9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/2

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Corte d’appello di Roma (Italien)) — Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS) mot Tiziana Bruno, Massimo Pettini (C-395/08), Daniela Lotti, Clara Matteucci (C-396/08)

(Mål C-395 och C-396/08) (1)

(Direktiv 97/81/EG - Ramavtalet om deltidsarbete - Likabehandling av deltidsarbetande och heltidsarbetande - Beräkning av den anställningstid som ger rätt till ålderspension - Perioder då arbete inte har utförts omfattas inte - Diskriminering)

2010/C 274/02

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte d’appello di Roma

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS)

Motpart: Tiziana Bruno, Massimo Pettini (C-395/08), Daniela Lotti, Clara Matteucci (C-396/08)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Corte d’appello di Roma — Tolkning av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS — Bilaga: Ramavtal om deltidsarbete — (EGT L 1, s. 9) — Deltidsarbete som innebär att arbetstagaren arbetar under några månader per år och är ledig under resterande månader — Perioder då arbete ej utförs är inte pensionsgrundande

Domslut

Klausul 4 i ramavtalet om deltidsarbete, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, ska, i fråga om ålderspension, tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa nationella bestämmelser som, såvitt avser arbetstagare som utför vertikalt regelbundet återkommande deltidsarbete, innebär att det bortses från perioder under vilka arbete inte utförts vid beräkningen av den anställningstid som ger rätt till sådan pension, såvida det inte finns objektiva skäl för den annorlunda behandlingen.

För det fall den nationella domstolen drar slutsatsen att de nationella bestämmelser som är i fråga i de vid den domstolen anhängiga målen är oförenliga med klausul 4 i ramavtalet om deltidsarbete, som återfinns i bilagan till direktiv 97/81, ska klausulerna 1 och 5.1 i ramavtalet tolkas på så sätt att de också utgör hinder för att tillämpa sådana bestämmelser.

(1) EUT C 327, 20.12.2008.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Innsbruck (Österrike) den 14 juni 2010 — Gebhard Stark mot D.A.S. Österreichische Allgemeine Rechtsschutzversicherung AG

(Mål C-293/10)

()

2010/C 274/03

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Innsbruck

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gebhard Stark

Motpart: D.A.S. Österreichische Allgemeine Rechtsschutzversicherung AG

Tolkningsfrågan

Ska artikel 4.1 i direktiv 83/344/EEG (1) tolkas på så sätt att den utgör hinder för 158k § stycke 2 Versicherungsvertragsgesetz (lagen om försäkringsavtal) (nedan kallad VersVG) och en klausul i en rättsskyddsförsäkringsgivares allmänna försäkringsvillkor, vilken grundas på nämnda lag, när det i försäkringsavtalet kan avtalas att försäkringstagaren som representant i eventuella undersökningar eller förhandlingar endast får välja ett kvalificerat ombud som har sin byrå inom jurisdiktionen för den rättsliga eller administrativa myndighet som är behörig i första instans i det förfarande som ska genomföras?

(1) Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185, s. 77; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 161).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland) den 29 juni 2010 — Land Nordrhein-Westfalen mot Melanie Klinz

(Mål C-312/10)

()

2010/C 274/04

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Land Nordrhein-Westfalen

Motpart: Melanie Klinz

Tolkningsfrågor

Fråga 1

Är det förenligt med syftet och ändamålet med klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 att vid en rättslig prövning huruvida det på objektiva grunder är motiverat att förnya ett visstidsanställningskontrakt uteslutande utgå från de omständigheter som förelåg när avtalet förnyades, utan att beakta hur många visstidsanställningskontrakt som har slutits innan detta kontrakt, eller

är det med hänsyn till syftet och ändamålet med klausul 5.1 a i ramavtalet, som är att förhindra missbruk genom på varandra följande visstidsanställningskontrakt, påkallat att ställa strängare krav på de ”objektiva grunderna” ju fler på varandra följande visstidsanställningskontrakt som har föregått det kontrakt som nu ska prövas, respektive ju längre tidsperiod den berörda arbetstagaren dessförinnan varit anställd genom på varandra följande visstidsanställningskontrakt?

Fråga 2

Utgör klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete hinder mot att tillämpa en nationell bestämmelse som den i 14 § första stycket punkt 7 i lagen om deltidsarbete och visstidsanställning (Gesetz über Teilarbeit und befristete Arbeitsverträge, nedan kallad TzBfG) enligt vilken på varandra följande visstidsanställningskontrakt inom den offentliga förvaltningen enbart kan anses motiverade på den objektiva grunden att arbetstagarens lön täcks av budgetanslag som i budgethänseende är bestämda för visstidsanställning, medan sådana ekonomiska skäl inte godtas som ”objektiva grunder” vad gäller arbetsgivare inom den privata sektorn?

Fråga 3

Är en sådan bestämmelse om visstidsanställning som beskrivs i fråga 2 (här 14 § första stycket punkt 7 TzBfG) förenlig med ramavtalet om det i den bestämmelse till vilken 14 § första stycket punkt 7 TzBfG hänvisar föreskrivs en tillräckligt konkret grund för visstidsanställningen som framför allt är kopplad till den berörda verksamheten och villkoren för dess utövande (se dom av den 4 juli 2006, i mål C-212/04, Sachen Adeneler m.fl., punkt 2)?

För det fallet att fråga 3a) ska besvaras jakande:

b)	Utgör det en sådan tillräckligt konkret grund när det i budgetlagen, som här i 7 § tredje stycket Haushaltsgesetz Nordrhein-Westfalen, (nedan kallad HG NRW 2004/05) enbart föreskrivs att budgetanslagen ska användas för visstidsanställning av ”tillfällig personal”?

För det fallet att fråga 3b) besvaras jakande:

Gäller detta även om verksamhet som ”tillfällig personal” i denna mening inte enbart omfattar en verksamhet som antingen ska täcka en tillfälligt utökad arbetsbörda eller utgörs av vikariat för tillfälligt frånvarande tillsvidareanställd personal, utan ska begreppet ”tillfällig personal” även anses vara uppfyllt när arbetstagarens lön betalas av budgetmedel som blivit frigjorda när tillsvidareanställd personal som arbetar på samma avdelning är tillfälligt frånvarande, trots att den ”tillfälliga personalen” utför arbetsuppgifter som tillgodoser arbetsgivarens varaktiga behov och de inte har någon innehållsmässig koppling till de arbetsuppgifter som har utförts av frånvarande tillsvidareanställd personal, eller

strider den tolkning av begreppet ”tillfällig personal” som beskrivs i fråga 3c) mot syftet och ändamålet med ramavtalet om visstidsarbete, nämligen att förhindra missbruk genom på varandra följande visstidsanställningskontrakt, och mot den princip som domstolen slog fast i dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-378/07–C-380/07, Angelidaki m.fl., att klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete utgör hinder mot att tillämpa en sådan nationell bestämmelse ”på sådant sätt att det anses föreligga objektiva grunder i den mening som avses i nämnda klausul för att förnya på varandra följande visstidsanställningskontrakt i offentlig sektor, enbart av det skälet att dessa kontrakt grundar sig på bestämmelser i lag som medger att kontrakt förnyas i syfte att tillgodose vissa tillfälliga behov, när det i själva verket är fråga om konstanta och varaktiga behov”?

Fråga 4

Har en medlemsstat underlåtit att uppfylla klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete när den i en lag som syftar till att införliva direktiv 1999/70/EG med nationell rätt av budgethänsyn inför en sådan allmän grund för visstidsanställningskontrakt för hela den offentliga förvaltningen som beskrivs i fråga 2, vilken enligt nationell lagstiftning enbart gällde i jämförbar form för mindre delområden av den offentliga förvaltningen (avseende högskolorna) före meddelandet av direktiv 1999/70/EG? Leder ett sådant åsidosättande till att denna nationella bestämmelse inte längre får tillämpas?

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland) den 29 juni 2010 — Land Nordrhein-Westfalen mot Sylvia Jansen

(Mål C-313/10)

()

2010/C 274/05

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Land Nordrhein-Westfalen

Motpart: Sylvia Jansen

Tolkningsfrågor

Fråga 1

Är det förenligt med syftet och ändamålet med klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 (1) att vid en rättslig prövning huruvida det på objektiva grunder är motiverat att förnya ett visstidsanställningskontrakt uteslutande utgå från de omständigheter som förelåg när avtalet förnyades, utan att beakta hur många visstidsanställningskontrakt som har slutits innan detta kontrakt, eller

Fråga 2

Fråga 3

För det fallet att fråga 3a) ska besvaras jakande:

b)	Utgör det en sådan tillräckligt konkret grund när det i budgetlagen, som här i 7 § tredje stycket Haushaltsgesetz Nordrhein-Westfalen, (nedan kallad HG NRW 2004/05) enbart föreskrivs att budgetanslagen ska användas för visstidsanställning av ”tillfällig personal”?

För det fallet att fråga 3b) besvaras jakande:

Gäller detta även om verksamhet som ”tillfällig personal” i denna mening inte enbart omfattar en verksamhet som antingen ska täcka en tillfälligt utökad arbetsbörda eller vikariering för tillfälligt frånvarande tillsvidareanställd personal, utan ska begreppet ”tillfällig personal” även anses vara uppfyllt när arbetstagarens lön betalas av budgetmedel som blivit frigjorda när tillsvidareanställd personal som arbetar på samma avdelning är tillfälligt frånvarande, trots att den ”tillfälliga personalen” utför arbetsuppgifter som tillgodoser arbetsgivarens varaktiga behov och de inte har någon innehållsmässig koppling till de arbetsuppgifter som har utförts av frånvarande tillsvidareanställd personal, eller

strider den tolkning av begreppet ”tillfällig personal” som beskrivs i fråga 3c) mot syftet och ändamålet med ramavtalet om visstidsarbete, att förhindra missbruk genom på varandra följande visstidsanställningskontrakt, och mot den princip som domstolen slog fast i dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-378/07–C-380/07, Angelidaki m.fl., att klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete utgör hinder mot att tillämpa en sådan nationell bestämmelse ”på sådant sätt att det anses föreligga objektiva grunder i den mening som avses i nämnda klausul för att förnya på varandra följande visstidsanställningskontrakt i offentlig sektor, enbart av det skälet att dessa kontrakt grundar sig på bestämmelser i lag som medger att kontrakt förnyas i syfte att tillgodose vissa tillfälliga behov, när det i själva verket är fråga om konstanta och varaktiga behov”.

Fråga 4

(1) EGT L 175, s. 43

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 5 juli 2010 — Gebr. Stolle GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-324/10)

()

2010/C 274/07

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gebr. Stolle GmbH & Co. KG

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Tolkningsfrågor

1.	Kännetecknas en ”varierande sammansättning”, i den mening som avses i produktkoden 0207 12 90 9990, av att slaktkroppen får innehålla totalt upp till fyra av de i nämnda kod nämnda inälvsorganen, varav ett eller flera av varje sort?

2.	Om första frågan besvaras jakande: Omfattar undernummer 0207 12 10 (1) även slaktkroppar i vilken något av de i koden nämnda inälvsorganen förekommer flera gånger?

(1) EGT L 322, 1.12.1998, s. 31.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 6 juli 2010 — Gebr. Stolle GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-326/10)

()

2010/C 274/09

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gebr. Stolle GmbH & Co. KG

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Tolkningsfrågor

1.	Kan en slaktkropp av fjäderfä omfattas av nr 0207 12 90 9990 i exportbidragsnomenklaturen (1) när ett av de inälvsorgan som får förekomma enligt denna kod sitter ihop med en annan, icke tillåten, kroppsdel?

2.	Om den första frågan ska besvaras nekande: Finns det, vid tullmyndighetens undersökning av huruvida exportvaran motsvarar den i exportanmälan angivna bidragskoden, ett utrymme för defekta enheter i den meningen att en så kallad anomali inte ska anses vara till nackdel i bidragshänseende?

(1) EGT L 322, 1.12.1998, s. 31.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de apel Craiova (Rumänien) den 6 juli 2010 — Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Târgu Jiu, Administrația Fondului Pentru Mediu București mot Claudia Norica Vijulan

(Mål C-335/10)

()

2010/C 274/10

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de apel Craiova (Rumänien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Târgu Jiu, Administrația Fondului Pentru Mediu București

Motpart: Claudia Norica Vijulan

Tolkningsfrågor

Ska artikel 110 FEUF (tidigare artikel 90 EG) första stycket tolkas så att den utgör ett hinder för en medlemsstat att införa en skatt med karaktären av en sådan miljöskatt som regleras i brådskande regeringsdekret nr 50/2008, såsom det har ändrats genom brådskande regeringsdekret nr 218/2008, vilken inte ska erläggas för motorfordon i kategori M1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 med en cylindervolym som inte överstiger 2 000 cm3 och motorfordon i kategori N1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 och som registrerats för första gången i Rumänien eller i en annan medlemsstat under perioden den 15 december 2008 till den 31 december 2009, men som tillämpas på jämförbara eller konkurrerande begagnade motorfordon från andra medlemsstater som registrerats före den 15 december 2008, på grund av att skatten utgör en indirekt diskriminerande intern skatt på egendom från andra medlemsstater i förhållande till den skatt som tas ut för inhemska varor till skydd för den inhemska produktionen av nya motorfordon?

Ska artikel 110 FEUF (tidigare artikel 90 EG) första stycket tolkas så att den utgör ett hinder för en medlemsstat att införa en skatt med karaktären av en sådan miljöskatt som införts genom brådskande regeringsdekret nr 50/2008 i den version som har ändrats genom brådskande regeringsdekret nr 218/2008, vilken inte ska erläggas för motorfordon i kategori M1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 med en cylindervolym som inte överstiger 2 000 cm3 och motorfordon i kategori N1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 och som registrerats för första gången i Rumänien eller i en annan medlemsstat under perioden den 15 december 2008 till den 31 december 2009, men som tillämpas på motorfordon med andra tekniska egenskaper än de som nu nämnts som registrerats under samma period i andra medlemsstater, på grund av att skatten utgör en indirekt diskriminerande intern skatt på egendom från andra medlemsstater i förhållande till den skatt som tas ut för inhemska varor till skydd för den inhemska produktionen av nya motorfordon?

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de apel Craiova (Rumänien) den 6 juli 2010 — Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Târgu-Jiu, Administrația Fondului pentru Mediu mot Victor Vinel Ijac

(Mål C-336/10)

()

2010/C 274/11

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de apel Craiova (Rumänien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Târgu-Jiu, Administrația Fondului pentru Mediu

Motpart: Victor Vinel Ijac

Tolkningsfrågor

Ska artikel 110 FEUF (tidigare artikel 90 EG) första stycket tolkas så att den utgör ett hinder för en medlemsstat att införa en skatt med karaktären av en sådan miljöskatt som regleras i brådskande regeringsdekret nr 50/2008, vilken tas ut vid registrering i Rumänien av importerade begagnade motorfordon som tidigare registrerats i andra medlemsstater i Europeiska unionen, medan nämnda skatt inte omfattar begagnade motorfordon som registrerats i Rumänien vid en försäljning och därmed ny registrering, på grund av att skatten utgör en indirekt diskriminerande intern skatt på egendom från andra medlemsstater i förhållande till den skatt som tas ut för inhemska varor?

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/8

Överklagande ingett den 8 juli 2010 av Freixenet, SA av den dom som tribunalen meddelade den 27 april 2010 i mål T-109/08, Freixenet mot harmoniseringsbyrån

(Mål C-344/10)

()

2010/C 274/12

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Freixenet, SA (ombud: F. de Visscher, E. Cornu och D. Moreau, avocats)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 27 april 2010, ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 30 oktober 2007, och fastställa att ansökan nr 32 532 om registrering av gemenskapsvarumärke uppfyller villkoren för att offentliggöras i enlighet med artikel 40 i förordning nr 40/94 (nu artikel 39 i förordning nr 207/2009),

—	i andra hand, upphäva tribunalens dom av den 27 april 2010,

—	under alla förhållanden, förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar tre grunder till stöd för sitt överklagande.

För det första åberopar klaganden att följande har åsidosatts: rätten till försvar och rätten till en rättvis rättegång, artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artiklarna 73 (andra meningen) och 38.3 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1) (nu artiklarna 75 (andra meningen) och 37.3 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (2)).

Den första grundens första del är att den kontradiktoriska principen inte har iakttagits. Enligt klaganden har, tvärtemot vad tribunalen fann i den överklagade domen, harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd i det beslut avseende vilket talan fördes i tribunalen gjort en ny bedömning av den särskiljningsförmåga klagandens varumärke har, utan att klaganden fick yttra sig angående detta nya synsätt. De skäl tribunalen fann att harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd haft för att fatta beslutet är därför felaktiga och otillräckliga mot bakgrund av principen om parternas lojalitetsplikt mot det processuella förfarandet och iakttagandet av rätten till försvar. Genom den överklagade domen har tribunalen även åsidosatt principen om parternas lojalitetsplikt mot det processuella förfarandet och rätten till försvar på följande sätt. Tribunalen fann att harmoniseringsbyrån kan delge klaganden ett antal faktauppgifter och ange att den avser att lägga dessa uppgifter till grund för sitt avslagsbeslut och därefter, efter att ha erhållit klagandens skriftliga yttrande angående dessa uppgifter, besluta att åtminstone delvis inte använda dessa uppgifter och istället basera sitt beslut på en bedömning som är annorlunda vad gäller faktauppgifter och tillvägagångssätt, utan att ge klaganden någon som helst möjlighet att yttra sig.

Den första grundens andra del avser huvudsakligen att tribunalen har åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att i den överklagade domen felaktigt anse att harmoniseringsbyråns första överklagandenämnds beslut avseende tillämpningen av artikel 7.1 b varit tillräckligt motiverat. I beslutet anges inte vilka omständigheter som ligger till grund för beslutet. Tribunalen har också oriktigt funnit att en hänvisning till bevismedel var onödig eftersom harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd påstås ha stött sig på ”slutledningar byggda på praktisk erfarenhet”. Vidare gör ovissheten angående vilka faktauppgifter och bevis harmoniseringsbyrån lagt till grund för sitt beslut att såväl rätten till försvar som motiveringsskyldigheten i artikel 73 i ovannämnda förordning nr 40/94 åsidosatts.

Klagandens andra grund är att tribunalen åsidosatt artikel 7.1 b i nämnda förordning nr 40/94. Även om tribunalen har slagit fast, med hänvisning till bevisning, att det sökta varumärket utgörs av en kombination av mycket distinkta beståndsdelar vilka särskiljer den från andra produkter på marknaden har tribunalen bara beaktat harmoniseringsbyråns vaga och allmänt hållna bestridanden för att finna att särskiljningsförmåga saknas. Tribunalen har tillämpat ett mer strikt synsätt för att bedöma varumärkets särskiljningsförmåga än när det gäller mer traditionella varumärken. Genom den överklagade domen åsidosattes också regeln om konkret bedömning av ett varumärkes särskiljningsförmåga. När tribunalen fann att de flesta konsumenter ansåg att märkets originella form inte var en beståndsdel som hjälpte till att avgöra det mousserande vinets ursprung och istället föredrog att få denna information från etiketten, uteslöt tribunalen att det går att skydda en varas utstyrsel, trots att denna möjlighet särskilt anges i artikel 4 i nämnda förordning.

Klagandens tredje grund är att tribunalen har åsidosatt artikel 7.3 i förordning nr 40/94 eftersom tribunalen i den överklagade domen krävt att det sökta varumärket har uppnått en särskiljningsförmåga genom användning i var och en av EU:s medlemsstater. Genom att inte finna att varumärket uppnått särskiljningsförmåga genom användning hos en betydande andel av omsättningskretsen, samtidigt som den samtidigt konstaterade att varumärket åtminstone i Spanien hade uppnått en sådan särskiljningsförmåga, har tribunalen uppställt ett krav som är överdrivet och oriktigt med beaktande av nämnda förordning.

(1) EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

(2) EUT L 78, s. 1.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/9

Överklagande ingett den 8 juli 2010 av Freixenet SA av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 27 april 2010 i mål T-110/08, Freixenet mot harmoniseringsbyrån

(Mål C-345/10 P)

()

2010/C 274/13

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Freixenet SA (ombud: advokaterna F. de Visscher, E. Cornu och D. Moreau)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 27 april 2010 och ogiltigförklara första överklagandenämndens beslut av den 20 november 2007 samt förklara att ansökan om gemenskapsregistrering nr 32 540 uppfyller kraven för att offentliggöras enligt artikel 40 i förordning nr 40/94 (nu artikel 39 i förordning nr 207/2009),

—	i andra hand upphäva tribunalens dom av den 27 april 2010 samt

—	i vilket fall som helst förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Klaganden gör i sin första grund i huvudsak gällande att åsidosättande av dess rätt till försvar och en rättvis prövning, av artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, av artiklarna 73 andra meningen och 38.3 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1) (nu artiklarna 75 andra meningen och 37.3 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (2)).

Den första delen av denna grund rör att kontradiktionsprincipen har åsidosatts. Enligt klaganden har överklagandenämnden, tvärtemot vad tribunalen ansåg i den överklagade domen, i det beslut som prövades vid tribunalen gjort en ny bedömning av frågan huruvida klagandens varumärke har särskiljningsförmåga, utan att låta klaganden yttra sig över detta nya tillvägagångssätt. Tribunalens förklaring varför den första överklagandenämndens beslut var berättigat är felaktig och otillräcklig med hänsyn till principen om ett lojalt förfarande och rätten till försvar. Den överklagade domen strider även mot principen om rätt till försvar och ett lojalt förfarande i den del det förklaras att harmoniseringsbyrån kunde informera klaganden om ett antal faktiska omständigheter genom att ange att den kommer att grunda sitt avgörande på dessa omständigheter och därefter, efter att ha fått del av klagandens skriftliga yttrande rörande dessa omständigheter, besluta att åtminstone delvis bortse från dessa omständigheter och grunda sitt avgörande på en bedömning som skiljer sig från den tidigare bedömningen vad avser fakta och metod, utan att låta klaganden yttra sig på något sätt.

Klaganden gör i sin andra delgrund i huvudsak gällande att tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, eftersom den i den överklagade domen inte kunde anse att den första överklagandenämndens beslut om avslag med tillämpning av artikel 7.1 b var tillräckligt motiverad, när överklagandenämnden inte har angett vilka handlingar denna grundar sig på. Tribunalen kunde inte heller förklara att det var onödigt att hänvisa till sådan bevisning, eftersom den första överklagandenämnden, enligt egen uppgift, har grundat sig på ”slutsatser som har sin grund i praktisk erfarenhet”. Dessutom inverkar osäkerheten rörande de faktiska omständigheterna och de handlingar som harmoniseringsbyrån och tribunalen har grundat sig på både på klagandens rätt till försvar och på motiveringsskyldigheten enligt ovannämnda artikel 73 i förordning nr 40/94.

Klaganden gör i sin andra grund gällande att tribunalen har åsidosatt artikel 7.1 b i nämnda förordning nr 40/94. Klaganden hade anfört skriftlig bevisning för att det varumärke som ansökan rör består av en kombination av särpräglade element som gör att det kraftigt skiljer sig från andra sätt att presentera liknande varor på marknaden, men tribunalen valde ändå att utgå från harmoniseringsbyråns vaga och allmänna invändningar som stöd för att varumärket i fråga saknar särskiljningsförmåga. Tribunalen har använt en mer strikt metod för att bedöma huruvida varumärket har särskiljningsförmåga än vad som är fallet med mer traditionella varumärken. Tribunalen har i den överklagade domen åsidosatt regeln att det måste ske en konkret bedömning huruvida ett varumärke har särskiljningsförmåga. Tribunalen har vidare, genom att förklara att de flesta konsumenter inte uppfattar varumärkets originella utformning som ett användbart tecken på det mousserande vinets ursprung och istället föredrar att se till etiketten, uteslutit möjligheten att skydda utformningen av en varas förpackning, trots att en sådan möjlighet uttryckligen föreskrivs i artikel 4 i nämnda förordning.

Klaganden gör i sin tredje grund gällande att tribunalen har åsidosatt artikel 7.3 i förordning nr 40/94 genom att i den överklagade domen ställa upp ett krav att det varumärke som ansökan rör måste ha fått särskiljningsförmåga i varje medlemsstat inom unionen. Tribunalen har vidare — genom att inte erkänna att särskiljningsförmåga kan uppstå genom användning som påverkar en betydande del av branschen, trots att den samtidigt medgett att klagandens varumärke tillägnat sig sådan särskiljningsförmåga åtminstone i Spanien — formulerat en alltför restriktiv regel som dessutom saknar stöd i nämnda förordning.

(1) EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

(2) EUT L 78, s. 1.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 12 juli 2010 — Zollamt Linz Wels

(Mål C-351/10)

()

2010/C 274/14

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Zollamt Linz Wels

Motpart: LAKI D.O.O.E.L

Tolkningsfrågor

Ska artikel 558.1 jämförd med artikel 555.1 c i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 (tillämpningsföreskrifter till tullkodexen) (1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 993/2001 av den 4 maj 2001, tolkas så att otillåten användning av ett transportmedel i intern trafik föreligger så snart som transportmedlet har lastats och transporten har påbörjats, när tillstånd har utfärdats för att använda det för kommersiellt bruk nyttjade fordonet i intern trafik mellan två medlemsstater och fordonet har lastats i en av de två medlemsstaterna men bestämmelseorten (den plats där varorna ska lossas) är belägen i en tredje medlemsstat för vilken tillstånd saknas?

För det fall den första frågan ska besvaras jakande: Ska artikel 204.1 a jämförd med artikel 215 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 (tullkodexen) (2) tolkas så, att i detta fall uppkommer tullskulden i den medlemsstat där lastningen ägde rum och det är den medlemsstaten som är behörig att uppbära importtullar, även om det först i samband med lossningen fastställs att transporten har ägt rum i en medlemsstat för vilken tillstånd för intern trafik saknas?

För det fall den första frågan ska besvaras jakande: Ska artikel 61 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (3) tolkas så, att importen i detta fall ägde rum i den medlemsstat där fordonet lastades och det är den medlemsstaten som är behörig att uppbära importtullar, även om det först i samband med lossningen fastställs att transporten har ägt rum i en medlemsstat för vilken tillstånd för intern trafik saknas?

(1) EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1

(2) EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4

(3) EUT L 347, s. 1

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Belgien) den 19 juli 2010 — Scrl Intercommunale Intermosane och ASBL Fédération de l'industrie et du gaz (Synergrid) mot État belge

(Mål C-361/10)

()

2010/C 274/15

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Scrl Intercommunale Intermosane och ASBL Fédération de l'industrie et du gaz (Synergrid)

Motpart: État belge

Tolkningsfrågor

Är nationella bestämmelser, såsom artiklarna 8–13 i den omtvistade kungliga förordningen av den 2 juni 2008 om minimikrav för säkerhet gällande vissa äldre elinstallationer på arbetsplatser — enligt vilka det ställs krav på utförandet av elinstallationer, på den elektriska utrustningens konstruktion och på det skydd som hör till utrustningen för att säkerställa skyddet för arbetstagare — tekniska föreskrifter i den mening som avses i artikel 1 punkt 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (1) och bestämmelser om informationssamhällets tjänster, och angående vilka det i artikel 8.1 första stycket i samma direktiv föreskrivs att alla utkast till föreskrifter ska anmälas?

Är nationella bestämmelser, såsom artiklarna 8–13 i den ovannämnda kungliga förordningen av den 2 juni 2008, åtgärder i den mening som avses i artikel 1 in fine i ovannämnda direktiv 98/34/EG, vilka medlemsstaterna anser nödvändiga för att skydda personer, särskilt arbetstagare, vid användning av produkterna och som inte påverkar produkterna?.

(1) EGT L 204, s. 37.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/11

Talan väckt den 27 juli 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-375/10)

()

2010/C 274/16

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun och E. Adsera Ribera)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG (1) av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2007/36/EG löpte ut den 3 augusti 2009.

(1) EUT L 184, s. 17.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Dolj (Rumänien) den 26 juli 2010 — Adrian Băilă mot Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Craiova, Administrația Fondului Pentru Mediu

(Mål C-377/10)

()

2010/C 274/17

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Dolj (Rumänien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Adrian Băilă

Motpart: Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Craiova, Administrația Fondului Pentru Mediiu

Tolkningsfrågor

Ska artikel 110 FEUF (f.d. artikel 90 FEG) första stycket tolkas så, att den utgör ett hinder för en medlemsstat att införa en skatt med karaktären av en sådan miljöskatt som regleras i brådskande regeringsdekret nr 50/2008, såsom det har ändrats genom brådskande regeringsdekret nr 218/2008, vilken inte ska erläggas för motorfordon i kategori M1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 med en cylindervolym som inte överstiger 2 000 cm3 och motorfordon i kategori N1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 och som registrerats för första gången i Rumänien eller i en annan medlemsstat under perioden den 15 december 2008 till den 31 december 2009, men som tillämpas på jämförbara eller konkurrerande begagnade motorfordon från andra medlemsstater som registrerats före den 15 december 2008, på grund av att skatten utgör en indirekt diskriminerande intern skatt på egendom från andra medlemsstater i förhållande till den skatt som tas ut för inhemska varor till skydd för den inhemska produktionen av nya motorfordon?

Ska artikel 110 FEUF (f.d. artikel 90 FEG) första stycket tolkas så att den utgör ett hinder för en medlemsstat att införa en skatt med karaktären av en sådan miljöskatt som införts genom brådskande regeringsdekret nr 50/2008 i den version som har ändrats genom brådskande regeringsdekret nr 218/2008, vilken inte ska erläggas för motorfordon i kategori M1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 med en cylindervolym som inte överstiger 2 000 cm3 och motorfordon i kategori N1 som uppfyller miljöstandard Euro 4 och som registrerats för första gången i Rumänien eller i en annan medlemsstat under perioden den 15 december 2008 till den 31 december 2009, men som tillämpas på motorfordon med andra tekniska egenskaper än de som nu nämnts som registrerats under samma period i andra medlemsstater, på grund av att skatten utgör en indirekt diskriminerande intern skatt på egendom från andra medlemsstater i förhållande till den skatt som tas ut för inhemska varor till skydd för den inhemska produktionen av nya motorfordon?

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Unabhängiger Verwaltungssenat Wien (Österrike) den 29 juli 2010 — Astrid Preissl KEG

(Mål C-381/10)

()

2010/C 274/18

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Unabhängiger Verwaltungssenat Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Astrid Preissl KEG

Motpart: Landeshauptmann von Wien

Tolkningsfrågor

Ska bestämmelsen i bilaga II kapitel I punkt 4 i förordning (EG) nr 852/2004 (1), enligt vilken ”det skall finnas ett adekvat antal lämpligt placerade och utformade handtvättställ och dessa skall ha varmt och kallt rinnande vatten” tolkas så, att med begreppet ”Handwaschbecken” (”handtvättställ”), vilket används i den tyska språkversionen, avses alla anordningar för handtvättning (som har en varmvattenanslutning), eller avses med begreppet ”handtvättställ” bara ett tvättställ som endast är avsett för handtvättning?

Vilka kriterier ska användas för att avgöra huruvida det krav på hygien är uppfyllt som anges i bilaga II kapitel I punkt 4 i förordning (EG) nr 852/2004, så som det till exempel kommer till uttryck genom formuleringen ”dessutom skall det finnas material för handtvättning och för hygienisk torkning”? Ska bestämmelsen i bilagan kanske tolkas på så sätt att en handtorkningsapparat eller en vattenkran bara uppfyller kraven på hygien i bilaga II kapitel I punkt 4 i förordning (EG) nr 852/2004, om handtorkningsapparaten eller vattenkranen kan användas utan att handtorkningsapparaten eller vattenkranen behöver vidröras med händerna?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, s. 1).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Unabhängiger Verwaltungssenat Wien (Österrike) den 29 juli 2010 — Erich Albrecht, Thomas Neumann, Van-Ly Sundara, Alexander Svoboda, Stefan Toth

(Mål C-382/10)

()

2010/C 274/19

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Unabhängiger Verwaltungssenat Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Erich Albrecht, Thomas Neumann, Van-Ly Sundara, Alexander Svoboda, Stefan Toth

Motparter: Landeshauptmann von Wien

Tolkningsfrågor

1.	Vilka kriterier ska användas för att fastställa när livsmedel är otjänliga i den mening som avses i bilaga II kapitel IX punkt 3 i förordning (EG) nr 852/2004 (1)? Är de otjänliga redan när en potentiell köpare skulle kunna vidröra eller nysa på de saluförda livsmedlen?

2.	Vilka kriterier ska användas för att fastställa när livsmedel är skadliga för hälsan i den mening som avses i bilaga II kapitel IX punkt 3 i förordning (EG) nr 852/2004? Är de skadliga för hälsan redan när en potentiell köpare skulle kunna vidröra eller nysa på de saluförda livsmedlen?

Vilka kriterier ska användas för att fastställa när livsmedel är så kontaminerade, i den mening som avses bilaga II kapitel IX punkt 3 i förordning (EG) nr 852/2004, att de inte rimligen kan konsumeras? Är de kontaminerade redan när en potentiell köpare skulle kunna vidröra eller nysa på de saluförda livsmedlen?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, s. 1).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/13

Talan väckt den 30 juli 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-383/10)

()

2010/C 274/20

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och F. Dintilhac)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Belgien har åsidosatt sina skyldigheter enligt bestämmelserna i artiklarna 56 och 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare artiklarna 49 och 56 i EG-fördraget) och artiklarna 36 och 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att införa och bibehålla ett system med en diskriminerande skatt på räntor som betalas av utländska banker genom att endast tillämpa ett undantag från skattskyldighet på ränta som betalas av belgiska banker, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har ifrågasatt de aktuella nationella bestämmelserna i den mån som de avskräcker belgiska medborgare från att köpa tjänster som tillhandahålls av banker som är belägna i andra medlemsstater, genom att föreskriva att den ränta som de sistnämnda bankerna betalar inte omfattas av det undantag från skattskyldighet som uteslutande tillämpas på ränta som erläggs av belgiska banker.

Kommission har till att börja med kritiserat svarandens resonemang enligt vilket direkt beskattning faller under medlemsstaternas exklusiva behörighet. Enligt kommissionen omfattas detta område underförstått men nödvändigtvis av behörigheten på den inre marknaden och det rör sig därmed om behörighet som delas av unionen och medlemsstaterna.

Som svar på de belgiska myndigheternas invändningar har kommissionen för det första anfört att avsaknaden av klagomål från finanssektorn i detta avseende saknar relevans i den mån som talan om fördragsbrott är av objektiv natur och inte kan villkoras av ett klagomål. För det andra och det tredje är kommissionen kritisk till resonemanget enligt vilket de ovannämnda åtgärderna motiveras av tvingande skäl av allmänintresse av att säkerställa en effektiv skattekontroll och till uppgiften enligt vilken den aktuella lagstiftningen är en åtgärd av sociopolitisk natur som skyddar allmänna intressen. För det fjärde har sökanden avfärdat de belgiska myndigheternas invändning enligt vilken undantaget om det utökades skulle förlora i effektivitet. Kommissionen har gjort gällande att de skattebetalare som utnyttjar denna bestämmelse även skulle kunna vara intresserade av tjänster som tillhandahålls av banker i andra medlemsstater. Kommissionen har för det femte ifrågasatt svarandens resonemang rörande de skillnader som förekommer inom unionen med avseende på skyddet av konsumenter när en bank drabbas av insolvens. Kommissionen har erinrat om detta område utgör föremål för harmonisering. Slutligen har kommissionen tagit upp den omständigheten att Belgien har tre officiella språk (nederländska, franska och tyska). Enligt kommissionen är de invändningar som har gjorts rörande risken för bristande information på grund av att en bank som inte är belägen i Belgien använder sig av ett språk som inte talas i Belgien grundlösa.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 30 juli 2010 — Elenca Srl mot Ministero dell'Interno

(Mål C-385/10)

()

2010/C 274/21

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato (Italien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Elenca Srl

Motpart: Ministero dell'Interno

Tolkningsfrågor

Är det cirkulär som överklagats i första instans och de nationella bestämmelser som åberopas i detta [det vill säga cirkulär nr 4853 från Ministero dell’Interno (inrikesministeriet) av den 18 maj 2009 och, särskilt, lagstiftningsdekret nr 152 av den 2 april 2006] förenliga med gemenskapsrätten och med de ovan särskilt angivna bestämmelserna? Innebär dessa, mer specifikt, ett åsidosättande av principerna och bestämmelserna i direktiv 89/106/EEG (1) om byggprodukter, i vilket det inte föreskrivs någon skyldighet till CE-märkning, utan i vilket det tvärtom (i artikel 6.1 och 6.2) föreskrivs att medlemsstaterna ’inte [ska] hindra att produkter som uppfyller direktivets bestämmelser ges fri rörlighet, släpps ut på marknaden eller används inom deras territorier’, ska säkerställa ’att användningen av dessa produkter för avsedda ändamål inte hindras av regler eller villkor som ställs upp av offentliga organ eller av privata organ, vilka uppträder som offentliga företag eller offentliga organ i kraft av en monopolställning’ och ’[i]ntill dess att de europeiska tekniska specifikationer som avses i kapitel II och III anger annat, skall … tillåta att produkter som inte omfattas av artikel 4.2 släpps ut på marknaden inom deras territorier om produkterna uppfyller nationella bestämmelser som överensstämmer med fördraget’?

Innebär det överklagade cirkuläret och de nationella bestämmelser som åberopats i detta ett åsidosättande särskilt av artiklarna 28 EG–31 EG, enligt vilka importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna? Frågan ställs, eftersom det förhållandet att marknadsföringen av en vara som kommer från en annan medlemsstat, såsom i det aktuella fallet, görs beroende av ett tekniskt krav, det vill säga anbringandet av CE-märkningen — ett anbringande som är tänkbart och berättigat endast om det finns en motsvarande harmoniserad bestämmelse — hindrar importen och distributionen av den aktuella varan i Italien, i strid med de principer som stadfästs genom de angivna bestämmelserna i EG-fördraget och i gemenskapsrätten som garanterar frihet och konkurrens och som kräver principer som kan säkerställa en icke-diskriminerande, likvärdig behandling samt öppenhet, proportionalitet och respekt för de enskilda företagens rättigheter.

Ska de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, som syftar till att säkerställa en verklig konkurrens även på det område som den aktuella tvisten omfattas av, anses medföra en skyldighet för den nationella lagstiftaren och myndigheterna att avhålla sig från att anta de i cirkuläret angivna bestämmelserna och de ovannämnda bestämmelserna i lagstiftningsdekret nr 152/2006?

Ska slutligen det skydd för mångfalden och konkurrensen i branschen som garanteras i gemenskapsrätten anses säkerställt genom nationella bestämmelser — såsom de i lagstiftningsdekret nr 152/2006 (särskilt vad avser artikel 285 och del II i bilaga IX, punkterna 2.7 och 3.4) — i vilka de ovan angivna begränsningarna föreskrivs och införs?”

(1) EGT L 40, s. 12 (svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 185).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/15

Överklagande ingett den 3 augusti 2010 av KME Germany AG, tidigare KM Europa Metal AG, KM France SAS, tidigare Tréfimétaux SA, KME Italy SpA, tidigare Europa Metalli SpA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 19 maj 2010 i mål T-25/05, KME Germany AG, tidigare KM Europa Metal AG, KME France SAS, tidigare Tréfimétaux SA, KME Italy SpA, tidigare Europa Metalli SpA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-389/10 P)

()

2010/C 274/22

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: KME Germany AG, tidigare KM Europa Metal AG, KM France SAS, tidigare Tréfimétaux SA, KME Italy SpA, tidigare Europa Metalli SpA (ombud: M. Siragusa, avvocato, A. Winckler, avocat, G. Rizza, avvocato, T. Graf, Rechtsanwalt, M. Piergiovanni, avvocato och R. Elderkin, barrister)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva domen,

—	i den mån det är möjligt på grundval av de omständigheter som gjorts gällande vid domstolen, delvis ogiltigförklara beslutet och sätta ned det bötesbelopp som KME ålagts att betala, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för såväl detta förfarande som förfarandet vid tribunalen

eller, i andra hand, för det fall förutsättningar saknas för ovanstående

—	upphäva domen, inklusive tribunalens åläggande för KME att ersätta kostnaderna, och återförvisa målet till tribunalen.

Grunder och huvudargument

Som första grund ifrågasätter klagandena att tribunalen inte ansåg kommissionen skyldig att visa att den aktuella samverkan påverkade marknaden. Oavsett om kommissionen måste kunna styrka att det föreligger en påverkan på marknaden för att överträdelsen ska kunna betraktas som ”mycket allvarlig” står det klart att kommissionen har en skyldighet att styrka förekomsten och omfattningen av denna påverkan i de fall då kommissionen, såsom i beslutet, önskar åberopa kartellens konkreta påverkan för att fastställa utgångsbeloppet för ett företags böter utifrån överträdelsens allvar. Tribunalen slog felaktigt fast att kommissionen hade styrkt att nämnda samverkan hade en påverkan på marknaden och att kommissionen kunde fastställa förekomsten av en påverkan på marknaden genom att hänvisa till rena indicier. Detta fel var särskilt allvarligt, eftersom KME i förevarande fall hade framlagt bevis, häribland ekonomisk bevisning, som styrkte att överträdelsen som helhet inte hade någon påverkan på marknaden. Genom att tribunalen drog denna slutsats och inte biföll talan på KME:s första grund gjorde den en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och den bevisning som åberopats, varvid den åsidosatte unionsrätten och lämnade en ologisk och bristfällig motivering.

Som andra grund anmärker klagandena på att tribunalen godtog att kommissionen hänvisade till ett marknadsvärde som inkluderade intäkterna på marknaden för halvfabrikat (VVS-kopparrör) vid fastställande av den relevanta marknadens storlek, vilken åberopades med avseende på KME:s böter till styrkande av överträdelsens allvar. Endast marknadsvärdet på ”kartellmarknaden”, det vill säga marknaden för ombyggnadstjänster (vilken endast motsvarade 30-40 procent av priset på rören), skulle ha beaktats. Genom att tribunalen inte biföll talan på KME:s andra grund åsidosatte den de allmänna unionsrättsliga principerna om proportionalitet och likabehandling och lämnade en bristfällig motivering.

Som tredje grund anmärker klagandena på att tribunalen inte biföll talan på KME:s fjärde grund, enligt vilken KME gjorde gällande att kommissionen hade tillämpat 1998 års riktlinjer för beräkning av böter på ett felaktigt sätt och hade åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling genom att lägga på den högsta procentuella höjningen med anledning av varaktighet på utgångsbeloppet för KME:s böter, trots att kommissionen fastställde att kartellen var passiv i tre år och inte hade någon skadlig inverkan. Enligt klagandena åsidosatte tribunalen unionsrätten och lämnade en otydlig, ologisk och bristfällig motivering för att fastställa den relevanta delen av beslutet.

Som fjärde grund anmärker klagandena på att tribunalen inte biföll talan på KME:s femte grund och fastställde de relevanta delarna av beslutet, där kommissionen, i strid med riktlinjerna för beräkning av böter och principerna om skälighet och likabehandling, nekade KME en nedsättning av bötesbeloppet på grund av flera förmildrande omständigheter. Klagandena gör för det första gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den prövade om KME uppfyllde kraven för en nedsättning av böterna på grund av företagets begränsade genomförande av samverkan. För det andra gjorde tribunalen en felaktig bedömning när den inte godtog KME:s argument att böterna skulle ha nedsatts på grund av krisen inom sektorn för VVS-kopparrör. För det tredje underlät tribunalen att avhjälpa kommissionens rättsstridiga nekande att nedsätta böterna på grund av KME:s samarbete utanför tillämpningsområdet för meddelandet för samarbete med avseende på den bredare europeiska samverkan med motiveringen att Outokumpu var det första företag som tillhandahöll kommissionen upplysningar om denna samverkans varaktighet.

Som femte grund ifrågasätter klagandena att tribunalen inte biföll talan på KME:s sjunde grund och att den fastställde den del av beslutet där kommissionen nekade att nedsätta böterna på grund av KME:s betalningsoförmåga. Klagandena hävdar att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av de kriterier för att böterna ska kunna nedsättas på grund av betalningsoförmåga som framgår av punkt 5 b i riktlinjerna för beräkning av böter, och genom sin underlåtenhet att avhjälpa den olagliga diskriminering som kommissionen utsatt KME för i förhållande till SGL Carbon i ärendena Specialgrafit och Elektriska och mekaniska kol- och grafitprodukter. Tribunalen lämnade även en ologisk och bristfällig motivering för att den inte godtog KME:s argument i denna del.

Som sjätte grund gör klagandena gällande att tribunalen åsidosatte unionsrätten och klagandenas grundläggande rätt till en fullständig och verksam domstolsprövning genom att inte grundligt och ingående pröva KME:s argument och genom att visa partiskhet i förhållande till kommissionens bedömning.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/16

Talan väckt den 3 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-390/10)

()

2010/C 274/23

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun och L. de Schietere de Lophem)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, (1) genom att underlåta att anta de lagar och andra förordningar som krävs för att följa det direktivet, eller i varje fall genom att underlåta att informera kommissionen om dessa åtgärder,

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av direktiv 2007/36/EG löpte ut den 3 augusti 2009. Dagen för ingivande av förevarande talan hade svaranden emellertid ännu inte vidtagit de åtgärder som krävs för att införliva direktivet, eller i varje fall inte informerat kommissionen om sådana åtgärder.

(1) EUT L 184, s. 17

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/16

Talan väckt den 3 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-391/10)

()

2010/C 274/24

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun och L. de Schietere de Lophem)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2007/36/EG löpte ut den 3 augusti 2009. När förevarande talan väcktes hade svaranden ännu inte antagit alla de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall inte underrättat kommissionen om sådana bestämmelser.

(1) EUT L 184, s. 17.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court of the United Kingdom den 4 augusti 2010 — Dermod Patrick O'Brien mot Ministry of Justice (tidigare Department for Constitutional Affairs)

(Mål C-393/10)

()

2010/C 274/25

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dermod Patrick O'Brien

Motpart: Ministry of Justice (tidigare Department for Constitutional Affairs)

Tolkningsfrågor

1.	Ska det i nationell rätt avgöras huruvida domare generellt är ”[arbetstagare] som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande” i dess mening enligt klausul 2.1 i ramavtalet eller finns det en gemenskapsrättslig norm enligt vilken denna fråga ska avgöras?

Om domare generellt ses som arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt lydelsen i klausul 2.1 i ramavtalet, är det då tillåtet att i nationell rätt göra skillnad i reglerna om pension mellan (a) heltidsarbetande och deltidsarbetande domare, eller (b) olika slags deltidsarbetande domare?

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/17

Talan väckt den 4 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-394/10)

()

2010/C 274/26

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Troosters och J. Sénéchal)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2006/24/EG löpte ut den 15 september 2007. Vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes hade svaranden emellertid ännu inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att införliva direktivet, eller hade i vart fall inte underrättat kommissionen om sådana åtgärder.

(1) EUT L 105, s. 54.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/18

Talan väckt den 4 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-395/10)

()

2010/C 274/27

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Alcover San Pedro och V. Peere)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2007/2/EG löpte ut den 14 maj 2009. Vid tidpunkten då talan väcktes har svaranden emellertid inte ännu vidtagit de nödvändiga införlivandeåtgärderna, eller i vart fall inte underrättat kommissionen om dem.

(1) EUT L 208, s. 1.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/18

Talan väckt den 4 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-396/10)

()

2010/C 274/28

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Alcover San Pedro och V. Peere)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2007/2/EG löpte ut den 14 maj 2009. Vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes hade svaranden emellertid ännu inte vidtagit alla åtgärder som är nödvändiga för att införliva direktivet, eller hade i vart fall inte underrättat kommissionen om sådana åtgärder.

(1) EUT L 108, s. 1.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/19

Talan väckt den 5 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-398/10)

()

2010/C 274/29

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Karanasou-Apostolopoulou och A. Alcover San Pedro)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2007/2/EG med nationell rätt löpte ut den 15 maj 2009.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/19

Överklagande ingett den 10 augusti 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 9 juni 2010 i mål T-237/05, Éditions Odile Jacob SAS mot kommissionen

(Mål C-404/10 P)

()

2010/C 274/30

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Smulders, O. Beynet, och P. Costa de Oliveira)

Övriga parter i målet: Éditions Odile Jacob SAS och Lagardère SCA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 9 juni 2010 i mål T-237/05, Éditions Odile Jacob SAS mot kommissionen, i den del den innebär ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 april 2005 om avslag på en ansökan om tillgång till handlingar hänförliga till ett kontrollförfarande i en företagskoncentration, ärende COMP/M.2978,

—	ogilla den talan om ogiltigförklaring som motparten i överklagandet väckt vid tribunalen samt fatta slutligt beslut i de frågor som är föremål för förevarande överklagande, och

—	förplikta klaganden att ersätta kommissionens rättegångskostnader i både i målet vid förstainstansrätten och i målet vid domstolen.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har anfört två grunder till stöd för sitt överklagande.

Kommissionen har som första grund gjort gällande att tribunalen har tolkat förordning nr 1049/2001 (1) felaktigt genom att inte, i syfte att tolka undantagen till rätten till tillgång till handlingar, beakta rådets förordning nr 4064/89 (2) avseende företagskoncentrationer. De allmänna bestämmelserna om rätten till tillgång borde nämligen tolkas mot bakgrund av både egenheterna vid konkurrensrättsliga förfaranden och de garantier för konfidentialitet som ges till de berörda företagen i samband med en företagskoncentration.

Som andra grund, som i sin tur är uppdelad i fem delgrunder, har kommissionen gjort gällande att tribunalen gjort en felaktig tolkning av artikel 4.2 och 4.3 i den ovannämnda förordningen nr 1049/2001 genom att den slagit fast att klaganden varit skyldig att göra en konkret och individuell prövning av varje handling som avses i en ansökan, även om det är klart att ansökan om tillgång avser handlingar som uppenbart omfattas av ett undantag (första delgrund). Kommissionen bestrider även tribunalens strikta tolkning av undantaget avseende skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner, en tolkning enligt vilken detta undantag inte är tillämpligt efter att kommissionen antagit sitt beslut att avsluta det administrativa förfarandet i kontrollen av företagskoncentrationen (den andra delgrunden). Klaganden har dessutom gjort gällande att tribunalen gjort en uppenbart felaktig rättstillämpning när den krävt att kommissionen dels ska ha gjort en konkret och individuell prövning av handlingarna, inklusive en beskrivning av innehållet i varje handling, dels ska samråda med tredje parter även när det är uppenbart att undantaget för skyddet för affärsintressen kan tillämpas (den tredje delgrunden). Kommissionen har vidare gjort gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning när den ogiltigförklarat kommissionens beslut att vägra tillgång till interna handlingar, trots att dessa handlingar omfattades av tillämpningsområdet för undantaget avseende skyddet för beslutsförfarandet enligt artikel 4.3 andra stycket (den fjärde delgrunden). Klaganden har slutligen åberopat en felaktig tolkning av artikel 4.6 i den ovannämnda förordningen (den femte delgrunden).

(1) Rådets och Europaparlamentets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

(2) Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, s. 1; svensk specialutgåva, tillägg, s. 16; rättelse i EGT L 257, 1990, s. 13).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/20

Talan väckt den 16 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-407/10)

()

2010/C 274/31

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Sipos och E. Randvere)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/47/EG (1) av den 5 september 2007 om ändring av rådets direktiv 90/385/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation, rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter och direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden genom att inte underrätta kommissionen om de lagar och andra författningar som är nödvändiga, och

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den nationella rättsordningen löpte ut den 21 december 2008.

(1) EUT L 247, s. 21.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/20

Talan väckt den 16 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-408/10)

()

2010/C 274/32

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Sipos och E. Randvere)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/13/EG (1) av den 11 mars 2008 om upphävande av rådets direktiv 84/539/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromedicinsk utrustning inom veterinärmedicin genom att inte underrätta kommissionen om de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva direktivet, och

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den nationella lagstiftningen löpte ut den 31 december 2008.

(1) EUT L 76, s. 41.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 16 augusti 2010 — Hauptzollamt Hamburg-Hafen mot Afasia Knits Deutschland GmbH

(Mål C-409/10)

()

2010/C 274/33

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hauptzollamt Hamburg-Hafen

Motpart: Afasia Knits Deutschland GmbH

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med artikel 32 i protokoll nr 1, om definition av begreppet ”ursprungsprodukter” och om metoder för administrativt samarbete, till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (1), när Europeiska kommissionen huvudsakligen själv, om än med stöd av de lokala myndigheterna, har genomfört en efterkontroll av de ursprungsintyg som utfärdats i exportlandet, och är det fråga om ett kontrollresultat i den mening som avses i denna bestämmelse när det resultat som kommissionen på detta sätt kommer fram till nedtecknas i ett protokoll som även undertecknats av en representant från exportlandets regering?

För det fallet att den första frågan ska besvaras jakande:

I ett sådant fall som det i målet vid den nationella domstolen, där intyg som avser förmånsbehandling från exportlandet och som utfärdats under en bestämd tidsperiod ogiltigförklaras på grund av att varornas ursprung inte har kunnat bekräftas i samband med en efterkontroll men det emellertid inte kan uteslutas att en del av exportvarorna uppfyllt ursprungsvillkoren, kan gäldenären då i enlighet med artikel 220.2 b andra och tredje styckena i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2) åberopa skyddet för berättigade förväntningar genom att hävda att förmånsintygen eventuellt varit riktiga och att de således baserar sig på riktiga uppgifter från exportören?

(1) 2000/483/EG: Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EGT L 317, s. 3).

(2) EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) den 18 augusti 2010 — NS mot Secretary of State for the Home Department

(Mål C-411/10)

()

2010/C 274/34

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: NS

Motpart: Secretary of State for the Home Department

Tolkningsfrågor

Omfattas ett beslut som en medlemsstat fattat med stöd av artikel 3.2 i rådets förordning nr 343/2003 (1) (nedan kallad förordningen) om huruvida den ska pröva en asylansökan som den inte är skyldig att pröva enligt kriterierna i kapitel III i förordningen av EU-rätten såvitt avser tillämpningen av artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och/eller artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan)?

Om svaret på fråga 1 är jakande:

Är en medlemsstats skyldighet att iaktta av EU erkända grundläggande rättigheter (inklusive de rättigheter som anges i artiklarna 1, 4, 18, 19.2 och 47 i stadgan) uppfylld om staten i fråga sänder asylsökanden till den medlemsstat som artikel 3.1 i förordningen pekar ut som den ansvariga staten enligt kriterierna i kapitel III i förordningen (nedan kallad den ansvariga staten), oavsett hur situationen ser ut i den ansvariga staten?

Utgör, mer specifikt, skyldigheten att iaktta av EU erkända grundläggande rättigheter hinder för en icke motbevisbar presumtion att den ansvariga staten kommer att iaktta i) klagandens grundläggande rättigheter enligt EU-rätten och/eller ii) de miniminormer som stadgas i direktiven 2003/9/EG (2) (mottagandedirektivet), 2004/83/EG (3) (kvalifikationsdirektivet) och/eller 2005/85/EG (4) (förfarandedirektivet) (nedan gemensamt kallade direktiven).

Alternativt: Är en medlemsstat skyldig enligt EU-rätten, och i så fall under vilka omständigheter, att utöva sin befogenhet enligt artikel 3.2 i förordningen att pröva och ta ansvar för en ansökan, när en överföring till den ansvariga staten skulle betyda att klaganden riskerade att få sina grundläggande rättigheter kränkta, särskilt de rättigheter som anges i artiklarna 1, 4, 18, 19.2 och/eller 47 i stadgan, och/eller riskerade att miniminormerna enligt direktiven inte tillämpades på honom?

5.	Åtnjuter en person som förordningen är tillämplig på ett vidare skydd enligt EU-rätten, särskilt rättigheterna i artikel 1, 18 och 47 i stadgan, än enligt artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)?

Är det förenligt med de rättigheter som anges i artikel 47 i stadgan att en domstol, när den avgör huruvida en person lagligen får överföras till en annan medlemsstat enligt förordningen, enligt en nationell bestämmelse är skyldig att behandla den medlemsstaten som en stat som inte kommer att sända personen i fråga till en annan stat i strid mot dennes rättigheter enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll om flyktingars rättsliga ställning?

7.	Ska svaren på frågorna 2–4 på något sätt modifieras med hänsyn till protokollet (nr 30) om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av stadgan, då de ovanstående frågorna uppkommer beträffande Förenade kungarikets skyldigheter.

(1) Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, s. 1).

(2) Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, s. 18).

(3) Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12).

(4) Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, s. 13).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/23

Förstainstansrättens beslut av den 24 augusti 2010 — Grúas Abril Asistencia mot kommissionen

(Mål T-386/09) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Konkurrens - Avslag på ett klagomål - Rättsakt mot vilken enskilda inte kan föra talan - Avvisning)

2010/C 274/35

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Grúas Abril Asistencia, SL (Alicante, Spanien) (ombud: advokaten R.L. García García)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre och F. Castilla Contreras)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 7 augusti 2009 där sökanden informeras om att de omständigheter som dennes klagomål rör inte ger stöd för slutsatsen att artiklarna 81 EG, 82 EG och 86 EG har åsidosatts och att dennes klagomål således inte föranleder någon åtgärd.

Avgörande

1.	Talan ogillas.

2.	Grúas Abril Asistencia, SL, förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 282, 21.11.2009.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/23

Talan väckt den 10 juni 2010 — PPG och SNF mot Europeiska kemikaliemyndigheten

(Mål T-268/10)

()

2010/C 274/37

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Polyelectrolyte Producers Group GEIE (PPG) (Bryssel, Belgien) och SNF SAS (Andrezieux Boutheon, Frankrike) (ombud: advokaterna K. Van Maldegem, R. Cana och P. Sellar, solicitor)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till sakprövning och bifalla den,

—	ogiltigförklara den angripna rättsakten,

—	förplikta Europeiska kemikaliemyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna för detta förfarande, och

—	vidta de ytterligare åtgärder som en god rättsskipning kräver.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar delvis ogiltigförklaring av beslutet av Europeiska kemikaliemyndigheten att identifiera akrylamid (EG nr 201-173-7) (CAS nr 79-06-1) som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning (EG) nr 1907/2006 (1) (nedan kallad Reach), i enlighet med artikel 59 Reach.

Sökandena anser att den angripna rättsakten är rättsstridig, eftersom den bygger på en vetenskapligt och rättsligt felaktig bedömning av akrylamid där de bevis som ligger till grund för bedömningen inte är tillräckligt tillförlitliga och välgrundade. Enligt sökandena gjorde Europeiska kemikaliemyndigheten en uppenbart oriktig bedömning när den antog den angripna rättsakten, i strid med artiklarna 2.8 och 59 Reach. Europeiska kemikaliemyndigheten åsidosatte därmed även sin skyldighet att noggrant och objektivt undersöka bevisningen.

Sökandena gör därefter gällande att en rad allmänna principer inom EU-rätten, såsom proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen, åsidosattes genom den angripna rättsakten, eftersom akrylamid diskrimineras i förhållande till andra jämförbara ämnen utan att detta är objektivt motiverat.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/24

Överklagande ingett den 20 juli 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 maj 2010 i mål F-30/08, Nanopoulos mot kommissionen

(Mål T-308/10 P)

()

2010/C 274/38

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall samt advokaterna E. Bourtzalas och I. Antypas)

Övrig part i målet: Fotios Nanopoulos (Itzig, Luxemburg)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva personaldomstolens dom av den 11 maj 2010 i mål F-30/08, Nanopoulos mot kommissionen, eller

—	i andra hand, om domen inte upphävs, justera skadeståndsbeloppet, samt

—	förplikta motparten att stå för alla rättegångskostnader i målet i första instans och i samband med överklagandet.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar att tribunalen ska upphäva personaldomstolens dom av den 11 maj 2010 i mål F-30/08, Nanopoulos mot kommissionen, där kommissionen förpliktades att betala sökanden 90 000 euro i ersättning för ideell skada och att stå för alla rättegångskostnader.

Till stöd för sin talan anför kommissionen följande grunder:

—	Åsidosättande av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna och rättssäkerhetsprincipen genom att personaldomstolen fann att sökandens talan skulle betraktas som en skadeståndstalan, utan att ange några skäl för detta.

—	Felaktig rättstillämpning och bristande motivering genom att personaldomstolen fann att skadeståndstalan väckts i rätt tid och att beslutet att inleda ett disciplinärt förfarande stred mot oskuldspresumtionen.

—	Åsidosättande av gemenskapsrätten, felaktig rättstillämpning och bristande motivering genom att personaldomstolen inte tillämpade den rättsliga principen att det ska föreligga en ”tillräckligt klar överträdelse” och inte förklarade varför det var nödvändigt att avvika från rättspraxis i detta mål.

—

Åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, felaktig rättstillämpning och bristande motivering genom att personaldomstolen fann att tillsättningsmyndigheten var skyldig att omedelbart bistå motparten utan föregående utredning och innan den tidsfrist på fyra månader som stadgas i nämnda bestämmelse för att svara på en begäran hade löpt ut.

—	Uppenbart felaktig rättstillämpning och uppenbart bristfällig motivering genom att personaldomstolen fann att kommissionen för det första är ansvarig för påstådda läckor till pressen och för det andra gjorde fel som inledde ett disciplinärt förfarande.

—	Åsidosättande av proportionalitetsprincipen samt felaktig rättstillämpning genom att personaldomstolen tillerkände sökanden 90 000 euro i ersättning för ideell skada.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/25

Talan väckt den 23 juli 2010 — Partouchekoncernen mot kommissionen

(Mål T-315/10)

()

2010/C 274/39

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Partouche SA-koncernen (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten J.-J. Sebag)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att inte göra en invändning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 3333 av den 21 maj 2010, genom vilket en föreslagen företagskoncentration — varigenom företaget Française des Jeux och Lucien Barrière-koncernen förvärvar gemensam kontroll över företaget Newco, som ansvarar för utformning och drift av en webbplats för onlinepoker i Frankrike — ansågs förenlig med den inre marknaden och avtalet för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att kommissionen skulle ha hänskjutit granskningen av den aktuella koncentrationen till Republiken Frankrike, eftersom denna koncentration på ett betydande sätt kan komma att påverka konkurrenssituationen i Frankrike på den ifrågavarande marknaden.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/25

Talan väckt den 23 juli 2010 — HIM mot kommissionen

(Mål T-316/10)

()

2010/C 274/40

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Health Information Management (HIM) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten P. Zeegers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till sakprövning, bifalla den, och följaktligen

—	förplikta Europeiska kommissionen att betala 11 821,35 euro jämte dröjsmålsränta enligt den räntesats som är gällande i Belgien från den 16 juni 2010,

—	förplikta Europeiska kommissionen att betala samtliga rättegångskostnader, vilka tills vidare har fastställts till 5 000 euro.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan, som väckts med stöd av en skiljedomsklausul, yrkar sökanden att tribunalen ska fastställa att underleverantörerna inte ska räknas till sökandens personal vid beräkningen av den del av sökandens allmänna kostnader som ska bäras av kommissionen (inom ramen för de kontrakt som ingåtts inom det särskilda eTEN-programmet), det vill säga den del av de allmänna kostnaderna som kan hänföras till arbete utfört av den personal som arbetar med projektet, i den mån kostnaderna för underleverantörerna inte belastar sökanden. Kostnaderna för underleverantörerna ska följaktligen inte inberäknas i beloppet för de sammanlagda personalkostnaderna, vilket beloppet för de sammanlagda allmänna kostnaderna ska divideras med, för att få fram den nämnare som ska användas för att fastställa hur stor procentandel av de allmänna kostnaderna som kan godtas.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att det är inkonsekvent att räkna underleverantörerna till sökandens personal vid beräkningen av beloppet för de sammanlagda personalkostnaderna, vilket ska användas för att fastställa hur stor procentandel av de allmänna kostnaderna som kan godtas, medan kostnaderna för dessa underleverantörer inte ingår i de personalkostnader som kan godtas.

Dessutom skulle den omständigheten att underleverantörerna räknas till sökandens personal medföra skada för sökanden, eftersom denna metod innebär att nämnaren uppgår till ett högre belopp och att den procentandel av de allmänna kostnaderna som kan godtas följaktligen minskar proportionellt.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/26

Talan väckt den 11 augusti 2010 — Léon Van Parys NV mot Europeiska kommissionen

(Mål T-324/10)

()

2010/C 274/41

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Léon Van Parys NV (Antwerpen, Belgien) (ombud: P. Vlaemminck och A. Hubert, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 6 maj 2010 i ärende REC 07/07 om att det är motiverat att i efterhand bokföra importtull och att det finns anledning att efterge beloppet med avseende på en gäldenär, men saknas anledning att efterge beloppet med avseende på en annan gäldenär i ett särskilt fall,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Under tiden mellan den 22 juni 1998 och den 8 november 1999 ingav sökanden och dennes tullombud förfalskade spanska AGRIM certifikat till tullmyndigheten i Antwerpen för import av bananer från Ecuador. Denna import gynnades därför felaktigt av förmånstull.

Sökanden erhöll de påstått förfalskade spanska certifikat som gav upphov till att importtull bokfördes i efterhand från sin portugisiske mellanhand som utgjorde sökandens skatterepresentant. Sökandens italienska filial förhandlade sedan flera år med denne för att köpa spanska och portugisiska licenser.

Den belgiska tullmyndigheten lämnade in en begäran till kommissionen om att uppbörd i efterhand inte skulle ske eller att beloppet skulle efterges. Kommissionen avslog denna begäran beträffande importen under år 1999. Sökanden ingav därvid förevarande talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut.

Sökanden har åberopat sex grunder till stöd för ogiltigförklaring av det ovannämnda beslutet.

Sökanden har åberopat åsidosättande av artikel 239 i gemenskapens tullkodex, bestämmelser i förordning (EEG) nr 1442/93 och förordning (EEG) nr 2362/98 samt sådan erkänd handelspraxis som Världshandelsorganisationen har beskrivit. Kommissionen har åsidosatt dessa bestämmelser enligt vilka det är tillåtet att köpa och använda importlicenser i enlighet med den metod som sökanden använder. Kommissionen fann felaktigt att sökanden varit vållande.

Sökanden har för det andra åberopat åsidosättande av artikel 239 i gemenskapens tullkodex och proportionalitetsprincipen. Kommissionen beslutade att de förfalskningar som konstaterats i de spanska importcertifikaten gick utöver den normala handelsrisken och skulle anses utgöra en särskild situation. Sökanden har emellertid bestritt påståendet att sökanden inte agerade som en uppmärksam handelsman och att villkoren i artikel 239 i tullkodexen därför inte är uppfyllda.

Kommissionen åsidosatte för det tredje artikel 239 i gemenskapens tullkodex, artikel 211 i EG-fördraget, principen om skydd för berättigade förväntningar och den allmänna rättsprincipen den som har stiftat en lag, måste själv följa den (patere legem quam ipse fecisti). Sökanden har gjort gällande att kommissionen ålagt sökanden mycket striktare normer för uppmärksamhet än vad som krävs enligt lagstiftningen och vad som är vanligt i branschen, medan kommissionen och de spanska myndigheterna inte iakttog sina egna lagenliga skyldigheter.

Sökanden har för det fjärde åberopat åsidosättande av artikel 239 i gemenskapens tullkodex och likhetsprincipen till den del kommissionen felaktigt behandlade importen under åren 1998 och 1999 olika.

Sökanden har för det femte åberopat åsidosättande av artikel 220.2 b i gemenskapens tullkodex. Enligt sökanden är det inte möjligt att kort och gott konstatera att de spanska myndigheterna inte begått något fel i den mening som avses i artikel 220.2 b.

Sökanden har för det sjätte åberopat åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och särskilt rätten till försvar.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/27

Talan väckt den 12 augusti 2010 — Yoshida Metal Industry mot harmoniseringsbyrån — Pi-Design (yta täckt av svarta cirklar)

(Mål T-331/10)

()

2010/C 274/42

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Yoshida Metal Industry Co., Ltd (Niigata, Japan) (ombud: advokaterna S. Verea, K. Muraro och M. Balestriero)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Pi-Design AG (Triengen, Schweiz)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 20 maj 2010 i ärende R 1235/2008-1,

—	fastställa annuleringsenhetens beslut av den 21 juli 2008 avseende ansökan om gemenskapsvarumärke nr 1371244,

—	fastställa att gemenskapsvarumärke nr 1371244 är giltigt, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Figurmärket bestående i en yta täckt av svarta cirklar för varor i klasserna 8 och 21 — Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 1371244

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärkesrätt som innehas av den som ansökt om ogiltighetsförklaring: Parten som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket baserade sin ansökan på absoluta registreringshinder enligt artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 207/2009

Annulleringsenhetens beslut: Avslog ansökan om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Upphävde det angripna beslutet och ogiltigförklarade gemenskapsvarumärket

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b och 7.1 e ii i rådets förordning (EG) nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden felaktigt bedömt att dessa bestämmelser var tillämpliga avseende det omtvistade gemenskapsvarumärket.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/28

Talan väckt den 17 augusti 2010 — ATC m.fl. mot kommissionen

(Mål T-333/10)

()

2010/C 274/43

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Animal Trading Company (ATC) BV (Loon op Zand, Nederländerna), Avicentra NV (Malle, Belgien), Borgstein birds and Zoofood Trading VOF (Wamel, Nederländerna), Bird Trading Company Van der Stappen BV (Dongen, Nederland), New Little Bird’s srl. (Anagni, Italien), Vogelhuis Kloeg (Zevenbergen, Nederländerna), Pistone Giovanni (Westerlo, Belgien) (ombud: advokaterna M. Osse och J. Houdijk)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska unionen, företrädda av Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

förplikta Europeiska unionen och/eller Europeiska kommissionen att utge skadestånd till sökandena för den skada dessa har lidit till följd av utfärdandet av beslut 2005/760/EG (1), och/eller förlängningen av detta genom beslut 2005/862/EG (2), och/eller beslut 2006/79/EG (3), och/eller beslut 2006/405/EG (4), och/eller beslut 2006/522/EG (5), och/eller beslut 2007/21/EG (6), och/eller beslut 2007/183/EG (7), och/eller utfärdandet av förordning nr 318/2007/EG (8);

—	förplikta Europeiska unionen och/eller Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har yrkat att de ska beviljas skadestånd för den skada de har lidit till följd av för det första det importförbud som trädde i kraft i oktober 2005 för fåglar som fångats i vilt tillstånd, för det andra förlängningen av detta förbud och för det tredje den begränsning som gäller sedan den 1 juli 2007 för import av fåglar och som i praktiken gör importförbudet för fåglar som fångats i vilt tillstånd bestående.

Till stöd för den första delen av skadeståndsyrkandet, avseende antagandet av beslut 2005/760/EG, åberopar sökandena tre grunder.

För det första anför sökandena att kommissionen endast hade ett mycket begränsat utrymme för skönsmässig bedömning vid utövandet av dess behörighet enligt artikel 18 i direktiv 91/496 (9) och att kommissionen har överskridit sin behörighet genom att förbjuda import från länder där inga fall av aviär influensa har förekommit eller där ingen konkret risk för spridning har uppstått.

För det andra anför sökandena att om kommissionen trots allt har ett vidare utrymme för skönsmässig bedömning vid utövandet av behörigheten så har kommissionen ändå gjort sig skyldig till ett tillräckligt kvalificerat åsidosättande. Sökandena gör härvid gällande att kommissionen har missbedömt sin behörighet och åsidosatt proportionalitetsprincipen, likabehandlingsprincipen, rätten till egendom, friheten att utöva en ekonomisk verksamhet och principen om skydd för berättigade förväntningar.

Sökandena anför vidare att de har lidit en faktisk och otvivelaktig skada, och att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och kommissionens rättsstridiga agerande.

För det tredje anför sökandena att den skada som de har lidit är av onormal och särskild beskaffenhet eftersom den går utöver gränserna för de ekonomiska risker som är förenade med verksamheten i den berörda sektorn. Införandet av ett fullständigt förbud mot import av vilda fåglar var enligt sökandena inte förutsebart och har drabbat handlare med vilda fåglar särskilt hårt. Sökandena yrkar således att kommission ska anses ansvarig för det fall den har agerat rättsenligt.

Genom den andra delen av skadeståndsyrkandet kräver sökandena ersättning för den skada som har uppstått på grund av förlängningen av importförbudet för vilda fåglar från tredjeländer. Sökandena har härvid åberopat samma tre grunder som åberopas till stöd för den första delen av skadeståndsyrkandet.

Slutligen begär sökandena ersättning för den skada som de har lidit till följd av förordning nr 318/2007/EG som begränsar importen av fåglar till fåglar som fötts upp i fångenskap och som kommer från ett mycket litet antal tredjeländer. Sökandena åberopar tre grunder till stöd för detta yrkande.

För det första anför de att förordning nr 318/2007/EG saknar en tillräckligt specificerad rättslig grund. De framhåller att direktiven 91/496 och 92/65 (10) inte innehåller någon rättslig grund för kommissionens utfärdande av förordning nr 318/2007/EG.

För det andra gör sökandena gällande att likabehandlingsprincipen, proportionalitetsprincipen, näringsfriheten och rätten till egendom har åsidosatts.

De anför vidare att de har lidit en faktisk och otvivelaktig skada, och att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och kommissionens rättsstridiga agerande.

För det tredje yrkar sökandena att, för det fall kommissionen har agerat rättsenligt, den ska anses ansvarig för den skada som har uppstått på grund av förordning nr 318/2007/EG.

(1) Kommissionens beslut 2005/760/EG av den 27 oktober 2005 om vissa skyddsåtgärder när det gäller högpatogen aviär influensa i vissa tredjeländer för import av fåglar i fångenskap (EUT L 285, s. 60).

(2) Kommissionens beslut 2005/862/EG av den 30 november 2005 om ändring av besluten 2005/759/EG och 2005/760/EG i fråga om åtgärder för att bekämpa aviär influensa hos andra fåglar än fjäderfä [ (EUT L 317, s. 19).

(3) Kommissionens beslut 2006/79/EG av den 31 januari 2006 om ändring av besluten 2005/759/EG och 2005/760/EG med avseende på förlängning av deras tillämpningsperiod (EUT L 36, s. 48).

(4) Kommissionens beslut 2006/405/EG av den 7 juni 2006 om ändring av besluten 2005/710/EG, 2005/734/EG, 2005/758/EG, 2005/759/EG, 2005/760/EG, 2006/247/EG och 2006/265/EG vad gäller vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa (EUT L 158, s. 14).

(5) Kommissionens beslut 2006/522/EG av den 25 juli 2006 om ändring av besluten 2005/759/EG och 2005/760/EG med avseende på vissa skyddsåtgärder mot högpatogen aviär influensa i samband med transport av vissa levande fåglar till gemenskapen (EUT L 205, s. 28).

(6) Kommissionens beslut 2007/21/EG om ändring av beslut 2005/760/EG med avseende på vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa och import av andra fåglar än fjäderfä till gemenskapen (EUT L 7, 2007, s. 44).

(7) Kommissionens beslut 2007/183/EG av den 23 mars 2007 om ändring av beslut 2005/760/EG om vissa skyddsåtgärder när det gäller högpatogen aviär influensa i vissa tredjeländer för import av fåglar i fångenskap (EUT L 84, s. 44).

(8) Kommissionens förordning (EG) nr 318/2007 av den 23 mars 2007 om djurhälsokrav för import av vissa fåglar till gemenskapen och villkoren för karantän för denna import (EUT L 84, s. 7).

(9) Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (EGT L 268, s. 56; svensk specialutgåva, område 3, volym 39, s. 45).

(10) Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG (EGT L 268, s. 54; svensk specialutgåva, område 3, volym 45, s. 53).

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/29

Talan väckt den 10 augusti 2010 — Abercrombie & Fitch Europe mot harmoniseringsbyrån — Gilli (GILLY HICKS)

(Mål T-336/10)

()

2010/C 274/44

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Abercrombie & Fitch Europe SA (Mendrisio, Schweiz) (ombud: S. Malynicz, Barrister, D. Stone och L. Ritchie, Solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Gilli Srl (Milano, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 20 maj 2010 i ärende R 832/2008-1, och

—	förplikta svaranden och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket GILLY HICKS för varor och tjänster i klasserna 3, 14, 25 och 35 — Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 5194543

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Registrering som gemenskapsvarumärke nr 3566007 av figurmärket GILLI för varor i klasserna 3, 9, 14 och 25

Invändningsenhetens beslut: Invändningen bifalles delvis

Överklagandenämndens beslut: Det omtvistade beslutet ogiltigförklaras delvis

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden inte gjorde en korrekt jämförelse av varumärkena med avseende på deras visuella likhet, ljudlikhet eller begreppsmässiga likhet och därmed gjorde fel med avseende på risken för förväxling.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/31

Personaldomstolens dom (plenum) av den 1 juli 2010 — Mandt mot parlamentet

(Mål F-45/07) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Efterlevandepension - Artikel 79 i tjänsteföreskrifterna - Artikel 18 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna - Efterlevande make - Erkännande av att två personer kan anses som efterlevande make - Minskning med 50 procent - Berättigade förväntningar - Regeln om överensstämmelse)

2010/C 274/46

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Wolfgang Mandt (Kreuztal, Tyskland) (ombud: advokaten B. Kolb)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis K. Zejdová, J.F. de Wachter och U. Rösslein, därefter J.F. de Wachter, K. Zejdová och S. Seyr)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Kurt-Wolfgang Braun Neumann, avliden den 9 oktober 2009, efterlämmnande som enda arvinge Shirley Meyer (Bedburg-Hau, Tyskland) (ombud: advokaten P. Ames)

Saken

Ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 8 februari 2007 om avslag på sökandens klagomål avseende minskning av sökandens efterlevandepension med 50 procent — Yrkande om full betalning

Domslut

1.	Det saknas anledning att pröva talan om att parlamentet ska förpliktas att till Wolfgang Mandt betala full efterlevandepension i den del detta yrkande avser tiden efter den 31 oktober 2009.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Vardera parten, inklusive intervenienten, ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 183, 4.8.2007, s. 43

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/31

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 juli 2010 — Tomas mot Europaparlamentet

(Mål F-116/07, F-13/08 och F-31/08) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda - Uppsägning - Förtroende - Föregående samråd med parlamentets personalkommitté - Föreligger inte)

2010/C 274/47

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Stanislovas Tomas (Vilnius, Litauen) (ombud: M. Michalauskas)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: A. Lukošiūtė och K. Zejdová)

Saken

Dels ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att säga upp sökanden, dels begäran om skadestånd för ideell och materiel skada.

Domslut

1.	Talan i mål F-116/07 och i mål F-13/08 avvisas.

2.	Europaparlamentet förpliktas utge 1 000 euro till Stanislovas Tomas som ersättning för den ideella skada han har lidit.

3.	Talan i mål F-31/08 ogillas i övrigt.

4.	Vardera parten ska stå sina rättegångskostnader i samtliga av målen F-116/07, F-13/08 et F-31/08.

(1) EUT C 64, 8.3.2008, s. 65, EUT C 142, 7.6.2008, s. 39 och EUT C 158 21.6.2008, s. 26

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/32

Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 1 juli 2010 — Füller-Tomlinson mot parlamentet

(Mål F-97/08) (1)

(Personalmål - Tidigare tillfälligt anställd - Yrkessjukdom - Skada som avser den fysiska och psykiska integriteten - Varaktigheten av förfarandet avseende erkännande av sökandens sjukdom som yrkessjukdom)

2010/C 274/48

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Paulette Füller-Tomlinson (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: K. Zejdová och S. Seyr)

Saken

Ogiltigförklaring av beslutet om fastställande av sökandens permanenta partiella invaliditet till följd av yrkessjukdom till 20 procent, samt i andra hand att svaranden ska förpliktas att utge skadestånd för den ideella skada som sökanden har lidit.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Paulette Füller-Tomlinson ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 44, 21.2.2009, s. 76.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/32

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 1 juli 2010 — Časta mot kommissionen

(Mål F-40/09) (1)

(Personalmål - Allmänt uttagningsprov - Nekad tillträde till det muntliga provet - Begäran om omprövning - Motiveringsskyldighet - Krav på yrkeserfarenhet - För sent inkommet intyg - Likabehandlingsprincipen - Talan om ogiltigförklaring - Skadeståndstalan)

2010/C 274/49

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Radek Časta (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten L. Tahotná)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Eggers och M. L. Jelínek)

Saken

Talan om dels ogiltigförklaring av EPSO:s beslut att neka sökanden tillträde till det muntliga provet i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/107/07-LAW på grund av att kravet på tre års yrkeserfarenhet från en tjänst med ledande befattning på hög nivå inte var uppfyllt, om dels förpliktanden för svaranden att ersätta sökanden för den ekonomiska och ideella skada han har lidit.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Časta ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 153, 4.7.2009, s. 51

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/33

Personaldomstolens dom av den 4 maj 2010 — Fries Guggenheim mot Cedefop

(Mål F-47/09) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställd - Beslut att inte förnya anställningsavtalet - Artikel 11a i tjänsteföreskrifterna - Artikel 1 sjätte stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna - Personalrepresentanter - Skyldighet att iaktta opartiskhet och oberoende)

2010/C 274/50

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Éric Mathias Fries Guggenheim (Strasbourg, Frankrike) (ombud: advokaten M.-A. Lucas)

Svarande: Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (ombud: M. Fuchs, biträdd av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Ogiltigförklaring av det beslut som fattats av CEDEFOP om att inte förnya sökandens anställningsavtal som tillfälligt anställd och, om återinträde i tjänst inte beviljas, om att svaranden ska förpliktas att utge skadestånd till sökanden för den ideella skada som han lidit

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Éric Mathias Fries Guggenheim förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 153 av den 4.7.2009, s. 52.

9.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/33

Talan väckt den 3 augusti 2010 — Mantzouratos mot Europaparlamentet

(Mål F-64/10)

()

2010/C 274/51

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Andreas Mantzouratos (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europaparlamentet

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AD 13 under befordringsförfarandet 2009 samt av besluten att befordra andra tjänstemän vilka hade färre meritpoäng än sökanden till denna lönegrad.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AD 13 under befordringsförfarandet 2009 samt besluten att befordra andra tjänstemän vilka hade färre meritpoäng än sökanden till denna lönegrad, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2010.274.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 274

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	53 årgången 9 oktober 2010

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2010/C 274/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 260, 25.9.2010	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2010/C 274/02	Mål C-395 och C-396/08: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Corte d’appello di Roma (Italien)) — Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS) mot Tiziana Bruno, Massimo Pettini (C-395/08), Daniela Lotti, Clara Matteucci (C-396/08) (Direktiv 97/81/EG — Ramavtalet om deltidsarbete — Likabehandling av deltidsarbetande och heltidsarbetande — Beräkning av den anställningstid som ger rätt till ålderspension — Perioder då arbete inte har utförts omfattas inte — Diskriminering)	2

2010/C 274/03	Mål C-293/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Innsbruck (Österrike) den 14 juni 2010 — Gebhard Stark mot D.A.S. Österreichische Allgemeine Rechtsschutzversicherung AG	2

2010/C 274/04	Mål C-312/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland) den 29 juni 2010 — Land Nordrhein-Westfalen mot Melanie Klinz	3

2010/C 274/05	Mål C-313/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesarbeitsgericht Köln (Tyskland) den 29 juni 2010 — Land Nordrhein-Westfalen mot Sylvia Jansen	4

2010/C 274/06	Mål C-323/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg den 5 juli 2010 — Gebr. Stolle GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas	5

2010/C 274/07	Mål C-324/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 5 juli 2010 — Gebr. Stolle GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas	6

2010/C 274/08	Mål C-325/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg den 6 juli 2010 — Doux Geflügel GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas	6

2010/C 274/09	Mål C-326/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 6 juli 2010 — Gebr. Stolle GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas	6

2010/C 274/10	Mål C-335/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de apel Craiova (Rumänien) den 6 juli 2010 — Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Târgu Jiu, Administrația Fondului Pentru Mediu București mot Claudia Norica Vijulan	7

2010/C 274/11	Mål C-336/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de apel Craiova (Rumänien) den 6 juli 2010 — Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Târgu-Jiu, Administrația Fondului pentru Mediu mot Victor Vinel Ijac	7

2010/C 274/12	Mål C-344/10: Överklagande ingett den 8 juli 2010 av Freixenet, SA av den dom som tribunalen meddelade den 27 april 2010 i mål T-109/08, Freixenet mot harmoniseringsbyrån	8

2010/C 274/13	Mål C-345/10 P: Överklagande ingett den 8 juli 2010 av Freixenet SA av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 27 april 2010 i mål T-110/08, Freixenet mot harmoniseringsbyrån	9

2010/C 274/14	Mål C-351/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 12 juli 2010 — Zollamt Linz Wels	10

2010/C 274/15	Mål C-361/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Belgien) den 19 juli 2010 — Scrl Intercommunale Intermosane och ASBL Fédération de l'industrie et du gaz (Synergrid) mot État belge	11

2010/C 274/16	Mål C-375/10: Talan väckt den 27 juli 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien	11

2010/C 274/17	Mål C-377/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Dolj (Rumänien) den 26 juli 2010 — Adrian Băilă mot Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Craiova, Administrația Fondului Pentru Mediu	12

2010/C 274/18	Mål C-381/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Unabhängiger Verwaltungssenat Wien (Österrike) den 29 juli 2010 — Astrid Preissl KEG	12

2010/C 274/19	Mål C-382/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Unabhängiger Verwaltungssenat Wien (Österrike) den 29 juli 2010 — Erich Albrecht, Thomas Neumann, Van-Ly Sundara, Alexander Svoboda, Stefan Toth	13

2010/C 274/20	Mål C-383/10: Talan väckt den 30 juli 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien	13

2010/C 274/21	Mål C-385/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 30 juli 2010 — Elenca Srl mot Ministero dell'Interno	14

2010/C 274/22	Mål C-389/10 P: Överklagande ingett den 3 augusti 2010 av KME Germany AG, tidigare KM Europa Metal AG, KM France SAS, tidigare Tréfimétaux SA, KME Italy SpA, tidigare Europa Metalli SpA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 19 maj 2010 i mål T-25/05, KME Germany AG, tidigare KM Europa Metal AG, KME France SAS, tidigare Tréfimétaux SA, KME Italy SpA, tidigare Europa Metalli SpA mot Europeiska kommissionen	15

2010/C 274/23	Mål C-390/10: Talan väckt den 3 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg	16

2010/C 274/24	Mål C-391/10: Talan väckt den 3 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien	16

2010/C 274/25	Mål C-393/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court of the United Kingdom den 4 augusti 2010 — Dermod Patrick O'Brien mot Ministry of Justice (tidigare Department for Constitutional Affairs)	17

2010/C 274/26	Mål C-394/10: Talan väckt den 4 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg	17

2010/C 274/27	Mål C-395/10: Talan väckt den 4 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike	18

2010/C 274/28	Mål C-396/10: Talan väckt den 4 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg	18

2010/C 274/29	Mål C-398/10: Talan väckt den 5 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland	19

2010/C 274/30	Mål C-404/10 P: Överklagande ingett den 10 augusti 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 9 juni 2010 i mål T-237/05, Éditions Odile Jacob SAS mot kommissionen	19

2010/C 274/31	Mål C-407/10: Talan väckt den 16 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland	20

2010/C 274/32	Mål C-408/10: Talan väckt den 16 augusti 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland	20

2010/C 274/33	Mål C-409/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 16 augusti 2010 — Hauptzollamt Hamburg-Hafen mot Afasia Knits Deutschland GmbH	21

2010/C 274/34	Mål C-411/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) den 18 augusti 2010 — NS mot Secretary of State for the Home Department	21

	Tribunalen
2010/C 274/35	Mål T-386/09: Förstainstansrättens beslut av den 24 augusti 2010 — Grúas Abril Asistencia mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Konkurrens — Avslag på ett klagomål — Rättsakt mot vilken enskilda inte kan föra talan — Avvisning)	23

2010/C 274/36	Mål T-261/10 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 29 juli 2010 — Brinkmann mot Tyskland (Interimistiskt förfarande — Uppenbart att behörighet saknas)	23

2010/C 274/37	Mål T-268/10: Talan väckt den 10 juni 2010 — PPG och SNF mot Europeiska kemikaliemyndigheten	23

2010/C 274/38	Mål T-308/10 P: Överklagande ingett den 20 juli 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 maj 2010 i mål F-30/08, Nanopoulos mot kommissionen	24

2010/C 274/39	Mål T-315/10: Talan väckt den 23 juli 2010 — Partouchekoncernen mot kommissionen	25

2010/C 274/40	Mål T-316/10: Talan väckt den 23 juli 2010 — HIM mot kommissionen	25

2010/C 274/41	Mål T-324/10: Talan väckt den 11 augusti 2010 — Léon Van Parys NV mot Europeiska kommissionen	26

2010/C 274/42	Mål T-331/10: Talan väckt den 12 augusti 2010 — Yoshida Metal Industry mot harmoniseringsbyrån — Pi-Design (yta täckt av svarta cirklar)	27

2010/C 274/43	Mål T-333/10: Talan väckt den 17 augusti 2010 — ATC m.fl. mot kommissionen	28

2010/C 274/44	Mål T-336/10: Talan väckt den 10 augusti 2010 — Abercrombie & Fitch Europe mot harmoniseringsbyrån — Gilli (GILLY HICKS)	29

2010/C 274/45	Mål T-272/09: Förstainstansrättens beslut av den 24 augusti 2010 — Pineapple Trademarks mot harmoniseringsbyrån — Dalmau Salmons (KASTOM)	30

	Personaldomstolen
2010/C 274/46	Mål F-45/07: Personaldomstolens dom (plenum) av den 1 juli 2010 — Mandt mot parlamentet (Personalmål — Tjänstemän — Efterlevandepension — Artikel 79 i tjänsteföreskrifterna — Artikel 18 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna — Efterlevande make — Erkännande av att två personer kan anses som efterlevande make — Minskning med 50 procent — Berättigade förväntningar — Regeln om överensstämmelse)	31

2010/C 274/47	Mål F-116/07, F-13/08 och F-31/08: Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 juli 2010 — Tomas mot Europaparlamentet (Personalmål — Tillfälligt anställda — Artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda — Uppsägning — Förtroende — Föregående samråd med parlamentets personalkommitté — Föreligger inte)	31

2010/C 274/48	Mål F-97/08: Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 1 juli 2010 — Füller-Tomlinson mot parlamentet (Personalmål — Tidigare tillfälligt anställd — Yrkessjukdom — Skada som avser den fysiska och psykiska integriteten — Varaktigheten av förfarandet avseende erkännande av sökandens sjukdom som yrkessjukdom)	32

2010/C 274/49	Mål F-40/09: Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 1 juli 2010 — Časta mot kommissionen (Personalmål — Allmänt uttagningsprov — Nekad tillträde till det muntliga provet — Begäran om omprövning — Motiveringsskyldighet — Krav på yrkeserfarenhet — För sent inkommet intyg — Likabehandlingsprincipen — Talan om ogiltigförklaring — Skadeståndstalan)	32

2010/C 274/50	Mål F-47/09: Personaldomstolens dom av den 4 maj 2010 — Fries Guggenheim mot Cedefop (Personalmål — Tillfälligt anställd — Beslut att inte förnya anställningsavtalet — Artikel 11a i tjänsteföreskrifterna — Artikel 1 sjätte stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna — Personalrepresentanter — Skyldighet att iaktta opartiskhet och oberoende)	33

2010/C 274/51	Mål F-64/10: Talan väckt den 3 augusti 2010 — Mantzouratos mot Europaparlamentet	33