ISSN 1725-2504

doi:10.3000/17252504.C_2011.132.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 132

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

54 årgången
3 maj 2011


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

RESOLUTIONER

 

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

 

470:e plenarsessionen den 15–16 mars 2011

2011/C 132/01

Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Situationen i länderna söder om Medelhavet

1

 

YTTRANDEN

 

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

 

470:e plenarsessionen den 15–16 mars 2011

2011/C 132/02

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konsumenter och gränsöverskridande möjligheter på den inre marknaden(förberedande yttrande på begäran av det ungerska ordförandeskapet)

3

2011/C 132/03

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Europeiska socialfonden efter 2013(förberedande yttrande)

8

2011/C 132/04

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Vilket slags grannskapspolitik behöver vi för att trygga energiförsörjningen i EU?(förberedande yttrande på begäran av det ungerska ordförandeskapet)

15

2011/C 132/05

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Innovativa arbetsplatser: en källa till produktivitet och arbetstillfällen av hög kvalitet (yttrande på eget initiativ)

22

 

III   Förberedande akter

 

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

 

470:e plenarsessionen den 15–16 mars 2011

2011/C 132/06

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Årlig tillväxtöversikt: vidareutveckling av EU:s samlade insatser mot krisenKOM(2011) 11 slutlig

26

2011/C 132/07

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – InnovationsunionenKOM(2010) 546 slutlig

39

2011/C 132/08

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammansKOM(2010) 608 slutlig

47

2011/C 132/09

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG vad gäller tillämpningen av utsläppssteg på smalspåriga traktorerKOM(2011) 1 slutlig – 2011/0002 (COD)

53

2011/C 132/10

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionenKOM(2010) 477 slutlig

55

2011/C 132/11

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balansKOM(2010) 672 slutlig

63

2011/C 132/12

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om ändring av förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbrukKOM(2010) 597 slutlig – 2010/0298 (COD)

71

2011/C 132/13

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Översyn efter halva tiden av Life+-förordningenKOM(2010) 516 slutlig

75

2011/C 132/14

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Översynen av gemenskapens kvicksilverstrategiKOM(2010) 723 slutlig

78

2011/C 132/15

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarnaKOM(2010) 767 slutlig – 2010/0370 (COD)

82

2011/C 132/16

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 378/2007 när det gäller reglerna för frivillig modulering av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitikenKOM(2010) 772 slutlig – 2010/0372 (COD)

87

2011/C 132/17

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning)KOM(2010) 799 slutlig – 2010/0385 (COD)

89

2011/C 132/18

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/75/EG vad gäller vaccinering mot bluetongueKOM(2010) 666 slutlig – 2010/0326 (COD)

92

2011/C 132/19

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020KOM(2010) 389 slutlig

94

2011/C 132/20

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområdeKOM(2010) 475 slutlig – 2010/0253 (COD) och Meddelande från kommissionen om utvecklingen av ett gemensamt europeiskt järnvägsområdeKOM(2010) 474 slutlig

99

2011/C 132/21

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om integritet och öppenhet på energimarknadernaKOM(2010) 726 slutlig

108

2011/C 132/22

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (Omarbetning) KOM(2011) 29 slutlig – 2011/0011 (COD)

113

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

RESOLUTIONER

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

470:e plenarsessionen den 15–16 mars 2011

3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/1


Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Situationen i länderna söder om Medelhavet”

2011/C 132/01

Vid plenarsessionen den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande resolution med 149 röster för, 11 röster emot och 10 nedlagda roster:

1.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uttrycker sin solidaritet med folken i länderna i södra Medelhavsområdet som för en fredlig kamp för sina grundläggande rättigheter och friheter, och vi stöder deras legitima mål att införa ett stabilt demokratiskt system i dessa länder.

2.

EESK kräver ett slut på våldet mot civilbefolkningen och respekterar fullt ut både folkens önskan om en demokratisk övergång och deras rätt till yttrandefrihet och fredliga demonstrationer.

3.

EESK efterlyser en omedelbar fredlig och demokratisk övergång som leder fram till införandet av en rättstat, en stabil demokrati grundad på fria och rättvisa val, full föreningsfrihet samt respekt för de mänskliga rättigheterna.

4.

I detta viktiga historiska vägval spelar såväl äldre som nybildade organisationer för arbetsgivare, arbetstagare och andra företrädare för det civila samhället – särskilt inom socioekonomiska och medborgerliga områden, fackområden och kulturella områden – med tydlig demokratisk inriktning i Medelhavsländerna en avgörande roll när det gäller en förändring av politiska regimer, och de kommer att spela en oersättlig roll för sina länders framtid. För att de politiska systemen ska bli fullt ut demokratiska är det av avgörande betydelse att en konstruktiv och givande dialog inleds mellan dessa organisationer och de politiska myndigheter som leder demokratiseringsprocessen. Det civila samhällets bidrag är också viktigt för att stärka grannskapsförbindelserna, bland annat den direkta kontakten med befolkningen.

5.

EESK välkomnar att den höga representanten för utrikes frågor nu har uttalat sig till förmån för sådana demokratiseringsprocesser och tillkännagivit en plan för humanitärt bistånd för denna region. Kommittén kräver att EU i linje med dessa uttalande tydligt engagerar sig för det civila samhället i södra Medelhavsområdet. EU:s utrikestjänst har deklarerat att man är i färd med att vidta åtgärder för att genomföra detta politiska åtagande. EESK är för sin del redo att understödja denna politik genom kapacitetsuppbyggnad och genom att bidra till att skapa samsyn och bygga upp en strukturerad och representativ dialog inom det civila samhället i de olika länderna i södra Medelhavsområdet. EESK välkomnar beslutet att gå vidare på denna nya väg: folkresningarna i länderna i södra Medelhavsområdet framhäver tydligt de svaga punkterna i den politik för yttre förbindelser som EU hittills har fört i relation till dessa länder.

6.

I detta arbete står EESK till förfogande såväl för befintliga som nya kontakter, inbegripet organisationer för arbetsgivare och arbetstagare och andra civilsamhällesorganisationer som har kopplingar till motsvarande parter inom det europeiska civila samhället samt Euromeds icke-statliga plattform. Vi vill genomföra gemensamma insatser i området för att stödja en fredlig övergång till demokrati.

7.

EESK uppmanar alla demokratiska krafter att engagera sig i övergångsprocessen. Det är särskilt viktigt att demokratiska och oberoende organisationer för arbetsgivare och arbetstagare och andra civilsamhällesorganisationer medverkar under övergångsskedet.

8.

EESK uppmanar EU att vidta ambitiösa åtgärder och gör en översyn av Medelhavsunionens uppdrag för att ge politiskt, institutionellt, ekonomiskt, socialt, tekniskt och humanitärt stöd till de Medelhavsländer som redan inlett övergången till demokrati. Kommittén beklagar bristen på samordning mellan EU:s institutioner och medlemsstater i hanteringen av dessa frågor. Vi uppmanar därför EU-institutionerna och medlemsstaterna att samordna sina insatser i regionen och att i grunden förnya sin strategi för Medelhavsområdet. I denna nya arbetsmetod bör stödet till det civila samhället vara en strategisk faktor i syfte att se till att EU:s stöd till länderna i regionen gör största möjliga nytta. Både Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén (ReK) är redo att delta i dessa insatser.

9.

EESK och ReK har enats om att samordna sina framtida insatser när det gäller demokratiseringsprocesserna i länderna i södra Medelhavsområdet. EESK och ReK efterlyser en gemensam handlingsplan för EU:s institutioner och organ, med en beskrivning av hur var och en av dem ska bidra till EU:s generella policy i regionen.

10.

EESK välkomnar att Europeiska rådet i sina slutsatser av den 11 mars stöder den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Medelhavsländerna.

11.

EESK uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att skyndsamt och effektivt arbeta för att världssamfundet ska genomföra en samordnad insats i Libyen i syfte att trygga befolkningens säkerhet och ge humanitär hjälp samt vidta de åtgärder som krävs för att stödja övergången till demokrati.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


YTTRANDEN

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

470:e plenarsessionen den 15–16 mars 2011

3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/3


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Konsumenter och gränsöverskridande möjligheter på den inre marknaden”

(förberedande yttrande på begäran av det ungerska ordförandeskapet)

2011/C 132/02

Föredragande: Jorge PEGADO LIZ

Genom en skrivelse daterad den 15 november 2010 bad Péter Györkös, på det ungerska rådsordförandeskapets vägnar, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om

Konsumenter och gränsöverskridande möjligheter på den inre marknaden”.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 mars 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 175 röster för, 2 emot och 8 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer riktade till det ungerska ordförandeskapet

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén tackar det ungerska ordförandeskapet för att ha gett kommittén möjlighet att avge ett yttrande om den huvudsakliga utvecklingen av de europeiska konsumenternas möjligheter på den inre marknaden och på så sätt bidra till EU-ordförandeskapets arbete under första halvåret 2011.

1.2

Det är mycket viktigt att inleda en diskussion om ett nytt tillvägagångssätt inom konsumentpolitiken fram till 2030. Kommittén hoppas att det ungerska ordförandeskapet, de andra institutionerna samt arbetsmarknadsparterna tar sig an denna utmaning.

1.3

Kommittén välkomnar att rådet den 24 januari 2011 godkände en gemensam strategi för konsumenternas rättigheter, men ser med oro på ärendets vidare utveckling i Europaparlamentet och uppmanar därför det ungerska ordförandeskapet att fortsätta på den väg som rådet har slagit in på, samt att se till att det slutgiltiga resultatet förmår att återställa konsumenternas förtroende.

1.4

När det gäller översynen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder rekommenderar EESK det ungerska ordförandeskapet att i högre grad beakta problemet med fullständig harmonisering redan i diskussionernas inledningsskede, när väl en konsekvensbedömning gjorts, och beakta det minskade konsumentskydd som har blivit resultatet i de medlemsstater som har införlivat direktivet.

1.5

I frågan om ett rättsligt instrument för grupptalan på EU-nivå ber EESK det ungerska ordförandeskapet att visa politiskt mod så att detta instrument kan antas utan dröjsmål. Många undersökningar har redan visat att ett sådant projekt är relevant och genomförbart.

1.6

Vad gäller översynen av direktivet om paketresor och lagstiftningen om flygpassagerares rättigheter rekommenderar EESK det ungerska ordförandeskapet att behandla dessa tillsammans och fastställa rättigheter, skyldigheter och ansvarsfördelning i händelse av tvister eller vid bristfälligt eller bedrägligt agerande.

1.7

När det gäller den inre marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag rekommenderar EESK det ungerska ordförandeskapet att gå vidare med de frågor som gäller grundläggande banktjänster för alla EU-medborgare, tillförlitliga och identiska betalsystem i samtliga medlemsstater, ett strikt fastställande av bankernas ansvar vid beviljandet av krediter, ett enhetligt försäkringssystem inom hela EU, klassificering av oskäliga villkor och otillbörliga affärsmetoder som är specifika för finansiella tjänster, jämförbarhet mellan bankavgifter, insättningsgaranti och stärkt rådgivningsskyldighet när det gäller komplexa finansiella produkter. Att finanstillsynen stärks är ett minimikrav med hänsyn till den fortfarande pågående finansiella krisen.

1.8

När det gäller den digitala agendan kommer det ungerska ordförandeskapet att behöva fatta brådskande beslut om en exakt definition av konsumenternas grundläggande rättigheter i den digitala miljön, om översynen av ramdirektivet om skydd av personuppgifter och om upphovsrättsligt skydd på det digitala området.

1.9

Slutligen uppmanas det ungerska ordförandeskapet, när det gäller genomförandet av de nya bestämmelserna i fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna om tjänster i allmänhetens intresse, att aktivt följa den väg som öppnats genom rådets slutsatser av den 6–7 december 2010 och se till att tjänsterna i allmänhetens intresse inte glöms bort i genomförandet av Europa 2020-strategin.

1.10

Det ungerska ordförandeskapet har särskilt tagit upp frågan om gränsöverskridande närhandel, där det i nuläget saknas undersökningar som möjliggör en bedömning av dess konsekvenser i medlemsstaterna. EESK:s främsta rekommendation till det ungerska ordförandeskapet är att be kommissionen om en exakt statistisk analys av dessa transaktioner och sedan beställa de undersökningar som behövs för att bedöma om denna typ av handel har särdrag som berättigar en juridisk strategi på EU-nivå. Slutligen bör man utvärdera konsumenternas behov inom denna typ av handel (information, avtalens språk, jämförbarhet mellan priser när en av valutorna inte är euro, växelkurs, provisioner och bankavgifter, etc.) och bedöma hur man så effektivt som möjligt kan möta dessa behov på lokal nivå.

2.   Inledning

2.1

EESK välkomnar att det ungerska ordförandeskapet har bett kommittén om ett förberedande yttrande om en av kommitténs oftast återkommande hjärtefrågor under de senaste tjugo åren. I sitt initiativyttrande om ”Den inre marknaden och konsumentskyddet: möjligheter och svårigheter på den inre marknaden” av den 7 november 1995 (1) gjorde EESK en sammanfattning av samtliga tidigare yttranden om detta ämne och uppmärksammade dessa frågor samt de främsta problemen när det gäller de hinder och svårigheter som konsumenterna står inför i samband med ett fullständigt utnyttjande av den inre marknaden. De flesta av de frågor som togs upp i detta yttrande är dessvärre ännu aktuella.

2.2

Den inre marknadens fullbordande, som inleddes av Jacques Delors, är ett av Europas största strategiska projekt. Ett exakt datum fastställdes för projektets slutförande men det är fortfarande under arbete, trots att 30 år har gått. Detta framgår bland annat av offentliggörandet nyligen av ”inremarknadsakten”. Kommittén har alltid förespråkat en instrumentell inre marknad som är till nytta för medborgare och konsumenter. Dessutom bör man anta en europeisk konsumentpolitik som är tydlig, konsekvent och komplett.

2.3

Begäran från det ungerska ordförandeskapet, som hedrar EESK, är alltså fullständigt berättigad och ger kommittén möjlighet att bidra till det arbete som planerats i kommissionens program för det första halvåret 2011, vilket är en fortsättning på det arbete som utfördes av de senaste ordförandeskapen, särskilt det belgiska.

2.4

Detta förberedande yttrande kommer också att vara ett tillfälle för EESK att hedra minnet av den ungerske ledamoten István Garai, som var ledare för en ansedd ungersk konsumentorganisation. Han var en viktig försvarare av konsumenternas intressen och rättigheter och föredragande för betydande yttranden i frågan. Han avled olyckligtvis 2008 medan han fortfarande var fullt aktiv.

3.   Ett centralt mål

3.1

Tiden för ett ordförandeskap är alltför kort för att riktlinjer för en viss politik ska kunna utarbetas på ett öppet och inkluderande sätt, för att en förhandsbedömning av dess konsekvenser ska kunna göras och för att den ska kunna antas demokratiskt av EU:s institutioner, genomföras av medlemsstaterna och utvärderas i efterhand.

3.2

De strategiska målen för kommissionens femåriga mandatperiod, som för övrigt oftast påverkas av den rådande konjunkturen, är också otillräckliga om de inte ingår i en mer visionär politik. Strategin 2007/2013, som antogs den 13 juli 2007 och som nu håller på att genomföras, är något som EESK redan har kritiserat.

3.3

Europa 2020-strategin borde ha som främsta syfte att främja och skydda konsumenternas intressen, men så är inte fallet.

3.4

Det enda utkastet till en politisk strategi av detta slag går tillbaka till 1985, med vad som kallades ”New Impetus/Nouvelle Impulsion”. Detta lanserades av Jacques Delors och togs åter upp och utvecklades av kommissionsledamoten Emma Bonino (1995–1999). På grund av bristande politisk vilja har de uppsatta målen tyvärr inte nåtts, bortsett från några symboliska åtgärder.

3.5

Att lägga grunden till och fastställa riktlinjer för en politik som främjar och skyddar konsumenternas intressen fram till 2030, i linje med Gonzalez-rapporten, skulle innebära en stor utmaning för ett EU-ordförandeskap, men samtidigt måste man vara medveten om att det här finns en försening i förhållande till andra strategiska initiativ (Europa 2020-strategin, inremarknadsakten, intelligent lagstiftning, etc.).

3.6

Denna politik skulle särskilt omfatta följande huvudområden på medellång och lång sikt:

a)

Våga ifrågasätta och omdefiniera den rättsliga grund som anges i fördraget (artikel 169, mot bakgrund av artikel 12 i EUF-fördraget) (2);

b)

Ge konsumentpolitiken en central plats inom EU:s politik som en politik för medborgarskap, och göra denna till en hörnsten och målsättning för all annan politik.

c)

Mot bakgrund av denna nya roll omdefiniera konsumenternas rättigheter, med systematiska hänvisningar till fördragen och till stadgan om de grundläggande rättigheterna.

d)

Lägga tonvikt vid konsumentpolitikens övergripande karaktär, med åtföljande konsekvenser, och se till att denna övergripande funktion är effektiv inom kommissionens egen administration, i dess förbindelser med andra institutioner och på samtliga nivåer inom medlemsstaterna.

e)

Genomföra en verklig kodifiering av gemenskapens konsumenträtt, med utnyttjande av det utmärkta akademiska arbete som gjorts inom den gemensamma referensramen, och dra alla konsekvenser av detta – särskilt en förnuftig och lämplig användning av icke-obligatoriska system – enligt strategin med proaktiv juridik.

f)

Tydligt acceptera inremarknadspolitikens instrumentella karaktär och subsidiära roll och se till att denna politik otvetydigt tjänar medborgaren som konsument och slutlig länk i kedjan.

g)

Definiera gemensamma principer för konsumenternas organisationer och deras deltagande och representation inom EU, vilket är en oumbärlig och avgörande faktor i genomförandet av de politikområden som berör dem.

3.7

Den sistnämnda punkten bör särskilt beaktas, då den inte systematiskt har anammats på EU-nivå. Fastställandet av allmänna principer och riktlinjer för konsumenternas organisering och aktiva representation har länge efterfrågats, både av offentliga konsumentskyddsmyndigheter i medlemsstaterna och av organisationer och sammanslutningar som försvarar konsumenternas intressen. En mer systematisk strategi enligt enhetliga principer för konsumenternas representation i alla medlemsstater, särskilt inom olika sektorers tillsynsorgan, skulle bidra till organisationernas trovärdighet och till ett effektivare konsumentskydd.

4.   Några aktuella frågor inom konsumentskyddspolitiken

4.1

På en helt fullbordad inre marknad bör konsumenten till fullo kunna utöva de rättigheter som han tillerkänts i gemenskapens regelverk, var han än befinner sig i EU och under samma villkor som i sitt eget land. Men varken konsumentpolitikens olika yttringar eller pågående initiativ svarar på ett tillfredsställande sätt mot konsumenternas berättigade förväntningar.

4.2

Det ungerska ordförandeskapets politiska dagordning innehåller viktiga mål, varav vissa naturligtvis kommer att följas upp under kommande ordförandeskap.

4.3

För det första, när det gäller förslaget till direktiv om ”konsumenträttigheter” ansåg EESK (3) att det borde omformuleras så att det begränsas till vissa grundläggande principer som gäller rätten till information och ångerrätt vid försäljning utanför affärslokaler och på distans samt att punkterna om oskäliga villkor och om försäljning av varor och därmed förknippade garantier borde tas bort.

4.4

Mot bakgrund av utvecklingen av kommissionens strategi, som nyligen åskådliggjordes i kommissionsledamot Viviane Redings offentliga uttalanden, konstaterar EESK med glädje att rådet den 24 januari i år antog en ståndpunkt som helt överensstämmer med kommitténs yttrande. Med anledning av hur detta ärende har utvecklats i Europaparlamentet på senare tid, IMCO-utskottets och JURI-utskottets motstridiga positioner samt den avslutning som är planerad till de närmaste månaderna, uppmanar EESK det ungerska ordförandeskapet att inte under några omständigheter avvika från den väg som rådet (jordbruk) slog in på i januari och att på ett realistiskt sätt samordna denna med den framtida gemensamma referensramen för europeiska avtal, såsom EESK rekommenderar i sitt yttrande (4).

4.5

När det gäller översynen av direktivet om illojal handelspraxis konstaterar EESK att dess försenade införlivande i de flesta medlemsstater är beklagligt, såsom kommittén tidigare förutsett i sitt yttrande (5). EU-domstolen har också gått på denna linje.

4.6

EESK rekommenderar därför att det ungerska ordförandeskapet stöder sig på undersökningar som visar på det försvagade konsumentskyddet och de konkurrensmässiga konsekvenserna i de stater som har införlivat direktivet om illojal praxis. Ordförandeskapet rekommenderas också att redan inledningsvis i diskussionerna om en översyn av direktivet i högre grad överväga om det är lämpligt att tillämpa principen om fullständig harmonisering utan att ge denna en särskild inriktning.

4.7

När det gäller ett rättsligt instrument för grupptalan på gemenskapsnivå noterar EESK kommissionens avsikt att återuppta debatten genom ett nytt samråd med berörda parter, men frågar sig om det finns en verklig politisk vilja att komma fram till ett konkret resultat efter ett trettiotal år av debatter, samråd, rapporter, yttranden, grönböcker och vitböcker, meddelanden och resolutioner, undersökningar, konferenser och symposier av olika slag.

4.8

I flera yttranden, såväl äldre som nyare, har EESK mycket tydlig tagit ställning för ett europeiskt rättsligt instrument som möjliggör för konsumenter som anser att de drabbats av kollektiv skada att gemensamt inleda en rättslig åtgärd för att få gottgörelse. Detta skulle vara i full överensstämmelse med europeisk straffrättslagstiftning och möjliggöra kompensation på lika villkor för kollektiv materiell och/eller ideell skada (opt out-systemet) som tillfogats konsumenterna i någon av EU:s medlemsstater. Om det ungerska ordförandeskapet antar denna ståndpunkt skulle det i hög grad gynna konsumenterna och även andra innehavare av kollektiva rättigheter och samtidigt främja rättvis konkurrens och den inre marknadens fullbordande.

4.9

När det gäller översynen av direktivet om paketresor har EESK ännu inte mottagit någon begäran om ett yttrande. Kommissionen avser att lägga fram ett förslag i början av 2011 och har redan börjat samla idéer för en eventuell översyn av lagstiftningen om flygpassagerares rättigheter.

4.10

Utan att föregripa EESK:s yttranden i dessa två frågor rekommenderar kommittén att det ungerska ordförandeskapet behandlar de båda frågorna tillsammans för att garantera ett samstämmigt förhållningssätt och utvidga direktivets tillämpningsområde till avtal om individuella eller kollektiva transportavtal, med eller utan tillhörande tjänster, och fastställa rättigheter, skyldigheter och ansvarsfördelning i händelse av tvister eller vid försumligt eller bedrägligt agerande. Oskäliga villkor och specifik illojal handelspraxis inom denna sektor bör dessutom ägnas särskild uppmärksamhet. Konsekvenserna av att byråer, researrangörer och flygbolag går i konkurs kräver också ett mycket strikt regelverk.

4.11

Vissa framsteg har gjorts mot fullbordandet av den inre marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag – till exempel direktivet om betaltjänster på den inre marknaden – efter eurons antagande samt efter direktivet om marknader för finansiella instrument, direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut, och även kommissionens förslag av den 12 juli 2010 om system för insättningsgaranti och system för ersättning till investerare (6) – men mycket återstår att göra. Det saknas ett politiskt helhetsgrepp, vilket verkligen skulle gynna konsumenter och små och medelstora företag på den inre marknaden. Kommissionen har själv beskrivit finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag som en sektor där konsumenterna ställs inför ett betydande antal problem (7).

4.12

EESK har ett flertal gånger haft tillfälle att yttra sig på detta område, genom remisser eller initiativyttranden, men det krävs mer arbete för att hitta varaktiga, praktiska och effektiva lösningar. Tidigare exempel har inkluderat ansvarsfull kreditgivning och överskuldsättning (8) – där direktivet om konsumentkrediter inte kunde tillhandahålla något svar – misslyckandet med förslagen om hypotekslån trots att tanken på att harmonisera dessa lån har stöd sedan flera år tillbaka, de otillräckliga bestämmelserna om gränsöverskridande betalningar och användning av betalkort och kreditkort, avsaknaden av verklig rörlighet för bankkonton och grundläggande banktjänster i alla medlemsstater, bristfälliga normer för att möta finansiella kriser och garantera bankernas kunder omedelbar kompensation vid förlust och skada.

4.13

Den ekonomiska och finansiella krisen påverkar ännu i stor utsträckning konsumenter och små investerare. Tänkbara satsningar är praktiska åtgärder såsom skapandet av ett allmänt bankkonto, grundläggande banktjänster för samtliga EU-medborgare, ett system för elektroniska betalningar som är tillförlitligt och identiskt i alla medlemsstater, strikt fastställande av bankernas ansvar vid kreditgivning. Man bör heller inte glömma sådana åtgärdsområden som ett enhetligt försäkringssystem inom hela EU, en klassificering av oskäliga villkor och illojal handelspraxis som särskilt gäller finansiella tjänster, jämförbarhet mellan bankavgifter samt stärkt rådgivningsskyldighet beträffande komplexa finansiella produkter. Finanstillsynen bör vara anpassad efter konsumentens behov och det bör införas effektiva mekanismer för tvistlösning och kompensation vid förlust eller skada på grund av brister i de finansiella systemen (bank och försäkring).

4.14

EESK välkomnar kommissionens strategi när det gäller konsumenternas rättigheter i den digitala miljön, som har tagit sig uttryck i den digitala agendan inom ramen för Europa 2020-strategin (9), men mycket kvarstår ännu att göra innan alla omfattas av en universell telekommunikations- och informationstjänst. Ett snabbt antagande av ett nytt kommissionsmeddelande skulle vara välkommet. Det skulle ge det ungerska ordförandeskapet ett tillfälle att inta en bestämd ståndpunkt när det gäller internets neutralitet och inkluderandet av ”bredband” inom ramen för samhällsomfattande tjänster, i enlighet med EESK:s tidigare uppmaningar.

4.15

EESK intresserar sig särskilt för skyddet av konsumenters rättigheter i den digitala miljön i allmänhet och inte bara i samband med e-handel. Det är viktigt att snabbt göra en översyn av direktivet om rättsliga aspekter på elektronisk handel. En annan viktig uppgift är att snabbt komma fram till åtgärder för att motverka e-handelns svaga utveckling.

4.16

Det ungerska ordförandeskapet uppmanas också att skyndsamt besluta om en exakt definition av konsumenternas grundläggande rättigheter i den digitala miljön och även om översynen av ramdirektivet om skydd av personuppgifter, samt upphovsrättsskydd på det digitala området.

4.17

Slutligen hoppas EESK att det ungerska ordförandeskapet följer upp slutsatserna om sociala tjänster av allmänt intresse från mötet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 6–7 december 2010, med fullt beaktande av rekommendationerna från det tredje forumet om sociala tjänster av allmänt intresse som anordnades av det belgiska ordförandeskapet den 26–27 oktober. EESK hoppas att ordförandeskapet därigenom kan bidra till att verkställa de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna om tjänster av allmänt intresse.

5.   Särfallet gränsöverskridande närhandel

5.1

Det ungerska ordförandeskapet har bett om EESK:s yttrande i en fråga som trots sin betydelse ännu inte har blivit grundligt undersökt på EU-nivå. Det rör sig om gränsöverskridande närhandel, dvs. konsumenters inköp av varor och tjänster på vardera sidan om landets geografiska gränser, dels mellan EU-medlemsstater, dels med tredjeländer.

5.2

Vissa medlemsstater hade redan undersökt detta fenomen, även innan eurons införande, för att identifiera typer av utbyten, valutaflöden, priser och konsekvenserna för de gränsöverskridande regionerna och för konkurrensen, etc.

5.3

Det finns dock ingen undersökning på EU-nivå som gör det möjligt att utvärdera de interregionala gränsöverskridande transaktionernas omfattning och konsekvenser för medlemsstaterna. Denna form av handel tas varken upp i kommissionens meddelande från 1991 (10), i grönboken om handel från 1996 (11) eller i vitboken från 1999 (12). Man bör därför först och främst be kommissionen om en klassificering och en exakt statistisk analys av dessa transaktioner.

5.4

I början av 1990-talet skapade emellertid kommissionen och ett antal regionala konsumentorganisationer ett nät av informationscentrum och rådgivande centrum med syfte att hjälpa konsumenterna med problem vid gränsöverskridande utbyten. Dessa centrum kallades ”Euroguichets”. De fokuserade framför allt på konsumentupplysning och var belägna i gränsstäder.

5.5

År 2001 invigde kommissionen det europeiska utomrättsliga nätverket (EEJ-net) för tvistlösning utanför domstol. Vid den tiden hade elva Euroguichet-kontor i nio medlemsstater utöver sina traditionella befogenheter också till uppgift att ge konsumenterna juridisk rådgivning.

5.6

Det nuvarande nätverket av europeiska konsumentcentrum (EEC-Net) inrättades i januari 2005 genom sammanslagningen av EEJ-nätverket och Euroguichet-nätverket.

5.7

Sammanslagningen av de två nätverken var logisk med tanke på eurons införande och den väntade utvecklingen inom e-handel och distansförsäljning. Denna sammanslagning har dock lett till att den regionala lokaliseringen av Euroguichet-kontoren har försvunnit tillsammans med deras uppgifter i samband med gränsöverskridande närhandel.

5.8

Men bör därför fråga sig om denna typ av handel ännu i dag har särdrag som berättigar särskilda åtgärder från EU:s sida.

5.9

Man bör också överväga konsumenternas behov vid denna typ av handel (information, avtalens språk, jämförbarhet mellan priser om en av valutorna inte är euro, växelkurser, provisioner och bankavgifter, etc.) samt reflektera över hur man så effektivt som möjligt kan möta dessa behov på lokal nivå.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  EUT C 39, 12.2.1996, s. 55.

(2)  EUT C 185, 8.8.2006, s. 71.

(3)  EUT C 317, 23.12.2009, s. 9.

(4)  EUT C 84, 17.3.2011, s. 1.

(5)  EUT C 108, 30.4.2004, s. 81.

(6)  KOM(2010) 368 slutlig.

(7)  SEK(2009) 1251 slutlig, 22.9.2009.

(8)  EGT C 149, 21.6.2002, s. 1–4.

(9)  EUT C 54, 19.2.2011, s. 58.

(10)  KOM(1991) 41 slutlig, 11.3.1991.

(11)  KOM(1996) 530 slutlig, 20.11.1996.

(12)  KOM(1999) 6 slutlig, 27.1.1999.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/8


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Europeiska socialfonden efter 2013”

(förberedande yttrande)

2011/C 132/03

Föredragande: Xavier VERBOVEN

Medföredragande: Miguel Ángel CABRA DE LUNA

Den 7 oktober 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Europeiska socialfonden efter 2013

(förberedande yttrande).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 24 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 172 röster för, 1 röst emot och 7 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén framhåller följande:

1.1

Principerna om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt om solidaritet är inskrivna i fördraget och utgör två av de viktigaste grundpelarna för integrationen av medborgarna och territorierna. Följaktligen bör dessa principer stå i centrum för diskussionerna om EU:s framtida budget.

1.2

Sammanhållningspolitiken ska inte bara minska skillnaderna mellan regionerna, utan även bidra till att minska de sociala ojämlikheter som drabbar vissa befolkningsgrupper genom att främja ett samhälle med full sysselsättning, lika möjligheter, social integration och sammanhållning, dvs. mer allmänt den europeiska sociala modellen. Europeiska socialfonden (ESF) bör fortsätta att vara en strukturfond som utgör en del av Europeiska unionens sammanhållningspolitik.

1.3

ESF är det främsta verktyget för att stödja genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning, och fonden bör även i framtiden vara ett effektivt verktyg för att investera i de mänskliga resurserna och stödja en hög sysselsättningsgrad med arbeten av hög kvalitet samt social integration inom ramen för Europa 2020-strategin. Med hänsyn till det rådande ekonomiska läget bör ESF därför fortsätta att vara ett viktigt strategiskt och ekonomiskt instrument och ges utökade resurser motsvarande de växande utmaningar som fonden kommer att möta (högre arbetslöshetsnivåer). Resurstillskottet bör motsvara ökningen av EU:s allmänna budget, dvs. 5,9 % i enlighet med vad som föreslås av kommissionen beträffande den allmänna ökningen av EU:s budget 2011.

1.4

I denna tid av ekonomisk kris är det särskilt viktigt att Europeiska rådet har beslutat att förstärka ESF:s roll. Arbetsmarknadspolitiken och den sociala politiken bör även i fortsättningen utgöra den övergripande ramen för ESF. Satsningarna bör gälla både utvecklingen av de mänskliga resurserna, förbättringen av kompetensen och återintegreringen av friställda arbetstagare på arbetsmarknaden. För att förbättra EU:s konkurrenskraft och förverkliga Europa 2020-strategins mål bör tonvikten dock ligga på att skapa arbeten av hög kvalitet, på hållbar utveckling och på att integrera socialt utsatta grupper på arbetsmarknaden och i samhället, bl.a. ungdomar, kvinnor, invandrare, långtidsarbetslösa, de som står längst från arbetsmarknaden, äldre, funktionshindrade personer och etniska minoriteter.

1.5

Erfarenheterna av utnyttjandet av ESF bör användas för att stödja EU:s ekonomiska återhämtning och ekonomiska tillväxt. Detta bör ske genom ett förbättrat stöd till små och medelstora företag, mycket små företag och aktörer i den sociala ekonomin som beaktar målen inom ramen för ESF samt genom sociala förbättringar, både i fråga om att bevara och skapa arbeten av hög kvalitet och att främja social integration, i synnerhet genom arbete.

1.6

ESF bör i egenskap av EU:s instrument för investering i mänskliga resurser stödja de tre prioriteringarna i Europa 2020-strategin, nämligen smart tillväxt, hållbar tillväxt och tillväxt som omfattar alla. Sysselsättning, utbildning, aktiv integration och jämställdhetspolitiken är de viktigaste faktorerna när det gäller att ge människor ökade möjligheter genom att utveckla deras kunskaper och kvalifikationer, främja en innovationskultur, öka sysselsättningsgraden samt gynna en arbetsmarknad som är öppen för alla.

1.7

Partnerskapsprincipen, där partnerskapet innefattar arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället, utgör den viktigaste garantin för att insatserna inom strukturfonderna och särskilt Europeiska socialfonden ska fungera väl.

1.8

Det är viktigt att dra lärdom av arbetsmarknadsparternas roll i den sociala dialogen – och av de icke-statliga organisationernas roll i partnerskapet – för att motverka följderna av den ekonomiska krisen och uppnå resultat.

1.9

Principerna om partnerskap, icke-diskriminering och tillgänglighet samt hållbar utveckling (1) bör vidmakthållas och förstärkas för att konsolidera de goda resultat som uppnåtts under den senaste programperioden.

1.10

I bestämmelserna om strukturfonderna bör man tydligt ange partnerskapsprincipen samt ovannämnda principer i stället för att hänvisa till gällande nationella bestämmelser och praxis. Man bör också klart definiera varje partnerskaps funktion, och kraftigt förstärka uppföljningskommittéernas ställning i förhållande till de behöriga nationella och regionala myndigheterna när det gäller deras roll i samband med planering, genomförande och uppföljning.

1.11

EESK instämmer i att utvärderingen av användningen av medlen bör förbättras liksom prestationerna och resultaten. För att åstadkomma detta är det dock viktigt att fastställa indikatorer samt att ha både kvantitativa och kvalitativa mått som gäller hela förfarandet för att genomföra sammanhållningspolitiken.

1.12

Konsekvensen bör säkerställas mellan de prioriteringar som fastställs på olika nivåer, dvs. såväl nationellt, regionalt som lokalt.

1.13

Samverkan bör förstärkas med Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra fonder, inom vilka principerna om partnerskap, icke-diskriminering och hållbarhet bör betonas i högre grad. Överlappning bör undvikas mellan ESF och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och samordningen bör säkerställas eftersom åtgärderna inom ramen för ESF är förebyggande medan globaliseringsfondens insatser är av korrigerande karaktär.

1.14

En mängd förbättringar bör göras av genomförandeförfarandena och de praktiska rutinerna för att få tillgång till ESF-finansiering. Framför allt bör byråkratin minskas kraftigt och snabbare betalningssystem införas för att minimera de finansiella kostnaderna för dem som genomför programmen. Man bör även förenkla förfarandena för fakturering och avstämning av räkenskaperna genom att exempelvis utnyttja schablonbelopp.

1.15

ESF bör i framtiden garantera tillräckliga resurser för genomförandet av Europa 2020-strategin med hjälp av innovativa finansieringsformer (2), t.ex. direkta anslag till riktade insatser på områdena sysselsättning och social integration för de mest sårbara grupperna eller personer som löper risk att utestängas.

1.16

Arbetsmarknadernas parter och det civila samhället har en viktig roll att spela i översynen, genomförandet och utvärderingen av ESF. Därför kommer EESK i framtiden att kontinuerligt följa upp utnyttjandet av ESF, och på så sätt bidra till en förbättring av den viktiga faktor i beslutsprocessen som utgörs av kommunikationen mellan EU-institutionerna, arbetsmarknadsparterna och alla aktörer i det civila samhället.

2.   Bakgrund: den diskussion som kommissionen inlett om Europeiska socialfondens framtid

2.1   De program som ESF finansierar under perioden 2007–2013 har nu genomförts till hälften.

2.2   Kommissionen har lagt fram sina huvudriktlinjer för EU:s framtida budgetram i ”Översyn av EU:s budget” (KOM (2010) 700 slutlig) och för strukturfonderna i slutsatserna i den femte rapporten om sammanhållningen (KOM (2010) 642 slutlig).

2.3   ESF:s framtid bör planeras med beaktande av Lissabonfördraget. I enlighet med den nya artikel 9 ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

2.4   Den ändrade artikel 175 omfattar numera territoriell sammanhållning. Som det främsta europeiska finansieringsinstrumentet för att stödja mänskliga resurser kommer ESF att fortsätta att bidra till uppnåendet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, i enlighet med vad som anges i artikel 162 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

2.5   Den nya politiska ramen för det kommande decenniet – Europa 2020-strategin – bekräftades av Europeiska rådet den 17 juni 2010. EU har därmed åtagit sig att uppnå en sysselsättningsgrad på 75 % för befolkningen i åldrarna 20–64 år, att sänka andelen ungdomar som slutar skolan i förtid till under 10 %, att se till att minst 40 % av den yngre generationen har avslutad högre utbildning, att minska antalet personer som hotas av fattigdom med 20 miljoner och att öka de privata och offentliga investeringarna i forskning och utveckling till 3 % av BNP (3).

2.6   Kommissionen kommer under 2011 att föreslå en ny budgetram för perioden efter 2013, en ram som ska åtföljas av lagstiftningsförslag om strukturfonderna, inklusive Europeiska socialfonden. Den 19 oktober 2010 lade kommissionen därför fram ett meddelande om översyn av EU:s budget. Detta bör vara rätt tillfälle att ge en nystart åt ESF och införa förändringar. ESF:s synlighet och särdrag bör stärkas i EU:s nya budgetram.

2.7   I kommissionens femte rapport om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, som offentliggjordes den 10 november 2010, presenteras alternativ för den framtida sammanhållningspolitiken.

2.8   När det gäller ESF:s framtid har diskussioner inletts med särskilda undersökningar som underlag.

2.9   Vidare antog Europeiska socialfondskommittén ett yttrande den 3 juni 2010 och kommissionen arrangerade en konferens den 23–24 juni 2010.

2.10   Den 7 oktober 2010 begärde kommissionen att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén skulle utarbeta ett förberedande yttrande för att analysera de frågor som togs upp i Europeiska socialfondskommitténs yttrande.

2.11   Diskussionerna gäller följande fem frågor:

Vilket mervärde har ESF jämfört med strikt nationella finansieringsinstrument?

Vilka uppgifter och prioriteringar bör ESF ha i samband med Europa 2020-strategin?

Hur ska man säkerställa ESF:s geografiska och tematiska koncentration?

Hur ska man uppnå en maximal synergi med de övriga fonderna, särskilt med Europeiska regionala utvecklingsfonden?

Vilket genomförandesystem ska användas för att uppnå en förvaltning som är både effektivare och enklare?

2.12   Med hänsyn till att arbetstillfällen för närvarande tenderar att gå förlorade i EU borde ESF dessutom spela en ännu mer framträdande roll i den europeiska sammanhållningspolitiken. Därför bör dess budget ökas betydligt, dvs. med minst 5,9 % såsom Europeiska kommissionen har föreslagit som allmän ökning av EU:s budget 2011.

3.   Allmänna synpunkter på Europeiska socialfondens framtid

3.1   De sammanhållnings- och solidaritetsprinciper som föreskrivs i fördraget utgör de två av de viktigaste grundpelarna för integrationen av medborgarna och territorierna. Följaktligen bör dessa principer stå i centrum för diskussionerna om EU:s framtida budget.

3.2   I Lissabonfördraget bekräftas dessa principer bland annat i artikel 174 som föreskriver följande: ”För att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen ska denna utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning.”

3.3   I fördraget understryks framför allt följande: ”Unionen ska särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna.” Detta mål har blivit ännu viktigare efter de två senaste utvidgningarna av EU.

3.4   I EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som blivit rättsligt bindande efter det att den införlivats i fördraget, föreskrivs att EU med den territoriella sammanhållningen ska främja den sociala sammanhållningen genom att garantera alla medborgare sociala rättigheter oberoende av deras region eller nationalitet samtidigt som all diskriminering förbjuds och insatser görs för lika möjligheter m.m.

3.5   Sammanhållningspolitiken ska inte bara minska skillnaderna mellan regionerna utan även genom en inriktning på individerna främja ett samhälle med full sysselsättning, lika möjligheter, social integration och sammanhållning i EU, dvs. mer allmänt den europeiska sociala modellen.

3.6   Europeiska rådet har bestämt att strukturfonderna är de finansiella instrument som behövs för att genomföra Lissabonstrategin. Med Lissabonstrategin som utgångspunkt har insatserna inriktats på dem som har lägst kvalifikationer och störst svårigheter att få tillgång till den aktiva nationella arbetsmarknadspolitiken (4). I detta sammanhang är Europeiska socialfonden det främsta verktyget för att stödja genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning. Fonden bör även i framtiden vara ett effektivt verktyg för att garantera en hög sysselsättningsgrad med arbeten av hög kvalitet samt social integration inom ramen för Europa 2020-strategin.

3.7   Den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen måste även i fortsättningen stå i centrum för Europa 2020-strategin, så att all kraft och förmåga satsas på att genomföra strategin. Strukturfonderna är centrala verktyg för att uppnå prioriteringarna för det som kallas ”smart och hållbar tillväxt för alla” i medlemsstaterna, regionerna och territorierna. Därför bör EFS fortsätta att vara ett viktigt strategiskt och ekonomiskt instrument för att höja sysselsättningsgraden och öka den sociala integrationen.

3.8   Partnerskapsprincipen, som inbegriper arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället (5), utgör den viktigaste garantin för att åtgärderna inom ramen för strukturfonderna och särskilt Europeiska socialfonden ska fungera väl.

3.9   Det är viktigt att dra lärdom av arbetsmarknadsparternas roll i den sociala dialogen – och av de icke-statliga organisationernas roll i partnerskapet – för att motverka följderna av den ekonomiska krisen och uppnå resultat.

3.10   Utvärderingen av användningen av medlen bör förbättras liksom prestationerna och resultaten. För att åstadkomma detta är det dock viktigt att fastställa indikatorer samt att ha både kvantitativa och kvalitativa mått som gäller hela förfarandet för att genomföra sammanhållningspolitiken. För närvarande försöker man garantera utgifternas riktighet, inte deras effektivitet. Dessa båda syften bör kombineras samtidigt som den administrativa bördan minskas och återställs till en rimlig nivå i enlighet med proportionalitetsprincipen.

3.11   Under den rådande ekonomiska krisen bör den europeiska sysselsättningsstrategin återigen stå i centrum för EU:s prioriteringar, och mer medel bör frigöras för att skapa och upprätthålla fler och bättre arbeten för alla. Arbetsmarknadspolitiken bör fortsätta att utgöra den övergripande ramen för ESF.

3.12   Europeiska rådets beslut om sammanhållningspolitikens bidrag till den ekonomiska återhämtningsplanen är en klart positiv signal. Strukturfonderna, som representerar över en tredjedel av EU:s budget, kan utgöra en finansieringskälla som gör det möjligt att klara utmaningarna på kort, medellång och lång sikt.

3.13   Den transnationella dimensionen, som kännetecknat tidigare gemenskapsinitiativ (särskilt Equal), bör återinföras som grundprincip för sammanhållningspolitiken för att garantera inte bara ett europeiskt utan också, och framför allt, ett mer solidariskt förhållningssätt, i den mån detta inte i tillräcklig grad sker enligt det nya övergripande förhållningssättet (mainstreaming) under programperioden 2007–2013. Man bör därför på nytt införa möjligheten att bevilja finansiering för europeiska projekt, framför allt för innovativa projekt på området transnationella nätverk.

4.   Särskilda synpunkter och förslag om ovannämnda frågor

4.1   ESF:s mervärde

4.1.1   Ända sedan ESF inrättades har fondens europeiska mervärde varit uppenbart, och detta gäller i ännu högre grad under den rådande ekonomiska krisen och med tanke på det stöd som den innebär för den ekonomiska tillväxten i EU.

4.1.2   ESF är den strukturfond som berör individerna direkt: arbetstagare, arbetslösa, de som är utestängda från samhället, personer med stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, ungdomar, äldre och andra sårbara grupper.

4.1.3   ESF är det främsta verktyget för att stödja genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning. Följaktligen bör denna strategi integreras konkret i den nationella, regionala och lokala arbetsmarknadspolitiken samt i de mål som eftersträvas genom ESF.

4.1.4   Europa behöver göra mycket stora investeringar i de mänskliga resurserna, som utan tvekan innebär en betydande konkurrensfördel för varje samhälle. Dessa investeringar bör föregripa de sociala förändringarna och samtidigt ta itu med problemen med att bevara och skapa sysselsättning genom att utveckla arbetstagarnas kvalifikationer och kompetens. Man bör även öka de europeiska företagens produktivitet genom att söka efter innovativa och mer effektiva sätt att organisera arbetet med hjälp av verkliga investeringar i utvecklingen av arbetstagarnas kompetens och i social integration samt genom att främja lika möjligheter och initiativ rörande den sociala ekonomin.

4.1.5   I denna tid av ekonomisk kris är det särskilt viktigt att Europeiska rådet har beslutat att förstärka ESF:s roll.

4.1.6   Investeringarna bör gälla utveckling av mänskliga resurser och återintegration av friställda arbetstagare på arbetsmarknaden, men de bör också bidra till skapandet av arbetstillfällen och hållbar tillväxt för att säkerställa synergier och samverkan mellan de båda processerna. De bidrag som en effektiv social sammanhållning kan ge till den europeiska konkurrenskraften bör därför beaktas. Genom ESF kommer finansiering för att integrera de grupper som är längst från arbetsmarknaden (funktionshindrade, unga som har särskilda problem med anställbarheten, äldre som riskerar fortsatt arbetslöshet och andra personer som är socialt utestängda) att ge ett påtagligt bidrag till en förbättrad konkurrenskraft för EU och på medellång sikt till förverkligandet av målen för Europa 2020-strategin.

4.1.7   Partnerskapsprincipen utgör den viktigaste garantin för att insatserna inom ramen för strukturfonderna ska fungera väl.

4.1.8   I bestämmelserna om strukturfonderna bör man tydligt ange partnerskapsprincipen i stället för att hänvisa till gällande nationella bestämmelser och praxis. Samtidigt bör man klart definiera varje partnerskaps funktion.

4.1.9   Parterna, inbegripet den sociala ekonomins organisationer, bör få tillgång till tekniskt stöd, och deras kapacitetsuppbyggnad bör stärkas med hjälp av branschorganisationer via ESF.

4.1.10   Partnerskap av hög kvalitet bör upprättas som inbegriper arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället under varje fas av användningen av fonderna, särskilt med tanke på deras viktiga roll när det gäller att motverka följderna av den ekonomiska krisen.

4.1.11   De andra grundprinciperna för att maximera mervärdet av ESF är att under genomförandet av fonden dels främja hållbar tillväxt för att skydda och förbättra miljön, dels främja jämställdhet mellan kvinnor och män och icke-diskriminering på grund av kön, ålder, etniskt ursprung eller ras, religion eller övertygelse, handikapp eller sexuell läggning. Dessutom bör tillgången till fonden underlättas, särskilt för personer med funktionshinder eller personer som är marginaliserade i samhället (6).

4.2   Uppgifter och prioriteringar för ESF inom Europa 2020-strategin

4.2.1   Den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen måste även i fortsättningen stå i centrum för Europa 2020-strategin, såsom föreskrivs i Europeiska rådets beslut.

4.2.2   Graden av samstämmighet mellan ESF och Europa 2020-strategin är beroende av den eventuella förekomsten av strategiska riktlinjer för att omsätta EU:s strategiska prioriteringar i operativa program.

4.2.3   ESF bör därför fortsätta att vara verktyget för genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning. ESF bör bidra till att skapa sysselsättning av hög kvalitet, som är en faktor av avgörande betydelse för den ekonomiska tillväxten inom EU. Skapandet av arbeten av hög kvalitet bör prioriteras, men man bör också fästa uppmärksamhet vid skapandet av andra typer av arbeten, t.ex. gröna jobb, på grund av den förändrade produktionsmodellen samt vid hållbar tillväxt för alla.

4.2.4   ESF är EU:s främsta finansiella instrument för att investera i mänskliga resurser genom att stödja genomförandet av aktiva integrationsåtgärder, insatser för aktivering, omskolning och vidareutbildning.

4.2.5   Erfarenheterna av utnyttjandet av ESF bör användas för att stödja EU:s ekonomiska återhämtning.

4.2.6   Det handlar om följande åtgärder och prioriteringar:

Stödja aktiv integration, inbegripet integration på arbetsmarknaden, särskilt för unga, äldre arbetstagare, funktionshindrade och andra utsatta grupper såsom invandrare, samt bekämpa diskriminering.

Öka sysselsättningsgraden för kvinnor och motverka den bristande jämställdheten i lönehänseende.

Inrätta observationscentrum för arbetsmarknaden och för utnyttjandet av strukturfonderna.

Främja omskolning och omplacering av arbetstagarna med inriktning på innovation samt en övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

Förbättra stödet för små och medelstora företag, mycket små företag och aktörer inom den sociala ekonomin, som utgör 80 till 90 % av Europeiska unionens näringsliv, samtidigt som man skapar arbeten av hög kvalitet.

Definiera ”utbildning i kristid” utifrån diskussioner om utvecklingen i olika sektorer och regioner.

Sprida bra metoder mer effektivt, exempelvis investering i deltidsarbete kombinerat med utbildning av arbetstagarna.

Förstärka den sociala dialogen genom gemensam utbildning för arbetsmarknadens parter.

Stödja utbildning och livslångt lärande.

Stödja ett direkt deltagande i planeringen, förvaltningen och utvärderingen av fonderna i överensstämmelse med artikel 11 i förordning (EG) 1083/2006, särskilt genom att förstärka kapacitetsuppbyggnaden.

Trygga kvaliteten i arbetet och arbetsförhållandena.

Främja hälsa och säkerhet i arbetet.

Se till att det finns tjänster med inriktning på vård och omsorg som är såväl fysiskt som ekonomiskt tillgängliga, och vidta åtgärder för att ”avinstitutionalisera” personer som begagnar sig av vårdinrättningar, till exempel personer med funktionshinder.

Modernisera arbetsförmedlingarna.

4.3   Geografisk och tematisk koncentration av ESF

4.3.1   Strukturfonderna utgör EU:s främsta verktyg för att i samarbete med medlemsstaterna stödja unionens minst gynnande områden samt de mest utsatta sociala grupperna i syfte att minska de socioekonomiska klyftorna mellan olika medlemsstater och territorier. De bör fortsätta att fylla denna funktion.

4.3.2   För att effektivt förverkliga Europa 2020-strategin bör man dessutom i det framtida ESF prioritera såväl den ekonomiska som den sociala och territoriella sammanhållningen genom att minska de socioekonomiska skillnaderna mellan och inom regionerna (såsom ojämlikheterna mellan olika socialgrupper). Alla medlemsstater har svårigheter på olika områden. Därför bör alla regioner med högre arbetslöshet än unionsgenomsnittet och obalanser på arbetsmarknaden som särskilt drabbar de mest utsatta grupperna få dra nytta av ESF, inbegripet regioner med en högre BNP, t.ex. storstads- och gränsregioner.

4.3.3   ESF som är inriktat på sysselsättning, utveckling av mänskliga resurser och främjande av social integration bör fortsätta att vara det instrument som berör individerna direkt, särskilt arbetstagarna, de arbetslösa, de som är utestängda från samhället, de unga, äldre och de mest sårbara personerna.

4.3.4   Konsekvensen bör säkerställas mellan de prioriteringar som fastställs på olika nivåer, dvs. såväl nationellt, regionalt som lokalt.

4.3.5   Denna konsekvens bör avspeglas i utarbetandet och genomförandet av de operativa programmen.

4.3.6   Varje medlemsstat bör fastställa prioriteringar och arbetssätt i enlighet med de specifika förutsättningarna och möjligheterna i landets regioner. Medlemsstaterna bör även fastställa prioriteringarna i linje med respektive medlemsstats reformplaner, förutsättningar och möjligheter, och därmed också med beaktande av Europa 2020-strategin och framför allt de delar av strategin som rör sysselsättning, utbildning och social integration.

4.3.7   Dessutom bör lämpliga stödmekanismer undersökas, t.ex. direkt tilldelning av finansiering till insatser riktade till utsatta grupper (exempelvis personer med funktionshinder (7) för att koncentrera sammanhållningspolitiken på ett begränsat antal prioriteringar (8). EESK har redan tidigare rekommenderat att fonderna ska inriktas på specifika mål inom ramen för social integration (9) .

4.4   Synergi med övriga strukturfonder

4.4.1   Europeiska socialfonden är det viktigaste verktyget för genomförandet av den europeiska sysselsättningspolitiken och bör så förbli.

4.4.2   Samverkan bör dock ökas med Europeiska regionala utvecklingsfonden, och inom ramen för denna bör principerna om partnerskap, jämlikhet, icke-diskriminering och hållbarhet förstärkas liksom målen för sysselsättning och social integration. Med anledning av detta måste flexibilitetsprincipen stärkas i syfte att optimera komplementariteten och samordningen mellan Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra fonder (såsom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket) så att man därmed säkrar finansieringen av kompletterande initiativ, däribland de som är utformade för att öka tillgången till yrkesutbildning och infrastruktur för funktionshindrade.

4.4.3   Överlappning bör undvikas mellan ESF och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och samordningen bör säkerställas eftersom åtgärderna inom ramen för ESF är förebyggande medan globaliseringsfondens insatser är av korrigerande karaktär.

4.5   Förvaltningssystem

4.5.1   En mängd förbättringar bör göras av genomförandeförfarandena och de praktiska rutinerna för att få tillgång till finansiering via ESF.

4.5.2   För att garantera dessa förbättringar bör partnerskapsprincipen behållas och förstärkas i det framtida ESF. Det bör påpekas att partnerskapsprincipen är ett grundläggande verktyg för ett effektivt genomförande av ESF, eftersom partnerskap gör det möjligt att mobilisera ytterligare resurser. Med tanke på den allmänna minskningen av de offentliga utgifterna i hela EU är det därför synnerligen viktigt att främja partnerskap.

4.5.3   Förbättringarna avser framför allt följande:

Minskad byråkrati före och under genomförandet av det operativa programmet genom att förenkla förfarandena för att få tillgång till finansiering, påskynda bl.a. betalningssystemet för att minimera de finansiella kostnaderna för dem som genomför programmet och förenkla förfarandena för fakturering och avstämning av räkenskaperna, t.ex. genom att använda schablonbelopp och förenkla redovisningen av projekt så att den bygger på konkreta resultat snarare än på finansiella dokument.

Begränsad möjlighet för medlemsstaternas myndigheter att fastställa ytterligare administrativa mekanismer eller villkor som komplicerar tillgången till finansiering via ESF.

Bättre spridning av information om möjligheterna till finansiering, bl.a. genom att tillämpa europeiska miniminormer för öppenhet och tillgång till information om möjligheterna till finansiering via ESF, t.ex. genom att förenkla det språk som används.

Förbättrad insyn och effektivitet på både nationell och regional nivå när det gäller urvalsförfarandet för de projekt som ska finansieras. Man bör även se till att innovativa projekt får särskild uppmärksamhet.

Man bör också fästa särskild uppmärksamhet vid byggnadsmiljöer, nya tekniker och transporter (inklusive varor, tjänster och infrastruktur) i syfte att undanröja hindren för fullt tillträde till de åtgärder som samfinansieras genom ESF.

4.5.4   Ett effektivt utnyttjande av medlen bör säkerställas och utvärderas i fråga om både kvantitativa och kvalitativa resultat.

4.5.5   Indikatorer som är kopplade till finansieringen bör fastställas.

4.5.6   Arbetsmarknadens parter och det civila samhället har en viktig roll att spela i denna process.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  Såsom fastställs i artiklarna 11, 16 och 17 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

(2)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 19 oktober 2010”Översyn av EU:s budget”, KOM(2010) 700.

(3)  Meddelande från kommissionen av den 3 mars 2010: ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010) 2020 slutlig).

(4)  EESK:s yttrande om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier – Lissabonstrategin”, EUT C 256, 27.10.2007.

(5)  Såsom föreskrivs i artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

(6)  Såsom föreskrivs i artiklarna 11, 16 och 17 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

(7)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 15 november 2010 om ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU”, KOM 2010 (636) slutlig.

(8)  EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden”, EUT C 234, 22.9.2005.

EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (i enlighet med artikel 128 EG-fördraget)”, EUT C 162, 25.6.2008, s. 92.

EESK:s yttrande om ”Personer med funktionshinder: successivt tillträde till sysselsättning och tillgänglighet för personer med funktionshinder i EU. Lissabonstrategin efter 2010”, EUT C 354, 28.12.2010, s. 8.

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 15 november 2010 om ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle I EU”, KOM 2010 (636) slutlig.

(9)  EESK:s yttrande om ”Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning”, EUT C 120, 16.5.2008, s. 73, punkt 4.5.2.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/15


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Vilket slags grannskapspolitik behöver vi för att trygga energiförsörjningen i EU?”

(förberedande yttrande på begäran av det ungerska ordförandeskapet)

2011/C 132/04

Föredragande: Edgardo Maria IOZIA

Den 15 november 2010 beslutade det ungerska ordförandeskapet att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Vilket slags grannskapspolitik behöver vi för att trygga energiförsörjningen i EU?

(förberedande yttrande).

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 mars 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 86 röster för, 4 emot och 8 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) framför härmed följande synpunkter:

1.1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) önskar se en snabb och fortlöpande förstärkning av EU:s gemensamma utrikespolitik på området för energi, försörjningstrygghet och samarbete med producent-, transit- och konsumentländerna, i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna, så att denna politik med hänsyn till energiförsörjningens strategiska betydelse kan samordnas och integreras med unionens säkerhets- och försvarspolitik.

1.1.2

EESK önskar att det utses en hög representant för energipolitiken som ska stödja den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med tanke på att frågan om tryggad energiförsörjning bör ingå i dessa politikområden. Kommissionären med ansvar för energifrågor skulle formellt kunna tilldelas denna roll.

1.1.3

EESK ser gärna att man antar en helhetsstrategi för den interna och den externa politiken och andra närliggande politikområden, bland annat grannskaps-, närhets- och miljöskyddspolitiken.

1.1.4

EESK önskar att man undanröjer den ensidighet som råder inom energisektorn och som underminerar principen om solidaritet mellan medlemsstaterna, eftersom de länder som inte har tillräcklig förhandlingsstyrka har stora svårigheter att säkra leveranser till rimliga och hållbara priser.

1.1.5

Kommittén ser gärna en vidareutveckling av energigemenskapen genom att denna partnerskapsmodell utvidgas till de sydliga Medelhavsländerna, i synnerhet med ett mandat att stödja utvecklingen av energieffektivitet, förnybar energi och nätens sammankoppling och driftskompatibilitet. Målet för denna nya gemenskap bör vara att främja ett nytt energistadgefördrag och ett nytt energistadgeprotokoll om energieffektivitet.

1.1.6

EESK önskar få tillträde till det östliga partnerskapets plattform 3 (energitrygghet) och vill att denna plattform systematiskt ska inbegripa företrädare för arbetsgrupp 3 (”Miljö, klimatförändringar och energitrygghet”) i det östliga partnerskapets forum för det civila samhället, mot bakgrund av att synpunkterna från det civila samhället, inbegripet arbetsmarknadens parter, fortfarande alltför ofta marginaliseras eller rentav tystas ned.

1.1.7

EESK efterlyser en ny institutionell förankring av energifrågorna som enligt de gällande fördragen är ett område där EU:s befogenheter, även om dessa stärkts, endast är ett komplement till den nationella politiken. Behörighet att fatta beslut om den interna energimixen bör dock även i forstsättningen ligga hos den nationella politiken. Därför uppmanar vi kommissionen att undersöka möjligheten att upprätta ett EU-fördrag om energi med Euratomfördraget som förebild.

1.1.8

Kommittén vill att man strävar efter att sluta ett multilateralt och övergripande avtal med Ryssland, i syfte att försvara unionens allmänna intressen. En sådan politik bör också föras gentemot länderna i Kaukasus, som i framtiden kommer att få allt större betydelse för EU:s energiförsörjning.

1.1.9

EESK ser gärna en utveckling av de strategiska partnerskapen med USA, Japan, Brasilien, Indien och Kina om energiförsörjningens effektivitet och säkerhet samt minskade utsläpp av växthusgaser i syfte att uppnå enighet om en global överenskommelse som kan ersätta Kyotoprotokollet. EESK efterlyser också en förnyelse av de befintliga avtalen med de framväxande demokratierna i Nordafrika och Mellanöstern, med beaktande av deras utvecklingsbehov.

1.1.10

EESK ser gärna att man överväger att hålla en internationell konferens om detta ämne i syfte att utarbeta ett energistadgefördrag och ett energistadgeprotokoll om energieffektivitet som är effektivare, som innebär större delaktighet, som har en större räckvidd och som är samordnad med den ekonomiska och politiska utvecklingen på energiområdet.

1.1.11

Europas energiberoende bör gradvis minskas genom en mer målinriktad och tvingande politik på energieffektivitetsområdet samt stöd till utveckling av alternativa och hållbara energikällor med låga koldioxidutsläpp.

1.1.12

EESK stöder prioriteringen av de projekt för energidiversifiering som genomförs i grannländerna, som t.ex. energikorridoren mellan Kaspiska havet, Svarta havet och EU och i synnerhet Nabuccoledningen, infrastruktur för flytande naturgas, sammankoppling av elnät, fullbordandet av EU–Medelhavsområdets infrastrukturringar för el och gas samt förverkligandet av nya projekt för oljeinfrastruktur av europeiskt intresse såsom Odessa-Gdansk-projektet och Constanta-Trieste-projektet samt Nord Stream, som är av stor betydelse för Finland och som man borde begära en omförhandling om för en eventuell sammankoppling med de baltiska länderna och Polen.

1.1.13

EESK önskar att EU-institutionerna i en anda av solidaritet på allvar tar itu med frågan om energiförsörjningen. Kommittén uppmanar rådet, Europaparlamentet och kommissionen att vidta alla tänkbara åtgärder för att använda energidiplomati som ett instrument för att skydda arbetstagare, företag och de europeiska medborgarnas livskvalitet.

2.   Inledning

2.1   Denna framställning från EU:s ordförandeskap till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén rör en av de mest känsliga och grundläggande punkterna i EU-27:s strategi på energiområdet, nämligen försörjningstryggheten och användningen av ett av EU:s samarbetsinstrument, grannskapspolitiken.

2.2   Energifrågan har på senare år blivit en av de mest avgörande och viktigaste frågorna inom ekonomi-, social- och miljöpolitiken. Den hållbara utvecklingen, nu och i framtiden, är beroende av att energi finns att tillgå, att den används med hänsyn och gott omdöme och att forskning i nya energislag bedrivs i överensstämmelse med målet om ett koldioxidsnålt samhälle.

2.3   Den rättsliga ramen

2.3.1   Genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) infördes en ny artikel 194 som fastställer unionens befogenheter att föra en politik som i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna syftar till att

garantera att energimarknaden fungerar,

garantera energiförsörjningen i unionen,

främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor, och

främja sammankoppling av energinät.

2.3.2   I enlighet med EUF-fördragets artikel 4.2 i har EU delad befogenhet på energiområdet.

2.3.3   När det gäller internationella avtal ger artikel 216 i EUF-fördraget unionen de nödvändiga befogenheterna att ingå avtal för att nå unionens mål.

2.4   EU:s beroende av tredjelandsleverantörer

2.4.1   EU är mycket beroende av energi som levereras av tredjeländer. Under perioden 1997–2007 steg energiberoendet av utlandet från 45 till 53,1 % (Eurostat, Energy, transport and environment indicators, 2009 års upplaga), trots en förbättring av energiintensiteten som föll med 17 procentenheter. Endast Danmark är fortfarande en nettoexportör av energi, med 25,4 % av landets behov. Polen har ökat sitt beroende från 6,4 % 1997 till 25,5 % 2007.

2.4.2   Malta, Luxemburg, Cypern, Irland, Italien och Portugal är de länder som har det största beroendet, mellan 82 och 100 %.

2.4.3   Om man tar hänsyn till energikällor har EU-27:s beroende av olja ökat från 75,8 till 82,6 %. Danmark är det enda land som väsentligt ökat sin export, medan alla andra länder är nettoimportörer.

2.4.4   Beroendet av naturgas har ökat med hela 33 %, från 45,2 till 60,3 %. Danmark och Nederländerna är de enda exportländerna, medan Irland har haft den största ökningen av beroendet, från 31,2 till 91,4 % mellan 1997 och 2007.

2.4.5   Produktionen av primärenergi i Europa föll från 962 384 (ktoe) 1997 till 849 592 (ktoe) 2007 med följande fördelning mellan de olika energikällorna: kol 10 %, brunkol 12 %, olja 14 %, naturgas 20 % och kärnkraft 28 %. Förnybara energikällor står för 16 %.

2.4.6   Den interna bruttokonsumtionen ökade med 6 % från 1 704 473 (ktoe) till 1 806 378 (ktoe) med följande fördelning på energikällor: kol 13 %, brunkol, 6 %, olja 36 %, naturgas 24 %, kärnkraft 13 % och förnybara energikällor 8 %. Medan förbrukningen av olja, kärnkraft och brunkol på det hela taget var oförändrad under denna tioårsperiod, föll förbrukningen av kol med 7 %. Under samma period ökade förbrukningen av naturgas med 20 % och förbrukningen av förnybara energikällor med 50 %, även om deras andel fortfarande bara motsvarar 8 %.

2.5   Import per ursprungsland

2.5.1   De viktigaste leverantörerna av bränsle för energiproduktion (2007):

Naturgas:

Olja:

Kol:

Uran (2009):

Ryssland 39 %

Ryssland 33 %

Ryssland 25 %

Australien 22 %

Norge 26 %

Norge 15 %

Sydafrika 21 %

Ryssland 21 %

Algeriet 16 %

Libyen 10 %

Australien 13 %

Canada 19 %

Libyen 5 %

Saudiarabien 7 %

Colombia 13 %

Niger 11 %

 

Iran 6 %

USA 9 %

Kazakstan 9 %

 

 

Indonesien 8 %

Sydafrika - Namibia 5 %

2.5.2   Det framgår tydligt av tabellen att importen är koncentrerad till några få länder. 86 % av naturgasen kommer från fyra länder, 71 % av oljan från fem länder, 89 % av kolet från sex länder och 87 % av uranet också från sex länder.

2.5.3   Ryssland är den viktigaste partnern för nästan alla bränslen. Importen från Ryssland svarar för ca 30 % av EU:s energibehov och den ökar stadigt. Andra viktiga partner som står för en stor del av energiförsörjningen är Norge, Algeriet och Libyen för flytande kolväten samt Australien, Kanada, Columbia och Niger för kol och uran.

2.5.4   Elförsörjningen uppvisar en volatil utveckling. Under den tioårsperiod som undersökts i Eurostats rapport från 2009 var det under tre år en nettoexport, under tre år rådde i stort sett jämvikt på marknaden mellan tillgång och efterfrågan, medan det under fem år fanns ett stort behov av leveranser från tredjeländer. Italien är den största importören med 46 283 GWh och Frankrike är den största exportören med 56 813 GWh. År 2007 importerade EU-2710,5 TWh el.

3.   EU:s politik

3.1   De ständigt stigande priserna på olja och de därtill kopplade priserna på kolväten nådde en historiskt hög nivå 2008 då oljepriset steg från 90 dollar i februari till 147,27 dollar den 11 juli. Tidigare hade gasförsörjningskrisen, som kulminerade i januari 2006 då Gazprom stoppade gasleveranserna till sin ukrainska partner Naftogaz, placerat frågan om energi och försörjningstrygghet i centrum av den politiska debatten. Krisen 2009 var ännu värre för länderna i Östeuropa. Kommissionsledamoten med ansvar för energifrågor, Andris Piebalgs, tog itu med krisen med fasthet och omdöme och han lyckades säkra regelbundna leveranser, trots att trycket i gasledningarna sjönk och leveranserna till EU under några dagar minskade med ca 30 %.

3.2   Redan i EKSG-fördraget (Europeiska kol- och stålgemenskapen) från 1952 och Euratom-fördraget från 1957 var energin en central fråga. I de diskussioner som föregick Romfördraget ansåg vissa att energifrågan borde vara ett av den gemensamma marknadens verksamhetsområden och till fullo omfattas av gemenskapens befogenheter.

3.3   Först efter många år och inför en mycket allvarlig kris insåg man att Europas energiberoende inte bara är av avgörande ekonomisk betydelse, utan i synnerhet att energiförsörjningen mycket lätt kunde användas som ett politiskt påtryckningsmedel.

3.4   Det råder ingen tvekan om att EU:s växande beroende av leveranser från icke-demokratiska och instabila områden och länder där mänskliga och sociala rättigheter ofta inte respekteras, i synnerhet beroendet av gasleveranser från Ryssland, ger anledning till stor oro. På längre sikt kan detta skapa stora problem inte bara för medlemsstaterna, utan först och främst för Europeiska unionens övergripande säkerhet.

3.5   Den internationella situationen har förändrats i grunden. Kinas, Indiens och Brasiliens ekonomiska och politiska roll, USA:s långsiktiga strategi för att så länge som möjligt bevara sina interna reserver samtidigt som man ökar sin efterfrågan på energi på de internationella marknaderna samt den växande instabiliteten och radikaliseringen av konflikterna i de exporterande områdena gör det nödvändigt att radikalt lägga om den europeiska politiken. Energisäkerheten har blivit en faktor som inte kan skiljas från den nationella säkerheten och den ekonomiska utvecklingen.

4.   De nya scenarierna

4.1   Med tanke på energisäkerhetens strategiska betydelse måste man i det nya scenariot ta hänsyn till alla tänkbara scenarier i grannländerna i öster, i söder, i Medelhavsområdet och i Mellanöstern. Det är nödvändigt att påskynda genomförandet av energipartnerskapet mellan EU och Afrika och påbörja förberedelserna för en stor internationell konferens om energitillgång och energiförsörjning med syfte att utarbeta nya gemensamma regler. Om man kan uppnå enighet om en ny global pakt om energisäkerhet, bör de specialiserade internationella organen få i uppgift att kontrollera att den efterlevs. Med tanke på att det är en fråga av största betydelse bör de stora internationella institutionerna spela en avgörande roll.

4.2   EU bör betrakta försörjningstryggheten som ett av de prioriterade områdena för sin utrikes- och säkerhetspolitik och vid sidan av den ansvarige för utrikespolitiken bör ett nytt ämbete inrättas som hög representant för energipolitiken. Även om vissa framsteg har gjorts i riktning mot en gemensam politik, finns det fortfarande en tendens hos medlemsstaterna att inte släppa på kontrollen genom att hålla fast vid de bilaterala förbindelserna med producentländerna.

4.3   Trots fördragsändringarna och den nya artikel 194 i EUF-fördraget är det fortfarande inte klart hur EU bör utöva sina befogenheter och i synnerhet inte hur ”andan av solidaritet” ska omsättas i praktiken. Vissa framsteg har gjorts, t.ex. när det gäller de strategiska gasreserverna där länderna för första gången visat prov på ett solidariskt engagemang. Kommissionen försöker genomföra en seriös utrikespolitik. Under innevarande år kommer kommissionen att skicka ut ett meddelande om internationell politik och energisäkerhet. Några medlemsstater håller i stället på att utveckla en egen utrikespolitik för energiförsörjning, i första hand med Ryssland och med vissa länder i Medelhavsområdet. Detta skapar stora svårigheter för andra länder, eftersom detta försvagar EU:s samlade förhandlingsstyrka.

4.4   Det råder ingen tvekan om att fördragets nuvarande lydelse är en god kompromiss, men den räcker inte för att möta framtidens utmaningar. Hela energipolitiken bör omprövas i ett särskilt fördrag med Euratom-fördraget som modell, så att säkerhetspolitiken, som även omfattar politiken för energitrygghet, får en betydande institutionell roll. Den ensidighet som råder på energiområdet måste övervinnas genom en stark gemensam politik för energisolidaritet som bygger på en diversifiering med en energimix som är anpassad till de enskilda medlemsstaternas villkor och särdrag. Denna politik bör dock först och främst vara miljömässigt hållbar eftersom de viktigaste sektorerna som är kopplade till energibehovet, såsom produktion, transport och distribution av el, är de som står för den allra största delen av utsläppen av växthusgaser.

4.5   Den östliga dimensionen av EU:s externa politik

4.5.1   Som ett led i grannskapspolitiken bör samarbetet med länderna i Östeuropa, som t.ex. Moldavien, Ukraina och Vitryssland, trots välkända politiska svårigheter, intensifieras och dessa länder bör involveras i den gemensamma politiken. Detta förutsätter naturligtvis att de demokratiska spelreglerna och de mänskliga rättigheterna efterlevs, vilket nyligen har satts på hårda prov i Vitryssland i samband med det våldsamma förtrycket av politiska motståndare. Energigemenskapens erfarenheter med länderna på Balkan och i Östeuropa har varit positiva. Energigemenskapen inrättades med syftet att stödja en eventuell integration av länderna från det f.d. Jugoslavien, men den har med tiden utvidgats och nyligen har Ukraina anslutit sig, vilket kommer att säkra ännu tätare förbindelser med länderna i Centralasien som Uzbekistan och Kirgizistan.

4.5.2   År 2008 föreslog Polen och Sverige att det skulle inrättas ett östligt partnerskap i form av ett EU-initiativ omfattande sex grannländer (Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina) i syfte att fördjupa det politiska samarbetet och den ekonomiska integrationen samt inrätta multilaterala samarbetsstrukturer i regionen. Länderna inom det östliga partnerskapet höll sitt första toppmöte i Prag den 7 maj 2009 och lanserade där aktiviteterna inom partnerskapet.

4.5.3   EESK har medverkat i tre av de fyra tematiska plattformarna i det östliga partnerskapet och vill snarast medverka även i plattform 3 om energitrygghet, där man behandlar en förstärkning av energigemenskapen och energistadgan, förbättrad energieffektivitet och de förnybara energikällornas roll. Att öka energieffektiviteten i EU:s östliga partners ekonomier och främja användningen av förnybara energikällor i grannländerna bör vara en av de viktigaste åtgärderna inom ramen för partnerskapet. Det krävs emellertid ytterligare åtgärder för att främja samarbetet, modernisera energisektorns infrastruktur och utveckla andra ömsesidiga förbindelser mellan nätverken för energiproduktion och -distribution.

4.5.4   Dessa frågor är av avgörande betydelse för det civila samhället och får inte enbart handläggas av offentliga myndigheter och finansinstitut. EESK vill att det östliga partnerskapets plattform 3 systematiskt – och inte bara från fall till fall – ska inbegripa företrädare för arbetsgrupp 3 (”Miljö, klimatförändringar och energitrygghet”) i det östliga partnerskapets forum för det civila samhället, mot bakgrund av att synpunkterna från det civila samhället, inbegripet arbetsmarknadens parter, fortfarande alltför ofta marginaliseras eller rentav tystas ned. Initiativet att skapa ett näringslivsforum inom ramen för det östliga partnerskapet är ett försök att stärka den sociala dialogen om ekonomiska frågor och därmed också om energi.

4.6   Euromeddimensionen av EU:s externa politik

4.6.1   De pågående politiska förändringarna i flera länder söder om Medelhavet innebär att politiska beslutsfattare måste rådfråga och involvera det civila samhället på båda sidor om Medelhavet när det gäller en framtida gemensam energipolitik, för att se till att det inte uppstår en känsla av att denna politik har påtvingats uppifrån eller utifrån, utan i stället verkligen stöds av en bredare allmänhet. EESK verkar för att inrätta en församling för ekonomiska och sociala råd från Medelhavsområdet under hösten 2011. Denna församling skulle kunna utgöra ett mycket viktigt forum för det civila samhället när det gäller energipolitiska diskussioner.

4.6.2   EU bör lägga fram förslag om inrättande av en särskild energigemenskap med länderna i södra Medelhavet. Färdigställandet av Medelhavsringen för elnät, de projekt som är under utveckling, bl.a. Desertec, solenergiplanen för Medelhavsområdet och själva Medelhavssamarbetet bör i t.ex. Maghrebländerna leda till ett närmare samarbete inom området energieffektivitet, förnybara energikällor, överföring, sammankoppling av nät samt modernisering av produktions- och distributionssystemen.

4.6.3   Fördelarna för EU är uppenbara. En förstärkning av infrastrukturen i våra partnerländer i Medelhavsområdet kommer att hjälpa dem att uppnå många gemensamma mål, bland annat hållbar utveckling, minskning av den samlade efterfrågan på energi, vilket kommer att bidra till att öka energisäkerheten och stabilisera priserna på råvaror, samt minskning av utsläppen.

4.6.4   Detta stöd, delvis finansiellt, med hjälp av EIB när det gäller Medelhavsländerna och EBRD för de länder som omfattas av dess behörighetsområde, kan vara en del av det ekonomiska stöd som EU bör åta sig att ge till de utvecklade ekonomierna så att dessa ska kunna uppnå en hållbar utveckling med låga koldioxidutsläpp.

4.7   Under den närmaste framtiden kommer program som syftar till en markant förbättring av energieffektiviteten att utgöra den strategiska axel som energigemenskapens stöd till partnerländerna ska bygga på. Detta projekt ingår också i miljösamarbetet och de nya målen för perioden efter Kyoto.

4.8   Målen för en ny ”energidiplomati” gentemot producent-, transit- och konsumentländerna bör integreras i en ny institutionell, europeisk ram och införlivas i avtal och traktat med energistadgefördraget och energistadgeprotokollet om energieffektivitet som modell. Både fördraget och protokollet, som redan har funnits i tjugo år, är instrument för samarbete och lösning av internationella konflikter, men de har inte varit särskilt effektiva.

4.9   EU bör verka för en ny energistadga och ett nytt protokoll om energieffektivitet med länderna i södra Medelhavet och revidera och skärpa den nuvarande stadgan så att medlemsstaterna förbinder sig att föra en solidarisk energipolitik. I detta sammanhang får främjandet av integrationen i de baltiska länderna en särskild betydelse.

4.10   Det arktiska området och Barents hav kommer att bli ett av de områden i EU som har den mest dynamiska ekonomiska utvecklingen. Det är ett område som har stor betydelse för Norge, Ryssland, USA och Canada. Denna regions intressen, både lokala och globala, är en europeisk fråga som endast kan behandlas inom ramen för en kraftfull och realistiskt EU-politik.

4.11   Det unilaterala agerandet har kraftigt försvagat EU:s förhandlingsposition gentemot producentländerna och gjort det möjligt inte minst för Ryssland att på ett avgörande sätt lägga sig i vissa grannländers demokratiska beslut. EU tar i själva verket emot mer än 67 % av den ryska exporten av energiprodukter och av uppenbara geografiska och politiska skäl skulle det bli svårt för Ryssland hitta andra marknader som är lika lättillgängliga som vår.

4.12   Ryssland bör få bli medlem i WTO under förutsättning att specifika garantier ges angående de ryska energimonopolens uppförande, vilka ofta låter sig ledas av den politiska makten och stödjas av denna, samt naturligtvis att Ryssland löser sina konflikter med Georgien genom ett bilateralt avtal.

5.   Strategiska partnerskap med USA, Japan, Brasilien, Indien och Kina

5.1   Det kommer att vara av avgörande betydelse att utveckla strategiska partnerskap med de främsta aktörerna på den internationella energimarknaden, USA, Japan, Brasilien, Indien och Kina. Ett samarbete och en överenskommelse inom detta område bör särskilt omfatta frågan om försörjningstrygghet till rimliga priser, varvid man bör prioritera energieffektivitet och minska utsläppen av växthusgaser.

5.2   Frågan om försörjningstryggheten, med dess tydliga följdverkningar för säkerheten i allmänhet, den hållbara utvecklingen och kampen mot klimatförändringarna kräver ett brett multilateralt samförstånd. Den ekonomiska konkurrensen får inte äventyra stabiliteten och freden och vi måste se till att inte förvärra de internationella spänningar som redan idag kännetecknar många av de områden som energileveranserna kommer från.

5.3   Energifrågan har sedan länge varit föremål för diskussionerna inom G20. Dessa diskussioner, som ofta inte har blivit mer än goda avsikter, bör omsättas i avtal och strategiska partnerskap. Det mest realistiska tillvägagångssättet är sannolikt att upprätta bilaterala avtal. EU glömmer ofta bort att unionen är världens största ekonomiska område och lyckas inte genomdriva sin dagordning gentemot sina partner. Denna dagordning syftar till att stärka prioriteringarna för den europeiska utrikespolitiken som även i fortsättningen bör främja de demokratiska principerna, respekten för de mänskliga rättigheterna, folkens rätt till självbestämmande samt förkasta krig som medel för att lösa mellanfolkliga tvister vilkas lösning kräver starkare internationella institutioner.

5.4   De nya tillväxtekonomierna har lika stort intresse som EU av ett internationellt ramverk för stabila och säkra leveranser till rimliga priser. EU bör även vidta åtgärder för att upprätta strategiska partnerskap med dessa länder och främja ett regelsystem som inom ramen för en marknadsekonomi kan stärka samarbetet och förhindra onödig och dyrbar hamstring av råvaror.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


BILAGA

til Yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Följande ändringsförslag som fick minst en fjärdedel av de avgivna rösterna förkastades under debatten:

Punkt 1.1.12

Stryk text enligt följande:

EESK stöder prioriteringen av de projekt för energidiversifiering som genomförs i grannländerna, som t.ex. energikorridoren mellan Kaspiska havet, Svarta havet och EU och i synnerhet Nabuccoledningen, infrastruktur för flytande naturgas, sammankoppling av elnät, fullbordandet av EU–Medelhavsområdets infrastrukturringar för el och gas samt förverkligandet av nya projekt för oljeinfrastruktur av europeiskt intresse såsom Odessa-Gdansk-projektet och Constanta-Trieste-projektet samt Nord Stream.

Motivering

Det är de nationella politikernas och ekonomernas sak att bedöma hur pass viktiga dessa projekt är för de ovannämnda länderna, särskilt som det fortfarande finns konflikter beträffande Nord Stream när det gäller tillgången till hamnen i Świnoujście.

Resultat av omröstningen

För

:

33

Emot

:

46

Nedlagda

:

17


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/22


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Innovativa arbetsplatser: en källa till produktivitet och arbetstillfällen av hög kvalitet” (yttrande på eget initiativ)

2011/C 132/05

Föredragande: Leila KURKI

Medföredragande: Mihai MANOLIU

Den 16 september 2010 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen att utarbeta ett initiativyttrande om

Innovativa arbetsplatser: en källa till produktivitet och arbetstillfällen av hög kvalitet

Den 20 oktober 2010 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att omvandla studiegruppen till en underkommitté.

Underkommittén ”Innovativa arbetsplatser”, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 23 februari 2011. Föredragande var Leila Kurki och medföredragande Mihai Manoliu.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 94 röster för, 1 röst emot och 2 nedlagda röster:

1.   Rekommendationer

1.1

Kommittén anser att det är Europeiska unionens uppgift att stödja alla medlemsstater och företag i deras strävan att öka innovativiteten på arbetsplatserna. Med hjälp av innovativ verksamhet på arbetsplatserna vill man på ett hållbart sätt förnya företagens verksamhet och samtidigt förbättra såväl produktiviteten som kvaliteten på arbetslivet. Områden som behöver utvecklas är arbetsprocesserna, arbetets organisation, arbetsmetoderna och arbetsredskapen, den fysiska arbetsmiljön, arbetstagarnas yrkeskunnighet och arbetssätt samt chefs- och ledarskapet.

1.2

Kommittén föreslår att man tydligt definierar grundbegreppet ”innovativa arbetsplatser”. Det faktum att det saknas ett gemensamt godkänt begrepp kan vara en orsak till att innovativ verksamhet på arbetsplatserna tidigare har haft en begränsad roll i EU:s politiska dokument. EU-organen, medlemsstaterna, arbetsmarknadsparterna och organisationerna i det civila samhället måste förstå innovationernas betydelse och metoderna för att genomföra dem framför allt på företags- och organisationsnivå.

1.3

Även om begreppet ”innovativa arbetsplatser” inte nämns i kommissionens dokument anser kommittén att det är en av kärnfrågorna inom ramen för Europa 2020-strategin, eftersom innovativa arbetsplatser är en av grundförutsättningarna för att strategin ska bli framgångsrik. Kommittén föreslår att man inkluderar begreppet ”innovativa arbetsplatser” i strategin.

1.4

För att förbättra balansen i Europa 2020-strategin föreslår kommittén att kommissionen inleder ett pilotprojekt om innovativa arbetsplatser som en del av huvudinitiativet ”Innovationsunionen”. Det centrala syftet med projektet bör vara att förbättra kvaliteten på arbetslivet. Kommittén anser att man omedelbart bör inleda ytterligare undersökningar om sambandet mellan arbetslivets kvalitet, innovativitet och produktivitet, samt införa ett europeiskt index som beskriver arbetslivets kvalitet och dess inverkan på innovativiteten och produktiviteten. De uppnådda framstegen måste mätas med pålitliga indikatorer som inte enbart fokuserar på insatserna utan framför allt på resultaten.

1.5

Kommittén är oroad över att en stor del av EU-medlen koncentreras på framtagande av högteknologi och innovativa produkter, och att innovativiteten på arbetsplatserna inte ges en tillräckligt central roll. Kommittén anser att man inom innovationspolitiken i högre grad bör fokusera på hur olika partner kan effektivisera sitt samarbete för att främja innovativa arbetsplatser och därigenom förbättra EU:s konkurrenskraft och öka välfärden. Kommittén betonar att man med hjälp av EU-medel kan få fart på innovationsverksamheten på arbetsplatserna. Kommittén föreslår att kommissionen ser över alla sina finansieringsinstrument och utan dröjsmål gör de ändringar som behövs i dem (t.ex. strukturfonderna, i synnerhet socialfonden, ramprogrammen för forskning och innovation samt utbildningsinitiativen).

1.6

Kommittén anser att det är viktigt att man vid utvärderingen av innovationspolitiken fokuserar på hur kunskaperna utnyttjas och utvecklas på arbetsplatserna, och inte endast på tillgången till kunniga arbetstagare. Lika viktigt är det att uppmärksamma arbetsförhållandena, anställningsvillkoren och arbetsmiljön. Inom företagen och organisationerna behövs det ett nytt sektorsövergripande tänkesätt för att utveckla verksamheten. Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt överväga vilka politiska åtgärder och vilka former av arbetsorganisation som har varit affektiva när det gäller att främja innovativiteten med hjälp av kompetenssatsningar. För att få information om vad som fungerar på företags- och organisationsnivå måste kommissionen stödja forskningsverksamhet och spridning av forskningsresultaten. Kommissionen måste också göra en utvärdering av de nuvarande innovationsstrategierna, och försäkra sig om att alla strategier innefattar en definition av begreppet ”innovativa arbetsplatser”.

1.7

Kommittén anser att det är viktigt att inre marknaden fungerar på ett sätt som möjliggör en verksamhetsmiljö som uppmuntrar företagen och organisationerna att utveckla sin innovationsförmåga. Konkurrensen mellan företagen bör bygga på produkternas och tjänsternas kvalitet och miljövänlighet, inte enbart på priserna. Den offentliga upphandlingen kan här få stor påverkan genom goda exempel och vägledning.

1.8

Kommittén påminner om att medlemsstaternas regeringar här har en strategisk roll: Investeringar i innovationsprojekt och olika ekonomiska incitament är av avgörande betydelse. För att finansieringen effektivt ska kunna användas till att främja innovationer krävs det långsiktig planering och målmedvetenhet samt stöd i form av rådgivning och vägledning vid inledandet och genomförandet av utvecklingsprojekt. I detta sammanhang har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar när det gäller att förbereda, genomföra och utvärdera olika projekt. Vidare bör man förstärka den roll som det civila samhällets organisationer spelar när det gäller att tillhandahålla yrkesutbildning och presentera bästa lösningar.

1.9

Man måste ta i beaktande att utvecklingen av innovationspolitiken har nått olika långt i olika medlemsstater. Kommittén anser att kommissionen bör skapa möjligheter och förutsättningar att bygga en ny kunskapsgrund (till exempel med hjälp av bästa lösningar och ömsesidiga utbildningsprojekt) i de länder, som ännu inte har stor erfarenhet av att ta fram innovationer i företag och organisationer. Det vore värdefullt att i EU:s innovations- och utbildningsinitiativ betona innovationsverksamhet på arbetsplatserna samt nya typer av yrkesfärdigheter (utöver tekniska och yrkesmässiga kunskaper t.ex. även kommunikationsförmåga, kreativitet och innovativitet) och ledarskap. I detta sammanhang skulle kommissionen också kunna dra nytta av arbetet inom de utvecklingscenter som finns i flera medlemsstater och som är inriktade på att främja innovationer, arbetslivets kvalitet och produktiviteten.

1.10

Kommittén betonar att det är viktigt att fortsätta diskutera innovativa arbetsplatser i EU:s olika forum samt i medlemsstaterna, företagen och organisationerna. Kommittén spelar en viktig roll när det gäller att öka arbetsmarknadsparternas, de civila samhällsorganisationernas och mer allmänt beslutsfattarnas medvetenhet om behovet av att utveckla politiska riktlinjer som främjar innovation på arbetsplatserna. Det är EESK:s uppgift att se till att innovationsverksamhet på arbetsplatserna integreras i kommitténs egna dokument och mer allmänt i EU:s politiska dokument, framför allt genom att kommittén för fram sina innovationspolitiska ståndpunkter i yttranden på områdena ekonomi, sysselsättning och innovationspolitik samt genom att man utnyttjar sina täta kontakter med medlemsstaternas ekonomiska och sociala råd.

2.   Innovativa arbetsplatser och deras betydelse för ekonomisk tillväxt, hållbar produktivitet och kvaliteten på arbetsplatserna

2.1

EU:s medlemsstater och organ har förbundit sig att följa en strategi som hjälper Europa att komma stärkt ur krisen och som gör EU till en smart och hållbar ekonomi för alla, med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. Europa 2020-strategin innehåller en vision för EU:s sociala marknadsekonomi under 2000-talet (1).

2.2

Detta yttrande är en del av kommitténs bidrag till Europa 2020-strategin, och det är framförallt knutet till huvudinitiativen ”Innovationsunionen” och ”En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen” (2) samt till främjandet av arbetets kvalitet och livslångt lärande (3).

2.3

I detta yttrande definieras innovation enligt det utvidgade innovationsbegreppet: Innovation är en tillämpad kompetensbaserad konkurrensfördel, som uppstår bl.a. genom vetenskaplig forskning, teknologi, affärsmodeller, servicelösningar, design, varumärken och olika sätt att organisera arbetet och produktionen samt utveckla arbetsmiljön. Betecknande för en innovation är att den skapas då olika typer av kunnande kombineras, och den främjar utvecklingen av näringslivet, samhället och välfärden.

2.4

Innovationsbegreppet inbegriper produkter och tjänster samt tekniska, sociala och funktionella innovationer inom alla sektorer och organisationstyper. Enligt detta synsätt betraktas företag, frivilligorganisationer och organisationer inom den offentliga sektorn som innovatörer.

2.5

Med hjälp av innovativ verksamhet på arbetsplatserna vill man förbättra organisationernas produktivitet på ett hållbart sätt och samtidigt även höja kvaliteten på arbetslivet. Innovativa arbetsplatser stöder sociala och organisatoriska förändringar där integrerade och hållbara strategier tillämpas. Förändringarna förbättrar företagens kapacitet och sänker driftskostnaderna på lång sikt. Områden som behöver utvecklas är arbetsprocesserna, arbetets organisation, arbetsmetoderna, den fysiska arbetsmiljön, arbetsredskapen, arbetstagarnas yrkeskunnighet och arbetssätt samt chefs- och ledarskapet.

2.6

Investeringar inom ramen för innovationspolitiken bör på basis av definitionen av innovation ovan riktas till organisatoriska och arbetstagarbaserade innovationer på arbetsplatserna, i syfte att förbättra företags samt offentliga och övriga organisationers kapacitet och konkurrenskraft, skapa nya och bättre arbetstillfällen (nya typer av arbetstillfällen inom redan existerande branscher och nya arbetstillfällen inom nya branscher) och en hållbar produktivitetstillväxt samt förbättra arbetskvaliteten. Sådana innovationer bidrar till framgång för såväl arbetsgivarna, arbetstagarna som hela samhället.

3.   Nya tillväxtområden och förändringar i arbetslivskulturen

3.1

Europas ekonomi och välfärd behöver nya tillväxtområden och produktivitetstillväxt inom alla sektorer. Om detta uppnås på ett hållbart sätt kan innovativiteten främjas och fler arbetstillfällen av hög kvalitet skapas. Förbättrad produktivitet och arbetslivskvalitet fås framför allt genom att man kombinerar teknologi och arbetstagarnas kunnande, personalens engagemang och motivation samt ledarskapet, vilket resulterar i nya produkter, tjänster och verksamhetssätt. Förbättrad innovationsförmåga inom en organisation skapar en god cirkel, där innovativitet skapar produktivitet vilket i sin tur innebär att investeringar på nytt kan göras i innovationer i den ifrågavarande organisationen (4).

3.2

Tänkesättet inom arbetslivet kommer att genomgå en omfattande omvandling under de närmaste åren. Det här beror bland annat på de förändringar som den demografiska utvecklingen medför vad gäller arbetskraftens storlek, en högre utbildningsnivå bland arbetstagarna, forskningsframstegens (framför allt inom läkarvetenskapen) inverkan på livslängden och arbetslivets längd, det genomslag som digitaliseringen av produktion och tjänster kommer att få, den globala konkurrensen samt de krav som en hållbar utveckling ställer.

3.3

En nyckelfråga med tanke på medlemsstaternas och EU:s framtida konkurrenskraft är hur arbetet organiseras och hur ledarskapet på arbetsplatserna fungerar. Människorna börjar värdesätta arbetets meningsfullhet i allt högre grad och den betydelse som arbetet ger åt livet. Det ställs allt större krav på att arbetsliv, familj och fritid ska kunna kombineras. Det krävs också att arbetstiderna och lönesystemen beaktar den enskilda individens behov. Arbetsplatserna blir allt mer heterogena, vilket innebär att cheferna måste kunna leda arbetstagare i olika åldrar, av olika nationalitet och tillhörande olika minoriteter. Teknologins framåtskridande inverkar på ett avgörande sätt på arbetsmiljön och arbetsredskapen. År 2020 kommer arbetsplatserna bäst att kunna beskrivas med orden samarbetsorienterade, autentiska, personliga, innovativa och inriktade på sociala kontakter (5).

3.4

Förändringarna i arbetslivskulturen skapar tryck på att ändra arbetssätten och ledarskapet. Arbetets karaktär påverkas alltmer av tendensen att beakta hållbarhetsaspekterna i större utsträckning, när företagen börjar tillämpa ekonomiska, sociala och miljömässiga variabler då de mäter framgång och fattar verksamhetsbeslut. En princip som styr planeringen av hållbara arbetsplatser är skapandet av arbetsplatser som inte endast är hälsosamma och produktiva utan som också inspirerar människorna och förbättrar välbefinnandet.

4.   Innovativa arbetsplatser

4.1

En organisations innovationsförmåga grundar sig på ledningens och personalens motivation och engagemang att förnya det egna arbetet och organisationen. Resultatet är moderniserade produkt- och tjänstemodeller samt funktionella processer, som skapar ett mervärde för kunderna. Ju mer avancerade förfaranden organisationen tillämpar inom sin innovationsverksamhet, desto större är dess förmåga att genomföra innovationer (6).

4.2

Undersökningar visar att det snarare är arbetsplatsinnovationer än teknologiska innovationer som ligger bakom de framgångsrika innovationerna i en organisation (7). Det är viktigt att förstå förnyelseprocessens olika delområden: För att en produkt- eller tjänsteinnovation ska bli framgångsrik krävs det för det mesta även funktionella innovationer och innovationer med anknytning till arbetsmiljön (8).

4.3

Det är också viktigt att investera i forskning och teknologisk utveckling. Framgången garanteras ändå inte alltid av den nyaste teknologin, utan av den teknologi som är mest produktiv och har ett stort tillämpningsområde. Det är också viktigt att utnyttja de möjligheter som teknologi som tagits fram på annat håll (t.ex. IKT, digitalisering) och regelverken (bl.a. standardisering) erbjuder. Forskningsresultat och teknologi omvandlas ändå inte automatiskt till ny affärsverksamhet eller lönsamhet. Ibruktagandet av teknologi kräver ofta att det inom företaget finns egna kunskaper på hög nivå. Man måste alltså bli bättre på att utnyttja immateriellt kapital (9) och investeringar i detta. Det här är vanligen en av de svagaste länkarna vid ibruktagandet av ny teknologi.

4.4

Då man bedömer företagens innovationskapacitet är det viktigt att fokusera på hur de kunskaper som redan finns inom organisationen utnyttjas och utvecklas, och inte endast på tillgången till kunniga arbetstagare. Det har visat sig att en mycket stark indikator på en ekonomis innovationskapacitet är andelen organisationer i ekonomin som i sitt ledarskap främjar såväl individuellt lärande som lärande på organisationsnivå (10)  (11).

4.5

Företagen har ännu inte insett vilken nytta de har av innovationer som grundar sig på förbättrade yrkesfärdigheter hos personalen. Enligt en studie om arbetsförhållandena från Eurofound (12) (Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor) och undersökningar gjorda av Cedefop (13) (Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning) är de europeiska företagens investeringar i intellektuellt kapital fortfarande tyvärr alltför små. Även bland de företag som utbildar sin personal är det endast 26 % som förutser vilka yrkesfärdigheter som kommer att behövas i företaget i framtiden.

4.6

I praktiken bygger alla innovationer på tidigare innovationer, samlade erfarenheter, nya lärdomar och yrkesskicklighet. Då man tar i beaktande att arbetstagarna har en mycket viktig roll i företaget som källor till kunskaper och idéer, är det förvånansvärt att så lite uppmärksamhet fästs vid detta i innovationspolitiken och i diskussionerna om denna. (14)

4.7

Arbetsplatsbaserad innovation innebär en möjlighet att ta vara på alla arbetstagargruppers idéer, färdigheter och erfarenhetsbaserade kunskaper. Det finns empiriska bevis på att sannolikheten för arbetsplatsinnovationer förbättras av goda arbetsförhållanden, en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor (15)  (16). Fallstudier (17) visar att denna typ av verksamhet har många fördelar och en positiv inverkan på företagens allmänna avkastningskapacitet. En positiv bieffekt är dessutom att trivseln i arbetet ökar och sjukfrånvaron minskar. Med hjälp av innovationsverksamhet på arbetsplatsen kan man också hitta effektiva sätt att bl.a. spara energi och resurser och förbättra den fysiska arbetsmiljön. De investeringar som företaget eller organisationen gör får man alltså mångdubbelt tillbaka.

4.8

Arbetstagarnas engagemang i arbetet samt deras kreativitet och initiativförmåga spelar en avgörande roll för företagens och organisationernas framgång och anseende (80 %). Vi är ännu i inledningsskedet när det gäller att förstå och utnyttja dessa egenskaper för att skapa konkurrensfördelar, eftersom ledningen inte har tillräckliga kunskaper om egenskapernas betydelse. Man har förstått betydelsen av traditionella arbetstagaregenskaper, såsom hörsamhet, flit och intelligens, men deras betydelse som konkurrensfördelar har minskat i en global värld och i och med att tekniken gått framåt (18).

4.9

Undersökningar visar att det vanligaste hindret för arbetsplatsinnovationer är bristen på motivation hos ledningen, eftersom man inte ser något behov av utvecklingsåtgärder. Andra hinder är bristen på korrekt information, svaga kunskaper om främjande av förändringar och eventuella företagsekonomiska risker i samband med förändringarna (19). Även arbetstagarnas rädsla för förändringar utgör ett hinder, framför allt om arbetsplatskulturen inte är en deltagarkultur.

4.10

Att styra förändringar och skapa innovativa processer utgör således fortfarande stora utmaningar för de flesta företag och organisationer, och det finns för lite utbildning på dessa områden (20). Ledningen av personalen bör därför ses som ett strategiskt delområde av ledarskapet. Sådant kunnande skulle kunna utgöra en ny katalysator för den ekonomiska utvecklingen. Det behövs nya incitament för att engagera ledningen och arbetstagarna i utvecklingsverksamheten och beslutsfattandet, samt en företagskultur som motiverar människorna att samarbeta och engagera sig i utvecklingen av den egna organisationen.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  I Europa 2020-strategin föreslås tre prioriteringar som förstärker varandra:

Smart tillväxt: utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation.

Hållbar tillväxt: främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi.

Tillväxt för alla: stimulera en ekonomi med hög sysselsättning som skapar social och territoriell sammanhållning.

(2)  EESK:s yttrande om ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”, (EUT C 128, 18.5.2010, s. 74).

(3)  EESK:s yttrande om sysselsättningsriktlinjerna (EUT C 107, 6.4.2011, s. 77).

(4)  EESK:s yttrande om ”Främjande av hållbar produktivitet i det europeiska arbetslivet” (EUT C 10, 15.1.2008).

(5)  Max Mickelsson, öppningsanförande under workshop, 25.1.2011, Helsingfors.

(6)  Bessant, John (2003), High-Involvement Innovation (Innovative capability's eight dimensions).

(7)  Frank Pot, Radboud University and European Association of National Productivity Centres, ”Workplace innovation for better jobs and performance”, november 2010, Antalya.

(8)  Se t.ex. Terhi Arvonen / Lumene, öppningsanförande under workshop, 25.1.2011, Helsingfors, samt Laura Seppänen och Annarita Koli / Helsingfors socialtjänster, öppningsanförande under workshop 25.1.2011, Helsingfors.

(9)  Merparten av de immateriella investeringarna utgörs av innovationsinvesteringar, huvudsakligen utgifter för forskning och utveckling. Andra områden är varumärken, mänskligt kapital, organisationsstrukturer, programinvesteringar och IT-kunskaper, branding, affärsverksamhetsmodeller och design. Immateriellt kapital framhäver arbetstagarnas kunskaper och den betydelse som skapandet, tillämpningen och utnyttjandet av nya kunskaper har för ekonomin och produktiviteten.

(10)  Dirk van Damme, OECD:s centrum för forskning och innovationsverksamhet på utbildningsområdet under hearing anordnad av observationsgruppen för arbetsmarknaden, 15.12.2010.

(11)  OECD, Innovative workplaces, 2010, ”A work organisation is supporting innovation through the use of employee autonomy and discretion, supported by learning and training opportunities”.

(12)  Eurofound, European working conditions survey 2010.

(13)  Cedefop, Encouraging continuing training by enterprises – time for a rethink?, PM, mars 2010.

(14)  Tarmo Lemola, Innovaation uudet haasteet ja haastajat (Innovationens nya utmaningar och utmanare), WSOYpro Oy 2009.

(15)  Se bl.a. Andreas Crimmann, Institut für Arbeitsmarkt- und Berufsforschung (IAB), under hearing anordnad av observationsgruppen för arbetsmarknaden, 15.12.2010.

(16)  Tuula Eloranta, öppningsanförande under workshop, 25.1.2011, Helsingfors.

(17)  Landsorganisationen i Danmark (LO), Employee-driven innovation, 2008.

(18)  Tuomo Alasoini (på basis av en idé av Hamel 2007), workshop 25.1.2011, Helsingfors.

(19)  Tuomo Alasoini, öppningsanförande under workshop, 25.1.2011, Helsingfors.

(20)  Dirk Ameel, Ameel D & C bvba, under hearing anordnad av observationsgruppen för arbetsmarknaden, 15.12.2010.


III Förberedande akter

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

470:e plenarsessionen den 15–16 mars 2011

3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/26


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Årlig tillväxtöversikt: vidareutveckling av EU:s samlade insatser mot krisen”

KOM(2011) 11 slutlig

2011/C 132/06

Huvudföredragande: Michael SMYTH

Den 12 januari 2011 beslutade kommissionen att, i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Årlig tillväxtöversikt: vidareutveckling av EU:s samlade insatser mot krisen

KOM(2011) 11 slutlig.

Den 18 januari 2011 gav kommitténs presidium styrgruppen för Europa 2020-strategin i uppdrag att svara för kommitténs beredning av ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsågs Michael Smyth till huvudföredragande vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011). EESK antog följande yttrande med 164 röster för, 8 röster emot och 7 nedlagda röster:

DEL I:   DEN ÅRLIGA TILLVÄXTÖVERSIKTEN FÖRSUMMAR MÖJLIGHETEN ATT LÄGGA FRAM POLITISKA FÖRSLAG SOM DIREKT FOKUSERAR PÅ SMART OCH HÅLLBAR TILLVÄXT FÖR ALLA

1.   Kommittén stöder till fullo Europa 2020-strategin och framstegen mot en förhandssamordning av finanspolitiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Vi hoppas att de aktuella lagstiftningsförslagen för samordning av den ekonomiska politiken kommer att vara det första steget mot en reell, gemensam ekonomisk politik och en fullständig samordning av skattepolitiken, åtminstone när det gäller länderna inom euroområdet.

2.   Kommittén är bekymrad över den oroande utvecklingen i diskussionerna om ekonomisk styrning i EU mot begränsade mellanstatliga förslag som saknar ett tydligt fokus i stället för gemenskapsmetoden.

3.   Kommittén vill därför uppmuntra kommissionen att försvara den europeiska integrationen genom att lägga fram djärva, välbalanserade och omfattande förslag som kan bidra till en smart och hållbar tillväxt för alla EU:s medborgare i den nyligen lanserade Europa 2020-strategins anda.

4.   Kommittén framhåller i detta sammanhang att den årliga tillväxtöversikten troligen komma att spela en oerhört viktig roll när det gäller att underlätta politiska reformer som omfattar alla, både i medlemsstaterna och på EU-nivå. Kommittén berömmer kommissionen för att ha valt ett omfattande format för den årliga tillväxtöversikten med tio prioriteringar som återfinns under tre huvudrubriker. Syftet är att möjliggöra ingående diskussioner om de aktuella frågorna.

5.   Kommittén beklagar emellertid att kommissionen i denna första årliga tillväxtöversikt inte har tagit tillfället i akt att bygga vidare på Europa 2020-andan genom att direkt fokusera på en smart och hållbar tillväxt för alla. I stället fokuserar man snävt på budgetåtstramningar samt förslag beträffande arbetsmarknaden som ofta är obalanserade och inte tar hänsyn till den inre marknadens europeiska dimension och dess framtidsorienterade drivkrafter för tillväxt.

6.   Med avseende på budgetåtstramningar beklagar kommittén att förslagen till åtstramningar enbart fokuserar på utgiftssidan, även om de kompletteras med ett förslag om att eventuellt bredda basen för indirekta skatter i vissa medlemsstater. Mot bakgrund av att den pågående statsskuldkrisen har sitt ursprung i en finanskris och det därmed förbundna enorma offentliga finansiella stöd som måste mobiliseras för att rädda sektorn från att orsaka ett fullständigt systemsammanbrott, hade kommittén väntat sig en rad förslag i syfte att förmå finanssektorn att bidra till att de offentliga budgetarna kommer in på ett hållbart spår igen. Vidare är konkreta och ambitiösa förslag i syfte att kontrollera finansmarknaderna en förutsättning för att skapa förtroende och undvika ytterligare turbulens.

7.   EESK framhåller att det kommer att vara omöjligt att konsolidera de offentliga budgetarna utan en tillräcklig ekonomisk tillväxt. Vi beklagar att kommissionen inte har stakat ut något tillväxtscenario som maximerar den inre marknadens potential utan i stället koncentrerar sig på en drastisk budgetåtstramning som en förutsättning för tillväxt. Man bör i mycket högre grad fokusera på drivkrafterna för tillväxt, som gör det möjligt för medlemsstaterna att konsolidera sina budgetar samtidigt som de strävar mot en hållbar tillväxt. För att detta ska bli möjligt anser vi att en välavvägd makroekonomisk mix där utbudsorienterad och efterfrågeorienterad ekonomisk politik knyts samman på ett balanserat sätt måste bli en integrerad del av alla framtidsinriktade ekonomiska strategier. Detta skulle även innebära att medlemsstater som har ett överskott i bytesbalansen uppmuntras att inta en expansiv hållning och ta itu med den bristande efterfrågan på hemmaplan.

8.   En framåtblickande strategi när det gäller arbetsmarknaderna, pensionsreformer, arbetslöshet och flexicurity bygger på skapandet av hållbara, nya arbetstillfällen genom att utnyttja potentialen hos nya ekonomiska sektorer och ren energi. Den sociala dialogen spelar en avgörande roll i all arbetsmarknadsrelaterad politik. Även de sociala trygghetssystemen är oerhört viktiga i egenskap av sociala och ekonomiska stabilisatorer, eftersom de stöder utveckling och produktivitet, lindrar fattigdom och främjar ekonomisk och social sammanhållning. Alla dessa faktorer är nödvändiga för att allmänheten ska stödja det europeiska projektet. När det gäller en smart och hållbar tillväxt för alla är det viktigt att utgå från dessa centrala institutioner som utgör grunden för den sociala marknadsekonomin i Europa. EESK vill därför framhålla att det är absolut olämpligt att kommissionen riktar förslag till medlemsstaterna som klart påverkar deras system för kollektivavtal och anställningstrygghet.

9.   Kommittén anser också att kommissionen bör klargöra sin ståndpunkt vad beträffar kvoter och sluten drift som tynger vissa branscher. Man måste på ett icke-diskriminerande sätt skilja mellan bestämmelser för offentlig verksamhet och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och bestämmelser som skulle kunna utgöra verkliga hinder för den inre marknadens potential. När det gäller handelsbestämmelser måste man även undersöka alla konsekvenser för sysselsättningen inom sektorn och tillämpa subsidiaritetsprincipen för frågor som exempelvis zonindelning och öppethållandetider, som främst bör grundas på lokala, kulturella och klimatmässiga förhållanden.

10.   Vi anser dock att EU:s tillväxtmöjligheter genom den inre marknaden inte ägnas tillräcklig uppmärksamhet i den årliga tillväxtöversikten. Den mycket viktiga inremarknadsakten nämns bara i förbigående, och de viktigaste aspekterna, som skulle bidra till en smart och hållbar tillväxt för alla utvecklas inte, som exempelvis EU-patenten, ett europeiskt ”yrkeskort”, EU:s infrastrukturprojekt, gränsöverskridande lån, integrering av hypotekslånemarknader, socialt entreprenörskap och fonder för sociala investeringar.

11.   I följande del beskriver kommittén mer detaljerat sina specifika förslag när det gäller de tio punkter som lagts fram av kommissionen, och hoppas därigenom kunna inrikta diskussionerna på de mest brännande frågorna.

DEL II:   KOMMITTÉNS FÖRSLAG MED AVSEENDE PÅ KOMMISSIONENS TIO PUNKTER

1.   Genomföra budgetåtstramningar

1.1   EESK anser att målet är att återskapa balans i statens finanser och samtidigt undvika att efterfrågan minskar. Detta kan nämligen leda till en recession, som i sin tur ger upphov till ytterligare underskott, vilket kan leda till att EU:s ekonomi hamnar i en nedåtgående spiral.

1.2   För att inte målsättningarna för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa ska sättas på spel, rekommenderar EESK att man genomför program för minskning av statsskulden. Detta bör göras på ett sätt som är förenligt med den ekonomiska återhämtningen och de sociala och sysselsättningsrelaterade målsättningarna i Europa 2020-strategin (1).

1.3   Medlemsstaternas skattebas måste breddas, framför allt genom att vi täpper till möjligheterna för skatteparadisen, upphör med skattekonkurrens och vidtar åtgärder för att bekämpa skatteflykt och bedrägerier (2).

1.4   Skattetrycket bör förskjutas till nya intäktskällor, till exempel skatt på finansiella transaktioner, energiskatt, avgifter och skatter för finansinstitut, avgifter på koldioxidutsläpp (under förutsättning att handeln med emissionsrätter omorganiseras), osv. Sådana skatter skulle lätta trycket på de offentliga budgetarna och bidra till en omfördelning av resurserna till hållbara investeringar i realekonomin. Det skulle också bidra till att få fram nya egna medel till EU:s budget (3). Skatten på finansiella transaktioner innebär även att finanssektorn får betala tillbaka en del av det offentliga stödet (4).

1.5   EESK anser dock att det som motvikt till sanktionerna krävs en mycket större europeisk solidaritet vid förvaltningen av de offentliga skulderna (5).

2.   Korrigera makroekonomiska obalanser

2.1   EESK anser att en välavvägd makroekonomisk mix där utbudsorienterad och efterfrågeorienterad ekonomisk politik knyts samman på ett balanserat sätt måste bli en integrerad del av alla framtidsorienterade ekonomiska strategier. Kommittén framhåller att man måste minska de stora skillnaderna i bytesbalans, och hoppas att samordningen av den europeiska ekonomiska politiken, åtminstone när det gäller länderna i euroområdet, kommer att bli det första steget mot en verklig gemensam ekonomisk politik och en samordning av budgetpolitiken (6).

2.2   EESK framhåller att andra faktorer än priset kan spela en roll när det gäller att skapa makroekonomiska obalanser, exempelvis produktdifferentiering, tekniskt innehåll, produktens kvalitet, kvaliteten på produktrelaterade tjänster (service efter köp) etc. Man bör identifiera vilka variabler som kan utvisa deras nivå och utveckling inom medlemsstaterna i EMU.

2.3   Det är av central vikt för krishanteringen att man för en lämplig lönepolitik. Att anpassa lönetillväxten till den allmänna ekonomiska produktivitetstillväxten i ett land kommer att säkra en ur ett makroekonomiskt perspektiv lämplig balans mellan tillräcklig efterfrågeutveckling och konkurrenskraftiga priser. Arbetsmarknadsparterna måste därför försöka undvika en återhållsamhet i löneökningarna som innebär en rofferipolitik (beggar-thy-neighbour policy) och stämma av lönepolitiken mot produktivitetsutvecklingen (7).

2.4   Om det inom ramen för en närmare samordning av den ekonomiska politiken vid sidan av skattepolitiken och den monetära politiken blir tal om en ökad samordning av lönepolitiken inom euroområdet, måste man respektera arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt – statligt fastställda mål för löneförhandlingarna eller statliga påbud om lönesänkningar är oacceptabla och måste i detta sammanhang avvisas (8).

3.   Stabilisera finanssektorn

3.1   EESK anser att det är nödvändigt att arbeta intensivare med att förbereda det finansiella systemet för tiden efter krisen. Systemet ska vara öppet, socialt och etiskt ansvarsfullt, bättre kontrollerat och innovativt. Dess tillväxt ska vara balanserad och förenlig med det övriga ekonomiska systemet och det ska vara inriktat på att skapa mervärde på medellång och lång sikt och hållbar tillväxt (9).

3.2   EESK föreslår att harmoniseringen av de nationella bestämmelserna till skydd för användarna av finansiella produkter och tjänster (konsumenter, företag, osv.) ska underlättas, men utan att medlemsstaternas behörighet att behålla högre nationella krav undergrävs. Man kan även tänka sig att de europeiska tillsynsmyndigheterna (i dag det europeiska systemet för finansiell tillsyn – ESFS) utvidgas med en eller flera konsumentföreträdare som utses av arbetsmarknadens parter och konsumentorganisationerna (10).

3.3   EESK föreslår att uppbyggnaden av ett system för att ta fram finansiell information i vid mening ska uppmuntras genom att man främjar deltagande av många olika aktörer och utarbetande av nya regler som präglas av större öppenhet och effektivitet i värderingsmetoderna, särskilt med avseende på derivat (11).

3.4   EESK föreslår att det nuvarande systemet för självreglering avskaffas, även på internationell nivå. Man bör fortsätta arbetet med samordningen mellan de olika behöriga myndigheterna och samtidigt fastställa stränga regler som gäller för alla och garantera att dessa kommer att tillämpas. EU får inte sky någon möda för att uppnå detta mål i de internationella organen (12).

3.5   Kommittén ställer sig positiv till de lagstiftningsförslag som ska stärka regleringen av och insynen i finansmarknaden och bland annat stärka tillsynen av kreditvärderingsinstitut, företagsstyrning samt bonusar till höga chefer och lönepolitiken (13).

3.6   Kommittén välkomnar förslaget till förordning om blankning och vissa aspekter av kreditswappar som kommer att undanröja motstridiga bestämmelser och skapa klarhet kring detta område på finansmarknaden (14).

3.7   Med tanke på den roll som kreditvärderingsinstituten spelat i den senaste krisen på de globala värdepappers- och finansmarknaderna, välkomnar EESK att ett trestegsprogram har utformats för att reglera den funktion som dessa institut fyller för investerarnas och kundernas räkning. EESK ser positivt på att statsskulder tas upp i det offentliga samråd som nu pågår (15).

3.8   Kommittén föreslår att man regelbundet offentliggör en rapport om övervakningen av statligt stöd, som ger en utförlig bild av åtgärdernas genomförandegrad och bedömer effekterna för marknaderna. Syftet skulle vara att utarbeta en plan för att främja industrisektorn, som behövs för EU:s ekonomiska återhämtning, genom att stärka företagen, särskilt små och medelstora företag, och öka de relevanta sysselsättningsnivåerna (16).

3.9   EESK anser att skattebetalarnas pengar inte återigen bör användas för att täcka bankförluster, och stöder i princip inrättandet av ett harmoniserat nät av nationella ex ante-bankavvecklingsfonder kopplade till en uppsättning samordnade nationella krishanteringsarrangemang. Om man ska inrätta ett fungerande system för bankavvecklingsfonder bör medlemsstaterna helst först måste komma överens om att införa gemensamma metoder och enhetliga regler för att undvika konkurrenssnedvridning.

3.10   Man skulle som ett led i en effektiv europeisk finanspolitik kunna låta en del av bankernas kapital vara offentligt för att få insyn i banksektorn (17).

4.   Göra det lönsamt att arbeta

4.1   Åtgärder behövs när det gäller att få övergångar att löna sig och förbättra tillgången till sysselsättning, särskilt för vissa specifika problemgrupper. Detta bör uppnås genom att man skapar nya arbetstillfällen, minskar de negativa incitamenten till arbete, förbättrar skatte- och bidragssystemen för att det ska löna sig att arbeta och i synnerhet minska skattetrycket för den andra inkomsttagaren i en familj samt genom att säkra tillgången till de tjänster som krävs för att delta på arbetsmarknaden. De som inte kan arbeta måste få tillräckligt inkomststöd (18).

4.2   Kommittén stöder bred tillgång till barnomsorg av hög kvalitet, vilket utgör en möjlighet till förbättrad livskvalitet och till att göra det lättare att förena yrkesliv, privatliv och familjeliv. Dessutom kan man på så vis förstärka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och samtidigt tillförsäkra familjen en högre inkomst (19).

4.3   Eurostat bör fokusera mer på det informella arbetet i samband med specifika nationella förhållanden, vilket kräver åtgärder från medlemsstaterna, samt på kriminella nätverk med koppling till olaglig invandring, vilket skulle motivera ett aktivt rättsligt samarbete inom EU och ge EU en utökad roll, särskilt när det gäller konsekvenser för inre marknaden och konkurrensen. Man bör med hjälp av åtgärder på EU-nivå sporra arbetsmarknadsparterna i medlemsstaterna att inleda nationella och sektorsspecifika projekt med varandra och med myndigheterna för att bekämpa det informella arbetet och minska den informella ekonomin. Arbetsmarknadsparterna skulle även på EU-nivå tillsammans kunna analysera och informera om välfungerande lösningar i de olika medlemsstaterna. Kampen mot svartarbete kräver ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter, övervakning samt information om vilka sanktioner som kan vidtas (20).

4.4   Det är viktigt att inte bara samordna modellerna för uttag av skatter och sociala avgifter på arbete inom EU, utan att också ta med aspekter som rör handeln mellan EU och övriga världen i analysen (21).

5.   Se över pensionssystemen

5.1   EESK anser att befolkningsprognoser bör analyseras och följas upp på regelbunden basis för att göra det möjligt att i tid anpassa pensionssystemen på ett lämpligt sätt till nya förutsättningar. Dessa prognoser – inklusive framtida offentliga pensionsutgifter – måste dock användas och betraktas med försiktighet, eftersom de kan bygga på många antaganden som är svåra att förutsäga på lång sikt (22).

5.2   Automatiska justeringsmekanismer för pensionsåldern, som antingen grundar sig på en ökad förväntad livslängd eller på demografiska förändringar, har inte EESK:s stöd. De flesta av dessa mekanismer leder automatiskt till en höjning av pensionsåldern i korrelation till ökad förväntad livslängd och andra ekonomiska eller arbetsmarknadsrelaterade parametrar. Denna typ av grundläggande beslut om livsvillkor bör fattas av parlamenten, och inte av datorer, efter en omfattade allmän debatt som inbegriper arbetsmarknadsparterna och andra viktiga aktörer. Dessutom bör de medlemsstater som inför denna mekanism ta hänsyn till att även om den minskar allmänhetens motstånd mot reformer, kan den i frånvaro av reella sysselsättningsmöjligheter för äldre arbetstagare överföra ansvaret för ekonomiskt stöd till dessa arbetstagare till andra socialpolitiska pelare. Om denna mekanism införs i pensionssystemen utan vidare för att göra dem tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga, kan resultatet alltså ändå bli ett misslyckande med att uppnå de utlovade fördelarna. En höjd faktisk pensionsålder får inte vara en separat åtgärd utan bör kompletteras med åtgärder för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för dem som närmar sig pensionen (23).

5.3   EESK stöder främjandet av förvärvsfrekvensen bland äldre arbetstagare men anser att om man vill motverka förtida pension krävs det en ingående diskussion om ramvillkor, räckvidd, politiskt stöd m.m. om man inte vill skapa nya sociala problem för äldre personer (24).

5.4   Kommittén betvivlar att enbart en höjning av den lagstadgade pensionsåldern kan lösa problem som beror på de demografiska utmaningarna. EESK anser snarare att detta skulle kunna leda till att miljontals äldre, särskilt kvinnor, hamnar under fattigdomsgränsen. Det som behövs är en höjning av den faktiska pensionsåldern genom initiativ som uppmuntrar till förlängt arbetsliv vid sidan av effektiv tillväxt och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Endast en politik som syftar till ”aktivt åldrande” och ökat deltagande i utbildning och livslångt lärande kan på ett hållbart sätt främja sysselsättningsgraden bland äldre människor som lämnar arbetslivet tidigt på grund av hälsoproblem, intensivt arbete, tidig uppsägning och brist på möjligheter till utbildning eller till återinträde på arbetsmarknaden. Dessutom visar erfarenheterna från vissa medlemsstater att en höjd lagstadgad pensionsålder kan öka trycket på andra pelare i det sociala trygghetssystemet, t.ex. invaliditetspension och minimiinkomst, vilket kan innebära att framstegen mot sundare offentliga finanser försenas. Vid sidan av livslångt lärande, aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ekonomiska incitament till fortsatt yrkesverksamhet, även för egenföretagare, och förändrade attityder inom företagen måste även följande åtgärder främjas för att erbjuda äldre arbetstagare nya alternativ:

Ändra den lagstiftning som – i vissa medlemsstater – inte tillåter en kombination av lön och pension för de pensionärer och invaliditetspensionärer som vill arbeta.

Införa ett bonussystem för att uppmuntra arbetstagare att fortsätta arbeta efter det att den lagstadgade pensionsåldern inträtt: förmåner som tillkommer efter uppnådd pensionsålder bör vara mer attraktiva än de som förvärvats tidigare.

Uppmuntra medlemsstaterna att samarbeta med arbetsmarknadens parter i frågor som rör betungande arbeten.

Erbjuda omfattande rådgivning och stöd till arbetssökande och rehabiliteringsåtgärder för långsiktigt återinträde på arbetsmarknaden.

Införa socialt acceptabla incitament för senarelagd pensionering och i lämpliga fall utforma attraktiva modeller för en flexibel övergång från arbetsliv till pension.

Genomföra åtgärder som lindrar den fysiska och mentala börda som arbete innebär och därigenom göra det möjligt för anställda att stanna längre i arbetslivet.

Uppmuntra äldre arbetstagare att uppgradera sin kompetens.

Öka medvetenheten bland äldre arbetstagare och inom företag, särskilt små och medelstora företag, om innovativa metoder för personaladministration och arbetsorganisation som är gynnsamma för äldre arbetstagare (25).

5.5   EESK anser att obligatoriska fördelningssystem även fortsättningsvis måste ha en grundläggande roll när det gäller att säkra framtida pensioner. Dessa system måste därför ägnas särskild uppmärksamhet, så att den trend med minskade ersättningsnivåer som noterats i många EU-länder kan vändas (26).

5.6   EESK noterar att det finns möjlighet att det växer fram ytterligare individuella, frivilliga och privata pensionssystem vid sidan av de nuvarande systemen. Mot bakgrund av detta skulle man kunna undersöka möjligheten till garantier på europeisk nivå så att de även inbegriper gränsarbetare. De privata pensionssystemen i vissa länder kräver särskild uppmärksamhet, eftersom de framtida pensionerna beräknas med utgångspunkt i den individuella inkomsten och den förväntade livslängden, vilket är särskilt negativt för kvinnorna (27).

5.7   Kommittén uppmanar kommissionen att se över direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut för att se till att

arbetstagare och fackföreningsrepresentanter rådfrågas om investeringar av pensionspengarna och sammanhängande risker och att deras synpunkter respekteras,

medlemsstaterna använder bästa praxis för att garantera att arbetstagarnas tjänstepensioner skyddas från konkurs (28).

5.8   Det är mycket viktigt med en övervakning av pensionssystemens generella utgiftsnivå. Det gällande regelverket skulle kunna kompletteras med övervakning och rapportering om implicita pensionsförpliktelser med användning av en godkänd metod. Man bör överväga att göra en översyn av stabilitets- och tillväxtpaktens regler i syfte att säkerställa en tillbörlig återspegling av resultaten av de reformer (inbegripet övergången från ett fullständigt fördelningssystem till ett delvis fonderat pensionssystem) som leder till sådana förändringar i pensionssystemens finansiering som ökar de explicita förpliktelserna och minskar de implicita. Om detta sker skulle de reformer som syftar till att hitta lösningar på problemen med långsiktig bärkraft inte tyngas på kort sikt på grund av högre explicit offentlig skuld. Att främja reformer som i dag förefaller effektiva på basis av prognoser för 2060 kan emellertid leda till att man missar målet om tillräckliga och bärkraftiga pensioner. EESK rekommenderar att obligatoriska fördelningssystem kompletteras med buffertfonder från fall till fall i syfte att undvika de risker som snabba justeringar innebär för de mest utsatta grupperna (29).

6.   Få in de arbetslösa på arbetsmarknaden

6.1   EESK anser att aktivering framför allt ska ske genom att arbetsförmedlingarna ställer effektiva tjänster till de arbetssökandes förfogande och i mindre utsträckning genom så kallade incitament i arbetslöshetsunderstöden. Just i kristider anser EESK att skärpta krav inom arbetslöshetsförsäkringen är onödiga. Det stora problemet på arbetsmarknaderna i dag, med rekordarbetslöshet, är inte bristen på arbetskraft generellt sett utan bristen på kvalificerad arbetskraft i vissa medlemsstater samt den massiva bristen på tillgängliga arbetstillfällen. Större hänsyn måste tas till utvecklingen av en intelligent efterfrågepolitik, som främjar framtida tillväxt och innovation och bidrar till nya arbetstillfällen (30).

6.2   Sociala förmåner bör betraktas som en produktiv investering som alla drar nytta av. Arbetslöshetsersättning kombinerad med en aktiv arbetsmarknadspolitik stabiliserar ekonomin och främjar en aktiv anpassning till förändringar genom kompetensutveckling, effektiv arbetsförmedling och omskolning. Man bör vara försiktig med åtgärder som syftar till att fastställa strängare kriterier för arbetslöshetsförsäkringen. Risken är att man ytterligare försvårar situationen för marginaliserade människor, vilket utgör ett allvarligt hinder för (åter)integreringen på arbetsmarknaden. En sådan utslagningspolitik kan medföra att en förskjutning sker till andra delar av de sociala trygghetssystemen, till exempel vad gäller socialt bistånd eller ersättning vid arbetsoförmåga, vilket inte är önskvärt (31).

6.3   Arbete är inte nödvändigtvis det bästa skyddet mot fattigdom, och de sysselsättningsskapande åtgärderna bör därför inriktas på att tillhandahålla säkrare arbeten med en skälig lön. Det är av största vikt att se till att arbete blir ett attraktivt alternativ och ett alternativ som lönar sig för alla, inbegripet missgynnade personer, dvs. finna en fungerande balans mellan skattesystemen och de sociala trygghetssystemen (32).

6.4   Interventionsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) utvidgades med rätta i syfte att stödja arbetstagare som sagts upp till följd av den pågående globala ekonomiska krisen (33).

6.5   EESK stödde satsningarna i Prag vid sysselsättningstoppmötet i fråga om att finna handlingslinjer som kan genomföras på nationell och europeisk nivå med utgångspunkt i en social dialog för att skapa sysselsättning och vidta nödvändiga åtgärder för att stimulera efterfrågan (34).

6.6   Kommittén har betonat vikten av att stimulera företagande och företagarandan för att främja den ekonomiska tillväxt som behövs för att bevara den europeiska sociala modellen. Åtskillnad bör göras mellan verkligt företagande och ekonomiskt beroende egenföretagande. I många fall är omvandlingen till ekonomiskt beroende egenföretagare inte frivillig, utan påtvingad av yttre skäl, exempelvis externalisering av produktionen eller omvandlingen av ett företag med påföljande uppsägning av arbetskontrakten (35).

6.7   De sociala trygghetssystemen bidrog inte bara till att skydda EU-medborgarna från finanskrisens allvarligaste konsekvenser utan även till att balansera och stabilisera ekonomin. Genom att det saknas ambitiösa samordningsstrategier kan dessa system komma att äventyras, bland annat genom vissa medlemsstaters konkurrenstaktik som går ut på att genom en sänkning av de sociala utgifterna locka till sig kapital från utländska investerare. Denna tendens, som redan finns på skatte- och löneområdet, håller på att breda ut sig även på det sociala området (36).

6.8   Kommittén ställde sig positiv till att många EU-länder i inledningen av krisen på arbetsmarknaden införde offentligt stödda verktyg för att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik, för att anställda i stället för att bli uppsagda ska kunna stanna kvar i företaget och få vidareutbildning Att använda sådana modeller, som gör det möjligt för företagen att behålla anställda under krisen och att kombinera robusta inkomststöd med minskad arbetstid, är ett mycket mer intelligent sätt att bemästra krisen än att man helt enkelt säger upp kvalificerade anställda så fort orderingången börjar minska. Detta är ju också ett sätt att se till att det finns tillräckligt många utbildade specialister när ekonomin återhämtar sig. Man borde skapa sådana modeller också i de EU-länder där de inte finns i dag. De borde absolut också utvidgas till anställda med icke-standardiserade anställningsavtal (37).

7.   Balansera trygghet och flexibilitet

7.1   Flexicurity får inte uppfattas som åtgärder för att lättare kunna avskeda anställda eller för att försvaga den sociala tryggheten generellt eller skyddet för arbetslösa i synnerhet. Åtgärder som förbättrar tryggheten i flexicuritybegreppet är en fråga som bör få högsta prioritet (38).

7.2   Användningen av modeller med förkortad arbetstid visar att flexibiliteten på arbetsmarknaden i de flesta EU-länderna är tillräcklig för att företagen ska kunna reagera på kort sikt vid minskad orderingång. Det finns inte någon som helst reell grund för uppmaningar om att minska anställningstryggheten (39).

7.3   Arbetsmarknadsförändringarna har lett till en ökad andel deltids- och visstidsanställningar. Dessa typer av sysselsättning kan ha bidragit till att göra det lättare att komma in på arbetsmarknaden och ökat sysselsättningsgraden i Europa. Men visstidsanställda arbetstagare tenderar att inte vara lika produktiva, arbetsgivarna bekostar i mindre utsträckning deras fortbildning och de råkar oftare ut för arbetsrelaterade olyckor. Det finns även en risk för att de fastnar i visstidsanställningar. Nya risker bör beaktas och övergångar belönas vid tillämpningen av flexicurity, men man bör inte systematiskt frångå fasta anställningsavtal. EU:s arbetsmarknadsparter har efterlyst tillräcklig trygghet för arbetstagare inom alla anställningsformer (40).

7.4   Flexicurity kan endast tjäna sitt syfte om de anställda har en god utbildningsnivå. Det finns ett nära samband mellan nytt kunnande och skapandet av nya arbetstillfällen. Företagen förväntas göra fortgående investeringar i utbildningen av sina anställda. Det kommer an på varje enskild anställd att fortlöpande vidareutbilda sig (41).

7.5   En sysselsättningsstrategi som syftar till att skapa en hållbar ekonomi kan grundas på kunskap och erfarenheter som redan är väl utvecklade i medlemsstaterna. Dessa fördelar bör främjas av EU, som behöver kvalificerade arbeten. Medlemsstaterna bör följaktligen investera mer i sina system för utbildning och vidareutbildning, och bland annat främja vetenskap, teknik och ingenjörsvetenskap. De nuvarande offentliga investeringarna i utbildning är helt otillräckliga. Investeringarna bör ingå i en sammanhållen strategi för livslångt lärande (42).

7.6   När det gäller tillfälliga åtgärder på arbetsmarknaden är det viktigt att det finns bestämmelser som säkerställer att tillfälligt anställda får adekvat utbildning särskilt i fråga om hälso- och säkerhetsnormer på arbetsplatsen och dessutom har en garanterad lönenivå (43).

7.7   Det är angeläget och grundläggande att man för en politik som syftar till att locka ungdomar att studera tekniska och vetenskapliga ämnen på alla skol- och utbildningsnivåer, för att upprätthålla värdet i produktionsverksamheten som nedvärderats i förhållande till finans- och spekulationsverksamhet (44).

7.8   Kommittén välkomnar det initiativ från kommissionen som har till syfte att främja validering av icke-formellt lärande och göra det lättare att visa att man har förvärvat färdigheter utanför det formella utbildningssystemet (till exempel med hjälp av ett Europeiskt färdighetspass).

7.9   EESK efterlyser en bättre professionell hantering i fråga om innovation på utbildningsområdet. En förbättring av EU:s olika utbildningssystem är en förutsättning för ökad anställbarhet och minskade orättvisor. De institutionella förändringarna på utbildningsområdet går inte så fort som samhället skulle behöva. Institutionerna måste ta hänsyn till behovet av en stark koppling mellan förändringar, innovation och utbildning (45).

7.10   EESK anser att utbildning återigen måste bli en del av det verkliga livet och att utbildningen i högre grad måste motsvara både allmänhetens behov och vanorna hos den nya generationen inlärare (46).

7.11   EESK stöder inrättandet av europeiska sektorsspecifika råd för sysselsättning och färdigheter med deltagande av aktörerna för hanteringen av sektorsspecifika förändringar och för att förutse behov av sysselsättning och färdigheter och anpassa färdigheter till utbud och efterfrågan (47).

7.12   De sektorsspecifika råden på europeisk nivå skulle kunna fungera som ett stöd vid hanteringen av förändringar inom sektorerna och bidra till att uppfylla målen för initiativet ”Ny kompetens – nya arbetstillfällen” samt att de vore ändamålsenliga vid framtida beslut om sektorsspecifika förändringar på europeisk nivå (48).

8.   Utnyttja den inre marknadens potential

8.1   En dynamisk inre marknad är både en förutsättning och ett stöd för en framgångsrik EU 2020-strategi. EESK uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta de nödvändiga viktiga och avgörande åtgärderna för att fullborda inre marknaden och samtidigt värna om och vidareutveckla ekonomiska standarder, sociala standarder och miljöstandarder. EESK anser att särskilda bestämmelserna för egenföretagare skyddar konsumenterna och håller såväl den europeiska inre marknaden som de internationella marknaderna funktionsdugliga samt förhindrar marknadsstörningar, särskilt sådana som ledde till den internationella finanskrisen (49).

8.2   Det är viktigt att tjänstedirektivet genomförs helt i enlighet med andan och reglerna på inre marknaden. Det krävs effektiva och tydliga nationella tillämpningsföreskrifter för att direktivet om utstationering av arbetstagare ska kunna tillämpas korrekt, och för att målen i det, nämligen rättvis konkurrens mellan företag, respekt för arbetstagarnas rättigheter och undvikande av social dumpning, ska kunna uppnås (50).

8.3   Den viktiga roll som tjänstesektorn spelar för den ekonomiska och sociala utvecklingen måste erkännas snarast möjligt. Prioriteringar bör fastställas, i följande ordning:

Åtgärder inom ramen för politiken för företagstjänster och inrättande av en högnivågrupp. En högnivågrupp bör inrättas för att genomföra en djupare analys av sektorn.

Arbetsmarknadspolitiken inom företagstjänstesektorn. Ur ett socialt perspektiv krävs en djupgående sektoriell granskning av de utmaningar som skapas av nya anställningsformer som uppstår till följd av samverkan mellan företagstjänstesektorn och tillverkningssektorn. Denna analys måste omfatta utbildning, fortbildning och livslångt lärande samt arbetstagarnas anställningsvillkor, inklusive de tjänster som läggs ut externt (outsourcing). För att nå denna målsättning föreslås att dagordningen för dialogen mellan arbetsmarknadens parter utvidgas i syfte att studera specifika förändringar ifråga om arbetsvillkor och jobbmöjligheter, som härrör från strukturella förändringar som påverkar företagstjänsterna.

Företagstjänster i innovationspolitiken. Program för forskning och utveckling (FoU) och innovation samt innovativa åtgärder inom tjänstesektorn bör ges starkt stöd.

Utformning av standarder för företagstjänster. Företagen bör uppmuntras att bidra till utformningen av standarder genom självreglering efter ingående samråd med användarna av företagstjänster.

Främjande av ”tjänstevetenskap” som en ny disciplin i utbildning och fortbildning.

Den inre marknaden och lagstiftning som berör företagstjänster. Ingen konsekvensanalys av tjänstedirektivet har genomförts när det gäller företagstjänster. Stora insatser krävs på detta område, särskilt efter det att direktivet har införlivats i de nationella lagstiftningarna.

Ytterligare förbättringar av statistiken om företagstjänster. Ökat samarbete från medlemsstaternas sida rekommenderas för att förbättra statistiken om företagstjänster (51).

8.4   Konsumentskyddsfrågorna måste spela större roll i diskussionen om inre marknaden för tjänster. Den osäkerhet som kan konstateras i fråga om det rättsliga läget vid tillhandahållandet gränsöverskridande tjänster måste mötas med en informationsstrategi på nationell nivå och EU-nivå. Kraven på säkra uppgifter om tjänster och leverantörer bör inte underskattas (52).

8.5   Vad gäller detaljhandeln är det viktigt att kommersiell framgång inte bestraffas, förutom om det förekommer praxis som är oförenlig med fullbordandet av den inre marknaden, t.ex. när det finns klara och tydliga bevis på missbruk av marknadskrafterna eller på skada för konsumenter i strid mot artikel 81 i EU-fördraget (53).

8.6   När det gäller den europeiska lagstiftningen om skydd av immateriella rättigheter stöder kommittén inrättandet av ett europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och piratkopiering som ska sammanställa och sprida värdefull information om varumärkesförfalskarnas hantering och utgöra ett särskilt stöd för de små och medelstora företagen. Kommissionen borde regelbundet ge ut en rapport om de uppgifter som insamlats av observationscentrumet och om dess verksamhet (54).

8.7   EESK avvisar alla särskilda bestämmelser för utövandet av upphovsrätt på internet (av det slag som har införts i lagstiftningen i flera medlemsstater) som gör intrång i privatlivet. Vi förordar i stället aktiva utbildningsinsatser för konsumenter, särskilt ungdomar (55).

8.8   Kommittén förordar ett harmoniserat system för registrering av upphovsrätten och närstående rättigheter – främst för verk av okända upphovsmän – som regelbundet uppdateras så att det blir lätt att hitta de olika upphovsmännen. I systemet skulle verkets natur och titel och de olika rättighetsinnehavarna anges. Vi ber kommissionen att undersöka om en sådan lösning går att genomföra (56).

8.9   Kommittén upprepar att man i samtliga medlemsstater bör inrätta och effektivt genomföra EU-patentet (57).

8.10   Den globala dimensionen av inre marknaden kräver ytterligare gemensamma insatser. En välbetänkt europeisk handlingsplan bör syfta till att

utveckla EU:s utrikespolitik och de externa inslagen i unionens övriga politikområden, enligt ett strukturerat förfaringssätt, där man skapar större samstämmighet mellan alla politikområden och harmoniserar medlemsstaternas insatser,

säkerställa en välavvägd öppning av marknaderna, inbegripet respekt för ILO:s centrala grundläggande arbetsnormer, genom avslutning av Doharundan och en strukturerad dialog med de viktigaste partnerna,

stärka EU:s roll som internationell lagstiftare och föra en internationell politik som bygger på främjande av rättigheter,

säkerställa arbetstagarnas, konsumenternas och de lokala producenternas intressen på handelspartnernas marknader,

stärka eurons internationella dimension,

anta målet att skapa ett brett område för utveckling och ekonomisk tillväxt som skulle omfatta en snabbt fullbordad utvidgning, grannskapspolitiken, Unionen för Medelhavsområdet samt ett stärkt partnerskap med Afrika (58).

8.11   Det finns fortfarande hinder för utvecklingen av digital leverans som bör undersökas ingående så att man kan hitta lösningar som gör att europeiska leverantörer av företagstjänster kan bli aggressivare och öka sin expansion utanför EU:s gränser. Sådana hinder kan handla om brister i standardisering och driftskompatibilitet, i förtroende och säkerhet inom e-handeln, bristande investeringar i fast och mobil bredbandsinfrastruktur och den fortfarande alltför låga IKT-nivån inom små och medelstora företag (59).

8.12   Man bör ta itu med de allvarliga hindren för e-integration, genom att fokusera på höghastighetsuppkoppling, kompetensutveckling inom IKT samt IKT-produkter och IKT-tjänster som uppfyller behoven hos en åldrande befolkning och hos människor med funktionshinder. Kommittén rekommenderar också att man uppmuntrar och stöder IKT-produkter och IKT-tjänster som bygger på öppen källkod, att man uttryckligen tar med Galileoprogrammet i den digitala agendan, påskyndar utvecklingen och tillgången till användbart material och användbara tjänster på nätet samt säkerställer att personuppgifter är skyddade och lagras på ett säkert sätt (60).

8.13   Medlemsstaterna måste utveckla egna kraftfulla och nationella FoU-program på områdena IKT och FET, så att de kan bli starka partner i ett samarbete på europeisk och internationell nivå. En större andel av strukturfonderna bör användas för detta syfte (61).

8.14   Vad gäller små och medelstora företag upprepar kommittén sina förslag till en ambitiös Small Business Act för Europa, inbegripet följande:

Ett tvingande rättsligt instrument för tillämpningen av principen om att tänka småskaligt först, för att, under så stort tvång som möjligt, garantera ett effektivt genomförande i praktiken av dessa principer för förvaltningen, såväl på gemenskapsnivå som i medlemsstaterna och regionerna.

En färdplan som åtföljs av en exakt tidsplan och tillräckliga resurser för genomförande av de konkreta och omfattande bestämmelserna i rättsakten för småföretag i Europa.

Tydliga åtaganden om att minska den byråkratiska bördan, särskilt principen om ”endast en gång” för alla administrativa förfaranden.

En omorganisation av kommissionens tjänster så att små och medelstora företag får en verklig samtalspartner och instrument för att främja en ”europeisering” av företagen.

Verktyg på gemenskapsnivå som kan utgöra en hävstång för att främja kapitalisering, nätverksbyggande, investeringar och livslångt lärande inom små och medelstora företag.

En sammanhängande politisk ram för EU:s alla politikområden där små och medelstora företag inte ses som undantaget utan som regeln.

Ett genomförande på nationell nivå av målen i rättsakten för småföretag i Europa, inklusive på lagstiftningsnivå.

En återgång till permanent samråd med branschorganisationer och arbetsmarknadens parter (62).

8.15   Kommittén föreslår att det inrättas en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (63) så att man i medlemsstaterna får till stånd förenklade och rättvisa beskattningsmetoder som är öppna för insyn. Det är också viktigt att utöka samarbetet och samordningen inom bolagsbeskattningen (64).

8.16   EESK framhåller behovet av att införa ett enkelt och harmoniserat system för indirekt beskattning som innebär färre administrativa bördor, skapar uppenbara fördelar för företag och medborgare, garanterar en rättvis beskattning, säkrar intäkter för de offentliga finanserna, minskar riskerna för skattebedrägerier och bidrar till den inre marknadens utveckling och fullbordande (65).

8.17   I fråga om mervärdesskattebedrägerier noterar EESK att motståndet mot förändringar har fått negativa effekter på medlemsstaternas och EU:s finanser – särintressen sätts framför det gemensamma bästa (66).

9.   Finansiera tillväxten med privata investeringar

9.1   Kommissionens förslag att locka mer privat kapital för att finansiera tillväxten med privata investeringar är en aning försiktiga. Vid en tidpunkt då de flesta medlemsstaternas offentliga finanser antingen är mycket ansträngda eller har fått utstå nedskärningar bör behovet att finna alternativa finansieringskällor för att stimulera tillväxten prioriteras mycket högre. Förslaget om att införa europeiska projektobligationer skulle bidra till vissa viktiga infrastrukturinvesteringar, men det bör också göras en mer systematisk satsning på att mobilisera investeringar från de europeiska pensionsfonderna. Detta kan uppnås genom att man uppmuntrar medlemsstaterna att stimulera pensionsfonderna att investera i och samfinansiera nationella infrastrukturer.

9.2   Genom att låta EIB utfärda euroobligationer, eller snarare EU-obligationer som omfattar samtliga 27 medlemsstater, skulle den offentliga sektorn kunna tillföras nytt kapital utan att vara helt beroende av den privata finanssektorn. Finansiella resurser bör komma från tidigare led, t.ex. från tjänstepensionsinstitut, så att EIB blir en kontaktpunkt mellan dessa kapitalresurser och investeringarna. Euroobligationer är också ett tänkbart instrument för långsiktigt privat sparande. Kommittén välkomnar ett snabbt införande av projektobligationerna, men de kan inte utgöra ett alternativ till eller en ersättning för euroobligationerna (67).

9.3   När det gäller finansieringsstrukturerna för små och medelstora företag i den aktuella ekonomiska situationen välkomnas förslaget om att liberalisera riskkapitalfonderna så att de kan verka i hela unionen. Detta steg borde ha tagits för länge sedan. Man bör också se på möjligheter att öka tillgången till riskfinansiering i takt med att den europeiska marknaden utvidgas. Inrättandet av regionala miniplattformar som samordnas genom ett europeiskt nätverk skulle t.ex. innebära att det skapas ett nytt verktyg som skulle kunna användas för att anskaffa kapital till småföretag. Detta skulle stimulera till ytterligare riskkapital och finansiering genom företagsänglar. Det skulle också hjälpa små riskkapitalister att bistå mindre företag (68).

9.4   Det erkänns allmänt att marknaden misslyckats med att tillhandahålla kapital för det inledande skedet för innovativa nystartade företag och unga företag. Försök att rätta till detta genom initiativ som t.ex. företagsänglar och såddinvesteringar har hjälpt, men forskningscentrum och universitet över hela Europa har fortfarande svårigheter när det gäller att överföra kunskaper till marknaden. Efterfrågan på sådant tidigt kapital växer, men tillgången är tämligen oförändrad. Större satsningar borde göras på att uppmuntra enskilda och institutioner med mycket kapital att bidra mer till riskfinansieringen för nyetablerade teknikbaserade företag och prototypverksamhet.

9.5   Man bör verka för att hjälpa småföretagen på ett konkret sätt, t.ex. genom medling, skattelättnader, betalningar i tid och åtgärder för att underlätta en snabb tilldelning av finansiella medel genom undantag för statligt stöd, särskilt i de sektorer som är mest utsatta för globaliseringen och fortsatta effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen (69).

10.   Skapa en kostnadseffektiv tillgång till energi

10.1   Åtgärderna i tredje energipaketet måste genomföras för att skapa en verklig energimarknad baserad på samarbete mellan staterna, utökad sammankoppling mellan näten, förbättrad samordning mellan leverantörerna och en förstärkning av de nationella tillsynsmyndigheternas roll (70).

10.2   Energieffektivitet är föregångaren till det teknologiska språng som kommer att möjliggöra övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Framsteg har gjorts, men medlemsstaterna måste göra mer för att utveckla de förnybara källorna i sina investeringsplaner, för att se till att de företag inom den privata sektorn som ägnar sig åt tillhandahållande av produkter och tjänster relaterade till ökad energieffektivitet får ett korrekt och stabilt ramverk av bestämmelser och stimulansåtgärder att förhålla sig till (71).

10.3   Kommittén överlämnade den 4 februari 2011 ett förslag till rådet (energi) om upprättande av energieffektivitetsmål för särskilda nyckelsektorer som transporter och byggindustrin, inklusive t.ex. följande åtgärder:

Att internalisera de externa kostnaderna för alla energislag så att marknaden på ett naturligt sätt vänder sig till de energislag som producerar de lägsta koldioxidutsläppen.

Att förbättra information om och utbildning i nya tekniker för energieffektivitet, t.ex. inom byggsektorn, offentliga arbeten och transporter.

Att använda den potential som IKT har på ett effektivare sätt så att energieffektiviteten förbättras på alla produktions- och konsumtionsnivåer.

10.4   Kommittén erinrar om att byggnader, som står för 40 % av Europeiska unionens energiefterfrågan, är den största enskilda posten för energiförbrukning. Så mycket som halva potentialen för energieffektivitetsvinster kan förverkligas inom byggnadssektorn och till en negativ ekonomisk kostnad. Sådana besparingar kan i sig själva innebära att EU:s åtaganden enligt Kyotoprotokollet fullgörs. Dessutom kan energibesparingarna åstadkommas genom utnyttjande av befintlig teknik. Ökad energiprestanda för byggnader har enbart positiva effekter, i och med att nyttiga jobb skapas och de löpande kostnaderna minskar samtidigt som komforten ökar och miljön gynnas. Detta bör få högsta prioritet för EU. Kommittén inser också betydelsen av nya och mer utvecklade basmaterial i hushållsapparater och kontorsutrustning samt inom andra sektorer, t.ex. energi och transporter (72).

10.5   De energiintensiva industrierna bör bidra till att energi- och klimatpolitikens mål uppfylls. Därför måste de energi- och miljöpolitiska instrumenten noga gås igenom och utformas med hänsyn till hur de påverkar dessa industriers konkurrenskraft (73).

10.6   Det faktum att många glas- och keramikprodukter har utmärkt miljöprestanda (isoleringsmaterial, tvåglasfönster osv.) bör vara ett energibesparande riktmärke för EU:s byggnadsindustri. Dessutom bör denna teknik inbegripas i all planerad tekniköverföring till de länder utanför EU som har en hög energibesparingspotential (74).

10.7   Kommittén föreslår att man inom ramen för dagens kris och med långsiktig hållbarhet som målsättning bör undersöka om det räcker med de bestämmelser som tillämpas i dag (telekommunikation, post, elektricitet) för att undvika en försämrad kvalitet på de tjänster som tillhandahålls och en utveckling som kännetecknas av ökat utanförskap, växande klyftor mellan olika samhällsgrupper och ökad fattigdom eller om fler områden behöver präglas av ”en hög nivå av kvalitet, säkerhet och tillgänglighet, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter” i linje med de gemenskapsprinciper som anges i protokoll 26 som utgör bilaga till Lissabonfördraget (75).

10.8   Genomförbarhetsstudier bör göras om huruvida en energitjänst av allmänt intresse på EU-nivå skulle kunna införas för den gemensamma energipolitiken. Det är dock nödvändigt att konstatera att EU-institutionerna och de nationella regeringarna eller medlemsstaterna i ett trängt läge mellan nationella särdrag och ett gemensamt behov av att bygga upp en europeisk inre marknad har svårt att vänja sig vid tanken på gemenskapstjänster av allmänt intresse (ekonomiska eller icke-ekonomiska). Därmed har tanken på att införa europeiska energitjänster ännu inte fått något positivt mottagande bland beslutsfattarna. Trots detta är gemenskapstjänster av allmänt intresse nödvändiga för att Europa även i fortsättningen ska kunna byggas tillsammans. Sådana tjänster skulle avspegla europeisk solidaritet i ett läge då unionen står inför utmaningar. Ett ”sammankopplat europeiskt elnät” måste upprättas, liksom gemensamma projekt och strukturer för planering och hantering. Elnätet måste vara anpassat för intelligent styrning och användning på alla nivåer så att man kan optimera balansen mellan utbud och efterfrågan (76).

10.9   De energiintensiva industrierna behöver en trygg energiförsörjning baserad på en passande europeisk energisammansättning, som inte utesluter några energikällor (kol, förnybar energi, kärnkraft) utan bygger på en effektiv konkurrens på el- och gasmarknaderna och leder till rimliga priser för energiförsörjningen. Den nationella energipolitikens intressen bör i högre grad ingå i ett integrerat europeiskt koncept, eftersom energimarknaden hittills inte har lyckats hålla takten med inre marknaden för industrivaror. Trots vissa medlemsstaters beslut att avstå från att utnyttja kärnkraft innebär ett bevarande i EU av elproduktion baserad på fission även att man måste bevara kunskapen om denna teknik i Europa. Det säger sig självt att en fortsätt användning av kärnkraft förutsätter en hög säkerhetsnivå och välutbildad personal (77).

10.10   När det gäller utvecklingen av EU-omfattande standarder för energieffektiva produkter vill kommittén peka på kommissionens olika initiativ, t.ex. Energy Star-förordningen, vars normer har blivit obligatoriska för upphandling av kontorsmateriel, harmoniserade standarder för mätning av energiförbrukning i befintliga byggnader, och de större befogenheter som de nationella tillsynsmyndigheterna får på energieffektivitetsområdet. Kommittén menar att de frivilliga avtal som kan ingås med de nationella aktörerna är värdefulla, men i de avtal som godkänts bör det tydligt framgå att tvingande bestämmelser tillämpas om målen inte uppfylls (78).

10.11   Mot den bakgrunden anser kommittén att följderna för fattigare hushåll och sårbara grupper måste utvärderas noggrant, och politiken i EU och medlemsstaterna måste utformas med tanke på dessa människor. Sådana hushåll bör prioriteras i fråga om stöd till åtgärder för energieffektivitet (79).

10.12   Kommittén stöder de ansträngningar som gjorts för att skapa effektiv intermodalitet och för att optimera de olika transportformerna och skapa nätverk mellan dem, i syfte att åstadkomma ett integrerat transportsystem och göra transporterna så smidiga som möjligt (80).

10.13   Transportsektorn är beroende av fossila bränslen, vilket får konsekvenser såväl för utsläppen som för en trygg och oberoende energiförsörjning. Resurserna är begränsade, och detta gäller i synnerhet oljan. Kommittén anser därför att EU:s framtida transportpolitik bör ha följande fyra huvudmål (samtidigt som sektorns konkurrenskraft bevaras inom ramen för 2020-strategin): främjande av transportformer med låga koldioxidutsläpp, energieffektivitet, trygg och oberoende energiförsörjning samt en minskning av trafikstockningarna (81).

10.14   De största utmaningar som måste mötas och integreras i en hållbar transportpolitik är den ökande urbaniseringen och kravet på bekväma dagliga transporter, skyddandet av folkhälsan (vilket kräver minskade utsläpp av miljöfarliga ämnen och växthusgaser), bevarandet av en handelsekonomi, men med minskade utsläpp, fastställandet av homogena områden för att skapa en verklig integrerad transportpolitik samt medborgarnas och de ekonomiska aktörernas förståelse för och medverkan till genomförandet av ny politik och nya beteenden i fråga om rörligheten (82).

10.15   Kommittén har också stött EU-initiativ för rena och energieffektiva fordon och rekommenderat ytterligare åtgärder. Kommittén betonar att det råder hård konkurrens mellan branschens aktörer inom motorindustri, batteriindustri och energiförsörjning när det handlar om att utveckla bästa möjliga teknik till konkurrenskraftiga priser. Denna konkurrens är i sig en stark drivkraft bakom innovation och bör därför inte hindras, men marknadsincitament behövs för att beslutsamt ta steget mot nästa generation av laddhybrider och rena elfordon (83).

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  Se EESK:s yttrande om Konsekvenserna av statsskuldkrisen för EU:s styresformer, EUT C 51, 17.2.2011, s. 15.

(2)  Se EESK:s broschyr Ett program för Europa: det civila samhällets förslag, CESE 593/2009, Fiche 1, punkt 2.

(3)  Ytterligare förslag beträffande skattepolitiken återfinns i punkt 8.

(4)  EESK:s yttrande om Skatt på finansiella transaktioner, EUT C 44, 11.2.2011, s. 81.

(5)  EUT C 51, 17.2.2011, s.15.

(6)  Se EESK:s yttranden om Lissabonstrategin efter 2010, EUT C 128, 18.5.2010, s. 3 och Ekonomisk återhämtning: lägesrapport och konkreta initiativ, EUT C 48, 15.2.2011, s. 57.

(7)  Se EESK:s yttrande om Resultaten av toppmötet om sysselsättning, EUT C 306, 16.12.2009, s. 70.

(8)  Se EESK:s yttrande om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen: Verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning i EU, EUT C 107, 6.4.2011, 7.

(9)  Se EESK:s yttrande om Efter krisen: Ett nytt finansiellt system på den inre marknaden, EUT C 48, 15.2.2011, s. 38.

(10)  Se EESK:s yttrande om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT C 54, 19.2.2011, s. 37.

(11)  EUT C 54, 19.2.2011, s. 37.

(12)  EUT C 54, 19.2.2011, s. 37.

(13)  EESK:s yttrande om Efter krisen: Ett nytt finansiellt system på den inre marknaden, EUT C 48, 15.2.2011, s. 38.

(14)  Se EESK:s yttrande om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om blankning och vissa aspekter av kreditswappar, EUT C 84, 17.3.2011, s. 34.

(15)  EUT C 54, 19.2.2011, s. 37.

(16)  Se EESK:s yttrande om Rapport från kommissionen – Rapport om konkurrenspolitiken 2009, EUT C 84, 17.3.2011, s. 7.

(17)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 57.

(18)  EESK:s yttrande om Social integration, EUT C 128, 18.5.2010 s. 10.

(19)  Se EESK:s yttrande om Barnomsorg och förskola, EUT C 339, 14.12.2010, s. 1.

(20)  Se EESK:s yttrande om Grönbok – En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar, EUT C 175, 27.7.2007, s. 65.

(21)  EESK:s yttrande om De olika nationella skattelagstiftningarnas inverkan på den industriella omvandlingen, EUT C 120, 16.5.2008, s. 51.

(22)  Se EESK:s yttrande om Grönbok med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU, EUT C 84, 17.3.2011, s. 38.

(23)  EUT C 84, 17.3.2011, s. 38.

(24)  EUT C 128, 18.5.2010, s. 10.

(25)  EUT C 84, 17.3.2011, s. 38.

(26)  EUT C 84, 17.3.2011, s. 38.

(27)  CESE 72/2011 och EESK:s yttrande om En färdplan för jämställdhet (2006–2010) och en uppföljningsstrategi, EUT C 354, 28.12.2010, s. 1.

(28)  Se EESK:s yttrande om ”Private equity-fonders, hedgefonders och statliga investeringsfonders inverkan på den industriella omvandlingen i Europa”, EUT C 128, 18.5.2010, s. 56.

(29)  EUT C 84, 17.3.2011, s. 38.

(30)  Se EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”, EUT C 21, 21.1.2011, s. 66.

(31)  Se EESK:s yttrande om ”Skatt på finansiella transaktioner”, EUT C 44, 11.2.2011, s. 28, CESE 977/2010.

(32)  Se EESK:s yttrande om ”Arbete och fattigdom: ett nödvändigt helhetsperspektiv”, EUT C 318, 23.12.2009, s. 52.

(33)  Se EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter”, EUT C 228, 22.9.2009, s. 103.

(34)  Se EESK:s yttrande om ”Finanskrisens effekt på tillverknings- och tjänstesektorerna”, EUT C 318, 23.12.2009, s. 43.

(35)  Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Främja entreprenörstänkande genom utbildning och lärande”, EUT C 309, 16.12.2006, s. 110, samt EESK:s yttrande om ”Nya utvecklingstendenser när det gäller egenföretagare: särfallet med ekonomiskt beroende egenföretagande”, EUT C 18, 19.1.2011, s. 44.

(36)  EUT C 44, 11.2.2011, s. 28.

(37)  EUT C 306, 16.12.2009, s. 70.

(38)  Se EESK:s yttrande om ”Flexicurity, omstruktureringar och global utveckling”, EUT C 318, 23.12.2009 s. 1.

(39)  EUT C 306, 16.12.2009, s. 70.

(40)  Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Gemensamma principer för ’flexicurity’: Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet”, EUT C 211, 19.8.2008, s. 48.

(41)  EUT C 318, 23.12.2009, s. 1.

(42)  Se EESK:s yttrande om ”Effekter på sysselsättningen av industriella omvandlingar orsakade av ekologiska, energirelaterade och klimatrelaterade utmaningar”, EUT C 44, 11.2.2011, s. 40.

(43)  EUT C 318, 23.12.2009, s. 43.

(44)  EUT C 318, 23.12.2009, s. 43.

(45)  Se EESK:s yttrande om ”Anpassning av kompetens till behoven inom branscher och tjänster i omvandling – bidrag till ett eventuellt inrättande av sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå”, EUT C 347, 18.12.2010, s. 1.

(46)  EUT C 347, 18.12.2010, s. 1.

(47)  EUT C 347, 18.12.2010, s. 1.

(48)  EUT C 347, 18.12.2010, s. 1.

(49)  EESK:s yttrande om ”Lissabondagordningen och inre marknaden”, EUT C 347, 18.12.2010, s. 8.

(50)  EUT C 347, 18.12.2010, s. 8.

(51)  Se EESK:s yttrande om ”Den europeiska företagstjänstesektorns utveckling”, EUT C 27, 3.2.2009, s. 26.

(52)  Se EESK:s yttrande om ”Inre marknaden för tjänster – arbetsmarknads- och konsumentskyddskrav”, EUT C 175, 27.07.2007, s. 14.

(53)  Se EESK:s yttrande om ”Utvecklingen av den storskaliga detaljhandeln och dess konsekvenser för leverantörer och konsumenter”, EUT C 175, 28.7.2009, s. 57.

(54)  Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden”, EUT C 18, 19.01.2011, s. 105.

(55)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 105.

(56)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 105.

(57)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 105.

(58)  EUT C 347, 18.12.2010, s. 8, samt EESK:s yttrande om ”Den förnyade Lissabonstrategins externa dimension”, EUT C 128, 18.5.2010, s. 41.

(59)  Se EESK:s yttrande om ”Tjänstesektorn och EU:s tillverkningsindustri: Ömsesidig påverkan och effekter på sysselsättning, konkurrenskraft och produktivitet”, EUT C 318, 23.12.2006, s. 26.

(60)  EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: En digital agenda för Europa”, EUT C 54, 19.2.2011, s. 58.

(61)  Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Nya horisonter för IKT – en strategi för framtida och ny teknik i Europa”, EUT C 255, 22.9.2010, s.54.

(62)  EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Tänk småskaligt först – En ’Small Business Act’ för Europa”, EUT C 182, 4.8.2009, s. 30.

(63)  Jfr kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om ”Genomförande av gemenskapens program för ökad tillväxt och sysselsättning och förbättrad konkurrenskraft för EU:s näringsliv: Framstegen under 2006 och de kommande stegen på vägen mot ett förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas” (KOM(2007) 223 slutlig, 2.5.2007).

(64)  EUT C 120, 16.8.2008, s. 51.

(65)  Se EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, när det gäller varaktigheten för skyldigheten att efterleva miniminivån på normalskattesatsen”, EUT C 51, 17.2.2011, s. 67.

(66)  Se EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt”, EUT C 347, 18.12.2010, s. 73.

(67)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 57.

(68)  EESK:s yttrande om ”Finansieringsstrukturer för små och medelstora företag i den nuvarande finansiella situationen”, EUT C 48, 15.2.2011, s. 33.

(69)  Se EESK:s yttrande om ”Hur kan man stödja små och medelstora företag i anpassningen till globala marknadsförändringar?”, EUT C 255, 22.9.2010, s. 24.

(70)  Se EESK:s yttrande om ”Energifattigdom mot bakgrund av avregleringen och den ekonomiska krisen”, EUT C 44, 11.2.2011, s. 53.

(71)  EESK:s yttrande om ”En energistrategi för perioden 2011–2020”, EUT C 54, 19.2.2011, s. 1.

(72)  EESK:s yttrande om ”Konsekvenserna av dagens utveckling på energimarknaderna för de industriella förädlingskedjorna i Europa”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 88.

(73)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 88.

(74)  Se EESK:s yttrande om ”Den europeiska glas- och keramikindustrins konkurrenskraft, särskilt i förhållande till EU:s klimat- och energipaket”, EUT C 317, 23.12.2009, s. 7.

(75)  Se EESK:s yttrande om ”Vilka tjänster av allmänt intresse behöver vi för att bemöta krisen?”, EUT C 48, 15.2.2011, s. 77.

(76)  Se EESK:s yttrande om ”Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse: Hur bör ansvaret fördelas mellan EU och medlemsstaterna?” EUT C 128, 18.5.2010, s. 65.

(77)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 88.

(78)  Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om en första granskning av de nationella energieffektivitetsplanerna enligt direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster – Gemensamma insatser för energieffektivitet”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 54.

(79)  EUT C 54, 19.2.2011, s. 1.

(80)  Se EESK:s yttrande om ”Den europeiska transportpolitiken inom ramen för Lissabonstrategin efter 2010 och strategin för hållbar utveckling”, EUT C 354, 28.12.2010, s. 23.

(81)  EUT C 354, 28.12.2010, s. 23.

(82)  EUT C 354, 28.12.2010, s. 23.

(83)  Se EESK:s yttrande om ”Ökad spridning av elfordon”, EUT C 44, 11.2.2011, s. 47.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/39


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen”

KOM(2010) 546 slutlig

2011/C 132/07

Föredragande: Gerd WOLF

Medföredragande: Erik SVENSSON

Den 6 oktober 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen

KOM(2010) 546 slutlig.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 mars 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 184 röster för, 1 röst emot och 2 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning

1.1   Innovationer leder till framsteg, tillväxt, välstånd, social trygghet, internationell konkurrenskraft och sysselsättning. De måste göra det lättare att hantera de stora utmaningar som samhället står inför. Innovationer behöver, men främjar också, ett samhällsklimat präglat av tillförsikt och självförtroende, något som kan leda till ytterligare framsteg och konstruktiv dynamik med tanke på den globala konkurrenssituationen. För att de ska bära mycket frukt krävs en europeisk strategi och inre marknad, där det europeiska forskningsområdet tillsammans med ett effektivt ramprogram för forskning och utveckling spelar en nyckelroll.

1.2   Kommittén välkomnar och stöder därför i stora drag kommissionens meddelande och de mål som presenteras liksom slutsatserna i frågan från sammanträdet i rådet (konkurrenskraft) den 25–26 november 2010 och den 4 februari 2011. ”Innovationsunionen” är ett grundläggande koncept i Europa 2020-strategin.

1.3   Kommittén ser särskilt positivt på att innovation uppfattas och definieras i en vid och sammansatt bemärkelse på så sätt att den baseras på såväl forskning, teknik och produkter som alla mänskliga relationer och organisationer som t.ex. sociala frågor och processer, affärsmodeller, design, varumärkesprofilering, produktionsprocesser och tjänster samt den omfattande växelverkan dem emellan. Vad gäller sociala innovationer välkomnar kommittén också samråd med arbetsmarknadens parter.

1.4   Kommittén stöder idén om innovationspartnerskap så länge de, utifrån väldefinierade förvaltningsmetoder, är förenliga med och bygger på befintliga förfaranden och instrument och om de genomförs i linje med rationaliserings- och förenklingsinsatserna för de administrativa förfarandena. EESK rekommenderar att man för att skaffa sig erfarenhet inledningsvis upprättar det synnerligen önskvärda innovationspartnerskapet ”Aktivt och sunt åldrande”. Detta partnerskap skulle även kunna vara ett bra exempel på hur sociala respektive vetenskapliga och tekniska innovationer samspelar med varandra.

1.5   EESK rekommenderar att stödåtgärder, ekonomiskt stöd och bedömningskriterier antas både för den innovation som sker gradvis som en reaktion på rådande marknadskrafter och samhällsbehov och för de mer revolutionerande innovationer som formar marknadskrafterna och skapar nya samhällsbehov, men som ofta först måste ta sig igenom perioder av svårigheter.

1.6   Eftersom det finns ett akut behov av ett gemenskapspatent välkomnar och stöder EESK fullt ut det förslag som kommissionen nyligen lagt fram. Förslaget innebär att kostnaderna för patent i de deltagande medlemsstaterna kan sänkas drastiskt och utgör en viktig dellösning i väntan på att slutmålet om ett EU-patent ska nås.

1.7   Kommittén vill betona den viktiga roll som små och medelstora företag och mikroföretag spelar i innovationsprocessen och rekommenderar också att stöd och åtgärder skräddarsys för just deras behov. Man bör även överväga om och hur nystartade företag skulle kunna få en viss karenstid under vilken de befrias från många annars vanligt förekommande administrativa bördor och bestämmelser, samt om ytterligare särskilda incitament skulle kunna införas. Detta gäller även för företag inom den sociala ekonomin.

1.8   Den viktigaste politiska uppgiften är att skapa pålitliga, innovationsvänliga gränsvillkor och ramar som omfattar hela EU och som erbjuder tillräcklig flexibilitet. På så sätt kan man undvika att belasta potentiella innovatörer och innovationsprocesser med dagens splittrade och överbelastade regelverk och byråkrati, som varierar mellan de 27 medlemsstaterna plus kommissionen. Den bristande motivation och de förseningar som detta orsakar när det gäller att utveckla nya bra idéer till konkreta innovationer gynnar inte Europa i den globala konkurrensen och måste snarast undanröjas. Därför måste vi skapa en attityd, där framsteg och innovation inte ses som en risk utan i stället som en chans och nödvändighet, som måste främjas och genomföras med hjälp av alla de medel samhället har till sitt förfogande.

1.9   Av denna anledning rekommenderar EESK att mycket större insatser görs för att undanröja samtliga hinder för ett snabbt genomförande av innovationer och upprättandet av en innovationsunion. Även om kommittén välkomnar möjligheten att göra viktiga framsteg i patentfrågan rör den största delen av det återstående arbetet dessa hinder, som också står i vägen för fullbordandet av den inre marknaden och det europeiska forskningsområdet. EU får inte ge inte upp, utan sträva efter att förenkla, harmonisera och skapa tillförlitlighet och flexibilitet! EESK välkomnar kommissionens uppenbara arbetsinsatser för att uppnå detta enligt den nyligen framlagda grönboken (1) som kommittén kommer att uttala sig om i ett separat yttrande. Kommittén uppmanar därför i synnerhet medlemsstaterna och aktörerna inom det organiserade civila samhället att göra en insats på detta område och bidra med olika lösningar.

2.   Sammanfattning av kommissionens meddelande

2.1   Inom ramen för Europa 2020-strategin föreslår kommissionen ett övergripande koncept som kallas Innovationsunionen och som utgör ett av de sju flaggskeppsinitiativen. Inom detta initiativ ska EU ta kollektivt ansvar för en strategisk, heltäckande och näringslivsorienterad forsknings- och innovationspolitik för att lösa stora samhällsproblem, öka konkurrenskraften och skapa nya jobb. Initiativet kompletterar andra flaggskeppsinitiativ som exempelvis det om industripolitik, som syftar till att skapa en stark, konkurrenskraftig och diversifierad värdekedja inom tillverkningsföretag, med särskilt fokus på små och mellanstora företag.

2.2   I en förteckning med tio punkter ger kommissionen en kort beskrivning av de åtgärder som ska vidtas. Dessa omfattar stärkandet av kunskapsbasen, marknadsföring av goda idéer, förstärkt social och territoriell sammanhållning, stärkande av politikområden utåt, reform av och mätning av forsknings- och innovationssystemen samt inrättande av europeiska innovationspartnerskap.

2.3   I ett 34-punktsprogram om hur dessa mål ska uppnås (som upptar större delen av meddelandet) föreslår kommissionen olika åtaganden som medlemsstaterna bör göra. Kommissionen ger också en kort beskrivning av de åtgärder som man planerar.

2.4   I tre bilagor tar kommissionen upp följande teman och föreslår åtgärder:

Kännetecken på välfungerande nationella och regionala forsknings- och innovationssystem.

Resultatindikatorer för forskning och innovation.

Europeiska innovationspartnerskap.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Frågans betydelse. Innovationer leder till framsteg, tillväxt, social trygghet, välstånd, internationell konkurrenskraft och sysselsättning. De måste göra det lättare att hantera de stora utmaningar som samhället står inför. Innovationer behöver, men främjar också, ett samhällsklimat präglat av tillförsikt och självförtroende, något som kan leda till ytterligare framsteg och konstruktiv dynamik med tanke på den globala konkurrenssituationen. Begreppet ”Innovationsunionen” är därför en grundläggande del av Europa 2020-strategin som kommer att få avgörande betydelse för Europas framtid. Det bör också bidra till att uppnå det mål som EU ställde upp i Lissabonstrategin, nämligen att senast 2020 använda 3 % av EU:s BNP till forskning och utveckling, vilket skulle kunna skapa 3,7 miljoner arbetstillfällen och öka den årliga BNP:n med nästan 800 miljarder euro före 2025. EU och medlemsstaterna måste alltså även i åtstramningstider investera mer i utbildning, forskning, utveckling och innovation.

3.2   Innovationer och deras omgivning. Innovation omfattar i sin vidaste bemärkelse samtliga sociala, ekonomiska, utbildningsmässiga, vetenskapliga, tekniska, arbetsplatsmässiga, organisatoriska och kulturella nivåer, aspekter och aktiviteter. Det utvidgade begreppet innovation omfattar produkt- och tjänsteinnovationer samt tekniska, sociala och verksamhetsrelaterade innovationer inom alla sektorer och typer av organisationer, bland annat företag, frivilligorganisationer, stiftelser och organisationer inom den offentliga sektorn. Innovationer är inte nödvändigtvis ett resultat av linjära processer utan skapas genom nätverk och samverkan utifrån olika utgångspunkter. De främjas även av sunda ekonomiska och sociala förhållanden där olika strategier och behörighetsområden kombineras och sammankopplas med varandra.

3.3   Rådets arbetsgrupper för konkurrenskraft och forskning. Det är därför viktigt att rådets arbetsgrupper för konkurrenskraft och forskning agerar tillsammans och når en gemensam slutsats med en avstämning mot närliggande politikområden, t.ex. industripolitik, utbildning, energi och informationssamhället. Det är även viktigt att det finns en stark koppling till andra flaggskeppsinitiativ, särskilt de som rör utbildning och sysselsättning.

3.4   Principiellt instämmande och stöd. Kommittén välkomnar och stöder därför i huvudsak kommissionens meddelande och de mål som presenteras liksom rådets slutsatser i frågan från den 25–26 november 2010 och den 4 februari 2011.

EESK stöder framför allt följande mål:

Fastställa en definition av innovation (2) som omfattar såväl vetenskap och teknik som modeller och processer för företag och organisationer, designlösningar, varumärken och tjänster.

Ta itu med ogynnsamma förutsättningar, avlägsna hinder, förenkla förfaranden, underlätta europeiskt samarbete.

Få med samtliga berörda aktörer och regioner i innovationscykeln.

Utnyttja offentlig upphandling som ytterligare en möjlighet att främja innovation.

Utnyttja europeiska regional- och strukturfonder fullt ut för att öka forsknings- och innovationskapaciteten.

Använda medel från Europeiska socialfonden för att stödja sociala innovationer.

Underlätta små och medelstora företags och mikroföretags tillgång till ramprogrammet och till finansiering.

Främja toppresultat inom utbildning och utveckling av kvalifikationer.

Skapa universitet i världsklass.

Förverkliga det europeiska området för forskningsverksamhet före 2014 samt främja öppna, förstklassiga och attraktiva forskningssystem.

Skapa en inre marknad för innovation.

Uppnå enighet om EU-patentet.

Bemöta de samhälleliga utmaningarna.

3.4.1   Yttrandets fokus. Meddelandet är alldeles för omfattande för att vi ska kunna behandla alla aspekter här. Utan att det påverkar EESK:s allmänna stöd till de generella målen och många av de enskilda åtgärderna som föreslås kommer detta yttrande därför i huvudsak att fokusera på de punkter som särskilt behöver betonas eller som kräver ytterligare klargöranden.

3.5   Att ta med tidigare förfaranden och framsteg. Meddelandet innehåller nya inslag och förslag och skapar kopplingar till de olika politikområdena för att på så sätt skapa en heltäckande och konsekvent politik. Många av lägesanalyserna och målen omfattar dock problem och målsättningar som sedan länge formulerats i kommissionsmeddelanden, yttranden (EESK) och rådsbeslut (t.ex. Ljubljanaprocessen). Omfattande åtgärder har därför redan vidtagits och processer har inletts (3), och dessa borde tydligare beaktas, fortsätta att utvecklas och erkännas så att man inte förringar utan i stället utnyttjar och bygger vidare på de insatser som kommissionen och andra berörda aktörer hittills har gjort. De föreslagna nya åtgärderna och instrumenten bör ligga i linje med de processer som redan har inletts, undvika nya komplicerade förfaranden och dubbelarbete samt respektera den kontinuitet, juridiska giltighet och stabilitet som krävs (4).

3.6   Rationalisering. De nya åtgärder som föreslås, t.ex. innovationspartnerskap (se punkt 4.4), ska alltså innebära ett mervärde i förhållande till befintliga åtgärder. Detta innebär att finansieringsinstrument för forskning och innovation behöver harmoniseras och rationaliseras (se punkt 3.8.2) och tillgången till programmen underlättas samtidigt som man alltid strävar efter högsta kvalitet. Forskningsresultaten bör göras mer tillgängliga och åtkomliga genom att kunskaps- och kompetensöverföringen förbättras (5) (se även punkt 3.8.3 och fotnot 12).

3.7   Att skapa flexibilitet. De idéer, koncept och upptäckter som utgör grogrunden för innovationer är per definition oförutsägbara. För att de ska kunna blomstra och för att innovationer ska uppstå behövs därför tillräcklig flexibilitet och stimulerande och tillförlitliga ramvillkor. Svängrum, stöd och erkännande är vid sidan om självständigt agerande, företagaranda, risktagande och risktolerans grogrunden för kreativitet och innovation. Den viktigaste politiska uppgiften är därför att skapa innovationsvänliga ekonomiska och sociala förutsättningar och EU-omfattande gränsvillkor samt att undvika att potentiella innovatörer och innovationsprocesser belastas med alltför omfattande och varierande regelverk och byråkrati (se punkterna 3.12 och 3.13).

3.7.1   Koncentration och bredd. Det finns vissa, klart definierbara utvecklingsmål, t.ex. att lösa energi- och klimatproblemen (6), som eventuellt kräver ett gemensamt utnyttjande av de tillgängliga resurserna. Men lika viktigt är ett tillräckligt brett ”ekologiskt inriktat ekonomiskt system” som kan samverka och utvecklas åt många olika håll. Annars finns det en risk för att man alltför tidigt avfärdar just de lösningar vars potential till en början kanske inte ens erkänns av experter, trots att de verkligen är nya och innovativa. EU riskerar då att släpa efter andra aktörer och förlora sin position i den globala konkurrensen i stället för att vara en pionjär och själv skapa de ledande ”trenderna”. Denna situation är utmärkande för centraliserade planekonomier, och drag som lånats från sådana ekonomier måste till varje pris undvikas och dessutom måste subsidiaritetsprincipen följas.

3.7.2   Marknadskrafter. Den vanliga innovationsprocessen behöver vägledas av de rådande marknadskrafterna och konsumenternas krav, och syftet är att tillgodose deras behov på ett bättre sätt. Riktigt stora innovationer karaktäriseras däremot av att de formar marknadskrafterna och skapar nya konsumentkrav och marknadsområden (7). Dessa typer av innovationer behöver särskilt stöd under den första svåra perioden innan de vinner erkännande och får ett ekonomiskt genombrott, och innan de har kunnat visa sin enorma ekonomiska genomslagskraft.

3.8   Fragmentering. Kommissionen hävdar återigen att det europeiska forsknings- och innovationslandskapet är fragmenterat. Även om detta påstående beskriver situationen på många viktiga plan är det endast delvis riktigt och bör preciseras tydligare.

3.8.1   Befintliga samarbetsnät. Faktum är att det inom både näringslivs- och forskningsområdet (8), liksom inom det sociala och det kreativa området, länge har funnits europeiska, och i många fall till och med globala, kopplingar och samarbetsnät (9), där gränserna hela tiden finjusteras och förskjuts i spänningsfältet mellan samarbete och konkurrens. Detta är viktiga processer där aktörerna och deras organisationer organiserar sig själva. Kommissionen bör få upp ögonen för detta, erkänna och stödja dem samt arbeta vidare utifrån denna utgångspunkt. Det är just för att främja processer av detta mycket viktiga slag som man bör avlägsna de hinder som finns kvar på den inre marknaden för att skapa ett europeiskt område för innovation.

3.8.2   Regelverk – förenkling och harmonisering. Vad man bör uppnå är en stegvis förenkling och harmonisering av de rättsliga, administrativa och finansiella regelverken (10), både mellan de olika medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen, som ett viktigt steg på vägen mot ett fullbordande av den inre marknaden, det europeiska forskningsområdet och det europeiska område för innovation som kommissionen eftersträvar. Om kommissionen med fragmentering avser de olikheter, den överreglering, den överlappning och den komplexitet som finns i dessa regelverk får kommissionen här kommitténs förbehållslösa stöd.

3.8.3   Tidigare yttranden. Fragmentering och en förvirring vad gäller regler och instrument är inte bara något som återfinns mellan medlemsstaterna utan även inom kommissionen. Kommittén har tidigare utarbetat ett yttrande (11) i denna fråga och upprepar de rekommendationer som ges där. Kommittén stöder också dessa viktiga mål i sina yttranden om den gemensamma programplanering som sker medlemsstaterna emellan (12), om ramprogrammet för forskning och utveckling, om innovationspolitik i en värld i förändring (13) och om samarbete mellan näringsliv/små och medelstora företag och offentlig forskning (14). Kommittén vill fästa uppmärksamheten på sina rekommendationer vad gäller spridningen, överföringen och utnyttjandet av forskningsresultat, i synnerhet när det gäller att skapa en särskild sökmotor på internet för detta ändamål (15).

3.8.4   Forskningsinfrastruktur. Även kostnadskrävande infrastruktur kan vara ett exempel på fragmentering om den inte utnyttjas och finansieras av ett internationellt samfund. Viss infrastruktur kan överstiga enskilda medlemsstaters kapacitet både när det gäller de investeringar och driftsmedel som krävs och när det gäller bästa möjliga utnyttjande. Kommittén instämmer helt i kommissionens uppfattning som citeras nedan (16). Ett gemensamt agerande på EU-nivå skapar därför ett klart mervärde i dessa fall (17), och EU och medlemsstaterna bör följaktligen tillsammans stå för finansieringen som helhet.

3.9   Gemenskapspatent. Avsaknaden av ett gemenskapspatent är en oacceptabel, kostsam och skadlig fragmentering, som behöver övervinnas för att öka EU:s konkurrenskraft och sända en positiv signal till alla andra områden inom Innovationsunionen. Kommissionen har vid upprepade tillfällen försökt hitta en godtagbar lösning när det gäller denna akilleshäl i EU:s industri- och innovationspolitik. EESK välkomnar därför det förslag som nyligen lagts fram av kommissionen (den 14 december 2010) om ett fördjupat samarbete mellan de deltagande medlemsstaterna – i enlighet med EU:s fördrag – för att uppnå en viktig dellösning i väntan på att slutmålet om ett EU-patent (som används av alla medlemsstater) ska nås. Kommittén uppmanar parlamentet (18) och rådet att anta det föreslagna förfarandet som ett avgörande och betydelsefullt steg framåt mot ett slutligt gemenskapspatent. Kommittén instämmer i att förslaget är ekonomiskt nödvändigt och politiskt godtagbart (19).

3.10   Mänskliga relationer och organisationer. Det finns en stor potential för innovation inom hela spektrumet av mänskliga relationer och organisationer. Kommittén stöder kommissionens mål att främja detta vad gäller samtliga sociala, ekonomiska, vetenskapliga, tekniska, miljömässiga, organisatoriska, arbetsplatsmässiga och kulturella nivåer, aspekter och tillämpningar. Detta omfattar de senaste modellerna och processerna för företag och organisationer, privata tjänster, offentliga tjänster och tjänster i allmänhetens intresse, utbildning, media, konstnärlig och kulturell verksamhet – kort sagt alla aspekter av mänsklig verksamhet och samvaro.

3.10.1   Företag och arbetsplatser – arbetstagarnas roll. Optimala sätt att organisera arbetet utgör en viktig konkurrensfördel. Därför förbättrar innovativa arbetsplatser såväl arbetstagarnas prestationer som företagets resultat. Innovationen inom företaget och bland personalen återspeglas i förmågan att utveckla och förbättra både produktions- och tjänstekoncepten och de sociala och verksamhetsmässiga aspekterna på ett sätt som ger ett mervärde för kunden. Fortbildning och samlad erfarenhet är i detta sammanhang viktigt. De anställda är en viktig källa till kunskap och idéer, och denna potential bör utnyttjas bättre. En förbättrad kommunikation mellan olika nivåer i hierarkin skulle bidra till att sprida nya idéer och förslag.

3.10.2   Samarbete mellan arbetsmarknadens parter. På företagsnivå är det avgörande att det finns ett förtroende och samarbete mellan arbetsmarknadens parter, framsynthet, kompetens, motivation, engagemang och kapacitet att förvalta innovationer på ett effektivt sätt.

3.10.3   Tjänster och offentlig upphandling. Den offentliga sektorn kan också vara en drivkraft för innovation. Kommittén ställer sig bakom kommissionens konstaterande (bilaga I) att den offentliga sektorn ger incitament att stimulera innovation inom de egna organisationerna och vid tillhandahållande av offentliga tjänster. Detta omfattar såväl själva tjänstesektorn (privat och offentlig) som tillverkningsindustrin som med hjälp av tjänster försöker hitta nya konkurrensfördelar. Innovationsunionen behöver sprida ett tydligt budskap om att EU har för avsikt att utnyttja denna potential (privat och offentlig).

3.10.4   Sociala innovationer. Sociala innovationer bör tillgodose alla sociala behov som marknaden eller den offentliga sektorn inte kan hantera fullt ut. Det handlar om nya beteenden, samspel, institutionella arrangemang och nätverk. I sociala innovationer kombineras ofta tekniska och icke-tekniska tillämpningar. De kan vara kopplade till ett ökat samspel mellan producent och användare, utveckling av strukturer och stödmetoder och stödteknik. Tack vare teknik som kan användas på många sätt (t.ex. IKT) kan nya samarbets-, drifts- och förvaltningsmetoder utvecklas. Kommittén välkomnar det faktum att kommissionen har för avsikt att samråda med arbetsmarknadens parter för att undersöka hur kunskapsekonomin kan spridas till alla sysselsättningsnivåer och sektorer.

3.11   Begreppet Innovationsunionen. Kommittén anser att begreppet Innovationsunionen är välvalt för att sammanfatta och representera de mål som kommissionen presenterar i sitt meddelande. Initiativet bör genomföras tillsammans med och jämställas med de befintliga begrepp som rör den inre marknaden och det europeiska forskningsområdet. Kommittén stöder därför förbehållslöst punkt 2.2 i meddelandet, och ser positivt på att många av kommitténs efterföljande rekommendationer har beaktats.

3.12   Att undanröja hinder. Ett av de viktigaste målen som beskrivs i meddelandet är att undanröja hinder för innovation på EU-nivå. Även om EESK inser att detta är en enorm och mycket komplicerad uppgift som ligger nära arbetet med att fullborda den inre marknaden, saknar kommittén detaljerad information om vad kommissionen mer exakt har för avsikt att göra i denna avgörande fråga. EESK välkomnar kommissionens uppenbara arbetsinsatser för att uppnå detta enligt den nyligen framlagda grönboken (KOM(2011) 48 slutlig) (20) som kommittén kommer att uttala sig om i ett separat yttrande.

3.13   Viktig politisk uppgift och prioriterade rekommendationer. Den viktigaste politiska uppgiften och de viktigaste rekommendationerna är därför att skapa pålitliga, innovationsvänliga gränsvillkor och ramar som omfattar hela EU och som erbjuder tillräcklig flexibilitet. På så sätt kan man undvika att belasta potentiella innovatörer och innovationsprocesser med den fragmentering, reglering och uppsplittring som kännetecknar dagens regelverk och de byråkratiska bördor som varierar mellan de 27 medlemsstaterna plus kommissionen. Detta göra att man avskräcker från initiativ och förhalar och i hög grad begränsar den process som behövs för att verkligen kunna ta fram och genomföra nya och bra idéer. Detta är en stor nackdel för Europa i den globala konkurrensen och något som genast måste åtgärdas. Därför måste vi skapa en attityd, där framsteg och innovation inte ses som en risk utan i stället som en chans och nödvändighet som främjas och genomförs med hjälp av alla de medel samhället har till sitt förfogande. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna och aktörerna inom det organiserade civila samhället att göra en insats på detta område och bidra med olika lösningar.

3.14   Bättre utbildning och erkännande: Kommittén stöder kommissionen mål att modernisera vårt utbildningssystem på alla nivåer. Detta förutsätter att vi har fler högskolor i världsklass och att och kvalifikationsnivån höjs. Man behöver effektivt öka förståelsen för naturvetenskapliga och tekniska yrken och dessa yrken måste få ett större erkännande.

3.15   Snäv tidsplan. Med tanke på de många olika och komplexa aspekterna i meddelandet, de granskade målsättningarnas betydelse och de synpunkter som framförs i dokumentet, är den tidsplan som kommissionen föreslår i snävaste laget. Kommittén rekommenderar därför ett tillvägagångssätt där man skiljer mellan det brådskande arbetet med grundläggande mål och utarbetandet av de särskilda åtgärder och instrument som föreslås.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Små och medelstora företag som huvudaktörer. Kommittén håller med kommissionen om att innovationsinitiativet och dess stödåtgärder framför allt bör gynna de små och medelstora företagen i egenskap av huvudaktörer i samhällsekonomin. I samband med detta borde man fortsätta att diskutera definitionerna av små och medelstora företag och deras relativa betydelse, eftersom de nya nätverksmöjligheter som informations- och kommunikationstekniken erbjuder innebär att mikroföretagen, och även enmansföretagen, blir allt viktigare. Eventuellt borde man också se över gränsdragningen i förhållande till de fria yrkena. Kommittén understryker vikten av innovationer inom servicesektorn och på arbetsplatser, i synnerhet vad gäller små och medelstora företags konkurrenskraft och produktivitet (se punkt 3.10.1 och 3.10.2).

4.1.1   Diskriminering av små och medelstora företag. Många av de ovannämnda byråkratiska hindren för innovation drabbar i synnerhet små, medelstora och nystartade företag och inte de stora företag som redan har omfattande och goda administrativa funktioner, utlandskontor osv., men som därför även är mer tungrodda. Det är inte omöjligt att detta är en av anledningarna till att EU förlorat sin ledande ställning inom innovativa IKT-produkter (21) till USA.

4.2   Indikatorer för utvärdering. Kommittén har i ett tidigare yttrande (22) påpekat att EU redan har flera analysinstrument för detta. I yttrandet rekommenderade EESK att ett enda ”europeiskt innovationsobservatorium”, som tar över de befintliga verktygen men samordnar dem bättre, skulle inrättas för att skapa en större samstämmighet. Enligt kommittén bör man dessutom tänka på följande:

Många sociala och ekonomiska kriterier omfattar hållbarhet.

Krisen har visat att alltför kortsiktiga planeringsmål och bedömningskriterier kan leda utvecklingen i en oönskad riktning eller till och med till en kris.

En långsam men stadig tillväxt ger ofta ett bättre sammantaget resultat och gör större ekonomisk nytta.

Framgångsrika nystartade småföretag köps ofta upp eller tas över av stora företag och kan på så sätt falla bort ur statistiken.

Viktiga innovationer genomgår ofta en ganska lång resultatlös period innan de får ett ekonomiskt genombrott och deras enorma genomslagskraft blir uppenbar.

EU:s medlemsstater och regioner har alla olika förutsättningar vad gäller innovationer (t.ex. klimat, transportnät och resurser) och därför måste de utvärderas utifrån sina egna särskilda starka och svaga sidor.

4.2.1   Kommissionen bör därför fortsätta sitt samarbete med OECD och ta fram en enda, sammanhängande uppsättning heltäckande och balanserade indikatorer som både omfattar ovannämnda aspekter och innovationernas resultat på lång sikt. EESK anser att de ”kännetecken på välfungerande nationella och regionala forsknings- och innovationssystem” som kommissionen beskriver i bilaga 1 är användbara i detta sammanhang.

4.3   Tillgänglighet. Ytterligare exempel på ett område med stor innovationspotential är produkter och tjänster som gör att även personer med funktionshinder kan bli helt integrerade i det europeiska samhället – både som medborgare och konsumenter. Detta är en outnyttjad marknad med stor ekonomisk och social potential.

4.4   Innovationspartnerskap. De europeiska innovationspartnerskap som kommissionen föreslår kan visa sig ha intressanta egenskaper. Att utnyttja innovationspartnerskap för att hantera de utmaningar som samhället står inför skulle kunna medföra stora möjligheter, trots osäkerheten kring detaljerna och de reservationer som framförs i punkterna 3.5 och 3.6. Genom att parallellt använda de politiska instrumenten för innovation från både utbuds- och efterfrågesidan och genom att kombinera framstegen inom forskning och teknik med marknadens efterfrågan kan EU skapa sig nya konkurrensfördelar. För att uppnå detta är det viktigt att EU koncentrerar sig på de aspekter där innovationspartnerskapen kan skapa mervärde i förhållande till befintliga instrument. Innovationspartnerskapen bör därför inte presenteras som en allmänt bindande, stel handlingsram för de europeiska aktörerna på innovationsområdet (däribland de finansieringsorgan som deltar på regional och nationell nivå). Man måste värna om principen om frivillighet, variabel geometri, öppenhet och en tydlig och lätthanterlig förvaltning. Efter att ha fastställt den nödvändiga förvaltningsstrukturen vore det därför klokt att börja med ett enda noga utvalt innovationspartnerskap och utnyttja de erfarenheter som görs för att välja ut nästa partnerskap.

4.4.1   Aktivt och sunt åldrande. Kommittén rekommenderar därför att man inledningsvis upprättar det synnerligen lämpliga och önskvärda innovationspartnerskapet ”Aktivt och sunt åldrande”. Detta partnerskap skulle även kunna vara ett bra exempel på det komplexa samspel som finns mellan sociala respektive vetenskapliga och tekniska innovationer. När det gäller detta område skulle kommittén vilja betona det förkommersiella stadiets och den offentliga upphandlingens betydelse för innovativa tjänster. Detta kan spela en avgörande roll när det gäller att skapa nya marknader och förbättra de offentliga tjänsternas resultat och kvalitet.

4.4.2   Vatteneffektivitet i EU. Ett av de innovationspartnerskap som föreslås i bilaga III i meddelandet är ”Vatteneffektivitet i EU”. Kommittén rekommenderar här ett mer flexibelt synsätt där man i högre grad skiljer mellan de regioner i EU där vattenbrist är ett allvarligt problem och regioner med tillräcklig nederbörd och vattenförsörjning. Kommittén rekommenderar därför en annan rubrik, nämligen ”Hållbar vattenförvaltning”.

4.5   ”Resultatorientering”. Enligt kommissionen bör stödet till innovationspartnerskapen vara resultatorienterat. Eftersom kommittén redan har ställt sig mycket tveksam till definitionen av detta begrepp i sitt yttrande om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning (i punkterna 1.8 och 4.8) (23) rekommenderar vi att kommissionen klargör vad som verkligen avses ur förfarandesynvinkel. Kommittén betonar återigen att ett långsiktigt perspektiv och hållbarhet kan vara avgörande för viktiga innovationer.

4.6   Forskningsramprogrammets centrala roll. EU:s ramprogram för forskning och utveckling har på ett viktigt sätt bidragit till de framsteg som hittills har uppnåtts och bör stärkas ytterligare och deras självständiga betydelse bör framhävas i framtiden. Om man bortser från behovet av ytterligare förenklingar är EU:s ramprogram för forskning och utveckling en lyckad verktygslåda för att utforma det europeiska forskningsområdet. Programmet är känt över hela världen och utnyttjas intensivt, och dess förfaranden är begripliga och allmänt accepterade. Den självständiga betydelse som ramprogrammet för forskning, och som ett komplement ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, har måste därför framhävas tydligare med tanke på Innovationsunionens mål. Forskningssamarbetets verktyg har bidragit till att det bildats effektivare europeiska konsortier, och de bör bibehållas för att säkra den kontinuitet som krävs (24). Mot bakgrund av den innovationspolitik som diskuteras bör också stödet för socioekonomisk forskning stärkas.

4.7   Det europeiska forskningsområdets centrala roll – en inre marknad för forskare. Även om det europeiska forskningsområdets centrala roll (se även punkt 3.11) och de förutsättningar som krävs för att det ska kunna fullbordas har tagits upp i flera tidigare yttranden, vill kommittén återigen betona att rörlighet och erkännande av akademiska meriter och forskningskvalifikationer är en mycket viktig fråga, inte minst vad gäller social trygghet, tillräckliga löner och pensionssystem. De rådande förhållandena är, särskilt för unga vetenskapsmän och forskare, fortfarande mycket otillfredsställande och oattraktiva. Kommittén välkomnar och stöder därför fullt ut rådets slutsatser (25) (från den 2 mars 2010) om europeiska forskares rörlighet och karriär. EU behöver en attraktiv och fungerande inre marknad för forskare!

4.8   Riskkapital. Trots att Europeiska institutet för innovation och teknik (ETI) utvecklats i en positiv riktning – och på denna punkt välkomnar kommittén i synnerhet finansieringsinstrumentet för riskdelning (RSFF) som inrättats av Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken – finns det inte tillräckligt mycket och snabbt tillgängligt riskkapital för att kunna starta innovativa företag och få dem att överleva den inledande fasen. Detta gäller både för företagens etableringsfas, men i synnerhet den kritiska perioden innan de gör sitt första ekonomiska genombrott. Här behövs även små lån och mikrokrediter som gör riskerna mindre, men som även kan skapa goda resultat.

4.9   Kluster. Kommittén betonar återigen den innovationsfrämjande dragningskraft som regionala, gränsöverskridande kluster och innovationscentrum har. Det handlar inte bara om de ”traditionella” sammankopplingarna mellan forskningsinstitutioner och företag utan även om fruktbara nätverk som kompletterar dessa och som utvecklas mellan de etablerade specialiserade företagen. Kommittén rekommenderar att man även fortsättningsvis främjar detta med hjälp av strukturfondsmedel.

4.10   Att underlätta för och stimulera nystartade företag. Kommittén ser gärna att man funderar över huruvida en undantagsklausul kan införas för nystartade företag som befriar dem från alla vanligt förekommande administrativa bördor och bestämmelser. Ytterligare incitament skulle också kunna införas i form av t.ex. skattelättnader. Det skulle ge dem en karenstid och svängrum då de skulle kunna visa vilka ekonomiska och tekniska framgångar de skulle kunna få. Kommittén är medveten om att detta förslag visserligen kräver en grannlaga och differentierad avvägning av risker och intressen, men att det skulle kunna vara värt att verkligen genomföra i verkligheten.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  KOM(2011) 48 slutlig av den 9 februari 2011.

(2)  KOM(2009) 442 slutlig av den 2 september 2009.

(3)  Innovationsområdet har diskuterats utförligt i Aho-rapporten (rapport från den oberoende expertgruppen för forskning och utveckling samt innovation som utsågs efter toppmötet i Hampton Court och som leddes av Esko Aho, januari 2006, EUR 22005) och i EESK:s yttrande om ”Investeringar i kunskap och innovation (Lissabonstrategin)” – (EUT C 256, 27.10.2007, s. 17). En samordnad strategi för medlemsstaterna och partnerskapsbaserade åtgärder diskuteras i Ljubljanaprocessen (RECH 200 COMPET 216 – Ljublanaprocessen är ett förstärkt partnerskap mellan medlemsstaterna, associerade länder, berörda aktörer och kommissionen som syftar till att göra den europeiska forskningen mer effektiv), ett flertal ERA-NET-initiativ (i enlighet med artikel 181), ”gemensamma teknikinitiativ”, kunskaps- och innovationsgrupper inom Europeiska institutet för innovation och teknik, ”gemensam programplanering” och EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Gemensam programplanering för forskning: Samverkan för att bemöta gemensamma utmaningar mer effektivt” (EUT C 228, 22.9.2009, s. 56). EESK:s yttrande ”Samarbete och kunskapsöverföring mellan forskningsorganisationer, näringslivet samt små och medelstora företag – en viktig förutsättning för innovation” (EUT C 218, 11.9.2009, s. 8) tar upp samarbete mellan forskningsorganisationer och näringslivet, yttrandet ”Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: En strategisk europeisk ram för internationellt vetenskapligt och tekniskt samarbete” (EUT C 306, 16.12.2009, s. 13) handlar om internationellt samarbete och yttrandet ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning” (EUT C 48, 15.2 2011, s. 129) tar upp förenkling.

(4)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 129.

(5)  EUT C 218, 11.9.2009, s. 8 (punkt 1.2).

(6)  EUT C 21, 21.1.2011, s. 49.

(7)  Exempel på detta är bl.a. flygplan, eller de revolutionerande framgångarna för TV, radar, laser, persondatorer, mikroelektronik, glasfiberkablar, internet/e-post (inklusive sökmotorer, e-handel etc.), digitalkameror, raketuppskjutna satelliter och GPS, som alla är sammanvävda på olika sätt och berikar varandra.

(8)  T.ex. genom instrumenten för forskningssamverkan, se punkt 4.6.

(9)  Se t.ex. Forschung und Lehre 11/10, s. 788–796, Mitteilungen des Deutschen Hochschulverbands, november 2010.

(10)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 129 (punkt 3.5–3.7).

(11)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 129 (punkt 1.4).

(12)  EUT C 228, 22.9.2009, s. 56.

(13)  EUT C 354, 28.12.2010, s. 80.

(14)  EUT C 218, 11.9.2009, s. 8.

(15)  EUT C 218, 11.9.2009, s. 8 (punkt 3.2.4).

(16)  KOM(2010) 546 slutlig av den 6 oktober 2010.

(17)  EUT C 182, 4.8.2009, s. 40.

(18)  Under tiden har Europaparlamentet antagit Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 februari 2011 om förslag till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd (05538/2011 – C7-0044/2011 – 2010/0384 (NLE).

(19)  Meddelande från EESK:s ordförande Staffan Nilsson (av den 7 januari 2011) om hans samtal med kommissionsledamoten Michel Barnier.

(20)  Se fotnot 1.

(21)  Google, Apple, Facebook och mobiltelefoner.

(22)  EUT C 354, 28.12.2010, s. 80 (punkt 3.2.2).

(23)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 129.

(24)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 129 (punkt 3.12).

(25)  2999:e mötet i rådet (konkurrenskraft) i Bryssel den 2 mars 2010.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/47


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans”

KOM(2010) 608 slutlig

2011/C 132/08

Föredragande: Benedicte FEDERSPIEL, Martin SIECKER och Ivan VOLEŠ

Den 27 oktober 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 262 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans

KOM(2010) 608 slutlig.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 mars 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 108 röster för och 12 nedlagda röster.

1.   Allmänna kommentarer

1.1   EESK välkomnar kommissionens initiativ att blåsa nytt liv i den inre marknaden, men konstaterar att kommissionen inte i tillräcklig omfattning tagit hänsyn till rapporterna från Monti, Lamassoure, González, Grech och Herzog och därmed inte effektivt skapat en inre marknad i konsumenternas och medborgarnas tjänst som Europaparlamentet kräver i sin resolution av den 10 maj 2010.

1.2   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har sedan länge noga bevakat inre marknaden ur det civila samhällets synvinkel, och inrättade 1994 observationsgruppen för inre marknaden OIM i det syftet. Kommittén uppmanar därför Europeiska kommissionen att associera OIM som en av de centrala aktörerna i initiativ som forumet för inre marknaden.

1.2.1   EESK välkomnar kommissionens avsikt att prioritera samråd och dialog med det civila samhället i samband med utformning och genomförande av nya åtgärder. Kommittén önskar därför i egenskap av institutionell företrädare för det organiserade civila samhället att på ett mycket tidigt stadium bli rådfrågad i samband med utformningen och utarbetandet av dessa åtgärder och dessutom i samband med såväl förhands- som efterhandsutvärdering av åtgärdernas inverkan.

1.3   Det är mycket viktigt med ett bidrag från civilsamhällesorganisationerna för att ge rätt inriktning på de åtgärder som krävs för en nystart av den inre marknaden, eftersom dessa organisationer företräder användarna av den. De femtio förslag som behandlas utgör endast inledningen till en långvarig process för att återuppliva den inre marknaden. Denna process får aldrig avslutas, eftersom den inre marknaden är ett arbete under ständig utveckling.

1.4   EESK har noterat ett antal åtgärder som saknas i inremarknadsakten, och kommer i sinom tid att lägga fram förslag som också kommer att bidra till ökad tilltro bland medborgarna. Bland de åtgärder som saknas finns till exempel åtgärder rörande upphovsrättsavgifter, revision av upphovsrättsdirektivet, nätneutralitet, dataskydd, skydd för investerare, protokollet om sociala framsteg, en Europabolagsordning, e-upphandling, europeiska kreditvärderingsinstitut, jämställdhet mellan könen, mikro- och familjeföretag, åtgärder för att stödja bildandet av nya företag och en utvidgning av de befintliga åtgärderna, kreditkort, betalkort, elektroniska betalningar, konsumentkrediter, överskuldsättning, girobetalningar, ungdomar samt ett fullständigt genomförande av euron och förstärkta funktioner på det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) etc.

1.5   EESK lägger i detta yttrande inte fram en ingående studie av förslagen till inremarknadsakt. Vissa av dem har kommittén redan tagit upp i olika yttranden. EESK kommer att presentera en mer detaljrik ståndpunkt när Europeiska kommissionen lägger fram förslag som en uppföljning av detta meddelande, inbegripet förslagen om huvudinitiativen i Europa 2020-strategin. EESK har identifierat prioriteringar, som det europeiska civila samhällets basorganisationer har enats om via sina representanter i EESK. EESK beklagar att kommissionen inte har beaktat kommentarerna och slutsatserna från ”Rapport om EU-medborgarskapet 2010. Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter” (1). Dessa prioriteringar bör göra det möjligt för samtliga aktörer att på gräsrotsnivå fullt ut utnyttja inre marknadens potential. EESK framhåller att det behövs ett helhetsgrepp som går utöver den konstlade uppdelningen av den inre marknaden i tre pelare. Kommittén vill komma till rätta med förslagens eklektiska karaktär och anser att det behövs större samstämmighet och samspel mellan de enskilda åtgärderna. Förslagen kompletterar varandra eftersom de samspelar och påverkar samhället i stort: såväl arbetstagare och konsumenter som företag och medborgare. Det finns inte någon specifik inre marknad för någon av dessa kategorier. I fördraget om Europeiska unionen anges följande: ”Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.” (art. 3.3). Kommittén insisterar på att konsumentskyddsnivån ska vara hög.

1.6   För att vinna allmänhetens stöd är det oerhört viktigt med öppen kommunikation om mervärdet och utmaningarna. Kortsiktiga politiska mål som ofta resulterar i brist på sammanhang och obalanserade förslag samt de finansiella, ekonomiska, politiska och sociala kriserna bidrar inte till att höja allmänhetens förtroende för EU. Det är viktigt att beakta verkligheten på fältet och de problem som invånarna upplever.

1.7   Europeiska kommissionen kan inte på egen hand ta ansvar för att öka medvetenheten om frågorna som rör den inre marknaden och för att informera allmänheten om de instrument (2) som finns tillgängliga för alla. Det är mycket viktigt att det organiserade civila samhället ger sitt bidrag och att de nationella regeringarna medverkar, eftersom dessa måste ta hänsyn till den inre marknaden som en integrerad del i den inhemska ekonomin. Politiska partier, massmedia, utbildningsinstitut och samtliga berörda aktörer har ett historiskt ansvar för att EU framgångsrikt ska kunna klara utmaningarna från en globaliserad värld på basis av de värden som hittills har utmärkt vår sociala marknadsekonomi. Världen kommer inte att vänta på oss. Fragmenteringen, protektionismen, nationalismen och avsaknaden av en framtidsvision i Europa ger oss inte möjlighet att konkurrera med de nya globala makterna.

1.8   Inre marknaden står i centrum för den europeiska integrationen och Europa 2020-strategin. Att övervaka, förvalta och genomföra lagstiftningen om inre marknaden är av största betydelse. För att uppnå detta bör kommissionen bedriva ett nära samarbete med medlemsstaterna genom att använda resultattavlan för den inre marknaden på ett bättre sätt.

2.   Särskilda kommentarer

Följande prioriteringar rangordnas inte efter någon specifik preferensordning. Förslagens nummer i inremarknadsakten anges i parentes.

2.1   Stadgan om de grundläggande rättigheterna som en integrerande del av den inre marknaden (29)

Kommissionen vill säkerställa att de rättigheter som garanteras i stadgan, inklusive rätten att vidta kollektiva åtgärder, beaktas. Kommissionen bekräftar på nytt såväl EU-institutionernas skyldigheter som det faktum att stadgan om de grundläggande rättigheterna har blivit rättsligt bindande. I EU-fördragets artikel 3.3, som citeras ovan, anges mycket tydligt att ekonomiska friheter måste balanseras mot respekten för grundläggande sociala rättigheter. Professor Mario Monti konstaterar detta problem och föreslår att den inre marknaden balanseras med grundläggande fackliga rättigheter. EESK rekommenderar att kommissionen fullt ut integrerar stadgan i den inre marknaden och uppmanar de medlemsstater som valt att inte anta stadgan att göra det.

2.2   Tjänster (4 och 43)

Vidareutvecklingen av inre marknaden för tjänster bör stimulera användning av tjänsternas fulla potential, i syfte att skapa ny tillväxt och sysselsättning, och valfrihet och konkurrens på marknaden till nytta för konsumenterna. Detta skulle gynna samtliga tjänsteleverantörer, särskilt små och medelstora, både de som bedriver verksamhet på hela den inre marknaden och de som verkar lokalt, tack vare den rättsliga förenklingen och undanröjandet av hinder för marknadstillträde. EESK efterlyser säkerhet, bättre kvalitet och rimliga priser när det gäller tjänster för konsumenter och företag. Man måste också förbättra genomförandet av tjänstedirektivet, utveckla verksamheten i de gemensamma kontaktpunkterna och öka mängden information som översätts till andra språk, samtidigt som det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna förbättras och medvetenheten höjs om möjligheterna att tillhandahålla tjänster över gränserna.

Vi välkomnar också det länge efterfrågade förslaget om en ändring av förordningen om passagerares rättigheter mot bakgrund av den senaste tidens händelser och ett visst mål i EU-domstolen.

2.2.1   Finansiella tjänster till privatpersoner (40, 41)

En av de sektorer där man har funnit de största bristerna i genomförandet av den inre marknaden är sektorn för finansiella tjänster till privatpersoner. Förutom hypotekslån förtjänar flera andra aspekter som nämns i EESK-yttranden och av kommissionen att behandlas med högsta prioritet.

EESK välkomnar initiativet att förbättra tillträdet till vissa grundläggande banktjänster samt insynen och jämförbarheten i fråga om bankavgifter.

2.3   Tjänster i allmänhetens intresse (25)

Kommissionen förbinder sig att senast 2011 anta ett meddelande åtföljt av ett åtgärdspaket på området allmännyttiga tjänster. EESK välkomnar initiativet att stödja utvärderingen av offentliga tjänster och undanröja hindren för allmän tillgång, och upprepar sin begäran om ett bindande ramdirektiv (3). Syftet med meddelandet och andra åtgärder som rör offentliga tjänster bör vara att stödja medlemsstaterna i utvecklingen och förbättringen av sina offentliga tjänster i linje med protokollet om tjänster i allmänhetens intresse. Utvärderingen av offentliga tjänster bör innehålla en kritisk och ingående bedömning av tidigare liberaliseringar och genomföras med deltagande av de viktigaste aktörerna. Kommittén är särskilt oroad när det gäller förmågan att upprätthålla kvalitetsnormerna och tillgängligheten, inbegripet anpassbarhet för att öka konkurrensen. EU bör bygga upp sakkunskap i sin kapacitet att bedöma konsekvenserna av samtliga inremarknadsinitiativ och andra EU-initiativ om offentliga tjänster, i enlighet med protokollet om tjänster i allmänhetens intresse.

2.4   Hållbar utveckling (10, 11 och 27)

EESK välkomnar idén om en plan för effektiv energianvändning för att utnyttja den betydande potential som finns för energibesparande åtgärder. Vi behöver en välfungerande inre marknad för energi för att säkerställa en trygg och hållbar försörjning till rimliga priser för konsumenterna. En välfungerande inre marknad för energi gynnar konsumenterna genom större valfrihet och lägre priser, men det krävs en förstärkning av gemensamma miniminormer. Utvecklingen av så kallad smart mätning för att öka medvetenheten om konsumtionsmönster och dithörande kostnader, kräver ytterligare regleringsåtgärder för att säkerställa en snabb marknadspenetration av ny teknik och större effektivitet genom konkurrens när det gäller energitjänster. EESK skulle också gärna vilja ta del av slutsatserna vad gäller möjligheten att genomföra ett initiativ om det ekologiska fotavtrycket (4).

2.5   Små och medelstora företag och andra företagsformer  (5) (12, 13, 14 och 37)

2.5.1   De små och medelstora företagens tillgång till finansiering kan anses vara den viktigaste frågan för dessa företag, särskilt i krisens kölvatten. De små och medelstora företagen förlitar sig främst på utlåning från bankerna, eftersom de inte har tillgång till kapitalmarknader och andra finansieringskällor. EESK välkomnar därför förslaget att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till kapitalmarknaderna. De små och medelstora företagens finansiering kan också förbättras genom att den inre marknaden öppnas för riskkapitalfonder, särskilt när det gäller innovationer och ny teknik.

2.5.2   Tillgång till finansiering är bara en del av problemet. De små och medelstora företagen och den sociala ekonomin har också behov av en fortlöpande och genomgripande minskning av onödiga administrativa bördor, som tynger dem i oproportionerligt hög grad på grund av dessa företags mindre storlek. Därför är det mycket viktigt att initiativet till förmån för små och medelstora företag (”Small Business Act”) genomförs bättre, så att de förväntade resultaten slutligen kan uppnås, inbegripet t.ex. en Europabolagsordning. Av samma anledning bör förenklingen av direktiven om redovisningsstandarder för små och medelstora företag ges hög prioritet. Man bör utforma de åtgärder som behövs för att främja hållbar utveckling och miljöskydd på ett sätt som klarar ”testet för små och medelstora företag” när det gäller förväntade konsekvenser.

2.5.3   EESK välkomnar att kommissionen åtar sig att lägga fram en förordning om europiska stiftelsers rättsliga status och att genomföra en studie av ömsesidiga bolag. EESK anser att en sådan studie bör ligga till grund för att ge europeiska ömsesidiga bolag en rättslig status. Dessutom uppmanar EESK kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att förslaget om europiska sammanslutningars rättsliga status också omsätts i praktiken.

2.6   Konkurrenskraft (19, 20 och 21)

För att öka tillväxten och sysselsättningen är det mycket viktigt att främja företagandet. Detta förutsätter att man tillämpar principerna för smart lagstiftning. Sammankopplingen av företagsregister kan vara första steget i riktning mot ett förbättrat företagsklimat och kan bidra till en mer välfungerande inre marknad. EESK välkomnar också andra åtgärder för att förbättra företagsklimatet, styrningen av den inre marknaden och kommunikationsmetoderna. Ett snabbt genomförande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och en översyn av momsdirektiven borde förbättra företagens gränsöverskridande verksamhet.

2.7   Standardisering (6)

Standarder är en viktig byggsten för den inre marknaden och EESK stöder åtgärder som syftar till att göra standardiseringsprocessen mer effektiv. Samtidigt vill vi framhålla att det är viktigt att konsumenterna och de små och medelstora företagen medverkar i högre grad och att man på ett konstant och hållbart sätt säkerställer att de kostnadsfaktorer som begränsar deras deltagande i processen kan övervinnas. Standarder bör inte dikteras av vissa aktörer. EU:s standarder måste spela en mycket viktigare roll i den globala handeln och bör främjas i kommande handelsförhandlingar på bilateral och multilateral nivå.

2.8   Digital inre marknad (2, 5 och 22)

2.8.1   E-handel framstår som det viktigaste offret för fragmenteringen av den inre marknaden, karaktäriserad av en avsaknad av harmoniserade regler, brist på interoperabilitet mellan informationssystem och olösta frågor vad avser immateriell äganderätt. EESK anser därför att en lösning på dessa problem skyndsamt kan bidra till att vidga affärsverksamhetens omfattning, öka utbudet på varor och tjänster till konsumenterna och förbättra invånarnas tillfredsställelse med den inre marknadens funktionssätt utan negativ inverkan på konsumentskyddet. Förslagen om e-handel har därför mycket stor betydelse.

2.8.2   Elektronisk interoperabilitet är en av prioriteringarna för att underlätta all verksamhet på den inre marknaden. Skapandet av en genuin digital inre marknad måste utgå från ett ömsesidigt erkännande av exempelvis e-signaturer, e-certifikat, e-autentisering och e-formulär. En utvidgning av informationssystemet för den inre marknaden (IMI) skulle bidra till förbättrat administrativt samarbete och utbyte av uppgifter i administrationens, företagens och invånarnas tjänst (6).

2.8.3   När det gäller klarering och förvaltning av upphovsrätter är det nödvändigt att underlätta en alleuropeisk tilldelning av innehållslicenser och att utforma EU-omfattande upphovsrättsliga bestämmelserna med beaktande av samtliga intressen. På detta område är inremarknadsakten inte tillräckligt proaktiv – mer skulle kunna göras för konsumenterna.

2.9   Företagsstyrning och arbetstagares medverkan (36, 37, 38)

Kommittén välkomnar kommissionens förslag att inleda ett offentligt samråd om företagsstyrning och dess stöd till innovativa sociala projekt. Kommissionen måste stärka EU:s strävan att främja företagsstyrningen i syfte att öka arbetstagarnas medverkan och skapa större öppenheten vad gäller den information som företagen tillhandahåller. De anställdas rätt till information, samråd och deltagande har införts som en grundläggande rättighet i fördraget genom olika former av arbetstagardeltagande: i artikel 151 första stycket i FEUF nämns ”dialog mellan arbetsmarknadens parter”, och i artikel 153 första stycket sägs under f) att unionen ska understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom följande områden: ”Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inbegripet medbestämmande”. Det offentliga samrådet bör därför undersöka olika alternativ för att förbättra öppenheten och tydligheten när det gäller företagens information om sociala och miljömässiga aspekter och mänskliga rättigheter. Ett initiativ för socialt entreprenörskap kommer att bli föremål för en kritisk granskning av EESK, och vi kommer bl.a. att undersöka möjligheterna för företagen att även fortsättningsvis på frivillig basis utöva sitt sociala ansvar när vi får en konkret begäran om ett yttrande i frågan.

2.10   Fri rörlighet för arbetstagare och de ekonomiska friheterna (30)

Kommissionen planerar att anta ett lagstiftningsförslag för att förbättra genomförandet av direktivet om utstationering av arbetstagare, som skulle kunna omfatta eller kompletteras med ett förtydligande av utövandet av de grundläggande rättigheterna inom ramen för de ekonomiska friheterna på den inre marknaden. Detta innebär inte en översyn av direktivet utan snarare en annan rättsakt som syftar till att förbättra genomförandet av det. Motsägelser i tillämpningen av direktivet bör klargöras, och medlemsstaternas befogenheter att genomdriva sina arbetsmarknadsregler och system för relationerna mellan arbetsmarknadens parter, inbegripet den avgörande roll som spelas av kollektivavtalsförhandlingar i olika former, bör definieras ordentligt. Resultatet av detta klargörande borde visa om det behövs en översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare. Detta får inte inverka negativt på konkurrensreglerna eller på principen om förbud mot diskriminering på grundval av nationalitet. En översyn av gällande lagstiftning, eller eventuellt införande av nya rättsakter, bör baseras på samråd med arbetsmarknadens parter och på balans mellan en hög standard i fråga om arbetsnormer och de ekonomiska friheterna. (7)

2.11   Lagstiftning om offentlig upphandling (17)

2.11.1   Kommissionen kommer 2012 att lägga fram lagstiftningsförslag om förenkling och modernisering av EU:s regler i syfte att göra tilldelningen av kontrakt smidigare och göra det möjligt att bättre utnyttja den offentliga upphandlingen till stöd för andra politikområden. Offentlig upphandling kan utgöra ett stöd för innovativ och grön tillväxt inom de gällande rättsliga ramarna. Nya förslag får inte innebära ett hinder för deltagande av konkurrenter från andra medlemsstater på basis av de regler som antogs 2004. Principen om likabehandling måste respekteras.

2.11.2   Kommissionen initiativ på området offentlig upphandling bör i högre grad uppmärksamma den ihållande obalansen mellan EU och dess främsta handelspartner vad gäller öppenheten på upphandlingsmarknaderna. Man måste undersöka i vilken utsträckning EU:s upphandlingsmarknader på ett hållbart sätt kan ha kvar sin öppenhet samtidigt som länder utanför EU bibehåller orättvisa konkurrensvillkor. Därför måste de ILO-konventioner som ratificerats samt de mänskliga rättigheterna respekteras av samtliga aktörer, såväl medlemsstater som länder utanför EU.

2.11.3   Alltsedan projektet med den inre marknaden inleddes i mitten av 1980-talet, har man diskuterat införandet av grundläggande sociala klausuler i reglerna. Dessa krav uppfylldes i samband med översynen av upphandlingsbestämmelserna 2004. Översynen av EU:s upphandlingsdirektiv bör möjliggöra fullt utnyttjande av de gällande ramarna för integration av sociala och miljörelaterade kriterier i offentliga kontrakt, under förutsättning att sådana kriterier är i balans med de grundläggande principerna för EU:s lagstiftning (8).

2.12   Den yttre dimensionen (24)

EESK anser att förslaget att säkerställa de europeiska företagens konkurrenskraft på världsmarknaden är en av de främsta prioriteringarna, eftersom den inre marknaden inte kan isoleras från global konkurrens. Det är nödvändigt att inta en mycket mer kraftfull ståndpunkt i förhandlingarna med de främsta handelspartnerna för att främja konvergens i lagstiftningen och antagande av internationella standarder baserade på EU:s standarder. Inre marknadens externa dimension och tillämpningen av rättvisa handelsregler är av avgörande betydelse inte bara för företagens konkurrenskraft utan också för att försvara vår sociala, miljömedvetna modell mot snedvriden konkurrens. Global konkurrenskraft bör dock inte främjas på bekostnad av konsumenternas och invånarnas grundläggande rättigheter.

2.13   Möjlighet till rättslig prövning/grupptalan (46)

Möjlighet till rättslig prövning är av grundläggande betydelse för konsumenternas tilltro till inre marknaden. Det nuvarande samrådet om alternativ tvistlösning och grupptalan – som efterlysts i Europaparlamentet (9) och Monti-rapporten – måste leda till lagstiftningsförslag från kommissionen. EESK välkomnar de förslag om alternativ tvistlösning som återfinns i kommissionens arbetsprogram för 2011, och stöder ett snabbt antagande av dem. Detta utgör emellertid inte i sig någon garanti för att förslag läggs fram i god tid eller att de säkerställer ett effektivt genomförande av korrekt utformade och effektiva mekanismer som ger konsumenter och företag tillgång till lämpliga verktyg för att undvika omotiverade tvister.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  KOM(2010) 603 slutlig.

(2)  T.ex. Solvit, Eures, europeiska konsumentcentrum och Enterprise Europe Network.

(3)  EUT C 221, 8.9.2005, s. 17.

(4)  När det gäller det ekologiska fotavtrycket utgår man från att konsumtionen kan konverteras till en yta motsvarande den som krävs för att producera det som konsumeras. År 2008 fanns 1,8 ha/capita tillgängligt medan 2,2 ha/capita utnyttjades.

(5)  Begreppet små och medelstora företag och hänvisningen till näringslivet måste utvidgas så att det omfatta alla former av tillträde till inre marknaden, i vinstdrivande eller icke-vinstdrivande syfte. Därigenom skapas en mer fullständig och nyanserad förståelse för inre marknaden och dess mångfald av aktörer. Alla åtgärder på småföretagsområdet är lika relevanta för alla typer av aktörer inom den sociala ekonomin, t.ex. behovet av att minska byråkratin, avlägsna hinder och onödiga administrativa bördor.

(6)  EUT C 128, 18.5.2010, s. 103.

(7)  EUT C 44, 11.2.2011, s. 90.

(8)  Se skäl 1 och 4 i direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster.

(9)  Betänkande om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare (Louis Grech, ledamot av EP).


BILAGA

till Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Följande ändringsförslag avslogs men fick mer än en fjärdedel av rösterna:

Punkt 2.3   Ändra enligt följande:

Tjänster i allmänhetens intresse (25)

Kommissionen förbinder sig att senast 2011 anta ett meddelande åtföljt av ett åtgärdspaket på området allmännyttiga tjänster. EESK välkomnar initiativet att stödja utvärderingen av offentliga tjänster och undanröja hindren för allmän tillgång  (1). Syftet med meddelandet och andra åtgärder som rör offentliga tjänster bör vara att stödja medlemsstaterna i utvecklingen och förbättringen av sina offentliga tjänster i linje med protokollet om tjänster i allmänhetens intresse. Utvärderingen av offentliga tjänster bör innehålla en kritisk och ingående bedömning av tidigare liberaliseringar och genomföras med deltagande av de viktigaste aktörerna. Kommittén är särskilt oroad när det gäller förmågan att upprätthålla kvalitetsnormerna och tillgängligheten, inbegripet anpassbarhet för att öka konkurrensen. EU bör bygga upp sakkunskap i sin kapacitet att bedöma konsekvenserna av samtliga inremarknadsinitiativ och andra EU-initiativ om offentliga tjänster, i enlighet med protokollet om tjänster i allmänhetens intresse.

Motivering

Fungerande, kostnadseffektiva och högkvalitativa tjänster i allmänhetens intresse är av avgörande betydelse för det europeiska samhället. De förbättrar vår livskvalitet och bidrar i hög grad till bättre territoriell och social sammanhållning i Europa.

Det behövs inte längre någon ny övergripande rättslig ram för tjänster i allmänhetens intresse i form av ett bindande ramdirektiv i och med Lissabonfördraget från 2009. Genom detta infogades protokoll nr 26 om tjänster i allmänhetens intresse i EU:s fördrag. Därmed är hänvisningen i EESK:s yttrande från 2005 inte längre aktuell.

Resultat av omröstningen:

Röster för

:

42

Röster emot

:

53

Nedlagda röster

:

19


(1)  


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/53


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG vad gäller tillämpningen av utsläppssteg på smalspåriga traktorer”

KOM(2011) 1 slutlig – 2011/0002 (COD)

2011/C 132/09

Huvudföredragande: Brendan BURNS

Rådet och Europaparlamentet beslutade den 2 februari 2011 respektive den 20 januari 2011 att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG vad gäller tillämpningen av utsläppssteg på smalspåriga traktorer

KOM(2011) 1 slutlig – 2011/0002 (COD).

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs presidium gav den 18 januari 2011 facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsågs Brendan Burns till huvudföredragande vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 16 mars). EESK antog följande yttrande med 147 röster för och 7 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är övertygad om att en minskning av skadliga utsläpp av kolmonoxid, kväveoxider, kolväten och partiklar från motorer avsedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer är nödvändig för att bidra till att uppnå EU:s mål om luftkvalitet.

1.2

EESK anser att lagstiftning som införs för att skydda människors hälsa och miljön måste grunda sig på stabila tekniska, ekonomiska och sociala analyser.

1.3

EESK anser att de oberoende studier och uppgifter som kommissionen har beaktat visar att man måste ge ytterligare tid åt utvecklingen av ändamålsenliga efterbehandlingssystem och installationen av dessa på specialutformade traktorer som uppfyller de krav som gäller för odling av högklassiga jordbruksgrödor, i synnerhet i fråga om vinodling.

1.4

Vad gäller de datum för typgodkännande och ikraftträdande av steg III B och IV som anges i artikel 4 i direktiv 2000/25/EG stöder EESK kommissionens förslag om att skjuta upp dessa med tre år för traktorer i kategorierna T2, C2 och T4.1.

1.5

Vidare anser EESK att de undersökningar som ledde fram till detta förslag inte på ett tillräckligt säkert sätt visar att det i praktiken kommer att vara möjligt för dessa traktorer att uppfylla kraven i steg IV.

1.6

EESK rekommenderar att Europeiska kommissionen – med tillräcklig tidsmarginal, förslagsvis fram till slutet av år 2014 – utför en ytterligare granskning av huruvida steg IV kommer att vara genomförbart när tekniken är tillräckligt utvecklad. Kommittén rekommenderar också att kommissionen, om så visar sig nödvändigt, föreslår ytterligare ändringar av kraven eller tidsplanen för steg IV när det gäller smalspåriga traktorer.

1.7

EESK rekommenderar att man vid alla framtida förändringar av utsläppslagstiftningen för mobila maskiner som inte är avsedda för transporter på väg och traktorer ska utföra en gemensam detaljerad konsekvensanalys. Lagstiftningen bör inte heller utvidgas för att inkludera maskiner av annat slag utan adekvat utvärdering och eventuell omarbetning.

1.8

Alla förändringar av utsläppslagstiftningen för mobila maskiner som inte är avsedda för transporter på väg i direktiv 97/68/EG kommer per automatik även att gälla för det motsvarande traktordirektivet (2000/25/EG). Därför rekommenderar EESK att Europeiska kommissionen vid varje eventuell konsekvensanalys ska ta hänsyn till traktorers specifika egenskaper i allmänhet och smalspåriga traktorers egenskaper i synnerhet, även om dessa fordon inte omfattas av direktiv 97/68/EG.

2.   Inledning

2.1

Direktiv 2000/25/EG avser förbränningsmotorer med kompressionständning med en effekt på över 18 kW men högst 560 kW som ska monteras i jordbruks- och skogsbrukstraktorer. Det innehåller gränsvärden för kolmonoxid, kväveoxider, kolväten och partiklar. Enligt direktivet ska utsläppskrav med successivt snävare gränser införas stegvis vid vissa datum för anpassning av gränsvärden för utsläpp av avgaser och partiklar. Nästa steg, som redan har fastställts, benämns III B (från och med den 1 januari 2011) och IV (från och med den 1 januari 2014).

2.2

Gränsvärdena för utsläpp av föroreningar från jord- och skogsbrukstraktorer ändrades 2005. Vid denna tid började man tillämpa bestämmelserna för mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg (direktiv 97/68/EG, ändrat genom direktiv 2004/26/EG) även på jordbrukstraktorer, utan att man gjorde någon särskild konsekvensanalys av huruvida kraven var tekniskt genomförbara. Å andra sidan föreskrev artikel 4.8 i direktivet att en genomförbarhetsstudie skulle utföras innan steg III B och IV blev obligatoriska.

2.3

Under de senaste 40 åren har man i Europa arbetat med att utveckla specialutformade traktorer som ska kunna fungera i den särskilda terrängen och topografin i vissa slags odlingar (vinodlingar, fruktodlingar etc.) i framför allt centrala och södra Europa. De här driftskraven är speciella för den europeiska odlingen och de specialutformade traktorerna har tagits fram endast för denna marknad. De jordbruks- eller skogsbrukstraktorer som används vid denna odling klassificeras enligt traktorramdirektivet (direktiv 2003/37/EG) som T2, C2 och T4.1, och ofta används den övergripande benämningen smalspåriga traktorer.

2.4

Parallellt med utvecklingen av traktorerna har den specialiserade odlingen omstrukturerats (1) för att optimera skördarnas avkastning och kvalitet. Vid denna omstrukturering har man varit beroende av att kunna använda smalspåriga traktorer, och detta har lett till att det i dag finns ett totalt ömsesidigt beroende mellan dessa traktorer och några av de mest högklassiga och vinstgivande odlingarna i EU.

2.5

De stränga kraven i steg III B och IV innebär att motorerna måste förses med efterbehandlingssystem som är väldigt stora i förhållande till själva motorn, och deras installation försvåras också avsevärt på grund av deras driftskrav. De motorer som används i dessa traktorer är av samma typ som motorerna i andra slags traktorer. Den främsta skillnaden är motorrummets storlek och det begränsade utrymmet kring själva motorrummet.

2.6

Traktortillverkarna kan inte installera motorer med tillhörande efterbehandlingssystem och samtidigt uppfylla de driftskrav i fråga om storlek och manöverduglighet som är grundläggande specifikationer för dessa maskiners konstruktion.

2.7

Dessa slutsatser bekräftades av flera studier som utfördes åt kommissionen och i vilka man antingen föreslog att dessa traktorer skulle undantas helt och hållet från stegen III B och IV eller att man skulle förlänga tidsfristen med åtminstone 5 år.

2.8

Det säljs ungefär 26 000 traktorer av denna typ per år och de utgör runt 16 % av marknaden för nya traktorer i EU. Åtgärder krävs, annars kommer man inte att släppa ut några fler moderna traktorer som uppfyller kraven i steg III A på marknaden. Detta skulle sätta punkt för den förbättring ur miljösynpunkt som de bidrar till, och det skulle också utsätta ungefär 80 000 människor som är sysselsatta inom jordbruket för allvarliga säkerhetsrisker eftersom äldre traktorer saknar många av de säkerhetsanordningar som finns i dag. 3 000 arbetstillfällen, samtliga inom EU, kan gå förlorade inom traktortillverkningsindustrin och hos dess underleverantörer.

3.   Förslaget till ändring av direktivet

3.1

Förslaget går ut på att ändra direktiv 2000/25/EG så att tidsfristen för alla krav inom steg III B och IV förlängs med tre år för traktorer som tillhör kategorierna T2, C2 och T4.1.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

EESK delar kommissionens synsätt i linje med det sjätte miljöhandlingsprogrammet (KOM(2001) 31 slutlig) (2). Enligt detta måste man inte bara förbättra luftkvaliteten genom minskade utsläpp vid källan, utan man behöver också utgå från välgrundade vetenskapliga kunskaper, ekonomiska analyser och tillförlitliga och aktuella uppgifter när man planerar sådana minskningar.

4.2

EESK stöder kommissionens förslag, som tar fasta på dessa principer när det gäller steg III B och IV.

4.3

Å andra sidan anser EESK att det fortfarande inte är klarlagt huruvida det verkligen kommer att vara möjligt att installera steg IV-motorer på smalspåriga traktorer och samtidigt upprätthålla deras driftskrav. I själva verket anser kommissionen att det är viktigt att övervaka den tekniska utvecklingen inom industrin på längre sikt, så att man därmed kan följa de framsteg som görs i arbetet för att nå gränsvärdena för steg III B och IV.

4.4

Som ett led i den övervakningsprocess som föreslås av kommissionen rekommenderar EESK att man avlägger en rapport innan steg IV blir obligatoriskt. Denna ska tydligt visa att steg IV är genomförbart även när det gäller smalspåriga traktorer och innehålla eventuella förslag till ändringar av direktivet.

4.5

EESK:s bedömning är att det inte gjordes någon konsekvensanalys innan traktorer i allmänhet och specialutformade traktorer i synnerhet kom att omfattas av steg III B och IV i samband med att direktiv 2000/25/EG ändrades år 2005. Det är på grund av detta förbiseende som direktivet nu behöver ändras.

Bryssel den 16 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  Också med betydande ekonomiskt stöd från gemenskapen, som ett led i dess allmänna jordbrukspolitik.

(2)  EGT C 154 E, 29.5.2001, s. 218.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/55


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen”

KOM(2010) 477 slutlig

2011/C 132/10

Föredragande: Pavel TRANTINA

Medföredragande: Juan MENDOZA CASTRO

Den 15 september 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen

KOM(2010) 477 slutlig.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 24 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande:

1.   Sammanfattning av rekommendationerna

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är medveten om att det är viktigt att fokusera på ungdomar som är hårt drabbade av den nuvarande ekonomiska krisen. EESK anser att Unga på väg-initiativet utgör ett ändamålsenligt och nödvändigt led i Europa 2020-åtgärderna och välkomnar de allmänna bestämmelser som anges i meddelandet. Kommittén är beredd att bidra till deras genomförande genom att höja initiativets profil i samarbete med arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer samt genom att hjälpa till att fylla befintliga luckor i initiativet inom ramen för EU:s ungdomsstrategi.

1.2   EESK betonar att de målsättningar som föreslås inom ramen för Unga på väg-initiativet bör stå under granskning och att genomförandets framåtskridande bör mätas med hjälp av tydliga indikatorer så att medlemsstaterna kan öka sina ansträngningar om målsättningarna inte nås i tid.

1.3   I en tid när den ekonomiska krisen har tvingat fram en omvärdering av de budgetmässiga prioriteringarna understryker EESK att det är viktigt att fortsätta med (och så långt möjligt utöka) den effektiva användningen av resurser som avsatts på nationell nivå och EU-nivå för utbildning och anställning av ungdomar. Politiska strategier i syfte att stimulera den ekonomiska återhämtningen måste främja varaktiga arbeten och uppmuntra studenter att fullfölja sina studier.

1.4   EESK stöder inrättandet av en kvalitetsram för praktik och ser mycket positivt på att åtgärder genomförs för att undanröja juridiska och administrativa hinder för ungdomars rörlighet i samband med att de vill utbilda sig eller finna en praktik- eller lärlingsplats.

1.5   Kommittén välkomnar det initiativ från kommissionen som har till syfte att främja validering av icke-formellt lärande och göra det lättare att visa att man har förvärvat färdigheter utanför det formella utbildningssystemet (till exempel med hjälp av ett Europeiskt färdighetspass). Diskussionerna om olika valideringsmetoder bör också fokusera på utbildningens kvalitet, samt på de former av tillsyn och övervakning av utbildningen som tillämpas. Samtidigt erinrar EESK om att alla bör kunna dra nytta av de åtgärder som vidtas för att främja icke-formellt lärande, och dessa åtgärder bör därför inte enbart inriktas på ungdomar med sämre förutsättningar.

1.6   EESK ser positivt på att instrument (till exempel ungdomsgarantin) utvecklas på nationell nivå för att hjälpa ungdomar att ta steget från utbildning till anställning. Kommittén anser dock att några av de övriga initiativen behöver utvärderas ytterligare innan de genomförs. Detta gäller jämförelsen av resultat från högre utbildning, införandet av ett Unga på väg-kort, genomförandet av initiativet ”Ditt första Eures-jobb” och arbetet med utvecklingen av det europeiska instrumentet för mikrolån inom Progress.

1.7   EESK stöder kommissionens ansträngningar för att kartlägga de mest effektiva sätten att främja ungdomssysselsättningen. Dessa inkluderar utbildningsprogram, trygghetsåtgärder och förmåner kombinerade med aktivering, rekryteringsstöd och lämpliga arrangemang i fråga om löner och social trygghet, samt yrkesrådgivning. När man genomför dessa åtgärder anser kommittén att det är viktigt att man för och främjar en dialog med dels arbetsmarknadens parter, dels det civila samhället.

1.8   Initiativet sätter onekligen utbildning och sysselsättning i fokus, men det fäster inte tillräckligt stor vikt vid utvecklingen av det sociala kapitalet och ungdomars engagemang inom Europas civila samhälle. Dessutom måste tillväxt för alla också vara en prioriterad fråga i de strategier som rör ungdomar, och man bör redogöra för de nödvändiga metoderna för deras genomförande, till exempel att fortsätta det nuvarande Aktiv ungdom-programmet som också behöver ges en starkare profil.

1.9   EESK beklagar att aktiviteter som skulle stärka och bygga upp ungdomars sociala och medborgerliga dimension i Europa utelämnades i initiativet. Titeln ”Unga på väg” borde medföra att det inte bara är ett meddelande ”om” eller ”för” ungdomar, utan snarare ”med” ungdomar, och det borde framhålla vikten av ungdomars aktiva deltagande i genomförandet av de föreslagna åtgärderna. EESK ber kommissionen att lägga till de aktiviteter som behövs till initiativet.

1.10   EESK föreslår att ett nytt informationspaket på initiativets egen webbplats infogas i de nuvarande informationskällorna såsom Ploteus, ungdomsportalen och andra befintliga portaler. Att lägga ny information på befintliga webbplatser kan vara mer framgångsrikt och göra det lättare för ungdomar att ta del av den.

1.11   Det bör bli mer attraktivt att göra praktik, och praktikens utformning bör ta hänsyn till alla berörda parters intressen. Medlemsstaterna bör med hjälp av olika stimulansåtgärder uppmuntra arbetsgivarna att skapa fler möjligheter att göra praktik och, till följd av detta, fler och bättre jobb för ungdomar.

1.12   EESK ser positivt på att man betonar vikten av att utnyttja Europeiska socialfonden (ESF). När kommissionen förhandlar med medlemsstaterna om budgetbestämmelser inom ramen för den nya budgetplanen bör den i synnerhet fokusera på huruvida det finns tillräckliga medel eller inte för ESF-initiativen, särskilt i fråga om dem som har anknytning till ungdomar.

1.13   Kommittén kommer noggrant att granska det europeiska systemet för studielåns mervärde i förhållande till de möjligheter och instrument som redan finns att tillgå.

2.   Sammanfattning av kommissionens initiativ

2.1   I Europa 2020-strategin anges långtgående mål för smart och hållbar tillväxt för alla i EU. Ungdomar har en ytterst stor betydelse för att dessa mål ska kunna uppnås. Utbildning av hög kvalitet för alla, en framgångsrik och varaktig integration på arbetsmarknaden, arbete under anständiga villkor och med en skälig lön, möjligheter till ökad rörlighet – allt detta utgör exempel på grundläggande villkor för att man ska kunna ”släppa fram potentialen hos ungdomar”  (1) och därmed uppnå Europa 2020-strategins målsättningar. Därmed gör åtgärderna i Unga på väg-initiativet det till ett av strategins centrala förslag.

2.2   Avsikten med Unga på väg är att stärka de målsättningar och prioriteringar som utgör den strategiska ramen för det europeiska samarbetet på utbildningsområdet (Utbildning 2020) och att genomföra åtgärder för att uppnå följande målsättningar:

Att förbättra ungdomars möjligheter att framgångsrikt ta steget in på arbetsmarknaden och behålla sin sysselsättning.

Att ge fler ungdomar tillgång till högre utbildning.

Att anpassa utbildningar (inklusive yrkesutbildningar) så att de bättre motsvarar ungdomars behov.

Att se till att alla europeiska medborgare som vill har möjlighet att utbilda sig utomlands år 2020.

Att minska ungdomsarbetslösheten, öka antalet tillgängliga arbeten för ungdomar, stimulera studenters företagaranda genom praktik på företag och arbetslivserfarenhet.

Att ge mer och bättre information om EU-instrument som bidrar till ökad rörlighet, framför allt i form av kurser, utbildning eller praktik utomlands.

2.3   För varje prioriterat område har en rad centrala nya insatser utarbetats. De åtföljs av specifika förslag på hur målen för dessa prioriteringar ska kunna uppnås.

3.   Kommitténs allmänna synpunkter på kommissionens meddelande

3.1   Flaggskeppsinitiativet Unga på väg ligger i linje med Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. I initiativet betonas det nya helhetsperspektivet, som innebär att utbildnings- och sysselsättningspolitiken för unga sätts i nära samband med andra flaggskeppsinitiativ och de fem överordnade målen på EU-nivå. EESK framhåller att de politiska strategierna på EU-nivå och nationell nivå måste stämma överens och att icke-statliga aktörer måste få en central roll.

3.2   EESK vill påpeka att initiativet bör ses i ljuset av den allvarligaste ekonomiska kris som Europa har upplevt på många år. Man får inte bortse från detta faktum, eftersom det uttryckliga syftet är att ”släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen”. Det är befogat att fråga sig hur krisen påverkar anställningstryggheten, de sociala rättigheterna och alla nuvarande planer och projekt med inriktning på rörlighet i samband med studier och arbete. Kommittén anser att det är viktigt att belysa de samband som finns mellan vidtagandet av finanspolitiska åtgärder och de konsekvenser dessa åtgärder kan få för nuvarande planer och program med stor betydelse för ungdomar. Alla neddragningar bör undvikas – tvärtom bör de tillgängliga resurserna användas på ett mer ändamålsenligt sätt och, om möjligt, ökas avsevärt.

3.3   Kommittén är övertygad om att Unga på väg-initiativet utgör ett betydelsefullt led i Europa 2020-åtgärderna, och välkomnar de allmänna bestämmelser som anges i meddelandet. Först och främst bör initiativet inriktas på att, på ett mer effektivt sätt, sammanlänka de olika nuvarande och framtida åtgärderna och projekten i syfte att öka möjligheterna att nå de ovannämnda målsättningarna. EESK beklagar att aktiviteter som skulle stärka och bygga upp ungdomens sociala och medborgerliga dimension i Europa utelämnades i initiativet. Titeln ”Unga på väg” borde medföra att det inte bara är ett meddelande ”om” eller ”för” ungdomar, utan snarare ”med” ungdomar, och det borde framhålla vikten av ungdomars aktiva deltagande i genomförandet av de föreslagna åtgärderna. EESK ber kommissionen att lägga till de aktiviteter som behövs till initiativet.

3.4   Då initiativet omfattar två huvudområden, utbildning och sysselsättning, ser EESK positivt på att det betonar vikten av rörlighet, attraktionskraft och kvalitet och därmed sammanlänkar det med den strategiska ramen för det europeiska samarbetet i Utbildning 2020, i synnerhet de strategiska målsättningarna 1 och 2. Det är viktigt att det här initiativet särskilt fokuserar på att öka rörligheten i utbildningssyfte, modernisera systemen för högre utbildning, främja och validera informellt och icke-formellt lärande, samt att garantera verkningsfulla och långsiktiga investeringar i utbildningar (inklusive yrkesutbildningar).

3.5   Kommittén välkomnar också att initiativet fokuserar på sambanden mellan målsättningarna och det fortsatta genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer, öppnare utbildningssystem, förbättrad vägledning och partnerskap mellan utbildningsinstitutioner och arbetsgivare (2). Vid genomförandet av detta initiativ rekommenderar EESK att man huvudsakligen inriktar sig på att öppna upp utbildningssystemen och anpassa dem så att de bättre motsvarar samhällets och arbetsmarknadens behov. För att åstadkomma detta bör man på ett effektivt sätt integrera Unga på väg-initiativet med de befintliga instrumenten för rörlighet i samband med lärande, till exempel Europass och Europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS), samt utöka samarbetet mellan utbildningsanstalter och arbetsgivare – liksom fackförbund, studenter och andra berörda aktörer.

3.6   Initiativet sätter onekligen utbildning och sysselsättning i fokus, men det ägnar inte utvecklingen av det sociala kapitalet och stödet av ungdomar inom Europas civila samhälle tillräcklig uppmärksamhet. I detta avseende lever inte Unga på väg-initiativet i tillräckligt hög grad upp till målen för vare sig EU:s ungdomsstrategi – ”Satsa på ungdomars egna möjligheter” som antogs 2009 – eller Lissabonfördraget (artikel 165.2), som stärker den medborgerliga dimensionen och behovet av att uppmuntra ungdomar att delta i det demokratiska livet, och inte heller de aktiviteter som inriktas på ungdomar. Viktiga egenskaper av direkt intresse för näringslivet (såsom innovationsförmåga och företagaranda), utbildning om vad medborgarskap innebär, solidaritet och en starkare social sammanhållning – allt detta är exempel på aspekter som hör ihop med ungdomars fulla engagemang inom den sociala agendans alla områden. Dessa aspekter måste tas med och nödvändiga stödåtgärder för dem måste utformas och läggas till initiativet.

3.7   Dessutom måste tillväxt för alla också vara en prioriterad fråga i de strategier som rör ungdomar, och man bör redogöra för de nödvändiga metoderna för deras genomförande, till exempel att fortsätta det nuvarande Aktiv ungdom-programmet som också behöver ges en starkare profil.

3.8   Vissa aspekter som rör icke-diskriminering bör på ett tydligare sätt inlemmas i initiativet. Kommittén föreslår att man även bör vidta åtgärder för att ta itu med det problem som löneklyftan mellan unga män och kvinnor utgör. Skillnaderna mellan inhemsk befolkning och personer med invandrarbakgrund, och svårigheterna för de senare att uppnå rättvisa i fråga om villkor och kvalifikationer, är frågor som man måste ta itu med. Frågan om utsatta ungdomars inträde på arbetsmarknaden bör också ges den uppmärksamhet den förtjänar.

3.9   De målsättningar som föreslås inom ramen för initiativet bör stå under granskning, och genomförandets framåtskridande bör mätas med hjälp av tydliga indikatorer så att medlemsstaterna kan öka sina ansträngningar om målsättningarna inte nås i tid.

3.10   I följande avsnitt granskar EESK de områden som uppges vara prioriterade i meddelandet samt ger sina synpunkter och presenterar ytterligare information för var och en av de centrala nya insatser som föreslås.

4.   Att utarbeta moderna utbildningssystem som kan tillhandahålla väsentliga färdigheter och spetskunskap

4.1   Föreslå ett utkast till rådets rekommendation om att motverka att elever lämnar skolan i förtid (2010)

4.1.1   Att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid är en synnerligen viktig fråga, särskilt för vissa medlemsstater. Det är också ett av de viktigaste målen för Europa 2020-strategin och har sitt direkta ursprung i de riktlinjer som ingår i den strategiska ramen för Utbildning 2020. I en tid när den ekonomiska krisen har drivit fram budgetnedskärningar understryker EESK att det är viktigt att, så långt möjligt, behålla och utöka de resurser som avsatts på nationell nivå för att förebygga att elever lämnar skolan i förtid.

4.2   Inrätta en högnivåexpertgrupp om läs- och skrivkunnighet (2010)

4.2.1   EESK stöder användningen av de metoder som har visat sig vara verkningsfulla för att förbättra skolbarns och studenters läs- och skrivkunnighet och för att utrota analfabetismen i Europa. Utöver detta betonar kommittén vikten av program som engagerar socialt utsatta ungdomar och ungdomar med invandrarbakgrund. Det är viktigt att högnivåexpertgruppen skapar utrymme för dialog och samråd med arbetsmarknadens parter och organisationer inom det civila samhället.

4.3   Verka för ett ökat utbud av yrkesutbildningar samt för att öka deras attraktionskraft och kvalitet

4.3.1   Efter samråd med Cedefop vill EESK uppmärksamma behovet av att ompröva våra strategier för utbildning och lärande – inklusive yrkesutbildning. Följande är nödvändigt:

Mer målinriktad utbildning.

Att man uppmuntrar och värdesätter kunskaper, färdigheter och förmågor av mer varierande karaktär än i nuläget.

Att man anpassar utbudet av kunskaper och färdigheter till efterfrågan.

Att man ger stöd till nya inlärningsmiljöer.

Att utbildningsstrukturer och utbildningsinstitutioner blir mer öppna.

Att man tar hänsyn till individuella behov.

4.3.2   Med anledning av detta välkomnar kommittén Brugges-kommunikén, vars syfte är att öka det europeiska samarbetet på yrkesutbildningsområdet och som fastställer 11 långsiktiga strategiska målsättningar för nästa decennium (2011–2020). EESK stöder att insatser görs på EU-nivå för att förbättra yrkesutbildningars kvalitet. Yrkesutbildningsområdet bör vara ett av de första som gynnas av den ökade rörligheten.

4.4   Föreslå en kvalitetsram för praktik

4.4.1   EESK ser mycket positivt på att åtgärder vidtas för att undanröja juridiska och administrativa hinder för ungdomars fria rörlighet i samband med att de vill göra praktik. En strukturerad dialog med ungdomar har lett till att ett annat centralt problem har uppmärksammats: praktikplatsernas kvalitet i de olika medlemsstaterna. Den europeiska ramen bör därför leda till en diskussion på nationell nivå om praktik- och lärlingsplatser, samt om kvaliteten på de anställningskontrakt som ungdomar erbjuds. Praktik bör ingå i läroplanerna och praktikplatserna bör ha en tydlig utbildningsprägel som gör det möjligt för ungdomar att finna varaktiga, icke-diskriminerande arbeten av hög kvalitet och med en skälig lön efter praktiktidens slut.

4.4.2   Kravet på en kvalitetsram för praktik bör gälla alla former av lärande i autentisk arbetsmiljö, oavsett om lärandet utgör ett led i ett formellt utbildningsprogram eller utförs på frivillig basis utanför de formella undervisningsramarna. En praktikplats ska inte utgöra ett substitut för ett arbete, utan ska snarare ses som en möjlighet att ge praktikanten den erfarenhet han eller hon behöver för att kunna ta steget ut i arbetslivet på ett mer friktionsfritt sätt. Unga praktikanter bör få ekonomisk ersättning för alla verkliga arbetsuppdrag de utför, och de bör också omfattas av det sociala trygghetssystemet. För att praktik ska kunna utgöra ett ändamålsenligt och meningsfullt inslag på arbetsmarknaden är det viktigt att arbetsmarknadens parter deltar aktivt i dess utformning, organisering, genomförande och finansiering.

4.4.3   Det bör bli mer attraktivt att göra praktik, och praktikens utformning bör ta hänsyn till alla berörda parters intressen. Medlemsstaterna bör med hjälp av olika stimulansåtgärder uppmuntra arbetsgivarna att skapa fler möjligheter att göra praktik och, till följd av detta, fler och bättre jobb för ungdomar, med beaktande av det ramavtal om inkluderande arbetsmarknader som antagits av arbetsmarknadsorganisationerna på EU-nivå.

4.5   Föreslå ett utkast till rådets rekommendation om främjande och validering av icke-formellt och informellt lärande (2011)

4.5.1   EESK har sedan länge varit av åsikten att det här är en fråga av ytterst stor betydelse och ger därför sitt stöd till genomförandet av ytterligare åtgärder på detta område. Kommittén välkomnar i synnerhet den stora betydelse man tillskriver valideringen av resultaten av icke-formellt lärande. Diskussionen om olika valideringsmetoder bör också fokusera på den icke-formella utbildningens kvalitet, samt på vilka rutiner man har använt för tillsyn och övervakning av utbildningen. Alla bör kunna dra nytta av de åtgärder som genomförs för att främja icke-formellt lärande, och åtgärderna bör därför inte endast inrikta sig på utsatta ungdomar (såsom anges i meddelandet). Icke-formellt lärande, som i första hand anordnas av icke-statliga organisationer i form av frivilligverksamhet, ger ungdomar en betydelsefull möjlighet att bygga upp sådana färdigheter som är nödvändiga i dagens samhälle, i synnerhet när det gäller kreativitet, samarbete, problemlösning, språkfärdigheter, multikulturell kompetens, empati, initiativtagande och ansvarskänsla.

4.5.2   För att valideringen av informellt lärande ska vinna allmän acceptans kommer arbetsgivarna att spela en mycket viktig roll, och institutioner för både yrkesutbildning och högre utbildning kommer att ha en avgörande betydelse.

4.5.3   När det gäller erkännandet av icke-formellt och informellt lärande finns det redan många exempel på bästa praxis på nationell nivå, såsom ”Profilpass” i Tyskland och ”Nycklar för livet” i Tjeckien. Man bör ha dessa exempel i åtanke när man utarbetar rådets rekommendation. Kommissionen bör bidra till att sprida och utvärdera olika exempel på bästa praxis och ta hänsyn till Europas stora variationsrikedom i fråga om utveckling, traditioner och praktiska förhållanden.

5.   Att göra högre utbildning mer attraktiv med tanke på kunskapsekonomin

5.1   Stödja reformen och moderniseringen av högre utbildning genom att lägga fram ett meddelande (2011), där man fastställer en ny förstärkt agenda för högre utbildning

5.1.1   Reformen av högre utbildningar bör ges en mycket mer framträdande roll i arbetet för att uppnå Europa 2020-strategins målsättningar, vilket har till syfte att göra EU till en föregångare inom kunskap, innovation och utveckling. Att modernisera systemen för högre utbildning – förverkligande av det europeiska området för högre utbildning och Bolognaprocessens mål, ökat deltagande av det civila samhället och den privata sektorn, översyn och förstärkning av kvalitetssäkringssystem inom den högre utbildningen och erkännande av den sociala dimensionens betydelse på utbildningsområdet – skulle hjälpa unga akademiker att etablera sig på arbetsmarknaden och undanröja de hinder för ett likaberättigat deltagande i utbildning som fortfarande finns i fråga om social ojämlikhet, kön, nationalitet etc.

5.2   Jämföra högre utbildningsinstitutioners resultat

5.2.1   Ett av målen är visserligen att ta fram riktmärken för att mäta högre utbildningsinstitutioners resultat och prestationer, men eftersom det rör sig om ett område av mycket känslig karaktär vill EESK ändå påpeka att kriterierna måste utformas noggrant och i nära samarbete med utbildningsexperter, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn. Kommittén delar oron över den möjliga extrapoleringen av de gransknings- eller klassificeringsmetoder som används inom andra områden och ifrågasätter huruvida skapandet av ett nytt system eller en ny skala för multidimensionell rankning av högre utbildningsinstitutioner verkligen faller inom EU:s behörighetsområde.

5.3   Föreslå en flerårig agenda för strategisk innovation (2011)

5.3.1   När det gäller agendan för strategisk innovation (2011) hänvisar EESK kommissionen till de åtskilliga yttranden och rekommendationer som har utarbetats i detta ämne under de senaste åren (3).

6.   Att stödja en kraftig utveckling av transnationell rörlighet för ungdomar i utbildnings- och arbetssyfte

6.1   Inrätta en särskild webbplats för Unga på väg med information om EU-möjligheter till lärande och rörlighet (2010)

6.1.1   Kommittén föreslår att ett nytt informationspaket på initiativets egen webbplats inlemmas i de nuvarande informationskällorna såsom Ploteus, ungdomsportalen och andra befintliga portaler eftersom det kan vara mer framgångsrikt och göra det lättare för ungdomar att ta del av den nya informationen om den läggs på befintliga webbplatser. En enhetlig databas med information om lediga praktikplatser och ledigt ideellt arbete bör också utarbetas och inlemmas i dessa webbplatser.

6.2   Föreslå ett utkast till rådets rekommendation om att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte (2010)

6.2.1   EESK ger sitt bifall till att man stärker de specifika åtgärder som har till syfte att öka rörligheten i utbildningssyfte och till att man fullföljer slutsatserna i de offentliga samråden om förslagen i grönboken om att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte. Kommittén spelade en aktiv roll i detta arbete under år 2009 och bidrog med flera värdefulla rekommendationer (4). Stödåtgärder före, under och efter mobilitetsprojekt bör tillhandahållas.

6.3   Utarbetandet av ett Unga på väg-kort

6.3.1   Det framgår inte tillräckligt tydligt huruvida tanken med initiativet är att ta fram ett nytt kort eller att blåsa nytt liv i det kort som redan finns för ungdomar under 26. Mervärdet av ett nytt kort måste framgå klart och tydligt, och det måste ställas i relation till de befintliga korten.

6.4   Offentliggöra en vägledning om EU-domstolens avgöranden om rättigheter för mobila studerande (2010)

6.4.1   Kommittén anser att detta är en positiv åtgärd och understryker att avgörandena bör offentliggöras på ett flexibelt, lättillgängligt och begripligt sätt så att även gymnasieelever finner dem användarvänliga.

6.5   Föreslå ett Europeiskt färdighetspass (2011)

6.5.1   EESK stöder införandet av ett Europeiskt färdighetspass. Kommittén anser att de nuvarande passen (Europass och ungdomspasset) bör slås samman till ett övergripande instrument som i form av ett enda dokument innehåller ett traditionellt CV, information om formellt lärande (Europass) och icke-formellt eller informellt lärande. Ungdomar låter sig fortfarande inte övertygas av det stora antal instrument som ständigt står under utvärdering och som i slutändan fortfarande inte visar sig särskilt effektiva. Det europeiska färdighetspassets framgång kommer bland annat att vara beroende av hur arbetsgivarna ser på det och av hur ungdomar använder det, och det måste vidtas åtgärder för att ge råd och stöd till dessa berörda parter.

6.6   Genomföra initiativet ”Ditt första Eures-jobb”

6.6.1   EESK välkomnar alla stödåtgärder som ökar ungdomars möjligheter till sysselsättning. Kommittén tror i detta sammanhang att en förstärkning av Eures och andra portaler kan vara till hjälp.

6.7   Inrätta en ”Europeisk övervakning av lediga platse” under år 2010

6.7.1   EESK ser positivt på Europeisk övervakning av lediga platsers regelbundna publicering eftersom den ger en värdefull och uppdaterad överblick av utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden.

6.8   Övervaka tillämpningen av EU-lagstiftningen om fri rörlighet för arbetstagare

6.8.1   EESK håller i princip med om att tillämpningen av EU-lagstiftningen om fri rörlighet för arbetstagare är till ungdomars fördel och att den bör övervakas mer noggrant (denna åtgärd är i bruk sedan en viss tid tillbaka). Kommissionen ger dock ingen tydlig beskrivning av hur övervakningen av lagstiftningen och tillämpningen av initiativen med inriktning på unga på väg ska organiseras.

7.   En ram för ungdomssysselsättning

7.1   Fastställa de mest effektiva åtgärderna för att stödja ungdomssysselsättningen

7.1.1   Ungdomsarbetslösheten, som var alarmerande hög redan före krisen, har nu blivit ett av de största orosmolnen på den europeiska arbetsmarknaden. Detta konstateras i initiativet: Ungdomsarbetslösheten är oacceptabelt hög med nästan 21 %. För att uppnå målet med 75 % sysselsatta i åldersgruppen 20–64 år måste man radikalt förbättra ungdomars övergång till arbetslivet”  (5) . Man får inte underskatta vikten av sådana åtgärder som bidrar till att garantera att ungdomar redan från början kan få ett varaktigt arbete av hög kvalitet och med en skälig lön. EESK välkomnar de föreslagna initiativen och föreslår att kommissionen ser till att medlemsstaterna ger tydliga garantier – i samförstånd med arbetsmarknadens parter och andra berörda aktörer – om att skapa arbete för ungdomar. Kommittén ställer sig också bakom följande ståndpunkt i texten: Lönearrangemang och lönebikostnader kan utgöra incitament för att anställa nyanlända på arbetsmarknaden men de bör inte bidra till otrygga anställningsvillkor. Kollektivförhandlingar kan också spela en positiv roll i fastställandet av överenskomna differentierade begynnelselöner”, samtidigt som man respekterar principen om lika lön för lika arbete – eller lika lön för arbete av motsvarande värde.

7.1.2   Att ta itu med ungdomarnas situation på dagens arbetsmarknad är en central fråga i kampen för att öka Europas konkurrenskraft. För att lyckas med detta måste vi, när allt kommer omkring, se till att förmågan hos dagens yngre generationer tillvaratas på ett bättre sätt och inte tillåts gå till spillo.

7.1.3   EESK stöder genomförandet av insatser för att fastställa de mest effektiva åtgärderna för att stödja ungdomssysselsättningen, till exempel utbildningsprogram, trygghetsåtgärder och förmåner kombinerade med aktivering, rekryteringsstöd och lämpliga arrangemang när det gäller löner och social trygghet. Kommissionen sätter också ett rättmätigt fokus på yrkesrådgivning. När ungdomar ska fatta beslut om sin framtida yrkesbana bör de få nödvändig information om de många utbildningsmöjligheter som står till deras förfogande. De måste också få en tydlig bild av de färdigheter och förmågor som efterfrågas samt information om möjliga förändringar på arbetsmarknaden, så att de utifrån detta kan planera sin framtid. Detta är särskilt viktigt för dem som förbereder sig för sitt första arbete och ger sig ut för att söka efter detta.

7.2   Inrätta en systematisk övervakning av situationen för ungdomar som inte har arbete eller deltar i utbildning

7.2.1   En ytterligare konsekvens av den pågående krisen är att en ökande andel ungdomar vare sig arbetar eller deltar i utbildning. Så här långt har det dock varit svårt att göra sig en övergripande bild av hur allvarligt det här fenomenet är på EU-nivå och vilka konsekvenser det har för ungdomars psykiska hälsa och välbefinnande. Därför välkomnar EESK förslaget att inleda en systematisk granskning av dessa aspekter.

7.3   Inrätta ett nytt program, med stöd av Progress-programmet, för lärande av varandra, avsett för de europeiska offentliga arbetsförmedlingarna (2010)

7.3.1   EESK stöder denna åtgärd och rekommenderar att den framför allt inriktas på likriktning av nuvarande verksamheter, finansiering och utbyte av erfarenheter. Det är ytterst viktigt att det finns offentliga arbetsförmedlingar som bedriver en effektiv och relevant verksamhet. I vissa medlemsstater är det dock privata företag som ansvarar för dessa tjänster, och i vissa fall är bestämmelserna för dem och övervakningen av dem otillfredsställande. Det är viktigt att erbjuda varaktiga arbeten av hög kvalitet och att man garanterar att de anställdas sociala rättigheter respekteras. På detta område, såväl som på andra, är det ytterst nödvändigt att arbetsmarknadens parter bidrar.

7.4   Förstärka den bilaterala och regionala politiska dialogen om ungdomssysselsättning med EU:s strategiska partner

7.4.1   EESK ser positivt på planerna att förstärka det bilaterala och multilaterala samarbetet med organisationer såsom OECD och unionen för Medelhavsområdet, det östliga partnerskapsinitiativet och Västra Balkan, samt inom ramen för EU:s förbindelser med Latinamerika, Karibien och andra delar av världen som EU kan komma att samarbeta med. Detta gäller i synnerhet i frågor med anknytning till ungdomar med invandrarbakgrund.

7.5   Uppmuntra unga företagare att i större utsträckning utnyttja det europeiska instrumentet för mikrolån inom Progress

7.5.1   EESK välkomnar instrumentet för mikrolån och ser det som en ny möjlighet att uppmuntra företagaranda och skapa nya arbetstillfällen inom mikroföretag (6). Det fanns visserligen inte några planer på att utöka instrumentets omfattning inom ramen för EU:s nya budgetplan för perioden efter 2013, men icke desto mindre anser EESK att man bör överväga att utöka det om det visar sig att det bevisligen skulle ha en positiv effekt.

7.5.2   Den strukturerade dialog som för närvarande förs med ungdomar visar att unga som bestämmer sig för att starta egna företag behöver särskilt stöd på två områden som därför måste sättas i fokus: i) nödvändigt startkapital och ii) handledning, rådgivning och hjälp med frågor av praktisk karaktär.

7.6   Föreslå att alla ungdomar arbetar, genomgår vidareutbildning eller deltar i aktiveringsåtgärder inom fyra månader efter avslutad skolgång, och tillhandahålla detta som en ”ungdomsgaranti”

7.6.1   EESK ser positivt på förslaget att utveckla ett instrument på nationell nivå för att hjälpa ungdomar att ta sig förbi de hinder som ofta dyker upp när det är dags att ta steget från utbildning till anställning. Några medlemsstater har positiva erfarenheter som de bör dela med sig av så att de därmed kan tjäna som exempel för andra. På lång sikt skulle den föreslagna ”ungdomsgarantin” kunna utgöra ett centralt bidrag till den europeiska samhällsmodellen och Europa 2020-strategins målsättningar.

7.7   Garantera en bra jämvikt mellan rätt till förmåner och riktade aktiveringsåtgärder baserade på ömsesidiga skyldigheter

7.7.1   EESK stöder de åtgärder som baseras på ömsesidiga skyldigheter och som dels omfattar aktiveringsinsatser med fokus på ungdomar som löper risken att hamna i socialt utanförskap, dels en modernisering av det sociala trygghetssystemet. Kommittén ställer sig också bakom att man stärker välfärdssystemens aktiverande och motiverande funktion för att förebygga att ungdomar blir beroende av sociala förmåner alltför länge.

7.8   Införa ett enhetligt tillsvidarekontrakt på segmenterade arbetsmarknader, med en tillräckligt lång provanställning och en successiv ökning av rätt till skydd

7.8.1   Idén om ett enhetligt tillsvidarekontrakt kan vara en av de åtgärder som kan bidra till att minska skillnaderna mellan dem som lyckas ta sig in på arbetsmarknaden och de som utestängs från den. EESK är medveten om att det finns avgörande skillnader mellan olika medlemsstater när det gäller ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Vissa av de mer stelbenta systemen hindrar ungdomar från att få ett arbete över huvud taget, medan andra system präglas av kortfristiga kontrakt som är alltför flexibla och som inte ger full tillgång till de sociala förmånerna. Kommittén betonar att de åtgärder som vidtas måste ha till syfte att se till att ungdomar erbjuds varaktiga kontrakt som undviker alla former av diskriminering på grund av ålder, kön eller andra tänkbara orsaker.

8.   Att utnyttja finansieringen ur EU-programmen fullt ut

8.1   Tydligare visa vilket stöd Europeiska socialfonden kan utgöra för ungdomar, och utnyttja dess potential fullt ut

8.1.1   EESK ser positivt på att man i meddelandet anger att det är viktigt att utnyttja Europeiska socialfonden (ESF). När kommissionen förhandlar med medlemsstaterna om hur budgeten ska fördelas inom den nya budgetplanen bör den i synnerhet fokusera på huruvida det finns tillräckliga medel för ESF-initiativen, särskilt för dem med anknytning till ungdomar. Möjligheten att sätta större fokus på ungdomar inom andra program bör undersökas.

8.2   Se till att fonden gynnar ungdomar inom den närmaste framtiden och att man så snabbt som möjligt utnyttjar den i syfte att uppnå Europa 2020-strategins målsättningar

8.2.1   EESK anser att man bör göra insatser för att i maximal utsträckning utnyttja de möjligheter som ESF redan erbjuder, men de ovannämnda målsättningarna bör också utgöra horisontella prioriteringar i andra fonder.

8.3   Se över alla relevanta EU-program som främjar rörlighet i utbildningssyfte och lärande

8.3.1   EESK stöder förslaget att anordna offentliga samråd för att utvärdera rörlighetens betydelse för lärandet. Mot bakgrund av den nya budgetplanen kommer kommittén att vara mycket uppmärksam på verksamheten inom detta område.

8.3.2   I kommissionens meddelande diskuteras inte de europeiska utbildningsprogrammens betydelse för främjandet av ett aktivt medborgarskap och ungdomars engagemang. Det är uppenbart att utbildning av god kvalitet och en stabil arbetsmarknad bidrar till tillväxten i Europa, men de bör åtföljas av instrument som främjar ungdomars deltagande i samhällslivet så att de unga därmed tar över ”äganderätten” till dessa frågor och blir ansvariga för relevanta politiska åtgärder. Personer som arbetar med ungdomar och ungdomsorganisationer kan här spela en större roll. Det bör finnas fler möjligheter att arbeta ideellt inom samhället.

8.3.3   Det icke-formella lärandet blir allt viktigare och det utgör redan en avgörande faktor för ungdomars framtid och utveckling, och därför anser EESK att krisåtgärderna inte får leda till att stödet för det icke-formella lärandet åsidosätts.

8.4   Undersöka möjligheten att inrätta ett europeiskt system för studielån för att öka studentrörligheten över gränserna

8.4.1   Kommittén kommer att utföra en noggrann granskning av det europeiska systemet för studielåns mervärde i förhållande till de möjligheter och instrument som redan finns tillgängliga. Utvärderingsrapporter för rörlighetsprogram visar att det största hindret för ökad rörlighet är studiefinansieringen. För att konkret stödja rörlighetsmålet – 20 % fram till 2020 – bör man prioritera tillgången till och storleken på bidragen. Rutinerna för beviljande av lån måste utarbetas noggrant och ungdomar måste få information om dem eftersom det är viktigt att, så långt som möjligt, förebygga att de fastnar i en skuldspiral.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  KOM(2010) 477 slutlig.

(2)  Detta begrepp ska tolkas i sin vidaste bemärkelse och avser således alla som anställer någon annan inom alla sektorer – den privata, den offentliga eller den icke-statliga.

(3)  Se EESK:s yttranden om ”Översyn av gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring”, EUT C 354, 28.12.2010, s. 80 och ”Investeringar i kunskap och innovation (Lissabonstrategin)”, EUT C 256, 27.10.2007, s. 17.

(4)  EESK:s yttrande om ”Grönbok – Att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte”, EUT C 255, 22.9.2010, s. 81.

(5)  Enligt Eurostats rapport för januari 2011 uppgick den totala andelen arbetslösa i EU-27 till 9,6 %. Ungdomsarbetslösheten (personer under 25 år) låg på 21 %. De länder som hade den högsta ungdomsarbetslösheten var Spanien (43,6 %), Slovakien (36,6 %) och Litauen (35,2 %).

(6)  Se EESK:s yttrande om ”Investeringar i kunskap och innovation (Lissabonstrategin)”, EUT C 256, 27.10.2007, s. 17–26.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/63


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans”

KOM(2010) 672 slutlig

2011/C 132/11

Föredragande: Franco CHIRIACO

Den 18 november 2010 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans

KOM(2010) 672 slutlig.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 16 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 197 röster för, 26 emot och 17 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning och slutsatser

1.1.   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar meddelandet och kommissionens förslag och noterar att flera av de synpunkter som kommittén framfört i tidigare yttranden återfinns i meddelandet. EESK uppmanar kommissionen att bättre klargöra förhållandet mellan mål, instrument och anslag inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste genomföras på ett sådant sätt att man säkrar jordbrukets ekonomiska bärkraft och rimliga inkomster för jordbrukarna i hela EU.

1.2.   Den gemensamma jordbrukspolitikens främsta uppgift är att lyfta fram lantbrukarnas roll som producenter av baslivsmedel och även, i allt större utsträckning, av grön och hållbar energi. Jord- och skogsbruket bör dessutom stärka sitt viktiga bidrag till en hållbar förvaltning av naturresurserna och samtidigt ge ett konkret svar på de stora frågorna som rör kampen mot klimatförändringen, miljöskyddet, vattenkrisen, den biologiska mångfalden (1) och den territoriella utvecklingen.

1.3.   EESK stöder förslaget att sluta använda historiska referensperioder för att fastställa omfattningen på stödet och betonar betydelsen av direktstödet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för att bibehålla den europeiska jordbruksmodellen. Stödet kompenserar på ett väsentligt sätt för den höga standard som eftersträvas inom samhället i EU och för sådana jordbrukstjänster som inte belönas på marknaden. Det fungerar också som riskförsäkring och inkomstgaranti för jordbrukaren på marknader som blir allt mer volatila. Kommittén menar att jordbruket producerar allmännyttiga varor och tjänster inom områdena hållbar utveckling, miljöskydd, en levande landsbygd, fattigdomsminskning, livsmedelssäkerhet, anställningsskydd och konsumentskydd.

1.4.   EESK anser dessutom att det är mycket viktigt att denna översyn inte får innebära några större förändringar av den gemensamma jordbrukspolitikens mål och sätt att stödja de aktörer som är verksamma inom jordbruks-, livsmedels- och miljökedjan för en programplaneringsperiod på lång- och medellång sikt. I detta sammanhang anser EESK att en tillräckligt lång övergångsperiod som överensstämmer med den nya budgetperioden som löper ut 2020 är nödvändig för att göra det möjligt för lantbrukarna, särskilt de som har investerat under givna villkor, att anpassa sig till det nya förfarandet enligt vilket historiska referensperioder inte längre används för att fastställa värdet på det samlade gårdsstödet. Vad beträffar de nya medlemsstaterna erinrar kommittén om att perioden för utträde ur det förenklade systemet för enhetlig arealersättning löper ut 2013. Slutligen önskar EESK en bekräftelse på ett nationellt och regionalt flexibilitetsinstrument i linje med artikel 68 (2) för utbetalning av olika former av särskilt stöd. EESK anser också att det i samband med detta måste ske en fullständig avstämning mot åtgärderna i andra pelaren, organisationen av marknaden inom sektorn för frukt och grönsaker och stimulansfonderna.

1.5.   EESK stöder målet att begränsa utbetalningen av jordbruksstödet enbart till aktiva jordbrukare genom främjande av den europeiska jordbruksmodellen med hjälp av användning av stödinsatser både från den första och den andra pelaren. Alla direktstöd inom den första och andra pelaren bör inriktas på att hantera de sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningarna. I detta sammanhang uppmanar EESK kommissionen att tillhandahålla en EU-täckande definition av ”aktiv lantbrukare”. EESK föreslår att produktion och saluföring av jordbruksprodukter, även genom direktförsäljning på lokala marknader, samt skapandet av allmännyttiga varor och tjänster ska ingå i definitionen av aktiv lantbrukare.

1.6.   EESK utgår ifrån att Europeiska rådets politiska beslut att säkra förutsättningarna för jordbruksverksamhet inom hela EU ska vara ett tydligt mål även i fortsättningen. EESK anser att det vore olämpligt att avskaffa det stöd till lantbrukare verksamma i natur- och klimatmässigt mindre gynnade områden som ges inom den andra pelaren. Det extra arealstödet till lantbrukare i mindre gynnade områden kan hindra lantbrukare från att överge jordbruksproduktion i EU och på så sätt bidra till att målet med en tryggad livsmedelsförsörjning uppnås. EESK uppmanar kommissionen att så fort som möjligt offentliggöra sitt förslag om revidering av kriterierna för identifiering av andra missgynnade områden (mellanliggande områden) så att ett lämpligt samråd äger rum med alla berörda parter.

1.7.   EESK håller med om att man bör införa ett tak för direktstöd som baseras på ett specifikt lands eller en specifik regions jordbruksstruktur. EESK föreslår att man vid fastställande av taket tar hänsyn till andelen avlönat och icke avlönat arbete inom företaget och även till det arbete som lantbrukaren själv utför. På så sätt garanteras även ett socialt rättfärdigande av de ekonomiska resurser som använts i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken. EESK anser dessutom att det är nödvändigt att ta hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för kooperativ och sammanslutningar av jordbruksproducenter och att anpassa stödet till att det finns flera delägare.

1.8.   Den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör ge hög prioritet åt att säkerställa en konkurrenskraftig och innovativ jordbruks- och livsmedelssektor, som i sin tur kan leda till förbättringar av lantbruksarbetarnas socioekonomiska villkor, sysselsättningssituation och säkerhet, varvid beviljandet av stöd bör kopplas till att bestämmelserna i de sociala villkoren uppfylls helt och hållet, i synnerhet lagar och arbetskontrakt.

1.9.   Kommissionen bör skapa klarhet när det gäller kravet på miljöanpassning av direktstödet och lägga fram en slutlig bedömning av de konsekvenser detta förslag skulle ha på de pågående miljöprogrammen i den andra pelaren. EESK uppmanar kommissionen att överväga andra alternativa metoder. Ett förslag skulle kunna vara att göra utbetalningen av den miljöanpassade komponenten av direktstödet beroende av ett obligatoriskt deltagande i vissa åtgärder för miljövänligt jordbruk som konkret kan påverka arealen, förutsatt att de ekonomiska incitamenten täcker kostnaderna fullt ut och att den byråkratiska processen blir minimal. I detta syfte bör kommissionen upprätta en förteckning över relevanta åtgärder bland vilka jordbrukarna kan välja dem som är bäst lämpade för deras specifika situation. Utförandet av dess tjänster bör struktureras på regional nivå så att inkomsten påverkas positivt.

1.10.   EESK anser att det är omöjligt att genomföra en effektiv reform av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 utan att ha klara indikationer på vilka beslut som fattats om omfattningen och utformningen av EU:s budget. EESK tror emellertid att det är nödvändigt att den gemensamma jordbrukspolitiken även i framtiden åtminstone garanteras samma andel av EU-budgeten som hittills.

1.11.   EESK framhåller att konkurrenstrycket kommer att bli ännu större om man öppnar EU:s jordbruksmarknader ytterligare, och att producentpriserna kommer att påverkas allt mer av de stora svängningarna på de internationella marknaderna. Kommittén hyser farhågor för att de befintliga instrumenten då inte räcker för att stabilisera marknaderna i tillräcklig grad. Detta måste man ta hänsyn till i den förestående reformen, inte bara när man ändrar inriktningen på direktstöden utan också när man ändrar instrumenten för marknadsstabilisering.

2.   Sammanfattning av meddelandet

2.1   Målen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

2.1.1   Enligt Europeiska kommissionen bör den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bidra till följande mål (3):

Ekonomiskt lönsam livsmedelsproduktion.

Hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder.

Bevarandet av den territoriella balansen och landsbygdens mångfald.

2.2   Instrumenten inom den framtida gemensamma jordbrukspolitiken

2.2.1   Enligt kommissionen är det frikopplade direktstödet fortfarande det främsta stödinstrumentet för det europeiska jordbruket (frikopplade direkta grundbetalningarna i samma storleksordning för alla producenter i en viss region eller medlemsstat). I syfte att göra stödet effektivare och mer rättvist planeras en övergång från historiska utbetalningar till fasta och enhetliga arealbaserade utbetalningar (grundläggande stöd). De varierande ekonomiska och naturbetingade villkoren för jordbrukarna i EU:s regioner talar dock för en rättvis fördelning av direktstödet. Detta kommer att baseras på ett överförbart stöd som måste aktiveras genom att matchas med bidragsberättigande jordbruksmark, samt uppfyllda tvärvillkor. Dessa villkor bör förenklas och anpassas till målen för vattenramdirektivet. EESK föreslår att man överväger införandet av ett tak för stöd per jordbruksföretag, vars effekter kan mildras beroende på sysselsättningsnivåerna.

2.2.2   Enligt kommissionen bör den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 innefatta två andra typer av direktstöd som betalas ut för att främja ett grönare jordbruk (miljöanpassning av direktstöden): 1) Ett stöd per hektar som är tillämpbart i hela EU och som tillhandahålls i utbyte mot att jordbrukarna åtar sig att bedriva miljövänligt jordbruk utöver de grundläggande tvärvillkoren (permanent betesmark, växelbruk, arealuttag av miljöskäl, osv.). 2) Ytterligare ett arealstöd som utbetalas till jordbrukare i mindre gynnade områden och/eller områden med specifika naturliga begränsningar som kompletterar det stöd som tillhandahålls genom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.

2.2.3   Vissa undantag har gjorts från frikopplingen. För några regioner och för speciella produkter är det möjligt att bevilja ett kopplat stöd inom ramen för specifika finansiella begränsningar. För små jordbruk planeras ett specifikt och förenklat stödsystem för att undvika att arbetstillfällen går förlorade i landsbygdsområdena. Föra att bemöta den kritik som revisionsrätten framförde med avseende på mekanismerna för förvaltning av direktstöden föreslås att man riktar stödet enbart till aktiva jordbrukare.

2.2.4   Enligt kommissionen är det nödvändigt att behålla vissa marknadsåtgärder. Dessa instrument ska kunna aktiveras i kristider för att förebygga nödsituationer. Bland annat föreslås längre interventionsperioder, användning av störningsklausuler och privatlagringar av andra produkter, samt, slutligen, bättre kontroller. Mot denna bakgrund anger kommissionen att man tänker lägga fram förslag för att stabilisera mjölkmarknaden och understryker behovet av att diskutera framtiden för sockersektorn. Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kommer dessutom att omfatta särskilda åtgärder som rör det sätt på vilket livsmedelsförsörjningskedjan fungerar och hur jordbrukarnas förhandlingsposition kan förbättras.

2.2.5   Den övergripande uppbyggnaden av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer enligt kommissionen även fortsättningsvis att bygga på två grundpelare. Det stöd som ges genom landsbygdsutvecklingen bör i större utsträckning inriktas på konkurrenskraft, innovation, kampen mot klimatförändringen samt på miljön, i överensstämmelse med Europa 2020-strategin. Med detta i åtanke planerar man att inom ramen för den andra pelaren införa instrument för riskhantering som medlemsstaterna kan använda för att stabilisera produktionen och jordbruksinkomsterna.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   EESK noterar att kommissionen i meddelandet inbegripit följande synpunkter som lagts fram i kommitténs tidigare yttranden (4):

Behovet av en rättvis fördelning av resurserna mellan medlemsstaterna.

Behovet av att sluta använda historiska referensperioder för att fastställa värdet på det samlade gårdsstödet.

Miljöanpassning av det samlade gårdsstödet för att kunna möta nya utmaningar, i synnerhet när det gäller klimatförändring, förnybar energi, vattenförvaltning och biologisk mångfald (5), för att bättre anpassa det beviljade stödbeloppet till de varor och tjänster som jordbrukaren producerar för samhället och som marknadspriset normalt inte ger ersättning för samt för att lantbrukare som är verksamma i geografiskt och klimatmässigt ogynnsamma förhållanden kompenseras för de högre kostnaderna.

Behovet av att begränsa direktstödet till aktiva lantbrukare på ett sätt som tar hänsyn till det antal arbetstillfällen som finns och skapas på varje jordbruksföretag och i synnerhet till andelen avlönat och icke avlönat arbete, inklusive jord- och skogsbruksarbete som utförs på entreprenad.

3.2   I yttrandet NAT/449 – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 uppmanade EESK ”kommissionen, rådet och Europaparlamentet att först och främst tydligt beskriva den gemensamma jordbrukspolitikens mål och sedan ange vilka instrument som krävs för detta mål samt uppge vilka resurser som behövs”. EESK konstaterar att kommissionen inte följer samma logiska ordningsföljd i sitt meddelande. EESK uppmanar därför kommissionen att bättre klargöra förhållandet mellan mål, instrument och anslag inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

3.3   Mål

3.3.1   I yttrandet NAT/449 påminde EESK om att ”den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 i stället ska präglas av EU:s jordbruksmodell, som måste baseras på principerna om livsmedelssuveränitet, hållbarhet och jordbrukarnas och konsumenternas verkliga behov”. Enligt EESK bör de viktigaste målen för den gemensamma jordbrukspolitiken vara:

Att bidra till kvantitativ och kvalitativ trygghet i livsmedelsförsörjningen på europeisk och global nivå (6).

Att bidra till stabiliseringen av marknaderna (7) i synnerhet genom att begränsa prissvängningarna för jordbruksprodukter.

Att upprätthålla de europeiska lantbrukarnas inkomster som är lägre än inkomsterna för aktörer verksamma inom andra sektorer i den europeiska ekonomin (8).

Att bidra till att skapa ett system för handelsbestämmelser som gör det möjligt att bibehålla EU:s modell för jordbruk och livsmedel och undvika en snedvridning av konkurrensen.

Att göra det möjligt för lantbrukarna att återta marknadsstyrka från detaljhandeln, i synnerhet den storskaliga detaljhandeln (9).

Att främja en hållbar användning av resurserna, bevarandet av livsmiljöer och biologisk mångfald, varvid lant- och skogsbruket bör spela en allt viktigare roll i kampen mot klimatförändringen (10).

Att stödja produktion och marknadsföring av lokala kvalitetsprodukter i landsbygdsområden genom att främja alternativa distributionsvägar (11).

Att skapa rättsliga villkor för att jordbrukarna ska kunna förvalta korta produktionskedjor präglade av öppenhet.

Att med hänvisning till Europa 2020-strategin främja utbildning och innovation (smart tillväxt), utbyggnad av förnybar energi (hållbar tillväxt) och ökad sysselsättningspotential på landsbygden (tillväxt för alla) och se till att bästa praxis på sysselsättningsområdet iakttas i de kontrakt som ingås för lantbruksarbete inom och utom EU.

3.3.2   Trygghet i livsmedelsförsörjningen till rimliga priser är fortfarande ett prioriterat mål för EU:s jordbruk i ett globalt sammanhang som kännetecknas av demografiskt tryck och ökad konsumtion som kräver ett politiskt och strategiskt svar som bygger på utveckling och global livsmedelstrygghet.

3.3.3   EESK anser att de europeiska lantbrukarna har rätt att förvänta sig ”en rimlig inkomst för försäljningen av produkterna på marknaden och för sina samhällsåtaganden inom ramen för EU:s jordbruksmodell (12)”. Den gemensamma jordbrukspolitiken kan därför inte begränsas till fördelningen av medel. I detta sammanhang uppmanar EESK kommissionen att klarlägga hur man inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken avser att tackla problemet med stabiliseringen av marknaderna i synnerhet genom att föreslå lösningar på problemen med jordbrukspriserna och jordbruksinkomsterna.

3.3.4   Den europeiska jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingspolitiken bör också inriktas mot att främja innovation och konkurrenskraft. EESK anser att EU:s landsbygdsutvecklings- och skogspolitik bör ge ett större bidrag till bevarandet av den biologiska mångfalden, bindning av koldioxid, energiproduktion och energihushållning, utveckling och marknadsföring av jordbruksprodukter samt till en balanserad territoriell utveckling. Landsbygdsutvecklingen kan skapa möjligheter för nya företag och arbetstillfällen i landsbygdsområden samtidigt som det blir bättre spridning av inkomstmöjligheterna inom jordbruket. Slutligen är det nödvändigt att påminna om att bearbetning av livsmedel är en av de viktigaste ekonomiska verksamheterna på landsbygden. Därför bör inte landsbygdsutvecklingen försumma att stödja de livsmedelsföretag på landsbygden som tillsammans med jordbrukare ägnar sig åt forskning och utveckling, utbildning, innovation och exportfrämjande åtgärder samt de företag som verkar för samarbete mellan företag (t.ex. joint ventures) i syfte att stärka sin konkurrenskraft på marknaden.

3.3.5   EESK erinrar om att prissvängningarna på jordbruksmarknaderna, trots att detta är ett ständigt problem inom sektorn, har varit särskilt kraftiga under de senaste åren på grund av olika faktorer, bland annat extrema väderförhållanden, energipriserna, spekulation och den ökande internationella efterfrågan till följd av befolkningstillväxten. I detta sammanhang erinrar EESK om att jordbrukspriserna, som efter en kraftig ökning under perioden 2006–2008 som följdes av ett betydande fall, nu åter har börjat stiga under de senaste månaderna. EESK anser att dessa extrema prissvängningar på jordbruksprodukter har fått negativa konsekvenser både för producenterna och för konsumenterna. Dessutom befarar kommittén att även investerare utanför jordbrukssektorn i EU i ökad utsträckning försöker köpa upp mark i investerings- och spekulationssyfte, vilket förvisso inte ligger i linje med den europeiska jordbruksmodellen.

3.3.6   Slutligen bör den nya gemensamma jordbrukspolitiken främja och stödja nyetableringar som kan locka i synnerhet ungdomar till sektorn, även i syfte att säkerställa en framtid för det europeiska jordbruket. Det krävs en generationsväxling inom jordbruket med tanke på att endast 7 procent av de europeiska jordbrukarna är yngre än 35 år och att läget i några medlemsstater är ännu besvärligare. För närvarande är en jordbrukare av tre äldre än 65 år i EU-27 och många kommer att gå i pension under de kommande åren. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar till genomförandet av en politik på EU-nivå för startstöd samtidigt med en ambitiös och ömsesidigt förstärkande sysselsättningspolitik inom jordbrukssektorn.

3.4   Instrument

3.4.1   EESK understryker att direktstöden inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken spelar en stor roll för bevarandet av den europeiska jordbruksmodellen. Genom beviljande av direktstöd stöds i själva verket de europeiska jordbrukare som erbjuder allmännyttiga varor och tjänster som har stor betydelse för hela samhället men som inte får tillräckligt betalt på grund av prisbildningen på jordbruksmarknaderna.

3.4.2   Det är nödvändigt att förenkla det sätt på vilket den nya gemensamma jordbrukspolitikens instrument ska fungera, i synnerhet det samlade gårdsstödet. EESK håller med om att det finns ett behov av att förenkla de miljömässiga tvärvillkoren och efterlyser en rationalisering av kontrollsystemen och av förfarandena för minskning av stöden. EESK betonar att tillgång till miljöanpassningen av direktstödet bör underlätta och främja lantbrukens tillgång till jordbruksstöd. Mot den bakgrunden och med tanke på en eventuell utvidgning av tvärvillkoren (t.ex. vattenramdirektivet), uppmanar EESK kommissionen att noggrant utvärdera effekterna av denna bestämmelse och fastställa tillämpningsförfaranden som inte innebär ytterligare komplikationer för jordbrukarna.

3.4.3   EESK stöder principen enligt vilken de grundbidrag som ska fördelas på regional nivå bör uppfylla en viss miljöprestanda. De pågående diskussionerna antyder att det eventuellt kan vara svårt att urskilja miljökomponenten i den första pelaren (miljöanpassningen av direktstödet) från åtgärderna för miljövänligt jordbruk i den andra.

3.4.4   EESK ställer sig bakom införandet av ett nytt kriterium för att fastställa beloppet för direktstödet. I detta sammanhang föreslår EESK en diskussion om hur referensområdet för fastställande av direktstödets grundläggande del ska definieras (på europeisk, nationell eller regional nivå). Dessutom föreslår EESK att man undersöker möjligheten att koppla en del av direktstödet till antalet anställda och användningen av andra lämpliga metoder inom områdena konkurrenskraft, sysselsättning och innovation.

3.4.5   EESK ser positivt på införandet av ett enkelt och specifikt stöd till mindre jordbruk. I detta sammanhang ber EESK kommissionen att förtydliga de krav som kommer att gälla för att identifiera mindre jordbruk. EESK, i synnerhet, önskar att man tar hänsyn till de specifika strukturella skillnader som utmärker jordbruket i de olika medlemsstaterna.

3.4.6   EESK undrar vilka återverkningar som anpassningarna av de nuvarande marknadsinstrumenten (garanterade priser, tullar, exportstöd, offentlig lagring, kvoter, arealuttag, osv.) kan få. Mot den bakgrunden vill EESK betona att säkerhetsnäten inte ensamma kan säkerställa stabiliseringen av marknaden för jordbruksprodukter, och framför allt inte lösa problemen inom mejerisektorn (13). För att stärka jordbruksproducenternas ställning i den värdeskapande kedjan och motverka fluktuerande priser och den storskaliga detaljhandelns orimliga marknadsstyrka, anser EESK att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör omfatta särskilda instrument som ska förvaltas direkt av lantbrukarna eller deras representanter i syfte att koncentrera utbudet och förbättra handelsförbindelserna genom åtgärder och instrument som redan använts av vissa gemensamma marknadsorganisationer.

3.4.7   EESK efterlyser en förstärkning av de åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken som syftar till att stärka och främja lokala och högkvalitativa jordbruksprodukter på den europeiska marknaden och i tredje land, även i syfte att förbättra livsmedelssektorns sätt att fungera, att öka kunskaperna om de många olika typerna av livsmedel som framställs inom EU, att möta konsumenternas krav och att etablera nya marknader utomlands. Av samma skäl är kommittén intresserad av att införa bästa praxis när det gäller etikettering av jordbruksprodukter även för att möta samhällets ökande krav på information och öppenhet.

3.4.8   EESK erinrar om att det finns över 40 miljoner fattiga människor i EU som inte kan äta sig mätta. EESK uppmanar därför kommissionen att inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken förstärka insatserna för att dela ut livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen.

3.4.9   Landsbygdsutvecklingen kan tillgodose sektorernas och landsbygdsområdenas behov. EESK anser att det är lämpligt att behålla den nuvarande strukturen på den gemensamma jordbrukspolitiken med två pelare, varvid man bör eftersträva en omfördelning av ansvarsområdena hos var och en av de båda pelarna och större komplementaritet mellan de åtgärder som får stöd (14).

3.4.10   Med tanke på den europeiska jordbruksmodellen är det en väsentlig uppgift för den gemensamma jordbrukspolitiken att upprätthålla jordbruksproduktionen i alla delar av EU. EESK vill i det sammanhanget framhålla vikten av åtgärder för missgynnade områden inom ramen för landsbygdsutvecklingen. Beprövade metoder, i synnerhet som kompensation för naturbetingade och klimatrelaterade nackdelar, bör i alla fall behållas i syfte att i största möjliga utsträckning bevara kontinuiteten.

3.5   EU:s budget och anslag till den gemensamma jordbrukspolitiken

3.5.1   EESK anser att de mål som det moderna samhället ställt upp för det europeiska jordbruket är mycket ambitiösa och svåruppnåeliga. För att uppnå dessa mål krävs att det även i framtiden finns en gemensam jordbrukspolitik med effektiva verktyg, lätt tillämpbara system och tillräckliga anslag (15). Dessutom är det helt nödvändigt att integrera den gemensamma jordbrukspolitiken i all övrig gemenskapspolitik (företag, klimatåtgärder, sektorsövergripande politik, ekonomi, finanser och skatter, sysselsättning och sociala rättigheter, energi och naturresurser, miljö, konsumenter och hälsa, yttre förbindelser och utrikesfrågor, regioner och lokal utveckling, vetenskap och teknik).

3.5.2   Enligt EESK:s uppfattning bör man i diskussionen om den gemensamma jordbrukspolitiken på väg mot 2020 ta hänsyn till att det, med tanke på budgetplanen och i brist på anpassningar av budgeten, knappast är möjligt att uppnå de mål som enligt meddelandet tillkommer den framtida gemensamma jordbrukspolitiken och försvara den europeiska jordbruksmodellen.

3.5.3   EESK anser att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 erbjuder ett tillfälle att diskutera omfördelningen av de finansiella resurserna både inom den första och den andra pelaren. I synnerhet är det nödvändigt att lösa problemet med den ojämna fördelningen av GJP-resurser på nationell nivå som är särskilt ogynnsam för de nya medlemsstaterna. I detta sammanhang innebär avskaffandet av de historiska referensperioderna att man måste identifiera ett nytt kriterium för fastställandet av det nationella tak för direktstöd som gäller i varje medlemsstat. EESK framhåller därför i en pragmatisk anda och med hänsyn till de skilda omständigheterna i olika medlemsstater att man måste ta hänsyn till andra kriterier än den nationella jordbruksarealen. I synnerhet kan kriterier rörande levnadsomkostnader, sysselsättning, mervärde och skillnader i jordbruks- och klimatförhållanden och produktionskostnader lyfta fram jordbrukets bidrag till den territoriella utvecklingen (16).

3.5.4   EESK ställer sig bakom kommissionens val att inte införa former av nationell samfinansiering av åtgärderna inom den första pelaren. När det gäller den andra pelaren är EESK:s uppfattning att det är lämpligt att bekräfta behovet av nationell medfinansiering för att genomföra åtgärder för utveckling av landsbygden. EESK anser att det är nödvändigt att främja en diskussion om de beslut som hittills fattats om nationell medfinansiering av utvecklingen av landsbygden för att ta hänsyn till det strama budgetläget i många medlemsstater och för att främja bättre resultat av investeringar på nationell nivå (17).

4.   Särskilda kommentarer

4.1   EESK efterlyser diskussioner om en eventuell översyn av EU:s konkurrensregler som tillämpas på livsmedelssektorn i syfte att förbättra sektorns funktionsmekanismer och att återskapa balans i marknadskraft mellan aktörerna i livsmedelsförsörjningskedjan, i synnerhet i förhållande till handeln.

4.2   EESK anser att det är nödvändigt att stärka de instrument för riskhantering som används inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. EESK menar att dessa instrument bör bidra till att minska inkomstsvängningarna och instabiliteten på marknaden. Förstärkningen av försäkringsverktygen och skapandet av gemensamma fonder kan hjälpa jordbrukarna att hantera de hälso- och klimatrisker som kommer att öka under den närmaste framtiden. Mot bakgrund av den allvarliga kris som drabbat de internationella finansinstituten uppmanar EESK kommissionen att så snart som möjligt klarlägga de arbetsformer som kommer att antas för att tillämpa dessa instrument. Kommittén hyser vissa tvivel när det gäller lämpligheten i att införa riskhanteringsåtgärder i den andra pelaren, och påpekar att kravet på nationell medfinansiering kan avhålla medlemsstaterna från att tillämpa dessa nya instrument.

4.3   EESK följer uppmärksamt kommissionens förslag att främja alternativa återförsäljningskanaler i syfte att marknadsföra lokala produkter genom åtgärder inom ramen för den andra pelaren för att sprida och förstärka direktförsäljning och lokala marknader. EESK anser att dessa alternativa försäljningsmetoder bör stödjas även genom upprättande av en ram av gemenskapsregler på ad hoc-basis.

4.4   EESK hoppas att WTO-förhandlingarna om handel återupptas och leder till ett positivt resultat. Kommittén erinrar om de konsekvenser av en ytterligare liberalisering av jordbruksmarknaderna som handelsavtal, i synnerhet med Mercosur, kan ha för att säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar väl (18). I detta sammanhang vill EESK framhålla att detta medför en ökad konkurrens och en större volatilitet för priserna på jordbruksprodukter på de internationella marknaderna. Detta måste man ta hänsyn till vid reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, både när det gäller förändringen av instrumenten för marknadsstabilisering och den nya inriktningen av direktstöden. Dessutom kan den internationella handeln lämna betydande bidrag till livsmedelsutbudet genom att öka volymerna och utbudet av livsmedel på marknaden (19). EESK erinrar om att EU:s obligatoriska produktionsnormer försätter de europeiska lantbrukarna i ett underläge jämfört med lantbrukare utanför EU. EESK kräver en förstärkning av systemen för kontroll av import av råvaror som bör omfattas av samma krav som gäller för de europeiska produkterna, för att undvika inte bara illojal konkurrens och social dumpning, utan även allvarliga återverkningar på kvaliteten på jordbruksprodukter och livsmedel.

4.5   EESK uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som kan lösa problemet med bristen på foderproteingrödor som kännetecknar det europeiska jordbruket och som hämmar utvecklingen av vissa sektorer i EU. I detta sammanhang följer EESK uppmärksamt genomförandet av synergiåtgärder mellan agroenergiprogram och åtgärder för främjande av produktionen av proteingrödor i Europa.

Bryssel den 16 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  KOM(2010) 548 – 2010 års bedömning av genomförandet av EU:s handlingsplan för biologisk mångfald.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

(3)  Europeiska kommissionens pressmeddelande IP/10/1527 av den 18 november 2010.

(4)  EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354, 28.12.2010 s. 35, punkt 5.6.11).

(5)  Rådets beslut av den 19 januari 2009 om ändring av beslut 2006/144/EG om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen - programperiod 2007–2013 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 112).

(6)  EESK:s yttrande – Den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 (EUT C 318, 23.12.2009 s.66, punkt 2.3).

(7)  EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354, 28.12.2010, s.35, punkt 5.2) och EESK:s yttrande – Den gemensamma jordbrukspolitikens hälsotillstånd och dess framtid efter 2013 (EUT C 44, 16.2.2008, s.60, punkt 7.4.2).

(8)  EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354, 28.12.2010, s. 35, punkt 3.7).

(9)  EESK:s yttrande – En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (EUT C 48, 15.2.2011, s. 145, punkt 3.6).

(10)  EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354, 28.12.2010, s. 35, punkt 4.7).

(11)  EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354, 28.12.2010, s. 35, punkt 5.5.15).

(12)  EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354 av den 28.12.2010, s. 35, punkt 5.3).

(13)  EESK:s yttrande – Den gemensamma jordbrukspolitikens hälsotillstånd och dess framtid efter 2013 (EUT C 44, 16.2.2008, s.60, punkterna 7.4.13–7.4.15) och EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354, 28.12.2010, s. 35, punkt 5.5.9).

(14)  EESK:s yttrande – Den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 (EUT C 318, 23.12.2009 s.66, punkt 4.3).

(15)  EESK:s yttrande – Den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 (EUT C 318, 23.12.2009 s.66, punkt 2.5).

(16)  EESK:s yttrande – Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 (EUT C 354, 28.12.2009 s.35, punkterna 5.7.4, 5.8.4 och 5.8.5).

(17)  EESK:s yttrande – Den gemensamma jordbrukspolitikens hälsotillstånd och dess framtid efter 2013 (EUT C 44, 16.2.2008, s.60, punkt 7.6.11).

(18)  EESK:s yttrande – Den gemensamma jordbrukspolitikens hälsotillstånd och dess framtid efter 2013 (EUT C 44, 16.2.2008, s.60, punkt 7.4.9).

(19)  KOM(2010) 127 – EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen.


BILAGA

till kommitténs yttrande

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna:

Punkt 1.5   Stryk sista meningen:

EESK stöder förslaget att använda historiska referensperioder för att fastställa omfattningen på stödet och betonar betydelsen av direktstödet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för att bibehålla den europeiska jordbruksmodellen. Stödet kompenserar på ett väsentligt sätt för den höga standard som eftersträvas inom samhället i EU och för sådana jordbrukstjänster som inte belönas på marknaden. Det fungerar också som riskförsäkring och inkomstgaranti för jordbrukaren på marknader som blir allt mer volatila.

Resultat av omröstningen

Röster för

:

74

Röster emot

:

125

Nedlagda röster

:

29

Punkt 1.7   Stryk hela punkten och ersätt enligt följande:

Resultat av omröstningen

Röster för

:

62

Röster emot

:

155

Nedlagda röster

:

20


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/71


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om ändring av förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk”

KOM(2010) 597 slutlig – 2010/0298 (COD)

2011/C 132/12

Föredragande utan studiegrupp: Nikos LIOLIOS

Den 10 och 24 november 2010 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om ändring av förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk

KOM(2010) 597 slutlig – 2010/0298 COD.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 174 röster för, 1 röst emot och 9 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1   EESK anser att det av följande anledningar finns ett behov av att se över förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller begränsning av användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk:

Även om förekomsten av fosfater i tvättmedel i tämligen liten utsträckning bidrar till övergödningen jämfört med andra källor så verkar en begränsning av användningen av dem vara det mest effektiva alternativet för att minska risken för övergödning i hela EU.

Det är absolut nödvändigt att säkerställa en fullständigt harmoniserad inre marknad för tvättmedel, och att på detta sätt eliminera alla extrakostnader för industrin och förvaltningarna till följd av fragmenteringen av marknaden och kravet på ömsesidigt erkännande vad gäller tvättmedel med fosfater som kan importeras och användas i ett EU-land – även om detta land har lagstiftning om begränsningar av fosfater – så länge som dessa finns att tillgå lagligen på marknaden i ett annat EU-land.

De nationella offentliga förvaltningarna i de medlemsstater som har inrättat lagstiftning om fosfater i tvättmedel för att bekämpa övergödningen kan få ökade svårigheter att tillämpa sin lagstiftning på grund av sina ålägganden i enlighet med det ömsesidiga erkännandet som härrör från förordning (EG) nr 764/2008.

En enhetlig insats på EU-nivå skulle vara mycket mer effektiv än mångfacetterade insatser från medlemsstaternas sida.

1.2   EESK välkomnar kommissionens generella angreppssätt, där man parallellt med målet att minska riskerna för övergödning i vattenmiljön behandlar den tekniska och socioekonomiska genomförbarheten samt konsekvenserna av att ersätta fosfater med andra ämnen i tvättmedel i fråga om effektivitet och verkningsgrad.

1.2.1   Mot bakgrund av detta förespråkar EESK alltså alternativ 4, som innebär att det bästa är att endast begränsa fosfaterna i tvättmedel för hushållsbruk och inte i maskindiskmedel eller i tvätt- och rengöringsmedel som används inom industrin och vid institutioner.

1.3   Förslaget innehåller inte många nya inslag, men det inför rättsliga åtgärder på EU-nivå och säkerställer att den nedåtgående trend som redan inletts i användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk kommer att fortsätta. EESK understryker att kommissionen har förbundit sig att minska de konsekvenser som denna typ av allmänt använda produkter har för miljön. Om man tar hänsyn till EESK:s rekommendationer i detta yttrande så kommer det att ge större tyngd till detta förslag. EESK medger att tillverkarna av tvättmedel för hushållsbruk i hög grad har bidragit till att begränsa miljökonsekvenserna av sina produkter, framför allt genom att de frivilligt har valt alternativa lösningar för att ersätta fosfaterna.

1.4   EESK anser man mellan översynen av förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk och fram till dess att bestämmelserna träder i kraft måste ge den tid som behövs för anpassning och förberedelser. Enligt EESK:s uppfattning behövs det – i synnerhet för de små och medelstora företagens del – ett till två år, för att de ska hinna ändra produkternas sammansättning och genomföra de nödvändiga förändringarna av maskinell utrustning och produktionsförfaranden.

2.   Inledning

2.1   Fosfater, och i synnerhet natriumtripolyfosfat, används i tvättmedel för att minska vattnets hårdhetsgrad och göra tvättmedlet effektivt. Fosfaterna kan dock påverka vattenmiljön negativt och rubba den ekologiska balansen genom att de bidrar till ökad algtillväxt, ett fenomen som kallas övergödning (eutrofiering). Även om fosfaterna i tvättmedel bara är den tredje största faktorn som bidrar till att öka fosfaterna i vattenmiljön så bedöms en begränsning av fosfater i tvättmedel ur teknisk och ekonomisk synvinkel som den mest effektiva lösningen för att minska riskerna för övergödning.

2.2   I förordning (EG) nr 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel harmoniseras reglerna för utsläppande på marknaden i fråga om märkning av tvätt- och rengöringsmedel och den biologiska nedbrytbarheten hos de tensider som de innehåller. Med tanke på de problem som övergödning kan leda till krävs det också enligt artikel 16 i förordningen att kommissionen ska ”ha gjort en bedömning, överlämnat en rapport samt, i motiverade fall, ha lagt fram ett lagstiftningsförslag om användning av fosfater, vars syfte är en successiv avveckling eller begränsning till vissa tillämpningar”. Kommissionen lade fram sin rapport (1) 2007 och drog då slutsatsen att kunskaperna om tvättmedelsfosfaternas bidrag till övergödningen inte var tillräckliga, men att situationen förbättras snabbt. Därefter har ytterligare vetenskapliga studier gjorts, och dessa har tillsammans med uppgifter om ekonomiska och sociala effekter av eventuella begränsningar använts som grund för en konsekvensanalysrapport (2) där man undersöker olika alternativ till användningen av fosfater i tvätt- och rengöringsmedel.

2.3   Kommissionen har genomfört en rad studier för att utröna om en begränsning av fosfater i tvätt- och rengöringsmedel är berättigad för att minska övergödningen inom EU. Dessa studier har utgjort grunden för ytterligare samråd med medlemsstaterna, industrin och icke-statliga organisationer under de sammanträden som hållits i de behöriga myndigheternas arbetsgrupp för tillämpningen av förordningen om tvätt- och rengöringsmedel (känd under namnet ”tvättmedelsarbetsgruppen”). Dessa sammanträden ägde rum i november 2006, juli och december 2007, juli 2008 samt februari och november 2009.

2.3.1   Ett särskilt samråd med de små och medelstora företag som tillverkar tvätt- och rengöringsmedel genomfördes 2009 via nätverket Enterprise Europe. Syftet var att få en bättre överblick över rådande användning av fosfater och vilka alternativa lösningar som finns för sammansättningen av tvätt- och rengöringsmedlen samt konsekvenserna av en eventuell begränsning av fosfaterna för dessa små och medelstora företag.

2.3.2   Ovannämnda studier, samråd och konsekvensanalysrapport utgjorde underlaget vid utarbetandet av kommissionens förslag KOM(2010) 597 om ändring av förordning (EG) nr 648/2004, som EESK nu ombetts att yttra sig om.

3.   Huvudpunkterna i kommissionens dokument

3.1   Förslaget syftar till att ändra förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller tvättmedel genom att man inför en begränsning av mängden fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk. Avsikten är att minska tvättmedlens bidrag till den sammantagna övergödningen av ytvatten i EU, i enlighet med slutsatserna från bedömningarna och den konsekvensanalys som kommissionen har genomfört i enlighet med artikel 16 i förordning (EG) nr 648/2004.

3.1.1   Det övergripande målet är att skapa ett omfattande skydd för miljön mot de eventuellt skadliga effekterna av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel och att se till att den inre marknaden för tvättmedel fungerar väl.

3.2   Man tar upp fem alternativ och deras konsekvenser:

—   Alternativ 1: Inga åtgärder vidtas på EU-nivå, vilket innebär att ansvaret för att agera överlämnas till medlemsstaterna eller faller inom ramen för regionalt samarbete (nollalternativ).

—   Alternativ 2: Frivilligt agerande från branschindustrins sida.

—   Alternativ 3: Totalförbud mot fosfater i tvättmedel.

—   Alternativ 4: Begränsning av fosfathalten i tvättmedel.

—   Alternativ 5: Fastställande av gränsvärden för fosfathalten i tvättmedel.

Konsekvensanalysen för de olika alternativen har genomförts med beaktande dels av resultaten från den vetenskapliga analysen av i vilken utsträckning fosfater i tvättmedel ökar riskerna för övergödning i EU, dels av kriterierna för effektivitet och verkningsgrad (inklusive genomförbarhet, socioekonomiska effekter och kontrollerbarhet). Uppgifterna kommer huvudsakligen från tidigare nämnda studier och ytterligare direkta samråd med de berörda parterna.

Bedömningen och konsekvensanalysen av alternativen visar att införandet av en begränsning på EU-nivå av användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk kommer att lindra de ökade risker för övergödning av EU:s vatten som fosfater i tvättmedel kan medföra. Dessutom skulle det minska kostnaderna för att avlägsna fosfaterna i avloppsreningsverken. Dessa besparingar uppväger i hög grad kostnaderna för att ändra på sammansättningen av tvättmedel för hushållsbruk och införa alternativa lösningar i stället för fosfater. För närvarande skulle det dock inte tjäna någonting till att införa begränsningar på EU-nivå vad gäller maskindiskmedel och tvätt- och rengöringsmedel som används inom industrin och vid institutioner, eftersom de tillgängliga alternativa lösningarna i allmänhet inte uppfyller de högre tekniska krav som gäller vid dessa tillämpningar.

4.   Allmänna kommentarer

4.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är nöjd med kommissionens förslag. Mot bakgrund av att det ur teknisk och ekonomisk synvinkel råder brist på alternativa lösningar för de andra kategorierna av tvätt- och rengöringsmedel är det också lämpligt att för närvarande endast begränsa användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk. Man måste emellertid – vilket helt korrekt föreskrivs i ändringen av artikel 16 – också utreda om begränsningen av fosfater även ska omfatta maskindiskmedel för hushållsbruk. Tillverkarna erbjuds tillräcklig tid för att undersöka de befintliga alternativa lösningarna eller finna nya, och för att göra dem tekniskt lämpliga och ekonomiskt godtagbara. I syfte att uppmuntra industrin att arbeta mot detta mål skulle det kanske vara bra om kommissionen tog initiativ till överläggningar med ansvariga parter.

4.2   Vad gäller bedömningen av alternativen anser EESK följande:

Om den rådande trenden fortsätter kommer alternativen 1 och 2 att leda till en långsam minskning av användningen av fosfater. Dessa alternativ uppfyller inte målet med en välfungerande inre marknad för tvättmedel. Man bör förstås inte heller utesluta att trenden att ersätta fosfater vänder, vilket skulle få negativa konsekvenser för miljön.

Även om alternativ 3 verkar vara det mest attraktiva för att minska risken för övergödning rekommenderar vi inte att detta används, dels eftersom det kommer att medföra en oproportionerlig minskning av maskindiskmedlens effektivitet (för vilka det inte för närvarande finns några tekniska och ekonomiskt genomförbara alternativa lösningar), dels eftersom alternativen till fosfater i tvättmedel för hushållsbruk i vissa fall innehåller andra kemiska föreningar där fosfor ingår, dvs. fosfonater, som även om de tillsätts i ringa mängd har mycket goda effekter, både för att göra vattnet mjukt och för att stabilisera blekmedel. Det är därför inte möjligt att helt få bort fosfor ur tvättmedlen.

Alternativ 4 är det bästa, eftersom det endast avser tvättmedel för hemmabruk – och för dem finns det redan färdiga och allmänt använda alternativa lösningar. Dessutom föreskriver detta alternativ ett lägsta gränsvärde för fosfater i syfte att göra det möjligt att använda fosfonater, vars betydelse tas upp i föregående punkt. Begränsningen av fosfater i tvättmedel kommer att bli mindre effektiv än alternativ 3 när det gäller att minska övergödningen (60 % av fosfaterna används i tvättmedel). Tillverkarna av maskindiskmedel får dock den tid som krävs för att ta fram alternativa samt tekniskt och ekonomiskt godtagbara lösningar för denna kategori av tvätt- och rengöringsmedel. Dessutom sker en harmonisering av föreskrifterna på EU-nivå, och en välfungerande inre marknad för tvättmedel garanteras i stället för att som nu vara fragmenterad.

Alternativ 5 slutligen tycks i hög grad uppfylla målen (minskad övergödning och en välfungerande inre marknad för alla kategorier av tvätt- och rengöringsmedel) genom att det fastställs olika villkor för tvättmedel, maskindiskmedel och tvätt- och rengöringsmedel som används inom industrin och vid institutioner. Men det skulle inte bli lätt att nå en överenskommelse om villkoren för maskindiskmedel – och än mindre för tvätt- och rengöringsmedel som används inom industrin och vid institutioner – på grund av de omfattande tekniska kraven (många tvätt- och rengöringsmedel som används inom industrin och vid institutioner har tagits fram särskilt för varje kunds anläggning). Om man inför ett gränsvärde kommer detta antagligen att leda till många krav på undantag enligt artikel 114 i EUF-fördraget vilket leder till administrativa bördor för de nationella förvaltningarna och kommissionen.

4.3   EESK inser att risken för övergödning inte är densamma i alla medlemsstater, och av denna anledning välkomnar kommittén att kommissionen föreslår att man ska ha kvar den redan gällande bestämmelsen (med tillhörande ändring) så att medlemsstaterna får behålla befintliga eller införa nya nationella bestämmelser för att begränsa mängden fosfater och andra fosforföreningar i andra tvätt- och rengöringsmedel än tvättmedel för hushållsbruk när detta är berättigat p.g.a. att man vill skydda vattenmiljön och om det finns tillgängliga alternativa samt tekniskt och ekonomiskt godtagbara lösningar.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   EESK anser att det är bra att fastställa ett maximalt gränsvärde på 0,5 % för fosforhalten (uttryckt som rent fosfor P) i tvättmedel för hushållsbruk, vilket gör att det omfattar alla fosfater och de kemiska föreningar som innehåller fosfor. På detta sätt garanteras att det inte blir lätt att kringgå det kommande förbudet mot fosfater.

5.2   EESK välkomnar att kommissionen har för avsikt att vid ett senare tillfälle – och i vilket fall som helst efter antagandet av föreliggande förslag – granska maskindiskmedlens bidrag till övergödningsriskerna, och därefter lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet samt vid behov föreslå begränsningar av fosfathalten. Kommittén anser dock att den femårsperiod som föreslås är ganska lång och rekommenderar:

Att studien om de fosfathaltiga maskindiskmedlens bidrag till övergödningen slutförs inom en treårsperiod eller om möjligt ännu snabbare.

Att de industrier som tillverkar maskindiskmedel eller alternativa råvaror får information och uppmuntras att utarbeta och utveckla de alternativa lösningar för att ersätta fosfater som redan finns, men som kanske är ofullständiga, så att dessa kan bli tekniskt och ekonomiskt genomförbara.

Om det slutligen visar sig att bidraget från fosfater i maskindiskmedel till övergödningen är litet, och om man inte har hittat någon alternativ lösning för att skapa ett effektivt maskindiskmedel för konsumenten, föreslår kommittén att det införs ett gränsvärde för fosforhalten, uttryckt i viktprocent eller gram per disktillfälle, som är tillräckligt lågt för att inte belasta miljön för mycket, men tillräckligt högt för att garantera att maskindiskmedlet fungerar bra.

5.3   Vad gäller huruvida kommissionens förslag överensstämmer med andra aktörers politik och unionens mål, noterar kommittén kommissionens bedömning, som återges nedan, och instämmer i att den tillnärmning man eftersträvar uppnås i tillfredsställande grad.

5.3.1   Förslaget är helt i enlighet med målen i ramdirektivet för vatten (direktiv 2000/60/EG), där det krävs att medlemsstaterna ska uppnå en god ekologisk och kemisk status på ytvattnet före 2015. Samordnade insatser från berörda medlemsstater och ett strategiskt samarbete på regional nivå har inletts i några känsliga områden inom EU, men hittills har detta arbete gått långsamt framåt. Kommissionens förslag är därför en kompletterande åtgärd som behövs för att man ska lyckas med de åtgärder som vidtagits inom regionala samarbetsinitiativ för att motverka gränsöverskridande problem med övergödning.

5.3.2   Förslaget kompletterar också direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (rådets direktiv 91/271/EEG), vilket syftar till att begränsa halterna av näringsämnen, t.ex. fosfor och kväve, i ytvatten för att motverka övergödning.

5.4   Kommissionen fastslår att den rättsliga grunden för förslaget är artikel 114 i EUF-fördraget, vars syfte är att upprätta en inre marknad samtidigt som man ska garantera ett gott skydd för människors hälsa och miljön.

5.4.1   Förslaget är också förenligt med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen, i den mån det inte innebär att unionens exklusiva behörighet är tillämplig.

5.4.2   Kommittén anser att förslaget inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå det avsedda målet, vilket är i enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

5.4.3   Slutligen anser kommittén att rättsakten bör vara en förordning, med tanke på att den syftar till en harmonisering av halterna av fosfater och andra kemiska föreningar med fosfor i tvättmedel. Förslaget till förordning innebär en ändring av den befintliga förordningen om tvätt- och rengöringsmedel.

5.4.4   EESK instämmer i kommissionens synsätt. För att proportionalitetsprincipen ska gälla även för de föreskrivna sanktionerna rekommenderar EESK följande:

Om man vid kontroll finner ett tvättmedel på marknaden har en fosforhalt som överstiger 0,5 %, men som är mindre än 2,0 %, och om den sammanställning som inlämnats till de behöriga myndigheterna anger en fosforhalt som är lägre än 0,5 %, bör produkten inte ovillkorligen dras tillbaka från marknaden, eftersom den inte innebär någon risk för hälsan. Tillverkaren bör i stället endast påföras en straffavgift. Straffavgiften kan höjas i förhållande till hur mycket den tillåtna halten har överträtts. Det är troligt att sådana överträdelser av gränsen på 0,5 % kommer att inträffa avsiktligt, eftersom tillverkaren vid samma anläggning antagligen kommer att lagligen tillverka tvättmedel med fosfater som är avsedda för länder utanför EU, och det är troligt att ett visst mått av sammanblandning sker, trots de åtgärder som vidtagits för att isolera de olika produktionsslagen. Det är upp till kommissionen att bedöma om en sådan händelse ska medföra krav på en mer omfattande förklaring från tillverkarens sida, så att den föreslagna åtgärden inte utnyttjas för att kringgå gränsen på 0,5 %. Vi vill understryka att om man drar tillbaka produkter utan allvarlig orsak (hälsa eller säker användning) så kan det i slutänden leda till att belastningen på miljön blir större på grund av att det krävs en stor mängd transporter, att förpackningar måste förstöras och att produkten slängs utan att den har kunnat fylla den funktion som den var avsedd för, även om den var fullständigt säker och lämplig att använda.

Om fosforhalten överstiger 2,0 % viktprocent ska sanktionerna tillämpas och de föreskrivna åtgärderna vidtas.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  KOM(2007) 234.

(2)  SEK(2010) 1278.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/75


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Översyn efter halva tiden av Life+-förordningen”

KOM(2010) 516 slutlig

2011/C 132/13

Föredragande: Lutz RIBBE

Den 30 september 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Översyn efter halva tiden av Life+-förordningen

KOM (2010) 516 slutlig.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 185 röster för, 2 röster emot och 7 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning

1.1

Halvtidsöversynen av Life+-programmet (löptid: 2007–2013) ger inte ett tillräckligt faktaunderlag för att göra en kvalificerad utvärdering av den pågående projektperioden, eftersom de första Life+-projekten på grund av svårigheter i genomförandet inte inleddes förrän i januari 2009.

1.2

Life-programmet har funnits i nästan 20 år och EESK har alltid betonat dess stora betydelse för den europeiska miljöpolitikens utveckling och utformning. Kommittén anser att det är nödvändigt och meningsfullt att programmet fortsätter och vidareutvecklas även under den nya budgetperioden (2013–2020).

1.3

Life-programmet måste vara ett så flexibelt instrument som möjligt för att kommissionen effektivt ska kunna använda det i utformningen av miljöpolitiken. Life, med en budget som uppgår till 0,2 av EU:s sammanlagda budget, kan lämna värdefulla bidrag och upplysningar i arbetet med att finna lösningar. Programmet kan dock inte vare sig kompensera en felaktig utveckling som utlösts av EU:s politik på andra områden eller finansiera alla EU:s miljörelaterade strategier.

1.4

De behov som uppkommit i samband med problem i genomförandet av EU:s miljöpolitik bör vara utslagsgivande för det framtida valet av Life-projekt. Krav på proportionell fördelning av medel mellan medlemsstater bör i framtiden inte spela någon roll i detta avseende.

1.5

På grund av kraven från ett aktivt civilt samhälle har Europa fått en mer utvecklad miljöpolitik än andra delar av världen. Kommissionen betonar med rätta den roll som natur- och miljöföreningar spelar i detta sammanhang och EESK instämmer i den bedömningen. Emellertid bör även andra delar av det civila samhället stimuleras att i framtiden ta större del i Life-projekt. Finansieringsmekanismerna för Life+ måste utformas så att bra projekt inte misslyckas på grund av stela bestämmelser för medfinansieringen.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

EU:s miljöfinansieringsinstrument Life har hittills tveklöst varit ett mycket viktigt EU-program som har gett avgörande impulser för användningen, utvecklingen och utformningen av gemenskapens miljöpolitik och miljörätt. Det skapades i maj 1992 genom förordning (EEG) nr 1973/92 ”om inrättande av ett finansiellt instrument för miljön (LIFE)”.

2.2

Life I löpte mellan 1992 och 1995 och hade en budget på 400 miljoner euro (100 miljoner euro per år). Tack vare framgångarna genomfördes en andra fas (Life II) genom förordning (EG) nr 1404/96 under åren 1996 till 1999, med en total budget på 450 miljoner euro (112,5 miljoner euro per år). LIFE III, som inrättades genom förordning (EG) nr 1655/2000, hade först löptiden 2000–2004 (128 miljoner euro per år) men förlängdes sedan till slutet av den sista budgetperioden (alltså till slutet av 2006) genom förordning (EG) nr 1682/2004.

2.3

Genom förordning (EG) nr 614/2007 inleddes en ny fas för budgetperioden 2007–2013, nämligen Life+, med en total budget på ca 2,17 miljarder euro (dvs. ca 340 miljoner euro per år).

2.4

I och med Life+ fick miljöstödet en helt ny struktur. Delar av de tidigare stödprogrammen under budgetpost 07 slogs samman (Forest Focus, program för icke-statliga organisationer, Urban, utvecklingen av nya politiska initiativ, delar av ”genomförandet av miljöpolitiken”, delar av Life Miljö och Life Natur), medan klassiska, konkreta miljöinvesteringsprojekt inte längre stöddes utan lades dels under rubrik 1 a (miljöprojekt) och 1 b, dels under rubrik 2 (naturskyddsprojekt) i EU-budgeten. Det stöd till internationell verksamhet som dittills funnits flyttades till rubrik 4 medan åtgärder för den marina miljön flyttades till rubrik 3.

2.5

Life+ fokuserar på att främja miljöpolitiska åtgärder (med en rent europeisk dimension), t.ex. utbyte av goda arbetsmetoder, kapacitetsuppbyggnad hos lokala och regionala myndigheter eller stöd till icke-statliga organisationer som är verksamma i hela EU.

2.6

Kommissionens avsikt är alltså att investeringsprojekten under denna budgetperiod följaktligen inte ska omfattas av Life utan huvudsakligen rymmas under (de nya) rubrikerna 1a, 1b, 2 och 4.

2.7

Life+-förordningen trädde i kraft i juni 2007, vilket innebar att den första ansökningsomgången för projekt kunde starta i oktober 2007. De första Life+-projekten inleddes därför först i januari 2009. Det innebär att den halvtidsutvärdering som kommissionen lagt fram och som diskuteras här endast rör ett relativt litet antal projekt, som dessutom endast befinner sig i en inledande fas. Kommissionen beskriver läget på ett korrekt sätt: ”Den information om resultaten som finns tillgänglig är således begränsad.”

3.   Särskilda kommentarer

3.1

I halvtidsutvärderingen nämns på flera ställen hur viktigt Life-programmet är. Det beskrivs som ett ”effektivt verktyg” som uppnår ”mervärde”, och man pekar på att ”både stödmottagare och medlemsstater anser att det är av största vikt för genomförandet av EU:s miljöpolitik att programmet fortsätter”.

3.2

EESK tvivlar på att dessa slutsatser, som alltså återfinns i den halvtidsrapport som behandlas här, kan dras utifrån en utvärdering av projekt som inleddes först i januari 2009. Kommittén har som bekant gjort tydligt att den anser att Life-programmet är mycket viktigt, men de magra uppgifter som utgör grundvalen för halvtidsöversynen möjliggör inte att några verkliga slutsatser dras om den nya Life+-fasen.

3.3

Eftersom man redan nu överväger en eventuell ny programperiod efter 2013 vill kommittén dock ta tillfället i akt att diskutera några grundläggande frågor och komma med vissa förslag.

3.4

Kommittén vill därför här framföra att den anser att det ännu inte är möjligt att göra någon verklig halvtidsutvärdering av den nya fasen av Life+-programmet.

3.5

I sitt yttrande (1) om förslaget till den senare antagna Life+-förordningen uttryckte EESK vissa farhågor som nu tycks kunna bekräftas.

3.6

Kommittén uppgav att Life-programmen hittills entydigt kan betecknas som mycket framgångsrika kommissionsinstrument för politisk styrning. Anledningen till att man med tämligen små medel lyckats nå aktningsvärda framgångar var att kommissionen kunde fastställa riktlinjer och att det rådde en viss ”konkurrens” både mellan projektdeltagarna och mellan medlemsstaterna om Life-finansieringen. Medlemsstaterna (eller rättare sagt privata och offentliga projektansvariga i medlemsstaterna) måste ta fram och utveckla innovativa projekt som överensstämde med målen för de tidigare faserna av Life. Dessa underställdes sedan en kritisk prövning inom ramen för ett fastställt urvalsförfarande innan de godkändes eller avslogs på grund av bristande kvalitet eller otillräcklig finansiering. I fråga om tilldelningen av medel fanns det därmed både en öppenhet på europeisk nivå och en klar styrning från kommissionens sida.

3.7

EESK anser att kommissionen för att stödja sin miljöpolitik, vilken som bekant går mycket långsamt framåt inom vissa sektorer, måste ha tillgång till ett instrument som enbart kommissionen själv kan utforma, utan t.ex. krav på proportionell fördelning av medel mellan regionerna.

3.8

Kommissionen fastställer dock i sin halvtidsutvärdering att den vägledande nationella tilldelningen av medel i den nya projektfasen har förbättrat ”den geografiska fördelningen av projekten”, men att en utvärdering antyder att tilldelningen ”kan leda till att projekt som har lägre kvalitet väljs”.

3.9

Detta motsvarar helt EESK:s farhågor. Kommissionen och rådet uppmanas därför att än en gång noga överväga arbetssättet för Life-programmet. Det bör inte handla om att överföra EU-medel till medlemsstaterna för att där finansiera miljöprojekt med en EU-dimension. Programmet bör endast sättas in där det enligt kommissionen finns störst behov av att driva på EU:s miljöpolitik.

3.10

Miljöpolitiken påverkas samtidigt i hög grad av EU-lagstiftningen, vilket bara kan motiveras om det finns en fungerande inre marknad. Det är emellertid ologiskt att lägga mer av lagstiftningen på EU-nivå samtidigt som instrumentet för politikens utformning i viss mån nationaliseras.

3.11

EESK anser att de projekt och processer som främjas genom Life i högre grad än hittills bör inriktas mot genomförandet av fastställda EU-strategier (särskilt EU:s hållbarhetsstrategi – som det har blivit märkligt tyst om –, strategin för biologisk mångfald, klimatskyddsstrategin och miljökomponenterna i Europa 2020-strategin). Man bör lägga särskild vikt vid projektens möjligheter att fungera som modell, vilket innebär att man inte behöver kräva nya innovativa grepp i varje enskilt projekt, något som hittills varit obligatoriskt på området biologisk mångfald. Ofta är problemet inte att innovation saknas utan helt enkelt att de lösningar som redan finns inte sprids och tillämpas.

3.12

I projekturvalet måste kommissionen framöver säkerställa stor flexibilitet såväl innehållsmässigt som ekonomiskt. I det senare avseendet berörs också bl.a. medfinansieringsgraden. EESK kan tänka sig att det till och med kan vara möjligt med en hundraprocentig EU-finansiering.

3.13

I kommissionsdokumentet påpekas mycket riktigt att det civila samhällets bidrag till miljöpolitikens utveckling är av största betydelse. Miljöpolitiken i Europa kan i jämförelse med andra delar av världen ofta betraktas som mer progressiv eftersom större krav på miljö- och naturskydd ställs i samhällsdebatten. Det ligger i EU:s intresse att stimulera denna debatt, och man får inte låta allt falla på grund av fastställda medfinansieringsgrader.

3.14

EESK stöder därför att Life+-programmet omsätts i ett konstruktivt samarbete med alla icke-statliga organisationer, både i medlemsstaterna (med företagssammanslutningar, fackföreningar osv.) och på EU-nivå. Medlemmarna i dessa organisationer är ofta verksamma på områden där EU önskar att miljöskyddet stärks och att EU:s miljöpolitik genomförs. Åtgärder för att öka medvetenheten och engagemanget i frågorna bör alltså inte enbart vara en uppgift för miljöorganisationerna utan också för företagen.

3.15

Kommittén vill därför uttryckligen peka på att även t.ex. företagssammanslutningar och fackföreningar bör stimuleras att ta aktiv del i Life-projekten, vid sidan av de traditionella natur- och miljöskyddsorganisationerna.

3.16

EESK instämmer i kommissionens åsikt att det krävs ”ökad prioritering och fokusering” och att ”årliga fokuseringsområden” bör fastställas. Man bör i detta sammanhang satsa på sektorsövergripande metoder och gränsöverskridande projekt med tredjeländer bör inte kategoriskt uteslutas.

3.17

EESK värdesätter i hög grad Life-programmet men varnar för att dess möjligheter kan överskattas. Med de ca 340 miljoner euro som årligen står till förfogande kan många projekt finansieras som kan vara vägledande för positiva miljöpolitiska initiativ. Dessa medel, ca 0,2 % av EU:s budget, räcker dock inte för att t.ex. åtgärda alla de problem som orsakas av felaktig styrning inom andra politikområden.

3.18

I halvtidsöversynen anges att komponenten biologisk mångfald i Life-programmet kan vara ”ett viktigt instrument för att i synnerhet finansiera genomförandet av åtgärdsplanen för biologisk mångfald”. EESK hyser vissa tvivel om detta. Life kommer naturligtvis att (och bör och måste) visa på hur bevarandet av den biologiska mångfalden konkret kan kombineras med en ekonomiskt lönsam förvaltning av naturresurserna. Andra finansieringsinstrument bör dock användas för att sedan uppnå detta.

3.19

Kommissionen säger själv i en rapport (2) att ”den gemensamma jordbrukspolitiken är det politiska instrument som har störst effekt för den biologiska mångfalden på landsbygden” och att det fortfarande är Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (särskilt inom ramen för axel 2), och inte Life-programmet, som är ”den viktigaste källan till finansiering från gemenskapen för Natura 2000 och biologisk mångfald i EU”.

3.20

I dag finns det täckning för endast 20 % av det totala finansieringsbehovet för förvaltningen av Europas naturskyddsområden, inklusive Natura 2000-nätverket. Detta kan inte lösas enbart med Life-programmet. Det krävs att man genomför den ofta omtalade integreringen av natur- och miljöskyddet inom andra politikområden. Man behöver därför än en gång tydligt fastställa Life-programmets verkliga uppgift och roll.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  CES 382/2005, EUT C 255, 14.10.2005, s. 52.

(2)  ”Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: 2010 års bedömning av genomförandet av EU:s handlingsplan för biologisk mångfald”, KOM(2010) 548.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/78


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Översynen av gemenskapens kvicksilverstrategi”

KOM(2010) 723 slutlig

2011/C 132/14

Föredragande: An LE NOUAIL-MARLIÈRE

Den 7 december 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Översynen av gemenskapens kvicksilverstrategi

KOM(2010) 723 slutlig.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 173 röster för, 6 röster emot och 12 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

Genomförandet av 2005 års kvicksilverstrategi har kommit långt. Nästan alla åtgärder har gett resultat, och strategin kommer med största säkerhet att fortsätta och förstärkas.

1.1   EESK stöder rådets slutsatser i frågan (1) men rekommenderar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna att göra följande:

a)

Erkänna behovet och vikten av att EU upprätthåller sin framskjutna position på global nivå genom att aktivt utöka sina åtaganden för att minska användningen, utbudet och utsläppen av kvicksilver.

b)

Observera att en övergripande målsättning bör gå hand i hand med en omfattande minskning, samtidigt som undantag beviljas för situationer där de kan krävas (specifika tekniska eller finansiella svårigheter), i stället för att basera strategin på att tillämpa separata restriktioner för varje produkt och tillämpning och för varje skede i kvicksilvrets livscykel.

c)

Upprätthålla och öka stödet för genomförandet av projekt i utvecklingsländer och länder med övergångsekonomier, samtidigt som den mellanstatliga förhandlingskommittén fortsätter sitt arbete, som ett led i det internationella arbetet på de områden som nämnts i beslut 25/5 från UNEP:s styrelse, punkt 34.

d)

Fastslå att kvicksilveranvändningen i klor-alkaliindustrin bör upphöra. Kommittén begär att kommissionen lägger fram ett förslag senast den 1 januari 2012 om rättsligt bindande åtgärder, inklusive ett slutdatum för kvicksilveranvändningen inom sektorn, snarast möjligt men i alla händelser före 2020.

e)

Rikta uppmärksamheten mot att specifika åtgärder bör vidtas med hänsyn till kvicksilverutsläpp från industriella källor. Kommissionen uppmanas att snabbt anta slutsatser om bästa möjliga teknik samt BAT-relaterade utsläppsgränser för alla industriella processer som är relevanta för kvicksilver, med sikte på att stödja genomförandet av det nyligen antagna direktivet om industriutsläpp.

f)

Bedöma möjligheterna att begränsa användningen av kvicksilver i knappcellsbatterier och föreslå restriktioner för deras saluföring senast den 1 juli 2012.

g)

Ytterligare utvärdera möjligheten till en utfasning av kvicksilver inom tandvården senast den 1 juli 2012, med beaktande av alla tillgängliga studier och landvinningar samt tillgången till alternativ.

h)

Vidta åtgärder för att säkra att högeffektiva amalgamseparatorer installeras vid samtliga tandvårdskliniker inom EU.

i)

Utreda användningen av kvicksilver i vaccin och existerande alternativ samt i vilken utsträckning kvicksilver på korrekt sätt kan elimineras senast den 31 december 2012 från detta användningsområde för att bättre skydda folkhälsan.

j)

Vidta åtgärder för att genomföra ett första testprogram för metylkvicksilver i fisk och uppdatera den EU:s riskkommunikation senast den 31 december 2012.

k)

Vidta åtgärder för att ytterligare öka medvetenheten och kunskapen om att energieffektiva lampor innehåller kvicksilver och bör insamlas separat och säkert så att de inte går sönder.

l)

Uppmuntra åtgärder som syftar till bortskaffning av kvicksilverrester i avfall.

m)

Se till att utsläpp från kremeringar och små förbränningsanläggningar omfattas av gemenskapslagstiftningen.

n)

I ökad grad se till att hälsoskyddet garanteras för alla arbetstagare som kan komma i kontakt med kvicksilver.

o)

Inom denna ram genomföra åtgärder som gäller den möjliga inverkan på sysselsättningen och för att mildra effekterna av industriell omstrukturering för alla arbetstagare, oavsett deras kvalifikationer.

p)

Vidta åtgärder för att garantera säker och separat insamling av produkter som innehåller kvicksilver, vilket för närvarande inte krävs enligt lag, och genomföra storskaliga informationskampanjer för att uppmärksamma användare och konsumenter på kvicksilvrets specifika volatila och giftiga karaktär.

2.   Inledning

2.1   Kvicksilver och de flesta kvicksilverföreningar betraktas som mycket giftiga ämnen som är skadliga för den biologiska mångfalden, ekosystemen och människors hälsa. Kvicksilver är också ett ämne som bioackumuleras, vilket innebär att det kan ackumuleras i organismer och överföras mellan näringskedjans olika stadier. Kvicksilver avdunstar dessutom i rumstemperatur och kan övergå i metylkvicksilver, som är ämnets vanligaste men också giftigaste form. Kvicksilver är alltså ett persistent ämne, som kan spridas över stora avstånd, i vatten, jord och luft samt i organismer (2).

2.2   Ursprunget till människans kvicksilverutsläpp finns i ämnets olika användningsområden, t.ex. dess användning i olika produkter och produktionsprocesser, och atmosfäriska utsläpp eller utsläpp till följd av olyckor. De som huvudsakligen använder kvicksilver är kloralkalifabriker, den kemiska polymerindustrin och tillverkare av tandamalgam, vilka står för 86 % av de årliga volymerna.

2.3   Kvicksilverutsläpp i luft från värmekraftverk och andra förbränningsanläggningar, huvudsakligen kolförbränningsanläggningar, står för över 50 % av de totala kvicksilverutsläppen (3) från industriella källor.

Potentiella källor till mänskliga kvicksilverutsläpp

a)

Användning i produkter

Mätutrustning

Tandamalgam

Fluorescerande lysrör och energisnåla glödlampor

Batterier

Strömbrytare

Vaccin (tiomersal eller thimerosal)

b)

Användning i produktionsprocesser

Som en katalysator för polymerer och polyuretan

Kloralkalitillverkning

Guldgruvor

c)

Atmosfäriska utsläpp

Kraftverk (koleldade)

Kremering (intaget kvicksilver och tandamalgam)

Icke-återvunnet och förbränt avfall (innehållande kvicksilver)

d)

Utsläpp till följd av olyckor

Industriläckage (vid bearbetning, lagring, etc.)

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Förenta nationernas miljöprogram beställde 2001 en global undersökning av förekomsten och effekterna av kvicksilver, där slutsatsen drogs att beläggen för starkt negativa effekter var tillräckliga för att berättiga internationella åtgärder (4). I februari 2009 beslutade världens regeringar på styrelsemötet för FN:s miljöprogram (UNEP) att senast 2013 utarbeta ett rättsligt bindande fördrag om kvicksilver.

3.2   I december 2002 presenterade kommissionen för rådet en rapport om kvicksilver från klor-alkaliindustrin. Med anledning av denna rapport bad rådet kommissionen att undersöka frågan mer grundligt och lägga fram en ”enhetlig strategi, som skall omfatta åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön mot kvicksilverutsläpp, på grundval av en livscykelansats, med beaktande av produktion, användning, avfallshantering och utsläpp”.

3.3   På grundval av dessa aspekter antog kommissionen den 28 januari 2005 gemenskapens strategi för kvicksilver. Ett nyckelmål i denna var att ”minska kvicksilvernivåerna i miljön och människors exponering för ämnet, främst i fråga om metylkvicksilver i fisk” (5).

3.4   Denna strategi har sex huvudsakliga målsättningar (och 20 prioriterade åtgärder):

Att minska utsläppen av kvicksilver.

Att se till att mindre mängder kvicksilver kommer i omlopp genom att man minskar tillgången och efterfrågan.

Att lösa det långsiktiga problemet med överskott av kvicksilver och lager i samhället (i produkter som fortfarande används eller i lagrade produkter).

Att skydda mot exponering av kvicksilver.

Att förbättra förståelsen för kvicksilverproblemet och lösningar på det.

Att stödja och främja internationella åtgärder på området.

3.5   Strategin innehöll en bedömnings- och översynsklausul för 2010. Den 7 december 2010 skickade kommissionen den aktuella översynen av gemenskapsstrategin för kvicksilver till rådet och parlamentet.

3.6   Parallellt lade Europeiska kemikaliemyndigheten fram förslag om att utvidga restriktionerna för mätutrustning som innehåller kvicksilver och som är avsedd för professionell eller industriell användning (6) inom ramen för Reach-förordningens översynsklausul. Ett offentligt samråd hölls den 24 september 2010 och yttrandena från de relevanta kommittéerna ínom ramen för Reach-förordningen ska läggas fram för kommissionen i september 2011.

3.7   I två EESK-yttranden som lagts fram om denna utveckling har man gett stöd för kommissionens aktiva åtagande till att minska produktionen och användningen av kvicksilver, inom EU och globalt, och garantera säker lagring av kvicksilver, liksom även för kommissionens målsättning att helt eliminera kvicksilver i viss mätutrustning (7).

3.8   EESK har dock i sina yttranden uppmanat kommissionen att ”snarast möjligt genomföra de andra delarna av kvicksilverstrategin och vidta åtgärder för att ytterligare minska användningen av kvicksilver i tillverkningsprocesser och varor inom EU och se till att kvicksilver förvaras säkert i avfallsflödet”. Kommissionen uppmanas samtidigt också att se till att professionella och industriella användare av mätutrustning som innehåller kvicksilver åläggs att uppfylla målet att inte släppa ut kvicksilver i miljön.

3.9   Den djupgående bedömning som gjordes 2010 (8) och underlag från de olika berörda parterna (9) har visat att det verkligen gjorts framsteg i genomförandet av gemenskapsstrategin för kvicksilver och fäst uppmärksamheten på EU:s stora stöd till internationella initiativ och förhandlingar om ett rättsligt bindande fördrag inom FN:s miljöprogram (UNEP).

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Gemenskapens kvicksilverstrategi använder en rad mer generella rättsliga instrument (särskilt RoHS (10), Reach, ramdirektivet för vatten och IPPC-direktivet) och anpassar på vissa ställen dessa verktyg för att minska mängden kvicksilver inom EU:

Genom referensdokumenten om bästa tillgängliga teknik (BAT – BREF) och antagandet av direktivet om industriutsläpp (IED) har man uppdaterat och omarbetat sju direktiv, inklusive IPPC-direktivet, och stärkt rollen för BAT (som obligatoriskt måste följas från 2012 och framåt för nya anläggningar och från 2016 för befintliga anläggningar).

Genom direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer minskades den maximala tillåtna nivån i förhållande till föregående direktiv från 1991.

4.2   Genomförandet av denna strategi har också tillhandahållit egna verktyg och regler som har gjort EU världsledande när det gäller att minska användningen av kvicksilver:

Ett förbud mot export av metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och en skyldighet till säker lagring av metalliskt kvicksilver (förordning (EG) nr 1102/2008, 22 oktober 2008) ska träda i kraft i mars 2011.

Ett direktiv som begränsar försäljningen av mätutrustning innehållande kvicksilver till allmänheten (sådan utrustning får inte föras ut på marknaden om ej undantag har beviljats – detta gäller huvudsakligen porosimetrar), antaget den 25 september 2007, nu tillfogat bilaga XVII till Reach-förordningen (inkluderat under 18a). Processen har nu inletts för att utvidga förbudet till att omfatta professionella användare (industriella, medicinska, etc.).

Euro Chlor arbetar slutligen med att genom ett frivilligt avtal fasa ut användningen av kvicksilver i klor-alkaliindustrin senast 2020.

4.3   EESK understryker vikten av att i samband med översynen av förordning (EG) nr 1102/2008 utvidga exportförbudet till att även omfatta kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver samt säker lagring av metalliskt kvicksilver och/eller kvicksilver i fast form, i den utsträckning som det är relevant.

4.4   EESK betonar följande punkter:

I undersökningen Expert BIO-IS 2010 från GD Miljö (11) föreslogs att strategins huvudsyfte skulle vara det övergripande målet att ”skydda människors hälsa och miljön från utsläpp av kvicksilver och dess föreningar genom att minimera och, när så är görligt, slutligen globalt undanröja människans kvicksilverutsläpp till luft, vatten och mark”.

Det är nu möjligt att göra ytterligare framsteg mot det övergripande målet att minska kvicksilveranvändningen, i och med att de flesta produkter och applikationer har kvicksilverfria (och ekonomiskt hållbara) alternativ och dessutom eftersom de flesta företag som tillverkar produkter som innehåller kvicksilver även producerar alternativa produkter, som gör det möjligt

att mildra de ekonomiska och sociala effekterna (med hänsyn till sysselsättningen) av en kraftig minskning av kvicksilveranvändningen,

att förbättra EU:s ställning avseende innovation och ekonomi (tekniska framsteg),

att konsolidera EU:s ställning i den internationella och globala diskussionen inklusive RIO+20 och Europeiska kommissionens initiativ för den europeiska miljöpolitikens externa dimension.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  Rådets slutsatser om ”Översyn av gemenskapens strategi för kvicksilver”, som antogs den 14 mars 2011 (7774/11).

(2)  UNEP:s globala kvicksilverutredning, december 2010.

(3)  http://prtr.ec.europa.eu/PollutantReleases.aspx.

(4)  UNEP:s globala kvicksilverutredning, december 2002.

(5)  KOM(2005) 20 slutlig.

(6)  Europeiska kemikaliemyndigheten – Bilaga XV till begränsningsrapporten, juni 2010.

(7)  EUT C 168, 20.7.2007, s. 44, EUT C 318, 23.12.2006, s. 115.

(8)  http://mercury.biois.com (s. 74).

(9)  ZMWG (Zero Mercury Working Group) www.zeromercury.org/+ EEB (Europeiska miljöbyrån) www.eeb.org.

(10)  Direktiv 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter.

(11)  http://mercury.biois.com (s. 74).


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/82


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna”

KOM(2010) 767 slutlig – 2010/0370 (COD)

2011/C 132/15

Föredragande utan studiegrupp: Christos POLYZOGOPOULOS

Den 18 januari och den 20 januari 2011 beslutade Europeiska unionens råd respektive Europaparlamentet att i enlighet med artikel 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna

KOM(2010) 767 slutlig – 2010/0370 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 174 röster för, 6 röster emot och 17 nedlagda röster.

Slutsatser och rekommendationer

1.   Slutsatser

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ställer sig av följande orsaker positiv till förordningen som ett förslag till omarbetning av den tidigare förordningen (EG) nr 1405/2006:

1.1

Det har gjorts många ändringar av den tidigare förordningen, dels på grund av EU-lagstiftningens utveckling, dels på grund av anpassningen till Lissabonfördraget. Av denna anledning krävs det att lagtexten på ett bättre sätt framhäver stödprogrammets centrala roll och att den understryker:

a)

den särskilda försörjningsordningen,

b)

de särskilda åtgärderna till förmån för lokal produktion.

1.2

I den nya förordningen nämns uttryckligen de väsentliga delarna i en särskild ordning för jordbruksprodukter av lokal betydelse för de mindre öarna i Egeiska havet. Syftet med ordningen är att på ett effektivt sätt hantera de svårigheter som orsakas av deras isolering, avlägsna läge, ökaraktär, ringa storlek, terräng, klimat och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter.

1.3

I artikel 2 i den nya förordningen understryks de åtgärder som bidrar till att uppnå målen när det gäller att garantera de mindre öarnas försörjning med produkter som är nödvändiga som livsmedel, för bearbetning eller som insatsvaror inom jordbruket, genom att lindra merkostnaderna till följd av deras avlägsna läge, ökaraktär och ringa storlek. Syftet är också att bevara och utveckla jordbruksverksamheten på de mindre öarna, inbegripet produktionen, bearbetningen och saluföringen av lokala produkter.

1.4

Avsikten är att säkerställa att Grekland genomför ordningen för de mindre öarna i Egeiska havet på ett enhetligt sätt i förhållande till liknande ordningar, för att undvika snedvridning av konkurrensen och diskriminering mellan aktörerna.

1.5

En god budgetförvaltning säkerställs genom att Grekland i sitt program ska ange de stöd som utgör direktstöd till produkter som produceras lokalt i en förteckning, och det ska särskilt anges hur stödbeloppen har fastställts.

1.6

Ett tak på 20 % för finansieringen av den särskilda försörjningsordningen fastslås.

1.7

Kommissionen ges genomförandebefogenheter vad gäller de enhetliga villkoren för genomförandet av licenssystemet och aktörernas åtaganden om den särskilda försörjningsordningen, samt en allmän ram för de kontroller som Grekland ska utföra.

1.8

Kommissionen (artikel 11.2) kan dessutom genom en delegerad akt fastställa villkoren för registrering av aktörer i licensregistret, föreskriva att en säkerhet ska ställas för utfärdande av licenser och vidta åtgärder för att införa ett förfarande för att anta ändringar av programmet.

Motivering

2.   Inledning

2.1   Målen för åtgärderna, principerna för programplaneringen samt för förenlighet och överensstämmelse med unionens övriga politik har fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

2.2   Kommissionen utfärdar dessa genomförandeakter i enlighet med artikel 291.2 i fördraget och i kraft av sina genomförandebefogenheter, i syfte att garantera att Grekland genomför ordningen för de mindre öarna i Egeiska havet på ett enhetligt sätt i förhållande till liknande ordningar samt för att undvika snedvridning av konkurrensen och diskriminering mellan aktörerna.

2.3   Kommissionen säkerställer de enhetliga villkoren för genomförandet av licenssystemet och aktörernas åtaganden om den särskilda försörjningsordningen (artikel 11.3).

2.4   Kommissionen fastställer också de enhetliga villkoren för genomförandet av programmet (artiklarna 6.2, 15.3 och 18.3) och en allmän kontrollram för de kontroller som Grekland ska utföra (artiklarna 7, 12.2 och 14.1).

2.5   I syfte att förbättra förordningen och utforma en integrerad politik för de mindre öarna i Egeiska havet, som är utspridda på ett stort område, bör man ta hänsyn till de idéer, synpunkter och förslag som framförs i avsnitt 4–7 i detta yttrande.

3.   Sammanfattning av förslaget till förordning

3.1   Genom den nya förordningen upphävs den tidigare förordningen (EG) nr 1405/2006 och ersätts med en ny text med anledning av alla ändringar som gjorts och för att anpassa den till Lissabonfördraget.

3.2   I enlighet med subsidiaritetsprincipen ska innehållet i stödprogrammet för de mindre öarna i Egeiska havet (kapitel II artikel 5) preciseras. Stödprogrammet upprättas av Grekland och ska överlämnas till kommissionen för godkännande. På samma sätt ges Grekland flexibilitet att genom de myndigheter som landet utsett ändra programmet (kapitel II artiklarna 3 och 6), om det finns anledning att anpassa det.

3.3   Genom förordningen inrättas en särskild försörjningsordning för jordbruksprodukter inom EU som på de mindre öarna i Egeiska havet är nödvändiga som livsmedel, för tillverkning av andra produkter eller som insatsvaror i jordbruket (artikel 3). Grekland ska utforma en försörjningsbalans för de mindre öarnas försörjningsbehov av jordbruksprodukter.

3.4   Stödet till enskilda jordbruksprodukter på de mindre öarna fastställs med beaktande av saluföringskostnaderna, räknat från de hamnar på det grekiska fastlandet varifrån leveranserna vanligen sker, och eventuella merkostnader som kan uppstå på grund av ökaraktären och öarnas ringa storlek.

3.5   På grund av den särskilda geografiska belägenheten, merkostnaderna för transporter av produkterna och de ytterligare begränsningarna på grund av isoleringen skapas nackdelar för öarna. För att man ska kunna motverka dem måste priserna på dessa produkter sänkas, och följaktligen krävs det en särskild försörjningsordning. För att undvika spekulation ska de produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen vara av hög kvalitet och i enlighet med marknadskraven.

3.6   För att bevara konkurrenskraften för unionens produkter måste stöd beviljas för att de mindre öarna i Egeiska havet ska försörjas med EU-produkter, och merkostnaderna för transporterna måste beaktas.

3.7   Om den särskilda försörjningsordningen innebär ekonomiska förmåner är det förbjudet att sända eller exportera dessa produkter från öarna. Trots detta kan de saluföras även på yttre marknader under förutsättning att den ekonomiska förmånen återbetalas. Produkterna ska också genomgå administrativa kontroller (artikel 14).

3.8   Villkoret för utbetalning av stödet är att företagen uppvisar licens på att de är registrerade aktörer.

3.9   Handel med bearbetade produkter mellan de mindre öarna i Egeiska havet ska främjas – och även export av dem till resten av EU och till tredje land.

3.10   Stöd till den lokala produktionen uppmuntras genom stödprogrammet, som för första gången infördes genom förordning (EG) nr 1405/2006. Denna förordning gynnade produktionen, saluföringen och bearbetningen av en mängd produkter, eftersom det visade sig att de åtgärder den föreskrev var till gagn för jordbruksverksamheten.

3.11   Åtgärder för att finansiera studier, demonstrationsprojekt, utbildning och tekniskt stöd fastställs (artikel 15).

3.12   Jordbruksproduktion och saluföring av kvalitetsprodukter uppmuntras.

3.13   Kommissionens befogenheter vid utfärdandet av en delegerad akt anges och ska också meddelas Europaparlamentet och rådet.

4.   Rekommendationer

EESK vill framhäva följande åtgärder och anser att dessa bör antas:

4.1

Man måste koppla samman jordbruksprodukterna med inrättande av en lämplig utvecklingsram för turismen på öarna. Jordbruksprodukterna bör vara en attraktion på europeisk och internationell nivå för de konsumenter som uppskattar medelhavskostens och de lokala ekologiska produkternas särskilda näringsvärde.

4.2

Man bör även göra de insatser som behövs för att på ett mer effektivt sätt utnyttja den ökande efterfrågan på traditionella jordbruksprodukter inom andra näringslivssektorer, t.ex. läkemedelsindustrin, kosmetikaindustrin och homeopatin, på grund av deras terapeutiska egenskaper (mastixkåda från Chios, olivolja, honung, olika örter, osv.).

4.3

Lokal- och öbefolkningarna bör informeras om produkternas näringsvärde och ekonomiska värde. EESK föreslår att man på en strategiskt belägen ö grundar en interregional skola, vars koncept är ett ”Erasmus för studenter och arbetstagare inom agroturismen” eller ”för odling av jordbruksprodukter”.

4.4

Man bör vidta åtgärder för att skapa utbildningsprogram, så att nationella och internationella universitet kan delta i program för studier och forskning som syftar till att visa på det ekonomiska värdet i öarnas produkter och användningen av dem.

4.5

Man bör med stor omsorg närma sig de utsatta befolkningsgrupperna på öarna, i synnerhet i de svåråtkomliga delarna, i syfte att verka för att invånarna stannar kvar på öarna. Vidare bör man tillhandahålla stimulansåtgärder (särskilt ekonomiska och framför allt riktade till ungdomar), genom att inrätta program för stöd till utveckling av kommersiell verksamhet i avsides belägna områden utan krav på återbetalning av överskotten. Tyngdpunkten bör ligga vid att visa hur öarna kan användas ekonomiskt genom att man utgår ifrån deras unika karaktär och särdrag samt deras geografiska och geologiska förutsättningar.

4.6

Det bör understrykas att kvaliteten på jordbruksprodukterna bör öka, samtidigt som produktionskostnaderna bör minska.

4.7

Särskilda kriterier som beaktar markens beskaffenhet och geologiska sammansättning bör införas.

5.   Allmänna kommentarer

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är medveten om de särskilda faktorer som begränsar utvecklingen av jordbruket på öarna i Egeiska havet och anser att man i förordningen bör ta hänsyn till följande:

5.1

Eftersom viktiga resurser som vatten, energi och råvaror är begränsade så måste tillgångarna på öarna i Egeiska havet förvaltas på ett ändamålsenligt sätt. Detta gäller framför allt under sommarmånaderna då det uppstår problem med vatten- och energiförsörjningen m.m., vilket också beror på den ökade turisttillströmningen under denna period. Man måste därför beakta de ovannämnda problemen för att komma fram till hur man ska säkerställa en bättre förvaltning av resurserna och en bättre balans i den naturliga miljön. Förordningen skulle därför kunna föreskriva en stödpolitik i syfte att hantera dessa särskilda problem.

5.2

Förändringarna av markanvändningen på öarna: Den mark som används för jordbruk på öarna minskar stadigt, dels genom att marken i stället används till byggnation, dels för att den överges och blir torr, ofruktbar och utarmad (vilket kallas ”permanent arealuttag”). Av denna anledning borde markutnyttjandet bli bättre genom stödprogrammen för jordbruksprodukter. Förordningen skulle kunna innehålla en stödram för detta.

5.3

Att jordbruket minskat och att fälten övergetts samt att död biomassa (torra grenar och torrt gräs) samlas i skogar och olivlundar som lämnats åt sitt öde främjar också utbrott av skogsbränder, något som under lång tid förhindrar utnyttjande av marken.

5.4

Det är dessutom nödvändigt att skapa balans mellan den mark som upplåts för turism och för jordbruk. De två näringsgrenarna måste komplettera varandra.

5.5

Särskild vikt bör läggas vid jordbruket, som förlorar arbetstillfällen samtidigt som sysselsättningen inom tjänstesektorn ökar.

6.   Särskilda kommentarer

6.1   Öarna Kreta och Evia bör införlivas i förordningen.

6.2   Det bör genomföras årslånga initiativ i syfte att förbättra produktionen, saluföringen och främjandet av jordbruksprodukter. Dessa insatser ska särskilt syfta till att öka produktionen, men också till att förbättra kvaliteten.

6.3   Man bör införa ett arealrelaterat stöd för återupptagande och utvidgning av jordbruk för att bevara de traditionella olivlundarna och citrusodlingarna på de mindre öarna i Egeiska havet.

6.4   Man bör se till att det finns ytterligare ekonomiskt stöd till produkter som potatis och sättpotatis, kronärtskockor från Tinos, plommon från Skopelos, tomater från Santorini, citrusfrukter, ätbar vårvial (fava) av arten Lathyrus spaericus och bönor, korn från Limnos, en rad traditionellt framställda ostar, t.ex. graviera från Naxos och kalathaki från Limnos (som har skyddad ursprungsbeteckning), citronlikör, rakomelo (dryck av raki och honung) från Amorgos, mandelkakor från Sifnos eller Lesvos och sardeller från Kalloni.

Honung och olivolja är ett par av de mest framstående produkterna som står för identitet och kvalitet inom jordbruksproduktionen på de mindre öarna.

6.5   Man bör framhålla den traditionella odlingen av mastixträd på Chios och vinodling som är avsedd för att framställa vin med skyddad ursprungsbeteckning i områden med traditionell odling på de mindre öarna i Egeiska havet.

6.5.1   Det bör finnas ekonomiskt stöd till arrenderade områden.

6.5.2   Det krävs ytterligare stöd till skyddet för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

6.5.3   Det bör införas ett ekonomiskt stöd för att förbättra vinproduktionen samt lagring, standardisering och distribution av vinerna och olivoljan.

Villkor

6.5.4   Odlingen, utnyttjandet och produktionen per arealenhet får inte överstiga det tak som har fastställts.

6.5.5   De odlingsformer som föreskrivs i den nationella lagstiftningen ska tillämpas.

6.5.6   Produktionen bör falla inom ramen för kontrollerad ursprungsbeteckning eller högsta kvalitet.

6.5.7   Kraven i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning ska uppfyllas.

7.   Förslag

7.1   EESK anser att förordningen måste bidra till att underlätta förbindelserna med andra grenar av den lokala ekonomin (turism, industri och handel) och understryker att man bör ändra inriktningen på turismen.

7.2   EESK anser att man bör lägga vikt vid kunskaper om odlings- och skördemetoder, upptäckter av områden av geologiskt intresse samt kunskaper om djurarterna inom jordbrukets ekosystem, medelhavskosten, hälsosam kost och ekologiska produkter.

7.3   EESK anser att möjligheterna att uppleva skuggan och friden i olivlundarna eller apelsinodlingarna, kontakten med jorden, lugnet långt ifrån buller och oväsen, vandringar i hjärtat av jordbrukslandskapet, eller allt detta tillsammans, stämmer väl överens med en rad former av enskild och alternativ turism (kulturell och ekologisk turism, agro-, hälso- och vandringsturism, gastronomisk turism m.m.).

På detta sätt skapas en annorlunda turistprodukt som står i direkt relation till jordbruksprodukterna. Dessa blir i sin tur direkt förbundna med och samverkar med en turism av hög kvalitet, med gastronomin, medelhavskosten och ekologiska produkter samt med agroturismen, och därigenom ges besökarna möjlighet att fly från den traditionella massturismen som går ut på sol och bad. Förordningen kommer att bidra till att stödja dessa alternativ.

7.4   EESK anser att en myndighet eller ett organ med ansvar för kontinuerlig utbildning om den hälsosamma medelhavskosten och Medelhavets gastronomi skulle kunna verka på en av öarna i Egeiska havet inom ramen för EU:s politik, i syfte att främja produkter från Medelhavskulturen, t.ex. ekologiska och kosmetiska produkter samt naturläkemedel.

7.5   EESK föreslår ett pilotprojekt där man som modell för kunskaperna skulle kunna ta det kooperativa företaget ”Sammanslutningen av mastixproducenter på Chios”, och vars huvudsakliga syfte är att utveckla ett nät av affärer i Grekland och över hela Europa (”Mastihashop”) för att sprida kunskap om och främja mastixkådan, visa hur den används och vilka egenskaper den har genom de mastixprodukter som framställs på Chios, i Grekland och inom EU.

7.6   EESK föreslår också – precis som i de yttranden som plenarsessionen tidigare antagit den 10 juli 2008 (ECO/213) och den 15 juli 2010 (ECO/262) – att man ska prioritera främjande av agroturism i samband med sysselsättningsstödet.

7.6.1   Av denna anledning anser kommittén att förordningen måste uppmuntra öborna till deltidssysselsättning inom jordbrukssektorn genom ett reellt stöd till deras rätt att investera i agroturism och få inkomster från den. Att det finns ett skydd av markens dubbla identitet både som jordbruksmark (eller skogsbruksmark) och som agroturismmark är en nyckelfråga för att båda verksamheterna ska kunna utvecklas. Denna rättighet bör dock inte kopplas till ett särskilt jordbruksskifte, utan till användning av mark till jordbruk.

7.6.2   Det är viktigt att det finns gynnsamma bestämmelser i fråga om agroturism, dvs. att man ska ha rätt att anlägga och driva en småskalig agroturismenhet inom jordbruksverksamheten och att villkoret för att denna rättighet ska få bidrag och förnyas är att man bevarar och fortsätter med produktionen (odling av oliver, vin, apelsiner, mandariner, mastixträd, honung, fikon etc.).

7.6.3   I de eftersatta öområden som avfolkas och där jordbruksmarken överges utgör utvecklingen av jordbruk som deltidssysselsättning den lämpligaste och stabilaste lösningen för att bevara befolkningen och skydda öarnas miljö.

I detta sammanhang skulle förordningen kunna bli en katalysator för att bevara livet samt natur- och miljörikedomen, vilket skulle gagna alla de medborgare som kommer att besöka öarna och naturligtvis öborna själva.

7.7   Slutligen anser EESK att huvudnäringarna för öarnas utveckling är jordbruk och turism. Det finns även andra verksamhetsområden såsom boskapsuppfödning, fiske, skeppsbygge och kultur på öarna. Dessa branscher kan samtidigt utnyttjas för att sprida och främja lokala jordbruksprodukter på marknaden. För att genomföra detta behöver man stödja forskningsinsatser, skapa jordbruksskolor och en strategisk utveckling som bygger på kunskaper, forskning och innovation samt skapa nya dynamiska konkurrensfördelar, genom att utnyttja utbildnings- och forskningspotentialen på öarna i Egeiska havet. På detta sätt utstakas en integrerad strategisk ram för alla ekonomiska områden, och det skapas en ny modern utvecklingsmodell för jordbruket, men också på ett mer allmänt plan, för de mindre öarna i Egeiska havet, en modell som innebär något mer än de modeller som gäller för klassiska östater som Malta och Cypern eller för de öar som utgör starka regioner, t.ex. Sardinien och Korsika.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/87


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 378/2007 när det gäller reglerna för frivillig modulering av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken”

KOM(2010) 772 slutlig – 2010/0372 (COD)

2011/C 132/16

Föredragande utan studiegrupp: Luís MIRA

Den 18 januari 2011 beslutade Europaparlamentet och rådet att i enlighet med artikel 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 378/2007 när det gäller reglerna för frivillig modulering av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken

KOM(2010) 772 slutlig – 2010/0372 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 176 röster för, 2 röster emot och 14 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   I anpassningen av förordningen (EG) nr 378/2007 (frivillig modulering av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken) till Lissabonfördraget görs en åtskillnad mellan dels befogenheter som delegerats till kommissionen så att den kan anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt (delegerade akter), dels befogenheter som tilldelats kommissionen så att den kan anta enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter (genomförandeakter). EESK anser att samråden med de berörda parterna och medlemsstaterna vid utarbetningen av gemenskapsrättsakterna är oerhört betydelsefulla och betonar vikten av att de upprätthålls.

1.2   EESK instämmer i att kommissionen bör fastställa de nettobelopp som härrör från tillämpningen av frivillig modulering genom genomförandeakterna utan hjälp av en kommitté i syfte att garantera snabba och effektiva förfaranden.

1.3   EESK instämmer i att kommissionen bör få befogenheter att anta genomförandeakter med hjälp av kommittén för landsbygdsutveckling för att säkerställa att den frivilliga moduleringen integreras i landsbygdsutvecklingsprogrammen.

1.4   EESK ser positivt på att befogenheter tilldelas kommissionen för att anta genomförandeakter med hjälp av kommittén för jordbruksfonderna för att säkerställa den finansiella förvaltningen av den frivilliga moduleringen.

2.   Kommentarer

2.1   Frivillig modulering är ett valfritt tillämpningsverktyg och innebär en överföring med högst 20 % av de totala direktstöden från den första pelaren för att direkt påverka landsbygdsutvecklingen utan någon som helst omfördelning, dvs. det modulerade beloppet (som kommer från den första pelaren) är samma som det som ”förs in” i den andra pelaren i varje medlemsstat, utan krav på samfinansiering.

Portugal och Storbritannien var de enda två gemenskapsländerna som ansökte om att tillämpa den här bestämmelsen, som Portugal aldrig har tillämpat i praktiken eftersom landet redan har en balans mellan de två pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken.

2.2   Storbritannien är den enda medlemsstat som tillämpar frivillig modulering och överför en procentsats av direktstödet i den första pelaren till landsbygdsutveckling.

Med denna överföring av medel får Storbritannien ytterligare medel till landsbygdsutveckling.

2.3   Kommissionens förslag om ändring av förordning nr 378/2007 (frivillig modulering av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken) innehåller två typer av ändringar:

Ändringar i syfte att anpassa förordningen till Lissabonfördraget.

Kommissionen tilldelas befogenhet att anta genomförandeakter för att garantera att den frivilliga moduleringen av direktstöden tillämpas enhetligt i samtliga medlemsstater.

Kommissionen tilldelas befogenhet att fastställa de nettobelopp som härrör från tillämpningen av frivillig modulering, genom genomförandeakter och utan hjälp av en kommitté.

2.4   Lissabonfördraget inför två nya kategorier av rättsakter: delegerade akter och genomförandeakter.

2.5   Delegerade akter: Lagstiftaren delegerar befogenheter till kommissionen att anta akter som ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt. Delegerade akter kan omfatta vissa tekniska detaljer eller bestå av en senare ändring av vissa delar i en lagstiftningsakt. Lagstiftaren kan således koncentrera sig på politiska riktlinjer och mål och behöver inte ägna sig åt alltför tekniska diskussioner. Delegeringen är dock förbunden med strikta restriktioner eftersom det endast är kommissionen som kan få befogenhet att anta delegerade akter. Dessutom fastställer lagstiftaren villkoren för en sådan delegering. I artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att rådet och parlamentet kan återkalla en delegering eller tidsbegränsa dess giltighet.

2.6   Genomförandeakter: Lissabonfördraget stärker även kommissionens genomförandebefogenheter. Tillämpningen av EU-lagstiftningen i de enskilda medlemsstaterna åligger i princip medlemsstaterna själva. När det gäller vissa EU-åtgärder är det dock nödvändigt att se till att tillämpningen är enhetlig i hela EU. I sådana fall kan kommissionen anta genomförandeakter för tillämpningen av dessa åtgärder.

Fram till Lissabonfördragets ikraftträdande hade rådet genomförandebefogenheter och delegerade därefter antagandet av genomförandeakter till kommissionen. Enligt artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska kommissionen i fortsättningen i princip utöva denna befogenhet. När det gäller EU-åtgärder som kräver ett enhetligt genomförande i medlemsstaterna tilldelas sålunda kommissionen direkt befogenhet att anta genomförandeakter.

3.   Slutkommentarer

3.1   Även om det inte direkt berör anpassningen till Lissabonfördraget vill EESK dessutom påminna om de rådgivande gruppernas betydelse som forum för samråd med berörda parter i det civila samhället. Dessa diskussionsforum får inte äventyras eftersom de har en mycket viktig roll när det gäller att överföra sakkunskap och information om ståndpunkter till kommissionen. De gör det också lättare för de berörda parterna att i ett tidigt skede sätta sig in i lagstiftning som är under utarbetande.

3.2   EESK konstaterar att gränsen mellan delegerade akter och genomförandeakter tolkas olika av rådet respektive kommissionen. EESK anser därför att valet av vilket förfarande som ska användas för olika akter ska ske på grundval av tydliga kriterier.

3.3   Andra beslut kan behöva ett föregående samråd med medlemsstaterna för att främja ömsesidig förståelse. Detta ger också kommissionen möjlighet att dra nytta av medlemsstaternas sakkunskap.

3.4   EESK instämmer i att kommissionen bör fastställa de nettobelopp som härrör från tillämpningen av frivillig modulering genom genomförandeakterna utan hjälp av en kommitté i syfte att garantera snabba och effektiva förfaranden.

3.5   EESK instämmer i att kommissionen bör få befogenheter att anta genomförandeakter med hjälp av landsbygdsutvecklingskommittén för att säkerställa att den frivilliga moduleringen integreras i landsbygdsutvecklingsprogrammen.

3.6   EESK ser positivt på att befogenheter tilldelas kommissionen för att anta genomförandeakter med hjälp av kommittén för jordbruksfonderna för att säkerställa den finansiella förvaltningen av den frivilliga moduleringen.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/89


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (’förordningen om en samlad marknadsordning’)”

KOM(2010) 799 slutlig – 2010/0385 (COD)

2011/C 132/17

Föredragande: Pedro NARRO

Den 18 januari 2011 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artikel 290 och artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (’förordningen om en samlad marknadsordning’)

KOM(2010) 799 slutlig – 2010/0385 COD.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 174 röster för, 5 röster emot och 15 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar ansträngningarna att åstadkomma en förenkling och en större öppenhet med avseende på den komplicerade lagstiftningen om den samlade marknadsordningen som kan bli en följd av anpassningen till Lissabonfördraget. Det är emellertid nödvändigt att förenkla och förtydliga reglerna ännu mer för medborgarna.

1.2

Kommittén är positiv till de samråd med berörda parter och med medlemsstaterna som genomförs i syfte att utarbeta gemenskapsbestämmelser och anser att samråden bör fortsätta. Det är absolut nödvändigt att främja öppenhet och dialog med företrädarna för sektorn inför genomförandet av det nya systemet med delegerade akter och genomförandeakter.

1.3

Kommissionen bör snarast möjligt klargöra hur man vill utforma samrådet med de sakkunniga och förvaltningskommitténs nya funktion med avseende på genomförandeakterna.

1.4

EESK efterlyser en tydlig definition av de delegerade akterna samt av termen ”icke väsentlig” som kännetecknar dessa akter, en definition av varaktigheten för delegeringen och en noggrann utvärdering från fall till fall. Det är mycket viktigt att Europaparlamentet och rådet omedelbart får detaljerad information om vilka rättsakter som ska antas för att underlätta ett eventuellt upphävande av delegeringen.

2.   Bakgrund till yttrandet

2.1

Syftet med förslaget är att anpassa rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om en samlad marknadsordning till den uppdelning mellan kommissionens delegerade befogenheter och dess genomförandebefogenheter som införs genom artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Därför begränsas förslaget till en anpassning av den samlade marknadsordningen till de nya krav som införts genom Lissabonfördraget och berör inte EU:s nuvarande strategi.

2.2

I artiklarna 290 och 291 i Lissabonfördraget föreslås en ändring av kommissionens, rådets, och Europaparlamentets beslutsprocess när det gäller genomförandebestämmelserna för EU:s lagstiftning.

2.3

Enligt artikel 290 i EUF-fördraget har kommissionen befogenhet att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt. Därför kan de ”icke väsentliga” tillägg som behövs för att den samlade marknadsordningen ska fungera korrekt fastställas genom en delegerad kommissionsakt. Kommissionen kan till exempel anta delegerade akter för att fastställa villkor för de ekonomiska aktörer som deltar i en ordning, skyldigheter som följer av utfärdandet av en licens, kriterier för när produkter kan komma i fråga för marknadsintervention, definitioner, etc.

2.4

Enligt artikel 291 i EUF-fördraget har medlemsstaterna ansvaret för att genomföra den rättsakt som lagstiftaren beslutat om. I artikeln betonas dock att det är nödvändigt att garantera att ordningen genomförs på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna. Därför ger lagstiftaren kommissionen genomförandebefogenheter när det gäller enhetliga villkor för genomförande av den samlade marknadsordningen och allmänna bestämmelser för de kontroller som medlemsstaterna måste genomföra.

2.5

Artikel 43.3 i EUF-fördraget är undantagsvis en autonom grund för rådets antagande av rättsakter. I artikeln fastställs följande: ”Rådet ska på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar …”. Denna bestämmelse är ett undantag från artikel 43.2 i EUF-fördraget, där det fastställs att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas för att upprätta den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

2.6

Kommissionens förslag omfattar innehållet i fyra förslag:

a)

Lagstiftningsresolution om det stöd som beviljats inom ramen för det tyska alkoholmonopolet (KOM(2010) 336 slutlig).

b)

Förslag till förordning om utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen (KOM(2010) 486 slutlig).

c)

Förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller handelsnormer.

d)

Förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Även om ändringarna av förfarandet för antagande av genomförandeakterna knappast är revolutionerande utgör de ändå en viktig övergång till en ny modell som förändrar gemenskapslagstiftningens genomförandebefogenheter. Medlemsstaternas deltagande i genomförandebeslut begränsas uteslutande till de fall där det krävs enhetliga villkor för genomförandet av en rättsakt.

3.2

För att säkerställa att det nya systemet fungerar korrekt bör kommissionen utarbeta nya bestämmelser där man preciserar befogenheter och funktion för de organ som ersätter kommittéerna inom ramen för det avskaffade kommittéförfarandet.

3.3

Inför framtiden är det avgörande att stärka medlemsstaternas och sektorsföreträdarnas deltagande i samband med antagandet av rättsakterna. Avvecklingen av det traditionella kommittéförfarande får inte leda till att sektorns aktörer hamnar i periferin.

3.4

De rådgivande grupperna är, i egenskap av forum för samråd med berörda parter i det civila samhället, en mycket viktig del av EU:s beslutsprocess. Dessa forum för utbyte av synpunkter får inte ifrågasättas, eftersom de förmedlar kunskap om de verkliga förhållandena och den sakkunskap som finns inom sektorn till kommissionen.

3.5

De delegerade akter som reserverats för ”icke väsentliga” delar av rättsakten är en kontroversiell fråga i diskussionerna mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen. De delegerade akterna är av största betydelse, och därför är det nödvändigt att definiera termen ”icke väsentlig” i rättsakten mer noggrant. Varaktigheten för delegeringen bör fastställas och det bör göras en noggrann utvärdering från fall till fall.

3.6

Kommittén är bekymrad över undantaget till det ordinarie lagstiftningsförfarandet när det gäller att upprätta den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. I artikel 43.3 i EUF-fördraget fastställs att rådet på förslag av kommissionen ska besluta om åtgärder om fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar. Europaparlamentets roll på jordbruksområdet bör säkerställas och därför krävs det en restriktiv och enhetlig tolkning av denna artikel.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Kommissionen har genomfört ett omfattande och mycket komplicerat arbete för att anpassa den ofantliga mängden bestämmelser inom den samlade marknadsordningen till de nya villkoren i Lissabonfördraget. I samband med den förestående förenklingen är det viktigt att inte enbart myndigheterna drar nytta av det nya systemet, utan att byråkratin minskar och förenklas även för medborgarna.

4.2

Förslaget till förordning om en samlad marknadsordning består av 300 delegerade akter och 294 genomförandeakter. Till skillnad från anpassningen till Lissabonfördraget av annan lagstiftning, exempelvis stödet till landsbygdsutveckling via EJFLU eller de gemensamma bestämmelserna för system för direktstöd för jordbrukare, har kommissionen i detta fall begränsat sig till en ”formell” anpassning utan tillägg av nya bestämmelser.

4.3

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen av öppenhetsskäl i olika artiklar klart har angett vilka beslut som kan fattas utan bistånd av förvaltningskommittén. Ett liknande förfarande användes även tidigare, men det var inte fastställt i någon rättsakt. Ett exempel på detta förfarande när det gäller genomförandeakter återfinns i artiklarna 255 och 270 i förslaget om förvaltning av kvoter och exportlicenser.

4.4

Inom vissa sektorer kan katalogiseringen av vissa beslut som delegerade rättsakter vara problematisk. När det gäller vinsektorn kommer beslut om oenologiska metoder inte längre att tillhöra medlemsstaternas behörighetsområde, och eftersom de betraktas som delegerade akter kommer kommissionen att ha exklusiv behörighet. I detta sammanhang bör kommissionen klargöra på vilka punkter behörigheten i praktiken ändrats väsentligt, trots att det endast skett en rättslig anpassning av texten.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/92


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/75/EG vad gäller vaccinering mot bluetongue”

KOM(2010) 666 slutlig – 2010/0326 (COD)

2011/C 132/18

Föredragande: Ludvík JÍROVEC

Den 26 januari 2011 beslutade rådet att i enlighet med artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/75/EG vad gäller vaccinering mot bluetongue

KOM(2010) 666 slutlig – 2010/0326 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 185 röster för, 2 röster emot och 12 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Kommittén rekommenderar att man av samma skäl också ändrar kommissionens förordning (EG) nr 1266/2007 av den 26 oktober 2007 om tillämpningsföreskrifter till rådets direktiv 2000/75/EG när det gäller bekämpning och övervakning av bluetongue och restriktioner för förflyttning av vissa djurarter som kan smittas av bluetongue.

1.2   Kommittén påminner om den situation som uppstod när man upphörde med vaccineringen mot mul- och klövsjuka och mot svinpest, då ett av de främsta argumenten var att kostnaderna för att eliminera eventuella smitthärdar skulle vara lägre än kostnaderna för vaccinering.

1.3   Kommittén anser att man bör framhålla möjligheten att överlåta valet åt var och en av EU:s medlemsstater, eftersom länder i tempererade regioner har en annan hälsosituation och andra typer av bluetongue än mer sydliga länder. Länder som inte vaccinerar har större möjligheter att upptäcka smitta. Här finns det en viss risk för nya exotiska stammar från Asien som blir svårare att upptäcka.

1.4   Kommittén anser att en ändring av direktivet är rätt reaktion på den senaste tidens tekniska utveckling inom produktionen av vacciner, som kan användas också utanför de områden som omfattas av restriktioner för djurförflyttningar. Den föreslagna ändringen av direktivet innehåller en garanti för att den administrativa bördan för medlemsstaterna inte kommer att öka, om man bortser från uppgiften att informera om införandet av ett vaccineringsprogram. Inga större sociala effekter förväntas. Kommittén ställer sig till fullo bakom detta mål och välkomnar förslaget på grundval av denna garanti.

2.   Inledning samt sammanfattning av meddelandet

2.1   Syftet med den föreslagna förändringen av rådets direktiv är att ändra vaccinationsreglerna i direktiv 2000/75/EG så att de blir mer flexibla och tar hänsyn till att det nu finns inaktiverat vaccin som också med framgång kan användas också utanför de områden som omfattas av restriktioner för djurförflyttningar.

2.2   Kommissionen anser att lagstiftningen måste ändras för att ta hänsyn till de tekniska framstegen när det gäller utvecklingen av vaccin. Den föreslagna ändringen kommer att göra det lättare att besluta om strategier för att bekämpa bluetongue utifrån de särskilda förhållanden som råder i de enskilda medlemsstaterna, utan onödig inblandning från EU:s sida.

2.3   Det är nu allmänt accepterat att vaccinering med inaktiverat vaccin är att föredra för att bekämpa bluetongue och förebygga klinisk sjukdom i unionen. De nuvarande hindren för förebyggande vaccinering utanför områden som omfattas av restriktioner för förflyttningar av djur är inte nödvändiga när man använder dessa vacciner.

3.   Kommentarer

3.1   Under de tre senaste åren har modernt inaktiverat vaccin mot bluetongue blivit tillgängligt, och det kan på ett säkert sätt användas utanför restriktionszonerna. Detta kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att utarbeta egna nationella strategier för förebyggande och bekämpning av smittan utan inblandning från EU:s sida.

3.2   Förslaget ökar möjligheterna att bekämpa sjukdomen och torde också minska de negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna. Det är icke desto mindre svårt att exakt kvantifiera fördelarna med detta förslag, eftersom de hänger samman med sjukdomens oförutsägbara utveckling i Europa. Sjukdomen är dessutom inte längre att betrakta som exotisk i Europa.

3.3   Förslaget har ingen inverkan på de befintliga åtgärderna för att bekämpa sjukdomen. Det kommer därför inte att få några direkta konsekvenser för EU:s årliga och fleråriga program för utrotning, bekämpning och övervakning av vissa djursjukdomar.

3.4   Genom att tillåta utbredd vaccinering i EU har detta förslag potential att minska både direkta och indirekta förluster till följd av bluetongue och därigenom minska sjukdomens negativa ekonomiska konsekvenser.

3.5   Förslaget tillåter en mer utbredd vaccinering och kommer också att kunna öka marknaden för de läkemedelsföretag som framställer inaktiverat vaccin mot bluetongue.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/94


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020”

KOM(2010) 389 slutlig

2011/C 132/19

Föredragande: Jan SIMONS

Den 20 juli 2010 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 304 i EUF-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020

KOM(2010) 389 slutlig.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 mars 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 16 mars 2011) antog kommittén följande yttrande med 158 röster för, 2 emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Kommittén anser att minskningen av antalet offer för trafikolyckor är av stor betydelse för samhället och ställer sig bakom kommissionens – ambitiösa – avsikt att under perioden 2011–2020 halvera detta antal i jämförelse med 2010.

1.2   Kommittén påpekar att det är önskvärt att införa differentierade minskningsmål för olika medlemsstater, eftersom riskerna skiljer sig mellan medlemsstaterna.

1.3   Kontrollen av genomförandet av programmet bör enligt kommittén göras av en särskilt inrättad europeisk myndighet för trafiksäkerhet eller ett överordnade observations- och tillsynsorgan där också trafiksäkerhetsexperter som utnämnts av medlemsstaterna ska delta.

1.4   Denna myndighet eller överordnade observations- och tillsynsorgan ska sörja för att en årlig kontroll sker för att garantera att de målsättningar som anges i programmet uppnås.

1.5   Kommittén hänvisar till följande villkor som måste uppfyllas om kommissionens mål att halvera antalet offer för trafikolyckor fram till 2020 ska kunna nås:

Ett starkt politiskt ledarskap.

Tillgång till enhetliga och detaljerade statistiska uppgifter.

Formulering av mål när det gäller svårt skadade trafikanter och en definition av ”allvarlig skada”.

En mer stringent gemenskapspolitik när det gäller harmonisering och fastställande av trafiksäkerhetsåtgärder.

Starkare betoning på en differentierad utbildning av framför allt sårbara trafikanter, såsom unga, äldre och funktionshindrade, samt förare av tvåhjuliga motorfordon, cyklister och fotgängare.

Involvering av alla arbetsgivare med egen fordonspark vid genomförandet av ”bästa praxis”.

Införande av gemenskapslagstiftning för sårbara trafikantkategorier, något som för närvarande saknas.

En ökad säkerhetsnivå för det transeuropeiska vägnätet, och för minst 25 procent av vägnätet utanför detta, till TEN-T-nivå.

Tillhandahållande av särskild utbildning och fortbildning för polis-, ambulans- och brandkårspersonal, räddningstjänst och bärgningstjänst, dvs. alla som assisterar vid olycksfall, så att dessa tjänster är av hög kvalitet och fordonen används på ett professionellt sätt och så att den administrativa handläggningen samtidigt kan förbättras.

Att verka för att det snabbt skapas fler säkra och bevakade parkeringsplatser för yrkesförare.

Kommittén anser att kontrakten ska kopplas till förarens yrkeskunskaper och inte till prestationerna.

1.6   Vad gäller den mänskliga faktorn i vägtrafiken håller kommittén med kommissionen om att kontinuerlig trafikundervisning, fortbildning och efterlevnad är av avgörande betydelse för att nå målsättningarna, och i detta avseende har kommittén framför allt de sårbara grupperna i åtanke.

1.7   I fråga om efterlevnadsaspekten vill kommittén återigen betona att detta också ska omfatta en gränsöverskridande efterlevnad.

1.8   Kommittén ställer sig bakom följande åtgärder:

Utvidgning av lagstiftningen om förares kör- och arbetstid till att även omfatta yrkesfordon på mindre än 3,5 ton.

Införande av farthållare i lätta yrkesfordon.

Införande av alkolås i lastbilar, lätta yrkesfordon och personbilar om förare har dömts för rattfylleri samt redskap för att detektera narkotikaanvändning.

Aktiva och passiva säkerhetsåtgärder för tvåhjuliga motorfordon.

Framställning i alla medlemsstater av så kallade blackspot-kartor (över olycksbelastade vägavsnitt) och tillhandahållande av en årlig uppdatering av dessa.

Utvidgning av eCall till fler fordon, såsom motordrivna tvåhjuliga fordon.

Omsättning av de politiska riktlinjerna i ett detaljerat handlingsprogram.

2.   Inledning

2.1   Genom detta meddelande ger kommissionen innehåll åt sin vision i fråga om utvecklingen av de politiska riktlinjerna för trafiksäkerhet för perioden 2011–2020.

2.2   Kommissionen kommer, via de politiska riktlinjer som anges i meddelandet, att utveckla en allmän förvaltningsram och fastställa ambitiösa mål som kan styra de nationella och lokala strategierna, så att de åtgärder som beskrivs kan vidtas på ett så effektivt sätt som möjligt på den lämpligaste nivån och med de bästa medlen.

2.3   Enligt kommissionen bör följande åtgärder ges absolut prioritet:

Fastställande av en strukturerad och sammanhängande samarbetsram som bygger vidare på bästa praxis i medlemsstaterna, som ett nödvändigt villkor för att de politiska riktlinjerna för trafiksäkerhet för perioden 2011–2020 ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.

Utveckling och fastställande av en strategi med avseende på skador och första hjälpen vid olycksfall, som svar på det alltmer akuta behovet av att reducera antalet offer för trafikolyckor.

En förbättring av säkerheten för sårbara trafikanter, i synnerhet motorcyklister, för vilka olycksstatistiken är särskilt oroande.

2.4   Kommissionen anger att man i förslaget till politiska riktlinjer har beaktat resultaten från det tredje åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet 2001–2010, där det framgår att det ambitiösa målet att halvera antalet dödsoffer tyvärr inte kommer att kunna uppnås. Det har dock gjorts fortlöpande framsteg, framför allt under de senaste åren.

2.5   För att uppnå målet att upprätta ett gemensamt område för trafiksäkerhet föreslår kommissionen av slutmålet att halvera det totala antalet dödsoffer i vägtrafiken i Europeiska unionen under perioden 2011–2020 ska vidhållas, med 2010 års nivå som utgångspunkt.

2.6   Med tanke på de framsteg som gjorts under perioden för det tredje åtgärdsprogrammet (en minskning av antalet dödsoffer med 35–45 procent) är en halvering av antalet dödsfall i trafiken under de kommande 10 åren enligt kommissionen en ansenlig höjning av ambitionerna i förhållande till det mål inom ramen för det tredje åtgärdsprogrammet som inte uppnåtts.

2.7   Kommissionen ska försöka uppnå det mål man ställt upp fram till 2020 genom fortsatta intensiva insatser med avseende på följande sju målsättningar:

Bättre trafikundervisning och fortbildning för trafikanter.

Bättre efterlevnad av trafikregler.

Förverkligande av en säkrare väginfrastruktur.

Se till att fordonen på vägarna är säkrare.

Främjande av modern teknik för att öka trafiksäkerheten.

Bättre räddningstjänst och behandling efter skada.

Skydd av sårbara trafikanter.

2.8   Till var och en av de ovannämnda målsättningarna har kommissionen knutit konkreta åtgärder som ska leda fram till den tänkta minskningen av antalet dödsfall i trafiken. Dessa åtgärder behandlas inom ramen för de allmänna och särskilda kommentarerna.

2.9   Vad gäller metoden för att uppnå målen tänker kommissionen inte så mycket på införande av ny lagstiftning. Det handlar i stället om en utökad kontroll av EU:s regelverk i fråga om trafiksäkerhet, upprättande av en samarbetsram mellan medlemsstaterna och kommissionen och fastställande av gemenskapsinstrument för övervakning och utvärdering av trafiksäkerhetspolitikens effektivitet.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Kommittén anser att minskningen av antalet offer för trafikolyckor är av stor betydelse för samhället. Det framgår bland annat av de yttranden som den har antagit under årens lopp (1). Samtidigt skedde också en faktisk, betydande minskning av antalet offer för trafikolyckor under den förra verksamhetsperioden. Kommittén kan därför ställa sig bakom kommissionens – återigen ambitiösa – mål att halvera antalet dödsoffer i trafiken under perioden 2011–2020, med 2010 års nivå som utgångspunkt.

3.2   Med den nya benämningen ”politiska riktlinjer” i stället för ”strategiska riktlinjer” vill kommissionen betona den förändring av filosofin som skett i den meningen att tonvikten under det kommande årtiondet inte så mycket kommer att ligga på att föreslå ny lagstiftning som på att utarbeta och införa följande tre principer: ansvarsdelning, beaktande av trafiksäkerhetspolitiken inom annan politik och samma trafiksäkerhetsnivå i alla EU-medlemsstater.

3.3   Kommittén kan föreställa sig att det rör sig om en ändring i kommissionens filosofi för att de rättsliga förutsättningarna till stor del har genomförts. Vi anser emellertid inte att det kommissionen föresätter sig, nämligen att utveckla en allmän förvaltningsram och fastställa ambitiösa mål som styr de nationella och lokala strategierna, är tillräckligt. Enligt vår uppfattning bör framstegen, efter att den lagstiftning som ännu saknas har införts (2), kontrolleras i tid (årligen) och noggrant.

3.3.1   Enligt kommittén borde de politiska riktlinjerna också omsättas i ett handlingsprogram med detaljer, tidsplaner, övervakningsinstrument och en utvärdering efter halva tiden.

3.4   Kommittén anser att detta bäst kan uppnås genom att man samlar in uppgifter och övervakar genomförandet av det fjärde europeiska åtgärdsprogrammet (3) i samråd med de företrädare för trafiksäkerhet som utnämnts av medlemsstaterna. I sammanhanget bör hänsyn tas till de aspekter som kommittén framförde i yttrandet till Europaparlamentet, som i själva verket skrevs innan kommissionen lade fram föreliggande meddelande. Huruvida detta nu sker i form av en europeisk myndighet för trafiksäkerhet eller ett europeiskt övervaknings- och kontrollcentrum, som redan har initierats inom kommissionen, spelar ingen roll för kommittén. Följande rekommendationer har framförts för att se till att programmet för perioden 2011–2020 blir en framgång:

3.4.1   Se till att det finns ett starkt politiskt ledarskap med tanke på ansvarsdelningen mellan EU och medlemsstaterna.

3.4.2   Införskaffa ännu mer harmoniserad och detaljerad statistik i fråga om trafiksäkerhet i alla medlemsstater.

3.4.3   Formulera mål beträffande svårt skadade trafikanter, där en gemensam definition av begreppet ”allvarlig skada” fastställs.

3.4.4   Utveckla en striktare gemenskapspolitik när det gäller harmonisering och fastställande av trafiksäkerhetsåtgärder, så att medlemsstaterna kan genomföra dessa åtgärder på ett bättre och snabbare sätt.

3.4.5   Lägga större vikt vid differentierad utbildning för alla, men i synnerhet sårbara trafikanter som unga och äldre, men också förare av tvåhjuliga motorfordon, cyklister och fotgängare.

3.4.6   Involvera alla arbetsgivare med en egen fordonspark i projekt för att minska antalet olyckor i samband med pendling, genom att utveckla en säkerhetspolitik för den egna fordonsparken och uppmuntra personalen att använda sig mer av kollektivtrafiken.

3.4.7   Utveckla gemenskapslagstiftning för sårbara trafikantkategorier, t.ex. nya krav för typgodkännande av tvåhjuliga motorfordon på över 150 kubik, krav på automatiska strålkastare och – i samband med översynen av körkortsdirektivet – fortbildning och tekniska kontroller.

3.4.8   Enligt kommittén bör en ökad säkerhetsnivå för det transeuropeiska nätverket, och för minst 25 procent av vägnätet utanför detta, till TEN-T-nivå fastställas som mål i det nya programmet.

3.4.9   Vad gäller den övergripande målsättningen för programmet, att halvera antalet dödsfall i trafiken, påpekar kommittén att riskerna i de olika medlemsstaterna skiljer sig påtagligt och att vi därför anser att differentierade minskningsmål bör införas.

3.5   Kommittén inser att åtgärderna kan komma att skilja sig mellan medlemsstaterna, med tanke på de skillnader som råder i fråga om säkerhetsrisker. De medlemsstater som redan har upplevt en påtaglig minskning av antalet offer för trafikolyckor måste framför allt koncentrera sig på ”den mänskliga faktorn”: Trafikundervisning som omfattar fortbildning och efterlevnad måste prioriteras, medan medlemsstater där det ännu inte varit tal om någon markant minskning av antalet olycksoffer också vid sidan av utbildning, fortbildning och efterlevnad även måste fästa stor uppmärksamhet vid de ”hårda” komponenterna i trafiksäkerhetspolitiken, t.ex. en förbättring av infrastrukturen och säkerhetskrav för fordon.

3.6   Kommittén instämmer i kommissionens synsätt att trafikantens beteende i slutändan är av avgörande betydelse för trafiksäkerhetspolitikens effektivitet och att kontinuerlig trafikundervisning, fortbildning och efterlevnad därför är nödvändigt.

3.7   Man bör framför allt uppmärksamma de ”sårbara” trafikanterna, de unga och oerfarna förarna och de äldre som – om de inte har genomgått någon fortbildning – inte känner till förändringar av trafikreglerna.

3.8   Vidare anser kommittén att informationsinsatser bör genomföras regelbundet i alla medlemsstater för att motverka alkoholkonsumtion i samband med framförande av fordon. Det måste ske en intensifiering av tillsynsinsatserna, också en gränsöverskridande sådan.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Kommittén rekommenderar att man så snart som möjligt ska fastställa en gemensam definition för begreppen ”allvarliga” och ”lindrigare skador” och utifrån detta finner ett gemensamt slutmål för minskning av antalet trafikskador, så att dessa uppgifter kan anges i programmet fram till 2020.

4.2   Kommittén stöder förslaget från kommissionen om att förbättra trafikundervisningen och fortbildningen för trafikanter genom att utarbeta en gemensam trafiksäkerhetsstrategi på området för trafikundervisning och fortbildning.

4.3   Här bör aspekten ”hjälp och beteende vid olycksfall” betonas mer i körskoleutbildningen.

4.4   Framför allt kommer kommittén att uppmärksamma betydelsen av livslångt lärande, bland annat på grund av det faktum att trafikregler kan ändras med tiden.

4.5   Detta gäller vanliga trafikanter, men framför allt fortbildning av polis-, ambulans- och brandkårspersonal, räddningstjänst och bärgningstjänst, dvs. alla som assisterar vid olycksfall och som måste ha särskilda färdigheter vid trafikolyckor. Kommittén anser att en särskild trafikutbildning och kontinuerlig fortbildning för sådan personal är mycket viktigt, både i yrkesmässigt och administrativt hänseende, så att denna personal blir ännu mer kvalificerad.

4.6   Kommittén är överens med kommissionen om att ytterligare ansträngningar bör göras i fråga om efterlevnad av trafikregler, också gränsöverskridande sådana. I sitt yttrande om att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser (4) har kommittén redan uttryckligen angett att kommissionens mål, som fastställs i det tredje åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet, inte kommer att uppnås utan gränsöverskridande efterlevnad av trafikregler. Kommittén står utan undantag fast vid de slutsatser som anges i nämnda yttrande.

4.7   Kommittén är överens med kommissionen om att en sådan installation av farthållare som redan är obligatorisk i lastbilar också bör införas i lätta yrkesfordon. Anledningen är att sådana fordon blir allt vanligare på vägarna, framför allt inom budsektorn, där ”just-in-time”-leveranser är betydelsefulla och ofta sker i hög hastighet. I samband med detta bör man också anpassa kör- och arbetstiderna till bestämmelserna för varutransporter med lastbilar med en högsta tillåtna totalvikt på över 3,5 ton.

4.8   Eftersom alkoholkonsumtion i vägtrafiken fortfarande har en betydande roll i samband med trafikolyckor, stöder kommittén en obligatorisk installation av alkolås i både lastbilar, lätta yrkesfordon och personbilar hos förare som har dömts för rattfylleri.

4.9   Särskild uppmärksamhet bör ägnas tvåhjuliga motorfordon. Förare av sådana fordon löper 18–20 gånger större risk att skadas i trafiken än personbilsförare. Kommittén uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram förslag för att främja den aktiva och passiva säkerheten hos tvåhjuliga motorfordon.

4.10   Eftersom de flesta dödsolyckorna inträffar i städer och på sekundära vägar och landsvägar föreslår kommissionen att EU-medel ska användas till infrastrukturprojekt som är förenliga med riktlinjerna för trafiksäkerhet och säkerheten i tunnlar. Kommittén är överens med kommissionen om detta, och anser att den europeiska myndighet för trafiksäkerhet som ska inrättas kan spela en betydelsefull roll vid bedömningen av vilka läns- och landsvägar som ska komma i fråga för medfinansiering från EU.

4.11   I tidigare yttranden har kommittén bland annat förespråkat att

det ska anges i programmet att alla medlemsstater ska framställa så kallade blackspot-kartor och förse den behöriga europeiska myndigheten med en årlig uppdatering av dessa,

det vad gäller säkerhetsaspekterna inom vägtrafikpolitiken fram till 2020 bland annat bör ske en ”harmonisering av […] kontroller och böter, genuin inremarknadsintegration, effektivitetsförbättringar bland annat i form av kombinerade transportsystem där det är möjligt, […] och studier om hastighetskontroller och däckutveckling”.

Kommittén vill också återigen understryka betydelsen av dessa punkter.

4.12   Kommittén förespråkar ett påskyndat införande av avancerad teknik i fordon, och efterlyser i alla medlemsstater en utvidgning av eCall-systemet till fler fordon, såsom tvåhjuliga motorfordon.

4.13   Kommissionens åtgärd att i samarbete med medlemsstaterna och andra offentliga och privata aktörer på trafiksäkerhetsområdet utarbeta en handlingsstrategi i fråga om skador till följd av trafikolyckor kan räkna med kommitténs stöd.

4.14   I detta program bör skydd av sårbara trafikanter prioriteras, vilket kommittén tidigare har framhållit i yttranden som är relevanta i frågan (5). Detta bör enligt kommitténs uppfattning omfatta förare av tvåhjuliga motorfordon, fotgängare och cyklister samt gruppen ungdomar, den växande gruppen äldre och personer med funktionshinder.

4.14.1   Med hänsyn till trafiksäkerheten, den kriminalitet som förknippas med godstransporter samt lastbilschaufförernas hälsa och säkerhet, förespråkar kommittén säkra och bevakade parkeringsplatser för yrkesförare, vilket kommittén redan har påpekat i ett tidigare yttrande (6) Kommittén anser också att kontrakten ska kopplas till förarens yrkeskunskaper och inte till prestationerna.

4.15   Kommittén framhåller de farliga situationer som lastbilschaufförer försätts i vid ett flertal gränsövergångar. Vid många gränsövergångar, framför allt vid unionens yttre gränser, är det vanligt att chauffören måste stanna kvar i eller i närheten av fordonet vid röntgeninspektion av fordonet. Det säger sig självt att denna skyldighet medför en stor risk för berörda chaufförer. Lösningen skulle vara att låta chauffören lämna fordonet under inspektionen och hålla sig på ett säkert avstånd från fordonet. Kommittén anmodar särskilt medlemsstaterna att vid sammanträdet inom FN:s arbetsgrupp 1 för trafiksäkerhet i Genève diskutera problemet och utarbeta en lämplig lösning.

Bryssel den 16 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  EESK:s yttrande om ”Trafiksäkerhet 2003-2010”, EUT C 80, 30.3.2004, s. 77; ”Samlade åtgärder för säkrare vägar”, EUT C 168, 20.7.2007, s. 71; ”Att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 70; ”Strategiska riktlinjer för trafiksäkerhet fram till 2020”, EUT C 48, 15.2.2011, s. 27.

(2)  Se punkt 4.8 i EESK:s yttrande om ”Strategiska riktlinjer för trafiksäkerhet fram till 2020”, EUT C 48, 15.2.2011, s. 27.

(3)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 27, punkt 1.5 och därefter.

(4)  EESK:s yttrande om ”Att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 70.

(5)  EESK:s yttrande om ”Strategiska riktlinjer för trafiksäkerhet fram till 2020”, EUT C 48, 15.2 2011, s. 27; ”Att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser”EUT C 77, 31.3.2009, s. 70.

(6)  EESK:s yttrande om, ”Trafiksäkerhet för yrkesförare”EUT C 175, 27.7.2007, s. 88, punkt 1.1.


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/99


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde”

KOM(2010) 475 slutlig – 2010/0253 (COD)

och ”Meddelande från kommissionen om utvecklingen av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde”

KOM(2010) 474 slutlig

2011/C 132/20

Föredragande: Raymond HENCKS

Den 4 oktober 2010 beslutade rådet att i enlighet med artiklarna 91 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde

KOM(2010) 475 slutlig – 2010/0253 (COD) och

Meddelande från kommissionen om utvecklingen av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde

KOM(2010) 474 slutlig.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 mars 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 16 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 168 röster för, 21 röster emot och 13 nedlagda röster.

1.   Rekommendation

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar att förslaget till omarbetning av det första järnvägspaketet syftar till att minska skillnaderna mellan olika tolkningar och åtgärda vissa bristfälliga bestämmelser i järnvägslagstiftningen. Det omarbetade direktivet innebär dock inte bara en ändring av gällande bestämmelser utan innehåller också ett stort antal nya bestämmelser.

1.2   EESK påminner om att syftet med bestämmelserna är att skapa ett europeiskt järnvägsområde som (på ett hållbart sätt) kan konkurrera med andra transportslag. Kommittén stöder därför alla nya bestämmelser som bidrar till detta mål, men har vissa reservationer vad gäller bestämmelser som antingen går längre än nödvändigt eller är otillräckliga för att uppfylla målet.

1.3   EESK beklagar att förslaget till direktiv varken tar upp driftskompatibiliteten (trots att genomförandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde i hög grad är beroende av framstegen inom den tekniska driftskompatibiliteten) eller obalansen i förvaltningen av järnvägstrafiken, där passagerartrafiken ofta prioriteras framför godstrafiken.

1.4   I en tid av budgetåtstramningar är det viktigt att hitta nya finansieringskällor för järnvägsinfrastrukturen. Med tanke på att huvuddelen av EU:s strukturfondsmedel och medel för social sammanhållning används till att finansiera väginfrastruktur, medan TEN-T-medlen i första hand är inriktade på järnvägsområdet, kan EESK endast stödja ett eventuellt inrättande av en gemensam transportfond om denna är neutral och balanserad vad gäller olika transportslag. EESK förespråkar att denna finansiering uttryckligen tas upp vid översynen av sammanhållningspolitiken efter 2014.

1.5   När det gäller andra finansieringskällor hänvisar EESK till förslag 15 och 16 i meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt” och föreslår dessutom att man undersöker möjligheten att inrätta en kompensationsfond enligt samma modell som den som finns för olika nätverksindustrier.

1.6   EESK beklagar att man långt ifrån lyckats skapa rättvisa konkurrensvillkor för järnvägssektorn i förhållande till andra transportslag, och att otillräckliga åtgärder vidtagits för att internalisera de externa kostnaderna och effekterna för transporter genom att låta avgifterna återspegla de externa kostnader som samhället får bära.

1.7   Vad gäller villkoren för tillgång till anläggningar för tjänster kan EESK inte stödja kravet på rättsligt, organisatoriskt och beslutsmässigt oberoende, vilket riskerar att hota dagens oersättliga strukturer.

1.8   EESK motsätter sig också att de uppenbart mycket viktiga bestämmelser som anges i bilagorna i förslaget till omarbetat direktiv kan komma att ändras av kommissionen genom delegerade akter.

1.9   En absolut prioritering bör slutligen vara ett allmänt genomförande av det europeiska järnvägssignal- och trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) tillsammans med det europeiska tågkontrollsystemet (ETCS).

2.   Framsteg inom regleringen av det gemensamma europeiska järnvägsområdet

2.1   Alltsedan det första direktivet av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (91/440/EEG), som 1996 följdes av vitboken ”En strategi för vitalisering av gemenskapens järnvägar”, har EU strävat efter att skapa ett gemensamt järnvägsområde som (på ett hållbart sätt) kan konkurrera med andra transportslag.

2.2   I direktiv 91/440/EEG (som därefter ändrats och kompletterats) behandlas förvaltningen av järnvägsstrukturen och alla internationella tjänster för transport av gods och passagerare som utförs av järnvägsföretag som är etablerade eller kommer att etableras inom unionen, med undantag av järnvägsföretag vars verksamhet är begränsad till stads-, förorts- eller regionaltrafik.

2.3   Den gemensamma transportpolitiken är en av grundpelarna för den inre marknaden. Unionen strävar efter att främja järnvägstransporter, som anses ha konkurrensfördelar jämfört med andra transportslag på land eller i luften, i synnerhet när det gäller energiförbrukning, förorening, miljöpåverkan och säkerhet. I denna strävan stöder sig unionen på två principer:

Öppnandet av marknaden och fri konkurrens.

Driftskompatibiliteten i det transeuropeiska järnvägssystemet.

Det första järnvägspaketet från 2001 följdes av två andra paket samt en rad olika direktiv och rekommendationer.

3.   Införlivandet av EU-lagstiftningen i nationell rätt

3.1   Införlivandet av direktiven i det första järnvägspaketet i nationell rätt har inneburit betydande problem och förseningar i många medlemsstater, och enligt kommissionen har direktiven inte genomförts alls eller genomförts endast ofullständigt och felaktigt. Detta gjorde att kommissionen i juni 2008 inledde överträdelseförfaranden mot 24 av de 25 berörda medlemsstaterna (Malta och Cypern saknar järnvägsnät).

3.2   Sedan tre medlemsstater ändrat sin nationella lagstiftning sände kommissionen i oktober 2009 motiverade yttranden till 21 medlemsstater om kvarstående överträdelser. Den 24 juni 2010 beslutade kommissionen att väcka talan vid Europeiska unionens domstol mot 13 medlemsstater. För de 8 övriga stater som mottagit ett motiverat yttrande har klargöranden erhållits.

3.3   Kommissionen kritiserar framför allt ojämlika konkurrensvillkor när det gäller fastställandet av tillträdesavgifter, vilka bedöms vara för höga, diskriminerande fördelning av nätkapaciteten, en dominerande ställning för (traditionella) förvaltare av nätet som själva tillhandahåller järnvägstjänster, samt avsaknaden av oberoende tillsynsorgan.

3.4   Kommissionen erkänner dock att utvecklingen av fri järnvägskonkurrens även försvåras av oklarheter i järnvägslagstiftningen och vissa bristfälliga bestämmelser, vilket kräver klargöranden och anpassningar för att minska skillnaderna mellan medlemsstaternas olika tolkningar.

4.   Innehållet i det omarbetade direktivet

4.1   Syftet med omarbetningen av det första järnvägspaketet är att förenkla och konsolidera de befintliga rättsakterna, eliminera korshänvisningar, harmonisera terminologin och lösa problem med godstransporter och internationell passagerartransport, inbegripet cabotage.

4.2   Förslaget till omarbetning innehåller också nya bestämmelser. De viktigaste av dessa är följande:

Krav på rättsligt, organisatoriskt och beslutsmässigt oberoende vad gäller förvaltningen av transporttjänsterna och förvaltningen av infrastrukturen för tillhörande järnvägstjänster (t.ex. underhåll, skötsel, tillträde till terminaler, information till resenärer, biljettförsäljning på stationerna m.m.).

Förbud mot att låta leverantörer av trafiktjänster sköta uttag av avgifter för infrastrukturutnyttjandet.

Införande av principen att anläggningar måste användas (”use it or lose it”) för att undvika konstgjord mättnad av infrastrukturen.

Krav på medlemsstaterna att fastställa en utvecklingsplan för infrastrukturen inom ramen för långsiktiga nationella strategier.

Anpassning av infrastrukturavgifterna med hänsyn till miljökriterier och driftskompatibilitet.

Större oberoende och befogenheter för tillsynsmyndigheterna.

5.   Allmänna synpunkter på det omarbetade direktivet

5.1   I meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt” (KOM(2010) 608) framhålls med rätta att transportsystemet är nervsystemet och en av de viktigaste grundvalarna i en modern ekonomi på grund av dess förmåga att på smidigast möjliga sätt förflytta varor och personer dit de behöver eller önskar förflyttas vid en given tidpunkt.

5.2   Det remitterade direktivförslaget handlar dock inte om obalansen i förvaltningen av järnvägstrafiken, där passagerartrafiken ofta ges företräde. EESK erinrar i detta sammanhang om sina förslag om ökad flexibilitet i tilldelningen av spår för godstrafik (1).

5.3   EESK har alltid i sina yttranden ställt sig bakom EU:s strävan att skapa grundförutsättningar för en europeisk järnvägssektor för passagerar- och godstransport som erbjuder passagerare, användare och operatörer fungerande, säkra, hållbara och tillgängliga tjänster till överskådliga, konkurrenskraftiga och överkomliga priser.

5.4   Kommittén är fortfarande övertygad om att det finns möjligheter att utveckla järnvägstransporterna i det rådande ekonomiska läget, vilket kännetecknas av ett ökande handelsutbyte, trafikstockningar på vägarna och en ständigt större medvetenhet om behovet av att skydda miljön och minska transportsektorns utsläpp av växthusgaser.

5.5   Trots en imponerande juridisk arsenal i direktivförslaget kan det inte döljas att målet att skapa ett europeiskt järnvägsområde med förutsättningar att få en stärkt ställning gentemot andra transportslag långtifrån är uppfyllt.

5.6   Efter en lång nedgångsperiod har järnvägens andel i förhållande till övriga landbaserade transportslag i viss mån stabiliserats under de senaste tio åren, även om utvecklingen har skett och sker i mycket olika takt i de olika medlemsstaterna. Det är endast tjänster på höghastighetsnäten som har haft en betydande utveckling med färdigbyggda eller planerade kompletterande linjer och en ökning av antalet aktörer ute på fältet.

5.7   Trots att det inte finns något verkligt integrerat nät har nätförvaltarna inom godstrafiken fått tillgång till 15 ”korridorer för internationell godstrafik” (2), som för närvarande används eller är planerade och som förbinder EU:s viktigaste industriområden. Dessa utgör ett effektivt och fungerande transportalternativ som visserligen är begränsat till enbart internationella korridorer.

6.   Svårigheter och hinder vid utvecklingen av järnvägsnätet och järnvägstjänster

6.1   Järnvägsnätet har inte klarat att uppfylla kundernas förväntningar och kvalitetskrav för att effektivt kunna konkurrera med andra transportsätt, framför allt sett till pris, flexibilitet, transporttid och punktlighet. Att omvandla de hittillsvarande strukturerna för att möta framtidens krav är dock inte lätt och har visat sig ta längre tid än förväntat. Det krävs därför ytterligare åtgärder som underlättar utvecklingen av en effektiv järnvägsinfrastruktur inom EU, skapar en attraktiv järnvägsmarknad, undanröjer administrativa och tekniska hinder och garanterar rättvisa konkurrensvillkor i förhållande till andra transportslag.

6.2   Kommittén kan konstatera att 24 av 25 medlemsstater har haft eller fortfarande har problem med att i nationell rätt införliva den europeiska järnvägslagstiftning som de tidigare har antagit. Naturligtvis är det i tillämpliga fall domstolens sak att avgöra om det finns grund för kommissionens kritik. Att enbart hänföra svårigheterna med att utveckla järnvägsnätet och järnvägstjänsterna till medlemsstaternas påstådda protektionism är en överförenkling. Kommittén menar att det med säkerhet även finns andra underliggande skäl.

6.3   Järnvägsinfrastrukturerna har karaktär av naturliga monopol. Det är viktigt att denna infrastruktur underställs en verklig offentlig kontroll och att den får den kapacitet och de ekonomiska resurser som behövs för en gränsöverskridande samordning som möjliggör smidiga transporttjänster över hela EU och med dess grannländer. De transporttjänster som utbjuds på järnväg kräver vidare en harmonisk balansering av å ena sidan de ekonomiska och sociala villkoren, arbetsvillkoren samt villkoren för säkerhet och miljö och å andra sidan de ekonomiska och konkurrensmässiga villkoren.

6.4   På det nationella politiska planet är medlemsstaterna för övrigt mer känsliga för medborgarnas farhågor och kritik, särskilt mot bakgrund av det faktum som Mario Monti beskriver på följande sätt i sin rapport: ”den besvikelse över den inre marknaden som vissa erfar [kan] – även – förklaras genom en känsla av att de på varandra följande liberaliseringarna har skett på bekostnad av de sociala rättigheter som varit grundförutsättningen för olika ekonomiska aktörer”.

6.5   Bestämmelserna i fördragen (jfr artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr 26) och sekundärrätten som rör tjänster i allmänhetens intresse – liksom artikel 93 i EUF-fördraget – gäller transporter i allmänhet, medan förordning nr 1370/2007 mer specifikt avser kollektivtrafik på järnväg och väg. EESK beklagar att kommissionen inte uttryckligen hänvisar till dessa artiklar och inte betraktar järnvägstransporternas sektoriella utmaningar ur detta allmänna perspektiv.

7.   Särskilda kommentarer

7.1   Finansiering av infrastrukturen

7.1.1   Inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde är inte bara beroende av politisk vilja och järnvägsföretagens affärsmässiga dynamik, utan även av en utvidgning och modernisering av järnvägsnätet, ersättning av föråldrad materiel, avskaffande av flaskhalsar, teknisk driftskompatibilitet, generalisering och harmonisering av säkerhetssystemen m.m. Allt detta kräver stora nätinvesteringar vars ekonomiska avkastning inte kommer förrän efter mycket lång tid.

7.1.2   I den rådande ekonomiska konjunkturen där man i Europa behöver minska de offentliga underskotten och skapa budgetbalans är medlemsstaternas handlingsutrymme för offentliga investeringar starkt begränsat, vilket också medför att privata investerare blir mer tveksamma.

7.1.3   Investerarna är därför främst intresserade av lönsam infrastruktur inom höghastighetsnätet och det transeuropeiska nätet för godstrafik, medan de konventionella järnvägstransporterna försummas.

7.1.4   Enligt det föreslagna direktivet ska det bli obligatoriskt för medlemsstaterna att offentliggöra en strategi för utveckling av järnvägsinfrastrukturen i syfte att tillgodose framtida rörlighetsbehov. Denna infrastrukturstrategi ska grundas på en sund och hållbar finansiering och omfatta en period på minst fem år. På grundval av strategin ska infrastrukturförvaltaren i sin tur anta en affärsplan som innehåller investerings- och finansieringsprogram. Regleringsorganet för järnvägssektorn ska avge ett icke-bindande yttrande om planerna.

7.1.5   Dessutom uppmanas de berörda medlemsstaterna att tillsammans med de befintliga offentliga järnvägsföretagen inrätta lämpliga mekanismer som kan bidra till att minska de offentliga järnvägsföretagens skulder till en nivå som inte försvårar en sund finansiell förvaltning med syfte att förbättra företagens finansiella situation.

7.1.6   EESK stöder att medlemsstaterna åläggs en skyldighet att ta fram ett flerårigt investeringsprogram för järnvägsnäten på medellång och lång sikt som kan ge förvaltarna och operatörerna den säkerhet och det planeringsutrymme som krävs. Detta krav bör emellertid åtföljas av nya finansieringskällor, eftersom effekten annars riskerar att utebli. EESK förespråkar att denna finansiering uttryckligen tas upp vid översynen av sammanhållningspolitiken efter 2014. Med tanke på att huvuddelen av EU:s strukturfondsmedel och medel för social sammanhållning går till att finansiera väginfrastruktur, medan TEN-T-medlen i första hand är inriktade på järnvägsområdet, kan EESK endast stödja ett eventuellt inrättande av en gemensam transportfond om denna är neutral och balanserad vad gäller olika transportslag.

7.1.7   EESK ställer sig i princip bakom direktivförslagets krav på fleråriga avtal (sambandet mellan finansiering och resultat, företagsplaner), men anser att avtalens innehåll ska omfattas av subsidiaritetsprincipen. Avtalen bör för övrigt innehålla bestämmelser som garanterar att kostnadssänkningar återspeglas i sänkta avgifter för användarna.

7.1.8   För övrigt kan EU inte föreskriva vilken partner medlemsstaterna ska välja – t.ex. kontrollorganet för järnvägssektorn – för att yttra sig om deras investeringsprogram. EU kan inte heller föreskriva att detta organ ska kontrollera att den planerade budgetramen är tillräcklig för de planerade prestandamålen för infrastrukturen eller att en medlemsstat ska motivera varför den inte följer kontrollorganets rekommendationer.

7.1.9   Genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn kan åtminstone en del av de långsiktiga investeringarna tryggas. Detta förutsätter dock att det finns en lagstiftning som skapar en gynnsam europeisk ram för partnerskapen och att man kan uppnå en balans mellan de offentliga och de privata investerarnas skilda intressen och se till att allmännyttan respekteras så att järnvägsinfrastrukturen förblir offentlig egendom.

7.1.10   I syfte att hitta lämpliga finansieringskällor är det enligt EESK på sin plats att diskutera de incitament för investeringar som beskrivs i meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt”, nämligen förslag nr 15 om att ”undersöka möjligheterna att uppmuntra privata obligationslån för finansiering av europeiska projekt” och förslag nr 16 om att ”analysera vilka åtgärder som kan uppmuntra privata investeringar – särskilt långsiktiga investeringar som mer aktivt kan bidra till att uppfylla målen i strategin för Europa 2020”.

En annan källa till finansiering av järnvägsinfrastrukturen kan vara att enligt samma modell som i postdirektivet skapa en kompensationsfond till vilken alla som använder järnvägsnätet ska bidra, enligt villkor som återstår att fastställa.

7.2   Internalisering av externa kostnader/effekter

7.2.1   Det krävs samordnade initiativ från EU, medlemsstaterna och ländernas gemensamma myndigheter för att främja järnvägstransporter inom alla områden där man kan visa på komparativa fördelar med detta transportslag.

7.2.2   Utifrån detta perspektiv har kommissionen verkligen anledning att understryka att det är nödvändigt att ”garantera rättvisa konkurrensvillkor i förhållande till andra transportslag”, särskilt genom ”åtgärder för att internalisera de externa kostnaderna för transporter på ett samordnat och balanserat sätt för alla transportslag, så att avgifterna återspeglar de externa kostnader som samhället i stort måste bära”. Generellt sett är dock kommissionens förslag ändå inte lika långtgående som de förslag som EESK framfört i sammanhanget (3).

7.2.3   Frågan om konkurrens på den inre marknaden bör ställas främst med tanke på konkurrens mellan transportslagen – inte konkurrens inom själva järnvägssektorn.

Så länge som man i prissättningen för användning av transportinfrastrukturer inte beaktar de externa kostnaderna, miljökostnaderna och de sociala kostnaderna kommer snedvridningen av konkurrensen att kvarstå till nackdel för järnvägstransporter.

7.2.4   I kommissionens vitbok från 2001, ”Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden”, beskrivs planer på en internalisering av miljökostnaderna. EESK beklagar att detta vägval låter vänta på sig.

7.2.5   För att uppmuntra järnvägsföretag att investera i hållbar järnvägsteknik införs i det remitterade direktivförslaget en differentiering av avgifter för tillträde till järnvägsspår på grundval av bullerkaraktäristiken hos den rullande materiel som ingår i tåget.

Enligt uppgift från kommissionen (utan att det sägs i direktivförslaget) ska denna differentiering av tillträdesavgifterna genomföras genom sänkta tillträdeskostnader för företag som minskar bullret från sin rullande materiel. Trots att detta är en lovvärd åtgärd anser EESK ändå att den inte bör införas annat än om differentierade avgifter också blir obligatoriskt (och inte bara valfritt) för andra transportslag.

7.2.6   Även om EESK inte kan annat än tillstyrka detta första steg i rätt riktning, befarar kommittén att effekten för att minska snedvridningen av konkurrensen blir begränsad så länge som medlemsstaterna – inom ramen för det föreslagna så kallade Eurovinjettdirektivet – inte är skyldiga att utöver en infrastrukturavgift också tillämpa en avgift för samtliga externa kostnader.

7.3   Drift av järnvägsföretagen enligt affärsmässiga principer

7.3.1   Om en medlemsstat äger eller direkt eller indirekt kontrollerar ett järnvägsföretag ska medlemsstatens kontrollrätt enligt direktivförslaget begränsas till den generella policyn. Medlemsstaten ska inte ingripa i företagsledningens affärsmässiga beslut.

7.3.2   EESK anser att man i direktivet inte bör föreskriva vilka kontrollbefogenheter en styrelse ska ha, eftersom medlemsstaten som aktieägare i ett järnvägsföretag inte bör ha vare sig större eller mindre kontrollrättigheter än alla andra privata aktieägare.

7.4   Villkor för tillgång till tjänster

7.4.1   För att garantera en icke-diskriminerande tillgång till anläggningar för tjänster, dvs. järnvägsstationer (för resenärer, rangering, tågbildning, uppställning, godsterminaler, underhållsanläggningar, anläggningar för assistans, bogsering m.m.), som utnyttjas av företag i dominerande ställning, ska företagen vara organiserade på ett sådant sätt att de är oberoende i rättsligt och organisatoriskt avseende samt i fråga om beslutfattandet.

7.4.2   EESK anser att en sådan skyldighet att vara rättsligt, organisatoriskt och beslutsmässigt oberoende inte står i proportion till målet att garantera icke-diskriminering och att den äventyrar oersättliga befintliga strukturer och verksamheter.

7.4.3   EESK anser att det räcker med att kräva respekt för den skyldighet som leverantören av tjänster vid dessa anläggningar enligt gällande lagstiftning har att garantera en icke-diskriminerande och öppen tillgång till dessa. Denna bestämmelse räcker eftersom tillsynsmyndigheten ska ingripa om den berörda lagstiftningen inte respekteras.

7.4.4   EESK erinrar om att syftet med den offentliga finansieringen av dessa anläggningar för tjänster är att tillgodose allmänhetens behov. Tillgången till tjänsterna bör därför inte garanteras annat än om det tjänar samhällets intressen, i de fall där dessa anläggningar finansieras med offentliga medel.

7.5   Övervakning av marknaden

7.5.1   Enligt artikel 14 i förslaget till omarbetat direktiv ska gränsöverskridande avtal mellan medlemsstaterna anmälas till kommissionen, utan att det anges vilka avtal som avses. EESK anser att man bör ange att det i detta fall inte kan röra sig om avtal om allmän trafik.

7.5.2   Dessutom ger bestämmelserna i direktivet kommissionen rätt att under obegränsad tid anta delegerade rättsakter, vilket gör det möjligt att ändra bestämmelserna i bilagorna till det remitterade direktivet.

7.5.3   Eftersom vissa av bilagorna innehåller viktiga bestämmelser, och delegerade akter enligt fördraget endast får antas för att komplettera eller ändra icke väsentliga delar i rättsakten, anser EESK att det i detta fall är nödvändigt att använda sig av det ordinarie lagstiftningsförfarande som fastställs i unionens texter.

7.5.4   I bilaga VII till det föreslagna direktivet anges som en av de grundläggande principerna för avtal mellan behöriga myndigheter och infrastrukturförvaltare att avtalen ska innehålla bestämmelser om hantering av större driftsavbrott, inklusive en minimiservicenivå i händelse av eventuella strejker.

7.5.5   För att undvika felaktiga tolkningar och all misstanke om inblandning i medlemsstaternas nationella arbetslagstiftning (och därigenom en kränkning av subsidiaritetsprincipen), anser EESK att man bör ange att det handlar om en minimiservicenivå i de medlemsstater där en sådan service föreskrivs i den nationella lagstiftningen.

8.   Sammanfattning av meddelandet om kommissionens järnvägsstrategi för perioden 2011–2015

8.1   I meddelandet presenteras kommissionens järnvägsstrategi och de kompletterande initiativ som kommissionen kan komma att ta under de närmaste fem åren, exempelvis att

ta fram medel för utveckling av järnvägsinfrastrukturen,

utveckla fler specialiserade nät,

undanröja de administrativa och tekniska hindren,

garantera konkurrens på lika villkor i förhållande till övriga transportslag,

främja ett allmänt genomförande av ERTMS-systemet tillsammans med det europeiska tågkontrollsystemet (ETCS).

9.   Kommentarer om meddelandet om järnvägsstrategin för perioden 2011–2015

9.1   En absolut prioritering bör vara ett allmänt genomförande av det europeiska järnvägssignal- och trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) tillsammans med det europeiska tågkontrollsystemet (ETCS). För att genomföra detta krävs betydande investeringar och därför behövs EU-medel för finansieringen.

9.2   I kommissionens meddelande anges följande: ”Eftersom en mycket stor del av de inrikes passagerartransporterna tillhandahålls enligt avtal om allmän trafik kommer kommissionen också att undersöka villkoren för tilldelning av sådana avtal för järnvägstransporter i medlemsstaterna. En utvärdering av nuvarande praxis enligt förordning (EG) nr 1370/2007, som trädde i kraft i december 2009, är redan på gång.”

9.3   EESK förvånas över att kommissionen ägnar sig åt att utvärdera en förordning som endast har varit i kraft sedan den 3 december 2009 och som innehåller ett stort antal övergångsbestämmelser som bara delvis är tillämpliga. Denna brådska från kommissionens sida är oroande med tanke på att en del av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1370/2007 godkändes av kommissionen först efter långa och svåra diskussioner med Europaparlamentet och rådet.

9.4   EESK begär därför att bestämmelserna i artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1370/2007 respekteras och att kommissionen inom sex månader efter den 3 december 2014 lägger fram en rapport om förordningens genomförande. Först efter denna rapport kan eventuella korrigerande åtgärder införas.

9.5   EESK erinrar om att konkurrens inte är ett mål i sig, utan ett medel för att uppfylla EU:s mål. I fördragen understryks att konkurrensbestämmelserna måste vara förenliga med de allmännyttiga målen. Därför är det inte en ingående analys av ”järnvägsmarknaden” som behövs, utan en ingående analys av de marknader som ingår i denna. Dessa marknader har varierande egenskaper och kräver speciella bestämmelser i enlighet med sina särskilda lokala, regionala, interregionala eller transeuropeiska förutsättningar osv., eller beroende på om det handlar om passagerar- eller godstrafik (jfr protokoll 26). Dessutom kan järnvägstransporternas särart kräva initiativ som inte bara gäller konkurrens utan även samarbete mellan järnvägsföretagen.

Bryssel den 16 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  EUT C 27, 3.2.2009, s. 41.

(2)  EUT L 276, 20.10.2010, s. 22.

(3)  EUT C 317, 23.12.2009, s. 80.


BILAGA

till Yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Följande ändringsförslag fick mer än en fjärdedel av rösterna, men avslogs under debatten.

Punkt 7.1.9

Ändra enligt följande:

Genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn kan åtminstone en del av de långsiktiga investeringarna tryggas. Detta förutsätter dock att det finns en lagstiftning som skapar en gynnsam europeisk ram för partnerskapen och att man kan uppnå en balans mellan de offentliga och de privata investerarnas skilda intressen och se till att allmännyttan respekteras så att järnvägsinfrastrukturen.

Motivering

Ägandeformen av spåranläggningar etc. bör lämnas till förhandlingar vid partnerskap mellan offentliga och privata sektorn. Det viktiga är att anläggningarna kontrolleras som en del av den europeiska och nationella infrastrukturen.

Resultat av omröstningen

Röster för

:

67

Röster emot

:

88

Nedlagda röster

:

22

Punkt 7.2.3

Ändringsförslaget till punkt 7.4.3 hör samman med ändringsförslaget till punkt 1.6, och därför röstade man om dessa tillsammans.

Ändra enligt följande:

” Så länge som man i prissättningen för användning av transportinfrastrukturer inte beaktar , miljökostnaderna och de sociala kostnaderna kommer av konkurrensen att kvarstå till nackdel för järnvägstransporter.”

Motivering

Första meningen står direkt i strid med EU:s beslutade transportpolitik och bör utgå här. Konkurrens även inom järnvägssektorn är en integrerad del av järnvägspaketen. Eftersom inget trafikslag hittills internaliserat sina externa kostnader fullt ut – det gäller även järnvägen – bör sista stycket omformuleras enligt förslaget.

Punkt 1.6

Ändra enligt följande:

EESK beklagar att man långt ifrån lyckats skapa rättvisa konkurrensvillkor för transportslag och att otillräckliga åtgärder vidtagits för att internalisera de externa kostnaderna och effekterna genom att låta avgifterna återspegla de externa kostnader som samhället får bära.

Motivering

Det finns externa kostnader även inom järnvägssektorn, framför allt för buller, som inte internaliserats och skillnader i beskattning etc. som skiljer sig mellan transportslagen.

Resultat av omröstningen

Röster för

:

55

Röster emot

:

103

Nedlagda röster

:

23

Punkt 7.2.5

Ändra enligt följande:

För att uppmuntra järnvägsföretag att investera i hållbar järnvägsteknik införs i det remitterade direktivförslaget en differentiering av avgifter för tillträde till järnvägsspår på grundval av bullerkaraktäristiken hos den rullande materiel som ingår i tåget.

Enligt uppgift från kommissionen (utan att det sägs i direktivförslaget) ska denna differentiering av tillträdesavgifterna genomföras genom sänkta tillträdeskostnader för företag som minskar bullret från sin rullande materiel.

Motivering

Mot bakgrund av skrivningen i föregående punkter bör inte internalisering av bullerkostnader för järnvägen motsättas, men med villkor att det kan ske utan att konkurrenskraften skadas gentemot konkurrerande transportsätt.

Resultat av omröstningen

Röster för

:

57

Röster emot

:

110

Nedlagda röster

:

16

Punkt 7.4.2

Ändringsförslaget till punkt 7.4.2 hör samman med ändringsförslaget till punkt 1.7 och därför röstade man om dessa tillsammans.

Punkt 7.4.2 + 7.4.3 slås samman, ändra enligt följande:

EESK anser att

EESK anser att det med respekt för den skyldighet som leverantören av tjänster vid dessa installationer enligt gällande lagstiftning har att garantera en icke-diskriminerande och öppen tillgång till dessa. en sådan skyldighet att vara rättsligt, organisatoriskt och beslutsmässigt oberoende inte äventyrar de befintliga verksamheterna.

Motivering

Se även motiveringen under 1.7. Tillgången till de stora intermodala terminalerna och rangerbangårdarna etc. måste tillgodoses helt konkurrensneutralt för att en europeisk järnvägsmarknad ska kunna skapas. Detta är ett av de mest centrala kraven från den framväxande skaran oberoende järnvägsoperatörer, tillsammans med rättvis tilldelning av bankapacitet.

Punkt 1.7

Ändra enligt följande:

Vad gäller villkoren för tillgång till anläggningar för tjänster kan EESK stödja kravet på rättsligt, organisatoriskt och beslutsmässigt oberoende , .

Motivering

Terminalresurser och rangerbangårdar etc. tillhör naturligt den gemensamma infrastrukturen på en fri marknad. Erfarenheter visar att utan ett tydligt oberoende i fråga om sådana terminalresurser etc. kan nya järnvägsoperatörer inte garanteras likabehandling gentemot de tidigare nationella monopoloperatörerna. Risken för utnyttjande av dominerande ställning kan inte uteslutas. Jämför här även kommissionens egen bedömning av genomförandet av järnvägspaketen (punkt 3.3).

Resultat av omröstningen

Röster för

:

54

Röster emot

:

111

Nedlagda röster

:

21

Punkt 7.4.4

Stryk punkten:

Motivering

Om sådana installationer finansieras med skattemedel, bör de betraktas som infrastruktur och sålunda vara öppna för alla järnvägsoperatörer som trafikerar denna infrastruktur.

Resultat av omröstningen

Röster för

:

51

Röster emot

:

119

Nedlagda röster

:

20

Följande textavsnitt från facksektionens yttrande förkastades till förmån för de ändringsförslag som antogs av plenarförsamlingen, men de fick minst en fjärdedel av de avgivna rösterna.

Punkt 6

Ändra rubriken enligt följande:

Svårigheter och hinder för att uppnå

Resultat av omröstningen

Röster för

:

97

Röster emot

:

42

Nedlagda röster

:

18

Punkt 6.2

Ändra enligt följande:

Järnvägsinfrastruktur naturliga monopol. en verklig offentlig kontroll . kräver en harmonisk balansering av å ena sidan de ekonomiska och sociala villkoren, arbetsvillkoren samt villkoren för säkerhet och miljö och å andra sidan de ekonomiska och konkurrensmässiga villkoren.

Resultat av omröstningen

Röster för

:

118

Röster emot

:

36

Nedlagda röster

:

18


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/108


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om integritet och öppenhet på energimarknaderna”

KOM(2010) 726 slutlig

2011/C 132/21

Huvudföredragande: Edgardo Maria IOZIA

Den 22 december 2010 beslutade rådet att i enlighet med artikel 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om integritet och öppenhet på energimarknaderna

KOM(2010) 726 slutlig.

EESK:s presidium gav den 18 januari 2011 facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär (artikel 59 i arbetsordningen) beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utse Edgardo Maria IOZIA till huvudföredragande vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 16 mars), och antog följande yttrande med 150 röster för och 5 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning och slutsatser

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

1.1

EESK uttrycker sitt fulla stöd och sin uppskattning för kommissionens förslag till förordning som syftar till att främja åtgärder mot manipulation av grossistmarknaderna för energi och öka insynen i dessa. Dessa åtgärder grundar sig på en undersökning som Kommittén för europeiska tillsynsorgan och Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas har genomfört och som visar att det finns ett antal brister i regelverket när det gäller grossistmarknaderna för gas och energi.

1.2

EESK stöder beslutet att använda en förordning med stöd av artikel 194 i EUF-fördraget med hänsyn till behovet av ett helt gemensamt regelsystem och betydelsen av bestämmelserna i den nya artikeln i Lissabonfördraget om energi i allmänhet och utvecklingen av den inre marknaden i synnerhet, såsom anges i punkt 2.

1.3

EESK välkomnar beslutet att använda delegerade akter för att klargöra några viktiga punkter i förordningen såsom definitionen och tidsfristerna för insamling av uppgifter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, som innehåller detta nya administrativa instrument för förenkling av arbetet vid de europeiska institutionerna. Antagandet av de delegerade akter naska ske med full respekt för bestämmelserna i fördraget och de ska offentliggöras på lämpligt sätt. Kommittén förslår att man fastställer en tidsfrist för antagande av delegerade akter i enlighet med artikel 290, så att förordningen kan tillämpas snabbt och enhetligt. Utan delegerade akter kommer det i framtiden att vara en komplicerad uppgift att bekämpa otillbörlig marknadspåverkan. Kommittén rekommenderar att samtliga berörda aktörer i det civila samhället engageras i utarbetandet av delegerade akter och föreslår att några exempel införs i de inledande skälen.

1.4

EESK anser att effektiviteten hos de gränsöverskridande marknaderna ökar försörjningstryggheten, optimerar krishanteringen och begränsar riskerna för kostnadsökningar som alltid vältras över på slutanvändaren. Den gradvisa förbättringen på den interna energimarknaden gör det möjligt att uppnå väsentliga besparingar till gagn för både företag och privata hushåll.

1.5

De befogenheter som ska tilldelas de nationella regleringsmyndigheterna är enligt kommitténs uppfattning omfattande och inträngande. Ett förfarande bör utformas för att relativt snart kontrollera medlemsstaternas löfte att tilldela de nationella regleringsmyndigheterna effektiva inspektions- och utredningsbefogenheter som ska bygga på gemensamma och harmoniserade kriterier. Skillnader i regelverken har varit och är en av orsakerna till att förverkligandet av den gemensamma energimarknaden har försenats.

1.6

EESK välkomnar förordningens mål att stärka samordningen mellan de nationella myndigheter som reglerar energimarknaderna, de nationella myndigheter som reglerar finansmarknaderna, byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och Europeiska värdepapperstillsynskommittén. EESK har sedan länge förespråkat denna gradvisa integrationsprocess.

1.7

Kommittén är övertygad om att det nödvändigt att öka deltagarnas förtroende för marknaden, eftersom dessa måste vara säkra på att de arbetar på en marknad som bestraffar marknadsmissbruk med effektiva, avskräckande och proportionerliga påföljder. EESK rekommenderar att kommissionen övervakar tillämpningen av förordningen i medlemsstaterna, som bör samordna sina insatser för att det som hände på finansmarknaderna på grund av regleringsarbitrage inte ska upprepas på energimarknaden. Regleringsarbitrage gör det möjligt att utföra transaktioner i länder där regelverket är mer flexibelt eller tolerant när det gäller påföljder.

1.8

Kommittén undrar om kostnaderna för tillämpningen av förordningen bör betalas med allmänna medel eller om även marknadsoperatörerna bör bära en del av bördan. Detta är fallet i vissa länder, där t.ex. de myndigheter som övervakar finansmarknaderna delvis finansieras av dem som är underställda kontrollen.

1.9

Det är av avgörande betydelse att stärka samarbetet och samordningen mellan de systemansvariga för överföringssystemen. Inrättandet av ett europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen kommer att väsentligt öka möjligheten att utarbeta nätföreskrifter som kan säkerställa ett effektivt och öppet tillträde till överföringsnäten. Dessa nätföreskrifter bör överrensstämma med de i sig icke-bindande ramriktlinjer som byrån ska utfärda.

1.10

EESK noterar att det fortfarande råder olika villkor och diskriminering på grossistmarknaderna för energi inom EU. Marknadsintregationen är helt otillräcklig även till följd av strukturella brister i nätet och i synnerhet i de gränsöverskridande sammanlänkningarna. Det finns fortfarande betydande hinder för möjligheten till icke-diskriminerande tillträde till nätet och till försäljning av el. Tillsynsmyndigheternas kontroller har ännu inte nått samma effektivitetsnivå överallt och några marknader är fortfarande isolerade och ger inte tillträde till andra operatörer.

1.11

Därför stöder EESK kommissionens ansträngningar att undanröja hindren för upprättandet av en effektiv och integrerad inre marknad som ger fördelar åt producenter, operatörer och konsumenter.

1.12

EESK anser att det är nödvändigt att fortsätta att bygga ett energins Europa, där EU:s och konsumenternas allmänna intressen tillvaratas, energiförsörjningen säkerställs, den sociala, miljömässiga och ekonomiska hållbarheten bevaras med hjälp av lämpliga politiska åtgärder som garanterar att fördelarna sprids och att omkostnaderna är skäliga och där marknadens integritet försvaras som en nödvändig grundval för utvecklingen av den sociala marknadsekonomin.

1.13

Kommittén är medveten om energimarknadernas ökade beroende av finansmarknaderna. Ett nära samarbete mellan olika europeiska byråer och myndigheter som är satta att övervaka och skydda marknaderna är därför av grundläggande betydelse och kommittén välkomnar att förordningen om missbruk av och öppenhet på elenergi- och gasmarknaden har inspirerats av de generella reglerna för marknadsmissbruk som redan gäller inom finanssektorn och som kommer att uppdateras inom en snar framtid. Således bör den föreliggande förordningen samordnas med översynen av direktivet om marknadsmissbruk.

1.14

EESK önskar att de principer som ligger till grund för förslaget till nytt direktiv om marknadsmissbruk införlivas i förordningens slutgiltiga text. I synnerhet bör följande aspekter beaktas: ökad marknadsintegritet, effektivare tillämpning av lagstiftningen mot marknadsmissbruk, inskränkning av den nationella bestämmanderätten med avseende på det faktiska verkställandet av påföljderna och deras lämplighet och avskräckande effekt, införandet av harmoniserade standarder och minskningen av obefogade administrativa krav, i synnerhet för små och medelstora företag, samt behovet av att öka öppenheten och effektiviteten hos tillsynsmyndigheterna.

1.15

EESK understryker betydelsen av förbindelserna med tredjeländer och välkomnar att byrån upprätthåller sådana förbindelser och kan ingå avtal med internationella organisationer och myndigheter i tredjeländer.

2.   Inledning

2.1   Den inre marknaden för el och gas har undergått betydande förändringar. En av de viktigaste är utan tvekan att en mängd aktörer har fått tillträde till energibörserna och att den gränsöverskridande handeln blivit spridd inom EU, vilket bidragit till en optimal användning av energiproduktionen och utvidgat efterfrågebasen.

2.2   Ännu finns det många hinder på vägen mot förverkligandet av en effektiv, välfungerande inre marknad med rimliga priser. Konsumenterna har dragit stor nytta av utvecklingen av den inre marknaden. Utvecklingen går dock mycket långsamt på grund av motståndet från vissa monopolföretag som stöds av sina nationella regeringar. Ett typiskt exempel på detta är diskussionen om att skilja ägandet av produktion från ägandet av överföring och distribution, ett problem som ännu inte har kunnat lösas i flera viktiga medlemsstater, men som måste lösas före den 3 mars 2013.

2.3   De fem lagstiftningsåtgärder för el och gas som är kända som ”det tredje paketet” och som ska införlivas i all nationell lagstiftning för den 3 mars 2011 bidrar till att skapa bättre förutsättningar för förverkligandet av den inre marknaden.

2.4   Delvis på grund av minskningen av konsumtionen av el och gas har programmet för utveckling av sammankoppling mellan medlemsstaterna och mellan EU och dess partner i tredjeländer kraftigt försenats. Detta är ett av de främsta hindren för förverkligandet av den inre marknaden och som byrån ständigt måste övervaka.

2.5   Förseningarna i lagstiftningsarbetet har lett till en situation där grossistmarknaden för el och gas är sårbar för eventuella manipulationer och präglas av brister i öppenhet, vilket på lång sikt underminerar marknadens trovärdighet och operatörernas förtroende med stora skadeverkningar som följd.

2.6   Effektiviteten hos de gränsöverskridande marknaderna ökar försörjningstryggheten, optimerar krishanteringen och begränsar riskerna för kostnadsökningar som alltid vältras över på slutanvändaren. Den gradvisa förbättringen av den inre energimarknaden gör det möjligt att uppnå betydande besparingar till gagn för företagen och de enskilda konsumenterna genom att minska produktionens spridning, anpassa utbudet till efterfrågan på en likvid och effektiv marknad och garantera leveranser som är anpassade till specifika behov.

2.7   Mot denna bakgrund har kommissionen efter en noggrann analys lagt fram ett förslag till förordning för att främja integritet och öppenhet på marknaderna och förhindra otillbörlig marknadspåverkan.

3.   Kommissionens förslag

3.1   EU kommer säkert att vinna på att kunna räkna med en grossistmarknad för el och gas som är likvid, välordnad och välfungerande och framförallt skyddad från otillbörlig påverkan som skulle kunna få stora konsekvenser för slutanvändaren. Om målet att före 2015 upprätta en effektiv europeisk grossistmarknad för el ska kunna nås, måste man anta åtgärder som främjar en välordnad och smidig utveckling av marknaden.

3.2   År 2007 gav kommissionen Kommittén för europeiska tillsynsorgan och Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas i uppdrag att undersöka bristerna i regelverket för marknaderna och lägga fram förslag för att öka öppenheten och integriteten i transaktioner och kontrakt för el- och gasleveranser samt i derivaten.

3.3   Denna undersökning har varit mycket användbar och har utgjort grundvalen för kommissionens förslag.

3.4   Kommissionen föreslår att en förordning antas som i linje med direktivet om marknadsmissbruk uttryckligen förbjuder varje form av missbruk av grossistmarknaden för el och gas, i synnerhet insiderhandel och marknadsmissbruk. Förordningen gäller inte de relaterade finansiella instrumenten som redan omfattas av detta direktiv. Detta förslag bygger på artikel 194.1 a i EUF-fördraget som ger EU ansvaret för att garantera att den inre marknaden för el fungerar.

3.5   Förbudet mot insiderhandel åtföljs av en skyldighet för marknadsaktörerna att till allmänheten meddela den insiderinformation som de har tillgång till och som rör deras verksamhet och anläggningarnas kapacitet för produktion, lagring, förbrukning eller transport av el eller naturgas.

3.6   I enlighet med bestämmelserna i det nya fördraget, som anges i artikel 290 i EUF-fördraget, planerar kommissionen att anta delegerade akter, ett nytt lagstiftningsinstrument som gör det möjligt för kommissionen att genom ett förenklat förfarande ändra de tekniska specifikationerna i ett direktiv eller i en förordning.

3.7   De specifikationer som avser otillbörlig marknadspåverkan eller försök till otillbörlig marknadspåverkan kommer att utformas på grundval av delegerade akter från kommissionen. Dessa ska ta hänsyn till hur marknaderna fungerar och hur grossistmarknaderna för energi påverkas av produktionen, förbrukningen, användningen av överföringen eller användningen av den faktiska eller planerade lagringskapaciteten samt av de nätföreskrifter och ramriktlinjer som har antagits i enlighet med förordning (EG) nr 714/2009 och förordning (EG) nr 715/2009.

3.8   Förordningen ifråga ger byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter ansvaret för att övervaka förhandlingarna och samla in de uppgifter som krävs för att utvärdera utvecklingen på marknaden.

3.9   Byrån ska även samla in uppgifter genom registret om transaktioner som rör grossistmarknaderna för energi, inklusive handelsorder. Dessa uppgifter ska lämnas ut till de nationella regleringsmyndigheterna, finansmyndigheterna, konkurrensmyndigheterna och andra behöriga myndigheter.

3.10   Transaktionsregistren ska göra uppgifterna tillgängliga och finansmyndigheterna ska sin tur till byrån överlämna de rapporter om transaktioner som rör energiprodukter.

3.11   Enligt förordningen ska ett nära samarbete inledas mellan nationella myndigheter, bland annat mellan dessa myndigheter och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) och mellan byrån och ESMA.

3.12   Påföljderna ligger inom medlemsstaternas befogenhetsområde och medlemsstaterna ska vidta effektiva, proportionerliga och avskräckande åtgärder (för definitionerna, se artikel 2 i förordningen).

4.   EESK:s kommentarer

4.1   Kommittén ställer sig bakom kommissionens förslag som gör det möjligt att komma tillrätta med dålig insyn på marknaden och som indirekt stöder utvecklingen av den inre grossistmarknaden för el och gas.

4.2   EESK stöder helt valet av rättslig grund för förordningen. Artikel 194 ger implicit kommissionen befogenhet att anta akter för att utveckla och stärka den inre marknaden för energi. En förordning är utan tvekan det lämpligaste instrumentet att garantera en enhetlig standardisering som är omedelbart tillämplig och förenlig med de harmoniseringsmål som krävs för att den inre marknaden ska fungera väl.

4.3   Det råder fortfarande olika villkor och diskriminering på grossistmarknaderna för energi inom EU. Marknadsintregationen är helt otillräcklig till följd av strukturella brister i nätet och i synnerhet i de gränsöverskridande sammankopplingarna. Det finns fortfarande betydande hinder för möjligheten till icke-diskriminerande tillträde till nätet och till försäljning av el. Tillsynsmyndigheternas kontroller har ännu inte nått samma effektivitetsnivå överallt och några marknader är fortfarande isolerade och ger inte tillträde till andra operatörer. EESK rekommenderar att kommissionen övervakar medlemsstaternas tillämpning av EU-lagstiftningen, stöder projekten för sammankoppling och undanröjer hindren, bl.a. genom att införa sanktioner för hinder som står i vägen för förverkligandet av en effektiv och öppen inre marknad med skäliga kostnader.

4.4   De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen bedömer att marknadsutvecklingen påverkas av att kraven på insyn och bestämmelser om tillträde till infrastruktur inte är tillräckliga för att garantera en verklig, välfungerande, öppen och effektiv inre marknad.

4.5   De föreslagna åtgärderna underlättar marknadsutvecklingen. Det handlar om att motverka otillbörlig marknadspåverkan och marknadsmissbruk och att tillhandahålla operatörerna all känslig information om effektivitet och systemets fysiska status, som t.ex. produktion, tillgång och efterfrågan på el, beräkningar, nät- och sammanlänkningskapacitet, beräkningar av flaskhalsar i nätet, flöden och underhåll, balansering och reservkapacitet.

4.6   Att all nödvändig information finns tillgänglig samtidigt kommer att göra det möjligt för alla marknadsoperatörer att på lika villkor göra en global bedömning av tillgång och efterfrågan och bättre kunna tolka utvecklingen för grossistpriserna på el- och gasmarknaden.

4.7   Byrån bör inrätta en enhet för datainsamling och en inspektionsenhet med specialutbildad personal. Förordningen ger möjlighet att rekrytera ytterligare personal för att klara de arbetsuppgifter som tillkommit som en följd av byråns nya roll.

4.7.1   EESK begär att byrån varje år offentliggör ett meddelande om de initiativ som inletts, de resultat som uppnåtts genom denna förordning samt om utvecklingen av grossistmarknaden för energi.

4.8   Kommittén undrar om kostnaderna för tillämpningen av förordningen bör betalas med allmänna medel eller om även marknadsoperatörerna bör bära en del av bördan. Detta är fallet i vissa länder, där t.ex. de myndigheter som övervakar finansmarknaderna delvis finansieras av dem som är underställda kontrollen. Fördelen för operatörerna är uppenbar och insamling och spridning av marknadsuppgifter är ett instrument för öppenhet för alla, garanterad av den offentliga myndigheten, vilket är en direkt fördel för operatörerna. Dessutom är de planerade kostnaderna överkomliga för en solid och välutvecklad marknad.

4.9   De behöriga myndigheterna bör dessutom regelbundet kontrollera att de systemansvariga för överföringssystemen efterlever reglerna. Det är av avgörande betydelse att stärka samarbetet och samordningen mellan systemansvarige för överföringssystemen. Inrättandet av ett europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen (Entso), för vilket ett förslag till stadga kommer att läggas fram under våren 2011, kommer att väsentligt öka möjligheten att utarbeta nätföreskrifter som kan säkerställa ett effektivt och öppet tillträde till överföringsnäten i enlighet med förordning (EG) nr 714/2009. Dessa nätföreskrifter bör överensstämma med de ramriktlinjer som är icke-bindande och som byrån ska utfärda.

4.10   Entso bör verka med strängt iakttagande av konkurrensreglerna och gradvis harmonisera och integrera de gränsöverskridande nätverkskoderna utan att ersätta de nationella nätverkskoderna. Regionalt samarbete kan garantera den bästa strategin för att uppnå en integrerad inre marknad för energi. EESK välkomnar möjligheten att Entso organiseras i regionala områden inom ramen för ett allmänt samarbete.

4.11   Det regionala samarbetet har inletts på ett lovande sätt. Det regionala gasinitiativet (GRI) och det regionala elinitiativet (ERI) har gett utomordentliga resultat. EESK välkomnar varmt det engagemang som tillsynsmyndigheterna och marknadsaktörerna har visat för att lösa de komplexa problem som rör sammanlänkning och skapande av en öppen och effektiv marknad.

4.12   Ingåendet av ett avtal om detta, t.ex. mellan myndigheterna och de systemansvariga för överföringssystemen i Italien och Slovenien, har skapat förutsättningar för att hantera de problem som hänger samman med flaskhalsar och balansering med hjälp av förvarningssystem för de berörda områdena och balanserade och öppna lösningar marknadskopplingsmetoden. Genom denna metod samlas prognoser in för tillgång och efterfrågan med hjälp av en central operatör i syfte att öka effektiviteten på intradagsmarknaden.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   EESK stöder användandet av delegerade akter för att identifiera specifikationerna för definitioner och datainsamling. De delegerade akterna ska strikt följa bestämmelserna i EUF-fördraget. EESK anser att definitionerna i artikel 2 är alltför allmänna för en förordning. Förfarandet för att anta de delegerade akter som fastställer de specifikationer som avser definitioner av insiderinformation och otillbörlig marknadspåverkan i enlighet med artikel 5 i förordningen bör innehålla en tidsfrist för antagande av de delegerade akterna, vilket krävs enligt artikel 290 i EUF-fördraget, och lämpliga bestämmelser om hur dessa ska offentliggöras.

5.2   Utan enhetliga tolkningsregler finns det enligt EESK en risk att tillämpningen av förordningen kan orsaka störningar på marknaden om inte de nationella myndigheterna får hjälp med att utforma ett gemensamt utvärderingsförfarande och om de inte utvecklar ett heltäckande och allmänt accepterat regelverk om marknadsmissbruk. EESK föreslår att en tidsfrist fastställs för delegerade akter från kommissionen i syfte att skapa säkerhet på marknaden. Vid behov kan kommissionen alltid uppdatera akterna.

5.3   Artikel 7 innehåller liknande problem. EESK anser att ett datum bör fastställas då kommissionen senast ska anta delegerade akter om datainsamling, tidsplan och form och innehåll för den information som ska översändas. Ju mindre tid som förflyter efter det att EU:s beslutande organ antagit förordningen, desto effektivare kan förordningen tillämpas.

5.4   EESK anser att de befogenheter som ska tilldelas de nationella regleringsmyndigheterna är både omfattande och genomgripande. Kommittén begär dock större säkerhet för att förordningen tillämpas och undrar om det skulle kunna vara lämpligt att relativt snart se till att medlemsstaterna uppfyller sin skyldighet att garantera att de nationella myndigheterna får dessa utredningsbefogenheter. Skillnader i regelverken har varit och är en av orsakerna till att förverkligandet av den gemensamma energimarknaden har försenats.

5.5   Påföljderna bör enligt EESK vara enhetliga i samtliga medlemsstater så att inte regelarbitrage kan förekomma, dvs. att kontrakt ingås i det land där den minsta risken för påföljder finns. I lagstiftningen om marknadsmissbruk har man redan fastställt gemensamma normer för sanktionsordningarna och kommissionen hänvisar till detta i punkt 23 i förordningen. Grossistmarknaden för energi är en marknad där man handlar med energi för att möta behoven för import/export och därför har det ingen betydelse var förhandlingarna om gas- och elleveranserna sker.

5.6   EESK understryker betydelsen av förbindelserna med tredjeländer och välkomnar att byrån upprätthåller sådana förbindelser och kan ingå avtal med internationella organisationer och myndigheter i tredjeländer. EESK rekommenderar att artikel 14 ändras så att byrån tilldelas en allmän representationsbefogenhet som är specifikt kopplad till målen för denna förordning.

Bryssel den 16 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


3.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/113


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga” (Omarbetning)

KOM(2011) 29 slutlig – 2011/0011 (COD)

2011/C 132/22

Rådet och Europaparlamentet beslutade den 15 februari 2011 respektive den 14 februari 2011 att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (Omarbetning)

KOM(2011) 29 slutlig – 2011/0011 (COD).

Efter att ha konstaterat att förslaget är tillfredsställande och att kommittén inte har några invändningar beslutade kommittén vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars) med 180 röster för, 2 röster emot och 21 nedlagda röster att avge ett positivt yttrande om förslaget.

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON