22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/1

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin. Denna strategi bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att stimulera EU:s potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (1), vilka tillsammans utgör de ”integrerade riktlinjerna”. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Europeiska rådet underströk behovet av att ge prioritet åt att sanera budgetarna och återställa hållbara offentliga finanser, minska arbetslösheten genom arbetsmarknadsreformer och göra nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram. Några specifika åtaganden och åtgärder för 2011 anges inte uttryckligen i Portugals nationella reformprogram, men väntas läggas fram för Europeiska rådet.

(6)

Den 23 mars 2011 lade Portugals regering fram ett stabilitetsprogram för perioden 2011–2014 för sitt parlamentet, som avvisade programmet. Den 19 april 2011 lade regeringen fram ett nationellt reformprogram. De föreslagna makroekonomiska och finanspolitiska scenarierna och de politiska rekommendationerna har blivit inaktuella genom det samförståndsavtal som undertecknades den 17 maj 2011.

(7)

Den 17 maj 2011 antog rådet genomförandebeslut 2011/344/EU om att ge Portugal ett medelfristigt ekonomiskt bistånd för en period av tre år (2011–2014) i enlighet med rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (2). I det åtföljande samförståndsavtal som undertecknades samma dag och dess efterföljande tillägg fastställs de villkor för den ekonomiska politiken som ligger till grund för utbetalningen av det ekonomiska biståndet.

(8)

Under 2010 ökade landets BNP med 1,3 %. Tillsammans med stark exporttillväxt, berodde denna tillväxt också till stor del på exceptionella faktorer som gynnade den privata konsumtionen. Pris- och kostnadsutvecklingen var tydligt inte tillräckligt för att öka konkurrenskraftet tillräckligt snabbt för att råda bot på bytesbalansunderskottet, som motsvarade hela 10 % av BNP 2010. Den svaga ekonomin i allmänhet och den kraftigt ökande arbetslösheten (11,2 % i slutet av 2010) medförde stora offentliga underskott motsvarande mer än 10 % av BNP 2009 och 9 % 2010, vilket är en ökning jämfört med 3,5 % 2008. Den negativa utvecklingen för de offentliga finanserna tillsammans med svaga utsikter till ekonomisk tillväxt ledde nyligen till sviktande förtroende och ökande tryck på statsobligationsmarknaden, med stigande oro för de offentliga finansernas hållbarhet. Till följd av kreditvärderingsinstitutens successiva nedgraderingar av portugisiska statsobligationer kan landet inte längre refinansiera sig till kostnader som är förenliga med långfristig hållbarhet i de offentliga finanserna. Parallellt har banksektorn, som i hög grad är beroende av extern finansiering, i synnerhet inom euroområdet, fått allt svårare att få marknadsfinansiering.

(9)

Portugal har åtagit sig att genomföra ett program för ekonomiska och finansiella justeringar med målet att återupprätta förtroendet för statens upplåning och för banksektorn och att främja tillväxt och sysselsättning. I programmet anges omfattande insatser på tre fronter: i) en trovärdig och balanserad strategi för konsolidering av de offentliga finanserna, stödd av strukturella finanspolitiska åtgärder och bättre finanspolitisk kontroll, ii) djupgående och tidigt lagda strukturreformer, däribland på arbets- och produktmarknaderna och iii) åtgärder för att skydda finanssektorn mot en oordnad minskning av låneverksamheten med hjälp av marknadsbaserade mekanismer stödda av reservfaciliteter.

(10)

Kommissionen har granskat det nationella reformprogrammet. Den har beaktat inte bara programmets relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Portugal utan även dess överensstämmelse med EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionen betonar i detta sammanhang att det finns ett trängande behov av att de planerade åtgärderna genomförs för att efterleva genomförandebeslut 2011/344/EU.

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/3

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin. Denna strategi bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att stimulera EU:s potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Europeiska rådet underströk behovet av att ge prioritet åt att sanera budgetarna och återställa hållbara offentliga finanser, minska arbetslösheten genom arbetsmarknadsreformer och göra nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 6 april 2011 lade Finland fram sin uppdatering av sitt stabilitetsprogram för perioden 2011–2014 och 2011 års nationella reformprogram. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(7)

När den globala ekonomiska krisen var som djupast drabbades Finland av en kraftig BNP-nedgång, vilket avspeglar den finska ekonomins beroende av exporten från de största företagen. 2009 krympte BNP med 8,2 %, till stor del beroende på en synnerligen kraftig nedgång i exporten (20 % räknat i volym) och därtill kopplade negativa förtroendeeffekter på investeringarna. Arbetslösheten ökade med ungefär två procentenheter, från 6,4 % av arbetskraften 2008 till 8,3 % 2010. Finland har upplevt en kraftig ekonomisk återhämtning, och BNP har ökat med 3,1 % under 2010, parallellt med ökad intern efterfrågan och återhämtning i exporterna. Efter en tillfällig nedgång under 2009 har fastighetspriserna och bostadsbyggandet snabbt återhämtat sig till en högre nivå än före krisen, vilket leder till en viss oro för en alltför stor ökning av fastighetsmarknaden. Finland kom ur den ekonomiska krisen med ett offentligt underskott på 2,5 % av BNP 2010 och en offentlig skuld på 48,5 % av BNP.

(8)

Baserat på en bedömning av det uppdaterade stabilitetsprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för stabilitetsprogrammet framstår som rimligt för 2011–2012, men något för positivt därefter. För 2011–2012 är det makroekonomiska scenariot i linje med kommissionens vårprognos. För 2013–2015 förutses det enligt stabilitetsprogrammet en tillväxt på cirka 2 % av BNP, vilket är aningen högre än prognosen för den potentiella tillväxten (1,5 %) och därför riskerar att behöva anpassas nedåt. Den finanspolitiska strategin har som mål att få ned underskottet till 0,9 % av BNP under 2011 och till 0,7 % av BNP 2012, och därmed spegla den cykliska återhämtningen av ekonomin och vissa konsolideringsåtgärder som redan beslutats av den föregående regeringen. Uppdateringen av stabilitetsprogrammet omfattar emellertid inga planer för ytterligare finanspolitisk konsolidering under perioden 2013–2015. Riskerna för de finanspolitiska målen förefaller vara balanserade. Den mest uppenbara risken har att göra med det globala makroekonomiska klimatet, som av hävd har stor inverkan på den exportberoende finska ekonomin.

(9)

Den senaste stabilitetsprogramuppdateringen tar inte hänsyn till de prognostiserade förbättringarna av de ekonomiska villkoren för några finanspolitiska konsolideringar på medellång sikt. Det medelfristiga målet, som de finska myndigheterna har angivit som ett strukturellt överskott på 0,5 % av BNP, förväntas vara uppnått under 2011, men under de följande åren förväntas det strukturella saldot sjunka under målsättningen.

(10)

Enligt kommissionens senaste bedömning framstår risken avseende de offentliga finansernas långfristiga hållbarhet som medelstor. Även om flera finska regeringar i rad har prioriterat åtgärder för att motverka effekterna av en åldrande befolkning, står landet emellertid inför en kraftig och nära förestående demografisk omvälvning, och det finns fortfarande ett stort hållbarhetsgap i de offentliga finanserna. Detta har följder för många politikområden. När befolkningen åldras kommer efterfrågan på tjänster för äldre att öka kraftigt. I Finland tillhandahålls dessa tjänster mestadels av lokala myndigheter. Flera studier har visat att produktivitetsstegringen för offentliga tjänster varit dålig under de senaste åren. De finska myndigheterna har redan genomfört flera reformer för att organisera om offentliga tjänsteleverantörer och öka produktiviteten på både central och lokal nivå. De relativt stora investeringarna i informationsteknik i den offentliga sektorn har ännu inte lett till några produktivitetsökningar. Detta tyder på att de behöver kompletteras med förändringar i strukturer och förvaltning. Det skulle generellt sett behövas ytterligare åtgärder för att uppnå produktivitetsökningar och kostnadsbesparingar i tillhandahållandet av offentliga tjänster.

(11)

Den nuvarande ökningen av långtidsarbetslösheten ger anledning till oro. Mellan 2005 och 2008 sjönk långtidsarbetslösheten kraftigt, men började öka igen 2009. I slutet av mars 2011 uppgick antalet långtidsarbetslösa till 57 400, en ökning med 12 400 sedan föregående år. Många långtidsarbetslösa är i dag i åldersgruppen 55–64 år. Till följd av pensioneringsmönstren kommer den kraftigaste ökningen av arbetslösheten att drabba åldersgruppen 45–54 år. Även om långtidsarbetslöshetssiffrorna är lägre än EU-genomsnittet i Finland bör frågan betraktas utifrån behovet att garantera framtida tillgång till arbetskraft och att garantera social sammanhållning. Erfarenheterna visar att långtidsarbetslöshet medför särskilt hög risk för fattigdom och social utslagning. De finska myndigheterna ser visserligen den ökande långtidsarbetslösheten som en trängande fråga, men har inte utvecklat någon omfattande strategi för att bekämpa problemet. Under krisen utvidgade Finland med framgång sina aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Detta ledde till att ungdomsarbetslösheten sjönk under perioden 2010-2011, men den ligger fortfarande över EU-genomsnittet och kan kräva ytterligare satsningar. På samma sätt skulle kraftigare och bättre riktade aktiva arbetsmarknadsåtgärder bidra till att vända den negativa utvecklingen i fråga om långtidsarbetslöshet.

(12)

Med tanke på den demografiska förändringen är det viktigt för de offentliga finanserna och avgörande för sysselsättningspolitiken att man lyckas öka sysselsättningsandelen för äldre arbetstagare och därmed skapar förutsättningarna för att kunna tillgodose framtida behov av arbetskraft. Det finska pensionssystemet reformerades 2005, och 2009 kopplades pensionsförmånerna till en koefficient för förväntad livslängd. Den lagstadgade pensionsåldern är emellertid i dag inte kopplad till förväntad livslängd. Med tanke på den ständigt ökande förväntade livslängden skulle en sådan koppling inte bara bidra till tillgången till arbetskraft utan också till att pensionerna förblir adekvata. System för förtidspensionering har skurits ned under de senaste åren, men det finns fortfarande utrymme för ytterligare insatser för att förbättra sysselsättningsincitamenten för äldre. Exempelvis fungerar den utvidgade arbetslöshetsersättningen för äldre ungefär som den avskaffade pensionen för arbetslösa. Trots förbättringar under de senaste tio åren är sysselsättningssiffrorna för äldre arbetstagare och den faktiska pensionsåldern för låga. Funktionshinder är mycket ofta orsaken till förtidspensionering. Om man vill höja den faktiska pensionsåldern krävs åtgärder som också berör arbetslivets kvalitet, bland annat arbetstagarnas välfärd och hälsa. Detta är särskilt viktigt med tanke på det stora antalet sjukpensionärer. Sedan 2009 har Finland givit ut ungefär 21 miljoner euro för att förbättra arbetsmiljön. Effekterna av dessa satsningar förtjänar att granskas. Deltagandet i livslångt lärande har av tradition varit mycket starkt i Finland, och kommer att fortsätta att vara av vikt med tanke på de ständigt tillkommande nya kunskapskraven och de demografiska förändringarna.

(13)

Det har blivit allt viktigare att öka konkurrensen, särskilt inom servicesektorn, för att höja produktiviteten och öka tillväxtpotentialen. Finlands perifera läge och glesa befolkning försvagar konkurrensen, vilket har lett till en relativt låg produktivitetsökning i sektorn för varor och tjänster utanför handelsflödet. Befintliga företagsstrukturer är ibland kraftigt koncentrerade, inte minst inom livsmedelsindustrin och grossist- och detaljhandeln. Det kan bidra till den relativt höga konsumentprisnivån, även om de långa transportsträckorna också kan spela en roll. Finlands detaljhandelspriser hör till de högsta i EU. Konkurrensen inom detaljhandeln är fortfarande delvis begränsad av regleringar, trots en viss avreglering under senare år, samt av hinder för utländska och inhemska företag som vill ta sig in på eller lämna marknaden.

(14)

I Finlands stabilitetsprogram och nationella reformprogram görs inga uttryckliga hänvisningar till särskilda åtaganden inom ramen för europluspakten, men sådana väntas komma när den nya regeringen har bildats.

(15)

Kommissionen har granskat stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet, i ljuset av inte bara deras relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Finland, utan också av hur de överensstämmer med EU:s regler och riktlinjer, med tanke på behovet av att förstärka EU:s allmänna ekonomiska styre. Kommissionen anser att medelfristiga konsolideringsåtgärder bör fastställas och att det krävs ytterligare insatser för att göra de offentliga finanserna mer hållbara, bland annat genom en ökning av den offentliga sektorns produktivitet. Det krävs också ytterligare insatser för att förbättra incitamenten för att arbeta och för att höja den faktiska utträdesåldern från arbetsmarknaden, samtidigt som man måste förbättra produktivitet och konkurrenskraft på tjänstesektorns marknader.

(16)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av den 2 juni 2010, har rådet granskat Finlands uppdaterade stabilitetsprogram för 2011 och dess ståndpunkt (3) speglas särskilt i dess rekommendationer (1) och (2) nedan. Med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011 har rådet granskat Finlands nationella reformprogram.

1.

Den finanspolitiska konsolideringen bör fortsätta, och eventuella oförutsedda intäkter bör användas för att minska underskottet, samtidigt som ytterligare åtgärder bör vidtas för att bibehålla de offentliga finansernas ställning över det medelfristiga målet, särskilt genom att följa det medelfristiga utgiftsmålet.

2.

Ytterligare åtgärder bör vidtas för att uppnå produktivitetsökningar och kostnadsbesparingar för offentliga tjänster, inbegripet strukturella förändringar, i syfte att möta de utmaningar som följer av en åldrande befolkning.

3.

Arbetsmarknadsåtgärder bör bättre inriktas på långtidsarbetslösa och ungdomar.

4.

Åtgärder bör vidtas för att öka äldre arbetstagares förutsättningar att återanställas och förbättra deras deltagande i livslångt lärande. Det bör, i samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell praxis, vidtas åtgärder för att uppmuntra äldre arbetstagare att bli kvar på arbetsmarknaden, genom åtgärder för att minska tidigt utträde och öka den faktiska pensionsåldern. Mot bakgrund av det redan existerande systemet att koppla pensionsförmåner till förväntad livstid, överväga en koppling mellan den lagstadgade pensionsåldern och den förväntade livslängden.

5.

Det bör vidtas ytterligare åtgärder för att öppna tjänstesektorn genom att de rättsliga ramarna omarbetas och hinder avlägsnas, i syfte att underlätta nyinträde på tjänstesektorns marknader, inte minst detaljhandeln.

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/6

(1)

Den 6 maj 2009 antog rådet beslut 2009/459/EG (2) om att ge Rumänien ett medelfristigt ekonomiskt stöd för en period av tre år enligt artikel 143 i fördraget. I det åtföljande samförståndsavtal som undertecknades den 23 juni 2009 och dess successiva tillägg fastställs de villkor för den ekonomiska politiken som låg till grund för utbetalningen av det ekonomiska stödet. Beslut 2009/459/EG ändrades den 16 mars 2010 genom beslut 2010/183/EU (3). Till följd av att Rumänien genomfört programmet framgångsrikt och med beaktande av att det krävs en smärre anpassning avseende det offentliga underskottet på grund av bestående strukturella svagheter på Rumäniens produkt- och arbetsmarknader som gör landet känsligt för internationella prischocker antog rådet den 12 maj 2011 beslut 2011/288/EU (4) om tillhandahållande av förebyggande medelfristigt finansiellt EU-stöd till Rumänien enligt artikel 143 i fördraget. Samförståndsavtalet undertecknades den 29 juni 2011.

(2)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt – Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stimulera Europas potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(3)

Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (5), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(4)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, som markerar inledningen av en ny planeringscykel för den ekonomiska styrningen i EU och den första europeiska planeringsterminen av integrerad förhandssamordning av den ekonomiska politiken, vilken är förankrad i Europa 2020-strategin.

(5)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Europeiska rådet underströk behovet av att prioritera återställandet av sunda offentliga finanser och hållbar finanspolitik, minskad arbetslöshet genom arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omvandla dessa prioriteringar till konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i medlemsstaternas stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(7)

Den 2 maj 2011 lade Rumänien fram 2011 års uppdatering av konvergensprogrammet, omfattande perioden 2011–2014, och sitt nationella reformprogram för 2011. Dessa program har granskats samtidigt.

(8)

Mellan 2002 och 2008 präglades Rumäniens ekonomi av stark tillväxt med real BNP-tillväxt på 6,3 % över den potentiella tillväxten. Den ekonomiska tillväxten har huvudsakligen drivits på av inhemsk efterfrågan, då kredit- och löneutvecklingen främjade privat konsumtion och investeringar. Uppgången förstärktes också av det privata utländska kapitalinflödet, vilket ledde till överhettning och obalans gentemot utlandet och i de offentliga finanserna. Underskottet i bytesbalansen var som högst 13,4 % av BNP 2007 och sjönk därefter endast marginellt till 11,6 % av BNP 2008. I enlighet med kommissionens senaste utvärdering av den långsiktiga hållbarheten, verkar risken med avseende på långsiktig hållbarhet vara hög. Denna utvärdering tar emellertid ännu inte hänsyn till de åtgärder som vidtogs under 2010 enligt den omfattande pensionsreformen, vilka på ett betydande sätt har förbättrat Rumäniens pensionssystems långsiktiga hållbarhet. Den stora utlandsupplåningen har drivits på av en konjunkturförstärkande finanspolitik, med ökningar av det nominella saldot från 1,2 % av BNP 2005 till 5,7 % av BNP 2008 till följd av återkommande budgetöverskridanden, särskilt vad gäller löpande utgifter. Den finansiella krisen och den globala ekonomiska nedgången gjorde investerarna mindre riskbenägna och detta har lett till en betydande kreditåtstramning för Rumäniens del. Andelen personer på arbetsmarknaden har inte ökat trots gynnsamma ekonomiska villkor och andelen yrkesverksamma förändrades väldigt lite under högkonjunkturen. Sysselsättningsgraden sjönk 2010 till 63,3 % och andelen arbetslösa steg från 5,8 % 2008 till 7,3 % 2010 till följd av den ekonomiska nedgången. Arbetslösheten är särskilt hög bland romerna. Mot bakgrund av detta och på grund av akuta finansieringsbehov begärde Rumänien i maj 2009 finansiellt stöd från EU och det internationella samfundet.

(9)

Efter det att Rumänien genomfört EU:s och IMF:s korrigeringsprogram framgångsrikt har man, i syfte att konsolidera den positiva utvecklingen, förhandlat om ett förebyggande EU-IMF-program för 2011–2013 med de rumänska myndigheterna. Det nya programmet innebär fortsatt finanspolitisk konsolidering, ekonomistyrningsreformer samt att den finansiella stabilitet som skapades genom programmet för 2009–2011 kan bevaras. Dessutom läggs stor vikt vid de strukturreformer på produkt- och arbetsmarknaderna (på produktmarknaderna särskilt inom energi- och transportsektorerna) som krävs för att frigöra Rumäniens tillväxtpotential, skapa arbetstillfällen och öka utnyttjandet av EU-medel. Rumänien är på rätt väg mot att kunna uppnå målet på ett underskott av likvida medel på 4,4 % av BNP 2011 (mindre än 5 % av BNP enligt ESA). Detta är också en lämplig utgångspunkt för att man ska kunna uppnå målet på ett underskott av medel på mindre än 3 % av BNP till 2012, även om det enligt kommissionens vårprognos 2011 kommer att krävas ytterligare åtgärder. Myndigheterna har också vidtagit åtgärder för att se till att de strukturreformmål som anges i det nya programmet kan uppnås och för att bevara den finansiella stabiliteten.

(10)

Med utgångspunkt från en bedömning av det uppdaterade konvergensprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att de makroekonomiska antaganden som ligger till grund för programmets beräkningar av de offentliga finanserna är realistiska. Syftet med konvergensprogrammet är att korrigera det alltför stora underskottet senast 2012, dvs. senast vid utgången av den tidsfrist som anges i rådets rekommendation av den 16 februari 2010. Programmet är inriktat på att minska det totala underskottet till 2,6 % av BNP under 2013 och till 2,1 % av BNP 2014. Den planerade konsolideringen är huvudsakligen utgiftsbaserad. Enligt det strukturella saldo som räknats om av kommissionen kommer det medelfristiga målet inte att kunna uppnås under programperioden. Det förefaller som att konsolideringsstrategin inte är i balans då strukturförbättringarna huvudsakligen ligger under 2011 och 2012. Inga åtgärder för förbättring av det strukturella saldot planeras till 2013 och 2014. Den planerade underskottsminskande strategin är lämplig vad gäller 2011 och 2012 men inte vad gäller 2013 och 2014. De största riskerna vad gäller uppnåendet av budgetmålen är risker som är kopplade till genomförandet, utestående skulder för statligt ägda företag, vilka utgör en allvarlig ansvarsförbindelse för budgeten, samt de reservationer som gjorts av kommissionen (Eurostat) angående Rumäniens anmälan av ett alltför stort underskott (6). Mot bakgrund av det sistnämnda, har Rumänien åtagit sig att prioritera en förbättring av insamlingen av regeringens finansiella statistik i ESA 95 inom det nationella statistikinstitutet.

(11)

I det nationella reformprogrammet och i konvergensprogrammet, vilka lades fram den 2 maj 2011, gör Rumänien ett antal åtaganden inom ramen för europluspakten. De flesta åtagandena har redan fullgjorts eller kommer att fullgöras inom ramen för programmet för det medelfristiga ekonomiska stödet och åtagandena är tillräckliga för att de problem som identifierats inom ramen för pakten ska kunna lösas.

(12)

Kommissionen har granskat konvergensprogrammet och det nationella reformprogrammet, inklusive åtagandena inom ramen för europluspakten. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Rumänien, utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå.

(13)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation av den 16 februari 2010 enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har rådet granskat Rumäniens uppdaterade konvergensprogram för 2011 och rådets ståndpunkt (7) återspeglas i rekommendationen nedan. Rådet har, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011, granskat Rumäniens nationella reformprogram.

(i)

osäkerhet rörande hur vissa offentliga bolag skulle komma att påverka det offentliga underskottet,

(ii)

problem med hur ESA95-kategorin obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter rapporterats,

(iii)

problem rörande vissa finansiella transaktioner art och verkan, samt

(iv)

problem rörande konsolidering av flödena inom de offentliga finanserna.

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/9

1.

Den 15 september 2010 antog kommissionen Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (”förslaget”) (3). Förslagets huvudsyfte är att fastställa gemensamma regler för att göra marknaden för OTC-derivat säkrare och effektivare.

2.

Kommissionen har inte samrått med Europeiska datatillsynsmannen trots att detta krävs i artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 (”förordning (EG) nr 45/2001”). Europeiska datatillsynsmannen har därför på eget initiativ avgett detta yttrande baserat på artikel 41.2 i förordning (EG) nr 45/2001.

3.

Europeiska datatillsynsmannen är medveten om att detta yttrande lämnas på ett relativt tidigt stadium i lagstiftningsprocessen. Han anser det ändå lämpligt och fördelaktigt att avge detta yttrande. Till att börja med betonar han förslagets potentiella konsekvenser för uppgiftsskyddet. För det andra är analysen i detta yttrande direkt relevant för tillämpning av befintlig lagstiftning och för andra pågående och eventuella framtida förslag som innehåller liknande bestämmelser, vilket kommer att förklaras i avsnitt 3.4 i detta yttrande.

4.

I finanskrisens kölvatten har kommissionen initierat och lagt fram en översikt av den befintliga rättsliga ramen för finansiell tillsyn i syfte att hantera de stora brister som upptäckts på området, både i enskilda fall och när det gäller finanssystemet som helhet. Ett antal lagstiftningsförslag har nyligen antagits på området för att stärka befintliga tillsynsordningar och förbättra samordningen och samarbetet på EU-nivå.

5.

Genom reformen infördes framför allt ett effektiviserat EU-ramverk för finansiell tillsyn som består av en europeisk systemrisknämnd (4) och ett EU-system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS består i sin tur av ett nätverk av nationella finansiella tillsynsmyndigheter som samarbetar med tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, nämligen Europeiska bankmyndigheten (5) (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (6) (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) (7). Kommissionen antog dessutom ett antal specifika initiativ för att genomföra reformen avseende särskilda områden eller finansiella produkter.

6.

Ett av dessa är föreliggande förslag som tar upp ”OTC-derivat”, dvs. de derivatprodukter (8) som inte handlas på börser, utan i stället förhandlas privat mellan två motparter. Det innebär att alla finansiella motparter och icke-finansiella motparter som uppfyller vissa tröskelkrav är skyldiga att reglera alla standardiserade OTC-derivat via centrala motparter (CCP). Den föreslagna förordningen ska dessutom tvinga dessa finansiella och icke-finansiella motparter att redovisa detaljerna i alla derivatkontrakt och alla ändringar av dessa i ett registrerat transaktionsregister. Förslaget innehåller också harmoniserade organisatoriska och tillsynsmässiga krav för centrala motparter och organisatoriska och operativa krav för transaktionsregister. Nationella behöriga myndigheter ansvarar även fortsättningsvis för tillstånd och tillsyn rörande dessa motparter, medan registrering och övervakning av transaktionsregister helt anförtros värdepappers- och marknadsmyndigheten enligt den föreslagna förordningen.

7.

Enligt artikel 61.2 d i förslaget får värdepappers- och marknadsmyndigheten befogenhet att kräva register över tele- och datatrafik. Bestämmelsens omfattning och särskilt den exakta innebörden av ”register över tele- och datatrafik” är inte tydlig, vilket kommer att förklaras nedan. Det förefaller emellertid sannolikt – eller det kan åtminstone inte uteslutas – att de aktuella registren över tele- och datatrafik innehåller personuppgifter enligt betydelsen i direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001 och, i relevant omfattning, direktiv 2002/58/EG (efter ändring genom direktiv 2009/136/EG nu benämnt ”direktivet om integritet och elektronisk kommunikation”), dvs. uppgifter som gäller tele- och datatrafik för identifierade eller identifierbara fysiska personer (9). Så länge det fungerar på det viset bör man säkerställa att villkoren för rättvis och laglig behandling av personuppgifter respekteras fullt ut, på det sätt som anges i direktiven och förordningen.

8.

Uppgifter som gäller användning av elektronisk kommunikation kan ge mycket personlig information, såsom identiteten hos den person som ringer och tar emot samtal, klockslag och varaktighet för samtalet, vilket nätverk som används, var användaren befinner sig om han eller hon använder bärbar utrustning, etc. Vissa trafikuppgifter som gäller Internet och användning av e-post (exempelvis en förteckning över besökta webbplatser) kan dessutom avslöja viktiga detaljer i kommunikationens innehåll. Bearbetning av trafikuppgifter strider dessutom mot brevhemligheten. Mot bakgrund av detta har man genom direktiv 2002/58/EG inrättat principen att trafikuppgifter måste raderas eller göras anonyma när de inte längre behövs för överföring av ett meddelande (10). Medlemsstaterna kan införa undantag i nationell lagstiftning för specifika berättigade syften, men de måste vara nödvändiga, lämpliga och proportionella inom ett demokratiskt samhälle för att uppnå dessa mål (11).

9.

Europeiska datatillsynsmannen erkänner att kommissionens mål i detta fall är berättigade. Han inser behovet av initiativ som syftar till att stärka tillsyn av finansmarknader i syfte att bevara deras sundhet och bättre skydda investerare och ekonomin i allmänhet. Befogenheter att göra undersökningar som är direkt kopplade till trafikuppgifter måste emellertid, med tanke på deras eventuellt ingripande karaktär, uppfylla kraven på nödvändighet och proportionalitet, dvs. de måste begränsas till vad som är lämpligt för att uppnå målsättningen och inte gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå den (12). Det är därför avgörande i detta perspektiv att de formuleras tydligt när det gäller vilken personkrets eller vilket materiellt tillämpningsområde som omfattas, liksom under vilka omständigheter och villkor de kan användas. Dessutom bör det finnas adekvat skydd mot risken för missbruk.

10.

I artikel 61.2 d står att ”för fullgörandet av sina uppgifter enligt artiklarna 51–60, 62 och 63 (dvs. uppgifter som gäller tillsyn av transaktionsregister), ska värdepappers- och marknadsmyndigheten ha […] (befogenhet) att få begära register över tele- och datatrafik”. På grund av den breda formuleringen reser bestämmelsen flera tvivel när det gäller personkrets och materiellt tillämpningsområde.

11.

Till att börja med är innebörden av ”register över tele- och datatrafik” inte helt klar och behöver därför förtydligas. Bestämmelsen kan gälla register över tele- och datatrafik som transaktionsregister är skyldiga att bevara under sin verksamhet. Flera bestämmelser i den föreslagna förordningen gäller krav på transaktionsregisters registerhållning (13). Det framgår emellertid inte i någon av dessa bestämmelser om, och i så fall vilka, register över tele- och datatrafik som måste hållas av transaktionsregister (14). Om bestämmelsen skulle hänvisa till register som hålls av transaktionsregister, är det därför viktigt att exakt definiera vilka kategorier tele- och datatrafik som måste hållas och kan krävas av värdepappers- och marknadsmyndigheten. I linje med proportionalitetsprincipen måste dessa uppgifter vara adekvata och relevanta och får inte omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de behandlas (15).

12.

Större precision krävs särskilt i detta fall med tanke på de omfattande böter och viten som transaktionsregister och andra berörda personer (inbegripet fysiska personer vad gäller vite) kan drabbas av om de bryter mot den föreslagna förordningen (jfr artiklarna 55 och 56). Dessa böter kan uppgå till 20 procent av årsinkomsten eller omsättningen för transaktionsregistret under föregående verksamhetsår, dvs. en tröskel som är dubbelt så hög som den maximala tröskeln som föreskrivs för överträdelse i EU:s konkurrenslagstiftning.

13.

Det bör också noteras att genom ovannämnda artikel 67.4 har kommissionen befogenhet att anta tekniska regleringsstandarder om närmare uppgifter i informationen som transaktionsregister obligatoriskt ska göra tillgänglig för värdepappers- och marknadsmyndigheten och andra myndigheter. Bestämmelsen kan därför användas för att ytterligare specificera registerhållningskrav för transaktionsregister och därmed indirekt den befogenhet som värdepappers- och marknadsmyndigheten beviljar för att ge tillgång till register över tele- och datatrafik. Artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innebär att genom en lagstiftningsakt kan det till kommissionen delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter som kompletterar eller ändrar icke väsentliga delar i lagstiftningsakten. Enligt värdepappers- och marknadsmyndigheten kan inte den exakta omfattningen av befogenheten för att få tillgång till trafikuppgifter betraktas som en icke-väsentlig del i förordningen. Den väsentliga omfattningen av den bör därför specificeras direkt i förordningens text och inte skjutas upp till framtida delegerade akter.

14.

Liknande tvivel gäller den personkrets som den berörda bestämmelsen är tillämplig på. De eventuella mottagarna av en begäran om att tillhandahålla register över tele- och datatrafik anges inte i artikel 61.2 d. Det är framför allt inte tydligt huruvida befogenheten att kräva register över tele- och datatrafik endast skulle begränsas till transaktionsregister (16). Eftersom bestämmelsens syfte är att göra det möjligt för värdepappers- och marknadsmyndigheten att utöva tillsyn över transaktionsregister anser Europeiska datatillsynsmannen att denna befogenhet bör vara strikt begränsad till enbart transaktionsregister.

15.

Avslutningsvis inser Europeiska datatillsynsmannen att målet med artikel 61.2 d inte är att göra det möjligt för värdepappers- och marknadsmyndigheten att få tillgång till trafikuppgifter direkt från telekomleverantörer. Det ser ut att vara den logiska slutsatsen, särskilt med tanke på att man i förslaget inte alls hänvisar till uppgifter som innehas av telekomleverantörer eller till kraven som anges i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation enligt vad som anges i punkt 8 ovan (17). För tydlighetens skull rekommenderar datatillsynsmannen ändå att en sådan slutsats blir mer explicit i artikel 61.2 eller åtminstone i ett skäl i den föreslagna förordningen.

16.

I artikel 61.2 d anges inte omständigheterna och villkoren för när tillträde kan krävas. Den innehåller inte heller viktiga garantier för förfaranden eller skydd mot risken för missbruk. I följande stycken kommer datatillsynsmannen att lämna några konkreta förslag i den riktningen.

17.

Tillsynsmyndigheters befogenhet att kräva tillträde till register över tele- och datatrafik är inte ny i EU-lagstiftningen eftersom den redan ingår i olika befintliga direktiv och förordningar för finanssektorn. Direktivet om marknadsmissbruk (20), MiFID-direktivet (21), Ucits-direktivet (22) och den nuvarande förordningen om kreditvärderingsinstitut (23) innehåller alla bestämmelser som utformats på liknande sätt. Detsamma gäller för att antal förslag som nyligen antagits av kommissionen, nämligen förslagen till ett direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder (24), en förordning om ändring av den befintliga förordningen om kreditvärderingsinstitut (25), en förordning om blankning och vissa aspekter av kreditswappar (26) samt en förordning om integritet och öppenhet på energimarknaderna (27).

18.

När det gäller dessa befintliga och föreslagna lagstiftningsinstrument bör en åtskillnad göras mellan undersökande befogenheter som beviljas nationella myndigheter och beviljande av sådana befogenheter till EU-myndigheter. Enligt flera instrument är medlemsstaterna skyldiga att bevilja nationella myndigheter befogenheten att kräva tele- och datatrafikregister ”i enlighet med nationell rätt” (28). Det faktiska verkställandet av denna skyldighet omfattas därför nödvändigtvis av nationell lag, inbegripet den som införlivar direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG och andra nationella lagar som innehåller ytterligare förfarandeskydd för nationella tillsyns- och undersökningsmyndigheter.

19.

Inget sådant villkor ingår i det instrument som direkt beviljar EU-myndigheter befogenheten att kräva tele- och datatrafikregister, såsom i det föreliggande förslaget om OTC-derivat och ovannämnda förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärdighetsinstitut (”förslaget om kreditvärderingsinstitut”). I dessa fall finns det därför ett ännu starkare krav på att i själva lagstiftningsinstrumentet klargöra omfattningen av denna befogenhet när det gäller personkrets och materiellt tillämpningsområde, och under vilka omständigheter och villkor det kan användas för att säkerställa att lämpligt skydd mot missbruk finns.

20.

I detta hänseende är iakttagelserna i föreliggande yttrande mer allmänt relevanta även om de gäller förslaget om OTC-derivat. Datatillsynsmannen är medveten om att när det gäller lagstiftning som redan antagits eller är på väg att antas kanske dessa kommentarer kommer för sent. Han uppmanar ändå institutionerna att överväga behovet av att ändra de ännu inte avgjorda förslagen för att ta hänsyn till den oro som uttryckts i föreliggande yttrande. När det gäller redan antagna texter uppmanar datatillsynsmannen institutionerna att eftersträva möjligheter att klargöra frågor, exempelvis huruvida omfattningen av den aktuella bestämmelsen direkt eller indirekt kan specificeras i delegerade akter eller genomförandeakter, såsom akter där detaljerna för kraven på registerhållning, tolkningsmeddelanden eller andra jämförbara dokument fastställs (29). Datatillsynsmannen förväntar sig att kommissionen rådgör med honom i god tid i samband med dessa förfaranden.

21.

Datatillsynsmannen anser det lämpligt att lämna ytterligare kommentarer om några andra punkter i förslaget som gäller enskildas rätt till integritet och dataskydd.

22.

I skäl 48 anges korrekt att medlemsstaterna och värdepappers- och marknadsmyndigheten bör skydda fysiska personers rätt när det gäller bearbetning av personuppgifter, i enlighet med direktiv 95/46/EG. Datatillsynsmannen välkomnar hänvisningen till direktivet i skälet. Skälets innebörd kan emellertid bli tydligare om man ytterligare specificerar att bestämmelserna i förordningen inte påverkar de nationella reglerna för genomförande av direktiv 95/46/EG. Denna hänvisning bör helst också ingå i en faktisk bestämmelse.

23.

Datatillsynsmannen noterar dessutom att värdepappers- och marknadsmyndigheten är ett europeiskt organ som omfattas av förordning (EG) nr 45/2001 och datatillsynsmannens tillsyn. En uttrycklig hänvisning till denna förordning bör därför införas, där det specificeras att också bestämmelserna i förslaget inte påverkar denna förordning.

24.

Ett av de huvudsakliga syftena med den föreslagna förordningen är att förbättra insynen på marknaden för OTC-derivat och förbättra lagens tillsyn över denna marknad. Mot bakgrund av den målsättningen innebär förslaget att finansiella motparter och icke finansiella motparter som uppfyller vissa tröskelvillkor är skyldiga att rapportera detaljerna i alla OTC-derivatavtal som de har ingått och alla ändringar eller avslut av dem till ett transaktionsregister (artikel 6) (30). Denna information är tänkt att hållas av transaktionsregister och göras tillgänglig av dessa till olika myndigheter i regleringssyfte (artikel 67) (31).

25.

Om en av parterna i ett derivatavtal som omfattas av ovannämnda clearing- och redovisningsskyldigheter är en fysisk person, utgör information om denna fysiska person personuppgifter i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 95/46/EG. Uppfyllandet av ovannämnda skyldigheter utgör därför bearbetning av personuppgifter i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 95/46/EG. Till om med om parterna i transaktionen inte är fysiska personer kan personuppgifter fortfarande bearbetas inom ramen för artiklarna 6 och 67, exempelvis namn och kontaktuppgifter för företagens ledare. Bestämmelserna i direktiv 95/46/EG (eller förordning (EG) nr 45/2001 i förekommande fall) skulle därför vara tillämpliga på denna åtgärd.

26.

Ett grundläggande krav för lagstiftning om uppgiftsskydd är att informationen måste bearbetas för specificerade, uttryckliga och berättigade syften och att den inte kan bearbetas ytterligare på ett sätt som inte är förenligt med dessa syften (32). De uppgifter som används för att uppnå syftena bör dessutom vara adekvata och relevanta och får inte omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de behandlas. Efter att ha analyserat den föreslagna förordningen drar datatillsynsmannen slutsatsen att förslagets system inte uppfyller dessa krav.

27.

När det gäller begränsning av syftet måste det betonas att förslagen inte lyckas specificera syftena med redovisningssystemet och, viktigast av allt, i vilka syften informationen som innehas av transaktionsregister kan nås av behöriga myndigheter enligt artikel 67 i förslaget. En allmän hänvisning till behovet av att förbättra insynen på marknaden för OTC-derivat är tydligen inte tillräckligt för att uppfylla syftet med principen om begränsning. Denna princip utsätts för ytterligare press i artikel 20.3 i den föreslagna förordningen om ”tystnadsplikt”, som med den nuvarande formuleringen ser ut att tillåta användning av konfidentiell information som erhållits enligt den föreslagna förordningen för ett antal ytterligare och inte tydligt specificerade syften (33).

28.

I förslaget specificeras inte heller det slag av uppgifter som kommer att registreras, redovisas och göras tillgängliga, inbegripet personuppgifter för identifierade eller identifierbara personer. De ovannämnda artiklarna 6 och 67 ger kommissionen befogenhet att ytterligare specificera innehållet i skyldigheter som rör redovisning och registerhållning i delegerade akter. Även om datatillsynsmannen inser det praktiska behovet av att använda ett sådant förfarande vill han ändå betona att så länge som den information som bearbetas enligt artiklarna ovan gäller fysiska personer bör de huvudsakliga reglerna och garantierna för uppgiftsskydd anges i den grundläggande lagen.

29.

Avslutningsvis krävs i artikel 6 i direktiv 46/95/EG och artikel 4 i förordning (EG) nr 45/2001 att personuppgifter måste hållas i en form som gör det möjligt att identifiera de personer som berörs av uppgifterna endast under den tid som krävs för de syften för vilka uppgifterna samlades in. Datatillsynsmannen noterar att förslaget inte innehåller någon konkret begränsad period för att bevara personuppgifter som kan ha bearbetats enligt artiklarna 6, 27 och 67 i den föreslagna förordningen. I artiklarna 27 och 67 föreskrivs endast att relevanta register ska hållas i minst tio år. Detta är emellertid endast en minimiperiod, som tydligt strider mot kraven i lagstiftningen om uppgiftsskydd.

30.

På grundval av ovanstående anmodar datatillsynsmannen lagstiftaren att specificera det slag av personuppgifter som kan bearbetas enligt förslaget, att definiera syftena för vilka personuppgifter kan bearbetas av de olika berörda enheterna och fastställa exakta, nödvändiga och proportionella perioder för uppgiftsbevarande för ovannämnda bearbetning.

31.

Enligt artikel 61.2 c har värdepappers- och marknadsmyndigheten befogenhet att genomföra inspektioner på plats med eller utan avisering. Det är inte klart huruvida dessa inspektioner ska begränsas till transaktionsregisters affärslokaler eller om de också gäller privata lokaler eller fysiska personers innehav. Artikel 56.1 c som gör det möjligt för kommissionen att på begäran av värdepappers- och marknadsmyndigheten besluta att viten ska åläggas anställda vid ett transaktionsregister eller andra personer anknutna till ett transaktionsregister, för att förmå dem att underkasta sig en inspektion på plats som begärts av värdepappers- och marknadsmyndigheten enligt artikel 61.2, kan (oavsiktligt) väcka andra tankar.

32.

Utan att utveckla denna punkt ytterligare rekommenderar datatillsynsmannen att man begränsar befogenheten att utföra inspektioner på plats (och den därtill hörande befogenheten att kräva viten enligt artikel 56) endast till affärslokaler som tillhör transaktionsregister och andra juridiska personer som avsevärt och tydligt är anknutna till dem (34). Om kommissionen faktiskt skulle planera för att tillåta inspektioner av fysiska personers lokaler som inte är affärslokaler bör det göras tydligt och mer stringenta krav behövs för att se till att detta sker i överensstämmelse med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna (särskilt vad gäller angivande av omständigheter och villkor där sådana inspektioner kan genomföras).

33.

Flera bestämmelser i den föreslagna förordningen möjliggör ett brett utbyte av uppgifter och information mellan värdepappers- och marknadsmyndigheten, behöriga myndigheter i medlemsstater och behöriga myndigheter i tredje land (se särskilt artiklarna 21, 23 och 62). Överföring av uppgifter till tredje länder kan också förekomma när en erkänd central motpart eller transaktionsregister från ett tredje land tillhandahåller tjänster till enheter som är godkända i unionen. I den mån som den information och de uppgifter som utbyts gäller identifierade eller identifierbara fysiska personer gäller artiklarna 7–9 i förordning (EG) nr 45/2001 respektive 25–26 i direktiv 95/46/EG. Överföring till tredje land kan endast ske när en lämplig nivå av skydd kan garanteras i dessa länder eller om ett av de relevanta undantagen i lagstiftningen om uppgiftsskydd gäller. Av tydlighetsskäl bör texten innehålla en uttrycklig hänvisning till förordning (EG) nr 45/2001 och direktiv 95/46/EG och det bör framgå att dessa överföringar bör vara förenliga med tillämpliga regler i förordningen respektive direktivet.

34.

I enlighet med principen om begränsning av syftet (35) rekommenderar datatillsynsmannen även att tydliga gränser ska införas för det slag av personlig information som kan utbytas och definiera i vilka syften personuppgifter kan utbytas.

35.

Artikel 68 i förslaget innehåller ett antal redovisningsskyldigheter från kommissionen rörande genomförandet av olika beståndsdelar av den föreslagna förordningen. Datatillsynsmannen rekommenderar att man även inför skyldigheten för värdepappers- och marknadsmyndigheten att periodiskt redovisa användningen av sin undersökande befogenhet och särskilt befogenheten att kräva register över tele- och datatrafik. Mot bakgrund av resultatet av rapporten bör kommissionen även kunna lämna rekommendationer, inbegripet lämpliga förslag för översyn av förordningen.

36.

Föreliggande förslag ger värdepappers- och marknadsmyndigheten befogenhet att ”begära register över tele- och datatrafik” i syfte att fullgöra uppgifter i anslutning till tillsyn av transaktionsregister. För att kunna betraktas som nödvändig och proportionell bör befogenheten att begära register över tele- och datatrafik begränsas till vad som är lämpligt för att uppnå målsättningen och inte gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå den. I den nuvarande utformningen uppfyller bestämmelsen i fråga inte dessa krav eftersom den är alltför brett formulerat. Framför allt är omfattningen av befogenheten när det gäller personkrets och materiellt tillämpningsområde samt omständigheter och villkor för när den kan användas inte tillräckligt specificerad.

37.

Även om kommentarerna i föreliggande yttrande rör förslaget om OTC-derivat, är de också relevanta för tillämpningen av befintlig lagstiftning och för andra ej avgjorda och eventuella framtida förslag som innehåller liknande förslag. Det gäller särskilt när befogenheten, som i detta förslag, har anförtrotts en EU-myndighet utan att hänvisa till de specifika villkor och förfaranden som finns i nationell lagstiftning (exempelvis förslaget om kreditvärderingsinstitut).

38.

Med beaktande av ovanstående råder datatillsynsmannen lagstiftaren att

39.

Vad gäller övriga aspekter i förslaget skulle datatillsynsmannen vilja hänvisa till sina kommentarer under avsnitt 4 i yttrandet. Datatillsynsmannen uppmanar lagstiftaren framför allt att

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/17

Ministry of Agriculture and Forestry

Pastoral House

25 The Terrace

Wellington

NEW ZEALAND

Ministry of Agriculture and Forestry

PO Box 2526

Wellington 6140

NEW ZEALAND

Tfn +64 48940100

Fax +64 48940720

E-post: nzfsa.info@maf.govt.nz

Internet: http://www.maf.govt.nz

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/18

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32011M6151. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/19

—

identifiera handlingar med hjälp av ett enhetligt referenssystem,

—

ge direkt tillgång till handlingar, i synnerhet lagstiftningshandlingar,

—

ge information i de fall då handlingar inte är direkt tillgängliga i elektronisk form, i enlighet med artiklarna 4 och 9 i förordning (EG) nr 1049/2001.

—

kontrollera hur handlingar som Europaparlamentet upprättat eller mottagit registreras i det elektroniska registret över hänvisningar,

—

ta emot och behandla ansökningar om tillgång i skriftlig eller elektronisk form inom en tidsfrist om 15 arbetsdagar, vilken kan förlängas,

—

sända en bekräftelse om mottagande,

—

hjälpa sökanden med preciseringar av innehållet i ansökan och samråda med sökanden i de fall då mycket långa och komplicerade handlingar begärs,

—

underlätta sökandens tillgång till redan offentliggjorda handlingar,

—

samordna svaret med den enhet som upprättat handlingen eller som innehar den, eller med behörig person när ansökningen rör en handling som inte finns upptagen i registret eller när ansökningen rör en handling som omfattas av de restriktioner som föreskrivs i artiklarna 4 och 9 i förordning (EG) nr 1049/2001,

—

samråda med tredje parter i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1049/2001.

—

den begärda handlingen redan har offentliggjorts av textförfattaren i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 eller liknande bestämmelser,

—

offentliggörandet av hela innehållet eller delar av det inte uttryckligen strider mot ett av de intressen som avses i artiklarna 4 och 9 i förordning (EG) nr 1049/2001.

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/25

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/26

—

Tillfälligt uppehållstillstånd – giltigt från 3 månader upp till högst tre år. Det utfärdas på följande grunder:

—

Carta di soggiorno con validità permanente e rilasciata prima dell'entrata in vigore del decreto legislativo 8 gennaio 2007, n. 3 che attua la direttiva 2003/109/CE per i soggiornanti di lungo periodo, equiparata dal decreto legislativo al permesso di soggiorno CE per i soggiornanti di lungo periodo (Uppehållskort med permanent giltighet och utfärdat innan lagdekret nr 3 av den 8 januari 2007 trädde i kraft är i linje med direktiv 2003/109/EG för längre vistelser och jämställs genom lagdekretet med varaktigt EG-uppehållstillstånd)

—

Carta di soggiorno per familiari di cittadini dell'UE che sono i cittadini di paesi terzi con validità fina a cinque anni (Uppehållstillstånd för EU-medborgares familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare – med en giltighet på upp till fem år)

—

Carta d'identità M.A.E. (Identitetshandling som utfärdas av utrikesministeriet):

Kommentar: Modell 6 (orange) och 9 (grön) för personal vid internationella organisationer som saknar immunitet respektive för honorärkonsuler utfärdas inte längre och har ersatts av modell 11. Dessa handlingar är dock giltiga till angivet datum.

Följande har lagts till på ID-kortens baksida: Innehavaren av detta ID-kort är befriad från kravet på uppehållstillstånd; tillsammans med en giltig resehandling ger det innehavaren rätt att resa in i vilken som helst av Schengenstaterna.

—

Förteckning över deltagare i skolresor inom Europeiska unionen

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/29

—

Algemene wet bestuursrecht

—

Subsidieverordening inrichting landelijk gebied 2007 (provincie Noord-Brabant)

—

Tijdelijke subsidieregeling inrichting landelijk gebied

—

Beschikking betreffende de toekenning van een subsidie voor het project „Fosfaat, natuur en landbouw”

Provincie Noord-Brabant

Brabantlaan 1

Postbus 90151

5200 MC 's-Hertogenbosch

NEDERLAND

Waterschap De Dommel

Bosscheweg 56

Postbus 10001

5280 DA Boxtel

NEDERLAND

Regione Lazio

Dipartimento Istituzionale e Territorio

Direzione regionale Agricoltura

Via C. Colombo 212

00147 Roma RM

ITALIA

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/31

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/32

1.

Kommissionen mottog den 14 juli 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Ashland Inc (Ashland, Förenta staterna) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning förvärvar fullständig kontroll över företaget International Specialty Products Inc (ISP, Förenta staterna) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6313 – Ashland/International Specialty Products, till:

22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/33

1.

Kommissionen mottog den 15 juli 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget AIF VII Euro Holdings, L.P. (AIF VII) – en investeringsfond som förvaltas av Apollo Management VII L.P., som är dotterbolag till Apollo Management L.P. (som tillsammans bildar Apollo, USA) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar fullständig kontroll över företaget Ascometal SA (Frankrike) från Sideris Steel S.A.S., ett indirekt dotterbolag till Lucchini SpA, som ingår i OAO Severstal-koncernen, genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6276 – AIF VII Euro Holdings/Ascometal, till