ISSN 1725-2504

doi:10.3000/17252504.CE2011.081.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 81E

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

54 årgången
15 mars 2011


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

RESOLUTIONER

 

Europaparlamentet
SESSIONEN 2010–2011
Sammanträdena den 5–6 maj 2010
Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 188 E, 13.7.2010.
De texter som antogs den 5 maj 2010 beträffande ansvarsfrihet för budgetåret 2008 har offentliggjorts i EUT L 252, 25.9.2010.
ANTAGNA TEXTER

 

Onsdagen den 5 maj 2010

2011/C 081E/01

Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden (KOM(2009)0665) - Omnibus

1

2011/C 081E/02

Befogenhet att delegera lagstiftning
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning (2010/2021(INI))

6

2011/C 081E/03

Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 (2009/2095(INI))

10

2011/C 081E/04

Europeana – nästa steg
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om Europeana - nästa steg (2009/2158(INI))

16

2011/C 081E/05

Utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (2009/2202(INI))

25

2011/C 081E/06

EU:s jordbruk och klimatförändringen
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om EU:s jordbruk och klimatförändringarna (2009/2157(INI))

33

2011/C 081E/07

Jordbrukets framtidsutsikter i områden med naturbetingade svårigheter: En särskild hälsokontroll
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om jordbrukets framtidsutsikter i områden med naturbetingade svårigheter: en särskild granskning (2009/2156(INI))

40

2011/C 081E/08

En ny digital agenda för Europa: 2015.eu
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu (2009/2225(INI))

45

2011/C 081E/09

EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika (2009/2213(INI))

54

2011/C 081E/10

Toppmöte EU-Kanada
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om det kommande toppmötet mellan EU och Kanada den 5 maj 2010

64

2011/C 081E/11

SWIFT
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om rekommendationen från kommissionen till rådet om ett bemyndigande att inleda förhandlingar mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om ett internationellt avtal enligt vilket finansiella betalningsmeddelanden ska göras tillgängliga för Förenta staternas finansministerium i syfte att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism

66

2011/C 081E/12

Passageraruppgifter (PNR-uppgifter)
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om inledandet av förhandlingar om avtal om passageraruppgifter med Förenta staterna, Australien och Kanada

70

2011/C 081E/13

Förbud mot användning av gruvdriftsteknik som utnyttjar cyanid
Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen

74

2011/C 081E/14

Skriftlig förklaring om kampen mot bröstcancer i Europeiska unionen
Europaparlamentets förklaring av den 5 maj 2010 om kampen mot bröstcancer i Europeiska unionen

77

 

Torsdagen den 6 maj 2010

2011/C 081E/15

Övergångsåtgärder avseende Europaparlamentets sammansättning *
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om utkastet till protokoll om ändring av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser rörande Europaparlamentets sammansättning under återstoden av valperioden 2009–2014: Europaparlamentets yttrande (artikel 48.3 i EU-fördraget) (17196/2009 – C7-0001/2010 – 2009/0813(NLE))

78

2011/C 081E/16

Kirgizistan
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om situationen i Kirgizistan

80

2011/C 081E/17

Elbilar
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om elbilar

84

2011/C 081E/18

Gruppundantagsförordning för motorfordon
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om gruppundantagsförordningen för motorfordon

89

2011/C 081E/19

Kommissionens meddelande om åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om meddelandet från kommissionen: åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap (2009/2103(INI))

95

2011/C 081E/20

Utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp (2009/2228(INI))

107

2011/C 081E/21

Kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (2009/2152(INI))

115

2011/C 081E/22

Skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning - Årsrapport 2008
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning – Årsrapport 2008 (2009/2167(INI))

128

2011/C 081E/23

Europeiska investeringsbanken (EIB) - Årsrapport 2008
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om Europeiska investeringsbankens (EIB) årsredovisning för 2008 (2009/2166(INI))

135

2011/C 081E/24

Omfattande grymheter i Jos, Nigeria
Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om de omfattande grymheterna i Jos, Nigeria

143

 

II   Meddelanden

 

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europaparlamentet

 

Onsdagen den 5 maj 2010

2011/C 081E/25

Upphävande av Miloslav Ransdorfs immunitet
Europaparlamentets beslut av den 5 maj 2010 om begäran om upphävande av Miloslav Ransdorfs immunitet (2009/2208(IMM))

146

 

III   Förberedande akter

 

Europaparlamentet

 

Onsdagen den 5 maj 2010

2011/C 081E/26

Administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt (omarbetning) *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 maj 2010 om förslaget till rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt (omarbetning) (KOM(2009)0427 – C7-0165/2009 – 2009/0118(CNS))

148

2011/C 081E/27

Gemensamt system för mervärdesskatt, när det gäller regler om fakturering *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 maj 2010 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, när det gäller regler om fakturering (KOM(2009)0021 – C6-0078/2009 – 2009/0009(CNS))

156

2011/C 081E/28

Transportabla tryckbärande anordningar ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om transportabla tryckbärande anordningar (KOM(2009)0482 – C7-0161/2009 – 2009/0131(COD))

162

P7_TC1-COD(2009)0131Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 maj 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/…/EU om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG and 1999/36/EG

163

BILAGA

163

2011/C 081E/29

Avgifter för luftfartsskydd ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avgifter för luftfartsskydd (KOM(2009)0217 – C7-0038/2009 – 2009/0063(COD))

164

P7_TC1-COD(2009)0063Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 maj 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/…/EU om avgifter för luftfartsskydd

165

2011/C 081E/30

Gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (omarbetning) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (omarbetning) (KOM(2009)0391 – C7-0111/2009 – 2009/0110(COD))

172

P7_TC1-COD(2009)0110Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 maj 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr …/2010/EU om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (omarbetning)

173

2011/C 081E/31

Allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (KOM(2009)0384 – C7-0003/2010 – 2009/0107(COD))

173

P7_TC1-COD(2009)0107Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 maj 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2010 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen

174

 

Torsdagen den 6 maj 2010

2011/C 081E/32

Beslut att inte sammankalla konventet för översyn av fördragen beträffande övergångsåtgärder avseende Europaparlamentets sammansättning ***
Europaparlamentets beslut av den 6 maj 2010 om Europeiska rådets förslag att inte sammankalla något konvent för en översyn av fördragen när det gäller övergångsbestämmelser avseende Europaparlamentets sammansättning (17196/2009 – C7-0002/2010 – 2009/0814(NLE))

175

Teckenförklaring

*

Samrådsförfarandet

**I

Samarbetsförfarandet (första behandlingen)

**II

Samarbetsförfarandet (andra behandlingen)

***

Samtyckesförfarandet

***I

Medbeslutandeförfarandet (första behandlingen)

***II

Medbeslutandeförfarandet (andra behandlingen)

***III

Medbeslutandeförfarandet (tredje behandlingen)

(Det angivna förfarandet baserar sig på den rättsliga grund som kommissionen föreslagit)

Politiska ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▐.

Tekniska rättelser och justeringar gjorda av ansvariga enheter: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med kursiv stil och strykningar med symbolen ║.

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

RESOLUTIONER

Europaparlamentet SESSIONEN 2010–2011 Sammanträdena den 5–6 maj 2010 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 188 E, 13.7.2010. De texter som antogs den 5 maj 2010 beträffande ansvarsfrihet för budgetåret 2008 har offentliggjorts i EUT L 252, 25.9.2010. ANTAGNA TEXTER

Onsdagen den 5 maj 2010

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/1


Onsdagen den 5 maj 2010
Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden

P7_TA(2010)0126

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden (KOM(2009)0665) - ”Omnibus”

2011/C 81 E/01

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009,

med beaktande av kommissionens meddelande ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665), och det därtill bifogade addendumet (KOM(2010)0147),

med beaktande av ministerrådets brev av den 23 mars 2010 om nytt samråd,

med beaktande av ordförandens uttalande den 15 december 2009 i plenum,

med beaktande av artiklarna 58 och 59 i arbetsordningen,

med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om parlamentets nya roll och ansvar vid genomförandet av Lissabonfördraget (1), särskilt punkt 75,

med beaktande av de parlamentariska utskottens granskning av alla pågående förslag och resultatet av denna granskning som sammanställdes av utskottsordförandekoferensen den 8 februari 2010,

med beaktande av ordförandekonferensens beslut av den 4 mars 2010 som stödjer resultaten av granskningen,

med beaktande av talmannens skrivelser av den 14 april 2010 till ministerrådets ordförande och till Europeiska kommisionens ordförande som svar på kommissionens meddelande KOM (2009)0665.

A.

Europaparlamentet har kontrollerat om kommissionens meddelande är fullständigt och korrekt, särskilt i fråga om den rättsliga grund och det förfarande till följd av Lissabonfördraget som kommissionen angett i sina förteckningar.

1.

Europaparlamentet anser att genom Lissabonfördraget inrättas en ny rättslig ram som påverkar pågående ärenden, framför allt till följd av ändringar av deras rättsliga grund och/eller tillämpliga förfaranden, och parlamentet noterar därför följande förteckning över 10 förfaranden för vilka parlamentet efterfrågar ett nytt eller ändrat förslag från kommissionen eller, där så är lämpligt, ett nytt samråd med ministerrådet i syfte att på lämpligt sätt ta den nya ramen i beaktande samt uppmanar bägge institutioner att följa dessa uppmaningar:

förslag till rådets förordning om genomförande inom ramen för Europeiska ekonomiska gemenskapens beslut nr 3/80 från associeringsrådet EEG-Turkiet om tillämpningen av det sociala trygghetssystemet i Europeiska gemenskapens medlemsstater på turkiska arbetstagare och deras familjemedlemmar, 1983/1101(CNS),

förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter, 2005/0214(COD),

förslag till rådets rekommendation om åtgärder mot neurodegenerativa sjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, genom gemensam programplanering av forskning, 2009/0113(CNS),

förslag till rådets förordning om inrättandet av en utvärderingsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket, 2009/0033(CNS),

förslag till rådets förordning om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa fysiska och juridiska personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Somalia, 2009/0114(CNS),

förslag till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1104/2008 om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), 2009/0136(CNS),

förslag till rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder, 2008/0112(CNS),

förslag till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Vitryssland, å andra sidan, 1996/0053(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapernas vägnar av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer, 2006/0263(CNS),

förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2100/94 vad avser ämbetsperioden för ordföranden i Gemenskapens växtsortsmyndighet, 2005/0078(CNS).

2.

Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt i följande 29 förfaranden som ändras till följd av Lissabonfördraget från samrådsförfarande till ordinarie lagstiftningsförfarande, från samrådsförfarande till godkännandeförfarande eller från samtyckesförfarande till godkännandeförfarande:

förslag till rådets beslut om undertecknande av ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama, å andra sidan, 2003/0266(CNS),

förslag till rådets beslut om undertecknande av ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater Republiken Bolivia, Republiken Colombia, Republiken Ecuador, Republiken Peru och Republiken Venezuela, å andra sidan, 2003/0268(CNS),

förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) när det gäller utdelning av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen, 2008/0183(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan gemenskapen och Schweiziska edsförbundet på det audiovisuella området om fastställande av villkoren för Schweiziska edsförbundets deltagande i gemenskapens program Media 2007 och en slutakt, 2007/0171(CNS),

förslag till rådets förordning om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr […] till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser, 2007/0152(CNS),

förslag till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera ILO:s konvention om arbete i fiskenäringen från 2007 (konvention nr 188), 2008/0107(CNS),

förslag till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av det fakultativa protokollet till Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 2008/0171(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående av relevanta avtal enligt artikel XXI i Gats-avtalet med Argentina, Australien, Brasilien, Kanada, Kina, det separata tullområdet Taiwan, Penghu, Kinmen och Matsu (kinesiska Taipei), Colombia, Kuba, Ecuador, Hongkong, Indien, Japan, Sydkorea, Nya Zeeland, Filippinerna, Schweiz och Förenta staterna om nödvändiga kompenserande anpassningar till följd av Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Österrikes, Republiken Polens, Republiken Sloveniens, Republiken Slovakiens, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, 2007/0055(CNS),

förslag till rådets beslut om undertecknande av ett protokoll till ramavtalet om handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, med anledning av Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen, 2005/0121(CNS),

förslag till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, 1998/0304(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående av ett tilläggsprotokoll till avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, 2007/0083(AVC),

förslag till rådets beslut om ingående av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Cariforum-staterna, å andra sidan, 2008/0061(AVC),

förslag till rådets beslut om ingående av det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Elfenbenskusten, å andra sidan, 2008/0136(AVC),

förslag till rådets beslut om ingående av avtalet om Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och av fyra därtill hörande avtal, 2007/0115(AVC),

förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2007/2004 vad avser ämbetsperioden för den verkställande direktören och den vice verkställande direktören för den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, 2005/0089(CNS),

förslag till rådets direktiv om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar (kodifierad version), 2008/0039(CNS),

förslag till rådets direktiv om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen (kodifierad version), 2008/0037(CNS),

förslag till rådets direktiv om fastställande av regler för hur veterinärkontroller ska organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredjeland (kodifierad version), 2008/0253(CNS),

förslag till rådets förordning om gemenskapspatent, 2000/0177(CNS),

förslag till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Albanien om vissa luftfartsaspekter, 2005/0143(CNS),

förslag till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Bosnien och Hercegovina om vissa luftfartsaspekter, 2005/0140(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Serbien och Montenegro om vissa luftfartsaspekter, 2005/0141(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående av det multilaterala avtalet mellan Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Republiken Bulgarien, Europeiska gemenskapen, Republiken Island, Republiken Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Konungariket Norge, Serbien och Montenegro, Rumänien och Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo om inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum, 2006/0036(CNS),

förslag till beslut av rådet och företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet, om att sluta ett Europa-Medelhavsavtal om luftfart mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Konungariket Marocko å andra sidan, 2006/0048(CNS),

förslag till beslut av rådet och företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet, om ingående av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Amerikas förenta stater, å andra sidan, 2006/0058(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om regleringssamarbete på området civil luftfartssäkerhet, 2007/0111(CNS),

förslag till rådets beslut om undertecknande av ett samarbetsmemorandum mellan Internationella civila luftfartsorganisationen och Europeiska gemenskapen om säkerhetsgranskningar, säkerhetsinspektioner och därtill hörande frågor, 2008/0111(CNS),

förslag till rådets beslut om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar, av protokollet för tillämpning av Alpkonventionen på transportområdet (Transportprotokollet), 2008/0262(CNS),

förslag till rådets beslut om Europeiska gemenskapens slutande av avtalet om Europeiska gemenskapens anslutning till fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999, 2009/0121(CNS).

3.

Europaparlamentet beslutar att inte bekräfta sin ståndpunkt avseende följande fyra förfaranden, och betonar att det önskar gå vidare till en ny första behandling av det ursprungliga förslaget:

förslag till rådets beslut om ingående av stadgan för den internationella byrån för förnybar energi (Irena) av Europeiska gemenskapen och om utövandet av byråns rättigheter och skyldigheter, 2009/0085(CNS),

förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/109/EG i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer som beviljats internationellt skydd, 2007/0112(CNS),

förslag till rådets direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat, 2007/0229(CNS),

förslag till rådets beslut om inrättande av nätverket för varningar om hot mot kritisk infrastruktur (Ciwin), 2008/0200(CNS).

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ministerrådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.


(1)  Antagna texter, P6_TA(2009)0373.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/6


Onsdagen den 5 maj 2010
Befogenhet att delegera lagstiftning

P7_TA(2010)0127

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning (2010/2021(INI))

2011/C 81 E/02

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om anpassning av rättsakter till det nya kommittébeslutet (1),

med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om parlamentets nya roll och ansvar vid genomförandet av Lissabonfördraget (2),

med beaktande av sin ståndpunkt av den 24 november 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av vissa rättsakter som omfattas av det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget, med avseende på det föreskrivande förfarandet med kontroll – Anpassning till det föreskrivande förfarandet med kontroll – Del V (3),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2009 om genomförandet av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (KOM(2009)0673),

med beaktande av skrivelsen av den 29 januari 2010 från Europaparlamentets talman till Europeiska kommissionens ordförande om artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0110/2010), och av följande skäl:

A.

Lissabonfördraget instiftar lagstiftningsbefogenheter och inför en hierarki av normer i unionens rättssystem, vilket innebär en förstärkning av EU:s demokratiska karaktär och rationaliserar dess rättssystem. I Lissabonfördraget införs begreppet lagstiftningsakt, ett nytt begrepp med långtgående konsekvenser.

B.

Till lagstiftningsbefogenheterna hör bland annat lagstiftarens möjlighet, som föreskrivs i artikel 290 i EUF-fördraget, att delegera en del av sin egen befogenhet till kommissionen i en lagstiftningsakt (nedan kallad ”grundläggande akt”).

C.

Delegering är ett grannlaga förfarande genom vilket kommissionen ges i uppdrag att utöva en befogenhet som egentligen ingår i lagstiftarens roll. Utgångspunkten när frågan om delegering behandlas måste därför alltid vara lagstiftarens frihet.

D.

Den delegerade befogenheten kan endast bestå av att komplettera eller ändra delar av en lagstiftningsakt som lagstiftaren inte anser vara väsentliga. Delegerade akter som antas av kommissionen kommer att bli icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd. Den grundläggande akten måste tydligt avgränsa mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen samt fastställa de villkor som gäller för delegeringen.

E.

De delegerade akterna kommer att ha viktiga konsekvenser på många områden. Det är därför av yttersta vikt, särskilt med tanke på delegerade akter, att de utarbetas och beslutas om under fullständig insyn, på ett sätt som i praktiken ger medlagstiftarna möjlighet att i demokratisk ordning övervaka kommissionens utövande av den befogenhet som den delegerats, vid behov även genom en allmän debatt i parlamentet.

F.

Parlamentet bör jämställas med rådet med avseende på samtliga aspekter av befogenheten att delegera lagstiftning.

G.

Lamfalussyförfarandet banade väg för den nuvarande delegeringsmekanismen där lagstiftaren utövar full kontroll. I förklaring 39 från konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar den 23 juli 2007, som bifogats till Lissabonfördraget, erkänns att området finansiella tjänster har en speciell karaktär. Det nya systemet för delegerade akter får på intet sätt underminera parlamentets befintliga rättigheter på det området, särskilt inte när det gäller det snabba översändandet av handlingar och information.

H.

Delegering kan betraktas som ett verktyg för bättre lagstiftning. Målsättningen med den är att se till att lagstiftningen kan förbli enkel, att den kan kompletteras och moderniseras utan att man nödgas upprepa lagstiftningsförfarandena, samtidigt som lagstiftaren ges möjlighet att bibehålla sina ursprungliga befogenheter och sitt yttersta ansvar.

I.

I motsats till principen i artikel 291 i EUF-fördraget angående genomförandeåtgärder, så anges i artikel 290 i EUF-fördraget ingen rättslig grund för antagandet av en horisontell akt som fastställer de regler och allmänna principer som ska tillämpas vid delegering av befogenhet. Sådana villkor måste därför fastställas i varje enskild grundläggande akt.

J.

Kommissionen är ansvarig inför parlamentet. Kommissionsledamoten med ansvar för interinstitutionella förbindelser och förvaltning har, vid den utfrågning av honom som utskottet för konstitutionella frågor anordnande den 18 januari 2010, åtagit sig att bedriva nära samarbete med parlamentet för att säkerställa att kommissionens utövande av delegerade befogenheter sker på ett för parlamentet tillfredsställande sätt.

Aspekter som ska definieras i den grundläggande akten

1.

Europaparlamentet anser att målen, innehållet, omfattningen och varaktigheten när det gäller en delegering enligt artikel 290 i EUF-fördraget, tydligt och noggrant måste avgränsas i alla grundläggande akter.

2.

Europaparlamentet betonar att artikel 290 i EUF-fördraget ger lagstiftaren frihet att välja vilken eller vilka kontrollmekanismer som ska tas i bruk. Parlamentet anser att de två exempel som ges i artikel 290.2, möjligheten att göra invändningar och möjligheten till upphävande, endast är belysande och att delegeringen av befogenhet skulle kunna underställas andra kontrollmetoder, till exempel genom att parlamentet och rådet ger sitt uttryckliga medgivande till varje enskild delegerad akt eller ges möjlighet att återkalla enskilda delegerade akter som redan trätt i kraft.

3.

Europaparlamentet anser emellertid att de två exemplen på tänkbara former som anges i artikel 290.2 i EUF-fördraget, invändning och återkallande, kan betraktas som de vanligaste metoderna för att övervaka kommissionens utövande av delegerade befogenheter och att varje grundläggande akt bör inbegripa båda metoderna.

4.

Europaparlamentet anser att de kontrollmekanismer som lagstiftaren inför måste respektera vissa allmänna principer i unionsrätten, och att mekanismerna i synnerhet måste

vara enkla och lätta att förstå,

garantera rättssäkerhet,

ge kommissionen möjlighet att effektivt utöva den delegerade befogenheten, och

ge lagstiftaren möjlighet att ordentligt övervaka hur den delegerade befogenheten används.

5.

Europaparlamentet anser att parlamentets utövande av rätten att göra invändningar ovillkorligen betingas av dess parlamentariska roll och arbetsorter. Parlamentet anser att en fastställd tidsperiod för att göra invändningar som skulle tillämpas på alla rättsakter inte är motiverad, och att perioden i fråga bör fastställas från fall till fall för varje enskild grundläggande akt, med hänsyn tagen till ärendenas komplexitet, samt att denna period måste vara tillräckligt lång för att möjliggöra en effektiv kontroll av delegeringen utan att ikraftträdandet av okontroversiella delegerade akter försenas på ett otillbörligt sätt.

6.

Europaparlamentet anser att ett brådskande förfarande som anges i själva grundakten bör införas för särskilda undantagsfall, till exempel i förbindelse med säkerhetsfrågor, hälsa eller humanitära kriser.

7.

Europaparlamentet anser emellertid att majoriteten av de situationer som kräver ett snabbt antagande av delegerade akter skulle kunna hanteras genom ett flexibelt förfarande genom vilket parlamentet och rådet, på kommissionens begäran i vederbörligen motiverade fall, på ett tidigt stadium förklarar att de inte har några invändningar.

8.

Europaparlamentet vidhåller att varaktigheten av delegeringen får vara obegränsad, med tanke på att delegationen kan återkallas när som helst. Parlamentet anser emellertid att en delegering med begränsad varaktighet skulle kunna rymma en möjlighet till periodiskt förnyande på uttrycklig begäran av kommissionen. Det anser vidare att delegeringen bara kan förnyas om varken parlamentet eller rådet gör några invändningar inom en fastställd tidsfrist.

9.

Europaparlamentet motsätter sig starkt att det i grundläggande akter skulle införas bestämmelser om ytterligare förpliktelser för lagstiftaren, utöver de förpliktelser som redan fastställts i artikel 290 i EUF-fördraget.

Praktiska arrangemang

10.

Europaparlamentet anser att vissa praktiska arrangemang bättre skulle kunna samordnas i en gemensam överenskommelse mellan institutionerna, eventuellt i form av ett interinstitutionellt avtal, som bland annat skulle omfatta:

samråd i samband med förberedande och utarbetande av delegerade akter,

ömsesidigt informationsutbyte, särskilt i fall av återkallande,

arrangemang för översändande av handlingar,

minimitidsfrister för parlamentet och rådet att göra invändningar,

beräkning av tidsperioder,

offentliggörande av akter i Europeiska unionens officiella tidning under olika skeden av förfarandet.

11.

Europaparlamentet betonar att kommissionen, då den förbereder och utarbetar delegerande akter,

måste se till att översändandet av information och relevanta handlingar till parlamentets relevanta utskott sker kontinuerligt och i god tid, inklusive de olika utkasten till delegerade akter samt samtliga bidrag som erhållits; för ändamålet skulle det nuvarande kommittésystemsregistret kunna användas som en modell för ett förbättrat digitalt informationssystem; och

måste ge parlamentet tillträde till förberedande möten, diskussioner och utfrågningar som hänför sig till dessa.

12.

Europaparlamentet anser att utbytet av information före ett återkallande bör ske öppet, artigt och i en anda av lojalt samarbete mellan de berörda institutionerna för att säkerställa att alla institutioner i god tid är fullt medvetna om möjligheten av ett återkallande. Parlamentet anser dock att det är överflödigt och förvirrande att i grundläggande akter införa en särskild juridisk skyldighet att ange skälen till att vissa rättsakter ska antas, utöver de allmänna villkor som anges i artikel 296 i EUF-fördraget och som tillämpas på alla rättsakter.

13.

Europaparlamentet föreslår att en minimitidsfrist för invändningar fastställs i alla framtida avtal, som underförstått inte bör uppfattas som en tvångströja utan mera som ett minimum under vars gräns parlamentets demokratiska kontroll vore värdelös. En minimiperiod för att göra invändningar bör därför omfatta två månader med en möjlighet till ytterligare två månaders förlängning på initiativ av parlamentet eller rådet. Parlamentet betonar dock att fristen för invändningar bör vara beroende av den delegerade aktens beskaffenhet.

14.

I samband med alla framtida avtal insisterar parlamentet på att de olika tidsfristerna för granskning av delegerade akter inte får inledas innan kommissionen översänt samtliga språkversioner och kräver också att parlamentets uppehålls- och valperioder vederbörligen måste beaktas.

15.

Europaparlamentet understryker, i samband med alla framtida avtal, att delegerade akter som är underställda en rätt att göra invändningar endast kan offentliggöras i EUT och därigenom träda i kraft efter det att tidsfristen för invändningar har löpt ut, med undantag för de fall där tidig tidsfrist för att göra invändningar har beviljats. Parlamentet anser att införandet av en uttrycklig förpliktelse, enligt vilken parlamentet och rådet i varje enskild grundläggande akt ska offentliggöra beslut som fattats i samband med kontrollen av kommissionens utövande av delegerade befogenheter, vore överflödigt.

Avslutande anmärkningar

16.

Europaparlamentet uppmanar alla sina utskott att utbyta och regelbundet uppdatera sina bästa metoder och inrätta en mekanism för att säkerställa att parlamentets praxis i förbindelse med artikel 290 i EUF-fördraget är så konsekvent som möjligt. Europaparlamentet understryker behovet av att varje utskott organiserar sitt arbete så att det överensstämmer med utskottets karaktär och dess samlade sakkunskap utnyttjas.

17.

Europaparlamentet ålägger parlamentets förvaltning att genom omfördelning av resurser (befintliga budgetmedel) inrätta de tjänster som behövs för att säkerställa ett lämpligt stöd i arbetsuppgifterna enligt artikel 290 i EUF fördraget. Parlamentet efterlyser en institutionell strategi för att utvärdera de administrativa strukturerna och de personalresurser som finns tillgängliga för att utveckla delegerade befogenheter.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge hög prioritet åt en redogörelse för vilka lagstiftningsförslag som krävs för att anpassa regelverket till bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Parlamentet anser, när det gäller artikel 290 i EUF-fördraget, att denna anpassning inte bör begränsas till de åtgärder som tidigare behandlats i anslutning till det föreskrivande förfarandet med kontroll, utan bör omfatta alla lämpliga åtgärder av allmän räckvidd, oberoende av vilket besluts- eller kommittéförfarande som tillämpats på dem innan Lissabonfördraget trädde i kraft.

19.

Europaparlamentet insisterar på att man ger högsta prioritet åt att anpassa regelverket inom de politikområden som före Lissabonfördragets ikraftträdande reglerades och inte omfattades av medbeslutandeförfarandet. Parlamentet kräver i detta sammanhang att man granskar enskilda fall för att se till att i synnerhet alla lämpliga bestämmelser med allmän giltighet, som hittills antagits inom ramen för artiklarna 4 och 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4), definieras som delegerade akter.

20.

Europaparlamentet anser att man, för att fullt ut upprätthålla lagstiftarens rättigheter bör fästa särskild uppmärksamhet vid den relativa användningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och till de praktiska konsekvenser som tillgripandet av någon av artiklarna medför, oberoende av om det sker i samband med ovan nämnda anpassning eller i samband med behandling av förslag inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet insisterar på att medlagstiftarna har befogenhet att besluta att de frågor som tidigare antagits enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll kan antas antingen enligt artikel 290 i EUF-fördraget eller enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

*

* *

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 22.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2009)0373.

(3)  Antagna texter, P7_TA(2009)0083.

(4)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/10


Onsdagen den 5 maj 2010
Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018

P7_TA(2010)0128

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 (2009/2095(INI))

2011/C 81 E/03

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 januari 2009 om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 (KOM(2009)0008) (Meddelande om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007 om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen (KOM(2007)0575),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0114/2010), och av följande skäl:

A.

Europeiska rederier lämnar ett viktigt bidrag till den europeiska ekonomin, men måste konkurrera i en internationell miljö.

B.

Strukturella och integrerade åtgärder för att bevara och utveckla en livskraftig sjöfartssektor i EU är viktiga och bör stärka konkurrenskraften hos sjöfarten och närstående sektorer genom att integrera kraven på en hållbar utveckling och sund konkurrens.

C.

Det är absolut nödvändigt att locka ungdomar till karriärer inom sjöfarten och att hålla dem kvar inom sektorn. Utbildningsnivån inom de maritima yrkena inom EU måste förbättras genom den förestående översynen av den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen).

D.

Klimatförändringen är den största utmaningen för EU:s samtliga politikområden på 2000-talet.

E.

Sjöfarten är ett relativt miljövänligt transportsätt, som emellertid kan bli ännu renare än i dagsläget. Den måste involveras i arbetet med att bekämpa klimatförändringarna genom en gradvis minskning av fartygens och hamninfrastrukturernas koldioxidavtryck.

F.

Säkerheten är av största vikt för hamnföretag, rederier och mark- och sjöpersonal. Skydd av kust- och havsmiljöer samt arbetsvillkoren i hamnar och ombord på fartyg måste beaktas i säkerhetsåtgärderna.

G.

Kriminella attacker mot EU:s fiske-, handels- och passagerarfartyg fortsätter i Adenbukten, utanför Somalias kust och på internationella vatten.

H.

Den europeiska sjöfartsindustrin har en världsledande roll som måste säkras på lång sikt, och detta kan endast ske genom innovation.

I.

Beslut måste fattas på rätt administrativ nivå enligt mottot ”internationellt om möjligt, europeiskt om nödvändigt”.

Allmänt

1.

Europaparlamentet välkomnar meddelandet om EU:s sjöfartspolitik fram till 2018.

2.

Europaparlamentet betonar sjöfartens betydelse för den europeiska ekonomin som transportör av passagerare, råvaror, gods och energiprodukter, men även som kärnan i ett bredare sammanhang av sjöfartsrelaterad verksamhet såsom varvsindustri, logistik, forskning, turism, fiske och vattenbruk samt utbildning.

3.

Europaparlamentet betonar att EU:s sjöfartspolitik bör ta hänsyn till att sjöfartssektorn inte endast utsätts för konkurrens inom unionen utan även, och framför allt, för internationell konkurrens, och understryker dessutom sjöfartens centrala roll som en del av den vidare transportsektorn såväl inom som utanför EU.

4.

Europaparlamentet hoppas att EU:s sjöfartspolitik hädanefter utformas inom ramen för ”ett gemensamt europeiskt hav” och uppmanar därför kommissionen att utarbeta en europeisk sjöfartspolitik inom ett gemensamt havsområde.

Marknad

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sin kamp mot missbruket av bekvämlighetsflagg.

6.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja användandet av sin flagg och att stödja sina sjöfartskluster på land, t.ex. genom att tillhandahålla skattelättnader som system med tonnageskatt för fartyg, liksom skattelättnader för sjöfolk och rederier.

7.

Europaparlamentet anser att sjöfartssektorn, precis som övriga näringslivssektorer, i princip ska omfattas av reglerna för statligt stöd. Parlamentet framhåller dock att statligt stöd kan tillåtas undantagsvis i särskilda fall, under förutsättning att detta görs tillfälligt, på ett öppet och spårbart sätt.

8.

Europaparlamentet anser att riktlinjerna om statligt stöd till sjöfarten (som slutar gälla 2011) bör behållas och förlängas, eftersom de i stor utsträckning har bidragit till att bevara den internationella konkurrenskraften hos EU:s sjöfart, dess förmåga att framgångsrikt möta ofta illojal konkurrens från tredjeland och dess ledande ställning i världen. Riktlinjerna har därför bidragit till att stabilisera medlemsstaternas ekonomi.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att 2010 lägga fram de nya, utlovade bestämmelserna om statligt stöd till sjöfartssektorn. Parlamentet anser dessutom att kommissionen så snart som möjligt bör lägga fram riktlinjerna för statligt stöd till kusthamnar.

10.

Europaparlamentet betonar att statligt stöd endast ska ges till europeiska sjöfartsindustrier som åtar sig att följa sociala normer, trygga sysselsättningen och utbilda personal i EU samt att säkerställa den globala konkurrenskraften hos EU:s sjöfart.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omgående underteckna, ratificera och genomföra FN:s konvention om avtal om transport av gods till sjöss, känd som de s.k. Rotterdamreglerna, i vilken en ny ansvarsordning för sjöfarten fastställs.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid den kommande översynen av gemenskapens riktlinjer för utveckling av det transeuropeiska nätverket ta större hänsyn till sjöfarten och dess anläggningar på land, särskilt de multimodala förbindelserna mellan europeiska kusthamnar och inlandet.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (KOM(2009)0011), för att underlätta, minska och avskaffa de befintliga administrativa förfarandena för den europeiska närsjöfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen stödja närsjöfarten för att avsevärt öka kapaciteten för den interna sjöfarten i unionen.

Sociala aspekter

14.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas och kommissionens initiativ att göra yrken inom sjöfarten mer attraktiva för unga unionsmedborgare. Parlamentet framhåller behovet av livslångt lärande och omskolning av sjöfolk på alla nivåer, till sjöss och i land, i syfte att stärka arbetskraftens yrkeskompetens. Parlamentet förespråkar också mer information om denna sektor på skolor och tillhandahållandet av fler lärlingsplatser.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för internationella konventioner såsom STCW-konventionen och ILO:s sjöarbetskonvention från 2006, förbättra och modernisera redan befintliga utbildningsprogram för att ytterligare förbättra sjöfartshögskolornas kvalitet.

16.

Europaparlamentet betonar att sjöfolk från tredjeländer måste uppfylla tillfredsställande kvalifikationskrav i enlighet med STCW-konventionen, och uppmanar rederier och nationella tillsynsorgan att säkra och kontrollera detta, vid behov med hjälp från Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Parlamentet upprepar sitt krav på att medlemsstaterna snarast ratificerar ILO:s sjöarbetskonvention från 2006 och att kommissionens förslag, som bygger på industrins avtal, om genomförande i EU:s lagstiftning av konventionens centrala bestämmelser antas inom kort.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja anställning av sjöfolk från EU i sina egna flottor och att skapa tillräckliga möjligheter för att förhindra att sjöfolk migrerar till länder utanför unionen.

18.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att medlemsstaterna bör stödja samarbetet mellan europeiska sjöfartsinstitutioner, och uppmanar medlemsstaterna att harmonisera sina respektive läroplaner och utbildningsprogram för att EU:s sjöfolk ska kunna skaffa sig avancerade kunskaper och hög kompetensnivå.

19.

Europaparlamentet betonar att den sociala dimensionen och arbetsvillkoren för sjöfolk i EU hänger nära samman med den europeiska flottans konkurrenskraft, och att man måste underlätta för arbetskraftens rörlighet i sjöfartsindustrierna i hela Europa och garantera en fullständigt fungerande inre marknad utan hinder eller omotiverade restriktioner för tillhandahållandet av tjänster.

20.

Europaparlamentet stöder utbyten av god praxis i fråga om anställningsvillkor och sociala standarder, såväl som förbättrade levnadsvillkor ombord på fartygen, i synnerhet genom utveckling av informations- och kommunikationsteknik, förbättrad tillgång till hälsovård och bättre säkerhetsstandarder samt utbildning för att hantera de risker som är knutna till sjöfartsyrkena.

21.

Europaparlamentet betonar att kontrollerna bör vara konkreta och riskbaserade och att de inte får ge upphov till onödig byråkrati för sektorn.

22.

Europaparlamentet anser att kapaciteten hos den tekniska utvecklingen att kompensera för den minskande tillgången på sjöfolk bör undersökas, men varnar för alltför snabbt införande av teknik som inte har testats.

23.

Europaparlamentet uppmanar hamnmyndigheterna att förbättra förhållandena för sjöfolk vars fartyg ligger för ankar på redden, inbegripet enklare transportmöjligheter från fartyg till land och omvänt.

Miljön

24.

Europaparlamentet inser att man inom sjöfarten måste göra stora framsteg när det gäller att minska utsläppen av både svaveloxid, kväveoxid, fina partiklar och koldioxid, och att detta är nödvändigt med hänsyn till EU:s klimatskyddsmål. Parlamentet betonar att sektorn kan bidra till att bekämpa skadliga utsläpp och klimatförändringar och att offentliga och privata investeringar i forskning och utveckling är av särskilt intresse i detta avseende.

25.

Europaparlamentet understryker att utsläppsminskningar bör avtalas snarast och genomföras som tvingande bestämmelser av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) för att konkurrensskillnaderna ska begränsas. Detta får dock inte hindra unionen från att ta initiativ till ytterligare minskningar som berör medlemsstaternas flottor, och därmed uppmuntra andra kontinenter att bli konkurrenskraftiga på detta område. Europaparlamentet pekar här på de stora skillnaderna mellan fjärrsjöfart och närsjöfart som måste beaktas vid IMO-avtal.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad utnyttja möjligheten att fastställa övervakningsområden för utsläpp, särskilt kväveoxider, om möjligt tillsammans med grannländerna, och betonar att införandet av ytterligare övervakningsområden för utsläpp inte får leda till en snedvridning av konkurrensen inom EU.

27.

Europaparlamentet stöder åtgärder som gynnar en övergång till sjötransporter för att minska trängseln på vägnäten. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att inrätta de logistiska hamnplattformar som krävs för att utveckla intermodaliteten och stärka den territoriella sammanhållningen. Parlamentet betonar att de internationella bestämmelserna och EU:s bestämmelser inte får hindra nationella myndigheters arbete i denna riktning. Parlamentet uppmanar till ett snabbt och utbrett införande av höghastighetsleder till sjöss inom ramen för unionen för Medelhavsområdet för att minska både föroreningarna och trängseln på marknäten.

28.

Europaparlamentet stöder i princip de ändringar som antogs av IMO i oktober 2008 av Marpolkonventionens bilaga VI för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider från fartyg, men är oroat över en möjlig tillbakagång från närsjöfart till vägtransporter som en följd av den svavelgräns på 0,1 procent som planeras från och med 2015 i övervakningsområdena för svavelutsläpp i Nordsjön och Östersjön. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en konsekvensanalys för parlamentet, senast i slutet av 2010.

29.

Europaparlamentet anser att alla transportsätt, även sjötransporter, gradvis måste internalisera sina externa kostnader. Enligt parlamentet kommer införandet av denna princip att generera medel som i första hand kan användas för insatser som gynnar innovation.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även utarbeta alternativa styrmedel, t.ex. införa en avgift på bunkerbränsle, företrädesvis beroende på bränslets kvalitet och miljöprestanda, och konceptet ”gröna hamnar”, enligt vilket fartyg som inte förorenar får snabbare behandling och/eller betalar lägre hamnavgifter.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta inom IMO för att fastställa och genomföra lämpliga och globalt tillämpliga miljönormer.

32.

I detta sammanhang noterar Europaparlamentet att tekniken för fartyg som går i inlandssjöfart har gjort betydande framsteg, vilket har möjliggjort en avsevärd minskning av utsläppen från befintliga fartygsmotorer och ett eventuellt användande av flytande naturgas som bränsle. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om denna teknik skulle kunna användas även för havsgående fartyg samt hur införandet av tekniken kan påskyndas.

33.

Europaparlamentet beklagar att man vid klimattoppmötet i Köpenhamn inte kunde komma fram till några slutsatser om utsläppsminskning inom sjöfarten, och betonar att man bör fortsätta arbeta intensivt både inom ramen för processen efter Kyoto och IMO för att komma överens om globala åtgärder i syfte att minska sådana utsläpp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra allt de kan för att IMO i samband med kommande globala klimatförhandlingar ska få ett mandat med kvantitativa mål för minskade utsläpp inom sjöfarten.

34.

Europaparlamentet uppmanar unionen att inta en ledande ställning i denna process på internationell nivå, särskilt inom IMO, för att minska utsläppen från sjöfartssektorn.

35.

Europaparlamentet betonar behovet av driftskompatibla tekniska anordningar för användning av landström på fartyg i europeiska hamnar, vilket kan minska belastningen på miljön avsevärt. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera i vilka hamnar dessa anordningar kan användas på ett effektivt sätt.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för forsknings- och utvecklingspolitiken prioritera innovation inom förnybar teknik, exempelvis sol- och vindteknik, för användning på fartyg.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alla möjligheter att minska och övervaka föroreningar genom intelligent teknik inom transportsektorn och särskilt inom ramen för Galileoprogrammet.

38.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja en papperslös miljö för hamn- och tullverksamheter och att underlätta samarbetet mellan olika tjänsteleverantörer och konsumenter i hamnarna med hjälp av olika intelligenta transportsystem och nät, såsom SafeSeaNet och e-tull, för att påskynda hamnverksamheten och minska föroreningarna.

Säkerhet

39.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av det tredje lagstiftningspaketet för sjöfartssäkerhet och uppmanar medlemsstaterna att snarast genomföra det.

40.

Europaparlamentet förespråkar sträng kontroll av fartygskonstruktioner, medräknat kvaliteten på det stål som används och utformningen och underhållet av fartyg, såsom fastställs bland annat i den ändrade lagstiftningen om klassificeringsorgan.

41.

Europaparlamentet stöder den ändrade inriktningen av samförståndsavtalet om hamnstatskontroll, som innebär att den ordinarie kontrollen ersätts av en riskbaserad kontroll, så att endast sådana fartyg som har många brister behandlas effektivt.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstater och rederier att vidta åtgärder för att tas upp på den vita listan i samförståndsavtalet om hamnstatskontroll. Parlamentet uppmanar särskilt Slovakien att göra en extra insats i detta avseende.

43.

Europaparlamentet uppmanar nationella tillsynsorgan och andra nationella myndigheter att samarbeta närmare med varandra i fråga om utbyte av uppgifter om fartyg och laster, så att byråkratin avtar men inspektionernas effektivitet ökar. Ett integrerat informationsförvaltningssystem måste skyndsamt införas genom användning och förbättring av tillgängliga resurser, särskilt SafeSeaNet. Kommissionen uppmanas att skyndsamt inrätta ett gräns- och sektorsöverskridande övervakningssystem för hela EU.

44.

Europaparlamentet är medvetet om faran med piratverksamhet på världshaven, särskilt i området runt Afrikas horn och i farvattnen utanför Somalias kust, och uppmanar samtliga rederier att samarbeta med myndighetsinitiativ som kan skydda dem mot sådan verksamhet, i linje med EU:s framgångsrika första insats till sjöss, Atalanta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka samarbetet dem emellan och inom FN i syfte att skydda såväl sjöfolk, fiskare och passagerare som själva flottan.

45.

Parlamentet påminner om att den globala strategin för bekämpning av piratverksamhet inte får begränsas till en internationell örlogsflotta, utan bör ingå i en helhetsplan för att främja fred och utveckling i det berörda området. Parlamentet noterar dessutom behovet av att fartygen fullt ut och på ett korrekt sätt tillämpar de åtgärder för självskydd som sjöfartsorganisationerna har antagit i form av god förvaltningspraxis, och som har godkänts av IMO.

Övrigt

46.

Europaparlamentet betonar att sjöfarten är en global näring, och att avtal företrädesvis bör ingås på global nivå. Parlamentet konstaterar att IMO är det lämpligaste forumet för detta och uppmanar medlemsstaterna att i högre grad anstränga sig för att omgående ratificera och genomföra de IMO-avtal som de har undertecknat.

47.

Europaparlamentet erkänner till fullo unionens roll vid införlivandet av internationella bestämmelser i unionsrätten samt vid genomförandet och stödjandet av sjöfartspolitiken, t.ex. via Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

48.

Europaparlamentet understryker behovet av att påskynda moderniseringen och utvidgningen av hamninfrastrukturens kapacitet med hänsyn till att mängden varor som transporteras sjövägen förväntas öka. Parlamentet påminner om att omfattande investeringar måste göras i detta syfte, och att investeringarna måste följa öppna och rättvisa finansieringsregler för att man ska kunna trygga en sund konkurrens mellan de europeiska hamnarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att regelverket i detta avseende är konsekvent.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till sitt meddelande om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 och denna resolution vid den kommande översynen av vitboken om transporter.

50.

Europaparlamentet efterfrågar en politik som främjar hamnarnas förbindelser med inlandet (inlandsterminaler och logistikplattformar) i överbelastade områden, och att denna politik integreras i översynen av de transeuropeiska transportnäten.

51.

Europaparlamentet betonar varvsindustrins ekonomiska och strategiska betydelse, eftersom den gör det möjligt att utveckla och använda ny fartygsteknik och bevara den viktiga europeiska yrkesskicklighet som behövs för att bygga nya fartygsgenerationer. Parlamentet efterlyser stödåtgärder till förmån för innovation, forskning och utveckling samt utbildning för att utveckla en konkurrenskraftig och innovativ europeisk varvsindustri.

52.

Europaparlamentet kräver att det i förbindelse med projekt för modernisering och utvidgning av hamnar blir obligatoriskt att anpassa passagerarterminaler och nya passagerarfartyg till personer med nedsatt rörlighet.

53.

Europaparlamentet välkomnar initiativet att utarbeta en kampanj för att främja bästa praxis för passagerar- och kryssningsfartyg i fråga om passagerarnas rättigheter.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid den nuvarande översynen av de transeuropeiska transportnäten ha rekommendationerna för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 i åtanke, särskilt när det gäller att effektivt integrera höghastighetsvattenvägar och transporter på inre vattenvägar, liksom nätverket av hamnar som i egenskap av knutpunkter är av intresse för EU.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en jämförbar strategi för transporter på inre vattenvägar i EU och samordna denna med den befintliga strategin för att främja en optimal transportkedja mellan transporter till havs och transporter på inre vattenvägar.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram den aviserade färdplanen med viktiga detaljer som tillägg till sitt meddelande.

*

* *

57.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/16


Onsdagen den 5 maj 2010
Europeana – nästa steg

P7_TA(2010)0129

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om Europeana - nästa steg (2009/2158(INI))

2011/C 81 E/04

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 augusti 2009 med titeln ”Europeana – nästa steg” (KOM(2009)0440),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2009 med titeln ”Upphovsrätten i kunskapsekonomin” (KOM(2009)0532),

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 november 2008 om det europeiska digitala biblioteket EUROPEANA (1),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 augusti 2008 med titeln ”Europas kulturarv på ett musklicks avstånd – Kulturellt innehåll – digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande inom hela EU. En lägesrapport.” (KOM(2008)0513),

med beaktande av slutrapporten av den 4 juni 2008 från högnivågruppen för digitala bibliotek – undergruppen för upphovsrätter – om digitalt bevarande, verk av okända upphovsmän (anonyma verk) och verk som har utgått på förlaget,

med beaktande av slutrapporten från maj 2008 från högnivågruppen för digitala bibliotek – undergruppen för offentlig-privata partnerskap – om offentlig-privata partnerskap för digitalisering och elektronisk tillgång till Europas kulturella arv,

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 med titeln ”i2010: mot ett europeiskt digitalt bibliotek” (2),

med beaktande av kommissionens rekommendation 2006/585/EG av den 24 augusti 2006 om kulturellt innehåll – digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande (3),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (4),

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 167,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för rättsliga frågor (A7-0028/2010), och av följande skäl:

A.

Det är av största vikt i vårt digitala samhälle att alla garanteras tillgång och får enklare tillgång till det europeiska kulturarvet och att man ser till att det främjas och bevaras för kommande generationer, både inom och utanför Europa.

B.

I samband med digitaliseringen av det europeiska kulturarvet måste vi få en europeisk kulturpolitik som visar på det offentliga engagemanget både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå till förmån för att bevara, respektera och främja den kulturella mångfalden.

C.

Det gemensamma europeiska kulturarvets rikedom och mångfald måste främjas och göras tillgängligt i största möjliga utsträckning, även utanför Europa, och medlemsstaterna och kulturinstitutionerna, i synnerhet biblioteken, spelar en viktig roll på detta område, på såväl nationell som regional och lokal nivå.

D.

Det europeiska kulturarvet består till stor del av verk som är allmängods, och i den digitala världen bör dessa verk i största möjliga utsträckning göras tillgängliga i högkvalitativa format.

E.

Tillgång till kulturellt material och utbildningsmaterial måste göras till en prioritet för att förbättra utbildnings- och levnadsstandarden.

F.

Det är viktigt att det införs gemensamma standarder för digitaliseringen av det europeiska kulturarvet. Många av de digitaliserade verk som för närvarande innehas av olika bibliotek har inte gjorts allmänt tillgängliga, eftersom de digitala formaten inte är inbördes kompatibla.

G.

Biblioteken är, tack vare sin personal, de institutioner som är bäst ägnade att övervaka och hantera digitaliseringen av verk.

H.

Ett europeiskt digitalt bibliotek bör inte bara vara en digitaliserad samling med verktyg för informationshantering utan bör snarare omfatta utvecklingen av en helhet av teknisk kapacitet och resurser för att skapa, forska och använda information.

I.

Det är viktigt att man tar hänsyn till den snabba utvecklingen av ny teknik och till de förändringar som detta medför på det kulturella området samt till befintliga digitaliseringsprojekt utanför Europa.

J.

Medlemsstaterna måste därför bemöda sig mera, samarbeta och införskaffa de medel som behövs för att kunna fortsätta bidra till Europeana och uppmuntra till att sådana bidrag ges, så att Europa kan inta en mer framträdande ställning i världen.

K.

Hittills har dock endast en mycket liten del av det europeiska kulturarvet digitaliserats, arbetet framskrider olika snabbt i de olika medlemsstaterna, och de offentliga medel som anslagits för den storskaliga digitaliseringen räcker inte till. Medlemsstaterna bör därför göra mer för att påskynda arbetet med digitaliseringen av offentliga och privata verk.

L.

Digitaliseringen av det europeiska kulturarvet och av vetenskapligt material gagnar också andra verksamhetsområden, i synnerhet utbildning, vetenskap, forskning, turism, företagarverksamhet, innovation och media.

M.

Digital teknik är dessutom ett fantastiskt verktyg som ger personer som stöter på hinder för sin tillgång till kulturen, och i synnerhet personer med funktionshinder, tillgång till det europeiska kulturarvet.

N.

Upphovsrättslagstiftningen skiljer sig dock kraftigt inom EU och den upphovsrättsliga statusen för en stor mängd verk är fortfarande oklar.

O.

Det krävs omedelbara insatser för att lösa problemet med det digitala svarta hålet beträffande material från 1900-talet och 2000-talet, som innebär att kulturellt värdefulla verk inte kan utnyttjas. I samband med lösningen är det viktigt att alla berörda parters intressen tillgodoses.

P.

Som anonyma verk bör sådana verk anses som är upphovsrättsligt skyddade och offentliggjorda, men där man inte, trots påvisat seriösa efterforskningar, kunnat ange eller återfinna en eller flera innehavare av upphovsrätt eller närstående rättigheter.

Q.

Det behövs mer information om vilka framsteg som gjorts i det arbete som utförs av stiftelsen för ett europeiskt digitalt bibliotek.

R.

Det behövs en ökad insyn i Europeiska unionens verksamhet.

Europeana – ett viktigt steg för att bevara och sprida Europas kulturella arv

1.

Europaparlamentet välkomnar öppnandet och utvecklingen av Europeana – det europeiska digitala biblioteket, museet och arkivet för högkvalitativt material – som en gemensam, direkt och flerspråkig portal till det europeiska kulturarvet.

2.

Europaparlamentet erinrar om att det europeiska digitala biblioteket bör ha till uppgift att skydda det europeiska kulturarvet, för att kommande generationer ska kunna skapa sig ett kollektivt europeiskt minne och för att inte de ömtåligaste dokumenten ska förstöras av upprepad användning.

3.

Europaparlamentet framhåller att det europeiska digitala biblioteket tjänar en demokratiserad kultur, eftersom det finns tillgängligt för alla på distans, och att det således gör det möjligt för en mycket bred allmänhet att få tillgång till sällsynta eller gamla dokument som ingår i det europeiska kulturarvet och som är svåra att komma åt, på grund av de krav som bevarandet av dem ställer.

4.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att Europeana blir en fullt utvecklad tjänst med ett flerspråkigt gränssnitt och semantiska webbfunktioner som bevarar den höga kvaliteten hos de verk och uppgifter som görs tillgängliga över världen.

Mål

5.

Europaparlamentet begär att Europeanas innehåll utökas med minst 15 miljoner digitaliserade verk av olika slag fram till 2015.

6.

Europaparlamentet beklagar djupt obalansen i bidrag till Europeanas innehåll från medlemsstaterna och uppmanar med kraft dem och andra kulturinstitutioner att samarbeta för att digitalisera verk och att fortsätta arbetet med att utarbeta digitaliseringsplaner på alla tänkbara nivåer, så att man undviker dubbelarbete och påskyndar digitaliseringen av kulturellt innehåll för att de uppställda målen ska kunna nås (10 miljoner dokument 2010).

7.

Europaparlamentet betonar att man måste försöka hitta sätt att få kulturinstitutionerna att efter utarbetandet av digitaliseringsplanerna ingå avtal med rättighetshavarna om att ställa verk till förfogande i flera länder, och att främja en konkurrenspräglad miljö tillsammans med nätbokhandlarna för att underlätta kulturarvets spridning i hela Europa.

8.

Europaparlamentet konstaterar att Frankrike ensamt har bidragit med 47 procent av det totala antalet digitaliserade objekt i Europeana fram till nu och att det därför är oerhört viktigt att ännu mer aktivt uppmuntra alla medlemsstater att tillgängliggöra bidrag från sina nationella bibliotek och kulturinstitutioner så alla européer får obegränsad tillgång till sitt kulturella arv.

9.

Europaparlamentet ber kommissionen att hjälpa till med att hitta sätt att uppmärksamma medlemsstaterna på att Europeanas användare söker efter viktiga verk som finns i deras nationella samlingar men inte på Europeana.

Fördelar

10.

Europaparlamentet framhåller digitaliseringens ekonomiska potential, eftersom digitaliseringen av kulturella tillgångar har en stor inverkan på ekonomin, särskilt kultursektorn, och stöttar den kunskapsbaserade ekonomin, men att man samtidigt måste komma ihåg att kulturföremål inte kan jämställas med andra ekonomiska varor och att de måste skyddas mot överdriven kommersialisering.

11.

Europaparlamentet betonar att Europeana bör göras till en av de främsta referenspunkterna för utbildning och forskning. Europeiska ungdomar skulle föras närmare ett kulturellt, litterärt och vetenskapligt arv och innehåll om Europeana integrerades på ett sammanhängande sätt i utbildningssystemen. Det skulle bli ett område för konvergens och bidra till interkulturell sammanhållning i EU.

Tillgång för alla

12.

Europaparlamentet framhåller att användarvänlighet, i synnerhet översiktlighet och lättheten att hitta innehåll ska vara avgörande kriterier vid utformningen av portalen.

13.

Europaparlamentet understryker att man bör överväga att så fort som möjligt göra Europeana tillgängligt på alla offentliga språk, eftersom Europeana är till stor nytta för alla unionsmedborgare.

14.

Europaparlamentet påpekar att portalen bör ta hänsyn till behoven hos personer med funktionshinder, och att Europas kollektiva kunskap ska göras fullt tillgänglig för dessa personer. Parlamentet föreslår att kommissionen ser till att så mycket som möjligt av det digitaliserade innehållet tillhandahålls i speciella digitaliserade versioner, såsom intalade versioner, för personer med funktionshinder.

15.

Europaparlamentet understryker att alla måste ha lika tillgång till det gemensamma europeiska kulturarvet och uppmanar därför medlemsstaterna att ta bort EU-interna hinder för tillgång till vissa delar av innehållet på Europeana.

16.

Europaparlamentet betonar att det måste vara kostnadsfritt för enskilda personer och offentliga institutioner att komma åt Europeanaportalen och titta på dokument utan att ladda ner dem. Parlamentet understryker att Europeanaportalen ska ges möjlighet att ta ut avgifter för nedladdningar och utskrifter av allt material som är upphovsrättskyddat, och att sådana avgifter bör vara socialt acceptabla.

17.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att göra allt för att undvika att det uppstår en kunskapsklyfta mellan Europa och tredjeländer samt att se till att alla européer ges full tillgång till sitt kulturella arv i all dess mångfald och likaså underlätta hela världens tillgång till det.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta det arbete som inleddes av högnivågruppen, eftersom det bidrar till en gemensam vision för europeiska digitala bibliotek och stöder praktiska lösningar av centrala problem som påverkar den elektroniska tillgängligheten till kulturföremål.

19.

Europaparlamentet betonar att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att sprida information om Europeana på och utanför Internet bland den europeiska allmänheten, i synnerhet bland personer som är verksamma inom kulturen inom den privata sektorn och den offentliga sektorn samt utbildningssektorn.

Ett större och bättre innehåll för Europeana

20.

Europaparlamentet uppmuntrar innehållsleverantörerna att öka mängden av olika typer av innehåll till Europeana, särskilt ljud- och videofiler, med särskilt tonvikt på kulturyttringar från muntliga kulturer samt på de verk som är känsliga och riskerar att gå förlorade, och att samtidigt respektera immateriella rättigheter, i synnerhet författares och utövande konstnärers rättigheter. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att ideella rättigheter respekteras, av omsorg om verkets integritet, och att alla tänkbara avsteg måste undvikas (censuringrepp, ändringar av verk etc.).

21.

Europaparlamentet menar att yttrandefrihet och konstnärlig frihet är grundläggande värderingar. Parlamentet anser att kulturinstitutioner eller samlare inte ska bli föremål för granskning eller censur beträffande det europeiska kulturella, litterära eller vetenskapliga innehåll som man bidrar med till Europeana.

Innehåll som är allmängods och tillgängligheten till det

22.

Europaparlamentet är övertygat om att innehåll som är allmängods i den analoga världen bör förbli allmängods i den digitala miljön, även efter formbytet.

23.

Europaparlamentet erinrar om att den europeiska digitaliseringspolitiken bör ha som huvudsyfte att skydda det europeiska kulturarvet och att det därför måste finnas garantier för att digitaliseringen inte sker exklusivt, för att den inte ska leda till att det uppkommer ”nya rättigheter”, såsom obligatoriska avgifter för återanvändning av verk som är allmängods.

24.

Europaparlamentet erinrar om att Europeana måste kunna dra nytta av avtal som ingåtts inom ramen för offentlig-privata partnerskap med andra bibliotek och att dessa bibliotek följaktligen bör få en fysisk kopia av redan digitaliserade handlingar.

25.

Europaparlamentet erinrar om att de fysiska handlingarna för verk som är allmängods och som digitaliserats inom ramen för offentlig-privata partnerskap måste förbli den offentlig-privata institutionens egendom och att, om så inte låter sig göras, och medlemsstaternas kulturinstitutioner tvingas att inom ramen för ett offentligt-privat partnerskap ingå avtal, förenade med exklusivitetsklausuler, om digitalisering av verk som tillhör deras nationella kulturarv, måste det tillses, innan verken tillgängliggörs på Europeanaportalen, att de digitaliserade handlingarna verkligen blir institutionernas egendom när exklusivitetsklausulerna löpt ut.

26.

Europaparlamentet insisterar på att det digitala biblioteket inte får avvika från sitt huvudsyfte, nämligen att kunskapsspridningen på Internet inte får överlåtas åt privata och kommersiella företag, för att inte digitaliseringen av verken ska urarta till att det läggs beslag på det offentliga europeiska kulturarvet och allmängodset privatiseras.

27.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen uppmanar leverantörer av digitalt innehåll att certifiera webbplatser som det hänvisas till på Europeana.

28.

Europaparlamentet uppmanar de europeiska kulturinstitutioner som digitaliserar verk som ingår i allmängodset att göra verken tillgängliga via Europeana och inte begränsa tillgängligheten till det egna landets territorium.

Upphovsrättsliga frågor, inklusive anonyma verk

29.

Europaparlamentet understryker att man måste hitta lösningar så att Europeana också kan erbjuda upphovsrättsligt skyddade verk, framför allt verk som inte längre finns i tryck och anonyma verk genom en sektorsvis genomgång, samtidigt som de immateriella rättigheterna respekteras och rättighetshavarnas legitima intressen bevaras. Parlamentet anser att lösningar som utvidgade kollektiva licensavtal eller annan kollektiv förvaltning av rättigheter bör understödjas.

30.

Parlamentet välkomnar att kommissionen inlett en debatt om upphovsrättslagstiftningen i EU, där man söker nå en balans mellan rättighetshavares rättigheter och konsumenträttigheter i en globalt sammanlänkad värld och mot bakgrund av den snabbt föränderliga verkligheten på Internet med ny teknik och nya sociala och kulturella vanor.

31.

Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna i samband med vidareutvecklingen av det upphovsrättsliga skyddet i Europa fastställer så enhetliga och heltäckande bestämmelser som möjligt så att inte digitaliseringsprocesserna i sig ger upphov till upphovsrätt av sitt eget slag. Parlamentet anser att man i samband med dessa diskussioner även bör tar upp frågan om huruvida man bör införa undantagsbestämmelser för offentliga institutioners digitaliseringar av anonyma verk.

32.

Europaparlamentet understryker betydelsen av anonyma verk – det vill säga upphovsrättsligt skyddade verk vilkas rättighetshavare är okända och inte kan hittas trots noggranna efterforskningar – och behovet av att exakt fastställa antalet och typen av anonyma verk, område för område, för att kunna hitta lämpliga lösningar.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med beaktande av dess meddelande av den 19 oktober 2009 om upphovsrätten i kunskapsekonomin lägga fram ett lagstiftningsförslag om digitalisering, bevarande och spridning av anonyma verk för att råda bot på den rättsliga osäkerheten på området, i linje med kraven på noggrann efterforskning och ersättning till rättighetshavarna.

34.

Europaparlamentet stöder kommissionens intention att inrätta ett enkelt och kostnadseffektivt rättighetsklareringssystem för digitaliseringen av publicerade verk och deras tillgänglighet på Internet i nära samarbete med alla berörda aktörer.

35.

Europaparlamentet välkomnar och stöder därför initiativ som Arrow-projektet (5), där rättighetshavare och biblioteksföreträdare samarbetar, i synnerhet eftersom dessa projekt försöker fastställa vilka rättighetshavarna är och deras rättigheter, samt att klarlägga verkens upphovsrättsliga status och även huruvida det rör sig om anonyma verk eller verk som inte längre finns i tryck.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en europeisk databas över anonyma verk, varvid anonyma verk ska förstås som skyddade verk vilkas rättighetshavare antingen är okända eller också inte kunnat påträffas trots påvisat seriösa efterforskningar, för att göra det möjligt att utbyta information om upphovsrätter och därmed sänka kostnaderna för de omfattande efterforskningarna efter rättighetshavare.

37.

Europaparlamentet förordar en lösning för digitalisering och spridning av anonyma verk som inbegriper hela Europa, och som inleds med att man noggrant definierar verken, inrättar gemensamma standarder (även vederbörliga efterforskningar för att spåra verkens ägare), och reder ut frågan om eventuellt upphovsrättligt intrång i samband med användningen av anonyma verk.

38.

Europaparlamentet understryker att man måste hitta en lösning för personligt material (skriftväxlingar, anteckningar, foton, filmer) som ingår i kulturinstitutionernas samlingar men som aldrig har offentliggjorts eller visats för allmänheten och som aktualiserar frågeställningar som rör skydd av privatlivet och ideella rättigheter.

Teknik

39.

Europaparlamentet pekar på behovet av att utveckla tekniken för att säkerställa ett långsiktigt och hållbart digitalt bevarande, driftskompabilitet mellan de system som tillgängliggör innehållet, flerspråkig navigering och tillgång till innehåll liksom enhetliga standarder. Parlamentet välkomnar den fortsatta användningen av programvara med öppen källkod vid uppbyggnaden av Europeanas samlingar.

40.

Europaparlamentet föreslår kommissionen att backup-kopior av digitaliserat material som tillhandahålls av nationella institutioner eller privata partner förvaras på maskinvara som tillhör dessa institutioner eller partner.

41.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen tillsammans med partner inom den privata sektorn tar fram IT-lösningar – såsom skrivskyddade och kopieringsskyddade format – för upphovsrättsligt skyddat digitalt material som finns tillgängligt på Europeana och att det på dokumentfilens presentationssida finns en länk till innehållsleverantörens webbplats där dokumentet kan laddas ner på de villkor som leverantören anger.

42.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska insistera på att de digitaliserade arbetena ska ha ett standardiserat elektroniskt format för att de digitaliserade dokumenten garanterat ska vara kompatibla med onlinegränssnittet och med databasen.

43.

Europaparlamentet ber högnivåexpertgruppen undersöka möjligheterna att använda webb 2.0-tillämpningar i ett separat online-utrymme.

Finansiering och styrelseformer

44.

Europaparlamentet understryker att det är ytterst viktigt att man tar fram en hållbar modell för finansiering och styrning så Europeana kan bevaras på lång sikt, och att de närmaste aktörerna har en oerhört viktig roll i arbetet med att inrätta en sådan styrelsemodell.

Sponsring och offentlig-privata partnerskap

45.

Europaparlamentet betonar att man måste utveckla nya finansieringssätt för att möta de höga kostnaderna för digitalisering och tidspressen, t.ex. offentlig-privata partnerskap, förutsatt att dessa följer immaterialrättsliga bestämmelser och konkurrensreglerna, och samtidigt gynnar tillgången till verken via kulturinstitutionerna, så att biblioteken garanteras fri förfoganderätt, utan tidsbegränsningar, till de digitaliserade handlingarna.

46.

Europaparlamentet understryker att man på europeisk nivå måste ta ett samordnat grepp om villkoren för offentlig-privata partnerskap och att man grundligt måste utreda partnerskapsavtalen om digitaliseringsplaner med aktörer i den privata sektorn, särskilt vad gäller exklusivitetsklausulernas giltighetstid, indexeringen och hänvisningarna i sökmotorn till de digitala filer som biblioteken använder för eget bruk, tjänsternas kontinuitet, avtalens icke-konfidentiella karaktär och digitaliseringens kvalitet.

47.

Europaparlamentet understryker att digitaliseringen av nationalbibliotekens verk gjorts med skattebetalarnas medel och framhåller därför att partnerskapsavtalen mellan den offentliga och privata sektorn bör föreskriva att det exemplar av det verk som digitaliserats för bibliotekets räkning av den privata sektorn ska kunna indexeras av alla sökmotorer för att verket ska finnas åtkomligt på bibliotekets webbplats och inte bara på det privata partnerföretagets webbplats.

48.

Europaparlamentet erinrar om att privata partners medverkan vid digitaliseringen inte får leda till att det skapas privata monopol som skulle kunna hota den kulturella mångfalden och åsiktsmångfalden samt att det är en förutsättning för dessa privata företags medverkan att konkurrensreglerna respekteras.

49.

Europaparlamentet understryker att sponsring är ett intressant alternativ för Europeana i den mån vi med dess hjälp samtidigt både kan bekosta arbetet med digitaliseringen och hanteringen av upphovsrättsliga ersättningar för verk som inte längre finns i tryck, anonyma verk och upphovsrättsligt skyddade verk, liksom också lägga ut dem på Internet.

EU-stöd och offentligt stöd

50.

Europaparlamentet betonar att en omfattande del av finansieringen bör utgöras av statliga bidrag, såsom bidrag från unionen, medlemsstaterna och kulturorganisationer och föreslår att Europeanas digitaliseringsprocess omfattas av Lissabonstrategin samt att programmet ges en egen budgetrubrik i nästa fleråriga budgetram.

51.

Europaparlamentet betonar att man endast genom en separat budgetrubrik kan skapa förutsättningar för att de tillgängliga medlen används med insyn och kostnadseffektivitet och i enlighet med målsättningarna.

52.

Europaparlamentet konstaterar att man hitintills avsatt endast 6,2 miljoner euro för Europeana för åren 2009–2011 inom ramen för eContentplus-programmet.

53.

Europaparlamentet kräver att man avsevärt ökar de tillgängliga medlen till Europeana i nästa fleråriga budgetram.

54.

Europaparlamentet påpekar att de juridiska hindren på EU-nivå måste undanröjas, så att biblioteken kan ansöka om EU-medel för digitaliseringsarbetet.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att lägga fram en årlig rapport inför Europaparlamentet om utgifterna för Europeana och vilka framsteg som görs.

56.

Europaparlamentet föreslår att det tillsammans med kommissionen ser över finansieringsarrangemangen för Europeana redan 2011, för att hitta en hållbar finansieringsmodell för projektet för 2013 och framåt. Parlamentet menar att en övergång till en offentlig-privat finansieringsstruktur skulle maximera webbplatsens potential.

Information och medvetandehöjande insatser

57.

Europaparlamentet föreslår att man anordnar en finansierings- och marknadsföringskampanj under rubriken ”Delta i Europeana” för att öka medvetenheten kring frågan och dess betydelse samt rekommenderar att delar av de medel som avsatts för Europeana används till att sprida information om detta bibliotek med största möjliga mångfald av verk i så många former som möjligt (text, ljudupptagningar, video) till en så bred publik som möjligt.

58.

Europaparlamentet föreslår att kampanjen ”Delta i Europeana” marknadsförs på ett kreativt sätt och genomförs inom ramen för offentlig-privata partnerskap och sponsring som framför allt bör rikta sig till unga människor, t.ex. i samband med internationella idrottsevenemang eller också inom ramen för konstutställningar och tävlingar på kulturområdet.

59.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen lanserar en kampanj i medier och på Internet för att skapa intresse för Europeanaportalen, styra trafik från europeiska servrar till Europeanas källor som den främsta platsen för tillgång till uppgifter i digital form och uppmuntrar medlemsstaterna och kulturinstitutionerna att förse webbplatsen med innehåll. Parlamentet efterlyser samtidigt en särskild kampanj i medierna, som ska ta sikte på studenter och lärare på alla nivåer inom utbildningen och inrikta sig på hur Europeanas digitala resurser kan användas för utbildningsändamål.

60.

Europaparlamentet anser att en sådan kampanj påminner mycket om det slags åtgärder som redan utpekats som nödvändiga för att det ska gå att överbrygga den digitala klyfta som ännu i dag finns i Europa och på så sätt se till att alla personer, oavsett var de befinner sig, får tillgång till Europeana och annat innehåll och annan information på Internet och kan dra nytta av detta. Parlamentet föreslår att denna kampanj och framför allt Europeanas användningsmöjligheter i skolorna ska bygga på en insikt om att ökad tillgång till innehåll och information på Internet inte är något självändamål och därför måste åtföljas av initiativ som sporrar till kritisk analys av det innehåll och den information som finns utlagd där.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man låter informationskampanjer och liknande verksamhet för att öka medvetenheten om Europeana gå via de relevanta partnerorganisationerna i medlemsstaterna.

Förvaltning

62.

Europaparlamentet välkomnar det pågående arbetet inom stiftelsen för ett europeiskt digitalt bibliotek med att underlätta formella överenskommelser mellan museer, arkiv, audiovisuella arkiv och bibliotek om samarbete kring leverans till och upprätthållande av den gemensamma Europeanaportalen.

63.

Europaparlamentet anser att kulturinstitutionerna måste fortsätta spela en central roll i en så demokratisk förvaltning som möjligt av Europeanaprojektet och uppmanar dem att arbeta tillsammans för att dubbelarbete vid digitaliseringen av verk ska kunna undvikas och resursanvändningen rationaliseras.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra projektförvaltningen och se till att det på nationell nivå utses en behörig myndighet med uppgift att sköta och övervaka arbetet med digitaliseringen, skapa ökad medvetenhet om Europeanaprojektet bland bibliotek och leverantörer av kulturellt material och samla in befintligt digitalt material direkt från leverantörer för att överföra det till en enda digital standard så att Europeanadatabasen omedelbart kan byggas ut med nytt innehåll. Parlamentet anser att man på längre sikt måste överväga att prioritera insamlingen av befintligt digitalt material som tagits fram som en del av projekt som medfinansierats av Europeiska unionen och lägga till detta material till det digitala Europeanabiblioteket.

65.

Europaparlamentet föreslår att det ordnas en offentlig anbudsinfordran för att så effektivt som möjligt samordna administrationen av Europeana, med klart definierade realistiska mål, samt att detta arbete vid behov ska utvärderas.

66.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska undersöka om det går att inrätta ett europeiskt organ med uppgift att samordna de nationella myndigheternas medverkan vid övervakningen av digitaliseringsarbetet, författarnas upphovsrättsliga ersättningar och andra frågor av relevans för Europeanaprojektet.

*

* *

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT C 319, 13.12.2008, s. 18.

(2)  EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 296.

(3)  EUT L 236, 31.8.2006, s. 28.

(4)  EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.

(5)  Accessible Registries of Rights Information and Orphan Works.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/25


Onsdagen den 5 maj 2010
Utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010

P7_TA(2010)0130

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (2009/2202(INI))

2011/C 81 E/05

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 januari 2006 om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (KOM(2006)0013),

med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (1),

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen (2007–2013) (2),

med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om förslaget till rådets förordning om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (3),

med beaktande av artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt enligt vilken välfärden för djuren som kännande varelser ska beaktas fullt ut när unionens politik utformas och genomförs i fråga om jordbruk, fiskeri, transport, inre marknad, forskning och teknisk utveckling samt rymden, samtidigt som unionen och medlemsstaterna ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor, särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 om olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande (KOM(2009)0584),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 med titeln ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” (KOM(2009)0591),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0053/2010), och av följande skäl:

A.

Normer för djurhälsa är av avgörande betydelse för den europeiska animalieproduktionen, eftersom de har en allt större inverkan på djuruppfödningens konkurrenskraft.

B.

All samordning av skyddet av produktionsdjur inom Europeiska unionen bör åtföljas av en reglering av importen med hänsyn till samma mål, i syfte att undvika att EU:s producenter hamnar i en ofördelaktig situation på den europeiska marknaden.

C.

Varje aktivitet för djurens skydd och välfärd måste utgå från principen att djur är kännande varelser vars specifika behov måste beaktas. Djurskydd under detta århundrade är ett uttryck för humanitet och en utmaning för den europeiska civilisationen och kulturen.

D.

Målet för en djurskyddsstrategi måste vara att garantera att de höjda kostnaderna för djurskyddet beaktas i tillräcklig utsträckning. En långtgående djurskyddspolitik utan en europeisk och global dialog och utan aktiv upplysning och information i och utanför Europa om fördelarna med höga djurskyddskrav kan bara få begränsad framgång, särskilt om den utvecklas ensidigt av Europeiska unionen.

E.

För att ytterligare kunna utveckla djurskyddet i EU är det nödvändigt att öka forskningsinsatserna och införliva djurskyddet i alla relevanta konsekvensbedömningar samt engagera alla intressegrupper i beslutsprocessen. Att befintliga bestämmelser på alla nivåer är öppna, godtas och tillämpas på ett enhetligt sätt samt att efterlevnaden av dem övervakas, är en förutsättning för en framgångsrik djurskyddsstrategi i EU.

F.

EU har under de senaste åren infört en omfattande djurskyddslagstiftning och uppnått en av de högsta djurskyddsnivåerna i världen.

G.

I sin resolution från 2006 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att utarbeta en rapport om djurskyddspolitikens utveckling innan nästa handlingsplan läggs fram och att inkludera djurskyddet inom alla områden av sin internationella förhandlingsagenda.

H.

Redan år 2006 betonade Europaparlamentet vikten av bättre information till medborgarna om djurskydd och om de insatser som genomförs av våra producenter för att följa dessa regler.

I.

Djurskyddet bör inte försummas eftersom det kan utgöra en komparativ fördel för Europeiska unionen, under förutsättning att den på en öppen marknad säkerställer att all import av djur och kött från tredjeländer uppfyller samma krav på djurskydd som gäller inom Europeiska unionen.

J.

Vid utvärderingen och bedömningen av EU:s handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 måste Europeiska unionen åta sig att se till att djurskyddskraven erkänns i jordbruksdelen av nästa WTO-avtal, och att detta görs före det slutgiltiga undertecknandet av ett allmänt avtal.

K.

Det råder ett samband mellan djurskydd, djurhälsa och produktsäkerhet: en hög djurskyddsnivå från avel till slakt kan påverka produktsäkerheten och produktkvaliteten positivt.

L.

En viss konsumentgrupp godtar högre priser på produkter som uppfyller högre djurskyddskrav, medan en överlägsen majoritet av konsumenterna fortfarande väljer produkter med lägre pris.

M.

I sin ovan nämnda resolution från 2006 insisterade Europaparlamentet på att senaste teknik och vetenskap skulle ligga till grund för de regler, standarder och indikatorer som utformas. Parlamentet underströk vidare att också ekonomiska aspekter måste beaktas, eftersom i synnerhet höga djurskyddsnormer medför operativa, finansiella och administrativa kostnader för djuruppfödare inom EU. Rättvis konkurrens i förhållande till producenter utanför EU kan äventyras om ömsesidighetsprincipen inte respekteras.

N.

Vid bedömningen av EU:s handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006-2010 och före de första diskussionerna om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 måste Europeiska unionen anta en balanserad ståndpunkt om djurskydd, där hänsyn tas till de ekonomiska konsekvenserna i form av merkostnader för animalieproducenter, vilka ska vara kopplade till ett tillräckligt inkomststöd via prispolitiken och marknadspolitiken och/eller direktstöd.

O.

Det är absolut nödvändigt att djurskyddspolitiken inom EU åtföljs av en konsekvent handelspolitik som omfattar ett erkännande av att man, trots EU:s ansträngningar, inte tagit hänsyn till djurens välbefinnande vare sig i ramavtalet från juli 2004 eller i något annat viktigt dokument från Doharundan. Så länge de huvudsakliga handelspartner i WTO inte på ett grundläggande sätt förändrar sin hållning är det inte realistiskt att införa fler djurskyddskrav som på ett negativt sätt påverkar producenternas internationella konkurrenskraft.

P.

Med djurskydd menas vanligtvis resultatet av tillämpningen av krav och normer kopplade till djurs välbefinnande och hälsa, vilka är utformade för att möta deras inneboende artspecifika behov och långsiktiga behov av välbefinnande. Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) medger att följande hör till de grundläggande djurskyddskraven: mat och vatten, möjlighet till naturligt beteende och vård.

Q.

Enligt kommissionens meddelande ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” från oktober 2009 ”förekommer det ofta betydande obalanser i förhandlingsstyrkan mellan olika parter” och dessa obalanser ”inverkar negativt på konkurrenskraften i livsmedelsförsörjningskedjan eftersom mindre men effektiva aktörer kan tvingas att arbeta under mindre lönsamma förhållanden, vilket begränsar deras förmåga och incitament till att investera i förbättrad produktkvalitet och innovativa produktionsmetoder”.

R.

De nämnda kostnadsökningarna kan leda till att produktionen omlokaliseras till områden där djurskyddsnivån är lägre.

Åtgärdsplanen för 2006–2010

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att i en flerårig handlingsplan för djurskydd fokusera på ett fåtal, centrala insatsområden och sedan verka på dessa områden.

2.

Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010, vilken för första gången omsätter protokollet om djurskydd och djurens välfärd, som finns bifogat till Amsterdamfördraget, i ett övergripande förhållningssätt när det gäller den fortsatta utvecklingen av djurskyddet inom EU.

3.

Europaparlamentet konstaterar att flertalet av de åtgärder som uppräknas i den nuvarande handlingsplanen har utförts på ett tillfredsställande sätt.

4.

Europaparlamentet konstaterar att handlingsplanen för 2006–2010 har lett till en positiv utveckling inom djurskyddet, men påpekar att EU:s djuruppfödare inte har haft nytta av sina ansträngningar på marknaderna och inom internationell handel, och vidhåller att detta bör betonas i nästa handlingsplan.

5.

Europaparlamentet uppskattar det arbete som lagts ner för att ta fram alternativ till djurförsök, men beklagar att det ännu inte har gjorts tillräckligt för att garantera att sådana alternativ används, om sådana finns, i enlighet med relevant EU-lagstiftning.

6.

Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar att inkludera icke-handelsrelaterade intressen, inklusive djurens välbefinnande, i bilaterala handelsavtal, men understryker att sådana icke-handelsrelaterade intressen måste främjas effektivt med hjälp av WTO.

7.

Europaparlamentet ber kommissionen att visa vilka framsteg som har uppnåtts inom ramen för WTO-förhandlingarna när det gäller erkännandet av icke-handelsrelaterade frågor däribland djurens välbefinnande, samt redogöra för i vilken mån djurens välbefinnande respektive djurskyddskrav beaktas i WTO-förhandlingarnas Doharunda.

8.

Europaparlamentet noterar med stor tillfredsställelse de framsteg som gjorts inom ramen för ”The Animal Welfare Quality Project” när det gäller ny vetenskap och kunskap om indikatorer för djurhälsa och djurs välbefinnande. Parlamentet konstaterar dock att det i projektet inte tas full hänsyn till främjandet i praktiken av användningen av dessa indikatorer.

9.

Europaparlamentet erkänner att det finns ett behov att följa upp befintliga regler för djurtransporter och se till att dessa tillämpas ordentligt i EU:s medlemsstater, särskilt frågan om att utveckla ett satellitsystem för att följa dessa transporter, och uppmanar bestämt kommissionen att under den tid som ännu kvarstår innan handlingsplanen löper ut fullgöra sina skyldigheter inom detta område och lägga fram den rapport som begärts av Europaparlamentet och som avses i artikel 32 i förordning (EG) nr 1/2005. Parlamentet begär att en analys av de ekonomiska konsekvenserna för djurhållningen genomförs innan nya regler, som bör grunda sig på vetenskapligt bevisade och objektiva indikatorer, införs.

10.

Europaparlamentet anser att det vore klokt att skapa incitament för regional uppfödning, marknadsföring och slakt av djur för att undvika långa djurtransporter av såväl avels- som slaktdjur.

11.

Europaparlamentet anser att djurparker spelar en viktig roll i fråga om att informera allmänheten om skyddet av vilda djur och deras välbefinnande, och menar att det är oroväckande att det råder brist på stringent kontroll av överensstämmelsen med rådets direktiv 1999/22/EG (4) om hållande av vilda djur i djurparker. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en undersökning om direktivets effektivitet och genomförandet av det i alla Europeiska unionens medlemsstater.

12.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har uppnåtts i fråga om djurhållningskraven för grisar, även om det fortfarande förekommer fall där kraven inte uppfylls. Parlamentet är emellertid bekymrat över att det för enstaka bestämmelser i direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning fortfarande saknas realistiska genomförandekoncept, trots att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) fastställt rekommendationer i detta avseende, och uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och de berörda sektorerna att identifiera de fall där kraven inte uppfylls och fastställa orsakerna till detta samt göra nödvändiga insatser för att öka efterlevnaden av detta direktiv.

13.

Europaparlamentet kräver likaledes att kommissionen garanterar att det förbud mot oinredda burar för värphöns, som träder ikraft 2012, respekteras fullt ut, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sektorn kan uppfylla denna förpliktelse och för att övervaka genomförandeprocessen i medlemsstaterna. Parlamentet vidhåller att importen av ägg till EU också måste uppfylla de produktionsvillkor som gäller för europeiska producenter.

14.

Europaparlamentet efterlyser ett EU-övergripande handelsförbud mot ägg som inte uppfyller de lagstadgade produktionsvillkoren.

15.

Europaparlamentet konstaterar att genomförandet av den befintliga handlingsplanen varit bristfälligt på flera punkter och understryker behovet av att garantera att befintliga regler genomförs innan nya regler utarbetas. Parlamentet visar inom ramen för detta på betydelsen av effektiva sanktioner i alla medlemsstater vid brott mot dessa regler.

16.

Europaparlamentet understryker behovet av att kommissionens egen utvärdering, som ska genomföras 2010, innehåller en grundlig analys av vad som har åstadkommits och de lärdomar som kan dras av eventuella brister.

17.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen under denna period inte har lagt fram någon klar kommunikationsstrategi om värdet på produkter som uppfyller djurskyddskraven och att man har nöjt sig med den rapport som lades fram i oktober 2009.

18.

Europaparlamentet erkänner att gemenskapen betraktar alla djur som kännande varelser (artikel 13 i fördraget). Parlamentet inser att åtgärderna hittills har inriktats på livsmedelsproducerande djur och att det finns ett behov av att föra in andra djurkategorier i handlingsplanen för 2011–2015.

Åtgärdsplanen för 2011–2015

19.

Europaparlamentet erinrar om att det redan i den ovan nämnda resolutionen från 2006 krävde att den nuvarande handlingsplanen skulle åtföljas av en ny, och uppmanar därför bestämt kommissionen att – på grundval av nya vetenskapliga rön och erfarenheter – lägga fram en rapport med en utvärdering av genomförandet av den nuvarande planen och situationen inom djurskyddspolitiken i EU, och därefter utarbeta en handlingsplan för djurskydd för perioden 2011–2015 med tanke på resultaten av ovan nämnda åtgärd.

20.

Europaparlamentet kräver att åtgärder vidtas för att snarast se till att befintlig lagstiftning genomförs för att få till stånd en harmonisering av kraven och lika villkor på den inre marknaden. Parlamentet rekommenderar att förslag till ny lagstiftning bedöms i förhållande till alternativet att fullständigt genomföra befintlig lagstiftning, i syfte att undvika onödigt dubbelarbete.

21.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen i sin utvärderingsrapport bland annat analyserar i vilken utsträckning den nuvarande handlingsplanen har tillgodosett det europeiska samhällets krav på djurskydd, systemets hållbarhet för europeiska producenter samt hur den inre marknadens funktion har påverkats sedan planen genomfördes.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa på effekterna av djurskyddskrav och att ta omfattande hänsyn till växelverkan mellan olika faktorer, som till exempel djurskydd, hållbarhet, djurhälsa, miljö, produktkvalitet och lönsamhet.

En allmän europeisk djurskyddslag

23.

Europaparlamentet konstaterar att artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har medfört en ny rättslig situation i och med att det i denna artikel föreskrivs att unionen och medlemsstaterna vid utformning och genomförande av unionens politik i fråga om jordbruk, fiskeri, transport, inre marknad, forskning och teknisk utveckling samt rymden fullt ut ska ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser samtidigt som unionen och medlemsstaterna ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor, särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv. Parlamentet anser att denna artikel omfattar alla produktionsdjur och djur i fångenskap, såsom livsmedelsproducerande djur, sällskapsdjur, cirkusdjur samt djur i djurparker och kringströvande djur, samtidigt som man måste ta hänsyn till att olika arter och levnadsförhållanden kräver olika behandling.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och på grundval av en konsekvensstudie och efter samråd med berörda parter, senast år 2014 presentera ett underbyggt förslag till allmän djurskyddslagstiftning för EU, vilken på grundval av tillgänglig vetenskap och beprövad erfarenhet ska bidra till en gemensam förståelse av djurskyddsbegreppet, de kostnader som sammanhänger med djurskyddet och de grundläggande villkor som gäller.

25.

Europaparlamentet anser att denna allmänna djurskyddslagstiftning, i enlighet med djurhälsolagen, måste innehålla lämpliga riktlinjer för ansvarsfull djurhållning, ett gemensamt system för kontroll och insamling av jämförbara data, utbildningskrav för dem som hanterar djur och en precisering av djurägarens, innehavarens eller skötarens särskilda ansvar. Alla dessa krav ska åtföljas av stödåtgärder till producenterna så att det kan garanteras att kraven kommer att uppfyllas på ett korrekt sätt.

26.

Europaparlamentet anser att europeisk djurskyddslagstiftning bör sätta en gemensam grundläggande nivå för djurskyddet i Europeiska unionen, vilket är förutsättningen för en fri och rättvis konkurrens på den inre marknaden för både inhemska produkter och produkter från tredjeländer. Parlamentet anser dock att medlemsstaterna och regionerna ska ha möjlighet att ge enskilda producenter eller grupper av producenter tillstånd att inrätta frivilliga system som är mer långtgående, om de inte snedvrider konkurrensen och om de säkerställer EU:s konkurrenskraft på den internationella marknaden.

27.

Europaparlamentet anser att importerade produkter ska uppfylla samma djurskydds- och djurhälsokrav som de som EU-producenter åläggs att följa.

28.

Europaparlamentet efterlyser ersättning till EU:s djuruppfödare för de högre produktionskostnader som är kopplade till högre djurskyddskrav. Parlamentet föreslår att finansieringen av djurskyddsåtgärder införlivas i de nya stödsystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken från 2013.

29.

Europaparlamentet anser också att information till medborgarna om den höga djurskyddsnivån i EU och om de insatser som de olika berörda sektorerna gör måste vara en nyckelfaktor i denna politik.

30.

Europaparlamentet anser att införandet av djurskyddsvillkor i internationella avtal är ett oumbärligt krav för att möjliggöra för våra producenter att konkurrera på en globaliserad marknad och för att förhindra att produktion omlokaliseras till regioner där nivån på djurskyddet är betydligt lägre och som därmed konkurrerar på ett otillbörligt sätt med vår modell.

31.

Europaparlamentet välkomnar diskussionen om olika möjligheter till djurskyddsmärkning i kommissionens ovan nämnda meddelande av den 28 oktober 2009. Parlamentet understryker dock nödvändigheten av att beakta dessa möjligheter inom en större ram, särskilt med hänsyn till att det förekommer olika märkningssystem för miljö, livsmedel och klimat. Parlamentet understryker att informationen till EU:s konsumenter i detta avseende måste utgå från en stadig och enhetlig vetenskaplig grund och vara helt förståelig för konsumenterna.

32.

Europaparlamentet förordar att den information som ska finnas på etiketten ska vara exakt och direkt och hänvisa till de höga djurskyddskrav som fastställts av EU. Parlamentet vidhåller att det bör vara kommissionens uppgift att se till att medborgarna får nödvändig information om det europeiska djurskyddssystemet, i syfte att garantera objektiv information.

33.

Europaparlamentet rekommenderar att man ser över djurskyddspolitikens samstämmighet med unionens övriga politik.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt utvärdera de eventuella konkurrensproblem som EU:s djurskyddskrav skapar för våra producenter och se över stödsystemen för producenterna i anslutning till tillämpningen av dessa krav.

35.

Europaparlamentet anser att det, innan någon ny lagstiftning utarbetas, är viktigt att först se till att de redan befintliga bestämmelserna tillämpas på ett tillfredsställande sätt, oavsett om de är allmänna eller specifika. Parlamentet nämner som exempel förbudet mot oinredda burar för höns, reglerna för svinhållning samt reglerna för djurtransporter och för uppfödning av gäss och ankor. Parlamentet betonar att ytterligare djurskyddsåtgärder bör anpassas till unionens övriga mål, såsom hållbar utveckling, särskilt hållbar animalieproduktion och animaliekonsumtion, skydd av miljö och biologisk mångfald, en strategi för att förbättra genomförandet av befintlig lagstiftning samt en enhetlig strategi för en snabbare övergång till forskning utan djurförsök.

Ett europeiskt nätverk av referenscentrum för djurskydd

36.

Europaparlamentet anser att det bör inrättas ett av EU samordnat nätverk för djurskydd, som lyder under befintliga gemenskapsinstitutioner eller institutioner i medlemsstaterna och vars verksamhet ska baseras på den allmänna djurskyddslagstiftning som föreslagits ovan. Parlamentet anser att man inom ramen för ett sådant nätverk bör utse en institution till samordnande organ, vars roll skulle vara att fullgöra de uppgifter som har tilldelats det ”centrala samordningsinstitut” som anges i kommissionens ovan nämnda meddelande av den 28 oktober 2009. Parlamentet anser vidare att ett sådant samordnande organ på inget sätt bör dubblera kommissionens eller andra byråers uppgifter, utan i stället bör ge stöd till kommissionen, medlemsstaterna, aktörer i livsmedelskedjan och medborgare i fråga om utbildning, bästa praxis samt information och konsumentupplysning, bedöma och yttra sig över framtida lagstiftnings- och policyförslag och deras inverkan på djurskyddet, utvärdera djurskyddskrav på grundval av senast tillgängliga kunskap samt samordna ett EU-system för förprövning av ny teknik.

37.

Europaparlamentet anser att djurens behov och hanteringen av dem bör kommuniceras i lämplig och seriös form på grundval av vetenskapliga rön. Parlamentet anser att ett europeiskt nätverk för referenscentrum bör arbeta med utbildning och kommunikation eftersom kunskapsförmedling grundad på standardiserade kvalitetskriterier är väsentlig för att kunna undvika extrema ståndpunkter.

Bättre kontroll av gällande lagstiftning

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utvärdera den kostnad som uppkommer för europeiska producenter genom djurskyddsåtgärderna, och att senast 2012 föreslå rekommendationer, riktlinjer och andra nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med de europeiska animalieproducenternas minskade konkurrenskraft.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga utbildningsåtgärder för att främja idén om skydd av djur och djurs välbefinnande.

40.

Europaparlamentet menar att syftet måste vara ett målinriktat kontrollsystem som grundar sig på riskanalyser där objektiva faktorer står i centrum, och medlemsstater med fler överträdelser än genomsnittet måste räkna med ökad kontroll.

41.

Europaparlamentet understryker att den obalans i livsmedelskedjan som beskrivs i kommissionens meddelande ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” ofta missgynnar de största producenterna. Parlamentet påminner om att stora producenter har begränsade möjligheter att investera till följd av de extra kostnader som denna situation medför.

42.

Europaparlamentet understryker att Europeiska unionens budget måste innehålla tillräckliga medel för att medge kontroller från kommissionens sida i detta avseende, stödja producenter när det är nödvändigt samt motverka minskad konkurrenskraft för producenter till följd av införandet av nya och föränderliga djurskyddskrav. Samtidigt bör man se till att kostnaderna för dessa krav inte påverkar det pris som jordbrukaren erhåller vid försäljningen av sina produkter.

43.

Europaparlamentet understryker att det krävs fortsatt förbättring och förstärkning av jordbrukssektorns konkurrenskraft genom främjande och uppfyllelse av gällande bestämmelser för djurskydd, och även i överensstämmelse med miljöskyddskrav.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att varje överträdelse av EU:s djurskyddsregler resulterar i kännbara och proportionerliga sanktioner, och att dessa sanktioner i varje enskilt fall åtföljs av omfattande vägledning och rådgivning från de behöriga myndigheternas sida samt av lämpliga korrigerande åtgärder.

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga förebyggande åtgärder för att förhindra överträdelser av djurskyddsprinciperna i framtiden.

46.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas kraftigt minskade användning av antibiotika efter det att EU införde ett förbud mot användning av antibiotika som tillväxtbefrämjande medel; sådan användning tillåts emellertid fortfarande i Förenta staterna och i vissa andra länder. Parlamentet förväntar sig dock att kommissionen och medlemsstaterna kommer att bemöta det tilltagande problemet med antibiotikaresistens hos djur på ett ansvarsfullt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in och analysera uppgifter om användningen av djurhälsoprodukter, inklusive antibiotika, för att säkra att sådana produkter används effektivt.

Indikatorer och ny teknik

47.

Europaparlamentet efterlyser en utvärdering och vidareutveckling av ”The Animal Welfare Quality Project”, i synnerhet vad gäller förenklingen av verktyget och dess praktiska tillämpning.

48.

Europaparlamentet anser att det kommer att visa sig vara komplicerat att mäta indikatorer för djurhälsa på importerade produkter och understryker att dessa instrument, utan att ifrågasätta om de är användbara eller välgrundade, inte får ta sig uttryck i en snedvridning av konkurrensen som skadar EU:s producenter.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av slutrapporten från ”The Animal Welfare Quality Project” föreslå en försöksperiod för bedömning av djurskydd inom Europeiska unionen med den metodik som skapats i ”The Animal Welfare Quality Project”.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang bättre utnyttja de möjligheter till stöd för tillämpad forskning och djurskyddsrelevanta investeringar i innovation och modernisering som erbjuds genom Europeiska unionens medel för landsbygdsutveckling och sjunde ramprogrammet (2007–2013) för forskning. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas också till att göra större finansiella investeringar i forskning och utveckla ny teknik och nya metoder på djurskyddsområdet.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt bästa för att se till att OIE:s riktlinjer om djurskydd uppmuntrar till goda skyddskrav som i tillräcklig mån speglar de vetenskapliga beläggen på detta område.

*

* *

52.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 170.

(2)  EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 89.

(3)  EUT L 303, 18.11.2009, s. 1.

(4)  EGT L 94, 9.4.1999, s. 24.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/33


Onsdagen den 5 maj 2010
EU:s jordbruk och klimatförändringen

P7_TA(2010)0131

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om EU:s jordbruk och klimatförändringarna (2009/2157(INI))

2011/C 81 E/06

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Anpassning till klimatförändring: utmaningen för EU:s jordbruk och landsbygd” (SEK(2009)0417),

med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”The role of European agriculture in climate change mitigation” (SEK(2009)1093),

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 14 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd och om ändring av direktiv 2004/35/EG (1),

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2008 med titeln ”Hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU-lagstiftningen” (2),

med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 med titeln ”2050: Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatförändringsfrågan” (3),

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2009 med titeln ”Problemet med försämrad jordbruksmark i EU och särskilt i Sydeuropa: lösningar genom EU:s jordbrukspolitiska instrument” (4),

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15) (5),

med beaktande av den rapport som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Världsbanken utarbetat och som undertecknats av 58 länder om den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0060/2010) , och av följande skäl:

A.

Klimatförändringarna, som är en följd av den historiska ackumuleringen av växthusgaser i atmosfären, är vetenskapligt belagda och kan få allvarliga konsekvenser för ekosystemen.

B.

Jordbruket berörs direkt eftersom det rör sig om en av de många ekonomiska verksamheter som förvaltar naturresurserna till gagn för mänskligheten.

C.

Klimatförändringarna utgör ett av de största hoten mot miljön, men är också ett socialt och ekonomiskt problem, med skördar som fluktuerar från ett år till ett annat, eftersom de är ytterst sårbara för de kraftigt växlande väderförhållandena. Detta påverkar indirekt alla ekonomiska sektorer, även om jordbrukssektorn är den som drabbas värst.

D.

Samtidigt som jordbruket är en av de främsta källorna till utsläppen av två betydande växthusgaser (dikväveoxid och metan), som släpps ut vid olika biologiska processer i samband med jordbruksproduktion och bidrar till klimatförändringarna, drabbas det hårt av de negativa konsekvenserna av dessa förändringar.

E.

Växthusgasutsläppen från jordbruket (medräknat avelssektorn) minskade med 20 procent mellan 1999 och 2007 i EU-27, och jordbrukets andel av växthusgasutsläppen inom EU minskade från 11 procent 1990 till 9,3 procent 2007, bland annat tack vare effektivare jordbruksmetoder inom EU, konstanta innovationer, tillämpning av ny teknik och en mer hållbar gödselanvändning samt de senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken.

F.

Jordbruket och skogsbruket är de ekonomiska sektorer som tack vare sin lagringsförmåga har bäst förutsättningar att fånga in koldioxid som härrör från människans aktiviteter, att bevara och lagra den i marken samt att binda den i växterna via fotosyntesen. Dessa sektorer kan således i hög grad bidra till att minska uppvärmningen.

G.

Klimatuppvärmningen har redan fått negativa konsekvenser för det europeiska jordbruket i form av minskade vattenresurser, bräckt vatten och allt fler fall av torka, ökenutbredning, kraftigt ökade regnmängder vintertid och fler fall av översvämningar i norr, hot mot låglänta kustområden till följd av havsnivåhöjningen och risk för försaltning, stormar och andra extrema väderfenomen, erosion och jordskred, större utbredning av skadeinsekter samt djur- och växtsjukdomar osv. Dessa fenomen beräknas bli allt vanligare och skulle kunna få allvarliga ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser för såväl jord- och skogsbruket som turismnäringen.

H.

Jordbrukssektorn kan både anpassa sig till och dämpa klimatförändringarna genom att lita till jordbrukarnas kunnande, en stark gemensam jordbrukspolitik och utveckling inom forskning och innovation, men det krävs betydande insatser med tanke på att det rör sig om naturliga processer som är svåra att kontrollera.

I.

Det europeiska jordbruket är en viktig arbetsgivare som bör skyddas och utvecklas.

J.

Jordbruket är avgörande för att upprätthålla sysselsättningsnivån i de europeiska landsbygdsområdena, bland annat med tanke på det breda utbud av tjänster som jordbrukarna kan erbjuda det övriga samhället.

K.

Jordbrukssektorn är direkt berörd av EU:s mål för utveckling av förnybara energikällor, och denna utveckling kan bidra avsevärt till att minska växthusgasutsläppen.

L.

Ett av huvudsyftena med EU:s jordbruk är att förse unionens befolkning med mat.

M.

EU bör inta en ledande roll i kampen mot den globala uppvärmningen.

Det europeiska jordbrukets bidrag till försöken att minska uppvärmningen

1.

Europaparlamentet bekräftar att det europeiska jord- och skogsbruket kan bidra till de mål som EU fastställt för att minska den globala uppvärmningen genom att erbjuda lösningar och stöd för att begränsa och minska sina egna växthusgaser, främja koldioxidbindning i marken och utveckla produktion av förnybar och hållbar energi samt maximera fotosyntesen. För att detta ska bli möjligt behövs en ny typ av jordbruk för produktion av handelsvaror och icke handelsvaror som på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjar varje ekosystems potential och naturgivna möjligheter och förenar de ekonomiska, sociala och miljömässiga kraven samt kraven på djurskydd, i syfte att förbättra jordbrukets hållbarhet.

2.

Om jordbruket ska involveras mer aktivt i det globala arbetet för att begränsa klimatförändringarna anser Europaparlamentet att man måste se till att det europeiska jordbrukets och den europeiska livsmedelssektorns konkurrenskraft inte försämras gentemot omvärlden.

3.

Europaparlamentet anser att ekologiskt jordbruk, extensivt bete och integrerade produktionsmetoder är några av alternativen för en mer miljövänlig jordbruksproduktion, men framhåller att det också är nödvändigt att hitta lösningar som gör att det konventionella jordbruket, som omfattar huvuddelen av EU:s jordbruksareal, i betydande utsträckning kan bidra till en hållbar miljöförvaltning.

4.

Europaparlamentet är medvetet om att innovation på ett avsevärt sätt kan bidra till att minska jordbrukets inverkan på klimatförändringarna och dess miljöpåverkan.

5.

Europaparlamentet efterfrågar i synnerhet en framtida gemensam jordbrukspolitik som genom informationsåtgärder, utbildning och incitament främjar metoder som förbättrar jordbrukets kapacitet och potential att minska sina växthusgasutsläpp och som ökar upptagningen av kol, t.ex. genom

tekniker som kombinerar en anpassad och förenklad jordbearbetning som bevarar växttäcket (t.ex. minskad eller ingen plöjning och kvarlämnande av skörderester på fälten) med samodling och växelbruk, eftersom detta optimerar fotosyntesen och berikar jordarna med organiskt material, vilket t.ex. har visats i det s.k. SoCo-projektet som startades på Europaparlamentets initiativ,

bevarande och utveckling av beskogning, återbeskogning, skogsjordbruk, häckar, skogsbevuxna områden på åkrar, betessystem på permanent eller tillfällig betesmark,

införande av jordbruksmetoder som ökar koldioxidlagringsperioden i befintliga skogar,

bättre markanvändning och förvaltning av mineralämnen samt lämpligt skydd av mark med stora kollager, såsom torvmossar och våtmarker (odling av jordbruksgrödor som är anpassade till förhållandena, t.ex. vass som alternativ till dränering),

modernisering av jordbruken (isolering av byggnader, energieffektiv utrustning och användning av förnybar energi) och effektivare produktionskedjor,

modern teknik för spridning/användning av gödsel, djurhållning och utfodring, som betydligt minskar metanutsläppen,

användning av biomassaenergi i livsmedelstillverkningen vilket, utöver att främja användningen av biprodukter och avfall, bidrar till att minska koldioxidutsläppen, och

plantering av träd och örtartade energigrödor (kulturer) i översvämningsområden, våtmarker, sandmarker och områden som är mindre lämpade för jordbruk, i syfte att öka koldioxidupptaget och koldioxidbindningen.

6.

Europaparlamentet understryker att dessa jordbruksmetoder, som i stor utsträckning respekterar den naturliga miljön, även har positiva effekter för den biologiska mångfalden, markkvaliteten, vattenretentionsförmågan och bekämpandet av erosion och föroreningar, och att strävan att dämpa jordbruksverksamhetens inverkan på klimatet är en av de ”kollektiva nyttigheter” som jordbruket bidrar med.

7.

Europaparlamentet efterlyser en gemensam europeisk skogsbrukspolitik för att främja en hållbar skogsförvaltning och skogsproduktion och för att bättre tillvarata skogsbrukssektorns bidrag och dess ekonomiska utveckling, eftersom skogsbrukssektorn är den sektor som bidrar mest till bindningen av kol. Detta bör göras med strikt hänsyn till olika regionala förutsättningar för skogsbruk, eftersom skogsmiljöer i norra och södra Europa har olika möjligheter och står inför olika hot.

8.

Europaparlamentet påpekar att skog också i stor utsträckning bidrar till en effektiv vattenförvaltning. Medlemsstaterna måste därför uppmuntras att använda skogsförvaltningsmetoder som minskar skillnaderna i vattenmängd mellan perioder av torka och översvämning och därmed de negativa effekterna av torka och översvämning för jordbruk, energiproduktion och befolkning.

9.

Europaparlamentet rekommenderar att man stärker de politiska strategierna för bergsområdena, med tanke på att bete och djurhållning har en särskild betydelse när det gäller att begränsa klimatförändringarna, främja anpassningen och minska sårbarheten, särskilt genom korrekt förvaltning av betesmarkerna.

10.

Europaparlamentet efterlyser strategier som förebygger och begränsar de negativa konsekvenserna för det europeiska jordbruket och som omfattar följande:

En handlingsplan för de värst drabbade områdena: användning av växtsorter som är tåliga mot de nya klimatförhållandena, anpassning av tidsplanen för jordbrukets verksamheter till de nya förhållandena, beskogning, uppförande av växthus, förvaltning av jordbrukets vattentillgångar och sanering av förorenad mark.

En framtida plan för att undanröja orsakerna till klimatförändringarna genom främjande av en global ekonomi som grundar sig på lägre koldioxidutsläpp och främjad energisäkerhet.

11.

Europaparlamentet understryker att utsläppen av dikväveoxid kan minskas genom en effektivare användning av kvävegödsel (precisionsjordbruk) och att gödsling med restmassa från biogasproduktion ger möjlighet till organisk precisionsgödsling och därigenom en sänkning av utsläppen.

12.

Europaparlamentet efterfrågar förstärkt forskning om djurfoder och urval av avelsdjur i syfte att minska utsläppen av metan, med kravet att dessa begränsande åtgärder inte antas om de utgör en fara för djurens hälsa eller välbefinnande. Dessutom bör det inrättas ett program som gör det möjligt för EU att minska sitt beroende av importerade växtproteiner till djurfoder samt ett informationsprogram för att upplysa konsumenterna om vilka följder deras köpbeteende och matvanor har för klimatet.

13.

Europaparlamentet efterlyser dessutom mer och snabbare forskning om växtsorter och deras förädling i syfte att stärka grödorna mot nya klimatförhållanden och för att förbereda växtförädlingssektorn på effekterna av och utmaningarna med klimatförändringar, särskilt vad gäller livsmedelsförsörjningen, genom att kräva att råmaterial av lämplig kvantitet och kvalitet bevaras. Parlamentet anser att forskningen i första hand bör vara inriktad på växtsorter som tål vattenbrist och mycket höga temperaturer samt odlingstekniker som är lämpliga i sammanhanget. Dessa sorter och tekniker utgör ett lönsamt alternativ till de kostsamma och ineffektiva bevattningssystem som används i vissa områden och har även den fördelen att de tas emot mer positivt av lokalbefolkningen.

14.

Europaparlamentet understryker att en optimerad lagring och spridning av organisk gödsel samt behandling av sådan gödsel i rötningsanläggningar i dagsläget utgör de mest lovande teknikerna för att minska utsläppen av metan och minska beroendet av kvävehaltigt konstgödsel (samtidigt som det är en källa till förnybar energi), särskilt i regioner med intensiv boskapsuppfödning. Denna biogas bidrar till att göra jordbruket självförsörjande på energi.

15.

I detta sammanhang betonar Europaparlamentet att rötrester av gödsel måste kunna användas som ersättning för konstgödsel vid produktion av biogas utan att klassificeras som stallgödsel, varvid användningen av konstgödsel kan minskas ytterligare.

16.

Europaparlamentet kräver att arbetet med att förenkla de administrativa förfarandena samt olika forsknings- och utvecklingsinsatser påskyndas så att biomassa från jordbruken (avfall från jordbruk eller skogsbruk) och biogas från djuruppfödning samt andra hållbara biodrivmedel kan användas och främjas, förutsatt att dessa insatser inte inkräktar på livsmedelsförsörjningen.

17.

Europaparlamentet betonar att hållbarhetsprincipen ska tillämpas vid användningen av biomassa och att man därmed även bör se till att biomassan används så nära den plats där jordbruksråvaran produceras som möjligt, vilket skulle minska den energiförlust som transporterna orsakar.

18.

Europaparlamentet påpekar att användningen av biomassa för uppvärmning kan minska klimatförändringarnas skadliga effekter betydligt, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att anslå medel till landsbygdsutveckling till de offentliga inrättningar på landsbygden som övergår till uppvärmningssystem baserade på bioenergi.

19.

Europaparlamentet understryker att en ökad användning av informations- och kommunikationsteknik skulle kunna förbättra övervakningen av flera produktionsfaser samt styrningen av dessa, så att produktionen ökar i förhållande till användningen av produktionsmedel, samtidigt som utsläppen av växthusgaser och energiförbrukningen minskar. Parlamentet understryker samtidigt att det är av avgörande betydelse, både för ett miljömässigt mer hållbart jordbruk och för att denna sektor ska kunna stärka sin konkurrenskraft, med en mer omfattande användning av informations- och kommunikationsteknik, en integrering av politik för utbildning av jordbrukare i nya tekniker samt främjande av innovation och entreprenörskap hos framför allt unga jordbrukare.

20.

Europaparlamentet understryker att EU är den största importören av jordbruksprodukter. Dessa produkter medför högre koldioxidkostnader än den europeiska produktionen, eftersom miljökraven ofta är lägre i tredjeländer och på grund av de långa transportavstånden och avskogningen. Parlamentet anser mot bakgrund av detta att det är viktigt att med hjälp av en riktad kommunikationsstrategi informera konsumenterna om fördelarna med en hälsosam och balanserad kost bestående av högkvalitativa, regionala produkter i säsong som kommer från ett effektivt och ytterst produktivt jordbruk och vars koldioxidavtryck skiljer sig från importerade produkter. Parlamentet anser också att de europeiska jordbrukarna måste ges skälig ersättning för sina insatser att minska utsläppen och främja en diversifiering av den lokala produktionen (särskilt utvecklingen av växtproteiner i EU).

21.

Europaparlamentet ställer sig i detta sammanhang bakom en frivillig EU-ursprungsmärkning för produkter som helt och hållet härrör från EU.

22.

Europaparlamentet kräver att det införs effektiva mekanismer för kontroll av import från tredjeland, och förordar fullständig ömsesidighet mellan de krav som EU:s producenter måste följa för att bekämpa klimatförändringarna och de krav som ställs på importerade produkter från tredjeländer, i syfte att undvika att europeiska produkter tappar konkurrenskraft.

23.

Europaparlamentet anser att EU bör göra en förnyad satsning på politiken för jordbruks- och skogsbruksutveckling, i syfte att bidra till spridningen av nya metoder och gynna utvecklingen av hållbara jordbruk i världen.

Åtgärder för att anpassa det europeiska jordbruket till uppvärmningen

24.

Europaparlamentet understryker att det europeiska jordbruket håller på att anpassa sig och att det måste fortsätta att anpassa sig till de pågående klimatförändringarna samt förbereda sig på de följder som dessa kommer att få för en rad regioner i EU.

25.

Europaparlamentet anser i detta sammanhang att EU måste utarbeta en enhetlig strategi för att anpassa jordbruket till de två former av klimatstörningar som väntas, nämligen

en ökande global medeltemperatur, och

kraftigt varierande klimatförhållanden, vilket kommer att leda till fler perioder med extrema väderförhållanden.

26.

Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste inriktas på en mer hållbar och effektiv resursförvaltning och att hänsyn måste tas till detta i den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste dessutom främja

en optimal förvaltning av vattenresurserna (effektivare bevattningssystem, återanvändning av vatten, metoder för vattenbesparingar på åkrarna, dammar i kuperad terräng osv.) och ett större ansvar för användarna,

sortval, i synnerhet motståndskraftiga sorter som tål extrema vädervillkor, och ett växelbruk som är anpassat till torka, sjukdomar osv.,

skydd av marken mot vatten- och vinderosion (för att bevara det organiska materialet),

plantering av trädrader, häckar eller skogsbevuxna arealer runt åkrar för att hålla kvar vattnet, begränsa avrinningen och ge lä och skydd åt nyttodjur, som t.ex. pollinerande insekter,

bevarande av mark som ligger i träda och främjande av animalieproduktion på sådan mark,

åtgärder för övervakning och kontroll av sjukdomar, i detta sammanhang behövs det skapas nationella och europeiska instrument för att övervaka utbrott och återutbrott,

åtgärder för övervakning och kontroll av insekter, i detta sammanhang är det viktigt med övervakning av eventuella invasionsrisker och växtskyddsåtgärder (skärpta kontroller vid gränser och känsliga områden som t.ex. plantskolor och flygplatser samt biosäkerhetsåtgärder),

återställande av förstörda områden, och

bevarande av skog som är anpassad till klimatförändringar och skogsförvaltning för att minska risken för skogsbränder.

27.

Europaparlamentet betonar att det kan bli nödvändigt att återinföra vattenförvaltning i områden som tidigare drabbats av översvämningar på grund av ofördelaktiga lokala förhållanden och som senare dränerats, men också att se över regleringen av vattendragen, återställa översvämningsområden, såvida detta är möjligt, och återplantera skog i dessa områden.

Konsekvenser för den europeiska jordbruksmodellen

28.

Europaparlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken bör bidra till en mer hållbar jordbrukspolitik, samtidigt som det är viktigt att öka avkastningen och ha i åtanke att den globala uppvärmningen kan komma att äventyra produktionskapaciteten och livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, inklusive i Europa.

29.

Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste erbjuda de lokala myndigheterna i medlemsstaterna incitament för att vidta åtgärder i syfte att

återställa produktions- och skyddskapaciteten hos de naturliga ekosystemen, jordbruksgrödor och andra tillgångar som drabbas av torka och ökenutbredning eller översvämningar,

förbättra de metoder för utnyttjande av vattentillgångar, mark och vegetation som hittills har visat sig vara ohållbara,

utveckla åtgärder för att identifiera, förbättra och främja växtsorter och djurraser i områden som drabbas av torka och/eller som riskerar att drabbas av ökenutbredning, och

förbättra de förebyggande åtgärderna.

30.

Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna drabbar jordbruket på ett direkt och oproportionerligt ogynnsamt sätt och att det därför är rätt att prioritera jordbruket då åtgärder för att bromsa följderna av klimatförändringarna utarbetas.

31.

Europaparlamentet anser att de ”nya utmaningar” som identifierats i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. klimatförändringarna, hushållningen med vatten, de förnybara energiformerna och den biologiska mångfalden, bör upprepas, och att respekt för och förbättring av markens kvalitet och dess funktioner (kolbindning, förmåga att hålla kvar vatten och mineralämnen, biologiskt liv osv.) också bör läggas till dessa utmaningar, eftersom detta är stora frågor som kommer att påverka kommande generationer. Dessa utmaningar bör således beaktas ytterligare i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

32.

Europaparlamentet konstaterar att det nuvarande systemet med tvärvillkor, som är utformat för att säkerställa att jordbruksproducenter uppfyller mycket höga djurskydds-, djurhälso- och miljöskyddsnormer, har varit problematiskt för jordbrukarna och att det, i sin nuvarande utformning, kanske inte har varit den bästa metoden för att nå de önskade resultaten. Parlamentet anser att man i samband med den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör lägga större vikt vid mera hållbara och effektiva produktionsmodeller, varvid hänsyn bör tas till att sådana modeller behöver offentlig finansiering för att göra det möjligt för jordbrukarna att täcka de merkostnader som är förknippade med tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter (t.ex. underhåll av landsbygdsområden, bevarande av den biologiska mångfalden, kolbindning och tryggad livsmedelsförsörjning).

33.

Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste införa världsledande miljöskyddskrav. Parlamentet påpekar att detta kommer att medföra en kostnadsnivå som man inte kan få igen från marknaden, men som delvis kan ses som tillhandahållande av varor av allmänt intresse, och att europeiska producenter kommer att behöva skydd mot konkurrensen från tredjeländer som inte uppfyller EU:s miljökrav.

34.

Europaparlamentet anser att EU, till följd av klimatförändringarna, måste anpassa sin jordbrukspolitik till dessa förändringar. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att i sitt kommande meddelande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 främja en mer hållbar och effektiv jordbruksmodell som är i linje med samtliga mål i den gemensamma jordbrukspolitiken och som är inriktad på tillräcklig livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel samt hållbarhet. En sådan modell måste bygga på ett rimligt och legitimt stödsystem för jordbrukare och måste också stärka jordbrukaryrket.

35.

Om det europeiska jordbruket i framtiden ska kunna bidra till livsmedelssäkerhet och klimatskydd anser Europaparlamentet att man måste se till att upprätthålla en långtgående och omfattande gemensam jordbrukspolitik, som i synnerhet integrerar systemet för direktstöd som finansieras genom EU:s budget och förenklade och rättvisare betalningar i hela EU.

36.

Europaparlamentet understryker vikten av att skapa och permanent garantera en grund för utveckling av alternativa ekonomiska verksamheter, som stegvis kommer att minska lokalsamhällenas beroende av dels jordbruksproduktion som regelbundet drabbas av torka, dels naturresurser. Parlamentet anser att tillgången till EU-finansiering är avgörande för att garantera att det skapas förutsättningar för utveckling av alternativa ekonomiska verksamheter.

37.

Europaparlamentet understryker vikten av att främja integrerade planeringsmetoder för att utveckla landsbygdsområden utifrån lokala behov genom att införa principer som bygger på en optimering av markanvändningen, så att marknaden för lokalt producerade varor och lokala tjänster kan anpassas till de ändrade miljöförhållandena (utdragna torkperioder, jordskred, översvämningar osv.).

38.

Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att återigen försöka finna nya stödsystem som främjar jordbrukets bidrag till att minska koldioxidutsläppen, såsom bindning av kol i marken och biomassa från jordbruk, och som gynnar en jordbruksmarksanvändning som inverkar positivt på klimatförändringarna.

39.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att kommissionen korrekt beräknar kostnaderna för att anpassa jordbruket till klimatförändringarna.

40.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka och anpassa risk- och krishanteringsinstrumenten till den ökande volatiliteten på marknaderna och till klimatrisker.

41.

Europaparlamentet understryker, med tanke på klimatförändringarnas omfattning och det stora behovet av investeringar, att jord- och skogsbruket måste tillämpa mer hållbara produktionsmetoder och att den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbli effektiv och få en budget som är avpassad för detta för perioden efter 2013. Vidare anser parlamentet att det behövs ytterligare finansiella resurser som omsätts i incitament för spridning av moderna och innovativa tekniker och system som kan ta fram konkreta resultat i form av begränsnings- och anpassningsåtgärder inom jordbrukets olika sektorer.

42.

Även om den gemensamma jordbrukspolitiken inte är någon europeisk klimatpolitik anser Europaparlamentet att den ändå kan ligga till grund för införandet av effektiva instrument och incitament för att bekämpa klimatförändringarna, och menar att man bör hålla detta i minnet när EU:s framtida budget diskuteras.

43.

Europaparlamentet anser att EU måste bevara sin ledande ställning i kampen mot klimatförändringarna, och att denna kamp inte får nedprioriteras till följd av dagens ekonomiska svårigheter.

44.

Europaparlamentet understryker att EU behöver utvecklings- och finansieringsåtgärder inom jordbruket som garanterar säkra och högkvalitativa livsmedel.

*

* *

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 281.

(2)  EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 29.

(3)  EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 44.

(4)  Antagna texter, P6_TA(2009)0130.

(5)  Antagna texter, P7_TA(2009)0089.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/40


Onsdagen den 5 maj 2010
Jordbrukets framtidsutsikter i områden med naturbetingade svårigheter: En särskild hälsokontroll

P7_TA(2010)0132

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om jordbrukets framtidsutsikter i områden med naturbetingade svårigheter: en särskild granskning (2009/2156(INI))

2011/C 81 E/07

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om bättre riktat stöd till jordbrukare i områden med naturbetingade svårigheter (KOM(2009)0161),

med beaktande av det yttrande till kommissionens meddelande som lades fram av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén den 17 december 2009,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0056/2010), och av följande skäl:

A.

Med 54 procent klassificeras mer än hälften av jordbruksarealen i EU som område med svårigheter.

B.

Varje medlemsstat har områden med svårigheter, om än i olika omfattning.

C.

Bergsregioner (inklusive arktiska regioner norr om den 62:a breddgraden som likställs med bergsregioner) utgör cirka 16 procent av jordbruksarealen, medan över 35 procent av jordbruksarealen klassificeras som ”andra mindre gynnade områden”.

D.

Dessa ”andra mindre gynnade områden” klassificerades utifrån en rad kriterier som enligt Europeiska revisionsrätten kan utgöra en källa till ojämlik behandling (1).

E.

Endast en liten del av företagen i dessa områden får stöd, och storleken på stödet varierar kraftigt (2).

F.

För bergsområden och områden med särskilda svårigheter – som definieras enligt artikel 50.2 (bergsområden) respektive artikel 50.3 b i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) – finns klara och tydliga kriterier, vilket medför att dessa områden varken blev föremål för kritik från Europeiska revisionsrätten eller berörs av föreliggande meddelande från kommissionen.

G.

Den speciella situationen i de yttersta randområdena förutsätter särskilda tillvägagångssätt.

H.

Stödet till de mindre gynnade områdena utgör en viktig del i den så kallade andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. landsbygdsutvecklingspolitiken, vilket innebär att varken regionalpolitiska mål eller frågan om omfördelning av EJFLU-medlen bör vara centrala i debatten.

I.

När lagstiftningen om stödet till mindre gynnade områden ändrades och förordning (EG) nr 1698/2005 antogs, avskaffades den tidigare kategorin ”andra mindre gynnade områden” och de stödberättigade områdena betecknades som områden med ”naturbetingade svårigheter”.

J.

Genom reformen 2005 har de socioekonomiska kriterier som tidigare åberopades av vissa medlemsstater inte längre fått tillämpas som främsta kriterier för områden med ”naturbetingade svårigheter”, men dessa kriterier har fortsatt kunnat tillämpas som definition för områden med ”särskilda svårigheter”, vilka kan få stöd enligt artikel 50.3 b i förordning (EG) nr 1698/2005.

K.

Vid utformningen av sina nationella och regionala program för landsbygdens utveckling har medlemsstaterna stort utrymme att ta fram ett balanserat åtgärdspaket som är anpassat till deras specifika regionala situation. Det åligger medlemsstaterna att inkludera lämpliga stödåtgärder för regioner med svårigheter i sina program.

L.

Det kan visa sig att de åtta föreslagna biologisk-fysiska kriterierna inte är tillräckliga och att det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent av ytan kanske inte alltid är lämpligt för att fastställa faktiska svårigheter på ett sätt som tar hänsyn till den stora mångfalden i EU:s landsbygdsområden. Den gröda som odlas, kombinationen av jordtyper, markens fuktighet och klimatförhållandena är en del av de övriga faktorer som också har betydelse för att fastställa de faktiska svårigheterna inom ett visst område.

1.

Europaparlamentet understryker betydelsen av ett skäligt ekonomiskt stöd till de områden som har svårigheter. Detta är ett oumbärligt verktyg för att säkerställa tillhandahållandet av värdefulla allmänna tjänster, såsom ett fortsatt brukande av jorden och bevarande av kulturlandskapet i dessa regioner. Parlamentet betonar att just de områden som har svårigheter ofta har ett stort värde som kulturlandskap och för att bevara den biologiska mångfalden, skapa miljöfördelar samt främja sysselsättningen på landsbygden och livskraften i landsbygdssamhällena.

2.

Europaparlamentet är medvetet om att mindre gynnade områden på grund av sin särskilda ställning har stor betydelse för att skapa miljöfördelar och bevara landskapet. Parlamentet betonar att utbetalningar inom denna åtgärd ska syfta till att uppnå dessa mål.

3.

Europaparlamentet betonar att artikel 158 i EG-fördraget om sammanhållningspolitiken, i dess ändrade form enligt Lissabonfördraget, ägnar särskild uppmärksamhet åt områden med naturbetingade svårigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande strategi som syftar till att avskaffa skillnaderna mellan medlemsstaterna avseende hur dessa områden behandlas och som främjar en integrerad strategi där man tar hänsyn till särskilda nationella och regionala särdrag.

4.

Europaparlamentet betonar att stödet till de områden som har naturbetingade svårigheter framför allt syftar till att garantera att ett effektivt och mångfunktionellt jordbruk bevaras på ett heltäckande och hållbart sätt, och att landsbygden därmed bevaras som ett livskraftigt ekonomiskt område och ställe att bo på.

5.

Europaparlamentet understryker att bruket av jorden i dessa områden med svårigheter inte enbart syftar till att producera högkvalitativa livsmedel utan också bidrar till områdenas totala ekonomiska utveckling samt ökad livskvalitet och demografisk och social stabilitet.

6.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att även beakta de sociala effekterna av de nya klassificeringarna av områden med naturbetingade svårigheter.

7.

Europaparlamentet påpekar att stödet till regioner med svårigheter, till skillnad från miljöåtgärder på jordbruksområdet, inte får kopplas till några specifika krav, utöver tvärvillkoren, på hur jorden brukas. Parlamentet påminner om att systemet med mindre gynnade områden i princip måste erbjuda kompensation för de jordbrukare som även är markägare och som arbetar inom områden med betydande naturbetingande svårigheter som marknaden som sådan inte kompenserar för.

8.

Europaparlamentet betonar dock att utbetalningar till mindre gynnade områden måste förenas med krav på att jorden brukas aktivt, det vill säga för livsmedelsproduktion eller verksamhet som är direkt kopplad till livsmedelsproduktion.

9.

Europaparlamentet anser att de åtta biologisk-fysiska kriterier, som kommissionen har föreslagit för att avgränsa områden med naturbetingade svårigheter, i princip skulle kunna vara lämpliga till viss del. Parlamentet betonar emellertid att kriterierna inte kan tillämpas i samtliga fall för objektiv avgränsning av områden med naturbetingade svårigheter.

10.

Europaparlamentet anser samtidigt att strikta och enbart biologisk-fysiska kriterier kanske inte är lämpliga för alla delar av Europa, och kan få oavsiktliga effekter när det gäller att avgöra vilka områden som ska godkännas. Parlamentet rekommenderar därför att man återigen objektivt ser över behovet av socioekonomiska kriterier, såsom avstånd till marknaden, brist på tjänster och avfolkning.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att beakta alla de synpunkter som har kommit fram under samrådet med medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och jordbruksorganisationer om hur områden med naturbetingande svårigheter ska definieras.

12.

Europaparlamentet konstaterar att man i synnerhet skulle kunna införa ”isolering” som ett geografiskt kriterium för att lösa problemet med de särskilda naturbetingade svårigheter som härrör från avstånd till marknaden, avlägsenhet och begränsad tillgång till tjänster.

13.

Europaparlamentet anser att definitionen av kriteriet ”markvattenförhållanden” bör ses över, så att det tar bättre hänsyn till de varierande jordbruks- och klimatvillkoren i unionens olika medlemsstater.

14.

Europaparlamentet konstaterar att de begränsningar som våt, obrukbar mark medför förutsätter ett kriterium som omfattar antal dagar då jorden kan brukas. På så sätt kan man enligt parlamentet ta hänsyn till växelverkan mellan olika jordtyper och klimatet (till exempel för att på lämpligt sätt återge de problem som ett maritimt klimat medför).

15.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta sina undersökningar och analyser för att eventuellt införa ytterligare kriterier till det nya systemet för ersättning till mindre gynnade områden, och på så sätt ytterligare anpassa sina förslag till de praktiska svårigheter som jordbrukare möter, för att bygga upp stabila kriterier som kan vara lämpliga på lång sikt.

16.

Europaparlamentet understryker dock att för att dessa kriterier i praktiken ska kunna tillämpas och realistiska tröskelvärden fastställas måste medlemsstaterna presentera de nödvändiga biologisk-fysiska uppgifterna med tillräcklig noggrannhet för naturområdena. Parlamentet stödjer därför de praktiska test av de föreslagna kriterierna som kommissionen har påbörjat, och kräver att de detaljerade kartor som medlemsstaterna ska ta fram också används för att anpassa gränsvärdena för de kriterier som tillämpas för att avgränsa områden med naturbetingade svårigheter och det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent på medlemsstats- eller regionnivå till de verkliga naturförhållandena.

17.

Europaparlamentet betonar framför allt att man eventuellt bör ta hänsyn till de antagna kriteriernas sammanlagda effekt för att på ett praktiskt sätt kunna beakta växelverkan mellan flera olika faktorer som spelar in. Detta skulle enligt parlamentet kunna göra det möjligt för de missgynnade områden som har två eller flera naturbetingade svårigheter att klassificeras som mindre gynnade områden, även om de enskilda kriterierna inte skulle medföra en sådan klassificering var för sig.

18.

Europaparlamentet betonar att man inte kan ta slutgiltig ställning till vilken grundläggande territoriell enhet som ska väljas och till de kriterier och tröskelvärlden som kommissionen har lagt fram förrän detaljerade kartor från alla medlemsstater föreligger. Parlamentet betonar att utan resultat från sådana simuleringar måste det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent och de tröskelvärden som fastställer själva kriterierna ses med stor försiktighet, och att en objektiv och lämplig justering av dem endast kan göras när de nationella kartorna finns tillgängliga. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att i tid undersöka simuleringsresultaten och på grundval av detta utan dröjsmål utarbeta ett detaljerat meddelande till Europaparlamentet och rådet om avgränsning av områden med naturbetingade svårigheter.

19.

Europaparlamentet betonar att när den slutgiltiga kartan över andra mindre gynnade områden upprättas bör man även använda objektiva nationella kriterier för att kunna anpassa definitionen av områdena till de olika specifika förhållandena i respektive land. Parlamentet anser att denna anpassning måste ge möjlighet till insyn.

20.

Europaparlamentet anser att kriterierna för stöd till områden med naturbetingande svårigheter delvis måste justeras frivilligt på nationell nivå för att de ska kunna omfatta särskilda geografiska situationer där de naturbetingade svårigheterna har utjämnats genom mänskliga ingrepp. Parlamentet betonar dock att när markens kvalitet har förbättras måste man även beakta de löpande underhållskostnaderna för till exempel dränering och bevattning. Parlamentet föreslår att även företagsekonomiska uppgifter (såsom företagens inkomst och markens produktivitet) inkluderas i detta, men betonar samtidigt att beslut om en justering av de kriterier som ska tillämpas måste fattas av medlemsstaterna, eftersom många av dem redan har utvecklat ett lämpligt och välfungerande differentieringssystem som bör bevaras.

21.

Europaparlamentet anser att de nya kriterierna kan komma att utesluta vissa områden med naturliga svårigheter som för närvarande får stöd. Parlamentet påpekar att en lämplig utfasningsperiod bör definieras så att de berörda regionerna kan anpassa sig till den nya situationen.

22.

Europaparlamentet understryker att de områden som har använt olika jordbrukstekniska lösningar för att överbrygga naturbetingade svårigheter inte bör uteslutas permanent, i synnerhet inte om de fortfarande har en låg jordbruksinkomst eller mycket få produktionsalternativ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att dessa områden får en smidig övergång.

23.

Europaparlamentet uppmanar till att tekniska förfaranden som är avsedda att uppväga naturbetingade svårigheter inte enbart inriktas på kortsiktiga fördelar utan även blir föremål för en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling.

24.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna har ett ansvar att objektivt utse områden med naturbetingade svårigheter och att utforma balanserade program för att utveckla landsbygden. Parlamentet understryker att regionala och lokala myndigheter måste vara delaktiga i denna process. Parlamentet betonar samtidigt att kommissionen bör underrättas om och ge sitt tillstånd till dessa nationella eller regionala beslut.

25.

Europaparlamentet betonar att reformen avseende områden med naturbetingade svårigheter är en viktig del av den framtida utvecklingen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ett år utarbeta en separat rättsakt om jordbruket i områden med naturbetingade svårigheter.

27.

Europaparlamentet kräver att översynen av systemet med ersättning till mindre gynnade områden görs i anslutning till diskussioner om en reformering av hela den gemensamma jordbrukspolitiken för att säkerställa att man får en konsekvent utformning av det nya stödsystemet för jordbrukare, i synnerhet i samband med det nya enhetliga jordbruksstödet.

28.

Europaparlamentet är medvetet om de konsekvenser som arbetet med att fastställa vilka områden som är andra mindre gynnade områden skulle kunna få för utformningen av det framtida stödet inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till alla åsikter som har framkommit i det offentliga samrådet med berörda medlemsstater, regionala och lokala myndigheter och jordbruksföretag.

29.

Europaparlamentet kräver att EU:s budget för landsbygdsutveckling skyddas och uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja medfinansieringsmöjligheterna för mindre gynnade områden, eftersom detta är ett av de mest effektiva och viktigaste systemen för landsbygdens utveckling.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.


(1)  Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2003, EGT C 151, 27.6.2003.

(2)  Från 16 EUR/ha i Spanien till 250 EUR/ha på Malta.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/45


Onsdagen den 5 maj 2010
En ny digital agenda för Europa: 2015.eu

P7_TA(2010)0133

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu (2009/2225(INI))

2011/C 81 E/08

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, ”Europeisk rapport om digital konkurrenskraft: De största landvinningarna för strategin i2010 under 2005-2009” (KOM(2009)0390),

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, ”Gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter i EU” (KOM(2009)0557),

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning (1),

med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2007 om en europeisk radiospektrumpolitik (2),

med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2007 om skapandet av en europeisk bredbandspolitik (3),

med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om konsumenternas förtroende för den digitala miljön (4),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning (A7-0066/2010), och av följande skäl:

A.

Informations- och kommunikationstekniken (IKT) genomsyrar praktiskt taget alla sidor av vårt liv och den är oupplösligt förbunden med vår önskan om en välmående och konkurrenskraftig ekonomi, om att skydda miljön och om ett mer demokratiskt, öppet och inkluderande samhälle.

B.

Europa bör spela en ledande roll i skapandet och tillämpningen av IKT och skapa mervärde för sina medborgare och företag. Användningen av IKT bidrar till att stärka pågående strukturella förändringar och uppnåendet av en hållbar ekonomisk tillväxt.

C.

Europa kommer att kunna skörda frukterna av den digitala revolutionen endast om alla EU-medborgare engageras och får möjlighet att delta fullt ut i det nya digitala samhället och om människan ställs i centrum för de politiska åtgärderna. Den digitala revolutionen kan inte längre betraktas som en fortsättning på den föregående industriperioden, utan måste snarast betraktas som en radikal omvandlingsprocess.

D.

Utvecklingen av det digitala samhället bör vara inkluderande och tillgänglig för alla EU-medborgare och stödjas av effektiva åtgärder för att överbrygga den digitala klyftan inom EU och se till att fler medborgare får e-färdigheter och fullt ut kan dra nytta av IKT:s möjligheter.

E.

Trots att bredband är tillgängligt för mer än 90 procent av EU:s befolkning används det bara i 50 procent av hushållen.

F.

Konkurrensutsatta kommunikationsmarknader är viktiga för att se till att användarna får så stora fördelar som möjligt när det gäller urval, kvalitet och överkomliga priser.

G.

Europas möjligheter hänger oupplösligt samman med kunskaperna och färdigheterna hos dess befolkning, dess arbetskraft och dess organisationer. Utan kunskaper och färdigheter kan IKT-tekniken och IKT-infrastrukturen endast ge ett begränsat ekonomiskt och socialt mervärde.

H.

IKT kan vara ett mycket kraftfullt verktyg för att skapa positiv och hållbar utveckling i länder världen över och i kampen mot fattigdom och social och ekonomisk orättvisa.

I.

Om medborgarna inte har tillräckligt förtroende för regelverket inom det nya digitala området kommer de att avstå från att kommunicera, uttrycka sina åsikter fritt och ingå affärsuppgörelser. För att skapa förtroende hos medborgarna måste de grundläggande rättigheterna garanteras och upprätthållas, och för att skapa förtroende hos företagen måste de immateriella rättigheterna och andra rättigheter garanteras.

J.

IT-relaterad brottslighet, exempelvis anstiftan till terrorattacker, hatbrott och barnpornografi, har ökat och utgör en fara för människor, däribland barn.

K.

Europas kreativa branscher och kultursektor spelar inte bara en betydelsefull roll för att uppmuntra kulturell mångfald, mångfald i media och aktiv demokrati i Europa, utan utgör även en viktig drivkraft för en hållbar tillväxt och för Europeiska unionens ekonomiska återhämtning. Särskilt de kulturella och språkliga särdragen måste uppmärksammas i debatten om inrättandet av en inre marknad inom sektorn för kreativt innehåll.

L.

Det europeiska demokratiska samhället, medborgarnas deltagande i den offentliga debatten och tillgången till information i den digitala världen är avhängigt av en dynamisk och konkurrenskraftig pressektor som demokratins fjärde pelare.

M.

De otillräckliga framstegen inom skapande, spridning och användning av IKT har lett till en trög tillväxt och produktivitet och gör det svårt för unga företag med stor tillväxtpotential som är verksamma inom innovationer på IKT-området att få ett varaktigt fotfäste på marknaderna.

N.

Den privata och den offentliga sektorn måste investera i nya innovativa plattformar och tjänster, exempelvis radiofrekvensidentifiering, datormoln, e-hälsa, smarta läsare, smarta transporter osv. Stärkandet av den europeiska marknaden kommer att öka intresset för investeringar i den europeiska ekonomin och de europeiska marknaderna och leda till ytterligare stordriftsfördelar.

O.

Vi har ännu inte fullt ut genomfört en fungerande digital inre marknad för Internet- och kommunikationstjänster i Europa. Den fria rörligheten för digitala tjänster och den gränsöverskridande e-handeln hindras i dag allvarligt av den fragmenterade lagstiftningen på nationell nivå. Europeiska företag och samhällstjänster kommer att vinna ekonomiska och sociala fördelar av att använda avancerande IKT-tjänster och IKT-tillämpningar.

P.

Trots att Internet är den snabbast växande försäljningskanalen blir klyftan mellan inhemsk och gränsöverskridande e-handel i EU allt större. Den gränsöverskridande e-handeln rymmer en stor potential för betydande besparingar för EU:s medborgare, vilket fastställs i kommissionens meddelande om gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter i EU (KOM(2009)0557).

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om en ambitiös digital agenda och handlingsplan som gör att Europa kan utvecklas till ett öppet och välmående digitalt samhälle som erbjuder alla medborgare ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter. Parlamentet föreslår att denna nya digitala agenda ska ges namnet ”agenda 2015.eu” och bygga på den positiva spiralen 2015.eu.

2.

Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta arbetet för att erbjuda alla medborgare och konsumenter höghastighetsanslutning till Internet genom fast och mobil bredbandsanslutning överallt, bland annat genom att trygga konkurrensen till förmån för konsumenterna. Parlamentet betonar att detta kräver en riktad politik som uppmuntrar konkurrens och effektiva investeringar och innovationer inom nya och förbättrade tillträdesinfrastrukturer samt valmöjligheter för konsumenterna som innebär att alla medborgare, oavsett var de är bosatta, erbjuds åtkomst på lika villkor och till konkurrenskraftiga priser, så att ingen medborgare i Europa utestängs.

3.

Europaparlamentet anser att alla hushåll i EU bör ha tillgång till bredbandsanslutning till Internet till ett konkurrenskraftigt pris senast 2013. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja alla tillgängliga politiska instrument för att alla medborgare i Europa ska kunna erbjudas bredband, genom att bl.a. utnyttja de europeiska strukturfonderna och det frigjorda frekvensutrymmet för att öka den mobila bredbandstäckningen och -kvaliteten. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att blåsa nytt liv i den europeiska strategin för höghastighetsbredband, framför allt genom att uppdatera de nationella målen för utbredningen av bredbands- och höghastighetsinternet.

4.

Europaparlamentet konstaterar att det råder en viss oklarhet i samband med reglerna för statligt stöd som kan inverka på de bredbandstjänster som får samhällsstöd, särskilt med avseende på de offentliga myndigheternas förmåga att konsolidera sina egna nätverksbehov som grundval för nya investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående ta sig an dessa problem.

5.

Europaparlamentet påminner om att man särskilt bör uppmärksamma landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, särskilt regionerna i de yttersta randområdena. Parlamentet anser att trådlös teknik, bland annat satellit, vilket möjliggör en omedelbar anslutning till Internetstamnätet överallt, vore en lämplig lösning för att säkerställa ett effektivt tillhandahållande av och åtkomst till bredbandsinternet för invånarna i dessa regioner inom acceptabel tid och till ett överkomligt pris.

6.

Europaparlamentet erinrar om att de obligatoriska samhällsomfattande tjänsterna motsvarar det minimiutbud av tjänster av väl definierad kvalitet som bör vara tillgängliga för samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris, utan att detta snedvrider marknaden eller lägger en extra börda på konsumenterna och operatörerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utarbeta sin sedan länge väntade översyn av de samhällsomfattande tjänsterna.

7.

Europaparlamentet framhåller vikten av att se till att slutanvändare med funktionshinder garanteras likvärdig tillgång på samma nivå som andra slutanvändare, såsom parlamentet krävde i sin översyn av direktivet om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i största möjliga mån beakta funktionshindrade slutanvändares behov i agendan för 2015.eu.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensanalys för att undersöka hur nummerportabilitet kan genomföras i hela EU.

9.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att Europa behåller sin ställning som världens mobilkontinent och att man bör säkerställa att 75 procent av alla mobilabonnenter använder mobilt bredband med tillgång till trådlösa höghastighetstjänster senast 2015.

10.

Europaparlamentet påminner om att den harmoniserade användningen av spektrum i det frigjorda frekvensutrymmet (digital dividend) måste påskyndas på ett icke-diskriminerande sätt, samtidigt som man inte får äventyra befintliga och förbättrade sändningstjänster.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att via radiospektrumkommittén ta upp praktiska och tekniska krav för att säkerställa tillgången till spektra i rätt tid, med tillräcklig flexibilitet för att ny teknik och nya tjänster såsom mobilt bredband ska kunna användas. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om konkurrenssituationen och utvecklingen på spektrummarknaden.

12.

Europaparlamentet understryker behovet av att ytterligare utvärdera och undersöka om framtida användare kan medföra störningar för befintliga användare av spektrumet, i syfte att minska eventuella negativa följder för konsumenterna.

13.

Europaparlamentet anser, med tanke på att antalet Internetanslutningar ökar, att medlemsstaterna bör sträva efter att 50 procent av EU:s hushåll ska vara anslutna till mycket snabba höghastighetsnät senast 2015, och att 100 procent ska vara anslutna senast 2020. Detta skulle skapa en tillförlitlig och bättre tjänst för slutanvändare som motsvarade konsumenternas förväntningar och behov. Parlamentet påminner om att för att dessa mål ska kunna uppnås behövs en lämplig politisk ram som möjliggör privata investeringar samtidigt som konkurrensen och konsumenternas valmöjligheter främjas.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva det nya regelverket för elektronisk kommunikation inom den fastställda tidsfristen, att tillämpa det fullt ut samt att bemyndiga nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med regelverket. Parlamentet betonar att det nya regelverket ger en förutsägbar och konsekvent lagstiftningsram för att få fart på investeringar och främja konkurrenskraftiga marknader för IKT-näverk, IKT-produkter och IKT-tjänster, vilket bidrar till en förbättrad inre marknad för informationssamhällets tjänster. Parlamentet vidhåller att riktlinjer om tillämpning av telekompaketet för nästa generations åtkomst måste ge full verkan åt begreppen som presenteras i direktiven för att utveckla användningen av dessa nät.

15.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att effektivisera samordningen av regelverket genom att se till att organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) inleder sin verksamhet så snart som möjligt.

16.

Europaparlamentet uppmanar berörda parter att tillämpa öppna modeller för användning av kommunikationsnät i syfte att främja innovation och öka efterfrågan.

17.

Europaparlamentet erinrar om behovet av en insynsvänlig och förutsägbar lagstiftning och uppmanar kommissionen att fortsätta införliva principerna om bättre lagstiftning under förberedelserna av lagstiftningsinitiativ och andra instrument, särskilt genom målinriktade konsekvensbeskrivningar i rätt tid.

18.

Europaparlamentet påminner om att interoperabilitet och tillgänglighet hör ihop och är de byggstenar på vilka ett effektivt informationssamhälle kommer att byggas för att produkter, infrastrukturer och tjänster ska vara interoperabla så att europeiska medborgare kan få tillgång till tjänster och uppgifter oavsett vilken mjukvara de använder.

19.

Europaparlamentet framhåller att digital kompetens är centralt i ett inkluderande digitalt samhälle och att alla EU:s medborgare bör besitta och uppmuntras att utveckla en lämplig digital kompetens. Parlamentet betonar att digital kompetens skulle kunna hjälpa utsatta grupper (t.ex. äldre och låginkomsttagare) att komma in i samhället. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att åtgärda skillnaderna mellan olika samhällsgrupper när det gäller digital kompetens och Internetanvändning, den så kallade andra digitala klyfta som är på väg att växa fram. Parlamentet framhåller det viktiga åtagandet att halvera bristerna i digital kompetens senast 2015.

20.

Europaparlamentet efterlyser öppenhet, tillgänglighet och lika möjligheter när det gäller användningen av IKT-system så att systemen blir mer användarvänliga för så många som möjligt av EU-medborgarna.

21.

Europaparlamentet betonar att alla grund- och gymnasieskolor måste ha pålitlig anslutning till Internet av god kvalitet senast 2013 och mycket snabb höghastighetsanslutning till Internet senast 2015, vid behov med stöd av region- och sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhåller att IKT-utbildning och e-lärande bör bli en integrerad del av det livslånga lärandet genom bättre och tillgängliga utbildningsprogram.

22.

Europaparlamentet noterar att e-lärande är en viktig undervisningsmetod som är anpassad till IKT-innovationer och kan tillgodose behoven hos personer som har svårt att ta del av konventionella undervisningsmetoder, men att informationsutbyte mellan lärare, elever och andra berörda parter är en grundförutsättning. Internationellt utbyte måste också uppmuntras för att utbildningsinstitutionernas betydelse för förståelsen mellan folken på nytt ska stärkas.

23.

Europaparlamentet rekommenderar att begreppet digital kompetens på samma sätt som utländska språk införs i utbildningsväsendet från förskolenivå, så att användarna utvecklar kompetens så tidigt som möjligt.

24.

Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att utrusta medborgarna i EU med digitala färdigheter för att hjälpa dem att fullt ut dra nytta av fördelarna med att delta i det digitala samhället. Parlamentet upprepar att det är viktigt att se till att den europeiska arbetskraftens kunskaper, färdigheter, kompetens och kreativitet motsvarar högsta internationella standard och ständigt uppdateras. Digital kompetens och digitala färdigheter bör vara centrala aspekter av EU-politiken eftersom de är de viktigaste drivkrafterna för det europeiska innovationssamhället.

25.

Europaparlamentet föreslår att man på EU- och medlemsstatsnivå lanserar en handlingsplan för digital kompetens och integration som framför allt ska omfatta följande: särskilda möjligheter till digital kompetenshöjning för arbetslösa och grupper som riskerar att utestängas, incitament till initiativ inom den privata sektorn för att öka de anställdas digitala kompetens genom utbildning, ett europeiskt initiativ under rubriken ”Bli smart på nätet!” (”Be smart on-line!”) för att lära studerande, även studerande inom livslångt lärande och yrkesutbildning, om säker användning av IKT och Internettjänster samt ett gemensamt IKT-certifieringssystem på EU-nivå.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att inspirera unga akademiker att välja IKT som yrke. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under tiden lägga mer tyngd vid naturvetenskapliga ämnen, som matematik och fysik, för grundskoleeleverna i sina nationella läroplaner. Parlamentet anser att eftersom det finns ett verkligt och brådskande behov av åtgärder för att tillgodose kravet på IKT-kunskaper i Europa även på kort och medellång sikt, kommer en bättre databas för e-kunskapskontroll att behövas. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att vidta ytterligare åtgärder för att inrätta denna databas.

27.

Europaparlamentet understryker att alla EU-medborgare bör uppmärksammas på sina grundläggande digitala rättigheter och skyldigheter genom en europeisk stadga om medborgares och konsumenters rättigheter i den digitala miljön. Denna stadga bör konsolidera gemenskapslagstiftningen, framförallt användarnas rättigheter beträffande skydd av privatlivet, sårbara användare och digitalt innehåll, samt garantera en grundläggande prestanda i fråga om interoperabilitet. Parlamentet upprepar att rättigheter i den digitala miljön bör beaktas generellt inom ramen för de grundläggande rättigheterna.

28.

Europaparlamentet är övertygat om att integritetsskyddet har ett centralt värde och anser att alla användare bör ha rätt till kontroll över sina personuppgifter, inklusive ”rätten att glömmas bort”. Kommissionen uppmanas att beakta både dataskydd och skydd av privatlivet och i synnerhet behoven hos minderåriga och unga vuxna när det gäller dessa frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om hur dataskyddsdirektivet kan anpassas till dagens digitala miljö.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra den digitala säkerheten, bekämpa IT-relaterad brottslighet och skräppost, stärka användarnas förtroende och se till att europeiska cyberrymden skyddas mot alla typer av brott. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att öka engagemanget för och stärka det internationella samarbetet på detta område på ett effektivt sätt. Nästan hälften av medlemsstaterna har fortfarande inte ratificerat Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet, och parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera och genomföra konventionen.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder för att se till att alla EU-medborgare får tillgång till säker elektronisk identifiering.

31.

Europaparlamentet framhåller vikten av att trygga ett öppet Internet, där medborgarna har rätt att, och företagsanvändare har möjlighet att, komma åt och sprida information och använda vilka tillämpningar och tjänster de vill i enlighet med det nya regelverket. Parlamentet uppmanar kommissionen, organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och de nationella tillsynsmyndigheterna att främja bestämmelserna om nätneutralitet, att noga övervaka genomförandet samt att rapportera till Europaparlamentet före utgången av 2010. Parlamentet anser att EU-lagstiftningen bör bibehålla bestämmelsen om ”enbart vidarebefordran”, som fastställdes i direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG), och som är av avgörande betydelse för den fria och öppna konkurrensen på den digitala marknaden.

32.

Europaparlamentet betonar att mångfald, tryckfrihet och respekt för kulturell mångfald är grundläggande värderingar och slutmål för EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att all EU-politik som föreslås är förenlig med dessa värderingar och mål.

33.

Europaparlamentet välkomnar det snabba genomförandet av lagstiftningen om roaming. Parlamentet understryker det fortsatta behovet av att kontinuerligt övervaka de mobila roamingpriserna i EU, inklusive priserna för dataroaming. Berec uppmanas att genomföra en oberoende analys av vilka andra metoder än prisreglering som skulle kunna användas för att få till stånd en konkurrensutsatt internationell roamingmarknad. Kommissionen uppmanas att på grundval av analysen från Berec och sin egen översyn lägga fram ett förslag om en långsiktig lösning på problemet med roaming före 2013 för att garantera en välfungerande, konsumentorienterad och konkurrensutsatt roamingmarknad som leder till sänkta priser.

34.

Europaparlamentet understryker att digitala tjänster kan hjälpa Europa att fullt ut utnyttja den inre marknaden. Parlamentet efterlyser en effektiv politik för en digital inre marknad som ska göra Internettjänster i Europa mer konkurrenskraftiga, tillgängliga, gränsöverskridande och insynsvänliga, ge högsta möjliga nivå av konsumentskydd och sätta stopp för geografisk diskriminering. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att undanröja de huvudsakliga hindren inom lagstiftningen samt de administrativa hindren mot gränsöverskridande online-transaktioner senast 2013. Kommissionen uppmanas att fortsätta sin pågående granskning av gemenskapslagstiftning som påverkar den digitala inre marknaden samt att lägga fram förslag om riktade lagstiftningsåtgärder för att få bort de huvudsakliga hindren.

35.

Europaparlamentet efterlyser en utredning om harmoniserade regler inom EU för att främja en gemensam marknad för nätbaserade tjänster (”cloud computing”) och e-handel.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder som ytterligare kan öka insynen i villkor inom den gränsöverskridande näthandeln och effektivisera det gränsöverskridande genomdrivandet av lag och ordning och möjligheterna till prövning. En framgångsrik utveckling av e-handeln kräver en effektiv distribution av produkter och varor, och parlamentet framhåller därför att det är viktigt att det tredje direktivet om posttjänster (2008/6/EG) genomförs snarast.

37.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör trygga den viktiga digitala miljön för företagen, i synnerhet små och medelstora företag. Medlemsstaterna bör införa ett samordnat förfarande för mervärdesskatt i alla medlemsstater i syfte att underlätta gränsöverskridande e-handel för små och medelstora företag och entreprenörer, och parlamentet uppmanar kommissionen att stödja en allmän användning av e-fakturor.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2015 se till att minst 50 procent av alla offentliga upphandlingar genomförs på elektronisk väg, i enlighet med den handlingsplan som man kom överens om vid ministerkonferensen om e-förvaltning i Manchester 2005.

39.

Europaparlamentet anser att de direktiv som reglerar informationssamhället och som antogs för nästan tio år sedan framstår som föråldrade med hänsyn till den ökade komplexiteten på Internet, införandet av ny teknik samt det faktum att EU-medborgarnas uppgifter i ökande omfattning hanteras utanför EU. Parlamentet menar att de rättsliga problemen med vissa av direktiven kan lösas genom att man successivt uppdaterar dem, medan andra direktiv kräver en mer grundlig översyn, samt att man måste anta ett internationellt regelverk för uppgiftsskydd.

40.

Europaparlamentet framhåller de möjligheter som en övergång till samhällstjänster på Internet (e-förvaltning) kommer att ge medborgare och företag och som kommer att göra det möjligt att tillhandahålla effektivare och individanpassade samhällstjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja IKT-verktygen för att förbättra insynen i och ansvarskyldigheten beträffande myndighetsåtgärder och för att bidra till en mer deltagande demokrati som omfattar alla socioekonomiska grupper, ökar medvetenheten hos nya användare och bygger upp tillit och förtroende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella planer för övergången till samhällstjänster på Internet, vilka bör omfatta mål och åtgärder för hur alla samhällstjänster ska kunna nås via Internet och vara åtkomliga för personer med funktionshinder senast 2015.

41.

Europaparlamentet understryker bredbandets betydelse för europeiska medborgares hälsa, eftersom det möjliggör användning av effektiv teknik för hälso- och sjukvårdsinformation, höjer kvaliteten på vården, utökar hälso- och sjukvårdens geografiska räckvidd till landsbygdsområden och glest befolkade ö- och bergsområden, underlättar vård i hemmet och minskar onödig behandling och kostsamma patientförflyttningar. Parlamentet påminner om att bredband också kan bidra till att skydda europeiska medborgare genom att underlätta information och förfaranden när det gäller den allmänna säkerheten, katastrofinsatser och återuppbyggnad.

42.

Europaparlamentet understryker att IKT är särskilt viktigt för personer med funktionshinder, eftersom de i större utsträckning än andra behöver tekniskt stöd i vardagen. Parlamentet anser att det är en rättighet för personer med funktionshinder att på likvärdiga villkor kunna delta i den snabba utvecklingen av den nya teknikens produkter och tjänster för att kunna dra nytta av ett inkluderande och hinderslöst informationssamhälle.

43.

Europaparlamentet understryker att en ”femte frihet” som möjliggör en fri spridning av innehåll och kunskap måste utvecklas och att det bör införas ett konvergerande, konsumentvänligt regelverk för åtkomsten till digitalt innehåll i Europa senast 2015, vilket skulle ge konsumenterna ökad trygghet och åstadkomma en rättvis balans mellan rättighetshavares rättigheter och allmänhetens åtkomst till innehåll och kunskap. Parlamentet uppmanar starkt EU att mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen påskynda debatten om upphovsrätt och analysera effekterna av en avdelning om europeisk upphovsrätt i enlighet med artikel 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att skapa ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i hela unionen, både på och utanför Internet.

44.

Europaparlamentet konstaterar att Europas kreativa branscher och kultursektor inte endast spelar en viktig roll för att uppmuntra kulturell mångfald, mediemångfald och aktiv demokrati utan är en viktig drivkraft för hållbar tillväxt i Europa, och därför kan vara avgörande för EU:s ekonomiska återhämtning. Parlamentet bekräftar behovet av att främja en miljö som fortsätter att uppmuntra kreativa branscher, och uppmanar därför kommissionen att tillämpa Unescos konvention om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck i alla politiska initiativ som rör den digitala agendan.

45.

Europaparlamentet betonar att den europeiska digitala agendan måste främja produktion och spridning av högkvalitativt och kulturellt mångfasetterat innehåll i EU för att uppmuntra samtliga EU-medborgare att ta i bruk digital teknik såsom Internet och att maximera den kulturella och sociala nyttan som EU-medborgarna kan ha av tekniken. Parlamentet rekommenderar att en informationskampanj inleds på EU-nivå för att öka medvetenheten hos allmänheten, framför allt genom att utveckla och sprida digitalt kulturellt innehåll. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt lagstiftnings- och arbetsprogram undersöka möjligheten att tillåta medlemsstaterna att ha lägre moms på distribution av kulturell egendom på Internet.

46.

Europaparlamentet betonar att Internet, som ger många nya chanser till spridning och tillgång till kreativt innehåll också medför nya utmaningar för hur den europeiska cyberrymden ska kunna skyddas mot nya former av brott. Parlamentet konstaterar att påföljder, ett tänkbart verktyg för att hävda upphovsrätten, av princip bör riktas mot kommersiella exploatörer snarare än mot enskilda medborgare.

47.

Europaparlamentet anser att EU mot bakgrund av den nya tekniken, nya digitala leveranssätt och förändrade konsumtionsmönster måste främja åtgärder på utbudssidan och överväga att ytterligare utveckla upphovsrättslicenser och rättighetsklarering. Parlamentet efterlyser en förbättrad, effektivare, konsekventare och överskådligare hantering av rättigheter och rättighetsklareringssystem för såväl musik som audiovisuella verk, samt ökad öppenhet och konkurrens mellan organisationer som samlar och förvaltar rättigheter.

48.

Europaparlamentet understryker att man i den digitala agendan i större utsträckning måste uppmärksamma digitaliseringen av Europas unika kulturarv och förbättra medborgarnas tillgång till detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge tillräckligt ekonomiskt stöd till EU:s digitaliseringsarbete och uppmanar samtidigt både kommissionen och medlemsstaterna att på lämpligt sätt ta itu med de rättsliga hinder som finns i dag.

49.

Europaparlamentet är djupt oroat över det digitala europeiska bibliotekets framtid och anser att det måste ske radikala förändringar på områden som bibliotekets digitala utformning, förvaltning, effektivitet, genomförbarhet, användbarhet samt projektets synlighet i media.

50.

Europaparlamentet menar att det, vid sidan av en systematisk användning av IKT, är oerhört viktigt att främja spetsforskning om IKT och att understödja offentliga och privata investeringar i gemensam högriskforskning och innovationer inom IKT. Parlamentet understryker att Europa bör ligga i framkanten inom utvecklingen av Internetteknik, nätbaserade tjänster (”cloud computing”), intelligenta miljöer, superdatorer och IKT-tillämpningar med låga koldioxidutsläpp och föreslår att EU:s forskningsbudget för IKT fördubblas och att budgeten för IKT-användning fyrdubblas i nästa budgetram.

51.

Europaparlamentet beklagar att Europa fortfarande släpar efter andra ledande marknader när det gäller att locka till sig, utveckla och behålla forskningsbegåvningar inom IKT och lider av en omfattande kompetensflykt till följd av de bättre arbetsvillkoren för akademiker och forskare i Förenta staterna. Parlamentet betonar att Europa måste arbeta tillsammans med universitet och näringsliv för att råda bot på detta problem och utarbeta ett dynamiskt karriärsutvecklingsprogram som stöder det vetenskapliga forskningssamhällets centrala roll i en bred innovationsansats i världsklass inom IKT.

52.

Europaparlamentet anser att alla Europas forskningsinstitut och infrastrukturer senast 2015 bör vara anslutna till höghastighetsnät av typ Gbps för att skapa ett internnätverk för det europeiska forskningssamhället.

53.

Europaparlamentet efterlyser större satsningar på användande av öppen källkodsprogramvara inom EU.

54.

Europaparlamentet efterlyser nyinvesteringar i forskning för att bättre realisera befintliga digitala verktyg så att alla medborgare ska kunna ta del av kulturellt innehåll.

55.

Europaparlamentet oroas över byråkratin inom EU:s ramprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att minska byråkratin genom att omstrukturera ramprogrammets arbetsprocess, utan att äventyra programmet, och genom att inrätta ett användarråd.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utvärdera hur direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG om upphandling och införlivandet av dem stöder forskning och innovation och, i lämpliga fall, fastställa bästa praxis. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att överväga hur man kan utveckla innovationsindex inom ramen för offentliga upphandlingar.

57.

Europaparlamentet påminner om att Europas framtida konkurrenskraft och förmåga att återhämta sig från den rådande ekonomiska krisen till stor del kommer an på dess kapacitet att främja en omfattande och effektiv användning av IKT inom företagen. De små och medelstora företagen ligger dock fortfarande långt efter storföretagen på detta område. Parlamentet uppmärksammar i synnerhet att man måste sörja för att mikro- och småföretag inte går miste om de fördelar som IKT-utvecklingen medför och uppmanar medlemsstaterna att stärka stödåtgärderna för små och medelstora företags användning av IKT-verktyg för att främja deras produktivitet.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en digital plan för att främja affärsmöjligheter på Internet som i första hand är tänkta att erbjuda alternativ för de personer som nyligen blivit arbetslösa i samband med den ekonomiska krisen. Planen skulle bestå av att göra mjuk- och hårdvara till rimligt pris tillgänglig vid sidan av gratis Internetuppkoppling och kostnadsfri rådgivning.

59.

Europaparlamentet anser att agendan för 2015.eu bör ha som mål att integrera IKT för att uppnå en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar till att IKT-tekniken utnyttjas för att 20-20-20–målen i klimatstrategin ska kunna uppnås. Parlamentet anser att centrala initiativ i agendan för 2015.eu bör vara att genomföra tillämpningar såsom smarta kraftnät, smarta läsare, smarta bilar, smart vattenförsörjning samt e-hälsa. Parlamentet påpekar vidare att IKT-sektorns utsläpp bör minskas med 50 procent senast 2015.

60.

Europaparlamentet anser att den internationella handeln bör vägledas av principen om rättvis handel, i syfte att uppnå en verklig balans mellan öppnandet av marknader och det legitima skyddet av olika ekonomiska sektorer, med ett särskilt fokus på arbetsförhållanden och sociala förhållanden.

61.

Europaparlamentet anser att ansvaret för agendan för 2015.eu måste fördelas mellan alla politiska och geografiska nivåer (EU-nivå, nationell nivå, regional nivå) i en anda av flernivåstyre, något som tillsammans med det politiska synliggörandet är nödvändiga förutsättningar för att säkerställa ett effektivt genomförande. Parlamentet föreslår att man regelbundet anordnar toppmöten om den digitala agendan i syfte att övervaka framstegen på EU- och medlemsstatsnivå och förnya den politiska drivkraften.

62.

Europaparlamentet uppmärksammar särskilt kommissionen på behovet av att fastställa smarta (specifika, mätbara, anpassade, realistiska och tidsbaserade) mål och att anta en handlingsplan som utnyttjar alla lämpliga EU-instrument: finansiering, icke-bindande instrument (s.k. soft law), genomdrivande och, vid behov, riktad lagstiftning inom alla relevanta politikområden (t.ex. elektronisk kommunikation, utbildning, forskning, innovation och sammanhållningspolitik). Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en regelbunden översyn av resultaten av strategin för 2015.eu utifrån ett brett spektrum av indikatorer som möjliggör en kvantitativ och kvalitativ analys av de sociala och ekonomiska effekterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s program och de nationella och regionala programmen inom detta område samordnas på ett lämpligt sätt.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.


(1)  EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 133.

(2)  EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 364.

(3)  EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 87.

(4)  EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 370.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/54


Onsdagen den 5 maj 2010
EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika

P7_TA(2010)0141

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika (2009/2213(INI))

2011/C 81 E/09

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av förklaringarna från de fem toppmöten mellan Latinamerikas, Västindiens och EU:s stats- och regeringschefer som hittills har hållits i Rio de Janeiro (28–29 juni 1999), Madrid (17–18 maj 2002), Guadalajara (28–29 maj 2004), Wien (12–13 maj 2006) och Lima (16–17 maj 2008),

med beaktande av det gemensamma uttalandet från det fjortonde ministermötet mellan Riogruppen och EU, vilket hölls i Prag den 13–14 maj 2009,

med beaktande av det gemensamma uttalandet från ministermötet inom ramen för San José-dialogen mellan EU:s trojka och de centralamerikanska ländernas ministrar, vilket hölls i Prag den 14 maj 2009,

med beaktande av den förklaring som antogs vid det nittonde iberoamerikanska toppmötet för stats- och regeringscheferna, vilket hölls i Estoril (Portugal) den 29 november-1 december 2009 (Lissabonförklaringen),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2009”Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap” (KOM(2009)0495),

med beaktande av rådets slutsatser av den 8 december 2009 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika,

med beaktande av resolutionerna från den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (Eurolat), särskilt resolutionen av den 20 december 2007 om förbindelserna mellan EU och Latinamerika inför det femte toppmötet i Lima, med särskild tonvikt vid demokratiskt styrelseskick, resolutionen av den 8 april 2009 om en stadga för fred och säkerhet mellan EU och Latinamerika och resolutionsförslaget av den 15 oktober 2009 om partnerskapet mellan EU och Latinamerika inför det sjätte toppmötet i Madrid i maj 2010,

med beaktande av sina resolutioner av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika (1), av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika (2) och av den 24 april 2008 om det femte toppmötet i Lima mellan länderna i Latinamerika och Västindien och EU (3),

med beaktande av sina resolutioner av den 10 februari 2010 om jordbävningen i Haiti, av den 11 februari 2010 om Venezuela och av den 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba,

med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse (4),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0111/2010), och av följande skäl:

A.

Det biregionala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika är av central betydelse, och det är viktigt för båda regionerna att fortsätta att fördjupa och förbättra detta partnerskap.

B.

Stärkandet av förbindelserna mellan EU och Latinamerika är en av de prioriterade frågorna för EU:s spanska ordförandeskap och kommer att vara det även för de kommande belgiska och ungerska ordförandeskapen.

C.

Detta biregionala strategiska partnerskap har utvecklats rejält sedan det första toppmötet hölls 1999. Ett särskilt stort framsteg gjordes när man vid toppmötet i Wien inrättade Eurolat-församlingen, som är den parlamentariska grenen av det biregionala strategiska partnerskapet. Det finns dock fortfarande steg som behöver tas och utmaningar som måste mötas.

D.

Ett av de viktigaste målen med det bilaterala strategiska partnerskapet är att förbättra den regionala integrationen genom att ingå subregionala och bilaterala partnerskapsavtal samt strategiska partnerskap.

E.

De sydamerikanska ländernas union (Unasur) – som förvisso är ett organ av något annorlunda karaktär jämfört med de olika kontinentala integrationsprocesserna (Andinska gemenskapen, Sydamerikanska gemensamma marknaden, Centralamerikanska integrationssystemet) – kan fungera som drivfjäder för dessa processer.

F.

I samband med eventuella pågående och framtida interamerikanska konflikter bör de berörda regeringarna – i enlighet med subsidiaritetsprincipen – först utnyttja de latinamerikanska rättsliga instanserna fullt ut, innan de vänder sig till andra instanser utanför Latinamerika.

G.

Militärutgifterna har ökat markant på senare år i både Latinamerika och Europa.

H.

Det bilaterala strategiska partnerskapet har ytterligare befäst samordningen mellan de båda parterna i internationella forum och institutioner. Parterna bör dock inte bara skapa en gemensam agenda utan även fortsätta att samordna ståndpunkterna i globala frågor. Hänsyn bör i detta fall tas till båda parternas intressen och angelägenheter.

I.

EU ratificerade nyligen FN:s konvention om skydd av personer med funktionsnedsättning. Detta var en historisk milstolpe, och genomförandet av konventionen kan bidra till ett effektivt utövande av de medborgerliga och sociala rättigheterna och till ett främjande av lika möjligheter för över 60 miljoner personer med funktionsnedsättning i Latinamerika.

J.

I och med att Förenta staterna fick en ny regering skapades stora förväntningar.

K.

Latinamerika har mer än 600 miljoner invånare och står för 10 procent av världens BNP. I regionen finns även 40 procent av jordens växtarter. Dessutom har man tillgång till ett mycket stort humankapital.

L.

Förbindelserna mellan EU och Latinamerika grundar sig på gemensamma värderingar, och respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna utgör ett fundamentalt inslag i det strategiska partnerskapet.

M.

Utvecklingen av förbindelserna med Latinamerika ger ömsesidiga förmåner och kan medföra fördelar för alla EU:s medlemsstater och alla latinamerikanska länder.

N.

Genom att beakta jämställdhetsperspektivet i alla politiska frågor kan man bidra till rättvisare och mer demokratiska samhällen, där kvinnor och män betraktas som jämlika i alla livets aspekter.

O.

EU, Latinamerika och Västindien har sammanlagt över en miljard invånare och utgör tillsammans en tredjedel av FN:s medlemsländer.

P.

EU är världens största givare av utvecklingsbistånd, den största investeraren och den näst största handelspartnern i Latinamerika (utom i Mercosur och Chile, där EU är den största handelspartnern). Sedan det biregionala strategiska partnerskapet inleddes 1999 har EU finansierat projekt och program till ett totalt värde av mer än 3 miljarder euro.

Q.

Återhämtningen efter den globala recessionen kommer att gå långsamt även år 2010. Även om Latinamerika har stått emot krisen bättre än andra avancerade ekonomier och kommer att ha en genomsnittlig tillväxt på nästan tre procent under 2010, kommer återhämtningen att vara mycket ojämn och tillväxtnivån otillräcklig för att kraftigt förbättra de sociala villkoren för befolkningen, som fortfarande omfattas av ett mycket sämre socialt skydd än sina europeiska partner.

R.

Ungdomsarbetslösheten är hög i vissa stora länder i Latinamerika och EU.

S.

Även om avsevärda framsteg har gjorts måste regionen kraftigt minska barna- och mödradödligheten.

T.

Narkotikaframställning och narkotikahandel är alltjämt ett mycket allvarligt problem i regionen. I Sydamerika har antalet kokabladsodlingar stigit markant och det råder en politisk-kulturell klyfta mellan FN:s konventioner och resolutioner – enligt vilka kokabladsodling är förbjuden – och vissa regeringars officiella ståndpunkter, enligt vilka kokabusken utgör en del av ursprungskulturen.

U.

I många latinamerikanska länder finns det ursprungsbefolkningar som lever i fattigdom och under ojämlika och diskriminerande förhållanden.

V.

Det har gjorts stora framsteg inom telekommunikationssektorn, och nu krävs liknande framsteg inom viktiga sektorer såsom energi, vatten, infrastrukturer och kommunikationer.

W.

Utan en adekvat anpassning av infrastrukturen kommer Latinamerikas utveckling och regionens förmåga att bidra till integrationsprocessen att försvåras.

X.

EU:s invandringspolitik väcker stor oro i Latinamerika, och det är nödvändigt att ingå avtal som tar hänsyn till de legitima intressen som EU:s latinamerikanska partnerländer har i denna mycket känsliga fråga.

Y.

Europeiska investeringsbanken (EIB) började sin verksamhet i Latinamerika 1993 och har, under den innevarande mandatperioden (2007–2013), tillgång till över 2,8 miljarder euro för att finansiera projekt i regionen.

Z.

Innovation och kunskap är mycket viktiga redskap för att utrota fattigdom, bekämpa svält och få till stånd en hållbar utveckling, vilket slogs fast vid det senaste iberoamerikanska toppmötet.

AA.

Enligt en nyligen genomförd undersökning från den iberoamerikanska organisationen för utbildning, vetenskap och kultur (OEI) och Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Västindien (ECLAC) kommer det att behövas 55 miljarder euro för att inom en tioårsperiod (2011–2021) förverkliga utbildningsmålen för 2021. Dessa syftar till att överbrygga de enorma samhällsklyftorna, utrota analfabetismen, garantera skolutbildning för 15 miljoner barn mellan tre och sex års ålder som fortfarande inte går i förskola, inrätta stabila och effektiva yrkesutbildningssystem och kraftigt förbättra villkoren för tillgång till högre utbildning.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap”, som syftar till att utarbeta, bedöma och föreslå operativa riktlinjer för ett fullt biregionalt strategiskt partnerskap.

2.

Europaparlamentet lovordar det spanska ordförandeskapets initiativ för att se till att associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika undertecknas, liksom flerpartshandelsavtalen med Colombia och Peru. Parlamentet gläder sig också över att det finns en orubblig vilja och ett tydligt intresse för att återuppta förhandlingarna mellan EU och Mercosur.

3.

Europaparlamentet upprepar att stöd till de olika regionala integrationsprocesserna i Latinamerika är en grundläggande princip för det biregionala strategiska partnerskapet och hyser gott hopp om att detta partnerskap kommer att möjliggöra en närmare samordning av ståndpunkterna i krissituationer och i globalt viktiga frågor. Denna samordning bör bygga på gemensamma värden, intressen och angelägenheter.

4.

Europaparlamentet noterar de politiska förändringar som har inträffat i båda regionerna och pekar på att man måste följa utvecklingen, så att EU:s Latinamerikapolitik kan läggas om och vid behov anpassas till de nya omständigheterna.

5.

Europaparlamentet betonar vikten av de principer och värden som ligger till grund för det biregionala strategiska partnerskapet, t.ex. den pluralistiska och representativa demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna (på det politiska, ekonomiska och sociala området) och de grundläggande friheterna, yttrandefriheten, rättsstatsprincipen, respekten för spelreglerna, rättssäkerheten och avståndstagandet från alla former av diktatur och auktoritärt styre.

6.

Europaparlamentet uppmanar alla partner i det biregionala strategiska partnerskapet att ta sitt ansvar för en god samhällsstyrning och social rättvisa.

Europaparlamentets vision för det bilaterala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika

7.

Europaparlamentet vidhåller att huvudsyftet med det bilaterala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika är att omkring år 2015 skapa ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika i frågor som rör politik, ekonomi, handel, social verksamhet och kultur. Härigenom kan man få till stånd en hållbar utveckling i båda regionerna.

Åtgärder för att uppnå målen i samband med området för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika

Politiken inom det bilaterala strategiska partnerskapet

8.

Europaparlamentet begär att de nya möjligheter som uppkommer i och med genomförandet av Lissabonfördraget ska användas på ett sätt som gynnar det biregionala strategiska partnerskapet.

9.

Europaparlamentet begär att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, ska säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i unionens yttre åtgärder gentemot Latinamerika genom att delta aktivt i nästa toppmöte mellan EU och Latinamerika/Västindien, vilket kommer att hållas i maj 2010 i Madrid.

10.

Europaparlamentet uppmanar framför allt den vice ordföranden/höga representanten och rådet att dra upp tydliga riktlinjer om hur man på bästa sätt kan samarbeta för att främja en effektiv multilateralism, skydda miljön och naturtillgångarna, bekämpa klimatförändringarna, stärka FN:s fredsbevarande och fredsbyggande insatser och uppnå millennieutvecklingsmålen och för att inom ramen för folkrätten möta gemensamma hot mot freden och säkerheten, bl.a. den illegala narkotika- och vapenhandeln, den organiserade brottsligheten, straffriheten och terrorismen, vilket man kom överens om i Lima.

11.

Europaparlamentet begär även att det, i överensstämmelse med slutsatserna från toppmötet i Lima, inrättas lämpliga mekanismer för institutionellt samarbete mellan Eurolat-församlingen och EU:s olika organ.

12.

Europaparlamentet upprepar att den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder måste se till att parlamentet – i EU:s delegationer, och framför allt i viktiga områden såsom Latinamerika – har representativa samtalspartner som kan garantera ett fullt samarbete med parlamentet.

13.

Europaparlamentet rekommenderar att det antas en stadga för fred och säkerhet mellan EU och Latinamerika som, med FN:s stadga och därtill knuten internationell rätt som grund, ska innehålla gemensamma strategier och politiska och säkerhetsinriktade handlingslinjer för att man ska kunna möta gemensamma hot mot och utmaningar för partnerna i det biregionala strategiska partnerskapet.

14.

Europaparlamentet erkänner det arbete som utförts av Unasur och de diplomatiska framsteg som gjorts i Sydamerika.

15.

Europaparlamentet bekräftar sin övertygelse att det krävs statliga reformer för att intern stabilitet ska kunna uppnås i många av de latinamerikanska partnerländerna, och att samtliga ursprungsbefolkningar och andra minoriteter fullt ut och effektivt måste bli delaktiga i reformernas beslutsprocesser för att undvika alla former av diskriminering och slå vakt om deras kulturella rättigheter och traditioner, eftersom dessa kommer att bidra till en ännu större berikning av samhällena och stärka det demokratiska styrelseskicket.

16.

Europaparlamentet uppmärksammar att man genom ett effektivt och oberoende rättsväsende och en effektiv politik som respekterar de mänskliga rättigheterna inom ramen för en ansvarsfull, kontrollerbar och transparent förvaltning, ger invånarna säkerhet, stärker deras förtroende för det parlamentariska representativa systemet och förhindrar att de ställer sig likgiltiga inför ett sådant system.

17.

Europaparlamentet begär att man fortsätter och fördjupar en konstruktiv dialog om migrationsfrågor i EU och Latinamerika, med såväl bestämmelseländerna som ursprungs- och transitländerna. I detta hänseende stöder parlamentet den strukturerade biregionala och globala migrationsdialog mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Västindien som inleddes den 30 juni 2009, eftersom den bidrar till fullgörandet av de åtaganden som gjordes vid toppmötet i Lima. Dessutom välkomnar parlamentet att det inom den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika har bildats en arbetsgrupp för migration. Denna arbetsgrupp ska upprätta ett forum för dialog och förslag på detta område och ska även beakta de frågor som är känsliga för de båda parterna.

18.

I fråga om de pågående projekten i Peru, Colombia och Bolivia rekommenderar Europaparlamentet en höjning av anslagen för program som avser avskaffandet av narkotikaodling genom alternativ utveckling. Det bör i detta sammanhang utarbetas ett system som gör det möjligt att engagera de berörda befolkningarna.

19.

Europaparlamentet beklagar att vissa länder har satsat alltför mycket på att öka sina militära budgetanslag när de i stället bör försöka lindra de allvarliga konsekvenserna av underutveckling, pandemier, undernäring, brottslighet och naturkatastrofer.

20.

Europaparlamentet begär att klimatförändringarna och den globala uppvärmningen ska fortsätta att stå på den politiska dagordningen för EU och länderna i Latinamerika och Västindien. Parlamentet betonar vikten av att man kommer överens om gemensamma ståndpunkter i de olika forumen för dialog om miljön och klimatförändringarna, särskilt inom FN:s ram, och stöder även nästa toppmöte, som kommer att hållas i Mexiko i slutet av 2010. Parlamentet begär även att miljöministrarna från de båda regionerna ska fortsätta att hålla sina ministermöten efter det första mötet, som hölls i Bryssel i mars 2008. Parlamentet framhåller dessutom att det är de allra fattigaste, och i synnerhet ursprungsbefolkningarna, som i första hand drabbas av de negativa effekterna av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen. Parlamentet hoppas också att investeringsmekanismen för Latinamerika bl.a. kommer att kunna bidra till att stödja projekt som har till syfte att bekämpa följderna av klimatförändringarna och främja kollektivtrafiken i närområdet, elbilar, Yasuní ITT-projektet i Ecuador osv.

Ekonomin och handeln inom det bilaterala strategiska partnerskapet

21.

Europaparlamentet upprepar sitt förslag om att det i två steg ska inrättas ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika. Utgångspunkten bör vara en kompatibel s.k. WTO-regionalism-modell.

22.

Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att man, för att slutföra det första steget, måste återuppta förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur. Om man snabbt antar ett associeringsavtal av detta slag, som är mycket viktigt och påverkar sjuhundra miljoner personer, blir det avtalet nämligen världens mest ambitiösa biregionala avtal. Parlamentet är också övertygat om att förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur måste slutföras före toppmötet i Madrid och stöder fullt ut en översyn av 2003 års avtal med Andinska gemenskapen om politisk dialog och samarbete samt en fördjupning av de befintliga associeringsavtalen med Mexiko och Chile. Förhandlingarna om flerpartshandelsavtalen mellan EU och länderna i Andinska gemenskapen har nu slutförts på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet bemödar sig om att genomföra den parlamentariska ratificeringen av dessa avtal med stor noggrannhet för att se till att samtliga aspekter av ömsesidigt intresse påverkas positivt.

23.

Europaparlamentet påminner om att förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika påbörjades på grundval av ett regioninriktat tillvägagångssätt och understryker att de bör slutföras på samma sätt, så att man ser till att inget land blir efter.

24.

Europaparlamentet begär att man, för att slutföra det andra steget och få till stånd ett övergripande interregionalt partnerskapsavtal omkring 2015, ger rättsligt och institutionellt stöd och täcker in alla de geografiska områden som omfattas av det biregionala strategiska partnerskapets olika delar. Det måste införas allmänna gemensamma bestämmelser och regler som underlättar utövandet av de olika friheterna, så att man kan skapa ett så brett partnerskap som möjligt genom en fördjupning dels av integrationsavtalen i Latinamerika, dels av unionens arbete för att ingå partnerskap med samtliga länder och regionala grupper.

Sociala frågor inom det bilaterala strategiska partnerskapet

25.

Europaparlamentet anser att båda regionerna, för att visa upp en enad front, bör samordna sina synpunkter om hur millennieutvecklingsmålen ska uppnås. Denna samordning bör genomföras inför det FN-sammanträde på hög nivå som ska hållas i september 2010, och i synnerhet gäller detta de mål som avser fattigdomsbekämpning, skapande av fasta arbetstillfällen av hög kvalitet, socialt inlemmande i samhället av marginaliserade grupper, i första hand ursprungsbefolkningar, barn, kvinnor och funktionshindrade.

26.

Europaparlamentet anser att millennieutvecklingsmålen tillhör de viktigaste målsättningar som ska uppnås senast år 2015 genom att investeringarna koncentreras till de fattigaste länderna och de mest sårbara befolkningsgrupperna, och uppmanar de båda regionerna att hitta gemensamma beröringspunkter inför det högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen som ska hållas i september 2010.

27.

Europaparlamentet är förvissat om att man genom att inleda en seriös och grundlig dialog om vetenskap, teknik och innovation kan påskynda inrättandet av ett område med innovation och kunskap i EU och Latinamerika, och påpekar att det avtal om innovation som ingåtts med Chile utgör ett exempel på detta.

28.

Europaparlamentet upprepar att utbildning och investeringar i humankapitalet ligger till grund för den sociala sammanhållningen och den socioekonomiska utvecklingen. Parlamentet begär betydande insatser och tillbörliga ekonomiska medel för att bekämpa analfabetismen, som fortfarande är omfattande i vissa länder i regionen, framför allt bland flickor och kvinnor, och begär även tillträde till de allmänna utbildningssystemen och gratis grundskole- och gymnasieutbildning, som idag är begränsat på grund av brist på medel i vissa länders budgetar. I detta sammanhang stöder parlamentet det projekt som tagits fram av OEI, ”Metas Educativas 2021: la educación que queremos para la generación de los bicentenarios” (Utbildningsmål 2012: den utbildning vi vill ge den nya generationen).

29.

Europaparlamentet framhåller att utan en väsentlig förändring av den socioekonomiska situationen kommer Latinamerika inte att kunna bli ett kunskapssamhälle, som är det strategiska inslag som är av allra störst betydelse för utvecklingen.

30.

Europaparlamentet välkomnar initiativen för att främja och utbyta kunskaper och bästa praxis på det rättsliga området, t.ex. inrättandet härförleden av ett centrum för juridisk forskning, utveckling och förnyelse för Latinamerika. Parlamentet välkomnar också bildandet av ”Grupo de los 100” och anser att sådana initiativ kan utgöra ett synnerligen användbart redskap för att stödja de insatser som kommissionen gjort för att bygga upp det bilaterala strategiska partnerskapet.

31.

Europaparlamentet rekommenderar att de latinamerikanska länder som är eller riskerar att hamna i tvist med grannländer – vare sig tvisten handlar om gränsdragning eller något annat – så långt det är möjligt vänder sig till de domstolar som inrättats genom de olika integrationsprocesserna eller till de mer allmänna kontinentala domstolarna, och undviker att flytta tvisterna till domstolar som ligger utanför Latinamerika.

32.

Europaparlamentet välkomnar insatserna för jämställdhet mellan könen men begär att de stärks och rekommenderar att man utvecklar politiska åtgärder för samarbetet mellan EU och Latinamerika som främjar en stärkt rättslig ställning för kvinnor, jämlikt tillträde till utbildning och arbete samt mänskliga och samhälleliga rättigheter. De berörda regeringarna och samarbetsorganisationerna uppmanas att stödja dessa initiativ med tillräckliga mänskliga, finansiella och tekniska resurser.

33.

Europaparlamentet begär att berörda institutioner, inom ramen för de strategiska partnerskapen, tillhandahåller tillbörligt ekonomiskt och tekniskt stöd för politik som avser förebyggande och skydd när det gäller våld mot kvinnor.

34.

Europaparlamentet välkomnar den dom som den interamerikanska människorättsdomstolen nyligen avkunnade i Campo Algodonero-målet rörande kvinnomord i Mexiko och anser den vara ett prejudikat för hela regionen. Parlamentet uppmanar regeringarna i EU, Latinamerika och Västindien att använda denna dom som riktlinje för sitt framtida arbete, och att se till att deras kraftiga fördömande av våld mot kvinnor åtföljs av tillräckligt finansierade program för skydd, förebyggande och rättsliga åtgärder. Parlamentet efterlyser vidare ett starkt engagemang för att bekämpa könsrelaterat våld generellt, tillräckliga investeringar i reproduktiv hälsa och i program som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, sexualundervisning och tillgång till olika former av familjeplanering, i överensstämmelse med ICPD:s handlingsprogram (1994).

35.

Europaparlamentet välkomnar de insatser för social sammanhållning som under de senaste åren har gjorts av Europeiska kommissionen, Interamerikanska utvecklingsbanken, FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Västindien (ECLAC), Internationella valutafonden och Världsbanken, och rekommenderar att programmen Eurosocial, URB-AL och EUrocLIMA förnyas och förstärks. Parlamentet rekommenderar också att FN:s konvention om skydd av personer med funktionsnedsättning genomförs på lämpligt sätt, så att man främjar lika möjligheter för de mer än 60 miljoner medborgare som har någon form av funktionsnedsättning och därmed löper stor risk för socialt utanförskap i Latinamerika.

36.

Europaparlamentet framhåller ånyo vikten av att man utbyter erfarenheter rörande frågor av gemensamt intresse såsom social sammanhållning för att bekämpa fattigdomen och minska orättvisorna. Parlamentet stöder i detta sammanhang det möte mellan EU, Latinamerika och Västindien om social sammanhållning som hölls i Lima den 8-10 februari 2010 på temat ”Hur man skapar värdig sysselsättning för unga och hur man främjar social sammanhållning”. Parlamentet välkomnar Bahiadeklarationen som utfärdades som avslutning på det fjärde internationella nätverksmötet EUROsociAL den 25 juni 2009.

37.

Europaparlamentet ser fram emot nästa möte om samordningen av de sociala trygghetssystemen, vilket kommer att hållas den 13–14 maj 2010 i Alcalá de Henares (Madrid) mellan de ministrar och höga tjänstemän som ansvarar för social trygghet i EU, Latinamerika och Västindien. Parlamentet välkomnar också det arbete som bedrivs av den latinamerikanska organisationen för social trygghet (Organización Iberoamericana de Seguridad Social, OISS) som främjar ekonomiskt och socialt välstånd med hjälp av samordning och ömsesidigt utbyte av erfarenheter i fråga om social trygghet. Parlamentet begär att både ministermötet och OISS lägger fram kreativa förslag för att säkerställa största möjliga sociala skyddsnät för de berörda befolkningarna.

38.

Europaparlamentet framhåller att den regionala integrationen – som många latinamerikanska regeringar eftersträvar och som EU stöder – bör stödja bättre infrastrukturer, ökad interregional handel och bättre kunskaper i varje enskilt land om de politiska, sociala och ekonomiska aktörerna i de övriga länderna.

39.

Europaparlamentet upprepar att man genom en strategi bestående av konkreta och praktiska integrationsfrämjande åtgärder (till exempel vägar, järnvägar, olje- och gasledningar, utveckling av den interregionala handeln och samarbete kring förnybar energi) samt information om de olika aktörerna i regionen, skulle kunna främja integrationen och stärka känslan av gemenskap i regionen.

40.

Europaparlamentet framhåller att det krävs en samordnad strategi inom energi-, vatten- och kommunikationssektorerna för att förhindra att tillväxten i regionen avstannar och för att undvika att den hållbara utvecklingen stoppas.

41.

Europaparlamentet uppmanar de latinamerikanska regeringarna att vidta resoluta och konsekventa åtgärder i form av till exempel investeringar i offentliga arbeten, främjande av den inhemska marknaden, stöd till små och medelstora företag, utökade kreditmöjligheter, större investeringar i hälso- och sjukvård och utbildning samt mer beslutsamma insatser för att få bukt med ungdomsarbetslösheten och könsdiskrimineringen på arbetsmarknaden. Parlamentet hoppas att EU i så stor utsträckning som möjligt kommer att ge sitt stöd till denna enorma uppgift och är medvetet om att de sociala förhållandena är svåra trots att ekonomin är förhållandevis stark.

42.

Europaparlamentet erinrar om att det förvisso inte är lätt att finna de ekonomiska resurser som krävs för att finansiera ovannämnda mål, men att det är nödvändigt att skapa ett rättvist, skäligt och modernt skattesystem som bekämpar skattefusk och att se över de alltför höga militärutgifterna.

43.

Europaparlamentet uppmanar EU och de latinamerikanska länder där det bor ursprungsbefolkningar att med hjälp av ökat samarbete genomföra effektiva program för att bekämpa problem som rör hunger, underutveckling, analfabetism och kroniska sjukdomar.

44.

Europaparlamentet anser att EU–LAC-partnerskapets mål om social sammanhållning endast kan uppnås om det genererar en hög utvecklingsnivå och en rättvis inkomst- och välståndsfördelning, och påpekar att detta mål kräver att man vidtar konkreta åtgärder för att utrota fattigdomen, i överensstämmelse med millennieutvecklingsmålen, och för att stärka LAC-ländernas rättssystem.

45.

Europaparlamentet betonar vikten av en tryggad livsmedelsförsörjning för LAC-länderna och tillräcklig kapacitet för att lagra livsmedel, så att dessa länder kan bemöta de kommande problemen i förbindelse med livsmedelsförsörjningen.

46.

Europaparlamentet uppmanar EU att tvinga EU-baserade transnationella företag i LAC-länderna att som minimistandarder tillämpa miljöstandarder och sociala standarder som upprättats genom internationella avtal, såsom Internationella arbetsorganisationens agenda för anständigt arbete i världen, och att inte kringgå dessa standarder.

Mekanismer för att uppnå de huvudsakliga målen med det strategiska partnerskapet

Institutionella mekanismer

47.

Europaparlamentet rekommenderar att man även fortsättningsvis håller toppmöten två gånger om året. Förbindelserna med Latinamerika bör dock inte komma i förgrunden endast två gånger om året. Det vore i stället bättre att stärka förbindelserna genom en långsiktig vision.

48.

Europaparlamentet föreslår att det inleds en biregional politisk dialog med nya trepartsstrategier om gemensamma frågor, ämnen och intressen mellan EU, länderna i Latinamerika/Västindien och Asien, mellan EU, länderna i Latinamerika/Västindien och Afrika samt mellan EU, länderna i Latinamerika/Västindien och Förenta staterna. Syftet bör vara att ta steg på vägen mot ett inrättande av ett euro-atlantiskt område bestående av Förenta staterna, Latinamerika och EU.

49.

Europaparlamentet upprepar sitt förslag om att det bör inrättas en stiftelse för EU och Latinamerika/Västindien, vars huvudmål bör vara att bidra till förberedelsen av toppmötena och till uppföljningen av de beslut och politiska riktlinjer som antagits vid dessa toppmöten samt att fungera som ett forum för dialog och samordning under perioderna mellan toppmötena för samtliga politiska, ekonomiska, institutionella och akademiska aktörer och aktörer från det civila samhället som har till uppgift att förstärka förbindelserna mellan EU och Latinamerika, t.ex. Eurolat-församlingen.

50.

Europaparlamentet föreslår att denna stiftelse får en organisation liknande den som tillämpas inom Anna Lindhs stiftelse, med en ordförande och en rådgivande nämnd som utarbetar rekommendationer om stiftelsens strategiska riktlinjer, vilka tillhandahålls styrelsen, direktören och de nationella nätverken, vilket innebär att rekommendationerna sprids till samtliga inblandade nivåer.

51.

Europaparlamentet betonar att stiftelsens budget bör vara begränsad men tillräcklig för att stiftelsen ska kunna utföra sina uppgifter. Budgeten bör finansieras av bidrag från unionens deltagande medlemsstater, de latinamerikanska länder som är medlemmar av stiftelsen, EU:s budget och de egna medel som skapats av stiftelsen själv eller som gjorts tillgängliga för stiftelsen av stödorgan med anknytning till EU och Latinamerika.

52.

Europaparlamentet föreslår att det – under stiftelsens överinseende och samordnande roll – inrättas ett övervakningscentrum för migrationen, med uppgift att löpande och i detalj följa upp alla frågor som är knutna till migrationsströmmarna mellan EU och Latinamerika. Det bör också inrättas ett biregionalt centrum för konfliktförebyggande, som ska ägna sig åt att på förhand spåra orsakerna till potentiella våldsamma och väpnade konflikter och åt att på bästa sätt förebygga dessa och förhindra en eventuell upptrappning. Dessutom bör det inrättas ett biregionalt centrum för konfliktförebyggande – inte minst med tanke på den dramatiska situation som uppkom i Haiti efter den förödande jordbävningen den 12 januari 2010 och i Chile efter den jordbävning och tsunami som drabbade landet den 27 februari 2010 – så att det blir möjligt att utarbeta gemensamma strategier och ett system för varning för katastrofsituationer. Syftet bör i detta fall vara att minska den ömsesidiga sårbarheten för sådana naturkatastrofer som uppkommer som en följd av klimatförändringarna eller de tekniska förändringarna.

53.

Europaparlamentet betonar att de subregionala partnerskapsavtal som för närvarande är föremål för förhandlingar bör ingås och beklagar att vissa av dessa avtal för närvarande blockeras av olika skäl, men påpekar att man, om det uppstår oöverkomliga meningsskiljaktigheter, bör leta efter alternativa lösningar – utan att förlora den övergripande strategiska visionen ur sikte – så att man inte isolerar de länder som vill upprätta närmare politiska, handelsmässiga och sociala förbindelser med EU.

54.

Europaparlamentet ställer sig åter bakom EU:s stöd till de regionala integrationsprocesserna och den förhandlingsstrategi mellan olika block som EU har följt i associeringsavtalen, till exempel med Centralamerika. Parlamentet medger dock att de länder som vill intensifiera sina förbindelser med EU inte bör missgynnas på grund av interna problem i de regionala integrationsprocesserna, vilket är fallet med Andinska gemenskapen, eller av suveräna beslut som fattas av deltagarna i dem, hur legitima dessa än må vara.

Finansiella mekanismer

55.

Europaparlamentet stöder den investeringsmekanism för Latinamerika som kommissionen föreslagit som ett konkret uttryck för EU:s engagemang för stärkandet av den regionala integrationen och sammankopplingen i Latinamerika och hoppas att den ska bidra till att diversifiera de länder och sektorer som är mottagare av de europeiska investeringarna. Enligt planerna ska det anslås 100 miljoner euro från gemenskapsbudgeten fram till 2013, utöver andra eventuella ytterligare bidrag och bistånd från medlemsstaterna.

56.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet i november 2009 av ett samförståndsavtal mellan EIB och den interamerikanska utvecklingsbanken och stöder EIB:s insatser för att finansiera projekt i Latinamerika. För att EIB ska kunna uppnå sina mål måste man dock få mer medel och bidrag från både EU och dess medlemsstater.

57.

Europaparlamentet betonar vikten av EU:s olika finansieringsinstrument men betonar att det är viktigt att gå över från en rent biståndsinriktad syn på utvecklingssamarbetet med Latinamerika till ett system där de ekonomiska resurserna inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete koncentreras till de fattigaste länderna och de mest utsatta grupperna. Det är också viktigt att upprätta nya former av samarbete med tillväxtekonomier och medelinkomstländer i Latinamerika inom ramen för Instrumentet för samarbete med industriländer (IPI+). Parlamentet begär i detta syfte att de kriterier och principer som anges i artikel 32 i FN:s konvention om skydd av personer med funktionsnedsättning ska införlivas i EU:s samarbetspolitik i denna region, i syfte att främja och driva på en aktiv politik till förmån för en effektiv social integration av dessa personer.

58.

Europaparlamentet understryker vikten av och det lämpliga i att eftersträva en harmonisering av bestämmelserna för och kontrollen av de olika finanssystemen i Latinamerika, detta för att skapa kopplingar och i möjligaste mån få dem att konvergera med det europeiska systemet som har uppnått konkreta resultat i fråga om utvecklandet av avancerade modeller för kontroll av gränsöverskridande enheter.

*

* *

59.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater och i samtliga länder i Latinamerika och Västindien, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, det latinamerikanska parlamentet, det centralamerikanska parlamentet, det andinska parlamentet och Mercosurs parlament.


(1)  EGT C 140 E, 16.3.2002, s. 569.

(2)  EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123.

(3)  EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 64.

(4)  EUT C 227 E, 4.9.2008, s. 140.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/64


Onsdagen den 5 maj 2010
Toppmöte EU-Kanada

P7_TA(2010)0142

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om det kommande toppmötet mellan EU och Kanada den 5 maj 2010

2011/C 81 E/10

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av de förhandlingar om ett övergripande avtal om ekonomi och handel som inleddes vid toppmötet mellan EU och Kanada den 6 maj 2009 i Prag,

med beaktande av sin resolution av den 9 februari 2010 om en översyn av ramavtalet mellan Europaparlamentet och kommissionen inför nästa lagstiftningsperiod,

med beaktande av det framgångsrika trettioandra interparlamentariska mötet med delegationen för förbindelserna med Kanada i Bryssel i november 2009,

med beaktande av godkännandeförfarandet i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Kanada är ett av Europeiska unionens äldsta och närmaste partnerländer; förbindelserna inleddes redan 1959.

B.

De pågående förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel skulle kunna stärka förbindelserna mellan EU och Kanada.

C.

I mars 2010 hade det inte genomförts någon noggrann konsekvensanalys om de sociala, miljömässiga och ekonomiska följderna av ett sådant övergripande avtal om ekonomi och handel.

D.

Under 2010 är Kanada ordförande i G8-gruppen och kommer att vara värdland för nästa G20-toppmöte.

E.

Under det kommande toppmötet mellan EU och Kanada i Bryssel den 5 maj 2010 väntas fokus ligga på att stärka de redan goda politiska förbindelserna mellan de två partnerländerna, och följande gemensamma utmaningar kommer särskilt att diskuteras: förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel, utrikes- och säkerhetsfrågor, särskilt situationen i Afghanistan och Pakistan, en gemensam strategi gentemot Iran, icke-spridning av kärnvapen, Haiti och uppföljningen av givarkonferensen i New York, regionalt samarbete, ett samordnat svar på den finansiella och ekonomiska krisen, energi och klimatförändringar samt initiativ för ett avslutande av förhandlingarna om världshandeln i Doharundan.

F.

EU och Kanada har gemensamma värderingar och delar ett starkt åtagande om att arbeta multilateralt för att ta itu med större utmaningar.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande där framsteg i förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel anges som grundläggande för de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kanada. Parlamentet tror mot denna bakgrund att toppmötet mellan EU och Kanada den 5 maj 2010 är ett utmärkt tillfälle att snabba på dessa förhandlingar.

2.

Europaparlamentet noterar att Kanadas ekonomi har varit stabil under den ekonomiska krisen, inte minst inom banksektorn. Parlamentet är villigt att samarbeta nära med Kanada inom G20-gruppen för att få till stånd en samordnad global strategi i fråga om finanspolitiska insatser och korrigeringar, och frågan om huruvida en bankavgift eller en transaktionsskatt på global nivå ska införas bör vara en av de prioriterade frågorna under nästa G20-toppmöte i Toronto.

3.

Europaparlamentet konstaterar att både Kanada och EU är villiga att föra en samordnad, konsekvent och övergripande strategi för att möta Haitis omedelbara och mer långsiktiga behov och att bygga upp ett nytt Haiti som kan infria de legitima och länge svikna förväntningar som Haitis folk har på sitt land, samtidigt som Haiti garanteras sitt egna nationella ansvar för återuppbyggnadsprocessen.

4.

Europaparlamentet välkomnar ambitionen, som nyligen betonades i trontalet i det kanadensiska parlamentet, att öppna den kanadensiska telekommunikationsbranschen för konkurrens utifrån.

5.

Europaparlamentet noterar även avsikten att inleda en omfattande reformering av Kanadas system för fiskeförvaltning, vilket även berör Nafo. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över den kanadensiska regeringens ståndpunkt vid den senaste konferensen för parterna i konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) i frågan om huruvida blåfenad tonfisk ska föras in i bilaga I till Cites-konventionen.

6.

Europaparlamentet upprepar sin oro över att Kanada fortfarande tillämpar visumkrav för medborgare från Tjeckien, Rumänien och Bulgarien, och begär att detta krav hävs så snart som möjligt. Parlamentet konstaterar att den kanadensiska regeringen införde visumkrav för tjeckiska medborgare som ett svar på den stora tillströmningen av romer till landet, och uppmanar därför medlemsstaterna att arbeta för en tillfredsställande lösning på romernas situation i Europa. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att man öppnat ett viseringskontor på den kanadensiska ambassaden i Prag och att man inrättat en expertarbetsgrupp på området, och hoppas att den utlovade omfattande översynen av Kanadas system för hantering av flyktingar kommer att leda till att visumkravet hävs.

7.

Europaparlamentet betonar att EU och Kanada vill bygga upp en koldioxidsnål global ekonomi som är säker och hållbar, samtidigt som förmågan till anpassning efter konsekvenserna av klimatförändringarna ökas. Parlamentet betonar vikten av löpande diskussioner om miljöfrågor inom ramen för den dialog på hög nivå som EU och Kanada för om miljön, däribland samarbetet i de arktiska områdena när det gäller miljö-, energi- och sjöfartsfrågor, samt utsikterna för att inleda internationella överläggningar om ett internationellt fördrag för skydd av Arktis. Parlamentet välkomnar Kanadas åtagande, sådant det nyligen uttrycktes i trontalet, att investera i teknik för ren energi, befästa sin position som supermakt i fråga om miljövänlig energi och spela en ledande roll för att skapa gröna jobb.

8.

Europaparlamentet är oroat över konsekvenserna av utvinningen av oljesand för den globala miljön till följd av de höga utsläppen av koldioxid under tillverkningsprocessen samt det hot som detta utgör för den biologiska mångfalden lokalt.

9.

Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om att parlamentet alltsedan Lissabonfördragets ikraftträdande måste ge sitt samtycke till internationella avtal och omedelbart och till fullo göras delaktigt under alla skeden i internationella förhandlingar. Parlamentet ser fram emot ett tidigt uttalande från kommissionen om hur den avser att åstadkomma detta. Parlamentet påminner här om att parterna gemensamt och på allvar måste ta upp parlamentets invändningar i samband med EU:s PNR-avtal med Förenta staterna och Kanada innan parlamentet kan ge sitt samtycke.

10.

Europaparlamentet hoppas att Kanada fullt ut kommer att stödja EU:s begäran om att öppna upp ACTA-förhandlingarna för allmän insyn, i enlighet med sin resolution av den 10 mars 2010, och att dessa förhandlingar ska bedrivas under överinseende av en internationell organisation, där den lämpligaste vore Wipo.

11.

Europaparlamentet lyckönskar Vancouvers organisationskommitté till framgångarna med 2010 års Olympiska och Paralympiska vinterspel.

12.

Europaparlamentet konstaterar att förbindelserna mellan EU och Kanada enbart berör den federala nivån, men ser positivt på att provinserna och territorierna deltar i förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel och i vissa andra aspekter av förbindelserna mellan EU och Kanada.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s roterande ordförandeskap, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt den kanadensiska regeringen.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/66


Onsdagen den 5 maj 2010
SWIFT

P7_TA(2010)0143

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om rekommendationen från kommissionen till rådet om ett bemyndigande att inleda förhandlingar mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om ett internationellt avtal enligt vilket finansiella betalningsmeddelanden ska göras tillgängliga för Förenta staternas finansministerium i syfte att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism

2011/C 81 E/11

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av fördraget om europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

med beaktande av avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (1),

med beaktande av rekommendationen från kommissionen till rådet om ett bemyndigande att inleda förhandlingar mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om ett internationellt avtal enligt vilket finansiella betalningsmeddelanden ska göras tillgängliga för Förenta staternas finansministerium i syfte att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism (2),

med beaktande av Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 februari 2010 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (05305/1/2010 REV 1 – C7-0004/2010 – 2009/0190(NLE)) (3),

med beaktande av rådets begäran om parlamentets godkännande i enlighet med artikel 218.6 a jämfört med artiklarna 82.1 d och 87.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0004/2010),

med beaktande av sin resolution av den 17 september 2009 om det planerade internationella avtalet om att låta Förenta staternas finansdepartement få tillgång till betalningsuppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och finansiering av terrorism (4),

med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2009)0703) och 05305/1/2010 REV 1),

med beaktande av innehållet i avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (16110/2009),

med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande av den 12 april 2010 (begränsat),

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Europaparlamentet välkomnade avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater och ”Washingtondeklaration” om att stärka det transatlantiska samarbetet inom området för frihet, säkerhet och rättvisa i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna och medborgerliga friheterna, som antogs vid Europeiska unionens och Förenta staternas ministertrojka för rättsliga och inrikes frågor den 28 oktober 2009.

B.

Europaparlamentet betonar emfatiskt att det transatlantiska samarbetet behövs.

C.

Den 30 november 2009 undertecknade rådet ett interimsavtal mellan EU och Förenta staterna om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från EU till Förenta staterna som ett led i Förenta staternas program för att spåra finansiering av terrorism. Avtalet ska tillämpas provisoriskt från och med den 1 februari 2010 och löpa ut senast den 31 oktober 2010.

D.

I enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget krävdes Europaparlamentets godkännande till det formella ingåendet av detta interimsavtal.

E.

Den 11 februari 2010 beslutade Europaparlamentet att inte ge sitt godkännande till ingåendet av avtalet om finansiella betalningsmeddelanden.

F.

Europaparlamentet uppmanade kommissionen att omgående överlämna sina rekommendationer till rådet i fråga om ett långsiktigt avtal med Förenta staterna om förhindrande av finansiering av terrorism.

G.

Europaparlamentet upprepade att alla nya avtal på detta område skulle vara i överensstämmelse med det nya regelverk som har inrättats genom Lissabonfördraget och med Europeiska unionens nu bindande stadga om de grundläggande rättigheterna.

H.

Europaparlamentet upprepade de krav det framförde i sin resolution av den 17 september 2009, särskilt punkterna 7–13.

I.

Europeiska kommissionen antog den nya rekommendationen och förhandlingsdirektiven för programmet för att spåra finansiering av terrorism den 24 mars 2010.

J.

Rådet förväntas besluta om antagandet av förhandlingsdirektiven den 22 april 2010.

K.

Förhandlingsdirektiven speglar viktiga aspekter i Europaparlamentets resolutioner om denna fråga.

1.

Europaparlamentet välkomnar den nya samarbetsanda som kommissionen och rådet uppvisat och deras vilja att involvera Europaparlamentet, med beaktande av deras skyldighet enligt fördraget att omedelbart och heltäckande informera parlamentet i alla skeden av förfarandet. Parlamentet upprepar att det är öppet för ett avtal som skulle hjälpa både Europa och Förenta staterna att förstärka kampen mot terrorismen för att främja medborgarnas säkerhet, utan att detta undergräver rättsstatsprincipen.

2.

Europaparlamentet förväntar sig att det engagemang, den goda samarbetsanda och den lojala inställning som företrädarna för Förenta staternas regering visat under perioden fram till parlamentets omröstning den 11 februari 2010 och därefter kommer att fortsätta framöver.

3.

Europaparlamentet påminner om sin fasta beslutsamhet att bekämpa terrorismen och sin övertygelse om att ramen för det transatlantiska samarbetet i kampen mot terrorismen bör vidareutvecklas och förbättras. Parlamentet anser samtidigt att europeiska rättsliga krav om att personuppgifter måste behandlas på ett rättvist, proportionerligt och lagenligt sätt är av största betydelse och alltid måste efterlevas.

4.

Europaparlamentet påminner om att EU:s bestämmelser om att spåra finansiering av terrorism är inriktade på rapportering av misstänkta eller oregelbundna transaktioner som görs av enskilda finansiella aktörer.

5.

Europaparlamentet betonar att EU ännu inte har fastställt de grundläggande principerna för hur Europa generellt ska samarbeta med Förenta staterna för att bekämpa terrorismen, och hur leverantörer av finansiella betalningsmeddelanden ska kunna uppmanas att bidra till denna kamp, eller mer allmänt hur uppgifter som insamlats i kommersiellt syfte får användas för brottsbekämpningsändamål.

6.

Europaparlamentet betonar åter att syftet med avtalet är begränsat för att garantera att alla uppgiftsutbyten strikt begränsas till vad som är nödvändigt för att bekämpa terrorismen och att de grundas på en gemensam definition av vad som utgör ”terroristverksamhet”.

7.

Europaparlamentet understryker att principerna om proportionalitet och nödvändighet är väsentliga för det planerade avtalet och påpekar att leverantörer av finansiella betalningsmeddelanden (av såväl tekniska som förvaltningsmässiga skäl) inte kan söka i meddelandenas ”innehåll”, vilket leder till massöverföringar av uppgifter, och detta kan inte rättas till i efterhand med hjälp av en tillsyns- eller kontrollmekanism, eftersom uppgiftsskyddslagstiftningens grundläggande principer redan har åsidosatts.

8.

Europaparlamentet upprepar att det anser att massöverföringar av uppgifter avviker från EU:s lagstiftning och praxis, och uppmanar kommissionen och rådet att ta upp denna punkt i samband med förhandlingarna, eftersom programmet för att spåra finansiering av terrorism för närvarande utformats så att det inte möjliggör ett riktat informationsutbyte. Parlamentet anser att eventuella lösningar av problemet bör omfatta en avgränsning av tillämpningsområdet för överförda uppgifter och en förteckning över den typ av uppgifter de berörda leverantörerna kan filtrera och ta fram samt alla kategorier av uppgifter som kan ingå i en överföring.

9.

Europaparlamentet anser att avtalet om ömsesidig rättslig hjälp inte är en lämplig grund för förfrågningar om uppgifter inom ramen för programmet för att spåra finansiering av terrorism, framför allt eftersom det inte gäller för banköverföringar mellan tredjeländer och eftersom det under alla omständigheter skulle kräva en förhandsidentifiering av en specifik bank, medan programmet för att spåra finansiering av terrorism bygger på riktade sökningar av kapitalöverföringar. Parlamentet anser att framtida förhandlingar bör fokusera på att finna en lösning som gör det möjligt att förena de två aspekterna.

10.

Europaparlamentet påpekar att i enlighet med mandatet ska en offentlig rättslig myndighet utses i EU för att ta emot förfrågningar från Förenta staternas finansministerium. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att myndighetens art liksom rutinerna för den rättsliga kontrollen definieras på ett klart och tydligt sätt.

11.

Europaparlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att undersöka hur man kan utforma ett transparent och rättsligt korrekt förfarande för beviljandet av överföringar och hämtningar av uppgifter och för genomförandet och övervakningen av uppgiftsutbytena. Parlamentet betonar att detta ska göras i full överensstämmelse med principerna om proportionalitet och nödvändighet liksom rättstatsprincipen och med full respekt för grundläggande rättigheter enligt EU-lagstiftningen, genom att ge den europeiska myndigheten en roll, som gör det möjligt att genomföra den relevanta EU-lagstiftningen fullt ut.

12.

Europaparlamentet insisterar på att man om ovannämnda åtgärder inte är genomförbara på kort sikt följer en tvåspårsstrategi, där man skiljer mellan å ena sidan de stränga garantier som ska ingå i det planerade avtalet mellan EU och Förenta staterna och å andra sidan de grundläggande och långsiktiga politiska beslut som EU måste fatta. Parlamentet understryker ånyo att ett avtal mellan EU och Förenta staterna måste omfatta strikta garantier för genomförande och kontroll, som ska övervakas av en lämplig myndighet som utsetts av EU, när det gäller de amerikanska myndigheternas rutinmässiga hämtning, tillgång till och användning av alla uppgifter som överförs till dem inom ramen för avtalet.

13.

Europaparlamentet påpekar i detta avseende att det alternativ som ger högsta garantinivå skulle vara att tillåta hämtningar av uppgifter på EU:s territorium, i EU-anläggningar eller i gemensamma anläggningar för EU och Förenta staterna, och uppmanar kommissionen och rådet att parallellt undersöka

möjligheterna att nå en lösning på medellång sikt som ger en rättslig myndighet i EU befogenhet att övervaka hämtningar av uppgifter i EU, för medlemsstaternas räkning, efter det att parlamentet gjort en halvtidöversyn av avtalet,

möjligheterna att under tiden se till att väl utvald EU-personal – från EU:s organ eller institutioner, inbegripet till exempel Europeiska datatillsynsmannen, eller gemensamma utredningsgrupper för EU och Förenta staterna – med omfattande befogenheter, ansluter sig till Swift-tjänstemännen för att övervaka uppgiftshämtningen i USA.

14.

Europaparlamentet understryker att ett avtal mellan EU och Förenta staterna, oavsett vilken genomförandemekanism som väljs, bör vara begränsat i tiden och innehålla en klar förpliktelse för både rådet och kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att finna en varaktig och rättsligt korrekt europeisk lösning på problemet med framtagning av begärda uppgifter på europeiskt territorium. Parlamentet anser att avtalet också bör föreskriva utvärderingar och kontroller av säkerhetsgarantierna, som kommissionen ska utföra på bestämda tidpunkter i förbindelse med genomförandet.

15.

Europaparlamentet kräver att avtalet omedelbart upphävs om en skyldighet inte uppfylls.

16.

Europaparlamentet påpekar att en verklig ömsesidighet skulle innebära att de amerikanska myndigheterna tillåter EU-myndigheterna och behöriga myndigheter i medlemsstaterna att erhålla och använda finansiella betalningsuppgifter och dithörande uppgifter som finns lagrade i servrar i Förenta staterna enligt samma villkor som de som gäller för de amerikanska myndigheterna.

17.

Europaparlamentet kräver att alla relevanta uppgifter och handlingar, inbegripet bakomliggande underrättelser, görs tillgängliga för diskussioner i Europaparlamentet i linje med gällande sekretessbestämmelser, för att påvisa behovet av systemet i förhållande till redan befintliga instrument. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att regelbundet rapportera om hur avtalet fungerar och fullt ut informera Europaparlamentet om varje översynsmekanism som ska utformas inom ramen för avtalet.

18.

Europaparlamentet kräver fullständig och detaljerad information om de europeiska och amerikanska medborgarnas rättigheter (bland annat för att få tillgång till, korrigera, radera, få ersättning för och domstolspröva uppgifter) och huruvida det planerade avtalet ska garantera rättigheter på icke-diskriminerande grunder, oavsett vilken nationalitet den person vars uppgifter behandlas enligt detta avtal har, och uppmanar kommissionen att överlämna en översikt över dessa rättigheter till Europaparlamentet.

19.

Europaparlamentet är oroat över att marknadsställningen för en specifik leverantör av finansiella betalningsmeddelanden har påverkats negativt och även i fortsättningen kommer att påverkas negativt, om den berörda leverantören fortsätter att utpekas.

20.

Europaparlamentet understryker att det planerade avtalet måste garantera att personliga uppgifter som hämtas från databasen för programmet för att spåra finansiering av terrorism bevaras enligt en strikt tolkning av principen om nödvändighet och inte under en längre period än vad som krävs för den specifika utredning eller det rättsliga förfarande som gjorde att det blev nödvändigt att lämna ut dem i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism.

21.

Europaparlamentet påpekar att begreppet ”icke-framtagna uppgifter” inte är tydligt och därför måste klargöras. Parlamentet kräver att en maximal lagringstid ska fastställas, vilken ska vara så kort som möjligt och under alla omständigheter inte längre än fem år.

22.

Europaparlamentet betonar betydelsen av principen om att uppgifter inte ska lämnas ut till tredjeländer om inte särskilda skäl föreligger och att offentliggörande av terroristledtrådar till tredjeländer endast får ske enligt stränga villkor och med förbehåll för lämpliga garantier, inbegripet en bedömning av om skyddsnivån är lämplig.

23.

Europaparlamentet upprepar att ett bindande internationellt avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av privatlivet och uppgiftsskydd förblir av största vikt i samband med uppgiftsutbyten i brottsbekämpningssyfte.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta staternas kongress och regering.


(1)  EUT L 181, 19.7.2003, s. 34.

(2)  SEK(2010)0315 slutlig.

(3)  Antagna texter, P7_TA(2010)0029.

(4)  Antagna texter, P7_TA(2009)0016.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/70


Onsdagen den 5 maj 2010
Passageraruppgifter (PNR-uppgifter)

P7_TA(2010)0144

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om inledandet av förhandlingar om avtal om passageraruppgifter med Förenta staterna, Australien och Kanada

2011/C 81 E/12

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artiklarna 16 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8, samt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 6, 8 och 13,

med beaktande av den grundläggande rätten till rörelsefrihet, som garanteras i artikel 12 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

med beaktande av sina tidigare resolutioner om EU:s och Förenta staternas synsätt på passageraruppgifter, särskilt resolutionen av den 13 mars 2003 om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar (1), resolutionen av den 9 oktober 2003 om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar: förhandlingsläget med Förenta staterna (2), resolutionen av den 31 mars 2004 om förslaget till kommissionens beslut om skyddsnivån för de personuppgifter ur bokningsregistret (Passenger Name Records) (PNR) som överförs till Förenta staternas tull- och gränskontrollmyndigheter (3), sin rekommendation till rådet av den 7 september 2006 om förhandlingarna om ett avtal med Amerikas förenta stater om användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, inklusive organiserad brottslighet (4), sin resolution av den 14 februari 2007 om SWIFT, PNR-avtalet och den transatlantiska dialogen om dessa frågor (5) och sin resolution av den 12 juli 2007 om avtalet med Förenta staterna om passageraruppgifter (6),

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 22 oktober 2008 om avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet (7),

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 7 juli 2005 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Kanada om behandling av förhandsinformation om passagerare (Advance Passenger Information, API) och passageraruppgifter (Passenger Name Records, PNR) (8),

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2008 om förslaget till rådets rambeslut om användande av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) i brottsbekämpningssyfte (9),

med beaktande av EG-domstolens dom av den 30 maj 2006 i de förenade målen C-317/04 och C-318/04,

med beaktande av skrivelsen från Europeiska datatillsynsmannen av den 27 juni 2007 om det nya avtalet med Förenta staterna om passageraruppgifter, som skickats till den tjänstgörande ordföranden för rådet, Wolfgang Schäuble,

med beaktande av yttrandet över det blivande avtalet om passageraruppgifter från den arbetsgrupp för skydd av enskilda personer vid automatisk databehandling av personuppgifter som instiftats i enlighet med artikel 29 om skydd av personuppgifter (artikel 29-arbetsgruppen),

med beaktande av yttrandet från sin rättstjänst,

med beaktande av direktiv 2004/82/EG om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (API-direktivet) (10),

med beaktande av 2005 års gemensamma översyn av avtalet mellan EU och Förenta staterna,

med beaktande av 2010 års gemensamma översyn av avtalet mellan EU och Förenta staterna,

med beaktande av 2009 års avtal mellan EU och Kanada,

med beaktande av rådets begäran om parlamentets godkännande för att ingå avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till Förenta staternas Department of Homeland Security (DHS) (11), och för att ingå avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet (12),

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet (13),

med beaktande av sin resolution av den 17 september 2009 om det planerade internationella avtalet om att låta Förenta staternas finansdepartement få tillgång till betalningsuppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och finansiering av terrorism (14),

med beaktande av den gemensamma förklaringen från EU och USA om flygsäkerhet, som avgavs i Toledo den 21 januari 2010,

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen trädde i kraft den 1 december 2009.

B.

Sedan Lissabonfördraget trätt i kraft måste Europaparlamentet ge sitt godkännande till de avtal som EU ska ingå med Förenta staterna och Australien om överföring av passageraruppgifter för att avtalen ska kunna ingås.

C.

Avtalet mellan EU och Kanada om överföring av passageraruppgifter gäller inte längre, eftersom giltighetstiden för beslutet om en adekvat skyddsnivå löpte ut i september 2009. Efter detta har överföringen av passageraruppgifter skett på grundval av ensidiga åtaganden som Kanada gjort till medlemsstaterna.

D.

Andra länder begär redan överföring av passageraruppgifter, eller har meddelat sin avsikt att göra det inom en snar framtid.

E.

Rådet har bett kommissionen att lägga fram ett förslag om ett system för passageraruppgifter inom EU, vilket kommissionen också gjorde den 17 november 2007.

F.

I vår digitala tidsålder har uppgiftsskydd, rätten att bestämma över information om sig själv, personliga rättigheter och rätten till personlig integritet blivit värden som spelar en allt större roll och som därför måste värnas med särskild omsorg.

G.

I vår värld, som i mycket stor utsträckning präglas av rörlighet, måste ökad säkerhet och förbättrad brottsbekämpning gå hand i hand med ett effektivare, mer fokuserat och snabbare utbyte av uppgifter inom Europa och på en global nivå.

1.

Europaparlamentet påminner om sin beslutsamhet att bekämpa såväl terrorism som organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet är samtidigt fast övertygat om behovet att skydda medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter. Den personliga integriteten, rätten att bestämma över information om sig själv och uppgiftsskyddet får aldrig tummas på. Parlamentet upprepar att de grundläggande principerna om nödvändighet och proportionalitet måste respekteras om kampen mot terrorismen ska bli verkningsfull.

2.

Europaparlamentet betonar att EU bygger på rättsstatsprincipen och att alla överföringar av personuppgifter från EU och dess medlemsstater till tredjeländer som görs för säkerhetsändamål bör ha sin grund i internationella avtal med status som rättsakter, så att EU:s medborgare garanteras nödvändiga skyddsåtgärder, ske med respekt för de processrättsliga skyddsreglerna och rätten till försvar samt stå i överensstämmelse med den lagstiftning för uppgiftsskydd som gäller på nationell nivå och EU-nivå.

3.

Europaparlamentet begär att kommissionen förser parlamentet med alla relevanta underlag och bakgrundsdokument, särskilt den specifika information som efterfrågats i parlamentets resolutioner om passageraruppgifter enligt ovan, i enlighet med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.

Europaparlamentet beslutar att skjuta upp omröstningen om godkännandet av avtalen med USA och Australien tills det har hunnit utreda alternativa arrangemang för användningen av passageraruppgifter som står i överensstämmelse med EU-lagstiftningen och undanröjer de farhågor som parlamentet uttryckt i sina tidigare resolutioner om passageraruppgifter.

5.

Alla nya rättsakter måste föregås av en bedömning av konsekvenserna för den personliga integriteten och ett proportionalitetstest som visar att de befintliga rättsliga instrumenten är otillräckliga. Europaparlamentet begär i synnerhet en analys av

användning av API-uppgifter inom EU och av tredjeländer som ett möjligt, mindre inkräktande sätt att samla in och använda passageraruppgifter,

uppgifter som samlats in av USA och Australien inom deras respektive system för elektroniska resetillstånd, och

passageraruppgifter som kan vara tillgängliga från andra källor som inte omfattas av internationella avtal, till exempel datoriserade bokningssystem som är förlagda utanför EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att samråda med alla berörda parter, även lufttrafikföretagen.

6.

Europaparlamentet anser att alla nya avtal måste innehålla lämpliga mekanismer för oberoende granskning och rättslig tillsyn samt demokratisk kontroll.

7.

Europaparlamentet efterlyser en sammanhållen strategi för användning av passageraruppgifter i brottsbekämpningssyfte och för säkerhetsändamål, där man fastställer en enda uppsättning principer som ska ligga till grund för avtal med tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i mitten av juli 2010 lägga fram ett förslag till en sådan modell och ett förslag till mandat för förhandlingar med tredjeländer.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt begära att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ska avge ett detaljerat utlåtande om aspekten grundläggande rättigheter i alla nya avtal om passageraruppgifter.

9.

Europaparlamentet anser att modellen bör uppfylla följande minimikrav:

a)

Passageraruppgifter får endast användas i brottsbekämpningssyfte och för säkerhetsändamål i fall av organiserad och gränsöverskridande grov brottslighet eller terrorism av gränsöverskridande natur, på grundval av de rättsliga definitioner som fastslagits i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (15) och i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om den europeiska arresteringsordern (16).

b)

Användning av passageraruppgifter i brottsbekämpningssyfte och för säkerhetsändamål måste stå i överensstämmelse med EU:s normer för uppgiftsskydd, i synnerhet när det gäller ändamålsbegränsning, proportionalitet, möjlighet till rättslig prövning, begränsning av mängden uppgifter som ska samlas in och lagringsperiodernas längd.

c)

Passageraruppgifter får under inga omständigheter användas för datautvinning eller profilering. Inget beslut om att förvägra någon att resa eller beslut om utredning eller åtal får någonsin tas enbart på grundval av sådana automatiserade genomsökningar av databaser. Användningen av uppgifterna måste begränsas till specifika brott eller hot och bedömas från fall till fall.

d)

Om passageraruppgifter som rör EU-medborgare överförs till tredjeländer måste villkoren för sådana överföringar fastställas i ett bindande internationellt fördrag som garanterar rättssäkerhet och likabehandling för medborgare och företag i EU.

e)

Vidareöverföring av uppgifter från mottagarlandet till tredjeländer ska uppfylla EU-normer för uppgiftsskydd, vilka ska fastställas genom ett beslut om adekvat skyddsnivå. Detta ska i samma mån gälla för all eventuell vidareöverföring av uppgifter från mottagarlandet till tredjeländer.

f)

Passageraruppgifter får enbart överföras med hjälp av sändmetoden.

g)

Resultaten ska omedelbart delas med berörda myndigheter i EU och i medlemsstaterna.

10.

Europaparlamentet understryker vikten av rättssäkerhet för EU:s medborgare och flygbolag samt behovet av harmoniserade normer för de senare.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ordförandeskapet att se till att parlamentet under alla skeden i processen får fullständig tillgång till de dokument och direktiv som används i förhandlingarna, i överensstämmelse med artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och att de nationella parlamenten ges sådan tillgång på begäran.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Förenta staternas regering och kongressens båda kamrar, Australiens regering och dess parlaments båda kamrar samt till Kanadas regering och dess parlaments båda kamrar.


(1)  EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 381.

(2)  EUT C 81 E, 31.3.2004, s. 105.

(3)  EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 665.

(4)  EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 250.

(5)  EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 349.

(6)  Antagna texter, P6_TA(2007)0347.

(7)  Antagna texter, P6_TA(2008)0512.

(8)  EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 464.

(9)  EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 44.

(10)  EGT L 261, 6.8.2004, s. 24.

(11)  Förslag till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till Förenta staternas Department of Homeland Security (DHS) (2007 års PNR-avtal) (KOM(2009)0702.

(12)  Förslag till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet (KOM(2009)0701).

(13)  Antagna texter, P7_TA(2009)0090.

(14)  Antagna texter, P7_TA(2009)0016.

(15)  EGT L 164, 22.6.2002, s. 3.

(16)  EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/74


Onsdagen den 5 maj 2010
Förbud mot användning av gruvdriftsteknik som utnyttjar cyanid

P7_TA(2010)0145

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen

2011/C 81 E/13

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av försiktighetsprincipen, i den form den fastställts i Riodeklarationen om miljö och utveckling samt i konventionen om biologisk mångfald, antagen i Rio de Janeiro i juni 1992,

med beaktande av miljömålen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (ramdirektivet om vatten),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin som tillåter användning av cyanid i gruvdrift och samtidigt fastställer högsta tillåtna cyanidnivåer,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG (Seveso II) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, i vilket det står att ”viss lagrings- och bearbetningsverksamhet i samband med gruvdrift […] kan få mycket allvarliga följder”,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador, enligt vilket medlemsstaterna kan bestämma att verksamhetsutövaren inte ska bära kostnaderna för miljöskadorna om vissa villkor bevisligen är uppfyllda,

med beaktande av de spanska, belgiska och ungerska ordförandeskapens 18-månadersprogram och dess prioriteringar inom områdena vattenpolitik och biologisk mångfald,

med beaktande av att Tjeckien 2000 ändrade gruvdriftslagen nr 44/1988 och införde ett allmänt förbud mot cyanidbaserad teknik och av att Ungerns gruvdriftslag nr 48/1993 ändrades 2009 så att cyanidbaserad gruvdriftsteknik på ungerskt territorium är förbjuden samt av att Tyskland 2002 antagit en förordning med förbud mot gruvdrift med cyanidlakning,

med beaktande av artikel 115 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Förenta nationerna har utropat 2010 till Internationella året för biologisk mångfald och världen uppmanas därför att vidta åtgärder till skydd för den biologiska mångfalden på jorden.

B.

Cyanid är en mycket giftig kemikalie som används vid utvinning av guld. I bilaga VIII till ramdirektivet om vatten räknas cyanid till de huvudsakliga förorenande ämnena som kan få katastrofala och oåterkalleliga följder för människors hälsa och miljön, och därmed också för den biologiska mångfalden.

C.

Vid det fjortonde mötet för miljöministrarna från Visegradländerna (Polen, Slovakien, Tjeckien och Hungern), som hölls den 25 maj 2007 i Prag, utfärdade ministrarna en gemensam ståndpunkt om hållbar gruvdrift, där de uttryckte sin oro över den riskabla teknik som användes och var tänkt att användas vid gruvdrift på olika platser i regionen, vilket medförde avsevärda risker för miljön med potentiella gränsöverskridande konsekvenser.

D.

I Sofiakonventionen om samarbete för skydd och hållbar användning av Donau kom parterna överens om att cyanid, vid sidan av att vara ett prioriterat farligt ämne enligt ramdirektivet om vatten, också bör klassas som ett relevant farligt ämne.

E.

Under de gångna 25 åren har över 30 större olyckor med cyanidutsläpp inträffat runtom i världen. Den värsta olyckan inträffade för tio år sedan då en fördämning vid en guldgruva brast och mer än 100 000 kubikmeter cyanidhaltigt vatten strömmade ut i Tiszas-Donaus flodsystem, vilket orsakade den dittills största ekologiska katastrofen i Centraleuropas historia. Vi har inga verkliga garantier för att sådana olyckor inte kommer att inträffa igen, särskilt med tanke på att det blir allt vanligare med extrema väderleksförhållanden, bland annat kraftiga och ofta förekommande skyfall, enligt prognoserna i den fjärde konsekvensbedömningen från FN:s internationella klimatpanel.

F.

Flera EU-medlemsstater överväger fortfarande nya projekt med storskalig utvinning av guld i dagbrott där cyanidbaserad teknik kommer att användas i tätbefolkade områden, och dessa projekt innebär ytterligare potentiella hot mot människors hälsa och mot miljön.

G.

Enligt ramdirektivet om vatten är medlemsstaterna skyldiga att uppnå och bevara en ”god status” hos sina vattentillgångar och att förhindra föroreningar från farliga ämnen. Denna goda status kan dock också vara avhängig av vattenkvaliteten i de avrinningsområden som är belägna i grannländer där cyanidbaserad gruvdriftsteknik används.

H.

De gränsöverskridande effekterna av olyckor med cyanid, framför allt föroreningar av stora avrinningsområden och grundvattentillgångar, visar hur viktigt det är att EU bemöter det allvarliga miljöhot som cyanidbaserad gruvdrift utgör.

I.

Det saknas fortfarande tillsynsregler och ordentliga ekonomiska garantier, och eftersom genomförandet av den nuvarande lagstiftningen om cyanidbaserad gruvdrift också beror på kompetensen hos de verkställande myndigheterna i varje medlemsstat är det bara en fråga om tid innan mänskligt slarv leder till att det händer en olycka.

J.

Direktivet om avfall från utvinningsindustrin har i vissa medlemsstater inte genomförts fullt ut.

K.

Cyanidbaserad gruvdrift skapar ett fåtal arbetstillfällen under en period av endast 8–16 år, och riskerar att orsaka enorma gränsöverskridande miljöskador som vanligtvis inte ersätts av de driftsansvariga företagen, vilka brukar försvinna eller gå i konkurs. Det blir i stället staten, alltså skattebetalarna, som får stå för kostnaderna.

L.

De driftsansvariga företagen har inga långtidsförsäkringar som skulle täcka kostnaderna i händelse av en framtida olycka eller driftstörning.

M.

Det måste utvinnas ett ton lågvärdig malm för att man ska få två gram guld, vilket skapar enorma mängder gruvavfall på platserna samtidigt som mellan 25 och 50 procent av guldet i slutändan blir kvar i avfallshögarna. Storskaliga projekt med cyanidbaserad gruvdrift använder dessutom flera miljoner kilo natriumcyanid per år, och bara transporten och lagringen av cyaniden kan få katastrofala konsekvenser om något skulle gå fel.

N.

Det finns faktiskt alternativ till cyanidbaserad gruvdrift, och dessa alternativ skulle kunna ersätta den cyanidbaserade tekniken.

O.

Allmänheten protesterar kraftigt mot de pågående projekten med cyanidbaserad gruvdrift på olika håll i Europa, och protesterna kommer inte bara från enskilda medborgare, lokalsamhällen och icke-statliga organisationer, utan också från statliga organisationer, regeringar och politiker.

1.

Europaparlamentet anser att EU:s syften med ramdirektivet om vatten, dvs. att uppnå god kemisk status för vattentillgångar och att skydda dessa samt att slå vakt om den biologiska mångfalden, inte kan uppnås på annat sätt än genom att man förbjuder cyanidbaserad gruvdriftsteknik.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till ett totalförbud mot cyanidbaserad gruvdriftsteknik i EU före utgången av 2011, eftersom ett totalförbud är det enda säkra sättet att skydda våra vattentillgångar och ekosystem mot cyanidföroreningar från gruvdrift, och att samtidigt göra en sedvanlig konsekvensbedömning.

3.

Europaparlamentet noterar de initiativ som tagits på detta område inom EU och FN och uttalar sitt starka stöd för en utveckling och användning av säkra och framför allt cyanidfria alternativ inom gruvdriften.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att varken direkt eller indirekt stödja några gruvprojekt med cyanidbaserad teknik i EU förrän totalförbudet har trätt i kraft och att inte heller stödja sådana projekt i tredjeländer.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en omvandling av näringsstrukturen i de områden där cyanidbaserad gruvdrift förbjudits genom lämpligt ekonomiskt stöd till alternativa gröna industrier, förnybar energi och turism.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ändring i den nuvarande lagstiftningen om hantering av avfall från utvinningsindustrin, så att varje driftsansvarigt företag åläggs att teckna en försäkring som ersätter kostnaderna för skador och täcker alla kostnaderna för att återställa ursprunglig ekologisk och kemisk status i händelse av en olycka eller driftstörning.

7.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/77


Onsdagen den 5 maj 2010
Skriftlig förklaring om kampen mot bröstcancer i Europeiska unionen

P7_TA(2010)0146

Europaparlamentets förklaring av den 5 maj 2010 om kampen mot bröstcancer i Europeiska unionen

2011/C 81 E/14

Europaparlamentet avger denna förklaring

med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Varje år får 331 392 kvinnor i EU diagnosen bröstcancer.

B.

Bröstcancer är den främsta dödsorsaken bland kvinnor i åldrarna 35–59 år, och varje år dör 89 674 kvinnor i bröstcancer i EU.

C.

Mammografiundersökningar kan minska dödsfallen i bröstcancer med upp till 35 procent bland kvinnor i åldrarna 50–69 år.

1.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa landsomfattande mammografiundersökningar i enlighet med EU:s riktlinjer.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en framstegsrapport om genomförandet av mammografiundersökningar i alla EU-länder vartannat år.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja studier där man undersöker om mammografiundersökningar kan vara till fördel för kvinnor över 69 och under 50 år.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med EU:s riktlinjer inrätta tvärvetenskapliga mammografienheter senast år 2016 och kommissionen att utarbeta framstegsrapporter på regelbunden basis.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram aktuell och tillförlitlig statistik om bröstcancer och stödja upprättandet av nationella cancerregister.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med EU:s riktlinjer införa regler för certifiering av mammografienheter senast år 2011, samt tillhandahålla lämplig finansiering för detta.

7.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna (1) till medlemsstaternas parlament.


(1)  Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 5 maj 2010 (P7_PV(2010)05-05(ANN1)).


Torsdagen den 6 maj 2010

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/78


Torsdagen den 6 maj 2010
Övergångsåtgärder avseende Europaparlamentets sammansättning *

P7_TA(2010)0148

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om utkastet till protokoll om ändring av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser rörande Europaparlamentets sammansättning under återstoden av valperioden 2009–2014: Europaparlamentets yttrande (artikel 48.3 i EU-fördraget) (17196/2009 – C7-0001/2010 – 2009/0813(NLE))

2011/C 81 E/15

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av skrivelsen från Europeiska rådets ordförande till Europaparlamentets talman av den 18 december 2009 om ändring av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser (rådets dokument 17196/2009),

med beaktande av artikel 48.3 första stycket i fördraget om Europeiska unionen, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört parlamentet (C7-0001/2010),

med beaktande av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser, som fogats till Lissabonfördraget,

med beaktande av artikel 14.2 och 14.3 i EU-fördraget,

med beaktande av akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (nedan kallad ”akten från 1976)”,

med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om Europaparlamentets sammansättning (1),

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten den 11–12 december 2008, 18–19 juni 2009 och 10–11 december 2009,

med beaktande av artiklarna 11.4 och 74 a i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0115/2010), och av följande skäl:

A.

I artikel 14.2 i EU-fördraget i dess lydelse till följd av Lissabonfördraget föreskrivs att Europeiska rådet, på Europaparlamentets initiativ och med dess godkännande, med enhällighet ska anta ett beslut om Europaparlamentets sammansättning.

B.

Inför Lissabonfördragets ikraftträdande, och i kraft av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som fogats till detta fördrag, lade Europaparlamentet den 11 oktober 2007 i sin ovan nämnda resolution på grundval av betänkandet av Lamassoure-Severin fram ett förslag till Europeiska rådets beslut om Europaparlamentets sammansättning.

C.

När Lissabonfördraget undertecknades hade Europeiska rådet ännu inte antagit något formellt beslut om Europaparlamentets sammansättning, men det hade signalerat sitt stöd för förslaget i ovan nämnda resolution efter att ha ökat antalet ledamöter av Europaparlamentet till 751 i stället för de 750 som ursprungligen var tänkta.

D.

Enligt den överenskommelse som sålunda nåddes inom Europeiska rådet ökades antalet ledamöter med 15 i förhållande till Nicefördraget (från 736 till 751); 18 extra ledamotsplatser delades upp mellan 12 medlemsstater, medan Tyskland i kraft av taket enligt EU-fördraget miste 3 ledamotsplatser.

E.

Lissabonfördraget hade ännu inte trätt i kraft före valet till Europaparlamentet 2009, och därför genomfördes valet enligt bestämmelserna i Nicefördraget, så att parlamentet för närvarande har 736 ledamöter.

F.

Lissabonfördraget trädde till slut i kraft den 1 december 2009, och det är därför rimligt att de 18 extra ledamöterna från de 12 berörda medlemsstaterna så snart det är möjligt ska få tillträda sitt ämbete och att de medlemsstater som ledamöterna kommer från ska få åtnjuta den representation som de har rätt till.

G.

I enlighet med artikel 5 i akten från 1976 kan man inte avbryta en ledamots mandat under en valperiod, på så sätt att man skulle minska det aktuella antalet ledamöter av Europaparlamentet från Tyskland med tre.

H.

Det stora flertalet medlemsstater har redan utsett sina extra ledamöter i enlighet med sina respektive valsystem och i överensstämmelse med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 18–19 juni 2009.

I.

Följaktligen ökar antalet ledamöter av Europaparlamentet under valperioden 2009–2014 till 754 till följd av de 18 extra ledamöternas tillträde, och detta överskridande av antalet 751 som föreskrivs i Lissabonfördraget nödvändiggör en ändring av primärrätten.

J.

Redan i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008 planerade man för att anta övergångsbestämmelser för att möjliggöra för extra ledamöter att tillträda under innevarande valperiod. I slutsatserna från Europeiska rådets möte den 18–19 juni 2009 fastställdes villkoren för en tillfällig ökning av antalet ledamöter av Europaparlamentet.

K.

Europaparlamentet ändrade för sin del den 25 november 2009 sin arbetsordning för att göra det möjligt för de extra ledamöterna att tillträda som observatörer, i avvaktan på att åtgärder ska träda i kraft som ger dem status som ordinarie ledamöter.

L.

En av de viktigaste konstitutionella nyheterna i Lissabonfördraget är att inrätta konventet som en central funktion i det ordinarie förfarandet för fördragsöversyn.

1.

Europaparlamentet anser att den föreslagna ändring av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som Europeiska rådet begär direkt följer av de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget och därför utgör en övergångslösning som gör det möjligt för samtliga medlemsstater som har rätt till extra ledamöter att utse de berörda ledamöterna. Parlamentet håller med om att de 18 extra ledamöterna ska väljas för återstoden av valperioden 2009-2014. Parlamentet insisterar dock på att samtliga 18 ledamöter bör tillträda sitt ämbete vid parlamentet samtidigt för att inte rubba balansen mellan olika nationaliteter i kammaren. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett pragmatiskt sätt och så snart som möjligt avsluta sina valförfaranden.

2.

Europaparlamentet beklagar att rådet inte i tillräckligt god tid antagit åtgärder som skulle ha kunnat göra det möjligt för de extra ledamöterna att tillträda sitt ämbete redan i samband med Lissabonfördragets ikraftträdande och att en av de lösningar som föreslås i den begärda ändringen inte överensstämmer med andan i akten från 1976, där det anges att ledamöterna av Europaparlamentet ska väljas i direkta val och inte på indirekt sätt genom val i ett nationellt parlament.

3.

Icke desto mindre tillstyrker Europaparlamentet att en regeringskonferens sammankallas, förutsatt att denna endast behandlar exakt detta ämne, nämligen antagandet av övergångsbestämmelser rörande Europaparlamentets sammansättning under återstoden av valperioden 2009–2014, att dessa övergångsåtgärder är ett undantag som sammanhänger med de särskilda förutsättningarna för Lissabonfördragets ratificering och att de inte i något fall kommer att utgöra ett prejudikat inför framtiden.

4.

Europaparlamentet påminner om att de extra ledamöterna under tiden mellan godkännandet av ändringen av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser och dess ikraftträdande har möjlighet att i enlighet med artikel 11.4 i parlamentets arbetsordning delta i parlamentets arbete som observatörer.

5.

Vidare påminner Europaparlamentet om att ett beslut om Europaparlamentets sammansättning under alla omständigheter måste antas av Europeiska rådet i god tid före utgången av innevarande valperiod och att parlamentet kommer att lägga fram ett initiativ i detta syfte i enlighet med artikel 14.2 i EU-fördraget.

6.

Europaparlamentet meddelar Europeiska rådet att det har för avsikt att inom kort utarbeta förslag om att fastställa de bestämmelser som behövs för att dess ledamöter ska kunna väljas genom allmänna direkta val i enlighet med ett enhetligt förfarande i samtliga medlemsstater och i enlighet med principer som är gemensamma för alla medlemsstater; parlamentet kommer att ta initiativ till en sådan valreform i enlighet med artikel 48.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 223 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Vidare insisterar parlamentet på att det ska sammankallas ett konvent som ägnar sig åt reformeringen av Europaparlamentet och som förbereder en översyn av fördragen.

7.

Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att verka för att upprätthålla Europeiska unionens sedan lång tid etablerade primärrätt, enligt vilken ledamöterna av Europaparlamentet väljs genom allmänna, direkta, fria och hemliga val.

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


(1)  EUT C 227 E, 4.9.2008, s. 132.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/80


Torsdagen den 6 maj 2010
Kirgizistan

P7_TA(2010)0149

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om situationen i Kirgizistan

2011/C 81 E/16

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kirgizistan och Centralasien, särskilt resolutionen av den 12 maj 2005,

med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om en EU-strategi för Centralasien,

med beaktande av de uttalanden som Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, gjorde den 7 och 8 april 2010 om situationen i Kirgizistan,

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 26 april 2010,

med beaktande av EU:s uttalande i OSSE:s permanenta råd den 22 april 2010 om situationen i Kirgizistan,

med beaktande av EU:s strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien, som antogs av Europeiska rådet den 21–22 juni 2007,

med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kirgizistan, som trädde i kraft 1999,

med beaktande av Europeiska gemenskapens regionala strategidokument för bistånd till Centralasien för perioden 2007–2013,

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Både Centralasiens befolkning och Europeiska unionen har intresse av att det görs framsteg mot stabilitet och ökad demokratisk och mänsklig utveckling, säkerhet och trygghet för människorna och hållbar tillväxt i regionen.

B.

Kirgizistan är medlem av OSSE och har därmed åtagit sig att respektera grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samt att genomföra OSSE:s demokratiska normer.

C.

Kurmanbek Bakijev, som blev president i juli 2005 efter den så kallade tulpanrevolutionen, valdes förra året om för ytterligare en period i ett val som oberoende observatörer menade kännetecknades av omfattande valfusk. Efter att Bakijev till en början åtagit sig att verka demokratiskt förändrades hans styre och blev auktoritärt.

D.

Den 7 april 2010 ingrep kirgiziska trupper med skjutvapen, tårgas och chockgranater mot en grupp av demonstranter som hade samlats framför presidentbyggnaden i Bisjkek och sedan stormat regeringsbyggnaderna för att visa sitt missnöje över kraftigt höjda priser på el och värme. Ingripandet ledde till att över 80 människor dödades och mer än 500 skadades.

E.

President Bakijev tvingades fly från huvudstaden och hans plats övertogs av en provisorisk regering under ledning av oppositionsledaren Roza Otunbajeva som utfärdade en förordning om maktväxling och en order om att den kirgiziska författningen ska följas och parlamentet upplösas. Efter att ha försökt ställa upp villkoren för sin avgång, lämnade Bakijev landet och tog sig till Kazakstan en vecka efter upploppen genom en överenskommelse mellan Ryssland, Förenta staterna och Kazakstan.

F.

Förenta staterna och Ryssland har visat ett särskilt intresse för Kirgizistan på grund av landets strategiska läge nära Afghanistan och Ferganadalen, som utgör Centralasiens geografiska, politiska och ekonomiska centrum. Transitcentralen i Manas, som drivs av den amerikanska militären, spelar en nyckelroll i det nordliga distributionsnätet för försändelser till Nato-trupperna i Afghanistan, och även Ryssland har en viktig militärbas i Kirgizistan.

G.

Relationerna mellan EU och Centralasien spelar en viktig roll för att möta gemensamma utmaningar som till exempel energifrågor och kampen mot klimatförändringar, narkotikahandel eller terrorism.

H.

Den geopolitiska konkurrensen i regionen riskerar att få allvarliga negativa konsekvenser. I många avseenden överlappas dock denna konkurrens av de gemensamma intressen som finns i fråga om Afghanistan och utbredningen av radikal islamism, vilket skapar förutsättningar för att minska den geopolitiska konkurrensen och skapa enighet om behovet av förbättrade styrelseformer.

I.

EU måste alltid uppfylla sitt åtagande att integrera frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet i alla avtal med tredjeländer och främja demokratiska reformer genom att föra en konsekvent politik och därmed stärka sin trovärdighet som aktör i regionen.

J.

EU:s närvaro i Kirgizistan, i första hand som biståndsgivare, är av stor betydelse och gör att EU befinner sig i en god position att axla en mer betydelsefull roll när det gäller stöd till landet.

K.

Kommissionen och rådet ser för närvarande över strategin för Centralasien och utarbetar en rapport som ska läggas fram inför Europeiska rådets möte i juni.

1.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över situationen i Kirgizistan och uttrycker sitt deltagande med familjerna till de personer som föll offer för de tragiska händelserna.

2.

Europaparlamentet uppmanar alla parter att stoppa våldet, visa återhållsamhet och göra allt för att inleda en uppriktigt menad dialog i syfte att skapa stabilitet och nödvändiga förutsättningar för en fredlig återgång till en demokratisk konstitutionell ordning.

3.

Europaparlamentet framhåller att sammanhållna och stabila konstitutionella ramar utifrån ett institutionellt perspektiv är av avgörande betydelse för att förebygga framtida social oro och säkerställa en fredlig framtid för det kirgiziska folket. Parlamentet välkomnar därför den provisoriska regeringens samarbete med Venedigkommissionen.

4.

Europaparlamentet uppmärksammar den provisoriska regeringens första steg mot att återupprätta demokrati, i synnerhet planerna på att utarbeta en ny författning och korrigera Bakijevs reviderade version som lade alltför mycket makt i presidentens händer.

5.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang den provisoriska regeringens löfte att anordna en folkomröstning om den nya konstitutionen den 27 juni 2010 och hålla nya allmänna val den 10 oktober 2010 för att stärka demokratin och politisk ansvarighet. Parlamentet uppmanar den provisoriska regeringen att efterleva Kirgizistans internationella åtaganden och se till att valet blir fritt och rättvist.

6.

Europaparlamentet betonar behovet av ett nära samarbete med den provisoriska regeringen för att undersöka och tillvarata alla möjligheter att främja goda styrelseformer, åstadkomma en oberoende ställning för rättsväsendet och andra av EU:s politiska mål i strategin för Centralasien och även göra det lättare för internationella finansinstitut att verka och bedriva verksamhet i landet.

7.

Europaparlamentet efterlyser en internationell FN-ledd utredning av händelserna för att fastställa ansvar och brister och bistå Kirgizistans rättsliga myndigheter, och uppmanar i detta sammanhang den provisoriska regeringen att begära hjälp av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för att säkerställa att utredningen av händelserna den 6–7 april 2010 blir heltäckande, opartisk och trovärdig.

8.

Europaparlamentet påpekar att tulpanrevolutionen 2005 skapade stora förväntningar på demokratiska reformer i det kirgiziska samhället som sedan aldrig genomfördes. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att visa enighet och beslutsamhet och använda denna möjlighet för att finna vägar att bistå den provisoriska regeringen i Kirgizistan och hjälpa myndigheterna att fullfölja de demokratiska reformerna och förbättra människornas livskvalitet genom nationell utveckling och förstärkning av medborgarnas inflytande, i samarbete med alla berörda parter och det kirgiziska civila samhället.

9.

Europaparlamentet konstaterar att den stora bristen på resurser i Kirgizistan och landets sårbarhet gör det starkt beroende av stöd utifrån. Parlamentet noterar vidare att det i grannländerna råder stor brist på exempel på demokratiska, välfungerande styrelseformer och en positiv social utveckling. Parlamentet betonar i detta avseende att det internationella biståndet kommer att få en avgörande betydelse.

10.

Europaparlamentet påpekar att utvecklingen i Kirgizistan både påverkar och påverkas av den regionala och internationella utvecklingen. Parlamentet är övertygat om att Rysslands, Förenta staternas och andra intressen i stor utsträckning överlappar varandra, i synnerhet i fråga om Afghanistan och utbredningen av radikal islamism i regionen, däribland Kirgizistan. Parlamentet anser att det därför bör vara möjligt att minska den geopolitiska konkurrensen och hitta synergier och att om man lyckas med detta skulle det i sin tur kunna ge vidare positiva effekter för de internationella förbindelserna och den internationella säkerheten.

11.

Europaparlamentet uppmanar den vice ordföranden/höga representantens särskilda representant för Centralasien att nära följa upp situationen, tillhandahålla bistånd och främja återupptagandet av en dialog mellan samtliga grupper i det kirgiziska samhället.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att snarast undersöka om förutsättningar finns eller kan skapas för ett nytt, omfattande och internationellt samordnat biståndsprogram för Kirgizistan, inte minst med beaktande av hur starkt det faktiska engagemanget för demokrati och korruptionsfri regeringsutövning hos den kirgiziska provisoriska regeringen förefaller vara. Parlamentet anser att EU, om man bedömer att villkoren är tillräckligt gynnsamma, bör ta initiativ till att arrangera en internationell givarkonferens för Kirgizistan.

13.

Europaparlamentet efterlyser en bred användning av stabilitetsinstrumentet och understryker att Kirgizistan måste få hjälp att lösa sina sociala och ekonomiska problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram förslag till omfördelning av anslag inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete för att bidra till att garantera att EU:s insatser till följd av den nya situationen i Kirgizistan, både på kort och på medellång sikt, är tillräckligt omfattande. Parlamentet understryker att särskild prioritet bör ges till lösning av problemen på områdena utbildning, hälsa och vattenförsörjning.

14.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionens bistånd måste främja insatser mot korruption, ökade anslag till utbildning och åtgärder för att höja levnadsstandarden för att skapa ett klimat som motverkar framväxten av extremism.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till den aktuella situationen undersöka om det är nödvändigt att skicka brådskande humanitärt bistånd.

16.

Europaparlamentet ser fram emot utvärderingen av de resultat som åstadkommits när det gäller genomförandet av EU:s strategi för regionen, och efterlyser insatser för att göra den mer trovärdig, konkret och konsekvent.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Kirgizistans provisoriska regering, FN:s generalsekreterare, OSSE:s generalsekreterare och Europarådets generalsekreterare.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/84


Torsdagen den 6 maj 2010
Elbilar

P7_TA(2010)0150

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om elbilar

2011/C 81 E/17

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av EU:s återhämtningsplan, särskilt initiativet för miljövänliga bilar från november 2008,

med beaktande av direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, som fastställer att andelen energi från förnybara energikällor ska motsvara minst 10 procent av användningen inom transportsektorn,

med beaktande av förordning (EG) nr 443/2009 om utsläppsnormer för nya personbilar,

med beaktande av handlingsplanen om rörlighet i städer av den 30 september 2009,

med beaktande av det informella rådsmötet i San Sebastián den 9 februari 2010,

med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” av den 3 mars 2010,

med beaktande av kommissionens meddelande om en EU-strategi för rena och energieffektiva fordon av den 27 april 2010,

med beaktande av frågorna av den 16 februari 2010 till rådet och kommissionen om elbilar (O-0019/2010 – B7-0016/2010, O-0020/2010 – B7-0015/2010),

med beaktande av artikel 115.5 och artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Klimatförändringarna, utsläppen av koldioxid och andra förorenande ämnen och de instabila bränslepriserna har lett till att batterierna och energilagringssystemen utvecklats tekniskt och till att medvetenheten på marknaden ökat om dessa frågor, vilket har skapat ett positivt klimat för en global utveckling av elbilar.

B.

Elbilen är en betydelsefull innovation med stor marknadspotential, framför allt på lång sikt, och förmågan att snabbt komma in på denna marknad, med produkter av hög kvalitet och utbredd standardisering, kommer att avgöra vem som blir marknadsledande.

C.

Elbilar bidrar till Europa 2020-strategins prioritering att utveckla en kunskaps- och innovationsbaserad ekonomi och att främja en resurseffektivare, miljövänligare och konkurrenskraftigare ekonomi.

D.

Vid det informella rådsmötet i San Sebastián den 9 februari 2010 kom EU:s konkurrensministrar överens med kommissionen om att EU måste driva en gemensam strategi för elbilar.

E.

Det finns flera politiska skäl till att förnya framdrivningssystemen (elektriska och hybrider), nämligen

i.

minskade utsläpp av koldioxid och förorenande ämnen,

ii.

mindre buller,

iii.

ökad energieffektivitet och potentiellt ökad användning av förnybara energikällor,

iv.

den ringa tillgången till och de fluktuerande priserna på fossila energikällor,

v.

främjande av innovation, grundat på ett tekniskt ledarskap, som dels kan göra att det europeiska näringslivet återhämtar sig från den rådande ekonomiska situationen, dels trygga dess allmänna konkurrenskraft i framtiden.

F.

EU:s genomsnittliga energimix för elproduktion i EU gör elbilar och hybridfordon som kan laddas från elnätet till ett viktigt alternativ i den allmänna strategin för att minska koldioxidutsläppen och EU måste prioritera omläggningen till ett energieffektivt och hållbart transportsystem för att kunna uppnå målet om ett transportsystem som till stora delar inte är koldioxidbaserat till 2050.

G.

Det finns ett antal utmaningar som man måste ta itu med för att stödja en framgångsrik marknadsintroduktion av elbilar, framför allt

i.

den höga kostnaden för elbilar, som till största delen beror på batterikostnaderna,

ii.

behovet av ytterligare forskning och utveckling för att förbättra elbilarnas egenskaper och sänka kostnaderna,

iii.

kundacceptansen med avseende på kostnader, räckvidd och laddningstid,

iv.

en tillfredsställande laddningsinfrastruktur,

v.

europeisk och internationell standardisering, såsom gränssnitt mellan fordons- och laddningsinfrastruktur,

vi.

elbilars utsläpp under hela livscykeln.

H.

Elbilar har en påvisad potential till lagringskapacitet, vilket gör det möjligt att i större utsträckning använda förnybara energikällor mot bakgrund av de fördelar som smarta nät erbjuder.

I.

I meddelandet om miljövänliga bilar nämns det kortfattat att industrin behöver ny kompetens vid omläggningen från konventionella bilar till elbilar. Ingenting sägs om hur omläggningen påverkar sysselsättningen. Det kommer att behövas ett samordnat angreppssätt för att ta itu med de utmaningar som de anställda i bilbranschen ställs inför.

J.

Flera länder och regioner har redan börjat anlägga laddningsinfrastruktur för elbilar.

K.

EU:s medlemsstater har börjat införa nationella stödprogram för elbilar inför deras introduktion på gemenskapsmarknaden.

L.

Näringslivet och forskningen i konkurrerande länder har fått betydande stöd och i EU bör man följa detta exempel.

M.

Översynen av EU:s politik för infrastrukturinvestering 2010 utgör ett ypperligt tillfälle att gå över till infrastrukturinvesteringar i renare avancerad teknik, särskilt smarta nät.

N.

I Europa erbjuder de många städerna och tätbebyggda områdena med hög befolkningstäthet lämpliga villkor för en snar lansering av elbilar och ger därmed de europeiska tillverkarna möjlighet att på ett tidigt stadium bli marknadsledande.

O.

Tillverkningen av elbilar kan bidra till ekonomisk återhämtning och säkerställa en långsiktig lönsamhet för den europeiska bilindustrin baserad på utsläppssnåla fordon.

1.

Europaparlamentet noterar att det spanska ordförandeskapet prioriterar utvecklingen av elbilar i kampen mot klimatförändringar och stöder beslutet från rådet (konkurrenskraft) att uppmana kommissionen att upprätta en handlingsplan för rena och energieffektiva fordon, bland annat för en förbättring av smarta nät. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en EU-strategi för rena och energieffektiva fordon av den 27 april 2010.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa de nödvändiga förutsättningarna för en inre marknad för elbilar och att garantera en effektiv samordning av strategier på EU-nivå, för att förhindra att omläggningen till ett transportsystem som inte är koldioxidbaserat får negativa sociala och sysselsättningsrelaterade konsekvenser och för att undvika oförenliga system och normer som inte är driftskompatibla.

3.

Europaparlamentet understryker att utvecklingen av elbilar bör vara väl avvägd och ske inom ramen för en framtida hållbar strategi för rörlighet, där bl.a. färre olyckor, markanvändning, färre trafikstockningar och minskad sammanlagd energiförbrukning, sänkta koldioxidutsläpp, mindre buller och minskade gasformiga utsläpp är avgörande. Utvecklingen av eltransporter bör omfatta elbilar, elcyklar, spårvagnar, tåg osv.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta gemensamma åtgärder avseende följande:

i.

Internationell – där så är möjligt – eller åtminstone europeisk standardisering av infrastruktur och laddningsteknik, inbegripet smarta nät, öppna kommunikationsstandarder och inbyggd teknik för mätning och driftskompabilitet. Detta innebär användning av ny teknik i utvecklingen av den driftskompatibla infrastruktur som krävs i Europa för gränsöverskridande eltransporter.

ii.

Stöd till forskning och innovation, med inriktning främst på bättre teknik för batterier och motorer.

iii.

Bättre elnät genom införandet av smarta nät och hållbar produktionskapacitet med låga koldioxidutsläpp, särskilt genom förnybara energikällor.

iv.

Stöd till initiativ för att säkerställa en inre marknad och utarbeta bestämmelser för typgodkännanden för energieffektiva rena bilar och framför allt på trafiksäkerhetsområdet.

v.

Samordning av nationella stödåtgärder och incitament för elbilar.

vi.

Främjandet av åtgärder för att trygga konkurrenskraften hos den del av bilindustrin som tillverkar energieffektiva rena fordon.

vii.

Kraftfulla bestämmelser om förebyggande åtgärder på det sociala området och sysselsättningsområdet.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en omfattande beräkning av elbilars totala koldioxidutsläpp med beaktande av de förväntade förändringarna i elproduktions- och lagringskapaciteten fram till 2050.

6.

Europaparlamentet betonar att elbilar utgör ett tekniskt genombrott som kräver en integrerad strategi för innovation och teknisk utveckling med hjälp av tillfredsställande finansiering och främjande av forskning, utveckling och innovation inom allt fler viktiga områden, såsom batterier och infrastruktur (inbegripet integrering med kraftnät). Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de miljöinnovativa åtgärder som står till buds för tillverkarna, men är bekymrat över svårigheterna med att genomföra åtgärderna.

7.

Europaparlamentet påminner om slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) av den 1 mars 2010 som hänvisade till kommissionens kommande förslag till en företagsorienterad europeisk forsknings- och innovationsplan som ska komplettera nationella innovationsstrategier, inbegripet främjande av verktyg och initiativ med stark potential, såsom ledande marknader och förkommersiell offentlig upphandling och bättre tillgång till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, genom bättre mobilisering av instrumenten för riskkapital.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att gradvis ersätta sina offentliga vagnparker med bränslefordon med elbilar och därmed stimulera efterfrågan genom offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att bygga ut infrastrukturen så snart som standarderna genomförts.

9.

Europaparlamentet påminner om att i enlighet med återhämtningsplanen stöder kommissionen i sitt initiativ för miljövänliga bilar utvecklingen av nya och hållbara former av vägtransporter, och elbilar är prioriterade.

10.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikter att fastställa en EU-standard senast 2011 för laddning av elbilar, vilket kommer att garantera driftskompabiliteten och infrastrukturens säkerhet, och ställer sig bakom fastställandet av tekniska standarder för laddningssystem, olika fordonskategorier inberäknat. Parlamentet uppmanar kommissionen att så långt som möjligt sträva efter internationella standarder och att se till att laddningsstandarderna uppmuntrar modern teknik, såsom smarta avgiftssystem och öppna kommunikationsstandarder, och att de är i överensstämmelse med uppdraget för konstruktionen av smarta mätare.

11.

Europaparlamentet är övertygat om att standardiseringen kommer att möjliggöra ett enkelt godkännandeförfarande och bidra till att fordon med låga koldioxidutsläpp snabbare släpps ut på marknaden och vinner spridning, och att konkurrenskraften hos EU:s transportindustri därmed ökas genom lägre utvecklingskostnader för tillverkarna och genom vägtransporter med lägre koldioxidutsläpp.

12.

Europaparlamentet betonar att standardiseringen av elbilar, infrastruktur och laddningsmetoder inte får utgöra ett hinder för innovation för framför allt eltransporter och konventionella fordonsmotorer.

13.

Europaparlamentet efterlyser harmoniserade godkännandekrav för elbilar med särskilda hälso- och säkerhetskrav för både arbetstagare och slutanvändare och anser att kraven ska föras in i typgodkännandet för EU-fordon genom föreskrivande av FN-ECE:s förordning nr 100. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för kommissionens förslag till översyn av krockskyddskraven för elbilar och den uppmärksamhet som ägnas frågan om elbilars säkerhet för oskyddade trafikanter.

14.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att senast 2010 lägga fram samordnade riktlinjer för incitament till köp av elbilar. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och rådet att utarbeta ett lämpligt stimulanspaket för genomförandet av ett omfattande laddningsnät med harmoniserade eltransportmodeller.

15.

Europaparlamentet betonar att statliga stödpaket till företag ska vara kopplade till tydliga sociala, tekniska, ekonomiska och miljömässiga effektivitetskriterier och uppmanar kommissionen att göra en ändamålsenlig efterföljande utvärdering av sådant ekonomiskt stöd.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge en europeisk branschstruktur möjlighet att hantera den sociala omvandlingen som hör till en transportpolitik med låga koldioxidutsläpp och att samordna förebyggande åtgärder för att säkerställa en hållbar återhämtning i bilindustrin och begränsa de sociala effekterna. Parlamentet kräver att alla berörda parter samarbetar och vidtar effektiva åtgärder för att föregripa ändringarna i bilbranschen och dess leveranskedja, bl.a. genom en återlansering av Cars 21-plattformen med den särskild arbetsgrupp för sociala frågor.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut använda sig av globaliseringsfonden och andra strukturfonder såsom den europeiska socialfonden för att ge incitament för omskolning och målinriktade utbildningsinsatser, och uppmanar till ytterligare omläggning av branschspecifik utbildning och läroanstalter för att tillgodose behoven av ny kompetens till följd av denna teknik.

18.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inrätta ett europeiskt råd för branschspecifik kompetens med målsättningen att skapa ett nätverk för medlemsstaternas nationella centrum för uppföljning och utvärdering av yrkesutbildnings- och arbetsmarknadsfrågor.

19.

Europaparlamentet ställer sig bakom inrättandet av en gemensam informations- och samordningsplattform för europeiska aktörer, projekt och initiativ och inrättandet av ett internationellt observationsorgan för eltransporter med inriktning på affärsmodeller, fordons- och laddningsteknik och integration med smarta elnät, som samlar de mest berörda aktörerna och initiativ från näringslivet eller politiska initiativ.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla den nödvändiga långsiktiga skattepolitiken så att den främjar energieffektiva rena bilar och uppmanar kommissionen att utarbeta en långsiktig gemensam vision om frågor såsom koldioxidrelaterade strategier som föregriper strukturförändringar till följd av övergången från konventionella bränslen till el samt främjandet av användningen av förnybar energi.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och eltransportindustrin att beakta resurs-, energi och miljöbalansen för elbilar under hela deras livscykel, från tillverkningen till bortskaffandet, inbegripet återvinning och återanvändning av batterier.

22.

Europaparlamentet uppmärksammar tillgången på de råvaror som krävs för tillverkning av batterier och beståndsdelar, vilket väcker frågor om ökade produktionskostnader och EU:s oberoende. Parlamentet uppmanar näringslivet att sträva efter att i större utsträckning använda sig av befintliga resurser och uppmanar kommissionen att finansiera tillämpad forskning i enlighet med nuvarande och framtida ramprogram om råvaror som används i elbatterier, för att uppmuntra till ett bättre nätverk mellan EU:s geologiska undersökningar och för att främja färdigheter och teknik på detta område som kommer att öka sökandet efter nya råvaruförekomster.

23.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att genomföra upplysningskampanjer för konsumenterna om elbilarnas fördelar, möjligheter och praktiska aspekter.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och arbetsmarknadens parter och industrin.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/89


Torsdagen den 6 maj 2010
Gruppundantagsförordning för motorfordon

P7_TA(2010)0151

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om gruppundantagsförordningen för motorfordon

2011/C 81 E/18

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen samt artiklarna 101.1, 101.3, 103.1 och 105.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden (1),

med beaktande av rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (2),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (3) (nedan: den allmänna gruppundantagsförordningen),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (4) (nedan: den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (5), och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer med avseende på utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (6),

med beaktande av förslaget till kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (den nya allmänna gruppundantagsförordningen), som offentliggjordes den 28 juli 2009 på kommissionens webbsida,

med beaktande av förslaget till kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (nedan: den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon), som offentliggjordes den 21 december 2009 på kommissionens webbsida,

med beaktande av kommissionens tillkännagivande ”Riktlinjerna om vertikala begränsningar” (7),

med beaktande av kommissionens informationsbroschyr om distribution av och service för motorfordon i Europeiska unionen,

med beaktande av kommissionens tillkännagivande ”Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget” (8),

med beaktande av utkastet till kommissionens tillkännagivande om riktlinjer om vertikala begränsningar, som offentliggjordes den 28 juli 2009 på kommissionens webbsida,

med beaktande av utkastet till kommissionens tillkännagivande om kompletterande riktlinjer om vertikala begränsningar för försäljning och reparation av motorfordon samt distribution av reservdelar för motorfordon, som offentliggjordes den 21 december 2009 på kommissionens webbsida,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008”Tänk småskaligt först – en” Small Business Act” för Europa” (KOM(2008)0394),

med beaktande av kommissionens utvärderingsrapport om tillämpningen av förordning (EG) nr 1400/2002 om distribution av och service för motorfordon och åtföljande arbetsdokument, som offentliggjordes på kommissionens webbsida i maj 2009 (nedan: ”utvärderingsrapporten”),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2009”Den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn” (KOM(2009)0388) och åtföljande arbetsdokument,

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 mars 2010 om kommissionens meddelande om den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn (INT/507 – CESE 444/2010),

med beaktande av de bidrag som de olika intressenterna översände till kommissionen under de offentliga samråden och som offentliggjordes på kommissionens webbsida, de ståndpunkter om gruppundantagsförordningen för motorfordon som intressenterna lade fram under det gemensamma sammanträdet med ECON- och IMCO-utskotten den 19 oktober 2009 och den workshop som ECON-utskottet anordnade den 12 april 2010, likaså om gruppundantagsförordningen för motorfordon,

med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2002 om förslaget till kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (2002/2046(INI)) (9),

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk (2007/2120(INI)) (10),

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2009 om fordonsindustrins framtid (11),

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om rapporten om konkurrenspolitiken 2008 (2009/2173(INI)) (12),

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Distributionsavtal regleras i EU genom två separata rättsliga ramar: dels ett direktiv om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (direktiv 86/653/EEG), dels två gruppundantagsförordningar inom ramen för den konkurrenslagstiftning som avser vertikala distributionsavtal (den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen och den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon).

B.

Kommissionen definierade 1999 i den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen en grupp vertikala avtal som normalt kan anses uppfylla villkoren för undantag enligt artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i fråga om konkurrensbegränsande klausuler och praxis.

C.

Sedan mitten av 1980-talet har motorfordonssektorn omfattats av en särskild konkurrensrättslig ram.

D.

Kommissionen konstaterade 2002 att motorfordonssektorn inte bör omfattas av den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, eftersom det fortfarande behövdes särskilda bestämmelser för att hantera de enskilda konkurrensproblem som den hade fastställt inom sektorn, nämligen en oligopolistisk situation på den europeiska bilmarknaden. På den tiden var kommissionen oroad över den låga konkurrensen mellan biltillverkarna.

E.

Därför beslutade kommissionen att i den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon anta strängare regler för sektorn, i synnerhet egna tröskelvärden för marknadsandelar samt fler särskilt allvarliga begränsningar och villkor.

F.

Den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon omfattar tre olika produktmarknader: a) nya motorfordon (primärmarknaden), b) reservdelar för motorfordon (eftermarknaden) och c) reparation och underhåll (eftermarknaden). Till motorfordon hör både personbilar och nyttofordon.

G.

Den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen och gruppundantagsförordningen för motorfordon upphör båda att gälla den 31 maj 2010, och kommissionen har inlett ett förfarande för att se över båda förordningarna och riktlinjerna för genomförandet av dem.

H.

I dagens läge anser kommissionen att marknaderna för försäljning av nya motorfordon är ytterst konkurrensutsatta och att koncentrationsnivåerna har minskat. Kommissionen anser också att hindren för marknadsinträde är låga och att nya marknadsaktörer från östra Asien har tillkommit mycket snabbt på grund av en aggressiv prispolitik.

I.

Kommissionen noterar att återförsäljningspriserna på personbilar gått ner till följd av detta, men däremot också att konkurrensen på marknaderna för reparation och underhåll fortfarande är mycket begränsad, och att priserna är mycket höga för vissa typer av reservdelar.

J.

Enligt kommissionen behövs det inte längre något särskilt gruppundantag för köp och försäljning av nya motorfordon (primärmarknaden), och den nya allmänna gruppundantagsförordningen kommer att omfatta primärmarknaden efter en förlängningsperiod på tre år. Den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon omfattar primärmarknaden fram till den 31 maj 2013.

K.

Kommissionen föreslår också att man bör anta särskilda riktlinjer för tolkning och tillämpning av bestämmelserna om motorfordonssektorns primärmarknad respektive eftermarknad.

L.

När det gäller eftermarknaden (reservdelar för motorfordon, reparation och underhåll), föreslår kommissionen att man bör anta en särskild förordning, nämligen den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon.

M.

Det kan inte förnekas att lejonparten av de företag som säljer och reparerar motorfordon har uttryckt allvarlig oro för att den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon riskerar att upphävas tillfälligt eller förlängas kortsiktigt, eftersom detta skulle försämra maktbalansen ytterligare mellan tillverkarna och resten av bilbranschens värdekedja, och endast gynna ett fåtal stora fordonstillverkare.

N.

Flera företrädare för reservdelsmarknaden samt service- och reparationssektorn har uppgett sig stödja ett nytt paket med eftermarknadsbestämmelser, som de anser är ett viktigt framsteg jämfört med den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon.

O.

Primärmarknaden och eftermarknaden utesluter inte varandra, och många oberoende handlares kommersiella bärkraft är avhängig av handlarnas möjlighet att både sälja och reparera fordon.

P.

EU kämpar för tillfället med en exceptionell finansiell och ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Unionen bör främja en konkurrenskraftig social marknadsekonomi och sträva efter att minska fattigdomen. Unionens bilindustri är en viktig sektor inom den europeiska ekonomin eftersom den bidrar till sysselsättning, innovation och konkurrenskraft för ekonomin i sin helhet. Bilindustrin har drabbats särskilt hårt av den nuvarande krisen och fått statligt stöd i många medlemsstater.

Q.

Bestämmelser om försäljning av flera märken (”multi-branding”) omfattar säljverksamhet i samma byggnad, i separata utställningslokaler på samma plats eller i separata lokaler.

1.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har inlett flera offentliga samråd om översynen av både gruppundantagsförordningen för motorfordon och den allmänna gruppundantagsförordningen. Parlamentet uppskattar att kommissionen har översänt utvärderingsrapporten om tillämpningen av den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon till parlamentet.

2.

Europaparlamentet vill uppmuntra kommissionen att arbeta aktivt tillsammans med parlamentet i en anda av öppenhet och insyn, och att i ett tidigt skede hålla parlamentet underrättat om rättsakter, lagstiftningsförberedande handlingar och handlingar utan lagstiftningskaraktär samt att översända dem till parlamentet, i enlighet med Joaquín Almunias utfästelser då han utfrågades som nominerad kommissionsledamot.

3.

Europaparlamentet betonar att ett sådant tillvägagångssätt skulle möjliggöra en grundlig debatt bland parlamentsledamöterna och främja kommissionsbeslutets demokratiska legitimitet.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart redogöra för vilka eventuella bidrag från intressenterna som den ämnar inlemma i den slutliga förordningen i syfte att trygga öppenheten vid utarbetandet av de slutliga förslagen till gruppundantagsförordning för motorfordon och allmän gruppundantagsförordning.

5.

Europaparlamentet betonar att man måste skapa allmänna förutsättningar för att bilindustrin i EU (med både fordonstillverkare och reservdelstillverkare) ska kunna bli hållbar och bevara sin framträdande position inom teknisk, ekologisk och social innovation. Parlamentet betonar betydelsen av att uppnå balans mellan konkurrensvillkor och immaterialrättigheter, både på den inre marknaden och med tredjeländer.

6.

Europaparlamentet anser att den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon bör ses som en del av en integrerad lagstiftning inom motorfordonssektorn.

7.

Europaparlamentet påminner om att det är viktigt med säkerhet kring rättsläget och uppmanar därför kommissionen att sammanställa vanliga frågor eller utarbeta en informationsbroschyr för att mer detaljerat förklara den nya rättsliga ramen för marknadsaktörerna.

8.

Europaparlamentet påpekar att man noga bör analysera förhållandet mellan å ena sedan tillverkare och å andra sidan handlare, tjänsteleverantörer och andra relevanta ekonomiska aktörer i bilbranschens leverantörskedja, med hänsyn till deras ojämlika ekonomiska makt som handelspartner.

9.

Europaparlamentet betonar att små och medelstora aktörer i bilbranschens leverantörskedja måste åtnjuta gynnsamma villkor. Parlamentet betonar vikten av att man antar en solid rättslig ram som effektivt kan förhindra eventuellt missbruk av dominerande ställning och garantera att små och medelstora företag inte blir mer beroende av stora tillverkare. Parlamentet påminner om små och medelstora företags betydelse som skapare av jobb, särskilt under ekonomiska kriser, och som lokala leverantörer som tillgodoser invånarnas behov till och med i glesbygder.

10.

Europaparlamentet stödjer inte upphävandet av vissa villkor för avtalsundantag som fastställs i den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon, dvs. avtalsklausulerna om s.k. multi-branding, uppsägningstid, giltighetstid, skiljedomsförfaranden, rättsliga förfaranden och företagsöverlåtelser inom ett nätverk. Parlamentet erinrar särskilt om att villkoren för företagsöverlåtelser måste förenklas, något som ingår i den första principen i rättsakten för småföretag (Small Business Act). Vidare fäster parlamentet uppmärksamheten vid den risk som skyldigheten att handla med ett enda varumärke innebär för konsumentens valfrihet och handlarens oberoende gentemot tillverkarna. Parlamentet befarar att de här klausulerna kan komma att omfattas av olika nationella avtalsrättsliga bestämmelser.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att distributörer, medräknat distributörer från motorfordonssektorn, åtnjuter samma höga avtalsskydd i hela EU som handelsagenter. Parlamentet anser att en sådan tillnärmning kan uppnås genom att man ändrar direktiv 86/653/EEG och delvis utvidgar dess tillämpningsområde, så att det omfattar samtliga distributionsavtal.

12.

Europaparlamentet betonar att det särskilt under svåra ekonomiska tider är viktigt att man skapar möjligheter för konkreta alternativ till ägande, t.ex. leasing, i syfte att tillgodose enskilda personers behov av rörlighet. Därför uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att se till att de villkor som krävs ska fastställas i den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon och i den allmänna gruppundantagsförordningen. Hit hör enligt parlamentet t.ex. definitionen av slutanvändare, för att denna typ av kommersiella alternativ ska kunna utvecklas och bidra till sund konkurrens på bilmarknaden.

13.

Europaparlamentet tillstyrker inte en icke-bindande uppförandekod där det fastställs ömsesidiga skyldigheter mellan franchisehandlare och deras leverantörer, eftersom en sådan kod inte skulle vara verkningsfull när det gäller att skydda handlarnas intressen mot tillverkare. Parlamentet framhåller att en eventuell uppförandekod bör åtföljas av en adekvat genomförandemekanism, nämligen tillgång till ett lämpligt skiljeförfarande.

14.

Europaparlamentet befarar att kommissionens mål att fortsätta främja effektiv konkurrens på eftermarknaden för motorfordon genom att trygga konsumenternas valfrihet och självständiga marknadsoperatörers effektiva tillgång inte har kunnat uppnås genom denna reform. Parlamentet delar kommissionens uppfattning om att konkurrensvillkoren på eftermarknaden för motorfordon även inverkar direkt på den allmänna säkerheten.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevara en tröskel på 30 procent när det gäller skyldigheten att köpa reservdelar, för att auktoriserade reparatörer ska vara fria att köpa reservdelar hos andra än fordonstillverkarna och därmed undvika att återgå till praktiskt taget märkesbundna leveranser, som skulle höja reservdelspriserna och begränsa andra reservdelsleverantörers verksamhet.

16.

Europaparlamentet betonar att europeiska konsumenter och andra slutanvändare inte borde möta några hinder att köpa bilar till konkurrenskraftiga priser, inte ens i stora mängder, oavsett det distributionssystem som leverantören väljer, och att konsumenterna bör kunna välja var och när de reparerar och underhåller fordonen.

17.

Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om att parlamentet vid upprepade tillfällen efterlyst mer miljövänliga fordon, och att kommissionens ordförande pläderat för att ekonomin ska bli grönare. Parlamentet anser att s.k. multi-branding samt lättillgängliga reparations- och underhållstjänster bidrar till att uppnå målet med välfungerande fordon och fordon med mindre utsläpp, eftersom det går lätt att jämföra olika alternativ då man ska köpa bil. Parlamentet upprepar sin begäran om att man bör undersöka om det statliga stöd som beviljats till motorfordonssektorn för ”grön återhämtning” har varit ändamålsenligt.

18.

Europaparlamentet är oroat över att de riktlinjer som kommissionen föreslår för motorfordonssektorn inte är tillräckligt exakta för att garantera att teknisk information görs tillgänglig för oberoende handlare i den omfattande form som fastställs i förordning (EG) nr 715/2007 och förordning (EG) nr 595/2009. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att uppdatera definitionen av teknisk information mot bakgrund av tekniska rön, och att trygga kontinuerlig tillgång till uppdaterade tjänster och uppgifter om reservdelar i lättillgänglig elektronisk form.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de nya eftermarknadsbestämmelserna från den 1 juni 2010, oavsett de åtgärder som ska antas om försäljning av nya fordon.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med nya former av konkurrensbegränsande åtgärder som är bindande för kunden, t.ex. all slags kundservice som är knuten till exklusiva rättigheter att reparera eller underhålla ett fordon inom ett märkesspecifikt nätverk.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet kontrollera hur den nya rättsliga ramen för bilsektorn fungerar. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att på nytt göra en grundlig utvärdering av konkurrensvillkoren på motorfordonssektorns primärmarknad innan förlängningsperioden har löpt ut, och att fokusera på effekterna av vissa avtalsklausuler, till exempel s.k. multi-branding, företagsöverlåtelser, tröskeln för reservdelsköp samt bestämmelserna i den föreslagna uppförandekoden. I detta avseende uppmanar parlamentet enträget kommissionen att låta alla regleringsalternativ stå öppna och att vidta lämpliga åtgärder, medräknat att på nytt förlänga en del av gruppundantagsförordningen för motorfordon eller att se över den allmänna gruppundantagsförordningen om det skulle visa sig att konkurrensvillkoren särskilt på primärmarknaden har försämrats avsevärt.

22.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör underrätta parlamentet om eventuella anpassningar av den nya rättsliga ramen som den möjligen planerar att anta till följd av sin marknadsövervakning. Parlamentet understryker också att det bör höras i god tid innan kommissionen fattar ett sådant beslut.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EGT 36, 6.3.1965, s. 533.

(2)  EGT L 382, 31.12.1986, s. 17.

(3)  EGT L 336, 29.12.1999, s. 21.

(4)  EGT L 203, 1.8.2002, s. 30.

(5)  EUT L 171, 29.6.2007, s.1.

(6)  EUT L 188, 18.7.2009, s. 1.

(7)  EGT C 291, 13.10.2000, s. 1.

(8)  EUT C 101, 27.4.2004, s. 97.

(9)  EUT C 187 E, 7.8.2003, s. 149.

(10)  Antagna texter, P6_TA(2008)0007.

(11)  Antagna texter, P6_TA(2009)0186.

(12)  Antagna texter, P7_TA(2010)0050.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/95


Torsdagen den 6 maj 2010
Kommissionens meddelande om åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap

P7_TA(2010)0152

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om meddelandet från kommissionen: åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap (2009/2103(INI))

2011/C 81 E/19

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande om åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap (KOM(2009)0291),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013) (1),

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om ”Tillsammans för hälsa: Strategi för EU: 2008–2013” (2),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (3),

med beaktande av rådets slutsatser om minskning av den europeiska cancerbördan, antagna den 10 juni 2008 (4),

med beaktande av rådets rekommendation 2003/878/EG av den 2 december 2003 om cancerscreening (5),

med beaktande av sin förklaring av den 11 oktober 2007 om behovet av en övergripande strategi för att bekämpa cancer (6),

med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen (7),

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2006 om bröstcancer i det utvidgade EU (8),

med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2003 om bröstcancer i Europeiska unionen (9),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 646/96/EG av den 29 mars 1996 om antagande av en handlingsplan för kampen mot cancer inom ramen för verksamheten på folkhälsoområdet (1996–2000) (10),

med beaktande av rådets beslut 2004/513/EG av den 2 juni 2004 om ingående av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll (11),

med beaktande av Europeiska kodexen mot cancer, tredje versionen,

med beaktande av den internationella cancerrapporten 2008 från Internationella byrån för cancerforskning (IARC),

med beaktande av Europaparlamentets förklaring om hepatit C (12),

med beaktande av den verksamhet som bedrivits och de slutsatser som dragits av den partiövergripande intressegruppen Ledamöter av Europaparlamentet mot cancer (MAC),

med beaktande av artikel 184 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (13),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0121/2010), och av följande skäl:

A.

Trots läkarvetenskapens framsteg ökar cancern epidemiskt överallt i världen.

B.

Vissa länder har gjort framsteg med att minska förekomsten av cancer tack vare politiska åtgärder mot rökning, bättre sekundärt förebyggande verksamhet och behandling av vissa cancerformer (14).

C.

Enligt Världshälsoorganisationen är cancer en av de vanligaste dödsorsakerna i världen och svarade för omkring 13 procent av alla dödsfall 2004.

D.

Cancer var den näst vanligaste dödsorsaken 2006, och svarade för två av tio dödsfall bland kvinnor och tre av tio dödsfall bland män, vilket innebär att cancer diagnostiseras hos ungefär 3,2 miljoner invånare i EU årligen. Dödsfallen berodde främst på lungcancer, tjocktarms- och ändtarmscancer och bröstcancer.

E.

Enligt uppskattningar av Internationella byrån för cancerforskning (IARC) får en av tre européer diagnosen cancer under sin livstid och en av fyra européer dör av sjukdomen.

F.

Utifrån detta har det beräknats att 3 miljoner européer kommer att få cancer under 2010 och inemot 2 miljoner förväntas avlida i cancer samma år, samt att motsvarande siffror för 2020 kommer att uppgå till 3,4 miljoner i cancer insjuknade européer och över 2,1 dödsfall i sjukdomen.

G.

De vanligaste cancerformerna skiljer sig åt mellan kvinnor och män. De vanligaste cancerformerna hos kvinnor är bröstcancer, livmoderhalscancer, cancer i livmoderslemhinnan, äggledarcancer, äggstockscancer och vaginalcancer, men även magcancer och tjock- och ändtarmscancer. Insjuknandet i cancer ökar bland kvinnor i många EU-länder och även yngre kvinnor drabbas. Varje år insjuknar 275 000 kvinnor i bröstcancer i EU.

H.

Kampen mot cancer bör betraktas som en väsentlig del av hälsostrategin.

I.

Omkring 30 procent av alla cancerfall kan förebyggas, och effekterna kan minskas genom tidig upptäckt och behandling, men effektiviteten hos de nationella screeningprogrammen för kvinnor varierar beroende på faktorer som hur stor andel av kvinnorna som undersöks, tillgängligheten till mammografi och dess kvalitet, behandlingen samt andra faktorer.

J.

Cancer i barndomen, som är den huvudsakliga orsaken till att personer dör av sjukdom i unga år, kan behandlas med framgång så att vi uppnår ett överlevnadstal på 80 procent.

K.

Den förebyggande verksamheten inbegriper både ett primärt förebyggande av insjuknande och ett sekundärt förebyggande genom screening och tidig upptäckt.

L.

Effektiv primärt förebyggande verksamhet kan avsevärt bidra till bättre hälsa genom populationsbaserade insatser och åtgärder för att uppmuntra till sunda levnadsvanor.

M.

Den förebyggande verksamheten inbegriper både att primärt förebygga nya insjuknanden, vilket kan åstadkommas genom att minska befolkningens exponering för cancerrelaterade skadliga ämnen i miljön, och att sekundärt förebygga genom screening och tidig upptäckt.

N.

Insjuknandet i livmoderhalscancer (den näst vanligaste cancerformen hos kvinnor efter bröstcancer) kan förebyggas genom lämplig behandling som profylaktiskt vaccin mot cancerframkallande virus.

O.

Cancer orsakas av många faktorer i flera steg och därför måste vi få en ny syn på cancerförebyggandet, så att faktorer som betingas av arvsanlag, levnadsvanor, yrke och miljö åtgärdas likvärdigt på ett sätt där man tar hänsyn till vilken sammanlagd effekt de olika faktorerna faktiskt har, i stället för att inrikta sig på enskilda orsaker.

P.

Miljöfaktorer inkluderar inte bara tobaksrök i miljön, strålning och alltför kraftig UV-exponering, utan även exponering för kemiska skadliga ämnen i livsmedel, luft, mark och vatten på grund av bl.a. industri, jordbruk eller t.ex. bygg- och konsumentprodukters innehåll av sådana ämnen.

Q.

Sjukdomen uppkommer främst till följd av individuell exponering för cancerframkallande ämnen i individers inandningsluft, mat och dryck, eller genom exponering för dessa ämnen i privatlivet eller yrket. Personliga vanor, såsom tobakskonsumtion, matvanor och fysisk aktivitet – samt arbetsvillkor och miljövillkor – spelar en stor roll i utvecklingen av cancer.

R.

Enligt Världshälsoorganisationen är minst 10 procent av dödsfallen i cancer varje år direkt orsakade av att människor exponerats för cancerframkallande ämnen på arbetsplatsen. Exponeringen skulle kunna förhindras om dessa ämnen ersätts med mindre farliga ämnen.

S.

Den snabba ökningen av vissa cancerformer såsom t.ex. testikelcancer och Non-Hodgkins lymfom och det faktum att cancer hos barn enligt WHO har ökat med 1 procent per år i Europa under de senaste 20 åren visar att miljöfaktorer måste vara involverade.

T.

Effektiv sekundärt förebyggande verksamhet som syftar till tidig upptäckt av sjukdomen kan också avsevärt bidra till bättre hälsa. Genom att genomföra screening av livmoderhalscancer för 100 procent av den kvinnliga befolkningen skulle man kunna minska antalet förlorade levnadsår med över 94 procent. På 152 utförda gynekologiska cellprov förutses ett räddat levnadsår.

U.

Hormonstörande kemikalier kan ha en stor betydelse för uppkomsten av cancer, t.ex. bröstcancer och testikelcancer, och för dessa ämnen krävs därför särskilda åtgärder.

V.

Hälso- och sjukvården i Europa står inför stora utmaningar som hotar dess förmåga till fortsatt verksamhet på längre sikt. Först och främst märks den inverkan som den allt högre genomsnittsåldern bland befolkningen kommer att få på efterfrågan på arbetskraft och på de sammanlagda vårdkostnaderna. Till detta kommer att den nya tekniken visserligen är till stor nytta, men den kräver lämpligt utbildad personal och möjligen också ökade utgifter.

W.

Förekomsten av vissa cancerformer såsom livmoderhalscancer är avsevärt högre i vissa kvinnliga invandrarbefolkningar. Därför behöver det garanteras att man satsar på program för förebyggande och tidig upptäckt och att dessa program görs tillgängliga för dessa högriskgrupper.

X.

Den allt högre genomsnittsåldern bland unionens befolkning är ett av skälen till att kostnaderna för cancer ökar i hela EU. Det allt högre antalet cancerfall kommer att utöva ytterligare tryck på statsfinanserna och den privata produktionen. Följaktligen kommer en förbättring av de hälsoindikatorer som är sammanlänkade med cancer att bidra till en förbättring av de långsiktiga ekonomiska indikatorerna.

Y.

Förekomsten av cancer korrelerar med ökande ålder och är nära knuten till hög ålder. Därmed kommer befolkningens åldrande att öka den totala förekomsten av cancer. Denna utveckling kommer främst att yttra sig bland äldre kvinnor, eftersom kvinnor fortfarande har en längre förväntad livslängd än män. Därför behöver det garanteras att förebyggande verksamhet och program för tidig upptäckt inte bara görs tillgängliga för medelålders kvinnor utan även för äldre kvinnor inklusive de allra äldsta.

Z.

I Lissabonfördraget gäller delad behörighet mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna i folkhälsofrågor av allmänt intresse, såsom skyddet av den fysiska och psykiska hälsan.

AA.

Dödligheten i cancer är högre i de nya medlemsstaterna än i EU-15.

AB.

Enligt WHO:s uppskattningar kan minst en tredjedel av alla cancerfall förebyggas och förebyggande arbete är den mest kostnadseffektiva strategin mot cancer på lång sikt och det uppskattas att cancer kunde förebyggas om man ändrade eller undvek vissa särskilda riskfaktorer såsom rökning, övervikt, ringa konsumtion av frukt och grönsaker, fysisk inaktivitet, bruk av alkohol, smittämnen och exponering för vissa kemiska ämnen och joniserande strålning.

AC.

Dåligt näringsintag, brist på fysisk aktivitet, fetma, tobak och alkohol är riskfaktorer för flera andra kroniska sjukdomar, såsom kardiovaskulära sjukdomar, typ 2-diabetes och luftvägssjukdomar, och därför bör cancerförebyggande program genomföras inom ramen för ett integrerat program för förebyggande av kroniska sjukdomar.

AD.

Redan 1987 utvecklades på experthåll den europeiska kodexen mot cancer som ett evidensbaserat redskap för förebyggande insatser.

AE.

De alarmerande och oacceptabla skillnaderna vad gäller cancervårdens kvalitet, program för cancerscreening, riktlinjer för evidensbaserad bästa praxis, strålbehandlingsresurser och tillgång till läkemedel mot cancer är några av orsakerna till att femårsöverlevnaden för de flesta cancerformer skiljer sig så mycket i Europa.

AF.

Ojämlikhet på hälsoområdet är fortfarande utbredd i Europeiska unionen och missgynnade samhällsgrupper riskerar större negativa hälsoeffekter – på grund av begränsad tillgång till resurser, information och tjänster – än de som befinner sig i högre socioekonomisk ställning.

AG.

Cancer kan reduceras och kontrolleras med hjälp av evidensbaserade strategier för tidig upptäckt och behandling av cancerpatienter.

AH.

Uppskattningsvis beror 25 procent av alla dödsfall i cancer i EU på rökning. Rökning orsakar mellan 80 och 90 procent av dödsfallen i lungcancer världen över och alltfler unga flickor börjar röka, så att det råder risk för att lungcancer bland kvinnor kommer att bli vanligare i framtiden.

AI.

Under de gångna tjugo åren har förekomsten av levercancer mer än fördubblats och 2006 konstaterades 50 300 nya cancerfall i EU-27 och 45 771 personer avled i sjukdomen. Förutom övervikt och överdrivet alkoholbruk kan mellan 75 och 85 procent av fallen av primär levercancer tillskrivas ihållande infektioner med virusbetingad hepatit (B eller C).

AJ.

Det är allmänt vedertaget att levnadsvanorna, framför allt kostvanorna, påverkar utvecklingen av tumörer och cancerpatienter som fortsätter ha en näringsriktig kost får således ett bidrag till sin överlevnad (i alla fall vid vissa slags tumörer) samt till sin livskvalitet.

AK.

Vissa former av cancer går att undvika och hälsan överlag kan förbättras med hjälp av sundare levnadsvanor. Cancer går att bota eller åtminstone ökar utsikterna till att den kan botas avsevärt, om den upptäcks på ett tidigt stadium.

AL.

Förekomsten av cancer är också starkt förknippad med social och ekonomisk ställning. Riskfaktorerna för cancer är högst i de grupper som har lägst utbildning. Patienter i de lägre socioekonomiska klasserna har dessutom konsekvent lägre överlevnadsgrad än personer i högre samhällsskikt.

AM.

Med en väl utformad och genomförd nationell cancerplan kan såväl antalet cancerfall som dödligheten i cancer minskas, i vissa fall med mer än 70 procent, och cancerpatienter kan få ett bättre liv, oavsett vilka resursbegränsningar landet har.

AN.

Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller utveckling och genomförande av planer för att kontrollera cancer och deras kvalitet.

AO.

Rikstäckande, effektiva och populationsbaserade screeningprogram – som genomförs enligt europeiska riktlinjer om de redan existerar – förbättrar avsevärt kvaliteten på och tillgången till cancerscreening, diagnos och behandling för befolkningen och därmed stärks även kampen mot cancer.

AP.

Det finns för närvarande avsevärda kvalitetsskillnader i EU när det gäller cancerscreening, tidig upptäckt och uppföljning av cancer, framför allt i fråga om de diagnosmetoder som används för tidig upptäckt, vilket bidrar till en kostnadseffektiv och betydande minskning av sjukdomsbördan.

AQ.

Nationella cancerregister i samtliga medlemsstater är en förutsättning för att man ska kunna jämföra canceruppgifter.

AR.

Ett interinstitutionellt samarbete kan göra våra gemensamma insatser effektivare.

AS.

Onkologi är inte erkänd som medicinsk specialitet i alla medlemsstater, och det måste finnas fortlöpande medicinsk utbildning.

AT.

Gemenskapslagstiftningen garanterar fri rörlighet för personer och arbetstagare och etableringsfriheten hjälper i princip yrkesfolk inom hälso- och sjukvården att resa dit där de behövs som mest, vilket blir till direkt nytta för patienterna och gör det möjligt att undvika de många svårigheter som är förenade med gränsöverskridande förflyttningar av patienterna.

AU.

Fysisk och mental hälsa har en nära koppling och interagerar. Detta samband åt båda hållen bortser man alltför ofta från i vården av cancerpatienter och andra vårdmottagare.

AV.

Cancerns invecklade karaktär ställer krav på bättre kommunikation mellan de många och olika yrkespersoner inom hälso- och sjukvården vilka medverkar vid behandlingen av cancerpatienter. Psykosocial vård och psykisk hälsovård av cancerpatienter kan ge dem längre beräknad livslängd och bättre livskvalitet.

AW.

Cancerpatienter har för närvarande inte tillgång på lika villkor till medicinsk information och är i stort behov av mer information i varje stadium av sjukdomen.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009–2013, för att stödja medlemsstaterna i deras kamp mot cancer genom att inrätta en ram för att kartlägga och dela information, kapacitet och expertis inom cancerprevention och kontroll, och engagera berörda parter runtom i EU i en gemensam insats.

2.

Europaparlamentet hävdar att kraftfulla åtgärder mot cancer på EU-nivå skulle kunna leda till en ram för samordnade åtgärder på medlemsstatsnivå samt regional och lokal nivå. Det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer bör komplettera och bygga vidare på det arbete som för närvarande genomförs av EU-institutionerna på hälsoområdet, och bör försöka inrätta partnerskap med andra tjänsteleverantörer och sektorer för att säkra en heltäckande strategi för förebyggande och behandling av cancer.

3.

Europaparlamentet konstaterar att i enlighet med artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är hälsoåtgärder i första hand medlemsstaternas ansvar, men betonar vikten av att det upprättas en färdplan för gemenskapen och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att genom gemensamma åtgärder och en övergripande strategi integrera hälsofrågor i politikområden som utbildning, miljö, forskning och sociala frågor.

4.

Europaparlamentet betonar att vi av omsorg om ett representativt och effektivt partnerskap bör inrätta ett närmare samarbete med de berörda parterna, där det civila samhället tillsammans med organisationer för arbetsgivare och arbetstagare ska medverka på internationell, europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer bör sammanföra de intressenter som har ett verkligt intresse av att förbättra hälsoresultaten. Man bör inte underskatta detta forums potential att bidra till utveckling och spridning av riktlinjer för bästa praxis. Partnerskapet bör också inrätta kommunikationskanaler med andra forum, såsom EU:s ”Health Policy Forum”, för att se till att man i arbetet mot cancer tar tillräcklig hänsyn till andra frågor såsom ojämlikhet beträffande hälsa, hälsans bestämningsfaktorer och hälso- och sjukvårdspersonalens roll, vilka alla har en tydlig inverkan på förekomsten och behandlingen av cancer.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska rådet att samarbeta med parlamentet i ett väl samordnat interinstitutionellt partnerskap för att minska cancerbördan, med hjälp av den rättsliga grund som fastställts i Lissabonfördraget för att skydda folkhälsan och förebygga sjukdomar. Kommissionen och Europeiska rådet bör överväga de olika formella och informella strukturer som finns för samråd med parlamentets ledamöter.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera formen för och källorna till finansieringen av det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer.

7.

Europaparlamentet betonar att en heltäckande strategi i cancerbekämpningen kan tillsammans med tvärvetenskapliga team tillförsäkra cancerpatienterna bättre vård och att en helhetsbetonad cancervård med vederbörlig hänsyn tagen till psykosocialt och mentalt välbefinnande och stöd är en viktig del av vården som också förtjänar stöd.

8.

Europaparlamentet betonar att särskilda åtgärder bör vidtas för sällsynta och mindre vanliga cancerformer, i syfte att påskynda diagnosen och öka tillgången till expertis vid expertcentrum.

9.

Europaparlamentet påpekar att Lissabonfördraget ger Europaparlamentet och rådet rätt att, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, besluta om stimulansåtgärder som syftar till att skydda och förbättra människors hälsa.

10.

Europaparlamentet menar att partnerskapets framgång kommer att vara beroende av att tillgängliga medel utnyttjas optimalt, eftersom det inte beviljas ytterligare medel innan nuvarande budgetram löper ut (2013).

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt upprätta integrerade cancerplaner, eftersom dessa har en central betydelse för uppnåendet av parlamentets ambitiösa långsiktsmål om att minska cancerbördan med 15 procent fram till 2020.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på resultaten från partnerskapet för åtgärder mot cancer i samband med planer för att kontrollera cancer, och lägga fram ett förslag till rådets rekommendation om planer för att kontrollera cancer. Kommissionen uppmanas också att oberoende och på årsbasis övervaka genomförandet av den antagna rekommendationen och framstegen med denna.

13.

Europaparlamentet understryker att förebyggande arbete är den kostnadseffektivaste insatsen, eftersom en tredjedel av alla cancerfall kan förebyggas, och uppmanar med eftertryck till att mer resurser systematiskt och strategiskt ska satsas på både primärt och sekundärt förebyggande. Parlamentet understryker vikten av att fortsätta investera i hälsa, särskilt genom förebyggande åtgärder. I detta avseende bör kommissionen och rådet överväga ytterligare åtgärder för att säkra en hälsofrämjande miljö, inklusive arbete när det gäller tobak, näringsintag och alkohol och bestämmelser för att öka möjligheterna till fysisk aktivitet.

14.

Europaparlamentet uppmanar partnerskapet att se till att alla åtgärder i gruppen ”hälsofrämjande och förebyggande åtgärder” och inom ”forskning” till viss del berör miljöfaktorer, vilka här definieras inte bara som tobaksrök, strålning och alltför hög UV-exponering i miljön, utan även människors exponering för farliga kemikalier i miljön inomhus och utomhus, inklusive hormonstörande ämnen.

15.

Europaparlamentet anser att hanteringen av ”riskfaktorerna” för cancer är avgörande för de förebyggande åtgärderna och uppmanar medlemsstaterna att behandla detta som en prioriterad fråga.

16.

Europaparlamentet framhåller att det råder ett ökande behov av inriktning på livskvaliteten för de allt flera patienterna med kronisk cancer vars sjukdom inte kan botas men kan stabiliseras under ett antal år.

17.

Europaparlamentet betonar att åtgärderna för att minska den ojämlikt fördelade cancerbördan bör innefatta också ett målinriktat främjande av program för hälsa, folkupplysning och cancerförebyggande, liksom också insamling av uppgifter från nationella befolkningsbaserade cancerregister samt jämförbara, fullständiga och exakta registeruppgifter om cancer.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de medlemsstater som har hög dödlighet i cancer att se över sina nationella cancerregister för att tillhandahålla de uppgifter som behövs för bättre underbyggda och mer ändamålsenliga strategier.

19.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck till att partnerskapet för åtgärder mot cancer och kommande EU-initiativ, såsom en reviderad rådsrekommendation om cancerscreening, inte bara bör ägna sig åt hälsofrämjande och kamp mot övervikt och överdrivet alkoholbruk, utan också åt att förebygga och bekämpa sjukdomar som kan utveckla sig till cancer, exempelvis, när så är lämpligt, primärt och sekundärt förebyggande samt behandling av virusbetingad hepatit.

20.

Europaparlamentet betonar att screening är ett av de viktigaste instrumenten i kampen mot cancer. Medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att investera i program för cancerscreening och parlamentet anser att dessa initiativ är effektivast när de finns tillgängliga för största möjliga antal personer och på regelbunden basis.

21.

Europaparlamentet betonar att en integrerad forskning (grundläggande och klinisk) om hur kosten kan användas för att förebygga cancer och behandla ett oriktigt näringsintag förknippat med cancer, bör utvecklas, liksom också validerade och allmänt vedertagna riktlinjer om koststöd till cancerpatienter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillhandahålla finansiering för att utveckla och validera integrerad forskning (grundläggande och klinisk) om hur näringsintaget kan användas för att förebygga cancer och behandla ett oriktigt näringsintag i samband med cancer, samt för utveckling av allmänt vedertagna riktlinjer om cancerpatienters koststöd för socialarbetare och hälso- och sjukvårdspersonal inom hela Europa. Medlemsstaterna uppmanas att främja genomförandet av sådana riktlinjer.

22.

Europaparlamentet betonar att den europeiska kodexen mot cancer måste ses över och föras fram på bredare bas och mera energiskt inom EU-27 samt att ett särskilt arbete bör inriktas på de nya medlemsstaterna inom ramen för det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer.

23.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa rättsligt obligatorisk cancerregistrering med europeisk standardiserad terminologi, så att de kan göra populationsbaserade utvärderingar av program för förebyggande åtgärder, screening och behandling samt av överlevnad, och så att medlemsstaternas uppgifter går att jämföra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utgående från vad man vid utvärderingarna kommer fram till sammanställa information till allmänheten.

24.

Europaparlamentet betonar att cancer kan reduceras och kontrolleras med hjälp av evidensbaserade strategier för tidig upptäckt och behandling av cancerpatienter. Här ingår även ändamålsenlig information för att fördelarna med screening ska bli kända hos dem som bör få tillgång till sådana undersökningar. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att undersöka om det är meningsfullt att genomföra bröstcancerscreening av kvinnor yngre än 50 år och äldre än 69 år och ber kommissionen att samla in och analysera denna information.

25.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att överenskomna kvalitetsnormer för behandling av cancer hos barn ska föras ut till kännedom och tillämpas inom EU-27.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att öka kunskapen om könsspecifika cancerformer, för att öka graden av förebyggande åtgärder och uppmuntra screening för dessa sjukdomar.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla ekonomiska resurser för vidareutveckling av blodbaserade och urinbaserade test (biomarkörtest) inom det sjunde ramprogrammet för forskning i den utsträckning som dessa tidiga diagnoser utgör framtidsverktyg för att upptäcka olika typer av cancer (cancer i prostata, tjocktarm, äggstockar, njure och urinblåsa).

28.

Europaparlamentet anser att medel från sjunde ramprogrammet för forskning som beviljats till cancerbekämpning bör användas effektivare, bland annat genom bättre samordning mellan de olika cancerforskningscentrumen i EU.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge sitt stöd fullt ut till gemensamma forskningsinsatser.

30.

Europaparlamentet efterlyser ökat stöd till forskning kring cancerförebyggande, bland annat forskning kring effekterna av skadliga kemikalier och miljöförorenande ämnen samt kostens, levnadsvanornas och arvsanlagens effekter och växelverkan mellan alla dessa och efterlyser även en utredning av kopplingarna mellan bröstcancer och potentiella riskfaktorer såsom tobak, alkohol och farmaceutiska och syntetiska hormoner som förekommer i miljön.

31.

Europaparlamentet konstaterar att Tjeckiens regering ännu inte ratificerat WHO:s ramkonvention om tobakskontroll som trädde i kraft i februari 2005 och uppmanar till ratificering av den.

32.

Europaparlamentet begär att man inom forskningen för biologisk övervakning i synnerhet uppmärksammar de viktigaste källorna till exponering för cancerframkallande ämnen, särskilt trafik, utsläpp från industrin, luftkvaliteten i stora städer och utsläpp och ytvatten i närheten av avfallshanteringsanläggningar.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att snabbare åtgärder vidtas inom gemenskapsstrategin om hormonstörande ämnen.

34.

Europaparlamentet betonar att forskningsrön bör omsättas i konkreta åtgärder så snart som möjligt och att pågående forskning inte bör användas för att fördröja åtgärder mot kända eller misstänkta faktorer som orsakar eller främjar uppkomst av cancer.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att anta politik för att stödja principerna i Världshälsoorganisationens globala strategi för kost, fysisk aktivitet och hälsa, som inleddes 2004.

36.

Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning om sambandet mellan cancer och kön samt specifik, men inte fragmenterad forskning om arbetsmiljöns inverkan på olika cancerformer.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med alla tillbudsstående medel främja principen om förebyggande åtgärder både i fråga om medicinsk praxis och sunda levnadsvanor samt att stimulera medlemsstaterna att investera mera av sina resurser i förebyggande arbete, både primärt (dvs. att förhindra eller minska faktorer som orsakar eller främjar cancer, såsom exponering för miljöföroreningar) och sekundärt genom screening och tidig upptäckt.

38.

Europaparlamentet påpekar behovet av storskaliga forskningsprogram för att till skadliga ämnen utveckla alternativ som inte är cancerframkallande. Innovation bör uppmuntras och bör leda till utfasning av alla skadliga ämnen som ackumuleras i människokroppen eller i miljön och orsakar cancer eller mutagena effekter. På lång sikt bör dessa ämnen ersättas på marknaden.

39.

Europaparlamentet anser att förfaranden och teknik för tidig upptäckt bör bli föremål för mer grundlig forskning innan de tillämpas mer allmänt för att garantera att deras användning och tillämpning är säker och evidensbaserad. Därför är det nödvändigt att denna forskning leder till otvetydiga och evidensbaserade rekommendationer och riktlinjer.

40.

Europaparlamentet anser att den finansiering som finns för närvarande i EU för att bekämpa cancer inte räcker till för att ge oss den forskning och den samordning som behövs, och inte heller för att ge EU:s invånare bra förebyggande information.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i budgetplanen ta med medel för förebyggande av cancer.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som ett led i det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer inrätta ett europeiskt nätverk för cancerförebyggande som behandlar alla hälsans bestämningsfaktorer som är relevanta för cancer, inklusive miljömässiga sådana.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och stödja initiativ där många olika aktörer deltar, i syfte att förebygga cancer genom att minska yrkes- och miljöexponeringen för cancerframkallande ämnen och andra ämnen som kan bidra till cancerutvecklingen och gynna en hälsosam livsstil. Initiativen bör särskilt gälla de största riskfaktorerna, dvs. tobak, alkohol, fetma, osunda kostvanor, för lite fysisk aktivitet och dåligt solskydd, och tyngdpunkten bör läggas på barn och ungdomar.

44.

Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att hantera de miljörelaterade och hälsorelaterade problem som bidrar till utvecklingen av specifika typer av cancer i enlighet med vad som har angetts i den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010, nämligen genom bedömning av de kommande nationella handlingsplanerna för miljö och hälsa och genom samarbete mellan medlemsstaterna om de resultat som uppnåtts genom hela processen, för att garantera att resultaten i varje land kan bidra till att främja europeiska insatser på området.

45.

Europaparlamentet understryker att tvärvetenskaplighet är en förutsättning för optimal patientvård och att onkologläkaren spelar en nyckelroll vid kontakterna med patienten samt att det behövs utbildning, klara kriterier och riktlinjer för att läkare som använder läkemedel vid behandling av cancer ska vara optimalt kvalificerade för sin uppgift.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och partnerskapet att se över rådets rekommendation om cancerscreening mot bakgrund av den senaste vetenskapliga utvecklingen, för att på så sätt uppmuntra utvecklandet av europeiska ackrediterings- och certifieringsprogram för cancerscreening, diagnos och behandling baserade på europeiska riktlinjer för kvalitetssäkring, som också kan tjäna som förebild för annan hälso- och sjukvård.

47.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att främja informationskampanjer om cancerscreening, inriktade på allmänheten och på alla som tillhandahåller hälso- och sjukvård, liksom också utbyte av bästa praxis när det gäller förebyggande åtgärder eller åtgärder för tidig upptäckt, t.ex. den kostnadseffektiva användningen av lämpliga HPV-tester (humant papillomvirus) för screening för livmoderhalscancer och HPV-vaccin som skyddar unga kvinnor mot livmoderhalscancer, samt uppmanar det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer att undersöka om det behövs en uppdatering av rådets rekommendation om cancerscreening för att man ska kunna ta hänsyn till rönen om effektiv screening för prostatacancer hos män.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av det befintliga Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och komplettera dess uppdrag med icke smittsamma sjukdomar och att använda det som sambandscentral för EU:s cancerforskning, där alla uppgifter som redan samlats in i de enskilda medlemsstaterna kan utnyttjas och analyseras så att forskare och läkare får tillgång till bästa praxis och ökad kunskap om sjukdomen.

49.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer för perioden 2009–2013 och förslaget om att minska cancerbördan genom att införa en 100-procentig screening av befolkningen för bröstcancer, livmoderhalscancer och tjock- och ändtarmscancer fram till 2013 och uppmanar medlemsstaterna att genomföra riktlinjerna fullt ut.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en stadga för skydd av rättigheterna för cancerpatienter och kroniskt sjuka på arbetsplatsen i syfte att kräva att företagen gör det möjligt för patienterna att behålla sin anställning under behandlingen och återgå till arbetsmarknaden efter slutförd behandling.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska kemikaliemyndigheten att genomföra Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och uppdatera förteckningen över ämnen som inger mycket stora betänkligheter, där bl.a. cancerframkallande ämnen ingår.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för detta partnerskap, uppmuntra och stödja initiativ för att stoppa import av produkter som innehåller cancerframkallande kemikalier, samt att anta EU-åtgärder som kan stärka livsmedelsövervakningen i fråga om kemikalier, däribland bekämpningsmedel.

53.

Europaparlamentet konstaterar att den palliativa vården av cancerpatienter i slutstadiet har olika kvalitet i olika medlemsstater och att den kan ha nytta av utbyte av exempel på god praxis samt uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stimulera och främja palliativ vård och upprätta riktlinjer för insatsen av den.

54.

Europaparlamentet betonar att det bör göras mera för cancerpatienterna i programmen för psykosocial och yrkesinriktad rehabilitering, i vilka det ingår ett brett spektrum av olika verksamhetsformer som syftar till att informera och ge råd om eventuella förändringar i levnadsvanor och beteende samt ge psykologiskt stöd och upplysning i sociala frågor och understryker vikten av att övervaka och bedöma det mentala hälsotillståndet hos personer med cancer.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att den biologiska övervakningen av människor i EU får tillräcklig finansiering, så att man kan övervaka cancerframkallande ämnen och andra ämnen som bidrar till cancerutvecklingen, och därigenom mäta vilken effekt den förda politiken har haft.

56.

Europaparlamentet anser att man i partnerskapet bör se till att effektivt integrera redan befintliga samordningsinsatser när det gäller cancerforskningen och att i större utsträckning uppmuntra offentlig-privata partnerskap för att stimulera forskning och tidig upptäckt, särskilt genom bilddiagnostik.

57.

Europaparlamentet anser att den föreslagna strukturen är bristfällig eftersom det inte finns någon tydlig definition på specifika åtgärdsmål, exempelvis hur man ska uppnå att samtliga medlemsstaters planer för att bekämpa cancer integreras till 2013, och uppmanar kommissionen att rätta till denna brist på samordning.

58.

Europaparlamentet kräver ökade anslag till regionalpolitiska program och Europeiska socialfondens program för att utbilda och informera befolkningen om förebyggande och förhindrande av cancer.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att gemenskapslagstiftningen innehåller incitament för näringslivet och forskare att engagera sig i pågående forskning för att utveckla nya evidensbaserade läkemedel och behandlingar mot cancer.

60.

Europaparlamentet understryker att det behövs en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (direktivet om kliniska prövningar) (15) för att uppmuntra till mer forskning om cancer, särskilt forskning om cancerscreening och tidig upptäckt, samtidigt som effekten av den icke-kommersiella forskningssektorns kostnader beaktas, och att förbättra patienternas och allmänhetens tillgång till information om pågående och avslutade kliniska prövningar.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-lagstiftningen innehåller incitament för forskare och industri att utveckla näringsmässiga eller andra naturliga produktbaserade metoder för förebyggande av cancer, som validerats genom nutrigenomisk och epigenetisk forskning.

62.

Europaparlamentet betonar också att det snarast bör införas ett gemenskapspatent och ett internationellt patent.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att via nätverk mellan hälso- och sjukvårdspersonal se till att de bästa behandlings- och vårdmetoderna sprids, så att medborgarna garanteras tillgång till bästa möjliga behandling.

64.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta och stärka initiativ till stöd för människor som direkt eller indirekt drabbats av cancer, särskilt genom att inleda och utveckla psykologiskt omhändertagande och stöd till dem som överlevt cancer i hela EU.

65.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra allt för att ta fram riktlinjer för en gemensam definition av funktionshinder som kan innefatta människor med kroniska sjukdomar och cancer. Under tiden bör medlemsstaterna, om de inte redan gjort det, agera snabbt för att se till att de nationella definitionerna av funktionshinder omfattar dessa människor.

66.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att se till att de patienter som behöver cancerläkemedel, inklusive behandlingar för sällsynta och mindre vanliga cancerformer, har samma tillgång till dem i alla medlemsstater, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta specifika och samordnade åtgärder för att minska ojämlikheten när det gäller tillgång till behandling och vård av cancer, även till de nya läkemedel för cancerbekämpning, så kallade riktade läkemedel, som nyligen släppts ut på marknaden.

67.

Europaparlamentet förväntar sig att medlemsstaterna ska anta en bättre informationspolitik om vikten av screening för bröst-, livmoderhals- och tjocktarmscancer, för att alla befolkningskategorier som informationen riktar sig till bättre ska acceptera och delta i screeningen, varvid det framför allt bör uppmärksammas att minoritetsgrupper och grupper som är socialt och ekonomiskt missgynnade ska tas med.

68.

Europaparlamentet påpekar att målen som uppställts av partnerskapet för åtgärder mot cancer är långsiktiga mål och uppmanar därför med eftertryck de europeiska institutionerna att i en kommande hälsobudget för gemenskapen ge stöd till partnerskapet så det kan fortsätta att verka på tio års sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma, övervaka och på årsbasis rapportera om framstegen och graden av effektivitet i genomförandet av rekommendationerna från det europeiska partnerskapet.

69.

Europaparlamentet anser att ett korrekt genomförande av befintlig lagstiftning med avseende på ämnen som orsakar eller främjar cancer är av största betydelse i arbetet mot cancer. Därför uppmanas kommissionen att se till att relevant lagstiftning om arbetstagares hälsa genomförs helt och fullt samt att snabbt och beslutsamt bidra till inrättandet av en omfattande kandidatförteckning över ämnen som inger mycket stora betänkligheter, som ett steg mot snabba beslut om CMR-ämnen i samband med tillstånd inom ramen för Reach.

70.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EUT L 301, 20.11.2007, s. 3.

(2)  Antagna texter P6_TA(2008)0477.

(3)  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

(4)  Europeiska unionens råds slutsatser om minskning av cancerbördan, rådets 2876:e möte (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), Luxemburg den 10 juni 2008.

(5)  EUT L 327, 16.12.2003, s. 34.

(6)  EUT C 227 E, 4.9.2008, s. 160.

(7)  EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 11.

(8)  EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 273.

(9)  EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 611.

(10)  EGT L 95, 16.4.1996, s. 9.

(11)  EUT L 213, 15.6.2004, s. 8.

(12)  EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 247.

(13)  EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

(14)  Jemal, A., Ward, E., Thun, M. (2010) ”Declining death rates reflect progress against cancer”. PLoS ONE 5(3): e9584. doi:10.1371/journal.pone.0009584.

(15)  EGT L 121, 1.5.2001, s. 34.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/107


Torsdagen den 6 maj 2010
Utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp

P7_TA(2010)0153

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp (2009/2228(INI))

2011/C 81 E/20

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 12 mars 2009 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp (KOM(2009)0111) samt den efterföljande rekommendationen av den 9 oktober 2009 (K(2009)7604,

med beaktande av kommissionens meddelande ”Investera nu i morgondagens Europa” (KOM(2009)0036),

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 11–12 december 2008, och i synnerhet målen på klimat- och energiområdet,

med beaktande av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa (KOM(2008)0800),

med beaktande av kommissionens meddelande ”Hur informations- och kommunikationstekniken kan bidra till ökad energieffektivitet” (KOM(2008)0241),

med beaktande av den politiska överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda (omarbetning) KOM(2008)0780),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008”Handlingsplan för utbyggnaden av intelligenta transportsystem i Europa” (KOM(2008)0886),

med beaktande av kommissionens meddelande ”Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna” (KOM(2006)0545),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0120/2010), och av följande skäl:

A.

För att konsekvenserna av klimatförändringarna ska kunna minskas krävs särskilda åtgärder för att minska energiförbrukningen och växthusgasutsläppen, främst genom åtgärder för att främja energieffektivitet och förnybara energikällor.

B.

De ambitiösa klimat- och energimål som EU har fastställt fram till 2020 kan bara uppfyllas genom kombination av energibesparande och energieffektiva åtgärder och av energiåtgärder och andra relevanta åtgärder, i synnerhet inom forskning och innovation och genom att kontinuerligt sätta upp ambitiösa mål för sektorer som inte regleras av EU:s utsläppshandelssystem och för produkters energiprestanda.

C.

Energibesparingar åstadkoms inte tillräckligt snabbt för att 2020-målet ska uppnås, och de befintliga åtgärder som avser utnyttjande av informations- och kommunikationsteknik motsvarar inte utmaningarna för att gå mot ett hållbart system med låga koldioxidutsläpp.

D.

Informations- och kommunikationssektorn (IKT-sektorn) står för ca åtta procent av elförbrukningen och för två procent av koldioxidutsläppen i Europa (11,75 procent härrör från användningen av IKT-produkter och -tjänster och 0,25 procent från framställningen av dessa) och får snabbt ett allt större koldioxidavtryck.

E.

IKT står för nästan 7 procent av arbetskraften och mer än 6 procent av BNP. Risken för att EU förlorar sin ledande position inom digital teknik är stor och därför måste innovationen inom denna sektor omedelbart intensifieras både för att gynna vårt klimat och för att skapa gröna jobb i framtiden.

F.

IKT-sektorn har en enorm outnyttjad potential för energibesparing och kan bidra till energieffektiviteten genom en rad tillämpningar, som hittills inte har utnyttjats i tillräcklig grad.

G.

Informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan bidra väsentligt till att göra EU:s ekonomi energieffektivare, särskilt byggnads- och transportsektorn men även samhället i allmänhet, genom bättre produktion och distribution av energi så att man närmar sig målet om 20 procent energisparande senast 2020.

H.

Förnybara energikällor kan vara en tillgång när det gäller att tillgodose behovet av elektricitet i IKT-sektorn. IKT-baserade system kan minska energiförbrukningen i byggnader med upp till 17 procent och koldioxidutsläppen i samband med transporter med upp till 27 procent.

I.

Bransch- och näringslivsorganisationerna inom framför allt transport-, tillverknings- och byggsektorn har en viktig roll att spela för att minska energiförbrukningen och bör i detta avseende även verka för användning av informations- och kommunikationsteknik.

J.

IKT är en teknik som kan göra det möjligt att reducera växthusgasutsläpp genom eldistributionsnät (smarta nät), smarta byggnader, smarta hem och smarta mätare, miljöeffektiv transport och minskad materialanvändning, miljöeffektiva industriprocesser och organisatorisk hållbarhet.

K.

Motordrivna system inom industrin står för 65 procent av industrins totala elförbrukning. Med smarta motorer skulle koldioxidutsläppen kunna minskas med 0,97 Gt till 2020.

L.

Mätningen och övervakningen av energiförbrukningen förutsätter kompatibla metoder och verktyg. Installationen av smarta räknare kan minska energiförbrukningen med upp till tio procent, främja ökad användning av fördelad tilldelning (mikrogenerering) och minska energiförlusten i nätverk med låg kapacitet och på så vis främja användning av förnybar energi.

M.

Användningen av denna teknik är direkt kopplade till utbyggnaden och utvecklingen av bredband i Europa.

N.

De åtgärder som hittills vidtagits inom ramen för den europeiska forsknings- och innovationspolitiken samt utbytet av information och bästa metoder behöver integreras i större utsträckning. EU:s strukturfonder och fonder för forskning och utveckling, medlemsstaternas insatser och EIB:s finansieringsmekanismer måste samordnas bättre så att synergieffekter kan skapas.

O.

Ansvaret och befogenheterna när det gäller fysisk planering, energiförsörjning, förvaltningen av offentliga byggnader och trafikstyrningen åligger nationella, regionala och lokala myndigheter.

P.

Det är viktigt att öka konsumenternas medvetenhet om ny teknik och potentiella ekonomiska vinster och energibesparingsvinster som kan göras och att förbättra konsumenternas möjligheter att styra sin energiförbrukning.

Q.

För närvarande går 15–20 procent av pengarna för att driva datacentraler till strömförsörjning och kylning.

R.

Informations- och kommunikationstekniken innebär miljömässiga vinster genom att olika sektorers tjänster görs tillgängliga på nätet.

S.

Energieffektivitet kan bidra till att motverka den växande oron för energitryggheten i hela Europeiska unionen.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och den efterföljande rekommendationen och stöder de allmänna riktlinjerna däri.

2.

Parlamentet efterlyser åtgärder för att garantera skyddet av personuppgifter i samband med smart mätning.

3.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att före utgången av 2010 lägga fram rekommendationer för att smarta mätare ska införas i enlighet med tidsplanen i det tredje energimarknadspaketet. Minimikrav för smarta mätares funktioner bör fastställas, som ger konsumenterna större möjligheter att styra sin energiförbrukning och som kan jämna ut behovskurvan. Det bör också införas nya energitjänster och ett innovativt, harmoniserat och driftskompatibelt europeiskt smart nät, som beaktar alla de metoder i medlemsstaterna som visat sig fungera bäst, framför allt för hantering av dubbelriktade effekt- och informationsflöden i realtid. Vid fastställandet av minimifunktionerna bör hänsyn tas till det arbete som utförs av de europeiska standardiseringsorganisationerna CEN, Cenelec och Etsi för att definiera ”ytterligare funktioner” i mandat 441 för standardisering av smarta mätare.

4.

Europaparlamentet framhåller att det förväntas betydande tekniska framsteg och organisatoriska innovationer med stark koppling till IKT för att uppnå energibesparingspotentialen under de kommande decennierna.

5.

Europaparlamentet anser att IKT är oundgängligt för att undanröja sambandet mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp med hjälp av tre grundstrategier för att begränsa klimatförändringarna: minskning av energiförbrukningen, ökning av energieffektiviteten och integrering av förnybara energikällor.

6.

Europaparlamentet konstaterar att det bara är genom en gemensam metod för mätning av energiförbrukningen och koldioxidutsläppen och jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav för energiprestanda inom byggsektorn som det är möjligt att jämföra uppgifterna i de olika medlemsstaterna och förbättra energieffektiviteten. Informations- och kommunikationstekniken behöver också snabbt standardiseras då det är ett minimikrav för kompatibilitet. Standardiseringen bör förutom mätningsfunktioner också omfatta tillgången till avtalsuppgifter och uppgifter om förbrukningen, möjligheten att kommunicera med operatörernas centrala system över elnätet samt fjärranslutning och fjärravkoppling av elförsörjningen.

7.

Europaparlamentet betonar att IKT-standardiseringen är en del av det allmänna standardiseringsarbetet och bidrar till politiska mål som avser förbättring av den europeiska industrins konkurrenskraft i enlighet med Lissabonstrategin. Parlamentet stöder genomförandet av 2009 års arbetsprogram för IKT-standardisering inom de fastställda prioriterade områdena e-hälsa, e-integration, intelligent transport, IKT för miljön, e-handel, e-kompetens, e-lärande, skydd av personuppgifter, integritetsskydd, nätverks- och informationssäkerhet.

8.

Europaparlamentet menar att om informations- och kommunikationstekniken kan bidra till att spara energi genom att den möjliggör ständig dataövervakning i syfte att optimera offentlig och privat energiförbrukning och förbättra energieffektiviteten inom många sektorer, bör IKT-sektorn föregå med gott exempel och vidta åtgärder för att markant minska sin egen energiförbrukning, med tanke på att energiförbrukningen inom denna sektor ökar exponentiellt. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja överväga hur IKT kan bidra till en effektiv ekonomi ur ett resursanvändningsperspektiv.

9.

Europaparlamentet betonar att EU bör gå i täten för arbetet med att utveckla koldioxidsnåla IKT-tillämpningar. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att främja spetsforskningskompetens inom IKT och stödja offentliga och privata investeringar i högrisksamarbeten inom forskning och innovation på IKT-området.

10.

Europaparlamentet anser att informations- och kommunikationstekniken kan spela en viktig roll när det gäller att mäta och beräkna klimatförändringarnas globala effekter och utvärdera klimatskyddsåtgärderna och på så vis bidra till att finjustera klimatpolitiken.

11.

Europaparlamentet betonar att IKT-sektorns insatser för att minska sin egen energiförbrukning framför allt bör gälla datacentralerna.

12.

Europaparlamentet framhåller vikten av IKT-sektorns egen energiförbrukning och uppmanar sektorn att genomföra kommissionens rekommendation (K(2009)7604) så snart som möjligt och åtminstone inom de tidsfrister som anges i rekommendationen.

13.

Europaparlamentet anser att för att uppnå potentialen för energibesparingar under de kommande decennierna skulle elnäten kunna bli intelligenta system med flexibla, kontrollerade effektflöden som stöds av avancerad informationsteknik.

14.

Europaparlamentet konstaterar att i hushåll och inom bygg-, transport-, logistik- och industrisektorn kan IKT användas på en rad olika sätt för att förbättra energieffektiviteten och energiförvaltningen. En sådan användning av IKT har betydelse för bland annat elförsörjnings-, belysnings-, uppvärmnings-, ventilations- och luftkonditioneringssektorerna samt även de möjligheter som IKT erbjuder när det gäller mätning, kontroll och automatisering. Europaparlamentet vidhåller att smarta mätare, effektiv belysning, datormoln och distribuerad mjukvara kan förändra användarmönstren för energikällor.

15.

Europaparlamentet konstaterar att IKT kan förse stadsplaneringen och förvaltningen av städernas infrastruktur med innovativa lösningar för att minska koldioxidutsläppen.

16.

Europaparlamentet menar att IKT kan få en nyckelroll för förbättrad energieffektivitet, framför allt inom förvaltning och verksamhet i tätbebyggda områden. Parlamentet anser att projektet ”smarta städer” visar på IKT:s potential att minska energiförbrukningen och uppmuntrar andra städer att förbättra sina resultat och införa bra metoder.

17.

Europaparlamentet framhåller att ett närmare samarbete mellan offentliga myndigheter och leverantörer av offentliga tjänster vid införandet av smarta mätare skulle kunna minska kostnaderna och ge konsumenterna bättre tjänster.

18.

Europaparlamentet betonar vikten av att involvera allmännyttiga företag, kommunfullmäktige och kommunala myndigheter i beslutsprocessen för att vidta konkreta åtgärder för att minska energiförbrukningen och öka energieffektiviteten. Parlamentet framhåller vikten av IKT i detta sammanhang.

19.

Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att samtliga energiförbrukande sektorer bör bidra så mycket som möjligt till förbättringen av energieffektiviteten. Om de övergripande målen på EU-nivå ska uppfyllas krävs energisparande på alla nivåer.

20.

Europaparlamentet betonar att IKT-sektorn också måste bemöda sig att förbättra energieffektiviteten och i större utsträckning göra energiförsörjningen koldioxidneutral genom att utveckla utrustningen, kommunikationsnäten och överföringssystemen. Samtidigt måste kommissionen vara flexibel och anpassa bestämmelserna till den tekniska utvecklingen i sektorn.

21.

Europaparlamentet framhåller att mät- och kontrolltekniker tillsammans med motsvarande mjukvara är avgörande för att kunna förverkliga potential för resursbesparingar inom industrisektorn.

22.

Europaparlamentet beklagar de långsamma framstegen när det gäller att utnyttja den potential som energieffektivitet och energisparande har för att minska växthusgasutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta full hänsyn till IKT:s besparingspotential vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (1).

23.

Europaparlamentet betonar vikten av IKT:s påverkan på energieffektivitet, något som också uppmärksammades genom att denna fråga år 2007 utsågs till en särskild prioritering för IKT inom det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2).

24.

Europaparlamentet menar att en återhämtning av den europeiska ekonomin bör prioriteras genom investeringar i ny teknik och i synnerhet genom utvecklingen av bredband i olika medlemsstater som ett medel för ekonomisk tillväxt, för att allt fler medborgare och företag i EU ska få tillgång till nya system och nya tillämpningar och för att uppfylla EU:s energieffektivitetsmål fram till 2020. IKT-utveckling som möjliggör omställning till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp kommer dessutom att bidra både till att energiförsörjningsberoendet minskar och till att de höga kostnaderna för råmaterial kan hanteras.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, genom utveckling av lämplig infrastruktur, underlätta tillgång till Internet via bredband för alla EU:s medborgare i syfte att säkerställa lika tillgång till online-tjänster som kan minska behovet av resor.

26.

Europaparlamentet efterlyser utveckling och spridning av e-tjänster (e-banktjänster, e-handel, e-förvaltning, e-lärande, e-hälsa) och distansarbete för att förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds medborgarna och samtidigt minska koldioxidutsläppen. Medlemsstaterna uppmanas att utveckla dessa tjänster som förutom att vara tidsbesparande också minskar behovet av transporter.

27.

Europaparlamentet betonar logistikens betydelse för rationellare transporter och minskade koldioxidutsläpp. De offentliga och privata investeringarna i IKT-verktyg måste öka för att smarta energiinfrastrukturer för transporter ska kunna utvecklas och i synnerhet för att e-transport och intelligenta transportsystem ska bli verklighet.

28.

Europaparlamentet anser att användning av intelligenta transportsystem (ITS) inom vägtransporter och för anslutning till andra transportsätt kan bidra till att minska trafikstockningarna och deras negativa miljöeffekter. Tillämpning av IKT inom passagerartransporter och tillgång till ny teknik och minimiinformation om vägarna och deras interaktion med däck och väderförhållanden, med meddelandeskärmar i fordonet, kommer att göra det möjligt att resa och transportera varor effektivare, snabbare och säkrare.

29.

Europaparlamentet betonar vikten av IKT vid planeringen av en ny europeisk transportpolitik. Europaparlamentet efterlyser att alla sådana planer från kommissionen inkluderar IKT-lösningar, bland annat för regleringen av trafikflöden och för att öka intermodaliteten i transportsektorn och optimera balansen mellan olika transportsätt.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda de tillämpningar som krävs för att utveckla en teknisk infrastruktur som gör det möjligt att minska vägtransporterna och utveckla intermodaliteten.

31.

Europaparlamentet framhåller att för att åstadkomma energibesparingar inom transportsektorn skulle resor kunna undvikas genom virtuella möten, och intelligenta transportsystem kommer att möjliggöra ett högeffektivt transportsystem.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för användning av IKT på transportområdet, särskilt användning av övervaknings- och mätinstrument. Parlamentet anser att man måste ta hänsyn till mätresultaten vid trafikreglering i realtid och vid utveckling och finjustering av transportnäten i städer och regioner.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ökad användning av smarta motorer genom att stödja de viktigaste sektorer och gemensamma teknikplattformar som berörs.

34.

Europaparlamentet framhåller behovet av en gemensam strategi för utveckling och tillverkning av elbilar. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att prioritera såväl smarta bilar och smarta vägprojekt som pilotprojekt inom forskning och utveckling för komponenter avseende fordon till fordon (V2V) och fordon till väg (V2R), vilket kan skapa nya affärsmöjligheter för europeiska IKT-företag.

35.

Europaparlamentet rekommenderar att man inom ramen för verksamheten vid Europeiska institutet för innovation och teknik prioriterar initiativ för utveckling av informations- och kommunikationsteknik för hållbara intelligenta städer, eftersom över 80 procent av EU-medborgarna bor i städer och dessa står inför det europeiska samhällets största utmaningar när det gäller hållbar utveckling, rörlighet, kommunikation, hälsa, säkerhet, välfärd osv.

36.

Europaparlamentet betonar att kommissionens framtida förslag om att fastställa en ny digital agenda för Europa bör syfta till att orientera IKT mot en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar till utnyttjande av IKT-teknik för att de fastställda målen för minskning av koldioxidutsläpp ska kunna nås inom viktiga sektorer till 2020 och efterlyser främjande av ansvarsfull energiförbrukning, i synnerhet genom installation av smarta mätare. Parlamentet påpekar även att särskilda mål för att minska IKT-sektorns koldioxidavtryck till 2015 bör fastställas.

37.

Europaparlamentet konstaterar att ett viktigt hinder för en utbredd användning av IKT inom industri och offentliga tjänster är att den nödvändiga utbildningen på detta område är otillräcklig.

38.

Europaparlamentet rekommenderar att översynsklausulen i direktivet om byggnaders energieffektivitet respekteras och att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta även mindre byggnader i nästa översyn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktivet och rekommenderar även att informations- och kommunikationstekniken integreras i genomförandeåtgärderna för energieffektivitet. Medlemsstaterna uppmanas även att göra offentliga byggnaders energicertifikat offentligt tillgängliga och lätta att jämföra.

39.

Europaparlamentet framhåller att användningen av intelligenta hushållsapparater måste öka så snabbt som möjligt genom kommersiellt utnyttjande av det gemensamma teknikinitiativet Artemis.

40.

Europaparlamentet framhåller att en mer omfattande tillämpning av IKT kommer att stimulera den ekonomiska tillväxten i EU och marknaden för ny teknik för energieffektivitet samt gröna jobb och att betydande investeringar behövs både för forskning och utveckling och för utnyttjande av dagens teknik. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra både offentliga och privata investeringar i energieffektivitet och i detta avseende betonas medlemsstaternas och kommissionens ansvar som offentliga upphandlare.

41.

Europaparlamentet betonar de privata investeringarnas viktiga roll när det gäller att nå de nödvändiga finansieringsnivåerna och anser därför att EU bör trygga en gynnsam marknad och ett regelverk för att främja företagens strävan efter en ambitiös energieffektivitetsstrategi. Parlamentet anser att marknaderna med dessa förutsättningar kommer att nå de mål som satts upp för dem och uppmanar därför kommissionen att fastställa konkreta, ambitiösa mål som är förenliga med informations- och kommunikationsteknikens potential såsom beskrivs i kommissionens meddelande (KOM(2009)0111).

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i utbildning i energieffektivitet som bör påbörjas i skolorna och uppmuntrar utvecklingen av innovativa IKT-baserade energieffektivitetskurser i ett brett nätverk av grund- och gymnasieskolor.

43.

Europaparlamentet anser att projekt som gäller smarta mätare och IKT i allmänhet kräver omfattande informationskampanjer för att förklara fördelarna med dem för medborgarna. Parlamentet framhåller att det är av största vikt att informera allmänheten om behovet av och fördelarna med smarta mätare för att undvika att medborgarna missförstår projektet och inte ger det sitt stöd. Europaparlamentet menar därför att det är viktigt att smarta mätare börjar användas så snabbt som möjligt för att optimera energiproduktionen och elnäten. Med hjälp av smarta mätare kan konsumenterna styra sin förbrukning på effektivast möjliga sätt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att mätning, kontroll och automatisering av förbrukningen är viktiga inslag i ett optimerat elförsörjningssystem som å ena sidan ska garantera energieffektivitet och å andra sidan integrera förnybara energikällor, förvaltning av energilagring och laddning av framtidens elbilar. Smarta mätare är av avgörande betydelse för processen men utgör bara ett första steg i utvecklingen av smarta elnät.

44.

Europaparlamentet understryker att det, med tanke på informations- och kommunikationsteknikens stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen i EU:s städer och regioner, är nödvändigt att samråda med officiella företrädare för lokala och regionala myndigheter, när EU-program ger stöd på prioriterade åtgärdsområden av betydelse för dessa myndigheter.

45.

Europaparlamentet framhåller att smarta nät är nödvändiga på medlemsstats- och EU-nivå för att till fullo utnyttja fördelarna med smarta mätare och uppmanar därför kommissionen att överväga investeringsprogram på EU-nivå. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och underlätta användning av smart mätning för användare i affärs- och bostadsfastigheter. Europaparlamentet framhåller att införandet av smarta mätare endast är ett nödvändigt inslag i byggandet av ett europeiskt integrerat smart nät. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att gå vidare med användningen av IKT-lösningar för detta ändamål.

46.

Europaparlamentet betonar behovet av att övervaka hur IKT:s utveckling påverkar olika aspekter av hållbar utveckling, särskilt när det gäller miljöfrågor och sociala frågor, inbegripet det hot mot miljön och hälsan som är kopplat till användning av gammal utrustning och den sociala ojämlikhet som orsakas av digital utestängning.

47.

Europaparlamentet berömmer de medlemsstater som redan har infört smarta mätare och uppmanar övriga medlemsstater att snarast möjligt göra framsteg på detta område. Kommissionen uppmanas att medfinansiera så många pilotprojekt som möjligt i stor skala och att använda sig av befintliga finansierings- och forskningsmedel för detta ändamål.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja effektiva IKT-lösningar som kan uppgraderas och utvidgas genom offentlig upphandling.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en europeisk webbportal med bästa lösningar vid användning av IKT för att förbättra energieffektiviteten. Portalen skulle ge konsumenter och offentliga myndigheter användbar information. Europaparlamentet efterlyser en EU-omfattande mediekampanj med målet att utbilda allmänheten i energibesparande metoder vid användning av elapparater.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till unionens mindre utvecklade regioner i IKT-planeringen och att säkra resurser för medfinansiering av införandet av smarta mätare och andra IKT-projekt i dessa regioner för att trygga deras medverkan och förhindra att de utesluts från gemensamma europeiska satsningar.

51.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en arbetsgrupp inom kommissionen för smarta nät och rekommenderar att denna i sitt arbete tar hänsyn till synpunkterna från alla berörda parter. Kommissionen uppmanas att regelbundet informera parlamentet om hur arbetet i arbetsgruppen fortskrider.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av arbetsgruppens arbete utarbeta ett meddelande om smarta mätare som

a)

fastställer hindren för användning i stor skala av smarta mätare,

b)

välkomnar den praktiska vägledning som utarbetats tillsammans med Regionkommittén om hur lokala och regionala myndigheter kan utnyttja IKT i sina energieffektivitets- och miljöplaner; denna användning kommer att förbättra företagens möjligheter på lokal och regional nivå,

c)

föreslår hur man så snabbt som möjligt ska komma fram till en gemensam beskrivning av minimikraven för smarta mätares funktioner,

d)

fastställer en tidsplan för upprättandet av specifikationer och standarder för utveckling av smart konsumentelektronik som är kompatibel med smarta mätare,

e)

fastställer en tidsplan med smarta (specifika, mätbara, lämpliga, realistiska och tidsbaserade) mål för hur smarta mätare snabbare ska börja användas i medlemsstaterna och

f)

inrättar ett system för utbyte av bästa metoder på området.

53.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna före utgången av 2010 måste enas om en gemensam beskrivning av minimikraven för smarta mätares funktioner, som främjar decentraliserad produktion och energieffektivitet, för att konsumenterna ska få fullödig och relevant information som ger dem möjlighet att när som helst kontrollera sin energiförbrukning och anpassa den efter sina behov och därigenom hjälper dem att styra förbrukningen effektivare.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en kortfattad handlingsplan för minskad energiförbrukning med hjälp av IKT i EU-institutionernas byggnader, för att föregå med gott exempel för medlemsstaterna och EU-medborgarna.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2010 fastställa en bindande tidsplan som alla IKT-sektorer och medlemsstater ska följa för att uppfylla målen för minskade koldioxidutsläpp.

56.

Europaparlamentet anser att man vid valet av rättsliga instrument och gemensamma åtgärder på EU-nivå framför allt bör uppmärksamma de merkostnader som dessa åtgärder kan innebära för EU-medborgarna samt den europeiska industrins produktionskostnader och administrativa kostnader.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommission att ta fram ett finansiellt instrument som en del av EU-finansieringen för att uppmuntra små och medelstora företag att utveckla sin hållbara koldioxidsnåla energiteknik.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa EU-budgeten för att påskynda utvecklingen och utnyttjandet av kostnadseffektiv teknik med låga koldioxidutsläpp, framför allt i syfte att tillgodose de ekonomiska behoven för genomförandet av den strategiska EU-planen för energiteknik.

59.

Europaparlamentet välkomnar initiativet ”Convenant of Mayors” som forum för utbyte av god praxis och som föregångare för städer som sätter upp ambitiösa mål för att öka energieffektiviteten. Parlamentet gratulerar de städer och organisationer som utvecklar god praxis för användning av IKT för att öka städernas energieffektivitet och uppmuntrar spridning av sådan praxis.

60.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja åtgärder för att utbilda och öka medvetenheten bland användare, så att IKT:s fulla potential för energisparande kan utnyttjas.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med lämpliga internationella partner främja utveckling av gemensamma internationella standarder för företagens rapportering av koldioxidutsläpp, så att de kan mäta sina egna utsläpp på ett jämförbart och effektivt sätt.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av extern behandling, eftersom denna teknik har en enorm potential att bidra till att öka energieffektiviteten och minska det avfall som vanligtvis är associerat med regelbunden uppdatering av IKT.

63.

Europaparlamentet hoppas att initiativ tas för att utnyttja IKT:s potential att minska svinnet inom livsmedelsindustrins logistikkedja, bland annat genom samordnade insatser inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling.

64.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

(2)  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.


15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/115


Torsdagen den 6 maj 2010
Kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram

P7_TA(2010)0154

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (2009/2152(INI))

2011/C 81 E/21

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (KOM(2009)0147),

med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder (1),

med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om 2050: Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan (2),

med beaktande av sin resolution av den 16 september 2009 om skogsbränderna sommaren 2009 (3),

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi för klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15) (4),

med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om resultatet av klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15) (5),

med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), dess Kyotoprotokoll och resultatet av den 15:e partskonferensen för UNFCCC i Köpenhamn (6),

med beaktande av direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (7),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7-0057/2010), och av följande skäl:

A.

Global uppvärmning och klimatförändringar är erkänt ytterst allvarliga hot.

B.

Klimatförändringarna kommer att få betydande miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga konsekvenser.

C.

Även om världen lyckas begränsa och minska växthusgasutsläppen, skulle det fortfarande krävas stora anpassningsinsatser för att hantera de ofrånkomliga effekterna.

D.

Även om EU uppnår målet att begränsa klimatförändringen till 2 °C kommer Europa att drabbas av en uppvärmning som kännetecknas av extrema regionala klimatförändringar, och nuvarande åtaganden som anmälts till FN:s ramkonvention om klimatförändringar kommer att bidra till att uppvärmningen stiger med 3,5–4 °C om de genomförs.

E.

Klimatförändringarna kommer att påverka olika områden i Europa på olika sätt, i olika hög grad och vid olika tidpunkter.

F.

Såsom påpekats i kommissionens vitbok kommer anpassningen att kräva att EU:s medlemsstater visar solidaritet med missgynnade regioner och de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

G.

Sydeuropa och Medelhavsområdet är två särskilt utsatta områden i Europa som redan lider av vattenbrist, torka och skogsbränder, och ny forskning visar att skördarna väntas minska med upp till 25 procent i Sydeuropa fram till 2080 (8).

H.

Enligt European Respiratory Society ökar dödligheten för personer med andningssvårigheter med 6 procent för varje grad som temperaturen stiger över en given tröskelnivå i en viss stad.

I.

Avsnittet i vitboken om den externa dimensionen och pågående arbeten enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar är mycket viktigt, och EU måste agera samstämmigt för att återta den ledande rollen i kampen mot klimatförändringarna och bidra till att skapa en ny ”klimatdiplomati”, vilket Europaparlamentet uppmanar till i sin resolution av den 10 februari 2010 om resultatet av Köpenhamnskonferensen.