27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/1

---

2011/C 252/01

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 238, 13.8.2011

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 232, 6.8.2011

EUT C 226, 30.7.2011

EUT C 219, 23.7.2011

EUT C 211, 16.7.2011

EUT C 204, 9.7.2011

EUT C 194, 2.7.2011

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/2

---

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 30 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État — Frankrike) — Société Zeturf Ltd mot Premier ministre

(Mål C-212/08) (1)

(Bestämmelser om ensamrätt att anordna vadhållning på hästar utanför kapplöpningsbanor - Artikel 49 EG - Inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster - Tvingande skäl av allmänintresse - Mål att bekämpa spelberoende, motverka bedrägliga och brottsliga förfaranden samt bidra till landsbygdens utveckling - Proportionalitet - En inskränkande åtgärd som ska syfta till att minska möjligheterna till spel och begränsa hasardspelsverksamhet på ett sammanhängande och systematiskt sätt - Aktör som för en dynamisk affärspolicy - Väl avvägd reklampolicy - Bedömning av hindret för saluföring genom traditionella medier och på internet)

2011/C 252/02

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Société Zeturf Ltd

Motpart: Premier ministre

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Conseil d’État — Tolkningen av artiklarna 49 EG och 50 EG — Huruvida bestämmelser enligt vilka en enda aktör utan vinstsyfte men som däremot för en dynamisk affärspolitik ges ensamrätt att anordna vadhållning på hästar utanför kapplöpningsbanorna är tillåtna — Huruvida endast vadhållning på hästar på internet eller hela sektorn för vadhållning på hästar oavsett form ska beaktas

Domslut

1.

Artikel 49 EG ska tolkas på följande sätt: a) En medlemsstat som strävar efter att säkerställa en särskilt hög skyddsnivå för konsumenterna inom hasardspelssektorn kan ha fog för bedömningen att det bara är om ensamrättigheter ges till ett enda organ, vilket är föremål för sträng kontroll av myndigheterna, som det är möjligt att kontrollera de risker som är förenade med nämnda sektor och fullfölja målet att motverka att allmänheten lockas till överdrivna spelutgifter och att bekämpa spelberoende på ett tillräckligt effektivt sätt. b) Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera att — de nationella myndigheterna, vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, verkligen avsåg att säkerställa en sådan särskilt hög skyddsnivå och att det, med hänsyn till den eftersträvade skyddsnivån, faktiskt kunde anses att det var nödvändigt att införa en ensamrätt, och att — de statliga kontrollerna, som verksamheterna hos det organ som har ensamrättigheter i princip är föremål för, faktiskt genomförs på ett sammanhängande och systematiskt sätt i strävan efter de mål som angetts för detta organ. c) För att det ska kunna anses att nationella bestämmelser om införande av en ensamrätt på hasardspel står i överensstämmelse med målen att bekämpa brottslighet och minska möjligheterna till spel krävs det att bestämmelserna — grundas på konstaterandet att de brottsliga och bedrägliga verksamheter som har samband med spel och spelberoende utgör ett problem i den berörda medlemsstaten, ett problem som skulle kunna avhjälpas genom att de tillåtna och reglerade verksamheterna utökades, och — endast gör det möjligt att använda reklam som är väl avvägd och inte går utöver vad som är nödvändigt för att styra konsumenterna till kontrollerade spelarrangemang.

2.

Vid bedömningen av den inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster som uppkommer genom ett system med ensamrätt att anordna vadhållning på hästar, ankommer det på de nationella domstolarna att beakta samtliga utbytbara distributionskanaler för denna vadhållning, såvida inte användningen av internet får till följd att riskerna med de aktuella hasardspelen ökar jämfört med de befintliga riskerna med spel som saluförs via traditionella distributionskanaler. Vad beträffar sådana nationella bestämmelser som tillämpas på samma sätt på vadhållning på hästar som erbjuds via internet som på vadhållning som genomförs via traditionella distributionskanaler, ska inskränkningen i friheten att tillhandahålla tjänster bedömas med utgångspunkt i de begränsningar som har gjorts avseende hela den berörda sektorn.

---

(1)  EUT C 197, 2.8.2008.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/3

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 30 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Köln (Tyskland)) — Wienand Meilicke, Heidi Christa Weyde, Marina Stöffler mot Finanzamt Bonn-Innenstadt

(Mål C-262/09) (1)

(Fri rörlighet för kapital - Inkomstskatt - Intyg avseende den inkomstskatt för juridiska personer som faktiskt erlagts på utdelning från utlandet - Undvikande av dubbelbeskattning av utdelningen - Skattetillgodohavande för utdelning från bolag med hemvist i landet - Beviskrav beträffande avräkningsbar utländsk skatt)

2011/C 252/03

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wienand Meilicke, Heidi Christa Weyde, Marina Stöffler

Motpart: Finanzamt Bonn-Innenstadt

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Köln — Tolkning av artiklarna 56 EG och 58.1 a och 58.3 EG samt av effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan — Utdelning som lämnas av ett bolag med hemvist i en medlemsstat till en skattskyldig person med hemvist i en annan medlemsstat — Fråga huruvida ett system för inkomstbeskattning i sistnämnda medlemsstat är förenligt med gemenskapsrätten när det i detta system föreskrivs dels att ett skattetillgodohavande motsvarande 3/7 av bruttoutdelningen ska beviljas trots att den inkomstskatt för juridiska personer som belöper på denna utdelning i praktiken inte kan fastställas för ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat, dels att detta skattetillgodohavande förutsätter att intyg avseende inkomstskatt för juridiska personer företes och att detta intyg upprättats enligt dess egen skattelagstiftning, även om det synes praktiskt taget omöjligt för den skattskyldige att förete ett sådant intyg för ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat

Domslut

1.

Artiklarna 56 EG och 58 EG utgör hinder för att beräkningen av det skattetillgodohavande som tillkommer en aktieägare med obegränsad skattskyldighet i en medlemsstat för utdelning från ett kapitalbolag med hemvist i en annan medlemsstat, när den bevisning som krävs enligt lagstiftningen i förstnämnda medlemsstat inte har förebringats, sker med tillämpning av en sådan bestämmelse som 36 § stycke 2 andra meningen punkt 3 i lagen om inkomstskatt (Einkommensteuergesetz) av den 7 september 1990, i dess lydelse av den 13 september 1993, enligt vilken den inkomstskatt för juridiska personer som belöper på utdelning från utlandet avräknas från aktieägarens inkomstskatt upp till den del av den inkomstskatt för juridiska personer som påförts bruttoutdelningen från bolagen i förstnämnda medlemsstat. Beräkningen av skattetillgodohavandet ska ske på grundval av den skattesats som enligt gällande rätt i det utdelande bolagets hemvistmedlemsstat har tillämpats vid inkomstbeskattningen av det bolaget för dess utdelade vinst, dock utan att det avräkningsbara beloppet får överskrida det belopp som avser inkomstskatt att betala på utdelning som den mottagande aktieägaren erhållit i den medlemsstat där vederbörande är obegränsat skattskyldig.

2.

När det gäller graden av precisering som ska uppfyllas beträffande den bevisning som krävs för erhållande av ett skattetillgodohavande för utdelning som utbetalats av ett kapitalbolag med hemvist i en annan medlemsstat än den i vilken utdelningsmottagaren är obegränsat skattskyldig, utgör artiklarna 56 EG och 58 EG hinder för tillämpningen av en sådan bestämmelse som 36 § stycke 2 andra meningen punkt 3 fjärde meningen b) i lagen om inkomstskatt av den 7 september 1990, i dess lydelse av den 13 september 1993, enligt vilken graden av detaljering samt utformningen av den bevisning som en sådan utdelningsmottagare ska förebringa ska vara desamma som när det utdelande bolaget har hemvist i den stat som beskattar utdelningsmottagaren. Skattemyndigheterna i sistnämnda stat har rätt att av nämnda utdelningsmottagare kräva att vederbörande inkommer med bestyrkande handlingar som ger dem möjlighet att på ett klart och precist sätt kontrollera huruvida villkoren för att erhålla ett skattetillgodohavande enligt den inhemska lagstiftningen är uppfyllda, utan att de därvid får göra en uppskattning av nämnda skattetillgodohavande.

3.

Effektivitetsprincipen utgör hinder för tillämpning av en sådan nationell lagstiftning som den som följer av 175 § stycke 2 andra meningen i lag om skatter och avgifter (Abgabenordnung), i dess ändrade lydelse enligt lag om införlivande av Europeiska unionens direktiv med den nationella skatterätten samt om ändring av andra bestämmelser (Gesetz zur Umsetzung von EU-Richtlinien in nationales Steuerrecht und zur Änderung weiterer Vorschriften), jämförd med 97 § stycke 9 3) i lag om införande av lagen om skatter och avgifter (Einführungsgesetz zur Abgabenordnung) av den 14 december 1976, i dess ändrade lydelse, vilken, retroaktivt och utan bestämmelser om någon övergångsperiod, innebär att rätt till avräkning för den utländska inkomstskatt för juridiska personer som påförts utdelning från ett kapitalbolag med hemvist i en annan medlemsstat inte uppkommer vare sig genom företeende av ett intyg avseende denna skatt i enlighet med kraven i lagstiftningen i den medlemsstat där mottagaren av denna utdelning är obegränsat skattskyldig, eller genom förebringande av bestyrkande handlingar som ger skattemyndigheterna i denna medlemsstat möjlighet att på ett klart och precist sätt undersöka huruvida villkoren för att erhålla denna skattefördel är uppfyllda. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra vad som är en skälig tidsfrist för att förete nämnda intyg eller nämnda bestyrkande handlingar.

---

(1)  EUT C 267 av den 7.11.2009.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/4

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juli 2011 — Edwin Co. Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Elio Fiorucci

(Mål C-263/09 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 52.2 a - Gemenskapsordmärket ELIO FIORUCCI - Ansökan om ogiltighetsförklaring som grundas på en rätt till namn enligt nationell rätt - Domstolens prövning av hur förstainstansrätten tolkat och tillämpat nationell rätt - Förstainstansrättens behörighet att ändra överklagandenämndens beslut - Gränser)

2011/C 252/04

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Edwin Co. Ltd (ombud: advokaterna D. Rigatti, M. Bertani, S. Verea, K. Muraro och M. Balestriero)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: O. Montalto, L. Rampini och J. Crespo Carrillo), Elio Fiorucci (ombud: advokaterna A. Vanzetti och A. Colmano)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 14 maj 2009 i mål T-165/06, Elio Fiorucci mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 6 april 2006 (ärende R 238/2005-1) om ett ogiltighets- och upphävandeförfarande mellan Elio Fiorucci och Edwin Co. Ltd, i den del det innehöll en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 8.3 i Codice della Proprietà Industriale.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Elio Fioruccis yrkande om ändring av den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 14 maj 2009 i mål T-165/06, Fiorucci mot harmoniseringsbyrån — Edwin (ELIO FIORUCCI), avvisas.

3.	Edwin Co. Ltd och Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) ska bära sina rättegångskostnader och solidariskt ersätta tre fjärdedelar av Elio Fioruccis rättegångskostnader.

4.	Elio Fiorucci ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 220, 12.9.2009.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/4

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Bundessozialgericht Kassel, Tyskland) — Joao Filipe da Silva Martins mot Bank Betriebskrankenkasse — Pflegekasse

(Mål C-388/09) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artiklarna 15, 27 och 28 - Artiklarna 39 EG och 42 EG - Tidigare migrerande arbetstagare - Yrkesverksamhet som utövats i ursprungsmedlemsstaten och i en annan medlemsstat - Pensionering i ursprungsmedlemsstaten - Pension som utbetalas av båda medlemsstaterna - Särskilt socialt trygghetssystem som täcker risken för vård- och omsorgsbehov - Fråga huruvida ett sådant system finns i den andra, tidigare anställningsmedlemsstaten - Frivillig fortsatt anslutning till detta system - Bibehållande av rätten till vård- och omsorgsersättning efter återvändande till ursprungsmedlemsstaten)

2011/C 252/05

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundessozialgericht Kassel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Joao Filipe da Silva Martins

Motpart: Bank Betriebskrankenkasse — Pflegekasse

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundessozialgericht — Tolkning av gemenskapsrättens bestämmelser vad avser fri rörlighet och social trygghet för migrerande arbetstagare, särskilt artiklarna 39 EG och 42 EG samt artiklarna 27 och 28 i rådets förordning (EEG) 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare, eller deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen (EGT, L 149, s. 2) — Tidigare migrerande arbetstagare som erhåller pension i sin ursprungsstat och i den stat han tidigare arbetat i och som i den senare har rätt till en ersättning för vård- och omsorgsbehov (”Pflegegeld”) som inte finns i ursprungsstatens socialförsäkringssystem — Huruvida denna rätt kvarstår efter att personen återvänder till sin ursprungsstat

Domslut

Artiklarna 15 och 27 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 av den 5 juni 2001, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en person i en sådan situation som är i fråga i det nationella målet — som uppbär ålderspension från såväl pensionsförsäkringskassan i ursprungsmedlemsstaten som pensionsförsäkringskassan i den medlemsstat där vederbörande har tillbringat den största delen av sitt yrkesliv och som har flyttat från sistnämnda medlemsstat till sin ursprungsmedlemsstat — på grund av frivillig fortsatt anslutning till ett självständigt vård- och omsorgsförsäkringssystem i den medlemsstat där vederbörande har tillbringat den största delen av sitt yrkesliv fortsatt har rätt till en kontantförmån som följer av denna anslutning, särskilt i ett sådant fall då det i bosättningsmedlemsstaten inte finns några förmåner som avser den särskilda risken för vård- och omsorgsbehov. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida det är fråga om ett sådant fall.

Om det däremot i bosättningsmedlemsstatens lagstiftning föreskrivs kontantförmåner avseende risken för vård- och omsorgsbehov, men dessa kontantförmåner till beloppet understiger de förmåner avseende denna risk som kan utgå i den andra medlemsstat som utbetalar pension, ska artikel 27 i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 1386/2001, tolkas så, att en sådan person har rätt att från den behöriga institutionen i sistnämnda medlemsstat uppbära en tilläggsförmån motsvarande skillnaden mellan de båda beloppen.

---

(1)  EUT C 312, 19.12.2009.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/5

---

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 30 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg — Tyskland) — Viamex Agrar Handels GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-485/09) (1)

(Direktiv 91/628/EEG - Punkt 48.5 i kapitel VII i bilagan - Förordning (EG) nr 615/98 - Artikel 5.3 - Exportbidrag - Skydd av nötkreatur vid järnvägstransport - Villkor för att betala ut exportbidrag för nötkreatur - Iakttagande av bestämmelserna i direktiv 91/628/EEG - Proportionalitetsprincipen)

2011/C 252/06

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Viamex Agrar Handels GmbH

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Hamburg — Tolkning av rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/29/EG av den 29 juni 1995 om ändring av direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport (EGT L 148, s. 52), särskilt kapitel VII, punkt 48.5 i bilagan till detta direktiv, och av artikel 5.3 i kommissionens förordning (EG) nr 615/98 av den 18 mars 1998 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag när det gäller levande nötkreaturs välbefinnande vid transport (EGT L 82, s. 19) — Järnvägstransport av nötkreatur — Fråga huruvida djurskyddsreglerna angående intervaller för vattning och utfordring samt transporttidens och viloperiodens längd är tillämpliga

Domslut

1.	Punkt 48.5 i kapitel VII i bilagan till rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/29/EG av den 29 juni 1995, ska bland annat tillämpas på järnvägstransporter.

2.

För det fall åsidosättandet av direktiv 91/628, i dess lydelse enligt direktiv 95/29, inte har medfört att de transporterade djuren har dött är medlemsstaternas behöriga myndigheter och domstolar skyldiga att vid sin prövning tillämpa artikel 5.3 i kommissionens förordning (EG) nr 614/98 av den 18 mars 1998 med särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag när det gäller levande nötkreaturs välbefinnande vid transport med iakttagande av proportionalitetsprincipen och avslå ansökningar om utbetalning av exportbidrag för djur med avseende på vilka direktivets bestämmelser om djurens välbefinnande inte har efterlevts.

---

(1)  EUT C 37, 13.2.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/5

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State van België — Belgien) — Vereniging van Educatieve en Wetenschappelijke Auteurs (VEWA) mot Belgische Staat

(Mål C-271/10) (1)

(Direktiv 92/100/EEG - Upphovsrätt och närstående rättigheter - Offentlig utlåning - Upphovsmännens ersättning - Tillräcklig inkomst)

2011/C 252/07

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Vereniging van Educatieve en Wetenschappelijke Auteurs (VEWA)

Motpart: Belgische Staat

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Raad van State van België — Tolkning av artikel 5.1 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, s. 61) (nu artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006) (EUT L 376, s. 28) — Upphovsmännens ersättning vid offentlig utlåning — Tillräcklig ersättning

Domslut

Artikel 5.1 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området utgör hinder för en sådan lagstiftning som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, vilken inför ett system innebärande att den ersättning som betalas till upphovsmän vid offentlig utlåning endast beräknas på grundval av antalet låntagare inskrivna i de allmänna inrättningarnas register, och fastställs till ett schablonbelopp per låntagare och år.

---

(1)  EUT C 234, 28.8.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/6

---

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 30 juni 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-397/10) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 56 FEUF - Friheten att tillhandahålla tjänster - Nationell lagstiftning genom vilken ett antal krav införs på verksamhet som drivs av personaluthyrningsfirmor - Obefogade hinder)

2011/C 252/08

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-P. Keppenne och I. Rogalski)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: M. Jacobs)

Saken

Talan om fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 56 FEUF — Begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster — Nationell lagstiftning genom vilken ett antal krav införs på verksamhet som drivs av personaluthyrningsfirmor som är etablerade i andra medlemsstater — Obefogade hinder

Domslut

1.

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 FEUF genom att införa följande skyldigheter för personaluthyrningsfirmor som tillhandahåller sina tjänster inom regionen Bruxelles-Capitale: — krav på att företagets verksamhetsföremål endast får avse arbetsförmedling, och — krav på en särskild juridisk form.

2.	Konungariket Belgien förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 301, 6.11.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/6

---

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 15 februari 2011 — Perfetti Van Melle SpA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Cloetta AB, som inträtt istället för Cloetta Fazer AB

(Mål C-353/09 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 8.1 b - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket CENTER SHOCK - Det äldre nationella ordmärket CENTER - Bedömning av risken för förväxling)

2011/C 252/09

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Perfetti Van Melle SpA (ombud: P. Perani och P. Pozzi, avvocati)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Novais Gonçalves), Cloetta AB, som inträtt istället för Cloetta Fazer AB (ombud: M. Fammler, Advocate, M. Treis, R. Niebel och E.M. Strobel, Rechtsanwälte)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 1 juli 2009 i mål T-16/08, Perfetti Van Melle mot harmoniseringsbyrån — Cloetta Fazer, genom vilken förstainstansrätten ogillade en talan om ogiltigförklaring som väckts av innehavaren av gemenskapsordmärket CENTER SHOCK för varor i klass 30, mot det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 7 november 2007 (ärende R 149/2006-4), om avslag på överklagandet av annulleringsenhetens beslut att bifalla ansökan om ogiltighetsförklaring av nämnda varumärke, vilken ingetts av innehavaren av de äldre nationella ordmärkena CENTER och CLOETTA CENTER för varor i bland annat klass 30 — Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Perfetti Van Melle SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 267, 7.11.2009.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/7

---

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 1 mars 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège, Belgien) — Claude Chartry mot État belge

(Mål C-457/09) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 234 EG - Prövning av en nationell lags förenlighet med såväl unionsrätten som landets grundlag - Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att ett prejudiciellt förfarande för kontroll av en lags förenlighet med grundlagen ska handläggas med förtur - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Nödvändig anknytning till unionsrätten - Uppenbart att domstolen saknar behörighet)

2011/C 252/10

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Claude Chartry

Motpart: État belge

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal de première instance de Liège — Tolkning av artiklarna 6 EU och 234 EG — Obligatorisk hänskjutning från nationella domstolar till den belgiska Cour constitutionnelle när det kan antas att grundläggande friheter åsidosätts genom en nationell lag — Huruvida, med beaktande av gemenskapsrätten, en sådan bestämmelse är giltig — Åsidosättande av principen om rätten till ett effektivt domstolsskydd och principen om rätt till försvar på grund av att domstolarna som ska döma i sak saknar rätt att kontrollera att de nationella bestämmelserna är förenliga med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna — Preskription av återbetalning av de skatter som skattemyndigheterna fastställt avseende ”inkomst från utövande av fritt yrke”

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara de frågor som har ställts av Tribunal de première instance de Liège (Belgien).

---

(1)  EUT C 37, 13.2.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/7

---

Domstolens beslut av den 23 mars 2011 — Republiken Estland mot Europeiska kommissionen, Republiken Lettland

(Mål C-535/09 P) (1)

(Överklagande - Socker - Fastställande av överskottskvantiteter av socker, isoglukos och fruktos för de nya medlemsstaterna)

2011/C 252/11

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Klagande: Republiken Estland (ombud: L. Uibo)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: H. Tserepa-Lacombe och E. Randvere), Republiken Lettland (ombud: K. Drevina och K. Krasovska)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (första avdelningen) meddelade den 2 oktober 2009 i mål T-324/05, Estland mot kommissionen. Genom denna dom ogillade förstainstansrätten klagandens talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 832/2005 om fastställande av överskottskvantiteter av socker, isoglukos och fruktos för Republiken Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 138, s. 3).

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Republiken Estland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Republiken Lettland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 63, 13.3.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/7

---

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 16 maj 2011 — Giampietro Torresan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Klosterbrauerei Weissenohe GmbH & Co. KG

(Mål C-5/10 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Ordmärket CANNABIS - Ogiltighetsförfarande - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 7.1 c)

2011/C 252/12

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Giampietro Torresan (ombud: G. Recher och R. Munarini, avvocati)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: O. Montalto), Klosterbrauerei Weissenohe GmbH & Co. KG (ombud: A. Masetti Zannini de Concina, M. Bucarelli och R. Cartella, avvocati)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 19 november 2009 i mål T-234/06, Torresan mot harmoniseringsbyrån, i vilken förstainstansrätten ogillade talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 29 juni 2006 (ärende R 517/2005-2) om ett ogiltighetsförfarande mellan Klosterbrauerei Weissenohe GmbH & Co. KG och Giamietro Torresan.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Giamietro Torresan ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 63, 13.3.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/8

---

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 24 mars 2011 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht München I — Tyskland) — Robert Nicolaus Abt, m.fl. mot Hypo Real Estate Holding AG

(Mål C-194/10) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Frågans relevans - Bristande behörighet)

2011/C 252/13

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht München I

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Robert Nicolaus Abt, Daniela Kalwarowskyj, Mangusta Beteiligungs GmbH, Karsten Trippel, VC-Services GmbH, Henning Hahmann

Svarande: Hypo Real Estate Holdning AG

Intervenient: Klaus E. H. Zapf, Inge Jung-Arend

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Landgericht München — Tolkning av artikel 297 EG och av artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (EUT L 184, s. 17) — Fristen för att utfärda kallelse till bolagsstämma i ett börsnoterat företag — Nationell lagstiftning som upphör att gälla när införlivandefristen för direktivet löper ut och som föreskriver en frist för att utfärda kallelse som är kortare än den minimifrist som föreskrivs i direktivet — En bestämmelse som allvarligt kan äventyra direktivets syfte med hänsyn till att den nationella lagstiftningen medger att vissa beslut som fattats på bolagsstämman fortsätter gälla efter registrering i handelsregistret, även efter ogiltighetsförklaring genom domstolsförfarande.

Avgörande

Europeiska unionens domstol är inte behörig att besvara den första tolkningsfråga som ställts av Landgericht München I.

---

(1)  EUT C 195, 17.7.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/8

---

Domstolens beslut av den 3 mars 2011 — Centre de Coordination Carrefour SNC mot Europeiska kommissionen

(Mål C-254/10 P) (1)

(Överklagande - Stödordning till förmån för samordningscentra som är etablerade i Belgien - Sakprövningsförutsättningar för en talan om ogiltigförklaring - Begreppet berättigat intresse av att få saken prövad - Rättskraft)

2011/C 252/14

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Centre de Coordination Carrefour SNC (ombud: advokaterna X. Clarebout, C. Docclo och M. Pittie)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: C. Urraca Caviedes och J.-P. Keppenne)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 18 mars 2010 i mål T-94/08, Centre de coordination Carrefour mot kommissionen, varigenom den avvisade klagandens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/283/EG av den 13 november 2007 om en stödordning som Belgien verkställt till förmån för samordningscentra som är etablerade i Belgien, och ändring av beslut 2003/757/EG (EUT L 90, 2008, s. 7) — Sakprövningsförutsättningar för en talan om ogiltigförklaring — Begreppet berättigat intresse av att få saken prövad — Rättskraft

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Centre de Coordination Carrefour SNC ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 246, 11.9.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/9

---

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 30 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van Koophandel te Dendermonde — Belgien) — Wamo BVBA mot JBC NV, Modemakers Fashion NV

(Mål C-288/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Direktiv 2005/29/EG - Otillbörliga affärsmetoder - Nationell lagstiftning med förbud mot tillkännagivanden av rabatter och tillkännagivanden som antyder rabatter)

2011/C 252/15

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van Koophandel te Dendermonde

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Wamo BVBA

Svarande: JBC NV, Modemakers Fashion NV

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Rechtbank van Koophandel te Dendermonde — Tolkning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22) — Nationell lagstiftning med förbud mot tillkännagivanden av rabatter och tillkännagivanden som antyder sådana rabatter under vissa tidsperioder som föregår utförsäljningsperioder, i vissa bestämda branscher

Avgörande

1.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) ska tolkas på så sätt att det utgör hinder för en nationell bestämmelse såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen — i vilken det föreskrivs ett allmänt förbud, under den period som föregår utförsäljningsperioder, mot tillkännagivanden av rabatter och tillkännagivanden som antyder rabatter — i den mån bestämmelsen syftar till att skydda konsumenterna. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet i det nationella målet.

---

(1)  EUT C 246, 11.9.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/9

---

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 2 mars 2011 — Claro SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Telefónica SA

(Mål C-349/10 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Avslag på registreringsansökan - Huruvida överklagandenämnden kan ta upp överklagandet till sakprövning - Inlaga i vilken grunderna för överklagandet anges har inte ingetts - Artikel 49.1 i förordning (EG) nr 2868/95 - Uppenbart att överklagandet ska ogillas)

2011/C 252/16

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Claro SA (ombud: E. Armijo Chávarri, abogado)

Övriga parter i målet: harmoniseringsbyrån (ombud: J. Crespo Carrillo), Telefónica SA

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 28 april 2010 i mål T-225/09, Claro mot harmoniseringsbyrån och Telefónica, genom vilken tribunalen ogillade talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 26 februari 2009 (ärende R 1079/2008-2) om ett invändningsförfarande mellan Telefónica, SA och BCP S/A.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Claro SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 234, 28.8.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/9

---

Domstolens beslut av den 31 mars 2011 — ECM Development AB mot Europeiska kommissionen

(Mål C-367/10 P) (1)

(Överklagande - Konkurrensbegränsande samverkan - Den europeiska marknaden för cement - Talan om ogiltigförklaring av ett beslut att avslå ett klagomål om att anta en harmoniserad standard för cement - Förfarandet för att anta standarden - Standardens bindande karaktär - Uppenbart att överklagandet delvis ska avvisas och delvis ska ogillas)

2011/C 252/17

Rättegångsspråk: engekska

Parter

Klagande: ECM Development AB (ombud: W.-N.. Schelp, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J.. Bourke)

Saken

Överklagande av den som meddelades av tribunalen (femte avdelningen) den 12 maj 2010 i mål T-432/05, EMC Development mot kommissionen i vilken tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 28 november 2005 att avslå klagandens klagomål, som framförts med stöd av artikel 2.2 i förordning nr 17, beträffande en konkurrensbegränsande samverkan mellan europeiska tillverkare av portlandcement, som bestod i att anta en europeisk standard för cement (EN 197-1) i syfte att utestänga konkurrerande produkter och framställningsmetoder från marknaden.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	EMC Development AB ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 288 av den 23.10.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/10

---

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 14 mars 2011 — Ravensburger AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Educa Borras SA

(Mål C-369/10 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Gemenskapsordmärket MEMORY - Ogiltighetsförfarande - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 7.1 c)

2011/C 252/18

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ravensburger AG (ombud: H. Harte-Bavendamm och M. Goldmann, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: by harmoniseringsbyrån (ombud: D. Botis), Educa Borras SA

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) avkunnade den 19 maj 2010 i mål T-108/09, Ravensburger mot harmoniseringsbyrån, genom vilken tribunalen ogillade överklagandet av beslut R 305/2008-2 som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 8 januari 2009 om avslag på överklagande av annuleringsenhetens beslut att ogiltigförklara ordmärket MEMORY för varor i klasserna 9 och 28 i samband med en begäran om ogiltigförklaring framställd av Educa Borras.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Ravensburger AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 260, 25.9.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/10

---

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 24 mars 2011 — Félix Muñoz Arraiza mot Byrån för harmonisering inom den interna marknaden (varumärken, mönster och modeller), Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja

(Mål C-388/10 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artiklarna 8.1 b, 43.2 och 44.1 - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket RIOJAVINA - Invändning från innehavaren av det äldre kollektiva gemenskapsfigurmärket RIOJA - Avslag på registreringsansökan - Risk för förväxling)

2011/C 252/19

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Félix Muños Arraiza (ombud: J. Grimau Muñoz och J. Villamor Muguerza, abogados)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo), Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja (ombud: J. Martínez De Torre, abogado)

Saken

Överklagande av tribunalens dom (femte avdelningen) av den 9 juni 2010 i mål T-138/09, Muñoz Arriaza mot harmoniseringsbyrån — Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja (RIOJAVINA), i vilken tribunalen ogillade talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 29 januari 2009 (ärende R 21/2008-2), om ett invändningsförfarande mellan Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja och Félix Muñoz Arraiza.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Félix Muñoz Arraiza ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 301, 6.11.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/11

---

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 16 maj 2011 — X Technology Swiss GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-429/10 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Kännetecken som består av en delvis färgning av en vara - Orange färgning av spetsen på en strumpa - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 7.1 b)

2011/C 252/20

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: X Technology Swiss GmbH (ombud: A. Herbertz och R. Jung, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: G. Schneider)

Saken

Överklagande av tribunalens dom (andra avdelningen) av den 15 juni 2010 i mål T-547/08, X Technologie Swiss mot harmoniseringsbyrån, där tribunalen ogillade talan mot det beslut fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 6 oktober 2008, om avslag på överklagandet av granskarens beslut att avslå ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av det kännetecken som består av en orange färgning av spetsen på en strumpa för varor i klass 25 — Särskiljningsförmåga hos ett kännetecken som består av en delvis färgning av en vara.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	X Technologie Swiss GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 301, 6.11.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/11

---

Domstolens beslut av den 31 mars 2011 — Volker Mauerhofer mot Europeiska kommissionen

(Mål C-433/10 P) (1)

(Överklagande - Projekt som stöds av unionen i Bosnien-Herzegovina - Avtal som ingåtts mellan kommissionen och ett konsortium samt mellan detta konsortium och experter - Kommissionens beslut att ändra sitt avtal med detta konsortium - Talan om ogiltigförklaring av detta beslut väckt av en av experterna - Upptagande till sakprövning - Skadeståndstalan - Unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar - Orsakssamband mellan kommissionens beslut och den skada experten anser sig ha lidit)

2011/C 252/21

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Volker Mauerhofer (ombud: J. Schartmüller, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: S. Boelaert)

Saken

Överklagande av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 29 juni 2010 i mål T-515/08, Mauerhofer mot kommissionen och genom vilken tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 9 september 2008 om minskning av antalet betalda arbetsdagar som tilldelats klaganden för att fullgöra uppgifter som följer av ett exportavtal (avtal nr MC/5043/025/001/2008 — ”Value Chain Mapping Analysis”) som ingåtts med den ansvarige för ett projekt i Bosnien-Herzegovina som följer av genomförandet av ramavtalet ”EuropeAid/123314/C/SER/multi — del 5 — Undersökningar, utvärderingar och presentation inom området för handel, företag och regional ekonomisk integration” — Rättsakt mot vilken talan kan väckas föreligger inte

Avgörande

1.	Talan avvisas.

2.	Volker Mauerhofer förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 301, 6.11.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/11

---

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 24 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Unabhängiger Verwaltungssenat des Landes Vorarlberg — Österrike) — Förfarande anhängiggjort av projektart Errichtungsgesellschaft mbH, Eva Pepic och Herbert Hilbe

(Mål C-476/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Fri rörlighet för kapital - Artikel 40 och bilaga XII till EES-avtalet - Medborgare i Furstendömet Liechtenstein förvärvar en fritidsbostad i Land Vorarlberg (Österrike) - Förfarande med förhandstillstånd - Tillåtlighet)

2011/C 252/22

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Unabhängiger Verwaltungssenat des Landes Vorarlberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

projektart Errichtungsgesellschaft mbH, Eva Pepic och Herbert Hilbe.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Unabhängiger Verwaltungssenat des Landes Vorarlberg — Tolkningen av artikel 6.4 i rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT L 178, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44) — Förvärv av en fritidsbostad som är belägen i en medlemsstat i union av en medborgare i ett tredjeland, vilket är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Liechtenstein) — Enligt lagstiftningen i den aktuella medlemsstaten kräver sådana förvärv tillstånd

Avgörande

Artikel 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 ska tolkas så, att denna bestämmelse utgör hinder för en nationell bestämmelse av det slag som målet vid den hänskjutande domstolen rör, vilken med stöd av artikel 6.4 i rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget [denna artikel har upphävts genom Amsterdamfördraget] förbjuder en medborgare i Furstendömet Liechtenstein att förvärva en fritidsbostad i en medlemsstat i Europeiska unionen, och detta även om en nationell myndighet är skyldig att bortse från en sådan nationell bestämmelse.

---

(1)  EUT C 328, 4.12.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/12

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) den 18 februari 2011 — Generalbundesanwalt beim Bundesgerichtshof mot Mohsen Afrasiabi, Behzad Sahabi och Heinz Ulrich Kessel

(Mål C-72/11)

2011/C 252/23

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Generalbundesanwalt beim Bundesgerichtshof

Motparter: Mohsen Afrasiabi, Behzad Sahabi och Heinz Ulrich Kessel

Tolkningsfrågor

1.

Krävs det för ett ställande till förfoganden i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning (EG) nr 423/2007 (1) att den i förteckningen upptagna personen eller enheten omgående kan använda den ekonomiska resursen för förvärvet av pengar eller tjänster? Eller ska artikel 7.3 i förordning (EG) nr 423/2007 tolkas så, att förbudet mot indirekt ställande till förfogande av en ekonomisk resurs omfattar en leverans och installering av en ekonomisk resurs som är funktionsduglig, men ännu inte färdig att användas (här en vakuumugn) till tredje man i Iran, som avser att vid ett senare tillfälle tillverka produkter med den resursen åt en person, enhet eller organ som är upptagen i bilagorna IV och V till förordningen?

2.

Ska artikel 7.4 i förordning (EG) nr 423/2007 tolkas så, att det är fråga om kringgående bara om gärningsmannen formellt, dock bara för skens skull, anpassar sitt handlande efter de förbud som anges i artikel 7.1–7.3 i förordning (EG) nr 423/2007, så att dessa handlingar inte ens vid vidast möjliga tolkning omfattas av förbudsbestämmelserna? Är det således uteslutet att en handling både kan omfattas av förbudet mot kringgående och förbudet mot ställande till förfogande? Om denna fråga besvaras jakande — kan då ett förhållande som (ännu) inte omfattas av förbudet mot (indirekt) ställande till förfogande, ändock utgöra ett kringgående i den mening som avses i artikel 7.4 i förordning (EG) nr 423/2007? Eller utgör artikel 7.4 i förordning (EG) nr 423/2007 en uppsamlingsbestämmelse som kan omfatta alla handlingar som leder till att en ekonomisk resurs ställs till förfogande för en person eller enhet som upptagits i förteckningen?

3.

Kräver det subjektiva rekvisitet ”medvetet och avsiktligt” i artikel 7.4 i förordning (EG) nr 423/2007 dels faktisk vetskap om det genomförda eller planerade kringgåendet av förbudet mot ställande till förfogande, dels en längre gående viljekomponent, åtminstone på det sättet att gärningsmannen åtminstone samtyckt till möjligheten att förbudet eventuellt kringgås? Eller måste det faktiskt vara av betydelse för gärningsmannen att kringgå förbudet, och måste gärningsmannen i det avseendet göra det avsiktligt? Eller krävs det inte något avsiktligt kringgående utan räcker det med att gärningsmannen endast ansett att ett kringgående är möjligt och har samtyckt till detta?

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, s. 1).

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/12

---

Överklagande ingett den 13 maj 2011 av Longevity Health Products, Inc. av den dom som tribunalen meddelade den 9 mars 2011 i mål T-190/09, Longevity Health Products, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-222/11 P)

2011/C 252/24

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Longevity Health Products, Inc. (ombud: J. Korab, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Performing Science LLC

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ta upp Longevity Health Products, Inc.s överklagande till sakprövning,

—	ogiltigförklara tribunalens dom av den 9 mars 2011 i mål T-190/09, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Begränsningar i friheten att använda ett varumärke kan bara godtas med hänsyn till allmänintresset, till exempel för att undvika eventuella förväxlingar hos omsättningskretsen. Detta kan emellertid uteslutas i förevarande fall, eftersom såväl specialister som lekmän kan skilja mellan uttrycket 5 HTP hos det ifrågavarande varumärket och den systematiska beteckningen 5-hydroxytryptofan.

Specialister som apotekare och veterinärer är enligt klaganden medvetna om att även de minsta ändringar av beteckningar i den kemiska nomenklaturen eller av molekylära formler kan ge upphov till avsevärda skillnader i ämnens uppsättningar. Dessa personer kommer därför att naturligt fortsätta att använda den korrekta kemiska beteckningen som inte kan jämförbaras med det ifrågavarande varumärket.

Informerade personer, det vill säga lekmän och konsumeter som är intresserade av den ifrågavarande produkten, är också medvetna om att de olika beteckningarna över ämnen i den kemiska nomenklaturen kan skilja sig åt och att även minimala skillnader i beteckningen kan ge upphov till mycket stora skillnader i dessa ämnens farmakologiska, kemiska och fysiska egenskaper.

Enligt klaganden är den omsättningskrets som inte är intresserad av produkten ändå inte i stånd att upprätta ett samband mellan varumärket 5 HTP och ämnet 5-hydroxytryptofan och riskerar således inte heller förväxla dessa.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/13

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van eerste aanleg te Brussel (Belgien) den 20 maj 2011 — RVS Levensverzekeringen NV mot Belgische Staat

(Mål C-243/11)

2011/C 252/25

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: RVS Levensverzekeringen NV

Svarande: Belgische Staat

Tolkningsfrågor

1.

Utgör artikel 50 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (1), enligt vilken det i artikel 50.1 och 50.3 föreskrivs att utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonisering ska, beträffande alla försäkringsavtal, uttag av indirekta skatter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier kunna ske endast i den medlemsstat där ett åtagande gjorts, respektive att i avvaktan på kommande harmonisering ska varje medlemsstat, med avseende på de försäkringsföretag som gör åtaganden inom dess territorium, tillämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande avgifter som ska betalas i enlighet med artikel 50.1, hinder för c, utan att det beaktas var försäkringstagaren var bosatt vid tidpunkten för avtalets tecknande?

2.

Utgör gemenskapsprinciperna om undanröjandet mellan medlemsstaterna av alla hinder mot fri rörlighet för personer och tjänster enligt artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF hinder mot sådana bestämmelser som återfinns i artiklarna 173 och 175/3 i lagen om olika avgifter och skatter, enligt vilka en årlig skatt ska erläggas på försäkringstransaktioner (och särskilt livförsäkringstransaktioner) när risken är belägen i Belgien, bland annat när försäkringstagaren är stadigvarande bosatt i Belgien eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, när den juridiska person för vilken försäkringsavtalet gäller är etablerad i Belgien, utan att det beaktas var försäkringstagaren var bosatt vid tidpunkten för avtalets tecknande?

---

(1)  EGT L 345, s. 1

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/13

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curte de Apel Cluj (Rumänien) den 23 maj 2011 — brottmål mot Rareș Doralin Nilaș, Gicu Agenor Gânscă, Ana-Maria Oprean (född Șchiopu), Sergiu-Dan Dascăl, Ionuț Horea Baboș

(Mål C-248/11)

2011/C 252/26

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curte de Apel Cluj

Tilltalade i brottmålet vid den nationella domstolen

Rareș Doralin Nilaș, Gicu Agenor Gânscă, Ana-Maria Oprean (född Șchiopu), Sergiu-Dan Dascăl, Ionuț Horea Baboș

Tolkningsfrågor

1.

Kan artiklarna 4[.1] punkt 14 och 9–14 i direktiv 2004/39/EG (1) tolkas på så sätt att de är tillämpliga både på den huvudsakliga värdepappersmarknad som auktoriserats av CNVM [Comisia Națională a Valorilor Mobiliare (Nationella värdepapperskommissionen)] och på den sekundära värdepappersmarknad som år 2005 slogs samman med den förstnämnda [utelämnas], men som även efter sammanslagningen har betraktats som en marknad som är fristående från den reglerade marknaden utan att dess rättsliga ställning har klargjorts i lagstiftningen?

2.	Ska bestämmelserna i artikel 4[.1] punkt 14 i direktiv 2004/39/EG tolkas på så sätt att begreppet reglerad marknad inte ska anses omfatta sådana system för handel som inte uppfyller kraven i avdelning III i nämnda direktiv?

3.

Ska bestämmelserna i artikel 47 i direktiv 2004/39/EG tolkas på så sätt att en marknad som inte har anmälts av en behörig nationell myndighet och som inte finns upptagen på förteckningen över reglerade marknader inte omfattas av de bestämmelser som är tillämpliga på reglerade marknader, särskilt bestämmelserna om förbud mot marknadsmissbruk enligt direktiv 2003/6/EG?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, s. 1).

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/14

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 26 maj 2011 — DTZ Zadelhoff vof mot Staatssecretaris van Financiën (motsvarande statssekreteraren vid finansministeriet)

(Mål C-259/11)

2011/C 252/27

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: DTZ Zadelhoff vof

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 13 B d.5 i sjätte mervärdesskattedirektivet (1) tolkas så, att denna bestämmelse omfattar sådana transaktioner som klaganden genomfört och som i sak avser fast egendom som innehas av berörda företag och (indirekta) överlåtelser av denna egendom, av det enda skälet att transaktionerna syftade till detta och ledde till att aktierna i dessa företag överläts?

2.

Är det undantag, från undantaget från mervärdesskatteplikt, som avses i artikel 13 B d.5 andra strecksatsen i sjätte mervärdesskattedirektivet tillämpligt även om en medlemsstat inte har utnyttjat möjligheten enligt artikel 5.3 c i sjätte mervärdesskattedirektivet att betrakta andelar och aktier, vilka ger innehavaren rättigheter såsom ägare eller innehavare av fast egendom, som materiell egendom?

3.

Om föregående fråga besvaras jakande, ska det ovannämnda uttrycket andelar och aktier förstås så, att därmed avses aktier i företag som direkt eller indirekt (genom (små) dotterbolag) är innehavare av fast egendom, oavsett om de driver denna fasta egendom som en sådan eller utnyttjar den i samband med ett annat företag?

---

(1)  Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/14

---

Överklagande ingett den 6 juni 2011 av Densmore Ronald Dover av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 24 mars 2011 i mål T-149/09, Densmore Ronald Dover mot Europaparlamentet

(Mål C-278/11 P)

2011/C 252/28

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Densmore Ronald Dover (ombud: D, Vaughan, QC, M. Lester, barrister och R. Collard, solicitor)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva de omtvistade delarna av tribunalens dom i mål T-149/09,

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i dess helhet, och

—	förplikta parlamentet att ersätta klagandens rättegångskostnader för såväl detta överklagande som ogiltighetstalan i tribunalen.

Grunder och huvudargument

Tribunalen gjorde fel när den fann att parlamentet uppfyllt sin motiveringsskyldighet vad gällde kravet på återbetalning av 345 289 brittiska pund i punkterna 24 och 25 i det angripna beslutet. Klaganden har varken från punkterna 24 och 25 i det angripna beslutet eller någon annanstans ifrån fått kännedom om skälen till varför han förpliktades återbetala detta belopp, så att han kunnat bestrida giltigheten i detta resonemang i domstol, eller låta en domstol göra en riktig prövning av dessa skäl

Vidare gjorde tribunalen fel när den fann att parlamentet haft fog för att återkräva 345 289 brittiska pund med motiveringen att beloppet utbetalats ”felaktigt” enligt artikel 14 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter. Tribunalens bedömning var felaktig på grund av följande skäl:

a)

Parlamentet hade inte någonstans i det omtvistade beslutet förklarat varför det ansåg att de mångtaliga handlingar som klaganden inkommit med inte visade att de belopp som nämns i punkt 25 inte använts i enlighet med bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter. Parlamentet hade inte heller förklarat på vilket sätt det ansåg att dessa kostnader hade gjorts felaktigt gällande enligt artikel 14 i nämnda bestämmelser, eller hade använts felaktigt eller för felaktiga ändamål.

b)

Klaganden hade nämligen gett förklaringar avseende alla belopp som anges i punkt 25 i det omtvistade beslutet. Han hade också förklarat att varje post hade åberopats endast för att täcka de kostnader som uppstått från anlitandet eller användningen av MP Holdings som tjänsteleverantör. Klaganden hade inkommit med en stor mängd skriftliga bevis för att visa att de ersättningar som betalades till MP Holdings faktiskt använts för de skäl som avses i artikel 14. Vad han inkom med var betydligt mer än de handlingar han var tvungen att behålla och vid behov uppvisa. Detta gäller särskilt de handlingar som avsåg klagandens första mandatperiod. Denna bevisning visade att alla kostnader endast och i sin helhet uppkommit genom tillhandahållandet av assistentstöd till klaganden. Parlamentet försökte ålägga klaganden mycket långtgående krav avseende tillhandahållandet av dokumentation för att bevisa alla kostnader ända sedan år 1999. Dessa krav fanns inte vid tiden då kostnaderna uppkom, och har inte heller någonsin varit en förutsättning för ersättning enligt artikel 14 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter.

Tribunalen gjorde dessutom fel när den fann att parlamentets otillåtna hänvisning till en påstådd ”intressekonflikt” inte medförde att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras i sin helhet. Tribunalen gjorde en riktig bedömning när den fann att parlamentet inte kunde åberopa en påstådd intressekonflikt som motiv för att återkräva assistentstöd till parlamentsledamöter. Eftersom parlamentet uttryckligen och huvudsakligen hade åberopat detta som skäl för att motivera hela det omtvistade beslutet, borde denna slutsats ha medfört att det omtvistade beslutet ogiltigförklarades i sin helhet.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/15

---

Talan väckt den 6 juni 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-281/11)

2011/C 252/29

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Pignataro-Nolin och M. Owsiany Hornung)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/41/EG av den 6 maj 2009 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer genom att inte införliva artiklarna 2 a, 2 b, 2 d–f, 3.3, 4.3, 6, 7, 8. 9.1, 9.2 a, 10.3, 10.4, 18.1 andra stycket, 18.3, 18.4, fjärde strecksatsen i del A i bilaga V och första strecksatsen i del C i bilaga V, eller genom att inte införliva dessa bestämmelser på ett riktigt sätt, och

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hävdar att Republiken Polens införlivande med polsk rätt av begreppen ”mikroorganism”, ”genetiskt modifierad mikroorganism”, ”olycka” och ”användare” — vilka återfinns i artikel 2 a, 2 b, 2 d och 2 e i direktiv 2009/41 — är felaktigt. Enligt kommissionen utgör den omständigheten att polsk lagstiftning inte innehåller någon definition av begreppet ”anmälan”, vilket anges i artikel 2 f i direktivet, även fördragsbrott.

Kommissionen hävdar vidare att artiklarna 3.3, 6, 7, 8, 9.1, 9.2 a, 18.1 andra stycket, 18.3, 18.4 i direktiv 2009/41 samt fjärde strecksatsen i del A i bilaga V och första strecksatsen i del C i bilaga V till direktivet inte har införlivats med polsk rätt.

Införlivandet av artikel 4.3 i direktiv 2009/41 är enligt kommissionen felaktigt, eftersom klass 1 enligt polsk rätt endast omfattar verksamheter utan risk. I direktivet anges emellertid att även verksamheter med försumbar risk omfattas.

Kommissionen anser att Republiken Polen även har införlivat artikel 10.3 i direktiv 2009/41 felaktigt genom att begränsa möjligheten att ställa upp särskilda villkor för innesluten användning av genetiskt modifierade organismer endast när detta är påkallat för att skydda människors hälsa och miljön. Artikel 10.3 innehåller emellertid inte någon sådan begränsning.

Artikel 10.4 i direktivet har också införlivats felaktigt, eftersom det i nationell rätt anges en 30–dagarsperiod som inte föreskrivs i direktivet.

Kommissionen påstår slutligen att polska myndigheter inte har införlivat fjärde strecksatsen i del A i bilaga V till direktiv 2009/41.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/16

---

Överklagande ingett den 8 juni 2011 av Mitteldeutsche Flughafen AG, Flughafen Leipzig/Halle GmbH av den dom som tribunalen meddelade den 24 mars 2011 i de förenade målen T-443/08 och T-455/08, Freistaat Sachsen m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-288/11 P)

2011/C 252/30

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Mitteldeutsche Flughafen AG, Flughafen Leipzig/Halle GmbH (ombud: advokaterna M. Núñez-Müller och J. Dammann)

Övriga parter i målet: delstaten Sachsen, delstaten Sachsen-Anhalt, Förbundsrepubliken Tyskland, Arbeitsgemeinschaft Deutscher Verkehrsflughäfen e.V. (ADV), Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkt 4 i domslutet i den överklagade domen, enligt vilken talan i mål T-455/08 ogillades i övriga delar, samt punkt 6 i domslutet avseende därå belöpande rättegångskostnader,

—

slutligt avgöra målet och även bifalla talan i mål T-455/08 såvitt denna avser upphävande av det omtvistade beslutet i den del Europeiska kommissionen däri slagit fast att de åtgärder som Tyskland godkänt för tillskott av kapital avseende anläggandet av en ny start- och landningsbana Syd och därtill hörande flygplatsinfrastruktur på flygplatsen Leipzig/Halle, utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF (tidigare artikel 87.1 RG),

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i samband med överklagandet samt — i anslutning till punkt 7 i domslutet i den överklagade domen — även rättegångskostnaderna i mål T-455/08 vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser den dom varigenom tribunalen ogillade klagandens talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/948/EG av den 23 juli 2008 om Tysklands åtgärder till förmån för DHL och flygplatsen Leipzig/Halle.

Överklagandet har begränsats till sitt innehåll. Det tar inte sikte på punkt 3 i tribunalens domslut, i vilken tribunalen delvis upphävde det omtvistade beslutet. I stället avser överklagandet endast punkt 4 i nämnda domslut där tribunalen ogillade talan ”i övrigt”, medan kommissionens beviljande, med stöd av artikel 107.3 FEUF, i artikel 1.2 i det omtvistade beslutet inte är föremål för överklagandet. Detta avser snarare kvalifikationen av de omtvistade finansieringsåtgärderna som stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Klaganden anför som grund för överklagandet följande:

Den överklagande domen strider mot artikel 107.1 FEUF. I motsats till vad tribunalen funnit utgör inte flygplatsen Leipzig/Halle GmbH, när det gäller de omtvistade infrastrukturåtgärderna och finansieringen av dessa, något företag i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Uppförandet av infrastruktur på regionala flygplatser utgör inte någon näringsverksamhet. Bestämmelserna om stöd är följaktligen inte tillämpliga på förevarande konstellation.

Den överklagade domen strider vidare mot förbudet mot retroaktiv verkan, mot kravet på rättssäkerhet och skyddet för berättigade förväntningar. I det angripna beslutet har kommissionen tillämpat sitt meddelande om riktlinjer för finansiering av flygplatser och för statliga igångsättningsstöd för flygbolag med verksamhet på regionala flygplatser retroaktivt på de infrastrukturåtgärder som beslutades redan den 4 november 2004. Tribunalen har inte tagit hänsyn till denna retroaktiva tillämpning av de så kallade riktlinjerna 2005, och den upprätthåller därmed ett av kommissionen tillskapat rättsläge som är rättsstridigt och felaktigt och som därmed strider mot de ovannämnda principerna. Tribunalen har också missuppfattat den fortsatta giltigheten av flygtrafikriktlinjerna från år 1994, enligt vilka den statliga finansieringen av infrastrukturen på flygplatser utgör en allmän åtgärd, varför den inte omfattas av stödkontrollen.

Den överklagade domen strider även mot artikel 1 b v och artiklarna 17 och 18 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (1), eftersom tribunalen inte tillämpade bestämmelserna i den ovannämnda förordningen om befintliga stöd på det kapitaltillskott den 4 november 2011 som den klassificerat som stöd.

Den överklagade domen utgör också ett åsidosättande av behörighetsfördelningen i FEUF. Tribunalen har med sin tolkning av företagsbegreppet i artikel 107.1 FEUF åsidosatt primärrätten, eftersom den funnit att åtgärder av medlemsstaterna som de facto inte omfattas av stödrätt ska vara föremål för stödkontroll.

Slutligen anser klaganden att den överklagade domen utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten i artikel 81 i tribunalens rättegångsregler eftersom domskälen är bristfälliga.

---

(1)  EGT L 83, s. 1.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/17

---

Överklagande ingett den 9 juni 2011 av Legris Industries SA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 24 mars 2011 i mål T-376/06, Legris Industries mot kommissionen

(Mål C-289/11 P)

2011/C 252/31

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Legris Industries SA (ombud: A. Wachsmann och S. Thibault-Liger, avocates)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

i första hand — upphäva i sin helhet, med stöd av artikel 256 FEUF och artikel 56 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol, den dom som tribunalen meddelade den 24 mars 2011 i mål T-376/06, Legris Industries mot kommissionen, — bifalla de yrkanden som Legris Industries SA framställde i första instans vid tribunalen, — därmed — ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 4180 av den 20 september 2006, om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F 1/38.121 — Fittings) i den mån det rör Legris Industries SA, samt de grunder på vilka kommissionen fattade sitt beslut, i den mån Legris Industries SA enligt beslutet påförts böter på grund av att företaget tillerkänts ansvar för Comaps förfaranden, och — tillerkänna Legris Industries SA rätten att överta de skrivelser, yrkanden och förfrågningar som Comap inkommit med, med anledning av Europeiska kommissionens nämnda beslutet,

—

i andra hand ogiltigförklara, med stöd av artikel 261 FEUF, de böterna om 46,8 miljoner euro som Legris Industries SA ålagts att betala, varav 18,56 miljoner solidariskt med Comap, genom artikel 2 g i Europeiska kommissionens nämnda beslut, eller sätta ned, med stöd av artikel 261 FEUF, dessa böter om 46,8 miljoner euro till ett lämpligt belopp, och

—	i vart fall förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader, inklusive dem som Legris Industries SA har haft i förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar klaganden 4 grunder.

Genom den första grunden gör Legris Industries gällande att rätten till en självständig och opartisk domstol har åsidosatts, eftersom tribunalens prövning av det beslut som tagits av kommissionen — en institution som har både en utredande och en dömande roll — var begränsad till en kontroll av uppenbart felaktiga rättstillämpningar och uppenbart felaktiga bedömningar av faktiska omständigheter. Tribunalen utövade således inte sin fulla prövningsrätt som bygger på en fullständig omprövning av de faktiska omständigheterna i målet, och särskilt av den framlagda bevisningen.

Genom den andra grunden, som består av tre delgrunder, gör klaganden gällande att principerna för att tillskriva ett moderbolag ansvar för sitt dotterbolags överträdelse av artikel 101 FEUF har åsidosatts. Genom den första delgrunden gör klaganden gällande att det inte är godtagbart inom unionsrätten att tillämpa en presumtion om klagandens ansvar för sitt dotterbolag Comaps förfarande, vilken i praktiken inte går att motbevisa, med hänsyn till den fastställda påföljdens repressiva karaktär. Genom den andra delgrunden gör klaganden gällande att denna presumtion, som i praktiken inte går att motbevisa, tillämpades på grund av att tribunalen gav en otillräcklig och motsägelsefull motivering för att inte ha godtagit klagandens argument. Genom den tredje delgrunden gör klaganden gällande ett åsidosättande av den rättspraxis, enligt vilken denna ansvarspresumtion inte ska tillämpas på holdingbolag som inte bedriver någon verksamhet, samt ett åsidosättande av principen om likabehandling och principen om skydd för berättigade förväntningar.

Genom den tredje grunden gör moderbolaget gällande att principen om likabehandling, principen om personligt ansvar och principen att straff och påföljder ska vara individuella har åsidosatts, eftersom tribunalen inte tillät klaganden att omfattas av de ogiltighetsgrunder som dotterbolaget Comap hade åberopat — trots att klaganden hölls ansvarig för Comaps förfaranden.

Genom den fjärde och sista grunden yrkar klaganden att domstolen, om Comap-målet eventuellt skulle komma att upphävas mot bakgrund av de grunder som Comap åberopat i sitt överklagande, ska dra slutsatser därav i klagandens avseende.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/18

---

Överklagande ingett den 9 juni 2011 av Comap SA av den dom som tribunalen meddelade den 24 mars 2011 i mål T-377/06, Comap mot kommissionen

(Mål C-290/11 P)

2011/C 252/32

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Comap SA (ombud: A. Wachsmann och S. de Guigné, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

i första hand: — med stöd av artikel 256 FEUF och artikel 56 i protokoll nr 3 om Europeiska unionens stadga upphäva tribunalens dom av den 24 mars 2011 i mål T-377/06, Comap mot kommissionen, i dess helhet, — bifalla de yrkanden som Comap SA framställt i tribunalen, och följaktligen — ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 4180 av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F-1/38.121 — Rörkopplingar) såvitt det berör Comap SA liksom de domskäl som ligger till grund för domslutet, i den del Comap SA påförs böter genom detta beslut,

—	i andra hand: — med stöd av artikel 261 FEUF ogiltigförklara de böter på 18,56 miljoner euro som Comap SA ådömts i artikel 2 g i ovannämnda beslut från Europeiska kommissionen, eller med stöd av artikel 261 FEUF nedsätta dessa böter till ett skäligt belopp, och

—	under alla omständigheter förplikta europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader, inräknat de som Comap SA:s rättegångskostnader i tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

För det första hävdar Comap att dess rätt till en opartisk och oavhängig domstol åsidosatts eftersom den prövning som tribunalen gjort av det beslut som fattas av kommissionen — en institution som både utreder och beslutar om sanktioner — endast avsåg huruvida kommissionen gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig rättstillämpning eller en uppenbart oriktig bedömning. Det gjordes ingen fullständig rättsprövning på grundval av en fullständig genomgång av omständigheterna i målet och, särskilt, de bevis som framlagts.

För det andra klandrar Comap tribunalen för att den gjort en alltför restriktiv tolkning av begreppet ”öppet avståndstagande”, vilket varit till Comaps nackdel. Denna tolkning strider mot straffrättens krav på strikt tolkning, såsom föreskrivs i artikel 7.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i vilken ”det anges att straffrätten inte ska tillämpas extensivt till nackdel för den anklagade”. Tribunalens tolkning strider också mot principen att det ska vara till det klandrade företagets fördel i den mån det föreligger tvivel, vilken är tillämplig med hänsyn till principen om oskuldspresumtion.

Som tredje grund åberopar Comap att flera bevis missuppfattats vilket föranlett en felaktig rättslig klassificering av vissa bilaterala kontakter mellan klaganden och en av dess konkurrenter efter kommissionens inspektioner.

För det fjärde klandrar klaganden tribunalen för att den åsidosatt sin motiveringsskyldighet när den fann att kommissionen styrkt att Comap deltagit i den enda, fortlöpande överträdelsen sedan mars 2001.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/18

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 9 juni 2011 — Staatssecretaris van Financiën mot TNT Freight Management

(Mål C-291/11)

2011/C 252/33

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën (motsvarande statssekreteraren vid finansministeriet)

Motpart: TNT Freight Management (Amsterdam) B.V.

Tolkningsfrågor

Ska anmärkning 1 g till kapitel 30 i Harmoniserade systemet jämförd med anmärkning 1 b till kapitel 35 i Harmoniserade systemet tolkas så, att blodalbumin, som i sig inte har någon terapeutisk eller profylaktisk verkan, men som är framställt med tanke på och är oumbärligt vid framställning av varor med terapeutisk eller profylaktisk verkan, samt är av sådant slag att det kan användas endast för detta, är berett för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk i den mening som avses i anmärkningen?

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/19

---

Överklagande ingett den 9 juni 2011 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen meddelade den 29 mars 2011 i mål T-33/09, Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen

(Mål C-292/11 P)

2011/C 252/34

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Hetsch, P. Costa de Oliveira och M. Heller)

Övrig part i målet: Republiken Portugal

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 29 mars 2011 i mål T-33/09, Republiken Portugal mot kommissionen,

—	pröva de frågor som är föremål för förevarande överklagande och som var föremål för talan vid tribunalen, och ogilla Republiken Portugals yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 25 november 2008 om krav på betalning av ett löpande vite, och

—	förplikta Republiken Portugal att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i såväl första som andra instans.

Grunder och huvudargument

Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning 1) genom att göra en felaktig tolkning både av kommissionens befogenheter avseende verkställigheten av domar som domstolen meddelat med stöd av artikel 260.2 FEUF och av sin egen behörighet vid prövning av kommissionens agerande, 2) genom att i den överklagade domen göra en felaktig tolkning av domslutet i domstolens dom från år 2004 för att fastställa omfattningen av fördragsbrottet. Tribunalen har härigenom gjort åsidosatt artikel 260.2 FEUF. Tribunalens dom innebär dessutom, under alla omständigheter, en felaktig rättstillämpning såtillvida som tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, genom att den lämnat en otillräcklig och motstridig motivering till sin slutsats att kommissionen gått utöver gränserna för det av domstolen fastställda fördragsbrottet.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/19

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 9 juni 2011 — Ministero dell’Economia e delle Finanze och Agenzia delle Entrate mot Elsacom NV

(Mål C-294/11)

2011/C 252/35

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero dell’Economia e delle Finanze och Agenzia delle Entrate

Motpart: Elsacom NV

Tolkningsfråga

Är den tidsfrist på sex månader efter utgången av det kalenderår då skatt togs ut, som föreskrivs i artikel 7.1 första stycket sista meningen i rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG (1) av den 6 december 1979 och inom vilken skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium ska lämna in ansökan om återbetalning av mervärdeskatt, en tvingande frist, det vill säga är det en frist som uppställs vid äventyr av att rätten till återbetalning annars går förlorad?

---

(1)  EGT L 331, s. 11; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/19

---

Talan väckt den 14 juni 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-296/11)

2011/C 252/36

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Soulay och L. Lozano Palacios)

Svarande: Republiken Frankrike

Yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike genom att tillämpa den särskilda ordningen för resebyråer på tjänster som tillhandahålls andra än den resande (särskilt andra resebyråer) har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 306–310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006, om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen framför en enda grund för sin talan, och denna avser en felaktig tillämpning av den särskilda ordningen för resebyråer på tjänster till andra än den resande. I detta sammanhang noterar kommissionen att denna ordning endast är tillämplig när resetjänster säljs till en resande. Däremot är den inte tillämplig på tjänster som resebyråer tillhandahåller andra resebyråer eller researrangörer. Ordalydelsen i bestämmelserna i den allmänna lagen om skatter hänvisar till begreppet kund istället för begreppet resenär. Svaranden tar således sikte på ”kunden” och tillämpar den särskilda ordningen för resebyråer extensivt.

Kommissionen avvisar också de franska myndigheternas argument att den franska lagstiftningen gör det möjligt att på ett bättre sätt uppnå de mål som eftersträvas med den särskilda ordningen, nämligen att förenkla de administrativa åliggandena för resebyråer och tilldelningen av mervärdesskatteintäkter till den medlemsstat i vilken varje enskild tjänst slutkonsumeras.

---

(1)  EUT L 347, s. 1.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/20

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Förenade kungariket) den 17 juni 2011 — ZZ mot Secretary of State for the Home Department

(Mål C-300/11)

2011/C 252/37

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ZZ

Motpart: Secretary of State for the Home Department

Tolkningsfråga

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77, och rättelser i EUT L 229, 2004, s. 35, EUT L 197, 2004, s. 34 och EUT L 204, 2007, s. 28)

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/20

---

Talan väckt den 16 juni 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-301/11)

2011/C 252/38

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och W. Roels)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och särskilt artikel 49 i detta, genom att godkänna och upprätthålla artiklarna 3.60 och 3.61 i lagen om inkomstskatt (Wet inkomstenbelasting) 2001 samt artikel 15 c och 15 d i lagen om företagsskatt (Wet Vennootschapsbelasting) 1969 i deras nuvarande form.

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att beskattning av icke gjorda realisationsvinster när (en del av) ett företag överlåts till en annan medlemsstat eller när ett företags säte eller dess verkliga säte flyttas till en annan medlemsstat utgör ett hinder som är oförenligt med etableringsfriheten.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/20

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 17 juni 2011 — Rosanna Valenza mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

(Mål C-302/11)

2011/C 252/39

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rosanna Valenza

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Tolkningsfrågor

1.

Utgör bestämmelsen i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG (1), vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för de nationella bestämmelserna om stabilisering vad gäller arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden (artikel 1519 i lag nr 296/2006), vilka har möjliggjort för arbetstagare som tidigare varit visstidsanställda att direkt få tillsvidareanställning, genom undantag från regeln om offentligt uttagningsprov, men med nollställning av den anställningstid som fullgjorts under perioden med visstidsanställning, eller ska den förlust av anställningstiden, som den nationella lagstiftaren har föreskrivit, i stället anses omfattas av det undantag för ”objektiva grunder” som kan utläsas av kravet på att undvika att arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden ges fast anställning på ett sätt som är till nackdel för de arbetstagare som redan är fast anställda, vilket skulle ske om arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden fick bibehålla tidigare anställningstid?

2.

Utgör ovannämnda bestämmelse i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG, vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för nationella bestämmelser som, utan att det påverkar fullgörandet av anställningstid under pågående tidsbegränsat anställningsförhållande, föreskriver att det tidsbegränsade avtalet ska avslutas och att det ska upprättas ett nytt avtal om tillsvidareanställning som skiljer sig från det föregående och utan bibehållande av tidigare anställningstid (artikel 1519 i lag nr 296/2006)?

---

(1)  EGT L 175, s. 43.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/21

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 17 juni 2011 — Maria Laura Altavista mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

(Mål C-303/11)

2011/C 252/40

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maria Laura Altavista

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Tolkningsfrågor

1.

Utgör bestämmelsen i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG (1), vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för de nationella bestämmelserna om stabilisering vad gäller arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden (artikel 1519 i lag nr 296/2006), vilka har möjliggjort för arbetstagare som tidigare varit visstidsanställda att direkt få tillsvidareanställning, genom undantag från regeln om offentligt uttagningsprov, men med nollställning av den anställningstid som fullgjorts under perioden med visstidsanställning, eller ska den förlust av anställningstiden, som den nationella lagstiftaren har föreskrivit, i stället anses omfattas av det undantag för ”objektiva grunder” som kan utläsas av kravet på att undvika att arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden ges fast anställning på ett sätt som är till nackdel för de arbetstagare som redan är fast anställda, vilket skulle ske om arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden fick bibehålla tidigare anställningstid?

2.

Utgör ovannämnda bestämmelse i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG, vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för nationella bestämmelser som, utan att det påverkar fullgörandet av anställningstid under pågående tidsbegränsat anställningsförhållande, föreskriver att det tidsbegränsade avtalet ska avslutas och att det ska upprättas ett nytt avtal om tillsvidareanställning som skiljer sig från det föregående och utan bibehållande av tidigare anställningstid (artikel 1519 i lag nr 296/2006)?

---

(1)  EGT L 175, s. 43.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/22

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 17 juni 2011 — Rosanna Valenza mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

(Mål C-304/11)

2011/C 252/41

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rosanna Valenza

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Tolkningsfrågor

1.

Utgör bestämmelsen i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG (1), vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för de nationella bestämmelserna om stabilisering vad gäller arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden (artikel 1519 i lag nr 296/2006), vilka har möjliggjort för arbetstagare som tidigare varit visstidsanställda att direkt få tillsvidareanställning, genom undantag från regeln om offentligt uttagningsprov, men med nollställning av den anställningstid som fullgjorts under perioden med visstidsanställning, eller ska den förlust av anställningstiden, som den nationella lagstiftaren har föreskrivit, i stället anses omfattas av det undantag för ”objektiva grunder” som kan utläsas av kravet på att undvika att arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden ges fast anställning på ett sätt som är till nackdel för de arbetstagare som redan är fast anställda, vilket skulle ske om arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden fick bibehålla tidigare anställningstid?

2.

Utgör ovannämnda bestämmelse i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG, vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för nationella bestämmelser som, utan att det påverkar fullgörandet av anställningstid under pågående tidsbegränsat anställningsförhållande, föreskriver att det tidsbegränsade avtalet ska avslutas och att det ska upprättas ett nytt avtal om tillsvidareanställning som skiljer sig från det föregående och utan bibehållande av tidigare anställningstid (artikel 1519 i lag nr 296/2006)?

---

(1)  EGT L 175, s. 43.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/22

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 17 juni 2011 — Laura Marsella, Simonetta Schettini, Sabrina Tomassini mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

(Mål C-305/11)

2011/C 252/42

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Laura Marsella, Simonetta Schettini, Sabrina Tomassini

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Tolkningsfrågor

1.

Utgör bestämmelsen i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG (1), vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för de nationella bestämmelserna om stabilisering vad gäller arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden (artikel 1519 i lag nr 296/2006), vilka har möjliggjort för arbetstagare som tidigare varit visstidsanställda att direkt få tillsvidareanställning, genom undantag från regeln om offentligt uttagningsprov, men med nollställning av den anställningstid som fullgjorts under perioden med visstidsanställning, eller ska den förlust av anställningstiden, som den nationella lagstiftaren har föreskrivit, i stället anses omfattas av det undantag för ”objektiva grunder” som kan utläsas av kravet på att undvika att arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden ges fast anställning på ett sätt som är till nackdel för de arbetstagare som redan är fast anställda, vilket skulle ske om arbetstagare med osäkra anställningsförhållanden fick bibehålla tidigare anställningstid?

2.

Utgör ovannämnda bestämmelse i klausul 4.4 i bilagan till direktiv 1999/70/EG, vari det föreskrivs att ”[d]en anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder”, jämförd med klausul 5, såsom denna redan har tolkats av EG-domstolen, enligt vilken de italienska bestämmelser som, i fråga om offentlig anställning, förbjuder att tidsbegränsade anställningsavtal omvandlas till avtal om tillsvidareanställning är lagenliga, hinder för nationella bestämmelser som, utan att det påverkar fullgörandet av anställningstid under pågående tidsbegränsat anställningsförhållande, föreskriver att det tidsbegränsade avtalet ska avslutas och att det ska upprättas ett nytt avtal om tillsvidareanställning som skiljer sig från det föregående och utan bibehållande av tidigare anställningstid (artikel 1519 i lag nr 296/2006)?

---

(1)  EGT L 175, s. 43.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/23

---

Talan väckt den 17 juni 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Finland

(Mål C-309/11)

2011/C 252/43

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Koskinen och L. Lozano Palacios)

Svarande: Republiken Finland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 306 — 310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) genom att ha tillämpat den särordning som föreskrivs i 80 § i lagen om mervärdesskatt (1501/1993) [Arvonlisäverolaki] vid resebyråers försäljning av resor till andra än resenärer, och

—	förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG ska den särskilda ordningen för resebyråer endast tillämpas vid försäljning av resor till resenärer. Därmed utgör det ett åsidosättande av direktivet när Republiken Finland även tillämpar särordningen för resebyråer med avseende på resor som byråerna utför för varandra eller för den som organiserar turistresor.

---

(1)  EUT L 347, s. 1.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/23

---

Talan väckt den 21 juni 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-313/11)

2011/C 252/44

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Bianchi och A. Szmytkowska)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 16.5, 19, 20 och 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1) genom att med avseende på djurfoder i Polen förbjuda tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av genetiskt modifierat foder och av genetiskt modifierade organismer för användning i foder, och

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hävdar att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt förordning nr 1829/2003 genom att införa den nationella foderlagen enligt vilken det, med avseende djurfoder i Polen, är förbjudet med tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av genetiskt modifierade foder och av genetiskt modifierade organismer för användning i foder. Efter antagandet av nämnda förordning, som innebär en fullständig harmonisering på området avseende godkännande av foder med genetiskt modifierade organismer på unionsnivå, får Polen inte införa några bestämmelser om förbud inom dess territorium mot utsläppande på marknaden, användning och tillverkning av produkter som är föremål för sådana godkännanden. Polen har åsidosatt följande bestämmelser:

—

Artikel 16.5 i förordning nr 1829/2003, enligt vilken godkännande för utsläppande på marknaden, användning eller bearbetning av genetiskt modifierade organismer för användning som livsmedel och/eller foder, av foder som innehåller genetiskt modifierade organismer eller består av sådana organismer, och av foder som framställs av genetiskt modifierade organismer, får beviljas, vägras, förlängas, ändras eller tillfälligt eller permanent dras in endast på de i förordningen angivna grunderna och enligt det i förordningen fastställda förfarandet.

—	Artikel 19 i förordningen i vilken de föreskrivs att Europeiska kommissionen är behörig för beviljande av godkännandet.

—	Artikel 20 i förordningen enligt vilken produkter som släpptes ut på marknaden redan innan förordning nr 1829/2003 trädde i kraft och som godkänts enligt gällande rätt, anses vara godkända enligt denna förordning.

—	Artikel 34 i förordningen (en klausul om skyddsåtgärder) som med avseende på den fullständiga harmoniseringen på förevarande område utgör den enda möjligheten att vidta nödfallsåtgärder för att upphäva eller ändra ett meddelat godkännande.

Det saknar härvid betydelse att det omtvistade förbudet i nationell rätt senarelades, eftersom redan lagstiftarens införande av de med unionsrätten oförenliga omtvistade bestämmelserna och offentliggörandet av dessa utgör ett åsidosättande av Republiken Polens skyldigheter enligt nämnda förordning.

---

(1)  EUT L 268, s. 1.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/24

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad — Varna (Bulgarien) den 27 juni 2011 — Digitalnet OOD mot Nachalnik na Mitnicheski punkt — Varna Zapad pri Mitnitsi Varna

(Mål C-320/11)

2011/C 252/45

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad — Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Digitalnet OOD

Motpart: Nachalnik na Mitnicheski punkt — Varna Zapad pri Mitnitsi Varna

Tolkningsfrågor

1.

Hur ska begreppet Internet förstås i den mening som avses i Förklarande anmärkningarna till Europeiska gemenskapens kombinerade nomenklatur från år 2009 (kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008 (1)) vilken publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 30 maj 2008 (C 133, s. 1) (ändring avseende undernummer 8528 90 00, 8528 71 13 och 8528 71 90) vad avser klassificering i KN-nummer 8528711300?

2.

Hur ska begreppet modem förstås i den mening som avses i Förklarande anmärkningarna till Europeiska gemenskapens kombinerade nomenklatur från år 2009 (kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008) vilken publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 30 maj 2008 (C 133, s. 1) (ändring avseende undernummer 8528 90 00, 8528 71 13 och 8528 71 90) vad avser klassificering i KN-nummer 8528711300?

3.

Hur ska begreppen modulering och demodulering förstås i den mening som avses i Förklarande anmärkningarna till Europeiska gemenskapens kombinerade nomenklatur från år 2009 (kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008) vilken publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 30 maj 2008 (C 133, s. 1) (ändring avseende undernummer 8528 90 00, 8528 71 13 och 8528 71 90) vad avser klassificering i KN-nummer 8528711300?

4.	Vilken utgör huvudfunktionen i apparaten Set-topbox TF6100DCC, enligt vilken klassificeringen i tulltariffen ska ske, mottagande av TV-signaler eller användning av ett modem som möjliggör ett interaktivt informationsutbyte i syfte att få tillgång till Internet?

5.

För det fall huvudfunktionen i apparaten Set-Top-Box TF6100DCC utgörs av användning av ett modem som möjliggör ett interaktivt informationsutbyte i syfte att få tillgång till Internet, är då den typ av modulering och demodulering som används eller vilken typ av modem som används av betydelse för klassificeringen i tulltariffen, eller är det tillräckligt att det är möjligt att få tillgång till Internet via modem?

6.	Vilket undernummer och vilket KN-nummer motsvarar beskrivningen av apparaten TF6100DCC?

7.

För det fall Set-Top-Box TF6100DCC ska klassificeras i undernummer 8521 90 00 i den kombinerade nomenklaturen, är det då förenligt med gemenskapsrätten att tillämpa en positiv tullsats, om en sådan klassificering skulle utgöra ett åsidosättande av gemenskapens åtaganden enligt Avtalet om handel med informationsteknikprodukter (ITA) och artikel II.1 b i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT 1994) eller medför klassificering enligt nummer 8521 att Set-topbox TF6100DCC är undantagen från tillämpningsområdet för den aktuella delen av ITA?

---

(1)  EGT L 291, s. 1.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/25

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 28 juni 2011 — K

(Mål C-322/11)

2011/C 252/46

Rättegångsspråk: finländska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: K

Övriga parter i målet: Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och finansministeriet

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF tolkas så, att de utgör hinder för att i nationell lagstiftning föreskriva att en person som är obegränsat skattskyldig i Finland och som där beskattas för vinster från aktieöverlåtelser vid beskattningen från dessa vinster inte får dra av en förlust som uppstått när han överlåtit en fastighet som varit belägen i Frankrike, med hänsyn till att en person som är obegränsat skattskyldig i Finland under vissa förutsättningar från sådana överlåtelsevinster får dra av en förlust som har uppstått vid överlåtelse av en motsvarande fastighet som är belägen i Finland?

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/25

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad — Varna (Bulgarien) den 29 juni 2011 — Tsifrova kompania OOD mot Nachalnik na Mitnicheski punkt — Varna Zapad pri Mitnitsi Varna

(Mål C-330/11)

2011/C 252/47

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tsifrova kompania OOD

Motpart: Nachalnik na Mitnicheski punkt — Varna Zapad pri Mitnitsi Varna

Tolkningsfrågor

1.

Hur ska begreppet Internet förstås i den mening som avses i Förklarande anmärkningarna till Europeiska gemenskapens kombinerade nomenklatur från år 2009 (kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 (1) av den 19 september 2008) vilken publicerades i Europeisk unionens officiella tidning den 30 maj 2008 (C 133, s. 1) (ändring avseende undernummer 8528 90 00, 8528 71 13 und 8528 71 90) vad avser klassificering i KN-nummer 8528711300?

2.

Hur ska begreppet modem förstås i den mening som avses i Förklarande anmärkningarna till Europeiska gemenskapens kombinerade nomenklatur från år 2009 (kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008) vilken publicerades i Europeisk unionens officiella tidning den 30 maj 2008 (C 133, s. 1) (ändring avseende undernummer 8528 90 00, 8528 71 13 und 8528 71 90) vad avser klassificering i KN-nummer 8528711300?

3.

Hur ska begreppen modulering och demodulering förstås i den mening som avses i Förklarande anmärkningarna till Europeiska gemenskapens kombinerade nomenklatur från år 2009 (kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008) [Orig. s. 17] vilken publicerades i Europeisk unionens officiella tidning den 30 maj 2008 (C 133, s. 1) (ändring avseende undernummer 8528 90 00, 8528 71 13 und 8528 71 90) vad avser klassificering i KN-nummer 8528711300?

4.	Vilken utgör huvudfunktionen i apparaten Set-topbox DC 215 KL, enligt vilken klassificeringen i tulltariffen ska ske, mottagande av TV-signaler eller användning av ett modem som möjliggör ett interaktivt informationsutbyte i syfte att få tillgång till Internet?

5.

För det fall huvudfunktionen i apparaten Set-topbox DC 215 KL utgörs av användning av ett modem som möjliggör ett interaktivt informationsutbyte i syfte att få tillgång till Internet, är då den typ av modulering och demodulering som används eller vilken typ av modem som används av betydelse för klassificeringen i tulltariffen, eller är det tillräckligt att det är möjligt att få tillgång till Internet via modem?

6.	Vilket undernummer och vilket KN-nummer motsvarar beskrivningen av apparaten DC 215 KL?

7.

För det fall Set-topbox DC 215 KL ska klassificeras i undernummer 8521 90 00 i den kombinerade nomenklaturen, är det då förenligt med gemenskapsrätten att tillämpa en positiv tullsats, om en sådan klassificering skulle utgöra ett åsidosättande av gemenskapens åtaganden enligt Avtalet om handel med informationsteknikprodukter (ITA) och artikel II:1 (b) i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT 1994) eller medför klassificering enligt nummer 8521 att Set-topbox DC 215 KL är undantagen från tillämpningsområdet för den aktuella delen av ITA?

---

(1)  EUT L 291, s. 1

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/26

---

Talan väckt den 5 juli 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-352/11)

2011/C 252/48

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Wilms och A. Alcover San Pedro)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar genom att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder enligt artiklarna 6 och 8 i direktivet, inte har omprövat befintliga tillstånd eller om nödvändigt fört dem à jour eller säkerställt dem således att samtliga befintliga anläggningar används i enlighet med kraven i artiklarna 3, 7, 9, 10, 13, 14 a och 14 b samt artikel 15.2 i direktivet, och

—	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt bestämmelserna i direktiv 2008/1/EG (1) ska befintliga anläggningar ha godkänts enligt direktivet före den 30 oktober 2007.

Enligt kommissionens upplysningar har inte samtliga befintliga anläggningar i Republiken Österrike haft nödvändiga tillstånd vid denna tidpunkt.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EUT L 24, s. 8)

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/26

---

Talan väckt den 5 juli 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien

(Mål C-353/11)

2011/C 252/49

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Manhaeve och M. Thomannová-Körnerová)

Svarande: Republiken Tjeckien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2 i kommissionens direktiv 2010/5/EU av den 8 februari 2010 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för att ta upp akrolein som ett verksamt ämne i bilaga I till direktivet (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder

—	förplikta Republiken Tjeckien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den föreskrivna fristen för att följa direktivet löpte ut den 31 augusti 2010.

---

(1)  EUT L 36, s. 24.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/26

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 9 februari 2011 — Acegas-APS SpA, tidigare Acqua, Elettricità, Gas e servizi SpA (Acegas) mot Kommissionen

(Mål C-341/09 P) (1)

2011/C 252/50

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 267, 07.11.2009

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/26

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 februari 2011 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato, Italien) — Reti Televisive Italiane SpA (RTI) mot Autorità per le Garanzie nelle Communicazioni, Sky Italia Srl

(Mål C-390/09) (1)

2011/C 252/51

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 312, 19.12.2009.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens andra avdelning den 23 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Arbeitsgericht Siegburg, Tyskland) — Hüseyin Balaban mot Zelter GmbH

(Mål C-86/10) (1)

2011/C 252/52

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på andra avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 8 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'instance de Dags — Frankrike) — AG2R Prévoyance mot Bourdil SARL (C-97/10), Société boucalaise de boulangerie SARL (C-98/10) och Baba-Pom SARL (C-99/10)

(Förenade målen C-97/10–C-99/10) (1)

2011/C 252/53

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens åttonde avdelning av den 19 maj 2011 — Kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-253/10) (1)

2011/C 252/54

Rättegångsspråk: slovakiska

Ordföranden på åttonde avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 195, 17.7.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 februari 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal administratif de Montreuil, Frankrike) — Accor Services France mot Le Chèque Déjeuner CCR, Etablissement Public de Santé de Ville-Evrard

(Mål C-269/10) (1)

2011/C 252/55

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 221, 14.08.2010

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens Sjunde avdelning av den 17 mars 2011 — Kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-278/10) (1)

2011/C 252/56

Rättegångsspråk: grekiska

Ordföranden på Sjunde avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 209, 31.7.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial de Amares, Portugal) — Cristiano Marques Vieira mot Companhia de Seguros Tranquilidade SA

(Mål C-299/10) (1)

2011/C 252/57

Rättegångsspråk: portugisiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 234, 28.08.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 6 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial de Póvoa de Lanhoso, Portugal) — Maria de Jesus Barbosa Rodrigues mot Companhia de Seguros Zurich SA

(Mål C-363/10) (1)

2011/C 252/58

Rättegångsspråk: portugisiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 288, 23.10.2010

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/27

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 24 mars 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-428/10) (1)

2011/C 252/59

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 328 04.12.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 16 februari 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-466/10) (1)

2011/C 252/60

Rättegångsspråk: grekiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 317 20.11.2010

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 13 maj 2011 — Kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-486/10) (1)

2011/C 252/61

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 13, 15.1.2011.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 16 februari 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal administratif de Rennes, Frankrike) — L'Océane Immobilière SAS mot Direction de contrôle fiscal Ouest

(Mål C-487/10) (1)

2011/C 252/62

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 346,18.12.2010.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 8 april 2011 — Kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-531/10) (1)

2011/C 252/63

Rättegångsspråk: slovakiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 30, 29.1.2011.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 2 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-570/10) (1)

2011/C 252/64

Rättegångsspråk: engelska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 63, 26.2.2011.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 21 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Ivrea, Italien) — Procura della Repubblica mot Lucky Emegor

(Mål C-50/11) (1)

2011/C 252/65

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 113, 09.04.2011.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 21 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Ragusa) — Procura della Repubblica mot Mohamed Mrad

(Mål C-60/11) (1)

2011/C 252/66

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 113, 9.4.2011.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/28

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 21 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Rovereto — Italien) — Procura della Repubblica mot John Austine

(Mål C-63/11) (1)

2011/C 252/67

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 120, 16.4.2011.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/29

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 21 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Bergamo (Italien)) — Procura della Repubblica mot Survival Godwin

(Mål C-94/11) (1)

2011/C 252/68

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 139, 7.5.2011.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/29

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens första avdelning den 29 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione, Italien) — Procuratore generale della Republica presso la Corte Suprema di Cassazione mot Demba Ngagne

(Mål C-140/11) (1)

2011/C 252/69

Rättegångsspråk: italienska

Ordföranden på första avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 152. 21.05.2011

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/30

---

Tribunalens dom av den 12 juli 2011 — Hitachi m.fl. mot kommissionen

(Mål T-112/07) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för projekt avseende gasisolerade ställverk - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras - Uppdelning av marknaden - Rätten till försvar - Bevis för överträdelsen - En enda, fortlöpande överträdelse - Böter - Överträdelsens allvar och varaktighet - Avskräckande verkan - Samarbete)

2011/C 252/70

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökanden: Hitachi Ltd (Tokyo, Japan), Hitachi Europe Ltd (Maidenhead, Förenade kungariket), och Japan AE Power Systems Corp. (Tokyo) (ombud: M. Reynolds, P. Mansfield och B. Roy, solicitors, D. Arts, advokat, N. Green, QC, och S. Singla, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis F. Arbault, därefter X. Lewis, därefter P. Van Nuffel och J. Bourke, slutligen Van Nuffel, N. Khan och F. Ronkes Agerbeek, biträdda av J. Holmes, barrister)

Saken

I första hand, begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig, av den 24 januari 2007, rörande ett förfarande om tillämpning av artikel 81 EG och artikel 52 EES (ärende COMP/F/38.899 — Gasisolerade ställverk) i den mån som det avser sökandena, och upphävande av de böter som sökandena ålagts. I andra hand, begäran om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet, i den mån den berör sökandena. I tredje hand, begäran om upphävande eller nedsättning av det bötesbelopp som ålagts sökandena.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Sökandena ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 129, 9.6.2007.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/30

---

Tribunalens dom av den 12 juli 2011 — Toshiba Corp. mot Europeiska kommissionen

(Mål T-113/07) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för projekt avseende gasisolerade ställverk - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras - Uppdelning av marknaden - Rätten till försvar - Bevis för överträdelsen - En enda, fortlöpande överträdelse - Böter - Överträdelsens allvar och varaktighet - Motivering - Utgångsbelopp - Referensår)

2011/C 252/71

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Toshiba Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: inledningsvis J. MacLennan, solicitor, A. Schulz och J. Borum, advokater, därefter J. MacLennan och A. Schulz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis F. Arbault och J. Samnadda, därefter X. Lewis, därefter J. Bourke och F. Ronkes Agerbeek, slutligen J. Ronkes Agerbeek och N. Khan)

Saken

I första hand en begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.899 — Gasisolerade ställverk) i den del beslutet avser sökanden, och, i andra hand, en begäran om ändring av artiklarna 1 och 2 i nämnda beslut i avsikt att upphäva eller sätta ned det bötesbelopp som ålagts sökanden.

Domslut

1.	Artikel 2 h och 2 i i kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.899 — Gasisolerade ställverk), ogiltigförklaras i den del den berör Toshiba Corp.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Toshiba ska ersätta tre fjärdedelar av parternas rättegångskostnader vid tribunalen.

4.	Europeiska kommissionen ska ersätta en fjärdedel av parternas rättegångskostnader vid tribunalen.

---

(1)  EUT C 140, 23.6.2007.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/31

---

Tribunalens dom av den 12 juli 2011 — Fuji Electric mot kommissionen

(Mål T-132/07) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för projekt avseende gasisolerade ställverk - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras - Uppdelning av marknaden - Bevis för överträdelsen - Ansvar för överträdelsen - Överträdelsens varaktighet - Böter - Förmildrande omständigheter - Samarbete)

2011/C 252/72

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Fuji Electric Co. Ltd (tidigare Fuji Electric Holdings Co. Ltd, vilket trätt i stället för Fuji Electric Systems Co. Ltd) (Kawasaki, Japan) (ombud: P. Chappatte och P. Walter, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis F. Arbault, därefter X. Lewis, J. Bourke och F. Ronkes Agerbeek, och slutligen N. Khan och F. Ronkes Agerbeek, biträdda av J. Holmes, barrister)

Saken

Begäran om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.899 — Gasisolerade ställverk), och begäran om nedsättning av det bötesbelopp som har ålagts Fuji Electric Holdings och Fuji Electric Systems.

Domslut

1.

Artikel 1 h och artikel 2 d i kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.899 — Gasisolerade ställverk), ogiltigförklaras i den del det konstateras eller dessa grundas på konstaterandet att Fuji Electric Systems Co. Ltd, i vars ställe Fuji Electric Co. Ltd trätt, kan hållas personligen ansvarigt för överträdelsen under perioden september 2000–30 juni 2001.

2.	Det bötesbelopp som har ålagts Fuji Electric, tidigare Fuji Electric Holdings Co. Ltd och som trätt i stället för Fuji Electric Systems, i artikel 2 d i beslut K(2006) 6762 slutlig fastställs till 2 200 000 euro.

3.	Europeiska kommissionen ska ersätta en fjärdedel av Fuji Electrics rättegångskostnader och bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

4.	Fuji Electric ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 140, 23.6.2007.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/31

---

Tribunalens dom av den 12 juli 2011 — Mitsubishi Electric Corp. mot Europeiska kommissionen

(Mål T-133/07) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för projekt avseende gasisolerade ställverk - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras - Uppdelning av marknaden - Rätten till försvar - Bevis för överträdelsen - Överträdelsens varaktighet - Böter - Utgångspunkten för böterna - Referensår - Likabehandling)

2011/C 252/73

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mitsubishi Electric Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: R. Denton, solicitor och advokaten K. Haegeman)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis F. Arbault och J. Samnadda, därefter X. Lewis, därefter P. Van Nuffel och J. Bourke och slutligen P. Van Nuffel och N. Khan)

Saken

I första hand begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.899 — Gasisolerade ställverk) i den del detta avser sökanden och TM T&D, i andra hand begäran om ogiltigförklaring av artikel 2 g och h i det ovannämnda beslutet, i den del detta avser sökanden, i tredje hand begäran om ändring av artikel 2 i det ovannämnda beslutet på så sätt att sökandens böter i första hand upphävs och i andra hand i sätts ned.

Domslut

1.	Artikel 2 g och h i kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.899 — Gasisolerade ställverk) ogiltigförklaras i den del detta avser Mitsubishi Electric Corp.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Mitsubishi Electric ska ersätta tre fjärdedelar av parternas rättegångskostnader vid tribunalen.

4.	Europeiska kommissionen ska ersätta en fjärdedel av parternas rättegångskostnader vid tribunalen.

---

(1)  EUT C 140, 23.6.2007.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/32

---

Tribunalens dom av den 12 juli 2011 — Aldi Einkauf mot harmoniseringsbyrån — Illinois Tools Works (TOP CRAFT)

(Mål T-374/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket TOP CRAFT - De äldre nationella figurmärkena Krafft - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Verkligt bruk av de äldre varumärkena - Artikel 43.2 i förordning nr 40/94 (nu artikel 42.2 i förordning nr 207/2009) och regel 22 i förordning (EG) nr 2868/95)

2011/C 252/74

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaterna N. Lützenrath, U. Rademacher, L. Kolks och C. Fürsen)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: R. Pethke)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Illinois Tools Works, Inc. (Glenview, Förenade staterna)

Saken

Talan väckt mot det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån antog den 25 juni 2008 (ärende R 952/2007-2) avseende ett invändningsförfarande mellan Illinois Tools Works, Inc. och Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG.

Domslut

1.

Det beslut som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) antog den 25 juni 2008 (ärende R 952/2007-2), avseende ett invändningsförfarande mellan Illinois Tools Works, Inc. och Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG, ogiltigförklaras.

2.	Harmoniseringsbyrån förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 313, 6.12.2008.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/32

---

Tribunalens dom av den 12 juli 2011 — kommissionen mot Q

(Mål T-80/09 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Anslutningsöverklagande - Mobbning - Artikel 12a i tjänsteföreskrifterna - Meddelande om policy avseende mobbning till kommissionen - Administrationens biståndsskyldighet - Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna - Innebörd - Begäran om bistånd - Tillfälliga omplaceringsåtgärder - Omsorgsplikt - Ansvar - Skadeståndsyrkande - Obegränsad behörighet - Villkor för genomförande - Rapport om karriärutveckling - Talan om upphävande - Berättigat intresse av att få saken prövad)

2011/C 252/75

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Joris, D. Martin och B. Eggers)

Övrig part i målet: Q (Domsjö, Sverige) (ombud: advokaterna S. Rodrigues och Y. Minatchy)

Saken

Överklagande av den dom som personaldomstolen (första avdelningen) meddelade den 9 december 2008 i mål F-52/05, Q mot kommissionen (REGP 2008, s. I-A-0000, s. II-0000) med yrkande om att denna dom ska upphävas.

Domslut

1.

Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 9 december 2008 i mål F-52/05, Q mot kommissionen (REGP 2008, s. I-A-0000, s. II-0000) upphävs i den del som Europeiska gemenskapernas kommission, i punkt 2 i domslutet, förpliktades att till Q utge ersättning om 500 euro samt 15 000 euro, för den ideella skada som Q lidit på grund av att kommissionen påstods ha påbörjat en administrativ undersökning för sent. Domen upphävs även i den del som personaldomstolen i punkterna 147–189 prövade ”[Q:s] påstående om mobbning”, och i punkt 230, fann att det saknades anledning att pröva yrkandet om ogiltigförklaring av Q:s karriärutvecklingsrapporter för perioderna den 1 januari–31 oktober 2003 och den 1 november–31 december 2003, och följaktligen i punkt 3 i domslutet ogillade talan i övrigt.

2.	Huvudöverklagandet och anslutningsöverklagandet ogillas i övrigt.

3.

Målet återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol för prövning av dels yrkandet om ogiltigförklaring av de ovannämnda karriärutvecklingsrapporterna, dels vilket belopp som kommissionen ska utge till Q endast för den ideella skada som Q lidit till följd av att kommissionen underlät att utföra en tillfällig omplaceringsåtgärd.

4.	Beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

---

(1)  EUT C 102, 1.5.2009.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/33

---

Tribunalens dom av den 12 juli 2011 — Slovenien mot kommissionen

(Mål T-197/09) (1)

(EUGFJ - Garantisektionen - Utgifter som undantas från gemenskapsfinansiering - Odlad mark)

2011/C 252/76

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Republiken Slovenien (ombud: inledningsvis av Ž. Cilenšek Bončina, därefter av L. Bembič, biträdda av advokaten J. Sladič)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis av T. van Rijn och K. Banks, därefter av F. Jimeno Fernández och M. Žebre, och slutligen av J. Jimeno Fernández och B. Rous)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2009/253/EG av den 19 mars 2009 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställs av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) (EUT L 75, s. 15) att utesluta vissa utgifter som verkställts av Slovenien.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Republiken Slovenien ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 180 av den 1.8.2009.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/33

---

TBeslut meddelat av tribunalens ordförande den 21 juni 2011 — MB System mot kommissionen

(Mål T-209/11 R)

(Interimistiskt förfarande - Statligt stöd - Skyldighet att återkräva stödet - Begäran om uppskov med verkställighet - Krav på skyndsamhet - Intresseavvägning)

2011/C 252/77

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: MB System GmbH & Co. KG (Nordhausen, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Brüggen, M. Ackermann och C. Geiert)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Erlbacher och T. Maxian Rusche)

Saken

Talan om partiellt, tillfälligt upphävande av kommissionens beslut K(2010) 8289 slutligt av den 14 december 2010 angående statligt stöd C 38/2005 (ex NN 52/2004) från Tyskland till förmån för koncernen Biria.

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/33

---

Talan väckt den 16 maj 2011 — Zinātnes, inovāciju un testēšānas centrs mot kommissionen

(Mål T-259/11)

2011/C 252/78

Rättegångsspråk: lettiska

Parter

Sökande: Zinātnes, inovāciju un testēšānas centrs (ombud: advokaten E. Darapoļskis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut avseende avtal 2003/004-979-06-03/1/0027 ”Būvmateriālu inivāciju un testēšānas centra izveide”, som ingåtts inom ramen för Lettlands nationella PHARE 2003-program, och slå fast att det saknas grund för att återkräva stödet om 1 576 010,80 euro till PHARE-programmet.

Grunder och huvudargument

I Europeiska kommissionens (nedan kallad kommissionen) beslut avseende avtal 2003/004-979-06-03/1/0027 ”Būvmateriālu inivāciju un testēšānas centra izveide”, som ingåtts inom ramen för Lettlands nationella PHARE 2003-program (nedan kallat det angripna beslutet) fann kommissionen att ett stöd från Europeiska unionen om 1 474 200 euro skulle återkrävas.

Sökanden anser att kommissionen vid antagandet av det angripna beslutet inte iakttog det finansprotokoll som ingicks den 19 september 2003 mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Lettland, angående finansieringen av Lettlands nationella PHARE 2003-program (nedan kallat finansprotokollet), på grundval av vilket det den 23 augusti 2005 ingicks ett avtal med sökanden om beviljande av finansiering och det utbetalades ett PHARE-stöd om 1 576 010,80 euro. Sökanden gör även gällande att kommissionen åsidosatte rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1) (nedan kallad budgetförordningen) och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (2) (nedan kallad genomförandeförordningen).

Sökanden anför två grunder till stöd för sin talan.

Sökanden gör för det första gällande att kommissionen antog det angripna beslutet utan att först ingående analysera omständigheterna i ärendet och utvärdera fakta. I stället grundade sig kommissionen enbart på rapporter från tjänstemän i Republiken Lettland, vilka inte grundade sig på några yttranden eller beslut från de behöriga myndigheterna. Innan kommissionen inledde förfarandet om återkrav var kommissionen skyldig att dels kontrollera att de underlåtelser som nämndes i rapporterna från de lettiska tjänstemännen verkligen förelåg, dels inhämta all bevisning. Kommissionen undersökte i stället bara formellt den föregående skriftväxlingen. Enligt sökanden ledde detta till att kommissionen saknade kännedom om viktiga omständigheter och återkrävde PHARE-stödet utan giltig grund.

För det andra hävdar sökanden att kommissionen inte använde sig av de möjligheter som den har enligt finansprotokollet, budgetförordningen och genomförandeförordningen. Sökanden anför härvid att kommissionen vid konstaterandet av underlåtelserna allra först borde ha gjort en beräkning av deras inverkan på gemenskapsbudgeten. Därefter borde den, om följderna för budgeten hade befunnits betydande, ha medgett Republiken Lettland en frist för att vidta åtgärder. Kommissionen använde sig inte av dessa möjligheter, med resultatet att det angripna beslutet strider mot finansprotokollet, artikel 71 i budgetförordningen och artiklarna 79 och 80 i genomförandeförordningen.

För det tredje anför sökanden att det angripna beslutet är oproportionerligt och antogs i strid med det förfarande för antagande av beslut som föreskrivs, inte bara i finansprotokollet, utan även i budgetförordningen och genomförandeförordningen. Sökanden gör även gällande att det angripna beslutet inte offentliggjordes, att det inte innehåller någon uppgift om datum för antagande och att sökanden fick kännedom om beslutet först efter den 9 mars 2011, i samband med ett rättsligt förfarande som inleddes i Lettland.

För det fjärde hävdar sökanden att det angripna beslutet har inneburit allvarliga konsekvenser för sökanden och medfört förluster, eftersom det ligger till grund för ett domstolsförfarande som inletts mot sökanden och hindrar sökanden från att framdeles beviljas stöd från PHARE-programmet.

För det femte och sista anser sökanden att det angripna beslutet allvarligt har skadat sökandens anseende, eftersom kommissionens rättsstridiga åtgärder har äventyrat nya medlemmars deltagande i projektet och i stor utsträckning har minskat investerarnas förtroende för sökanden i egenskap av säker och stabil ekonomisk partner.

---

(1)  EGT L 248, s. 1.

(2)  EGT L 357, s. 1.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/34

---

Talan väckt den 1 juni 2011 — Kieffer Omnitec mot kommissionen

(Mål T-288/11)

2011/C 252/79

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: A+P Kieffer Omnitec Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna A. Delvaux och V. Bertrand)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning,

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut att avslå sökandens anbud och tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, vilket sökanden delgavs den 5 april 2011, genom en skrivelse av den 1 april 2011, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 1 april 2011, genom vilket den avslog det anbud som lämnats av sökanden i anbudsförfarandet avseende kontrakt för underhåll av värme-, ventilations- och luftkonditioneringsanläggningar samt vatten- och sanitetsanläggningar och sprinklersystem i Joseph Bech-byggnaden i Luxemburg och tilldelade en annan anbudsgivare kontraktet (EUT 2010/S 241-367523). Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 89.1, 89.2 och 92 i budgetförordningen, artikel 135.1 och 135.5 i genomförandeförordningen och artikel 49 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (1), och av principerna om öppenhet, likhet och proportionalitet, i den mån Europeiska kommissionen kräver av anbudsgivaren att denne ska lämna in ”ett ISO-certifikat som gäller för anbudsgivarens hela underhållsverksamhet och som har utfärdats av det certifierande organet”. Sökanden kritiserar Europeiska kommissionen för det första för att den inte har formulerat detta urvalskriterium på ett klart och tydligt sätt och för att numret på den obligatoriska ISO-certifieringen inte angavs i förfrågningsunderlaget, för det andra för att ha krävt en ISO-certifiering av anbudsgivarna ”för hela deras underhållsverksamhet” och inte endast för den berörda marknaden, och för det tredje för att inte ha tillåtit anbudsgivarna att visa att de uppnådde en kvalitetsnivå motsvarande ISO-certifieringen.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF, artikel 100.2 i budget förordningen, åsidosättande av förfrågningsunderlaget och bilagorna till detta, och en uppenbart oriktig bedömning i den mån Europeiska kommissionen avslog anbudet från A+P KIEFFER OMNITEC med motiveringen att sökanden inte uppfyllde kriterium nr 16 då bolaget inte hade ingett relevanta handlingar till styrkande av att kandidaterna hade de begärda kvalifikationerna. Sökanden gör gällande dels att kriterium nr 16 rörde ”uppgift om det genomsnittliga antalet anställda med den begärda profilen som arbetat hos medlemmarna av en eventuell grupp under de senaste tre åren” och att sidan 27/37 i bilaga II till förfrågningsunderlaget endast hänvisade till kandidaternas språkkunskaper, dels att sökanden har styrkt att en av kandidaterna hade de kvalifikationer som krävs på sidan 28/38 i bilaga II till förfrågningsunderlaget genom att inge handlingar som styrkte detta. När det gäller den andra kandidaten innehöll upphandlingsdokumenten inte något krav på att denne skulle uppfylla de kvalifikationskrav som ställs på den platsansvariga.

---

(1)  EUT L 134, 2004, s. 114.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/35

---

Talan väckt den 14 juni 2011 — ABN AMRO Group mot kommissionen

(Mål T-319/11)

2011/C 252/80

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ABN AMRO Group NV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna W. Knibbeler och P. van den Berg)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara artikel 5 i kommissionens beslut av den 5 april 2011 om åtgärderna nr C 11/2009 (ex NN 53b/2008, NN 2/2010 och N 19/2010) vilka genomfördes av den nederländska staten till förmån för ABN AMRO Group NV, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Som första grund görs gällande att slutsatserna i det omtvistade beslutet om tillämpningsområdet för förvärvsförbudet i artikel 5 är behäftade med följande fel och ska därmed ogiltigförklaras: — Åsidosättande av artikel 107.3 b FEUF och felaktig tillämpning av principerna och riktlinjerna i kommissionens meddelanden (1). — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen då godkännandet av stödåtgärderna är avhängigt ett förvärvsförbud som inte är lämpligt, nödvändigt eller proportionerligt. — Åsidosättande av principen om likabehandling då det beslutades om ett förvärvsförbud som är betydligt strängare än de förvärvsförbud som kommissionen ålagt i andra ärenden. — Åsidosättande av principen om god förvaltningssed då det inte gjordes en noggrann och individuell granskning av alla relevanta aspekter i det enskilda fallet, och inte heller av nödvändigheten eller följderna av det förvärvsförbud som åläggs i beslutet, samt åsidosättande av artikel 296 FEUF till följd av den bristande motiveringen av nämnda beslut.

2.

Som andra grund görs gällande att slutsatserna i det omtvistade beslutet slutsatser om varaktigheten av förvärvsförbudet i artikel 5 är behäftade med följande fel och ska därmed ogiltigförklaras: — Åsidosättande av artikel 345 FEUF då varaktigheten av förvärvsförbudet är beroende av statligt ägande. — Åsidosättande av artikel 107.3 b FEUF och felaktig tillämpning av principerna och riktlinjerna i kommissionens meddelanden (2). — Åsidosättande av principen om likabehandling då det beslutades om ett förvärvsförbud som gäller för en betydligt längre tid än de förvärvsförbud som kommissionen ålagt i andra ärenden. — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om god förvaltningssed.

---

(1)  Kommissionens meddelande om tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (EUT C 270, 2008, s. 8), kommissionens meddelande om rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (EUT C 10, 2009, s. 2), kommissionens meddelande om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (EUT C 72, 2009, s. 1), kommissionens meddelande om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (EUT C 195, 2009, s. 9).

(2)  Se fotnot 1.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/36

---

Talan väckt den 17 juni 2011 — Republiken Ungern mot Europeiska kommissionen

(Mål T-320/11)

2011/C 252/81

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Republiken Ungern (ombud: M. Fehér, K. Szíjjártó och K. Veres)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 28 mars 2011 om att undanta vissa av Ungerns utgifter från år 2004 inom ramen för föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling (Sapard) från EU-finansiering, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Sökanden hävdar för det första att kommissionen åsidosatt unionsrätten. Den minskning av de ekonomiska medlen som kommissionen gjort på grund av att den föreskrivna tidsfristen på tre månader inte hållits är rättsstridig. I motsats till vad kommissionen anser ska nämligen enligt sökandens mening tidsfristen på tre månader för att göra den Sapard-betalning som föreskrivs i unionsrätten — närmare bestämt i artikel 9.6 i kommissionens förordning nr 2222/2000/EG (1) och i artikel 8.6 i bilaga A till den fleråriga finansieringsöverenskommelsen som slöts den 15 juni 2001 mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Ungern — börja räknas från den tidpunkt då den behöriga myndigheten förfogar över alla de styrkande handlingar som krävs för att genomföra betalningarna. För den händelse att det behövs kompletterande styrkande handlingar börjar följaktligen tidsfristen inte löpa förrän det sista av dessa ytterligare handlingar avsänts. Enligt sökanden har kommissionen också åsidosatt principen om lojalt samarbete och principen om skydd för berättigade förväntningar när den genomfört en minskning av de ekonomiska medlen i en situation då de ungerska myndigheterna kunde räkna med att deras betalningsförfarande var i överensstämmelse med unionsrätten.

Som andra grund anför sökanden att kommissionen gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när den antog det angripna beslutet eftersom den inte beaktade de särskilda omständigheter och vägande skäl som fanns för att inte genomföra minskningen av de ekonomiska medlen, eller inte genomföra denna fullt ut. Sökanden påpekar att Sapard-programmet är av ”utbildningsnatur” och att de ungerska myndigheternas främsta mål varit att skydda EU:s ekonomiska intressen. Sökanden betonar att kommissionen inte har lidit någon som helst förlust på grund av att tidsfristen inte hölls.

Den tredje grunden avser avsaknad av motivering. Enligt sökanden framgår av beslutets motivering inte i tillräckligt grad vilka skälen var till att kommissionen beslutade att genomföra minskningen och ej heller vilken konkret omfattning denna har. Det framgår särskilt inte varför kommissionen beslutade att frångå förlikningsorganets yttrande angående detta, enligt vilket det föreligger särskilda omständigheter i detta fall, vilka bör beaktas vid tillämpningen av minskningen.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 2222/2000 av den 7 juni 2000 om finansiella bestämmelser för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1268/1999 om gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden (EGT L 253, s. 5).

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/36

---

Talan väckt den 21 juni 2011 — UCP Backus y Johnston SAA mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-323/11)

2011/C 252/82

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Unión de Cervecerías Peruanas Backus y Johnston SAA (Lima, Peru) (ombud: advokaten E. Armijo Chávarri)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att förevarande talan mot andra överklagandenämndens beslut av den 23 mars 2011 i ärende R 2238/2010-2 har kommit in i tid och uppfyller formkraven,

—	efter vederbörlig handläggning ogiltigförklara nämnda beslut och förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Tredimensionellt varumärke bestående i formen på en flaska (ansökan nr 8 592 081) för varor i klass 32 (”öl”).

Granskarens beslut: Avslag på ansökan om registrering.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Inkorrekt tolkning och tillämpning av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/37

---

Talan väckt den 17 juni 2011 — Amador López mot harmoniseringsbyrån (AUTOCOACHING)

(Mål T-325/11)

2011/C 252/83

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Amador López (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten A. Falcón Morales)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska uppta förevarande ansökan, med tillhörande handlingar till prövning och ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (Harmoniseringsbyrån) fattade den 23 mars 2011 i ärende R 1665/2010-2 om delvist avslag.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”AUTOCOACHING” (registreringsansökan nr 8.945.362), för varor och tjänster i klasserna 16, 41 och 45.

Granskarens beslut: Delvist avslag på registreringsansökan.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Felaktig tillämpning och tolkning av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/37

---

Talan väckt den 20 juni 2011 — TM.E. mot kommissionen

(Mål T-329/11)

2011/C 252/84

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: TM.E. S.p.A. — Termomeccanica Ecologia (Milano, Italien) (ombud: advokaterna C. Malinconico, S. Fidanzia och A. Gigliola)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 20 april 2011, enligt vilket det inte krävs att något överträdelseförfarande inleds mot Rumänien på grund av åsidosättande av de gemenskapsrättsliga principerna och direktiven på området för offentlig upphandling och av ”Pratical Guide to contract procedures financed from the General Budget of the European Communities in the context of external actions”,

—	förplikta Europeiska kommissionen att utge ersättning på 18 955 106 euro, eller det högre eller lägre belopp som anses skäligt, för de skador som TME lidit på grund av att Europeiska kommissionen har åsidosatt gemenskapsrätten,

—	i andra hand, förplikta Europeiska kommissionen att utge ersättning på 3 791 021 euro, eller det högre eller lägre belopp som anses skäligt, för den skada som TME lidit i form av förlorade möjligheter,

—

i tredje hand, förplikta Europeiska kommissionen att utge ersättning för den skada på grund av försening som Europeiska kommissionen gett upphov till när den fullgjort sina uppgifter, vilken beräknas uppgå till ett totalt belopp motsvarande de juridiska kostnader som TME haft på 73 044,33 euro, eller det högre eller lägre belopp som anses skäligt, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan gäller dels ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens skrivelse av den 20 april 2011, enligt vilken det inte krävs att något överträdelseförfarande inleds mot Rumänien på grund av åsidosättande av de gemenskapsrättsliga principerna och direktiven på området för offentlig upphandling och av ”Practical Guide to contract procedures for UE external actions” (nedan kallad PRAG) som utarbetats av kommissionen, dels ersättning för den skada som kommissionen gett upphov till när den fullgjort sina uppgifter.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter i form av PRAG, samt åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning. — Sökanden anser att Europeiska kommissionen genom det omtvistade beslutet har underlåtit att avge ett motiverat yttrande avseende de uppenbara och allvarliga oegentligheter som påtalats under anbudsförfarandet för projektet ”Bucharest Wastewater Treatment Plant Rehabilitation: Stage I ISPA 2004/RO/16/P/PE/003-03” och följaktligen underlåtit att inleda ett överträdelseförfarande mot Rumänien och dessutom återkalla gemenskapsanslaget för upphandlingen i fråga.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och PRAG, samt förvanskning av de faktiska omständigheterna. — Sökanden anser dessutom att den omtvistade rättsakten är bristfällig, eftersom kommissionen genom att förvanska den omständighet som gav upphov till klagomålet inte uppmärksammade de uppenbara fel i förfarandet som Primaria Municipiului Bucaresti begick. I själva verket förkastade Primaria Municipiului Bucaresti först sökandens anbud på grund av att det ekonomiska anbudet ansågs vara orimligt och när Primaria Municipiului Bucaresti senare insåg det allvarliga fel som begåtts gjordes försök att rättfärdiga det beslut som redan hade fattats genom att påstå att det fanns brister i den tekniska delen av anbudet. Dessutom har inte kommissionen beaktat den omständigheten att yrkandet om att kontraktet skulle ogiltigförklaras inte prövades vid den rumänska domstolen, eftersom det påstods att en stämpelavgift på 7.3 miljoner euro inte hade betalats, vilket innebär att rätten till försvar och gemenskapsrättsliga principer har åsidosatts.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har underlåtit att ta ställning till ytterligare påstått åsidosättande. — Sökanden gör även gällande att Europeiska kommissionen i den omtvistade skrivelsen har underlåtit att beakta övriga synpunkter som framförts. I synnerhet beaktades inte alls att sökanden dömdes i första instans av samma domstol som hade avvisat talan, i en dom som sedan ändrades efter överklagande, och därmed av en domstol som inte var opartisk och som borde ha avstått från en prövning, eftersom det förekommit ett klart och uppenbart åsidosättande av rätten till försvar, gemenskapsrättsliga principer och artikel 6.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. När det slutligen gäller skadeståndsanspråket hävdar sökanden att kommissionens passivitet, liksom den uteblivna återkallelsen av gemenskapsanslaget för Rumänien för projektet i fråga, har gett upphov till en stor ekonomisk skada med anledning av att kontraktet inte genomfördes, det vill säga i form av förlorade möjligheter att tilldelas kontraktet och, i vart fall, en skada på grund av försening som tvingade sökanden att inleda en kostsam process vid rumänsk domstol.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/38

---

Talan väckt den 24 juni 2011 — Italiana Calzature mot harmoniseringsbyrån — Vicini (Giuseppe GIUSEPPE ZANOTTI DESIGN)

(Mål T-336/11)

2011/C 252/85

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Italiana Calzature SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna A. Rapisardi och C. Ginevra)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Vicini SpA (San Mauro Pascoli, Italien)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara andra överklagandenämndens beslut av den 8 april 2008, avseende ärende nr R 0634/2010-2, och följaktligen fastställa invändningsenhetens beslut av den 5 mars 2010 avseende invändningsförfarande nr 1350711,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta samtliga rättegångskostnader i förfarandet.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: VICINI S.p.A.

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke innehållande ordet GIUSEPPE (ansökan om registrering nr 6.513.386) för varor och tjänster i klasserna 18 och 25

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Gemenskapsfigurmärke ZANOTTTI (nr 244.277) för varor i klass 25 och italienskt figurmärke innehållande ordet ZANOTTI för varor i klasserna 18 och 25

Invändningsenhetens beslut: Invändningen bifalls delvis

Överklagandenämndens beslut: Invändningen avslås i alla delar

Grunder: Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 8.2 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/38

---

Talan väckt den 24 juni 2011 — Italiana Calzature mot harmoniseringsbyrån — Vicini (Giuseppe BY GIUSEPPE ZANOTTI)

(Mål T-337/11)

2011/C 252/86

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Società Italiana Calzature SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna A. Rapisardi och C. Ginevra)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Vicini SpA (San Mauro Pascoli, Italien)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara andra överklagandenämndens beslut av den 8 april 2011 i ärende R 0918/2010-2 och därmed fastställa invändningsenhetens beslut av den 30 april 2010 avseende invändning nr 992653, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: VICINI S.p.A.

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke innehållande ordelementen ”Giuseppe BY GIUSEPPE ZANOTTI” (ansökan om registrering nr 992.653) för varor i klasserna 18 och 25

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Det äldre gemenskapsordmärket ZANOTTI (m. 244.277) för varor i klass 25

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på invändningen i dess helhet

Grunder: Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 8.2 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/39

---

Talan väckt den 30 juni 2011 — Getty Images mot harmoniseringsbyrån (PHOTOS.COM)

(Mål T-338/11)

2011/C 252/87

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Getty Images (US), Inc. (Seattle, Förenta staterna) (ombud: advokaten P.G. Olson)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 6 april 2011 (ärende R 1831/2010-2), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket PHOTOS.COM för varor och tjänster i klasserna 9, 42 och 45 — Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 8549991

Granskarens beslut: Delvis avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b och c, i förening med artikel 7.3, i rådets förordning nr 207/2009, i den mån som överklagandenämnden för det första felaktigt fann att det sökta varumärket är beskrivande för de varor/tjänster som ansökan avser, för det andra gjorde fel som bortsåg från att sökandens domännamnsregistrering motsvarar det sökta varumärket och att den inverkar på bedömningen av varumärkets särskiljningsförmåga, och för det tredje felaktig fann att dokumentationen var otillräcklig för att fastställa att varumärket erhållit särskiljningsförmåga och grundade sitt beslut på missuppfattningar av den bevisning som lagts fram. Åsidosättande av principerna om likabehandling och berättigade förväntningar, i den mån som överklagandenämnden felaktigt fann att det inte var av betydelse att harmoniseringsbyrån hade godtagit en registrering av sökandens varumärke PHOTOS.COM för liknande varor och tjänster i en tidigare ansökan.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/39

---

Talan väckt den 28 juni 2011 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-339/11)

2011/C 252/88

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: M. Muñoz Pérez)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut 2011/244/EU av den 15 april 2011 om undantagande från EU-finansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) i den del som är föremål för talan,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det angripna beslutet har kommissionen från finansieringen undantagit vissa utgifter för miljövänlig hantering av emballage (för åren 2006, 2007 och 2008) motsvarande ett belopp om 37 252 551,10 euro.

Sökanden har i detta avseende anfört att kommissionen genom beslut 2010/152/EU undantog 33 339 525,05 euro inom ramen för EUGFJ i samband med stöd till verksamhetsprogram, eftersom den ansåg att gemenskapsstöd i form av ersättning för vissa kostnader som uppstått genom miljövänlig behandling av emballage under åren 2003–2006 inte hade beviljats i enlighet med unionslagstiftningen. Konungariket Spanien väckte talan om ogiltigförklaring mot nämnda beslut. Den talan handläggs nu som mål T-230/10.

Argumenten i förevarande mål sammanfaller med argumenten i mål T-230/10.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/40

---

Talan väckt den 30 juni 2011 — Ecologistas en Acción CODA mot kommissionen

(Mål T-341/11)

2011/C 252/89

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Ecologistas en Acción-CODA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J. Doreste Hernández)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som Europeiska kommissionens generalsekreterare fattade i ärende GESTDEM 2011/6 om avslag på ansökan om tillgång till vissa handlingar, genom att inte avge något svar inom viss tid,

—

fastställa att ECOLOGISTAS EN ACCION har rätt att erhålla följande begärda handlingar som sökanden felaktigt nekades tillgång till: a) Summary by the Spanish Ministry of Environment of the information submitted to the European Commission concerning the environmental assessment of the construction of the Granadilla Port, transmitted to the Permanent Representation of Spain to the European Union on 4 November 2005, b) Nota aclaratoria, complementary information by Gobierno de Canarias, November 2005, c) Alternative analysis concerning the location of the Granadilla Port by Gobierno de Canarias, July 2005, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan väcks till följd av Europeiska kommissionens tysta avslag på begäran av vissa miljörelaterade handlingar.

Den information som sökanden har nekats utgörs av tre handlingar som spanska myndigheter ingav till Europeiska kommissionen för att denna skulle avge ett yttrande i enlighet med artikel 6.4 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114), i samband med byggandet av en hamn i Granadilla (Teneriffa, Spanien).

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets och rådets förordning EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43) — Sökanden gör härvid gällande att svaranden inte skriftligen har delgett ECOLOGISTAS EN ACCION skälen för att neka sökanden tillgång till de tre handlingarna och har överlåtit åt Konungariket Spanien att besluta om utlämning av de begärda handlingarna, när dessa inte omfattas av något av de undantag som föreskrivs i artikel 4.1, 4.2 och 4.3 i nämnda förordning.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13) — Sökanden anför att eftersom de tre handlingar som har begärts utgör ”miljöinformation” strider ett tyst avslagsbeslut mot ordalydelsen och syftet i den ovannämnda förordningen och Århuskonventionen.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/40

---

Talan väckt den 30 juni 2011 — CEEES och Asociación de Gestores de Estaciones de Servicio mot kommissionen

(Mål T-342/11)

2011/C 252/90

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (CEEES) (Spanien) och Asociación de Gestores de Estaciones de Servicio (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna A. Hernández Pardo och B. Marín Corral)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara den angripna rättsakten, och

—	som en följd därav förplikta kommissionen att ålägga REPSOL böter eller vite tillföljd av överträdelse av artikel 9 i förordning nr 1/2003.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser Europeiska kommissionens beslut av den 28 april 2011 i ärende COMP/39.461/CEEES AOP-REPSOL, vilket rörde sökandenas klagomål av den 30 maj 2007. Klagomålet grundade sig huvudsakligen på följande tre omständigheter:

a)	Förekomsten av horisontella avtal mellan Asociación de Operadores Petrolíferos (AOP) och dess medlemmar som begränsade konkurrensen mellan dem.

b)	Överträdelse av artiklarna 101 och 102 FEUF på grund av upprätthållande av försäljningspriserna till allmänheten.

c)

REPSOL:s underlåtelse att rätta sig efter kommissionens beslut av den 12 april 2006 (2006/446/EG) om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget, antaget enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 1/2003 (ärende COMP/B-1/38.348 — Repsol CPP), samt påföljdskonsekvenserna till följd av nämnda underlåtelse.

I det angripna beslutet anser kommissionen att det inte finns tillräckliga skäl för att i förhållande till REPSOL anta någon av de åtgärder som i förordning (EG) nr 1/2003 föreskrivs för det fall att parternas inte iakttar sina åtaganden.

Sökanden anför två grunder till stöd för sin talan.

1.

Den första grunden avser åsidosättande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1/2003 i överensstämmelse med åsidosättande av principen om gemenskapsrättens direkta effekt. — Det hävdas i detta avseende särskilt att kommissionen, med hänsyn till den nationella konkurrensmyndighetens (Autoridad Nacional de la Competencia) konstateranden inte kan bortse från att REPSOL har underlåtit att iaktta sina åtaganden genom att fortsätta att fastställa försäljningspriser trots att REPSOL hade lovat att inte göra detta. De omständigheter som konkurrensmyndigheten har fastställt avseende överträdelse av artikel 101 FEUF borde i själva verket ha räckt för att kommissionen skulle anse det till fullo styrkt att REPSOL inte har iakttagit sina åtaganden. — Vidare innebär kommissionens underlåtelse att ingripa vid en underlåtelse att iaktta de åtaganden som hade gjorts bindande genom beslut till följd av att kommissionen ansåg att den kan välja att utöva sin behörighet efter eget skön i detta avseende att kommissionen äventyrar det grundläggande i de mekanismer som ligger bakom godtagandet av åtaganden som en alternativ lösning till att inleda ett ärende om påföljd. Härigenom omvandlas kommissionens möjlighet att ingripa till en godtycklig möjlighet, vilket kan medföra att det blir uppenbart svårt att försvara sig.

2.

Den andra grunden avser åsidosättande av artiklarna 23.2 c och 24.1 c i förordning (EG) nr 1/2003. — Enligt sökanden borde kommissionen vid en överträdelse av artikel 9 i förordning (EG) nr 1/2003, såsom den som är föremål för förevarande förfarande, utfärda böter och vite enligt nämnda bestämmelser.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/41

---

Talan väckt den 28 juni 2011 — Konungariket Nederländerna mot kommissionen

(Mål T-343/11)

2011/C 252/91

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Konungariket Nederländerna (ombud: C. Wissels, M. de Ree, B. Koopman och C. Schillemans)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut 2011/244/EU av den 15 april 2011, delgivet den 18 april 2011, om undantagande från EU-finansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) till den del artikel 1 i detta beslut avser Nederländerna och för såvitt det finansiella undantagandet med beloppet 22 691 407,79 EUR tillämpas på de utgifter som deklarerats under år 2006–2008 i samband med verksamhetsprogram och erkännande av en producentorganisation,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom beslut 2011/244/EU har kommissionen fastställt att alla kostnader i samband med tryckning på emballage ska anses utgöra allmänna produktionskostnader i den mening som avses i bilaga II till förordning nr 1433/2003, (1) oavsett av vilket slag denna tryckning är och vilket syfte den har. Dessa kostnader har därmed inte kommit i fråga för gemenskapsfinansiering. Den nederländska regeringen är av uppfattningen att producentorganisationers varumärke eller firma trycks på emballage i ett reklamsyfte och att denna tyckning måste anses vara allmänt säljfrämjande, säljfrämjande för kvalitetsmärken eller säljfrämjande för producentorganisationernas varumärke eller firma. Kostnaderna för sådana åtgärder omfattas av finansiering med stöd av bilaga I till förordning nr 1433/2003.

Vidare undantog kommissionen genom beslut 2011/244/EU helt och hållet finansiering av utgifterna i samband med verksamhetsprogrammen för producentorganisationen FresQ avseende regleringsåren 2004–2007 med anledning av att denna producentorganisation inte uppfyllde villkoren för godkännande enligt förordning nr 2200/96 (2) och förordning nr 1432/2003. Kommissionen grundade denna bedömning på att vissa dotterbolag som saluförde för FresQ, saluförde varor från endast en odlare, och att FresQ på grund av denne odlares förmodade inflytande över dotterbolaget inte längre uppfyllde sin centrala kontrollfunktion beträffande avsättning och prisbildning. Den nederländska regeringen har invänt mot detta påstående och den härmed förknippade slutsatsen att de nederländska myndigheterna borde ha återkallat erkännandet av producentorganisationen FresQ.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: åsidosättande av artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 (3) och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 (4) jämförd med artikel 15 i förordning nr 2200/96 och artikel 8, jämförd med bilaga I, punkterna 8 och 9 i förordning nr 1433/2003, genom att utgifter för tryckning på emballage ska anses utgöra allmänna produktionskostnader och följaktligen ska undantas från finansiering.

2.

Andra grunden: åsidosättande av artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 jämförd med artikel 11 i förordning nr 2200/96 och artiklarna 6 och 7 i förordning nr 1432/2003, genom slutsatsen att kriterierna för erkännande inte beaktats beträffande producentorganisationen FresQ.

3.

Tredje grunden: i andra hand åsidosättande av artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 jämförd med artikel 21 i förordning nr 1432/2003, genom att det stöd som utbetalats för regleringsåren 2004–2007 inte till någon del anses kunna komma i fråga för gemenskapsfinansiering.

4.	Fjärde grunden: i sista hand åsidosättande av artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 samt av proportionalitetsprincipen, eftersom den finansiella justeringen är oproportionerlig i förhållande till jordbruksfondens verkliga finansiella risk.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 1433/2003 av den 11 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på driftsfonder, verksamhetsprogram och ekonomiskt stöd (EUT L 203, s. 25).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 297, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1).

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/42

---

Talan väckt den 7 juli 2011 — Gollnisch mot parlamentet

(Mål T-346/11)

2011/C 252/92

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bruno Gollnisch (Limonest, Frankrike) (ombud: advokaten G. Dubois)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentet den 10 maj 2011 om antagande av betänkande nr A7-0155/2011, genom vilket sökandens parlamentariska immunitet upphävdes,

—	fastställa att Bruno Gollnisch ska erhålla 8 000 euro avseende ideellt skadestånd, och

—	fastställa att Bruno Gollnisch ska erhålla 4 000 euro som ersättning för kostnader för biträde och förberedelse av talan.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentet den 10 maj 2011 om antagande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0155/2011) och om avslag på begäran om fastställelse av Bruno Gollnischs immunitet och privilegier (2010/2284(IMM)). Sökanden yrkar även ersättning för den ideella skada han påstår sig ha lidit till följd av att det angripna beslutet antagits.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden: Artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier av den 8 april 1965 har åsidosatts.

2.	Andra grunden: Det är nödvändigt att tillämpa artikel 9 i protokollet i förevarande fall.

3.	Tredje grunden: Den fasta praxis som utvecklats av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor har underminerats.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerheten inom unionsrätten och av skyddet för berättigade förväntningar.

5.	Femte grunden: Ledamöters oberoende har skadats.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av bestämmelserna i Europaparlamentets arbetsordning avseende förfaranden som kan leda till att en ledamot skiljs från sitt uppdrag.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av kontradiktoriska principen och sökandens rätt till försvar.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/43

---

Talan väckt den 7 juli 2011 — Gollnisch mot parlamentet

(Mål T-347/11)

2011/C 252/93

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bruno Gollnisch (Limonest, Frankrike) (ombud: advokaten G. Dubois)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentet den 10 maj 2011 om antagande av betänkande nr A7-0154/2011, genom vilket sökandens parlamentariska immunitet upphävdes,

—	fastställa att Bruno Gollnisch ska erhålla 8 000 euro avseende ideellt skadestånd, och

—	fastställa att Bruno Gollnisch ska erhålla 4 000 euro som ersättning för kostnader för biträde och förberedelse av talan.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentet den 10 maj 2011 om antagande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0154/2011) och om avslag på begäran om fastställelse av Bruno Gollnischs immunitet och privilegier (2010/2097(IMM)). Sökanden yrkar även ersättning för den ideella skada han påstår sig ha lidit till följd av att det angripna beslutet antagits.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden: Artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier av den 8 april 1965 har åsidosatts.

2.	Andra grunden: Det är nödvändigt att tillämpa artikel 9 i protokollet i förevarande fall.

3.	Tredje grunden: Den fasta praxis som utvecklats av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor har underminerats.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerheten inom unionsrätten och av skyddet för berättigade förväntningar.

5.	Femte grunden: Ledamöters oberoende har skadats.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av bestämmelserna i Europaparlamentets arbetsordning avseende förfaranden som kan leda till att en ledamot skiljs från sitt uppdrag.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av kontradiktoriska principen och sökandens rätt till försvar.

---

27.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/43

---

Talan väckt den 29 juni 2011 Event mot harmoniseringsbyrån — CBT Comunicación Multimedia (eventer EVENT MANAGEMENT SYSTEMS)

(Mål T-353/11)

2011/C 252/94

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Event Holdning GmbH & Co. KG (Köln, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Schoenen och V. Töbelmann)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: CBT Comunicación Multimedia, SL (Getxo, Spanien)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 29 mars 2011 i ärende R 939/2010-2,

—	förplikta svaranden att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att, om den intervenerar inför tribunalen, bära sina egna rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”eventer EVENT MANAGEMENT SYSTEMS” för varor och tjänster I klasserna 9, 35, 41 och 42 — Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 6483606

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Tysk varumärkesregistrering nr 39 548 073,6 av ordmärket ”Event” för tjänster i klasserna 35, 36, 42 och 43

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b av rådets förordning nr 207/2009, då överklagandenämnden felaktigt fann att det inte fanns något registreringshinder för gemenskapsvarumärket ”eventer EVENT MANAGEMENT SYSTEMS”. Med hänsyn till varumärkeslikheten och likheten mellan de tjänster som omfattas av båda varumärkena föreligger risk för förväxling mellan dessa.

---