7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/1

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32010M6014. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/1

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32010M5875. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/2

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/3

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/4

1.

Punkt 4.3.1 ska ersättas med följande:

”4.3.1   Högsta tillåtna delinvesteringar

Riskkapitalåtgärden ska omfatta delinvesteringar som, oavsett om de helt eller delvis finansieras med statligt stöd, inte får överstiga 2,5 miljoner euro per litet eller medelstort målföretag under varje tolvmånadersperiod.”

2.

Punkt 5.1 a ska ersättas med följande:

”a)   Åtgärder som innebär delinvesteringar över tröskelvärdet 2,5 miljoner euro per litet eller medelstort målföretag under varje tolvmånadersperiod

Kommissionen är medveten om att riskkapitalmarknaden ständigt förändras och att det i vissa fall finns en kapitalbrist. Den känner också till att marknadsmisslyckanden påverkar företag i olika utsträckning beroende på hur stort företaget är, i vilket utvecklingsskede det befinner sig och i vilken ekonomisk sektor det är verksamt. Därför är kommissionen beredd att överväga att förklara riskkapitalåtgärder som innebär delinvesteringar som överstiger tröskelvärdet på 2,5 miljoner euro per företag och år förenliga med den gemensamma marknaden, förutsatt att tillräckliga bevis för marknadsmisslyckandet läggs fram.”

3.

I punkt 5.2.1 ska rubriken och inledningen ersättas med följande:

”5.2.1   Förekomsten av marknadsmisslyckanden och bevis för dessa

För riskkapitalåtgärder som omfattar delinvesteringar i målföretag som går utöver de villkor som fastställs i avsnitt 4, särskilt de villkor som gäller ett tröskelvärde för delinvesteringar per litet eller medelstort målföretag på 2,5 miljoner euro under en tolvmånadsperiod, uppföljningsinvesteringar eller finansiering av expansionsfasen för medelstora företag utanför stödområden och åtgärder som uttryckligen inbegriper ett investeringsinstrument, kommer kommissionen att kräva ytterligare bevis för att det föreligger ett marknadsmisslyckande på varje nivå där det kan vara fråga om stöd innan den förklarar den planerade riskkapitalåtgärden förenlig med den gemensamma marknaden. Sådana bevis ska grunda sig på en oberoende undersökning som visar kapitalbristnivån i de företag och sektorer som riskkapitalåtgärden är inriktad på. Relevanta uppgifter är tillgången på riskkapital och kapitalanskaffning samt riskkapitalbranschens betydelse för den lokala ekonomin. Uppgifterna bör helst avse perioder på tre till fem år före genomförandet av åtgärden och bör även avse framtiden med utgångspunkt från rimliga prognoser om sådana finns tillgängliga. Till de bevis som kan lämnas in hör även följande:”

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/6

—

Punkt 4.5 ska ersättas med följande:

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/7

1.

Sedan den globala finanskrisen började hösten 2008 har kommissionen utfärdat fyra meddelanden som innehåller detaljerad vägledning om när statligt stöd till finansinstitut (1) kan anses uppfylla villkoren i artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Meddelandena i fråga är meddelandet om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (2), (bankmeddelandet), meddelandet om rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (3) (rekapitaliseringsmeddelandet), meddelandet från kommissionen om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (4) (meddelandet om värdeminskade tillgångar), och meddelandet om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (5) (meddelandet om omstrukturering). Tre av dessa fyra meddelanden, bankmeddelandet, rekapitaliseringsmeddelandet och meddelandet om värdeminskade tillgångar anger på vilka villkor de viktigaste typerna av stöd som medlemsstaterna beviljar – skuldgarantier, rekapitalisering och åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar – uppfyller villkoren, medan meddelandet om omstrukturering anger vilka särskilda kännetecken en omstruktureringsplan (eller en lönsamhetsplan) måste ha i det specifika sammanhang där krisrelaterat statligt stöd ges till finansinstitut på grundval av artikel 107.3 b i fördraget.

2.

I samtliga fyra meddelanden betonas det att sådana stödåtgärder endast kan godkännas temporärt. I varje meddelande anges det att sådana stödåtgärder endast kan vara berättigade som en nödåtgärd mot de aldrig tidigare skådade påfrestningarna på finansmarknaderna och endast så länge som dessa exceptionella omständigheter råder. Meddelandet om omstrukturering omfattar omstruktureringsstöd som anmälts senast den 31 december 2010, medan ingen tidsfrist fastställs i de övriga meddelandena.

3.

I detta meddelande anges parametrarna för temporärt godkännande av krisrelaterat stöd till banker från och med den 1 januari 2011.

4.

Rättslig grund för kommissionens meddelanden om krisrelaterat bankstöd och samtliga enskilda beslut om stödåtgärder och stödordningar som faller inom tillämpningsområdet för dessa meddelanden är artikel 107.3 b i fördraget, som undantagsvis tillåter stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi. I krisens mest akuta skede uppfylldes villkoret om en allvarlig störning utan tvivel i hela unionen på grund av de ovanligt stora påfrestningarna på finansmarknaderna, vilka senare förenades med en osedvanligt kraftig nedgång i realekonomin.

5.

Den ekonomiska återhämtningen som långsamt har ägt rum sedan början av 2010 har utvecklat sig något snabbare än förväntat tidigare i år. Medan återhämtningen fortfarande är skör och ojämnt fördelad i unionen, visar vissa medlemsstater en modest eller till och med en mer robust tillväxt. Härtill kommer att banksektorns hälsa, trots några svaga punkter, allmänt sett har förbättrats jämfört med situationen för ett år sedan. Därför är det inte längre lika självklart som under krisens tidigare skeden att det finns en allvarlig störning av ekonomin i alla medlemsstater. Kommissionen är medveten om denna utveckling men anser ändå, av de skäl som redovisas i detta meddelande, att villkoren för att statligt stöd ska godkännas enligt artikel 107.3 b i fördraget är uppfyllda med tanke på de senaste förnyade tecknen på stress på finansmarknaderna och risken för mer omfattande negativa spridningseffekter.

6.

De förnyade spänningarna på marknaderna för statsskuld visar tydligt hur lättrörliga finansmarknaderna fortsatt är. Den höga nivån av ömsesidigt beroende och ömsesidiga kopplingar inom finanssektorn i unionen har givit upphov till oro för smittrisk på marknaden. Den höga graden av instabilitet på finansmarknaderna och osäkerheten om de ekonomiska utsikterna gör det motiverat att ha kvar ett skyddsnät i form av en möjlighet för medlemsstaterna att göra gällande att de att de har behov av krisrelaterade stödåtgärder på grundval av artikel 107.3 b i fördraget.

7.

Därför är det nödvändigt att bankmeddelandet, rekapitaliseringsmeddelandet och meddelandet om värdeminskade tillgångar i vilka det ges vägledning om när krisrelaterat stöd till banker (främst i form av statliga garantier, rekapitaliseringar och åtgärder i form av övertagande av värdeminskade tillgångar) kan anses vara förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 b i fördraget, också tillämpas efter den 31 december 2010. Enligt samma resonemang måste också meddelandet om omstrukturering – som gäller uppföljningen av sådana stödåtgärder – fortsätta att gälla efter detta datum. Meddelandet om omstrukturering – det enda av de fyra meddelandena som löper ut ett visst datum, den 31 december 2010 – bör därför förlängas så att det omfattar omstruktureringsstöd som anmälts senast den 31 december 2011.

8.

Meddelandena måste dock ändras som förberedelse inför övergången till den ordning som ska komma efter krisen. Samtidigt måste nya, permanenta regler om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av banker under normala marknadsförhållanden utarbetas och de bör, om marknadsförhållandena tillåter det, gälla från och med den 1 januari 2012. Det eventuella fortsatta behovet av krisbetingat, extraordinärt statligt stöd till finanssektorn måste prövas med det målet i åtanke. Behovet måste tillgodoses genom att villkoren för när sådant stöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden fastställs på ett sätt som utgör den bästa förberedelsen inför det nya system för undsättning och omstrukturering av banker som grundar sig på artikel 107.3 c i fördraget.

9.

Att stödåtgärder enligt artikel 107.3 b i fördraget fortsätter att stå till förfogande med anledning av de exceptionella marknadsförhållandena bör inte hindra processen att avveckla tillfälliga extraordinära stödåtgärder till förmån för banker. Vid sitt möte den 2 december 2009 ansåg Rådet för ekonomiska och finansiella frågor i sina slutsatser att en strategi för utfasning av stödåtgärder måste utarbetas som är transparent och korrekt samordnad mellan medlemsstaterna så att negativa spridningseffekter kan undvikas, samtidigt som hänsyn tas till att omständigheterna är olika i olika medlemsstater (6). I slutsatserna anges vidare att utfasningen av de olika formerna av bankstöd i princip ska börja med att man avvecklar statliga garantiordningar, uppmuntrar sunda banker att avveckla stödet och förmår andra banker att ta itu med sina svagheter.

10.

Sedan den 1 juli 2010 har kommissionen tillämpat strängare villkor för när statliga garantier anses vara förenliga med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b i fördraget (7). Då infördes nämligen en högre garantiavgift och ett nytt krav på en lönsamhetsplan för stödmottagare som förlitar sig på nya garantier och överstiger ett visst tröskelvärde av de totala utestående garanterade skulderna såväl i absoluta tal som i förhållande till de totala skulderna (8). Kommissionen har uttryckligen begränsat användningen av sådana ändrade garantiordningar till andra halvåret 2010. Med tanke på det rådande marknadsläget och eftersom det inte var länge sedan de nya villkoren för fastställande av priser infördes, verkar det inte behövas några ytterligare ändringar av dessa villkor för närvarande. Statliga garantiordningar för vilka godkännandet av statligt stöd upphör att gälla vid utgången av 2010 kan därför godkännas för ytterligare en sexmånadersperiod till den 30 juni 2011 på grundval av de villkor som infördes i juli 2010 (9). I linje med tidigare praxis kommer kommissionen under första halvåret 2011 att ompröva villkoren för statliga garantiers förenlighet med den inre marknaden efter den 30 juni 2011.

11.

I de följande punkterna redovisar kommissionen de olika stegen i en successiv utfasning av rekapitaliseringsåtgärder och åtgärder i form av övertagande av värdeminskade tillgångar, eftersom inga sådana steg ännu har vidtagits utöver de incitament att avstå från stöd som redan finns genom fastställandet av priser.

12.

Vid krisens början införde kommissionen en distinktion mellan finansinstitut som är osunda/nödlidande och finansinstitut som är sunda i grunden, dvs. å ena sidan finansinstitut som lider av internt betingade, strukturella problem som t.ex. hänger samman med deras specifika affärsmodell eller investeringsstrategi, å andra sidan finansinstitut där problemen till övervägande del enbart föranletts av den extrema situation som finanskrisen gett upphov till och egentligen inte hade att göra med om finansinstituten i fråga haft en sund affärsmodell, varit ineffektiva eller tagit alltför stora risker. Denna distinktion görs framför allt på grundval av ett antal indikatorer som anges i meddelandet om rekapitalisering: kapitaltäckning, kreditswapparnas aktuella räntespridning, bankens aktuella kreditbetyg och framtidsutsikterna samt bl.a. rekapitaliseringens relativa storlek. Vad den sistnämnda indikatorn beträffar anser kommissionen att stöd som tagits emot i form av rekapitalisering och åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar som utgör mer än 2 % av bankens riskvägda tillgångar är en indikator för att skilja mellan banker som är sunda i grunden och banker som är nödlidande. En rekapitalisering av en nödlidande bank utlöser kravet att en omstruktureringsplan lämnas till kommissionen, medan en rekapitaliseringen av en sund bank utlöser kravet att en lönsamhetsplan lämnas.

13.

Den ursprungliga anledningen till denna distinktion och fastställandet av vissa indikatorer, bl.a. ett tröskelvärde på 2 % av bankens riskvägda tillgångar, var farhågorna för att kapitalbehovet på grund av värdeminskningar, marknadernas större förväntningar när det gäller bankernas kapitalnivåer och tillfälliga svårigheter med att uppbringa kapital på marknaderna annars skulle leda till att sunda banker minskar sin utlåning till realekonomin för att inte behöva lägga fram en omstruktureringsplan i samband med att de förlitar sig på statliga medel. För närvarande har dock banksektorn allmänt sett mindre svårt att uppbringa kapital på marknaderna eller t.ex. med hjälp av outdelad vinst (10) och kan därför tillgodose sitt kapitalbehov utan att förlita sig på statligt stöd (11). Finansinstituten uppbringade betydligt mer kapital på marknaden under 2009 och 2010, vilket visar att finansinstituten återigen fått tillgång till kapitalmarknaderna och att det finns förväntningar på ny lagstiftning på området (12).

14.

Därför förefaller skillnaden mellan sunda och nödlidande banker inte längre relevant när det gäller att avgöra vilka banker som bör inleda en diskussion med kommissionen om sin omstrukturering. De banker som ännu 2011 vänder sig till staten för att uppbringa kapital eller genomföra åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar bör åläggas att förse kommissionen med en omstruktureringsplan som visar att de är fast beslutna att vidta de omstruktureringsåtgärder som behövs och att återställa sin lönsamhet utan onödiga dröjsmål. Från och med den 1 januari 2011 måste således varje bank som omfattas av en ny rekapitalisering eller en åtgärd för övertagande av värdeminskade tillgångar lägga fram en omstruktureringsplan (13).

15.

När kommissionen bedömer bankernas behov av omstrukturering kommer den att ta hänsyn till varje enskild banks specifika situation, i vilken grad en sådan omstrukturering är nödvändig för att återställa lönsamheten utan ytterligare statligt stöd och i vilken mån banken förlitat sig på statligt stöd tidigare. Generellt gäller att ju mer banken förlitat sig på statligt stöd desto starkare är indikationen på att det behövs en genomgripande omstrukturering för att garantera bankens lönsamhet på lång sikt. I den individuella bedömningen kommer det dessutom att tas hänsyn till om en specifik situation råder på marknaden, och rambestämmelserna för omstrukturering kommer att tillämpas med ett tillräckligt mått av flexibilitet om en allvarlig chock skulle äventyra den finansiella stabiliteten i en eller flera medlemsstater.

16.

Kravet på att banker som får strukturstöd (dvs. rekapitalisering och/eller åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar) ska lägga fram en omstruktureringsplan – samtidigt som man accepterar att det kravet inte gäller om det enbart är fråga om användning av återfinansieringsgarantier (14) – signalerar att banker måste förbereda sig för en återgång till normala marknadsmekanismer utan statligt stöd i takt med att finanssektorn gradvis kommer ut ur krisen. Detta är ett incitament för enskilda finansinstitut som ännu behöver stöd att påskynda den nödvändiga omstruktureringen. Samtidigt ger det tillräcklig flexibilitet så att man kan ta vederbörlig hänsyn till olika omständigheter som kan påverka situationen för olika banker eller nationella finansmarknader. Dessutom beaktas eventualiteten att den finansiella stabiliteten försämras överlag eller i ett visst land. Detta kan inte uteslutas i dagens läge med tanke på att situationen på finansmarknaderna fortfarande är bräcklig.

17.

Den fortsatta tillämpligheten av artikel 107.3 b i fördraget och förlängningen av rekapitaliseringsmeddelandet kommer att gälla för ett år, till och med den 31 december 2011 (15). Denna förlängning under ändrade förhållanden bör också ses mot bakgrund av en successiv övergång till ett mer bestående system med riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av banker som grundar sig på artikel 107.3 c i fördraget, som bör gälla från och med den 1 januari 2012 om marknadsförhållandena tillåter det.

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/11

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/12

1.

Kommissionen mottog den 29 november 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Sanofi-Aventis (Frankrike), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordningen, förvärvar fullständig kontroll över företaget Genzyme (Förenta staterna), genom ett offentligt bud tillkännagivet den 4 oktober 2010.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5999 – Sanofi-Aventis/Genzyme, till:

7.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 329/13

1.

Kommissionen mottog den 29 november 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Intel Corporation (Intel, Förenta staterna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar fullständig kontroll över företaget McAfee Inc. (McAfee) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5984 – Intel/McAfee, till: