15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/1

A.

Europaparlamentet har kontrollerat om kommissionens meddelande är fullständigt och korrekt, särskilt i fråga om den rättsliga grund och det förfarande till följd av Lissabonfördraget som kommissionen angett i sina förteckningar.

1.

Europaparlamentet anser att genom Lissabonfördraget inrättas en ny rättslig ram som påverkar pågående ärenden, framför allt till följd av ändringar av deras rättsliga grund och/eller tillämpliga förfaranden, och parlamentet noterar därför följande förteckning över 10 förfaranden för vilka parlamentet efterfrågar ett nytt eller ändrat förslag från kommissionen eller, där så är lämpligt, ett nytt samråd med ministerrådet i syfte att på lämpligt sätt ta den nya ramen i beaktande samt uppmanar bägge institutioner att följa dessa uppmaningar:

2.

Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt i följande 29 förfaranden som ändras till följd av Lissabonfördraget från samrådsförfarande till ordinarie lagstiftningsförfarande, från samrådsförfarande till godkännandeförfarande eller från samtyckesförfarande till godkännandeförfarande:

3.

Europaparlamentet beslutar att inte bekräfta sin ståndpunkt avseende följande fyra förfaranden, och betonar att det önskar gå vidare till en ny första behandling av det ursprungliga förslaget:

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ministerrådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/6

A.

Lissabonfördraget instiftar lagstiftningsbefogenheter och inför en hierarki av normer i unionens rättssystem, vilket innebär en förstärkning av EU:s demokratiska karaktär och rationaliserar dess rättssystem. I Lissabonfördraget införs begreppet lagstiftningsakt, ett nytt begrepp med långtgående konsekvenser.

B.

Till lagstiftningsbefogenheterna hör bland annat lagstiftarens möjlighet, som föreskrivs i artikel 290 i EUF-fördraget, att delegera en del av sin egen befogenhet till kommissionen i en lagstiftningsakt (nedan kallad ”grundläggande akt”).

C.

Delegering är ett grannlaga förfarande genom vilket kommissionen ges i uppdrag att utöva en befogenhet som egentligen ingår i lagstiftarens roll. Utgångspunkten när frågan om delegering behandlas måste därför alltid vara lagstiftarens frihet.

D.

Den delegerade befogenheten kan endast bestå av att komplettera eller ändra delar av en lagstiftningsakt som lagstiftaren inte anser vara väsentliga. Delegerade akter som antas av kommissionen kommer att bli icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd. Den grundläggande akten måste tydligt avgränsa mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen samt fastställa de villkor som gäller för delegeringen.

E.

De delegerade akterna kommer att ha viktiga konsekvenser på många områden. Det är därför av yttersta vikt, särskilt med tanke på delegerade akter, att de utarbetas och beslutas om under fullständig insyn, på ett sätt som i praktiken ger medlagstiftarna möjlighet att i demokratisk ordning övervaka kommissionens utövande av den befogenhet som den delegerats, vid behov även genom en allmän debatt i parlamentet.

F.

Parlamentet bör jämställas med rådet med avseende på samtliga aspekter av befogenheten att delegera lagstiftning.

G.

Lamfalussyförfarandet banade väg för den nuvarande delegeringsmekanismen där lagstiftaren utövar full kontroll. I förklaring 39 från konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar den 23 juli 2007, som bifogats till Lissabonfördraget, erkänns att området finansiella tjänster har en speciell karaktär. Det nya systemet för delegerade akter får på intet sätt underminera parlamentets befintliga rättigheter på det området, särskilt inte när det gäller det snabba översändandet av handlingar och information.

H.

Delegering kan betraktas som ett verktyg för bättre lagstiftning. Målsättningen med den är att se till att lagstiftningen kan förbli enkel, att den kan kompletteras och moderniseras utan att man nödgas upprepa lagstiftningsförfarandena, samtidigt som lagstiftaren ges möjlighet att bibehålla sina ursprungliga befogenheter och sitt yttersta ansvar.

I.

I motsats till principen i artikel 291 i EUF-fördraget angående genomförandeåtgärder, så anges i artikel 290 i EUF-fördraget ingen rättslig grund för antagandet av en horisontell akt som fastställer de regler och allmänna principer som ska tillämpas vid delegering av befogenhet. Sådana villkor måste därför fastställas i varje enskild grundläggande akt.

J.

Kommissionen är ansvarig inför parlamentet. Kommissionsledamoten med ansvar för interinstitutionella förbindelser och förvaltning har, vid den utfrågning av honom som utskottet för konstitutionella frågor anordnande den 18 januari 2010, åtagit sig att bedriva nära samarbete med parlamentet för att säkerställa att kommissionens utövande av delegerade befogenheter sker på ett för parlamentet tillfredsställande sätt.

1.

Europaparlamentet anser att målen, innehållet, omfattningen och varaktigheten när det gäller en delegering enligt artikel 290 i EUF-fördraget, tydligt och noggrant måste avgränsas i alla grundläggande akter.

2.

Europaparlamentet betonar att artikel 290 i EUF-fördraget ger lagstiftaren frihet att välja vilken eller vilka kontrollmekanismer som ska tas i bruk. Parlamentet anser att de två exempel som ges i artikel 290.2, möjligheten att göra invändningar och möjligheten till upphävande, endast är belysande och att delegeringen av befogenhet skulle kunna underställas andra kontrollmetoder, till exempel genom att parlamentet och rådet ger sitt uttryckliga medgivande till varje enskild delegerad akt eller ges möjlighet att återkalla enskilda delegerade akter som redan trätt i kraft.

3.

Europaparlamentet anser emellertid att de två exemplen på tänkbara former som anges i artikel 290.2 i EUF-fördraget, invändning och återkallande, kan betraktas som de vanligaste metoderna för att övervaka kommissionens utövande av delegerade befogenheter och att varje grundläggande akt bör inbegripa båda metoderna.

4.

Europaparlamentet anser att de kontrollmekanismer som lagstiftaren inför måste respektera vissa allmänna principer i unionsrätten, och att mekanismerna i synnerhet måste

5.

Europaparlamentet anser att parlamentets utövande av rätten att göra invändningar ovillkorligen betingas av dess parlamentariska roll och arbetsorter. Parlamentet anser att en fastställd tidsperiod för att göra invändningar som skulle tillämpas på alla rättsakter inte är motiverad, och att perioden i fråga bör fastställas från fall till fall för varje enskild grundläggande akt, med hänsyn tagen till ärendenas komplexitet, samt att denna period måste vara tillräckligt lång för att möjliggöra en effektiv kontroll av delegeringen utan att ikraftträdandet av okontroversiella delegerade akter försenas på ett otillbörligt sätt.

6.

Europaparlamentet anser att ett brådskande förfarande som anges i själva grundakten bör införas för särskilda undantagsfall, till exempel i förbindelse med säkerhetsfrågor, hälsa eller humanitära kriser.

7.

Europaparlamentet anser emellertid att majoriteten av de situationer som kräver ett snabbt antagande av delegerade akter skulle kunna hanteras genom ett flexibelt förfarande genom vilket parlamentet och rådet, på kommissionens begäran i vederbörligen motiverade fall, på ett tidigt stadium förklarar att de inte har några invändningar.

8.

Europaparlamentet vidhåller att varaktigheten av delegeringen får vara obegränsad, med tanke på att delegationen kan återkallas när som helst. Parlamentet anser emellertid att en delegering med begränsad varaktighet skulle kunna rymma en möjlighet till periodiskt förnyande på uttrycklig begäran av kommissionen. Det anser vidare att delegeringen bara kan förnyas om varken parlamentet eller rådet gör några invändningar inom en fastställd tidsfrist.

9.

Europaparlamentet motsätter sig starkt att det i grundläggande akter skulle införas bestämmelser om ytterligare förpliktelser för lagstiftaren, utöver de förpliktelser som redan fastställts i artikel 290 i EUF-fördraget.

10.

Europaparlamentet anser att vissa praktiska arrangemang bättre skulle kunna samordnas i en gemensam överenskommelse mellan institutionerna, eventuellt i form av ett interinstitutionellt avtal, som bland annat skulle omfatta:

11.

Europaparlamentet betonar att kommissionen, då den förbereder och utarbetar delegerande akter,

12.

Europaparlamentet anser att utbytet av information före ett återkallande bör ske öppet, artigt och i en anda av lojalt samarbete mellan de berörda institutionerna för att säkerställa att alla institutioner i god tid är fullt medvetna om möjligheten av ett återkallande. Parlamentet anser dock att det är överflödigt och förvirrande att i grundläggande akter införa en särskild juridisk skyldighet att ange skälen till att vissa rättsakter ska antas, utöver de allmänna villkor som anges i artikel 296 i EUF-fördraget och som tillämpas på alla rättsakter.

13.

Europaparlamentet föreslår att en minimitidsfrist för invändningar fastställs i alla framtida avtal, som underförstått inte bör uppfattas som en tvångströja utan mera som ett minimum under vars gräns parlamentets demokratiska kontroll vore värdelös. En minimiperiod för att göra invändningar bör därför omfatta två månader med en möjlighet till ytterligare två månaders förlängning på initiativ av parlamentet eller rådet. Parlamentet betonar dock att fristen för invändningar bör vara beroende av den delegerade aktens beskaffenhet.

14.

I samband med alla framtida avtal insisterar parlamentet på att de olika tidsfristerna för granskning av delegerade akter inte får inledas innan kommissionen översänt samtliga språkversioner och kräver också att parlamentets uppehålls- och valperioder vederbörligen måste beaktas.

15.

Europaparlamentet understryker, i samband med alla framtida avtal, att delegerade akter som är underställda en rätt att göra invändningar endast kan offentliggöras i EUT och därigenom träda i kraft efter det att tidsfristen för invändningar har löpt ut, med undantag för de fall där tidig tidsfrist för att göra invändningar har beviljats. Parlamentet anser att införandet av en uttrycklig förpliktelse, enligt vilken parlamentet och rådet i varje enskild grundläggande akt ska offentliggöra beslut som fattats i samband med kontrollen av kommissionens utövande av delegerade befogenheter, vore överflödigt.

16.

Europaparlamentet uppmanar alla sina utskott att utbyta och regelbundet uppdatera sina bästa metoder och inrätta en mekanism för att säkerställa att parlamentets praxis i förbindelse med artikel 290 i EUF-fördraget är så konsekvent som möjligt. Europaparlamentet understryker behovet av att varje utskott organiserar sitt arbete så att det överensstämmer med utskottets karaktär och dess samlade sakkunskap utnyttjas.

17.

Europaparlamentet ålägger parlamentets förvaltning att genom omfördelning av resurser (befintliga budgetmedel) inrätta de tjänster som behövs för att säkerställa ett lämpligt stöd i arbetsuppgifterna enligt artikel 290 i EUF fördraget. Parlamentet efterlyser en institutionell strategi för att utvärdera de administrativa strukturerna och de personalresurser som finns tillgängliga för att utveckla delegerade befogenheter.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge hög prioritet åt en redogörelse för vilka lagstiftningsförslag som krävs för att anpassa regelverket till bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Parlamentet anser, när det gäller artikel 290 i EUF-fördraget, att denna anpassning inte bör begränsas till de åtgärder som tidigare behandlats i anslutning till det föreskrivande förfarandet med kontroll, utan bör omfatta alla lämpliga åtgärder av allmän räckvidd, oberoende av vilket besluts- eller kommittéförfarande som tillämpats på dem innan Lissabonfördraget trädde i kraft.

19.

Europaparlamentet insisterar på att man ger högsta prioritet åt att anpassa regelverket inom de politikområden som före Lissabonfördragets ikraftträdande reglerades och inte omfattades av medbeslutandeförfarandet. Parlamentet kräver i detta sammanhang att man granskar enskilda fall för att se till att i synnerhet alla lämpliga bestämmelser med allmän giltighet, som hittills antagits inom ramen för artiklarna 4 och 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4), definieras som delegerade akter.

20.

Europaparlamentet anser att man, för att fullt ut upprätthålla lagstiftarens rättigheter bör fästa särskild uppmärksamhet vid den relativa användningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och till de praktiska konsekvenser som tillgripandet av någon av artiklarna medför, oberoende av om det sker i samband med ovan nämnda anpassning eller i samband med behandling av förslag inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet insisterar på att medlagstiftarna har befogenhet att besluta att de frågor som tidigare antagits enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll kan antas antingen enligt artikel 290 i EUF-fördraget eller enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/10

A.

Europeiska rederier lämnar ett viktigt bidrag till den europeiska ekonomin, men måste konkurrera i en internationell miljö.

B.

Strukturella och integrerade åtgärder för att bevara och utveckla en livskraftig sjöfartssektor i EU är viktiga och bör stärka konkurrenskraften hos sjöfarten och närstående sektorer genom att integrera kraven på en hållbar utveckling och sund konkurrens.

C.

Det är absolut nödvändigt att locka ungdomar till karriärer inom sjöfarten och att hålla dem kvar inom sektorn. Utbildningsnivån inom de maritima yrkena inom EU måste förbättras genom den förestående översynen av den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen).

D.

Klimatförändringen är den största utmaningen för EU:s samtliga politikområden på 2000-talet.

E.

Sjöfarten är ett relativt miljövänligt transportsätt, som emellertid kan bli ännu renare än i dagsläget. Den måste involveras i arbetet med att bekämpa klimatförändringarna genom en gradvis minskning av fartygens och hamninfrastrukturernas koldioxidavtryck.

F.

Säkerheten är av största vikt för hamnföretag, rederier och mark- och sjöpersonal. Skydd av kust- och havsmiljöer samt arbetsvillkoren i hamnar och ombord på fartyg måste beaktas i säkerhetsåtgärderna.

G.

Kriminella attacker mot EU:s fiske-, handels- och passagerarfartyg fortsätter i Adenbukten, utanför Somalias kust och på internationella vatten.

H.

Den europeiska sjöfartsindustrin har en världsledande roll som måste säkras på lång sikt, och detta kan endast ske genom innovation.

I.

Beslut måste fattas på rätt administrativ nivå enligt mottot ”internationellt om möjligt, europeiskt om nödvändigt”.

1.

Europaparlamentet välkomnar meddelandet om EU:s sjöfartspolitik fram till 2018.

2.

Europaparlamentet betonar sjöfartens betydelse för den europeiska ekonomin som transportör av passagerare, råvaror, gods och energiprodukter, men även som kärnan i ett bredare sammanhang av sjöfartsrelaterad verksamhet såsom varvsindustri, logistik, forskning, turism, fiske och vattenbruk samt utbildning.

3.

Europaparlamentet betonar att EU:s sjöfartspolitik bör ta hänsyn till att sjöfartssektorn inte endast utsätts för konkurrens inom unionen utan även, och framför allt, för internationell konkurrens, och understryker dessutom sjöfartens centrala roll som en del av den vidare transportsektorn såväl inom som utanför EU.

4.

Europaparlamentet hoppas att EU:s sjöfartspolitik hädanefter utformas inom ramen för ”ett gemensamt europeiskt hav” och uppmanar därför kommissionen att utarbeta en europeisk sjöfartspolitik inom ett gemensamt havsområde.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sin kamp mot missbruket av bekvämlighetsflagg.

6.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja användandet av sin flagg och att stödja sina sjöfartskluster på land, t.ex. genom att tillhandahålla skattelättnader som system med tonnageskatt för fartyg, liksom skattelättnader för sjöfolk och rederier.

7.

Europaparlamentet anser att sjöfartssektorn, precis som övriga näringslivssektorer, i princip ska omfattas av reglerna för statligt stöd. Parlamentet framhåller dock att statligt stöd kan tillåtas undantagsvis i särskilda fall, under förutsättning att detta görs tillfälligt, på ett öppet och spårbart sätt.

8.

Europaparlamentet anser att riktlinjerna om statligt stöd till sjöfarten (som slutar gälla 2011) bör behållas och förlängas, eftersom de i stor utsträckning har bidragit till att bevara den internationella konkurrenskraften hos EU:s sjöfart, dess förmåga att framgångsrikt möta ofta illojal konkurrens från tredjeland och dess ledande ställning i världen. Riktlinjerna har därför bidragit till att stabilisera medlemsstaternas ekonomi.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att 2010 lägga fram de nya, utlovade bestämmelserna om statligt stöd till sjöfartssektorn. Parlamentet anser dessutom att kommissionen så snart som möjligt bör lägga fram riktlinjerna för statligt stöd till kusthamnar.

10.

Europaparlamentet betonar att statligt stöd endast ska ges till europeiska sjöfartsindustrier som åtar sig att följa sociala normer, trygga sysselsättningen och utbilda personal i EU samt att säkerställa den globala konkurrenskraften hos EU:s sjöfart.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omgående underteckna, ratificera och genomföra FN:s konvention om avtal om transport av gods till sjöss, känd som de s.k. Rotterdamreglerna, i vilken en ny ansvarsordning för sjöfarten fastställs.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid den kommande översynen av gemenskapens riktlinjer för utveckling av det transeuropeiska nätverket ta större hänsyn till sjöfarten och dess anläggningar på land, särskilt de multimodala förbindelserna mellan europeiska kusthamnar och inlandet.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (KOM(2009)0011), för att underlätta, minska och avskaffa de befintliga administrativa förfarandena för den europeiska närsjöfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen stödja närsjöfarten för att avsevärt öka kapaciteten för den interna sjöfarten i unionen.

14.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas och kommissionens initiativ att göra yrken inom sjöfarten mer attraktiva för unga unionsmedborgare. Parlamentet framhåller behovet av livslångt lärande och omskolning av sjöfolk på alla nivåer, till sjöss och i land, i syfte att stärka arbetskraftens yrkeskompetens. Parlamentet förespråkar också mer information om denna sektor på skolor och tillhandahållandet av fler lärlingsplatser.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för internationella konventioner såsom STCW-konventionen och ILO:s sjöarbetskonvention från 2006, förbättra och modernisera redan befintliga utbildningsprogram för att ytterligare förbättra sjöfartshögskolornas kvalitet.

16.

Europaparlamentet betonar att sjöfolk från tredjeländer måste uppfylla tillfredsställande kvalifikationskrav i enlighet med STCW-konventionen, och uppmanar rederier och nationella tillsynsorgan att säkra och kontrollera detta, vid behov med hjälp från Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Parlamentet upprepar sitt krav på att medlemsstaterna snarast ratificerar ILO:s sjöarbetskonvention från 2006 och att kommissionens förslag, som bygger på industrins avtal, om genomförande i EU:s lagstiftning av konventionens centrala bestämmelser antas inom kort.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja anställning av sjöfolk från EU i sina egna flottor och att skapa tillräckliga möjligheter för att förhindra att sjöfolk migrerar till länder utanför unionen.

18.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att medlemsstaterna bör stödja samarbetet mellan europeiska sjöfartsinstitutioner, och uppmanar medlemsstaterna att harmonisera sina respektive läroplaner och utbildningsprogram för att EU:s sjöfolk ska kunna skaffa sig avancerade kunskaper och hög kompetensnivå.

19.

Europaparlamentet betonar att den sociala dimensionen och arbetsvillkoren för sjöfolk i EU hänger nära samman med den europeiska flottans konkurrenskraft, och att man måste underlätta för arbetskraftens rörlighet i sjöfartsindustrierna i hela Europa och garantera en fullständigt fungerande inre marknad utan hinder eller omotiverade restriktioner för tillhandahållandet av tjänster.

20.

Europaparlamentet stöder utbyten av god praxis i fråga om anställningsvillkor och sociala standarder, såväl som förbättrade levnadsvillkor ombord på fartygen, i synnerhet genom utveckling av informations- och kommunikationsteknik, förbättrad tillgång till hälsovård och bättre säkerhetsstandarder samt utbildning för att hantera de risker som är knutna till sjöfartsyrkena.

21.

Europaparlamentet betonar att kontrollerna bör vara konkreta och riskbaserade och att de inte får ge upphov till onödig byråkrati för sektorn.

22.

Europaparlamentet anser att kapaciteten hos den tekniska utvecklingen att kompensera för den minskande tillgången på sjöfolk bör undersökas, men varnar för alltför snabbt införande av teknik som inte har testats.

23.

Europaparlamentet uppmanar hamnmyndigheterna att förbättra förhållandena för sjöfolk vars fartyg ligger för ankar på redden, inbegripet enklare transportmöjligheter från fartyg till land och omvänt.

24.

Europaparlamentet inser att man inom sjöfarten måste göra stora framsteg när det gäller att minska utsläppen av både svaveloxid, kväveoxid, fina partiklar och koldioxid, och att detta är nödvändigt med hänsyn till EU:s klimatskyddsmål. Parlamentet betonar att sektorn kan bidra till att bekämpa skadliga utsläpp och klimatförändringar och att offentliga och privata investeringar i forskning och utveckling är av särskilt intresse i detta avseende.

25.

Europaparlamentet understryker att utsläppsminskningar bör avtalas snarast och genomföras som tvingande bestämmelser av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) för att konkurrensskillnaderna ska begränsas. Detta får dock inte hindra unionen från att ta initiativ till ytterligare minskningar som berör medlemsstaternas flottor, och därmed uppmuntra andra kontinenter att bli konkurrenskraftiga på detta område. Europaparlamentet pekar här på de stora skillnaderna mellan fjärrsjöfart och närsjöfart som måste beaktas vid IMO-avtal.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad utnyttja möjligheten att fastställa övervakningsområden för utsläpp, särskilt kväveoxider, om möjligt tillsammans med grannländerna, och betonar att införandet av ytterligare övervakningsområden för utsläpp inte får leda till en snedvridning av konkurrensen inom EU.

27.

Europaparlamentet stöder åtgärder som gynnar en övergång till sjötransporter för att minska trängseln på vägnäten. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att inrätta de logistiska hamnplattformar som krävs för att utveckla intermodaliteten och stärka den territoriella sammanhållningen. Parlamentet betonar att de internationella bestämmelserna och EU:s bestämmelser inte får hindra nationella myndigheters arbete i denna riktning. Parlamentet uppmanar till ett snabbt och utbrett införande av höghastighetsleder till sjöss inom ramen för unionen för Medelhavsområdet för att minska både föroreningarna och trängseln på marknäten.

28.

Europaparlamentet stöder i princip de ändringar som antogs av IMO i oktober 2008 av Marpolkonventionens bilaga VI för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider från fartyg, men är oroat över en möjlig tillbakagång från närsjöfart till vägtransporter som en följd av den svavelgräns på 0,1 procent som planeras från och med 2015 i övervakningsområdena för svavelutsläpp i Nordsjön och Östersjön. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en konsekvensanalys för parlamentet, senast i slutet av 2010.

29.

Europaparlamentet anser att alla transportsätt, även sjötransporter, gradvis måste internalisera sina externa kostnader. Enligt parlamentet kommer införandet av denna princip att generera medel som i första hand kan användas för insatser som gynnar innovation.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även utarbeta alternativa styrmedel, t.ex. införa en avgift på bunkerbränsle, företrädesvis beroende på bränslets kvalitet och miljöprestanda, och konceptet ”gröna hamnar”, enligt vilket fartyg som inte förorenar får snabbare behandling och/eller betalar lägre hamnavgifter.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta inom IMO för att fastställa och genomföra lämpliga och globalt tillämpliga miljönormer.

32.

I detta sammanhang noterar Europaparlamentet att tekniken för fartyg som går i inlandssjöfart har gjort betydande framsteg, vilket har möjliggjort en avsevärd minskning av utsläppen från befintliga fartygsmotorer och ett eventuellt användande av flytande naturgas som bränsle. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om denna teknik skulle kunna användas även för havsgående fartyg samt hur införandet av tekniken kan påskyndas.

33.

Europaparlamentet beklagar att man vid klimattoppmötet i Köpenhamn inte kunde komma fram till några slutsatser om utsläppsminskning inom sjöfarten, och betonar att man bör fortsätta arbeta intensivt både inom ramen för processen efter Kyoto och IMO för att komma överens om globala åtgärder i syfte att minska sådana utsläpp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra allt de kan för att IMO i samband med kommande globala klimatförhandlingar ska få ett mandat med kvantitativa mål för minskade utsläpp inom sjöfarten.

34.

Europaparlamentet uppmanar unionen att inta en ledande ställning i denna process på internationell nivå, särskilt inom IMO, för att minska utsläppen från sjöfartssektorn.

35.

Europaparlamentet betonar behovet av driftskompatibla tekniska anordningar för användning av landström på fartyg i europeiska hamnar, vilket kan minska belastningen på miljön avsevärt. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera i vilka hamnar dessa anordningar kan användas på ett effektivt sätt.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för forsknings- och utvecklingspolitiken prioritera innovation inom förnybar teknik, exempelvis sol- och vindteknik, för användning på fartyg.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alla möjligheter att minska och övervaka föroreningar genom intelligent teknik inom transportsektorn och särskilt inom ramen för Galileoprogrammet.

38.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja en papperslös miljö för hamn- och tullverksamheter och att underlätta samarbetet mellan olika tjänsteleverantörer och konsumenter i hamnarna med hjälp av olika intelligenta transportsystem och nät, såsom SafeSeaNet och e-tull, för att påskynda hamnverksamheten och minska föroreningarna.

39.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av det tredje lagstiftningspaketet för sjöfartssäkerhet och uppmanar medlemsstaterna att snarast genomföra det.

40.

Europaparlamentet förespråkar sträng kontroll av fartygskonstruktioner, medräknat kvaliteten på det stål som används och utformningen och underhållet av fartyg, såsom fastställs bland annat i den ändrade lagstiftningen om klassificeringsorgan.

41.

Europaparlamentet stöder den ändrade inriktningen av samförståndsavtalet om hamnstatskontroll, som innebär att den ordinarie kontrollen ersätts av en riskbaserad kontroll, så att endast sådana fartyg som har många brister behandlas effektivt.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstater och rederier att vidta åtgärder för att tas upp på den vita listan i samförståndsavtalet om hamnstatskontroll. Parlamentet uppmanar särskilt Slovakien att göra en extra insats i detta avseende.

43.

Europaparlamentet uppmanar nationella tillsynsorgan och andra nationella myndigheter att samarbeta närmare med varandra i fråga om utbyte av uppgifter om fartyg och laster, så att byråkratin avtar men inspektionernas effektivitet ökar. Ett integrerat informationsförvaltningssystem måste skyndsamt införas genom användning och förbättring av tillgängliga resurser, särskilt SafeSeaNet. Kommissionen uppmanas att skyndsamt inrätta ett gräns- och sektorsöverskridande övervakningssystem för hela EU.

44.

Europaparlamentet är medvetet om faran med piratverksamhet på världshaven, särskilt i området runt Afrikas horn och i farvattnen utanför Somalias kust, och uppmanar samtliga rederier att samarbeta med myndighetsinitiativ som kan skydda dem mot sådan verksamhet, i linje med EU:s framgångsrika första insats till sjöss, Atalanta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka samarbetet dem emellan och inom FN i syfte att skydda såväl sjöfolk, fiskare och passagerare som själva flottan.

45.

Parlamentet påminner om att den globala strategin för bekämpning av piratverksamhet inte får begränsas till en internationell örlogsflotta, utan bör ingå i en helhetsplan för att främja fred och utveckling i det berörda området. Parlamentet noterar dessutom behovet av att fartygen fullt ut och på ett korrekt sätt tillämpar de åtgärder för självskydd som sjöfartsorganisationerna har antagit i form av god förvaltningspraxis, och som har godkänts av IMO.

46.

Europaparlamentet betonar att sjöfarten är en global näring, och att avtal företrädesvis bör ingås på global nivå. Parlamentet konstaterar att IMO är det lämpligaste forumet för detta och uppmanar medlemsstaterna att i högre grad anstränga sig för att omgående ratificera och genomföra de IMO-avtal som de har undertecknat.

47.

Europaparlamentet erkänner till fullo unionens roll vid införlivandet av internationella bestämmelser i unionsrätten samt vid genomförandet och stödjandet av sjöfartspolitiken, t.ex. via Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

48.

Europaparlamentet understryker behovet av att påskynda moderniseringen och utvidgningen av hamninfrastrukturens kapacitet med hänsyn till att mängden varor som transporteras sjövägen förväntas öka. Parlamentet påminner om att omfattande investeringar måste göras i detta syfte, och att investeringarna måste följa öppna och rättvisa finansieringsregler för att man ska kunna trygga en sund konkurrens mellan de europeiska hamnarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att regelverket i detta avseende är konsekvent.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till sitt meddelande om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 och denna resolution vid den kommande översynen av vitboken om transporter.

50.

Europaparlamentet efterfrågar en politik som främjar hamnarnas förbindelser med inlandet (inlandsterminaler och logistikplattformar) i överbelastade områden, och att denna politik integreras i översynen av de transeuropeiska transportnäten.

51.

Europaparlamentet betonar varvsindustrins ekonomiska och strategiska betydelse, eftersom den gör det möjligt att utveckla och använda ny fartygsteknik och bevara den viktiga europeiska yrkesskicklighet som behövs för att bygga nya fartygsgenerationer. Parlamentet efterlyser stödåtgärder till förmån för innovation, forskning och utveckling samt utbildning för att utveckla en konkurrenskraftig och innovativ europeisk varvsindustri.

52.

Europaparlamentet kräver att det i förbindelse med projekt för modernisering och utvidgning av hamnar blir obligatoriskt att anpassa passagerarterminaler och nya passagerarfartyg till personer med nedsatt rörlighet.

53.

Europaparlamentet välkomnar initiativet att utarbeta en kampanj för att främja bästa praxis för passagerar- och kryssningsfartyg i fråga om passagerarnas rättigheter.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid den nuvarande översynen av de transeuropeiska transportnäten ha rekommendationerna för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 i åtanke, särskilt när det gäller att effektivt integrera höghastighetsvattenvägar och transporter på inre vattenvägar, liksom nätverket av hamnar som i egenskap av knutpunkter är av intresse för EU.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en jämförbar strategi för transporter på inre vattenvägar i EU och samordna denna med den befintliga strategin för att främja en optimal transportkedja mellan transporter till havs och transporter på inre vattenvägar.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram den aviserade färdplanen med viktiga detaljer som tillägg till sitt meddelande.

57.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/16

A.

Det är av största vikt i vårt digitala samhälle att alla garanteras tillgång och får enklare tillgång till det europeiska kulturarvet och att man ser till att det främjas och bevaras för kommande generationer, både inom och utanför Europa.

B.

I samband med digitaliseringen av det europeiska kulturarvet måste vi få en europeisk kulturpolitik som visar på det offentliga engagemanget både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå till förmån för att bevara, respektera och främja den kulturella mångfalden.

C.

Det gemensamma europeiska kulturarvets rikedom och mångfald måste främjas och göras tillgängligt i största möjliga utsträckning, även utanför Europa, och medlemsstaterna och kulturinstitutionerna, i synnerhet biblioteken, spelar en viktig roll på detta område, på såväl nationell som regional och lokal nivå.

D.

Det europeiska kulturarvet består till stor del av verk som är allmängods, och i den digitala världen bör dessa verk i största möjliga utsträckning göras tillgängliga i högkvalitativa format.

E.

Tillgång till kulturellt material och utbildningsmaterial måste göras till en prioritet för att förbättra utbildnings- och levnadsstandarden.

F.

Det är viktigt att det införs gemensamma standarder för digitaliseringen av det europeiska kulturarvet. Många av de digitaliserade verk som för närvarande innehas av olika bibliotek har inte gjorts allmänt tillgängliga, eftersom de digitala formaten inte är inbördes kompatibla.

G.

Biblioteken är, tack vare sin personal, de institutioner som är bäst ägnade att övervaka och hantera digitaliseringen av verk.

H.

Ett europeiskt digitalt bibliotek bör inte bara vara en digitaliserad samling med verktyg för informationshantering utan bör snarare omfatta utvecklingen av en helhet av teknisk kapacitet och resurser för att skapa, forska och använda information.

I.

Det är viktigt att man tar hänsyn till den snabba utvecklingen av ny teknik och till de förändringar som detta medför på det kulturella området samt till befintliga digitaliseringsprojekt utanför Europa.

J.

Medlemsstaterna måste därför bemöda sig mera, samarbeta och införskaffa de medel som behövs för att kunna fortsätta bidra till Europeana och uppmuntra till att sådana bidrag ges, så att Europa kan inta en mer framträdande ställning i världen.

K.

Hittills har dock endast en mycket liten del av det europeiska kulturarvet digitaliserats, arbetet framskrider olika snabbt i de olika medlemsstaterna, och de offentliga medel som anslagits för den storskaliga digitaliseringen räcker inte till. Medlemsstaterna bör därför göra mer för att påskynda arbetet med digitaliseringen av offentliga och privata verk.

L.

Digitaliseringen av det europeiska kulturarvet och av vetenskapligt material gagnar också andra verksamhetsområden, i synnerhet utbildning, vetenskap, forskning, turism, företagarverksamhet, innovation och media.

M.

Digital teknik är dessutom ett fantastiskt verktyg som ger personer som stöter på hinder för sin tillgång till kulturen, och i synnerhet personer med funktionshinder, tillgång till det europeiska kulturarvet.

N.

Upphovsrättslagstiftningen skiljer sig dock kraftigt inom EU och den upphovsrättsliga statusen för en stor mängd verk är fortfarande oklar.

O.

Det krävs omedelbara insatser för att lösa problemet med det digitala svarta hålet beträffande material från 1900-talet och 2000-talet, som innebär att kulturellt värdefulla verk inte kan utnyttjas. I samband med lösningen är det viktigt att alla berörda parters intressen tillgodoses.

P.

Som anonyma verk bör sådana verk anses som är upphovsrättsligt skyddade och offentliggjorda, men där man inte, trots påvisat seriösa efterforskningar, kunnat ange eller återfinna en eller flera innehavare av upphovsrätt eller närstående rättigheter.

Q.

Det behövs mer information om vilka framsteg som gjorts i det arbete som utförs av stiftelsen för ett europeiskt digitalt bibliotek.

R.

Det behövs en ökad insyn i Europeiska unionens verksamhet.

1.

Europaparlamentet välkomnar öppnandet och utvecklingen av Europeana – det europeiska digitala biblioteket, museet och arkivet för högkvalitativt material – som en gemensam, direkt och flerspråkig portal till det europeiska kulturarvet.

2.

Europaparlamentet erinrar om att det europeiska digitala biblioteket bör ha till uppgift att skydda det europeiska kulturarvet, för att kommande generationer ska kunna skapa sig ett kollektivt europeiskt minne och för att inte de ömtåligaste dokumenten ska förstöras av upprepad användning.

3.

Europaparlamentet framhåller att det europeiska digitala biblioteket tjänar en demokratiserad kultur, eftersom det finns tillgängligt för alla på distans, och att det således gör det möjligt för en mycket bred allmänhet att få tillgång till sällsynta eller gamla dokument som ingår i det europeiska kulturarvet och som är svåra att komma åt, på grund av de krav som bevarandet av dem ställer.

4.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att Europeana blir en fullt utvecklad tjänst med ett flerspråkigt gränssnitt och semantiska webbfunktioner som bevarar den höga kvaliteten hos de verk och uppgifter som görs tillgängliga över världen.

5.

Europaparlamentet begär att Europeanas innehåll utökas med minst 15 miljoner digitaliserade verk av olika slag fram till 2015.

6.

Europaparlamentet beklagar djupt obalansen i bidrag till Europeanas innehåll från medlemsstaterna och uppmanar med kraft dem och andra kulturinstitutioner att samarbeta för att digitalisera verk och att fortsätta arbetet med att utarbeta digitaliseringsplaner på alla tänkbara nivåer, så att man undviker dubbelarbete och påskyndar digitaliseringen av kulturellt innehåll för att de uppställda målen ska kunna nås (10 miljoner dokument 2010).

7.

Europaparlamentet betonar att man måste försöka hitta sätt att få kulturinstitutionerna att efter utarbetandet av digitaliseringsplanerna ingå avtal med rättighetshavarna om att ställa verk till förfogande i flera länder, och att främja en konkurrenspräglad miljö tillsammans med nätbokhandlarna för att underlätta kulturarvets spridning i hela Europa.

8.

Europaparlamentet konstaterar att Frankrike ensamt har bidragit med 47 procent av det totala antalet digitaliserade objekt i Europeana fram till nu och att det därför är oerhört viktigt att ännu mer aktivt uppmuntra alla medlemsstater att tillgängliggöra bidrag från sina nationella bibliotek och kulturinstitutioner så alla européer får obegränsad tillgång till sitt kulturella arv.

9.

Europaparlamentet ber kommissionen att hjälpa till med att hitta sätt att uppmärksamma medlemsstaterna på att Europeanas användare söker efter viktiga verk som finns i deras nationella samlingar men inte på Europeana.

10.

Europaparlamentet framhåller digitaliseringens ekonomiska potential, eftersom digitaliseringen av kulturella tillgångar har en stor inverkan på ekonomin, särskilt kultursektorn, och stöttar den kunskapsbaserade ekonomin, men att man samtidigt måste komma ihåg att kulturföremål inte kan jämställas med andra ekonomiska varor och att de måste skyddas mot överdriven kommersialisering.

11.

Europaparlamentet betonar att Europeana bör göras till en av de främsta referenspunkterna för utbildning och forskning. Europeiska ungdomar skulle föras närmare ett kulturellt, litterärt och vetenskapligt arv och innehåll om Europeana integrerades på ett sammanhängande sätt i utbildningssystemen. Det skulle bli ett område för konvergens och bidra till interkulturell sammanhållning i EU.

12.

Europaparlamentet framhåller att användarvänlighet, i synnerhet översiktlighet och lättheten att hitta innehåll ska vara avgörande kriterier vid utformningen av portalen.

13.

Europaparlamentet understryker att man bör överväga att så fort som möjligt göra Europeana tillgängligt på alla offentliga språk, eftersom Europeana är till stor nytta för alla unionsmedborgare.

14.

Europaparlamentet påpekar att portalen bör ta hänsyn till behoven hos personer med funktionshinder, och att Europas kollektiva kunskap ska göras fullt tillgänglig för dessa personer. Parlamentet föreslår att kommissionen ser till att så mycket som möjligt av det digitaliserade innehållet tillhandahålls i speciella digitaliserade versioner, såsom intalade versioner, för personer med funktionshinder.

15.

Europaparlamentet understryker att alla måste ha lika tillgång till det gemensamma europeiska kulturarvet och uppmanar därför medlemsstaterna att ta bort EU-interna hinder för tillgång till vissa delar av innehållet på Europeana.

16.

Europaparlamentet betonar att det måste vara kostnadsfritt för enskilda personer och offentliga institutioner att komma åt Europeanaportalen och titta på dokument utan att ladda ner dem. Parlamentet understryker att Europeanaportalen ska ges möjlighet att ta ut avgifter för nedladdningar och utskrifter av allt material som är upphovsrättskyddat, och att sådana avgifter bör vara socialt acceptabla.

17.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att göra allt för att undvika att det uppstår en kunskapsklyfta mellan Europa och tredjeländer samt att se till att alla européer ges full tillgång till sitt kulturella arv i all dess mångfald och likaså underlätta hela världens tillgång till det.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta det arbete som inleddes av högnivågruppen, eftersom det bidrar till en gemensam vision för europeiska digitala bibliotek och stöder praktiska lösningar av centrala problem som påverkar den elektroniska tillgängligheten till kulturföremål.

19.

Europaparlamentet betonar att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att sprida information om Europeana på och utanför Internet bland den europeiska allmänheten, i synnerhet bland personer som är verksamma inom kulturen inom den privata sektorn och den offentliga sektorn samt utbildningssektorn.

20.

Europaparlamentet uppmuntrar innehållsleverantörerna att öka mängden av olika typer av innehåll till Europeana, särskilt ljud- och videofiler, med särskilt tonvikt på kulturyttringar från muntliga kulturer samt på de verk som är känsliga och riskerar att gå förlorade, och att samtidigt respektera immateriella rättigheter, i synnerhet författares och utövande konstnärers rättigheter. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att ideella rättigheter respekteras, av omsorg om verkets integritet, och att alla tänkbara avsteg måste undvikas (censuringrepp, ändringar av verk etc.).

21.

Europaparlamentet menar att yttrandefrihet och konstnärlig frihet är grundläggande värderingar. Parlamentet anser att kulturinstitutioner eller samlare inte ska bli föremål för granskning eller censur beträffande det europeiska kulturella, litterära eller vetenskapliga innehåll som man bidrar med till Europeana.

22.

Europaparlamentet är övertygat om att innehåll som är allmängods i den analoga världen bör förbli allmängods i den digitala miljön, även efter formbytet.

23.

Europaparlamentet erinrar om att den europeiska digitaliseringspolitiken bör ha som huvudsyfte att skydda det europeiska kulturarvet och att det därför måste finnas garantier för att digitaliseringen inte sker exklusivt, för att den inte ska leda till att det uppkommer ”nya rättigheter”, såsom obligatoriska avgifter för återanvändning av verk som är allmängods.

24.

Europaparlamentet erinrar om att Europeana måste kunna dra nytta av avtal som ingåtts inom ramen för offentlig-privata partnerskap med andra bibliotek och att dessa bibliotek följaktligen bör få en fysisk kopia av redan digitaliserade handlingar.

25.

Europaparlamentet erinrar om att de fysiska handlingarna för verk som är allmängods och som digitaliserats inom ramen för offentlig-privata partnerskap måste förbli den offentlig-privata institutionens egendom och att, om så inte låter sig göras, och medlemsstaternas kulturinstitutioner tvingas att inom ramen för ett offentligt-privat partnerskap ingå avtal, förenade med exklusivitetsklausuler, om digitalisering av verk som tillhör deras nationella kulturarv, måste det tillses, innan verken tillgängliggörs på Europeanaportalen, att de digitaliserade handlingarna verkligen blir institutionernas egendom när exklusivitetsklausulerna löpt ut.

26.

Europaparlamentet insisterar på att det digitala biblioteket inte får avvika från sitt huvudsyfte, nämligen att kunskapsspridningen på Internet inte får överlåtas åt privata och kommersiella företag, för att inte digitaliseringen av verken ska urarta till att det läggs beslag på det offentliga europeiska kulturarvet och allmängodset privatiseras.

27.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen uppmanar leverantörer av digitalt innehåll att certifiera webbplatser som det hänvisas till på Europeana.

28.

Europaparlamentet uppmanar de europeiska kulturinstitutioner som digitaliserar verk som ingår i allmängodset att göra verken tillgängliga via Europeana och inte begränsa tillgängligheten till det egna landets territorium.

29.

Europaparlamentet understryker att man måste hitta lösningar så att Europeana också kan erbjuda upphovsrättsligt skyddade verk, framför allt verk som inte längre finns i tryck och anonyma verk genom en sektorsvis genomgång, samtidigt som de immateriella rättigheterna respekteras och rättighetshavarnas legitima intressen bevaras. Parlamentet anser att lösningar som utvidgade kollektiva licensavtal eller annan kollektiv förvaltning av rättigheter bör understödjas.

30.

Parlamentet välkomnar att kommissionen inlett en debatt om upphovsrättslagstiftningen i EU, där man söker nå en balans mellan rättighetshavares rättigheter och konsumenträttigheter i en globalt sammanlänkad värld och mot bakgrund av den snabbt föränderliga verkligheten på Internet med ny teknik och nya sociala och kulturella vanor.

31.

Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna i samband med vidareutvecklingen av det upphovsrättsliga skyddet i Europa fastställer så enhetliga och heltäckande bestämmelser som möjligt så att inte digitaliseringsprocesserna i sig ger upphov till upphovsrätt av sitt eget slag. Parlamentet anser att man i samband med dessa diskussioner även bör tar upp frågan om huruvida man bör införa undantagsbestämmelser för offentliga institutioners digitaliseringar av anonyma verk.

32.

Europaparlamentet understryker betydelsen av anonyma verk – det vill säga upphovsrättsligt skyddade verk vilkas rättighetshavare är okända och inte kan hittas trots noggranna efterforskningar – och behovet av att exakt fastställa antalet och typen av anonyma verk, område för område, för att kunna hitta lämpliga lösningar.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med beaktande av dess meddelande av den 19 oktober 2009 om upphovsrätten i kunskapsekonomin lägga fram ett lagstiftningsförslag om digitalisering, bevarande och spridning av anonyma verk för att råda bot på den rättsliga osäkerheten på området, i linje med kraven på noggrann efterforskning och ersättning till rättighetshavarna.

34.

Europaparlamentet stöder kommissionens intention att inrätta ett enkelt och kostnadseffektivt rättighetsklareringssystem för digitaliseringen av publicerade verk och deras tillgänglighet på Internet i nära samarbete med alla berörda aktörer.

35.

Europaparlamentet välkomnar och stöder därför initiativ som Arrow-projektet (5), där rättighetshavare och biblioteksföreträdare samarbetar, i synnerhet eftersom dessa projekt försöker fastställa vilka rättighetshavarna är och deras rättigheter, samt att klarlägga verkens upphovsrättsliga status och även huruvida det rör sig om anonyma verk eller verk som inte längre finns i tryck.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en europeisk databas över anonyma verk, varvid anonyma verk ska förstås som skyddade verk vilkas rättighetshavare antingen är okända eller också inte kunnat påträffas trots påvisat seriösa efterforskningar, för att göra det möjligt att utbyta information om upphovsrätter och därmed sänka kostnaderna för de omfattande efterforskningarna efter rättighetshavare.

37.

Europaparlamentet förordar en lösning för digitalisering och spridning av anonyma verk som inbegriper hela Europa, och som inleds med att man noggrant definierar verken, inrättar gemensamma standarder (även vederbörliga efterforskningar för att spåra verkens ägare), och reder ut frågan om eventuellt upphovsrättligt intrång i samband med användningen av anonyma verk.

38.

Europaparlamentet understryker att man måste hitta en lösning för personligt material (skriftväxlingar, anteckningar, foton, filmer) som ingår i kulturinstitutionernas samlingar men som aldrig har offentliggjorts eller visats för allmänheten och som aktualiserar frågeställningar som rör skydd av privatlivet och ideella rättigheter.

39.

Europaparlamentet pekar på behovet av att utveckla tekniken för att säkerställa ett långsiktigt och hållbart digitalt bevarande, driftskompabilitet mellan de system som tillgängliggör innehållet, flerspråkig navigering och tillgång till innehåll liksom enhetliga standarder. Parlamentet välkomnar den fortsatta användningen av programvara med öppen källkod vid uppbyggnaden av Europeanas samlingar.

40.

Europaparlamentet föreslår kommissionen att backup-kopior av digitaliserat material som tillhandahålls av nationella institutioner eller privata partner förvaras på maskinvara som tillhör dessa institutioner eller partner.

41.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen tillsammans med partner inom den privata sektorn tar fram IT-lösningar – såsom skrivskyddade och kopieringsskyddade format – för upphovsrättsligt skyddat digitalt material som finns tillgängligt på Europeana och att det på dokumentfilens presentationssida finns en länk till innehållsleverantörens webbplats där dokumentet kan laddas ner på de villkor som leverantören anger.

42.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska insistera på att de digitaliserade arbetena ska ha ett standardiserat elektroniskt format för att de digitaliserade dokumenten garanterat ska vara kompatibla med onlinegränssnittet och med databasen.

43.

Europaparlamentet ber högnivåexpertgruppen undersöka möjligheterna att använda webb 2.0-tillämpningar i ett separat online-utrymme.

44.

Europaparlamentet understryker att det är ytterst viktigt att man tar fram en hållbar modell för finansiering och styrning så Europeana kan bevaras på lång sikt, och att de närmaste aktörerna har en oerhört viktig roll i arbetet med att inrätta en sådan styrelsemodell.

45.

Europaparlamentet betonar att man måste utveckla nya finansieringssätt för att möta de höga kostnaderna för digitalisering och tidspressen, t.ex. offentlig-privata partnerskap, förutsatt att dessa följer immaterialrättsliga bestämmelser och konkurrensreglerna, och samtidigt gynnar tillgången till verken via kulturinstitutionerna, så att biblioteken garanteras fri förfoganderätt, utan tidsbegränsningar, till de digitaliserade handlingarna.

46.

Europaparlamentet understryker att man på europeisk nivå måste ta ett samordnat grepp om villkoren för offentlig-privata partnerskap och att man grundligt måste utreda partnerskapsavtalen om digitaliseringsplaner med aktörer i den privata sektorn, särskilt vad gäller exklusivitetsklausulernas giltighetstid, indexeringen och hänvisningarna i sökmotorn till de digitala filer som biblioteken använder för eget bruk, tjänsternas kontinuitet, avtalens icke-konfidentiella karaktär och digitaliseringens kvalitet.

47.

Europaparlamentet understryker att digitaliseringen av nationalbibliotekens verk gjorts med skattebetalarnas medel och framhåller därför att partnerskapsavtalen mellan den offentliga och privata sektorn bör föreskriva att det exemplar av det verk som digitaliserats för bibliotekets räkning av den privata sektorn ska kunna indexeras av alla sökmotorer för att verket ska finnas åtkomligt på bibliotekets webbplats och inte bara på det privata partnerföretagets webbplats.

48.

Europaparlamentet erinrar om att privata partners medverkan vid digitaliseringen inte får leda till att det skapas privata monopol som skulle kunna hota den kulturella mångfalden och åsiktsmångfalden samt att det är en förutsättning för dessa privata företags medverkan att konkurrensreglerna respekteras.

49.

Europaparlamentet understryker att sponsring är ett intressant alternativ för Europeana i den mån vi med dess hjälp samtidigt både kan bekosta arbetet med digitaliseringen och hanteringen av upphovsrättsliga ersättningar för verk som inte längre finns i tryck, anonyma verk och upphovsrättsligt skyddade verk, liksom också lägga ut dem på Internet.

50.

Europaparlamentet betonar att en omfattande del av finansieringen bör utgöras av statliga bidrag, såsom bidrag från unionen, medlemsstaterna och kulturorganisationer och föreslår att Europeanas digitaliseringsprocess omfattas av Lissabonstrategin samt att programmet ges en egen budgetrubrik i nästa fleråriga budgetram.

51.

Europaparlamentet betonar att man endast genom en separat budgetrubrik kan skapa förutsättningar för att de tillgängliga medlen används med insyn och kostnadseffektivitet och i enlighet med målsättningarna.

52.

Europaparlamentet konstaterar att man hitintills avsatt endast 6,2 miljoner euro för Europeana för åren 2009–2011 inom ramen för eContentplus-programmet.

53.

Europaparlamentet kräver att man avsevärt ökar de tillgängliga medlen till Europeana i nästa fleråriga budgetram.

54.

Europaparlamentet påpekar att de juridiska hindren på EU-nivå måste undanröjas, så att biblioteken kan ansöka om EU-medel för digitaliseringsarbetet.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att lägga fram en årlig rapport inför Europaparlamentet om utgifterna för Europeana och vilka framsteg som görs.

56.

Europaparlamentet föreslår att det tillsammans med kommissionen ser över finansieringsarrangemangen för Europeana redan 2011, för att hitta en hållbar finansieringsmodell för projektet för 2013 och framåt. Parlamentet menar att en övergång till en offentlig-privat finansieringsstruktur skulle maximera webbplatsens potential.

57.

Europaparlamentet föreslår att man anordnar en finansierings- och marknadsföringskampanj under rubriken ”Delta i Europeana” för att öka medvetenheten kring frågan och dess betydelse samt rekommenderar att delar av de medel som avsatts för Europeana används till att sprida information om detta bibliotek med största möjliga mångfald av verk i så många former som möjligt (text, ljudupptagningar, video) till en så bred publik som möjligt.

58.

Europaparlamentet föreslår att kampanjen ”Delta i Europeana” marknadsförs på ett kreativt sätt och genomförs inom ramen för offentlig-privata partnerskap och sponsring som framför allt bör rikta sig till unga människor, t.ex. i samband med internationella idrottsevenemang eller också inom ramen för konstutställningar och tävlingar på kulturområdet.

59.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen lanserar en kampanj i medier och på Internet för att skapa intresse för Europeanaportalen, styra trafik från europeiska servrar till Europeanas källor som den främsta platsen för tillgång till uppgifter i digital form och uppmuntrar medlemsstaterna och kulturinstitutionerna att förse webbplatsen med innehåll. Parlamentet efterlyser samtidigt en särskild kampanj i medierna, som ska ta sikte på studenter och lärare på alla nivåer inom utbildningen och inrikta sig på hur Europeanas digitala resurser kan användas för utbildningsändamål.

60.

Europaparlamentet anser att en sådan kampanj påminner mycket om det slags åtgärder som redan utpekats som nödvändiga för att det ska gå att överbrygga den digitala klyfta som ännu i dag finns i Europa och på så sätt se till att alla personer, oavsett var de befinner sig, får tillgång till Europeana och annat innehåll och annan information på Internet och kan dra nytta av detta. Parlamentet föreslår att denna kampanj och framför allt Europeanas användningsmöjligheter i skolorna ska bygga på en insikt om att ökad tillgång till innehåll och information på Internet inte är något självändamål och därför måste åtföljas av initiativ som sporrar till kritisk analys av det innehåll och den information som finns utlagd där.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man låter informationskampanjer och liknande verksamhet för att öka medvetenheten om Europeana gå via de relevanta partnerorganisationerna i medlemsstaterna.

62.

Europaparlamentet välkomnar det pågående arbetet inom stiftelsen för ett europeiskt digitalt bibliotek med att underlätta formella överenskommelser mellan museer, arkiv, audiovisuella arkiv och bibliotek om samarbete kring leverans till och upprätthållande av den gemensamma Europeanaportalen.

63.

Europaparlamentet anser att kulturinstitutionerna måste fortsätta spela en central roll i en så demokratisk förvaltning som möjligt av Europeanaprojektet och uppmanar dem att arbeta tillsammans för att dubbelarbete vid digitaliseringen av verk ska kunna undvikas och resursanvändningen rationaliseras.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra projektförvaltningen och se till att det på nationell nivå utses en behörig myndighet med uppgift att sköta och övervaka arbetet med digitaliseringen, skapa ökad medvetenhet om Europeanaprojektet bland bibliotek och leverantörer av kulturellt material och samla in befintligt digitalt material direkt från leverantörer för att överföra det till en enda digital standard så att Europeanadatabasen omedelbart kan byggas ut med nytt innehåll. Parlamentet anser att man på längre sikt måste överväga att prioritera insamlingen av befintligt digitalt material som tagits fram som en del av projekt som medfinansierats av Europeiska unionen och lägga till detta material till det digitala Europeanabiblioteket.

65.

Europaparlamentet föreslår att det ordnas en offentlig anbudsinfordran för att så effektivt som möjligt samordna administrationen av Europeana, med klart definierade realistiska mål, samt att detta arbete vid behov ska utvärderas.

66.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska undersöka om det går att inrätta ett europeiskt organ med uppgift att samordna de nationella myndigheternas medverkan vid övervakningen av digitaliseringsarbetet, författarnas upphovsrättsliga ersättningar och andra frågor av relevans för Europeanaprojektet.

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/25

A.

Normer för djurhälsa är av avgörande betydelse för den europeiska animalieproduktionen, eftersom de har en allt större inverkan på djuruppfödningens konkurrenskraft.

B.

All samordning av skyddet av produktionsdjur inom Europeiska unionen bör åtföljas av en reglering av importen med hänsyn till samma mål, i syfte att undvika att EU:s producenter hamnar i en ofördelaktig situation på den europeiska marknaden.

C.

Varje aktivitet för djurens skydd och välfärd måste utgå från principen att djur är kännande varelser vars specifika behov måste beaktas. Djurskydd under detta århundrade är ett uttryck för humanitet och en utmaning för den europeiska civilisationen och kulturen.

D.

Målet för en djurskyddsstrategi måste vara att garantera att de höjda kostnaderna för djurskyddet beaktas i tillräcklig utsträckning. En långtgående djurskyddspolitik utan en europeisk och global dialog och utan aktiv upplysning och information i och utanför Europa om fördelarna med höga djurskyddskrav kan bara få begränsad framgång, särskilt om den utvecklas ensidigt av Europeiska unionen.

E.

För att ytterligare kunna utveckla djurskyddet i EU är det nödvändigt att öka forskningsinsatserna och införliva djurskyddet i alla relevanta konsekvensbedömningar samt engagera alla intressegrupper i beslutsprocessen. Att befintliga bestämmelser på alla nivåer är öppna, godtas och tillämpas på ett enhetligt sätt samt att efterlevnaden av dem övervakas, är en förutsättning för en framgångsrik djurskyddsstrategi i EU.

F.

EU har under de senaste åren infört en omfattande djurskyddslagstiftning och uppnått en av de högsta djurskyddsnivåerna i världen.

G.

I sin resolution från 2006 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att utarbeta en rapport om djurskyddspolitikens utveckling innan nästa handlingsplan läggs fram och att inkludera djurskyddet inom alla områden av sin internationella förhandlingsagenda.

H.

Redan år 2006 betonade Europaparlamentet vikten av bättre information till medborgarna om djurskydd och om de insatser som genomförs av våra producenter för att följa dessa regler.

I.

Djurskyddet bör inte försummas eftersom det kan utgöra en komparativ fördel för Europeiska unionen, under förutsättning att den på en öppen marknad säkerställer att all import av djur och kött från tredjeländer uppfyller samma krav på djurskydd som gäller inom Europeiska unionen.

J.

Vid utvärderingen och bedömningen av EU:s handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 måste Europeiska unionen åta sig att se till att djurskyddskraven erkänns i jordbruksdelen av nästa WTO-avtal, och att detta görs före det slutgiltiga undertecknandet av ett allmänt avtal.

K.

Det råder ett samband mellan djurskydd, djurhälsa och produktsäkerhet: en hög djurskyddsnivå från avel till slakt kan påverka produktsäkerheten och produktkvaliteten positivt.

L.

En viss konsumentgrupp godtar högre priser på produkter som uppfyller högre djurskyddskrav, medan en överlägsen majoritet av konsumenterna fortfarande väljer produkter med lägre pris.

M.

I sin ovan nämnda resolution från 2006 insisterade Europaparlamentet på att senaste teknik och vetenskap skulle ligga till grund för de regler, standarder och indikatorer som utformas. Parlamentet underströk vidare att också ekonomiska aspekter måste beaktas, eftersom i synnerhet höga djurskyddsnormer medför operativa, finansiella och administrativa kostnader för djuruppfödare inom EU. Rättvis konkurrens i förhållande till producenter utanför EU kan äventyras om ömsesidighetsprincipen inte respekteras.

N.

Vid bedömningen av EU:s handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006-2010 och före de första diskussionerna om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 måste Europeiska unionen anta en balanserad ståndpunkt om djurskydd, där hänsyn tas till de ekonomiska konsekvenserna i form av merkostnader för animalieproducenter, vilka ska vara kopplade till ett tillräckligt inkomststöd via prispolitiken och marknadspolitiken och/eller direktstöd.

O.

Det är absolut nödvändigt att djurskyddspolitiken inom EU åtföljs av en konsekvent handelspolitik som omfattar ett erkännande av att man, trots EU:s ansträngningar, inte tagit hänsyn till djurens välbefinnande vare sig i ramavtalet från juli 2004 eller i något annat viktigt dokument från Doharundan. Så länge de huvudsakliga handelspartner i WTO inte på ett grundläggande sätt förändrar sin hållning är det inte realistiskt att införa fler djurskyddskrav som på ett negativt sätt påverkar producenternas internationella konkurrenskraft.

P.

Med djurskydd menas vanligtvis resultatet av tillämpningen av krav och normer kopplade till djurs välbefinnande och hälsa, vilka är utformade för att möta deras inneboende artspecifika behov och långsiktiga behov av välbefinnande. Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) medger att följande hör till de grundläggande djurskyddskraven: mat och vatten, möjlighet till naturligt beteende och vård.

Q.

Enligt kommissionens meddelande ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” från oktober 2009 ”förekommer det ofta betydande obalanser i förhandlingsstyrkan mellan olika parter” och dessa obalanser ”inverkar negativt på konkurrenskraften i livsmedelsförsörjningskedjan eftersom mindre men effektiva aktörer kan tvingas att arbeta under mindre lönsamma förhållanden, vilket begränsar deras förmåga och incitament till att investera i förbättrad produktkvalitet och innovativa produktionsmetoder”.

R.

De nämnda kostnadsökningarna kan leda till att produktionen omlokaliseras till områden där djurskyddsnivån är lägre.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att i en flerårig handlingsplan för djurskydd fokusera på ett fåtal, centrala insatsområden och sedan verka på dessa områden.

2.

Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010, vilken för första gången omsätter protokollet om djurskydd och djurens välfärd, som finns bifogat till Amsterdamfördraget, i ett övergripande förhållningssätt när det gäller den fortsatta utvecklingen av djurskyddet inom EU.

3.

Europaparlamentet konstaterar att flertalet av de åtgärder som uppräknas i den nuvarande handlingsplanen har utförts på ett tillfredsställande sätt.

4.

Europaparlamentet konstaterar att handlingsplanen för 2006–2010 har lett till en positiv utveckling inom djurskyddet, men påpekar att EU:s djuruppfödare inte har haft nytta av sina ansträngningar på marknaderna och inom internationell handel, och vidhåller att detta bör betonas i nästa handlingsplan.

5.

Europaparlamentet uppskattar det arbete som lagts ner för att ta fram alternativ till djurförsök, men beklagar att det ännu inte har gjorts tillräckligt för att garantera att sådana alternativ används, om sådana finns, i enlighet med relevant EU-lagstiftning.

6.

Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar att inkludera icke-handelsrelaterade intressen, inklusive djurens välbefinnande, i bilaterala handelsavtal, men understryker att sådana icke-handelsrelaterade intressen måste främjas effektivt med hjälp av WTO.

7.

Europaparlamentet ber kommissionen att visa vilka framsteg som har uppnåtts inom ramen för WTO-förhandlingarna när det gäller erkännandet av icke-handelsrelaterade frågor däribland djurens välbefinnande, samt redogöra för i vilken mån djurens välbefinnande respektive djurskyddskrav beaktas i WTO-förhandlingarnas Doharunda.

8.

Europaparlamentet noterar med stor tillfredsställelse de framsteg som gjorts inom ramen för ”The Animal Welfare Quality Project” när det gäller ny vetenskap och kunskap om indikatorer för djurhälsa och djurs välbefinnande. Parlamentet konstaterar dock att det i projektet inte tas full hänsyn till främjandet i praktiken av användningen av dessa indikatorer.

9.

Europaparlamentet erkänner att det finns ett behov att följa upp befintliga regler för djurtransporter och se till att dessa tillämpas ordentligt i EU:s medlemsstater, särskilt frågan om att utveckla ett satellitsystem för att följa dessa transporter, och uppmanar bestämt kommissionen att under den tid som ännu kvarstår innan handlingsplanen löper ut fullgöra sina skyldigheter inom detta område och lägga fram den rapport som begärts av Europaparlamentet och som avses i artikel 32 i förordning (EG) nr 1/2005. Parlamentet begär att en analys av de ekonomiska konsekvenserna för djurhållningen genomförs innan nya regler, som bör grunda sig på vetenskapligt bevisade och objektiva indikatorer, införs.

10.

Europaparlamentet anser att det vore klokt att skapa incitament för regional uppfödning, marknadsföring och slakt av djur för att undvika långa djurtransporter av såväl avels- som slaktdjur.

11.

Europaparlamentet anser att djurparker spelar en viktig roll i fråga om att informera allmänheten om skyddet av vilda djur och deras välbefinnande, och menar att det är oroväckande att det råder brist på stringent kontroll av överensstämmelsen med rådets direktiv 1999/22/EG (4) om hållande av vilda djur i djurparker. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en undersökning om direktivets effektivitet och genomförandet av det i alla Europeiska unionens medlemsstater.

12.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har uppnåtts i fråga om djurhållningskraven för grisar, även om det fortfarande förekommer fall där kraven inte uppfylls. Parlamentet är emellertid bekymrat över att det för enstaka bestämmelser i direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning fortfarande saknas realistiska genomförandekoncept, trots att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) fastställt rekommendationer i detta avseende, och uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och de berörda sektorerna att identifiera de fall där kraven inte uppfylls och fastställa orsakerna till detta samt göra nödvändiga insatser för att öka efterlevnaden av detta direktiv.

13.

Europaparlamentet kräver likaledes att kommissionen garanterar att det förbud mot oinredda burar för värphöns, som träder ikraft 2012, respekteras fullt ut, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sektorn kan uppfylla denna förpliktelse och för att övervaka genomförandeprocessen i medlemsstaterna. Parlamentet vidhåller att importen av ägg till EU också måste uppfylla de produktionsvillkor som gäller för europeiska producenter.

14.

Europaparlamentet efterlyser ett EU-övergripande handelsförbud mot ägg som inte uppfyller de lagstadgade produktionsvillkoren.

15.

Europaparlamentet konstaterar att genomförandet av den befintliga handlingsplanen varit bristfälligt på flera punkter och understryker behovet av att garantera att befintliga regler genomförs innan nya regler utarbetas. Parlamentet visar inom ramen för detta på betydelsen av effektiva sanktioner i alla medlemsstater vid brott mot dessa regler.

16.

Europaparlamentet understryker behovet av att kommissionens egen utvärdering, som ska genomföras 2010, innehåller en grundlig analys av vad som har åstadkommits och de lärdomar som kan dras av eventuella brister.

17.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen under denna period inte har lagt fram någon klar kommunikationsstrategi om värdet på produkter som uppfyller djurskyddskraven och att man har nöjt sig med den rapport som lades fram i oktober 2009.

18.

Europaparlamentet erkänner att gemenskapen betraktar alla djur som kännande varelser (artikel 13 i fördraget). Parlamentet inser att åtgärderna hittills har inriktats på livsmedelsproducerande djur och att det finns ett behov av att föra in andra djurkategorier i handlingsplanen för 2011–2015.

19.

Europaparlamentet erinrar om att det redan i den ovan nämnda resolutionen från 2006 krävde att den nuvarande handlingsplanen skulle åtföljas av en ny, och uppmanar därför bestämt kommissionen att – på grundval av nya vetenskapliga rön och erfarenheter – lägga fram en rapport med en utvärdering av genomförandet av den nuvarande planen och situationen inom djurskyddspolitiken i EU, och därefter utarbeta en handlingsplan för djurskydd för perioden 2011–2015 med tanke på resultaten av ovan nämnda åtgärd.

20.

Europaparlamentet kräver att åtgärder vidtas för att snarast se till att befintlig lagstiftning genomförs för att få till stånd en harmonisering av kraven och lika villkor på den inre marknaden. Parlamentet rekommenderar att förslag till ny lagstiftning bedöms i förhållande till alternativet att fullständigt genomföra befintlig lagstiftning, i syfte att undvika onödigt dubbelarbete.

21.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen i sin utvärderingsrapport bland annat analyserar i vilken utsträckning den nuvarande handlingsplanen har tillgodosett det europeiska samhällets krav på djurskydd, systemets hållbarhet för europeiska producenter samt hur den inre marknadens funktion har påverkats sedan planen genomfördes.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa på effekterna av djurskyddskrav och att ta omfattande hänsyn till växelverkan mellan olika faktorer, som till exempel djurskydd, hållbarhet, djurhälsa, miljö, produktkvalitet och lönsamhet.

23.

Europaparlamentet konstaterar att artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har medfört en ny rättslig situation i och med att det i denna artikel föreskrivs att unionen och medlemsstaterna vid utformning och genomförande av unionens politik i fråga om jordbruk, fiskeri, transport, inre marknad, forskning och teknisk utveckling samt rymden fullt ut ska ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser samtidigt som unionen och medlemsstaterna ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor, särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv. Parlamentet anser att denna artikel omfattar alla produktionsdjur och djur i fångenskap, såsom livsmedelsproducerande djur, sällskapsdjur, cirkusdjur samt djur i djurparker och kringströvande djur, samtidigt som man måste ta hänsyn till att olika arter och levnadsförhållanden kräver olika behandling.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och på grundval av en konsekvensstudie och efter samråd med berörda parter, senast år 2014 presentera ett underbyggt förslag till allmän djurskyddslagstiftning för EU, vilken på grundval av tillgänglig vetenskap och beprövad erfarenhet ska bidra till en gemensam förståelse av djurskyddsbegreppet, de kostnader som sammanhänger med djurskyddet och de grundläggande villkor som gäller.

25.

Europaparlamentet anser att denna allmänna djurskyddslagstiftning, i enlighet med djurhälsolagen, måste innehålla lämpliga riktlinjer för ansvarsfull djurhållning, ett gemensamt system för kontroll och insamling av jämförbara data, utbildningskrav för dem som hanterar djur och en precisering av djurägarens, innehavarens eller skötarens särskilda ansvar. Alla dessa krav ska åtföljas av stödåtgärder till producenterna så att det kan garanteras att kraven kommer att uppfyllas på ett korrekt sätt.

26.

Europaparlamentet anser att europeisk djurskyddslagstiftning bör sätta en gemensam grundläggande nivå för djurskyddet i Europeiska unionen, vilket är förutsättningen för en fri och rättvis konkurrens på den inre marknaden för både inhemska produkter och produkter från tredjeländer. Parlamentet anser dock att medlemsstaterna och regionerna ska ha möjlighet att ge enskilda producenter eller grupper av producenter tillstånd att inrätta frivilliga system som är mer långtgående, om de inte snedvrider konkurrensen och om de säkerställer EU:s konkurrenskraft på den internationella marknaden.

27.

Europaparlamentet anser att importerade produkter ska uppfylla samma djurskydds- och djurhälsokrav som de som EU-producenter åläggs att följa.

28.

Europaparlamentet efterlyser ersättning till EU:s djuruppfödare för de högre produktionskostnader som är kopplade till högre djurskyddskrav. Parlamentet föreslår att finansieringen av djurskyddsåtgärder införlivas i de nya stödsystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken från 2013.

29.

Europaparlamentet anser också att information till medborgarna om den höga djurskyddsnivån i EU och om de insatser som de olika berörda sektorerna gör måste vara en nyckelfaktor i denna politik.

30.

Europaparlamentet anser att införandet av djurskyddsvillkor i internationella avtal är ett oumbärligt krav för att möjliggöra för våra producenter att konkurrera på en globaliserad marknad och för att förhindra att produktion omlokaliseras till regioner där nivån på djurskyddet är betydligt lägre och som därmed konkurrerar på ett otillbörligt sätt med vår modell.

31.

Europaparlamentet välkomnar diskussionen om olika möjligheter till djurskyddsmärkning i kommissionens ovan nämnda meddelande av den 28 oktober 2009. Parlamentet understryker dock nödvändigheten av att beakta dessa möjligheter inom en större ram, särskilt med hänsyn till att det förekommer olika märkningssystem för miljö, livsmedel och klimat. Parlamentet understryker att informationen till EU:s konsumenter i detta avseende måste utgå från en stadig och enhetlig vetenskaplig grund och vara helt förståelig för konsumenterna.

32.

Europaparlamentet förordar att den information som ska finnas på etiketten ska vara exakt och direkt och hänvisa till de höga djurskyddskrav som fastställts av EU. Parlamentet vidhåller att det bör vara kommissionens uppgift att se till att medborgarna får nödvändig information om det europeiska djurskyddssystemet, i syfte att garantera objektiv information.

33.

Europaparlamentet rekommenderar att man ser över djurskyddspolitikens samstämmighet med unionens övriga politik.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt utvärdera de eventuella konkurrensproblem som EU:s djurskyddskrav skapar för våra producenter och se över stödsystemen för producenterna i anslutning till tillämpningen av dessa krav.

35.

Europaparlamentet anser att det, innan någon ny lagstiftning utarbetas, är viktigt att först se till att de redan befintliga bestämmelserna tillämpas på ett tillfredsställande sätt, oavsett om de är allmänna eller specifika. Parlamentet nämner som exempel förbudet mot oinredda burar för höns, reglerna för svinhållning samt reglerna för djurtransporter och för uppfödning av gäss och ankor. Parlamentet betonar att ytterligare djurskyddsåtgärder bör anpassas till unionens övriga mål, såsom hållbar utveckling, särskilt hållbar animalieproduktion och animaliekonsumtion, skydd av miljö och biologisk mångfald, en strategi för att förbättra genomförandet av befintlig lagstiftning samt en enhetlig strategi för en snabbare övergång till forskning utan djurförsök.

36.

Europaparlamentet anser att det bör inrättas ett av EU samordnat nätverk för djurskydd, som lyder under befintliga gemenskapsinstitutioner eller institutioner i medlemsstaterna och vars verksamhet ska baseras på den allmänna djurskyddslagstiftning som föreslagits ovan. Parlamentet anser att man inom ramen för ett sådant nätverk bör utse en institution till samordnande organ, vars roll skulle vara att fullgöra de uppgifter som har tilldelats det ”centrala samordningsinstitut” som anges i kommissionens ovan nämnda meddelande av den 28 oktober 2009. Parlamentet anser vidare att ett sådant samordnande organ på inget sätt bör dubblera kommissionens eller andra byråers uppgifter, utan i stället bör ge stöd till kommissionen, medlemsstaterna, aktörer i livsmedelskedjan och medborgare i fråga om utbildning, bästa praxis samt information och konsumentupplysning, bedöma och yttra sig över framtida lagstiftnings- och policyförslag och deras inverkan på djurskyddet, utvärdera djurskyddskrav på grundval av senast tillgängliga kunskap samt samordna ett EU-system för förprövning av ny teknik.

37.

Europaparlamentet anser att djurens behov och hanteringen av dem bör kommuniceras i lämplig och seriös form på grundval av vetenskapliga rön. Parlamentet anser att ett europeiskt nätverk för referenscentrum bör arbeta med utbildning och kommunikation eftersom kunskapsförmedling grundad på standardiserade kvalitetskriterier är väsentlig för att kunna undvika extrema ståndpunkter.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utvärdera den kostnad som uppkommer för europeiska producenter genom djurskyddsåtgärderna, och att senast 2012 föreslå rekommendationer, riktlinjer och andra nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med de europeiska animalieproducenternas minskade konkurrenskraft.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga utbildningsåtgärder för att främja idén om skydd av djur och djurs välbefinnande.

40.

Europaparlamentet menar att syftet måste vara ett målinriktat kontrollsystem som grundar sig på riskanalyser där objektiva faktorer står i centrum, och medlemsstater med fler överträdelser än genomsnittet måste räkna med ökad kontroll.

41.

Europaparlamentet understryker att den obalans i livsmedelskedjan som beskrivs i kommissionens meddelande ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” ofta missgynnar de största producenterna. Parlamentet påminner om att stora producenter har begränsade möjligheter att investera till följd av de extra kostnader som denna situation medför.

42.

Europaparlamentet understryker att Europeiska unionens budget måste innehålla tillräckliga medel för att medge kontroller från kommissionens sida i detta avseende, stödja producenter när det är nödvändigt samt motverka minskad konkurrenskraft för producenter till följd av införandet av nya och föränderliga djurskyddskrav. Samtidigt bör man se till att kostnaderna för dessa krav inte påverkar det pris som jordbrukaren erhåller vid försäljningen av sina produkter.

43.

Europaparlamentet understryker att det krävs fortsatt förbättring och förstärkning av jordbrukssektorns konkurrenskraft genom främjande och uppfyllelse av gällande bestämmelser för djurskydd, och även i överensstämmelse med miljöskyddskrav.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att varje överträdelse av EU:s djurskyddsregler resulterar i kännbara och proportionerliga sanktioner, och att dessa sanktioner i varje enskilt fall åtföljs av omfattande vägledning och rådgivning från de behöriga myndigheternas sida samt av lämpliga korrigerande åtgärder.

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga förebyggande åtgärder för att förhindra överträdelser av djurskyddsprinciperna i framtiden.

46.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas kraftigt minskade användning av antibiotika efter det att EU införde ett förbud mot användning av antibiotika som tillväxtbefrämjande medel; sådan användning tillåts emellertid fortfarande i Förenta staterna och i vissa andra länder. Parlamentet förväntar sig dock att kommissionen och medlemsstaterna kommer att bemöta det tilltagande problemet med antibiotikaresistens hos djur på ett ansvarsfullt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in och analysera uppgifter om användningen av djurhälsoprodukter, inklusive antibiotika, för att säkra att sådana produkter används effektivt.

47.

Europaparlamentet efterlyser en utvärdering och vidareutveckling av ”The Animal Welfare Quality Project”, i synnerhet vad gäller förenklingen av verktyget och dess praktiska tillämpning.

48.

Europaparlamentet anser att det kommer att visa sig vara komplicerat att mäta indikatorer för djurhälsa på importerade produkter och understryker att dessa instrument, utan att ifrågasätta om de är användbara eller välgrundade, inte får ta sig uttryck i en snedvridning av konkurrensen som skadar EU:s producenter.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av slutrapporten från ”The Animal Welfare Quality Project” föreslå en försöksperiod för bedömning av djurskydd inom Europeiska unionen med den metodik som skapats i ”The Animal Welfare Quality Project”.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang bättre utnyttja de möjligheter till stöd för tillämpad forskning och djurskyddsrelevanta investeringar i innovation och modernisering som erbjuds genom Europeiska unionens medel för landsbygdsutveckling och sjunde ramprogrammet (2007–2013) för forskning. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas också till att göra större finansiella investeringar i forskning och utveckla ny teknik och nya metoder på djurskyddsområdet.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt bästa för att se till att OIE:s riktlinjer om djurskydd uppmuntrar till goda skyddskrav som i tillräcklig mån speglar de vetenskapliga beläggen på detta område.

52.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/33

A.

Klimatförändringarna, som är en följd av den historiska ackumuleringen av växthusgaser i atmosfären, är vetenskapligt belagda och kan få allvarliga konsekvenser för ekosystemen.

B.

Jordbruket berörs direkt eftersom det rör sig om en av de många ekonomiska verksamheter som förvaltar naturresurserna till gagn för mänskligheten.

C.

Klimatförändringarna utgör ett av de största hoten mot miljön, men är också ett socialt och ekonomiskt problem, med skördar som fluktuerar från ett år till ett annat, eftersom de är ytterst sårbara för de kraftigt växlande väderförhållandena. Detta påverkar indirekt alla ekonomiska sektorer, även om jordbrukssektorn är den som drabbas värst.

D.

Samtidigt som jordbruket är en av de främsta källorna till utsläppen av två betydande växthusgaser (dikväveoxid och metan), som släpps ut vid olika biologiska processer i samband med jordbruksproduktion och bidrar till klimatförändringarna, drabbas det hårt av de negativa konsekvenserna av dessa förändringar.

E.

Växthusgasutsläppen från jordbruket (medräknat avelssektorn) minskade med 20 procent mellan 1999 och 2007 i EU-27, och jordbrukets andel av växthusgasutsläppen inom EU minskade från 11 procent 1990 till 9,3 procent 2007, bland annat tack vare effektivare jordbruksmetoder inom EU, konstanta innovationer, tillämpning av ny teknik och en mer hållbar gödselanvändning samt de senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken.

F.

Jordbruket och skogsbruket är de ekonomiska sektorer som tack vare sin lagringsförmåga har bäst förutsättningar att fånga in koldioxid som härrör från människans aktiviteter, att bevara och lagra den i marken samt att binda den i växterna via fotosyntesen. Dessa sektorer kan således i hög grad bidra till att minska uppvärmningen.

G.

Klimatuppvärmningen har redan fått negativa konsekvenser för det europeiska jordbruket i form av minskade vattenresurser, bräckt vatten och allt fler fall av torka, ökenutbredning, kraftigt ökade regnmängder vintertid och fler fall av översvämningar i norr, hot mot låglänta kustområden till följd av havsnivåhöjningen och risk för försaltning, stormar och andra extrema väderfenomen, erosion och jordskred, större utbredning av skadeinsekter samt djur- och växtsjukdomar osv. Dessa fenomen beräknas bli allt vanligare och skulle kunna få allvarliga ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser för såväl jord- och skogsbruket som turismnäringen.

H.

Jordbrukssektorn kan både anpassa sig till och dämpa klimatförändringarna genom att lita till jordbrukarnas kunnande, en stark gemensam jordbrukspolitik och utveckling inom forskning och innovation, men det krävs betydande insatser med tanke på att det rör sig om naturliga processer som är svåra att kontrollera.

I.

Det europeiska jordbruket är en viktig arbetsgivare som bör skyddas och utvecklas.

J.

Jordbruket är avgörande för att upprätthålla sysselsättningsnivån i de europeiska landsbygdsområdena, bland annat med tanke på det breda utbud av tjänster som jordbrukarna kan erbjuda det övriga samhället.

K.

Jordbrukssektorn är direkt berörd av EU:s mål för utveckling av förnybara energikällor, och denna utveckling kan bidra avsevärt till att minska växthusgasutsläppen.

L.

Ett av huvudsyftena med EU:s jordbruk är att förse unionens befolkning med mat.

M.

EU bör inta en ledande roll i kampen mot den globala uppvärmningen.

1.

Europaparlamentet bekräftar att det europeiska jord- och skogsbruket kan bidra till de mål som EU fastställt för att minska den globala uppvärmningen genom att erbjuda lösningar och stöd för att begränsa och minska sina egna växthusgaser, främja koldioxidbindning i marken och utveckla produktion av förnybar och hållbar energi samt maximera fotosyntesen. För att detta ska bli möjligt behövs en ny typ av jordbruk för produktion av handelsvaror och icke handelsvaror som på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjar varje ekosystems potential och naturgivna möjligheter och förenar de ekonomiska, sociala och miljömässiga kraven samt kraven på djurskydd, i syfte att förbättra jordbrukets hållbarhet.

2.

Om jordbruket ska involveras mer aktivt i det globala arbetet för att begränsa klimatförändringarna anser Europaparlamentet att man måste se till att det europeiska jordbrukets och den europeiska livsmedelssektorns konkurrenskraft inte försämras gentemot omvärlden.

3.

Europaparlamentet anser att ekologiskt jordbruk, extensivt bete och integrerade produktionsmetoder är några av alternativen för en mer miljövänlig jordbruksproduktion, men framhåller att det också är nödvändigt att hitta lösningar som gör att det konventionella jordbruket, som omfattar huvuddelen av EU:s jordbruksareal, i betydande utsträckning kan bidra till en hållbar miljöförvaltning.

4.

Europaparlamentet är medvetet om att innovation på ett avsevärt sätt kan bidra till att minska jordbrukets inverkan på klimatförändringarna och dess miljöpåverkan.

5.

Europaparlamentet efterfrågar i synnerhet en framtida gemensam jordbrukspolitik som genom informationsåtgärder, utbildning och incitament främjar metoder som förbättrar jordbrukets kapacitet och potential att minska sina växthusgasutsläpp och som ökar upptagningen av kol, t.ex. genom

6.

Europaparlamentet understryker att dessa jordbruksmetoder, som i stor utsträckning respekterar den naturliga miljön, även har positiva effekter för den biologiska mångfalden, markkvaliteten, vattenretentionsförmågan och bekämpandet av erosion och föroreningar, och att strävan att dämpa jordbruksverksamhetens inverkan på klimatet är en av de ”kollektiva nyttigheter” som jordbruket bidrar med.

7.

Europaparlamentet efterlyser en gemensam europeisk skogsbrukspolitik för att främja en hållbar skogsförvaltning och skogsproduktion och för att bättre tillvarata skogsbrukssektorns bidrag och dess ekonomiska utveckling, eftersom skogsbrukssektorn är den sektor som bidrar mest till bindningen av kol. Detta bör göras med strikt hänsyn till olika regionala förutsättningar för skogsbruk, eftersom skogsmiljöer i norra och södra Europa har olika möjligheter och står inför olika hot.

8.

Europaparlamentet påpekar att skog också i stor utsträckning bidrar till en effektiv vattenförvaltning. Medlemsstaterna måste därför uppmuntras att använda skogsförvaltningsmetoder som minskar skillnaderna i vattenmängd mellan perioder av torka och översvämning och därmed de negativa effekterna av torka och översvämning för jordbruk, energiproduktion och befolkning.

9.

Europaparlamentet rekommenderar att man stärker de politiska strategierna för bergsområdena, med tanke på att bete och djurhållning har en särskild betydelse när det gäller att begränsa klimatförändringarna, främja anpassningen och minska sårbarheten, särskilt genom korrekt förvaltning av betesmarkerna.

10.

Europaparlamentet efterlyser strategier som förebygger och begränsar de negativa konsekvenserna för det europeiska jordbruket och som omfattar följande:

11.

Europaparlamentet understryker att utsläppen av dikväveoxid kan minskas genom en effektivare användning av kvävegödsel (precisionsjordbruk) och att gödsling med restmassa från biogasproduktion ger möjlighet till organisk precisionsgödsling och därigenom en sänkning av utsläppen.

12.

Europaparlamentet efterfrågar förstärkt forskning om djurfoder och urval av avelsdjur i syfte att minska utsläppen av metan, med kravet att dessa begränsande åtgärder inte antas om de utgör en fara för djurens hälsa eller välbefinnande. Dessutom bör det inrättas ett program som gör det möjligt för EU att minska sitt beroende av importerade växtproteiner till djurfoder samt ett informationsprogram för att upplysa konsumenterna om vilka följder deras köpbeteende och matvanor har för klimatet.

13.

Europaparlamentet efterlyser dessutom mer och snabbare forskning om växtsorter och deras förädling i syfte att stärka grödorna mot nya klimatförhållanden och för att förbereda växtförädlingssektorn på effekterna av och utmaningarna med klimatförändringar, särskilt vad gäller livsmedelsförsörjningen, genom att kräva att råmaterial av lämplig kvantitet och kvalitet bevaras. Parlamentet anser att forskningen i första hand bör vara inriktad på växtsorter som tål vattenbrist och mycket höga temperaturer samt odlingstekniker som är lämpliga i sammanhanget. Dessa sorter och tekniker utgör ett lönsamt alternativ till de kostsamma och ineffektiva bevattningssystem som används i vissa områden och har även den fördelen att de tas emot mer positivt av lokalbefolkningen.

14.

Europaparlamentet understryker att en optimerad lagring och spridning av organisk gödsel samt behandling av sådan gödsel i rötningsanläggningar i dagsläget utgör de mest lovande teknikerna för att minska utsläppen av metan och minska beroendet av kvävehaltigt konstgödsel (samtidigt som det är en källa till förnybar energi), särskilt i regioner med intensiv boskapsuppfödning. Denna biogas bidrar till att göra jordbruket självförsörjande på energi.

15.

I detta sammanhang betonar Europaparlamentet att rötrester av gödsel måste kunna användas som ersättning för konstgödsel vid produktion av biogas utan att klassificeras som stallgödsel, varvid användningen av konstgödsel kan minskas ytterligare.

16.

Europaparlamentet kräver att arbetet med att förenkla de administrativa förfarandena samt olika forsknings- och utvecklingsinsatser påskyndas så att biomassa från jordbruken (avfall från jordbruk eller skogsbruk) och biogas från djuruppfödning samt andra hållbara biodrivmedel kan användas och främjas, förutsatt att dessa insatser inte inkräktar på livsmedelsförsörjningen.

17.

Europaparlamentet betonar att hållbarhetsprincipen ska tillämpas vid användningen av biomassa och att man därmed även bör se till att biomassan används så nära den plats där jordbruksråvaran produceras som möjligt, vilket skulle minska den energiförlust som transporterna orsakar.

18.

Europaparlamentet påpekar att användningen av biomassa för uppvärmning kan minska klimatförändringarnas skadliga effekter betydligt, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att anslå medel till landsbygdsutveckling till de offentliga inrättningar på landsbygden som övergår till uppvärmningssystem baserade på bioenergi.

19.

Europaparlamentet understryker att en ökad användning av informations- och kommunikationsteknik skulle kunna förbättra övervakningen av flera produktionsfaser samt styrningen av dessa, så att produktionen ökar i förhållande till användningen av produktionsmedel, samtidigt som utsläppen av växthusgaser och energiförbrukningen minskar. Parlamentet understryker samtidigt att det är av avgörande betydelse, både för ett miljömässigt mer hållbart jordbruk och för att denna sektor ska kunna stärka sin konkurrenskraft, med en mer omfattande användning av informations- och kommunikationsteknik, en integrering av politik för utbildning av jordbrukare i nya tekniker samt främjande av innovation och entreprenörskap hos framför allt unga jordbrukare.

20.

Europaparlamentet understryker att EU är den största importören av jordbruksprodukter. Dessa produkter medför högre koldioxidkostnader än den europeiska produktionen, eftersom miljökraven ofta är lägre i tredjeländer och på grund av de långa transportavstånden och avskogningen. Parlamentet anser mot bakgrund av detta att det är viktigt att med hjälp av en riktad kommunikationsstrategi informera konsumenterna om fördelarna med en hälsosam och balanserad kost bestående av högkvalitativa, regionala produkter i säsong som kommer från ett effektivt och ytterst produktivt jordbruk och vars koldioxidavtryck skiljer sig från importerade produkter. Parlamentet anser också att de europeiska jordbrukarna måste ges skälig ersättning för sina insatser att minska utsläppen och främja en diversifiering av den lokala produktionen (särskilt utvecklingen av växtproteiner i EU).

21.

Europaparlamentet ställer sig i detta sammanhang bakom en frivillig EU-ursprungsmärkning för produkter som helt och hållet härrör från EU.

22.

Europaparlamentet kräver att det införs effektiva mekanismer för kontroll av import från tredjeland, och förordar fullständig ömsesidighet mellan de krav som EU:s producenter måste följa för att bekämpa klimatförändringarna och de krav som ställs på importerade produkter från tredjeländer, i syfte att undvika att europeiska produkter tappar konkurrenskraft.

23.

Europaparlamentet anser att EU bör göra en förnyad satsning på politiken för jordbruks- och skogsbruksutveckling, i syfte att bidra till spridningen av nya metoder och gynna utvecklingen av hållbara jordbruk i världen.

24.

Europaparlamentet understryker att det europeiska jordbruket håller på att anpassa sig och att det måste fortsätta att anpassa sig till de pågående klimatförändringarna samt förbereda sig på de följder som dessa kommer att få för en rad regioner i EU.

25.

Europaparlamentet anser i detta sammanhang att EU måste utarbeta en enhetlig strategi för att anpassa jordbruket till de två former av klimatstörningar som väntas, nämligen

26.

Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste inriktas på en mer hållbar och effektiv resursförvaltning och att hänsyn måste tas till detta i den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste dessutom främja

27.

Europaparlamentet betonar att det kan bli nödvändigt att återinföra vattenförvaltning i områden som tidigare drabbats av översvämningar på grund av ofördelaktiga lokala förhållanden och som senare dränerats, men också att se över regleringen av vattendragen, återställa översvämningsområden, såvida detta är möjligt, och återplantera skog i dessa områden.

28.

Europaparlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken bör bidra till en mer hållbar jordbrukspolitik, samtidigt som det är viktigt att öka avkastningen och ha i åtanke att den globala uppvärmningen kan komma att äventyra produktionskapaciteten och livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, inklusive i Europa.

29.

Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste erbjuda de lokala myndigheterna i medlemsstaterna incitament för att vidta åtgärder i syfte att

30.

Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna drabbar jordbruket på ett direkt och oproportionerligt ogynnsamt sätt och att det därför är rätt att prioritera jordbruket då åtgärder för att bromsa följderna av klimatförändringarna utarbetas.

31.

Europaparlamentet anser att de ”nya utmaningar” som identifierats i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. klimatförändringarna, hushållningen med vatten, de förnybara energiformerna och den biologiska mångfalden, bör upprepas, och att respekt för och förbättring av markens kvalitet och dess funktioner (kolbindning, förmåga att hålla kvar vatten och mineralämnen, biologiskt liv osv.) också bör läggas till dessa utmaningar, eftersom detta är stora frågor som kommer att påverka kommande generationer. Dessa utmaningar bör således beaktas ytterligare i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

32.

Europaparlamentet konstaterar att det nuvarande systemet med tvärvillkor, som är utformat för att säkerställa att jordbruksproducenter uppfyller mycket höga djurskydds-, djurhälso- och miljöskyddsnormer, har varit problematiskt för jordbrukarna och att det, i sin nuvarande utformning, kanske inte har varit den bästa metoden för att nå de önskade resultaten. Parlamentet anser att man i samband med den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör lägga större vikt vid mera hållbara och effektiva produktionsmodeller, varvid hänsyn bör tas till att sådana modeller behöver offentlig finansiering för att göra det möjligt för jordbrukarna att täcka de merkostnader som är förknippade med tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter (t.ex. underhåll av landsbygdsområden, bevarande av den biologiska mångfalden, kolbindning och tryggad livsmedelsförsörjning).

33.

Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste införa världsledande miljöskyddskrav. Parlamentet påpekar att detta kommer att medföra en kostnadsnivå som man inte kan få igen från marknaden, men som delvis kan ses som tillhandahållande av varor av allmänt intresse, och att europeiska producenter kommer att behöva skydd mot konkurrensen från tredjeländer som inte uppfyller EU:s miljökrav.

34.

Europaparlamentet anser att EU, till följd av klimatförändringarna, måste anpassa sin jordbrukspolitik till dessa förändringar. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att i sitt kommande meddelande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 främja en mer hållbar och effektiv jordbruksmodell som är i linje med samtliga mål i den gemensamma jordbrukspolitiken och som är inriktad på tillräcklig livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel samt hållbarhet. En sådan modell måste bygga på ett rimligt och legitimt stödsystem för jordbrukare och måste också stärka jordbrukaryrket.

35.

Om det europeiska jordbruket i framtiden ska kunna bidra till livsmedelssäkerhet och klimatskydd anser Europaparlamentet att man måste se till att upprätthålla en långtgående och omfattande gemensam jordbrukspolitik, som i synnerhet integrerar systemet för direktstöd som finansieras genom EU:s budget och förenklade och rättvisare betalningar i hela EU.

36.

Europaparlamentet understryker vikten av att skapa och permanent garantera en grund för utveckling av alternativa ekonomiska verksamheter, som stegvis kommer att minska lokalsamhällenas beroende av dels jordbruksproduktion som regelbundet drabbas av torka, dels naturresurser. Parlamentet anser att tillgången till EU-finansiering är avgörande för att garantera att det skapas förutsättningar för utveckling av alternativa ekonomiska verksamheter.

37.

Europaparlamentet understryker vikten av att främja integrerade planeringsmetoder för att utveckla landsbygdsområden utifrån lokala behov genom att införa principer som bygger på en optimering av markanvändningen, så att marknaden för lokalt producerade varor och lokala tjänster kan anpassas till de ändrade miljöförhållandena (utdragna torkperioder, jordskred, översvämningar osv.).

38.

Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att återigen försöka finna nya stödsystem som främjar jordbrukets bidrag till att minska koldioxidutsläppen, såsom bindning av kol i marken och biomassa från jordbruk, och som gynnar en jordbruksmarksanvändning som inverkar positivt på klimatförändringarna.

39.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att kommissionen korrekt beräknar kostnaderna för att anpassa jordbruket till klimatförändringarna.

40.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka och anpassa risk- och krishanteringsinstrumenten till den ökande volatiliteten på marknaderna och till klimatrisker.

41.

Europaparlamentet understryker, med tanke på klimatförändringarnas omfattning och det stora behovet av investeringar, att jord- och skogsbruket måste tillämpa mer hållbara produktionsmetoder och att den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbli effektiv och få en budget som är avpassad för detta för perioden efter 2013. Vidare anser parlamentet att det behövs ytterligare finansiella resurser som omsätts i incitament för spridning av moderna och innovativa tekniker och system som kan ta fram konkreta resultat i form av begränsnings- och anpassningsåtgärder inom jordbrukets olika sektorer.

42.

Även om den gemensamma jordbrukspolitiken inte är någon europeisk klimatpolitik anser Europaparlamentet att den ändå kan ligga till grund för införandet av effektiva instrument och incitament för att bekämpa klimatförändringarna, och menar att man bör hålla detta i minnet när EU:s framtida budget diskuteras.

43.

Europaparlamentet anser att EU måste bevara sin ledande ställning i kampen mot klimatförändringarna, och att denna kamp inte får nedprioriteras till följd av dagens ekonomiska svårigheter.

44.

Europaparlamentet understryker att EU behöver utvecklings- och finansieringsåtgärder inom jordbruket som garanterar säkra och högkvalitativa livsmedel.

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/40

A.

Med 54 procent klassificeras mer än hälften av jordbruksarealen i EU som område med svårigheter.

B.

Varje medlemsstat har områden med svårigheter, om än i olika omfattning.

C.

Bergsregioner (inklusive arktiska regioner norr om den 62:a breddgraden som likställs med bergsregioner) utgör cirka 16 procent av jordbruksarealen, medan över 35 procent av jordbruksarealen klassificeras som ”andra mindre gynnade områden”.

D.

Dessa ”andra mindre gynnade områden” klassificerades utifrån en rad kriterier som enligt Europeiska revisionsrätten kan utgöra en källa till ojämlik behandling (1).

E.

Endast en liten del av företagen i dessa områden får stöd, och storleken på stödet varierar kraftigt (2).

F.

För bergsområden och områden med särskilda svårigheter – som definieras enligt artikel 50.2 (bergsområden) respektive artikel 50.3 b i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) – finns klara och tydliga kriterier, vilket medför att dessa områden varken blev föremål för kritik från Europeiska revisionsrätten eller berörs av föreliggande meddelande från kommissionen.

G.

Den speciella situationen i de yttersta randområdena förutsätter särskilda tillvägagångssätt.

H.

Stödet till de mindre gynnade områdena utgör en viktig del i den så kallade andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. landsbygdsutvecklingspolitiken, vilket innebär att varken regionalpolitiska mål eller frågan om omfördelning av EJFLU-medlen bör vara centrala i debatten.

I.

När lagstiftningen om stödet till mindre gynnade områden ändrades och förordning (EG) nr 1698/2005 antogs, avskaffades den tidigare kategorin ”andra mindre gynnade områden” och de stödberättigade områdena betecknades som områden med ”naturbetingade svårigheter”.

J.

Genom reformen 2005 har de socioekonomiska kriterier som tidigare åberopades av vissa medlemsstater inte längre fått tillämpas som främsta kriterier för områden med ”naturbetingade svårigheter”, men dessa kriterier har fortsatt kunnat tillämpas som definition för områden med ”särskilda svårigheter”, vilka kan få stöd enligt artikel 50.3 b i förordning (EG) nr 1698/2005.

K.

Vid utformningen av sina nationella och regionala program för landsbygdens utveckling har medlemsstaterna stort utrymme att ta fram ett balanserat åtgärdspaket som är anpassat till deras specifika regionala situation. Det åligger medlemsstaterna att inkludera lämpliga stödåtgärder för regioner med svårigheter i sina program.

L.

Det kan visa sig att de åtta föreslagna biologisk-fysiska kriterierna inte är tillräckliga och att det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent av ytan kanske inte alltid är lämpligt för att fastställa faktiska svårigheter på ett sätt som tar hänsyn till den stora mångfalden i EU:s landsbygdsområden. Den gröda som odlas, kombinationen av jordtyper, markens fuktighet och klimatförhållandena är en del av de övriga faktorer som också har betydelse för att fastställa de faktiska svårigheterna inom ett visst område.

1.

Europaparlamentet understryker betydelsen av ett skäligt ekonomiskt stöd till de områden som har svårigheter. Detta är ett oumbärligt verktyg för att säkerställa tillhandahållandet av värdefulla allmänna tjänster, såsom ett fortsatt brukande av jorden och bevarande av kulturlandskapet i dessa regioner. Parlamentet betonar att just de områden som har svårigheter ofta har ett stort värde som kulturlandskap och för att bevara den biologiska mångfalden, skapa miljöfördelar samt främja sysselsättningen på landsbygden och livskraften i landsbygdssamhällena.

2.

Europaparlamentet är medvetet om att mindre gynnade områden på grund av sin särskilda ställning har stor betydelse för att skapa miljöfördelar och bevara landskapet. Parlamentet betonar att utbetalningar inom denna åtgärd ska syfta till att uppnå dessa mål.

3.

Europaparlamentet betonar att artikel 158 i EG-fördraget om sammanhållningspolitiken, i dess ändrade form enligt Lissabonfördraget, ägnar särskild uppmärksamhet åt områden med naturbetingade svårigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande strategi som syftar till att avskaffa skillnaderna mellan medlemsstaterna avseende hur dessa områden behandlas och som främjar en integrerad strategi där man tar hänsyn till särskilda nationella och regionala särdrag.

4.

Europaparlamentet betonar att stödet till de områden som har naturbetingade svårigheter framför allt syftar till att garantera att ett effektivt och mångfunktionellt jordbruk bevaras på ett heltäckande och hållbart sätt, och att landsbygden därmed bevaras som ett livskraftigt ekonomiskt område och ställe att bo på.

5.

Europaparlamentet understryker att bruket av jorden i dessa områden med svårigheter inte enbart syftar till att producera högkvalitativa livsmedel utan också bidrar till områdenas totala ekonomiska utveckling samt ökad livskvalitet och demografisk och social stabilitet.

6.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att även beakta de sociala effekterna av de nya klassificeringarna av områden med naturbetingade svårigheter.

7.

Europaparlamentet påpekar att stödet till regioner med svårigheter, till skillnad från miljöåtgärder på jordbruksområdet, inte får kopplas till några specifika krav, utöver tvärvillkoren, på hur jorden brukas. Parlamentet påminner om att systemet med mindre gynnade områden i princip måste erbjuda kompensation för de jordbrukare som även är markägare och som arbetar inom områden med betydande naturbetingande svårigheter som marknaden som sådan inte kompenserar för.

8.

Europaparlamentet betonar dock att utbetalningar till mindre gynnade områden måste förenas med krav på att jorden brukas aktivt, det vill säga för livsmedelsproduktion eller verksamhet som är direkt kopplad till livsmedelsproduktion.

9.

Europaparlamentet anser att de åtta biologisk-fysiska kriterier, som kommissionen har föreslagit för att avgränsa områden med naturbetingade svårigheter, i princip skulle kunna vara lämpliga till viss del. Parlamentet betonar emellertid att kriterierna inte kan tillämpas i samtliga fall för objektiv avgränsning av områden med naturbetingade svårigheter.

10.

Europaparlamentet anser samtidigt att strikta och enbart biologisk-fysiska kriterier kanske inte är lämpliga för alla delar av Europa, och kan få oavsiktliga effekter när det gäller att avgöra vilka områden som ska godkännas. Parlamentet rekommenderar därför att man återigen objektivt ser över behovet av socioekonomiska kriterier, såsom avstånd till marknaden, brist på tjänster och avfolkning.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att beakta alla de synpunkter som har kommit fram under samrådet med medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och jordbruksorganisationer om hur områden med naturbetingande svårigheter ska definieras.

12.

Europaparlamentet konstaterar att man i synnerhet skulle kunna införa ”isolering” som ett geografiskt kriterium för att lösa problemet med de särskilda naturbetingade svårigheter som härrör från avstånd till marknaden, avlägsenhet och begränsad tillgång till tjänster.

13.

Europaparlamentet anser att definitionen av kriteriet ”markvattenförhållanden” bör ses över, så att det tar bättre hänsyn till de varierande jordbruks- och klimatvillkoren i unionens olika medlemsstater.

14.

Europaparlamentet konstaterar att de begränsningar som våt, obrukbar mark medför förutsätter ett kriterium som omfattar antal dagar då jorden kan brukas. På så sätt kan man enligt parlamentet ta hänsyn till växelverkan mellan olika jordtyper och klimatet (till exempel för att på lämpligt sätt återge de problem som ett maritimt klimat medför).

15.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta sina undersökningar och analyser för att eventuellt införa ytterligare kriterier till det nya systemet för ersättning till mindre gynnade områden, och på så sätt ytterligare anpassa sina förslag till de praktiska svårigheter som jordbrukare möter, för att bygga upp stabila kriterier som kan vara lämpliga på lång sikt.

16.

Europaparlamentet understryker dock att för att dessa kriterier i praktiken ska kunna tillämpas och realistiska tröskelvärden fastställas måste medlemsstaterna presentera de nödvändiga biologisk-fysiska uppgifterna med tillräcklig noggrannhet för naturområdena. Parlamentet stödjer därför de praktiska test av de föreslagna kriterierna som kommissionen har påbörjat, och kräver att de detaljerade kartor som medlemsstaterna ska ta fram också används för att anpassa gränsvärdena för de kriterier som tillämpas för att avgränsa områden med naturbetingade svårigheter och det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent på medlemsstats- eller regionnivå till de verkliga naturförhållandena.

17.

Europaparlamentet betonar framför allt att man eventuellt bör ta hänsyn till de antagna kriteriernas sammanlagda effekt för att på ett praktiskt sätt kunna beakta växelverkan mellan flera olika faktorer som spelar in. Detta skulle enligt parlamentet kunna göra det möjligt för de missgynnade områden som har två eller flera naturbetingade svårigheter att klassificeras som mindre gynnade områden, även om de enskilda kriterierna inte skulle medföra en sådan klassificering var för sig.

18.

Europaparlamentet betonar att man inte kan ta slutgiltig ställning till vilken grundläggande territoriell enhet som ska väljas och till de kriterier och tröskelvärlden som kommissionen har lagt fram förrän detaljerade kartor från alla medlemsstater föreligger. Parlamentet betonar att utan resultat från sådana simuleringar måste det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent och de tröskelvärden som fastställer själva kriterierna ses med stor försiktighet, och att en objektiv och lämplig justering av dem endast kan göras när de nationella kartorna finns tillgängliga. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att i tid undersöka simuleringsresultaten och på grundval av detta utan dröjsmål utarbeta ett detaljerat meddelande till Europaparlamentet och rådet om avgränsning av områden med naturbetingade svårigheter.

19.

Europaparlamentet betonar att när den slutgiltiga kartan över andra mindre gynnade områden upprättas bör man även använda objektiva nationella kriterier för att kunna anpassa definitionen av områdena till de olika specifika förhållandena i respektive land. Parlamentet anser att denna anpassning måste ge möjlighet till insyn.

20.

Europaparlamentet anser att kriterierna för stöd till områden med naturbetingande svårigheter delvis måste justeras frivilligt på nationell nivå för att de ska kunna omfatta särskilda geografiska situationer där de naturbetingade svårigheterna har utjämnats genom mänskliga ingrepp. Parlamentet betonar dock att när markens kvalitet har förbättras måste man även beakta de löpande underhållskostnaderna för till exempel dränering och bevattning. Parlamentet föreslår att även företagsekonomiska uppgifter (såsom företagens inkomst och markens produktivitet) inkluderas i detta, men betonar samtidigt att beslut om en justering av de kriterier som ska tillämpas måste fattas av medlemsstaterna, eftersom många av dem redan har utvecklat ett lämpligt och välfungerande differentieringssystem som bör bevaras.

21.

Europaparlamentet anser att de nya kriterierna kan komma att utesluta vissa områden med naturliga svårigheter som för närvarande får stöd. Parlamentet påpekar att en lämplig utfasningsperiod bör definieras så att de berörda regionerna kan anpassa sig till den nya situationen.

22.

Europaparlamentet understryker att de områden som har använt olika jordbrukstekniska lösningar för att överbrygga naturbetingade svårigheter inte bör uteslutas permanent, i synnerhet inte om de fortfarande har en låg jordbruksinkomst eller mycket få produktionsalternativ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att dessa områden får en smidig övergång.

23.

Europaparlamentet uppmanar till att tekniska förfaranden som är avsedda att uppväga naturbetingade svårigheter inte enbart inriktas på kortsiktiga fördelar utan även blir föremål för en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling.

24.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna har ett ansvar att objektivt utse områden med naturbetingade svårigheter och att utforma balanserade program för att utveckla landsbygden. Parlamentet understryker att regionala och lokala myndigheter måste vara delaktiga i denna process. Parlamentet betonar samtidigt att kommissionen bör underrättas om och ge sitt tillstånd till dessa nationella eller regionala beslut.

25.

Europaparlamentet betonar att reformen avseende områden med naturbetingade svårigheter är en viktig del av den framtida utvecklingen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ett år utarbeta en separat rättsakt om jordbruket i områden med naturbetingade svårigheter.

27.

Europaparlamentet kräver att översynen av systemet med ersättning till mindre gynnade områden görs i anslutning till diskussioner om en reformering av hela den gemensamma jordbrukspolitiken för att säkerställa att man får en konsekvent utformning av det nya stödsystemet för jordbrukare, i synnerhet i samband med det nya enhetliga jordbruksstödet.

28.

Europaparlamentet är medvetet om de konsekvenser som arbetet med att fastställa vilka områden som är andra mindre gynnade områden skulle kunna få för utformningen av det framtida stödet inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till alla åsikter som har framkommit i det offentliga samrådet med berörda medlemsstater, regionala och lokala myndigheter och jordbruksföretag.

29.

Europaparlamentet kräver att EU:s budget för landsbygdsutveckling skyddas och uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja medfinansieringsmöjligheterna för mindre gynnade områden, eftersom detta är ett av de mest effektiva och viktigaste systemen för landsbygdens utveckling.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/45

A.

Informations- och kommunikationstekniken (IKT) genomsyrar praktiskt taget alla sidor av vårt liv och den är oupplösligt förbunden med vår önskan om en välmående och konkurrenskraftig ekonomi, om att skydda miljön och om ett mer demokratiskt, öppet och inkluderande samhälle.

B.

Europa bör spela en ledande roll i skapandet och tillämpningen av IKT och skapa mervärde för sina medborgare och företag. Användningen av IKT bidrar till att stärka pågående strukturella förändringar och uppnåendet av en hållbar ekonomisk tillväxt.

C.

Europa kommer att kunna skörda frukterna av den digitala revolutionen endast om alla EU-medborgare engageras och får möjlighet att delta fullt ut i det nya digitala samhället och om människan ställs i centrum för de politiska åtgärderna. Den digitala revolutionen kan inte längre betraktas som en fortsättning på den föregående industriperioden, utan måste snarast betraktas som en radikal omvandlingsprocess.

D.

Utvecklingen av det digitala samhället bör vara inkluderande och tillgänglig för alla EU-medborgare och stödjas av effektiva åtgärder för att överbrygga den digitala klyftan inom EU och se till att fler medborgare får e-färdigheter och fullt ut kan dra nytta av IKT:s möjligheter.

E.

Trots att bredband är tillgängligt för mer än 90 procent av EU:s befolkning används det bara i 50 procent av hushållen.

F.

Konkurrensutsatta kommunikationsmarknader är viktiga för att se till att användarna får så stora fördelar som möjligt när det gäller urval, kvalitet och överkomliga priser.

G.

Europas möjligheter hänger oupplösligt samman med kunskaperna och färdigheterna hos dess befolkning, dess arbetskraft och dess organisationer. Utan kunskaper och färdigheter kan IKT-tekniken och IKT-infrastrukturen endast ge ett begränsat ekonomiskt och socialt mervärde.

H.

IKT kan vara ett mycket kraftfullt verktyg för att skapa positiv och hållbar utveckling i länder världen över och i kampen mot fattigdom och social och ekonomisk orättvisa.

I.

Om medborgarna inte har tillräckligt förtroende för regelverket inom det nya digitala området kommer de att avstå från att kommunicera, uttrycka sina åsikter fritt och ingå affärsuppgörelser. För att skapa förtroende hos medborgarna måste de grundläggande rättigheterna garanteras och upprätthållas, och för att skapa förtroende hos företagen måste de immateriella rättigheterna och andra rättigheter garanteras.

J.

IT-relaterad brottslighet, exempelvis anstiftan till terrorattacker, hatbrott och barnpornografi, har ökat och utgör en fara för människor, däribland barn.

K.

Europas kreativa branscher och kultursektor spelar inte bara en betydelsefull roll för att uppmuntra kulturell mångfald, mångfald i media och aktiv demokrati i Europa, utan utgör även en viktig drivkraft för en hållbar tillväxt och för Europeiska unionens ekonomiska återhämtning. Särskilt de kulturella och språkliga särdragen måste uppmärksammas i debatten om inrättandet av en inre marknad inom sektorn för kreativt innehåll.

L.

Det europeiska demokratiska samhället, medborgarnas deltagande i den offentliga debatten och tillgången till information i den digitala världen är avhängigt av en dynamisk och konkurrenskraftig pressektor som demokratins fjärde pelare.

M.

De otillräckliga framstegen inom skapande, spridning och användning av IKT har lett till en trög tillväxt och produktivitet och gör det svårt för unga företag med stor tillväxtpotential som är verksamma inom innovationer på IKT-området att få ett varaktigt fotfäste på marknaderna.

N.

Den privata och den offentliga sektorn måste investera i nya innovativa plattformar och tjänster, exempelvis radiofrekvensidentifiering, datormoln, e-hälsa, smarta läsare, smarta transporter osv. Stärkandet av den europeiska marknaden kommer att öka intresset för investeringar i den europeiska ekonomin och de europeiska marknaderna och leda till ytterligare stordriftsfördelar.

O.

Vi har ännu inte fullt ut genomfört en fungerande digital inre marknad för Internet- och kommunikationstjänster i Europa. Den fria rörligheten för digitala tjänster och den gränsöverskridande e-handeln hindras i dag allvarligt av den fragmenterade lagstiftningen på nationell nivå. Europeiska företag och samhällstjänster kommer att vinna ekonomiska och sociala fördelar av att använda avancerande IKT-tjänster och IKT-tillämpningar.

P.

Trots att Internet är den snabbast växande försäljningskanalen blir klyftan mellan inhemsk och gränsöverskridande e-handel i EU allt större. Den gränsöverskridande e-handeln rymmer en stor potential för betydande besparingar för EU:s medborgare, vilket fastställs i kommissionens meddelande om gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter i EU (KOM(2009)0557).

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om en ambitiös digital agenda och handlingsplan som gör att Europa kan utvecklas till ett öppet och välmående digitalt samhälle som erbjuder alla medborgare ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter. Parlamentet föreslår att denna nya digitala agenda ska ges namnet ”agenda 2015.eu” och bygga på den positiva spiralen 2015.eu.

2.

Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta arbetet för att erbjuda alla medborgare och konsumenter höghastighetsanslutning till Internet genom fast och mobil bredbandsanslutning överallt, bland annat genom att trygga konkurrensen till förmån för konsumenterna. Parlamentet betonar att detta kräver en riktad politik som uppmuntrar konkurrens och effektiva investeringar och innovationer inom nya och förbättrade tillträdesinfrastrukturer samt valmöjligheter för konsumenterna som innebär att alla medborgare, oavsett var de är bosatta, erbjuds åtkomst på lika villkor och till konkurrenskraftiga priser, så att ingen medborgare i Europa utestängs.

3.

Europaparlamentet anser att alla hushåll i EU bör ha tillgång till bredbandsanslutning till Internet till ett konkurrenskraftigt pris senast 2013. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja alla tillgängliga politiska instrument för att alla medborgare i Europa ska kunna erbjudas bredband, genom att bl.a. utnyttja de europeiska strukturfonderna och det frigjorda frekvensutrymmet för att öka den mobila bredbandstäckningen och -kvaliteten. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att blåsa nytt liv i den europeiska strategin för höghastighetsbredband, framför allt genom att uppdatera de nationella målen för utbredningen av bredbands- och höghastighetsinternet.

4.

Europaparlamentet konstaterar att det råder en viss oklarhet i samband med reglerna för statligt stöd som kan inverka på de bredbandstjänster som får samhällsstöd, särskilt med avseende på de offentliga myndigheternas förmåga att konsolidera sina egna nätverksbehov som grundval för nya investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående ta sig an dessa problem.

5.

Europaparlamentet påminner om att man särskilt bör uppmärksamma landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, särskilt regionerna i de yttersta randområdena. Parlamentet anser att trådlös teknik, bland annat satellit, vilket möjliggör en omedelbar anslutning till Internetstamnätet överallt, vore en lämplig lösning för att säkerställa ett effektivt tillhandahållande av och åtkomst till bredbandsinternet för invånarna i dessa regioner inom acceptabel tid och till ett överkomligt pris.

6.

Europaparlamentet erinrar om att de obligatoriska samhällsomfattande tjänsterna motsvarar det minimiutbud av tjänster av väl definierad kvalitet som bör vara tillgängliga för samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris, utan att detta snedvrider marknaden eller lägger en extra börda på konsumenterna och operatörerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utarbeta sin sedan länge väntade översyn av de samhällsomfattande tjänsterna.

7.

Europaparlamentet framhåller vikten av att se till att slutanvändare med funktionshinder garanteras likvärdig tillgång på samma nivå som andra slutanvändare, såsom parlamentet krävde i sin översyn av direktivet om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i största möjliga mån beakta funktionshindrade slutanvändares behov i agendan för 2015.eu.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensanalys för att undersöka hur nummerportabilitet kan genomföras i hela EU.

9.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att Europa behåller sin ställning som världens mobilkontinent och att man bör säkerställa att 75 procent av alla mobilabonnenter använder mobilt bredband med tillgång till trådlösa höghastighetstjänster senast 2015.

10.

Europaparlamentet påminner om att den harmoniserade användningen av spektrum i det frigjorda frekvensutrymmet (digital dividend) måste påskyndas på ett icke-diskriminerande sätt, samtidigt som man inte får äventyra befintliga och förbättrade sändningstjänster.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att via radiospektrumkommittén ta upp praktiska och tekniska krav för att säkerställa tillgången till spektra i rätt tid, med tillräcklig flexibilitet för att ny teknik och nya tjänster såsom mobilt bredband ska kunna användas. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om konkurrenssituationen och utvecklingen på spektrummarknaden.

12.

Europaparlamentet understryker behovet av att ytterligare utvärdera och undersöka om framtida användare kan medföra störningar för befintliga användare av spektrumet, i syfte att minska eventuella negativa följder för konsumenterna.

13.

Europaparlamentet anser, med tanke på att antalet Internetanslutningar ökar, att medlemsstaterna bör sträva efter att 50 procent av EU:s hushåll ska vara anslutna till mycket snabba höghastighetsnät senast 2015, och att 100 procent ska vara anslutna senast 2020. Detta skulle skapa en tillförlitlig och bättre tjänst för slutanvändare som motsvarade konsumenternas förväntningar och behov. Parlamentet påminner om att för att dessa mål ska kunna uppnås behövs en lämplig politisk ram som möjliggör privata investeringar samtidigt som konkurrensen och konsumenternas valmöjligheter främjas.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva det nya regelverket för elektronisk kommunikation inom den fastställda tidsfristen, att tillämpa det fullt ut samt att bemyndiga nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med regelverket. Parlamentet betonar att det nya regelverket ger en förutsägbar och konsekvent lagstiftningsram för att få fart på investeringar och främja konkurrenskraftiga marknader för IKT-näverk, IKT-produkter och IKT-tjänster, vilket bidrar till en förbättrad inre marknad för informationssamhällets tjänster. Parlamentet vidhåller att riktlinjer om tillämpning av telekompaketet för nästa generations åtkomst måste ge full verkan åt begreppen som presenteras i direktiven för att utveckla användningen av dessa nät.

15.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att effektivisera samordningen av regelverket genom att se till att organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) inleder sin verksamhet så snart som möjligt.

16.

Europaparlamentet uppmanar berörda parter att tillämpa öppna modeller för användning av kommunikationsnät i syfte att främja innovation och öka efterfrågan.

17.

Europaparlamentet erinrar om behovet av en insynsvänlig och förutsägbar lagstiftning och uppmanar kommissionen att fortsätta införliva principerna om bättre lagstiftning under förberedelserna av lagstiftningsinitiativ och andra instrument, särskilt genom målinriktade konsekvensbeskrivningar i rätt tid.

18.

Europaparlamentet påminner om att interoperabilitet och tillgänglighet hör ihop och är de byggstenar på vilka ett effektivt informationssamhälle kommer att byggas för att produkter, infrastrukturer och tjänster ska vara interoperabla så att europeiska medborgare kan få tillgång till tjänster och uppgifter oavsett vilken mjukvara de använder.

19.

Europaparlamentet framhåller att digital kompetens är centralt i ett inkluderande digitalt samhälle och att alla EU:s medborgare bör besitta och uppmuntras att utveckla en lämplig digital kompetens. Parlamentet betonar att digital kompetens skulle kunna hjälpa utsatta grupper (t.ex. äldre och låginkomsttagare) att komma in i samhället. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att åtgärda skillnaderna mellan olika samhällsgrupper när det gäller digital kompetens och Internetanvändning, den så kallade andra digitala klyfta som är på väg att växa fram. Parlamentet framhåller det viktiga åtagandet att halvera bristerna i digital kompetens senast 2015.

20.

Europaparlamentet efterlyser öppenhet, tillgänglighet och lika möjligheter när det gäller användningen av IKT-system så att systemen blir mer användarvänliga för så många som möjligt av EU-medborgarna.

21.

Europaparlamentet betonar att alla grund- och gymnasieskolor måste ha pålitlig anslutning till Internet av god kvalitet senast 2013 och mycket snabb höghastighetsanslutning till Internet senast 2015, vid behov med stöd av region- och sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhåller att IKT-utbildning och e-lärande bör bli en integrerad del av det livslånga lärandet genom bättre och tillgängliga utbildningsprogram.

22.

Europaparlamentet noterar att e-lärande är en viktig undervisningsmetod som är anpassad till IKT-innovationer och kan tillgodose behoven hos personer som har svårt att ta del av konventionella undervisningsmetoder, men att informationsutbyte mellan lärare, elever och andra berörda parter är en grundförutsättning. Internationellt utbyte måste också uppmuntras för att utbildningsinstitutionernas betydelse för förståelsen mellan folken på nytt ska stärkas.

23.

Europaparlamentet rekommenderar att begreppet digital kompetens på samma sätt som utländska språk införs i utbildningsväsendet från förskolenivå, så att användarna utvecklar kompetens så tidigt som möjligt.

24.

Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att utrusta medborgarna i EU med digitala färdigheter för att hjälpa dem att fullt ut dra nytta av fördelarna med att delta i det digitala samhället. Parlamentet upprepar att det är viktigt att se till att den europeiska arbetskraftens kunskaper, färdigheter, kompetens och kreativitet motsvarar högsta internationella standard och ständigt uppdateras. Digital kompetens och digitala färdigheter bör vara centrala aspekter av EU-politiken eftersom de är de viktigaste drivkrafterna för det europeiska innovationssamhället.

25.

Europaparlamentet föreslår att man på EU- och medlemsstatsnivå lanserar en handlingsplan för digital kompetens och integration som framför allt ska omfatta följande: särskilda möjligheter till digital kompetenshöjning för arbetslösa och grupper som riskerar att utestängas, incitament till initiativ inom den privata sektorn för att öka de anställdas digitala kompetens genom utbildning, ett europeiskt initiativ under rubriken ”Bli smart på nätet!” (”Be smart on-line!”) för att lära studerande, även studerande inom livslångt lärande och yrkesutbildning, om säker användning av IKT och Internettjänster samt ett gemensamt IKT-certifieringssystem på EU-nivå.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att inspirera unga akademiker att välja IKT som yrke. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under tiden lägga mer tyngd vid naturvetenskapliga ämnen, som matematik och fysik, för grundskoleeleverna i sina nationella läroplaner. Parlamentet anser att eftersom det finns ett verkligt och brådskande behov av åtgärder för att tillgodose kravet på IKT-kunskaper i Europa även på kort och medellång sikt, kommer en bättre databas för e-kunskapskontroll att behövas. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att vidta ytterligare åtgärder för att inrätta denna databas.

27.

Europaparlamentet understryker att alla EU-medborgare bör uppmärksammas på sina grundläggande digitala rättigheter och skyldigheter genom en europeisk stadga om medborgares och konsumenters rättigheter i den digitala miljön. Denna stadga bör konsolidera gemenskapslagstiftningen, framförallt användarnas rättigheter beträffande skydd av privatlivet, sårbara användare och digitalt innehåll, samt garantera en grundläggande prestanda i fråga om interoperabilitet. Parlamentet upprepar att rättigheter i den digitala miljön bör beaktas generellt inom ramen för de grundläggande rättigheterna.

28.

Europaparlamentet är övertygat om att integritetsskyddet har ett centralt värde och anser att alla användare bör ha rätt till kontroll över sina personuppgifter, inklusive ”rätten att glömmas bort”. Kommissionen uppmanas att beakta både dataskydd och skydd av privatlivet och i synnerhet behoven hos minderåriga och unga vuxna när det gäller dessa frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om hur dataskyddsdirektivet kan anpassas till dagens digitala miljö.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra den digitala säkerheten, bekämpa IT-relaterad brottslighet och skräppost, stärka användarnas förtroende och se till att europeiska cyberrymden skyddas mot alla typer av brott. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att öka engagemanget för och stärka det internationella samarbetet på detta område på ett effektivt sätt. Nästan hälften av medlemsstaterna har fortfarande inte ratificerat Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet, och parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera och genomföra konventionen.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder för att se till att alla EU-medborgare får tillgång till säker elektronisk identifiering.

31.

Europaparlamentet framhåller vikten av att trygga ett öppet Internet, där medborgarna har rätt att, och företagsanvändare har möjlighet att, komma åt och sprida information och använda vilka tillämpningar och tjänster de vill i enlighet med det nya regelverket. Parlamentet uppmanar kommissionen, organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och de nationella tillsynsmyndigheterna att främja bestämmelserna om nätneutralitet, att noga övervaka genomförandet samt att rapportera till Europaparlamentet före utgången av 2010. Parlamentet anser att EU-lagstiftningen bör bibehålla bestämmelsen om ”enbart vidarebefordran”, som fastställdes i direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG), och som är av avgörande betydelse för den fria och öppna konkurrensen på den digitala marknaden.

32.

Europaparlamentet betonar att mångfald, tryckfrihet och respekt för kulturell mångfald är grundläggande värderingar och slutmål för EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att all EU-politik som föreslås är förenlig med dessa värderingar och mål.

33.

Europaparlamentet välkomnar det snabba genomförandet av lagstiftningen om roaming. Parlamentet understryker det fortsatta behovet av att kontinuerligt övervaka de mobila roamingpriserna i EU, inklusive priserna för dataroaming. Berec uppmanas att genomföra en oberoende analys av vilka andra metoder än prisreglering som skulle kunna användas för att få till stånd en konkurrensutsatt internationell roamingmarknad. Kommissionen uppmanas att på grundval av analysen från Berec och sin egen översyn lägga fram ett förslag om en långsiktig lösning på problemet med roaming före 2013 för att garantera en välfungerande, konsumentorienterad och konkurrensutsatt roamingmarknad som leder till sänkta priser.

34.

Europaparlamentet understryker att digitala tjänster kan hjälpa Europa att fullt ut utnyttja den inre marknaden. Parlamentet efterlyser en effektiv politik för en digital inre marknad som ska göra Internettjänster i Europa mer konkurrenskraftiga, tillgängliga, gränsöverskridande och insynsvänliga, ge högsta möjliga nivå av konsumentskydd och sätta stopp för geografisk diskriminering. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att undanröja de huvudsakliga hindren inom lagstiftningen samt de administrativa hindren mot gränsöverskridande online-transaktioner senast 2013. Kommissionen uppmanas att fortsätta sin pågående granskning av gemenskapslagstiftning som påverkar den digitala inre marknaden samt att lägga fram förslag om riktade lagstiftningsåtgärder för att få bort de huvudsakliga hindren.

35.

Europaparlamentet efterlyser en utredning om harmoniserade regler inom EU för att främja en gemensam marknad för nätbaserade tjänster (”cloud computing”) och e-handel.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder som ytterligare kan öka insynen i villkor inom den gränsöverskridande näthandeln och effektivisera det gränsöverskridande genomdrivandet av lag och ordning och möjligheterna till prövning. En framgångsrik utveckling av e-handeln kräver en effektiv distribution av produkter och varor, och parlamentet framhåller därför att det är viktigt att det tredje direktivet om posttjänster (2008/6/EG) genomförs snarast.

37.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör trygga den viktiga digitala miljön för företagen, i synnerhet små och medelstora företag. Medlemsstaterna bör införa ett samordnat förfarande för mervärdesskatt i alla medlemsstater i syfte att underlätta gränsöverskridande e-handel för små och medelstora företag och entreprenörer, och parlamentet uppmanar kommissionen att stödja en allmän användning av e-fakturor.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2015 se till att minst 50 procent av alla offentliga upphandlingar genomförs på elektronisk väg, i enlighet med den handlingsplan som man kom överens om vid ministerkonferensen om e-förvaltning i Manchester 2005.

39.

Europaparlamentet anser att de direktiv som reglerar informationssamhället och som antogs för nästan tio år sedan framstår som föråldrade med hänsyn till den ökade komplexiteten på Internet, införandet av ny teknik samt det faktum att EU-medborgarnas uppgifter i ökande omfattning hanteras utanför EU. Parlamentet menar att de rättsliga problemen med vissa av direktiven kan lösas genom att man successivt uppdaterar dem, medan andra direktiv kräver en mer grundlig översyn, samt att man måste anta ett internationellt regelverk för uppgiftsskydd.

40.

Europaparlamentet framhåller de möjligheter som en övergång till samhällstjänster på Internet (e-förvaltning) kommer att ge medborgare och företag och som kommer att göra det möjligt att tillhandahålla effektivare och individanpassade samhällstjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja IKT-verktygen för att förbättra insynen i och ansvarskyldigheten beträffande myndighetsåtgärder och för att bidra till en mer deltagande demokrati som omfattar alla socioekonomiska grupper, ökar medvetenheten hos nya användare och bygger upp tillit och förtroende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella planer för övergången till samhällstjänster på Internet, vilka bör omfatta mål och åtgärder för hur alla samhällstjänster ska kunna nås via Internet och vara åtkomliga för personer med funktionshinder senast 2015.

41.

Europaparlamentet understryker bredbandets betydelse för europeiska medborgares hälsa, eftersom det möjliggör användning av effektiv teknik för hälso- och sjukvårdsinformation, höjer kvaliteten på vården, utökar hälso- och sjukvårdens geografiska räckvidd till landsbygdsområden och glest befolkade ö- och bergsområden, underlättar vård i hemmet och minskar onödig behandling och kostsamma patientförflyttningar. Parlamentet påminner om att bredband också kan bidra till att skydda europeiska medborgare genom att underlätta information och förfaranden när det gäller den allmänna säkerheten, katastrofinsatser och återuppbyggnad.

42.

Europaparlamentet understryker att IKT är särskilt viktigt för personer med funktionshinder, eftersom de i större utsträckning än andra behöver tekniskt stöd i vardagen. Parlamentet anser att det är en rättighet för personer med funktionshinder att på likvärdiga villkor kunna delta i den snabba utvecklingen av den nya teknikens produkter och tjänster för att kunna dra nytta av ett inkluderande och hinderslöst informationssamhälle.

43.

Europaparlamentet understryker att en ”femte frihet” som möjliggör en fri spridning av innehåll och kunskap måste utvecklas och att det bör införas ett konvergerande, konsumentvänligt regelverk för åtkomsten till digitalt innehåll i Europa senast 2015, vilket skulle ge konsumenterna ökad trygghet och åstadkomma en rättvis balans mellan rättighetshavares rättigheter och allmänhetens åtkomst till innehåll och kunskap. Parlamentet uppmanar starkt EU att mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen påskynda debatten om upphovsrätt och analysera effekterna av en avdelning om europeisk upphovsrätt i enlighet med artikel 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att skapa ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i hela unionen, både på och utanför Internet.

44.

Europaparlamentet konstaterar att Europas kreativa branscher och kultursektor inte endast spelar en viktig roll för att uppmuntra kulturell mångfald, mediemångfald och aktiv demokrati utan är en viktig drivkraft för hållbar tillväxt i Europa, och därför kan vara avgörande för EU:s ekonomiska återhämtning. Parlamentet bekräftar behovet av att främja en miljö som fortsätter att uppmuntra kreativa branscher, och uppmanar därför kommissionen att tillämpa Unescos konvention om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck i alla politiska initiativ som rör den digitala agendan.

45.

Europaparlamentet betonar att den europeiska digitala agendan måste främja produktion och spridning av högkvalitativt och kulturellt mångfasetterat innehåll i EU för att uppmuntra samtliga EU-medborgare att ta i bruk digital teknik såsom Internet och att maximera den kulturella och sociala nyttan som EU-medborgarna kan ha av tekniken. Parlamentet rekommenderar att en informationskampanj inleds på EU-nivå för att öka medvetenheten hos allmänheten, framför allt genom att utveckla och sprida digitalt kulturellt innehåll. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt lagstiftnings- och arbetsprogram undersöka möjligheten att tillåta medlemsstaterna att ha lägre moms på distribution av kulturell egendom på Internet.

46.

Europaparlamentet betonar att Internet, som ger många nya chanser till spridning och tillgång till kreativt innehåll också medför nya utmaningar för hur den europeiska cyberrymden ska kunna skyddas mot nya former av brott. Parlamentet konstaterar att påföljder, ett tänkbart verktyg för att hävda upphovsrätten, av princip bör riktas mot kommersiella exploatörer snarare än mot enskilda medborgare.

47.

Europaparlamentet anser att EU mot bakgrund av den nya tekniken, nya digitala leveranssätt och förändrade konsumtionsmönster måste främja åtgärder på utbudssidan och överväga att ytterligare utveckla upphovsrättslicenser och rättighetsklarering. Parlamentet efterlyser en förbättrad, effektivare, konsekventare och överskådligare hantering av rättigheter och rättighetsklareringssystem för såväl musik som audiovisuella verk, samt ökad öppenhet och konkurrens mellan organisationer som samlar och förvaltar rättigheter.

48.

Europaparlamentet understryker att man i den digitala agendan i större utsträckning måste uppmärksamma digitaliseringen av Europas unika kulturarv och förbättra medborgarnas tillgång till detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge tillräckligt ekonomiskt stöd till EU:s digitaliseringsarbete och uppmanar samtidigt både kommissionen och medlemsstaterna att på lämpligt sätt ta itu med de rättsliga hinder som finns i dag.

49.

Europaparlamentet är djupt oroat över det digitala europeiska bibliotekets framtid och anser att det måste ske radikala förändringar på områden som bibliotekets digitala utformning, förvaltning, effektivitet, genomförbarhet, användbarhet samt projektets synlighet i media.

50.

Europaparlamentet menar att det, vid sidan av en systematisk användning av IKT, är oerhört viktigt att främja spetsforskning om IKT och att understödja offentliga och privata investeringar i gemensam högriskforskning och innovationer inom IKT. Parlamentet understryker att Europa bör ligga i framkanten inom utvecklingen av Internetteknik, nätbaserade tjänster (”cloud computing”), intelligenta miljöer, superdatorer och IKT-tillämpningar med låga koldioxidutsläpp och föreslår att EU:s forskningsbudget för IKT fördubblas och att budgeten för IKT-användning fyrdubblas i nästa budgetram.

51.

Europaparlamentet beklagar att Europa fortfarande släpar efter andra ledande marknader när det gäller att locka till sig, utveckla och behålla forskningsbegåvningar inom IKT och lider av en omfattande kompetensflykt till följd av de bättre arbetsvillkoren för akademiker och forskare i Förenta staterna. Parlamentet betonar att Europa måste arbeta tillsammans med universitet och näringsliv för att råda bot på detta problem och utarbeta ett dynamiskt karriärsutvecklingsprogram som stöder det vetenskapliga forskningssamhällets centrala roll i en bred innovationsansats i världsklass inom IKT.

52.

Europaparlamentet anser att alla Europas forskningsinstitut och infrastrukturer senast 2015 bör vara anslutna till höghastighetsnät av typ Gbps för att skapa ett internnätverk för det europeiska forskningssamhället.

53.

Europaparlamentet efterlyser större satsningar på användande av öppen källkodsprogramvara inom EU.

54.

Europaparlamentet efterlyser nyinvesteringar i forskning för att bättre realisera befintliga digitala verktyg så att alla medborgare ska kunna ta del av kulturellt innehåll.

55.

Europaparlamentet oroas över byråkratin inom EU:s ramprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att minska byråkratin genom att omstrukturera ramprogrammets arbetsprocess, utan att äventyra programmet, och genom att inrätta ett användarråd.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utvärdera hur direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG om upphandling och införlivandet av dem stöder forskning och innovation och, i lämpliga fall, fastställa bästa praxis. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att överväga hur man kan utveckla innovationsindex inom ramen för offentliga upphandlingar.

57.

Europaparlamentet påminner om att Europas framtida konkurrenskraft och förmåga att återhämta sig från den rådande ekonomiska krisen till stor del kommer an på dess kapacitet att främja en omfattande och effektiv användning av IKT inom företagen. De små och medelstora företagen ligger dock fortfarande långt efter storföretagen på detta område. Parlamentet uppmärksammar i synnerhet att man måste sörja för att mikro- och småföretag inte går miste om de fördelar som IKT-utvecklingen medför och uppmanar medlemsstaterna att stärka stödåtgärderna för små och medelstora företags användning av IKT-verktyg för att främja deras produktivitet.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en digital plan för att främja affärsmöjligheter på Internet som i första hand är tänkta att erbjuda alternativ för de personer som nyligen blivit arbetslösa i samband med den ekonomiska krisen. Planen skulle bestå av att göra mjuk- och hårdvara till rimligt pris tillgänglig vid sidan av gratis Internetuppkoppling och kostnadsfri rådgivning.

59.

Europaparlamentet anser att agendan för 2015.eu bör ha som mål att integrera IKT för att uppnå en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar till att IKT-tekniken utnyttjas för att 20-20-20–målen i klimatstrategin ska kunna uppnås. Parlamentet anser att centrala initiativ i agendan för 2015.eu bör vara att genomföra tillämpningar såsom smarta kraftnät, smarta läsare, smarta bilar, smart vattenförsörjning samt e-hälsa. Parlamentet påpekar vidare att IKT-sektorns utsläpp bör minskas med 50 procent senast 2015.

60.

Europaparlamentet anser att den internationella handeln bör vägledas av principen om rättvis handel, i syfte att uppnå en verklig balans mellan öppnandet av marknader och det legitima skyddet av olika ekonomiska sektorer, med ett särskilt fokus på arbetsförhållanden och sociala förhållanden.

61.

Europaparlamentet anser att ansvaret för agendan för 2015.eu måste fördelas mellan alla politiska och geografiska nivåer (EU-nivå, nationell nivå, regional nivå) i en anda av flernivåstyre, något som tillsammans med det politiska synliggörandet är nödvändiga förutsättningar för att säkerställa ett effektivt genomförande. Parlamentet föreslår att man regelbundet anordnar toppmöten om den digitala agendan i syfte att övervaka framstegen på EU- och medlemsstatsnivå och förnya den politiska drivkraften.

62.

Europaparlamentet uppmärksammar särskilt kommissionen på behovet av att fastställa smarta (specifika, mätbara, anpassade, realistiska och tidsbaserade) mål och att anta en handlingsplan som utnyttjar alla lämpliga EU-instrument: finansiering, icke-bindande instrument (s.k. soft law), genomdrivande och, vid behov, riktad lagstiftning inom alla relevanta politikområden (t.ex. elektronisk kommunikation, utbildning, forskning, innovation och sammanhållningspolitik). Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en regelbunden översyn av resultaten av strategin för 2015.eu utifrån ett brett spektrum av indikatorer som möjliggör en kvantitativ och kvalitativ analys av de sociala och ekonomiska effekterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s program och de nationella och regionala programmen inom detta område samordnas på ett lämpligt sätt.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/54

A.

Det biregionala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika är av central betydelse, och det är viktigt för båda regionerna att fortsätta att fördjupa och förbättra detta partnerskap.

B.

Stärkandet av förbindelserna mellan EU och Latinamerika är en av de prioriterade frågorna för EU:s spanska ordförandeskap och kommer att vara det även för de kommande belgiska och ungerska ordförandeskapen.

C.

Detta biregionala strategiska partnerskap har utvecklats rejält sedan det första toppmötet hölls 1999. Ett särskilt stort framsteg gjordes när man vid toppmötet i Wien inrättade Eurolat-församlingen, som är den parlamentariska grenen av det biregionala strategiska partnerskapet. Det finns dock fortfarande steg som behöver tas och utmaningar som måste mötas.

D.

Ett av de viktigaste målen med det bilaterala strategiska partnerskapet är att förbättra den regionala integrationen genom att ingå subregionala och bilaterala partnerskapsavtal samt strategiska partnerskap.

E.

De sydamerikanska ländernas union (Unasur) – som förvisso är ett organ av något annorlunda karaktär jämfört med de olika kontinentala integrationsprocesserna (Andinska gemenskapen, Sydamerikanska gemensamma marknaden, Centralamerikanska integrationssystemet) – kan fungera som drivfjäder för dessa processer.

F.

I samband med eventuella pågående och framtida interamerikanska konflikter bör de berörda regeringarna – i enlighet med subsidiaritetsprincipen – först utnyttja de latinamerikanska rättsliga instanserna fullt ut, innan de vänder sig till andra instanser utanför Latinamerika.

G.

Militärutgifterna har ökat markant på senare år i både Latinamerika och Europa.

H.

Det bilaterala strategiska partnerskapet har ytterligare befäst samordningen mellan de båda parterna i internationella forum och institutioner. Parterna bör dock inte bara skapa en gemensam agenda utan även fortsätta att samordna ståndpunkterna i globala frågor. Hänsyn bör i detta fall tas till båda parternas intressen och angelägenheter.

I.

EU ratificerade nyligen FN:s konvention om skydd av personer med funktionsnedsättning. Detta var en historisk milstolpe, och genomförandet av konventionen kan bidra till ett effektivt utövande av de medborgerliga och sociala rättigheterna och till ett främjande av lika möjligheter för över 60 miljoner personer med funktionsnedsättning i Latinamerika.

J.

I och med att Förenta staterna fick en ny regering skapades stora förväntningar.

K.

Latinamerika har mer än 600 miljoner invånare och står för 10 procent av världens BNP. I regionen finns även 40 procent av jordens växtarter. Dessutom har man tillgång till ett mycket stort humankapital.

L.

Förbindelserna mellan EU och Latinamerika grundar sig på gemensamma värderingar, och respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna utgör ett fundamentalt inslag i det strategiska partnerskapet.

M.

Utvecklingen av förbindelserna med Latinamerika ger ömsesidiga förmåner och kan medföra fördelar för alla EU:s medlemsstater och alla latinamerikanska länder.

N.

Genom att beakta jämställdhetsperspektivet i alla politiska frågor kan man bidra till rättvisare och mer demokratiska samhällen, där kvinnor och män betraktas som jämlika i alla livets aspekter.

O.

EU, Latinamerika och Västindien har sammanlagt över en miljard invånare och utgör tillsammans en tredjedel av FN:s medlemsländer.

P.

EU är världens största givare av utvecklingsbistånd, den största investeraren och den näst största handelspartnern i Latinamerika (utom i Mercosur och Chile, där EU är den största handelspartnern). Sedan det biregionala strategiska partnerskapet inleddes 1999 har EU finansierat projekt och program till ett totalt värde av mer än 3 miljarder euro.

Q.

Återhämtningen efter den globala recessionen kommer att gå långsamt även år 2010. Även om Latinamerika har stått emot krisen bättre än andra avancerade ekonomier och kommer att ha en genomsnittlig tillväxt på nästan tre procent under 2010, kommer återhämtningen att vara mycket ojämn och tillväxtnivån otillräcklig för att kraftigt förbättra de sociala villkoren för befolkningen, som fortfarande omfattas av ett mycket sämre socialt skydd än sina europeiska partner.

R.

Ungdomsarbetslösheten är hög i vissa stora länder i Latinamerika och EU.

S.

Även om avsevärda framsteg har gjorts måste regionen kraftigt minska barna- och mödradödligheten.

T.

Narkotikaframställning och narkotikahandel är alltjämt ett mycket allvarligt problem i regionen. I Sydamerika har antalet kokabladsodlingar stigit markant och det råder en politisk-kulturell klyfta mellan FN:s konventioner och resolutioner – enligt vilka kokabladsodling är förbjuden – och vissa regeringars officiella ståndpunkter, enligt vilka kokabusken utgör en del av ursprungskulturen.

U.

I många latinamerikanska länder finns det ursprungsbefolkningar som lever i fattigdom och under ojämlika och diskriminerande förhållanden.

V.

Det har gjorts stora framsteg inom telekommunikationssektorn, och nu krävs liknande framsteg inom viktiga sektorer såsom energi, vatten, infrastrukturer och kommunikationer.

W.

Utan en adekvat anpassning av infrastrukturen kommer Latinamerikas utveckling och regionens förmåga att bidra till integrationsprocessen att försvåras.

X.

EU:s invandringspolitik väcker stor oro i Latinamerika, och det är nödvändigt att ingå avtal som tar hänsyn till de legitima intressen som EU:s latinamerikanska partnerländer har i denna mycket känsliga fråga.

Y.

Europeiska investeringsbanken (EIB) började sin verksamhet i Latinamerika 1993 och har, under den innevarande mandatperioden (2007–2013), tillgång till över 2,8 miljarder euro för att finansiera projekt i regionen.

Z.

Innovation och kunskap är mycket viktiga redskap för att utrota fattigdom, bekämpa svält och få till stånd en hållbar utveckling, vilket slogs fast vid det senaste iberoamerikanska toppmötet.

AA.

Enligt en nyligen genomförd undersökning från den iberoamerikanska organisationen för utbildning, vetenskap och kultur (OEI) och Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Västindien (ECLAC) kommer det att behövas 55 miljarder euro för att inom en tioårsperiod (2011–2021) förverkliga utbildningsmålen för 2021. Dessa syftar till att överbrygga de enorma samhällsklyftorna, utrota analfabetismen, garantera skolutbildning för 15 miljoner barn mellan tre och sex års ålder som fortfarande inte går i förskola, inrätta stabila och effektiva yrkesutbildningssystem och kraftigt förbättra villkoren för tillgång till högre utbildning.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap”, som syftar till att utarbeta, bedöma och föreslå operativa riktlinjer för ett fullt biregionalt strategiskt partnerskap.

2.

Europaparlamentet lovordar det spanska ordförandeskapets initiativ för att se till att associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika undertecknas, liksom flerpartshandelsavtalen med Colombia och Peru. Parlamentet gläder sig också över att det finns en orubblig vilja och ett tydligt intresse för att återuppta förhandlingarna mellan EU och Mercosur.

3.

Europaparlamentet upprepar att stöd till de olika regionala integrationsprocesserna i Latinamerika är en grundläggande princip för det biregionala strategiska partnerskapet och hyser gott hopp om att detta partnerskap kommer att möjliggöra en närmare samordning av ståndpunkterna i krissituationer och i globalt viktiga frågor. Denna samordning bör bygga på gemensamma värden, intressen och angelägenheter.

4.

Europaparlamentet noterar de politiska förändringar som har inträffat i båda regionerna och pekar på att man måste följa utvecklingen, så att EU:s Latinamerikapolitik kan läggas om och vid behov anpassas till de nya omständigheterna.

5.

Europaparlamentet betonar vikten av de principer och värden som ligger till grund för det biregionala strategiska partnerskapet, t.ex. den pluralistiska och representativa demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna (på det politiska, ekonomiska och sociala området) och de grundläggande friheterna, yttrandefriheten, rättsstatsprincipen, respekten för spelreglerna, rättssäkerheten och avståndstagandet från alla former av diktatur och auktoritärt styre.

6.

Europaparlamentet uppmanar alla partner i det biregionala strategiska partnerskapet att ta sitt ansvar för en god samhällsstyrning och social rättvisa.

7.

Europaparlamentet vidhåller att huvudsyftet med det bilaterala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika är att omkring år 2015 skapa ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika i frågor som rör politik, ekonomi, handel, social verksamhet och kultur. Härigenom kan man få till stånd en hållbar utveckling i båda regionerna.

8.

Europaparlamentet begär att de nya möjligheter som uppkommer i och med genomförandet av Lissabonfördraget ska användas på ett sätt som gynnar det biregionala strategiska partnerskapet.

9.

Europaparlamentet begär att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, ska säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i unionens yttre åtgärder gentemot Latinamerika genom att delta aktivt i nästa toppmöte mellan EU och Latinamerika/Västindien, vilket kommer att hållas i maj 2010 i Madrid.

10.

Europaparlamentet uppmanar framför allt den vice ordföranden/höga representanten och rådet att dra upp tydliga riktlinjer om hur man på bästa sätt kan samarbeta för att främja en effektiv multilateralism, skydda miljön och naturtillgångarna, bekämpa klimatförändringarna, stärka FN:s fredsbevarande och fredsbyggande insatser och uppnå millennieutvecklingsmålen och för att inom ramen för folkrätten möta gemensamma hot mot freden och säkerheten, bl.a. den illegala narkotika- och vapenhandeln, den organiserade brottsligheten, straffriheten och terrorismen, vilket man kom överens om i Lima.

11.

Europaparlamentet begär även att det, i överensstämmelse med slutsatserna från toppmötet i Lima, inrättas lämpliga mekanismer för institutionellt samarbete mellan Eurolat-församlingen och EU:s olika organ.

12.

Europaparlamentet upprepar att den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder måste se till att parlamentet – i EU:s delegationer, och framför allt i viktiga områden såsom Latinamerika – har representativa samtalspartner som kan garantera ett fullt samarbete med parlamentet.

13.

Europaparlamentet rekommenderar att det antas en stadga för fred och säkerhet mellan EU och Latinamerika som, med FN:s stadga och därtill knuten internationell rätt som grund, ska innehålla gemensamma strategier och politiska och säkerhetsinriktade handlingslinjer för att man ska kunna möta gemensamma hot mot och utmaningar för partnerna i det biregionala strategiska partnerskapet.

14.

Europaparlamentet erkänner det arbete som utförts av Unasur och de diplomatiska framsteg som gjorts i Sydamerika.

15.

Europaparlamentet bekräftar sin övertygelse att det krävs statliga reformer för att intern stabilitet ska kunna uppnås i många av de latinamerikanska partnerländerna, och att samtliga ursprungsbefolkningar och andra minoriteter fullt ut och effektivt måste bli delaktiga i reformernas beslutsprocesser för att undvika alla former av diskriminering och slå vakt om deras kulturella rättigheter och traditioner, eftersom dessa kommer att bidra till en ännu större berikning av samhällena och stärka det demokratiska styrelseskicket.

16.

Europaparlamentet uppmärksammar att man genom ett effektivt och oberoende rättsväsende och en effektiv politik som respekterar de mänskliga rättigheterna inom ramen för en ansvarsfull, kontrollerbar och transparent förvaltning, ger invånarna säkerhet, stärker deras förtroende för det parlamentariska representativa systemet och förhindrar att de ställer sig likgiltiga inför ett sådant system.

17.

Europaparlamentet begär att man fortsätter och fördjupar en konstruktiv dialog om migrationsfrågor i EU och Latinamerika, med såväl bestämmelseländerna som ursprungs- och transitländerna. I detta hänseende stöder parlamentet den strukturerade biregionala och globala migrationsdialog mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Västindien som inleddes den 30 juni 2009, eftersom den bidrar till fullgörandet av de åtaganden som gjordes vid toppmötet i Lima. Dessutom välkomnar parlamentet att det inom den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika har bildats en arbetsgrupp för migration. Denna arbetsgrupp ska upprätta ett forum för dialog och förslag på detta område och ska även beakta de frågor som är känsliga för de båda parterna.

18.

I fråga om de pågående projekten i Peru, Colombia och Bolivia rekommenderar Europaparlamentet en höjning av anslagen för program som avser avskaffandet av narkotikaodling genom alternativ utveckling. Det bör i detta sammanhang utarbetas ett system som gör det möjligt att engagera de berörda befolkningarna.

19.

Europaparlamentet beklagar att vissa länder har satsat alltför mycket på att öka sina militära budgetanslag när de i stället bör försöka lindra de allvarliga konsekvenserna av underutveckling, pandemier, undernäring, brottslighet och naturkatastrofer.

20.

Europaparlamentet begär att klimatförändringarna och den globala uppvärmningen ska fortsätta att stå på den politiska dagordningen för EU och länderna i Latinamerika och Västindien. Parlamentet betonar vikten av att man kommer överens om gemensamma ståndpunkter i de olika forumen för dialog om miljön och klimatförändringarna, särskilt inom FN:s ram, och stöder även nästa toppmöte, som kommer att hållas i Mexiko i slutet av 2010. Parlamentet begär även att miljöministrarna från de båda regionerna ska fortsätta att hålla sina ministermöten efter det första mötet, som hölls i Bryssel i mars 2008. Parlamentet framhåller dessutom att det är de allra fattigaste, och i synnerhet ursprungsbefolkningarna, som i första hand drabbas av de negativa effekterna av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen. Parlamentet hoppas också att investeringsmekanismen för Latinamerika bl.a. kommer att kunna bidra till att stödja projekt som har till syfte att bekämpa följderna av klimatförändringarna och främja kollektivtrafiken i närområdet, elbilar, Yasuní ITT-projektet i Ecuador osv.

21.

Europaparlamentet upprepar sitt förslag om att det i två steg ska inrättas ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika. Utgångspunkten bör vara en kompatibel s.k. WTO-regionalism-modell.

22.

Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att man, för att slutföra det första steget, måste återuppta förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur. Om man snabbt antar ett associeringsavtal av detta slag, som är mycket viktigt och påverkar sjuhundra miljoner personer, blir det avtalet nämligen världens mest ambitiösa biregionala avtal. Parlamentet är också övertygat om att förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur måste slutföras före toppmötet i Madrid och stöder fullt ut en översyn av 2003 års avtal med Andinska gemenskapen om politisk dialog och samarbete samt en fördjupning av de befintliga associeringsavtalen med Mexiko och Chile. Förhandlingarna om flerpartshandelsavtalen mellan EU och länderna i Andinska gemenskapen har nu slutförts på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet bemödar sig om att genomföra den parlamentariska ratificeringen av dessa avtal med stor noggrannhet för att se till att samtliga aspekter av ömsesidigt intresse påverkas positivt.

23.

Europaparlamentet påminner om att förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika påbörjades på grundval av ett regioninriktat tillvägagångssätt och understryker att de bör slutföras på samma sätt, så att man ser till att inget land blir efter.

24.

Europaparlamentet begär att man, för att slutföra det andra steget och få till stånd ett övergripande interregionalt partnerskapsavtal omkring 2015, ger rättsligt och institutionellt stöd och täcker in alla de geografiska områden som omfattas av det biregionala strategiska partnerskapets olika delar. Det måste införas allmänna gemensamma bestämmelser och regler som underlättar utövandet av de olika friheterna, så att man kan skapa ett så brett partnerskap som möjligt genom en fördjupning dels av integrationsavtalen i Latinamerika, dels av unionens arbete för att ingå partnerskap med samtliga länder och regionala grupper.

25.

Europaparlamentet anser att båda regionerna, för att visa upp en enad front, bör samordna sina synpunkter om hur millennieutvecklingsmålen ska uppnås. Denna samordning bör genomföras inför det FN-sammanträde på hög nivå som ska hållas i september 2010, och i synnerhet gäller detta de mål som avser fattigdomsbekämpning, skapande av fasta arbetstillfällen av hög kvalitet, socialt inlemmande i samhället av marginaliserade grupper, i första hand ursprungsbefolkningar, barn, kvinnor och funktionshindrade.

26.

Europaparlamentet anser att millennieutvecklingsmålen tillhör de viktigaste målsättningar som ska uppnås senast år 2015 genom att investeringarna koncentreras till de fattigaste länderna och de mest sårbara befolkningsgrupperna, och uppmanar de båda regionerna att hitta gemensamma beröringspunkter inför det högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen som ska hållas i september 2010.

27.

Europaparlamentet är förvissat om att man genom att inleda en seriös och grundlig dialog om vetenskap, teknik och innovation kan påskynda inrättandet av ett område med innovation och kunskap i EU och Latinamerika, och påpekar att det avtal om innovation som ingåtts med Chile utgör ett exempel på detta.

28.

Europaparlamentet upprepar att utbildning och investeringar i humankapitalet ligger till grund för den sociala sammanhållningen och den socioekonomiska utvecklingen. Parlamentet begär betydande insatser och tillbörliga ekonomiska medel för att bekämpa analfabetismen, som fortfarande är omfattande i vissa länder i regionen, framför allt bland flickor och kvinnor, och begär även tillträde till de allmänna utbildningssystemen och gratis grundskole- och gymnasieutbildning, som idag är begränsat på grund av brist på medel i vissa länders budgetar. I detta sammanhang stöder parlamentet det projekt som tagits fram av OEI, ”Metas Educativas 2021: la educación que queremos para la generación de los bicentenarios” (Utbildningsmål 2012: den utbildning vi vill ge den nya generationen).

29.

Europaparlamentet framhåller att utan en väsentlig förändring av den socioekonomiska situationen kommer Latinamerika inte att kunna bli ett kunskapssamhälle, som är det strategiska inslag som är av allra störst betydelse för utvecklingen.

30.

Europaparlamentet välkomnar initiativen för att främja och utbyta kunskaper och bästa praxis på det rättsliga området, t.ex. inrättandet härförleden av ett centrum för juridisk forskning, utveckling och förnyelse för Latinamerika. Parlamentet välkomnar också bildandet av ”Grupo de los 100” och anser att sådana initiativ kan utgöra ett synnerligen användbart redskap för att stödja de insatser som kommissionen gjort för att bygga upp det bilaterala strategiska partnerskapet.

31.

Europaparlamentet rekommenderar att de latinamerikanska länder som är eller riskerar att hamna i tvist med grannländer – vare sig tvisten handlar om gränsdragning eller något annat – så långt det är möjligt vänder sig till de domstolar som inrättats genom de olika integrationsprocesserna eller till de mer allmänna kontinentala domstolarna, och undviker att flytta tvisterna till domstolar som ligger utanför Latinamerika.

32.

Europaparlamentet välkomnar insatserna för jämställdhet mellan könen men begär att de stärks och rekommenderar att man utvecklar politiska åtgärder för samarbetet mellan EU och Latinamerika som främjar en stärkt rättslig ställning för kvinnor, jämlikt tillträde till utbildning och arbete samt mänskliga och samhälleliga rättigheter. De berörda regeringarna och samarbetsorganisationerna uppmanas att stödja dessa initiativ med tillräckliga mänskliga, finansiella och tekniska resurser.

33.

Europaparlamentet begär att berörda institutioner, inom ramen för de strategiska partnerskapen, tillhandahåller tillbörligt ekonomiskt och tekniskt stöd för politik som avser förebyggande och skydd när det gäller våld mot kvinnor.

34.

Europaparlamentet välkomnar den dom som den interamerikanska människorättsdomstolen nyligen avkunnade i Campo Algodonero-målet rörande kvinnomord i Mexiko och anser den vara ett prejudikat för hela regionen. Parlamentet uppmanar regeringarna i EU, Latinamerika och Västindien att använda denna dom som riktlinje för sitt framtida arbete, och att se till att deras kraftiga fördömande av våld mot kvinnor åtföljs av tillräckligt finansierade program för skydd, förebyggande och rättsliga åtgärder. Parlamentet efterlyser vidare ett starkt engagemang för att bekämpa könsrelaterat våld generellt, tillräckliga investeringar i reproduktiv hälsa och i program som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, sexualundervisning och tillgång till olika former av familjeplanering, i överensstämmelse med ICPD:s handlingsprogram (1994).

35.

Europaparlamentet välkomnar de insatser för social sammanhållning som under de senaste åren har gjorts av Europeiska kommissionen, Interamerikanska utvecklingsbanken, FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Västindien (ECLAC), Internationella valutafonden och Världsbanken, och rekommenderar att programmen Eurosocial, URB-AL och EUrocLIMA förnyas och förstärks. Parlamentet rekommenderar också att FN:s konvention om skydd av personer med funktionsnedsättning genomförs på lämpligt sätt, så att man främjar lika möjligheter för de mer än 60 miljoner medborgare som har någon form av funktionsnedsättning och därmed löper stor risk för socialt utanförskap i Latinamerika.

36.

Europaparlamentet framhåller ånyo vikten av att man utbyter erfarenheter rörande frågor av gemensamt intresse såsom social sammanhållning för att bekämpa fattigdomen och minska orättvisorna. Parlamentet stöder i detta sammanhang det möte mellan EU, Latinamerika och Västindien om social sammanhållning som hölls i Lima den 8-10 februari 2010 på temat ”Hur man skapar värdig sysselsättning för unga och hur man främjar social sammanhållning”. Parlamentet välkomnar Bahiadeklarationen som utfärdades som avslutning på det fjärde internationella nätverksmötet EUROsociAL den 25 juni 2009.

37.

Europaparlamentet ser fram emot nästa möte om samordningen av de sociala trygghetssystemen, vilket kommer att hållas den 13–14 maj 2010 i Alcalá de Henares (Madrid) mellan de ministrar och höga tjänstemän som ansvarar för social trygghet i EU, Latinamerika och Västindien. Parlamentet välkomnar också det arbete som bedrivs av den latinamerikanska organisationen för social trygghet (Organización Iberoamericana de Seguridad Social, OISS) som främjar ekonomiskt och socialt välstånd med hjälp av samordning och ömsesidigt utbyte av erfarenheter i fråga om social trygghet. Parlamentet begär att både ministermötet och OISS lägger fram kreativa förslag för att säkerställa största möjliga sociala skyddsnät för de berörda befolkningarna.

38.

Europaparlamentet framhåller att den regionala integrationen – som många latinamerikanska regeringar eftersträvar och som EU stöder – bör stödja bättre infrastrukturer, ökad interregional handel och bättre kunskaper i varje enskilt land om de politiska, sociala och ekonomiska aktörerna i de övriga länderna.

39.

Europaparlamentet upprepar att man genom en strategi bestående av konkreta och praktiska integrationsfrämjande åtgärder (till exempel vägar, järnvägar, olje- och gasledningar, utveckling av den interregionala handeln och samarbete kring förnybar energi) samt information om de olika aktörerna i regionen, skulle kunna främja integrationen och stärka känslan av gemenskap i regionen.

40.

Europaparlamentet framhåller att det krävs en samordnad strategi inom energi-, vatten- och kommunikationssektorerna för att förhindra att tillväxten i regionen avstannar och för att undvika att den hållbara utvecklingen stoppas.

41.

Europaparlamentet uppmanar de latinamerikanska regeringarna att vidta resoluta och konsekventa åtgärder i form av till exempel investeringar i offentliga arbeten, främjande av den inhemska marknaden, stöd till små och medelstora företag, utökade kreditmöjligheter, större investeringar i hälso- och sjukvård och utbildning samt mer beslutsamma insatser för att få bukt med ungdomsarbetslösheten och könsdiskrimineringen på arbetsmarknaden. Parlamentet hoppas att EU i så stor utsträckning som möjligt kommer att ge sitt stöd till denna enorma uppgift och är medvetet om att de sociala förhållandena är svåra trots att ekonomin är förhållandevis stark.

42.

Europaparlamentet erinrar om att det förvisso inte är lätt att finna de ekonomiska resurser som krävs för att finansiera ovannämnda mål, men att det är nödvändigt att skapa ett rättvist, skäligt och modernt skattesystem som bekämpar skattefusk och att se över de alltför höga militärutgifterna.

43.

Europaparlamentet uppmanar EU och de latinamerikanska länder där det bor ursprungsbefolkningar att med hjälp av ökat samarbete genomföra effektiva program för att bekämpa problem som rör hunger, underutveckling, analfabetism och kroniska sjukdomar.

44.

Europaparlamentet anser att EU–LAC-partnerskapets mål om social sammanhållning endast kan uppnås om det genererar en hög utvecklingsnivå och en rättvis inkomst- och välståndsfördelning, och påpekar att detta mål kräver att man vidtar konkreta åtgärder för att utrota fattigdomen, i överensstämmelse med millennieutvecklingsmålen, och för att stärka LAC-ländernas rättssystem.

45.

Europaparlamentet betonar vikten av en tryggad livsmedelsförsörjning för LAC-länderna och tillräcklig kapacitet för att lagra livsmedel, så att dessa länder kan bemöta de kommande problemen i förbindelse med livsmedelsförsörjningen.

46.

Europaparlamentet uppmanar EU att tvinga EU-baserade transnationella företag i LAC-länderna att som minimistandarder tillämpa miljöstandarder och sociala standarder som upprättats genom internationella avtal, såsom Internationella arbetsorganisationens agenda för anständigt arbete i världen, och att inte kringgå dessa standarder.

47.

Europaparlamentet rekommenderar att man även fortsättningsvis håller toppmöten två gånger om året. Förbindelserna med Latinamerika bör dock inte komma i förgrunden endast två gånger om året. Det vore i stället bättre att stärka förbindelserna genom en långsiktig vision.

48.

Europaparlamentet föreslår att det inleds en biregional politisk dialog med nya trepartsstrategier om gemensamma frågor, ämnen och intressen mellan EU, länderna i Latinamerika/Västindien och Asien, mellan EU, länderna i Latinamerika/Västindien och Afrika samt mellan EU, länderna i Latinamerika/Västindien och Förenta staterna. Syftet bör vara att ta steg på vägen mot ett inrättande av ett euro-atlantiskt område bestående av Förenta staterna, Latinamerika och EU.

49.

Europaparlamentet upprepar sitt förslag om att det bör inrättas en stiftelse för EU och Latinamerika/Västindien, vars huvudmål bör vara att bidra till förberedelsen av toppmötena och till uppföljningen av de beslut och politiska riktlinjer som antagits vid dessa toppmöten samt att fungera som ett forum för dialog och samordning under perioderna mellan toppmötena för samtliga politiska, ekonomiska, institutionella och akademiska aktörer och aktörer från det civila samhället som har till uppgift att förstärka förbindelserna mellan EU och Latinamerika, t.ex. Eurolat-församlingen.

50.

Europaparlamentet föreslår att denna stiftelse får en organisation liknande den som tillämpas inom Anna Lindhs stiftelse, med en ordförande och en rådgivande nämnd som utarbetar rekommendationer om stiftelsens strategiska riktlinjer, vilka tillhandahålls styrelsen, direktören och de nationella nätverken, vilket innebär att rekommendationerna sprids till samtliga inblandade nivåer.

51.

Europaparlamentet betonar att stiftelsens budget bör vara begränsad men tillräcklig för att stiftelsen ska kunna utföra sina uppgifter. Budgeten bör finansieras av bidrag från unionens deltagande medlemsstater, de latinamerikanska länder som är medlemmar av stiftelsen, EU:s budget och de egna medel som skapats av stiftelsen själv eller som gjorts tillgängliga för stiftelsen av stödorgan med anknytning till EU och Latinamerika.

52.

Europaparlamentet föreslår att det – under stiftelsens överinseende och samordnande roll – inrättas ett övervakningscentrum för migrationen, med uppgift att löpande och i detalj följa upp alla frågor som är knutna till migrationsströmmarna mellan EU och Latinamerika. Det bör också inrättas ett biregionalt centrum för konfliktförebyggande, som ska ägna sig åt att på förhand spåra orsakerna till potentiella våldsamma och väpnade konflikter och åt att på bästa sätt förebygga dessa och förhindra en eventuell upptrappning. Dessutom bör det inrättas ett biregionalt centrum för konfliktförebyggande – inte minst med tanke på den dramatiska situation som uppkom i Haiti efter den förödande jordbävningen den 12 januari 2010 och i Chile efter den jordbävning och tsunami som drabbade landet den 27 februari 2010 – så att det blir möjligt att utarbeta gemensamma strategier och ett system för varning för katastrofsituationer. Syftet bör i detta fall vara att minska den ömsesidiga sårbarheten för sådana naturkatastrofer som uppkommer som en följd av klimatförändringarna eller de tekniska förändringarna.

53.

Europaparlamentet betonar att de subregionala partnerskapsavtal som för närvarande är föremål för förhandlingar bör ingås och beklagar att vissa av dessa avtal för närvarande blockeras av olika skäl, men påpekar att man, om det uppstår oöverkomliga meningsskiljaktigheter, bör leta efter alternativa lösningar – utan att förlora den övergripande strategiska visionen ur sikte – så att man inte isolerar de länder som vill upprätta närmare politiska, handelsmässiga och sociala förbindelser med EU.

54.

Europaparlamentet ställer sig åter bakom EU:s stöd till de regionala integrationsprocesserna och den förhandlingsstrategi mellan olika block som EU har följt i associeringsavtalen, till exempel med Centralamerika. Parlamentet medger dock att de länder som vill intensifiera sina förbindelser med EU inte bör missgynnas på grund av interna problem i de regionala integrationsprocesserna, vilket är fallet med Andinska gemenskapen, eller av suveräna beslut som fattas av deltagarna i dem, hur legitima dessa än må vara.

55.

Europaparlamentet stöder den investeringsmekanism för Latinamerika som kommissionen föreslagit som ett konkret uttryck för EU:s engagemang för stärkandet av den regionala integrationen och sammankopplingen i Latinamerika och hoppas att den ska bidra till att diversifiera de länder och sektorer som är mottagare av de europeiska investeringarna. Enligt planerna ska det anslås 100 miljoner euro från gemenskapsbudgeten fram till 2013, utöver andra eventuella ytterligare bidrag och bistånd från medlemsstaterna.

56.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet i november 2009 av ett samförståndsavtal mellan EIB och den interamerikanska utvecklingsbanken och stöder EIB:s insatser för att finansiera projekt i Latinamerika. För att EIB ska kunna uppnå sina mål måste man dock få mer medel och bidrag från både EU och dess medlemsstater.

57.

Europaparlamentet betonar vikten av EU:s olika finansieringsinstrument men betonar att det är viktigt att gå över från en rent biståndsinriktad syn på utvecklingssamarbetet med Latinamerika till ett system där de ekonomiska resurserna inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete koncentreras till de fattigaste länderna och de mest utsatta grupperna. Det är också viktigt att upprätta nya former av samarbete med tillväxtekonomier och medelinkomstländer i Latinamerika inom ramen för Instrumentet för samarbete med industriländer (IPI+). Parlamentet begär i detta syfte att de kriterier och principer som anges i artikel 32 i FN:s konvention om skydd av personer med funktionsnedsättning ska införlivas i EU:s samarbetspolitik i denna region, i syfte att främja och driva på en aktiv politik till förmån för en effektiv social integration av dessa personer.

58.

Europaparlamentet understryker vikten av och det lämpliga i att eftersträva en harmonisering av bestämmelserna för och kontrollen av de olika finanssystemen i Latinamerika, detta för att skapa kopplingar och i möjligaste mån få dem att konvergera med det europeiska systemet som har uppnått konkreta resultat i fråga om utvecklandet av avancerade modeller för kontroll av gränsöverskridande enheter.

59.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater och i samtliga länder i Latinamerika och Västindien, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, det latinamerikanska parlamentet, det centralamerikanska parlamentet, det andinska parlamentet och Mercosurs parlament.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/64

A.

Kanada är ett av Europeiska unionens äldsta och närmaste partnerländer; förbindelserna inleddes redan 1959.

B.

De pågående förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel skulle kunna stärka förbindelserna mellan EU och Kanada.

C.

I mars 2010 hade det inte genomförts någon noggrann konsekvensanalys om de sociala, miljömässiga och ekonomiska följderna av ett sådant övergripande avtal om ekonomi och handel.

D.

Under 2010 är Kanada ordförande i G8-gruppen och kommer att vara värdland för nästa G20-toppmöte.

E.

Under det kommande toppmötet mellan EU och Kanada i Bryssel den 5 maj 2010 väntas fokus ligga på att stärka de redan goda politiska förbindelserna mellan de två partnerländerna, och följande gemensamma utmaningar kommer särskilt att diskuteras: förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel, utrikes- och säkerhetsfrågor, särskilt situationen i Afghanistan och Pakistan, en gemensam strategi gentemot Iran, icke-spridning av kärnvapen, Haiti och uppföljningen av givarkonferensen i New York, regionalt samarbete, ett samordnat svar på den finansiella och ekonomiska krisen, energi och klimatförändringar samt initiativ för ett avslutande av förhandlingarna om världshandeln i Doharundan.

F.

EU och Kanada har gemensamma värderingar och delar ett starkt åtagande om att arbeta multilateralt för att ta itu med större utmaningar.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande där framsteg i förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel anges som grundläggande för de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kanada. Parlamentet tror mot denna bakgrund att toppmötet mellan EU och Kanada den 5 maj 2010 är ett utmärkt tillfälle att snabba på dessa förhandlingar.

2.

Europaparlamentet noterar att Kanadas ekonomi har varit stabil under den ekonomiska krisen, inte minst inom banksektorn. Parlamentet är villigt att samarbeta nära med Kanada inom G20-gruppen för att få till stånd en samordnad global strategi i fråga om finanspolitiska insatser och korrigeringar, och frågan om huruvida en bankavgift eller en transaktionsskatt på global nivå ska införas bör vara en av de prioriterade frågorna under nästa G20-toppmöte i Toronto.

3.

Europaparlamentet konstaterar att både Kanada och EU är villiga att föra en samordnad, konsekvent och övergripande strategi för att möta Haitis omedelbara och mer långsiktiga behov och att bygga upp ett nytt Haiti som kan infria de legitima och länge svikna förväntningar som Haitis folk har på sitt land, samtidigt som Haiti garanteras sitt egna nationella ansvar för återuppbyggnadsprocessen.

4.

Europaparlamentet välkomnar ambitionen, som nyligen betonades i trontalet i det kanadensiska parlamentet, att öppna den kanadensiska telekommunikationsbranschen för konkurrens utifrån.

5.

Europaparlamentet noterar även avsikten att inleda en omfattande reformering av Kanadas system för fiskeförvaltning, vilket även berör Nafo. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över den kanadensiska regeringens ståndpunkt vid den senaste konferensen för parterna i konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) i frågan om huruvida blåfenad tonfisk ska föras in i bilaga I till Cites-konventionen.

6.

Europaparlamentet upprepar sin oro över att Kanada fortfarande tillämpar visumkrav för medborgare från Tjeckien, Rumänien och Bulgarien, och begär att detta krav hävs så snart som möjligt. Parlamentet konstaterar att den kanadensiska regeringen införde visumkrav för tjeckiska medborgare som ett svar på den stora tillströmningen av romer till landet, och uppmanar därför medlemsstaterna att arbeta för en tillfredsställande lösning på romernas situation i Europa. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att man öppnat ett viseringskontor på den kanadensiska ambassaden i Prag och att man inrättat en expertarbetsgrupp på området, och hoppas att den utlovade omfattande översynen av Kanadas system för hantering av flyktingar kommer att leda till att visumkravet hävs.

7.

Europaparlamentet betonar att EU och Kanada vill bygga upp en koldioxidsnål global ekonomi som är säker och hållbar, samtidigt som förmågan till anpassning efter konsekvenserna av klimatförändringarna ökas. Parlamentet betonar vikten av löpande diskussioner om miljöfrågor inom ramen för den dialog på hög nivå som EU och Kanada för om miljön, däribland samarbetet i de arktiska områdena när det gäller miljö-, energi- och sjöfartsfrågor, samt utsikterna för att inleda internationella överläggningar om ett internationellt fördrag för skydd av Arktis. Parlamentet välkomnar Kanadas åtagande, sådant det nyligen uttrycktes i trontalet, att investera i teknik för ren energi, befästa sin position som supermakt i fråga om miljövänlig energi och spela en ledande roll för att skapa gröna jobb.

8.

Europaparlamentet är oroat över konsekvenserna av utvinningen av oljesand för den globala miljön till följd av de höga utsläppen av koldioxid under tillverkningsprocessen samt det hot som detta utgör för den biologiska mångfalden lokalt.

9.

Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om att parlamentet alltsedan Lissabonfördragets ikraftträdande måste ge sitt samtycke till internationella avtal och omedelbart och till fullo göras delaktigt under alla skeden i internationella förhandlingar. Parlamentet ser fram emot ett tidigt uttalande från kommissionen om hur den avser att åstadkomma detta. Parlamentet påminner här om att parterna gemensamt och på allvar måste ta upp parlamentets invändningar i samband med EU:s PNR-avtal med Förenta staterna och Kanada innan parlamentet kan ge sitt samtycke.

10.

Europaparlamentet hoppas att Kanada fullt ut kommer att stödja EU:s begäran om att öppna upp ACTA-förhandlingarna för allmän insyn, i enlighet med sin resolution av den 10 mars 2010, och att dessa förhandlingar ska bedrivas under överinseende av en internationell organisation, där den lämpligaste vore Wipo.

11.

Europaparlamentet lyckönskar Vancouvers organisationskommitté till framgångarna med 2010 års Olympiska och Paralympiska vinterspel.

12.

Europaparlamentet konstaterar att förbindelserna mellan EU och Kanada enbart berör den federala nivån, men ser positivt på att provinserna och territorierna deltar i förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel och i vissa andra aspekter av förbindelserna mellan EU och Kanada.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s roterande ordförandeskap, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt den kanadensiska regeringen.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/66

A.

Europaparlamentet välkomnade avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater och ”Washingtondeklaration” om att stärka det transatlantiska samarbetet inom området för frihet, säkerhet och rättvisa i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna och medborgerliga friheterna, som antogs vid Europeiska unionens och Förenta staternas ministertrojka för rättsliga och inrikes frågor den 28 oktober 2009.

B.

Europaparlamentet betonar emfatiskt att det transatlantiska samarbetet behövs.

C.

Den 30 november 2009 undertecknade rådet ett interimsavtal mellan EU och Förenta staterna om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från EU till Förenta staterna som ett led i Förenta staternas program för att spåra finansiering av terrorism. Avtalet ska tillämpas provisoriskt från och med den 1 februari 2010 och löpa ut senast den 31 oktober 2010.

D.

I enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget krävdes Europaparlamentets godkännande till det formella ingåendet av detta interimsavtal.

E.

Den 11 februari 2010 beslutade Europaparlamentet att inte ge sitt godkännande till ingåendet av avtalet om finansiella betalningsmeddelanden.

F.

Europaparlamentet uppmanade kommissionen att omgående överlämna sina rekommendationer till rådet i fråga om ett långsiktigt avtal med Förenta staterna om förhindrande av finansiering av terrorism.

G.

Europaparlamentet upprepade att alla nya avtal på detta område skulle vara i överensstämmelse med det nya regelverk som har inrättats genom Lissabonfördraget och med Europeiska unionens nu bindande stadga om de grundläggande rättigheterna.

H.

Europaparlamentet upprepade de krav det framförde i sin resolution av den 17 september 2009, särskilt punkterna 7–13.

I.

Europeiska kommissionen antog den nya rekommendationen och förhandlingsdirektiven för programmet för att spåra finansiering av terrorism den 24 mars 2010.

J.

Rådet förväntas besluta om antagandet av förhandlingsdirektiven den 22 april 2010.

K.

Förhandlingsdirektiven speglar viktiga aspekter i Europaparlamentets resolutioner om denna fråga.

1.

Europaparlamentet välkomnar den nya samarbetsanda som kommissionen och rådet uppvisat och deras vilja att involvera Europaparlamentet, med beaktande av deras skyldighet enligt fördraget att omedelbart och heltäckande informera parlamentet i alla skeden av förfarandet. Parlamentet upprepar att det är öppet för ett avtal som skulle hjälpa både Europa och Förenta staterna att förstärka kampen mot terrorismen för att främja medborgarnas säkerhet, utan att detta undergräver rättsstatsprincipen.

2.

Europaparlamentet förväntar sig att det engagemang, den goda samarbetsanda och den lojala inställning som företrädarna för Förenta staternas regering visat under perioden fram till parlamentets omröstning den 11 februari 2010 och därefter kommer att fortsätta framöver.

3.

Europaparlamentet påminner om sin fasta beslutsamhet att bekämpa terrorismen och sin övertygelse om att ramen för det transatlantiska samarbetet i kampen mot terrorismen bör vidareutvecklas och förbättras. Parlamentet anser samtidigt att europeiska rättsliga krav om att personuppgifter måste behandlas på ett rättvist, proportionerligt och lagenligt sätt är av största betydelse och alltid måste efterlevas.

4.

Europaparlamentet påminner om att EU:s bestämmelser om att spåra finansiering av terrorism är inriktade på rapportering av misstänkta eller oregelbundna transaktioner som görs av enskilda finansiella aktörer.

5.

Europaparlamentet betonar att EU ännu inte har fastställt de grundläggande principerna för hur Europa generellt ska samarbeta med Förenta staterna för att bekämpa terrorismen, och hur leverantörer av finansiella betalningsmeddelanden ska kunna uppmanas att bidra till denna kamp, eller mer allmänt hur uppgifter som insamlats i kommersiellt syfte får användas för brottsbekämpningsändamål.

6.

Europaparlamentet betonar åter att syftet med avtalet är begränsat för att garantera att alla uppgiftsutbyten strikt begränsas till vad som är nödvändigt för att bekämpa terrorismen och att de grundas på en gemensam definition av vad som utgör ”terroristverksamhet”.

7.

Europaparlamentet understryker att principerna om proportionalitet och nödvändighet är väsentliga för det planerade avtalet och påpekar att leverantörer av finansiella betalningsmeddelanden (av såväl tekniska som förvaltningsmässiga skäl) inte kan söka i meddelandenas ”innehåll”, vilket leder till massöverföringar av uppgifter, och detta kan inte rättas till i efterhand med hjälp av en tillsyns- eller kontrollmekanism, eftersom uppgiftsskyddslagstiftningens grundläggande principer redan har åsidosatts.

8.

Europaparlamentet upprepar att det anser att massöverföringar av uppgifter avviker från EU:s lagstiftning och praxis, och uppmanar kommissionen och rådet att ta upp denna punkt i samband med förhandlingarna, eftersom programmet för att spåra finansiering av terrorism för närvarande utformats så att det inte möjliggör ett riktat informationsutbyte. Parlamentet anser att eventuella lösningar av problemet bör omfatta en avgränsning av tillämpningsområdet för överförda uppgifter och en förteckning över den typ av uppgifter de berörda leverantörerna kan filtrera och ta fram samt alla kategorier av uppgifter som kan ingå i en överföring.

9.

Europaparlamentet anser att avtalet om ömsesidig rättslig hjälp inte är en lämplig grund för förfrågningar om uppgifter inom ramen för programmet för att spåra finansiering av terrorism, framför allt eftersom det inte gäller för banköverföringar mellan tredjeländer och eftersom det under alla omständigheter skulle kräva en förhandsidentifiering av en specifik bank, medan programmet för att spåra finansiering av terrorism bygger på riktade sökningar av kapitalöverföringar. Parlamentet anser att framtida förhandlingar bör fokusera på att finna en lösning som gör det möjligt att förena de två aspekterna.

10.

Europaparlamentet påpekar att i enlighet med mandatet ska en offentlig rättslig myndighet utses i EU för att ta emot förfrågningar från Förenta staternas finansministerium. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att myndighetens art liksom rutinerna för den rättsliga kontrollen definieras på ett klart och tydligt sätt.

11.

Europaparlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att undersöka hur man kan utforma ett transparent och rättsligt korrekt förfarande för beviljandet av överföringar och hämtningar av uppgifter och för genomförandet och övervakningen av uppgiftsutbytena. Parlamentet betonar att detta ska göras i full överensstämmelse med principerna om proportionalitet och nödvändighet liksom rättstatsprincipen och med full respekt för grundläggande rättigheter enligt EU-lagstiftningen, genom att ge den europeiska myndigheten en roll, som gör det möjligt att genomföra den relevanta EU-lagstiftningen fullt ut.

12.

Europaparlamentet insisterar på att man om ovannämnda åtgärder inte är genomförbara på kort sikt följer en tvåspårsstrategi, där man skiljer mellan å ena sidan de stränga garantier som ska ingå i det planerade avtalet mellan EU och Förenta staterna och å andra sidan de grundläggande och långsiktiga politiska beslut som EU måste fatta. Parlamentet understryker ånyo att ett avtal mellan EU och Förenta staterna måste omfatta strikta garantier för genomförande och kontroll, som ska övervakas av en lämplig myndighet som utsetts av EU, när det gäller de amerikanska myndigheternas rutinmässiga hämtning, tillgång till och användning av alla uppgifter som överförs till dem inom ramen för avtalet.

13.

Europaparlamentet påpekar i detta avseende att det alternativ som ger högsta garantinivå skulle vara att tillåta hämtningar av uppgifter på EU:s territorium, i EU-anläggningar eller i gemensamma anläggningar för EU och Förenta staterna, och uppmanar kommissionen och rådet att parallellt undersöka

14.

Europaparlamentet understryker att ett avtal mellan EU och Förenta staterna, oavsett vilken genomförandemekanism som väljs, bör vara begränsat i tiden och innehålla en klar förpliktelse för både rådet och kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att finna en varaktig och rättsligt korrekt europeisk lösning på problemet med framtagning av begärda uppgifter på europeiskt territorium. Parlamentet anser att avtalet också bör föreskriva utvärderingar och kontroller av säkerhetsgarantierna, som kommissionen ska utföra på bestämda tidpunkter i förbindelse med genomförandet.

15.

Europaparlamentet kräver att avtalet omedelbart upphävs om en skyldighet inte uppfylls.

16.

Europaparlamentet påpekar att en verklig ömsesidighet skulle innebära att de amerikanska myndigheterna tillåter EU-myndigheterna och behöriga myndigheter i medlemsstaterna att erhålla och använda finansiella betalningsuppgifter och dithörande uppgifter som finns lagrade i servrar i Förenta staterna enligt samma villkor som de som gäller för de amerikanska myndigheterna.

17.

Europaparlamentet kräver att alla relevanta uppgifter och handlingar, inbegripet bakomliggande underrättelser, görs tillgängliga för diskussioner i Europaparlamentet i linje med gällande sekretessbestämmelser, för att påvisa behovet av systemet i förhållande till redan befintliga instrument. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att regelbundet rapportera om hur avtalet fungerar och fullt ut informera Europaparlamentet om varje översynsmekanism som ska utformas inom ramen för avtalet.

18.

Europaparlamentet kräver fullständig och detaljerad information om de europeiska och amerikanska medborgarnas rättigheter (bland annat för att få tillgång till, korrigera, radera, få ersättning för och domstolspröva uppgifter) och huruvida det planerade avtalet ska garantera rättigheter på icke-diskriminerande grunder, oavsett vilken nationalitet den person vars uppgifter behandlas enligt detta avtal har, och uppmanar kommissionen att överlämna en översikt över dessa rättigheter till Europaparlamentet.

19.

Europaparlamentet är oroat över att marknadsställningen för en specifik leverantör av finansiella betalningsmeddelanden har påverkats negativt och även i fortsättningen kommer att påverkas negativt, om den berörda leverantören fortsätter att utpekas.

20.

Europaparlamentet understryker att det planerade avtalet måste garantera att personliga uppgifter som hämtas från databasen för programmet för att spåra finansiering av terrorism bevaras enligt en strikt tolkning av principen om nödvändighet och inte under en längre period än vad som krävs för den specifika utredning eller det rättsliga förfarande som gjorde att det blev nödvändigt att lämna ut dem i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism.

21.

Europaparlamentet påpekar att begreppet ”icke-framtagna uppgifter” inte är tydligt och därför måste klargöras. Parlamentet kräver att en maximal lagringstid ska fastställas, vilken ska vara så kort som möjligt och under alla omständigheter inte längre än fem år.

22.

Europaparlamentet betonar betydelsen av principen om att uppgifter inte ska lämnas ut till tredjeländer om inte särskilda skäl föreligger och att offentliggörande av terroristledtrådar till tredjeländer endast får ske enligt stränga villkor och med förbehåll för lämpliga garantier, inbegripet en bedömning av om skyddsnivån är lämplig.

23.

Europaparlamentet upprepar att ett bindande internationellt avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av privatlivet och uppgiftsskydd förblir av största vikt i samband med uppgiftsutbyten i brottsbekämpningssyfte.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta staternas kongress och regering.

15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/70