30.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/2

BESLUT AV EUROPAPARLAMENTETS PRESIDIUM

av den 6 juni 2011

om bestämmelserna för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagda uppgifter

2011/C 190/02

EUROPAPARLAMENTETS PRESIDIUM HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av artikel 23.12 i Europaparlamentets arbetsordning,

och av följande skäl:

(1)	Mot bakgrund av det nya ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (1) (ramavtalet) gör det nödvändigt att se över presidiets beslut av den 13 november 2006 om bestämmelserna för förvaltningens hantering av sekretessbelagda handlingar.

(2)

Lissabonfördraget ger Europaparlamentet nya befogenheter. För att parlamentets verksamhet ska kunna utvecklas på de områden där det krävs en viss sekretess måste det fastställas grundläggande principer, miniminormer för säkerhet och lämpliga bestämmelser för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagda uppgifter.

(3)

Syftet med bestämmelserna i detta beslut är att garantera motsvarande skyddsnormer och överensstämmelse med de bestämmelser som har antagits av andra institutioner, organ och byråer som har upprättats genom eller på grundval av fördragen eller av medlemsstaterna för att Europeiska unionens beslutsprocess ska kunna fungera på ett smidigt sätt.

(4)

Bestämmelserna i detta beslut antas utan att det påverkar artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (2).

(5)

Bestämmelserna i detta beslut antas utan att det påverkar artikel 16 i EUF-fördraget och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Detta beslut gäller Europaparlamentets framställning, mottagande, överlämnande och lagring av sekretessbelagda uppgifter i syfte att skapa ett lämpligt skydd för dess konfidentiella karaktär. Beslutet genomför framför allt bilaga 2 till ramavtalet.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut gäller följande definitioner:

a) uppgifter/information: alla muntliga eller skriftliga uppgifter, oavsett överföringsmedium eller upphovsman.

b) sekretessbelagda uppgifter: säkerhetsklassificerade sekretessbelagda EU-uppgifter och andra sekretessbelagda uppgifter som inte säkerhetsklassificerats.

c) sekretessbelagda EU-uppgifter: alla uppgifter och allt material som klassificerats som TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET, SECRET UE/EU SECRET, CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL eller RESTREINT UE/EU RESTRICTED vars röjande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen skada i varierande grad, oavsett om upphovet till uppgifterna finns inom de institutioner, organ och byråer som har upprättats genom eller på grundval av fördragen eller om uppgifterna harerhållits från en medlemsstat, ett tredjeland eller en internationell organisation. Sekretessbelagda EU-uppgifter delas upp i följande kategorier:

— TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET: denna sekretessgrad används för uppgifter och material vars röjande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen synnerligen allvarlig skada.

— SECRET UE/EU SECRET: denna sekretessgrad används för uppgifter och material vars röjande utan tillstånd skulle kunna vålla unionen eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen allvarlig skada.

— CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL: denna sekretessgrad används för uppgifter och material vars röjande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen skada.

— RESTREINT UE/EU RESTRICTED: denna sekretessgrad används för uppgifter och material vars röjande utan tillstånd skulle kunna vara till nackdel för unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters intressen.

d) andra sekretessbelagda uppgifter: alla andra sekretessbelagda uppgifter som inte säkerhetsklassificerats, inklusive uppgifter som omfattas av reglerna om uppgiftsskydd och kravet på yrkessekretess, och som framställts i Europaparlamentet eller överlämnats till Europaparlamentet av andra institutioner, organ och byråer som har upprättats genom eller på grundval av fördragen eller av medlemsstaterna.

e) handling: registrerad information, oavsett fysisk form eller egenskaper.

f) material: handlingar eller varje slag av maskin eller utrustning som tillverkats eller håller på att tillverkas.

g) behov av kännedom i tjänsten: behovet att ta del av sekretessbelagda uppgifter för att kunna utföra sitt officiella uppdrag eller arbete.

h) behörighet: ett beslut (efter utförd säkerhetsprövning) av talmannen, om det gäller Europaparlamentets ledamöter, och av generalsekreteraren, om det gäller Europaparlamentets tjänstemän och parlamentets övriga anställda som arbetar för de politiska grupperna, att bevilja en enskild person tillgång till sekretessbelagda EU-uppgifter upp till en viss nivå, på grundval av ett positivt resultat från en säkerhetsprövning (säkerhetsklarering) som har utförts av en nationell myndighet i enlighet med den nationella lagstiftningen och bestämmelserna i del 2 i bilaga I.

i) inplacering i en lägre sekretessgrad: sekretessgraden sänks.

j) hävande av sekretess: uppgifterna är inte längre hemligstämplade.

k) upphovsman: den som har framställt sekretessbelagda EU-uppgifter eller andra sekretessbelagda uppgifter.

l) säkerhetsmeddelande: de tekniska genomförandeåtgärder som fastställs i bilaga II (4).

Artikel 3

Grundläggande principer och miniminormer

1. Europaparlamentets hantering av sekretessbelagda uppgifter ska följa de grundläggande principer och miniminormer som fastställs i bilaga I, del 1.

2. Europaparlamentet ska inrätta ett ledningssystem för informationssäkerhet i enlighet med de grundläggande principerna och miniminormerna.Syftet med detta system ska vara att underlätta det parlamentariska och administrativa arbetet samtidigt som man garanterar skyddet för alla sekretessbelagda uppgifter som hanteras av Europaparlamentet, med full respekt för de regler som upphovsmannen till sådana uppgifter har fastställt i säkerhetsmeddelandet.

Behandlingen av sekretessbelagda uppgifter i Europaparlamentets automatiseradeinformationssystem ska genomföras i enlighet med principen om informationssäkerhet och fastställas i säkerhetsmeddelandet.

3. Europaparlamentets ledamöter får ta del av sekretessbelagda uppgifter upp till och inbegripet sekretessgraden CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL utan att genomgå säkerhetsprövning. För att få ta del uppgifter som klassificerats som CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL måste ledamöterna underteckna en försäkran på heder och samvete att de inte kommer att röja uppgifternas innehåll för tredje part. Uppgifter med en högre sekretessgrad än CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL ska enbart vara tillgängliga för ledamöter som har genomgått en säkerhetsprövning på tillräckligt hög nivå.

4. Europaparlamentets tjänstemän och parlamentets övriga anställda som arbetar för de politiska grupperna får ta del av sekretessbelagda uppgifter om det har konstaterats att de har behov av det i tjänsten, och de får ta del av sekretessbelagda uppgifter med högre sekretessgrad än RESTREINT UE/EU RESTRICTED om de har ett intyg på att de har genomgått en säkerhetsprövning för den aktuella nivån.

Artikel 4

Europaparlamentets framställning och hantering av sekretessbelagda uppgifter

1. Europaparlamentets talman, ordföranden för de berörda parlamentsutskotten och generalsekreteraren och/eller en person som han eller hon skriftligen har gett vederbörlig behörighet får framställa sekretessbelagda uppgifter och/eller klassificera uppgifter i enlighet med säkerhetsmeddelandet.

2. Vid framställning av sekretessbelagda uppgifter ska upphovsmannen tilldela en lämplig sekretessgrad i enlighet med de internationella normer och definitioner som anges i bilaga I. Upphovsmannen ska också som en allmän regel bestämma vilka mottagare som är behöriga att ta del av uppgifterna i förhållande till sekretessgraden. Dessa upplysningar ska ges till enheten för behandling av sekretessbelagd information när handlingen lämnas in till denna enhet.

3. Sekretessbelagda uppgifter som omfattas av yrkessekretess ska hanteras i enlighet med de hanteringsanvisningar som anges i säkerhetsmeddelandet.

Artikel 5

Europaparlamentets mottagande av sekretessbelagda uppgifter

1. Sekretessbelagda uppgifter som Europaparlamentet tar emot ska,

—	när det gäller sekretessbelagda EU-uppgifter med sekretessgraden RESTREINT UE/EU RESTRICTED och andra sekretessbelagda uppgifter, lämnas till sekretariatet för den parlamentsinstans eller befattningshavare inom parlamentet som har begärt uppgifterna,

—	när det gäller sekretessbelagda EU-uppgifter med sekretessgraden CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL eller högre, lämnas till enheten för behandling av sekretessbelagda uppgifter.

2. Registreringen, lagringen och spårandet av de sekretessbelagda uppgifterna ska säkerställas av sekretariatet för den parlamentsinstans eller befattningshavare som har mottagit uppgifterna eller av enheten för behandling av sekretessbelagda.

3. När det gäller sekretessbelagda uppgifter med sekretessgraden CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL eller högre som kommissionen överlämnar enligt ramavtalet, ska de överenskomna arrangemang som avses i bilaga II, punkt 3.2, till ramavtalet (gemensam överenskommelse om mottagare, förfarandet för tillgång till uppgifterna, dvs. säkert läsrum och sammanträde inom stängda dörrar m.m.) och som syftar till att bevara uppgifternas sekretess meddelas till sekretariatet för den berörda parlamentsinstansen eller befattningshavaren eller till enheten för behandling av sekretessbelagda uppgifter när de sekretessbelagda uppgifterna lämnas in.

4. De arrangemang som avses i punkt 3 kan också, på motsvarande sätt, tillämpas på lämnandet av sekretessbelagda uppgifter från andra institutioner, organ och byråer som upprättats genom eller på grundval av fördragen eller av medlemsstaterna.

5. Sekretessbelagda EU-uppgifter som har klassificerats som TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET ska överlämnas till Europaparlamentet i enlighet med ytterligare arrangemang som avtalas mellan den parlamentsinstans eller befattningshavare inom parlamentet som begärt uppgifterna och de EU-institutioner eller medlemsstater som lämnar uppgifterna i fråga. Talmanskonferensen ska tillsätta ett tillsynsutskott. Dess syfte ska vara att säkerställa en skyddsnivå som motsvarar sekretessgraden.

Artikel 6

Europaparlamentets överlämnande av sekretessbelagda EU-uppgifter till tredje part

Europaparlamentet får med upphovsmannens samtycke överlämna sekretessbelagda EU-uppgifter till andra institutioner, organ och byråer som upprättats genom eller på grundval av fördragen eller av medlemsstaterna under förutsättning att dessa, när de sekretessbelagda EU-uppgifterna hanteras, ser till att bestämmelserna i detta beslut följs på sina enheter och i sina lokaler.

Artikel 7

Förvaring av och tillgång till sekretessbelagda uppgifter i säkrade utrymmen (säkra läsrum)

1. Säkra läsrum ska erbjuda utrymme för säker lagring; läsrummen får inte innehålla kopieringsmaskin, telefon, telefax, skanner eller annan teknisk utrustning för reproduktion eller överföring av handlingar.

2. Följande villkor ska gälla för tillträde till ett säkert läsrum.

Endast följande personer har tillträde:

—	Europaparlamentets ledamöter samt vederbörligen identifierade tjänstemän vid Europaparlamentet och övriga anställda vid parlamentet som arbetar för de politiska grupperna, i enlighet med de arrangemang som avses i artiklarna 4.2 eller 5.3 och 5.4,

—	de tjänstemän vid Europaparlamentet som arbetar vid enheten för behandling av sekretessbelagd information,

—	när så krävs, de tjänstemän vid Europaparlamentet som ansvarar för säkerhet och brandsäkerhet.

Städning av de säkrade utrymmen får endast ske i närvaro och under noggrann uppsikt av en tjänsteman som arbetar vid enheten för behandling av sekretessbelagd information.

Varje person som önskar få tillgång till sekretessbelagda uppgifter ska i förväg lämna sitt namn till enheten för behandling av sekretessbelagd information. Denne ska kontrollera identiteten för varje person som lämnar in en ansökan om att få ta del av dessa uppgifter och i tillämpliga fall kontrollera huruvida denna person har genomgått säkerhetsprövning på den nivå som krävs och är behörig att ta del av uppgifterna i enlighet med de arrangemang som avses i artiklarna 4.2 eller 5.3 och 5.4.

Enheten för behandling av sekretessbelagd information har befogenhet att neka varje person som inte är behörig enligt leden a och b tillträde till rummet. Invändningar mot ett beslut från enheten för behandling av sekretessbelagd information ska, när det gäller ledamöter i Europaparlamentet, sändas till talmannen och i övriga fall till generalsekreteraren.

3. Följande villkor ska gälla för tillgång till sekretessbelagda uppgifter i säkerhetsrummet:

De personer som har behörighet att ta del av en eller flera handlingar och som har lämnat in en ansökan i enlighet med punkt 2 b ska personligen infinna sig på enheten för behandling av sekretessbelagd information.

Förutom i undantagsfall (t.ex. när många ansökningar om tillgång till uppgifter har framställts under en kort tid) får bara en person åt gången ta del av sekretessbelagd information i säkerhetsrummet i närvaro av en tjänsteman från enheten för behandling av sekretessbelagd information.

Denne tjänsteman ska upplysa den person som är behörig att ta del av den sekretessbelagda informationen om hans/hennes skyldigheter och särskilt se till att personen i fråga undertecknar en försäkran på heder och samvete enligt vilken han/hon förbinder sig att inte röja uppgifternas innehåll för tredje part.

b)	När informationen konsulteras får ingen kontakt med omvärlden förekomma (inbegripet via telefon eller annan teknisk utrustning); det är förbjudet att ta anteckningar, och den konsulterade sekretessbelagda informationen får inte kopieras eller fotograferas.

c)	Innan en person tillåts lämna det säkra läsrummet ska den ansvarige tjänstemannen från enheten för behandling av sekretessbelagd information försäkra sig om att de konsulterade sekretessbelagda handlingarna är kvar och kontrollera att de är intakta och fullständiga.

4. Om ovanstående regler inte följs ska den ansvarige tjänstemannen från enheten för behandling av sekretessbelagd information informera generalsekreteraren, som ska hänskjuta frågan till talmannen om det är en ledamot i Europaparlamentet som brutit mot reglerna.

Artikel 8

Minimistandarder för övrig konsultation av sekretessbelagda uppgifter

1. När det gäller den administrativa hanteringen av sekretessbelagda handlingar vid ett sammanträde inom stängda dörrar ska sekretariatet för den parlamentsinstans eller den befattningshavare inom parlamentet som ansvarar för sammanträdet se till att följande regler följs:

—	Endast de personer som är kallade att delta i sammanträdet och som har genomgått den nödvändiga säkerhetsprövningen får släppas in i sammanträdesrummet.

—	Alla handlingar ska vara numrerade, delas ut vid sammanträdets början och samlas in vid dess slut. Handlingarna får inte skrivas av, fotokopieras eller fotograferas.

—	Protokollet från sammanträdet ska inte redogöra för innehållet i diskussioner om information som behandlas under sekretess.

—	Sekretessbelagda uppgifter som muntligen meddelats mottagare i Europaparlamentet är föremål för samma sekretess som tillämpas på skriftliga sekretessbelagda uppgifter. Detta kan innebära att uppgifternas mottagare måste försäkra på heder och samvete att inte röja uppgifterna för tredje part.

2. Följande regler ska gälla när sekretariatet för parlamentsinstansen eller befattningshavaren inom parlamentet hanterar sekretessbelagda handlingar utanför sammanträdet inom stängda dörrar:

—	Pappersutskriften av handlingarna ska överlämnas personligen till chefen för sekretariatet, som ska registrera dem och utfärda ett mottagningsbevis.

—	Handlingarna ska förvaras i ett låst utrymme på sekretariatets ansvar när de inte används.

—	Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 för den administrativa hanteringen av sekretessbelagda handlingar vid ett sammanträde inom stängda dörrar, får dessa handlingar under inga omständigheter kopieras, sparas på ett annat medium eller överlämnas till någon person.

—	Tillgången till sådana handlingar ska vara begränsad till adressaterna, och ska ske under övervakning av sekretariatet, i enlighet med de arrangemang som avses i artiklarna 4.2 eller 5.3 och 5.4.

—

Sekretariatet ska föra ett register över de personer som har tagit del av handlingarna, med uppgift om datum och klockslag för när detta skedde. Denna information ska överlämnas till enheten för behandling av sekretessbelagd information med hänsyn till den årsrapport som ska tas fram enligt artikel 12.

Artikel 9

Arkivering av sekretessbelagda handlingar

1. I Europaparlamentets lokaler ska det finnas ett säkert arkiveringssystem.

Sekretessbelagda handlingar som har lämnats in för slutgiltig förvaring hos enheten för behandling av sekretessbelagd information eller på sekretariatet för parlamentsinstansen/befattningshavaren inom parlamentet ska överföras till säkerhetsarkivet hos enheten för behandling av sekretessbelagd information sex månader efter den senaste konsultationen, dock senast ett år efter att handlingen lämnats in.

2. Enheten för behandling av sekretessbelagd information ska ansvara för förvaltningen av säkerhetsarkivet i enlighet med normal arkiveringsstandard.

3. Följande villkor gäller för konsultation av sekretessbelagda handlingar i säkerhetsarkivet:

—	Arkivet får endast konsulteras av de personer vars namn eller tjänst anges i den följehandling som fylls i då den sekretessbelagda handlingen lämnas in.

—	En begäran om att få konsultera en sekretessbelagd handling ska lämnas till enheten för behandling av sekretessbelagd information, som ser till att handlingen överförs från arkivet till det säkra läsrummet.

—	Vid konsultation gäller de regler och förfaranden som anges i artikel 7 om tillgång till sekretessbelagda uppgifter.

Artikel 10

Inplacering i en lägre sekretessgrad och hävande av sekretess för sekretessbelagda EU-uppgifter

1. Sekretessbelagda EU-uppgifter kan inplaceras i en lägre sekretessgrad eller bli föremål för hävande av sekretess endast efter tillstånd av upphovsmannen och, om så krävs, efter diskussion med andra berörda parter. Inplacering i en lägre sekretessgrad eller hävande av sekretess ska bekräftas skriftligen. Upphovsmannen är ansvarig för att informera sina mottagare om ändringen, och dessa är i sin tur ansvariga för att informera eventuella efterföljande mottagare till vilka de har översänt handlingen eller en kopia av den.Om det är möjligt ska upphovsmannen på den sekretessbelagda handlingen ange ett datum, en tidsperiod eller en händelse när uppgifterna får placeras i en lägre sekretessgrad eller sekretessen kan hävas. I annat fall ska upphovsmannen se över handlingarna minst vart femte år för att förvissa sig om att den ursprungliga sekretessklassificeringen fortfarande är nödvändig.

2. Sekretessen för handlingar i säkerhetsarkivet hävs senast efter 30 år, i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 av den 1 februari 1983 om öppnandet för allmänheten av Europeiska ekonomiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens historiska arkiv (5). Inplacering i en lägre sekretessgrad företas av de sekretessbelagda uppgifternas upphovsman eller den enhet som vid den aktuella tidpunkten är ansvarig enligt bilaga I, del 1, punkt 10.

Artikel 11

Sekretessbrott

1. Brott mot sekretess i allmänhet och mot detta beslut i synnerhet medför, när det gäller ledamöter i Europaparlamentet, tillämpning av de relevanta bestämmelser avseende påföljder som återfinns i Europaparlamentets arbetsordning.

2. Sekretessbrott som begås av anställda medför tillämpning av de förfaranden och påföljder som återfinns i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän respektive anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, fastställda i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (6) (tjänsteföreskrifterna).

3. Talmannen och generalsekreteraren ska låta genomföra de eventuella utredningar som krävs.

Artikel 12

Anpassning av detta beslut och av genomförandebestämmelserna samt årlig rapportering om tillämpningen av detta beslut

1. Generalsekreteraren ska föreslå eventuella nödvändiga anpassningar av detta beslut och av genomförandebestämmelserna i bilagorna samt sända dessa förslag till presidiet för beslut.

2. Generalsekreteraren ska sända en årlig rapport till presidiet om tillämpningen av detta beslut.

Artikel 13

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

1. Sekretessbelagda uppgifter som finns hos enheten för behandling av sekretessbelagd information eller i arkiven innan detta beslut blir tillämpligt ska rutinmässigt klassificeras som RESTREINT UE/EU RESTRICTED om inte dess upphovsman antingen beslutar att inte sekretessbelägga handlingen, att ge den en högre sekretessgrad eller att förse den med en märkning inom ett år från det att detta beslut träder i kraft.

2. Om upphovsmannen beslutar att ge sekretessbelagda uppgifter en högre sekretessgrad, ska upphovsmannen eller av denne utsedda personer klassificera de med lägsta möjliga grad, i samråd med enheten för behandling av sekretessbelagd information och i enlighet med kriterierna i bilaga I.

3. Presidiets beslut av den 13 november 2006 om bestämmelserna om förvaltningens hantering av sekretessbelagda handlingar upphävs.

4. Presidiets beslut av den 24 oktober 2005, med mandat för generalsekreteraren att inrätta en kommitté för offentliggörande av handlingar och att anta beslut om offentliggörande av handlingar, upphävs.

Artikel 14

Ikraftträdande

1. Dettabeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Det ska tillämpas från och med den 1 juli 2011.

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

(2) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(3) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(4) Bilagan ska antas.

(5) EUT L 43, 15.2.1983, s. 1.

(6) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

BILAGA I

DEL 1

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER OCH MINIMINORMER FÖR SÄKERHET NÄR DET GÄLLER SKYDD AV SEKRETESSBELAGDA UPPGIFTER

1. Inledning

I dessa bestämmelser fastställs de grundläggande principer och miniminormer för säkerhet som ska följas av Europaparlamentet på alla dess anställningsorter, samt av alla mottagare av sekretessbelagda EU-uppgifter och annan sekretessbelagd information, så att säkerheten garanteras och berörda personer kan vara förvissade om att det råder en gemensam standard för skyddet. Bestämmelserna åtföljs av regler om hur parlamentsutskotten och andra parlamentsinstanser eller befattningshavare inom parlamentet ska behandla sekretessbelagd information.

2. Allmänna principer

Europaparlamentets säkerhetspolicy utgör en del av dess allmänna interna förvaltningspolicy och grundar sig således på de principer som ligger till grund för denna allmänna policy. Dessa principer innefattar laglighet, öppenhet och insyn, ansvarsskyldighet samt subsidiaritet och proportionalitet.

Laglighetsprincipen innebär behovet att strikt följa de rättsliga ramarna i genomförandet av säkerhetsföreskrifterna och att följa de tillämpliga rättsliga kraven. Det innebär också att ansvaret på säkerhetsområdet måsta grunda sig på vederbörliga rättsliga bestämmelser. Bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, särskilt artikel 17 om personalens skyldighet att inte utan tillstånd lämna ut uppgifter som de fått tillgång till i tjänsten samt avdelning VI om disciplinära åtgärder, gäller till fullo. Slutligen innebär det att sekretessbrott inom Europaparlamentets ansvarsområde måste hanteras på ett sätt som överensstämmer med Europaparlamentets policy för disciplinära åtgärder.

Principen om öppenhet och insyn innebär behovet av tydlighet avseende alla säkerhetsbestämmelser och säkerhetsföreskrifter för att en avvägning ska kunna göras mellan olika tjänster och olika områden (fysisk säkerhet jämfört med informationsskydd osv.) och av en konsekvent och strukturerad policy för säkerhetsmedvetenhet. Det innebär också att tydliga, skriftliga riktlinjer är nödvändiga för genomförande av säkerhetsåtgärder.

Principen om ansvarsskyldighet innebär att ansvarsförhållanden på säkerhetsområdet tydligt definieras. Dessutom innebär det behovet att regelbundet övervaka om dessa ansvarsförhållanden har fullgjorts på korrekt sätt.

Subsidiaritetsprincipen innebär att säkerhet ska organiseras på lägsta möjliga nivå och så nära Europaparlamentets generaldirektorat och enheter som möjligt. Proportionalitetsprincipen innebär att säkerhetsverksamheten strikt ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt och att säkerhetsåtgärderna ska stå i proportion till de intressen som ska skyddas samt till det faktiska och potentiella hotet mot dessa intressen, så att de kan skyddas på ett sätt som orsakar minsta möjliga störning.

3. Grunderna för informationssäkerhet

Grunderna för en god informationssäkerhet är följande:

a)	I Europaparlamentet: en teknisk enhett för informationssäkerhet (Infosec) som är ansvarig för att tillsammans med den berörda säkerhetsmyndigheten tillhandahålla information och ge råd om tekniska hot mot säkerheten och vilka skyddsåtgärder som kan vidtas.

b)	Ett nära samarbete mellan Europaparlamentets ansvariga enheter och övriga EU-institutioners säkerhetstjänster.

4. Principer för informationssäkerhet

4.1 Mål

Informationssäkerhetens huvudsyften är:

a)	att skydda sekretessbelagda EU-uppgifter och annan sekretessbelagd information mot spioneri, sekretessbrott och obehörigt röjande,

b)	att skydda sekretessbelagda EU-uppgifter som hanteras i nätverk och system för kommunikation och information mot hot som riktar sig mot uppgifternas sekretess, integritet och tillgänglighet,

c)	att skydda Europaparlamentets lokaler där sekretessbelagda EU-uppgifter förvaras från sabotage och uppsåtlig skadegörelse,

d)	i händelse av en säkerhetsbrist, att bedöma omfattningen av den skada som åsamkats, begränsa följderna av den, genomföra säkerhetsutredningar och vidta nödvändiga avhjälpande åtgärder.

4.2 Sekretessbeläggning

4.2.1 I sekretessfrågor krävs det omsorg och erfarenhet vid valet av vilka uppgifter och vilket material som ska skyddas och bedömningen av vilken skyddsnivå som krävs. Grundläggande är att skyddsnivån ska motsvara känsligheten hos de enskilda uppgifterna eller det material som ska skyddas. För att säkerställa ett smidigt informationsflöde ska såväl överdriven sekretessbeläggning som fall där sekretessbeläggningen inte är tillräcklig undvikas.

4.2.2 Systemet för sekretessbeläggning är det instrument som ska användas för att omsätta principerna som fastställs i detta avsnitt i praktiken. Ett liknande system för sekretessbeläggning ska följas i planeringen och organiseringen av arbetet mot spioneri, sabotage, terrorism och andra hot, så att de viktigaste utrymmen där sekretessbelagda EU-uppgifter förvaras och de känsligaste punkterna i dessa får högsta möjliga skyddsnivå.

4.2.3 Ansvaret för sekretessbeläggning ligger enbart hos uppgifternas upphovsman.

4.2.4 Sekretessgraden ska endast grunda sig på uppgifternas innehåll.

4.2.5 Sekretessgraden för ett antal uppgifter i grupp ska som helhet vara minst densamma som den del som fått den högsta sekretessgraden. Samlade uppgifter får dock ges en högre sekretessgrad än de enskilda uppgifter som ingår.

4.2.6 Uppgifter ska endast sekretessbeläggas när det är nödvändigt och under så lång tid som är nödvändigt.

4.3 Syftet med säkerhetsåtgärderna

Säkerhetsåtgärderna ska:

a)	omfatta alla personer som har tillgång till sekretessbelagda EU-uppgifter, sekretessbelagda EU-uppgiftsbärande medier och annan sekretessbelagd information samt utrymmen där sådana uppgifter förvaras och viktiga anläggningar finns,

b)	vara utformade så att personer upptäcks vars ställning kan äventyra säkerheten för sådana uppgifter och för viktiga anläggningar där sådana uppgifter förvaras, och kunna utestänga eller avlägsna dessa personer,

c)	hindra obehöriga från att få tillgång till sådana uppgifter eller de anläggningar där uppgifterna förvaras,

d)	säkerställa att sådana uppgifter sprids endast på grundval av principen om behov av kännedom i tjänsten, som är grundläggande för alla aspekter av säkerhet,

säkerställa integriteten för (dvs. förebygga förvanskning, obehörig ändring eller radering) och tillgängligheten (dvs. för de som behöver och är behöriga att få tillgång till uppgifterna) till alla sekretessbelagda uppgifter , oavsett om de är säkerhetsklassificerade eller inte, särskilt för sådana uppgifter som lagras, bearbetas eller överförs i elektronisk form.

5. Gemensamma miniminormer

Europaparlamentet ska se till att gemensamma miniminormer för säkerhet följs av alla mottagare av sekretessbelagda EU-uppgifter, både inom institutionen och under dess befogenhet, inbegripet alla dess enheter och uppdragstagare, så att sådana uppgifter kan föras vidare i förvissning om att de kommer att hanteras med samma omsorg överallt. Sådana miniminormer ska omfatta kriterier för säkerhetsprövning av Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda vid parlamentet som arbetar för de politiska grupperna samt förfaranden för skydd av sekretessbelagda uppgifter.

Europaparlamentet får tillåta att sådana uppgifter vidarebefordras till utomstående instanser bara om dessa kan garantera att de följer föreskrifter som minst motsvarar dessa gemensamma miniminormerna när de hanterar uppgifterna.

Sådana gemensamma miniminormer ska också tillämpas när Europaparlamentet enligt kontrakt eller bidragsöverenskommelser, tilldelar uppgifter till företag eller andra enheter vilka medför sekretessbelagda uppgifter.

6. Säkerheten för Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda vid parlamentet som arbetar för de politiska grupperna

6.1 Säkerhetsanvisningar för Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda vid parlamentet som arbetar för de politiska grupperna

Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda vid parlamentet som arbetar för de politiska grupperna, vilkas tjänster innebär att de kan få tillgång till sekretessbelagda EU-uppgifter, ska både när de börjar sin tjänst och därefter med jämna mellanrum ges noggranna instruktioner om kraven på säkerhet och hur denna säkerhet erhålls. Dessa personer ska skriftligen intyga att de till fullo har läst och förstått dessa säkerhetsbestämmelser.

6.2 Ledningsansvar

Arbetsledningen ska ha skyldighet att känna till vilka i personalen som arbetar med sekretessbelagda uppgifter eller som har tillgång till skyddade kommunikations- eller informationssystem samt registrera och rapportera incidenter eller uppenbara sårbarheter som skulle kunna påverka säkerheten.

6.3 Säkerhetsstatusen för Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda vid parlamentet som arbetar för de politiska grupperna

Förfaranden ska fastställas för att säkerställa att det, när negativa uppgifter kommer fram om en av Europaparlamentets tjänstemän eller övriga anställda vid parlamentet som arbetar för en politisk grupp, vidtas åtgärder för att fastställa huruvida denna persons arbete innebär kontakt med sekretessbelagda uppgifter eller huruvida vederbörande har tillgång till skyddade kommunikations- eller informationssystem, och att Europaparlamentets ansvariga enhet informeras. Om det fastställs att personen utgör en säkerhetsrisk ska han eller hon avstängas eller avlägsnas från sådana uppdrag där han eller hon skulle kunna äventyra säkerheten.

7. Fysisk säkerhet

Fysisk säkerhet innebär tillämpning av fysiska och tekniska skyddsåtgärder för att hindra obehörigt tillträde till sekretessbelagda EU-uppgifter.

7.1 Behov av skydd

Den grad av fysiska säkerhetsåtgärder som ska tillämpas för att skydda sekretessbelagda EU-uppgifter ska stå i proportion till sekretessgraden för och omfattningen av och hotet mot uppgifterna och materialet. Alla som har tillgång till sekretessbelagda EU-uppgifter ska tillämpa enhetliga rutiner för sekretessbeläggning av dessa uppgifter och ska följa gemensamma skyddsnormer för hur uppgifter och material som kräver skydd ska förvaras, överföras och förstöras.

7.2 Kontroll

Innan personer som har ansvar för sekretessbelagda EU-uppgifter lämnar obevakade utrymmen ska de se till att uppgifterna är i säkert förvar och att alla säkerhetsanordningar har aktiverats (lås, larm osv.). Ytterligare oberoende kontroller ska utföras efter kontorstid.

7.3 Byggnadernas säkerhet

Byggnader där sekretessbelagda EU-uppgifter förvaras eller där det finns skyddade kommunikations- eller informationssystem ska skyddas mot obehörigt tillträde.

Arten av skydd för sekretessbelagda EU-uppgifter, t.ex. galler för fönster, lås för dörrar, vakter vid ingångarna, automatiska system för kontroll av tillträde, säkerhetskontroller och patruller, larmsystem, system för upptäckt av intrång och vakthundar, ska vara avhängig:

a)	sekretessgraden för och omfattningen av de uppgifter och det material som ska skyddas samt var i byggnaden detta förvaras,

b)	kvaliteten på säkerhetsskåpen för uppgifterna och materialet i fråga, och

c)	byggnadens konstruktion och belägenhet.

Arten av skydd för kommunikations- eller informationssystem ska vara avhängig av vilken bedömning som gjorts av värdet på de tillgångar som står på spel och av den potentiella skadan vid sekretessbrott, hur den byggnad där systemet finns är konstruerad samt dess belägenhet och var i byggnaden systemet finns.

7.4 Beredskapsplaner

Detaljerade planer ska utarbetas i förväg för hur sekretessbelagda uppgifter ska skyddas i händelse av en nödsituation.

8. Säkerhetsbeteckningar, markeringar, fastsättande och hantering av sekretessgrader

8.1 Säkerhetsbeteckningar

Inga andra sekretessgrader än dem som definieras i artikel 2 c i detta beslut är tillåtna.

För att begränsa en sekretessgrads giltighet (för sekretessbelagda uppgifter som innebär en automatisk inplacering i en lägre sekretessgrad eller hävande av sekretess) får en överenskommen säkerhetsbeteckning användas. Denna beteckning ska antingen vara ”UNTIL (till och med) … (tidpunkt/datum)” eller ”UNTIL (fram till) … (händelse)”.

Tilläggsmarkeringar, t.ex. CRYPTO eller någon annan säkerhetsbeteckning som är erkänd inom EU, ska användas när det är nödvändigt att begränsa utlämnandet och det krävs särskild hantering utöver vad som framgår av sekretessgraden.

Säkerhetsbeteckningar ska endast användas tillsammans med en sekretessgrad.

8.2 Markeringar

En markering får användas för att ange vilket område en viss handling omfattar eller särskild spridning, grundad på behovet att få tillgång till uppgifterna för tjänsteutövningen, eller (för icke-sekretessbelagda uppgifter) för att markera slutet på ett handelsförbud.

En markering är inte en sekretessgrad och får inte användas i stället för en sådan.

8.3 Fastsättande av sekretessgrader och säkerhetsbeteckningar

Sekretessgrader ska fastsättas enligt följande:

a)	Handlingar med beteckningen RESTREINT UE/EU RESTRICTED: på mekanisk eller elektronisk väg.

b)	Handlingar med beteckningen CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL: på mekanisk väg, för hand eller genom tryck på förstämplat, registrerat papper.

c)	Handlingar med beteckningen SECRET UE/EU SECRET och TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET, på mekanisk väg eller för hand.

Säkerhetsbeteckningar ska sättas fast omedelbart under sekretessgraden och med samma metod som använts för denna.

8.4 Hantering av sekretessgrader

8.4.1 Allmänt

Uppgifter ska sekretessbeläggas bara när det är nödvändigt. Sekretessgraden ska anges tydligt och korrekt, och ska upprätthållas bara så länge som uppgifterna kräver skydd.

Ansvaret för att sekretessbelägga uppgifter och för en eventuell senare inplacering i en lägre sekretessgrad eller för hävande av sekretessen vilar helt på upphovsmannen.

Europaparlamentets tjänstemän ska sekretessbelägga, inplacera i en lägre sekretessgrad eller häva sekretessen på uppdrag av eller genom delegering från generalsekreteraren.

De detaljerade förfarandena för hantering av sekretessbelagda handlingar ska vara utformade så att de säkerställer att dessa får ett lämpligt skydd med hänsyn till de uppgifter de innehåller.

De personer som har behörighet att bli upphovsmän till handlingar med beteckningen TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET ska vara så få som möjligt, och deras namn ska finnas på en förteckning som upprättas av enheten för behandling av sekretessbelagd information.

8.4.2 Tillämpning av sekretessbeläggning

Sekretessgraden för en handling ska fastställas med utgångspunkt i hur känsligt handlingens innehåll är, i enlighet med definitionerna i artikel 2. Det är viktigt att sekretessbeläggningen utförs korrekt och används sparsamt, särskilt när det gäller sekretessgraden TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET.

Sekretessgraden för en skrivelse eller en not som åtföljs av bilagor ska vara densamma som den högsta sekretessgraden som beviljats en av bilagorna. Upphovsmannen ska tydligt ange med vilken sekretessgrad skrivelsen eller noten ska förses när den skilts från de bifogade handlingarna.

Upphovsmannen till en handling som ska sekretessbeläggas ska ha ovanstående bestämmelser i åtanke och ska hejda alla tendenser till för hög eller för låg sekretessgrad.

Enstaka sidor, stycken, avsnitt, bilagor, tillägg och bifogade ark till en viss handling kan kräva inplacering i en annan sekretessgrad och ska sekretessbeläggas i enlighet med detta. Sekretessgraden för handlingen som helhet ska vara densamma som den del som fått den högsta sekretessgraden.

9. Inspektioner

Periodiska inspektioner av säkerhetsarrangemangen för skydd av sekretessbelagda EU-uppgifter ska utföras av Europaparlamentets direktorat som ansvarar för säkerhet, eventuellt med stöd av enheten för behandling av sekretessbelagd information.

Europaparlamentets direktorat som ansvarar för säkerhet och säkerhetstjänster från andra institutioner, organ och byråer som har upprättats genom eller på grundval av fördragen som innehar sekretessbelagda EU-uppgifter får också komma överens om att genomföra utvärderingar korsvis av varandras säkerhetsarrangemang för skydd av sekretessbelagda EU-uppgifter.

10. Förfarande för hävande av sekretess

10.1 Enheten för behandling av sekretessbelagd information ska granska sekretessbelagda EU-uppgifter och lämna förslag på hävande av sekretessen till upphovsmannen av handlingen allra senast 25 år efter dagen för dess upprättande. Handlingar för vilka sekretessen inte hävts vid den första granskningen ska regelbundet, dock minst vart femte år, granskas på nytt.

10.2 Förutom på handlingar som fysiskt befinner sig i säkerhetsarkivet och som sekretessbelagts får förfarandet för hävande av sekretess också tillämpas på andra sekretessbelagda uppgifter som finns i säkerhetsarkivet eller i Europaparlamentets Centrum för arkiv och dokumentation (Cardoc).

10.3 Enheten för behandling av sekretessbelagd information ska i upphovsmannens ställe ha ansvaret för att informera handlingens mottagare om förändringen av sekretessgraden, och dessa mottagare ska i sin tur vara ansvariga för att informera eventuella efterföljande mottagare till vilka de har översänt handlingen eller en kopia av den om ändringen.

10.4 Ett hävande av sekretessen ska inte påverka eventuella markeringar som kan finnas i handlingen.

10.5 Den ursprungliga sekretessgraden, som är angiven upptill och nedtill på varje sida, ska strykas över. Första sidan (försättsbladet) i handlingen ska stämplas och förses med en referensuppgift från enheten för behandling av sekretessbelagd information.

10.6 Texten till handlingen för vilken sekretessen hävts ska bifogas det elektroniska registerkortet eller det motsvarande system där handlingen är registrerad.

10.7 När det gäller känsliga handlingar och handlingar som omfattas av undantagen som rör den enskildes privatliv och personliga integritet eller en fysisk eller juridisk persons affärsintressen ska artikel 2 i förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 vara tillämplig.

10.8 Utöver bestämmelserna i 10.1 till 10.7 ska följande regler gälla:

a)	När det gäller handlingar från tredje part ska enheten för behandling av sekretessbelagd information samråda med denna tredje part innan sekretessen hävs. Den tredje parten har åtta veckor på sig att inkomma med synpunkter.

b)	När det gäller undantaget som rör den enskildes privatliv och personliga integritet ska förfarandet för att häva sekretessen särskilt beakta om den berörda personen samtycker, om det är omöjligt att fastställa identiteten för den berörda personen och/eller om personen i fråga är avliden.

c)	När det gäller undantaget som rör en fysisk eller juridisk persons affärsintressen kan den berörda personen underrättas via offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning och ges en tidsfrist på fyra veckor från dagen för offentliggörandet att lämna in eventuella synpunkter.

DEL 2

FÖRFARANDE FÖR SÄKERHETSPRÖVNING

11. Förfarande för säkerhetsprövning av europaparlamentets ledamöter

11.1 Mot bakgrund av Europaparlamentets rättigheter och befogenheter får dess ledamöter ges tillgång till sekretessbelagda EU-uppgifter upp till och med sekretessgraden CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL utan säkerhetsprövning. För att få ta del av uppgifter med beteckningen CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL måste ledamöterna underteckna en försäkran på heder och samvete att de inte kommer att röja uppgifterna för tredje part.

11.2 För att få tillgång till uppgifter med beteckningarna TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET och SECRET UE/EU SECRET måste ledamöterna ha getts behörighet i enlighet med det förfarande som avses i punkterna 11.3 och 11.4.

11.3 Behörighet ska endast beviljas Europaparlamentets ledamöter som har genomgått en säkerhetsprövning av de behöriga nationella myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med förfarandet i punkterna11.9–11.14. Talmannen ska vara ansvarig för att bevilja ledamöterna behörighet.

11.4 Talmannen får bevilja behörighet efter att ha inhämtat ett yttrande från de behöriga nationella myndigheterna i medlemsstaterna på grundval av den säkerhetsprövning som genomförts i enlighet med punkterna 11.8–11.13.

11.5 Europaparlamentets direktorat som ansvarar för säkerhet ska föra en aktuell förteckning över alla Europaparlamentets ledamöter som beviljats behörighet, inklusive tillfällig behörighet som avses i punkt 11.15.

11.6 Behörigheten ska vara giltig för en period av fem år eller för den tid som uppgifterna, som låg till grund för att den beviljades, varar. Den får förnyas i enlighet med förfarandet som fastställs i punkt 11.4.

11.7 Behörigheten ska dras in av talmannen om han eller hon anser att det är motiverat. Ett beslut om indragen behörighet ska meddelas dels den berörda ledamoten i Europaparlamentet, som kan begära att höras av talmannen innan indragandet träder i kraft, dels den behöriga nationella myndigheten.

11.8 Säkerhetsprövningen ska genomföras med bistånd av den berörda ledamoten i Europaparlamentet och på begäran av talmannen. Den behöriga nationella myndigheten för prövning ska vara den i den medlemsstat där den aktuella ledamoten är medborgare.

11.9 Som en del av prövningsförfarandet ska den berörda ledamoten i Europaparlamentet fylla i ett formulär med personliga uppgifter.

11.10 Talmannen ska i sin begäran till de behöriga nationella myndigheterna ange nivån på de sekretessbelagda uppgifter som den berörda ledamoten i Europaparlamentet ska få tillgång till, så att de kan genomföra säkerhetsprövningen.

11.11 Hela säkerhetsprövningsprocessen, som den genomförs av de behöriga nationella myndigheterna, ska tillsammans med de erhållna resultaten stå i överensstämmelse med de relevanta regler och förordningar som gäller i den berörda medlemsstaten, inklusive sådana som rör överklagande.

11.12 Om medlemsstatens behöriga nationella myndigheter avger ett positivt yttrande får talmannen bevilja den berörda ledamoten i Europaparlamentet behörighet.

11.13 Ett negativt yttrande från de behöriga nationella myndigheterna ska meddelas den berörda ledamoten i Europaparlamentet, som kan begära att höras av talmannen. Om talmannen anser det nödvändigt får han eller hon begära ytterligare förtydliganden från de behöriga nationella myndigheterna. Om det negativa yttrandet kvarstår ska behörighet inte beviljas.

11.14 Alla ledamöter i Europaparlamentet som beviljats behörighet enligt punkt 11.3 ska, när behörigheten beviljas och därefter med jämna mellanrum, erhålla alla nödvändiga anvisningar angående skyddet av sekretessbelagda uppgifter och hur detta skydd ska säkerställas. Ledamöterna ska underteckna en förklaring om att de mottagit dessa anvisningar.

11.15 Talmannen får i undantagsfall, efter att i förväg ha informerat de behöriga nationella myndigheterna och förutsatt att de inte har hört av sig inom en månad, bevilja tillfällig behörighet för en ledamot i Europaparlamentet för en period av högst sex månader, i avvaktan på resultatet av den prövning som avses i punkt 11.11. Den tillfälliga behörighet som beviljas på detta sätt ska inte ge tillgång till uppgifter med beteckningen TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET.

12. Förfarande för säkerhetsprövning av Europaparlamentets tjänstemän och parlamentetes övriga anställda som arbetar för de politiska grupperna

12.1 Endast Europaparlamentets tjänstemän, och parlamentets övriga anställda som arbetar för de politiska grupperna, som på grund av sina åligganden och för sin tjänsteutövning behöver känna till eller använda sekretessbelagda uppgifter, får ha tillgång till sådana uppgifter.

12.2 För att få tillgång till uppgifter med beteckningarna TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET, SECRET UE/EU SECRET och CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL måste de personer som avses i punkt 12.1 ha getts behörighet i enlighet med det förfarande som fastställts i punkterna 12.3 och 12.4.

12.3 Behörighet ska endast beviljas de personer som avses i punkt 12.1 som har genomgått en säkerhetsprövning av de behöriga nationella myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med förfarandet i punkterna 12.9–12.14. Generalsekreteraren ska vara ansvarig för att bevilja behörighet åt Europaparlamentets tjänstemän och parlamentets övriga anställda som arbetar för de politiska grupperna.

12.4 Generalsekreteraren får bevilja behörighet efter att ha inhämtat ett yttrande från de behöriga nationella myndigheterna i medlemsstaterna på grundval av den säkerhetsprövning som genomförts i enlighet med punkterna 12.8–12.13.

12.5 Europaparlamentets direktorat som ansvarar för säkerhet ska föra en aktuell förteckning över alla tjänster som kräver säkerhetsprövning, enligt uppgifter från relevanta avdelningar vid Europaparlamentet, och över alla personer som beviljats behörighet, inklusive tillfällig behörighet enligt punkt 12.15.

12.6 Behörigheten, som ska vara giltig för en period av fem år eller för den tid som uppgifterna, som låg till grund för att den beviljades, varar. Den får förnyas i enlighet med förfarandet i punkt 12.4.

12.7 Behörigheten ska dras in av generalsekreteraren om han eller hon anser att det är motiverat. Ett beslut om indragen behörighet ska meddelas dels den berörda tjänstemannen vid Europaparlamentet eller den anställde vid Europaparlamentet som arbetar för en politisk grupp, som kan begära att höras av generalsekreteraren innan indragandet träder i kraft, dels den behöriga nationella myndigheten.

12.8 Säkerhetsprövningen ska genomföras med bistånd av den berörda personen och på begäran av generalsekreteraren. Den behöriga nationella myndigheten för prövning ska vara den i den medlemsstat där den aktuella personen är medborgare. Om nationella lagar och förordningar så tillåter får de behöriga nationella myndigheter genomföra undersökningar i fråga om icke-medborgare som begär tillgång till uppgifter med sekretessgraden CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL eller högre.

12.9 Som en del av prövningsförfarandet ska den berörda tjänstemannen vid Europaparlamentet eller den anställde vid Europaparlamentet som arbetar för en politisk grupp fylla i ett formulär med personliga uppgifter.

12.10 Generalsekreteraren ska i sin begäran till de behöriga nationella myndigheterna ange nivån på de sekretessbelagda uppgifter som den berörda personen ska få tillgång till, så att de kan genomföra säkerhetsprövningen och yttra sig om på vilken nivå det är lämpligt att bevilja den berörda personen behörighet.

12.11 Hela säkerhetsprövningsprocessen, som den genomförs av de behöriga nationella myndigheterna, ska tillsammans med de erhållna resultaten stå i överensstämmelse med de relevanta regler och förordningar som gäller i den berörda medlemsstaten, inklusive sådana som rör överklagande.

12.12 Om medlemsstatens behöriga nationella myndigheter avger ett positivt yttrande får generalsekreteraren bevilja den berörda personen behörighet.

12.13 Ett negativt yttrande från de behöriga nationella myndigheterna ska meddelas den berörda tjänstemannen vid Europaparlamentet eller den anställde vid parlamentet som arbetar för en politisk grupp, som kan begära att höras av generalsekreteraren. Om generalsekreteraren anser det nödvändigt får han eller hon begära ytterligare förtydliganden från de behöriga nationella myndigheterna. Om det negativa yttrandet kvarstår ska behörighet inte beviljas.

12.14 Alla tjänstemän vid Europaparlamentet och övriga anställda vid parlamentet som arbetar för de politiska grupperna som beviljats behörighet enligt punkt 12.4 och 12.5 ska, när behörigheten beviljas och därefter med jämna mellanrum, erhålla alla nödvändiga anvisningar angående skyddet av sekretessbelagda uppgifter och hur detta skydd ska säkerställas. Dessa tjänstemän och anställda ska underteckna en förklaring om att de mottagit dessa anvisningar och att de åtar sig att följa dem.

12.15 Generalsekreteraren får i undantagsfall, efter att i förväg ha informerat de behöriga nationella myndigheterna och förutsatt att de inte har hört av sig inom en månad, bevilja en tjänsteman vid Europaparlamentet eller en anställd vid parlamentet som arbetar för en politisk grupp tillfällig behörighet för en period av högst sex månader, i avvaktan på resultatet av den prövning som avses i punkt 12.11 i detta avsnitt. Tillfälliga behörigheter som beviljas på detta sätt ska inte ge tillgång till uppgifter med beteckningen TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET.

30.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/18

SAMMANFATTNING AV BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 322/10/KOL

av den 14 juli 2010

om ett förfarande enligt artikel 54 i EES-avtalet mot Posten Norge AS

(ärende nr 34250 Posten Norge/Privpak)

(Endast de engelska och norska texterna är giltiga)

2011/C 190/05

Den 14 juli 2010 antog Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad myndigheten) ett beslut om ett förfarande enligt artikel 54 i EES-avtalet. I enlighet med artikel 30 i kapitel II i protokoll 4 till övervaknings- och domstolsavtalet offentliggör myndigheten härmed de berörda parternas namn och huvuddragen i beslutet, med beaktande av företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter. En icke-konfidentiell version av hela beslutstexten finns på de giltiga språken på myndighetens webbplats på följande adress:

http://www.eftasurv.int/competition/competition-cases/

SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

1. Inledning

(1)

Beslutet riktades till Posten Norge AS. Posten Norge driver den statliga posttjänsten i Norge. Posten Norge hade 2006 en global koncernomsättning på 23 668 miljoner norska kronor. Omsättningen utanför Norge utgjorde omkring 17,5 % av den sammanlagda koncernomsättningen 2006. Norska staten är Posten Norges enda ägare.

(2)

Klaganden var Schenker Privpak AB (nedan kallat Privpak), ett företag som bildades i Sverige 1992. Privpak levererar paket från distansförsäljningsföretag till konsumenter i Norge, Sverige och Finland. Schenker Privpak AB ingår i koncernen DB Schenker. DB Schenker driver all transport- och logistikverksamhet inom Deutsche Bahn AG. Deutsche Bahn AG ägs i sin tur till 100 % av tyska staten. I Norge har Privpak verkat genom Schenker Privpak AS, ett aktiebolag som bildats enligt norsk lagstiftning.

2. Förfarande

(3)

Den 24 juni 2002 mottog myndigheten ett klagomål från Privpak. Privpak lämnade ytterligare upplysningar genom skrivelser av den 9 december 2002, den 14 januari 2003, den 15 augusti 2003 och den 5 mars 2004. Posten Norge besvarade förfrågningar om upplysningar den 16 och den 23 juni 2003. Inspektioner genomfördes i Posten Norges lokaler i Oslo den 21–24 juni 2004. Efter ett antal förfrågningar om upplysningar riktade till Privpak, Posten Norge och tredje parter antog myndigheten ett meddelande om invändningar mot Posten Norge den 17 december 2008. Posten Norge besvarade meddelandet om invändningar den 3 april 2009. Ett muntligt förhör hölls den 16 juni 2009.

3. Posten Norges beteende

(4)

Posten Norge konstaterade 1999 att dess befintliga distributionsnät inte i tillräcklig utsträckning uppfyllde marknadens krav på tillgänglighet och service. Inkomsten från nätet hade dessutom minskat avsevärt de senaste åren, och driften var för kostsam. Posten Norge beslutade därför att omorganisera sitt distributionsnät och minska antalet postkontor till 300–450 samt inrätta minst 1 100 butikspostkontor (”Post i Butikk”). På så sätt skulle Posten Norge öka tillgängligheten för post- och finanstjänster genom att öka antalet serviceställen med minst 200 och förbättra lönsamheten genom att sänka driftskostnaderna.

(5)

Post i Butikk är ett koncept som utvecklats och ägs av Posten Norge för tillhandahållande av en rad post- och finanstjänster på försäljningsställen som snabbköp, livsmedelsbutiker, kiosker och bensinstationer. Varje sådant butikspostkontor måste erbjuda åtminstone de grundläggande post- och banktjänster som Posten Norge som ett minimum är skyldig att tillhandahålla för att uppfylla kraven enligt den licens som verksamheten omfattas av. Andra produkter och tjänster kan läggas till beroende på kundbasen för det enskilda butikspostkontoret. Posten Norge har huvudansvaret för den dagliga tillsynen av butikspostkontoret och har rätt att kontrollera alla aspekter av verksamheten. Butikspostkontoret är integrerat i ett försäljningsställe och har samma öppettider som det. Post i Butikk har en enhetlig profil och varumärket är förenligt med Posten Norges generella strategi.

(6)

När Post i Butikk infördes 1999–2000 var Posten Norges avsikt att ingå strategiska allianser med de ledande livsmedelsbutiks-, kiosk- och bensinstationskedjorna för tillhandahållande av posttjänster i butiker. I början av 2000 förhandlade Posten Norge fram avsiktsförklaringar om detta med ledande koncerner och kedjor på detaljhandelsområdet. Därefter ingicks följande avtal om Post i Butikk-konceptet:

—	Ett affärsavtal i september 2000 med NorgesGruppen/Shell, varigenom koncernen NorgesGruppen/Shell blev Posten Norges prioriterade partner. I gengäld gavs Posten Norge exklusiv tillgång till alla koncernens försäljningsställen (koncernexklusivitet).

—	Ett ramavtal i januari 2001 med COOP, enligt vilket COOP gavs andra prioritet.

—	Ett protokoll i januari 2001 med ICA.

(7)	Enligt de två sistnämnda avtalen gavs Posten Norge exklusiv tillgång till de försäljningsställen där ett butikspostkontor inrättades. Dessutom förhandlade man med varje koncern fram standarddriftsavtal som skulle ingås med de enskilda försäljningsställen där det fanns ett butikspostkontor.

(8)

Från början av 2004 förde Posten Norge på eget initiativ parallella förhandlingar med NorgesGruppen, COOP och ICA i syfte att ingå nya ramavtal om Post i Butikk. Syftet med dessa avtal var att ersätta de befintliga avtalen från den 1 januari 2006. Internt inom Posten Norge föreslogs att alla koncerner skulle underrättas om att Posten Norge ville i) ingå nya ramavtal om Post i Butikk och ii) anpassa bestämmelserna om preferens, men utan att informera detaljhandelskoncernerna om huruvida prioritet skulle ges, och i så fall till vem, innan förhandlingarna slutförts. Posten Norge följde den föreslagna strategin och lät frågan om status som prioriterad partner vara öppen under förhandlingarna.

(9)	Under loppet av 2006 ströks alla klausuler om exklusivitet och status som prioriterad partner i Posten Norges avtal.

4. Artikel 54 i EES-avtalet

4.1 Den relevanta marknaden

(10)	Under den aktuella perioden tillhandahöll Posten Norge pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk och hemleverans. Man erbjöd även pakettjänster från företag till konsument för leverans utomlands.

(11)

Posten Norges nät för tillhandahållande av pakettjänster från företag till konsument utgjordes av dess postkontor och försäljningsställen med Post i Butikk. Detta nät kunde vid behov kompletteras med brevbärare i de områden som ligger längst ut på landsbygden. Posten Norge var den enda aktör som tillhandahöll pakettjänster från företag till konsument med ett leveransnät som täckte hela Norge.

4.1.1 Den relevanta produktmarknaden

(12)

Ärendet gäller tillhandahållande av pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk. Leverans över disk har varit det dominerande leveranssättet för paket från företag till konsument i Norge, och kunderna har vant sig vid detta. Posten Norge har varit den ledande leverantören av pakettjänster från företag till konsument, och hemleveranser har bara utgjort en liten andel av det totala antalet paket från företag till konsument. Det fanns inget som tydde på att distansförsäljningsföretag såg hemleveranstjänster som substitut för Posten Norges tjänst från företag till konsument med leverans över disk. Hemleverans av paket från företag till konsument kräver en transportinfrastruktur som gör det möjligt att leverera paket till varje mottagares dörr. Hemleveranstjänster och tjänster med leverans över disk kunde bara ha setts som utbytbara om det varit möjligt att på kort sikt låta en stor mängd paket övergå från leverans över disk till hemleverans. Den tillgängliga bevisningen tydde på att detta inte var ett realistiskt scenario under den aktuella perioden. Pakettjänster från företag till konsument med hemleverans inkluderades därför inte i den relevanta produktmarknaden.

(13)

Paketleveranstjänster från företag till företag utnyttjas av företagskunder som har behov av dörr-till-dörr-leveranser till andra företag under arbetstid. Sådana företagskunder är tidskänsliga och beredda att betala ett betydligt högre pris för dessa tjänster. På grund av prisskillnaden mellan de två tjänsterna, som sannolikt återspeglar skillnaden i kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna, skulle det inte vara lönsamt för distansförsäljningsföretag att ersätta pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk med företagstjänster från företag till företag. De sistnämnda tjänsterna utgjorde därför inte något konkurrenshinder för tillhandahållandet av pakettjänster från företag till konsument. Dessutom var det inte praktiskt möjligt för distansförsäljningsföretag att övergå till pakettjänster från företag till företag eftersom de som tillhandahåller sådana tjänster normalt kräver att paketets mottagare är ett företag och inte en privatperson.

(14)

Myndigheten kände inte till någon leverantör som erbjöd leverans av paket från företag till konsument på arbetet i någon betydande omfattning under den granskade perioden. Olikheter i fråga om egenskaper, pris och avsedd användning innebar att det inte var möjligt för distansförsäljningsföretag att låta paketleveranser från konsument till konsument ersätta pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk.

(15)

Myndigheten drog slutsatsen att marknaden för pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk under den aktuella perioden var skild från pakettjänster från företag till konsument med hemleverans eller leverans på arbetet, paketleveranstjänster från företag till företag och paketleveranstjänster från konsument till konsument.

4.1.2 Den relevanta geografiska marknaden

(16)	Geografiskt sett var marknaden för pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk begränsad till Norge.

4.2 Dominerande ställning

(17)

Sedan starten 1997 har Posten Norge varit den ledande leverantören av pakettjänster från företag till kund med leverans över disk i Norge, och konkurrensen har varit mycket liten. Privpak var Posten Norges enda konkurrent till dess att Tollpost kom in på marknaden. Inga distansförsäljningsföretag nämnde några andra konkurrenter som tillhandahöll pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk före hösten 2006. Tollpost beslutade att ge sig in på marknaden hösten 2005 men inledde sin verksamhet först hösten 2006 och då i mycket liten skala.

(18)

Posten Norges marknadsandel var omkring 98 % under hela den relevanta perioden. Det fanns betydande hinder för inträde och expansion på den relevanta marknaden under den aktuella perioden. Möjligheten för nya aktörer att ta sig in på marknaden under den perioden inverkade inte i någon betydande utsträckning på Posten Norges marknadsbeteende. Eftersom det inte fanns några andra leverantörer med betydande och stabila marknadsandelar var eventuella hot från till och med de största kunderna om att flytta hela eller en mycket stor del av sina behov från Posten Norge inte trovärdiga. Posten Norge var därför en oundviklig affärspartner under hela den relevanta perioden.

(19)	Myndigheten drog slutsatsen att Posten Norge under den relevanta perioden hade en dominerande ställning enligt artikel 54 i EES-avtalet på den relevanta marknaden. Den relevanta geografiska marknad där Posten Norge hade en dominerande ställning utgjorde en ”väsentlig del” av EES territorium.

4.3 Missbruk

4.3.1 Bedömning av Posten Norges beteende

(20)	Enligt artikel 54 i EES-avtalet är ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom det territorium som täcks av avtalet eller inom en väsentlig del av detta, i den mån det kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter, förbjudet såsom oförenligt med avtalets funktion.

(21)

Enligt etablerad rättspraxis är missbruksbegreppet

”ett objektivt begrepp. Det omfattar sådana beteenden av ett företag med dominerande ställning som kan påverka strukturen hos en marknad där konkurrensen redan är försvagad just till följd av det ifrågavarande företagets existens och som, genom att andra metoder används än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas transaktioner, medför att hinder läggs i vägen för att den på marknaden ännu existerande konkurrensen upprätthålls eller utvecklas.”

(1).

(22)

De effekter som avses i den rättspraxis som citeras i föregående punkt utgörs inte nödvändigtvis av de konkreta eller faktiska effekterna av det missbruk som klagomålet gäller. För att slå fast att det skett en överträdelse av artikel 54 i EES-avtalet räcker det att visa att missbruket av företaget med dominerande ställning kan vara konkurrensbegränsande eller, med andra ord, att beteendet kan få eller sannolikt får den effekten. Den konkurrensbegränsande benägenheten hos metoderna i fråga kan vara indirekt, förutsatt att det på ett tillfredsställande sätt visas att de faktiskt kan begränsa konkurrensen.

(23)	I beslutet konstateras att Posten Norge missbrukat sin dominerande ställning genom att använda sig av koncern- och butiksexklusivitet i sina avtalsbestämmelser med detaljhandelskoncerner och genom den strategi som tillämpades när avtalen omförhandlades från 2004 och framåt.

(24)

Koncernexklusiviteten innebar att Posten Norges konkurrenter hindrades att få tillgång till hela NorgesGruppen/Shell, som innefattade den största detaljhandelskoncernen för dagligvaror, den största kioskkedjan och en ledande bensinstationskedja i Norge. Koncern- och butiksexklusiviteten innebar att ett stort antal försäljningsställen inom de ledande livsmedelsbutiks-, kiosk- och bensinstationskedjorna i Norge knöts till Posten Norge.

(25)

Från det att avtalen slöts med Posten Norge 2001 och en bra bit in på 2002, när ett stort antal nya butikspostkontor inrättades, hade både COOP och ICA intresse av att få så många butikspostkontor som möjligt. Eftersom Posten Norge krävde butiksexklusivitet kunde inget butikspostkontor inrättas i något försäljningsställe tillhörande COOP eller ICA dit en konkurrerande leverantör av pakettjänster från företag till konsument fått tillträde. Med andra ord kunde inte ett försäljningsställe som användes av en konkurrent till Posten Norge ingå i Post i Butikk-systemet. Om COOP och ICA hade gått med på att släppa in ett konkurrerande leveranskoncept och flera hundra ”konkurrerande” serviceställen därmed hade inrättats i deras detaljhandelsnät, skulle det avsevärt ha minskat deras chanser att tilldelas nya Post i Butikk-serviceställen.

(26)

Under förhandlingarna lät Posten Norge frågan om status som prioriterad partner vara öppen, och därmed gav man COOP och ICA intrycket att de skulle kunna ges denna status eller åtminstone förbättra sin status från 2006 och framåt. Detta skapade tydliga hinder för både COOP och ICA som sannolikt gjorde dem mindre benägna att samarbeta med alternativa leverantörer av pakettjänster från företag till konsument. Så förhöll det sig åtminstone så länge som förhandlingarna pågick och avtalsförbindelserna med COOP och ICA inte slagits fast.

(27)

På grundval av tillgänglig bevisning konstaterade myndigheten att den fjärde största detaljhandelskoncernen, Reitangruppen, och andra ledande bensinstationskedjor inte var beredda att släppa in leveranskoncept från leverantörer av pakettjänster från företag till konsument i sina kedjor. De ansåg att de inte hade tillräckligt med utrymme i sina försäljningsställen för att tillhandahålla paketleveranstjänster eller att ett paketleveranskoncept inte skulle ge tillräckliga affärsmöjligheter, eller också var de negativa till projekt som skulle kunna innebära merkostnader och/eller flytta fokus från kedjans huvudsakliga strategi. Övriga ledande livsmedelsbutiks-, kiosk- och bensinstationskedjor var därför i hög grad otillgängliga för Posten Norges konkurrenter under den relevanta perioden.

(28)

Myndigheten konstaterade därför att Posten Norges beteende gjorde det betydligt svårare för nya aktörer att få tillgång till de mest eftertraktade distributionskanalerna i Norge. Posten Norges beteende skapade därför strategiska hinder för inträde på den relevanta marknaden för tillhandahållande av pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk. Det begränsade tillträdet till ledande livsmedelsbutiks-, kiosk- och bensinstationskedjor till följd av Posten Norges beteende skulle alltså kunna begränsa förmågan hos och/eller incitamenten för konkurrenter till Posten Norge att konkurrera på marknaden för tillhandahållande av pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk.

(29)

Vidare ansåg myndigheten att Posten Norges beteende sannolikt fått faktiska konkurrensbegränsande effekter till förfång för konsumenterna. På grundval av tillgänglig bevisning betraktades det som sannolikt att Posten Norges konkurrenter skulle ha kunnat få tillträde till ledande livsmedelsbutiks- och kioskkedjor, om Posten Norge inte agerat som man gjorde. Det skulle ha underlättat deras inträde och expansion på den relevanta marknaden, lett till ett större konkurrenstryck på Posten Norge och därmed begränsat Posten Norges marknadsstyrka, vilket skulle ha gynnat distansförsäljningsföretag och i slutändan konsumenter.

4.3.2 Objektiv motivering

(30)

Utestängande beteende kan falla utanför förbudet i artikel 54 i EES-avtalet om det dominerande företaget kan visa att dess beteende är objektivt nödvändigt eller ger fördelar i effektivitetshänseende som uppväger de negativa effekterna på konkurrensen (2). Det dominerande företaget har bevisbördan när det gäller att visa att det föreligger sådan objektiv nödvändighet eller sådana fördelar i effektivitetshänseende (3).

(31)

Posten Norge hävdade att koncernexklusiviteten var nödvändig för att uppnå effektivitetsvinster genom att underlätta ett snabbt genomförande av Post i Butikk-nätet, för att se till att inget av de försäljningsställen som behövdes för Post i Butikk togs i anspråk av konkurrenter, för att undanröja risken för att NorgesGruppen/Shell inte i tillräcklig utsträckning skulle bidra till genomförandet av Post i Butikk-konceptet och för att säkra tillräckligt utrymme för verksamheten i försäljningsställena. Myndigheten konstaterade efter en ingående granskning att Posten Norge inte hade visat att koncernexklusiviteten, i den mån den gällde paketdistributionstjänster, var nödvändig av något av dessa skäl. Även om det skulle godtas att koncernexklusiviteten medförde vissa effektivitetsvinster i det avseendet var den under alla omständigheter alltför omfattande och varade alltför länge, och den var därför oproportionerlig.

(32)

Posten Norge hävdade vidare att den varje år betalade stora summor till NorgesGruppen/Shell för den koncernens kostnader till följd av medverkan i Post i Butikk-konceptet. Det hävdades att man utan koncernexklusiviteten inte hade kunnat försäkra sig om att dessa belopp utnyttjades till förmån för Posten Norge, och att koncernexklusiviteten var nödvändig för att hindra konkurrenter från att åka snålskjuts på den investeringen. Myndigheten konstaterade dock att det inte kunnat visas att det förelåg någon betydande risk för att Posten Norges betalningar till NorgesGruppen/Shell skulle gynna konkurrerande distributörer av paket från företag till konsument eller att det fanns någon risk för underinvestering.

(33)

Posten Norge menade att butiksexklusiviteten var nödvändig för att skydda dess marknadsföringsinsatser och investeringar i utbildning, för att skydda dess immateriella rättigheter, för att värna om Post i Butikk-konceptets identitet och anseende, för att se till att varje Post i Butikk-försäljningsställe inriktade sig på Posten Norges koncept och behov och för att skydda investeringar i diskar och fysisk utrustning. Efter en ingående granskning av de argument och upplysningar som lämnats av Posten Norge i det avseendet konstaterade myndigheten att det inte visats att det förelåg en väsentlig risk för att konkurrerande paketdistributörer skulle åka snålskjuts på Posten Norges marknadsföringsinsatser och investeringar i utbildning. Inte heller kunde butiksexklusiviteten, i den mån den gällde konkurrerande paketdistributörer, ses som oundgänglig för skyddet av Posten Norges immateriella rättigheter eller Post i Butikk-nätets gemensamma identitet och anseende. Myndigheten konstaterade också att behovet av att införa butiksexklusivitet för att se till att Post i Butikk-försäljningsställena inriktade sig på Posten Norges koncept måste betraktas som begränsat. Butiksexklusiviteten kunde inte under några omständigheter betraktas som oundgänglig under hela löptiden för de avtal som Posten Norge ingått med försäljningsställen.

(34)

När det gäller omförhandlingsstrategin hävdade Posten Norge att parallella förhandlingar med flera leverantörer stärkte konkurrensen eftersom det var det effektivaste sättet att förhandla fram nya avtal. Posten Norge vidhöll också att man inte drev någon utestängningsstrategi. Myndigheten konstaterade dock att Posten Norge inte hade visat att dess omförhandlingsstrategi gav effektivitetsvinster och var ett nödvändigt och proportionerligt sätt att nå sådana vinster och att de påstådda vinsterna uppvägde de negativa konkurrenseffekter som omförhandlingsstrategin medförde.

(35)	Myndigheten drog därför slutsatsen att Posten Norge inte hade visat att dess beteende var objektivt motiverat.

4.3.3 Slutsats om missbruk

(36)

Myndigheten drog slutsatsen att Posten Norges beteende – dvs. tillämpning av koncern- och butiksexklusivitet i avtalen med NorgesGruppen/Shell, tillämpning av butiksexklusivitet i avtalen med COOP och ICA och den strategi man följde vid omförhandlingen av avtalen med NorgesGruppen, COOP och ICA från 2004 och framåt – utgjorde missbruk i den mening som avses i artikel 54 i EES-avtalet.

4.4 Påverkan på handeln

(37)	Posten Norges missbruk skulle kunna påverka handeln mellan avtalsslutande parter i märkbar omfattning, såsom anges i artikel 54 i EES-avtalet.

4.5 Varaktighet

(38)	Missbruket utgjordes av en enda kontinuerlig överträdelse och pågick åtminstone så länge som NorgesGruppen var bunden av koncernexklusiviteten och var Posten Norges prioriterade partner, dvs. från och med den 20 september 2000 till och med den 31 mars 2006.

5. Böter

5.1 Grundbelopp

(39)

Generellt sett ska grundbötesbeloppet fastställas till högst 30 procent av försäljningsvärdet för de produkter som överträdelsen direkt eller indirekt avser i det relevanta geografiska området i EES. Myndigheten utgår normalt sett från företagets försäljning under det senaste hela räkenskapsår under vilket överträdelsen pågick. Posten Norges omsättning 2005 från distribution av paket från företag till konsument med leverans över disk uppgick till 674,16 miljoner NOK. Det motsvarar 84,17 miljoner EUR (4).

(40)	Grundbötesbeloppet fastställs som en andel av försäljningsvärdet som är beroende av överträdelsens allvar, multiplicerat med det antal år överträdelsen pågått.

(41)

För att avgöra om det i ett visst fall bör handla om en mindre eller en större andel av försäljningsvärdet gör myndigheten en analys från fall till fall, med hänsyn till alla relevanta omständigheter i fallet. Myndigheten tar hänsyn till ett antal faktorer, t.ex. överträdelsens karaktär, det berörda företagets marknadsandel och överträdelsens geografiska omfattning.

(42)

Den aktuella överträdelsen utgjordes av utestängande metoder som påverkade den relevanta marknadens struktur. Posten Norge hade en mycket hög marknadsandel på den relevanta marknaden under hela den tid som överträdelsen pågick. Missbruket omfattade hela Norges territorium och äventyrade, i strid med EES-avtalets mål, den inre marknadens funktion genom att hindra inträde på den relevanta marknaden för paketdistribution i Norge och därmed hindra etablering av gränsöverskridande marknader.

(43)	Mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella fallet fastställdes bötesbeloppet inledningsvis till 2 525 100 EUR. Det beloppet multiplicerades med 5,5 med utgångspunkt i överträdelsens varaktighet (fem och ett halvt år). Grundbötesbeloppet fastställdes därmed till 13,89 miljoner EUR.

5.2 Försvårande och förmildrande omständigheter

(44)	Det fanns inga försvårande eller förmildrande omständigheter.

5.3 Andra omständigheter

(45)	Myndigheten medgav att de administrativa förfarandena i det aktuella fallet pågått under avsevärd tid och ansåg att det under rådande omständigheter var motiverat att sänka grundbötesbeloppet med 1 miljon euro.

5.4 Bötesbelopp

(46)	Det slutliga bötesbeloppet fastställdes därmed till 12,89 miljoner EUR.

6. Beslut

(47)

Posten Norge AS begick en enda kontinuerlig överträdelse av artikel 54 i EES-avtalet från och med den 20 september 2000 till och med den 31 mars 2006 på marknaden för pakettjänster från företag till konsument med leverans över disk i Norge, genom att tillämpa en exklusivitetsstrategi med förmånsbehandling vid inrättandet och driften av Post i Butikk-nätet. Överträdelsen bestod i följande:

—	Ingående och upprätthållande av avtal med NorgesGruppen/Shell och med enskilda försäljningsställen inom den koncernen, som gav koncern- och butiksexklusivitet till förmån för Posten Norge.

—	Ingående och upprätthållande av avtal med COOP och med enskilda försäljningsställen inom COOP, som gav koncernexklusivitet till förmån för Posten Norge.

—	Ingående och upprätthållande av avtal med ICA och med enskilda försäljningsställen inom ICA, som gav butiksexklusivitet till förmån för Posten Norge.

—	Tillämpning av en omförhandlingsstrategi som sannolikt begränsade viljan hos COOP och ICA att förhandla fram och ingå avtal med konkurrenter till Posten Norge om tillhandahållande av leverans över disk av paket från företag till konsument.

(48)	För den överträdelse som beskrivs ovan ålades Posten Norge AS att betala böter på 12,89 miljoner EUR.

(49)	Om så inte redan skett krävdes att Posten Norge AS skulle upphöra med överträdelsen och avstå från allt beteende som skulle kunna ha samma eller liknande syfte eller verkan, så länge som man har en dominerande ställning på den relevanta marknaden.

(1) Mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen, REG 1979, s. 461, punkt 91; mål 322/81, Michelin mot kommissionen (Michelin I), REG 1983, s. 3461, punkt 70; mål C-62/86, AKZO mot kommissionen, REG 1991, s. I-3359, punkt 69; mål T-228/97, Irish Sugar mot kommissionen, REG 1999, s. II-2969, punkt 111; mål T-219/99, British Airways mot kommissionen, REG 2003, s. II-5917, punkt 241; mål T-271/03, Deutsche Telekom mot kommissionen, REG 2008, s. II-477, punkt 233.

(2) Mål 27/76, United Brands mot kommissionen, REG 1978, s. 207, punkt 184; mål T-83/91, Tetra Pak mot kommissionen (Tetra Pak II), REG 1994, s. II-755, punkt 136; mål C-95/04 P, British Airways mot kommissionen, REG 2007, s. I-2331, punkterna 69 och 86.

(3) Se artikel 2 i kapitel II i protokoll 4 till övervaknings- och domstolsavtalet.

(4) Den genomsnittliga växelkursen för 2005 var 8,0092 enligt Europeiska centralbankens historiska referensväxelkurser för euron.

30.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/26

Inbjudan att lämna förslag IX-2012/01 – ”Bidrag till politiska partier på europeisk nivå”

2011/C 190/06

Enligt artikel 10.4 i fördraget om Europeiska unionen bidrar de politiska partierna på europeisk nivå till att skapa ett europeiskt medvetande och uttrycka unionsmedborgarnas politiska vilja. Enligt artikel 224 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Europaparlamentet och rådet genom förordningar som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa regler för de politiska partier på europeisk nivå som avses i artikel 10.4 i fördraget om Europeiska unionen och särskilt bestämmelser om deras finansiering.

I detta sammanhang offentliggör parlamentet en förslagsinfordran för bidrag till politiska partier på europeisk nivå.

1. GRUNDLÄGGANDE RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (nedan kallad ”förordning (EG) nr 2004/2003”) (1).

Beslut av Europaparlamentets presidium av den 29 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 2004/2003 (nedan kallat ”presidiets beslut”) (2).

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (nedan kallad ”budgetförordningen”) (3).

Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (nedan kallad ”genomförandebestämmelserna för budgetförordningen”) (4).

2. SYFTE

Enligt artikel 2 i presidiets beslut ska Europaparlamentet ”varje år före den första juli offentliggöra en inbjudan att lämna förslag för dem som vill ansöka om bidrag till finansiering av partier och stiftelser. I offentliggörandet ska urvalskriterier, villkor för gemenskapsfinansieringen och datum för tilldelningsförfarandet anges.”

Denna förslagsinfordran avser bidragsansökningar för räkenskapsåret 2012 som omfattar verksamhetsperioden från 1 januari 2012 till 31 december 2012. Bidragets syfte är att stödja mottagarens årliga arbetsprogram.

3. ANSÖKNINGARNAS GILTIGHET

Man kommer endast att beakta skriftliga ansökningar som lämnats in på de formulär för bidragsansökan som finns i bilaga 1 till presidiets beslut och adresserats till Europaparlamentets talman inom tidsfristen.

4. KRITERIER OCH STYRKANDE HANDLINGAR

4.1 Stödkriterier

För att kunna få stöd måste ett politiskt parti på europeisk nivå uppfylla de villkor som anges i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 2004/2003, nämligen följande:

a)	Det måste vara en juridisk person i den medlemsstat där det har sitt säte.

Det måste företrädas av ledamöter i Europaparlamentet eller de nationella eller regionala parlamenten eller regionala församlingarna, i åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna, eller ha erhållit i åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna, minst tre procent av rösterna i var och en av dessa medlemsstater i de senaste valen till Europaparlamentet.

c)	Det måste respektera, i synnerhet i sitt program och i sin verksamhet, de principer på vilka Europeiska unionen grundar sig, nämligen principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen.

d)	Det måste ha deltagit i eller uttryckt sin avsikt att delta i valen till Europaparlamentet.

4.2 Uteslutningskriterier

De sökande måste också intyga att de inte befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i artiklarna 93.1 och 94 i budgetförordningen.

4.3 Urvalskriterier

De sökande måste styrka att de har de juridiska och ekonomiska möjligheter samt den tekniska och administrativa kapacitet som krävs för att kunna genomföra det verksamhetsprogram för vilket de ansöker om stöd.

4.4 Kriterier för fördelning av stöd

I enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 2004/2003 kommer de tillgängliga anslagen för budgetåret 2012 att fördelas enligt nedanstående mellan de politiska partier vars begäran om finansiering varit föremål för ett positivt beslut när det gäller kriterierna för giltighet, stödberättigande, uteslutning och urval:

a)	15 % ska fördelas i lika delar.

b)	85 % ska fördelas mellan dem som har valda ledamöter i Europaparlamentet, i proportion till antalet valda ledamöter.

4.5 Styrkande handlingar

För att de ovannämnda kriterierna ska kunna bedömas måste de sökande tillhandahålla följande styrkande handlingar:

a)	Följebrev i original där det ansökta bidragsbeloppet anges.

b)	Ansökningsformuläret som finns i bilaga 1 i presidiets beslut vederbörligen ifyllt och undertecknat (med skriftlig sanningsförsäkran).

c)	Stadgar för det politiska partiet.

d)	Officiellt registreringsintyg.

e)	Aktuellt bevis på det politiska partiets existens.

f)	Lista på styrelsens ordförande/medlemmar (efternamn, förnamn, titel eller befattning inom den ansökande organisationen).

g)	Handlingar som intygar att den sökande uppfyller villkoren i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 2004/2003 (5).

h)	Handlingar som intygar att den sökande uppfyller villkoren i artikel 3.1 d i förordning (EG) nr 2004/2003.

i)	Det politiska partiets program.

j)	Komplett årsredovisning för 2010, attesterad av ett externt revisionsorgan (6).

k)	Preliminär verksamhetsbudget för den stödberättigande perioden (1 januari 2012 till 31 december 2012) med angivande av de utgifter som är berättigade till stöd ur unionens budget.

När det gäller leden c, d, f, h och i kan sökanden lämna in en deklaration på heder och samvete om att de uppgifter som lämnats in för den föregående etappen fortfarande gäller.

5. FINANSIERING FRÅN EU:S BUDGET

Anslagen för budgetåret 2012 till artikel 402 i EU-budgeten, ”Bidrag till europeiska politiska partier”, uppskattas till totalt 18 900 000 EUR. De måste godkännas av budgetmyndigheten.

Maximibeloppet för Europaparlamentets ekonomiska stöd får inte överstiga 85 procent av de stödberättigande utgifterna i de europeiska politiska partiernas driftsbudgetar. Bevisbördan för detta ligger hos det berörda politiska partiet.

Finansieringen ska ske i form av ett bidrag till administrationskostnader såsom föreskrivs i budgetförordningen och genomförandebestämmelserna för budgetförordningen. Reglerna för utbetalningen av stödet och skyldigheterna i samband med dess användning kommer att fastställas i de beslut om stöd för vilka det finns en mall i bilaga 2 a i presidiets beslut.

6. FÖRFARANDE OCH SISTA DAG FÖR INLÄMNANDE AV FÖRSLAG

6.1 Sista ansökningsdag och inlämning av ansökningar

Sista dagen för att lämna in ansökningar är 30 september 2011. Ansökningar som lämnats in efter detta datum kommer inte att beaktas.

Ansökningarna måste

a)	göras på ansökningsformuläret (bilaga 1 i presidiets beslut),

b)	vara undertecknade av den sökande eller dennes behörige företrädare,

lämnas in i dubbla kuvert, och båda kuverten ska tillslutas. Förutom adressen till den mottagande avdelningen ska följande vara skrivet på det inre kuvertet:

”CALL FOR PROPOSALS — 2012 GRANTS TO POLITICAL PARTIES AT EUROPEAN LEVEL

NOT TO BE OPENED BY THE MAIL SERVICE OR BY ANY OTHER UNAUTHORISED PERSON”

Om självhäftande kuvert används ska de förseglas med tejp. Avsändaren ska sedan skriva sin namnteckning tvärsöver denna tejp. Både avsändarens skriftliga underskrift och dennes organisations stämpel anses som avsändarens underskrift.

Förutom avsändarens egen adress ska följande adress skrivas på det yttre kuvertet:

European Parliament

Mail Service

KAD 00D008

2929 Luxembourg

LUXEMBOURG

Följande adress ska skrivas på det inre kuvertet:

President of the European Parliament

via Mr Vanhaeren, Director-General of Finance

SCH 05B031

2929 Luxembourg

LUXEMBOURG

d)	De ska skickas senast det datum då tidsfristen löper ut enligt vad som fastställts i inbjudan att lämna förslag, antingen med rekommenderad post (postens stämpel gäller) eller med bud (datumet på budfirmans inlämningskvitto gäller).

6.2 Vägledande förfarande och tidsplan

Nedanstående förfaranden och tidsfrister kommer att tillämpas vid tilldelningen av stöd till politiska partier på europeisk nivå:

a)	Ansökningen insänds till Europaparlamentet (senast den 30 september 2011).

b)	Europaparlamentets enheter behandlar ansökningarna och gör ett urval. Endast de godkända ansökningarna kommer att behandlas utifrån de kriterier för stödberättigande, uteslutning och urval som anges i inbjudan att lämna förslag.

c)	Europaparlamentets presidium fattar beslut om beviljande (i princip senast 1 januari 2012 i enlighet med artikel 4 i presidiets beslut) och informerar de sökande om resultatet.

d)	En förhandsfinansiering på 80 procent betalas ut (inom 15 dagar efter beslutet om beviljande).

6.3 Kompletterande uppgifter

Följande texter finns tillgängliga på Europaparlamentets webbplats: http://www.europarl.europa.eu/tenders/invitations.htm

a)	Förordning (EG) nr 2004/2003.

b)	Presidiets beslut.

c)	Formulär för bidragsansökan (bilaga 1 till presidiets beslut).

Frågor angående denna inbjudan att lämna förslag för beviljande av bidrag ska skickas med e-post (ange vilken publikation det gäller) till fin.part.fond.pol@europarl.europa.eu

6.4 Behandling av personuppgifter

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (7) kan de potentiella stödmottagarnas personuppgifter överföras till enheter för internrevision, Europeiska revisionsrätten, panelen för finansiella oegentligheter eller Olaf i syfte att skydda gemenskapernas finansiella intressen.

(1) EUT L 297, 15.11.2003, s. 1.

(2) EUT C 155, 12.6.2004, s. 1.

(3) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(4) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(5) Inklusive förteckning över de valda personer som avses i artikel 3 b första stycket och i artikel 10.1 b i förordningen.

(6) Utom om det politiska partiet på europeisk nivå har bildats under innevarande år.

(7) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

30.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/31

Inbjudan att lämna förslag IX-2012/02 – ”Bidrag till politiska stiftelser på europeisk nivå”

2011/C 190/07

I den ändrade förordningen erkänns rollen för politiska stiftelser på europeisk nivå som organisationer som är knutna till politiska partier på europeisk nivå, och som ”genom sin verksamhet kan stödja och underbygga målen för politiska partier på europeisk nivå, särskilt när det handlar om att bidra till debatten om politiska frågor på europeisk nivå och europeisk integration, samt genom att fungera som katalysatorer för nya idéer, analyser och politiska alternativ”. I denna förordning föreskrivs att Europaparlamentet ska ge ett årligt driftsstöd till de politiska stiftelser som begär detta och som uppfyller villkoren i förordningen.

I detta sammanhang offentliggör parlamentet en förslagsinfordran för bidrag till politiska stiftelser på europeisk nivå.

1. GRUNDLÄGGANDE RÄTTSAKT

Beslut av Europaparlamentets presidium av den 29 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 2004/2003 (nedan kallat ”presidiets beslut”) (2).

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (nedan kallad ”budgetförordningen”) (3).

2. SYFTE

3. ANSÖKNINGARNAS GILTIGHET

4. KRITERIER OCH STYRKANDE HANDLINGAR

4.1 Stödkriterier

För att kunna få stöd måste en politisk stiftelse på europeisk nivå uppfylla de villkor som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 2004/2003, nämligen följande:

a)	Den måste vara knuten till ett av de politiska partier på europeisk nivå som erkänts i enlighet med denna förordning, enligt intyg från det partiet.

b)	Den måste vara en juridisk person i den medlemsstat där den har sitt säte. Denna juridiska person måste vara skild från den juridiska person som utgör det politiska parti på europeisk nivå som stiftelsen är knuten till.

c)	Det måste respektera, i synnerhet i sitt program och i sin verksamhet, de principer på vilka Europeiska unionen grundar sig, nämligen principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen.

d)	Den får inte vara vinstdrivande.

e)	Den ska ha en styrelse med geografiskt balanserad sammansättning.

Vidare måste den också uppfylla de villkor som anges i artikel 3.3 i förordning (EG) nr 2004/2003: Inom ramen för förordningen är det varje politiskt parti och stiftelse på europeisk nivå som ska fastställa de särskilda formerna för förhållandet dem emellan i enlighet med nationell lagstiftning, inbegripet en lämplig grad av åtskillnad av den dagliga förvaltningen samt ledningsstrukturen för den politiska stiftelsen på europeisk nivå å ena sidan och för det politiska parti på europeisk nivå som stiftelsen är knuten till å den andra.

4.2 Uteslutningskriterier

De sökande måste också intyga att de inte befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i artiklarna 93.1 och 94 i budgetförordningen.

4.3 Urvalskriterier

De sökande måste styrka att de har den rättsliga och ekonomiska bärkraft som krävs för att utföra det arbetsprogram som anges i ansökan om finansiering och att de har den tekniska kapacitet och ledarförmåga som krävs för att framgångsrikt genomföra det arbetsprogram som de ansöker om bidrag för.

4.4 Kriterier för fördelning av stöd

I enlighet med artikel 4.5 i förordning (EG) nr 2004/2003 kommer de tillgängliga anslagen för budgetåret 2012 att fördelas enligt nedanstående mellan de politiska stiftelser på europeisk nivå vars begäran om finansiering varit föremål för ett positivt beslut när det gäller kriterierna för giltighet, stödberättigande, uteslutning och urval:

a)	15 procent ska fördelas i lika delar.

b)	85 procent fördelas mellan dem som är knutna till sådana politiska partier på europeisk nivå som har ledamöter i Europaparlamentet, i proportion till antalet ledamöter.

4.5 Styrkande handlingar

För bedömningen av dessa kriterier bör de sökande tillhandahålla följande styrkande handlingar:

a)	Följebrev i original där det sökta bidragsbeloppet anges.

b)	Ansökningsformuläret i bilaga 1 i beslutet från Europaparlamentets presidium av den 29 mars 2004, vederbörligen ifyllt och undertecknat (med skriftlig sanningsförsäkran).

c)	Den sökandes stadgar.

d)	Officiellt registreringsintyg.

e)	Aktuellt bevis på den sökandes existens.

f)	Lista på styrelsens ordförande/medlemmar (efternamn, förnamn, medborgarskap, titlar eller befattningar inom den ansökande organisationen).

g)	Den sökandes program.

h)	Komplett årsredovisning för 2010, attesterad av ett externt revisionsorgan (5)

i)	Preliminär verksamhetsbudget för den stödberättigande perioden (1 januari 2012 till 31 december 2012), med angivande av de utgifter som är berättigade till stöd ur gemenskapens budget.

j)	Handlingar som intygar att den sökande uppfyller villkoren i artikel 3.3 i förordning (EG) nr 2004/2003.

När det gäller leden c, d, f och g kan sökanden lämna in en deklaration på heder och samvete om att de uppgifter som lämnats in för den föregående etappen fortfarande gäller.

5. FINANSIERING FRÅN EU:S BUDGET

Anslagen för budgetåret 2012 till artikel 403 i EU-budgeten, ”Bidrag till europeiska politiska stiftelser”, uppskattas till totalt 12 150 000 EUR. De måste godkännas av budgetmyndigheten.

Maximibeloppet för Europaparlamentets ekonomiska stöd får inte överstiga 85 procent av de stödberättigande utgifterna i de europeiska politiska stiftelsernas driftsbudgetar. Bevisbördan för detta ligger hos den berörda politiska stiftelsen.

6. FÖRFARANDE OCH SISTA DAG FÖR INLÄMNANDE AV FÖRSLAG

6.1 Sista ansökningsdag och inlämning av ansökningar

Sista dagen för att lämna in ansökningar är 30 september 2011. Ansökningar som lämnats in efter detta datum kommer inte att beaktas.

Ansökningarna måste:

a)	göras på ansökningsformuläret (bilaga 1 i presidiets beslut),

b)	vara undertecknade av den sökande eller dennes behörige företrädare,

lämnas in i dubbla kuvert, och båda kuverten ska tillslutas. På det inre kuvertet ska det, utöver den adressatavdelning som anges i inbjudan att lämna förslag, stå följande:

”CALL FOR PROPOSALS — 2012 GRANTS TO POLITICAL FOUNDATIONS AT EUROPEAN LEVEL

NOT TO BE OPENED BY THE MAIL SERVICE OR BY ANY OTHER UNAUTHORISED PERSON”

Förutom avsändarens egen adress ska följande adress skrivas på det yttre kuvertet:

European Parliament

Mail Service

KAD 00D008

2929 Luxembourg

LUXEMBOURG

Följande adress ska skrivas på det inre kuvertet:

President of the European Parliament

via Mr Vanhaeren, Director-General of Finance

SCH 05B031

2929 Luxembourg

LUXEMBOURG

d)	De ska skickas senast det datum då tidsfristen löper ut enligt vad som fastställts i inbjudan att lämna förslag, antingen med rekommenderad post (postens stämpel gäller) eller med bud (datumet på budfirmans inlämningskvitto gäller).

6.2 Vägledande förfarande och tidsplan

Nedanstående förfaranden och tidsfrister kommer att tillämpas vid tilldelningen av stöd till politiska stiftelser på europeisk nivå:

a)	Ansökningen insänds till Europaparlamentet (senast den 30 september 2011).

b)	Europaparlamentets enheter behandlar ansökningarna och gör ett urval. Endast de godkända ansökningarna kommer att behandlas utifrån de kriterier för stödberättigande, uteslutning och urval som anges i inbjudan att lämna förslag.

c)	Europaparlamentets presidium fattar beslut om beviljande (i princip senast 1 januari 2012 i enlighet med artikel 4 i presidiets beslut) och informerar de sökande om resultatet.

d)	En förhandsfinansiering på 80 procent betalas ut (inom 15 dagar efter beslutet om beviljande).

6.3 Kompletterande uppgifter

Följande texter finns tillgängliga på Europaparlamentets webbplats: http://www.europarl.europa.eu/tenders/invitations.htm

a)	Förordning (EG) nr 2004/2003.

b)	Presidiets beslut.

c)	Formulär för bidragsansökan (bilaga 1 till presidiets beslut).

Frågor angående denna inbjudan att lämna förslag för beviljande av bidrag ska skickas med e-post (ange vilken publikation det gäller) till fin.part.fond.pol@europarl.europa.eu

6.4 Behandling av personuppgifter

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (6) kan de potentiella stödmottagarnas personuppgifter överföras till enheter för internrevision, Europeiska revisionsrätten, panelen för finansiella oegentligheter eller Olaf i syfte att skydda gemenskapernas finansiella intressen.

(1) EUT L 297, 15.11.2003, s. 1.

(2) EUT C 155, 12.6.2004, s. 1.

(3) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(4) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(5) Utom om den ansökande organisationen har bildats under innevarande år.

(6) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2011.190.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 190

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	54 årgången 30 juni 2011

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2011/C 190/01	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.6126 – Thermo Fisher/Dionex Corporation) ( 1 )	1

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europaparlamentet
2011/C 190/02	Beslut av Europaparlamentets presidium av den 6 juni 2011 om bestämmelserna för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagda uppgifter	2

	Europeiska kommissionen
2011/C 190/03	Eurons växelkurs	16

	UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA
2011/C 190/04	Uppdatering av förteckningen över de gränsövergångsställen som avses i artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT C 316, 28.12.2007, s. 1, EUT C 134, 31.5.2008, s. 16, EUT C 177, 12.7.2008, s. 9, EUT C 200, 6.8.2008, s. 10, EUT C 331, 31.12.2008, s. 13, EUT C 3, 8.1.2009, s. 10, EUT C 37, 14.2.2009, s. 10, EUT C 64, 19.3.2009, s. 20, EUT C 99, 30.4.2009, s. 7, EUT C 229, 23.9.2009, s. 28, EUT C 263, 5.11.2009, s. 22, EUT C 298, 8.12.2009, s. 17, EUT C 74, 24.3.2010, s. 13, EUT C 326, 3.12.2010, s. 17, EUT C 355, 29.12.2010, s. 34, EUT C 22, 22.1.2011, s. 22, EUT C 37, 5.2.2011, s. 12, EUT C 149, 20.5.2011, s. 8)	17

	UPPLYSNINGAR OM EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
	Eftas övervakningsmyndighet
2011/C 190/05	Sammanfattning av beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 322/10/KOL av den 14 juli 2010 om ett förfarande enligt artikel 54 i EES-avtalet mot Posten Norge AS (ärende nr 34250 Posten Norge/Privpak)	18

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Europaparlamentet
2011/C 190/06	Inbjudan att lämna förslag IX-2012/01 – Bidrag till politiska partier på europeisk nivå	26

2011/C 190/07	Inbjudan att lämna förslag IX-2012/02 – Bidrag till politiska stiftelser på europeisk nivå	31

	Europeiska kommissionen
2011/C 190/08	Inbjudan att lämna förslag – Espon 2013	36

	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2011/C 190/09	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6259 – Covéa/Bipiemme Vita) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	37

2011/C 190/10	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6231 – KKR/Capsugel) ( 1 )	38

	Rättelser
2011/C 190/11	Rättelse till tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i FEUF – Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar (EUT C 187 av den 28.6.2011)	39

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,4425
JPY	japansk yen	116,93
DKK	dansk krona	7,4592
GBP	pund sterling	0,89980
SEK	svensk krona	9,2047
CHF	schweizisk franc	1,2036
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	7,8055
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	24,342
HUF	ungersk forint	267,05
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7093
PLN	polsk zloty	3,9987
RON	rumänsk leu	4,2105
TRY	turkisk lira	2,3604
AUD	australisk dollar	1,3585
CAD	kanadensisk dollar	1,4037
HKD	Hongkongdollar	11,2265
NZD	nyzeeländsk dollar	1,7559
SGD	singaporiansk dollar	1,7799
KRW	sydkoreansk won	1 553,32
ZAR	sydafrikansk rand	9,8846
CNY	kinesisk yuan renminbi	9,3235
HRK	kroatisk kuna	7,3833
IDR	indonesisk rupiah	12 412,97
MYR	malaysisk ringgit	4,3727
PHP	filippinsk peso	62,770
RUB	rysk rubel	40,3780
THB	thailändsk baht	44,429
BRL	brasiliansk real	2,2687
MXN	mexikansk peso	16,9954
INR	indisk rupie	64,7210