20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/2

Indelning av domarna på avdelning

2010/C 317/04

Domstolen har vid sammanträde den 12 oktober 2010 beslutat att E. Jarašiūnas ska tillhöra den fjärde och den åttonde avdelningen.

Efter att ha valt ordförande för avdelningar som sammanträder med tre domare och efter att ha beslutat att E. Jarašiūnas ska tillhöra den fjärde och den åttonde avdelningen, har den fjärde, den femte, den sjätte, den sjunde och den åttonde avdelningen därmed följande sammansättning:

Fjärde avdelningen

J.-C. Bonichot, avdelningsordförande,

K. Schiemann, L. Bay Larsen, C. Toader, A. Prechal och E. Jarašiūnas, domare

Femte avdelningen

J.-J. Kasel, avdelningsordförande,

A. Borg Barthet, M. Ilešič, E. Levits, M. Safjan och M. Berger, domare

Sjätte avdelningen

A. Arabadjiev, avdelningsordförande,

A. Rosas, U. Lõhmus, A. Ó Caoimh och P. Lindh, domare

Sjunde avdelningen

D. Šváby, avdelningsordförande,

R. Silva de Lapuerta, E. Juhász, G. Arestis, J. Malenovský och T. von Danwitz, domare

Åttonde avdelningen

K. Schiemann, avdelningsordförande,

L. Bay Larsen, C. Toader, A. Prechal och E. Jarašiūnas, domare

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/3

Listor som används för att fastställa domstolens sammansättningar

2010/C 317/06

Domstolen har vid sitt sammanträde den 12 oktober 2010 upprättat den lista som avses i artikel 11b.2 i rättegångsreglerna för att fastställa den stora avdelningens sammansättning enligt följande:

A. Rosas

E. Jarašiūnas

R. Silva de Lapuerta

A. Prechal

K. Schiemann

M. Berger

E. Juhász

D. Šváby

G. Arestis

M. Safjan

A. Borg Barthet

J.-J. Kasel

M. Ilešič

C. Toader

J. Malenovský

A. Arabadjiev

U. Lõhmus

T. von Danwitz

E. Levits

P. Lindh

A. Ó Caoimh

L. Bay Larsen

Domstolen har vid sitt sammanträde den 12 oktober 2010 upprättat den lista som avses i artikel 11c.2 första stycket i rättegångsreglerna för att fastställa sammansättningen av fjärde avdelningen som sammanträder med fem domare enligt följande:

Fjärde avdelningen

K. Schiemann

E. Jarašiūnas

L. Bay Larsen

A. Prechal

C. Toader

Domstolen har vid sitt sammanträde den 12 oktober 2010 upprättat de listor som avses i artikel 11c.2 andra stycket i rättegångsreglerna för att fastställa sammansättningen av avdelningarna som sammanträder med tre domare enligt följande:

Femte avdelningen

A. Borg Barthet

M. Ilešič

E. Levits

M. Safjan

M. Berger

Sjätte avdelningen

A. Rosas

U. Lõhmus

A. Ó Caoimh

P. Lindh

Sjunde avdelningen

R. Silva de Lapuerta

E. Juhász

G. Arestis

J. Malenovský

T. von Danwitz

Åttonde avdelningen

L. Bay Larsen

C. Toader

A. Prechal

E. Jarašiūnas

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/5

Indelning på avdelning av domaren Dimitrios Gratsias

2010/C 317/11

Förstainstansrätten har i plenum den 26 oktober 2010, med anledning av att domaren Dimitrios Gratsias har trätt i tjänst, beslutat att ändra det beslut om indelning av domare på avdelning som fattades vid plenumsammanträdet den 20 september 2010.

Från den 26 oktober 2010 till den dag då den bulgariska ledamoten tillträder sitt ämbete ska domarna vara indelade på avdelning enligt följande:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Josef Azizi samt domarna Ena Cremona, Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen och Dimitrios Gratsias.

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Ottó Czúcz samt domarna Ena Cremona, Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen och Dimitrios Gratsias.

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Ottó Czúcz

samt domarna Ingrida Labucka och

Dimitrios Gratsias.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/6

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 september 2010 — Konungariket Sverige mot Association de la presse internationale ASBL (API) och Europeiska kommissionen (C-514/07), Association de la presse internationale ASBL (API) mot Europeiska kommissionen (C-528/07), Europeiska kommissionen mot Association de la presse internationale ASBL (API) (C-532/07)

(Mål C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P) (1)

(Överklagande - Rätt till tillgång till institutionernas handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.2 andra och tredje strecksatserna - Inlagor som getts in av kommissionen i mål vid domstolen och förstainstansrätten - Kommissionens beslut att inte ge tillgång till dessa)

2010/C 317/12

Rättegångsspråk: engelska

Parter

(C-514/07)

Klagande: Konungariket Sverige (ombud: S. Johannesson, A. Falk, K. Wistrand och K. Petkovska)

Övriga parter i målet: Association de la presse internationale ASBL (API), (ombud: S. Völcker och Heithecker, Rechtsanwälte, F. Louis, avocat, C. O'Daly Solicitor), Europeiska kommissionen (ombud: C. Docksey, V. Kreuschitz och P. Aalto)

Parter som har intervenerat till stöd för klaganden: Konungariket Danmark (ombud: B. Weis Fogh), Republiken Finland (ombud: J. Heliskoski)

(C-528/07)

Klagande: Association de la presse internationale ASBL (API) (ombud: S. Völcker, Rechtsanwalt, F. Louis, avocat, C. O'Daly Solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: C. Docksey, V. Kreuschitz och P. Aalto)

Parter som har intervenerat till stöd för motparten: Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. Jenkinson och S. Behzadi-Spencer, och J. Coppel, barrister)

(C-532/07)

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Docksey, V. Kreuschitz och P. Aalto)

Övriga parter i målet: Association de la presse internationale ASBL (API) (ombud: S. Völcker, Rechtsanwalt, F. Louis, avocat, C. O'Daly Solicitor)

Parter som har intervenerat till stöd för motparten: Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. Jenkinson et S. Behzadi-Spencer, och J. Coppel, barrister)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (stora avdelningen) den 12 september 2007 i mål T36/04, API mot kommissionen, varigenom förstainstansrätten i vissa delar ogiltigförklarade kommissionens beslut av den 20 november 2003 att avslå en ansökan från API om tillgång till kommissionens inlagor i vissa mål vid domstolen och förstainstansrätten.

Domslut

1.	Överklagandena ogillas.

2.	Konungariket Sverige ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader för överklagandet i mål C 514/07 P.

3.	Association de la presse internationale ASBL (API) ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader för överklagandet i mål C 528/07 P.

4.	Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Association de la presse internationale ASBL:s (API) rättegångskostnader för överklagandet i mål C 532/07 P.

5.	Konungariket Danmark, Republiken Finland samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina egna rättegångskostnader för överklagandet.

(1) EUT C 51, 23.02.2008

EUT C 22, 26.01.2008

EUT C 32, 07.02.2009

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/7

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 september 2010 (begäran om förhandsavgörande från VAT and Duties Tribunal, London Tribunal Centre, Förenade kungariket) — EMI Group Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-581/08) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 5.6 andra meningen - Begreppet ”varuprov” - Begreppet ”gåvor av ringa värde” - Musikinspelningar - Gratis utdelning i marknadsföringssyften)

2010/C 317/13

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

VAT and Duties Tribunal, London Tribunal Centre

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: EMI Group Ltd

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Saken

Begäran om förhandsavgörande — VAT and Duties Tribunal, London — Tolkningen av artikel 5.6 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Uttag som gjorts för att ge bort varuprov eller skänka bort gåvor av ringa värde inom ramen för den skattskyldiga personens rörelse — Begreppet ”varuprov” — Väsentliga egenskaper — Musikinspelningar i form av CD-skivor som delas ut gratis i marknadsföringssyfte

Domslut

Ett ”varuprov” i den mening som avses i artikel 5.6 andra meningen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund är ett prov på en vara som syftar till att främja försäljningen av denna och som gör det möjligt att utvärdera varans egenskaper och kvaliteter utan att ge upphov till annat slutligt nyttjande än det som är en nödvändig beståndsdel av sådana marknadsföringsförfaranden. Begreppet kan inte allmänt begränsas i nationella bestämmelser så att det endast täcker varuprov i en form som inte är tillgänglig för försäljning eller endast det första i en rad identiska varuprov som en skattskyldig ger till samma mottagare, utan att det enligt bestämmelserna är möjligt att beakta den representerade varans egenskaper eller det särskilda affärssammanhanget för varje förfarande, inom ramen för vilket provet ges bort.

Begreppet ”gåvor av ringa värde” i den mening som avses i artikel 5.6 andra meningen i sjätte direktivet 77/388 ska tolkas så, att det inte utgör hinder för nationella bestämmelser om en penninggräns i den storleksordning som den som har införts i den aktuella nationella lagstiftningen, nämligen 50 GBP, för gåvor till en och samma person under en tolvmånadersperiod eller på gåvor som ingår i en rad gåvor.

Artikel 5.6 andra meningen i sjätte direktivet 77/388 utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka ”gåvor av ringa värde”, i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen, som en skattskyldig har gett bort till olika personer som är anställda av en och samma person behandlas som gåvor bortgivna till en och samma person.

4.	Den skatterättsliga ställning som mottagaren av varuprov har påverkar inte svaren på de övriga frågorna.

(1) EUT C 55, 07.03.2009

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/8

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 september 2010 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Galicia — Spanien) — Pedro Manuel Roca Álvarez mot Sesa Start España ETT SA

(Mål C-104/09) (1)

(Socialpolitik - Likabehandling av manliga och kvinnliga arbetstagare - Direktiv 76/207/EEG - Artiklarna 2 och 5 - Rätt till ledighet till förmån för mödrar som är anställda - Kan utnyttjas av en moder som är anställd eller fader som är anställd - Moder som inte är anställd - En fader som är anställd har inte rätt till ledighet)

2010/C 317/14

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Galicia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pedro Manuel Roca Álvarez

Motpart: Sesa Start España ETT SA

Saken

Begäran om förhandsbesked — Tribunal Superior de Justicia de Galicia — Tolkning av artikel 13 EG och rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976, om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40), i dess lydelse enligt direktiv 2002/73 (EGT L 269, s. 25) — Nationell bestämmelse enligt mödrar som är arbetstagare har rätt till betald amningsledighet men vilken kan åtnjutas av modern eller fadern i form av en förkortad arbetsdag — Undantag om modern är anställd och fadern är egenföretagare — Principen om likabehandling

Domslut

Artiklarna 2.1, 2.3, 2.4 och 5 i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, av det slag som är i fråga i målet vid den hänskjutande domstolen, i vilken det föreskrivs att kvinnliga arbetstagare som är mödrar till ett barn och som arbetar som anställda kan få ledigt enligt närmare föreskrifter under de första nio månaderna efter barnets födelse, medan manliga arbetstagare som är fäder till ett barn och som har samma anställningsform endast kan utnyttja samma ledighet om barnets moder också arbetar som anställd.

(1) EUT C 141, 20.6.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 september 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-132/09) (1)

(Fördragsbrott - Domstolens behörighet - Stadgan för Europaskolorna - 1962 års värdlandsavtal - 1957 och 1994 års konventioner - Skiljedomsklausul - Artikel 10 EG - Europaskolornas finansiering - Kostnader för lösöre och läromedel)

2010/C 317/15

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-P. Keppenne och B. Eggers)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: J.-C. Halleux)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 1 tredje stycket i det avtal som ingicks den 12 oktober 1962 mellan Europaskolornas styrelse och Konungariket Belgien (nedan kallat värdlandsavtalet) och av artikel 10 EG — De belgiska myndigheternas underlåtelse att ta ansvar för europaskolornas utgifter för lösöre och läromedel — Motivering avseende den interna rättsordningen — Efterföljande rättshandlingar eller förklaringar från parterna i den mening som avses i artikel 31.3 a och b i Wienkonventionen om traktaträtten som innebär att värdlandsavtalet ifrågasätts föreligger inte

Domslut

Europeiska unionens domstol är inte behörig att pröva Europeiska kommissionens talan, väckt med stöd av artikel 226 EG, avseende Konungariket Belgiens påstådda underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt det värdlandsavtal som ingicks den 12 oktober 1962 mellan Europaskolans högsta råd och Konungariket Belgiens regering, jämfört med artikel 10 EG.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 153, 4.7.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 september 2010 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Bíróság — Republiken Ungern) — József Uzonyi mot Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal Központi Szerve

(Mål C-133/09) (1)

(Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - Stödsystem - Förordning (EG) nr 1782/2003 - Artikel 143ba - Separat sockerstöd - Beviljande - Beslut av de nya medlemsstaterna - Villkor - Objektiva och icke-diskriminerande kriterier)

2010/C 317/16

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: József Uzonyi

Motpart: Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal Központi Szerve

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Fővárosi Bíróság — Tolkning av artikel 143ba.1 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1) — Medlemsstaternas skyldighet att bevilja separat sockerstöd på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier — Nationell lagstiftning i vilken stödet endast beviljas producenter som är innehavare av ett avtal om leveranser av sockerbetor som ingåtts direkt med en sockerfabrikant

Domslut

Artikel 143ba.1 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 319/2006 av den 20 februari 2006, ska tolkas så, att den utgör hinder för att tillämpa en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken en jordbrukare som inte har några leveransrättigheter och som levererar sockerbetor till en sockerfabrikant genom en mellanman som har sådana rättigheter utesluts från separat sockerstöd, medan en jordbrukare som har leveransrättigheter och som levererar sockerbetor direkt till en sockerfabrikant, liksom en jordbrukare som inte har några leveransrättigheter, men som är medlem i en sammanslutning av producenter och som levererar sockerbetor till en sockerfabrikant genom sammanslutningen, som har leveransrättigheterna, enligt denna lagstiftning är berättigade till separat stöd.

(1) EUT C 153, 4.7.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/9

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 september 2010 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof — Österrike) — Stadt Graz mot Strabag AG, Teerag-Asdag AG, Bauunternehmung Granit GesmbH

(Mål C-314/09) (1)

(Direktiv 89/665/EEG - Offentlig upphandling - Förfaranden för prövning av offentlig upphandling - Skadeståndstalan - Rättsstridig tilldelning - Nationell regel om ansvar som grundas på en presumtion att den upphandlande myndigheten har varit försumlig)

2010/C 317/17

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stadt Graz

Motpart: Strabag AG, Teerag-Asdag AG, Bauunternehmung Granit GesmbH

Ytterligare deltagare i rättegången: Land Steiermark

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberster Gerichtshof — Tolkning av artiklarna 1.1, 2.1 c och 2.7 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48) — Tilldelning av ett offentligt kontrakt i enlighet med ett beslut fattat av den myndighet som är tillsynsmyndighet vad avser upphandlingar och som är bindande för den upphandlande enheten — Fråga huruvida tilldelningen av ett offentligt kontrakt är rättsstridig på grund av att nationella bestämmelser har åsidosatts — Villkor för skadeståndstalan — Effektivitetsprincipen

Domslut

Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992, ska tolkas så, att det utgör hinder mot en nationell lagstiftning som — för rätt till skadestånd på grund av att en upphandlande myndighet har åsidosatt lagstiftningen om offentlig upphandling — uppställer krav på att detta åsidosättande har sin grund i en försummelse, inklusive när det vid tillämpningen av denna lagstiftning presumeras att den upphandlande myndigheten har gjort sig skyldig till försummelse och denna inte har möjlighet att åberopa individuell oförmåga och således göra gällande avsaknad av subjektivt ansvar för det påstådda åsidosättandet.

(1) EUT C 267, 7.11.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/10

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 september 2010 (begäran om förhandsavgörande från Baranya Megyei Bíróság — Republiken Ungern) –Uszodaépítő Kft mot APEH Központi Hivatal Hatósági Főosztály

(Mål C-392/09) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Direktiv 2006/112/EG - Rätt till avdrag för ingående skatt - Ny nationell lagstiftning - Krav på fakturans innehåll - Tillämpning med retroaktiv verkan - Förlust av avdragsrätten)

2010/C 317/18

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Baranya Megyei Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Uszodaépítő Kft

Motpart: APEH Központi Hivatal Hatósági Főosztály

Saken

Tolkning av artiklarna 17 och 20 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), samt av allmänna gemenskapsrättsliga principer — Ny nationell lagstiftning om mervärdesskatt enligt vilken skattskyldiga har rätt att välja att den ska tillämpas, även retroaktivt, på de ärenden som pågår vid dess ikraftträdande — Retroaktiv tillämpning, för att inte förlora rätt till avdrag, av nya bestämmelser om krav på vad fakturan ska innehålla

Domslut

Artiklarna 167, 168 och 178 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de utgör hinder för en retroaktiv tillämpning av en nationell lagstiftning enligt vilken möjligheten att göra avdrag för mervärdesskatt för byggtjänster, i ett förfarande för omvänd skattskyldighet, förutsätter att fakturorna avseende nämnda tjänster rättas och att en tilläggsdeklaration genom vilken rättelse sker inges, trots att den berörda skattemyndigheten förfogar över de uppgifter som behövs för att fastställa att den beskattningsbara personen är betalningsskyldig för mervärdesskatt i egenskap av mottagare av de aktuella tjänsterna och för att kontrollera det avdragsgilla skattebeloppet.

(1) EUT C 11, 16.1.2010.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/10

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 30 september 2010 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny Izba Finansowa Wydział I — Republiken Polen) — Oasis East sp z o.o. mot Minister Finansów

(Mål C-395/09) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Direktiv 2006/112/EG - En ny medlemsstats anslutning - Rätt till avdrag för ingående skatt - Nationella bestämmelser enligt vilka avdrag inte får göras för skatt på vissa tjänster - Handelspartners som är etablerade i ett territorium som klassificeras som ”skatteparadis” - Möjlighet för medlemsstaterna att behålla bestämmelser om undantag från avdragsrätten vid den tidpunkt sjätte mervärdesskattedirektivet trädde i kraft)

2010/C 317/19

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny Izba Finansowa Wydział I

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Oasis East sp z o.o.

Motpart: Minister Finansów

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) — Tolkning av artikel 17.6 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) och artikel 176 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Nationella bestämmelser som gällde redan före anslutningen till Europeiska unionen och enligt vilka skatt på tjänster inte får dras av när betalning skett till en person som har hemvist, säte eller huvudsaklig förvaltning i ett område som betraktas som ett ”skatteparadis”

Domslut

Artikel 17.6 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995, vars bestämmelser i huvudsak återges i artikel 176 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så, att det inte är tillåtet att behålla en nationell lagstiftning som är tillämplig vid den tidpunkt då sjätte direktivet 77/388 träder i kraft i den ifrågavarande medlemsstaten och som generellt utesluter rätten att dra av den ingående mervärdesskatt som betalats i samband med köp av importerade tjänster för vilka betalning, direkt eller indirekt, skett till en person som är etablerad i en stat eller ett territorium som enligt nämnda lagstiftning klassificeras som ”skatteparadis”

(1) EUT C 312, 19.12.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/11

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 30 september 2010 — Evets Corp. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-479/09 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Ordmärket DANELECTRO - Figurmärket QWIK TUNE - Begäran om förnyelse av registreringen av varumärket - Ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) - Överskridande av tidsfristen för att inkomma med begäran om förnyelse av registreringen av varumärket)

2010/C 317/20

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evets Corp. (ombud: S. Ryan, Solicitor)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 23 september 2009 i de förenade målen T-20/08 och T-21/08, Evets mot harmoniseringsbyrån. Genom denna dom ogillade förstainstansrätten en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 5 november 2007 (ärende R 603/2007-4), om avslag på överklagandet av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns varumärkes- och registeravdelning, genom vilket det fastslogs att den ansökan om återställande av försutten tid som ingetts av sökanden för att få sina rättigheter avseende förnyelsen av ordmärket DANELECTRO återställda ska anses som den inte hade ingetts — Överskridande av tidsfristen för att inkomma med begäran om förnyelse av registreringen av varumärken

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Evets Corp. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 24, 30.1.2010.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/11

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 30 september 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien

(Mål C-481/09) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2006/7/EG - Kvaliteten på badvatten - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

2010/C 317/21

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Pardo Quintillán och M. Thomannová-Körnerová)

Svarande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek och J. Jirkalová)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen anta och lämna underrättelse om nödvändiga bestämmelser för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (EUT L 64, s. 37)

Domslut

Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2.	Republiken Tjeckien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 24, 30.1.2010.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/12

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 23 september 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-24/10) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2006/46/EG - Bolagsrätt - Årsbokslut och sammanställd redovisning i bolag - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

2010/C 317/22

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Karanasou Apostolopoulou och G. Braun)

Svarande: Republiken Grekland (ombud: N. Dafniou)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG av den 14 juni 2006 om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EUT L 224, s. 1)

Domslut

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG av den 14 juni 2006 om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2.	Republiken Grekland ska ersätta rättgångskostnaderna.

(1) EUT C 63, 13.3.2010.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/12

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 30 september 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-36/10) (1)

(Fördragsbrott - Direktiven 96/82/EG och 2003/105/EG - Åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår - Artikel 12.1 andra stycket - Felaktigt införlivande)

2010/C 317/23

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Sipos och J.-B. Laignelot)

Svarande: Belgien (ombud: T. Materne)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtelse att vidta de åtgärder som krävs för att följa rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EGT L 10, 1997, s. 13) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 (EUT L 345, s. 97)

Domslut

Konungariket Belgien underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 genom att underlåta att inom den föreskrivna fristen vidta de åtgärder som krävs för att på ett riktigt sätt införliva artikel 12.1 andra stycket i det direktivet.

2.	Konungariket Belgien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 80, 27.3.2010.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Mora Kommun (Sverige) den 21 augusti 2009 — Dan Bengtsson/Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB, TeliaSonera Mobile Networks AB, Teracom

(Mål C-344/09)

()

2010/C 317/24

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Mora Kommun

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Dan Bengtsson

Svarande: Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB, TeliaSonera Mobile Networks AB, Teracom

Tolkningsfrågor

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mora kommun hemställer om förhandsavgörande beträffande tolkningen av rådets rekommendation 1999/519/EG (1) i förhållande till artikel 174.2 i EG-fördraget. Frågan är om de referensnivåer för elektromagnetiska fält som anges i rekommendationen ska tolkas så att de ska vara vägledande vid tillämpning av försiktighetsprincipen, eller om denna princip utgör ett komplement till rekommendationen?

(1) Rådets rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz), EGT L 199, s. 59

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Magyar Köztársaság Legfelsőbb Bírósága (Republiken Ungern) den 28 juli 2010 — VALE Építésí Kft.

(Mål C-378/10)

()

2010/C 317/25

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Magyar Köztársaság Legfelsőbb Bírósága

Part i målet vid den nationella domstolen

Sökande: VALE Építésí Kft.

Tolkningsfrågor

Ska värdmedlemsstaten beakta bestämmelserna i artiklarna 43 EG och 48 EG när ett bolag bildat i en annan medlemsstat (ursprungsmedlemstaten) flyttar sitt säte till värdmedlemsstaten och samtidigt av det skälet avregistrerar sig från aktiebolags- och handelsregistret i ursprungsmedlemsstaten, och bolagsägarna upprättar en ny stiftelseurkund i enlighet med värdmedlemsstatens lagstiftning samt ansöker om inskrivning av bolaget i aktiebolags- och handelsregistret i värdmedlemsstaten i enlighet med nämnda stats lagstiftning?

Om svaret på den första frågan är jakande, ska artiklarna 43 EG och 48 EG tolkas så, att de utgör hinder för en medlemstats (värdmedlemsstatens) lagstiftning eller praxis enligt vilken ett bolag som lagligen bildats i en annan medlemsstat (urprungsmedlemsstaten) nekas rätt att flytta sitt säte till värdmedlemsstaten och fortsätta sin verksamhet där i enlighet med sistnämnda stats lagstiftning?

Är det för att kunna besvara den andra frågan viktigt att beakta skälen till att värdmedlemsstaten nekar bolaget rätt att registrera sig i aktiebolags- och handelsregistret, och närmare bestämt

—

att bolaget, i den stiftelseurkund som upprättats i värdmedlemsstatern uppger det i urprungsmedlemsstaten upprättade och avregistrerade bolaget såsom rättslig företrädare, och ansöker om att detta bolag ska anges som bolagets rättsliga företrädare i värdmedlemsstatens aktiebolags- och handelsregister? Och

—

om värdmedlemsstaten, vid en gemenskapsintern internationell företagsombildning, när den behandlar ett bolags registreringsansökan är skyldig att beakta den handling på grundval [Orig. s. 2] av vilken ursprungsmedlemsstaten har fört in en anteckning i sitt aktiebolags- och handelsregister om att sätet har flyttat och i så fall i vilken omfattning?

Kan värdmedlemsstaten behandla en registreringsansökan som ingetts i den staten av ett bolag som genomför en gemenskapsintern internationell företagsombildning med tillämpning av dess inhemska bestämmelser om företagsombildning på nationell nivå, och därmed kräva att nämnda bolag uppfyller samtliga villkor som uppställs i värdmedlemsstatens lagstiftning i fall av nationell företagsombildning (till exempel upprättande av en balansräkning och ett inventarium över bolagets tillgångar), eller är den tvärtom skyldig att med stöd av bestämmelserna i artiklarna 43 EG och 48 EG göra åtskillnad mellan gemenskapsinterna internationella företagsombildningar och nationella företagsombildningar och i så fall i vilken omfattning?

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Cassatie van België (Belgien) den 29 juli 2010 — Jan Voogsgeerd mot Navimer SA

(Mål C-384/10)

()

2010/C 317/26

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jan Voogsgeerd

Motpart: Navimer SA

Tolkningsfrågor

Ska med det land i vilket det verksamhetsställe genom vilket den anställde anställdes är beläget, i den mening som avses i artikel 6.2 b i konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (1), förstås det land i vilket det verksamhetsställe är beläget som den anställde enligt anställningsavtalet anställdes genom, eller det land där det verksamhetsställe är beläget där den anställde ska utföra sitt faktiska arbete, även om denne inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land?

2.	Ska den plats där en anställd, som inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land, ska anmäla sig och mottar sina administrativa anvisningar och instruktioner för hur arbetet ska utföras, betraktas som den plats där det faktiska arbete som avses i den första frågan utförs?

3.	Ska det verksamhetsställe där den anställde ska utföra sitt faktiska arbete i den mening som avses i första frågan uppfylla vissa formella krav, som exempelvis att det ska vara en juridisk person, eller räcker det med att det rör sig om ett faktiskt verksamhetsställe?

4.	Kan ett annat bolags verksamhetsställe, med vilket arbetsgivaren har anknytning, betraktas som verksamhetsställe i den mening som avses i den tredje frågan, även om arbetsgivarens ledningsfunktioner inte har överförts till detta bolag?

(1) EGT L 266, s. 1.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/14

Överklagande ingett den 4 augusti 2010 av Bouygues SA och Bouygues Télécom SA av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 21 maj 2010 i de förenade målen T-425/04, T-444/04, T-450/04 och T-456/04, Frankrike m.fl. mot kommissionen

(Mål C-399/10 P)

()

2010/C 317/27

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Bouygues SA och Bouygues Télécom SA (ombud: advokaterna J. Vogel, F. Sureau och D. Theophile)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike, France Télécom SA och Association française des opérateurs de réseaux et services de télécommunications (AFORS Télécom)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 21 maj 2010 i de förenade målen T-425/04, T-444/04, T-450/04 och T-456/04,

—

göra en ny prövning och bifalla bolagen Bouygues SA och Bouygues Télécoms yrkanden vilka avser 1) ogiltigförklaring av artikel 1 i kommissionens beslut 2006/621/EG (1) endast i den mån som det underförstått men tveklöst föreskrivs däri att den franska statens uttalanden från juli, september och oktober 2002 inte kvalificeras som stöd och 2) ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet, vilken får till följd att den franska staten förpliktas att återkräva det fastställda stödet av France Télécom,

—	alternativt, för det fall domstolen finner att målet inte är färdigt för avgörande, återförvisa målet till tribunalen för ny prövning av de förenade målen T-425/04, T-444/04, T-450/04 och T-456/04 med beaktande av domstolens rättsliga bedömning, och

—	förplikta kommissionen, bolaget France Télécom och den franska staten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Bouygues och Bouygues Télécom har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande.

Klagandena gör som första grund, som består av tre delgrunder, gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den bekräftade kommissionens bedömning att den franska statens uttalanden från juli, september och oktober 2002 varken för sig eller tillsammans utgjorde en eller flera statliga stödåtgärder. Tribunalen åsidosatte följaktligen begreppet med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF när den fann att det är fråga om stödjande uttalanden där offentliga medel tas i anspråk endast när det planerade stödets form och belopp preciseras, när det är säkert att de kommer att sättas i verket omedelbart och är juridiskt bindande (första delgrunden). Tribunalen missuppfattade dessutom de nationella bestämmelser som presenterades för kommissionen när den fann att dessa bestämmelser i sin tur kräver för att stödjande utfästelser ska vara bindande att stödets form och dess belopp anges däri och att de inte ska vara beroende av gäldenärens underlåtenhet, medan ett löfte om att ett visst resultat ska uppnås enligt nationell rätt räcker för att den som gör utfästelsen ska ha ingått ett åtagande. Villkoret som avser uppkomsten av ekonomiska svårigheter utgör inte hinder för en garantiförpliktelse och den omständigheten att staten handlar på ett sätt som inbjuder till att tro att den kommer att agera på ett visst sätt medför att den kan hållas ansvarig (andra delgrunden). Tribunalen åsidosatte slutligen begreppet med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF när den fann att ett sådan användning inte kunde följa av marknadernas reaktion innebärande en skyldighet för staten att avhjälpa France Télécoms finansiella problem (tredje delgrunden).

Klagandena gör som andra grund, som består av två delgrunder, gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning med avseende på kvalificeringen som stöd av det aktieägartillskott som den franska staten beviljat France Télécom genom att ställa en kreditfacilitet på 9 miljarder euro till förfogande i december 2002. Bouygues och Bouygues Télécom påpekar för det första att tribunalen åsidosatte begreppet stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF när den fann att det inte fanns ett tillräckligt samband mellan den fördel som följer av tillkännagivandet av att en kreditfacilitet ställts till förfogande och överföringen av medel till följd av detta förfogande för att det ska kunna fastställas att det föreligger statligt stöd. Klagandena åberopar att tribunalen felaktigt funnit att fördelen och användandet av statliga medel förväxlats.

Klagandena påpekar för det andra att tribunalen åsidosatte begreppet fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF när den klart slog fast att den omständigheten att 9 miljarder euro ställdes till France Télécoms förfogande inte innebar någon egentlig fördel i form av en ökning av de finansiella medlen utan att vid bedömningen av huruvida en sådan fördel förelåg ta hänsyn till den lugnande verkan som följde av dessa åtgärder.

(1) Kommissionens beslut 2006/621/EG av den 2 augusti 2004 om det statliga stöd som Frankrike genomfört till förmån för France Télécom (EUT L 257, s. 11).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/15

Överklagande ingett den 5 augusti 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 21 maj 2010 i de förenade målen T-425/04, T-444/04, T-450/04 och T-456/04, France m.fl. mot kommissionen

(Mål C-401/10 P)

()

2010/C 317/28

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito, D. Grespan och S. Thomas)

Övriga parter i målet: Republiken Frankrike, France Télécom SA, Bouygues SA, Bouygues Télécom SA, Association française des opérateurs de réseaux et services de télécommunications (AFORS Télécom)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 21 maj 2010 i de förenade målen T-425/04, T-444/04, T-450/04 och T-456/04, som delgavs kommissionen per fax den 25 maj 2010, såvitt tribunalen

—	ogiltigförklarade artikel 1 i kommissionens beslut 2006/621/EG av den 2 augusti 2004 om det statliga stöd som Frankrike genomfört till förmån för France Télécom (1),

—	förpliktade kommissionen att bära sina rättegångskostnader samt Republiken Frankrikes och France Télécoms rättegångskostnader i målen T-425/04 och T-444/04,

—	återförvisa målen till tribunalen för ny prövning,

—	meddela om rättegångskostnaderna vid ett senare tillfälle.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande.

I den första grunden har kommissionen gjort gällande att tribunalens dom innehåller flera fall av motstridiga motiveringar. Detta är bland annat fallet där tribunalen i den angripna domen anser att förklaringarna, inbegripet meddelandet om aktieägarförskottet den 4 december 2002, ska bedömas i sin helhet när det gäller att avgöra huruvida det föreligger en fördel för France Télécom, trots att tribunalen, när det gäller att bedöma ianspråktagandet av statliga medel, anser att det föreligger en väsentlig skillnad mellan meddelandet om aktieägarförskott och de olika förklaringar som staten lämnat vid tidigare tillfällen.

I den andra grunden, som innehåller fyra delar, har kommissionen gjort gällande att tribunalen i flera fall har åsidosatt artikel 87.1 EG, jämförd med artikel 230 EG. Tribunalen åsidosatte därvid innebörden av begreppet stöd genom att kräva ett nära samband mellan fördelen och ianspråktagandet av statliga medel (den första delgrunden), genom att inte beakta ianspråktagandet av statliga medel i meddelandet och franska staten erbjudande om ett aktieägaravtal till France Télécom (den andra delgrunden) och genom att inte pröva kriteriet om en välinformerad privat investerare för att avgöra huruvida det förelåg en fördel för France Télécom (den tredje delgrunden). Vidare åsidosatte tribunalen det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har när den gör komplexa ekonomiska bedömningar och genom att göra en lämplighetsbedömning av det angripna beslutet (den fjärde delgrunden).

I den tredje grunden har kommissionen hävdat att tribunalen har missuppfattat det angripna beslutet genom att anse att kommissionen ytterligare borde ha motiverat förekomsten av en separat fördel till följd av erbjudandet om en kreditfacilitet på 9 miljarder euro till France Télécom och genom att konstatera att det förelåg en väsentlig skillnad mellan förklaringarna i juli 2002 och meddelandet om ett aktieägarförskott den 4 december 2002.

(1) EUT L 257, s. 11.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 25 augusti 2010 — Finanzamt Deggendorf mot Markus Stoppelkamp

(Mål C-421/10)

()

2010/C 317/29

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof (Tyskland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Deggendorf

Motpart: Markus Stoppelkamp

Tolkningsfråga

Ska en skattskyldig person anses utgöra ”en skattskyldig person som inte är etablerad inom landet” i den mening som avses i artikel 21.1 b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter redan av den anledningen att vederbörande har etablerat sin rörelse utomlands, eller krävs det även att denna person inte har sin privata hemvist inom landet?

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 27 augusti 2010 — Delphi Deutschland GmbH mot Hauptzollamt Düsseldorf

(Mål C-423/10)

()

2010/C 317/30

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Delphi Deutschland GmbH

Motpart: Hauptzollamt Düsseldorf

Tolkningsfråga

Ska de i beslutet närmare beskrivna elektriska kopplingsanordningarna omfattas av undernummer 8538 69 i den kombinerade nomenklaturen i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 (1), kommissionens förordning (EG) nr 1719/2005 av den 27 oktober 2005 (2) och kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 (3), samtliga avseende ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan?

(1) EUT L 327, s. 1.

(2) EUT L 286, s. 1.

(3) EUT L 301, s. 1.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 6 september 2010 — Peter Aladzhov mot Zamestnik direktor na Stolichna direktsia na vatreshnite raboti kam Ministerstvo na vatreshnite raboti.

(Mål C-434/10)

()

2010/C 317/31

Rättegångsspråk: Bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Peter Aladzhov

Motpart: Zamestnik direktor na Stolichna direktsia na vatreshnite raboti kam Ministerstvo na vatreshnite raboti

Tolkningsfrågor

Måste ett förbud att lämna en medlemsstat i Europeiska unionen på grund av ett bolags obetalda skulder, vilket har utfärdats för en medborgare i denna stat i dennes egenskap av verkställande direktör för ett handelsdrivande bolag som är registrerat enligt den rätt som gäller i medlemsstaten i fråga, stå i överensstämmelse med de grunder som avser skyddet för ”allmän ordning” vilka anges i artikel 27.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, om omständigheterna i målet vid den nationella domstolen och samtidigt följande omständigheter föreligger:

1.1	I medlemsstatens författning finns ingen bestämmelse om inskränkning av fysiska personers fria rörlighet till skydd för den allmänna ordningen.

1.2	Skälet ”allmän ordning” som motivering för att ålägga det nämnda förbudet finns i en nationell lag som har antagits för att införliva en annan av Europeiska unionens rättsakter.

1.3	Skälet ”allmän ordning” i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen i direktivet innefattar också skälet ”skydd av andra medborgares rättigheter”, om en åtgärd vidtas för att säkerställa medlemsstatens budgetintäkter genom att offentligrättsliga skulder betalas.

Följer det av de inskränkningar och villkor som gäller för utövandet av unionsmedborgarnas fria rörlighet och av de åtgärder som har vidtagits för att genomföra dessa i enlighet med unionsrätten under omständigheterna i målet vid den nationella domstolen att en nationell bestämmelse är tillåten enligt vilken medlemsstaten kan ålägga en medborgare den administrativa tvångsåtgärden ”förbud att lämna landet” i dennes egenskap av verkställande direktör för ett registrerat handelsdrivande bolag på grund av obetalda offentligrättsliga skulder till staten, vilka klassificeras som ”avsevärda” skulder enligt denna stats rätt, när det är möjligt att, för att skulden ska betalas, tillämpa ett förfarande för samarbete mellan medlemsstaterna enligt rådets direktiv 2008/55/EG av den 26 maj 2008 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder och enligt kommissionens förordning (EG) nr 1179/2008 av den 28 november 2008 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 2008/55/EG?

Ska proportionalitetsprincipen och de inskränkningar och villkor som gäller för utövandet av unionsmedborgarnas fria rörlighet och de åtgärder som har vidtagits för genomförandet av dessa enligt unionsrätten och kriterierna i artikel 27.1 och 27.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG under omständigheterna i målet vid den nationella domstolen tolkas på så sätt att det, om ett handelsdrivande bolag som är registrerat enligt rätten i en medlemsstat har en offentligrättslig skuld, som enligt den nationella rätten klassificeras som en ”avsevärd skuld”, är möjligt att förbjuda en fysisk person som är verkställande direktör för bolaget i fråga att lämna medlemsstaten, om samtidigt följande omständigheter föreligger:

3.1	En ”avsevärd” offentligrättslig skuld kan anses utgöra en faktisk, reell och avsevärd risk som berör något av samhällets grundläggande intressen, en bedömning som lagstiftaren gjorde när han införde den konkreta administrativa åtgärden ”förbud att lämna landet”.

3.2	Ingen bedömning behöver göras av de omständigheter som har samband med den verkställande direktörens personliga beteende och åsidosättande av dennes grundläggande rättigheter, såsom hans rätt att utföra förvärvsarbete som är förknippat med utlandsresor i ett annat rättsligt förhållande.

3.3	Konsekvenserna för det skuldsatta bolagets affärsverksamhet och möjligheterna att betala den offentligrättsliga skulden bedöms inte efter det att förbudet har utfärdats.

3.4

Förbudet utfärdas efter en ansökan som har bindande karaktär, om det i ansökan intygas att ett visst handelsdrivande bolag har en ”avsevärd” offentligrättslig skuld, att säkerhet inte har ställts för kapitalbeloppet och räntan och att den person mot vilken förbudet yrkas är verkställande direktör för det handelsdrivande bolaget.

3.5

Förbudet är tidsbegränsat tills hela den offentligrättsliga skulden har betalats eller säkerhet har ställts för denna, utan att detta förbud kan omprövas genom att den som åtgärden riktar sig till inger en ansökan till den myndighet som har utfärdat förbudet och utan att hänsyn behöver tas till skuldens preskriptionstid?

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Centrale Raad van Beroep (Nederländerna) den 13 september 2010 — J.C. van Ardennen mot Raad van bestuur van het Uitvoeringsinstituut

(Mål C-435/10)

()

2010/C 317/32

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Centrale Raad van Beroep

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: J.C. van Ardennen

Motpart: Raad van bestuur van het Uitvoeringsinstituut

Tolkningsfrågor

Ska insolvensdirektivet, (1) särskilt artiklarna 4, 5 och 10 i detta, tolkas på så sätt att en nationell bestämmelse i grunden är oförenlig med detta direktiv, om det i den nationella bestämmelsen föreskrivs att en arbetstagare för att (fullt ut) kunna åberopa sin rätt att överta utestående löneanspråk vid en arbetsgivares insolvens är skyldig att registrera sig som arbetssökande senast den första arbetsdagen efter den dag anställningen avslutas, eller rimligtvis med nödvändighet måste avslutas? Om så inte är fallet:

Ska insolvensdirektivet, särskilt artiklarna 4, 5 och 10 i detta, tolkas på så sätt att en nationell bestämmelse är oförenlig med detta direktiv, om det i den nationella bestämmelsen föreskrivs att denna registreringsskyldighet även omfattar arbetstagare som under uppsägningstiden arbetar som egenföretagare eller anställda?

Ska insolvensdirektivet, särskilt artiklarna 4, 5 och 10 i detta, tolkas på så sätt att en nationell bestämmelse är oförenlig med detta direktiv, om det i den nationella bestämmelsen föreskrivs att underlåtenhet att (i tid) uppfylla denna registreringsskyldighet kan leda till att en del av insolvensersättningen inte betalas ut, varvid det för att avgöra åtgärdens omfattning och längd är avgörande vid vilken tidpunkt skyldigheten trots allt uppfylldes?

(1) Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Judicial de Vieira do Minho (Portugal) den 13 september 2010 — Manuel Afonso Esteves mot Axa Seguros Portugal, S.A.

(Mål C-437/10)

()

2010/C 317/33

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial de Viera do Minho

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Manuel Afonso Esteves

Svarande: Axa Seguros Portugal, S.A.

Tolkningsfråga

Är möjligheten att fördela ansvaret vid en fordonskollision i förhållande till i vilken mån respektive fordon har bidragit till skadan (artikel 506.1 och 506.2 i civillagen), när kollisionen inte beror på oaktsamhet hos någon av förarna, och en av förarna åsamkas kroppsskada och ekonomisk skada (den skadelidande som begär ersättning), en fördelning som direkt påverkar det ersättningsbelopp som utges till den skadelidande för ekonomisk och ideella skada som uppkommit till följd av de kroppsskador han åsamkats, eftersom denna ansvarsfördelning innebär en minskning av ersättningsbeloppet i motsvarande mån, oförenlig med unionslagstiftningen, och närmare bestämt artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG (1), artikel 2.1 i direktiv 84/5/EEG (2) och artikel 1 i direktiv 90/232/EEG (3), såsom Europeiska unionens domstol har tolkat dessa bestämmelser?

(1) Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111)

(2) Rådets direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90)

(3) Rådets direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19 s. 189)

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal administratif de Limoges (Frankrike) den 14 september 2010 — Philippe Bonnarde mot Agence de services et de paiement

(Mål C-443/10)

()

2010/C 317/34

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal administratif de Limoges

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Philippe Bonnarde

Motpart: Agence de services et de paiement

Tolkningsfrågor

Ska de unionsrättsliga bestämmelserna, särskilt de om fri rörlighet i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och de i ovannämnda direktiv om registreringsbevis för fordon, tolkas så att de hindrar lagstiftning i en medlemsstat om införande av en särskild handling, såsom ett registreringsbevis som måste innehålla anmärkningen ”visningsfordon”, vilket kan anses inte avse tillfällig registrering i den mening som avses i artikel 1 i rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999, och därmed att en förmån endast kan beviljas om en sådan handling uppvisas?

Om fråga 1 besvaras nekande: Innebär dessa bestämmelser att nationell lagstiftning, enligt vilken stöd för köp av ett redan registrerat nollemissionsfordon, vid köp av fordonet i en annan medlemsstat, endast kan beviljas om registreringsbeviset i enlighet med medlemsstatens lagstiftning innehåller anmärkningen ”visningsfordon”, inte kan tillämpas när säljaren av fordonet inte själv kunnat erhålla detta stöd och

—	köparen uppvisar ett registreringsbevis upprättat i en annan medlemsstat, vilket är specifikt för fordon avsedda för visning, eller

—	fordonet har de egenskaper, bland annat vad gäller datum för den första registreringen, som enligt nationell lagstiftning krävs för att kvalificeras som visningsfordon?

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 15 september 2010 — Finanzamt Lüdenscheid mot Christel Schriever

(Mål C-444/10)

()

2010/C 317/35

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Lüdenscheid

Motpart: Christel Schriever

Tolkningsfrågor

Föreligger en ”överföring” av samtliga tillgångar i den mening som avses i artikel 5.8 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (1), när en näringsidkare överlåter varulager och inredning i sin detaljhandelsaffär till en förvärvare och till denne endast hyr ut den av näringsidkaren ägda affärslokalen?

2.	Beror svaret på den första frågan på om nyttjanderätten till affärslokalen har upplåtits genom ett hyresavtal med lång löptid eller om hyresavtalet löper på obestämd tid och med kort varsel kan sägas upp av båda avtalsparterna?

(1) EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/20

Överklagande ingett den 15 september 2010 av ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni SpA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 1 juli 2010 i mål T-62/08, ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni SpA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-448/10 P)

()

2010/C 317/36

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni SpA (ombud: T. Salonico, G. Barone och A. Marega, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen (1) och ogiltigförklara beslutet (2) I den del den omtvistade åtgärdens karaktär av gottgörelse och kompensation inte godtas utan den istället betraktas som olagligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden, och/eller

—	upphäva den överklagade domen i den del det i domen inte godtas att föreläggandet om återkrav i beslutet strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar, och följaktligen, ogiltigförklara beslutet i den del det däri anges att Italien ska återkräva stödet, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden hävdar att den överklagade domen är oriktig och därför ska upphävas på följande grunder:

Åsidosättande av artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF samt motstridig motivering och uppenbara fel genom missuppfattning av den bevisning som framlagts vad gäller bedömningen av att den omtvistade åtgärden utgör statligt stöd och inte kompensation till sökanden. Tribunalen har felaktigt gjort en restriktiv tolkning av den nationella lagstiftning och rättspraxis till vilken sökanden i första instans har hänvisat, och som visar att den omtvistade åtgärden inte utgör statligt stöd utan har till syfte att utgöra kompensation, i enlighet med vad som föreskrivits av den italienska lagstiftaren 1962 och som godtagits av kommissionen och tribunalen.

Åsidosättande av artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 (3), motstridig och otillräcklig motivering i den del tribunalen slog fast att föreläggandet om återkrav i det angripna beslutet inte strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar. Tribunalens dom är felaktig och otillräckligt motiverad i den del det inte medges att kommissionens långa tystnad med avseende på de italienska myndigheternas klarlägganden under slutet av 1991 när det gäller den omständigheten att den första förlängningen av Ternitaxan fortfarande har det ursprungliga målet att ge kompensation, kan ge upphov till berättigade förväntningar hos sökanden om att förlängningen av taxorna ifråga, bland dem den omtvistade åtgärden, inte utgör statligt stöd.

(1) Europeiska unionens tribunal (femte avdelningen), dom av den 1 juli 2010 i mål T 62/08

(2) Kommissionens beslut 2008/408/EG av den 20 november 2007 om det statliga stöd C 36/A/06 (f.d. NN 38/06) som Italien har genomfört till förmån för ThyssenKrupp, Cementir och Nuova Terni Industrie Chimiche (EUT L 144, 2008, s. 37)

(3) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1)

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/20

Överklagande ingett den 15 september 2010 av Cementir Italia Srl av den dom som tribunalen meddelade den 1 juli 2010 i mål T-63/08, Cementir Italia Srl mot Europeiska kommissionen

(Mål C-449/10 P)

()

2010/C 317/37

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Cementir Italia Srl (ombud: T. Salonico, G. Barone och A. Marega, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen (1) och ogiltigförklara det omtvistade beslutet (2) i den del det inte fastslås att den omtvistade åtgärden utgör ersättning eller kompensation utan att den utgör ett rättsstridigt och oförenligt statligt stöd, och eller

—

upphäva den överklagade domen i den del det fastslås att kommissionens beslut att ålägga Italien att återkräva stödet inte strider mot principen om berättigade förväntningar och följaktligen ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del som Italien åläggs att utan dröjsmål återkräva stödet jämte ränta,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anser att den överklagade domen är felaktig och anför följande grunder till stöd för sitt yrkande om att den ska upphävas:

Åsidosättande av artiklarna 107 och 108 FEUF, motsägelsefull motivering och uppenbart oriktig bedömning av den åberopade bevisningen vad gäller slutsatsen att den omtvistade åtgärden utgör statligt stöd och inte en kompensatorisk åtgärd till förmån för klaganden. Tribunalen gjorde fel när den tolkade den nationella lagstiftning och rättspraxis som klaganden åberopat i första instans restriktivt. Av denna lagstiftning och rättspraxis framgår nämligen att den omtvistade åtgärden inte utgör statligt stöd utan har behållit karaktären av ersättning, såsom fastslogs i den italienska lagstiftningen av år 1962, vilken har godtagits av kommissionen och tribunalen.

Åsidosättande av artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 (3) och motsägelsefull och otillräcklig motivering på grund av att tribunalen slog fast att beslutet att stödet skulle återkrävas inte strider mot principen om berättigade förväntningar. Tribunalens dom är behäftad med fel och brister i motiveringen, eftersom tribunalen slog fast att kommissionens långa tystnad med avseende på de italienska myndigheternas förklaringar i slutet av år 1991 att den första förlängningen av ”Ternitariffen” innebar att åtgärdens ursprungliga kompensatoriska karaktär bibehölls utgjorde en omständighet som grundade berättigade förväntningar hos klaganden på att förlängningen av ”Ternitariffen”, inbegripet den omtvistade åtgärden, inte utgjorde statligt stöd.

(1) Dom av Europeiska unionens tribunal (femte avdelningen) av den 1 juli 2010 i mål T-63/08.

(3) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/21

Överklagande ingett den 15 september 2010 av Nuova Terni Industrie Chimiche SpA av den dom som tribunalen meddelade den 1 juli 2010 i mål T-64/08, Nuova Terni Industrie Cimiche SpA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-450/10 P)

()

2010/C 317/38

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Nuova Terni Industrie Chimiche SpA (ombud: T. Salonico, G. Barone och A. Marega, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen (1) och ogiltigförklara det omtvistade beslutet (2) i den del det inte fastslås att den omtvistade åtgärden utgör ersättning eller kompensation utan att den utgör ett rättsstridigt och oförenligt statligt stöd, och eller

—

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anser att den överklagade domen är felaktig och anför följande grunder till stöd för sitt yrkande om att den ska upphävas:

(1) Dom av Europeiska unionens tribunal (femte avdelningen) av den 1 juli 2010 i mål T-64/08.

(3) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/22

Överklagande ingett den 16 september 2010 av BNP Paribas och Banca Nazionale del Lavoro SpA (BNL) av den dom som tribunalen meddelade den 1 juli 2010 i mål T-335/10, BNP Paribas och BNL mot kommissionen

(Mål C-452/10 P)

()

2010/C 317/39

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: BNP Paribas och Banca Nazionale del Lavoro SpA (BNL) (ombud: R. Silvestri, G. Escalar och M. Todino, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva Europeiska unionens tribunals dom (femte avdelningen) av den 1 juli 2010 i mål T-335/08, BNP Paribas och Banca Nazionale del Lavoro mot Europeiska kommissionen, delgiven genom telefax samma dag (EUT L 221, s. 39), i sin helhet, och

bifaller de yrkande som framförts i första instans om ogiltigförklaring i sin helhet av Europeiska kommissionens beslut 2008/711/EG av den 11 mars 2008 om det statliga stöd C 15/07 (ex NN 20/07) som Italien har genomfört ”i form av skatteincitament för vissa omstrukturerade banker”(delgivet med nr K(2008) 869, EUT L 237, s. 70), eller

ii)	i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning mot bakgrund av domstolens dom, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Tribunalen har inte gjort någon ingående granskning av kommissionens beslut och har avstått från att kontrollera huruvida kommissionens val att inte beakta situationen för det offentliga organet för att fastställa den klandrade ordningen.

2.	Tribunalen har förvanskat domstolens praxis, enligt vilken en specifik skatteåtgärd kan motiveras mot bakgrund av systematiken i skattesystemet som helhet, och har i sin bedömning antagit de parametrar som kommissionen själv angett i sitt beslut som de enda godtagbara.

3.	Tribunalen har förvanskat rättspraxis angående rekvisitet selektivt statligt stöd, enligt vilket selektiviteten av en skatteåtgärd ska bedömas med hänsyn tagen enbart till de verkningar denna kan få för beskattningen.

4.	Tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna och felaktigt funnit att den allmänna ordningen för omjustering inte gav företag möjlighet att omjustera skattekostnaden för tillgångar avseende bolag som övertagits med överlåtelse av de huvudsakliga värdena i balansräkningen.

5.	Slutligen har tribunalen satt sig i kommissionens ställe, utan att vara behörig till detta, vad gäller att formulera nya skäl till stöd för kommissionens angripna beslut.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 17 september 2010 — Oliver Jestel mot Hauptzollamt Aachen

(Mål C-454/10)

()

2010/C 317/40

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Oliver Jestel

Motpart: Hauptzollamt Aachen

Tolkningsfrågor

Ska en person anses tullskyldig på grund av ”medverkan” i en olaglig införsel av en vara till Europeiska unionens tullområde i enlighet med artikel 202.3 andra strecksatsen i förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (1), om denne, utan att direkt ha medverkat vid införseln, har fungerat som mellanman vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna och därvid antog att försäljaren eventuellt skulle leverera varorna eller en del av varorna med undandragande av importtull?

2.	Är det i förekommande fall tillräckligt att den ifrågavarande personen håller detta för troligt, eller anses han som tullskyldig endast om han räknar med att så kommer att ske?

(1) EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/23

Överklagande ingett den 20 september 2010 av Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt av den dom som tribunalen meddelade den 8 juli 2010 i mål T-396/08, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt mot Europeiska kommissionen

(Mål C-459/10 P)

()

2010/C 317/41

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt (ombud: A. Rosenfeld och I. Liebach, rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 8 juli 2010 i mål T-396/08, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt mot Europeiska kommissionen, angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/878/EG av den 2 juli 2008 om det statliga stöd som Tyskland planerar att genomföra till förmån för DHL, och ogiltigförklara artikel 1 första stycket i kommissionens beslut 2008/878/EG av den 2 juli 2008,

—	i andra hand upphäva den i punkt 1 nämnda domen av Europeiska unionens tribunal och återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet riktar sig mot tribunalens dom, genom vilken klagandenas talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/878/EG av den 2 juli 2008 ogillades. Kommissionen hade genom detta beslut förklarat att en huvuddel av det anmälda utbildningsstöd som Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt planerade att genomföra till förmån för DHL var oförenligt med den gemensamma marknaden.

Genom överklagandet klandrar klagandena tribunalen för att ha åsidosatt unionsrätten i följande avseenden:

—

Tribunalen har åsidosatt förordning nr 68/2001, f.d. artikel 87.3 c EG och likabehandlingsprincipen, eftersom prövningen av huruvida stödet var nödvändigt utgör en felaktig rättstillämpning. Åsidosättandet av förordning (EG) nr 68/2001 följer av att inget av de materiella kriterier enligt förordningen prövades, vilket undantagsvis endast är tillåtet när det motiveras av särskilda omständigheter i det enskilda fallet. F.d. artikel 87.3 EG har åsidosatts, eftersom tribunalen genom felaktig rättstillämpning inte ansåg att utbildningsstödet uppfyllde eller kunde uppfylla de mål som avses i f.d. artikel 87.3 c EG och att kommissionen skulle beakta detta vid sin prövning enligt artikel 87.3 EG. Slutligen har likabehandlingsprincipen åsidosatts, eftersom kommissionen i tidigare beslut varken har prövat eller fastställt huruvida utbildningsstöd varit nödvändigt i liknande situationer. Det är uppenbart att en sådan skillnad i behandling inte kan motiveras av sakliga skäl.

—

Redan ett fastställande av att det var korrekt att tillämpa nödvändighetskriteriet utgör felaktig rättstillämpning. Klagandena åberopar i det avseendet att tribunalen bortsåg från förordning nr 68/2001, kommissionens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål samt f.d. artikel 87.3 c EG. Det utgjorde nämligen felaktig rättstillämpning att i prövningen av nödvändighetskriteriet inte inbegripa incitamentseffekten för valet av område. Att utbildningsstöd i vart fall också kan omfatta regionala aspekter framgår av lydelsen av förordning 68/2001. Tribunalens antagande att främjande av verksamheter i mindre gynnade områden och etablering av nya verksamheter endast kan ske genom regionalstöd är inte riktigt.

—

Vidare har tribunalen därigenom åsidosatt förordning nr 68/2001, f.d. artikel 87.3 c EG och likabehandlingsprincipen, eftersom den genom felaktig rättstillämpning använde olämpliga kriterier vid bedömningen av huruvida stödet var nödvändigt. För det första kunde den därvid inte ta hänsyn till stödmottagarnas kommersiella praxis och strategi. Därmed försattes företag, som på grund av interna standarder hade en hög utbildningsnivå, rättsligt sett i en sämre ställning i stödhänseende jämfört med företag med en lägre utbildningsnivå. För det andra skulle det inte ha ansetts att stödet inte var nödvändigt endast av det skälet att det reglerades i nationella föreskrifter. Det innebär nämligen att företag från medlemsstater som har lagstiftat om en hög utbildningsnivå försätts i en sämre ställning än företag med en jämförelsevis lägre utbildningsnivå.

—	Slutligen har tribunalen även åsidosatt f.d. artikel 87.3 c EG, eftersom den genom felaktig rättstillämpning bortsåg från den aktuella stödåtgärdens positiva externa verkan.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Sverige) den 20 september 2010 — Bonnier Audio AB, Earbooks AB, Norstedts Förlagsgrupp AB, Piratförlaget Aktiebolag, Storyside AB/Perfect Communication Sweden AB

(Mål C-461/10)

()

2010/C 317/42

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Bonnier Audio AB, Earbooks AB, Norstedts Förlagsgrupp AB, Piratförlaget Aktiebolag, Storyside AB

Svarande: Perfect Communication Sweden AB

Tolkningsfrågor

Hindrar Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG (1) av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG (Datalagringsdirektivet), särskilt artiklarna 3, 4, 5 och 11, en tillämpning av en nationell bestämmelse som är införd med stöd av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG (2) av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och som innebär att en Internetleverantör i en civilprocess, i syfte att en viss abonnent ska kunna identifieras, föreläggs att ge en upphovsrättsinnehavare eller dennes rättsinnehavare information om vilken abonnent som av Internetleverantören tilldelats en viss IP-adress, från vilken adress intrång påstås ha skett? Förutsättning för frågan är att sökanden visat sannolika skäl för intrång i viss upphovsrätt samt att åtgärden är proportionell.

2.	Påverkas svaret på fråga 1 av det förhållandet att medlemsstaten inte genomfört Datalagringsdirektivet trots att tiden härför har gått ut?

(1) EUT L 105, s. 54

(2) EUT L 157, s. 45

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/24

Överklagande ingett den 24 september 2010 av Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 8 juli 2010 i mål T-331/06, Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska miljöbyrån (EEA)

(Mål C-462/10 P)

()

2010/C 317/43

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: N. Korogiannakis, Δικηγόρος)

Övrig part i målet: Europeiska miljöbyrån (EEA)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom,

—	ogiltigförklara EEA:s beslut att inte anta klagandens anbud och att tilldela den vinnande anbudsgivaren kontraktet,

—	förplikta EEA att ersätta klagandens rättegångskostnader i samband med ansökan i mål T-331/06 och i samband med detta överklagande, även om klaganden inte skulle vinna framgång med överklagandet.

Grunder och huvudargument

Klaganden menar att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av eller underlät att tillämpa artikel 97 i budgetförordningen (1) och artikel 138 i genomförandebestämmelserna, eftersom det är av avgörande betydelse att underkriterierna meddelas innan anbuden ges in, så att anbudsgivarna kan lägga sitt bästa anbud. Tribunalen avvisade felaktigt klagandens argument om en sammanblandning av urvals- och tilldelningskriterierna med motiveringen att det anförts för sent. Även om tribunalens synsätt var riktigt misstolkade den innehållet i förfrågningsunderlaget när den bedömde huruvida användning av individuella cv:n i tilldelningsfasen stred mot förfrågningsunderlaget.

Vidare anför klaganden att den omständigheten att utvärderingsrapporten är skriven på ett sådant sätt att det inte framgår hur utvärderingskommittén nådde sin slutsats inte kan läggas klaganden till last. Om EEA inte lade större vikt vid underkriterierna borde detta ha resulterat direkt i en ogiltigförklaring av det angripna beslutet på grund av otillräcklig motivering, eftersom den omständigheten att ”det inte är uppenbart” vilka slags kriterier som användes omfattas av motiveringsskyldigheten.

Vad gäller miljöpolicy anser klaganden att tribunalen hade fel i sin bedömning att det är möjligt att uppfylla ett så generellt formulerat tilldelningskriterium bara genom att visa upp ett certifikat, vilket bara är ett av sätten att styrka att villkoret är uppfyllt. Tribunalen beaktade inte heller att det bara är möjligt att ta hänsyn till miljöpolicyn under urvalsfasen.

4.	Tribunalen borde ha slagit fast att EEA handlade i strid med artikel 100.2 i budgetförordningen och artikel 149.2 i genomförandebestämmelserna genom att inte göra hela utvärderingsrapporten tillgänglig för anbudsgivarna så att dessa kunde bedöma skälen för avslag på deras anbud.

5.	Förutom att tribunalens resonemang var felaktigt strider det både mot den allmänna och föreliggande motiveringsskyldigheten och mot Lissabonfördraget, genom vilket Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ges samma verkan som fördragen, särskilt artikel 41.

6.	Slutligen anser klaganden att tribunalen i den överklagade domen inte bara otillräckligt motiverade varför den underkände de enskilda argumenten angående den uppenbart oriktiga bedömningen, utan dessutom underlät att bedöma dem individuellt.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/25

Talan väckt den 27 september 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-466/10)

()

2010/C 317/44

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Patakia och D. Kuhovec)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28 i direktiv 2004/18/EG genom att tillämpa ett förhandlat förfarande utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling avseende hanteringen av farligt smittförande medicinskt avfall från sjukvårdsinrättningar som hör till 1:a D.Y.P.E. (regionala hälsoförvaltningen) i Attika, eftersom inte något av de villkor för undantag som föreskrivs i artikel 31 i direktivet är uppfyllt i förevarande fall, och då särskilt villkoren enligt artikel 31.1 c i direktivet vilka motiverar ett undantag från den allmänna regeln och en tillämpning av det särskilda förfarande som föreskrivs i den bestämmelsen,

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Efter att ha mottagit ett klagomål har kommissionen genomfört en undersökning av inbjudan från kommittén för hälsovårdstjänster att lämna anbud i ett förhandlat förfarande utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling avseende hanteringen av farligt smittförande medicinskt avfall från sjukvårdsinrättningar som hör till 1:a D.Y.P.E. (regionala hälsoförvaltningen) i Attika.

Kommissionen erinrar om att det enligt den allmänna regeln krävs att ett meddelande om upphandling med tydliga och klara villkor offentliggörs. Det förhandlade förfarandet utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling kan tillåtas endast i undantagsfall, i de särskilda fall som avses i artiklarna 30 och 31 i direktiv 2004/18/EG, vilka ska tolkas restriktivt. Det ankommer på den som åberopar dessa bestämmelser att bevisa att det föreligger sådana exceptionella omständigheter som motiverar ett undantag.

Kommissionen anser att det framgår av den aktuella inbjudan att den upphandlande myndigheten, som förvisso åberopat det undantagsförfarande som föreskrivs i artikel 31.1 c i direktiv 2004/18/EG, inte har visat att de villkor som föreskrivs i den bestämmelsen var uppfyllda och motiverade att detta förfarande tillämpades.

Enligt kommissionen har den upphandlande myndigheten, som har tillämpat det förhandlade förfarandet utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling, åsidosatt de skyldigheter som åligger den enligt artikel 28 i direktivet, eftersom inte något av de villkor för undantag som föreskrivs i artikel 31 i direktivet är uppfyllt i förevarande fall, och då särskilt villkoren enligt artikel 31.1 c i direktivet vilka motiverar att det görs undantag från den allmänna regeln och att det särskilda förfarande som föreskrivs i den bestämmelsen tillämpas.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/26

Tribunalens dom av den 29 september 2010 — CNH Global mot harmoniseringsbyrån (kombination av färgerna rött, svart och grått för en traktor)

(Mål T-378/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett varumärke som består av en kombination av färgerna rött, svart och grått som applicerats på en traktors utsida - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga har inte förvärvats till följd av användning - Artikel 7.3 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.3 i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 317/45

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CNH Global NV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: M. Edenborough, barrister, och R. Harrison, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 5 juli 2007 (ärende R 1642/2006-1) om en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett kännetecken som återger en traktor i rött, svart och grått.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	CNH Global NV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 297, 8.12.2007.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/26

Tribunalens dom av den 29 september 2010 — Interflon mot harmoniseringsbyrån — Illinois Tool Works (FOODLUBE)

(Mål T-200/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket FOODLUBE - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga - Artiklarna 7.1 c och 51.1 a i förordning (EG) nr 40/94 (nu artiklarna 7.1 c och 52.1 a i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 317/46

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande:: Interflon BV (Rosendaal, Nederländerna) (ombud: advokaten S. Wertwijn)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Novais Gonçalves)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Illinois Tool Works, Inc. (Glenview, Illinois, Förenta staterna)

Saken

Talan som väckts mot det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 3 mars 2008 (ärende R 638/2007-2), rörande ett ogiltighetsförfarande mellan Interflon BV och Illinois Tool Works, Inc.

Domslut

Det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 3 mars 2008 (ärende R 638/2007-2) ogiltigförklaras i den del som det rör kemiska produkter avsedda för industrin i klass 1 och industriella oljor och fetter samt smörjmedel i klass 4.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 183, 19.7.2008.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/27

Tribunalens dom av den 28 september 2010 — Market Watch mot harmoniseringsbyrån — Ares Trading (Seroslim)

(Mål T-201/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Seroslim - Äldre gemenskapsordmärket SEROSTIM - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 317/47

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Market Watch Franchise & Consulting, Inc (Freeport, Bahamas) (ombud: advokaten J. Korab)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard–Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Ares Trading SA (Aubonne, Schweiz)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 6 mars 2008 (ärende R 805/2007-2) om ett invändningsförfarande mellan Ares Trading SA och Market Watch Franchise & Consulting, Inc.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Market Watch Franchise & Consulting, Inc ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 197, 2.8.2008.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/27

Tribunalens dom av den 28 september 2010 — C-Content mot kommissionen

(Mål T-247/08) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsförfaranden inom gemenskapen - Tjänster med anknytning till elektronisk publicering - Oegentligheter och åsidosättanden som Publikationsbyrån uppges ha gjort sig skyldig till - Preskriptionstid - Orsakssamband)

2010/C 317/48

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: C-Content BV (’s Hertogenbosch, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Meulenbelt)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis E. Manhaeve och N. Bambara, biträdda av rådgivaren O. Soudry och advokaten A. Nucara, därefter av E. Manhaeve och N. Bambara, biträdda av O. Soudry och advokaten E. Petritsi)

Saken

Talan om skadestånd i syfte att erhålla ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer uppges ha begått oegentligheter och åsidosatt gemenskapsrätten i samband med ett flertal upphandlingsförfaranden avseende tjänster med anknytning till elektronisk publicering.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	C-Content BV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 209, 15.8.2008.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/28

Tribunalens dom av den 7 oktober 2010 — DHL Aviation och DHL Hub Leipzig mot kommissionen

(Mål T-452/08) (1)

(Statligt stöd - Flygfrakt - Garantier som avser drift av företaget DHL:s nya europeiska centra på flygplatsen Leipzig/Halle - Beslut varigenom stödet förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden och det fastställs att det ska återkrävas)

2010/C 317/49

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: DHL Aviation SA/NV (Zaventem, Belgien) och DHL Hub Leipzig GmbH (Schkeuditz, Tyskland) (ombud: A. Burnside, solicitor, och advokaten B. van de Walle de Ghelcke)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Gross, B. Martenczuk och E. Righini)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/948/EG av den 23 juli 2008 om Tysklands åtgärder till förmån för DHL och flygplatsen Leipzig/Halle (EUT L 346, s. 1).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	DHL Aviation SA/NV och DHL Hub Leipzig GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 6, 10.1.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/28

Tribunalens dom av den 30 september 2010 — Granuband mot harmoniseringsbyrån — Granuflex (GRANUflex)

(Mål T-534/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsfigurmärke GRANUflex - Äldre firma GRANUFLEX - Relativt registreringshinder - Artikel 8.4 och artikel 52.1 c i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.4 och artikel 53.1 c i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 317/50

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Granuband BV (Krommenie, Nederländerna) (ombud: M. Ellens, advokat)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: W. Verburg)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Granuflex Ipari és Kereskedelmi Kft (Budapest, Ungern) (ombud: K. Szamosi, advokat)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 15 september 2008 (ärende R 1277/2007-2) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Granuflex Ipari és Kereskedelmi Kft och Granuband BV.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Granuband BV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 44, 21.2.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/28

Tribunalens dom av den 7 oktober 2010 — Deutsche Behindertenhilfe mot harmoniseringsbyrån — Aktion Mensch mot harmoniseringsbyrån (diegesellschafter.de)

(Mål T-47/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket diegesellschafter.de - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 2007/2009))

2010/C 317/51

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Behindertenhilfe (Mainz, Tyskland) (ombud: advokaterna V. Töbelmann och A. Piltz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Pohlmann)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 27 november 2008 (ärende R 1094/2008-1) om en ansökan om registrering av ordmärket diegesellschafter.de som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Deutsche Behindertenhilfe — Aktion Mensch eV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 102, 1.5.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/29

Tribunalens dom av den 30 september 2010 — Yassin Abdullah Kadi mot Europeiska kommissionen

(Mål T-85/09) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al Qaida och talibanerna associerade personer och enheter - Förordning (EG) nr 881/2002 - Frysning av penningmedel och ekonomiska tillgångar för en person på grund av att denne införts i en förteckning som upprättats av ett FN-organ - Sanktionskommittén - Senare införande i bilaga I till förordning nr 881/2002 - Talan om ogiltigförklaring - Grundläggande rättigheter - Rätten att yttra sig, rätten till en effektiv domstolsprövning och rätten till respekt för egendom)

2010/C 317/52

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Yassin Abdullah Kadi (Jeddah, Saudiarabien) (ombud: D. Anderson, QC, M. Lester, barrister och G. Martin, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis P. Hetsch, P. Aalto och F. Hoffmeister, därefter P. Hetsch, F. Hoffmeister och E. Paasivirta)

Parter som har intervenerat till stöd för svarandena: Europeiska unoinens råd (ombud: M. Bishop, E. Finnegan och R. Szostak), Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och L. Butel), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: S. Behzadi-Spencer och E. Jenkinson, biträdda av D. Beard, barrister)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 1190/2008 av den 28 november 2008 om ändring för hundraförsta gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter (EUT L 322, s. 25), i den utsträckning som den rör sökanden.

Domslut

Kommissionens förordning (EG) nr 1190/2008 av den 28 november 2008 om ändring för hundraförsta gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al Qaida och talibanerna associerade personer och enheter ogiltigförklaras, såvitt den rör Yassin Abdullah Kadi.

2.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Yassin Abdullah Kadis rättegångskostnader.

3.	Europeiska unionens råd, Republiken Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 90 av den 18 april 2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/29

Tribunalens dom av den 5 oktober 2010 — Strategi Group mot harmoniseringsbyrån — RBI (STRATEGI)

(Mål T-92/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket STRATEGI - Det äldre nationella ordmärket Stratégies - Relativa registreringshinder - Bevis på användning av det äldre varumärket - Artikel 43.2 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 42.2 i förordning (EG) nr 207/2009) och regel 22 i förordning (EG) nr 2868/95)

2010/C 317/53

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Strategi Group Ltd (Manchester, Förenade kungariket) (ombud: N. Saunders, barrister)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Reed Business Information (RBI) (Issy-Les-Moulineaux, Frankrike) (ombud: advokaten A. Messas)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 18 december 2008 (ärende R 1581/2007-2) om ett invändningsförfarande mellan Reed Business Information (RBI) och Strategi Group Ltd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Strategi Group Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 113, 16.5.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/30

Tribunalens dom av den 7 oktober 2010 — Kommissionen mot Gal-Or

(Mål T-136/09) (1)

(Skiljedomsklausul - Avtal om finansiellt stöd slutet inom ramen för ett särskilt program avseende forskning och utveckling på området för icke-nukleär energi - Underlåtenhet att följa avtalet - Återbetalning av förskott - Dröjsmålsränta - Tredskodomsförfarande)

2010/C 317/54

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. M. Rouchaud-Joët och F. Mirza, inledningsvis biträdda av advokaterna B. Katan och M. van der Woude, därefter av B. Katan)

Svarande: Benjamin Gal-Or (Jupiter, Florida, Förenta Staterna)

Saken

Talan, grundad på en skiljedomsklausul, som syftar till att svaranden ska förpliktas att återbetala 205 611 euro som kommissionen utbetalat till honom inom ramen för avtalet IN/0042/97, jämte dröjsmålsränta, samt dröjsmålsränta avseende beloppet 9 231,25 euro, vilket motsvarar rättegångskostnaderna i anledning av en talan mot kommissionen som Benjamin Gal-Or väckt i nederländska domstolar.

Domslut

Benjamin Gal-Or föreläggs att till Europeiska kommissionen utbetala 205 611 euro, samt ränta på detta belopp enligt följande

—	2,75 % från och med den 2 mars 2003,

—	2,50 % från och med den 7 mars 2003,

—	2,00 % från och med den 6 juni 2003,

—	2,25 % från och med den 6 december 2005,

—	2,50 % från och med den 8 mars 2006,

—	2,75 % från och med den 15 juni 2006,

—	3,00 % från och med den 9 augusti 2006,

—	3,25 % från och med den 11 oktober 2006,

—	3,50 % från och med den 13 december 2006,

—	3,75 % från och med den 14 mars 2007,

—	4,00 % från och med den 13 juni 2007,

—	4,25 % från och med den 9 juli 2008,

—	3,75 % från och med den 15 oktober 2008,

—	3,25 % från och med den 12 november 2008,

—	2,50 % från och med den 10 december 2008,

—	2,00 % från och med den 21 januari 2009,

—	1,50 % från och med den 11 mars 2009,

—	1,25 % från och med den 8 april 2009,

—	1,00 % från och med den 13 maj 2009.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Benjamin Gal-Or ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 141, 20.6.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/30

Tribunalens dom av den 7 oktober 2010 — Accenture Global Services mot harmoniseringsbyrån — Silver Creek Properties (acsensa)

(Mål T-244/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket acsensa - Äldre gemenskaps- och nationella ordmärkena och figurmärkena ACCENTURE och accenture - Relativt registreringshinder - Ingen risk för förväxling - Ingen känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Motiveringsskyldighet - Artikel 73 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 75 i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 317/55

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Accenture Global Services GmbH (Schaffhausen, Schweiz) (ombud: advokaten R. Niebel)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: O. Mondéjar Ortuño)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Silver Creek Properties SA (Panama, Panama)

Domslut

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 20 mars 2009 (ärende R 802/2008-2) om ett invändningsförfarande mellan Accenture Global Services GmbH och Silver Creek Properties SA.

Avgörande

1.	Talan ogillas.

2.	Accenture Global Services GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 193, 15.8.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/31

Tribunalens dom av den 30 september 2010 — PVS mot harmoniseringsbyrån — MeDiTA Medizinische Kurierdienst (medidata)

(Mål T-270/09) (1)

(Gemenskapsvarumärken - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av det figurativa varumärket medidata - Tidigare nationella ordmärket MeDiTA - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Likhet mellan tecknen - Likhet mellan tjänsterna - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 317/56

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: PVS-Privatärztliche Verrechnungsstelle Rhein-Ruhr GmbH (Mülheim an den Ruhr, Tyskland) (ombud: advokaten F. Lindberg)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: MeDiTa Medizinische Kurierdienst- und Handelsgesellschaft mbh (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaten T. Schulte-Beckhausen)

Saken

Talan mot det beslut som fattades av fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 14 maj 2009 i ärende R-1724/2007-4 i ett invändningsförfarande mellan MeDiTA Medizinische Kurierdienst- und Handelsgesellschaft mbH och PVS- Privatärztliche Verrechnungsstelle Rhein-Ruhr GmbH.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	PVS-Privatärztliche Verrechnungsstelle Rhein-Ruhr GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 220 av den 12.9.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/31

Tribunalens dom av den 28 september 2010 — Rosenruist mot harmoniseringsbyrån (Återgivning av två kurvor på en ficka)

(Mål T-388/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärke som återger två kurvor på en ficka - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2010/C 317/57

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Rosenruist — Gestão e serviços, Lda (Funchal, Portugal) (ombud: advokaterna S. Rizzo och S. González Malabia)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Saken

Talan väckt mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 18 juni 2009 (ärende R 237/2009-2) om en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurkännetecken som återger två kurvor på en ficka.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Rosenruist — Gestão e serviços, Lda ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 282, 21.11.2009.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/32

Tribunalens beslut av den 27 september 2010 — Hidalgo mot harmoniseringsbyrån — Bodegas Hidalgo — La Gitana (HIDALGO)

(Mål T-365/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltigförklaring av registreringen av det nationella varumärke som varit föremål för invändning - Anledning saknas att döma i saken)

2010/C 317/58

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Emilio Hidalgo SA (Jerez de la Frontera, Spanien) (ombud: advokaten Esteve Sanz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Bodegas Hidalgo — La Gitana, SA (Sanlucar de Barrameda, Spanien) (ombud: advokaterna S. Rivero Galán och J.M. Sanjuán de Coca)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 11 juni 2008 (ärende R 1329/2007-4) om ett invändningsförfarande mellan Emilio Hidalgo SA och Bodegas Hidalgo — La Gitana SA.

Avgörande

1.	Det finns inte längre anledning att döma i målet.

2.	Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 272 av den 25.10.2008.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/32

Tribunalens beslut av den 24 september 2010 –Kerstens mot kommissionen

(Mål T-498/09 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsförfarandet år 2005 - Tilldelning av prioritetspoäng - Bevisbörda - Rätten till försvar - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)

2010/C 317/59

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Petrus Kerstens (ombud: advokaten C. Mourato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: C. Berardis-Kayser och G. Berscheid, biträdda av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Överklagande av den dom personaldomstolen (andra avdelningen) meddelade den 29 september 2009 i mål F-102/07, Kerstens mot kommissionen, (F-102/07, REG P 2009, s. I-0000) och yrkande om ogiltigförklaring av denna dom.

Avgörande

1.	Överklagandet avvisas.

2.	Petrus Kerstens ska bära sina rättegångskostnader och Europeiska kommissionens kostnader i samband med förfarandet i denna instans.

(1) EUT C 51, 27.2.2010.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/32

Talan väckt den 12 september 2010 — Hamas mot rådet

(Mål T-400/10)

()

2010/C 317/60

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Hamas (advokaten L. Glock)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets meddelande C 188/13 av den 13 juli 2010,

—	ogiltigförklara rådets beslut 2010/386/GUSP av den 12 juli 2010,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 610/2010 av den 12 juli 2010, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara rådets meddelande 2010/C 188/09 (1), rådets beslut 2010/386/GUSP (2) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 610/2010 (3) i den del sökandens namn har behållits i förteckningen över de personer, grupper och enheter vars tillgångar och ekonomiska resurser ska frysas med tillämpning av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensamma ståndpunkt 2001/931/GUSP (4) och artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 i syfte att bekämpa terrorismen.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder. Följande grunder avser rådets meddelande 2010/C 188/09:

—	Artikel 297.2 tredje stycket FEUF har åsidosatts eftersom sökanden inte har delgetts meddelandet och offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning kan inte i sig anses utgöra en delgivning av rättsakten.

—	Artikel 41.2 b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts eftersom nämnda meddelande i princip har varit omöjligt att få tillgång till för sökanden.

—	Artikel 6.3 a i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) beträffande den tilltalades rätt att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom.

Följande grunder avser beslut 2010/386/GUSP och förordning nr 610/2010:

—	Det föreligger en uppenbart oriktig bedömning eftersom Hamas utgör en i en i laga ordning vald regering som inte kan upptas i en förteckning över terrorister enligt principen om icke-inblandning i en stats interna angelägenheter.

—

Sökandens grundläggande rättigheter har åsidosatts genom:

—

att rätten till försvar och principen om god förvaltningssed har åsidosatts, genom att beslutet att behålla sökanden i förteckningen över de personer, grupper och enheter vars tillgångar och ekonomiska resurser ska frysas inte föregicks av någon underrättelse om vad som lades sökanden till last och sökanden inge getts möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter beträffande dessa omständigheter, och

—	att rätten till egendom har åsidosatts genom att frysningen av sökandens medel utgör en omotiverad inskränkning av sökandens rätt till egendom.

—	Motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF har åsidosatts genom att kommissionen inte har lämnat någon uttrycklig motivering vare sig i beslut 2010/386/GUSP eller i förordning nr 610/2010.

(1) Rådets meddelande 2010/C 188/09 till personer, grupper och enheter på den förteckning som anges i artikel 2.3 i rådets förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EUT C 188, s. 13).

(2) Rådets beslut 2010/386/Gusp av den 12 juli 2010 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 178, s. 28).

(3) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 610/2010 av den 12 juli 2010 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 1285/2009 (EUT L 178, s. 1).

(4) Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/GUSP av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 93).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/33

Talan väckt den 14 september 2010 — Ungern mot kommissionen

(Mål T-407/10)

()

2010/C 317/61

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Republiken Ungern (ombud: M. Fehér och K. Szíjjártó)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1.3 och 1.4 i bilaga 2 till kommissionens beslut K(2010) 4593 av den 8 juli 2010 om det större projektet ”Ombyggnad av järnvägslinjen Budapest-Kelenföld — Székesfehérvár — Boba Etapp I, Fas 1”, som ingår i det operativa programmet ”Transporter” för strukturstöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden, i den del det i nämnda bestämmelser föreskrivs det maximala belopp på vilket man får tillämpa medfinansieringskvoten på så sätt att utgifter i form av mervärdesskatt inte ingår bland stödberättigade utgifter,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4593 av den 8 juli 2010 om det större projektet ”Ombyggnad av järnvägslinjen Budapest-Kelenföld — Székesfehérvár — Boba Etapp I, Fas 1”, som ingår i det operativa programmet ”Transporter” för strukturstöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden inom ramen för konvergensmålet. I detta beslut godkände kommissionen betalning av ett stöd till detta projekt med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden. Vidare ansåg kommissionen att utgifter för återbetalningsbar mervärdesskatt inte kunde räknas in i det maximala belopp på vilket kvoten för prioriterad medfinansiering av det operativa programmet tillämpas vad avser nämnda projekt.

Sökanden gör gällande att kommissionen antog det angripna beslutet i strid med tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser, särskilt artikel 56.4 i förordning (EG) nr 1083/2006 (1) och artikel 3 i förordning (EG) nr 1084/2006. (2)

Sökanden anser att det framgår klart av artikel 3 e i förordning nr 1084/2006 att utgifter i form av återbetalningsbar mervärdesskatt inte kan ge rätt till stöd från sammanhållningsfonden. Enligt sökanden innebär denna bestämmelse otvivelaktigt att stöd omvänt ska ges för mervärdesskatt som inte är återbetalningsbar. Följaktligen, och med hänsyn till att det större projektets förmånstagare, till vilken det angripna beslutet härför sig (Nemzeti Infrastruktúra Fejlesztő Zrt.), enligt unionsrättslig och nationell mervärdesskattelagstiftning inte är skattskyldig, vilket innebär att den inte kan begära återbetalning av betald mervärdesskatt, borde kommissionen inte ha uteslutit möjligheten till stöd för utgifter av detta slag.

Kommissionen har behandlat sådana utgifter som i förordning 1084/2006 inte upptas bland utgifter för vilka rätt till stöd saknas såsom icke stödberättigade utgifter och som enligt motsvarande nationell lagstiftning uttryckligen är stödberättigade. Nämnda institution har således genom det angripna beslutet berövat medlemsstaterna den behörighet som de har enligt artikel 56.4 i förordning nr 1083/2006.

Sökanden påstår även att kommissionens kriterium, enligt vilket den mervärdesskatt som förmånstagaren har betalat är ”återbetalningsbar” genom den mervärdesskatt som den som driver den infrastruktur som förmånstagaren har byggt får in genom de avgifter som den uppbär, utgör en mycket vid tolkning av begreppet återbetalningsbar mervärdesskatt i artikel 3 e i förordning nr 1084/2006, att kommissionen inte kan gömma sig bakom ordalydelsen i denna bestämmelse och att den strider mot den unionsrättsliga mervärdesskattelagstiftningen. Enligt sökanden är den förmånstagare som utför konstruktionen och de enheter som driver infrastrukturen oberoende från varandra och har bara ett indirekt förhållande i enlighet med vad som föreskrivs i relevanta lagbestämmelser, och alltså inte genom handelstransaktioner. I detta sammanhang anför sökanden att förmånstagaren slutligt och definitivt blir tvungen att bära mervärdesskattekostnaden.

Slutligen anser sökanden att varken förordning nr 1083/2006 eller förordning nr 1084/2006 medger en tolkning enligt vilken kommissionen kan grunda sitt beslut angående stödberättigade utgifter, inbegripet stödberättigade mervärdesskatteutgifter, på den omständigheten att medlemsstaten kunde ha valt en annan rättslig lösning med avseende på projektets utveckling och driften av infrastrukturen. Organisationen av driften av infrastrukturer och därmed sammanhängande offentliga tjänster omfattas huvudsakligen av medlemsstaternas behörighet. Sökanden anser också att kommissionen, under förutsättning att de villkor som uppställts i unionslagstiftningen är uppfyllda, måste godta medlemstatens val och de konsekvenser som, med avseende på kvalificeringen av stödberättigade utgifter, följer av villkoret eller frånvaron villkoret att förmånstagaren måste vara skattskyldig till mervärdesskatt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, s. 25).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1084/2006 av den 11 juli 2006 om inrättande av Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1164/94 (EUT L 210, s. 79).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/34

Talan väckt den 15 september 2010 — Socitrel mot kommissionen

(Mål T-413/10)

()

2010/C 317/62

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Socitrel — Sociedade Industrial de Trefilaria, S.A. (São Romão de Coronado, Portugal) (ombud: advokaterna F. Proença de Carvalho och T. de Faria)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	delvis ogiltigförklara artiklarna 1 och 2 i kommissionens beslut av den 30 juni 2010, avseende ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.344 — Spännstål), i den mån sökanden berörs,

—	nedsätta bötesbeloppet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det beslut mot vilket sökanden väcker talan i detta förfarande är detsamma som det angripna beslutet i mål T-385/10, ArcelorMittal Wire France m.fl. mot kommissionen.

Sökanden anför följande grunder till stöd för sin talan:

i)	Motiveringen av det angripna beslutet uppvisar allvarliga brister, i strid med bestämmelsen i artikel 296 FEUF. Åläggandet av böterna har medfört att principen om berättigade förväntningar åsidosatts och sökandens rätt till försvar har kränkts vad gäller beräkningen av desamma.

ii)	Den orimligt långa varaktigheten av det administrativa förfarandet vid kommissionen har medfört att Socitrels rätt till försvar har åsidosatts, samt undergrävt dess rätt till förhandling inom skälig tid, vilken stadgas i artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna;

I andra hand har sökanden anfört följande:

iii)	Artikel 101 FEUF har åsidosatts och en uppenbart oriktig bedömning har gjorts, när kommissionen funnit att Socitrel inte agerar självständigt på marknaden.

iv)

Kommissionen har begått ett uppenbart fel när den — i syfte att bestämma den tillämpliga begränsningen på tio procent av bolagets omsättning vid beräkningen av böterna — i bolagets omsättning inbegripit den sammanlagda omsättningen för företagen Emesa, Galycas och ITC, vilka inte ingick i Previdente-gruppen vid tidpunkten för överträdelsen.

v)	Vid fastställelsen av bötesbeloppet har kommissionen åsidosatt proportionalitetsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/35

Talan väckt den 15 september 2010 — Companhia Previdente mot kommissionen

(Mål T-414/10)

()

2010/C 317/63

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Companhia Previdente — Sociedade de Controle de Participações Financeiras, S.A. (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaterna D. Proença de Carvalho och J. Caimoto Duarte)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	delvis ogiltigförklara artiklarna 1 och 2 i kommissionens beslut av den 30 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.344 — Spännstål), i den mån de påverkar sökanden, och

—

fastställa att en nedsättning av Socitrels böter, inom ramen för andra mål som rör överträdelser avseende vilka Companhia Previdente har ett solidariskt betalningsansvar, ska medföra att det automatiskt sker en likvärdig nedsättning av de böter har ålagts Companhia Previdente med solidariskt betalningsansvar.

Grunder och huvudargument

Det beslut som sökanden angriper genom sin talan i förevarande mål är detsamma som är i fråga i mål T-385/10, ArcelorMittal Wire France m.fl. mot kommissionen.

Sökanden åberopar följande grunder.

Kommissionen har åsidosatt artikel 101 FEUF och principen om att straff ska vara individuella, jämförd med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, samt artikel 23.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget. (1) Kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet i beslutet av Companhia Previdentes solidariska betalningsansvar med avseende på de överträdelser som Socitrel gjort sig skyldigt till genom att överskrida det föreskrivna taket för böter som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003.

ii)

Kommissionen har åsidosatt artikel 296 FEUF genom att — vid fastställandet av solidariskt betalningsansvar och beräkningen av böterna — inte vederlägga sökandens påståenden och inte vederbörligen underkänna presumtionen för att Companhia Previdente utövade ett avgörande inflytande på Socitrel under perioden 1998–2002, samt genom att inte heller i vederbörlig ordning ange på vilken grund den kom fram till att det förelåg ett sådant inflytande under den tidigare perioden, det vill säga under åren 1994–1998, för vilken presumtionen tydligen inte är tillämplig.

Sökanden åberopar alternativt följande grunder.

iii)	Kommissionen har åsidosatt artikel 101.1 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, liksom proportionalitetsprincipen genom att överskrida taket för de böter som den kunde ålägga Companhia Previdente.

iv)	Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering genom att inte ha beaktat den aktuella situationen med ekonomisk kris och Companhia Previdentes bristande betalningsförmåga.

(1) EGT L 1, 2003, s. 1.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/35

Talan väckt den 15 september 2010 — Emme mot kommissionen

(Mål T-422/10)

()

2010/C 317/64

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Emme Holding SpA (Pescara, Italien) (ombud: advokaterna G. Visconti, E. Vassallo di Castiglione, M. Siragusa, M. Beretta och P. Ferrari)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara eller sätta ned de böter som Emme Holding påförts av kommissionen genom beslut av den 30 juni 2010 (ärende COMP/38344 -Spännstål)

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det angripna beslutet är detsamma som i mål T-385/10, ArcellorMittal Wire France m.fl. mot kommissionen.

Sökanden gör särskilt gällande:

—

att det inte är berättigat att lägga sökanden en enda och pågående överträdelse av samtliga europeiska karteller (Europaklubben) och nationella/regionala karteller (Italiensklubben, Spanienklubben och Sydöverenskommelsen) till last. Sökanden har nämligen aldrig deltagit (aktivt eller passivt) i den påstådda överträdelsen på Europanivå. Trame har vidare inte haft kännedom om eventuella regionala eller nationella karteller i andra länder än Italien.

—	att beslutet avser såväl linor med 7 trådar som med 2 eller 3 trådar. Sökanden påpekar att linor med 2 eller 3 trådar aldrig varit föremål för konkurrensbegränsande samarbete inom klubb Italien. Omsättningen för dessa varor borde således inte tas med vid beräkningen av böterna.

Sökanden yrkar även att bötesbeloppet ska sättas ned på grund av dennes marginella medverkan i den påstådda överträdelsen liksom att sökanden inte bidragit till densamma.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/36

Talan väckt den 16 september 2010 — Redaelli mot kommissionen

(Mål T-423/10)

()

2010/C 317/65

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Redaelli Tecna SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna R Zaccà, M. Todino och E. Cruellas Sada)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det slås fast att Redaelli deltagit i det konkurrensbegränsande samarbete som avses i beslutet under perioden 1984–1992,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån Redaellis ansökan om förmånlig behandling avslås, och följaktligen, avsevärt sätta ned bötesbeloppet på grund av Redaellis medverkan i kommissionens undersökning av ansökan,

—	vidare, av billighetsskäl nedsätta bötesbeloppet på grund av förfarandets oskäliga tidsutdräkt.

Grunder och huvudargument

Det angripna beslutet är detsamma som i mål T-385/10, ArcellorMittal Wire France m.fl. mot kommissionen.

Sökanden gör särskilt gällande:

—

att kommissionen grovt har åsidosatt principen om likabehandling genom att tillämpa en strängare bedömning endast för Redaelli och inte gett företaget förmånlig behandling, vilket däremot getts till andra företag vars ansökningar innehöll ett mycket begränsat mervärde, ett mervärde som var avsevärt mindre än vad sökanden bidragit med. Kommissionen har därigenom även åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar eftersom kommissionen har åsidosatt sökandens berättigade förväntningar att dennes ansökan ska behandlas i enlighet med de grunder som utformats i kommissionens praxis vid den aktuella tidpunkten och som angetts i 2002 års meddelade.

—	att kommissionen har felaktigt lagt parterna det konkurrensbegränsande samarbetet till last för perioden 1984–1992 utan att framlägga tillräckliga bevis för att det förelåg ett samarbete under denna tid,

—	att den orimliga tidsutdräkten för det administrativa förförandet har skadat sökandens rätt till försvar och förhindrat denne att framlägga bevis till sin fördel, vilka försvunnit under tidsperioden, samt även haft en negativ inverkan på bedömningen av sökandens ansökan om förmånlig behandling.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/36

Talan väckt den 18 september 2010 — Dosenbach-Ochsner mot harmoniseringsbyrån — Sisma (rektangel med elefanter)

(Mål T-424/10)

()

2010/C 317/66

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Dosenbach-Ochsner AG Schuhe und Sport (Dietikon, Schweiz) (ombud: advokaten O. Rauscher)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Sisma SpA (Mantova, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 15 juli 2010 i ärende R 1638/2008-4,

—	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Figurmärke som föreställer en rektangel med elefanter för varor i klasserna 10, 16, 21, 24 och 25.

Innehavare av gemenskapsvarumärket: SISMA S.p.A.

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Varumärkesrätt som innehas av den som ansökt om ogiltighetsförklaring: Internationella och nationella figurmärken som föreställer elefanter och det nationella ordmärket ”elefanten” för varor i klasserna 24 och 25.

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltigförklaring

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 53.1 a i förening med artikel 8.1 b och 8.2 a i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom de aktuella varumärkena ur begreppsmässig, visuell och ljudmässig synvinkel är lika och sökanden uttryckligen har gjort gällande att dess varumärken genom intensivt bruk eller renommé har förvärvat särskiljningsförmåga.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s.1).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/37

Talan väckt den 21 september 2010 — Häfele mot harmoniseringsbyrån (Mixfront)

(Mål T-425/10)

()

2010/C 317/67

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Häfele GmbH & Co. KG (Nagold, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Eck och J. Dönch)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades den 30 juni 2010 av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ärende R 338/2010-1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket Mixfront för varor i klasserna 6 och 20

Granskarens beslut: Avslag på invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b, 7.1 c och 7.1 d i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom det omtvistade gemenskapsvarumärket har tillräcklig särskiljningsförmåga, inte är beskrivande och inte har blivit allmänt i dagligt tal.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/37

Talan väckt den 16 september 2010 — Moreda-Riviere Trefilerías mot kommissionen

(Mål T-426/10)

()

2010/C 317/68

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Moreda-Riviere Trefilerías, SA (Gijón, Spanien) (ombud: advokaterna F. González Díaz och A. Tresandi Blanco)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 i ärende COMP/38344 — Stål för spännarmering, med stöd av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	alternativt ogiltigförklara eller sätta ned de böter som sökanden ålades genom nämnda beslut, med stöd av artikel 261 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Målet rör samma beslut som mål T-385/10, ArcelorMittal mot kommissionen.

Sökanden åberopar följande grunder:

—

Artikel 101 FEUF har tillämpats felaktigt i den del MRT har tillskrivits ansvar för det påstådda åsidosättandet av nämna artikel med beaktande av dels att det är TYCSA (PSC) och inte MRT som bär ansvaret för TYCSA S.L.:s påstådda deltagande i de ageranden som beskrivs i beslutet, dels att TYCSA S.L. inte har utgjort en ekonomisk enhet tillsammans med GSW/TYCSA. Således ska MRT inte tillskrivas något som helst ansvar för TYCSA S.L. och TYCSA PSC:s agerande.

—

Det föreligger en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eftersom Europeiska kommissionen begår ett misstag när den konstaterar att de samlade överenskommelser och möten som har ägt rum i olika medlemsstater under olika perioder, med olika deltagare och olika mål, innebar en enda fortlöpande överträdelse som strider mot artikel 101 FEUF. Dessutom utgör de aktuella överenskommelserna inte någon sammanhängande samling åtgärder som har ett enda gemensamt syfte.

Sökanden gör alternativt gällande att böterna ska ogiltigförklaras eller sättas ned eftersom kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, förbudet mot retroaktiv tillämpning av bestämmelser och rättssäkerhetsprincipen när den underlät att tillämpa 1998 års riktlinjer vid beräkningen av böterna, underlät att beakta vissa förmildrade omständigheter och åsidosatte rätten till försvar och motiveringsskyldigheten.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/38

Talan väckt den 16 september 2010 — Trefilerías Quijano mot kommissionen

(Mål T-427/10)

()

2010/C 317/69

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Trefilerías Quijano, SA (Los Corrales de Buelna, Spanien) (ombud: advokaterna E. González Díaz och A. Tresandí Blanco)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 i ärende COMP/38344 — Stål för spännarmering, med stöd av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	eller, subsidiärt, ogiltigförklara eller sätta ned de böter som sökanden ålades genom nämnda beslut, med stöd av artikel 261 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det angripna beslutet i förevarande mål motsvarar det angripna beslutet i mål T-426/10, Moreda Riviere Trefilerías mot kommissionen.

Grunderna och huvudargumenten motsvarar dem som åberopas i sistnämnda mål.

Sökanden motsätter sig att bolaget ska tillskrivas ansvar för den påstådda överträdelsen av artikel 101 FEUF.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/38

Talan väckt den 16 september 2010 — Trenzas y Cables de Acero mot kommissionen

(Mål T-428/10)

()

2010/C 317/70

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Trenzas y Cables de Acero PSC, SL (Santander, Spanien) (ombud: advokaterna E. González Díaz och A. Tresandí Blanco)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 i ärende COMP/38344 — Stål för spännarmering, med stöd av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	eller, subsidiärt, ogiltigförklara eller sätta ned de böter som sökanden ålades genom nämnda beslut, med stöd av artikel 261 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det angripna beslutet i förevarande mål motsvarar det angripna beslutet i mål T-426/10, Moreda Riviere Trefilerías mot kommissionen.

Grunderna och huvudargumenten motsvarar dem som åberopas i sistnämnda mål.

Sökanden påstår att kommissionen i faktiskt och rättsligt hänseende har gjort sig skyldig till en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF, genom att tillskriva TYCSA PSC ansvar för det påstådda åsidosättandet av nämna artikel, i den del kommissionen tillskriver TYCSA PSC ansvar för det beteende som beskrivs i beslutet i bolagets egenskap av medlem i en ekonomisk enhet bestående av olika juridiska enheter (GSW, TQ, MRT och TYCSA PSC själv) från den 30 november 1992 till den 19 september 2002.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/39

Talan väckt den 17 september 2010 — Magnesitas de Rubián m.fl. mot kommissionen

(Mål T-430/10)

()

2010/C 317/71

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Magnesitas de Rubián (Inicio, Spanien), Magnesitas Navarras, SA (Zubiri, Spanien) och Ellinikoi Lefkolithoi Anonimos Metalleftiki Viomichaniki Naftiliaki kai Emporiki Etaireia (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna H. Brokelmann och P. Martínez Lage Sobredo)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara punkt 3 i referensdokumentet om bästa tillgängliga teknik inom produktion av cement, kalk och magnesiumoxid (EUT C 166, 25.6.2010, s. 5), och de hänvisningar till magnesiumoxidindustrin som görs i andra punkter i nämnda dokument,

—	eller, för det fall tribunalen inte ogiltigförklarar hela punkt 3 i nämnda dokument, åtminstone ogiltigförklara punkt 3.5.5.4 i detta dokument, däribland bland annat utsläppsvärdena i tabell 3.11, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Denna talan är riktad mot det dokument som antagits av kommissionen med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (1), och varigenom ett system för utsläppskontroll och en tillståndsordning för vissa industrianläggningar införs.

I dokumentet anges, såsom bästa tillgängliga teknik (BTT), en minskning av utsläppen av SOx från industrigaser, och fastställs vissa utsläppsvärden för SOx som, förutom att vara lägre än i någon annan sektor, enligt sökandena bara kan uppnås genom användning av teknik som förorsakar allvarliga miljöskador. Vidare menar sökandena att nämna värden har fastställts utifrån uppgifter från endast ett företag och utan att iaktta det för ändamålet föreskrivna förfarandet.

Sökanden anför fyra grunder till stöd för sin talan.

—	Europeiska kommissionen saknar behörighet. I det avseendet anförs att kommissionen saknade behörighet att inbegripa tillverkning av magnesiumoxid i det omtvistade dokumentet.

—

Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter

Enligt sökandena har väsentliga formföreskrifter åsidosatts i den angripna rättsakten, i följande tre avseenden:

—	Sökandena underrättades inte om tidpunkten för när förfarandet för utarbetandet av det omtvistade dokumentet skulle inledas, varför de inte kunde delta förrän på ett sent stadium i förfarandet.

—	Sökandenas ”split views” (avvikande åsikter) har inte bemötts i det omtvistade dokumentet.

—	Den föreskrivna fristen för översyn av det slutliga förslaget till den angripna rättsakten har överskridits.

—	Åsidosättande av artikel 1 i direktiv 2008/1/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, eftersom den angripna rättsakten strider mot målet, i artikel 1 i nämna direktiv, att skydda miljön.

—	Åsidosättande av principen om likabehandling. Sökandena anser att den angripna rättakten innebär ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, eftersom företag som befinner sig i olika situationer behandlas lika.

(1) EUT L 24, s. 8.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/40

Talan väckt den 24 september 2010 — Nencini mot parlamentet

(Mål T-431/10)

()

2010/C 317/72

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Riccardo Nencini (Florens, Italien) (ombud: advokaten F. Bertini)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i första hand, av de skäl som anförs i målet ogiltigförklara det beslut som Europaparlamentets generalsekreterare fattade den 16 juli 2010, riktat till Riccardo Nencini, meddelande nr 312331 av den 4 augusti 2010 från generaldirektören vid Europaparlamentets generaldirektorat för finanser, riktat till Riccardo Nencini, och i det mån de förekommer andra därmed sammanhängande rättsakter, eller

—	i andra hand, ogiltigförklaring av det angripna beslutet och återförvisning av saken till Europaparlamentets generalsekreterare för en rättvis omprövning av den omtvistade siffran, samt

—	i alla händelser, förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör sökanden, som var ledamot av Europaparlamentet under mandatperioden 1994–1999, gällande följande:

—	Åsidosättande av Europeiska gemenskapens språkregim och till följd av detta åsidosättande av principen om ett rättvist förfarande och principen om ett effektivt rättsskydd, då de två angripna rättsakterna borde ha varit avfattade på italienska, språket i den medlemsstat där sökanden är medborgare.

—

Åsidosättande av principerna om ett kontradiktoriskt förfarande och om ett effektivt rättsskydd. I sökandens fall antog Europaparlamentets generalsekreterare det slutliga beslutet på grundval av andra faktiska omständigheter och rättsliga skäl än de som åberopats tidigare och som sökanden underrättats om.

—

Åsidosättande av ersättningsreglerna för Europaparlamentets ledamöter, vad gäller reseersättning, då det inte beaktats att sökanden under sin tid som ledamot var bosatt i Rom. Riccardo Nencini följde kontinuerligt de politiska aktiviteterna i den staden — som ju som bekant är Italiens huvudstad och politiska centrum — i egenskap av nationellt ansvarig för sitt politiska parti.

—	Åsidosättande av ersättningsreglerna för Europaparlamentets ledamöter, vad gäller sekreterarhjälp. Sökanden har betatalt ut all den ersättning han fått för att anställa sekreterare till dessa personer och inte behållit något belopp för egen del.

—	I sista hand gör sökanden gällande åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/40

Talan väckt den 17 september 2010 — Vivendi mot kommissionen

(Mål T-432/10)

()

2010/C 317/73

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vivendi (Paris, Frankrike) (ombud: M. Struys, O. Fréget och J.-Y. Ollier, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 2 juli 2010 i ärende COMP/C-1/39.653 — Vivendi & Iliad/France Télécom, genom vilket Europeiska kommissionen avslog det klagomål som Vivendi lämnade in den 2 mars 2009 i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 angående France Télécoms förfaranden som ansetts vara oförenliga med artikel 102 FEUF.

—	förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Sökanden begär ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4730 av den 2 juli 2010 om att avslå sökandens klagomål mot France Télécom om påstått missbruk av dominerande ställning på den franska marknaden för bredband och telefonabonnemang i strid med artikel 102 FEUF på grund av att det inte finns ett gemenskapssintresse. Enligt sökanden utövar France Télécom en strukturell diskriminering i prissättningen av grossisttjänster till förmån för sin enhet för slutkunder och upprätthåller ett för högt återkommande pris för tillgång till det lokala accessnätet.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden bland annat följande grunder:

—

felaktig rättstillämpning, uppenbart oriktig bedömning och underlåtenhet att uppfylla skyldigheten att noggrant undersöka den skadliga inverkan på den inre marknadens funktion utifrån de påtalade förfarandena, eftersom kommissionen begränsade sig till i) en undersökning av det genomsnittliga priset för bredbandserbjudanden på detaljmarknaden utan att fråga sig huruvida prisnivån kunde avslöja de påtalade förfarandena, och ii) en subjektiv bedömning av det obsoleta sätt på vilket tjänsten telefonabonnemang tillhandahålls,

—

otillräcklig motivering, faktiska och rättsliga fel samt uppenbart oriktig bedömningen, eftersom kommissionen slog fast att möjligheten att konstatera en överträdelse var mycket begränsad och i den mån som kommissionen:

—	inte undersökte frågan om diskriminerande karaktär av de fakturerade priserna i förhållande till de levererade tjänsterna och felaktigt gjorde gällande att det inte framkom indicier eller bevisning av den preliminära utredningen,

—

ansåg att den uträkningsmetod som France Télécom använde för prissättningen av tillgången till accessnätet var godkänd av Autorité de régulation des communications électroniques et des postes (ARCEP) (myndighet för regleringen av elektronisk kommunikation och post) och att det faktum att France Télécom förmedlade oriktig information till myndigheten utan att söka rätta till den saknade effekt med hänsyn till den använda metoden,

—	förvanskade syftet, som var att fastställa effekterna av de påtalade förfarandena, för uteslutningstesterna som sökanden presenterade,

—

i strid med de skyddsregler som tillämpas på handläggningen av klagomål och på beslut att lägga ned undersökningen i fråga om missbruk av dominerande ställning, har sökanden i) inte fått omedelbar tillgång till motpartens skrivelser och till handlingarna i målet, och ii) inte fått tillräcklig tid för att yttra sig över dessa handlingar.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/41

Överklagande ingett den 20 september 2010 av Allen m.fl. av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol meddelade den 13 juli 2010 i mål F-103/09, Allen m.fl. mot kommissionen

(Mål T-433/10 P)

()

2010/C 317/74

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: John Allen (Horspath, Förenade kungariket) m.fl. (ombud: K. Lasok, QC och B. Lask, Barrister)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att tribunalen ska

—	bifalla överklagandet,

—	upphäva det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 13 juli 2010 i mål F-103/09,

—	avisa den första och den andra ogiltighetsgrunden som svaranden framfört, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande överklagande framställer klagandena yrkande om upphävande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol meddelade den 13 juli 2010 i mål F-103/09, Allen m.fl. mot kommissionen, varigenom personaldomstolen avvisade klagandenas talan som dels avsåg skadestånd dels ogiltigförklaring av ett beslut att inte ersätta de skador som var och en av de klagande lidit på grund av att ingen av dem anställdes såsom tillfälligt anställd hos gemenskaperna under den tid de arbetade i samarbetsprojektet Joint European Torus (JET).

Till stöd för sitt överklagande hävdar klagandena att personaldomstolen åsidosatte domstolens praxis och de grundläggande principerna inom unionsrätten, genom att slå fast att det förelåg en skyldighet att agera inom en rimlig tidsfrist i detta sammanhang och, även om så var fallet, med hänsyn till vad den slog fast avseende fristens löptid och den tidpunkt som fristen börjar löpa.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/41

Talan väckt den 15 september 2010 — Hit Groep mot kommissionen

(Mål T-436/10)

()

2010/C 317/75

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Hit Groep BV (Haarlem, Nederland) (ombud: advokaterna G. van der Wal, G. Oosterhuis och H. Albers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet i den del det riktar sig till sökanden, framför allt artiklarna 1.9 b, 2.9 och 4.22, alternativt nedsätta de böter som sökanden ålades genom artikel 2.9 till noll eller sänka bötesbeloppet till en skälig nivå,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandens kostnader för rättshjälp.

Grunder och huvudargument

Sökanden angriper kommissionens beslut K(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 i ärende COMP/38.344 — Stål för spännarmering som har riktats mot sökanden.

Sökanden åberopar fem grunder till stöd för sin talan.

—

För det första var det juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att utan motivering, eller med en bristande motivering, i artikel 1 i beslutet fastställa att sökanden har åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet under perioden 1 januari 1998–17 januari 2002.

Enligt sökanden har kommissionen brustit i sin motivering till varför sökanden ska anses ha åsidosatt artikel 101 FEUF och varför sökanden av kommissionen anses vara inblandad i ärendet på annat sätt än i egenskap av aktieägare med ”avgörande inflytande” under perioden 1 januari 1998–17 januari 2002.

—

För det andra var det juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att ålägga sökanden böter. Enligt sökanden strider det mot syftena med artikel 101 FEUF, den gemenskapsrättsliga bötespolitiken och proportionalitetsprincipen att ålägga ett sådant företag som sökanden, som sedan den 1 november 2004 har upphört med sin ekonomiska verksamhet, böter.

—

För det tredje var det juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att i artikel 1.9 i det angripna beslutet fastställa att sökanden har åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet och på grundval därav påföra sökanden böter om 6 934 000 euro, eftersom sökanden enligt kommissionens uppfattning tillsammans med Nedri Spanstaal BV har ett solidariskt betalningsansvar för perioden 1 januari 1998–17 januari 2002.

Sökandebolaget anför att det under perioden 1 januari 1998–17 januari 2002 utgjorde ett holdingbolag som inte hade något ”avgörande inflytande” på Nedri Spanstaal och därför inte kan hållas ansvarigt för de överträdelser av konkurrensreglerna som Nedri Spanstaal har gjort sig skyldigt till.

—

För det fjärde gör sökanden alternativt gällande att det var juridiskt fel och orättmätigt av kommissionen att ålägga sökanden böter om 6 934 000 euro, att kommissionen borde ha avstått från att påföra sökanden några böter eller att böterna borde ha fastställts till ett betydligt lägre belopp.

—

Kommissionen borde enligt sökanden inte ha utgått från bolagets omsättning år 2003 vid fastställandet av tioprocentstaket för de böter som påfördes sökanden, och åtminstone borde kommissionen, för det fall den frångick huvudregeln i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003, ha beaktat följderna av detta i det enskilda fallet mot bakgrund av syftet med nämnda bestämmelse. Böterna är således inte proportionerliga i förhållande till företagets storlek och uppfyller inte de krav som uppställs i rättspraxis.

—	Kommissionen borde också ha beviljat sökanden samma nedsättning på grund av förmildrande omständighet som Nedri Spanstaal gavs rätt till.

—

Kommissionen saknade fog för att göra en särskild beräkning av sökandens böter och borde ha fastställt böterna till en bråkdel av de böter som ålades Nedri Spanstaal. Det beslut som riktar sig mot sökanden är baserat på sökandens aktieinnehav i Nedri Spanstaal under 48/224 av den totala tid som Nedri Spanstaals missbruk pågick. Böterna överensstämmer inte med proportionalitetsprincipen.

—

Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att efter tillämpningen av tioprocentstaket inte ta någon hänsyn till den relativt korta period för vilken sökanden anses bära ansvaret för Nedri Spanstaals överträdelse, sökandens relativt begränsade ansvar och sökandens begränsade omsättning.

—

Kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen genom att efter tillämpningen av tioprocentstaket inte ta någon hänsyn till den korta period för vilken HIT anses bära ansvaret för överträdelsen i förhållande till Nedri Spanstaal. Det följer av rättspraxis att storleken på böterna bland annat fastställts med hänsyn till under hur lång tid det bötfällda företaget hade ett solidariskt betalningsansvar för överträdelsen. Det är inte förenligt med det ovan anförda att sökandens böter är högre än de böter som Nedri Spanstaal påfördes.

—

För det femte anför sökanden att kommissionen har åsidosatt skyldigheten att fatta sitt beslut inom rimlig tid och därmed har åsidosatt artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 41.1 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Kommissionen har underlåtet att vid beräkningen av böterna ta hänsyn till överskridandet av den rimliga tidsfristen. Det förevarande förfarandet varade i detta fall i 94 månader och var därför orimligt långt.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/43

Talan väckt den 22 september 2010 — Gap SA granen & producten mot kommissionen

(Mål T-437/10)

()

2010/C 317/76

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Gap SA granen & producten NV (Zoersel, Belgien) (ombud: advokaterna C. Ronse och A. Hansebout)

Svarande: Europeiska unionen, representerad av kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska unionen har utomobligatoriskt skadeståndsansvar och att unionen ska utge ersättning för den skada som sökanden åsamkats, närmare bestämt 295 690, 43 euro med tillägg av belgisk lagstadgad ränta från den tidpunkt sökanden betalade de berörda importtullarna samt att unionen ska förpliktas att betala ett schablonmässigt belopp på 30 000 euro med tillägg av belgisk lagstadgad ränta för den skada som sökanden har åsamkats i övrigt.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat ersättning för den skada som bolaget påstår sig ha lidit som följd av att Europeiska kommissionen vid fastställandet av importtull för hård vete, bland annat med tillämpning av kommissionens förordning (EG) nr 919/2009 av den 1 oktober 2009 om ändring av förordning (EG) nr 915/2009 om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn från och med den 1 oktober 2009 (EUT L 259, s. 5), har agerat rättstridigt och lagt felaktiga marknadspriser och transportkostnader till grund för sitt beslut.

Till stöd för sitt skadeståndsyrkande har sökanden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 4 i förordning nr 1249/96 (1) och sin allmänna omsorgsplikt genom att vid fastställandet och beräkningen av importtullarna ha använt sig av felaktiga priser och frakttaxor.

Sökanden anser att åsidosättandet av artikel 4 i förordning nr 1249/1996 är tillräckligt allvarligt för att kommissionen inte har något utrymme för skönsmässig bedömning vid antagandet av förordning nr 919/2009. Dessutom är det tillräckligt i sig att kommissionen har åsidosatt sin omsorgsskyldighet.

Sökanden har slutligen gjort gällande att bolaget har lidit skada genom den felaktigt påförda och felaktigt beräknade tullen och att bolaget har lagt fram bevisning för det korrekta beloppet. Sökanden har dessutom åsamkats skada genom den tid som bolaget tvingats avsätta för ärendet och genom behovet av advokatbistånd.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1249/96 av den 28 juni 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEGH) nr 1766/92 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (EGT L 161, s. 125).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/43

Talan väckt den 24 september 2010 — Forgital Italy mot rådet

(Mål T-438/10)

()

2010/C 317/77

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Forgital Italy SpA (Velo d'Astico, Italien) (ombud: advokaterna V. Turinetti di Priero och R. Mastroianni)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 566/2010 av den 29 juni 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1255/96 om tillfälligt upphävande av den gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för vissa industri-, jordbruks- och fiskeriprodukter, särskilt artikel 1.1 och bilagan i den del beskrivningen för KN nummer 8109 20 00 ändras genom förordningen, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden i förevarande mål, ett företag med säte i Italien och som är specialiserat på metallbearbetning, har väckt talan mot den angripna förordningen genom vilken förordningen om tillfälligt upphävande av den gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser ändrades, i den del ändringarna omfattar KN nummer 8108 20 00, TARIC 20 vars beskrivning ersatts med följande: ”Obearbetade tackor av en fusion av titan och titanlegeringar, med en diameter på högst 380 mm”.

Till följd av nämnda ändring blev tackor med en diameter på över 380 mm, vilka dessförinnan med stöd av den äldre förordningen varit undantagna från tulltaxan, från och med den 1 juli 2010, tullpliktiga. Däremot är obearbetade tackor med en diameter på högst 380 mm fortsatt undantagna från tulltaxan fram till och med den 31 december 2013.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande följande fyra grunder:

Beslutet är otillräckligt och felaktigt motiverat. Sökanden hävdar att den angripna förordningen saknar lämplig motivering till ändringen av den produktbeskrivning som motsvarar KN nummer 8108 20 00 TARIC. Motiveringen inskränker sig till att en ändring är nödvändig ”Med hänsyn till den tekniska produktutvecklingen och ekonomiska trender på marknaden”. Trots kraven i rättspraxis gör inte en sådan formulering det möjligt för sökanden att få reda på grunderna för åtgärden för att kunna tillvarata sina intressen och inte heller för unionsdomstolen att utöva sin kontroll.

Åsidosättande av rättsäkerhetsprincipen och principen om skydd för sökandens berättigade förväntningar. Enligt sökanden är den angripna förordningen i den del som avser produktbeskrivningen för den aktuella produkten inte förenlig med rättsäkerhetsprincipen eftersom de anförda prognoserna inte var förutsägbara mot bakgrund av tidigare praxis och vad som angetts i kommissionens meddelande om autonom befrielse från tullar och kvoter (EGT C 128, s. 2). Detta innebär även att principen om skydd för sökandens berättigade förväntningar har åsidosatts då denne i god tro förlitat sig på i) den tidigare beskrivningen och fristen för när upphävandet av tullsatserna löpte ut för de aktuella produkterna som angetts i förordningen innan ändringen, ii) att de kriterier som framgår av tidigare praxis och av kommissionens meddelande skulle ligga till grund för en eventuell ändring av upphävandet av tullsatserna.

Åsidosättande av principen om likabehandling. Vad avser sökanden innebär den angripna förordningen att det, utan rimlig motivering, införs en skillnad i behandlingen av importörer av tackor av titanlegeringar med en diameter på högst 380 mm (vilka omfattas av upphävandet av tullsatserna) och importörer av tackor av titanlegeringar med en större diameter.

Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Sökanden hävdar att den angripna förordningen med avseende på den aktuella produkten förefaller oproportionerlig i förhållande till kravet att ta ”hänsyn till den tekniska produktutvecklingen och ekonomiska trender på marknaden” i den mån i) det inte visats att det skett betydande ekonomiska och tekniska förändringar inom sektorn för tackor av titanlegeringar som nödvändiggör den ändring av importordningen som gjorts i förordningen, ii) dessa förändringars plötsliga och drastiska natur, utan någon övergångsperiod, inte står i överensstämmelse med förordningens syfte.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/44

Talan väckt den 28 september 2010 — ESGE mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-444/10)

()

2010/C 317/78

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: ESGE AG (Bussnang, Schweiz) (ombud: advokaten J. Klink)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Kenwood Appliances Luxembourg SA (Luxemburg, Luxemburg)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 14 juli 2010 i ärende R 1249/2009-2,

—	ändra det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 14 juli 2010 i ärende R 1249/2009-2 så att invändningsenhetens beslut av den 21 augusti 2008 i ärende B 1252958 ogiltigförklaras, och

—	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som är hänförliga till överklagandet.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Kenwood Appliances Luxembourg SA.

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”KMIX” för varor i klasserna 7 och 11.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Ordmärket ”BAMIX” för varor i klasserna 7 och 40.

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då det föreligger risk för förväxling mellan de två motstående märkena.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/45

Talan väckt den 28 september 2010 — HerkuPlast Kubern mot harmoniseringsbyrån How (eco-pack)

(Mål T-445/10)

()

2010/C 317/79

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: HerkuPlast Kubern GmbH (Ering, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Würtenberger och R. Kunze)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Heidi A. T. How (Harrow, Förenade kungariket)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 27 juli 2010 (ärende R 1014/2009-4),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Heide A. T. How

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket eco-pack för varor i klass 16.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket och den internationella registreringen av ECOPAK för varor i klass 20.

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom det föreligger förväxlingsfara mellan varumärkena i fråga, samt åsidosättande av artiklarna 75 och 76 i förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden rent allmänt förnekat att det föreligger någon förväxlingsfara, motiveringen är självmotsägande på flera punkter och felaktigt avfärdat flera av sökandens viktiga och avgörande argument som irrelevanta.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/45

Överklagande ingett den 24 september 2010 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 9 juli 2010 i mål F-91/09 Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-450/10 P)

()

2010/C 317/80

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska:

—	Under alla omständigheter: upphäva det överklagade beslutet i alla delar.

—	Fastställa att talan i första instans, som utmynnade i det överklagade beslutet, kunde upptas till sakprövning.

—	I första hand: Bifalla klagandens talan i första instans i samtliga delar.

—	Förplikta motparten att ersätta klaganden för samtliga kostnader som förorsakats honom i denna instans och i tidigare prövningsinstanser.

—	I andra hand: Återförvisa målet till personaldomstolen, i annan sammansättning, för att denna ska göra en förnyad prövning av målet.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande riktas mot personaldomstolens beslut av den 9 juli 2010. I detta beslut slog personaldomstolen fast att talan i vissa delar inte kunde tas upp till sakprövning och i övriga delar var ogrundad. Talan syftade huvudsakligen till att erhålla ersättning för den skada klaganden har lidit sedan han tvingats genomgå olika läkarundersökningar som var nödvändiga för att bedöma om han eventuellt var arbetsoförmögen.

Till stöd för sitt överklagande gör klaganden huvudsakligen gällande att personaldomstolen i det överklagade beslutet inte alls motiverat varför ersättningsyrkandena påstås inte kunna upptas till prövning.

Klaganden gör vidare gällande att artikel 270 FEUF, artikel 90 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, rättssäkerhetsprincipen, principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd, principen om rättskällornas inbördes hierarki, principen om maktfördelning och om domstolens skyldighet att följa lagen har tolkats på ett felaktigt och orimligt sätt samt tillämpats felaktigt.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/46

Talan väckt den 28 september 2010 — Fuchshuber Agrarhandel mot kommissionen

(Mål T-451/10)

()

2010/C 317/81

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Fuchshuber Agrarhandel GmbH (Hörsching, Österrike) (Ombud: advokaten G. Lehner)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förordna om ett muntligt förfarande,

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att till sökanden inom 14 dagar utbetala ett belopp om 2 623 282,31 euro jämte en årlig ränta om 6 procent på beloppet 1 641 372,50 euro från den 24 september 2007 och en årlig ränta om 6 procent på beloppet 981 909,81 euro från den 16 oktober 2007,

—	fastställa att Europeiska gemenskapernas kommission är skyldig att ersätta sökanden för eventuell framtida skada kopplad till postnummer KUK459 som tilldelades den 3 september 2007 och postnummer KUK465 som tilldelades den 17 september 2007, och

—	fastställa att Europeiska gemenskapernas kommission är skyldig att ersätta sökandens rättegångskostnader inom 14 dagar (ersättningen ska betalas ut till sökandens ombud).

Grunder och huvudargument

Sökanden begär ersättning för den skada som har uppkommit till följd av att en del av den majs som sökanden köpte i samband med två auktioner år 2007 inte fanns i det ungerska interventionsorganets lager.

Sökanden har till stöd för sin talan bland annat gjort gällande att kommissionen inte utnyttjade sina kontrollbefogenheter i förhållande till den ungerska betalningsmyndigheten och inte insisterade på att nämnda myndighet uppfyllde sina skyldigheter. Sökanden har vidare anfört att om kommissionen, i rättsligt och faktiskt avseende, hade infört strängare och tydligare krav och kontrollmekanismer vad avser den lageransvariges lämplighet och tillförlitlighet samt vad avser lagrets lämplighet och identifieringen och lagringen av interventionsvaran, så hade ingen skada uppstått.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/47

Personaldomstolens dom av den 30 september 2010 — Carlo van Heuckelom mot Europeiska polisbyrån (Europol)

(Mål F-43/09) (1)

(Personalmål - Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol - Artikel 29 - Befordran baserad på utvecklingsrapporter - Invändning om rättsstridighet vad avser policybeslutet om bestämning av lönegrader och löneklasser - Europols chefs respektive styrelses behörighet - Europols chefs utrymme för skönsmässig bedömning - Gränser)

2010/C 317/82

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Carlo van Heuckelom ('s-Gravenhage, Nederländerna) (ombud: advokaterna W. J. Dammingh och N. D. Dane)

Svarande: D. Neumann och D. El Khoury, inledningsvis biträdda av advokaterna B. Wägenbaur och R. Van der Hout, därefter av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 14 juli 2008 varigenom sökanden befordrades endast en löneklass, liksom av beslutet av den 19 januari 2009 varigenom klagomålet mot det första beslutet avslogs

Domslut

1.	Carlo van Heuckeloms talan ogillas.

2.	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 180, 1.8.2009, s. 63.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/47

Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 14 september 2010 — Da Silva Pinto Branco mot Europeiska unionens domstol

(Mål F-52/09) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Provanställd tjänsteman - Uppsägning efter provanställningsperioden - Rätten till försvar - Kompetensbedömning - Domstolsprövning)

2010/C 317/83

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Delfina Da Silva Pinto Branco (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna M. Erniquin och C. Defago)

Svarande: Europeiska unionens domstol (ombud: M. A. V. Placco)

Saken

Främst yrkande om ogiltigförklaring av beslutet att avskeda sökanden. Sedan yrkande om att utse sökanden som, eller, i andra hand, återställa sökandens tjänst som provanställd tjänsteman. Slutligen yrkande om utbetalning av skadestånd för ideell skada.

Domslut

1.	Talan avslås.

2.	Delfina Da Silva Pinto Branco förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 244, 10.10.2009, s. 16.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/48

Personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 14 september 2010 — AE mot kommissionen

(Mål F-79/09)

(Personalmål - Tjänstemän - Social trygghet - Olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring - Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna - Vägran att erkänna en sjukdom som yrkesskada - Överkänslighet för elektromagnetiska fält)

2010/C 317/84

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AE (Muchamiel, Spanien) (ombud: L. Levi och M. Vandenbussche, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis J. Currall och D. Martin, därefter J. Currall och J. Baquero Cruz)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring dels av tillsättningsmyndighetens beslut av den 15 december 2008, mottaget den 16 januari 2009, att avslå sökandens ansökan om att den åkomma han lider av ska erkännas som yrkessjukdom i den mening som avses i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och, i den mån det behövs, av tillsättningsmyndighetens beslut av den 11 juni 2009 att avslå sökandens klagomål. Begäran om skadestånd med 12 000 euro för den ideella skada sökanden lidit.

Domslut

1.	Europeiska kommissionen ska erlägga 2 000 euro till AE.

2.	Talan i övrigt ogillas.

3.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en fjärdedel av sökandens rättegångskostnader.

4.	Sökanden ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/48

Personaldomstolens dom av den 14 september 2010 — Rossi Ferreras mot kommissionen

(Mål F-85/09) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Bedömningsförfarandet för år 2001/2002 - Karriärsutvecklingsrapport - Verkställande av en dom om ogiltigförklaring - Följderna av att ett förvaltningsbeslut återkallas - Bestämning av mål)

2010/C 317/85

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Francisco Rossi Ferreras (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid och C. Berardis-Kayser)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av sökandens karriärsutvecklingsrapport för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002.

Domslut

1.	Francisco Rossi Ferreras talan avslås.

2.	Francisco Rossi Ferreras förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 312, 19.12.2009, s. 45.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/48

Personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 6 oktober 2010 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-2/10) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Social trygghet - Sjukförsäkring - Begäran om ersättning för sjukvårdskostnader - Rättsakt som går någon emot saknas - Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning och att den är ogrundad - Artikel 94 i rättegångsreglerna)

2010/C 317/86

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och C. Berardis-Kayser, biträdda advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Ogiltigförklaring av beslutet att inte ersätta sökandens sjukvårdskostnader till 100 procent.

Avgörande

1.	Luigi Marcuccios talan ogillas eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad.

2.	Luigi Marcuccio ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Luigi Marcuccio ska ersätta personaldomstolen med 1 500 euro.

(1) EUT C 63, 13.3.2010, s. 53.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/49

Talan väckt den 30 augusti 2010 — Cantisani mot kommissionen

(Mål F-71/10)

()

2010/C 317/87

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Nicola Cantisani (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten S. de Lannoy)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av svarandens beslut om avslag på sökandens begäran om bistånd avseende mobbning, och yrkande om skadestånd.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av direktören för kommissionens generaldirektorat för personal och administration av den 9 oktober 2009 (ADMIN.B2/jj/jm 0(09)) genom vilket administrationen avslog den begäran om bistånd som sökanden ingett till kommissionen den 29 januari 2009,

—	förordna om att sökanden ska erhålla ersättning för den ekonomiska och ideella skada som han lidit till följd av mobbningen,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/49

Talan väckt den 30 augusti 2010 — Cantisani mot kommissionen

(Mål F-71/10)

()

2010/C 317/87

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Nicola Cantisani (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten S. de Lannoy)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av svarandens beslut om avslag på sökandens begäran om bistånd avseende mobbning, och yrkande om skadestånd.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av direktören för kommissionens generaldirektorat för personal och administration av den 9 oktober 2009 (ADMIN.B2/jj/jm 0(09)) genom vilket administrationen avslog den begäran om bistånd som sökanden ingett till kommissionen den 29 januari 2009,

—	förordna om att sökanden ska erhålla ersättning för den ekonomiska och ideella skada som han lidit till följd av mobbningen,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/49

Talan väckt den 24 september 2010 — Dubus mot parlamentet

(Mål F-86/10)

()

2010/C 317/89

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Charles Dubus (Tervuren, Belgien) (ombud: advokaterna E. Boigelot och S. Woog)

Svarande: Europaparlamentet

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av svarandens beslut att inte ta upp sökanden på förteckningen över de tjänstemän som befordrats från lönegrad AST 3 till lönegrad AST 4 i befordringsförfarandet 2009.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara parlamentets beslut att inte ta upp sökanden på förteckningen över de tjänstemän som befordrats från lönegrad AST 3 till lönegrad AST 4 i befordringsförfarandet 2009,

—

som en följd av ogiltigförklaringen, företa en ny jämförelse av kvalifikationer mellan sökanden och övriga kandidater i befordringsförfarandet 2009 och befordra sökanden till lönegrad AST 4 med retroaktiv verkan från den 1 januari 2009 samt betala ränta på förfallen lön med en räntesats motsvarande Europiska centralbankens fastställda referensränta med tillägg av två procentenheter från och med den 1 januari 2009, och

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

20.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/50

Talan väckt den 27 september 2010 — Van Asbroeck mot kommissionen

(Mål F-88/10)

()

2010/C 317/90

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Van Asbroeck (Dilbeek, Belgien) (ombud: advokaterna S. Rodrigues, A. Blot och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå sökandens begäran om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 22 oktober 2008 om införande av kompensationsersättning för tjänstemän som har bytt tjänstekategori före den 1 maj 2004, om omplacering av sökanden med retroaktiv verkan från den 1 maj 2004 i lönegrad D*4/8 och om rekonstruktion av sökandens karriär med beaktande av de befordringar, årliga anpassningar och löneökningar som har ägt rum efter denna tidpunkt.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	uppmana svaranden att uttryckligen ta ställning till den tablå som sökanden har upprättat för att jämföra sökandens faktiska löneutveckling med den lön som sökanden skulle ha haft om han inte hade bytt tjänstekategori före den 1 maj 2004,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut att avslå sökandens begäran om avlägsnande av tredje meningen i artikel 1.3 kommissionens beslut av den 22 oktober 2008 om införande av kompensationsersättning för tjänstemän som har bytt tjänstekategori före den 1 maj 2004, om omplacering av sökanden med retroaktiv verkan från den 1 maj 2004 i lönegrad D*4/8 och om rekonstruktion av sökandens karriär med beaktande av de befordringar, årliga anpassningar och löneökningar som har ägt rum efter denna tidpunkt och, i den mån som det behövs, ogiltigförklara beslutet att avslå sökandens klagomål,

—	förplikta svaranden att betala ersättning som provisoriskt fastställs till 13 218,24 euros för ekonomisk skada jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum då dom avkunnas, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2010.317.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 317

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	53 årgången 20 november 2010

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2010/C 317/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 301, 6.11.2010	1

	Domstolen
2010/C 317/02	Den nya ledamoten i domstolen har avlagt ed	2

2010/C 317/03	Val av avdelningsordförande	2

2010/C 317/04	Indelning av domarna på avdelning	2

2010/C 317/05	Utnämnande av förste generaladvokat	3

2010/C 317/06	Listor som används för att fastställa domstolens sammansättningar	3

2010/C 317/07	Utseende av den avdelning som ska ansvara för sådana mål som avses i artikel 104b i rättegångsreglerna	4

2010/C 317/08	Utnämning av justitiesekreterare	4

	Tribunalen
2010/C 317/09	Den nya ledamoten i Tribunalen har avlagt ed	5

2010/C 317/10	Ny ledamot av tribunalen har avlagt ed	5

2010/C 317/11	Indelning på avdelning av domaren Dimitrios Gratsias	5