ISSN 1725-2504

doi:10.3000/17252504.CE2011.102.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 102E

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

54 årgången
2 april 2011


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

III   Förberedande akter

 

RÅDET

2011/C 102E/01

Rådets ståndpunkt (EU) nr 7/2011 vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, om ändring av förordningarna (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av direktiven 87/250/EEG, 90/496/EEG, 1999/10/EG, 2000/13/EG, 2002/67/EG, 2008/5/EG och förordning (EG) nr 608/2004
Antagen av rådet den 21 februari 2011
 ( 1 )

1

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

 


III Förberedande akter

RÅDET

2.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 102/1


RÅDETS STÅNDPUNKT (EU) nr 7/2011 VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, om ändring av förordningarna (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av direktiven 87/250/EEG, 90/496/EEG, 1999/10/EG, 2000/13/EG, 2002/67/EG, 2008/5/EG och förordning (EG) nr 608/2004

Antagen av rådet den 21 februari 2011

(Text av betydelse för EES)

2011/C 102 E/01

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

I artikel 169 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att unionen ska bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås genom åtgärder som beslutas enligt artikel 114 i detta.

(2)

Den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel är en väsentlig del av den inre marknaden och bidrar i hög grad till att skydda medborgarnas hälsa och välbefinnande och till att tillvarata deras sociala och ekonomiska intressen.

(3)

För att uppnå en hög hälsoskyddsnivå för konsumenterna och garantera deras rätt till information bör det säkerställas att konsumenterna får lämplig information om de livsmedel som de konsumerar. Konsumenternas val kan påverkas av bland annat hälsomässiga, ekonomiska, miljömässiga, sociala och etiska överväganden.

(4)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (3) är det en allmän princip i livsmedelslagstiftningen att ge konsumenterna möjlighet att fatta medvetna beslut om de livsmedel de konsumerar och att förhindra förfaranden som kan vilseleda konsumenten.

(5)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (4) omfattar vissa aspekter av tillhandahållande av information till konsumenter, särskilt för att förhindra vilseledande handlingar och underlåtenhet att lämna information. De allmänna principerna om otillbörliga affärsmetoder bör kompletteras med särskilda bestämmelser om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna.

(6)

Unionsbestämmelser om livsmedelsmärkning som gäller alla livsmedel fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (5). Större delen av bestämmelserna i det direktivet är från 1978 och bör därför uppdateras.

(7)

I rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (6) fastställs bestämmelser om innehållet i och presentationen av näringsinformation på färdigförpackade livsmedel. Enligt dessa bestämmelser är det frivilligt att uppge näringsinformation, om inte ett näringsrelaterat påstående angående livsmedlet görs. Större delen av bestämmelserna i det direktivet är från 1990 och bör därför uppdateras.

(8)

De allmänna märkningskraven kompletteras med ett antal bestämmelser som gäller alla livsmedel under vissa omständigheter eller vissa kategorier av livsmedel. Det finns dessutom ett antal särskilda bestämmelser som gäller vissa livsmedel.

(9)

Även om de ursprungliga målen för och de centrala delarna i den nuvarande lagstiftningen om märkning ännu är giltiga, är det nödvändigt att effektivisera lagstiftningen för att säkerställa förenklad efterlevnad och större tydlighet för berörda parter och att modernisera den för att beakta ny utveckling på livsmedelsinformationsområdet.

(10)

Det finns ett allmänt intresse för sambandet mellan kost och hälsa samt för valet av en lämplig kost som passar den enskildes behov. I kommissionens vitbok av den 30 maj 2007 om en EU-strategi för hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma (nedan kallad kommissionens vitbok) framhålls att näringsdeklarationer är ett viktigt verktyg för att informera konsumenterna om livsmedlens sammansättning och hjälpa dem att göra medvetna val. I kommissionens meddelande av den 13 mars 2007”EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 – Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd” understryks att konsumenternas möjlighet att göra ett medvetet val är avgörande för såväl effektiv konkurrens som konsumenternas välbefinnande. Kunskap om grundläggande näringsprinciper och ändamålsenlig näringsinformation på livsmedel skulle göra det betydligt enklare för konsumenten att göra sådana medvetna val.

(11)

För att öka rättssäkerheten och säkerställa rationell och konsekvent tillämpning, är det lämpligt att upphäva direktiven 90/496/EEG och 2000/13/EG och ersätta dem med en enda förordning som ger såväl konsumenterna som näringslivet säkerhet och minskar den administrativa bördan.

(12)

För tydlighetens skull bör andra horisontella rättsakter upphävas och inarbetas i denna förordning, nämligen kommissionens direktiv 87/250/EEG av den 15 april 1987 om märkning som anger alkoholhalten efter volym i alkoholhaltiga drycker som är avsedda för konsumenten (7), kommissionens direktiv 1999/10/EG av den 8 mars 1999 om undantag från bestämmelserna i artikel 7 i rådets direktiv 79/112/EEG angående märkning av livsmedel (8), kommissionens direktiv 2002/67/EG av den 18 juli 2002 om märkning av livsmedel som innehåller kinin och livsmedel som innehåller koffein (9), kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 av den 31 mars 2004 om märkning av livsmedel och livsmedelsingredienser med tillsats av fytosteroler, fytosterolestrar, fytostanoler och/eller fytostanolestrar (10) samt kommissionens direktiv 2008/5/EG av den 30 januari 2008 om att andra uppgifter än de som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG ska anges på märkningen av vissa livsmedel (11).

(13)

Det är nödvändigt att fastställa gemensamma definitioner, principer, krav och förfaranden för att skapa en tydlig ram och en gemensam grund för unionsåtgärder och nationella åtgärder i fråga om livsmedelsinformation.

(14)

För att på ett allsidigt och utvecklingsinriktat sätt kunna tillhandahålla konsumenterna information om de livsmedel som de konsumerar, bör det finnas en bred definition av lagstiftning om livsmedelsinformation som omfattar både allmänna och särskilda bestämmelser samt en bred definition av livsmedelsinformation som även omfattar information som ges på andra sätt än på etiketten.

(15)

Unionsbestämmelserna bör endast tillämpas på företag, ett begrepp som förutsätter en viss kontinuitet i verksamheten och ett visst mått av organisation. Verksamhet som tillfällig hantering, servering och försäljning av livsmedel av privatpersoner i samband med t.ex. välgörenhetsevenemang eller lokala marknader och sammankomster bör inte omfattas av denna förordning.

(16)

Lagstiftningen om livsmedelsinformation bör vara tillräckligt flexibel för att kunna anpassas till nya informationskrav från konsumenterna och säkerställa balans mellan skyddet av den inre marknaden och hänsyn till konsumenternas olika uppfattning i medlemsstaterna.

(17)

Det huvudsakliga syftet med kravet på obligatorisk livsmedelsinformation bör vara att ge konsumenterna möjlighet att identifiera ett livsmedel och använda det på lämpligt sätt samt att göra val som passar deras individuella kostbehov. I detta syfte bör livsmedelsföretagarna göra den informationen mer lättillgänglig för personer med nedsatt syn.

(18)

För att lagstiftningen om livsmedelsinformation ska kunna anpassas till konsumenternas ändrade behov av information, bör man vid överväganden om behovet av obligatorisk livsmedelsinformation även ta hänsyn till att flertalet konsumenter vill att vissa uppgifter lämnas.

(19)

Nya obligatoriska krav på livsmedelsinformation bör emellertid endast införas om och när så är nödvändigt, i enlighet med principerna om subsidiaritet, proportionalitet och hållbarhet.

(20)

Lagstiftning om livsmedelsinformation bör förbjuda användning av information som skulle kunna vilseleda konsumenten, särskilt när det gäller vad som är utmärkande för livsmedlet, dess effekter eller andra egenskaper, eller som tillskriver livsmedel medicinska egenskaper. Detta förbud bör för att vara verksamt även gälla reklam för och presentation av livsmedel.

(21)

För att förhindra en fragmentering av bestämmelserna om livsmedelsföretagarnas skyldigheter när det gäller livsmedelsinformation bör deras skyldigheter på detta område förtydligas. Detta förtydligande bör vara förenligt med det ansvar inför konsumenten som avses i artikel 17 i förordning (EG) nr 178/2002.

(22)

En förteckning bör upprättas över alla obligatoriska uppgifter som i princip bör tillhandahållas för alla livsmedel som är avsedda för slutkonsumenter och storhushåll. I denna förteckning bör de uppgifter som redan krävs enligt befintlig lagstiftning behållas, med tanke på att detta allmänt anses vara ett värdefullt regelverk för konsumentinformation.

(23)

För att man ska kunna beakta förändringar och utveckling på livsmedelsinformationsområdet, bör kommissionen få befogenhet att tillåta att vissa uppgifter tillhandahålls på alternativa sätt. Samråd med berörda parter bör underlätta snabba och målinriktade ändringar av krav på livsmedelsinformation.

(24)

Vissa ingredienser eller andra ämnen eller produkter (till exempel processhjälpmedel) som används vid tillverkningen av livsmedel och fortfarande finns kvar i livsmedlet orsakar allergi eller intolerans hos konsumenter, och vissa av dessa allergier och intoleranser utgör en hälsorisk för de drabbade. Det är viktigt att det lämnas uppgifter om förekomsten av livsmedelstillsatser, processhjälpmedel och andra ämnen eller produkter som kan orsaka allergier eller intoleranser, så att konsumenter som lider av allergi eller intolerans mot ett livsmedel kan göra medvetna och säkra val.

(25)

Livsmedelsetiketter bör vara tydliga och begripliga för att hjälpa konsumenter som vill göra mer medvetna livsmedels- och kostval. Studier visar att läsbarheten är en viktig faktor för att öka möjligheten att informationen i märkningen påverkar konsumenterna och att liten teckenstorlek är en av de huvudsakliga orsakerna till att konsumenter är missnöjda med livsmedelsetiketter. En övergripande strategi bör dock utarbetas för att ta hänsyn till alla aspekter som rör läsbarhet.

(26)

För att säkerställa att livsmedelsinformation ges, är det nödvändigt att beakta samtliga sätt att tillhandahålla konsumenter livsmedel, även distansförsäljning av livsmedel. Även om det står klart att livsmedel som säljs på distans bör uppfylla samma informationskrav som livsmedel som säljs i affärer, är det nödvändigt att klargöra att den relevanta obligatoriska livsmedelsinformationen också i dessa fall bör finnas tillgänglig innan köpet avslutas.

(27)

För att konsumenterna ska få den livsmedelsinformation som de behöver för att kunna göra medvetna val, bör det även ges information om ingredienserna i alkoholhaltiga blanddrycker.

(28)

Det är även viktigt att konsumenterna ges information om andra alkoholhaltiga drycker. Det finns redan särskilda unionsbestämmelser för märkning av vin. I rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (12) fastställs bestämmelser som säkerställer att konsumenterna skyddas och får ordentlig information. Det är därför lämpligt att vin tills vidare undantas från kravet på ingrediensförteckning och näringsdeklaration. På samma sätt garanteras konsumentskyddet i förhållande till vissa alkoholhaltiga drycker genom rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (13), och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker (14). Därför bör samma undantag gälla för de drycker som omfattas av de två förordningarna.

(29)

Det är nödvändigt att drycker som är jämförbara med vin, aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker, aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter och spritdrycker behandlas lika samt att man ser till att samma krav enligt lagstiftningen om livsmedelsinformation tillämpas på dessa drycker. Därför bör undantaget från kravet på ingrediensförteckning och näringsdeklaration även gälla drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol och som framställs genom jäsning av frukter eller grönsaker, mjöd och alla typer av öl.

(30)

Kommissionen bör emellertid lägga fram en rapport inom fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft i vilken man tar upp frågan om någon dryckeskategori bör undantas från, i synnerhet, krav på att lämna uppgift om energivärdet och skälen till eventuella undantag, varvid hänsyn tas till behovet av att säkerställa överensstämmelse med andra relevanta unionspolitikområden. Kommissionen kan också, om det är nödvändigt, föreslå särskilda krav inom ramen för denna förordning.

(31)

Uppgift om ett livsmedels ursprungsland eller härkomstort bör lämnas, om avsaknad av denna uppgift kan antas vilseleda konsumenterna i fråga om produktens rätta ursprungsland eller härkomstort. Uppgift om ursprungsland eller härkomstort bör alltid lämnas på ett sätt som inte vilseleder konsumenten och baseras på tydligt fastställda kriterier som säkerställer lika villkor för näringslivet och förbättrar konsumenternas möjlighet att förstå informationen om ett livsmedels ursprungsland eller härkomstort. Dessa kriterier bör inte gälla uppgifter relaterade till livsmedelsföretagarens namn eller adress.

(32)

I vissa fall kan livsmedelsföretagare vilja ange ett livsmedels ursprung frivilligt för att fästa konsumenternas uppmärksamhet på varans kvaliteter. Även dessa uppgifter bör uppfylla de harmoniserade kriterierna.

(33)

I unionen är ursprungsmärkning, till följd av krisen kring bovin spongiform encefalopati, för närvarande obligatorisk för nötkött och nötköttsprodukter (15) och detta har skapat förväntningar från konsumenternas sida. Kommissionens konsekvensanalys bekräftar att kötts ursprung förefaller vara den viktigaste frågan för konsumenterna. Det finns flera slag av kött som konsumeras i stor mängd i unionen, till exempel kött från svin, får, get och fjäderfä. Det är därför lämpligt att införa obligatorisk ursprungsmärkning för sådana produkter. De specifika kraven på ursprungsmärkningen kan skilja sig åt beroende på slag av kött alltefter djurartens egenskaper. Det är lämpligt att genom genomförandesföreskrifter införa obligatoriska krav som kan variera beroende på vilket slag av kött det är fråga om, med beaktande av proportionalitetsprincipen och den administrativa bördan för livsmedelsföretagarna och tillsynsmyndigheterna.

(34)

Obligatoriska bestämmelser om ursprung har utvecklats på grundval av ett vertikalt synsätt till exempel när det gäller honung (16), frukt och grönsaker (17), fisk (18), nötkött och nötköttsprodukter (19) och olivolja (20). Det finns ett behov av att undersöka möjligheten att även kräva obligatorisk ursprungsmärkning för andra livsmedel. Det är därför lämpligt att uppmana kommissionen att utarbeta rapporter som täcker följande livsmedel: kött av annat slag än nötkött, kött från svin, får, get och fjäderfä samt mjölk, mjölk som ingår som ingrediens i mejeriprodukter, kött som används som ingrediens, obearbetade livsmedel, livsmedel med en enda ingrediens och ingredienser som utgör mer än 50 % av ett livsmedel. Mjölk är ett av de livsmedel för vilka ursprungsmärkning anses vara av särskilt intresse och kommissionens rapport om detta livsmedel bör göras tillgänglig så snart som möjligt. Kommissionen kan på grundval av slutsatserna i sådana rapporter vid behov lägga fram förslag om ändring av relevanta unionsbestämmelser eller ta nya initiativ områdesvis.

(35)

Unionens bestämmelser om ursprung som inte medför förmånsbehandling fastställs i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (21) och dess tillämpningsföreskrifter i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (22). Ett livsmedels ursprungsland kommer att fastställas enligt dessa bestämmelser, som livsmedelsföretagare och myndigheter känner till väl och som därför bör underlätta genomförandet av dem.

(36)

Näringsdeklarationen för ett livsmedel innehåller uppgifter om innehållet av energi och vissa näringsämnen i livsmedel. Obligatorisk näringsinformation bör underlätta utbildning av allmänheten i näringsfrågor och främja medvetna livsmedelsval.

(37)

I kommissionens vitbok framhålls vissa näringsämnen som påverkar folkhälsan, till exempel mättat fett, sockerarter eller natrium. Det är därför lämpligt att kraven på obligatorisk näringsinformation beaktar dessa ämnen.

(38)

Eftersom ett av målen för denna förordning är att ge slutkonsumenten en grund på vilken den kan göra medvetna val är det i detta hänseende viktigt att säkerställa att slutkonsumenten enkelt kan förstå den information som finns i märkningen. Det är därför lämpligt att i märkningen använda termen salt i stället för den motsvarande termen för näringsämnet, nämligen natrium.

(39)

Konsumenterna är i allmänhet inte medvetna om alkoholhaltiga dryckers potentiella bidrag till den totala kosten. Det är därför lämpligt att se till att det ges information om näringsinnehållet, särskilt i alkoholhaltiga blanddrycker.

(40)

För att säkerställa att unionslagstiftningen är konsekvent och enhetlig bör frivilliga näringspåståenden och hälsopåståenden på livsmedelsetiketter göras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (23).

(41)

För att undvika onödiga bördor för näringslivet bör vissa kategorier livsmedel, vilka är obearbetade eller för vilka näringsinformation inte är en avgörande faktor vid konsumenternas val, undantas från kravet på en obligatorisk näringsdeklaration, såvida det inte i annan unionslagstiftning föreskrivs att sådan information måste uppges.

(42)

Näringsinformationen bör vara enkel och lätt att förstå för att kunna tilltala genomsnittskonsumenten och tjäna det informationssyfte för vilket den lämnas, även med tanke på nuvarande kunskaper om näringsfrågor. Att delvis ge näringsinformationen på förpackningens framsida och delvis på förpackningens baksida skulle kunna förvirra konsumenterna. Därför bör näringsdeklarationen finnas i ett och samma synfält. Dessutom kan viss information upprepas frivilligt, till exempel på förpackningens framsida. Ett fritt val när det gäller den information som får upprepas skulle kunna förvirra konsumenterna. Därför är det nödvändigt att klargöra vilken information som får upprepas för att säkerställa att konsumenterna enkelt kan se den viktigaste näringsinformationen när de köper livsmedel.

(43)

För att uppmuntra livsmedelsföretagare att frivilligt lämna de uppgifter som förekommer i näringsdeklarationen även för livsmedel som kan undantas från krav på näringsdeklaration, till exempel alkoholhaltiga drycker och livsmedel som inte är färdigförpackade, bör det vara möjligt att endast uppge begränsade uppgifter ur näringsdeklarationen. Det är icke desto mindre lämpligt att tydligt fastslå vilka uppgifter som får lämnas frivilligt för att undvika att konsumenterna vilseleds på grund av livsmedelsföretagarnas fria val.

(44)

Det har nyligen inträffat förändringar när det gäller hur näringsdeklarationen uttrycks, på annat sätt än per 100 g/100 ml/portion, eller presenteras med användning av grafiska former eller symboler, av vissa medlemsstater och organ i livsmedelsbranschen. Sådana andra uttrycks- och presentationsformer kan vara till hjälp för konsumenterna så att de bättre förstår näringsdeklarationen. Det finns emellertid inte tillräckligt med uppgifter från hela unionen om hur genomsnittskonsumenten förstår och använder andra uttrycks- och presentationsformer av informationen. Det är därför lämpligt att tillåta att olika uttrycks- och presentationsformer utvecklas utifrån de kriterier som fastställs i denna förordning och att uppmana kommissionen att utarbeta en rapport om hur dessa uttrycks- och presentationsformer används, vilken effekt de har på den inre marknaden och huruvida ytterligare harmonisering är lämplig.

(45)

För att bistå kommissionen vid utarbetandet av denna rapport bör medlemsstaterna förse kommissionen med relevant information om användningen av andra uttrycks- och presentationsformer för näringsdeklaration på marknaden i deras territorium. Medlemsstaterna bör för att kunna göra detta ges befogenhet att begära av de livsmedelsföretagare som på marknaden i deras territorium släpper ut livsmedel med andra uttrycks- och presentationsformer att de anmäler till de nationella myndigheterna att sådana andra former används och att de lämnar relevanta motiveringar avseende uppfyllandet av de krav som föreskrivs i denna förordning.

(46)

Det är önskvärt att se till att det råder viss konsekvens i utvecklingen av andra uttrycks- och presentationsformer för näringsdeklarationer. Det är därför lämpligt att främja ständigt utbyte av bästa metoder och erfarenheter mellan medlemsstaterna och med kommissionen och uppmuntra berörda parter att delta i dessa utbyten.

(47)

Deklarationen i samma synfält av mängden näringsämnen och jämförelseindikatorer i en lätt igenkännlig form för att möjliggöra en bedömning av ett livsmedels näringsegenskaper bör i sin helhet betraktas som en del av näringsdeklarationen och bör inte behandlas som en grupp enskilda påståenden.

(48)

Erfarenheterna visar att frivillig livsmedelsinformation ofta utformas på ett sätt som försämrar den obligatoriska livsmedelsinformationens tydlighet. Det bör därför fastställas kriterier som hjälper livsmedelsföretagare och tillsynsmyndigheter att nå en balans mellan obligatorisk och frivillig livsmedelsinformation.

(49)

Medlemsstaterna bör få behålla rätten att, beroende på lokala faktiska förhållanden och omständigheter, fastställa bestämmelser om tillhandahållande av information om livsmedel som inte är färdigförpackade. Även om konsumenternas krav på annan information i dessa fall är begränsade, anses uppgifter om potentiella allergener vara mycket viktiga. Det finns uppgifter som tyder på att de flesta fallen av livsmedelsallergi kan spåras till livsmedel som inte är färdigförpackade. Information om potentiella allergener bör därför alltid tillhandahållas konsumenterna.

(50)

Medlemsstaterna bör inte kunna anta nationella bestämmelser på de områden som specifikt harmoniseras genom denna förordning om detta inte tillåts i unionslagstiftningen. Denna förordning bör inte hindra medlemsstater från att anta nationella bestämmelser på områden som inte specifikt harmoniseras i denna förordning.

(51)

Bestämmelserna om livsmedelsinformation bör kunna anpassas till sociala, ekonomiska och tekniska förhållanden som ändras snabbt.

(52)

Medlemsstaterna bör i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (24) utföra offentliga kontroller för att säkerställa att bestämmelserna i den här förordningen efterlevs.

(53)

Hänvisningar till direktiv 90/496/EEG i förordning (EG) nr 1924/2006 och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (25) bör uppdateras, så att hänsyn tas till den här förordningen. Förordningarna (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(54)

Oregelbunden och ofta förekommande uppdatering av krav på livsmedelsinformation kan medföra betydande administrativa bördor för livsmedelsföretagen, särskilt för små och medelstora företag. Det är därför lämpligt att se till att åtgärder som kan antas av kommissionen enligt de befogenheter den tilldelas genom denna förordning blir tillämpliga på samma dag varje kalenderår efter en lämplig övergångsperiod. Undantag från denna princip bör tillåtas i nödsituationer, om syftet med den berörda åtgärden är att skydda folkhälsan.

(55)

För att livsmedelsföretagare ska ha möjlighet att anpassa märkningen av sina produkter till de nya krav som införs genom denna förordning är det viktigt att föreskriva lämpliga övergångsperioder för tillämpningen av denna förordning.

(56)

Med hänsyn till de betydande ändringar i kraven på näringsdeklarationen som införs genom denna förordning, särskilt ändringar avseende innehållet i näringsdeklarationen, är det lämpligt att livsmedelsföretagarna tillåts börja tillämpa denna förordning före dess tillämpningsdag.

(57)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(58)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det gäller bl.a. tillhandahållandet av vissa obligatoriska uppgifter på annat sätt än på förpackningen eller etiketten, förteckningen över livsmedel som inte behöver åtföljas av en ingrediensförteckning, översynen av förteckningen över ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans, eller förteckningen över näringsämnen som får anges frivilligt. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

(59)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för bland annat uttrycksformerna för en eller flera uppgifter i form av piktogram eller symboler i stället för ord eller siffror, kontrasten mellan den tryckta texten och bakgrunden, sättet att ange datum för minsta hållbarhet, sättet att ange ursprungsland eller härkomstort för kött, de deklarerade värdenas noggrannhet när det gäller näringsdeklarationen, eller angivandet av näringsmängd per portion eller konsumtionsenhet. I enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget ska det i förväg fastställas regler och allmänna principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter genom en förordning som ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I avvaktan på att den nya förordningen antas fortsätter rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (26) att gälla, med undantag för det föreskrivande förfarandet med kontroll, som inte är tillämpligt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Denna förordning ger en grund för säkerställande av en hög konsumentskyddsnivå när det gäller livsmedelsinformation, med beaktande av att konsumenterna uppfattar information olika och har olika behov av information, samtidigt som den säkerställer att den inre marknaden fungerar smidigt.

2.   I denna förordning fastställs allmänna principer, krav och ansvarsområden i fråga om livsmedelsinformation, i synnerhet livsmedelsmärkning. I förordningen fastställs metoder som ska trygga konsumenternas rätt till information och förfaranden för tillhandahållande av livsmedelsinformation, med beaktande av behovet av tillräcklig flexibilitet för att kunna reagera på framtida utveckling och nya informationskrav.

3.   Denna förordning ska tillämpas på livsmedelsföretagare i alla steg i livsmedelskedjan där deras verksamhet rör tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna. Den ska tillämpas på alla livsmedel som är avsedda för slutkonsumenter, inklusive livsmedel som tillhandahålls av storhushåll och livsmedel som är avsedda för storhushåll.

4.   Denna förordning ska tillämpas utan det påverkar tillämpningen av de märkningskrav som föreskrivs i särskilda unionsbestämmelser om vissa livsmedel.

Artikel 2

Definitioner

1.   I denna förordning gäller följande definitioner:

a)

Definitionerna av livsmedel, livsmedelslagstiftning, livsmedelsföretag, livsmedelsföretagare, detaljhandel, utsläppande på marknaden och slutkonsument i artikel 2 och artikel 3 punkterna 1, 2, 3, 7, 8 och 18 i förordning (EG) nr 178/2002.

b)

Definitionerna av bearbetning, obearbetade produkter och bearbetade produkter i artikel 2.1 m, n och o i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (27).

c)

Definitionen av livsmedelsenzym i artikel 3.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (28).

d)

Definitionerna av livsmedelstillsats, processhjälpmedel och bärare i artikel 3.2 a och b samt i punkt 5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (29).

e)

Definitionen av arom i artikel 3.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel (30).

f)

Definitionerna av kött och maskinurbenat kött i punkterna 1.1 och 1.14 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (31).

g)

Definitionen av tekniker för distanskommunikation i artikel 2 led 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (32).

h)

Definitionen av reklam i artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (33).

i)

Definitionen av konstruerade nanomaterial i artikel 3.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 av den … om nya livsmedel (34)  (35).

2.   Dessutom gäller följande definitioner:

a)   livsmedelsinformation: information om ett livsmedel som görs tillgänglig för slutkonsumenterna genom en etikett, annat åtföljande material eller andra metoder, inklusive moderna tekniska verktyg eller muntlig kommunikation.

b)   lagstiftning om livsmedelsinformation: unionens bestämmelser om livsmedelsinformation, särskilt märkning, inklusive bestämmelser av allmän karaktär som gäller alla livsmedel under vissa omständigheter eller vissa kategorier av livsmedel och bestämmelser som endast gäller vissa livsmedel.

c)   obligatorisk livsmedelsinformation: de uppgifter som enligt unionsbestämmelserna måste tillhandahållas slutkonsumenterna.

d)   storhushåll: varje anläggning (inklusive ett fordon eller ett fast eller mobilt försäljningsstånd), t.ex. restauranger, personalrestauranger, skolor och sjukhus, vilken i sin affärsverksamhet tillagar livsmedel som är avsedda för leverans till slutkonsumenter och är färdiga för konsumtion utan ytterligare tillagning.

e)   färdigförpackat livsmedel: varje enskild vara som i oförändrat skick är avsedd att tillhandahållas slutkonsumenter och storhushåll och som består av ett livsmedel och den förpackning i vilken det placerades innan det erbjöds till försäljning, oavsett om förpackningen omsluter livsmedlet helt eller endast delvis, men i varje fall så att förpackningen omsluter livsmedlet på ett sådant sätt att innehållet inte kan ändras utan att förpackningen öppnas eller ändras.

f)   ingrediens: varje ämne eller produkt, inklusive aromer, livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer, och varje beståndsdel i en sammansatt ingrediens som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel och som finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form; restprodukter ska inte anses vara ingredienser.

g)   härkomstort: ort som det uppges att ett livsmedel kommer från och som inte är det ursprungsland som fastställts i enlighet med artiklarna 23–26 i förordning (EEG) nr 2913/92.

h)   sammansatt ingrediens: en ingrediens som i sig är en produkt av mer än en ingrediens.

i)   etikett: varje påskrift, märke, illustration eller annan beskrivning som återges i skrift, tryck, stencil, prägling, relief eller stämpel på en förpackning eller behållare som innehåller livsmedel eller som fästs på dessa.

j)   märkning: ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller ett livsmedel och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel.

k)   synfält: samtliga ytor på en förpackning som kan läsas ur en och samma synvinkel, vilket ger konsumenterna snabb och enkel tillgång till märkningsinformation genom att de kan läsa informationen utan att behöva vrida på förpackningen.

l)   föreskriven beteckning: den beteckning för ett livsmedel som föreskrivs i de unionsbestämmelser som gäller detta livsmedel eller, om sådana unionsbestämmelser inte finns, den beteckning som föreskrivs i de lagar och andra författningar som gäller i de medlemsstater där livsmedlet säljs till slutkonsumenter eller storhushåll.

m)   vedertagen beteckning: en beteckning som är accepterad som livsmedlets beteckning av konsumenterna i den medlemsstat där livsmedlet saluförs utan att beteckningen behöver ytterligare förklaringar.

n)   beskrivande beteckning: en beteckning som ger en beskrivning av livsmedlet och vid behov dess användning, som är tillräckligt tydlig för att konsumenter ska kunna få kännedom om dess sanna natur och särskilja det från andra varor som det skulle kunna förväxlas med.

o)   primär ingrediens: en eller flera ingredienser i ett livsmedel som utgör mer än 50 % av livsmedlet eller som konsumenten vanligtvis förknippar med livsmedlets beteckning och för vilken eller vilka det i de flesta fall krävs en mängdangivelse.

p)   datum för minsta hållbarhet för ett livsmedel: den dag fram till vilken livsmedlet vid rätt förvaring har kvar sina särskilda egenskaper.

q)   näringsämne: protein, kolhydrat, fett, fiber, natrium, vitaminer och mineraler som förtecknas i bilaga XIII till denna förordning, och ämnen som tillhör eller är beståndsdelar av en av dessa kategorier.

3.   I denna förordning avses med ett livsmedels ”ursprungsland” ett livsmedels ursprung som fastställts i enlighet med artiklarna 23–26 i förordning (EEG) nr 2913/92.

4.   De särskilda definitionerna i bilaga I ska också gälla.

KAPITEL II

ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR LIVSMEDELSINFORMATION

Artikel 3

Allmänna mål

1.   Syftet med att tillhandahålla livsmedelsinformation är att uppnå en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa och intressen genom att ge slutkonsumenterna möjlighet att göra medvetna val och använda livsmedel på ett säkert sätt, särskilt utifrån hälsomässiga, ekonomiska, miljömässiga, sociala och etiska överväganden.

2.   Syftet med lagstiftningen om livsmedelsinformation är att uppnå fri rörlighet i unionen för livsmedel som produceras och saluförs lagligt, vid behov med hänsyn till behovet av att skydda producenternas legitima intressen och främja produktion av varor av hög kvalitet.

3.   När nya krav införs i livsmedelslagstiftningen, ska det tas hänsyn till behovet av en övergångsperiod efter det att de nya kraven trätt i kraft, under vilken livsmedel vilkas etiketter inte uppfyller de nya kraven får släppas ut på marknaden och lager av sådana livsmedel som släppts ut på marknaden före övergångsperiodens slut får fortsätta att saluföras tills de är slutsålda.

Artikel 4

Principer för obligatorisk livsmedelsinformation

1.   Livsmedelsinformation som enligt lagstiftningen om livsmedelsinformation är obligatorisk ska särskilt gälla information i någon av följande kategorier:

a)

Information om livsmedlets identitet och sammansättning, egenskaper eller andra särdrag.

b)

Information om skydd av konsumenternas hälsa och säker användning av ett livsmedel. Detta gäller särskilt upplysningar om

i)

egenskaper hos sammansättningen som kan vara skadliga för hälsan hos vissa grupper av konsumenter,

ii)

hållbarhet, förvaring och säker användning,

iii)

hälsoeffekten, inklusive riskerna och följderna i samband med skadlig eller farlig konsumtion av ett livsmedel.

c)

Information om näringsegenskaper, så att konsumenterna, inbegripet konsumenter med särskilda kostbehov, kan göra medvetna val.

2.   När behovet av obligatorisk livsmedelsinformation övervägs, och för att göra det möjligt för konsumenter att göra medvetna val, ska det tas hänsyn till att flertalet konsumenter har ett stort behov av vissa uppgifter som de anser vara mycket viktiga, eller till allmänt erkända fördelar för konsumenten.

Artikel 5

Samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

Sådana unionsåtgärder inom ramen för lagstiftningen om livsmedelsinformation som sannolikt påverkar folkhälsan ska antas efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

KAPITEL III

ALLMÄNNA KRAV PÅ LIVSMEDELSINFORMATION OCH LIVSMEDELSFÖRETAGARNAS SKYLDIGHETER

Artikel 6

Grundläggande krav

Varje livsmedel som är avsett för slutkonsumenter eller storhushåll ska åtföljas av livsmedelsinformation i enlighet med denna förordning.

Artikel 7

Rättvisande information

1.   Livsmedelsinformation får inte vara vilseledande, i synnerhet

a)

när det gäller vad som är utmärkande för livsmedlet, särskilt dess art, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprungsland eller härkomstort, framställnings- eller produktionsmetod,

b)

genom att livsmedlet tillskrivs verkningar eller egenskaper som det inte har,

c)

genom att det antyds att livsmedlet har speciella egenskaper, då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper.

d)

genom att det i beskrivningen eller genom presentationer i bild antyds att produkten innehåller ett särskilt livsmedel eller en ingrediens trots att en beståndsdel som normalt förekommer naturligt eller en ingrediens som normalt används i det livsmedlet har bytts ut mot en annan beståndsdel eller ingrediens.

2.   Livsmedelsinformation ska vara korrekt, tydlig och lätt att förstå för konsumenten.

3.   Om inte annat följer av undantag i unionsrätten för naturliga mineralvatten och livsmedel för särskilda näringsändamål, får livsmedelsinformation inte tillskriva livsmedel egenskapen att förebygga, behandla eller bota mänskliga sjukdomar eller hänvisa till sådana egenskaper.

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska även tillämpas på

a)

reklam,

b)

presentationen av livsmedel, särskilt med avseende på deras form, utseende eller förpackning, de förpackningsmaterial som används och det sätt på vilket livsmedlen arrangeras samt den miljö i vilken de exponeras.

Artikel 8

Skyldigheter

1.   Den livsmedelsföretagare som är ansvarig för livsmedelsinformationen ska vara den företagare i vars namn eller firmanamn livsmedlet saluförs eller, om denna företagare inte är etablerad i unionen, den som importerar livsmedlet till unionsmarknaden.

2.   Den livsmedelsföretagare som är ansvarig för livsmedelsinformationen ska garantera att informationen finns tillgänglig och är korrekt i enlighet med tillämplig lagstiftning om livsmedelsinformation och krav i tillämpliga nationella bestämmelser.

3.   Livsmedelsföretagare som inte påverkar livsmedelsinformationen ska inte tillhandahålla livsmedel som de, på grundval av den information som de besitter i egenskap av fackmän, vet eller förmodar inte uppfyller tillämplig lagstiftning om livsmedelsinformation och krav i tillämpliga nationella bestämmelser.

4.   Livsmedelsföretagare får, inom företag som står under deras kontroll, inte ändra den information som åtföljer ett livsmedel om en sådan ändring skulle vilseleda slutkonsumenterna eller på annat sätt försämra konsumentskyddet eller slutkonsumenternas möjligheter att göra medvetna val. Livsmedelsföretagare är ansvariga för alla eventuella ändringar de gör i den livsmedelsinformation som åtföljer ett livsmedel.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2–4 ska livsmedelsföretagare, inom företag som står under deras kontroll, säkerställa att de krav i lagstiftningen om livsmedelsinformation och de tillämpliga nationella bestämmelser som är relevanta för deras verksamhet följs och kontrollera att dessa krav uppfylls.

6.   Livsmedelsföretagare ska, inom företag som står under deras kontroll, säkerställa att information om livsmedel som inte är färdigförpackade och som är avsedda för slutkonsumenterna eller för storhushåll lämnas vidare till den livsmedelsföretagare som tar emot livsmedlet, så att den obligatoriska livsmedelsinformationen vid behov kan tillhandahållas slutkonsumenterna.

7.   I följande fall ska livsmedelsföretagare, inom företag som står under deras kontroll, säkerställa att de obligatoriska uppgifter som krävs enligt artiklarna 9 och 10 finns på de färdigförpackade livsmedlen, på en etikett som anbringas på dessa eller i de handelsdokument som avser livsmedlen, om det kan garanteras att dessa dokument antingen åtföljer de livsmedel som de avser eller skickas före eller samtidigt med leveransen:

a)

När färdigförpackade livsmedel är avsedda för slutkonsumenter men saluförs i ett handelsled före försäljningen till slutkonsumenten och under förutsättning att försäljning till storhushåll inte äger rum i detta handelsled.

b)

När färdigförpackade livsmedel är avsedda för leverans till storhushåll för beredning, bearbetning eller uppdelning.

Trots vad som sägs i första stycket ska livsmedelsföretagare säkerställa att de uppgifter som avses i artikel 9.1 a, f, g och h även finns på den yttre förpackning i vilken de färdigförpackade livsmedlen presenteras när de saluförs.

8.   Livsmedelsföretagare som till andra livsmedelsföretagare levererar livsmedel som inte är avsedda för slutkonsumenter eller storhushåll ska säkerställa att dessa andra livsmedelsföretagare får tillräcklig information för att vid behov kunna uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.

KAPITEL IV

OBLIGATORISK LIVSMEDELSINFORMATION

AVSNITT 1

Innehåll och presentation

Artikel 9

Förteckning över obligatoriska uppgifter

1.   I enlighet med artiklarna 10–34 och om inget annat följer av undantagen i detta kapitel, ska följande uppgifter vara obligatoriska:

a)

Livsmedlets beteckning.

b)

Ingrediensförteckningen.

c)

Ingredienser eller processhjälpmedel förtecknade i bilaga II eller som härrör från ett ämne eller en produkt som förtecknas i bilaga II som orsakar allergi eller intolerans och som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel och finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form.

d)

Mängden av vissa ingredienser eller kategorier ingredienser.

e)

Livsmedlets nettomängd.

f)

Datum för minsta hållbarhet eller sista förbrukningsdag.

g)

Särskilda villkor för förvaring och/eller användning.

h)

Namn på eller firmanamn för och adress till det livsmedelsföretag som avses i artikel 8.1.

i)

Uppgift om ursprungsland eller härkomstort där så krävs enligt artikel 25.

j)

Bruksanvisning, om det utan en sådan skulle vara svårt att använda livsmedlet på rätt sätt.

k)

För drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol, den faktiska alkoholhalten uttryckt i volym.

l)

En näringsdeklaration.

2.   Uppgifterna i punkt 1 ska anges med ord och siffror. De kan som ett alternativ meddelas i form av piktogram eller symboler i stället för ord eller siffror om kommissionen har antagit genomförandeåtgärder enligt punkt 3, och i enlighet med sådana genomförandeåtgärder.

3.   Kommissionen kan i enlighet med det föreskrivande förfarandet i artikel 46.2 anta detaljerade bestämmelser om formerna för att uttrycka en eller flera uppgifter med hjälp av piktogram eller symboler i stället för ord eller siffror, med beaktande av information som visar att konsumenterna uppfattar detta på samma sätt.

Artikel 10

Ytterligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kategorier av livsmedel

1.   Förutom de uppgifter som anges i artikel 9.1 fastställs ytterligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kategorier av livsmedel i bilaga III.

2.   I syfte att garantera konsumentinformation för vissa typer eller kategorier av livsmedel och att hänsyn tas till tekniska framsteg, vetenskaplig utveckling, skyddet av konsumenthälsan eller säker användning av ett livsmedel, får kommissionen ändra bilaga III genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50, 51 och 52.

Artikel 11

Mått och vikt

Artikel 9 ska inte påverka tillämpningen av mer specifika unionsbestämmelser om mått och vikt.

Artikel 12

Tillgänglighet och placering för obligatorisk livsmedelsinformation

1.   Den obligatoriska livsmedelsinformationen ska finnas tillgänglig och vara lättåtkomlig, i enlighet med denna förordning, beträffande alla livsmedel.

2.   För färdigförpackade livsmedel ska den obligatoriska livsmedelsinformationen finnas direkt på förpackningen eller på en etikett fäst vid denna.

3.   För att säkerställa att konsumenten kan få tillgång till obligatorisk livsmedelsinformation på alternativa sätt som är bättre anpassade till vissa obligatoriska uppgifter får kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51 fastställa bestämmelser om tillgängliggörande av vissa obligatoriska uppgifter på annat sätt än på förpackningen eller etiketten.

4.   För livsmedel som inte är färdigförpackade gäller bestämmelserna i artikel 42.

Artikel 13

Presentation av obligatoriska uppgifter

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som antas enligt artikel 42.2 ska den obligatoriska livsmedelsinformationen placeras på väl synlig plats, så att den är lätt att se, klart läsbar och i förekommande fall outplånlig. Annan text, illustrationer eller annat infogat material får inte på något sätt dölja, skymma, avleda uppmärksamheten från eller avbryta den obligatoriska livsmedelsinformationen.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda unionsbestämmelser om vissa livsmedel i fråga om kraven i artikel 9.1 a–k, ska de obligatoriska uppgifterna i artikel 9.1, när de anges på förpackningen eller den etikett som är fäst vid denna, vara tryckta på förpackningen eller etiketten med en teckenstorlek där x-höjden som den definieras i bilaga IV är lika med eller större än 1,2 mm. De obligatoriska uppgifterna ska presenteras på ett sätt som säkerställer en betydande kontrast mellan den tryckta texten och bakgrunden.

3.   När det gäller förpackningar eller behållare vars största yta är mindre än 60 cm2, ska den teckenstorlek som avses i punkt 2 (x-höjden) vara lika med eller större än 0,9 mm.

4.   I syfte att säkerställa ett enhetligt genomförande av punkt 2 i den här artikeln får kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2 anta detaljerade bestämmelser om kontrasten mellan den tryckta texten och bakgrunden.

5.   I syfte att nå målen med denna förordning ska kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51 fastställa läsbarhetskriterier utöver dem som specificeras i punkt 2 i den här artikeln.

I samma syfte som det som avses i första stycket får kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51 utvidga kraven i punkt 6 i den här artikeln till att gälla ytterligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kategorier av livsmedel.

6.   De uppgifter som anges i artikel 9.1 a, e, f och k ska finnas i samma synfält.

7.   Punkt 6 ska inte tillämpas i de fall som anges i artikel 16.1 och 16.2.

Artikel 14

Distansförsäljning

1.   Utan att det påverkar informationskraven i artikel 9 ska följande gälla i fråga om färdigförpackade livsmedel som erbjuds till försäljning genom tekniker för distanskommunikation:

a)

Obligatorisk livsmedelsinformation, utom de uppgifter som föreskrivs i artikel 9.1 f, ska finnas tillgänglig innan köpet avslutas och finnas på stödmaterialet för distansförsäljningen eller tillhandahållas på andra lämpliga sätt som identifieras tydligt av livsmedelsföretagaren. Om andra lämpliga sätt används ska den obligatoriska livsmedelsinformationen tillhandahållas utan att livsmedelsföretagaren tar betalt för denna extra kostnad av konsumenterna.

b)

Alla obligatoriska uppgifter ska finnas tillgängliga när varan levereras.

2.   När livsmedel som inte är färdigförpackade erbjuds för försäljning genom distanskommunikation, ska de uppgifter som krävs enligt artikel 42 göras tillgängliga i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

3.   Punkt 1 a ska inte tillämpas på livsmedel som saluförs i varuautomater eller automatiserade affärslokaler.

Artikel 15

Språkkrav

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.2 ska obligatorisk livsmedelsinformation anges på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna i de medlemsstater där ett livsmedel saluförs.

2.   De medlemsstater där ett livsmedel saluförs får föreskriva att uppgifterna på deras territorium ska anges på ett eller flera av unionens officiella språk.

3.   Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte förhindra att uppgifterna anges på flera språk.

Artikel 16

Utelämnande av vissa obligatoriska uppgifter

1.   För returglas som har outplånlig märkning och därför saknar etikett, ring eller krage ska endast uppgifterna i artikel 9.1 a, c, e, f och l vara obligatoriska.

2.   För förpackningar eller behållare med en största yta som är mindre än 10 cm2 ska endast uppgifterna i artikel 9.1 a, c, e och f vara obligatoriska på förpackningen eller etiketten. De uppgifter som anges i artikel 9.1 b ska tillhandahållas på andra sätt eller göras tillgängliga på konsumentens begäran.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra unionsbestämmelser som kräver obligatorisk näringsdeklaration ska den deklaration som avses i artikel 9.1 l inte vara obligatorisk för de livsmedel som förtecknas i bilaga V.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra unionsbestämmelser som kräver en ingrediensförteckning eller obligatorisk näringsdeklaration ska de uppgifter som avses i artikel 9.1 b och l inte vara obligatoriska för

a)

viner som omfattas av bilaga XI b till förordning (EG) nr 1234/2007,

b)

produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 1601/91,

c)

drycker liknande dem som avses i leden a och b i denna punkt och som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol framställd genom jäsning av frukter eller grönsaker,

d)

mjöd,

e)

alla typer av öl, och

f)

spritdrycker enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 110/2008.

Senast den … (36) ska kommissionen lägga fram en rapport i vilken man tar upp tillämpningen av artiklarna 18 och 29.1 på de produkter som avses i denna punkt och frågan om någon dryckeskategori bör undantas från, i synnerhet, kravet på att tillhandahålla uppgift om energivärdet och skälen till eventuella undantag, varvid hänsyn tas till behovet av att säkerställa överensstämmelse med andra relevanta unionspolitikområden.

Kommissionen kan låta denna rapport åtföljas av ett lagstiftningsförslag där bestämmelser om en ingrediensförteckning eller obligatorisk näringsdeklaration för dessa produkter fastställs.

AVSNITT 2

Närmare bestämmelser om obligatoriska uppgifter

Artikel 17

Livsmedlets beteckning

1.   Livsmedlets beteckning ska vara dess föreskrivna beteckning. Om det inte finns någon sådan beteckning, ska livsmedlets beteckning vara dess vedertagna beteckning eller, om det inte finns någon vedertagen beteckning eller denna inte används, ska en beskrivande beteckning av livsmedlet ges.

2.   Det ska vara tillåtet att i den medlemsstat där livsmedlet saluförs använda den beteckning under vilken varan lagligen tillverkas och saluförs i den medlemsstat där tillverkningen äger rum. Om övriga bestämmelser i denna förordning, särskilt i artikel 9, inte är tillräckliga för att säkerställa att konsumenterna i den medlemsstat där varan saluförs får kännedom om livsmedlets verkliga beskaffenhet och kan särskilja det från livsmedel som det skulle kunna förväxlas med, ska livsmedlets beteckning emellertid åtföljas av ytterligare beskrivande information i anslutning till beteckningen.

3.   I undantagsfall får livsmedlets beteckning i den medlemsstat där tillverkningen äger rum inte användas i den medlemsstat där livsmedlet saluförs, när det livsmedel som beteckningen gäller (i den medlemsstat där tillverkningen äger rum) skiljer sig så mycket i fråga om sammansättning eller framställning från det livsmedel som är känt under denna beteckning (i den medlemsstat där livsmedlet saluförs) att punkt 2 inte är tillräcklig för att säkerställa att konsumenterna i den medlemsstat där livsmedlet saluförs ges korrekt information.

4.   Livsmedlets beteckning får inte ersättas med ett immaterialrättsligt skyddat namn, märkesnamn eller fantasinamn.

5.   Särskilda bestämmelser om livsmedlets beteckning och uppgifter som ska åtfölja den fastställs i bilaga VI.

Artikel 18

Ingrediensförteckning

1.   Ingrediensförteckningen ska ha en passande överskrift eller inledning som består av eller innehåller ordet ”ingrediens” eller ”ingredienser”. Förteckningen ska omfatta samtliga ingredienser i livsmedlet i fallande storleksordning efter den vikt som ingrediensen hade vid framställningstidpunkten.

2.   Ingredienserna ska, om så är tillämpligt, anges med sina specifika beteckningar i enlighet med de bestämmelser som fastställs i artikel 17 och bilaga VI.

3.   Alla ingredienser i form av konstruerade nanomaterial ska tydligt anges i ingrediensförteckningen. Ordet ”nano” ska stå inom parentes efter namnet på sådana ingredienser.

4.   Tekniska bestämmelser om tillämpningen av punkterna 1 och 2 i den här artikeln fastställs i bilaga VII.

Artikel 19

Utelämnande av ingrediensförteckningen

1.   Följande livsmedel behöver inte åtföljas av en ingrediensförteckning:

a)

Färsk frukt och färska grönsaker, inklusive potatis, som inte har skalats, delats i bitar eller behandlats på liknande sätt.

b)

Kolsyrat vatten, om det framgår av beskrivningen att vattnet har kolsyrats.

c)

Ättika som framställts genom jäsning och utvunnits ur en enda basprodukt och inte tillförts någon annan ingrediens.

d)

Ost, smör, fermenterad mjölk och fermenterad grädde som inte tillförts någon annan ingrediens än mjölkprodukter, enzymer och kulturer av mikroorganismer vilka är nödvändiga för framställningen eller det salt som behövs för framställning av annan ost än färskost och smältost.

e)

Livsmedel som består av endast en ingrediens, om

i)

livsmedlets beteckning är densamma som ingrediensens beteckning, eller

ii)

livsmedlets beteckning gör att ingrediensens art klart framgår.

2.   För att beakta relevansen för konsumenten av en ingrediensförteckning för vissa typer eller kategorier av livsmedel får kommissionen i undantagsfall och genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51 komplettera punkt 1 i den här artikeln, förutsatt att utelämnanden inte leder till att slutkonsumenten och storhushåll får otillräcklig information.

Artikel 20

Utelämnande av beståndsdelar i livsmedel från ingrediensförteckningen

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21 behöver följande beståndsdelar i ett livsmedel inte ingå i ingrediensförteckningen:

a)

De beståndsdelar i en ingrediens som under framställningsprocessen tillfälligt avskilts men senare åter tillförts livsmedlet i proportioner som inte överskrider de ursprungliga.

b)

Livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer

i)

vilkas förekomst i ett visst livsmedel uteslutande beror på att de ingått i en eller flera ingredienser i det aktuella livsmedlet, i enlighet med den ”carry-over”-princip som avses i artikel 18.1 a och b i förordning (EG) nr 1333/2008, förutsatt att de inte har någon teknisk funktion i den färdiga varan, eller

ii)

vilka används som processhjälpmedel.

c)

Bärare och ämnen som inte är livsmedelstillsatser men används på samma sätt och med samma syfte som bärare och som endast används i absolut nödvändiga mängder.

d)

Ämnen som inte är livsmedelstillsatser men används på samma sätt och med samma syfte som processhjälpmedel och finns kvar i den färdiga varan, om än i förändrad form.

e)

Vatten

i)

om vattnet används under framställningsprocessen enbart för att rekonstituera en ingrediens som används i koncentrerad eller torkad form, eller

ii)

om detta utgör en lag som normalt inte konsumeras.

Artikel 21

Märkning av vissa ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som antas enligt artikel 42.2 ska de uppgifter som avses i artikel 9.1 c anges i ingrediensförteckningen i enlighet med bestämmelserna i artikel 18.1, med en tydlig hänvisning till beteckningen på det ämne eller den produkt som förtecknas i bilaga II.

Om det inte finns någon ingrediensförteckning ska de uppgifter som avses i artikel 9.1 c innefatta ordet ”innehåller” följt av beteckningen på det ämne eller den produkt som förtecknas i bilaga II.

Om flera ingredienser eller processhjälpmedel i ett livsmedel härrör från ett enda ämne eller en enda produkt som förtecknas i bilaga II, ska det i märkningen klart framgå för varje relevant ingrediens eller processhjälpmedel.

Angivande av de uppgifter som avses i artikel 9.1 c ska inte krävas om livsmedlets beteckning innehåller en tydlig hänvisning till ämnet eller produkten i fråga.

2.   I syfte att garantera bättre information till konsumenten och att ta hänsyn till de senaste vetenskapliga och tekniska rönen ska kommissionen systematiskt ompröva och vid behov uppdatera förteckningen i bilaga II genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50, 51 och 52.

Artikel 22

Mängdangivelse för ingredienser

1.   Den mängd av en ingrediens eller kategori av ingredienser som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel ska anges, om ingrediensen eller kategorin av ingredienser i fråga

a)

ingår i livsmedlets beteckning eller vanligtvis förknippas med beteckningen av konsumenten, eller

b)

framhävs i märkningen genom ord, bild eller grafik, eller

c)

är nödvändig för att karakterisera livsmedlet och särskilja det från varor som det skulle kunna förväxlas med på grund av sin beteckning eller sitt utseende.

2.   Tekniska bestämmelser om tillämpningen av punkt 1, inklusive särskilda fall där mängden av vissa ingredienser inte behöver anges, fastställs i bilaga VIII.

Artikel 23

Nettomängd

1.   Ett livsmedels nettomängd ska uttryckas i liter, centiliter, milliliter, kilogram eller gram, och, beroende på vad som är lämpligt, anges i

a)

volymenheter i fråga om flytande produkter,

b)

viktenheter i fråga om andra produkter.

2.   För att konsumenten bättre ska förstå livsmedelsinformationen i märkningen får kommissionen för vissa specificerade livsmedel, genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51, fastställa ett annat uttryckssätt för nettomängd än det som anges i punkt 1 i den här artikeln.

3.   Tekniska bestämmelser om tillämpningen av punkt 1, inklusive särskilda fall där nettomängden inte behöver anges, fastställs i bilaga IX.

Artikel 24

Datum för minsta hållbarhet och sista förbrukningsdag

1.   För livsmedel som mikrobiologiskt är lättfördärvliga och därför efter en kort period kan antas utgöra en omedelbar fara för människors hälsa, ska datum för minsta hållbarhet ersättas med sista förbrukningsdag. Efter sista förbrukningsdag ska ett livsmedel anses som icke säkert i enlighet med artikel 14.2–14.5 i förordning (EG) nr 178/2002.

2.   Datumet i fråga ska anges i enlighet med bilaga X.

3.   För att säkerställa en enhetlig tillämpning av sättet att ange datum för minsta hållbarhet som avses i punkt 1 c i bilaga X får kommissionen anta tillämpningsföreskrifter i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2.

Artikel 25

Ursprungsland eller härkomstort

1.   Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar de märkningskrav som föreskrivs i särskilda unionsbestämmelser, särskilt rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (37) och rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (38).

2.   Uppgift om ursprungsland eller härkomstort ska vara obligatorisk

a)

i de fall där underlåtenhet att lämna denna uppgift skulle kunna vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets rätta ursprungsland eller härkomstort, i synnerhet om den information som åtföljer livsmedlet eller etiketten som helhet annars skulle antyda att livsmedlet har ett annat ursprungsland eller en annan härkomstort,

b)

för kött med de KN-nummer som förtecknas i bilaga XI; tillämpning av detta led förutsätter att de tillämpningsföreskrifter som avses i punkt 6 antas.

3.   Om ursprungsland eller härkomstort för ett livsmedel anges men inte är samma som ursprungslandet eller härkomstorten för den primära ingrediensen eller de primära ingredienserna

a)

ska uppgift om ursprungsland eller härkomstort anges även för den primära ingrediensen eller de primära ingredienserna i fråga, eller

b)

ska det anges att ursprungslandet eller härkomstorten för den primära ingrediensen eller de primära ingredienserna inte är samma som ursprungslandet eller härkomstorten för livsmedlet.

Tillämpning av denna punkt förutsätter att de tillämpningsföreskrifter som avses i punkt 6 antas.

4.   Inom fem år från den dag då punkt 2 b ska börja tillämpas, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av den obligatoriska uppgiften om ursprungsland eller härkomstort för de produkter som avses i den punkten.

5.   Senast den … (39) ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om den obligatoriska uppgiften med ursprungsland eller härkomstort för

a)

andra slag av kött än nötkött och de som avses i punkt 2 b,

b)

mjölk,

c)

mjölk som ingår som ingrediens i mejeriprodukter,

d)

kött som används som ingrediens,

e)

obearbetade livsmedel,

f)

livsmedel med en enda ingrediens,

g)

ingredienser som utgör mer än 50 % av ett livsmedel.

Dessa rapporter ska ta upp behovet av konsumentinformation, huruvida det är genomförbart att tillhandahålla den obligatoriska uppgift som avses i första stycket samt en kostnads-nyttoanalys avseende införandet av sådana åtgärder, inklusive de rättsliga effekterna för den inre marknaden och effekterna för den internationella handeln.

Kommissionen kan låta dessa rapporter åtföljas av förslag om ändring av relevanta unionsbestämmelser.

6.   Senast den … (40) ska kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2 anta genomförandeföreskrifter avseende tillämpningen av punkt 2 b i den här artikeln och tillämpningen av punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 26

Bruksanvisning

1.   Bruksanvisningen till ett livsmedel ska vara utformad så att livsmedlet kan användas på ett ändamålsenligt sätt.

2.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2 anta detaljerade föreskrifter om tillämpningen av punkt 1 i den här artikeln på vissa livsmedel.

Artikel 27

Alkoholhalt

1.   De bestämmelser som gäller uppgift om alkoholhalten uttryckt i volym ska, i fråga om varor som klassificerats enligt KN-nummer 2204, vara de som fastställs i de särskilda unionsbestämmelser som gäller dessa varor.

2.   Den faktiska alkoholhalten uttryckt i volym för andra drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol än dem som avses i punkt 1 ska anges i enlighet med bilaga XII.

AVSNITT 3

Näringsdeklaration

Artikel 28

Förhållande till annan lagstiftning

1.   Detta avsnitt gäller inte livsmedel som omfattas av följande lagstiftning:

a)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (41).

b)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (42).

2.   Detta avsnitt ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG av den 6 maj 2009 om livsmedel för särskilda näringsändamål (43) och de särdirektiv som avses i artikel 4.1 i det direktivet.

Artikel 29

Innehåll

1.   Den obligatoriska näringsdeklarationen ska innehålla följande uppgifter:

a)

Energivärde.

b)

Mängden av fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt.

I förekommande fall är det tillåtet att i nära anslutning till näringsdeklarationen ange att saltinnehållet uteslutande beror på naturligt förekommande natrium.

2.   I den obligatoriska näringsdeklarationen som avses i punkt 1 får även uppgift ges om mängd av en eller flera av följande:

a)

Transfetter.

b)

Enkelomättade fettsyror.

c)

Fleromättade fettsyror.

d)

Polyoler.

e)

Stärkelse.

f)

Fiber.

g)

De vitaminer eller mineralämnen som förtecknas i del A punkt 1 i bilaga XIII och som förekommer i betydande mängd enligt definitionen i del A punkt 2 i bilaga XIII.

3.   Om märkningen av ett färdigförpackat livsmedel innefattar den obligatoriska näringsdeklaration som avses i punkt 1 får information om energivärdet samt mängden av fett, mättat fett, sockerarter och salt upprepas på förpackningen.

4.   Om märkningen av de produkter som avses i artikel 16.4 innefattar en näringsdeklaration får deklarationens innehåll, med avvikelse från artikel 35.1, begränsas till att omfatta endast energivärdet.

5.   Om märkningen av de produkter som avses i artikel 42.1 innefattar en näringsdeklaration får deklarationens innehåll, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 42 och med avvikelse från artikel 35.1, begränsas till att omfatta endast

a)

energivärdet, eller

b)

energivärdet och mängden av fett, mättat fett, sockerarter och salt.

6.   För att beakta relevansen av uppgifter som avses i punkterna 2–5 i den här artikeln för konsumentinformationen får kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51, ändra förteckningen i punkterna 2–5 i den här artikeln genom att lägga till eller ta bort uppgifter.

Artikel 30

Beräkning

1.   Energivärdet ska beräknas med hjälp av de omräkningsfaktorer som förtecknas i bilaga XIV.

2.   Kommissionen får, genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51, anta omräkningsfaktorer för de vitaminer och mineralämnen som avses i del A punkt 1 i bilaga XIII för en noggrannare beräkning av innehållet av sådana vitaminer och mineralämnen i livsmedel. Dessa omräkningsfaktorer ska läggas till i bilaga XIV.

3.   Energivärdet och mängden av näringsämnen som avses i artikel 29.1–29.5 ska vara de som finns i livsmedlet vid försäljning.

Vid behov får denna information avse livsmedlet efter tillagning, under förutsättning att tillräckligt detaljerade tillagningsanvisningar lämnas och att informationen gäller livsmedlet när det är färdigt att konsumeras.

4.   De deklarerade värdena ska vara genomsnittsvärden som, beroende på det enskilda fallet, grundar sig på

a)

tillverkarens analys av livsmedlet,

b)

en beräkning baserad på de kända eller faktiska genomsnittsvärdena för de använda ingredienserna, eller

c)

en beräkning baserad på allmänt fastställda och godtagna uppgifter.

Kommissionen får, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2, anta detaljerade regler för enhetlig tillämpning av denna punkt i fråga om de deklarerade värdenas noggrannhet, t.ex. skillnaderna mellan de deklarerade värdena och de värden som fastställs i samband med offentliga kontroller.

Artikel 31

Uttryck per 100 g eller per 100 ml

1.   Energivärdet och mängden av näringsämnen som avses i artikel 29.1–29.5 ska anges med de måttenheter som förtecknas i bilaga XV.

2.   Energivärdet och mängden av näringsämnen som avses i artikel 29.1–29.5 ska anges per 100 g eller per 100 ml.

3.   Om innehållet av vitaminer och mineralämnen deklareras ska det utöver den uttrycksform som avses i punkt 2 anges i procent av referensintaget i del A punkt1 i bilaga XIII, per 100 g eller per 100 ml.

4.   Energivärdet och mängden av näringsämnen som avses i artikel 29.1, 29.3, 29.4 och 29.5 får utöver den uttrycksform som avses i punkt 2 i den här artikeln i förekommande fall anges i procent av referensintaget i del B i bilaga XIII, per 100 g eller per 100 ml.

Artikel 32

Näringsmängd per portion eller konsumtionsenhet

1.   I följande fall får det energivärde och den mängd näringsämnen som avses i artikel 29.1–29.5 uttryckas per portion och/eller per konsumtionsenhet förutsatt att detta lätt känns igen av konsumenterna och att portionen eller enheten kvantifieras på etiketten och att antalet portioner eller enheter i paketet anges:

a)

Utöver uttrycksformen per 100 g eller per 100 ml i artikel 31.2.

b)

Utöver uttrycksformen per 100 g eller per 100 ml i artikel 31.3 när det gäller mängden vitaminer och mineralämnen.

c)

Utöver eller i stället för uttrycksformen per 100 g eller per 100 ml i artikel 31.4.

2.   Genom undantag från artikel 31.2 får energivärdet och mängden näringsämnen och/eller procentandelen av referensintaget i del B i bilaga XIII i de fall som avses i artikel 29.3, 29.4 och 29.5 uttryckas enbart per portion eller konsumtionsenhet.

3.   Den portionsstorlek eller enhet som används ska anges nära näringsdeklarationen.

4.   För att säkerställa en enhetlig tillämpning av näringsdeklarationens uttryck per portion eller per konsumtionsenhet och ge kunden en enhetlig grund för jämförelser får kommissionen, med beaktande av konsumenternas faktiska konsumtionsbeteende samt kostrekommendationer, anta regler om uttryck per portion eller per konsumtionsenhet för vissa kategorier av livsmedel, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2.

Artikel 33

Presentation

1.   De uppgifter som avses i artikel 29.1 och 29.2 ska finnas i samma synfält. Uppgifterna ska presenteras tillsammans i ett tydligt format och i förekommande fall stå i den ordningsföljd som anges i bilaga XV.

2.   De uppgifter som avses i artikel 29.1 och 29.2 ska anges i tabellform med siffrorna under varandra, om utrymmet tillåter detta. Om utrymmet inte tillåter detta, ska deklarationen göras som löpande text.

3.   De uppgifter som avses i artikel 29.3 får anges tillsammans

a)

i ett annat synfält än det som avses i punkt 1 i den här artikeln, och

b)

i en annan form än den som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

4.   De uppgifter som avses i artikel 29.4 och 29.5 får anges i en annan form än den som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

5.   Om energivärdet eller mängden av näringsämnen i en vara är obetydlig, får informationen om dessa näringskomponenter ersättas med en upplysning såsom ”Innehåller obetydlig mängd av … ” i anslutning till näringsdeklarationen, när en sådan finns.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna punkt får kommissionen, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2, anta regler avseende energivärde och mängden näringsämnen enligt artikel 29.1–29.5 som kan betraktas som försumbara.

6.   För att säkerställa en enhetlig tillämpning av sättet att presentera näringsdeklarationen i de former som avses i punkterna 1–4 i den här artikeln får kommissionen anta tillämpningsföreskrifter i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2.

Artikel 34

Ytterligare uttrycks- och presentationsformer

1.   Utöver de uttrycksformer som avses i artiklarna 31.2, 31.4 och 32 samt den presentationsform som avses i artikel 33.2 kan energivärdet och mängden av näringsämnen som avses i artikel 29.1–29.5 få en annan uttrycksform och/eller presenteras på andra sätt genom grafiska former eller symboler utöver ord eller siffror, förutsatt att samtliga följande krav är uppfyllda:

a)

Uttrycks- och presentationsformerna vilseleder inte konsumenten i enlighet med vad som avses i artikel 7.

b)

Uttrycks- och presentationsformerna syftar till att göra det lättare för konsumenterna att förstå livsmedlets bidrag till eller betydelse för kostens energi- och näringsinnehåll.

c)

Det finns belägg för att genomsnittskonsumenten kan förstå dessa uttrycks- och presentationsformer.

d)

Om andra uttrycksformer används, ska dessa grunda sig på antingen harmoniserade referensintag eller, om sådana inte finns, allmänt erkända vetenskapliga råd om intag av energi eller näringsämnen.

2.   Medlemsstaterna får rekommendera livsmedelsföretagare att använda en eller flera ytterligare uttrycks- eller presentationsformer för näringsdeklaration som de anser bäst uppfyller de krav som anges i punkt 1 a–d. Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen uppgifter om sådana ytterligare uttrycks- och presentationsformer.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa en lämplig kontroll av ytterligare uttrycks- och presentationsformer för näringsdeklaration som finns på marknaden inom deras territorium.

För att underlätta kontrollen av användningen av sådana ytterligare uttrycks- eller presentationsformer får medlemsstaterna kräva att livsmedelsföretagare som på marknaden i deras territorium släpper ut livsmedel med sådan information ska anmäla till den behöriga myndigheten sådan användning av en ytterligare uttrycks- eller presentationsform och lämna relevanta motiveringar avseende uppfyllandet av de krav som anges i punkt 1 a–d. I sådana fall får information om upphörande av användning av sådana ytterligare uttrycks- eller presentationsformer också krävas.

4.   Kommissionen ska underlätta och organisera informationsutbytet mellan medlemsstaterna, kommissionen och berörda parter i frågor som rör användningen av ytterligare uttrycks- eller presentationsformer för näringsdeklaration.

5.   Mot bakgrund av gjorda erfarenheter ska kommissionen senast den … (44) förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om användningen av ytterligare uttrycks- och presentationsformer, om deras effekt på den inre marknaden och om huruvida det är lämpligt med ytterligare harmonisering av dessa uttrycks- och presentationsformer. För detta ändamål ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen relevant information när det gäller användningen av sådana ytterligare uttrycks- eller presentationsformer på marknaden inom deras territorium. Kommissionen kan låta denna rapport åtföljas av förslag om ändring av relevanta unionsbestämmelser.

6.   För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska kommissionen, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2, anta detaljerade regler för tillämpningen av punkterna 1, 3 och 4 i den här artikeln.

KAPITEL V

FRIVILLIG LIVSMEDELSINFORMATION

Artikel 35

Tillämpliga krav

1.   Om den livsmedelsinformation som avses i artiklarna 9 och 10 ges på frivillig basis, ska denna information uppfylla kraven i kapitel IV avsnitten 2 och 3 i denna förordning.

2.   Livsmedelsinformation som ges på frivillig basis ska uppfylla följande krav:

a)

Den ska inte vilseleda konsumenten, i enlighet med vad som avses i artikel 7.

b)

Den ska inte vara tvetydig eller förvirrande för konsumenten.

c)

Den ska i förekommande fall vara grundad på relevanta vetenskapliga uppgifter.

3.   Kommissionen får, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 46.2 anta tillämpningsföreskrifter för tillämpningen av de krav som avses i punkt 2 i den här artikeln för frivillig livsmedelsinformation om eventuell och oavsiktlig förekomst i livsmedel av ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans.

4.   För att konsumenterna ska få lämplig information när frivillig livsmedelsinformation ges av livsmedelsföretagare på ett avvikande sätt som kan vilseleda eller förvirra konsumenten får kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51, anta föreskrifter om ytterligare fall med frivillig livsmedelsinformation utöver det som avses i punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 36

Presentation

Frivillig livsmedelsinformation får inte anges så att den obligatoriska livsmedelsinformationen inte får tillräckligt utrymme.

KAPITEL VI

NATIONELLA ÅTGÄRDER

Artikel 37

Nationella åtgärder

1.   Medlemsstaterna får inte anta eller bibehålla nationella åtgärder på de områden som specifikt harmoniseras genom denna förordning om detta inte är tillåtet i unionsrätten. Dessa nationella åtgärder får inte hindra den fria rörligheten för varor.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 38 får medlemsstaterna anta nationella åtgärder på de områden som inte specifikt harmoniseras genom denna förordning, såvida de inte förbjuder, hindrar eller begränsar den fria rörligheten för varor som är förenliga med denna förordning.

Artikel 38

Nationella åtgärder om ytterligare obligatoriska uppgifter

1.   Utöver de obligatoriska uppgifter som avses i artiklarna 9.1 och 10 får medlemsstaterna, i enlighet med förfarandet i artikel 43, anta åtgärder enligt vilka det krävs ytterligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kategorier av livsmedel, om det motiveras av minst ett av nedanstående skäl:

a)

Skydd av folkhälsan.

b)

Skydd av konsumenterna.

c)

Förebyggande av bedrägeri.

d)

Skydd av industriella och kommersiella äganderätter, uppgifter om ursprung och registrerade ursprungsbeteckningar samt förebyggande av illojal konkurrens.

2.   Medlemsstaterna får tillämpa punkt 1 för att införa åtgärder rörande obligatorisk uppgift om livsmedels ursprungsland eller härkomstort, endast om det finns ett bevisat samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung eller härkomst. När medlemsstaterna anmäler dessa åtgärder till kommissionen, ska de lägga fram belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig.

Artikel 39

Mjölk och mjölkprodukter

Medlemsstaterna får anta bestämmelser som medger undantag från artiklarna 9.1 och 10.1 för mjölk och mjölkprodukter i returglas.

De ska utan dröjsmål överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Artikel 40

Alkoholhaltiga drycker

Medlemsstaterna får, i avvaktan på antagandet av de unionsbestämmelser som avses i artikel 16.4, behålla nationella åtgärder om förteckning av ingredienser i drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol.

Artikel 41

Uttryck för nettomängd

I avsaknad av sådana unionsbestämmelser som avses i artikel 23.2 när det gäller uttryck för nettomängd för vissa livsmedel på annat sätt än det som föreskrivs i artikel 23.1 får medlemsstaterna behålla nationella åtgärder som antagits före den … (45).

Senast den … (46) ska medlemsstaterna informera kommissionen om sådana åtgärder. Kommissionen ska uppmärksamma övriga medlemsstater på dessa.

Artikel 42

Nationella åtgärder för livsmedel som inte är färdigförpackade

1.   För livsmedel som erbjuds till försäljning till slutkonsumenter eller storhushåll utan att vara färdigförpackade eller för livsmedel som förpackas på försäljningsstället på konsumentens begäran eller är färdigförpackade för direkt försäljning

a)

är tillhandahållande av de uppgifter som anges i artikel 9.1 c obligatoriskt,

b)

är de övriga uppgifter som anges i artiklarna 9 och 10 inte obligatoriska om inte medlemsstaterna antar åtgärder som föreskriver att några av eller alla dessa uppgifter eller delar av dem ska tillhandahållas.

2.   Medlemsstaterna får anta åtgärder om hur de uppgifter eller delar av uppgifter som anges i punkt 1 ska göras tillgängliga, och i förekommande fall om vilken uttrycks- eller presentationsform som ska användas.

3.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål överlämna texten till de åtgärder som avses i punkt 1 b och punkt 2 till kommissionen.

Artikel 43

Anmälningsförfarande

1.   När det hänvisas till denna artikel, ska den medlemsstat som anser det vara nödvändigt att anta ny lagstiftning om livsmedelsinformation i förväg anmäla de planerade åtgärderna och skälen för dessa till kommissionen och de andra medlemsstaterna.

2.   Kommissionen ska samråda med ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, inrättad genom artikel 58.1 i förordning (EG) nr 178/2002, om den anser att ett sådant samråd behövs eller om någon medlemsstat begär det.

3.   Den medlemsstat som anser det vara nödvändigt att anta ny lagstiftning om livsmedelsinformation får vidta de planerade åtgärderna först tre månader efter den anmälan som avses i punkt 1, förutsatt att kommissionen inte lämnat ett negativt yttrande.

4.   Om kommissionens yttrande är negativt, och innan den period som avses i punkt 3 har löpt ut, ska kommissionen inleda det föreskrivande förfarande som anges i artikel 46.2 för att avgöra om de planerade åtgärderna kan genomföras, om nödvändigt efter lämpliga ändringar.

5.   Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (47) ska inte tillämpas på de åtgärder som omfattas av anmälningsförfarandet i denna artikel.

KAPITEL VII

GENOMFÖRANDE-, ÄNDRINGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 44

Ändringar av bilagorna

Kommissionen får, för att bättre kunna ta hänsyn till tekniska framsteg, vetenskaplig utveckling, konsumenternas hälsa eller konsumenternas informationsbehov, med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 10.2 och 21.2 om ändring av bilagorna II och III, genom delegerade akter i enlighet med artikel 49 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 50 och 51, ändra bilagorna till denna förordning.

Artikel 45

Övergångsperiod och tillämpningsdag för genomförandeåtgärder eller delegerade akter

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i den här artikeln, ska kommissionen vid utövandet av de befogenheter som den tilldelats enligt denna förordning att anta åtgärder i enlighet med det föreskrivande förfarande som anges i artikel 46.2 eller genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 49–52

a)

fastställa en lämplig övergångsperiod för tillämpningen av de nya åtgärderna, under vilken livsmedel vilkas etiketter inte överensstämmer de nya åtgärderna får släppas ut på marknaden och efter vilken lager av sådana livsmedel som släppts ut på marknaden före övergångsperiodens slut får fortsätta att saluföras tills de är slutsålda, och

b)

se till att dessa åtgärder tillämpas från och med den 1 april varje kalenderår.

2.   Punkt 1 ska inte gälla vid nödsituationer när syftet med den åtgärd som anges i den punkten är skydd av folkhälsan.

Artikel 46

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 47

Ändringar av förordning (EG) nr 1924/2006

I artikel 7 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Näringsdeklarationer ska vara obligatoriska för produkter på vilka ett näringspåstående och/eller hälsopåstående görs, med undantag för allmänt hållen reklam. Den information som ska lämnas ska bestå av det som anges i artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2011 av den … om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (48). Om ett näringspåstående och/eller hälsopåstående görs om ett näringsämne som avses i artikel 29.2 i förordning (EG) nr …/2011 ska mängden av detta näringsämne deklareras i enlighet med artiklarna 30–33 i den förordningen.

Mängderna av det eller de ämnen som ett näringspåstående eller hälsopåstående gäller, om de inte ingår i näringsdeklarationen, ska anges inom samma synfält som näringsdeklarationen och uttryckas i enlighet med artiklarna 30, 31 och 32 i förordning (EG) nr…/2011. De måttenheter som används för att uttrycka mängden av ett ämne ska vara lämpligt för det enskilda ämnet det gäller.

Artikel 48

Ändringar av förordning (EG) nr 1925/2006

Artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1925/2006 ska ersättas med följande:

”3.   Näringsdeklarationer ska vara obligatoriska för de produkter i vilka vitaminer och mineralämnen hartillsatts och som omfattas av denna förordning. Den information som ska lämnas ska bestå av de uppgifter som anges i artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2011 av den … om livsmedelsinformation till konsumenterna (49) och av de totala ingående mängderna av de vitaminer och mineralämnen som tillsatts i livsmedlet.

Artikel 49

Utövande av delegering

1.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 10.2, 12.3, 13.5, 19.2, 21.2, 23.2, 29.6, 30.2, 35.4 och 44 för en period på fem år från den... (50). Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 50.

2.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 50 och 51.

4.   Om det av tvingande, brådskande skäl så krävs i en nödsituation som innebär nya allvarliga risker för människors hälsa ska det förfarande som anges i artikel 52 tillämpas på de delegerade akter som antagits i enlighet med artiklarna 10.2 och 21.2.

Artikel 50

Återkallande av delegering

1.   Den befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 10.2, 12.3, 13.5, 19.2, 21.2, 23.2, 29.6, 30.2, 35.4 och 44 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.   Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen inom en rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas och de eventuella skälen för detta.

3.   Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av de delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 51

Invändning mot delegerade akter

1.   Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på två månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med två månader.

2.   Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den delegerade akten, ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar.

3.   Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerade akt inom den period som avses i punkt 1 ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.

Artikel 52

Skyndsamt förfarande

1.   Delegerade akter som antagits i enlighet med denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 3.

2.   Europaparlamentet och rådet ska delges en delegerad akt som antagits i enlighet med denna artikel tillsammans med en motivering av varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

3.   Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt som antagits i enlighet med denna artikel i enlighet med det förfarande som anges i artikel 51. Akten upphör i så fall att vara tillämplig. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.

Artikel 53

Upphävande

1.   Direktiven 87/250/EEG, 90/496/EEG, 1999/10/EG, 2000/13/EG, 2002/67/EG och 2008/5/EG samt förordning (EG) nr 608/2004 ska upphöra att gälla den … (51).

2.   Hänvisningar till de upphävda rättsakterna ska anses som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 54

Övergångsbestämmelser

1.   Livsmedel som har släppts ut på marknaden eller som har märkts före den … (52) som inte uppfyller kraven i denna förordning får saluföras tills de är slutsålda.

Livsmedel som har släppts ut på marknaden eller som har märkts före den … (53) som inte uppfyller de krav som anges i artikel 9.1 l får saluföras tills de är slutsålda.

2.   Mellan den … (52) och den … (53) ska näringsdeklarationen, om en sådan ges på frivillig basis, uppfylla artiklarna 29–34.

3.   Med avvikelse från direktiv 90/496/EEG, från artikel 7 i förordning (EG) nr 1924/2006 och från artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1925/2006, får livsmedel som märkts i enlighet med artiklarna 29–34 i den här förordningen släppas ut på marknaden före den… (52).

Artikel 55

Ikraftträdande och tillämpningsdag

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … (54), med undantag av artikel 9.1 l, som ska tillämpas från och med … (55).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande


(1)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 81.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 juni 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 21 februari 2011. Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den ….

(3)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(4)  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

(5)  EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

(6)  EGT L 276, 6.10.1990, s. 40.

(7)  EGT L 113, 30.4.1987, s. 57.

(8)  EGT L 69, 16.3.1999, s. 22.

(9)  EGT L 191, 19.7.2002, s. 20.

(10)  EUT L 97, 1.4.2004, s. 44.

(11)  EUT L 27, 31.1.2008, s. 12.

(12)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(13)  EGT L 149, 14.6.1991, s. 1.

(14)  EUT L 39, 13.2.2008, s. 16.

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).

(16)  Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung (EGT L 10, 12.1.2002, s. 47).

(17)  Kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (EUT L 350, 31.12.2007, s. 1).

(18)  Rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT L 17, 21.1.2000, s. 22).

(19)  Förordning (EG) nr 1760/2000.

(20)  Kommissionens förordning (EG) nr 1019/2002 av den 13 juni 2002 om saluföringsnormer för olivolja (EGT L 155, 14.6.2002, p. 27).

(21)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(22)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(23)  EUT L 404, 30.12.2006, s. 9.

(24)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(25)  EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.

(26)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(27)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 1.

(28)  EUT L 354, 31.12.2008, s. 7.

(29)  EUT L 354, 31.12.2008, s. 16.

(30)  EUT L 354, 31.12.2008, s. 34.

(31)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(32)  EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

(33)  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.

(34)  Doc. 2008/0002 (COD).

(35)  EUT L …

(36)  Fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(37)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.

(38)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(39)  Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(40)  Två år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(41)  EGT L 183, 12.7.2002, s. 51.

(42)  EUT L 164, 26.6.2009, s. 45.

(43)  EUT L 124, 20.5.2009, s. 21.

(44)  Åtta år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(45)  Ikraftträdandedagen för denna förordning.

(46)  Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(47)  EUT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(48)  EUT L …”

(49)  EUT L …”

(50)  Datumet för ikraftträdandet av denna förordning.

(51)  Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(52)  Den första dagen i den månad som följer på treårsdagen för denna förordnings ikraftträdande.

(53)  Den första dagen i den månad som följer på femårsdagen för denna förordnings ikraftträdande.

(54)  Den första dagen i den månad som följer på treårsdagen för denna förordnings ikraftträdande.

(55)  Den första dagen i den månad som följer på femårsdagen för denna förordnings ikraftträdande.


BILAGA I

SÄRSKILDA DEFINITIONER

som avses i artikel 2.4

1.   näringsdeklaration eller näringsvärdesmärkning: uppgifter som består av

fett (mättat fett, transfett, enkelomättat fett och fleromättat fett),

kolhydrat (sockerarter, polyoler och stärkelse),

salt,

fiber,

protein,

de vitaminer och mineralämnen som förtecknas i del A punkt 1 i bilaga XIII, och förekommer i betydande mängder enligt definitionen i del A punkt 2 i bilaga XIII,

2.   fett: sammanlagda mängden lipider, även fosfolipider,

3.   mättat fett: fettsyror utan dubbelbindning,

4.   transfett: fettsyror med minst en icke-konjugerad (dvs. åtskild av minst en metylengrupp) kol-koldubbelbindning i transställning,

5.   enkelomättat fett: fettsyror med en cis-dubbelbindning,

6.   fleromättat fett: fettsyror med två eller flera metylenåtskilda cis-cis-dubbelbindningar,

7.   kolhydrat: varje kolhydrat som kan omvandlas i människokroppen, även polyoler,

8.   sockerarter: alla monosackarider och disackarider som förekommer i livsmedel, dock inte polyoler,

9.   polyoler: alkoholer som innehåller mer än två hydroxigrupper,

10.   protein: den proteinhalt som beräknas med följande formel:

protein = sammanlagda kvävemängden enligt Kjeldahl × 6,25,

11.   salt: det saltekvivalenta innehåll som beräknas med följande formel: salt = natrium × 2,5,

12.   fiber: kolhydratpolymerer med minst tre monomerenheter som varken spjälkas eller upptas i människans tunntarm och som hör till någon av följande kategorier:

ätliga kolhydratpolymerer som naturligt förekommer i konsumtionsfärdiga livsmedel,

ätliga kolhydratpolymerer som erhållits ur livsmedelsråvaror genom fysikaliska, enzymatiska eller kemiska metoder och som har en gynnsam fysiologisk effekt som påvisats genom allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation,

ätliga syntetiska kolhydratpolymerer som har en gynnsam fysiologisk effekt som påvisats genom allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation.

13.   genomsnittsvärde: det värde som bäst representerar den mängd näringsämne som ett visst livsmedel innehåller och som avspeglar årstidsbetingade variationer, konsumtionsmönster och andra faktorer som kan göra att det faktiska värdet varierar.


BILAGA II

ÄMNEN ELLER PRODUKTER SOM ORSAKAR ALLERGI ELLER INTOLERANS

1.

Spannmål som innehåller gluten, dvs. vete, råg, korn, havre, spelt, kamut eller hybridiserade sorter därav och produkter därav, med följande undantag:

a)

vetebaserad glukossirap, inklusive glukos (1),

b)

vetebaserade maltodextriner (1),

c)

kornbaserad glukossirap,

d)

spannmål som används för framställning av alkoholdestillat inklusive jordbruksalkohol.

2.

Kräftdjur och produkter därav.

3.

Ägg och produkter därav.

4.

Fisk och produkter därav, med följande undantag:

a)

fiskgelatin som används som bärare för vitamin- eller karotenoidpreparat,

b)

fiskgelatin eller husbloss som används som klarningsmedel i öl och vin.

5.

Jordnötter och produkter framställda därav.

6.

Sojabönor och produkter därav, med följande undantag:

a)

fullständigt raffinerad sojaolja och fullständigt raffinerat sojafett (1),

b)

naturliga blandade tokoferoler (E306), naturligt D-alfa-tokoferol, naturligt D-alfa-tokoferolacetat, naturligt D-alfa-tokoferolsuccinat från sojabönor,

c)

fytosteroler och fytosterolestrar framställda av vegetabilisk sojabönsolja,

d)

fytostanolestrar framställda av steroler från vegetabilisk sojabönsolja.

7.

Mjölk och produkter därav (inklusive laktos), med följande undantag:

a)

vassle som används för framställning av alkoholdestillat inklusive jordbruksalkohol,

b)

laktitol.

8.

Nötter, dvs. mandel (Amygdalus communis L.), hasselnöt (Corylus avellana), valnöt (Juglans regia), cashewnöt (Anacardium occidentale), pekannöt (Carya illinoinensis (Wangenh.) K. Koch), paranöt (Bertholletia excelsa), pistaschmandel (Pistacia vera), makadamianöt och Queenslandsnöt (Macadamia ternifolia), samt produkter därav, med undantag av nötter som används för framställning av alkoholdestillat inklusive jordbruksalkohol.

9.

Selleri och produkter framställda därav.

10.

Senap och produkter framställda därav.

11.

Sesamfrön och produkter framställda därav.

12.

Svaveldioxid och sulfit i koncentrationer totalt överstigande 10 mg/kg eller 10 mg/liter uttryckt som SO2, vilket ska beräknas för produkter som saluförs konsumtionsfärdiga eller som rekonstituerats enligt tillverkarens anvisningar.

13.

Lupin och produkter framställda därav.

14.

Blötdjur och produkter framställda därav.


(1)  Gäller även produkter framställda därav, förutsatt att bearbetningsprocessen inte förmodas ha ökat den allergenicitet som myndigheten har fastställt för den produkt de härrör från.


BILAGA III

LIVSMEDEL DÄR MÄRKNINGEN SKA INNEHÅLLA EN ELLER FLERA YTTERLIGARE UPPGIFTER

Typ eller kategori av livsmedel

Uppgifter

1.   Livsmedel som förpackats i vissa gaser

1.1

Livsmedel vilkas hållbarhet förlängts med hjälp av förpackningsgaser som godkänts enligt förordning (EG) nr 1333/2008

”Förpackad i en skyddande atmosfär”

2.   Livsmedel som innehåller sötningsmedel

2.1

Livsmedel som innehåller ett eller flera sötningsmedel som godkänts enligt förordning (EG) nr 1333/2008

Uppgiften ”innehåller sötningsmedel” ska åtfölja livsmedlets beteckning.

2.2

Livsmedel som innehåller såväl en eller flera tillsatta sockerarter som ett eller flera sötningsmedel som godkänts enligt förordning (EG) nr 1333/2008

Uppgiften ”innehåller socker och sötningsmedel” ska åtfölja livsmedlets beteckning.

2.3

Livsmedel som innehåller aspartam/salt av aspartam och acesulfam som godkänts enligt förordning (EG) nr 1333/2008

”Innehåller en källa till fenylalanin”

2.4

Livsmedel som innehåller mer än 10 % tillsatta polyoler som godkänts enligt förordning (EG) nr 1333/2008

”Överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt”

3.   Livsmedel som innehåller glycyrrhizinsyra eller ammoniumsalt av glycyrrhizinsyra

3.1

Konfektyrer eller drycker som innehåller glycyrrhizinsyra eller ammoniumsalt av glycyrrhizinsyra till följd av tillsats av själva ämnet (ämnena) eller av lakritsrot (Glycyrrhiza glabra) i en koncentration av 100 mg/kg eller 10 mg/l eller däröver

”Innehåller lakrits” ska läggas till omedelbart efter ingrediensförteckningen, om inte ordet ”lakrits” redan finns i ingrediensförteckningen eller i livsmedlets beteckning. Om det inte finns en ingrediensförteckning, ska denna uppgift åtfölja livsmedlets beteckning

3.2

Konfektyrer som innehåller glycyrrhizinsyra eller ammoniumsalt av glycyrrhizinsyra till följd av tillsats av själva ämnet (ämnena) eller av lakritsrot (Glycyrrhiza glabra) i en koncentration av 4 g/kg eller däröver

”Innehåller lakrits – personer som lider av högt blodtryck bör undvika överdriven konsumtion” ska läggas till omedelbart efter ingrediensförteckningen. Om det inte finns en ingrediensförteckning ska denna uppgift åtfölja livsmedlets beteckning

3.3

Drycker som innehåller glycyrrhizinsyra eller ammoniumsalt av glycyrrhizinsyra till följd av tillsats av själva ämnet (ämnena) eller av lakritsrot (Glycyrrhiza glabra) i en koncentration av 50 mg/l eller däröver, eller 300 mg/l eller däröver för drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol (1)

”Innehåller lakrits – personer som lider av högt blodtryck bör undvika överdriven konsumtion” ska läggas till omedelbart efter ingrediensförteckningen. Om det inte finns en ingrediensförteckning ska denna uppgift åtfölja livsmedlets beteckning

4.   Drycker med hög koffeinhalt och livsmedel med tillsatt koffein

4.1

Drycker – med undantag av sådana drycker som baseras på kaffe, te, kaffeextrakt eller teextrakt vilkas beteckning innehåller orden ”kaffe” eller ”te” – som

är avsedda att konsumeras utan vidare beredning och innehåller mer än 150 mg koffein/l, oavsett källa, eller

är i koncentrerad eller torkad form och efter rekonstituering innehåller mer än 150 mg koffein/l, oavsett källa

”Hög koffeinhalt. Rekommenderas ej för barn och gravida.” i samma synfält som dryckens beteckning, följt av en hänvisning inom parentes och enligt artikel 13.1 i denna förordning till koffeinhalten uttryckt i mg per 100 ml

4.2

Andra livsmedel än dem som nämns i punkt 4.1 vilka innehåller koffein som tillsatts för ett visst näringsändamål eller fysiologiskt ändamål

”Tillsatt koffein. Rekommenderas ej för barn och gravida.” i samma synfält som produktens beteckning, följt av en hänvisning inom parentes och enligt artikel 13.1 i denna förordning till koffeinhalten uttryckt i mg per 100 g/ml. När det gäller kosttillskott ska koffeinhalten uttryckas per portion som en rekommendation för dagligt intag på etiketten

5.   Livsmedel med tillsats av fytosteroler, fytosterolestrar, fytostanoler eller fytostanolestrar

5.1

Livsmedel eller livsmedelsingredienser med tillsats av fytosteroler, fytosterolestrar, fytostanoler eller fytostanolestrar

1.

”Med tillsats av växtsteroler” eller ”med tillsats av växtstanoler” i samma synfält som livsmedlets beteckning

2.

Mängden av tillsatta fytosteroler, fytosterolestrar, fytostanoler eller fytostanolestrar (uttryckt i procent eller som gram av fria växtsteroler/växtstanoler per 100 g eller 100 ml av livsmedlet) ska anges i ingrediensförteckningen

3.

Meddelande om att varan är avsedd enbart för personer som vill sänka kolesterolhalten i blodet

4.

Meddelande om att patienter som tar kolesterolsänkande läkemedel endast bör inta varan under medicinsk övervakning

5.

Väl synligt meddelande om att livsmedlet från näringssynpunkt kan vara mindre lämpligt för gravida och ammande kvinnor samt barn under fem år

6.

Råd om att livsmedlet ska användas som en del av en balanserad och varierad kost som innefattar regelbundet intag av frukt och grönsaker för att upprätthålla karotennivåerna

7.

I samma synfält som meddelandet enligt punkt 3 ovan: meddelande om att intag av mer än 3 g per dag av tillsatta växtsteroler/växtstanoler bör undvikas

8.

En definition av en portion av livsmedlet eller livsmedelsingrediensen i fråga (helst i g eller ml) med uppgift om hur mycket växtsteroler/växtstanoler en portion innehåller


(1)  Denna nivå ska tillämpas på produkter som säljs konsumtionsfärdiga eller rekonstituerade enligt tillverkarens anvisningar.


BILAGA IV

DEFINITION AV x-HÖJD

x-höjd

Image


BILAGA V

LIVSMEDEL SOM ÄR UNDANTAGNA FRÅN KRAVET PÅ OBLIGATORISK NÄRINGSDEKLARATION

1.

Obearbetade produkter som endast innehåller en ingrediens eller en kategori ingredienser.

2.

Bearbetade produkter vilkas bearbetning endast består av mogning och vilka endast innehåller en ingrediens eller en kategori ingredienser.

3.

Vatten som är avsedda som livsmedel, inbegripet sådant som endast tillförts koldioxid och/eller aromer.

4.

Örtkryddor, kryddor eller blandningar därav.

5.

Salt och saltersättningar.

6.

Bordssötningsmedel.

7.

Varor som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/4/EG av den 22 februari 1999 om kaffe- och cikoriaextrakt (1), samt hela eller malda kaffebönor och hela eller malda koffeinfria kaffebönor.

8.

Örtte, fruktte, te, koffeinfritt te, snabbte, pulverte eller teextrakt, koffeinfritt snabbte, pulverte eller teextrakt som inte innehåller andra tillsatta ingredienser än aromer som inte påverkar teets näringsvärde.

9.

Ättika som framställts genom jäsning och ättikersättning, inbegripet sådan som endast tillsatts aromer.

10.

Aromer.

11.

Livsmedelstillsatser.

12.

Processhjälpmedel.

13.

Livsmedelsenzymer.

14.

Gelatin.

15.

Gelébildande produkter.

16.

Jäst.

17.

Tuggummi.

18.

Livsmedel i förpackningar eller behållare vilkas största yta är mindre än 25 cm2.

19.

Livsmedel som tillverkare av små mängder varor levererar direkt till slutkonsumenter eller till lokala detaljhandelsföretag som levererar direkt till slutkonsumenter.


(1)  EUT L 66, 13.3.1999, s. 26.


BILAGA VI

LIVSMEDLETS BETECKNING OCH SÄRSKILDA ÅTFÖLJANDE UPPGIFTER

DEL A –   OBLIGATORISKA UPPGIFTER SOM SKA ÅTFÖLJA LIVSMEDLETS BETECKNING

1.

Livsmedlets beteckning ska omfatta eller åtföljas av uppgifter om livsmedlets fysiska tillstånd eller den särskilda behandling som det har genomgått (t.ex. pulvrisering, frystorkning, djupfrysning, koncentrering, rökning) i samtliga fall då avsaknaden av sådan information skulle kunna vilseleda konsumenten.

2.

Om ett livsmedel har varit nedfryst före försäljning men säljs upptinat ska livsmedlets beteckning åtföljas av angivelsen ”upptinat”.

3.

Livsmedel som behandlats med joniserande strålning ska förses med någon av följande uppgifter:

”bestrålad” eller ”behandlad med joniserande strålning” och andra uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning (1).

4.

När det gäller livsmedel där en beståndsdel eller ingrediens som konsumenten förväntar sig ska ingå eftersom den normalt används eller ingår naturligt, har utbytts mot en annan beståndsdel eller ingrediens ska det på etiketten – utöver ingrediensförteckningen – klart och tydligt anges vilken beståndsdel eller ingrediens som har använts som ersättning helt eller delvis.

DEL B –   SÄRSKILDA KRAV PÅ BETECKNINGEN ”MALET KÖTT”

1.

Krav på sammansättning vid kontroll av den genomsnittliga dagsproduktionen:

 

Fetthalt

Förhållande mellan kollagen och köttprotein (2)

Magert malet kött

≤ 7 %

≤ 12 %

Malet nötkött

≤ 20 %

≤ 15 %

Malet kött som innehåller griskött

≤ 30 %

≤ 18 %

Malet kött av andra djurarter

≤ 25 %

≤ 15 %

2.

Utöver det som krävs i avsnitt V kapitel IV i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ska märkningen innehålla följande uttryck:

”fetthalt ≤ … %”,

”förhållande mellan kollagen och köttprotein ≤ … %”.

3.

Medlemsstaterna får tillåta att malet kött som inte uppfyller kraven i punkt 1 i denna del släpps ut på de nationella marknaderna med ett nationellt märke som inte kan förväxlas med de märken som föreskrivs enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 853/2004.


(1)  EGT L 66, 13.3.1999, s. 16.

(2)  Förhållandet mellan kollagen och köttprotein uttrycks som procentandel kollagen i köttproteinet. Med kollagenhalten avses hydroxiprolinhalten multiplicerad med 8.


BILAGA VII

ANGIVANDE OCH BENÄMNING AV INGREDIENSER

DEL A –   SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM ANGIVANDE AV INGREDIENSER I FALLANDE STORLEKSORDNING EFTER VIKT

Ingredienskategori

Bestämmelser om angivande efter vikt

1.

Tillsatt vatten och flyktiga ämnen

Ska anges i storleksordning efter vikt i den färdiga varan. Den mängd vatten som tillförts som ingrediens i ett livsmedel ska beräknas genom att den färdiga varans totala mängd minskas med den totala mängden av övriga använda ingredienser. Denna mängd behöver inte beaktas om den är högst 5 % av den färdiga varans vikt. Detta undantag är inte tillämpligt på obearbetade livsmedel.

2.

Ingredienser som används i koncentrerad eller torkad form och som rekonstitueras under framställningen

Får anges i storleksordning efter den vikt de hade innan de koncentrerades eller torkades.

3.

Ingredienser som används i koncentrerade eller torkade livsmedel som är avsedda att rekonstitueras genom att vatten tillförts

Får anges i storleksordning efter proportion i den rekonstituerade varan, förutsatt att ingrediensförteckningen åtföljs av uttrycket ”ingredienser i den rekonstituerade varan” eller ”ingredienser i den konsumtionsfärdiga varan”, eller liknande uttryck.

4.

Frukt, grönsaker eller svamp, varav ingen påtagligt dominerar med hänsyn till vikt och som användas i proportioner som kan variera, när de används blandade som ingredienser i ett livsmedel

Får grupperas tillsammans i ingrediensförteckningen under beteckningen ”frukt”, ”grönsaker” eller ”svamp” följt av upplysningen ”ivarierande proportion”, omedelbart följt av en uppräkning av de frukter, grönsaker eller svampar som ingår. I sådana fall ska blandningen anges i ingrediensförteckningen i enlighet med artikel 18.1 på grundval av den samlade vikten av de frukter, grönsaker eller svampar som ingår

5.

Blandningar av kryddor eller örtkryddor, där ingen krydda eller örtkrydda påtagligt dominerar med hänsyn till vikt

Får anges i en annan ordning, förutsatt att ingrediensförteckningen åtföljs av uttrycket ”ivarierande proportion” eller ett liknande uttryck

6.

Ingredienser som utgör mindre än 2 % av den färdiga varan

Får anges i en annan ordning efter de övriga ingredienserna

7.

Ingredienser som är av liknande slag eller inbördes utbytbara, vilka kan komma att användas vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel utan att dess sammansättning, beskaffenhet eller uppfattade värde ändras, förutsatt att de utgör mindre än 2 % av den färdiga varan

Får i ingrediensförteckningen anges med uttrycket ”innehåller… och/eller… ” i de fall där minst en av högst två ingredienser ingår i den färdiga varan. Denna bestämmelse ska inte gälla de livsmedelstillsatser eller ingredienser som förtecknas i del C i denna bilaga eller de ämnen eller produkter som förtecknas i bilaga II och som orsakar allergi eller intolerans

DEL B –   BENÄMNING AV VISSA INGREDIENSER MED BETECKNINGEN PÅ EN KATEGORI I STÄLLET FÖR EN SPECIFIK BETECKNING

Ingredienser som tillhör någon av de kategorier livsmedel som förtecknas nedan och är beståndsdelar i ett annat livsmedel får, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21, benämnas med endast beteckningen på kategorin snarare än den specifika beteckningen.

Definition av livsmedelskategori

Benämning

1.

Raffinerade oljor utom olivolja

”Olja” tillsammans med

antingen adjektivet ”vegetabilisk” eller ”animalisk”, beroende på vilket som är tillämpligt, eller

en uppgift om fettets specifika vegetabiliska eller animaliska ursprung.

Adjektivet helt eller delvis härdad, beroende på vad som är lämpligt, ska åtfölja uppgiften om en härdad olja, såvida inte mängden mättat fett och transfetter ingår i näringsdeklarationen

2.

Raffinerade fetter

”Fett”, tillsammans med

antingen adjektivet ”vegetabiliskt” eller ”animaliskt”, beroende på vilket som är tillämpligt, eller

en uppgift om fettets specifika vegetabiliska eller animaliska ursprung.

Adjektivet helt eller delvis härdat, beroende på vad som är lämpligt, ska åtfölja uppgiften om ett härdat fett, såvida inte mängden mättade fettsyror och transfettsyror ingår i näringsdeklarationen

3.

Blandningar av mjöl från två eller flera sädesslag

”Mjöl” åtföljt av en uppräkning av de sädesslag det består av i fallande storleksordning efter vikt

4.

Stärkelse, och stärkelse som modifierats genom fysikaliska processer eller med hjälp av enzymer

”Stärkelse”

5.

Alla arter av fisk, om fisken utgör en ingrediens i ett annat livsmedel och under förutsättning att beteckningen på och presentationen av detta livsmedel inte hänvisar till en bestämd fiskart

”Fisk”

6.

Alla ostsorter, om osten eller ostblandningen utgör en ingrediens i ett annat livsmedel och under förutsättning att beteckningen på och presentationen av detta livsmedel inte hänvisar till en bestämd ostsort

”Ost”

7.

Alla kryddor som inte överstiger 2 % av livsmedlets vikt

”Krydda”, ”kryddor” eller ”kryddblandning”

8.

Alla örtkryddor eller delar av örtkryddor som inte överstiger 2 % av livsmedlets vikt

”Örtkrydda”, ”örtkryddor” eller ”blandning av örtkryddor”

9.

Alla slag av gummiberedningar som används vid framställningen av gummibas för tuggummi

”Gummibas”

10.

Alla slag av bakade, finfördelade och torkade spannmålsprodukter

”Ströbröd” eller ”skorpsmulor”

11.

Alla slag av sackaros

”Socker”

12.

Vattenfri glukos eller glukosmonohydrat

”Druvsocker”

13.

Glukossirap och vattenfri glukossirap

”Glukossirap”

14.

Alla slag av mjölkproteiner (kasein, kaseinater och vassleproteiner) och blandningar därav

”Mjölkproteiner”

15.

Pressat, expellerpressat eller raffinerat kakaosmör

Kakaosmör

16.

Alla slag av viner som omfattas av bilaga XI b till förordning (EG) nr 1234/2007

”Vin”

17.

Skelettmuskulatur (1) av däggdjurs- och fågelarter som är tjänliga som livsmedel, med naturligt ingående eller angränsande vävnad, i de fall den totala fett- och bindvävshalten inte överstiger de värden som anges nedan och köttet utgör en ingrediens i ett annat livsmedel. Maxgränser för halten av fett och bindväv för ingredienser som betecknas ”… kött”

Art

Fetthalt

Förhållande mellan kollagen och köttprotein  (3)

Däggdjur (med undantag av kaniner och svin) och blandningar av olika djurarter där däggdjursinslaget dominerar

25 %

25 %

Svin

30 %

25 %

Fåglar och kaniner

15 %

10 %

”… kött” i kombination med (2) namnet/namnen på den eller de djurarter som det kommer från

Om dessa maxgränser överskrids, men alla andra kriterier för ”kött” är uppfyllda, ska halten av ”… kött” justeras nedåt i enlighet med detta och ingrediensförteckningen, förutom beteckningen ”… kött”, innehålla uppgifter om innehållet av fett och/eller bindväv.

De varor som omfattas av definitionen av ”maskinurbenat kött” är undantagna från denna definition.

 

18.

Alla produkter som omfattas av definitionen av ”maskinurbenat kött”

”Maskinurbenat kött” i kombination med namnet/namnen (2) på den eller de djurarter som det kommer från

DEL C –   BENÄMNING AV VISSA INGREDIENSER MED BETECKNINGEN PÅ DERAS KATEGORI FÖLJT AV DERAS SPECIFIKA BETECKNING ELLER E-NUMMER

Livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer som inte anges i artikel 20 b och som tillhör någon av de kategorier som förtecknas i denna del måste, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21, benämnas med beteckningen på kategorin följd av deras specifika beteckning eller, om lämpligt, E-numret. Om en ingrediens tillhör mer än en kategori, ska den kategori anges som är lämpligast med hänsyn till ingrediensens huvudsakliga funktion i det aktuella livsmedlet.

 

Syra

 

Surhetsreglerande medel

 

Klumpförebyggande medel

 

Skumdämpningsmedel

 

Antioxidationsmedel

 

Fyllnadsmedel

 

Färgämne

 

Emulgeringsmedel

 

Smältsalter (4)

 

Konsistensmedel

 

Smakförstärkare

 

Mjölbehandlingsmedel

 

Skumbildande medel

 

Geleringsmedel

 

Ytbehandlingsmedel (glasering)

 

Fuktighetsbevarande medel

 

Modifierad stärkelse (5)

 

Konserveringsmedel

 

Drivgas

 

Bakpulver

 

Komplexbildare

 

Stabiliseringsmedel

 

Sötningsmedel

 

Förtjockningsmedel

DEL D –   BENÄMNING AV AROMER I INGREDIENSFÖRTECKNINGEN

1.

Aromer ska benämnas antingen med ordet ”arom” eller med en mer specifik beteckning eller beskrivning av ämnet.

2.

Kinin och/eller koffein som används som aromer vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel ska anges i ingrediensförteckningen med sin beteckning direkt efter ordet ”arom”.

3.

Ordet ”naturlig” eller något annat ord med väsentligen samma innebörd får endast användas om aromer vilkas komponent uteslutande innehåller aromämnen enligt definitionen i artikel 3.2 b i förordning (EG) nr 1334/2008 och/eller arompreparat enligt definitionen i artikel 3.2 d i den förordningen.

4.

Om aromens beteckning innehåller en hänvisning till de ingående ämnenas vegetabiliska eller animaliska art eller ursprung, får ordet ”naturlig” eller något annat ord med väsentligen samma innebörd inte användas, om inte aromkomponenten uteslutande eller nästan uteslutande har avskilts från livsmedlet eller den aktuella aromkällan genom lämpliga fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer eller genom vedertagna metoder för beredning av livsmedel.

DEL E –   BENÄMNING AV SAMMANSATTA INGREDIENSER

1.

En sammansatt ingrediens uttryckt i total vikt får ingå i ingrediensförteckningen under sin egen benämning, förutsatt att denna fastställts enligt lag eller är allmänt vedertagen och omedelbart följs av en uppräkning av de ingredienser som ingår i den sammansatta ingrediensen.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21, ska ingrediensförteckningen för sammansatta ingredienser inte vara obligatorisk

a)

om den sammansatta ingrediensens sammansättning är fastställd i gällande unionslagstiftning, förutsatt att den sammansatta ingrediensen utgör mindre än 2 % av den färdiga varan; denna bestämmelse ska dock inte gälla för livsmedelstillsatser, såvida inte annat följer av artikel 20 a–d, eller

b)

för sammansatta ingredienser som består av blandningar av kryddor och/eller örtkryddor som utgör mindre än 2 % av den färdiga varan, med undantag av livsmedelstillsatser, om inte annat följer av artikel 20 a–d, eller

c)

om den sammansatta ingrediensen är ett livsmedel för vilket det inte krävs någon ingrediensförteckning enligt unionslagstiftningen.


(1)  Mellangärdesmuskler och tuggmuskler tillhör skelettmuskulaturen, medan hjärta, tunga, huvudets muskler (utom tuggmusklerna), musklerna nedanför karpalleden och tarsalleden samt svansmusklerna är undantagna.

(2)  Vid märkning på engelska kan denna benämning ersättas av det generiska namnet på kött från djurarten i fråga.

(3)  Förhållandet mellan kollagen och köttprotein uttrycks som procentandel kollagen i köttproteinet. Med kollagenhalten avses hydroxiprolinhalten multiplicerad med 8.

(4)  Enbart för smältost och smältostprodukter.

(5)  Den specifika beteckningen eller E-numret behöver inte anges.


BILAGA VIII

MÄNGDANGIVELSE FÖR INGREDIENSER

1.

Mängden behöver inte anges

a)

för en ingrediens eller kategori ingredienser

i)

vars avrunna nettovikt anges i enlighet med punkt 5 i bilaga IX, eller

ii)

vars mängd enligt unionsbestämmelserna redan är obligatorisk i märkningen, eller

iii)

som används i små mängder i aromgivande syfte, eller

iv)

som, trots att den ingår i livsmedlets beteckning, inte styr konsumenters val i den medlemsstat där livsmedlets saluförs, då variationen i mängd inte är avgörande för att karakterisera livsmedlet eller inte är sådan att den särskiljer livsmedlet från liknande livsmedel, eller

b)

om särskilda unionsbestämmelser exakt föreskriver mängden av en ingrediens eller kategori ingredienser utan att föreskriva att detta ska anges i märkningen, eller

c)

i de fall som anges i punkterna A.4 och A.5 i bilaga VII.

2.

Artikel 22.1 a och b ska inte tillämpas på

a)

ingredienser eller kategorier ingredienser som omfattas av uppgiften ”innehåller sötningsmedel” eller ”innehåller socker och sötningsmedel”, om den uppgiften åtföljer livsmedlets beteckning, i enlighet med bilaga III, eller

b)

tillsatta vitaminer och mineralämnen om dessa ämnen ska anges i en näringsdeklaration.

3.

Mängden av en ingrediens eller kategori ingredienser ska

a)

uttryckas i procent, vilket ska motsvara mängden av ingrediensen eller ingredienserna vid den tidpunkt då de används, och

b)

anges antingen i eller omedelbart intill livsmedlets beteckning, eller i ingrediensförteckningen i anslutning till ingrediensen, eller kategorin ingredienser i fråga.

4.

Genom undantag från punkt 3 gäller följande:

a)

För livsmedel vilkas fukthalt minskat till följd av värmebehandling eller annan behandling, ska mängden uttryckas i procent och motsvara mängden av den eller de använda ingredienserna i den färdiga varan, såvida inte denna mängd eller den sammanlagda mängden av samtliga ingredienser som anges i märkningen överstiger 100 %, då mängden ska anges på grundval av vikten på de ingredienser som använts för att bereda 100 g av den färdiga varan.

b)

Mängden av flyktiga ingredienser ska anges i storleksordning efter vikt i den färdiga varan.

c)

Mängden av ingredienser som används i koncentrerad eller torkad form och som rekonstitueras under framställningen, får anges i storleksordning efter den vikt som ingredienserna hade innan de koncentrerades eller torkades.

d)

För koncentrerade eller torkade livsmedel som är avsedda att rekonstitueras genom att vatten tillförs, får mängden av ingredienserna anges i storleksordning efter vikt i den rekonstituerade varan.


BILAGA IX

ANGIVANDE AV NETTOMÄNGD

1.

Angivande av nettomängd ska inte vara obligatoriskt för livsmedel

a)

som minskar avsevärt i volym eller vikt och som säljs styckevis eller vägs i köparens närvaro,

b)

vilkas nettomängd är mindre än 5 g eller 5 ml; denna bestämmelse ska dock inte gälla kryddor och örtkryddor, eller

c)

som normalt säljs styckevis under förutsättning att antalet artiklar är klart synligt och lätt kan räknas utifrån eller, om detta inte är möjligt, framgår av märkningen.

2.

Om unionsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser föreskriver att innehållet ska anges på ett visst sätt (t.ex. nominell mängd, minimimängd, genomsnittsmängd), ska denna mängd anses som nettomängd enligt denna förordning.

3.

Om en färdigförpackad vara består av två eller flera separata färdigförpackningar som innehåller samma mängd av samma vara, ska nettomängden anges genom uppgift om nettomängden i varje separat förpackning och det totala antalet sådana förpackningar. Dessa uppgifter ska dock inte vara obligatoriska, om det totala antalet separata förpackningar är klart synligt och lätt kan räknas utifrån och minst en uppgift om nettomängden i varje enskild förpackning är klart synlig från utsidan.

4.

Om en färdigförpackad vara består av två eller flera separata förpackningar som vid försäljning inte betraktas som enheter, ska nettomängden anges genom uppgift om den totala nettomängden och det totala antalet separata förpackningar.

5.

Om ett livsmedel i fast form ligger i en lag, ska även livsmedlets avrunna vikt anges. Om ett livsmedel har glaserats ska nettovikten inte omfatta glaseringen.

I denna punkt avses med en lag följande varor, eventuellt i blandningar och även i fryst eller djupfryst tillstånd, förutsatt att vätskan endast är ett komplement till den aktuella beredningens väsentliga beståndsdelar och således inte en för köpet avgörande faktor: vatten, saltlösningar, saltlake, vattenlösningar av livsmedelssyror, ättika, sockerlag, vattenlösningar med andra sötningsmedel; i fråga om frukt eller grönsaker, frukt- eller grönsaksjuicer.


BILAGA X

DATUM FÖR MINSTA HÅLLBARHET OCH SISTA FÖRBRUKNINGSDAG

1.

Datum för minsta hållbarhet ska anges enligt följande:

a)

Datumet ska föregås av orden

”Bäst före …” när datumet omfattar uppgift om dagen,

”Bäst före utgången av …” i övriga fall.

b)

De ord som anges i punkt a ska åtföljas av

antingen själva datumet, eller

en hänvisning till var på märkningen datumet finns angivet.

Om det behövs, ska dessa uppgifter åtföljas av de förvaringsanvisningar som måste iakttas för att varan ska hålla sig under den angivna perioden.

c)

Datumet ska bestå av dag, månad och eventuellt år i denna ordning och i okodad form.

Dock är det i fråga om livsmedel

med kortare hållbarhetstid än tre månader tillräckligt att ange dag och månad,

med längre hållbarhetstid än tre månader men inte längre än 18 månader tillräckligt att ange månad och år,

med längre hållbarhetstid än 18 månader tillräckligt att ange året.

d)

Om inte annat följer av unionsbestämmelser som föreskriver andra typer av datummärkning, ska uppgift om datum för minsta hållbarhet inte krävas för

färsk frukt och färska grönsaker, inklusive potatis, som inte har skalats, delats i bitar eller behandlats på liknande sätt; detta undantag ska inte tillämpas på groddar och liknande produkter såsom groddar av baljväxter,

viner, likörviner, mousserande viner, aromatiserade viner och liknande produkter framställda av andra frukter än druvor samt drycker med KN-nummer 2206 00 som har framställts av druvor eller druvmust,

drycker som innehåller minst 10 volymprocent alkohol,

bageri- eller konditorivaror som med hänsyn till sitt innehåll normalt konsumeras inom 24 timmar efter tillverkningen,

ättika,

koksalt,

socker i fast form,

konfektyrvaror som nästan enbart består av smaksatt och/eller färgat socker,

tuggummi och liknande produkter.

2.

Datumet för sista förbrukningsdag ska anges enligt följande:

a)

Det ska föregås av orden ”sista förbrukningsdag …”.

b)

De ord som anges i punkt a ska åtföljas av

antingen själva datumet, eller

en hänvisning till var på märkningen datumet finns angivet.

Dessa uppgifter ska följas av en beskrivning av de förvaringsanvisningar som man måste rätta sig efter.

c)

Datumet ska bestå av dag, månad och, eventuellt, år, i denna ordning och i okodad form.


BILAGA XI

SLAG AV KÖTT FÖR VILKA UPPGIFT OM URSPRUNGSLAND ELLER HÄRKOMSTORT ÄR OBLIGATORISK

KN-nummer

(kombinerade nomenklaturen 2010)

Beskrivning

0203

Kött av svin, färskt, kylt eller fryst

0204

Kött av får eller get, färskt, kylt eller fryst

Ex02 07

Kött av fjäderfä enligt nr 0105, färskt, kylt eller fryst


BILAGA XII

ALKOHOLHALT

Den faktiska alkoholhalten uttryckt i volym för drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol ska anges med högst en decimal. Den ska följas av angivelsen ”vol.%” och får föregås av ordet ”alkohol” eller förkortningen ”alk.”.

Alkoholhalten ska bestämmas vid 20 °C.

De tillåtna positiva och negativa avvikelserna i absoluta tal när det gäller uppgift om alkoholhalten uttryckt i volym anges i nedanstående tabell. Avvikelserna ska gälla utan att påverka de avvikelser som beror på den analysmetod som används för att bestämma alkoholhalten.

Beskrivning av drycken

Positiv eller negativ avvikelse

1.

Öl med KN-nummer 2203 00 och en alkoholhalt som inte överstiger 5,5 volymprocent; drycker utan kolsyra med KN-nummer 2206 00 som framställs av druvor

0,5 volymprocent

2.

Öl med en alkoholhalt som överstiger 5,5 volymprocent; drycker med kolsyra och KN-nummer 2206 00 som framställs av druvor; cidersorter, päronviner, fruktviner och liknande som framställs av andra fruktslag än druvor, oavsett om de är pärlande eller mousserande; mjöd

1 volymprocent

3.

Drycker som innehåller uppblötta frukter eller växtdelar

1,5 volymprocent

4.

Övriga drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol

0,3 volymprocent


BILAGA XIII

REFERENSINTAG

DEL A –   REFERENSINTAG FÖR VITAMINER OCH MINERALÄMNEN (VUXNA)

1.   Vitaminer och mineralämnen som får deklareras och deras referensvärden för näringsinnehållet

Vitamin A (μg)

800

Vitamin D (μg)

5

Vitamin E (mg)

12

Vitamin K (μg)

75

Vitamin C (mg)

80

Tiamin (mg)

1,1

Riboflavin (mg)

1,4

Niacin (mg)

16

Vitamin B6 (mg)

1,4

Folsyra (μg)

200

Vitamin B12 (μg)

2,5

Biotin (μg)

50

Pantotensyra (mg)

6

Kalium (mg)

2 000

Klorid (mg)

800

Kalcium (mg)

800

Fosfor (mg)

700

Magnesium (mg)

375

Järn (mg)

14

Zink (mg)

10

Koppar (mg)

1

Mangan (mg)

2

Fluorid (mg)

3,5

Selen (μg)

55

Krom (μg)

40

Molybden (μg)

50

Jod (μg)

150

2.   Betydande mängd av vitaminer och mineralämnen

I regel bör hänsyn tas till följande värden vid beslut om vad som utgör en betydande mängd, nämligen

15 % av referensvärdet för näringsinnehållet enligt punkt 1 per 100 g eller 100 ml för andra produkter än drycker,

7,5 % av referensvärdet för näringsinnehållet enligt punkt 1 för drycker per 100 ml, eller

15 % av referensvärdet för näringsinnehållet enligt punkt 1 per portion om förpackningen endast innehåller en portion.

DEL B –   REFERENSINTAG FÖR ENERGI OCH VISSA ANDRA NÄRINGSÄMNEN ÄN VITAMINER OCH MINERALÄMNEN (VUXNA)

Energi eller näringsämne

Referensintag

Energi

8 400 kJ (2 000 kcal)

Totalt fett

70 g

Mättat fett

20 g

Kolhydrat

260 g

Sockerarter

90 g

Salt

6 g


BILAGA XIV

OMRÄKNINGSFAKTORER

OMRÄKNINGSFAKTORER FÖR BERÄKNING AV ENERGI

Det deklarerade energivärdet ska beräknas med följande omräkningsfaktorer:

Kolhydrat (utom polyoler)

4 kcal/g — 17 kJ/g

Polyoler

2,4 kcal/g — 10 kJ/g

Protein

4 kcal/g — 17 kJ/g

Fett

9 kcal/g — 37 kJ/g

Salatrim

6 kcal/g — 25 kJ/g

Alkohol (etanol)

7 kcal/g — 29 kJ/g

Organiska syror

3 kcal/g — 13 kJ/g

Fiber

2 kcal/g — 8 kJ/g

Erytritol

0 kcal/g — 0 kJ/g


BILAGA XV

ENHETER OCH PRESENTATION VID NÄRINGSDEKLARATION

I näringsdeklarationer ska de nedan förtecknade måttenheterna användas för energi (kilojoule (kJ) och kilokalorier (kcal)) och för massa (gram (g), milligram (mg) och mikrogram (μg)), och ordningsföljden för uppgifterna ska i förekommande fall vara följande:

Energi

kJ och kcal

Fett

g

varav:

 

mättat fett

g

transfetter

g

enkelomättat fett

g

fleromättat fett

g

Kolhydrat

g

varav:

 

sockerarter

g

polyoler

g

stärkelse

g

Fiber

g

Protein

g

Salt

g

Vitaminer och mineralämnen

De enheter som anges i punkt A.1 i bilaga XI


RÅDETS MOTIVERING

I.   INLEDNING

1.

Den 1 februari 2008 lade Europeiska kommissionen på grundval av artikel 95 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan kallat fördraget) fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna (1). Det ordinarie lagstiftningsförfarandet är tillämpligt.

2.

I enlighet med artikel 294.3 i fördraget antog Europaparlamentet sin ståndpunkt vid första behandlingen (2) den 16 juni 2010 och godkände 247 ändringsförslag avseende kommissionens ursprungliga förslag.

I enlighet med artikel 114.1 i fördraget lämnade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén sitt yttrande den 18 september 2008 (3).

3.

I enlighet med artikel 294.5 i fördraget antog rådet sin ståndpunkt vid första behandlingen med kvalificerad majoritet den 21 februari 2011.

II.   SYFTE

1.

Huvudsyftet med utkastet till förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna är att uppdatera och rationalisera Europeiska unionens rättsregler om märkning av livsmedel, särskilt näringsdeklarationen. Utkastet till förordning sammanför olika lagstiftning i en enda förordning, bl.a. direktiven 2000/13/EG (4) och 90/496/EEG (5) samtidigt som det inför en stor nyhet, nämligen att näringsdeklarationen blir obligatorisk.

2.

Syftet med utkastet till förordning är att uppnå en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa och intressen genom att ge slutkonsumenterna möjlighet att göra välgrundade val och använda livsmedel på ett säkert sätt, varvid hänsyn tas till att konsumenterna har olika uppfattning om och behov av information.

3.

Utkastet till förordning syftar dessutom till att säkerställa att den inre marknaden fungerar smidigt och uppnå fri rörlighet i unionen för livsmedel som produceras och marknadsförs lagligt, vid behov med hänsyn till behovet av att skydda producenternas legitima intressen och att främja produktion av varor av hög kvalitet.

III.   ANALYS AV RÅDETS STÅNDPUNKT VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

A.    Kommissionens förslag

I rådets ståndpunkt vid första behandlingen infördes ett antal ändringar i kommissionens förslag särskilt när det gäller följande:

a)

Tillämpningsområdet för utkastet till förordning (artikel 1.3). Rådet specificerar uttryckligen att utkastet till förordning är tillämpligt på livsmedelsföretagarnas verksamhet. Detta täcker andemeningen i ändringarna 6, 39 (femte delen) och 305 (delvis).

b)

Imiterade livsmedel (artikel 7.1 d och bilaga VI). Rådet införde bestämmelser som syftar till att förhindra att livsmedelsinformationen vilseleder konsumenten genom att den antyder att en produkt innehåller ett särskilt livsmedel eller en ingrediens trots att en beståndsdel som normalt förekommer naturligt eller en ingrediens som normalt används i produkten i verkligheten har bytts ut mot en annan beståndsdel eller ingrediens. Dessutom kräver rådet märkning med den beståndsdel eller ingrediens som använts som ersättning. Detta täcker andemeningen i ändringarna 77, 78 och 230 med ett undantag: Rådet anser att ett tydligt angivande av den beståndsdel eller ingrediens som använts som ersättning ut över uppgiften om livsmedlets beteckning ger konsumenterna den relevanta informationen.

c)

Namnet på etiketten (artikel 9.1 h). Rådet förtydligade att det är obligatoriskt att på etiketten uppge namn på och adress till det livsmedelsföretag som är ansvarigt för livsmedelsinformationen – ytterligare namn och adresser kan anges frivilligt för att identifiera andra livsmedelsföretag som är inblandade i livsmedelstillverkningen.

d)

Distansförsäljning (artikel 14). För färdigförpackade livsmedel krävs att all obligatorisk livsmedelsinformation utom bästföredatumet alternativt sista förbrukningsdagen måste tillhandahållas innan köpet genomförs. Alla obligatoriska uppgifter måste tillhandahållas vid leveransen. Ändringarna 20, 118 och 119 täcks härmed.

e)

Alkoholhaltiga drycker (artikel 16.4). Rådet fastställde i ytterligare detalj målen för den rapport om undantag för alkoholhaltiga drycker som ska läggas fram av kommissionen inom fem år från det att utkastet till förordning träder i kraft.

f)

Ursprungsland eller härkomstort (artikel 25). Uppgift om ursprungsland eller härkomstort ska vara obligatoriskt

a)

om frånvaro av denna uppgift skulle kunna vilseleda konsumenten,

b)

för kött av svin, får, get och fjäderfä utöver för livsmedel för vilka det redan är obligatoriskt i enlighet med vertikal lagstiftning, och en rapport ska läggas fram av kommissionen inom fem år från och med den dag då kravet på obligatorisk märkning börjar tillämpas.

När det gäller andra produkter (andra typer av kött, mjölk, mjölk som ingår som ingrediens i mejeriprodukter, kött som används som ingrediens, obearbetade livsmedel och ingredienser som utgör mer än 50 % av ett livsmedel) ska kommissionen inom tre år från och med den dag då förordningen träder i kraft lägga fram en rapport i vilken man utvärderar genomförbarheten och gör en kostnads-nyttoanalys som även omfattar de juridiska aspekterna avseende den inre marknaden och konsekvenserna för den internationella handeln som kommer av att uppgift om ursprungsland eller härkomstort lämnas för dessa produkter. Rådet kräver vidare att uppgift om ursprung lämnas för den primära ingrediensen om ursprunget inte är identiskt med det för hela livsmedlet (eller åtminstone uppgift om att ursprunget skiljer sig åt).

g)

Näringsdeklarationen (artiklarna 29 och 33). Uppgifterna i den obligatoriska näringsdeklarationen ska omfatta energivärde, mängden av fett, mättat fett, kolhydrater, sockerarter, protein och salt. Dessutom får de uppgifter som anges i artikel 29.2. lämnas frivilligt. Alla dessa uppgifter bör presenteras i samma synfält (på framsidan av förpackningen eller någon annan sida). Dessutom får en del av informationen upprepas i vilket synfält som helst (på framsidan av förpackningen eller någon annan sida). Detta är i linje med ändring 298.

h)

Uttrycket ”per 100 g eller per 100 ml” (artiklarna 31 och 32). I rådets ståndpunkt är det i samtliga fall obligatoriskt med uttrycket per 100 g eller per 100 ml, vilket möjliggör jämförelser mellan liknande produkter. Uttrycket ”per portion” tillåts utöver de ovannämnda uttrycken. Detta täcker ändring 32 (första delen).

i)

Livsmedel som inte är färdigförpackade (artikel 42). I princip är endast uppgifter om allergener obligatoriska för livsmedel som inte är färdigförpackade. Medlemsstaterna får dock på nationell nivå besluta om att andra uppgifter som förtecknas i artikel 9 eller bilaga III ska vara obligatoriska. De kan också fastställa på vilket sätt uppgifterna ska göras tillgängliga. Detta är i linje med ändringarna 7, 34, 37, 39 (fjärde delen), 93, 127, 136, 184 (första delen), 185 och 220.

j)

Ytterligare uttrycks- eller presentationsformer (artikel 34). I linje med Europaparlamentets ändringar lät rådet även kapitlet om nationella system i kommissionens förslag utgå. Rådet hade dock för avsikt att tillåta att livsmedelsföretagare använder ytterligare uttrycks- eller presentationsformer förutsatt att lagkraven beaktas. Rådet fastställde en minimiram på europeisk nivå för ytterligare uttrycks- eller presentationsformer. Detta är i linje med ändringarna 59, 155, 156, 170 (tredje delen) och 301.

k)

Anpassning till regelverket. Den rättsliga grunden har anpassats till fördraget. Dessutom har terminologin anpassats och nya regler om kommissionens befogenheter att genomföra förordningen förts in i texten. Detta är i linje med Europaparlamentets ändringar 82, 105, 138, 188, 329, 330, 331, 333, 336, 337, 340 (delvis), 346, 347, 348 och 349.

l)

Övergångsbestämmelser för tillämpningsåtgärder eller delegerade akter (artikel 45). I utkastet till förordning fastställs att de åtgärder som kommissionen antar ska innefatta en övergångsperiod inom vilken det är möjligt att sälja slut på lager av märkta livsmedel. Detta täcker i princip ändring 69.

m)

Tillämpningen av utkastet till förordning (artikel 55). Utkastet till förordning ska tillämpas tre år efter det att det trätt i kraft, utom när det gäller artiklarna 29–34 som ska tillämpas fem år efter ikraftträdandet. Tillämpning av reglerna om näringsdeklaration får dock ske tidigare. Livsmedelsföretagare får tillämpa artiklarna 29–34 frivilligt tre år efter det att förordningen trätt i kraft (artikel 54.3).

B.    Europaparlamentets ändringar

a)   De införlivade ändringarna

Rådet införlivade 75 av Europaparlamentets ändringar i sin ståndpunkt.

Rådet antog följande ändringar helt:

59, 301 (kapitlet om nationella system utgår), 57, 58 (förenkling av definitionen av primär ingrediens), 76 (avgörande sätt), 82 (anpassning till Lissabonfördraget), 83 (vilseledande metoder), 103 (befogenhet att ändra förteckningen över uppgifter), 149 (förenkling), 184 (första delen), 185 (livsmedel som inte är färdigförpackade), 217 (livsmedel som är undantagna från kravet på näringsdeklaration), 243 (förteckningen över vitaminer), 105, 138, 188, 329, 330, 331, 333, 336, 337, 346, 347, 348 och 349 (genomförandebefogenheter och delegerade akter).

Följande ändringar godtogs delvis:

17, 332, 340 (genomförandebefogenheter och delegerade akter), 88, 89 (skyldigheter), 118, 119 (distansförsäljning), 155 (uttrycks- eller presentationsformer), 300 (nationella system) och 322 (bilaga I).

Följande ändringar godtogs i princip:

6, 305 (delvis) (förordningens tillämpningsområde), 7, 34, 37, 39 (fjärde och femte delarna), 93, 127, 136, 285 (livsmedel som inte är färdigförpackade), 14, 84, 86, 326 (skyldigheter), 20, 118, 119 (distansförsäljning), 31 (samma synfält), 32 (första delen) (uttryck för mängd), 40 (livsmedel från tredjeländer), 69 (övergångsbestämmelser), 77, 78, 230 (imiterade livsmedel), 130 (”nano”), 134 (enzymer), 156, 160, 165 (uttrycks- eller presentationsformer), 170 (första delen) (frivillig information), 170 (tredje delen) (ytterligare uttrycks- eller presentationsformer), 178 (fri rörlighet för varor), 194 (ikraftträdande för artiklarna 29–34), 202, 203, 204, 245, 255 (bilagorna) och 298 (upprepning av näringsdeklarationen).

b)   Ändringar som redan täcks av kommissionens förslag

Det finns ett antal ändringar som rådet inte uttryckligen fört in i sin text eftersom det anser att innehållet redan täcks av kommissionens förslag i delar som inte ändrats av rådet. Rådet stöder dock principerna bakom ändringarna 71, 72 och 142 (delvis) (informationskategorier), 98, 99 (förvaringsanvisningar), 114, 122 (språkkrav), 115, 265, 276, 293 (vilseledande av konsumenter), 116, 224 (delvis) (läsbarhet), 209 (frukt och grönsaker), 211 (mineralvatten) samt 215 och 216 (tillsatser).

Totalt är minst 92 av Europaparlamentets ändringar åtminstone förenliga med andemeningen i rådets ståndpunkt.

c)   Ändringar som inte godtagits

Rådet godtog inte följande ändringar.

1.   Syftet med utkastet till förordning

De viktigaste målen med utkastet till förordning beskrivs i skälen 1, 2 och 3 i rådets ståndpunkt. Tilläggen till skäl 2 i ändring 1 ansågs inte vara nödvändiga.

I artikel 1.1 i kommissionens förslag fastställs syftet med förordningen och det vore därför inte lämpligt att stryka den. Av denna anledning avvisades ändring 38.

Rådet ansåg att syftet med utkastet till förordning uttrycks korrekt i artikel 3.1 i rådets ståndpunkt. Det ansågs inte finnas något behov av att ändra ordalydelsen och således godtogs inte ändring 66.

Utkastet till förordning syftar huvudsakligen till att skydda konsumenterna, men det finns inget konsumentskydd om det inte produceras några livsmedel så därför ligger det i konsumenternas intresse att hänsyn även tas till producenternas intressen och varornas kvalitet. Av denna anledning avvisades ändring 68.

2.   Utbildnings- och informationskampanjer

Genom ändringarna 4 och 5 inför man hänvisningar till utbildnings- och informationskampanjer i skälen till detta Europeiska unionens utkast till förordning. Dessa är dock instrument på nationell nivå. Dessutom har dessa skäl ingen motsvarighet i bestämmelserna i lagtexten. Ändringarna avvisades.

3.   Vilseledande av konsumenten

Förbudet mot att tillskriva livsmedel medicinska egenskaper i skäl 20 i rådets ståndpunkt var viktigare för rådet än innehållet i Europaparlamentets version. Av denna anledning avvisades ändring 12.

Särskilda kostbehov: Det förbud som Europaparlamentet föreskriver i ändring 81 täcks redan av direktiv 2009/39/EG (6) om livsmedel för särskilda näringsändamål.

4.   Närings- och hälsopåståenden

Närings- och hälsopåståenden regleras i förordning (EG) nr 1924/2006 (7) om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. Eventuell överlappning mellan föreliggande utkast till förordning och förordningen om närings- och hälsopåståenden bör undvikas. Den hänvisning som införs i skälet genom ändring 13 bedömdes därför inte som lämplig.

Tonvikt på frånvaro eller reducerad mängd av ett näringsämne kan befinna sig i en gråzon mellan vad som ses som information och vad som ses som ett påstående. Eventuell överlappning mellan det föreliggande utkastet till förordning och förordning (EG) nr 1924/2006 bör undvikas. Ändringarna 79 och 80 avvisades.

5.   Ny teknik

Genom ändring 16 införs ett nytt skäl där man beskriver alternativa vägar för hur konsumenterna kan få information från andra källor än etiketten, till exempel via Internet. Skälet är rent beskrivande och det finns inget som motsvarar det i resten av texten.

6.   Allergener

När det gäller ämnen som orsakar allergier införs genom ändring 18 ett krav (att lämna uppgift om spår av ämnet) i ett skäl till vilket det inte finns någon motsvarande hänvisning i resten av texten.

I enlighet med ändring 135 bör risken för allergi eller intolerans omedelbart framgå av hänvisningar till allergener i ingrediensförteckningen. Rådet anser att angivande av namnet på det livsmedel som kan orsaka allergi eller intolerans innebär att konsumenten har fått tillräcklig information.

7.   Folkhälsopolitik

Ett skäl i en av Europeiska unionens förordningar förefaller inte vara ett lämpligt sammanhang att tala om för medlemsstaterna hur deras folkhälsopolitik bör bedrivas, eftersom detta är en nationell befogenhet. Därför avvisades ändring 26.

8.   Nationell lagstiftning

I artikel 37 i rådets ståndpunkt föreskrivs att nationella åtgärder inte får hindra den fria rörligheten för varor. Ändring 35 är därför överflödig.

9.   Definitioner

Rådet anser att definitionen av lagstiftning om livsmedelsinformation är avgörande i det sammanhang som utkastet till förordning utgör och inte bör utgå. Således avvisades ändring 44.

I definitionen av obligatorisk livsmedelsinformation förtydligas avsikterna i lagtexten, därför bör den inte utgå. Således avvisades ändring 45.

Den definition av färdigförpackat livsmedel som föreslagits av kommissionen och i vilken det hänvisas till förpackningen och specificeras att livsmedlet placerades i förpackningen innan det erbjöds till försäljning är komplettare och precisare än versionen i ändring 47. Därför avvisades denna ändring.

Definitionen av icke-färdigförpackat livsmedel är överflödig och skulle motverka sitt syfte eftersom alla livsmedel som inte är färdigförpackade är icke-färdigförpackade livsmedel och det redan finns en definition av färdigförpackat livsmedel. Att tillhandahålla en definition av icke-färdigförpackat livsmedel skulle dessutom leda till att det inte kan uteslutas att det skulle finnas livsmedel som varken är färdigförpackade eller icke-färdigförpackade, vilket oundvikligen skulle leda till rättsosäkerhet. Av denna anledning avvisades ändring 48.

Begreppet hantverksmässigt framställda livsmedel används inte i rådets ståndpunkt och definitionen är därför överflödig. Därför avvisades ändring 292.

I definitionen av ingrediens bidrar satsen ”restprodukter anses inte vara ingredienser” till klarhet och rättssäkerhet, och bör inte strykas. Ändring 49 avvisades.

Definitionen av synfält i kommissionens förslag ansågs vara precisare. Därför avvisades ändring 52.

Med tanke på den rättsliga klarheten och rättssäkerheten föredrog rådet att man behåller kommissionens förslag till definition av föreskriven beteckning i lagtexten och avvisade därför ändringarna 54 och 129.

Rådet förenklade definitionen av primär ingrediens genom att stryka definitionerna av huvudsaklig ingrediens och karaktärsgivande ingrediens. Man behöll dock definitionen av primär ingrediens i lagtexten eftersom begreppet förekommer i en av bestämmelserna. Av denna anledning avvisades ändring 56.

Rådet anser att konceptet livsmedel med en enda ingrediens är tillräckligt tydligt och att det inte finns något behov av en definition. Således godtogs inte ändring 350.

Rådet valde att inte ta med en definition av imiterat livsmedel i texten för att undvika risken att från definitionen utesluta fall som skulle kunna ses som ”livsmedelsimitation” och som bör täckas av samma bestämmelse. Därför godtogs inte ändring 63.

10.   Livsmedel som inte är färdigförpackade

Rådet lät livsmedel som inte är färdigförpackade, som täcks av artikel 41, även fortsättningsvis ingå i förordningens tillämpningsområde. Som ett resultat av detta avvisades ändringarna 39 (andra och tredje delarna) och 109.

Av princip krävs ingen information för icke-färdigförpackade livsmedel, utom när det gäller allergener. Livsmedel som inte är färdigförpackade transporteras vanligen inte över gränser. Därför är det logiskt att ge medlemsstaterna befogenhet att på nationell nivå kräva att ytterligare information tillhandahålls i enlighet med den nationella synen på kost och nationella folkhälsoprioriteringar. Därför avvisades ändringarna 6 och 184 (andra delen).

11.   Tillverkningsdatum

Rådet hade en allmän diskussion om tillverkningsdatum. Detta skulle innebära att extra information måste tillhandahållas av livsmedelsföretagare, vilket vore en extra börda för dessa. Innan krav på detta införs måste man noggrant överväga behovet och nyttan. Därför avvisades ändringarna 62, 97 och 140.

12.   Livsmedlets ursprung

Reglerna om ursprungsmärkning i rådets ståndpunkt bygger på principen att man ska undvika att konsumenterna vilseleds. Den bestämmelse som ströks genom Europaparlamentets ändring 172 syftar till att undvika att konsumenten vilseleds. Därför avvisades ändringarna 172 och 173.

Europaparlamentet föreslog ändringar som omedelbart kräver ursprungsmärkning för livsmedel som kött, mejeriprodukter, färsk frukt och färska grönsaker, andra livsmedel med en enda ingrediens samt kött och fisk när dessa används som ingredienser i bearbetade livsmedel. I rådets ståndpunkt krävs uppgift om ursprungsland eller härkomstort även för kött från svin, får, get och fjäderfä. När det gäller andra produkter (andra typer av kött, mjölk, mjölk som ingår som ingrediens i mejeriprodukter, kött som används som ingrediens, obearbetade livsmedel och ingredienser som utgör mer än 50 % av ett livsmedel) föreskriver rådet att kommissionen först ska lägga fram en rapport som styrker möjligheten att genomföra ursprungsmärkningen. Rådet kunde därför inte godta ändringarna 101, 309 och 328.

Ändring 24 avvisades eftersom ursprungsmärkningen Europeiska unionen inte ansågs vara en fråga att behandla på förordningsnivå. Denna fråga bör snarare utvärderas i kommissionens rapporter och vid behov därefter införas genom genomförandeåtgärder.

När det gäller ändring 50 föredrog rådet att behålla den bredare definition av härkomstort som föreskrivs i kommissionens förslag. Ändringen avvisades.

När det gäller ändring 177 hade rådet inte för avsikt att begränsa konceptet härkomst.

Rådet behöll en möjlighet för medlemsstaterna att, om det finns ett bevisat samband mellan vissa av livsmedlets förtjänster och dess ursprung eller härkomst, införa nationella åtgärder rörande obligatorisk uppgift om livsmedels ursprungsland eller härkomstort i syfte att skydda lokala livsmedels kvalitet. Ändring 179 måste därför avvisas.

13.   Alkoholhaltiga drycker

Rådet undantog särskilt definierade alkoholhaltiga drycker från krav på både innehållsförteckning och näringsdeklaration i sin helhet. I avvaktan på en kommissionsrapport som ska läggas fram inom fem år för att se över situationen, får uppgifterna i fråga dock lämnas frivilligt. Detta gäller särskilt näringsdeklarationen, där uppgift om energivärdet får lämnas som enda uppgift för dessa undantagna drycker. Uppgift om energivärdet är dock inte obligatorisk i rådets ståndpunkt. Således avvisades ändring 28.

Rådet beslutade med avsikt att inte undanta drycker där alkohol blandas med läsk (så kallad alkoläsk) vilka i huvudsak konsumeras i stor mängd av ungdomar. Rådet kunde därför inte godta ändringarna 145, 294 och 339. Europaparlamentet undantog alkoläsk, men efterlyste å andra sidan i ett skäl strängare krav på märkningen av dessa drycker. Rådet anser att tillämpning av de vanliga kraven innebär att tillräcklig information ges om dessa drycker. Ändring 21 avvisades.

Som regel undantas alkoholhaltiga drycker från kravet på ingrediensförteckning. Om andra bestämmelser tillämpas på nationell nivå finns dock ingen anledning att inte bibehålla dessa. Rådet kunde inte godta ändring 181.

14.   Läsbarhet

För rådet är en av de avgörande aspekterna av läsbarhet den obligatoriska minsta teckenstorleken i kombination med krav på kontrast och ytterligare kriterier som ska fastställas av kommissionen genom delegerade akter. Därför fastställde rådet kravet på bokstavsstorlek till 1,2 mm (x-höjd) för att en text ska anses vara läsbar, medan Europaparlamentet hänvisar till ett subjektivt kriterium (optiska hjälpmedel). I ändringarna 19, 113 och 334, övervägde Europaparlamentet inte explicit något mätbart kriterium för fastställande av läsbarhet, vilket rådet inte kunde acceptera.

Europaparlamentet fastställer en uttömmande förteckning med ytterligare kriterier medan rådet lät förteckningen vara öppen för eventuella synpunkter från kommissionen. Rådet kan inte godta ändring 53.

Genom ändring 67 införs en allmän bestämmelse som bygger på vaga koncept och vars efterlevnad skulle vara omöjlig att kontrollera.

Med tanke på det allmängiltiga kravet på teckenstorlek i rådets ståndpunkt blir ändring 111, där en viss teckenstorlek krävs för specifika livsmedel, onödig.

Rådet ansåg att det är nödvändigt att ge kommissionen befogenhet att anta detaljerade regler om kontrasten mellan text och bakgrund med tanke på denna bestämmelses mycket tekniska karaktär. Rådet kunde därför inte godta ändring 112.

När det gäller ändring 117 bör miljöbelastningskriteriet inte tillämpas direkt på livsmedelsföretagare om belastningen på miljön skulle vara ett kriterium som borde beaktas av lagstiftarna för att begränsa den obligatoriska information som krävs. Livsmedelsföretagare ska tillhandahålla läsbar obligatorisk information utan att ta hänsyn till en eventuell ökning av mängden förpackningsmaterial eller en större miljöbelastning. Även ändring 10 avvisades eftersom det genom den i ett skäl antyds att miljöbelastningen skulle utgöra ett kriterium för att fastställa ny obligatorisk information. Detta motsvarar dock inte bestämmelserna i lagtexten.

15.   Informationskategorier

Rådet ansåg att det är viktigt att genom märkning informera konsumenterna om de hälsorisker som överdriven konsumtion, konsumtion efter sista förbrukningsdag etc. kan medföra. Ändring 73, som tar bort denna möjlighet, avvisades.

16.   Obligatoriska uppgifter

Kriterier för att fastställa obligatorisk information: I enlighet med kommissionens förslag anser rådet att konsumenternas behov av information är det avgörande kriteriet för att göra en uppgift obligatorisk. Ändring 75 avvisades.

Ingredienser: Den hänvisning till bilagan som införs genom ändring 94 är överflödig och kan orsaka problem om denna förordning ändras eller om tillämpliga bestämmelser antas genom annan lagstiftning.

Innehåll: Det är uppenbart att ”nettoinnehåll” innebär livsmedlets nettoinnehåll när det placeras i förpackningen, ytterligare förklaring är överflödig. Ändring 95 avvisades.

Vätskemängd: Genom ändring 139 införs en hänvisning till en rättsakt som inte verkar nödvändig för textens klarhet.

Mått och vikt (artikel 11): I ändring 106 inför Europaparlamentet en hänvisning till en viss lagstiftning som måste beaktas. Denna enda hänvisning kan ge intrycket att all annan lagstiftning faller utanför tillämpningsområdet för artikel 11, vilket vore ett felaktigt budskap.

Placering: Europaparlamentet tog bort möjligheten att placera informationen på en etikett som är fäst vid förpackningen. Rådet förespråkade flexibilitet och behöll möjligheten. Ändring 107 avvisades.

17.   Ingrediensförteckning – näringsdeklaration

Undantag från näringsdeklarationen: Genom ändring 30 införde Europaparlamentet i ett skäl ett ytterligare exempel på omständigheter då ett livsmedel undantas från näringsdeklarationen. Rådet ansåg inte att det var nödvändigt att i skälet upprepa de undantagsfall som anges i bilaga V.

Rådet anser att de obligatoriska uppgifterna i den obligatoriska näringsdeklarationen ska vara mängden energi, fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt. Rådet kunde därför inte godta ändringarna 144, 152 och 319.

Rådet kan inte heller godta ändring 146 (första delen). Rådet anser att information om kolesterol är onödig och vilseledande för konsumenterna eftersom mängden konsumerad kolesterol inte har något direkt samband med kolesterolvärdena i kroppen.

Rådet anser att det är bilaga XIII som måste kompletteras om vitaminförteckningen är ofullständig. Ändring 146 (andra delen) kunde inte godtas.

Rådet kräver att innehållet i den obligatoriska näringsdeklarationen ska visas i samma förpackningssynfält – på framsidan eller någon annan sida. På så sätt får konsumenterna direkt tillgång till fullständig information och inte bara till uppgifter om livsmedlets negativa eller positiva egenskaper. Vidare vill rådet tillåta att vissa delar av informationen om så önskas upprepas på valfri plats på förpackningen. Rådet kunde därför inte godta ändringarna 161 och 313.

Presentation av energiinnehållet: Enligt rådets åsikt ska konsumenterna få mesta möjliga information om livsmedlet vid första anblicken. Konsumenterna ska inte få ofullständig eller förvrängd information om livsmedlet. Rådet ställde sig därför inte bakom idén att lyfta fram information om en beståndsdel på bekostnad av andra och avvisade ändringarna 158, 159 och 162.

Det texttillägg som ändring 151 skulle medföra är inte exakt och kräver i alla händelser en utbildningskampanj för att kunna sättas i sitt sammanhang. Å andra sidan skulle det inte finnas något behov av en sådan utförlig text på varje etikett om en sådan utbildningskampanj genomfördes med lyckat resultat.

Information som ges på frivillig grund: Rådet anser att information, även om den ges på frivillig grund, ska uppfylla de lagstadgade kraven i kapitel IV avsnitt 2 och 3 i förordningen. Rådet kunde därför inte godta strykningen av artikel 35.1 och avvisade ändring 169. Ändring 170 (andra delen) är svår att genomföra och rådet måste avvisa den: Vem skulle ansvara för att göra informationen tillgänglig för allmänheten?

Returglas med outplånlig märkning: Rådet ansåg att kraven på näringsdeklaration är väsentliga. Ändringarna 124 och 223 avvisades.

Vad gäller definitionen av små förpackningar i förhållande till de obligatoriska uppgifter som krävs godtog rådet inte ändring 125 utan höll fast vid kommissionens förslag: Rådet definierar en liten förpackning som en förpackning vars största yta är mindre än 10 cm2, och kräver mindre information än Europaparlamentet.

Vad gäller definitionen av små förpackningar som är undantagna från kravet på obligatorisk näringsdeklaration höll rådet fast vid kommissionens förslag: En liten förpackning är en förpackning vars största yta är mindre än 25 cm2 och inte ens uppgift om energivärde erfordras för sådana förpackningar. Ändring 219 avvisades.

Beräkning av energi- och näringsvärde: Enligt ändring 341 (första delen) ska redovisade värden fastställas vid utgången av bästföredatumet. Rådet såg ingen anledning till en sådan tidsangivelse.

18.   Märkningskrav i särskild lagstiftning

Europaparlamentet införde ändringar som kräver att kommissionen offentliggör en förteckning över märkningskrav som föreskrivs i särskild unionslagstiftning om vissa livsmedel. Med beaktande av det faktum att det finns databaser över gällande lagstiftning som är tillgängliga för allmänheten (t.ex. på Internet) anser rådet att det vore en onödig extra börda att upprätta en sådan förteckning, som ständigt skulle behöva uppdateras för att vara användbar. Rådet kunde inte godta ändringarna 15 och 41.

I ändring 42 ber Europaparlamentet kommissionen att bekräfta att de särskilda kraven är förenliga med detta utkast till förordning. Rådet kan erkänna värdet av en sådan bekräftelse, men eftersom detta utkast till förordning inte innehåller något budgetåtagande i detta syfte är denna lagstiftning inte det rätta forumet för att införa en sådan extra börda på kommissionen. Rådet kunde inte godta ändring 42.

19.   Namn på etiketten

Rådet anser att den person som anges på etiketten ska vara den person som är ansvarig för livsmedelsinformationen. Rådet beaktade utrymmet på etiketterna och kunde därför inte godta ändring 100 med dess förteckning över personer som ska anges.

20.   Uttrycket ”per portion”

Europaparlamentet kräver att näringsdeklarationen förutom uttrycket per 100 g eller 100 ml ska ange uttrycket ”per portion” (ändring 313) och strök därför artikel 32.1 i kommissionens förslag där uttrycket per portion bara tilläts som en möjlighet (ändring 153). Rådet tillåter att uppgifter anges ”per portion” som ett komplement till uppgifter om värde per 100 g eller 100 ml, det enda uttryckssätt som gör en jämförelse mellan produkterna möjlig. Båda ändringarna avvisades.

21.   Andra uttrycks- och presentationsformer

Rådet tillåter livsmedelsföretag andra uttrycks- och presentationsformer och anser att ändringarna 11 och 102 är för restriktiva.

Rådet kunde inte godta strykningen av artikel 34.1–34.3 i kommissionens förslag till presentationsformer och avvisade därför ändring 316.

22.   Undantag för mikroföretag

Majoriteten av de livsmedelsföretag som släpper ut sina produkter på den europeiska marknaden är små och medelstora företag. Om mikroföretag undantas från skyldigheterna i utkastet till förordning skulle det innebära att en avsevärd andel av produkterna på EU-marknaden skulle undantas från kravet på att tillhandahålla väsentlig information. Rådet kunde inte godta ändringarna 104 och 221.

23.   Genomförandebefogenheter och delegerade akter

Europaparlamentet och rådet har delade meningar om delegeringen av lagstiftande befogenhet till kommissionen, särskilt vad gäller artikel 13.3 (ändring 108), artiklarna 26.2 och 30.4 (ändring 338 och 341 (andra delen)), artikel 29.4 (ändring 146 (tredje delen)) och artikel 35.6 (ändring 174).

24.   Vegetarianism

Vad gäller ändring 175 tycktes det för tidigt att i en lagtext införa två begrepp som varken är definierade på EU-nivå eller internationell nivå och om vilka det råder för stor osäkerhet. Rådet avvisade denna ändring.

25.   Bästföredatum och sista förbrukningsdag

Europaparlamentet föreslog en definition av ”sista förbrukningsdag” (artikel 2) Rådet föredrog att behålla förklaringen i artikel 24.1 i stället för att införa en definition. Ändring 61 avvisades.

När det gäller förteckningen över obligatoriska uppgifter (artikel 9) täcks förklaringen i ändring 96 avseende sista förbrukningsdag i tillräcklig omfattning av artikel 25. Ändringen avvisades.

Europaparlamentet valde att överföra texten i bilaga IX, med smärre ändringar, till artikeldelen i utkastet till förordning. Rådet såg inte några fördelar i tydlighetshänseende med att följa den linjen. Ändringarna 141 och 241 ansågs överflödiga och godtogs därför inte.

26.   Berörda parter med vilka samråd ska hållas när det gäller anmälningsförfarandet för nationella åtgärder

Europaparlamentet föreskrev ett formellt anmälningsförfarande för alla berörda parter i enlighet med direktiv 98/34/EG. Rådet anser, i enlighet med kommissionens förslag, att alla beslut om huruvida samråd med berörda parter är nödvändigt bör fattas informellt och med utgångspunkt i det enskilda fallet. Ändringarna 186 och 187 avvisades.

27.   Bilagor

Isomaltulos och D-tagatos: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har ännu inte yttrat sig om dessa två produkter. Det föreföll rådet förhastat att föregripa de vetenskapliga resultaten genom att redan nu inkludera de produkterna i texten. Ändring 197 avvisades.

Mjölkprotein: Formeln i kommissionens förslag ger ett genomsnittsvärde för proteininnehållet i alla produkter. Om olika formler gäller för varje specifikt fall skulle beräkningen bli alltför komplicerad och besvärlig. Rådet höll fast vid kommissionens förslag och avvisade ändring 198.

Ätbart bladguld: Definitionen är onödig eftersom begreppet inte används i rådets ståndpunkt. Ändring 199 godtogs inte.

Förpackningens framsida: Definitionen är onödig eftersom begreppet inte används i rådets ståndpunkt. Ändring 200 godtogs inte.

Köttprodukter från särskild slakt: Rådet avsåg inte att anta en särskild märkning för detta kött. Ändring 205 godtogs inte.

Sötningsmedel: Rådet krävde inte att namnet på livsmedlet ska synas i det huvudsakliga synfältet. Vidare ansåg rådet inte att det är nödvändigt att märka sötningsmedel i det huvudsakliga synfältet. Ändring 317 avvisades.

Fenylalanin är den vetenskapligt korrekta termen för det ämne som kan orsaka hälsoproblem för människor. Rådet såg ingen anledning till att ersätta den term som används i förordning (EG) nr 1333/2008. Ändring 206 avvisades.

Märkning av tillsatser: Tillsatserna ingår redan i ingrediensförteckningen. Kravet i ändring 275 skulle leda till dubbel märkning.

Användningen av nötkötts- eller grisköttsproteiner vid framställningen av kycklingprodukter: Även om informationen kan vara av stor vikt, särskilt för personer vars kost bestäms utifrån religiösa överväganden, ansåg rådet att nötkött och griskött bör ingå i ingrediensförteckningen och att någon dubbel märkning inte behövs. Ändring 207 avvisades.

Smaksättare: Begreppet smaksättare är så vitt och vagt att det exempelvis kan omfatta salladssåser, som rådet inte vill ska undantas från den obligatoriska näringsdeklarationen. Ändring 212 avvisades.

Socker, nya sockerarter och mjölsorter: Rådet ansåg att dessa produkter bör förses med relevant livsmedelsinformation. Ändringarna 213 och 214 avvisades.

Presentförpackningar, mixade flerpack och blandningar innehåller sannolikt livsmedel med de vanliga näringsämnena som det är obligatoriskt att informera konsumenten om. Konfekt och figurer av socker och choklad bör inte undantas, av samma anledning som socker och choklad inte är undantagna. Ändring 218 avvisades.

Livsmedel i mängder på mindre än 5g/ml: Enligt rådets ståndpunkt för färdigförpackade livsmedel omfattas dessa i allmänhet av strecksats 18. För livsmedel som inte är färdigförpackade bör dessa regleras av medlemsstaterna. Ändring 222 avvisades.

Omfrysning, upptining: De två termerna läggs till i vad som enbart är en uppräkning av exempel. Det är onödigt att uttryckligen nämna dem för att de ska anses ingå i förteckningen. Tillägget är irrelevant. Ändring 225 godtogs inte.

Annat animaliskt ursprung eller tillsats av vatten som anges tillsammans med livsmedlets beteckning: Det är obligatoriskt att ange sådana ingredienser i ingrediensförteckningen. Att dessutom ange dem tillsammans med livsmedlets beteckning skulle leda till dubbel märkning, vilket inte skulle förenkla märkningen eller förbättra dess läsbarhet, och det skulle bli en extra belastning för livsmedelsföretagare utan några relevanta fördelar för konsumenterna. Ändringarna 226, 227 och 228 avvisades.

Korvskinn: Konsttarm måste märkas i enlighet med artikel 9.1 j i rådets ståndpunkt. Naturtarm är ett typiskt exempel på frivillig information. Båda är säkra, och det skulle vara orättvist att bestraffa bara en av dem eftersom korvskinn av kollagen också består av naturliga ursprungsmaterial. Tillverkare som vill marknadsföra skinn från tarmarna på klövdjur kan göra det frivilligt. Ändring 229 avvisades.

Beredningar av kryddor och örtkryddor: Begreppet är överflödigt om det är en synonym till blandningar. Om det betyder en beredning av kryddor och örtkryddor med tillsats av andra ingredienser hör det inte hemma i denna rad i tabellen. Ändring 231 avvisades.

Olja/fett, ursprung: Rådet noterade att mer detaljerad information än att oljan är av animaliskt/vegetabiliskt ursprung innebär ytterligare kostnader för livsmedelsföretagare och att detta inte är motiverat med tanke på förstärkningen av näringsinformationen. Ändringarna 263 och 279 avvisades.

Härdat: Om informationen redan finns genom andra källor, finns inget behov av att upprepa den. Rådet höll fast vid kommissionens version och avvisade ändring 232.

Stärkelse: Rådets ståndpunkt täcker alla typer av stärkelse. Rådet såg ingen fördel med att ytterligare specificera undergrupper av stärkelse. Ändring 234 är onödig och avvisades.

Livsmedelsfärgämne: Detta är en allmän kategori som kan omfatta olika typer av ingredienser. Det är att föredra att ingredienserna specificeras i stället för att låta dem ingå i en övergripande kategori, vilket skulle ge mindre information till konsumenterna. Ändring 235 avvisades.

Maskinurbenat kött: Rådet behöll ett begrepp som omfattar de båda processerna för att bena ur kött på mekanisk väg, med hänsyn till att det är omöjligt att skilja mellan processerna när de väl är genomförda. När rådet fattade sitt beslut fanns Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om behovet och användningen av maskinurbenat kött i EU i framtiden, inbegripet strategin för information till konsumenterna  (8) ännu inte tillgängligt. Rådet godtog inte ändring 236.

Enzymer och cellulosaextrakt: Båda är icke funktionella kategorier som inte har sin plats i bilaga V i rådets ståndpunkt. Märkningen av enzymer regleras genom förordning (EG) nr 1332/2008 (9). Cellulosaextrakt som används som en tillsats i livsmedel regleras genom förordning (EG) 1333/2008 (10). Därför avvisas ändringarna 237 och 307.

Livsmedel som säljs styckevis eller som vägs: Livsmedel som säljs i köparens närvaro är vanligtvis inte färdigförpackade, men det behöver inte vara detta. Det finns inga fördelar med en eventuell begränsning av denna bestämmelses omfattning. Ändring 238 avvisades.

Övriga undantag: Bestämmelsen är överflödig. Ändring 239 avvisades.

Rekommenderade intag: Det framgår tydligt av sammanhanget att de rekommenderade intagen avser intag ”per dag”. Ändringen är inte nödvändig. Ändring 242 avvisades.

Information i kJ: I direktiv 80/181/EEG fastslås vilka lagenliga måttenheter som ska användas för att uttrycka storheter för energi. Enligt punkt 1.2.3 i bilagan bör energimängden uttryckas i joule. Därmed är det en skyldighet enligt lag att uttrycka energi i kJ vid märkning av livsmedel. Ändringarna 246 och 248 avvisades.

Ett antal ändringar tas inte upp i rådets ståndpunkt eftersom de bedöms vara onödiga och/eller stå i strid med ståndpunkten. Det gäller särskilt följande:

Ändringarna 2, 3, 8, 9, 27, 29, 43, 46, 55, 60, 70, 92, 123, 126, 132, 133, 137, 143, 168, 201, 208 och 299 avvisades eftersom de huvudsakligen var av språklig karaktär eller inte medförde någon betydande ändring av textens innebörd.

IV.   SLUTSATS

Rådet menar att dess ståndpunkt vid första behandlingen utgör en rimlig avvägning mellan en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa och intressen och behovet av att skydda producenternas legitima intressen samt att främja produktion av varor av hög kvalitet samtidigt som den fria rörligheten för varor garanteras.

Rådet ser fram emot konstruktiva diskussioner med Europaparlamentet vid andra behandlingen så att förordningen ska kunna antas så snart som möjligt.


(1)  6172/08.

(2)  10972/10 [P7_TA(2010)0222].

(3)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 81.

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 6.5.2000, s. 29).

(5)  Rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (EGT L 276, 6.10.1990, s. 40).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG av den 6 maj 2009 om livsmedel för särskilda näringsändamål (EUT L 124, 20.5.2009, s. 21).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 30.12.2006, s. 9).

(8)  17547/10.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (EUT L 354, 31.12.2008, s. 7).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 31.12.2008, s. 16).