1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/1

85:e PLENARSESSIONEN DEN 9 OCH 10 JUNI 2010

Resolution från Regionkommittén om ”Bättre verktyg för att tillämpa Europa 2020-strategin: integrerade riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik och sysselsättningspolitik”

(2010/C 267/01)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1. Regionkommittén stöder förslaget att minska det totala antalet allmänna ekonomiska och sysselsättningsrelaterade riktlinjer och att samla dem i ett gemensamt dokument anpassat till Europa 2020-strategin.

2. Dessa riktlinjer är riktade till medlemsstaterna, men kommittén konstaterar att Europa 2020-strategin bör genomföras i partnerskap med de regionala och lokala myndigheterna som, med tanke på deras befogenheter och kapacitet när det gäller de områden som omfattas av riktlinjerna och i enlighet med subsidiaritetsprincipen, är av största betydelse för utarbetandet av nationella reformprogram och för programmens genomförande samt för den övergripande förmedlingen av strategin.

3. Kommittén uppmanar kommissionen och rådet att respektera och stödja arbetssättet nedifrån-och-upp inom de politikområden som är relevanta för de regionala och lokala myndigheterna och, med avseende på styrningen av och ansvaret för Europa 2020-strategin, se till att huvudinitiativen och de nationella reformprogrammen utformas på ett flexibelt sätt, med beaktande av de olika styresnivåerna. ReK välkomnar i detta sammanhang den hänvisning som Europaparlamentet nyligen gjorde till vikten av att låta de lokala och regionala myndigheterna delta i strategin.

4. Regionkommittén betonar att Europa 2020-strategin måste genomföras med tillräcklig hänsyn till det mål om territoriell sammanhållning som fastställts i Lissabonfördraget.

5. Kommittén efterlyser ett klargörande om budgetkonsekvenserna av de åtgärder som föreslås i Europa 2020-strategin så att man kan se till att nästa budgetram i full utsträckning återspeglar de prioriteringar som fastställs i strategin. Detta klargörande bör också omfatta en konsekvensanalys avseende de nya EU-finansieringsinstrumenten och ett nytt system för EU:s egna medel.

ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR MEDLEMSSTATERNAS OCH EU:s EKONOMISKA POLITIK

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

6. Regionkommittén rekommenderar en lämplig ekonomisk och skattemässiga samordning både på EU-nivå och mellan olika medlemsstater för att minska de problem som redan drabbat de offentliga finanserna i samband med den aktuella finansiella, ekonomiska och sociala krisen.

7. Kommittén välkomnar EU:s initiativ att noggrannare övervaka medlemsstaternas budgetdisciplin och göra en omfattande översyn av bestämmelserna för finansmarknaderna.

8. ReK stöder den anmodan som Europaparlamentet framförde till kommissionen och rådet i sin resolution av den 10 mars 2010 om att överväga möjligheten att använda olika avgifter på finansiella transaktioner för att bidra till EU:s budget.

9. Regionkommittén stöder Mario Montis rapport om ”En ny strategi för den inre marknaden” av den 9 maj 2010 till ordförande José Manuel Barroso, där det framförs rekommendationer om en ökad europeisk skattesamordning för att undanröja skattehinder på den inre marknaden och motverka skattekonkurrensens negativa effekter på arbetsmarknaden inom EU.

10. Kommittén vill understryka att långsiktig penningpolitisk stabilitet endast kan uppnås genom övertygande konsolidering och en skärpning av stabilitetspakten. Den kan stödjas genom att man stärker de långsiktiga framtidsutsikterna vad avser tillväxt för alla länder och regioner i EU genom en kombination av strukturpolitik för hållbar tillväxt (Europa 2020-strategin) och sammanhållningspolitik. Till båda dessa områden bör man anslå tillräckliga medel.

11. Kommittén anser att man bör lägga större vikt vid kvaliteten och hållbarheten i de offentliga finanserna, något som bör vara målet för offentliga investeringar i miljömässigt och socialt innovativa sektorer.

12. Regionkommittén motsätter sig kraftigt det förslag som presenterades av Europeiska kommissionen i dess meddelande av den 12 maj 2010 om skärpta regler för den ekonomiska styrningen som innehåller förslag om att avbryta allt stöd från sammanhållningsfonden till medlemsstater som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott (Excessive Deficit Procedure, EDP). Detta förslag skulle vara diskriminerande i tre avseenden: i) Det skulle lyfta fram sammanhållningspolitiken som det enda EU-politiska område där sanktioner skulle tillämpas, ii) indragningen av stödet skulle drabba regioner och städer på ett orättvist sätt, och iii) avbrottet skulle vara orättvist också med avseende på hur ojämnt sammanhållningsfondens resurser fördelas bland medlemsstaterna.

13. Kommittén vill med kraft upprepa att sammanhållningspolitiken måste förstärkas eftersom det är den enda EU-politik som erbjuder en integrerad utvecklingssatsning grundad på de lokala förutsättningarna, som möjliggör en kombination av europeiska prioriteringar och den lokala och regionala särarten och som syftar till att motverka skillnader mellan och inom regioner.

14. ReK anser att bedömningen av tillväxten inte enbart bör utgå från BNP-siffror utan också ta hänsyn till fördelningen av tillväxten och till mätbara mål för utarmningen av naturresurser.

15. Kommittén välkomnar utvecklingen av regionala forsknings- och innovationsstrategier som främjar samarbete mellan offentliga myndigheter, universitet och den privata sektorn, och som leder till arbetstillfällen och hållbar tillväxt i regioner och städer.

16. ReK vill påminna om att de lokala och regionala myndigheterna har ansvar för att bekämpa klimatförändringarna och skydda miljön. De kan vinna stora fördelar genom den nödvändiga övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp om det finns en lämplig europeisk ram som gör det möjligt att förutse teknikförändringar och som möjliggör en förändring av utbildningsprofilerna och ger incitament till grön upphandling. Kommittén stöder mot den bakgrunden borgmästarförsamlingens initiativ och dess utvidgning till den regionala nivån.

17. Regionkommittén anser att stöd till företagande är av största vikt om man ska kunna omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, tjänster och förfaranden som kan skapa tillväxt, högkvalitativa jobb samt territoriell, ekonomisk och social sammanhållning. Kommittén uppmanar vidare de lokala och regionala myndigheterna att förbättra förutsättningarna för de små och medelstora företagen i linje med initiativet till en småföretagslag (Small Business Act), bland annat genom att till fullo utnyttja potentialen i e-förvaltningstjänsterna. Vi konstaterar också i detta sammanhang att stöd till kvinnligt företagande på ett väsentligt sätt kan bidra till ekonomin via smart tillväxt. Vi efterlyser en europeisk ram för kvinnors ekonomiska utveckling för att hantera skillnader i medlemsstaterna, bekämpa barnfattigdom, underlätta en balans mellan arbetsliv och fritid samt öka tillväxtpotentialen och den regionala utvecklingen för en växande bas av små och medelstora företag.

RIKTLINJER FÖR MEDLEMSSTATERNAS SYSSELSÄTTNINGSPOLITIK

18. Eftersom arbetsmarknadens parter och däribland de lokala och regionala myndigheterna är stora arbetsgivare i EU:s medlemsländer och på grund av den roll de ofta spelar när det gäller att tillhandahålla utbildning och arbetsmarknadsåtgärder, är de mycket viktiga när det gäller att genomföra flexicurity-strategier. Regioner och kommuner bör därför få delta från början i utformningen av politiken för att kunna bidra till en dynamisk arbetsmarknad och hjälpa medborgarna att få arbete.

19. Kommittén konstaterar att långsiktig integrerad planering och finansiering av det offentliga utbildningssystemet, transportinfrastrukturen, barnomsorgen och utbildningsinrättningarna är av central betydelse för utvecklingen av hållbara regionala arbetsmarknader.

20. Kommittén vill påminna om att de lokala och regionala myndigheterna är mycket viktiga aktörer i den process som inletts för att nå de strategiska målen om utbildningens kvalitet och relevans och om utbildningsdeltagandet samt arbetet med att förebygga att ungdomar lämnar skolan i förtid.

21. I en tid när arbetslösheten stiger vill ReK påminna om att ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden och behöver större förståelse av vilka möjligheter som står till buds, i synnerhet för att säkerställa en smidig övergång från utbildning till antingen arbetsmarknad eller till ett liv som jobbskapande entreprenör. Kommittén anser därför att den europeiska pakten för ungdomsfrågor bör inkluderas i riktlinjerna och att entreprenörskap främjas mer aktivt i skolan.

22. Regionkommittén efterlyser åtgärder som riktas till äldre arbetstagare som har blivit arbetslösa på grund av den ekonomiska krisen och som ger dem möjlighet att skaffa sig en ny och bättre kompetens för att på så sätt kunna hitta en anställning.

23. För att kunna uppnå den föreslagna minskningen med 25 % av antalet européer som lever under de nationella fattigdomsgränserna betonar kommittén att tillräcklig finansiering bör tilldelas de lokala och regionala myndigheterna eftersom dessa myndigheter har det rättsliga ansvaret för planering, finansiering och genomförande av åtgärder för aktiv integrering samt för främjande av agendan för anständigt arbete. Europeiska året 2010 för bekämpning av fattigdom och social utestängning är ett lämpligt tillfälle för att lyfta fram dessa företeelser, som riskerar att förvärras ytterligare på grund av den aktuella finansiella och ekonomiska krisen.

24. Kommittén vill understryka att tillgången till tjänster av allmänt intresse, i synnerhet sociala tjänster, integrationen på arbetsmarknaden och anpassningen till strukturförändringar samt åtgärder för social, ekonomisk och kulturell integration i första hand säkerställs av de lokala och regionala myndigheterna. Sysselsättningsriktlinjerna måste därför tillhandahålla en lämplig ram och finansieringsinstrument så att de lokala och regionala myndigheterna kan uppfylla sina förpliktelser.

Bryssel den 10 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/4

Resolution från Regionkommittén om ”Ökat deltagande av lokala och regionala myndigheter i Europa 2020-strategin”

(2010/C 267/02)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1. Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag till en effektivare tillväxt- och sysselsättningsstrategi, som genom ett starkt ansvarstagande och partnerskap på olika styresnivåer ska uppfylla de nya målen om en smart och hållbar tillväxt för alla.

2. Regionkommittén understryker att sammanhållningspolitiken med sin decentraliserade modell och systemet med flernivåstyre är det enda politikområde i EU där man kan knyta samman målen med EU 2020-strategin och de nya utmaningarna med de lokala och regionala myndigheterna, men den behöver tillräcklig finansiering. Det är därför mycket viktigt att sammanhållningspolitiken även fortsättningsvis har som mål att verka för hållbar ekonomisk tillväxt, social integration, sysselsättning, kamp mot klimatförändringarna och ökad kvalitet och effektivitet i tillhandahållandet av offentliga tjänster.

3. Regionkommittén anser att den största delen av sammanhållningspolitikens medel även i fortsättningen måste inriktas på de mest behövande och mest problemdrabbade medlemsstaterna och regionerna i EU för att bidra till att minska utvecklingsklyftorna och på så sätt konkret bidra till att regionerna får lika möjligheter och att den europeiska solidariteten ökar.

4. Regionkommittén beklagar att man i förslaget till Europa 2020-strategin – i likhet med Lissabonstrategin – inte i tillräckligt hög grad beaktar regionernas och kommunernas roll och deras medverkan i egenskap av styresnivåer under den nationella i de 27 medlemsstaterna. Den lokala och regionala nivån kan på grund av sina respektive nationella lagstiftningsbefogenheter ge ett reellt mervärde på vägen mot de uppställda målen om social och ekonomisk utveckling, utbildning, klimatförändringar, forskning och innovation, social integration och kampen mot fattigdom.

5. Regionkommittén begär att kommissionen och Europeiska rådet ska respektera subsidiaritetsprincipen inom de politikområden som är relevanta för den lokala och regionala nivån. De lokala och regionala myndigheterna har ofta stora politiska befogenheter och är huvudaktörer både när det gäller att uppfylla den nuvarande Lissabonstrategin och den kommande Europa 2020-strategin.

6. Regionkommittén välkomnar i detta sammanhang den hänvisning som Europaparlamentet nyligen gjorde till hur viktigt det är att de lokala och regionala myndigheterna är delaktiga i strategin, och begär att man ska följa parlamentets förslag om att kommissionen och Europeiska rådet ”ska ta hänsyn till Regionkommitténs råd om framtidsstrategin EU2020”.

FÖRSLAG TILL INRÄTTANDE AV EN TERRITORIELL PAKT FÖR LOKALA OCH REGIONALA MYNDIGHETER OM EUROPA 2020-STRATEGIN

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

7. Regionkommittén föreslår att man kraftfullt stöder parlamentets förslag om att inrätta en territoriell pakt för lokala och regionala myndigheter om Europa 2020-strategin. Syftet med denna skulle vara att garantera att det finns ett ansvar på flera nivåer för den framtida strategin genom effektiva partnerskap mellan europeiska, nationella, regionala och lokala offentliga myndigheter, i synnerhet vad gäller utformningen och genomförandet av Europa 2020-strategins överordnade mål och huvudinitiativ. Den territoriella pakten ska bistås av Regionkommittén, som redan har skapat en övervakningsplattform för strategin där omkring 120 lokala och regionala myndigheter deltar.

8. Regionkommittén rekommenderar att huvudinsatserna ska vara av två slag:

Politisk kontroll och genomförande

—	Kontinuerlig övervakning av lokala och regionala myndigheters kompetens och behov i syfte att uppfylla Europa 2020-strategins övergripande mål.

—	Uppmuntran till fullt deltagande av lokala och regionala myndigheter för att uppnå Europa 2020-strategins mål, i enlighet med varje medlemsstats befogenheter.

Ledning och kommunikation

—	Bidrag till Europa 2020-strategins interinstitutionella partnerskap genom samordnade trepartssamtal mellan Regionkommittén (i sin egenskap av EU:s ledamotsförsamling för regionala och lokala företrädare), EU-institutionerna och medlemsstaterna.

—	Medverkan till att föra ut Europa 2020-strategins mål till regioner och kommuner och till att underlätta ett utbyte av bästa metoder mellan lokala och regionala politiska beslutsfattare.

9. Regionkommittén vill starkt uppmuntra medlemsstaterna att hjälpa sina regioner och kommuner att inrätta nationella territoriella pakter som i samarbete med centralregeringen sätter upp nationella mål och åtaganden för att uppfylla Europa 2020-målen, med full respekt för den nationella lagstiftningen.

Regionkommittén anser att det mervärde lokala och regionala myndigheter skulle kunna ge till Europa 2020-strategin är följande:

10.1 Huvudinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”: stärka borgmästaravtalets effektivitet i syfte att garantera att de lokala och regionala myndigheterna till fullo är involverade i utformningen, utvecklingen, antagandet och genomförandet av nationella strategier och handlingsplaner som rör klimatförändringarna; utveckla en klimatvänlig infrastruktur inom de lokala och regionala offentliga förvaltningarna; gynna ”grön” offentlig upphandling; uppmuntra till ”grön” produktion och konsumtion via lokala företag; förbättra hanteringen av och öka medvetenheten om klimatförändringarna.

10.2 Huvudinitiativet ”Industripolitik för en globaliserad tid”: förbättra lagstiftningen om offentlig-privata partnerskap; förenkla lagstiftningen om offentlig upphandling inklusive användning av e-upphandling; förbättra förenandet av arbets- och privatliv genom bättre kvalitet på offentliga tjänster; minska byråkratin; ge stöd till små och medelstora företag, t.ex. i form av information, ökad tillgång till finansiering och krediter, utbildning och rådgivning; ytterligare utveckla kommitténs initiativ ”Europeiska entreprenörsregioner” i syfte att få lokala och regionala myndigheter att hitta nya sätt att skapa långsiktig ekonomisk tillväxt genom företagande.

10.3 Huvudinitiativet ”En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen”: De lokala och regionala myndigheterna är stora arbetsgivare i EU-medlemsstaterna och har ofta spelat en viktig roll genom att tillhandahålla utbildning och vidta arbetsmarknadsåtgärder. De är därför huvudaktörer när det gäller att genomföra flexicurity-strategier; förbereda människor för inträde på arbetsmarknaden; förbättra utbildningskvaliteten, även när det gäller livslångt lärande, och matcha kvalifikationer med arbetsmarknaden; ta fram ”Erasmusprogrammet för lokala och regionala tjänstemän och för valda företrädare” i syfte att öka kunskaperna om den offentliga förvaltningen och de valda församlingarna.

10.4 Huvudinitiativet ”Europeisk plattform mot fattigdom”: utveckla en territoriellt baserad agenda för social integration för att göra lokal service mer effektiv och tillgänglig för alla och integrera människor som står utanför arbetsmarknaden; skapa bättre överensstämmelse mellan EU-stöd som inriktas på social integration och på bekämpning av fattigdom, i kombination med användande av juridiska befogenheter och skräddarsydda program för lokala behov; skapa en ny dimension när det gäller att bekämpa fattigdom genom att uttryckligen erkänna att kvinnor behövs på arbetsmarknaden och som företagare, genom en ny europeisk ram för kvinnors ekonomiska utveckling och företagande; erkänna behovet av att sätta fokus på barn och ungdomar; inrätta regionala observatorier för att övervaka indikatorer och politik som rör social integration.

10.5 Huvudinitiativet ”Innovationsunionen”: reformera forsknings-, utvecklings- och innovationsmetoderna; se till att regionerna bidrar till att uppnå målet på 3 %; skapa regionala gränsöverskridande projekt och främja användning av EGTS; öka samarbetet mellan universitet, regionala forskningscentrum och den privata sektorn; förbättra utnyttjandet av EU-program och strukturfonderna; bidra till planeringen av det europeiska området för forskningsverksamhet; delta i de s.k. europeiska innovationspartnerskapen.

10.6 Huvudinitiativet ”Unga på väg”: modernisera agendan för högre utbildning vad gäller ledning och finansiering; utbyta bästa metoder; bidra till den regionala dimensionen av de nationella handlingsplanerna; ytterligare utveckla initiativet ”Europeiska ungdomshuvudstaden”; vidta integrerade åtgärder, t.ex. vägledning, rådgivning och praktikplatser; främja rörlighet inom utbildningen genom projekt som finansieras via EU:s strukturfonder.

10.7 Huvudinitiativet ”En digital agenda för Europa”: skapa interoperabilitet mellan EU:s centrala, regionala och lokala förvaltningar; öka användningen av e-förvaltning i syfte att förbättra tillhandahållandet av offentliga tjänster, t.ex. utbildning, hälsa, social integration och fysisk planering; stärka IKT-kunskaperna; utveckla IKT-baserade lösningar för att sprida och genomföra resultaten av FoU i verkligheten; sprida ökat medvetande om vikten av att uppgradera infrastrukturer.

11. Regionkommittén uppdrar åt ordföranden att sända detta förslag om att inrätta en ”territoriell pakt för lokala och regionala myndigheter om Europa 2020-strategin” till EU-institutionerna och till medlemsstaterna i syfte att garantera att de lokala och regionala myndigheternas får den roll som tillkommer dem i den framtida Europa 2020-strategin.

Bryssel den 10 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/6

85:e PLENARSESSIONEN DEN 9 OCH 10 JUNI 2010

Initiativyttrande från Regionkommittén om ”Framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013”

(2010/C 267/03)

REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Bakgrund och problemställningar

Mot bakgrund av den pågående debatten i en rad olika forum om jordbrukets plats och roll i Europa vill Regionkommittén komma med följande kommentarer:

1. Kommittén anser att det är i linje med dess roll och prioriteringar att utarbeta ett initiativyttrande om de viktigaste principerna och huvudlinjerna i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

2. Det är nödvändigt att fastställa vilka principer och riktlinjer som bör styra denna politik innan man inleder en diskussion om budgetfrågorna.

3. Världen står i dag inför en lång rad mycket stora och olikartade utmaningar, exempelvis befolkningstillväxten, minskade vattenresurser, den gradvisa utarmningen av de fossila energikällorna och mineralresurserna, markförstörelsen och hoten mot den biologiska mångfalden, samt klimatförändringarna.

4. De utmaningar som jordbruket och djuruppfödningen i dag står inför (fluktuationer på marknaderna, minskade intäkter, globalisering av handeln, befolkningsökning och konkurrens från de framväxande marknaderna, allt fler hälsokriser, de minsta jordbrukens lönsamhet och modernisering, utarmning av jordar, omställning från fossila bränslen och andra miljörelaterade, ekonomiska och sociala problem i samband med fortsatt jordbruksverksamhet särskilt i bergsområden och andra missgynnade områden, osv.) är inte desamma som tidigare.

5. Vi anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste revideras för att EU ska kunna anpassa sig och samtidigt bidra till att minska omfattningen av de negativa effekterna av den pågående och framtida utvecklingen för Europas befolkning och landsbygdsområden samt stadsnära områden. Vi måste skapa en smart och hållbar tillväxt med säkra livsmedel, biologisk mångfald samt goda landskaps- och kulturmiljöer. Denna omarbetning bör baseras på följande tio viktiga principer och riktlinjer:

A. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör även i fortsättningen vara en gemensam politik

6. Det europeiska jordbrukets viktigaste uppgift är att producera livsmedel till medlemsstaternas befolkning samt se till att dessa livsmedel uppfyller krav på livsmedelssäkerhet, rättvis konkurrens, miljöhänsyn och andra krav, samtidigt som de är av god kvalitet och säljs till rimliga priser.

7. Regionkommittén vill påpeka att det europeiska jordbruket även bidrar till ett antal kollektiva nyttigheter i det europeiska samhället på områden som marknaden inte ger kompensation för (markanvändning, förvaltning av landskapet, skydd av miljö och naturresurser, territoriell sammanhållning osv.) men som i sig innebär ett mervärde för hela EU.

8. Jordbruket och livsmedelssektorn är av strategisk betydelse för EU, och en samordnad jordbruks- och livsmedelspolitik är i dag viktigare än någonsin för Europeiska unionen.

9. Alla försök till åternationalisering, även delvis, av den gemensamma jordbrukspolitiken bör förhindras.

B. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör säkerställa en oberoende och säker livsmedelsproduktion inom EU

10. Kommittén anser att en oberoende och säker livsmedelsproduktion inom EU även fortsättningsvis bör vara de båda grundläggande principerna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

11. Det är viktigt att säkra en tillräcklig mångfald, kvalitet och säkerhet inom livsmedelsproduktionen på EU-nivå, samtidigt som man ser till att upprätthålla en optimal produktionsfördelning mellan medlemsstaterna och de olika regionerna med hänsyn till deras särskilda karaktär.

12. Målet om självförsörjning när det gäller livsmedel gör det nödvändigt att ta itu med problemet med jordbruksproduktion som för närvarande är mycket otillräcklig, bland annat i fråga om växtproteiner.

13. Om man endast ser till slutpriserna anser kommittén att den europeiska jordbruksproduktionen får svårt att stå sig i konkurrensen, mot bakgrund av de stora skillnaderna i fråga om produktionskostnader, lagstiftning och utveckling.

14. Av denna anledning är det nödvändigt att behålla gemenskapspreferensen.

15. Regionkommittén stöder dessutom Europaparlamentets förklaring (0088/2007) i vilken Europaparlamentet begär en utredning av stormarknaders maktmissbruk och efterlyser förslag till åtgärder för att komma till rätta med detta problem.

16. Regionkommittén kräver att enhetliga och grundläggande normer för växtskydd, djurskydd och miljö tillämpas på livsmedel som är avsedda för konsumtion i EU, oavsett om de producerats i EU eller tredjeland.

C. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör säkra stabila inkomster

17. Det är nödvändigt att säkra en varaktig livsmedelsförsörjning i Europa.

18. Vi anser att det är avgörande att livsmedelsproducenterna får tillräckliga inkomster från sin produktion.

19. Att bevara sysselsättningen inom jordbruket och livsmedelsindustrin bör prioriteras.

20. Vi anser därför att man måste utveckla effektiva mekanismer som möjliggör prisstabilisering och produktionsstyrning, vilket i sin tur säkerställer stabila inkomster för jordbrukarna. Dessa mekanismer måste dock användas med stor försiktighet.

21. Mekanismerna för produktionsstyrning syftar till att förhindra allt för stora skillnader mellan utbud och efterfrågan, vilket medverkar till omfattande prisfall.

22. Avsikten med mekanismerna för prisstabilisering (återtagande, lagring, garantier när det gäller klimat- och hälsorisker osv.) är att begränsa effekterna av instabiliteten på marknaderna.

23. Under förutsättning att man når en övergripande överenskommelse vid WTO-förhandlingarna anser Regionkommittén att man bör avstå från exportbidragen som instrument och från alla andra former av exportstöd som snedvrider handeln.

24. Stabila priser i förhållande till jordbrukets produktionscykler är avgörande för att bevara viljan att producera och säkra produktionsfaktorerna inför framtiden.

25. Kommissionen uppmanas därför att snarast möjligt utarbeta konkreta förslag till mekanismer för att styra produktionen och stabilisera priserna.

26. Regionkommittén anser att konkurrensreglerna bör göra det möjligt för jordbrukarna och deras producent- och branschorganisationer att förhandla om rimlig ersättning för sin verksamhet.

D. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör stödja samtliga produktionsområden, främja förändringar av jordbruksmetoderna och gynna sysselsättningen och en långsiktigt hållbar markanvändning

27. Trots de framsteg som redovisats i samband med de senaste reformerna präglas den gemensamma jordbrukspolitiken fortfarande av mycket stora skillnader när det gäller stöd till olika produktionsområden och följaktligen mellan olika jordbruksföretag och regioner.

28. Den orättvisa behandlingen i fråga om stödvillkoren för olika produktionsområden och olika företagsformer, företagsstorlekar och olika regioner bör upphöra i samband med en ny jordbrukspolitik.

29. Den gemensamma jordbrukspolitiken har stött produktionsformer som inte är tillräckligt skonsamma mot miljön och naturresurserna, trots minskande tillgång på fossila bränslen och mineraler, ackumulation av växtskyddsmedel, förorening av vattenresurserna, risk för utarmning av jorden, samt större hälsorisker.

30. Framtidens produktionssystem inom jordbruket bör vara mer vatten- och energisnåla, och användningen av gödsel och växtskyddsmedel bör minska. Produktionen bör diversifieras, och fördelarna med att kombinera växtodling och djuruppfödning bör utnyttjas på ett bättre sätt.

31. I den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör stöd till dem för vilka jordbruket utgör den huvudsakliga försörjningskällan prioriteras.

32. Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör stödja denna omläggning och bistå jordbrukarna när det gäller utvecklingen av deras produktion.

33. Den gemensamma jordbrukspolitiken har i flera år kännetecknats av större stöd till investeringar än till sysselsättning.

34. Jordbruket kan också i framtiden generera ett stort antal arbetstillfällen.

35. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har fått regionala effekter som gör det svårt att upprätthålla näringsverksamhet med anknytning till jordbruk i de mest sårbara områdena.

36. Vi anser att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör utformas så att stödet till förmån för sysselsättningen och upprätthållandet av jordbruksdriften i sårbara områden, och stadsnära områden, kan omfördelas.

37. Regionkommittén rekommenderar att man för att kunna genomföra dessa riktlinjer successivt överger principen med historiska hänvisningar i hela EU efter 2013 och övergår till ett direktstöd per hektar med beaktande av de regionala förhållandena vad avser produktions- och transportkostnader, typ av jordbruksföretag och produktion av kollektiva nyttigheter.

38. Regionkommittén föreslår framför allt att direktstödet per hektar och andra stöd kopplas dels till villkor om faktiskt utövande av aktiv jordbruksverksamhet, dels i högre grad och på ett bättre sätt till principen om att produktionssystemen ska respektera miljö och naturresurser.

39. Regionkommittén föreslår att EU:s offentliga stöd tar hänsyn till sysselsättningen inom varje jordbruksföretag och uppmanar kommissionen att överväga relevansen i att fastställa ett tak för stödets storlek per gård.

E. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör gynna de produktionssystem som tar störst hänsyn till miljö och naturresurser

40. Regionkommittén anser att respekten för miljö och naturresurser bör stå i centrum när den gemensamma jordbrukspolitiken omarbetas för perioden efter 2013.

41. Regionkommittén anser också att jordbrukare bör ges incitament och hjälp att införskaffa produktionssystem som uppvisar bäst resultat på detta område.

42. Regionkommittén föreslår att man utöver de lägsta krav som bör gälla för att vara berättigad till den första stödnivån, (direktstöd per hektar) bör uppmuntra och främja de produktionsmetoder och produktionssystem som tar störst hänsyn till miljö och naturresurser (ekologiskt jordbruk, begränsning av insatsmedel, minskade utsläpp av växthusgaser, skydd av vattenresurser, bevarande av den biologiska mångfalden, landskapsvård, etc.). Detta kan ske i form av särskilda kompletterande stimulansåtgärder (till exempel genom avtal för markutnyttjande).

43. Regionkommittén föreslår likaledes att det gemensamma jordbruksstödet bör omgärdas av mycket strikta villkor och nivåanpassas i områden som är särskilt utsatta i miljöhänseende. Samtidigt bör man undvika att den byråkratiska bördan blir oproportionerligt stor.

44. Regionkommittén upprepar slutligen sin önskan att inkluderas i arbetet med att fastställa unionens regler för samexistens mellan konventionellt jordbruk och genetiskt modifierade grödor, eftersom denna fråga är av stor betydelse och får stora konsekvenser för våra städer och regioner.

F. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör ta hänsyn till naturbetingade och geografiska handikapp (bergskedjor, öar, glesbefolkade områden, yttre randområden)

45. Regionkommittén konstaterar att produktionsförhållandena är annorlunda i bergsområden, på öar och i glesbefolkade områden, men även i andra områden som anses vara eftersatta på grund av vissa bestående hinder (sluttningsgrad, höjd, klimat, isolering, dålig jordmån) eller särskilda samhällsekonomiska förhållanden.

46. Regionkommittén konstaterar att dessa hinder gör det svårare att bedriva jordbruksverksamhet (låg ekonomisk avkastning) samtidigt som sådan verksamhet är nödvändig för balansen i naturen (förebyggande av naturkatastrofer, skydd av den biologiska mångfalden, bevarande av ett öppet och diversifierat landskap), samt för landsbygdsutvecklingen i dessa områden.

47. Regionkommittén konstaterar att jordbruksproduktionen i områden med naturbetingade handikapp ofta är inriktad på kvalitetsprodukter, men den låga avkastningen och de mycket höga varaktiga kostnaderna kräver särskild uppmärksamhet och särbehandling.

48. Regionkommittén föreslår att denna särbehandling utformas som ett särskilt kompletterande stöd i syfte att hålla jordbruksföretag vid liv och tillhandahålla kollektiva nyttigheter inom ramen för ett arbetssätt som eftersträvar närhet, hög miljömässig kvalitet och territoriell, social och kulturell sammanhållning.

49. Regionkommittén konstaterar att det finns många stödinstrument och en omfattande offentlig politik, men att denna mångfald hindrar en verkligt sammanhållen åtgärdsplan, som krävs för att upprätthålla jordbruksföretagen i bergsområden, på öar och i unionens nordliga delar.

50. Regionkommittén anser att det krävs en mer integrerad strategi på korrekt nivå (för exempelvis bergskedjor och öar) för regioner med bestående naturbetingade handikapp, för att vi ska kunna ta till vara dessa områdens fulla potential och ge EU-stödet ett mervärde. Kommittén hoppas därför att man under programplaneringsperioden 2014–2020 ska genomföra artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fullt ut.

G. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör koncentreras till jordbruk och livsmedel

51. Regionkommittén anser att den gemensamma jordbrukspolitiken framför allt ska koncentreras till jordbruket och livsmedel. Politiken bör syfta till att stödja jordbruket i Europeiska unionens samtliga regioner.

52. ReK konstaterar att det ibland inom andra pelaren råder viss förvirring och t.o.m. konkurrens mellan åtgärder för lantbruksutveckling och åtgärder för landsbygdsutveckling. Kommittén anser därför att man måste avgränsa dessa två åtgärdskategorier på ett bättre sätt. Vi uppmanar rent generellt kommissionen att utarbeta en bättre definition av landsbygdsutvecklingspolitiken. Vi uppmanar också kommissionen att tydligare fastställa sambanden mellan landsbygdsutvecklingspolitiken, regionalpolitiken och sammanhållningspolitiken, för att på ett enhetligare sätt kunna genomföra åtgärder av samma slag inom ett visst område.

53. Regionkommittén betonar rent generellt att det är viktigt att landbygdsområden ges stöd med utgångspunkt i målet om territoriell sammanhållning.

H. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör få förnyade genomförandebestämmelser

54. Regionkommittén anser att ett effektivt stöd till de produktionssystem som bäst respekterar miljö och naturresurser, med beaktande av naturbetingade och geografiska handikapp, samt ökad uppmärksamhet åt lokala initiativ och livskvaliteten på landsbygden kräver en anpassning av bestämmelserna och stödinstrumenten på regional nivå.

55. Regionkommittén anser att det är helt nödvändigt att ta hänsyn till såväl de geografiska särdragen som de regionalpolitiska prioriteringarna. De regionalpolitiska prioriteringarna kan ju skilja sig åt avsevärt från en region till en annan.

56. Regionkommittén anser att det krävs en förändring av genomförandebestämmelserna och det sätt på vilket den gemensamma jordbrukspolitiken förs. Denna politik kan inte enbart vara en fråga för den europeiska och nationella nivån, vilket fortfarande är fallet i de allra flesta medlemsstaterna.

57. Regionkommittén anser att det är av grundläggande betydelse att den regionala nivån inbegrips, även om det fortfarande krävs ett regelverk som definieras på europeisk och nationell nivå.

58. Regionkommittén uppmanar för övrigt kommissionen att fundera över om dagens uppdelning av den gemensamma jordbrukspolitiken i en första och en andra pelare är relevant och lämplig.

59. De särskilda åtgärderna inom jordbrukssektorn till förmån för de yttersta randområdena inom ramen för Posei-programmen måste bibehållas och förstärkas för att återspegla jordbrukets specifika villkor i dessa regioner, eftersom de möter särskilda svårigheter på grund av högre kostnader för produktion och marknadsföring och mycket få möjligheter när det gäller att bredda produktionen.

60. Regionkommittén skulle gärna vid sidan av de regionala åtgärderna se åtgärder som omfattade flera regioner eller som var överregionala, för att komplettera regionernas åtgärder.

61. Kommittén vill på nytt framhålla subsidiaritetsprincipen och dess konkreta värde för att se till att förvaltning sker så nära medborgarna som möjligt.

62. Regionkommittén anser att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör vara enkel att tillämpa för jordbrukarna samtidigt som den förblir öppen för insyn och lätt att förstå för EU:s medborgare.

I. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör få förnyade styrformer

63. Regionkommittén anser att regionerna och landsbygdsområdena inte längre kan nöja sig med att enbart vara medfinansiärer utan inflytande över valet av vissa riktlinjer eller över bestämmelserna för genomförande och styrning.

64. Regionkommittén anser att en lyckad omarbetning av den gemensamma jordbrukspolitiken förutsätter att den regionala och i vissa fall lokala nivån alltid inbegrips.

65. Regionkommittén anser att den regionala och i vissa fall den lokala nivån är de enda nivåer som kan möjliggöra

—	en effektivare och mer reaktiv styrning,

—	en inriktning på stödet i enlighet med regionernas särdrag avseende jordbruk, miljö och geografi,

—	en effektiv ny inriktning av den gemensamma jordbrukspolitiken till förmån för produktionssystem som respekterar miljö och naturresurser,

—	stöd till jordbruksproduktion (frukt- och grönsaksodling, trädodling samt vinodling) och produktionssystem (ekologiskt jordbruk) som hittills inte främjats i tillräcklig utsträckning inom den gemensamma jordbrukspolitiken,

—	en anpassning av stödpolitiken för nya jordbrukare till de förutsättningar som råder regionalt och i vissa fall lokalt,

—	en starkare koppling mellan jordbruket och livsmedelsindustrin,

—	stöd till införandet av system för korta transporter vid saluföring av jordbruksprodukter,

—	ökad samordning mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och regional- och sammanhållningspolitiken,

—	en mer balanserad och långsiktigt hållbar fysisk planering inom EU.

66. Regionkommittén anser att införandet av en ram för flernivåstyre (på europeisk, nationell och regional nivå) är en grundförutsättning för att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 ska bli framgångsrik.

J. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör ha en budget som ligger i linje med de framtida utmaningarna

67. Regionkommittén anser att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 måste omarbetas, så att Europeiska unionen kan ta sig an de framtida utmaningarna, som kommer att få mycket omfattande mänskliga, sociala, ekonomiska, miljömässiga och territoriella konsekvenser, samt bidra mer effektivt till prioriteringarna i strategidokumentet ”Europa 2020” (intelligent tillväxt, hållbar utveckling, tillväxt för alla), där den europeiska sektorn för livsmedel från jordbruket bör ha en högre profil, med tanke på dess strategiska roll för EU i samband med dessa prioriteringar.

68. Regionkommittén anser att en sådan omarbetning, som framför allt bör innebära att man prioriterar stöd till produktionssystem som respekterar miljö och naturresurser, kommer att kräva omfattande satsningar på att anpassa jordbruket samt omskola jordbrukare i Europeiska unionens samtliga regioner. I det här sammanhanget är det av största vikt att universitetsvärlden även fortsättningsvis på nära håll följer utvecklingen av jordbruket och att det sker en ökad integrering av det vetenskapliga bidraget till planeringen och genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken och de olika insatser, åtgärder, kontroller osv. som den innebär. Med universitetens och högskolornas insats kan önskemålen om en modernisering av jordbrukssektorn omsättas i konkreta och genomförbara alternativ. En stark koppling till program och fonder för stöd för innovation är en förutsättning.

69. Regionkommittén anser att Europeiska unionen måste anslå tillräckliga medel för att en sådan omarbetning ska bli framgångsrik.

70. Regionkommittén anser att vi för att lyckas måste anslå konsoliderade och förstärkta resurser till den gemensamma jordbrukspolitiken under perioden 2014–2020 som ligger i linje med de framtida utmaningarna.

Slutsats

71. Regionkommittén vill påminna Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet om att den framtida gemensamma jordbrukspolitikens mervärde och bidrag till arbetet med att uppnå de prioriterade målen i EU 2020-strategin kommer att bedömas med hänsyn till politikens förmåga att

—	garantera en oberoende och säker livsmedelsproduktion inom EU genom produktionsmetoder som är hälsosamma och diversifierade samt håller hög kvalitet,

—	garantera jordbrukarna och jordbruksföretagen stabila och tillräckliga intäkter så att sysselsättningen kan upprätthållas samtidigt som det skapas långsiktigt varaktiga sysselsättningstillfällen,

—	bidra till kampen mot klimatförändringarna och verka för att bevara den biologiska mångfalden genom att stöd som regel omgärdas av villkor i miljöhänseende och beviljas för de produktionsmetoder som visar störst miljö- och naturresurshänsyn,

—	främja den territoriella sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att se till att jordbruksverksamhet kan bedrivas och en blomstrande landsbygd kan leva vidare i Europeiska unionens samtliga regioner.

72. Regionkommittén anser att endast en gemensam jordbrukspolitik som omarbetas utifrån tydliga principer och ett långsiktigt perspektiv och som garanteras tillräckliga budgetmedel kan ge Europeiska unionen en möjlighet att ta sig an de stora utmaningar som väntar i framtiden.

Bryssel den 9 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/12

Yttrande från Regionkommittén om ”Utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2009–2010: potentiella kandidatländer”

(2010/C 267/04)

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna framsteg och tidsplan

1. Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens ”Utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2009–2010 – potentiella kandidatländer” och meddelandet om Islands ansökan om medlemskap.

2. Kommittén välkomnar de framsteg som gjorts bland de potentiella kandidatländerna, vilka har lett till Albaniens och Serbiens medlemsansökan under 2009, och via en fortsatt implementering av interimsavtalen om handel och handelsrelaterade frågor och stabiliserings- och associationsavtalen i alla potentiella kandidatländer liksom fortsatta reformer i Kosovo.

3. Kommittén konstaterar att stora insatser gjorts från EU:s sida för att närma de potentiella kandidatländerna till EU. Nyligen har ansträngningarna bl.a. gällt att mildra effekterna av finanskrisen liksom de föreslagna lättnaderna i fråga om viseringskraven. I båda fallen rör det sig om initiativ som tydliggör värdet av EU för befolkningen.

4. Kommittén välkomnar avskaffandet av viseringskravet för medborgare från Montenegro och Serbien, som nu kan resa utan visum till de flesta EU-medlemsstater. ReK hoppas att Albanien och Bosnien och Hercegovina snart kommer att uppfylla kriterierna för avskaffande av viseringskrav.

5. Regionkommittén har tagit del av rådets slutsatser angående EU:s strategi för Östersjöregionen, som antogs den 26 oktober 2009, och förklaringen från rådet för Adriatiska havet – Joniska havet till stöd för EU:s strategi för regionen Adriatiska havet – Joniska havet, som antogs i Ancona den 5 maj 2010 (1) av utrikesministrarna från åtta av de länder som deltar i det adriatisk-joniska initiativet (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Grekland, Italien, Kroatien, Montenegro, Serbien och Slovenien). Vi noterar med tillfredsställelse att EU:s strategi för makroregioner utgör ett viktigt instrument för att skynda på integrationsprocessen, bland annat genom att de lokala och regionala myndigheterna får en viktigare roll.

6. ReK betonar att stöd från en bred allmänhet till ett framtida medlemskap är en viktig framgångsfaktor för integrationsprocessen. Detta kan lokala och regionala samhällsnivåer bidra till liksom till den så kallade absorptionsförmågan av EU:s regelverk och finansiella stöd. Därför är det av största vikt

—	att kommuner och regioner ges möjligheter att delta som en aktiv part i den nationella integrationsprocessen, vilket överensstämmer med grundtankarna i Europarådets stadga för lokal och regional självstyrelse,

—	att IPA (Instrument for Pre-Accession Assistance) utformas så att kommuner och regioner i högre grad än i dag kan utnyttja programmet för investeringar och kapacitetsuppbyggnad,

—	att, eftersom Köpenhamnskriterierna förutsätter robusta institutioner och finansieringssystem, den lokala och regionala nivån blir engagerad i integrationsprocessen. På så sätt skapas förutsättningar för transparenta berednings- och beslutssystem.

—

Rådets IPA-förordning 1085/2006 har enligt artikel 2.1 som mål att stödja ”a) Stärkande av de demokratiska institutionerna […]” och ”c) Reformer av den offentliga förvaltningen, inklusive införande av ett system som möjliggör att förvaltningen av stödet decentraliseras till det mottagande landet […]”. Mot bakgrund av detta mål och nuvarande praxis i potentiella kandidatländer bör förordningen innehålla en obligatorisk mekanism för samråd med företrädare för lokala och regionala myndigheter i samband med programplaneringsfasen för IPA.

—	Programplaneringsperioden för IPA på nationell nivå är oacceptabelt lång. Kommittén uppmanar kommissionen att omedelbart se över villkoren för programplanering i syfte att effektivisera förfarandena.

Informationsinsatser

7. Regionkommittén konstaterar att den lokala och regionala nivån har utomordentliga förutsättningar att bidra till en dialog med och information till medborgarna om integrationsprocessen och inte minst om de utmaningar som följer av närmandet till EU:s regelverk.

8. ReK betonar vikten av att EU uppmuntrar delaktighet och god tillgång till information på alla samhällsnivåer. Inte minst i nya demokratier är informationsåtkomst av största vikt. Sådana länder är ofta särskilt sårbara för populistiska strömningar, som inte alltid balanseras mot en pluralistisk debatt.

9. ReK understryker vikten av att de informationsinsatser som görs från EU:s sida, liksom analyser av situationen i potentiella kandidatländer, är konkreta och tydliga. Det finns annars risk för vantolkningar. Detta kan göra att regeringar med ansvar för integrationsprocessen utsätts för svårigheter att hantera processens alla dimensioner. Öppen debatt och välinformerade medborgare kan däremot bidra till att konfliktrelaterade systemlösningar, som över tid cementerat etniska motsättningar, har större förutsättningar att luckras upp.

Kapacitetsuppbyggnad

10. Kommittén anser att IPA-programmet bör tillvaratas bättre för att ge förutsättningar för kommuner och regioner liksom civilsamhället att bidra med kompetens som breddar integrationsprocessen. IPA kan dessutom bidra till institutionellt kapacitetsbyggande på alla samhällsnivåer.

11. Kommittén delar kommissionens uppfattning att det inomregionala samspelet i regionen är av största betydelse för integrationsprocessen. Den lokala nivån i regionen har genom NALAS (2) skapat en förebild för utbytet mellan länderna.

12. ReK konstaterar att kommissionsrapportens värde skulle öka betydligt om perspektivet vidgades till att i högre grad omfatta den lokala och regionala nivån. Här implementeras väsentliga delar av de regelverk som följer med integrationen.

13. ReK beklagar att inte kommissionens kapacitetsbedömningar regelmässigt görs också med fokus på samhällsnivåerna under den centrala nivån i kandidatländerna.

Den lokala och regionala nivån och civilsamhället

14. Regionkommittén anser att det civila samhället är av stor betydelse för uppbyggnaden av stabila demokratier. Därför bör även den civila sektorn vara företrädd i integrationsprocessen.

15. Kommittén rekommenderar ett ökat engagemang genom normgivning till stöd för de utsatta i samhället. I flera av kandidatländerna har folkhälsa och socialpolitiska frågor släpat efter liksom frågor som rör kvinnors utsatthet och jämställdhet.

16. Kommittén konstaterar att de potentiella kandidatländernas förmåga att tillgodose minoriteters intressen är av största vikt för integrationsprocessen. Praktiska samförståndslösningar står ofta att finna just på lokal eller regional nivå.

17. ReK delar kommissionens uppfattning att den institutionella kapaciteten behöver förstärkas i de potentiella kandidatländerna. När den regionala skolan för offentlig förvaltning startar i full skala är det av största vikt att regionala och lokala företrädare kan ta del av utbildningsprogrammen.

Länderspecifika kommentarer

Albanien

18. ReK välkomnar det faktum att oppositionen åter deltar i det parlamentariska arbetet, om än med vissa begränsningar. För integrationsprocessen saknas i Albanien fortfarande en koordineringsfunktion mellan samhällsnivåerna.

19. Kommittén noterar att det gjorts framsteg i harmoniseringsarbetet av lagstiftning inom flera områden som omfattas av gemenskapens regelverk – inte minst sedan landet gjort en formell ansökan om EU-medlemskap. När regelrätta förhandlingar inleds kommer dessa att följa Lissabonfördragets process, vilket gör det angeläget med en analys av kommuner och regioner och att de görs delaktiga.

20. Kommittén understryker vikten av att kommunerna görs delaktiga i den process Albanien nu står inför, dvs. en framtida förhandlingsprocess.

21. ReK betonar betydelsen av att kommissionens instrument för kapacitetsutveckling utnyttjas i den pågående förvaltningsreformen på alla nivåer i Albanien (Twinning, Taiex och Sigma). Detta är av största vikt både för att skapa effektiva och öppna institutioner och för att stimulera insatser som kan begränsa en allvarlig korruption.

22. ReK framhåller vikten av att Albanien påskyndar arbetet med att utveckla en fungerande fastighetsmarknad. En sådan process erbjuder också möjligheter för kommunerna att på sikt förbättra sitt skatteunderlag.

23. Kommittén påminner om att decentraliseringsprocessen i Albanien fortfarande är i sin linda. Antagen lagstiftning som är avsedd att genomföras på kommunal nivå är inte alltid implementerad. Vikten av implementering av lagstiftning gäller också skyddet av minoriteters intressen.

24. Kommittén noterar också att kommissionen har begränsat rapportens avsnitt om ekonomiska och sociala rättigheter till bedömningar på lagstiftningsområdet, men att det förslagsvis också bör omfatta implementering och analys av hur brister i genomförandet av ny lagstiftning berör utsatta grupper.

25. ReK delar kommissionens uppfattning att det gjorts framsteg på skatteområdet, men noterar samtidigt att obalanser mellan ansvars- och resursfördelningen i decentraliseringsprocessen medför risker.

Bosnien och Hercegovina

26. Regionkommittén konstaterar att Bosniens konstitution, som baseras på Daytonavtalet, har bidragit till en komplex förvaltningsstruktur. Daytonavtalets konstruktion har gjort att Bosnien och Hercegovina saknar den beslutskraft som krävs för anpassning till europeisk normgivning. Det delade Bosnien behöver ett ledarskap som förmår överbrygga motsättningar och i stället initiera samlande lösningar. Ett ledarskap som ser etnicitet som ledstjärnan för beslutsfattandet ligger inte i de bosniska medborgarnas intresse.

27. Kommittén beklagar sammanbrottet i Butmirsamtalen om konstitutionella reformer och uppmanar ledarna för alla etniska grupper i Bosnien och Hercegovina att söka finna en lämplig lösning för att landet ska kunna uppnå full suveränitet och förmåga att fortsätta reformarbetet och den europeiska integrationsprocessen.

28. Kommittén konstaterar också att när konsekvenserna av det splittrande ledarskapet i Bosnien synliggörs för allmänheten, så uppstår ett tryck på beslutssystemen som ändå leder till reformer. För att denna drivkraft ska frigöras krävs tydlighet från EU:s sida om vilka de verkliga politiska alternativen är, dvs. ett fortsatt fokus på frågor som förstärker motsättningar eller en politik som öppnar landet mot den inre marknadens fyra friheter.

29. Kommittén drar slutsatsen att visumfrågan ger vägledning om att debatten måste föras i nya former och med ett nytt innehåll. Visumfrågan visar att när folkopinionen förväntas kräva det, då finns också handlingskraften hos de nationella ledarna. EU och inte minst Regionkommittén har här ett ansvar. Det handlar om att medborgarna i Bosnien via sina lokala ledare måste få möjlighet att förstå vad integrationen kräver och vad den kan bidra till. Här finns behov av att bidra till engagemang och sammanhang liksom till att värderingar och idéer med respekt för människan och hennes rättigheter sätts i fokus.

30. ReK delar kommissionens uppfattning att den nuvarande samhällsorganisationen leder till en ineffektivitet som inverkar negativt på företagsklimatet.

31. Regionkommittén ser möjligheter att stödja reformkrafter i Bosnien, som vill verka såväl för en starkare stat som för en decentraliseringsprocess med stärkta kommuner. Medborgare som vill ha möjlighet att resa, som förstår varför investeringar uteblir eller varför strukturfonder förblir framtidsfonder, kan bli den grupp som driver på debatten mot andra områden än viseringarna. Regionkommittén bör medverka till informationsinsatser och möten i Bosnien med lokalt valda ledare som i sin tur kan bidra till förändringar.

32. Kommittén konstaterar att den komplexa samhällsorganisationen har bidragit till att kommunerna och deras organisationer endast har begränsad information om EU och IPA-stödet.

33. Kommittén drar slutsatsen att den nationella nivån behöver stärkas inom flera ansvarsområden, inte minst genom att ansvaret för en gemensam kommunallag läggs på denna nivå.

34. ReK vill uppmuntra att IPA öppnas för engagemang på kommunal nivå.

Serbien

35. Regionkommittén välkomnar det serbiska parlamentets godkännande av den autonoma regionen Vojvodinas nya stadgar, som trädde i kraft den 1 januari 2010 och stärker Vojvodinas regionala befogenheter. Kommittén konstaterar att Serbien gör viktiga framsteg i integrationsprocessen. Vad gäller decentraliseringsprocessen är denna dock något fragmenterad och med olyckliga överlappningar i ministeriernas ansvarsområden. Reformarbete pågår för att utveckla en regional nivå med ansvar för utvecklings- och tillväxtfrågor, men fortfarande finns oklarheter i genomförandet. Den kapacitetsförstärkning som genomförts med internationellt stöd av kommunförbundet i Serbien (3) är enligt Regionkommittén en viktig resurs för en modernisering av kommunerna.

36. ReK påpekar vikten av att integrationsprocessen åtföljs av interna reformer som genomförs på alla samhällsnivåer.

37. ReK välkomnar också att Serbiens nationella råd för decentraliseringsfrågor (National Council for Decentralisation of the Republic of Serbia), som inrättades i mars 2009 och inkluderar en expertgrupp, kommer att få i uppgift att utarbeta en omfattande decentraliseringsstrategi som uppfyller EU:s normer. Det här kan göra att det fortsatta reformarbetet förstärks.

38. Kommittén välkomnar de framsteg som gjorts för att institutionellt stärka kommunerna. Solida och därmed förutsägbara finanser är kärnfrågor, som vid sidan av kapacitetshöjande insatser kräver åtgärder för att kommunerna fullt ut ska möta Köpenhamnskriteriernas krav på stabila offentliga institutioner. En viktig fråga i det nära perspektivet är återbördande av fast egendom till kommunerna samt att göra det möjligt för kommunerna att förvärva egendom.

39. Kommittén konstaterar att vissa kommuner har svårt att upprätthålla en grundläggande servicenivå, trots att Serbien har ett skatteutjämningssystem. Bland reformbehoven kan nämnas insatser för att öka självfinansieringsgraden i kommunerna. Detta kan göras i kombination med en finansieringsprincip som innebär att kostnaderna för nya ansvarsområden kompenseras genom statlig finansiering.

40. ReK välkomnar det initiativ som tagits i Serbien för att underlätta kommunernas miljösatsningar genom en miljöfond som grundas på miljöskatter. Detta är ett bra exempel på insatser som kan underlätta kommunernas anpassning till EU. Andelar av dessa skatteinkomster tillfaller kommunerna som specialdestinerade intäkter vilka bl.a. kan användas för att skapa erforderlig kompetens för miljökonsekvensbeskrivningar.

41. ReK har funnit att IPA till största delen ses som ett redskap för att reformera centralförvaltningen i Serbien liksom för att möjliggöra större infrastruktursatsningar. Med den betoningen går tyvärr endast en mycket begränsad del till absolut nödvändiga satsningar på exempelvis kapacitetsutveckling på den lokala nivån.

42. Regionkommittén välkomnar det serbiska parlamentets resolution av den 31 mars 2010 om händelserna i Srebrenica i juli 1995, i vilken det fördömer de massakrer som utfördes där. Beslutet att anta resolutionen är ett viktigt steg i bearbetningen av den egna historien. Den serbiska regeringen sänder på detta sätt ut en positiv signal om försoning, om utvecklingen inom Serbien och om en fortsatt tillnärmning till EU.

Kosovo (4)

43. Kommittén välkomnar den stabilisering som skett i Kosovo. De insatser som görs av internationella organisationer och däribland en större grupp EU-länder har banat väg för en vidmakthållen rättstat och en ökad säkerhet för medborgarna. Samtidigt finns det drag i denna utveckling mot större stabilitet som påminner om situationen i Bosnien och Hercegovina och risken för en etnisk separation som kan försvåra framtida integration. Detta kan bli försvårande för integrationsprocessen i ett land med ett samhälle med låg utbildningsnivå och ännu svagt utvecklade offentliga institutioner.

44. Kommittén betonar vikten av att rättstatens principer upprätthålls i Kosovo och tillerkänner den internationella närvaron i Kosovo en avgörande roll för de insatser som gjorts för en fredlig samexistens mellan landets etniska grupper.

45. ReK välkomnar initiativen till kommunreformer och det decentraliseringsarbete som pågår i Kosovo.

46. ReK konstaterar att den nuvarande utvecklingen i Kosovo leder till ytterligare ett antal etniskt bildade kommuner. Detta innebär samtidigt ett ökat behov av dialog på den lokala nivån. Genom denna utveckling får inte minst den lokala nivåns samarbetsorgan en viktig roll i att uppmuntra samverkan på den här nivån. I sådana ansträngningar bör gemensamma IPA-projekt kunna vara överbryggande. För den framtida utvecklingen i Kosovo, och givet såväl de begränsade samhällsresurserna i landet som institutionernas viktiga roll för att främja social solidaritet samt de grundläggande allmännyttiga tjänsternas universella karaktär, är det av största vikt att etniskt betingade dubbla institutioner som skolor och sjukhus kan undvikas. Sådana satsningar kommer att framstå som symboler för politiska tillkortakommanden och dålig hushållning med offentliga resurser samt endast ytterligare vidga den etniska klyftan.

47. Regionkommittén rekommenderar ett fokus på Kosovos utbildningskapacitet för att Kosovo ska kunna dra fördel av sin demografiska sammansättning. Risken är betydande att en stor andel av dagens stora ungdomskullar emigrerar efter avslutad skolgång.

48. Kommittén betonar betydelsen av kapacitetsutveckling inom institutionerna för ett effektivt utnyttjande av landets begränsade samhällsresurser. Samtidigt kan resurser därigenom frigöras för förbättringar inom exempelvis sjukvården.

49. Kommittén stödjer kommissionens uppfattning att det krävs omfattande utbildningsinsatser för att förbättra tillämpningen av den nyligen antagna lagen om offentlig upphandling.

50. ReK rekommenderar att IPA-programmet tillvaratas som en resurs för en bred kapacitetsutveckling inom landet. Därmed kan förståelsen breddas inom landet för integrationskrav och de fördelar som följer med EU-medlemskap.

Montenegro

51. ReK välkomnar att Montenegro uppvisar beslutsamhet i integrationsprocessen. Detta återspeglas i en institutionaliserad dialog mellan regering och kommunföreträdare som möts flera gånger per år.

52. Kommittén delar kommissionens uppfattning att Montenegros offentliga förvaltning på alla nivåer är i stort behov av utbildad personal. Detta har gjort att regeringen samlat sina resurser i en koordineringsfunktion där den lokala nivån är väl företrädd. Detta har visat sig ge effekter såväl på takten i reformprocessen som på landets kapacitet att samordna externa finansiärers insatser. Det hela har möjliggjorts genom det fokus som lagts på den lokala nivån i IPA-programmet.

53. Kommittén konstaterar att de pågående reformerna av kommunerna trots en utdragen reformprocess har föregåtts av en bred debatt såväl om borgmästarrollen som om frivilliga kommunsammanläggningar, för att kommunerna ska stå bättre förberedda för strukturfondsstöd.

54. ReK välkomnar den skärpta lagstiftning som genomförts för att begränsa korruption i samband med lokala val och korruption överlag med hjälp av utökad extern revision.

55. ReK noterar att kommunernas inflytande på skattenivåerna är begränsat, vilket har effekt på den kommunala självstyrelsen.

56. Kommittén konstaterar vidare att den treårsperiod från programplanering till programstart som krävts för att de första IPA-finansierade projekten i landet ska nå genomförandefasen är en oacceptabelt lång tid. Även om beredningsprocessen blir kortare under följande års IPA-stöd är regelförenklingar angelägna för att förkorta tiden.

Island

57. ReK ställer sig bakom Europeiska kommissionens rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingar med Island och om att landet ska få ekonomiskt föranslutningsstöd inom ramen för IPA.

Bryssel den 9 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

(1) www.aii-ps.org

(2) Network of Associations of Local Authorities of South East Europe.

(3) Standing Conference of Towns and Municipalities.

(4) Enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/17

Yttrande från Regionkommittén om ”Vårpaketet: EU:s åtgärdsplan för att uppnå millennieutvecklingsmålen”

(2010/C 267/05)

I. REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

A. Allmänna kommentarer

1. Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens strävanden att låta EU behålla sin ledande roll i kampen mot fattigdom i världen – ett arbete som inleddes 2000 då millennieutvecklingsmålen (1) antogs inom ramen för FN.

2. ”EU:s åtgärdsplan i tolv punkter” som bygger på ett stort antal dokument som ingår i ”Vårpaketet” (se bilagan) är välkommen. Tanken är att EU ska anta en gemensam ståndpunkt inför toppmötet i New York som hålls i FN:s regi den 20–22 september 2010. Trots den svåra ekonomiska, sociala och finansiella krisen är utmaningen till syvende och sist att trappa upp kampen mot fattigdomen bland hundratals miljoner kvinnor, män och barn och att ta fram konkreta metoder för att uppfylla åtagandena inom millennieutvecklingsmålen som ska vara uppnådda 2015.

3. Dokumenten innehåller rikligt med analyser och förslag som klargör situationen i världen. De innehåller tydliga och detaljerade uppgifter om (de blygsamma) framstegen mot varje enskilt millennieutvecklingsmål samt om medlemsstaternas ekonomiska ansträngningar via offentligt utvecklingsbistånd. Av dokumenten framgår också – utan att förseningar och svagheter förtigs – hur komplexa EU:s initiativ har varit såväl inom unionen som inom internationella organ när det gäller att engagera olika deltagande parter. De visar också på nya vägar för att påskynda de behövliga framstegen.

4. Det är därför ytterst beklagligt att de regionala och lokala myndigheterna varken i EU eller i mottagarländerna uttryckligen nämns (2) i kommissionens första meddelande bland de parter som deltar i genomförandet av millennieutvecklingsmålen. Detta utelämnande står i strid med samförståndet för utveckling från 2005 som samlade de viktigaste strömningarna inom EU-politiken på detta område samt med kommissionens meddelande från 2008, i vilket regionala och lokala myndigheter uttryckligen gavs erkänsla som aktörer för utveckling, med slutsatserna från rådet om detta meddelande, antagna den 10 november 2008, och slutligen med den dialog som inrättats mellan kommissionen och Regionkommittén, företrädare för de regionala och lokala myndigheterna, sedan yttrandet 312/2008 fin antogs enhälligt av kommittén den 22 april 2009.

5. Det är oundgängligt att åtgärda denna brist i det som ska bli EU:s gemensamma ståndpunkt efter behandling i Europeiska rådet och Europaparlamentet. Regionala och lokala myndigheter i EU och i mottagarländerna måste få erkänsla för sin viktiga roll i kampen mot fattigdom.

B. Kommentarer om olika områden

6. Regionkommittén vill inte på nytt redogöra i detalj för bidragen från de europeiska regionala och lokala myndigheterna och från lokala regeringar i mottagarländerna till stöd för millennieutvecklingsmålen i enlighet med demokratiskt styre (3). Kommittén har redan tidigare, sedan 2005, understrukit detta och lagt fram förslag i sina yttranden om de lokala myndigheternas utvecklingssamarbete (4). Därför kunde kommittén förmoda att saken var klar.

7. Regionkommittén påminner om handlingsprogrammet från Accra från 2008 som erkänner den roll som lokala och regionala myndigheter spelar när nya former för bistånd utarbetas.

8. När EU ska göra sin ståndpunkt gällande internationellt vore det dock lämpligt att understryka vissa punkter som direkt berör de regionala och lokala myndigheterna.

Uppnående av millennieutvecklingsmålen och områdesvisa meddelanden

9. Regionkommittén erinrar om att sju av åtta millennieutvecklingsmål berör synnerligen konkreta yttringar av fattigdom. Utvärderingen 2010, då två tredjedelar av perioden förflutit, presenterar motstridiga uppgifter. Den är förhållandevis positiv när det gäller den blygsamma minskningen av extrem fattigdom, dödligheten bland barn under fem år och epidemier samt den förbättrade tillgången till dricksvatten. Den är däremot negativ, ibland ytterst negativ, i fråga om hunger och undernäring, ojämlikhet i fråga om utbildning, dödlighet bland mödrar, AIDS och rening av avloppsvatten. Det övergripande resultatet, som även påverkats först av livsmedelskrisen och sedan den ekonomiska och finansiella krisen, stämmer till eftertanke. Man måste samtidigt komma ihåg att det förekommer skillnader inom ett och samma land, och i synnerhet mellan olika regioner i världen. Även om exempelvis Kinas uppgång höjer vissa indikatorer, är förseningarna i Afrika söder om Sahara desto svårare när det gäller barns tillgång till grundutbildning, kampen mot AIDS och tillgången till vattenrening. Kommittén framhåller också att genomförandet av dessa sju millennieutvecklingsmål påverkas av det åttonde målet ”Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling”, som trots den pågående krisen skapar ett solidariskt åtagande bland alla aktörer att övervinna fattigdomen i världen.

10. Kommittén stöder kommissionens tanke att millennieutvecklingsmålen är beroende av varandra. För att komplettera och åskådliggöra exemplen i dokumenten om vårpaketet kan man även nämna tillgången till vatten, ett område där EU gett stöd genom programmet ”Water Facility” men som även står i förgrunden för europeiska regionala och lokala myndigheters samarbetsinsatser. Om vattnet är drickbart, påverkar det allas hälsa, men tillgången till vatten ger möjlighet till bättre jordbruk och kan därför i princip även ge bättre livsmedelsförsörjning och i förlängningen förbättra livet för kvinnor, vars arbetsbörda blir lättare, i synnerhet när det gäller små flickor som får tid att gå i skola.

11. Framsteg i fråga om millennieutvecklingsmålen kan endast nås genom att man upprättar fungerande nationella system såväl avseende utformningen som fördelningen av resurser när det gäller så kallade bastjänster, det vill säga sådana tjänster som effektivt måste svara mot befolkningens grundläggande behov.

12. Regionkommittén vill i detta sammanhang lyfta fram de lokala och regionala myndigheternas grundläggande roll i genomförandet av sådana tjänster och påpeka att tjänsterna måste tillhandahållas med hänsyn tagen till demokratiskt styre och effektivitet. Tjänsterna ska utformas med mottagarnas bästa för ögonen.

13. Hänsyn till lokala förhållanden är oundgängligt för att det ska vara möjligt att möta en av de stora utmaningar som genomförandet av millennieutvecklingsmålen står inför, nämligen de demografiska förändringarna. Om de lokala utvecklingsbehoven inte tas i beaktande, i synnerhet genom stöd till små jordbruksföretag, kommer flykten från landsbygden att öka fattigdomen i stora städer utan möjlighet till kontroll, eller att leda till ökad utflyttning till andra länder.

14. Därför uppmanar vi kommissionen att integrera den lokala synen på utveckling då man utformar regionala strategidokument (som inbegriper flera länder) och landspecifika strategidokument i samarbete med partnerländerna. De lokala och regionala myndigheterna måste inbegripas i utformningen och genomförandet av utvecklingsprogrammen. Att möta de utmaningar som globaliseringen innebär förutsätter att man tar i beaktande de myndigheter som på fältet ansvarar för ett demokratiskt styre och för den lokala utvecklingen.

15. Genom lämpliga åtgärder bidrar de lokala och regionala myndigheterna till att öka allmänhetens medvetenhet om fattigdomen i världen i samband med krisen och om behovet av att snabbt reagera på detta genom att främja utvecklingen. I kraft av den solidaritet och det deltagande som dessa insatser ger uttryck för kan de också erbjuda invandrarbefolkningen en möjlighet att återupptäcka sina kulturella rötter och bidra till förstärkta institutioner, medborgerliga friheter och utveckling i ursprungslandet.

Utvecklingsfinansiering

Offentligt utvecklingsbistånd

16. Regionkommittén ser positivt på att EU (kommissionen och medlemsstaterna) är den främsta givaren av utvecklingsbistånd i världen (5). Även om beloppen för unionens offentliga utvecklingsbistånd (ungefär 0,45 % av BNP) 2010 underskrider de tillfälligt fastställda målen, ligger EU-stödet högt över genomsnittet för de rika länderna (0,31 % av BNP 2010).

17. Man bör dock notera att vissa medlemsstater redan inbegriper de lokala och regionala myndigheternas insatser inom decentraliserat samarbete i summorna för landets offentliga utvecklingsbistånd medan andra medlemsstater av olika orsaker inte gör detsamma.

18. Det vore alltså värdefullt att klarlägga de lokala och regionala myndigheternas andel av offentligt utvecklingsbistånd, såväl nationellt som internationellt.

19. Tydliga siffror kan även leda till att regionala och lokala myndigheter ökar sitt ekonomiska stöd i kampen mot fattigdom i världen. Även om de regionala och lokala myndigheternas sammanlagda bidrag vida överskrider det rent ekonomiska stödet, har vissa redan åtagit sig att lägga 0,7 % av sina resurser på samarbetsinsatser i utvecklingsländerna. I vissa fall har de även infört ekonomiska mekanismer som gör det möjligt att svara mot särskilda behov (exempelvis Frankrike och tillgången till vatten).

20. Man kunde dessutom överväga att var och en av de 100 000 lokala och regionala myndigheterna i EU, med beaktande av nationell lagstiftning, beslutar att frivilligt avsätta minst 1 euro per invånare till utvecklingsbistånd. De regionala och lokala myndigheter som inte direkt deltar i decentraliserat samarbete kunde betala in sitt bidrag till en fond för utvecklingsbistånd till lokala myndigheter, vilket redan nu är fallet i Spanien. Åtgärder som indirekt bidrar till utveckling (som t.ex. bidrar till att öka allmänhetens medvetenhet om fattigdomen i världen) skulle också kunna beaktas i detta sammanhang.

Beskattning i utvecklingsländerna.

21. Regionkommittén anser att de europeiska myndigheterna bör samarbeta med utvecklingsländerna när det handlar om att redovisa deras skatteintäkter utgående från principer och praxis som överensstämmer med demokratiskt styre, samtidigt som skatteparadis och korruption bekämpas.

22. I detta sammanhang bör fyra aspekter nämnas:

—	De lokala och regionala myndigheterna i länder som mottar stöd behöver resurser för att axla det ansvar som åläggs dem utan att de ska vara helt beroende av slumpvisa tilldelningar av offentligfinansierat utvecklingsbistånd via budgeten i synnerhet.

—	De ansvariga hos dessa lokala myndigheter har även behov av tekniskt stöd, något EU bör åta sig att framföra till de ansvariga på nationell nivå.

—	De regionala och lokala myndigheterna i EU har redan på förhand engagerat sig i denna viktiga fråga genom att i den institutionella delen av det decentraliserade samarbetet inbegripa stöd till upprättande och hantering av lokal beskattning.

—	Det är dock nödvändigt att stöd som kan komma att ges via EU:s budget inriktas mer direkt på stöd till lokala och regionala myndigheter.

23. De lokala och regionala myndigheterna spelar tillsammans med det civila samhället en viktig roll när det gäller att tillhandahålla utbildning för hållbar utveckling och uppmärksamma allmänheten på problemet med fattigdom i världen. Utan initiativ som ligger nära medborgarna och förtroende för att medlen används på rätt sätt, skulle det i kristider vara ännu svårare att övertyga EU-medborgarna om att det är nödvändigt att solidariskt hjälpa andra kontinenter i världen ekonomiskt.

Institutionella mekanismer

Ett konsekvent genomförande av EU:s politiska strategier

24. Regionkommittén ser positivt på EU:s initiativ som följer principen om europeisk samstämmighet i fråga om utveckling, enligt vilken all politik i EU som inte berör utveckling inte får hindra insatser för uppnående av millennieutvecklingsmålen. Det finns skäl att påminna om att rådet vid sitt toppmöte i november 2009 beslutade att fem av tolv berörda politikområden särskilt ska prioriteras, nämligen handel och finanser, klimatförändring, livsmedelssäkerhet i världen, migration och säkerhet.

25. För att bara nämna några aspekter i anslutning till detta bör översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 därför beakta livsmedelstryggheten i världen, och migrationen av högt kvalificerade personer från utvecklingsländerna bör styras, så att dessa kan återvända till sina länder för att de sistnämnda inte ska tömmas på allt grundläggande kunnande som kan bidra till utvecklingen och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, i synnerhet på hälsoområdet. På motsvarande sätt bör lokal utveckling i ett givet område beakta miljöaspekten.

Stödens effektivitet.

26. I sitt yttrande 312/2008 fin, antaget i april 2009, välkomnade Regionkommittén de tydliga framsteg som Parisdeklarationen från 2005 hade lett till i fråga om harmonisering av stöd. Kommittén önskade att samråden och insynen skulle gälla samtliga samarbetsnivåer. Harmoniseringen av insatserna förutsätter att dessa är kända, och därför har kommittén i nära samarbete med Europeiska kommissionen gjort en kartläggning över decentraliserat samarbete som lagts ut på webben i syfte att så uttömmande som möjligt svara på frågan om vem som gör vad bland de lokala myndigheterna i EU.

27. Förbindelserna mellan regionala och lokala myndigheter i EU och deras motsvarigheter i samarbetsländerna gör det möjligt att konkret genomföra principen om demokratiskt egenansvar och harmonisering när det gäller samarbetsländernas prioriteringar och särdrag, som står i centrum för Parisdeklarationen och handlingsprogrammet från Accra och inte ska betraktas som en fråga på statlig nivå.

28. De åtgärder som vidtagits på regional och lokal nivå nämns också i rapporten från februari 2010 inför mötet i september med FN:s generalsekreterare om genomförandet av millennieutvecklingsmålen fram till 2015 (6). Dokumentet understryker fördelarna med dessa åtgärder eftersom de vilar på samverkan mellan insatser och de berörda befolkningarnas deltagande.

29. Kommittén önskar enträget att politikerna, när det gäller EU:s gemensamma ståndpunkt som ska antas vid Europeiska rådets toppmöte i juni, inte glömmer bort att syftet med millennieutvecklingsmålen är att förbättra det dagliga livet för hundratals miljoner människor, och att det är på lokal nivå som effektiviteten i det internationella stödets mekanismer kan utvärderas.

30. Kommittén begär därför att lägre myndighetsnivåer i länderna uttryckligen beaktas i de analyser och förslag som EU lägger fram i juni och det internationella samfundet i september. 100 000 regionala och lokala myndigheter i EU kan fylla på många bäckar små som sedan blir en stor närande å. Denna allians mellan stater och lokala myndigheter utgör en möjlighet att stärka de demokratiska institutionerna och främja en rättvis fördelning av tillgångarna för att desarmera den tickande bomb som den extrema fattigdomen utgör samtidigt som millennieutvecklingsmålen uppnås i enlighet med de politiska och humana åtaganden som gjordes 2010.

Bryssel den 9 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

(1) Mål 1: Att halvera fattigdomen och hungern i världen. Mål 2: Att säkerställa grundutbildning för alla. Mål 3: Att främja jämställdhet. Mål 4: Att minska barndödligheten. Mål 5: Att förbättra mödrars hälsa. Mål 6: Att bekämpa HIV/AIDS och andra sjukdomar. Mål 7: Att säkerställa en hållbar miljö. Mål 8: Att delta i ett världsomfattande partnerskap för utveckling.

(2) Förutom i dokumentet om beskattning som paradoxalt nog inte har remitterats till Regionkommittén.

(3) I UCLG:s dokument ”UCLG Position Paper on Aid Effectiveness and Local Government” från december 2009 lyfts också många exempel fram.

(4) ReK:s yttranden CdR 224/2005 fin, CdR 383/2006 fin, CdR 144/2008 fin, CdR 312/2008 antaget i april 2009.

(5) I bilagan till dokument SEK(2010) 420 slutlig redovisas det offentliga utvecklingsbiståndet för var och en av de 27 medlemsstaterna samt utsikterna fram till 2015.

(6) FN:s dokument A/64/665.

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/22

Yttrande från Regionkommittén om ”Sammankoppling av företagsregister”

(2010/C 267/06)

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Bakgrund

1. Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens initiativ i form av grönboken om sammankoppling av företagsregister.

2. Det är glädjande att kommissionen i grönboken om sammankoppling av företagsregister uppmanar intressegrupperna att lägga fram synpunkter i frågan.

3. Kommittén erinrar om sin viktiga roll och tidigare yttranden när det gäller att tillvarata de lokala och regionala myndigheternas intressen och lägga fram alternativa lösningar i fråga om inre marknadens funktion, insyn, utbyte av information och minskad byråkrati såväl på lokal som på regional nivå.

4. Regionkommittén håller med Europeiska kommissionen om att företagsregistren (1) är synnerligen viktiga. Uppgifter om företag förs in i dessa och ligger till grund för utredningar. Det kan exempelvis gälla företagets juridiska form, säte, kapital och juridiska ombud. Dessutom är företagsuppgifterna tillgängliga för allmänheten tack vare registret.

5. Kommittén instämmer i Europeiska kommissionens ståndpunkt att registreringsmyndigheternas samarbete över gränserna är ett uttryckligt krav i direktivet om gränsöverskridande fusioner av bolag (2), förordningen om stadga för europabolag (3) och förordningen om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (4).

6. Kommittén anser att företagsregistren kan erbjuda ytterligare tjänster av olika slag beroende på de enskilda länderna, även om miniminormerna för de viktigaste tjänsterna regleras i EU:s lagstiftning. Samtidigt arbetar företagen i allt högre grad över de nationella gränserna och har därmed möjlighet att registrera sig i en medlemsstat, men helt eller delvis utöva sin verksamhet i en annan medlemsstat. Allt detta har lett till en stigande efterfrågan när det gäller en gränsöverskridande, offentlig tillgång till information om företag.

7. ReK vill framhålla att upplysningar om ett företag givetvis finns tillgängliga i det land där det är registrerat, men att tekniska, juridiska, språkliga och andra slags barriärer ofta kan hindra att man får tillgång till denna information från en annan medlemsstat.

8. Vi anser att det nuvarande frivilliga samarbetet mellan företagsregister inte i sig är tillräckligt, och att det därför är nödvändigt att säkra ett effektivare, gränsöverskridande samarbete mellan dessa register än vad som hittills varit fallet. Inom detta samarbete är det särskilt viktigt att man inte enbart säkrar gränsöverskridande tillgång till de upplysningar som lagras i företagsregistren, utan även insyn, rättssäkerhet och pålitlighet.

9. Kommittén understryker att den aktuella ekonomiska krisen ännu en gång har visat vikten av öppna finansmarknader. Strävandena efter att underlätta tillgången till aktualiserade, officiella och tillförlitliga företagsuppgifter kan i samband med den ekonomiska återhämtningen ses som ett verktyg för att återställa förtroendet för marknaden över hela Europa

Huvudpunkter

10. Regionkommittén erkänner de gränsöverskridande företagsregistrens framträdande betydelse för att garantera en välfungerande inre marknad eftersom de erbjuder tillförlitlig och aktuell information för näringslivet och förbättrar rättssäkerheten för samtliga parter i samtliga medlemsstater.

11. Regionkommittén konstaterar att en ökad rörlighet för företag är viktigt med tanke på den ekonomiska tillväxten, och därför rekommenderar kommittén ett system som är integrerat fullt ut och som säkerställer att alla har samma tillgång till information inom hela EU.

12. Tillgången till information om fusioner, förflyttning av företags säte eller grundande av filialer i en annan medlemsstat är en daglig nödvändighet för att inre marknaden ska fungera smidigt.

13. Regionkommittén uppskattar strävandena hos de frivilliga deltagarna i systemet att ta fram en effektiv plattform för utbyte av information. Kommittén uppmanar dock Europeiska kommissionen att utforma regelramar för samarbetet mellan europeiska företagsregister för att det nuvarande frivilliga systemet ska kunna ersättas med ett fullständigt integrerat register som fungerar med hjälp av IKT.

14. De små och medelstora företagen spelar en viktig roll i EU:s ekonomi, och därför uppmanar kommittén medlemsstaterna att anta stadgan för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag) som i kombination med ett effektivt system för sammankoppling av företagsregister kunde underlätta expansionen för små och medelstora företag på inre marknaden.

15. Regionkommittén önskar att ett virtuellt europeiskt företagsregister kan införas med sammankopplingar som fungerar med hjälp av ambitiösa IT-lösningar.

16. Det är nödvändigt att se över bolagsrättsdirektiven, som sammanhänger med detta, och anpassa bestämmelserna i dessa till dagens tekniska möjligheter, i synnerhet IT-system.

17. Kommittén delar uppfattningen att det under alla omständigheter vore lämpligt att man vid sammankopplingen av företagsregistren i stor utsträckning baserar sig på det redan genomförda arbetet i samband med det europeiska företagsregistret (EBR) och Brite-projektet. När det gäller den del som avser regleringen av det rent tekniska samarbetet mellan företagsregistren i nätverket (fusioner, flytt av huvudkontor, etablering av filialer, osv.) måste man instämma med kommissionen i att systemet lättast kan utvecklas på grundval av det nuvarande Brite-projektet.

Förslag

18. Regionkommittén påminner om att företag genom EU-domstolens rättspraxis under de senaste tio åren (särskilt fallen Centros (C-212/97), Überseering (C-208/00) och Inspire Art (C-167/01)) har fått möjlighet att agera tvärs över gränserna och flytta sina huvudkontor.

19. Kommittén framhåller att denna rättighet ofta inte kan användas i praktiken. Anledningen till detta är egentligen inte den undermåliga sammankopplingen av företagsregistren, utan snarare det faktum att medlemsstaternas bolagslagstiftning och bestämmelser om registrering inte uppmuntrar företag att flytta huvudkontoret utomlands eller utöva annan gränsöverskridande verksamhet, samt att EU:s lagstiftning inte heller uttryckligen främjar sådana bestämmelser.

20. Problemet kan inte lösas enbart genom en sammankoppling av företagsregistren. Snarare krävs det att det utarbetas materiella och procedurmässiga bestämmelser om företags förflyttning av säte, där bland annat även samarbetet mellan företagsregistren regleras.

21. Kommittén är övertygad om att det faktum att det är näst intill omöjligt att flytta ett företags huvudkontor inom EU är ett av de främsta hindren för en reell konkurrens mellan olika medlemsstater och regioner. Konkurrensen skulle få företagen att söka sig till den bästa miljön, men att flytta ett företags huvudkontor är i dag mycket komplicerat.

22. Sammankopplingen av företagsregister skulle underlätta för företag att inhämta information om sina partner inom ramen för verksamheten, vilket naturligtvis välkomnas. Sammankopplingen av företagsregister i ett nätverk skulle kunna leda till en gemensam databank med standardiserade upplysningar, med vars hjälp detta mål skulle kunna nås, förutsatt att registren innehåller korrekta uppgifter. Vidare borde man försöka göra registeruppgifterna mer enhetliga.

23. Kommittén anser att det ”förvaltningsavtal” som föreslås i grönboken inte förefaller att vara ett lämpligt verktyg för att utveckla detta nätverk. Om man ska kunna inhämta standardiserade upplysningar i standardiserad form från samtliga nationella företagsregister måste det framtida systemet regleras exempelvis via en översyn av EU:s offentlighetsdirektiv eller på något annat sätt.

24. Man bör snarare sträva efter att via internet ge alla tillgång till både gränsöverskridande information i det system som ska utvecklas och till upplysningar i de olika medlemsstaternas företagsregister gratis eller mot en låg avgift. De avgifter till staten som betalas i samband med insamlandet av relevanta upplysningar är tillräckliga för att täcka de därmed sammanhängande kostnaderna. De offentliga myndigheterna bör inte bedriva handel med offentliga upplysningar. Det kommer annars att uppstå konkurrens mellan befintliga företag som erbjuder konsulttjänster på grundval av det framtida direktivet.

25. Det verkar rimligt att lägga samman information som ska vara tillgänglig i enlighet med direktivet om insyn med företagsregistret. Därvid bör man reflektera över hur regelverket kan ges lämpligaste form, som direktiv eller möjligen som förordning.

26. Det bör påpekas att avsaknaden av gemensamma företagsregister inte hittills har utgjort något större hinder i verkligheten för företagsrättslig verksamhet över gränserna. Med hjälp av ändamålsenliga elektroniska lösningar (exempelvis sådana som fungerar mellan Estland, Finland och Portugal) är det redan nu möjligt att inleda ett brett samarbete. Man kan nämligen vidta elektroniska åtgärder i ett annat lands företagsregister utan att lämna sitt eget land.

27. Om det föreligger hinder handlar det snarare om avsaknaden av ett alleuropeiskt elektroniskt identifieringsverktyg, exempelvis ett elektroniskt ID-kort för EU som kunde göra det möjligt att använda juridiskt giltiga så kallade digitala underskrifter som är ömsesidigt erkända. Detta vore ett första steg mot en sammankoppling av företagsregister, och man borde snarast införa ett sådant.

28. Regionkommittén framhåller slutligen att alla initiativ måste följa subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna samt principen om bättre lagstiftning.

Bryssel den 9 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

(1) I grönboken avser ”företagsregister” samtliga centrala register, handelsregister och företagsregister som avses i artikel 3 i det första bolagsrättsdirektivet (68/151/EEG).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1).

(3) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (SE) (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1).

(4) Rådets förordning (EG) nr 2003/1435 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/25

Yttrande från Regionkommittén om ”Stadsförnyelse och dess roll i de europeiska städernas utveckling”

(2010/C 267/07)

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

Städernas bidrag till utvecklingen och övergången från upprustning av stadsmiljöer till stadsförnyelse

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1. ReK anser att städer och stadsregioner (t.ex. storstadsregioner med städer och närliggande samhällen) utgör smältdeglar för fantasi och kreativitet och att de inrymmer såväl möjligheter att ta tag i de ekonomiska och finansiella problem som Europeiska unionen står inför som olika verktyg för att bekämpa social utestängning, brottslighet och fattigdom. ReK menar dock att detta måste ges ett erkännande inom strukturprogrammen för att förändring och förnyelse ska kunna äga rum.

2. Regionkommittén anser att städernas och stadsområdenas (1) bidrag till den hållbara utvecklingen på och mellan samtliga styresnivåer blir allt viktigare. Städerna är centrum för kultur, ekonomi, utbildning, forskning och utveckling, kunskapsintensiva tjänster och finanssektorn samt knutpunkter för regional och internationell person- och godstrafik. De bidrar också i hög grad till integrationen av befolkningsgrupper av olika härkomst

3. ReK understryker att vissa stadsområden har undergrävts av miljöproblem samt av ekonomiska och sociala problem, men vi kan också finna många exempel på framgångsrik stadsförnyelse i Europa, finansierad med stöd från EU.

4. ReK understryker att i många fall har befolkningskoncentrationen till städerna på grund av olaglig byggnadsverksamhet och intern migration skett i en takt som gjort det omöjligt för de lokala myndigheterna att planera och hantera situationen. De sociala problemen har ökat och delar av befolkningen har marginaliserats, och på detta sätt har städerna berövats betydande yrkesmässig och social potential. I de utvecklade länderna har eftersatta stadsdelar blivit en integrerad del av städernas struktur, vilket kan kopplas till social utestängning och ökad otrygghet.

5. ReK konstaterar att förändringar i de ekonomiska strukturerna, omlokalisering av produktionsverksamhet och införandet av ny teknik, i synnerhet på godstransportområdet (t.ex. enhetslast), i rask takt har förstört infrastruktur och mark (hamnar, järnvägsstationer), vilket har fått långtgående konsekvenser för hur olika stadsdelar och hela städer fungerar socialt och ekonomiskt samt ställt dem inför helt nya utmaningar.

6. Kommittén understryker att stadsförnyelsepolitiken bör utgöra grunden för en välfungerande modell, med ett brett fält av åtgärder som sträcker sig från insatser för att förnya stadsdelar till renovering av befintligt bostadshusbestånd. Den nya modellen för en hållbar stad bör vila på en innovativ och integrerad syn på stadsförnyelse som i linje med Leipzigstadgan också bör beakta miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter. Det bör vara en modell som inte förespråkar obegränsad utbredning av städerna eller byggande på grönområden, utan i stället en modell som fokuserar på att kontrollera tillväxten och förebygga att städerna växer okontrollerat. Den bör även inriktas på att rusta upp städernas befintliga bostadshusbestånd och samhällsstruktur, förbättra städernas ekologiska effektivitet, återanvända gammal industrimark och främja hållbarare transportmedel. Fysisk planering på olika nivåer (i regioner, distrikt och kommuner) och nyttjande för olika ändamål utgör också viktiga inslag i denna modell.

7. ReK erinrar om att det i slutet av 1900-talet fanns ett starkt behov av mer målinriktade åtgärder och åtgärder inom flera olika sektorer för att modernisera städerna. De komplexa problemen ledde till ett angreppssätt som omfattade många frågor, vilket i sin tur skapade ett behov av att inrätta program för stadsförnyelse som hade ett övergripande synsätt på målen, metoderna och verktygen för genomförandet, mot bakgrund av allmänna geografiska förutsättningar och olika skalfördelar. Kommittén anser att man inte får – och inte kan – lämna problemdrabbade stadsområden åt sitt öde, eftersom det i dessa områden finns många outnyttjade talanger och resurser i form av mänskligt och fysiskt kapital. Dessa resurser ligger oanvända, när de i stället skulle kunna tas i produktion och bidra till den generella ekonomiska tillväxten.

De lokala och regionala myndigheternas roll i stadsförnyelsen och frågans relevans för ReK:s arbete

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

8. ReK understryker att de lokala och regionala myndigheterna bör spela en viktig och framträdande roll när det gäller att utforma, genomföra, övervaka, stödja och utvärdera integrerade strategier för stadsförnyelse och att förbättra stadsmiljön i allmänhet. Skillnaderna i Europas städer och storstadsområden kräver lokalt utarbetade lösningar och detta kräver i synnerhet insatser på lokal nivå. Genom ett antal EU-program och EU-initiativ har en omfattande kunskap om stadsutveckling byggts upp, både på EU-nivå och i enskilda städer. Kommittén anser att de lokala myndigheterna bör uppmuntras att använda alla de kunskaper som ackumulerats på EU-nivå, i synnerhet lagstiftningen som gäller städer (”urban acquis”).

9. Kommittén anser att möjligheterna till insatser för stadsförnyelse är många och att man i strategierna för stadsförnyelse måste beakta den mängd faktorer som ligger till grund för de utmaningar som vissa stadsområden står inför. Den ekonomiska nedgången under senare år kan proportionellt ha påverkat vissa stadsområden mer, eftersom de på grund av sin socioekonomiska struktur har anpassat sig långsammare än andra områden i staden. I programmen för stadsförnyelse bör man leta efter innovativa sätt att vända de centrala stadsområdenas tätortseffekter till lokalbefolkningens fördel.

10. ReK anser att städer, i nära samverkan med omkringliggande områden, innebär stora fördelar för både människor och företag, inte bara som ekonomiska motorer och centrum för utbyte och handel, utan även som platser där individernas frihet främjas och som centrum för kreativitet, forskning och kompetens. Å andra sidan ingår en förändrad livsstil och demografi, och även olämpliga stadsutvecklingsmodeller, bland orsakerna till de problem som städerna står inför. Stadsförnyelse och hållbarhet står för närvarande högt på den politiska dagordningen inom ett flertal lokala och regionala myndigheter inom EU. De strävar efter att skapa en hållbar tillväxt i kombination med modern (med betoning på teknisk) infrastruktur, stor attraktionskraft för näringslivet samt en ren och hälsosam miljö.

11. ReK anser att det redan finns många exempel på bästa metoder, men att de inte är tillräckligt väl spridda eller tillämpade. Vi upprepar därför vårt krav på ett virtuellt nätverk för spridning av bästa praxis bland Europas städer och regioner. ReK har medverkat i arbetet med initiativ som borgmästaravtalet och Europeisk grön huvudstad, och deltagit i uppföljningsinsatserna för EU:s Leipzigstadga om hållbara europeiska städer inom EU-medlemsstaternas grupp för stadsutveckling. Regionkommittén har också nyligen antagit yttranden i frågor som hör samman med detta, t.ex. om hur städer och regioner kan bidra till att uppnå EU:s klimat- och energimål, om insatser för att främja energieffektiviteten och om EU:s handlingsplan för rörlighet i städer.

EU:s insatser för stadsutvecklingen i Europa

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

12. Trots att en särskild politik för städerna inte uttryckligen omnämns i EU-fördragen anser ReK att det från 1990 och fram till i dag har gjorts stora framsteg inom stadsutvecklingen, både vad gäller program och tekniska kunskaper för insatser i städerna. Under denna period har städerna fungerat som öppna försöksverkstäder, och detta har gett värdefulla resultat, trots de begränsade medel som stått till förfogande.

13. ReK understryker att EU kan spela en avgörande roll för att stödja strategier för stadsförnyelse. Med utgångspunkt i lagstiftningen som rör städer bör kommissionen utvidga sina insatser för att göra all befintlig kunskap om och alla stödjande åtgärder för stadsutveckling tillgängliga på lokal nivå på ett sammanhållet och strukturerat sätt. Detta bör inkludera all EU-politik som har direkta effekter på städernas utveckling, med särskild hänsyn tagen till sammanhållnings-, sysselsättnings-, miljö-, bredbands-, transport- och socialpolitiken.

14. ReK välkomnar den nyligen uppdaterade guiden om stadsdimensionen i EU-politiken för perioden 2007–2013, som publicerats av kommissionens avdelningsövergripande grupp för stadsutveckling, och uppmanar kommissionen att utreda idén om att uppdatera och formalisera en europeisk stadsagenda som är knuten till en ny ram för åtgärder eller en handlingsplan för stadsutveckling, där integrerad stadsförnyelse finns med bland topprioriteringarna, samtidigt som man beaktar alla de olika situationer där de ska tillämpas.

15. ReK stöder alla befintliga initiativ inom sammanhållningspolitiken som bidrar till hållbar stadsutveckling, och i synnerhet till integrerad stadsförnyelse, dvs. stadsgrenen av strukturfonderna, rapporten Urban Audit (stadsanalys), projektet Urban Atlas, Urbact-programmet och Jessica-initiativet. Kommittén uppmanar dock kommissionen att noga analysera resultaten av att gemenskapsinitiativet Urban integrerats i de operativa ERUF-programmen och att ta fram en särskild halvtidsutvärdering av resultaten. Mot bakgrund av denna utvärdering behöver man kanske under nästa programperiod förstärka stadsförnyelseinitiativens särskilda karaktär inom strukturfonderna och förbättra samordningen med annan politik inom en europeisk stadsagenda.

16. ReK välkomnar det nya angreppssätt för att finansiera stadsförnyelseinitiativ som Jessica-initiativet står för, i synnerhet eftersom det där fastställs en klar länk mellan stödet och behovet av att skapa integrerade stadsutvecklingsplaner. Kommittén vill dock understryka att fondmedlen också är ett användbart och nödvändigt instrument för att hantera marknadsmisslyckanden i samband med stadsutveckling. Kommittén undrar vidare hur väl känt Jessica-initiativet är, hur hög medvetenheten är bland de lokala och regionala myndigheterna och vilka problem man på medlemsstatsnivå upplever vid genomförandet.

17. ReK anser att alla förändringar av strukturfondsbestämmelserna vad gäller urval av projekt för energieffektivitet och förnybara energiinvesteringar i bostäder är mycket välkomna. I vilket fall som helst måste stödet till bostadsområdet, som det utformats i den senaste ändringen av ERUF-förordningen vad gäller stödberättigade bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper, göras mer känt och inordnas i ramen för ett program för integrerad stadsutveckling. Kommittén vill därför föreslå att stöd till bostäder i allvarligt eftersatta områden också ska täckas av strukturfonderna. Bostäder av hög standard är en nödvändig förutsättning för framgångsrika stadsförnyelseprogram. Ekonomiskt stöd bör endast ges inom ramen för integrerade program och under strikta villkor så att man säkerställer att det gagnar den behövande lokalbefolkningen och inte bidrar till att inflyttade personer lyxupprustar bostäder.

Hållbar stadsförnyelse

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

18. ReK konstaterar att EU:s städer har uppmanats att delta i unionens ansträngningar att ta sig ur den ekonomiska och finansiella krisen och att medverka till att fördjupa den europeiska integrationen. De tre dimensioner som det spanska ordförandeskapet lagt som grund för utvecklingen av en debatt om stadsförnyelsens roll i stadsutvecklingen utgör pelarna för en hållbar utveckling. Programmen för stadsförnyelse bör under genomförandet förses med tematiska prioriteringar från fall till fall, så att frågan placeras i en samtida socioekonomisk miljö. I synnerhet anser kommittén att frågor som hör hemma högt uppe på agendan är stadsstyret och de lokala och regionala myndigheternas roll, finansieringen av stadsförnyelsen, informationsteknikens bidrag till stadsförnyelsen, organisation och funktion hos det lokala självstyret vid utformningen och genomförandet av stadsförnyelseprogram, innovationens roll i stadsförnyelsen och slutligen stadsförnyelsens bidrag till utvecklingen av yttre förbindelser och globaliseringen av städerna. Vidare kan man notera att de lokala och regionala myndigheterna spelar en grundläggande roll i arbetet med stadsförnyelse – från fysisk planering till stadsplaneringen och dess genomförande – och att de förordar förnyelse framför nya stadsprojekt, liksom en förbättring av den befintliga staden i stället för en utbredning av staden.

Stadsförnyelsens ekonomiska dimension – bidrag till smart tillväxt

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

19. ReK understryker att de ekonomiska förändringarna under de senaste åren, och i synnerhet det faktum att ekonomin har internationaliserats, i större utsträckning kan påverka äldre centrala stadsdelar som på grund av sin socioekonomiska struktur anpassar sig långsammare än andra delar av staden. I detta fall baseras de sammanhållningspolitiska åtgärderna på tanken att rumsligt obalanserad tillväxt inte bara skadar den sociala sammanhållningen, utan också leder till en begränsning av den potentiella ekonomiska tillväxten. Detta gäller än mer på lokal nivå, vilket till exempel nyligen framhävts i Barca-rapporten.

20. Kommittén betonar att man måste stimulera innovativ ekonomisk verksamhet genom att erbjuda lämpliga miljöer och stimulansåtgärder, den modernaste infrastrukturen och välutbildade människor som lär under hela livet.

21. ReK anser att skyddet av såväl det materiella som det immateriella kulturarvet genom förnyelse av städernas centrum samtidigt som största möjliga hänsyn tas till det historiska och arkitektoniska kulturarvet skapar ett mervärde för bilden av staden samt för dess anseende och attraktionskraft samt stödjer den kulturella mångfalden, som spelar en viktig ekonomisk roll i utvecklingen av kunskapsekonomin och den kreativa industrin samtidigt som den främjar den lokala utvecklingen genom att stödja ofta högt specialiserade lokala arbetstillfällen.

22. Kommittén påpekar att stadsförnyelseprojekt bör producera, införliva och sprida kunskaper och innovation, både under själva förfarandet och som en del av resultatet.

23. Kommittén understryker att den mångfald faktorer som ligger till grund för den ekonomiska nedgången i vissa stadsområden måste beaktas i stadsförnyelsestrategierna. Byggnadernas funktionella åldrande, en föråldrad infrastruktur och tillfartsproblem är några av de mest relevanta faktorerna. Många företag lämnar staden i syfte att sänka sina operativa kostnader och få större ytor, och många anställda har följt företagen i jakt på bättre livskvalitet (samhällstjänster, transportmedel) eller lägre levnadsomkostnader (lägre hyror och fastighetspriser). För att möta kraven från företag som är villiga att etablera sig i eftersatta områden bör man i stadsförnyelseprogrammen söka innovativa vägar till att använda tillgängliga ytor och förbättra tjänsteleveranserna från staden, så att man gör tätortseffekterna i centrala stadsdelar till en fördel.

24. Kommittén erinrar om att problem med rörlighet i städer, framför allt trafikstockningar, drabbar många stadsområden i Europa och att lösningen inte bara är att bygga bättre infrastruktur eller ösa in mer pengar i offentliga transportföretag. Rörlighet i städerna ökar både invånarnas och företagens möjligheter och bidrar därmed till ekonomisk konkurrenskraft och social sammanhållning. Kommittén understryker att en effektiv kollektivtrafik till rimliga priser ska finnas tillgänglig för alla medborgare, eftersom den spelar en viktig roll när det gäller att bryta de eftersatta områdenas isolering. Kommittén understryker att det krävs fler åtgärder för att främja kollektivtrafik i städerna som tar hänsyn till miljön (forsknings- och demonstrationsprojekt i fråga om fordon med begränsade eller inga utsläpp, verksamhet för att främja andra transportslag, t.ex. samåkning och cykelåkning i städerna m.m.) med hänsyn till de negativa effekter som trafiken har på miljön i städerna. Kommittén upprepar även sitt stöd till att det utarbetas planer för hållbar rörlighet i städerna, åtminstone i storstäderna, och rekommenderar att det införs incitament på EU-nivå, t.ex. genom att finansieringen av projekt förutsätter att det finns en plan för hållbar rörlighet och genom att man ingår samarbetsavtal mellan den offentliga och privata sektorn för transporter i städerna.

25. ReK understryker att man måste vidta åtgärder för att stärka det lokala företagandet genom att rikta stimulansåtgärder mot särskilda målgrupper, inrätta kontor som stöder företagsamhet och anordna lämpliga evenemang. Vi vill här betona att stöd till kvinnliga entreprenörer i stor utsträckning kan bidra till ekonomin genom smart tillväxt.

Stadsförnyelsens miljömässiga dimension – bidrag till hållbar tillväxt

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

26. ReK understryker att man i samband med stadsförnyelsens miljödimension måste prioritera tre stora frågor: klimatförändringarna, hur man ska hantera de föroreningar av naturresurserna som människan förorsakar och hur man ska använda dem på ett effektivt sätt, samt skyddet av biotoper.

27. Kommittén är övertygad om att även om Europa redan i hög grad är urbaniserat så kommer trenden med städer som breder ut sig att fortsätta i vissa områden, särskilt i de mest dynamiska stora och medelstora tätorterna. I takt med att städerna växer kan de potentiellt förstöra vissa naturresurser och försämra mark- och vattenkvaliteten. Kommittén understryker därför att integrerade stadsförnyelseprogram har potential att stoppa eller till och med vända denna trend genom att begränsa ohämmad stadstillväxt och förnya stadsmiljön.

28. Kommittén betonar å andra sidan att klimatförändringarna och höjningen av havsnivån på grund av människans utsläpp av växthusgaser förväntas öka under detta århundrade. Detta är framför allt ett växande problem för stadsområden vid kusterna, eftersom de kommer att drabbas av omfattande kostnader – bl.a. kommer åtgärder för kustskydd och översvämningsskydd att kräva stora ekonomiska insatser. Därför är arbetet med en referensram för hållbara europeiska städer i EU-medlemsstaternas grupp för stadsutveckling så viktigt. Den ska förutom mer traditionella miljöproblem i städer även inbegripa klimatförändringarna och de problem som uppstår när man ska minska dem eller anpassa sig till deras effekter.

29. Att bekämpa föroreningar av naturresurserna som beror på människans verksamhet är högprioriterat för ReK, eftersom det är ett huvudproblem i stadsförnyelsen. Kommittén fäster särskild vikt vid åtgärder som verkar för att förebygga föroreningar. I lika hög grad betonar kommittén den vikt som man måste lägga vid att bedöma och begränsa användningen av ämnen som belastar den fysiska miljön under hela dess livscykel (produktion – användning – bortskaffande).

30. ReK betonar att upprustning av befintliga byggnader i syfte att förbättra deras energieffektivitet är ett av de kostnadsmässigt mest effektiva sätten att uppfylla åtagandena i Kyotoavtalet med avseende på klimatförändringarna, eftersom utsläppen av koldioxid från byggnader och energikostnaderna därigenom beräknas minska med 42 %.

31. Kommittén noterar att städerna står för 70 % av växthusgasutsläppen och att Leipzigstadgan uppmanar städerna att minska koldioxidavtrycken, bevara naturresurserna och den biologiska mångfalden, spara energi och främja tillgången till viktiga offentliga tjänster. Av denna anledning understryker kommittén att man omedelbart måste vidta åtgärder för att begränsa städernas energikonsumtion, först och främst genom en korrekt förvaltning av energin och därefter genom energiproduktion från förnybara energikällor. Motsvarande åtgärder måste vidtas på byggnadsområdet, genom att man maximerar byggnaders energiprestanda.

32. ReK välkomnar att borgmästaravtalet skrivits under av nästan 3 000 europeiska städer som åtar sig att överträffa de tre ”20-procentsmålen”, dvs. de minimikrav som EU enligt lagstiftningen ska uppfylla senast 2020. Det är kommissionen som har lanserat detta initiativ och priset Europeisk grön huvudstad, och detta har godkänts och stöttats av Regionkommittén som också arbetar med att försöka utvidga borgmästaravtalet till den regionala nivån.

33. ReK anser att grönområden och vattenförekomster spelar en viktig roll i stadsförnyelseprogrammen. Grönområden och vattenförekomster förbättrar i hög grad klimatet i städer eftersom de har en ”nedkylande” effekt, erbjuder frisk luft, filtrerar föroreningar och minskar buller. Dessutom bidrar gröna rekreationsområden till möjligheten att bo i städer, och därigenom till att stärka den sociala sammanhållningen. Grönare städer är ett mål som alla bör sträva efter.

34. ReK understryker att vattenresurserna i världen blir alltmer sällsynta, och uppmanar till att stadsförnyelseprogrammen ska innehålla bestämmelser för skydd av vattenreserver, i synnerhet dricksvatten, samt för en effektiv förvaltning av dem och alternativa sätt för hur man kan utnyttja dem. Städernas vattenavtryck måste också begränsas.

35. ReK anser att den arkitektoniska miljöns estetiska kvalitet är en avgörande faktor för om städerna framgångsrikt ska kunna konkurrera globalt samt för deras attraktionskraft och livskvalitet för invånarna, och föreslår att man vidtar åtgärder som inbegriper arkitektoniskt och konstnärligt skapande.

36. ReK erkänner biotopernas värde och prioriterar även högt att skydda och bevara de som omger eller ligger nära städerna, vilket är en betydelsefull faktor i stadsförnyelsen tillsammans med åtgärder för att skapa miljömedvetenhet hos invånarna och att informera dem.

37. ReK betonar att det finns starka band mellan städerna och deras omgivningar, särskilt till de dynamiska förortsområdena. Man måste ta till vara detta förhållande.

Sociala aspekter på stadsförnyelse – bidrag till inkluderande tillväxt

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

38. Regionkommittén anser att de sociodemografiska förändringarna i många städer har lett till att människor flyttar från de äldre stadsdelarna till nya och mer avlägset belägna bostadsområden, till stadsdelar i utkanten av staden eller helt enkelt till nya städer som ligger i närheten av storstadsområdena. Anledningarna till detta är bland annat att där finns billigare och attraktivare bostäder, bättre livskvalitet och ett större utbud av tjänster. Under de senaste årtiondena har människor med inkomster över genomsnittet övergett staden och de kommer endast långsamt tillbaka tack vare att vissa stadsförnyelseprogram har varit framgångsrika. Kommittén understryker därför att stadens nedgångna områden återigen bör göras till en attraktiv plats att leva på, en plats som kan uppfylla allas förväntningar oberoende av inkomstnivå.

39. ReK betonar att bostäder traditionellt varit och ännu idag fortsätter att vara ett av de centrala målen för stadsförnyelse, med den huvudsakliga intentionen att se till att de som är mest missgynnade bland befolkningen får förbättrade levnadsvillkor.

40. ReK anser att de ökande sociala ojämlikheterna är en stor utmaning i de flesta stadsområden. Skillnader mellan stadsdelar är resultatet av en sociogeografisk ”ghettobildning”, som ibland orsakas av olämplig bostadspolitik och ett tjänsteutbud som är begränsat till välbärgade områden och inte når de eftersatta förorterna. Ur denna synvinkel bör det nya målet om territoriell sammanhållning i Lissabonfördraget sporra alla styresnivåer att ta hänsyn till dessa skillnader i all sektoriell stadspolitik, inom ramen för integrerade stadsförnyelsestrategier. Kommittén understryker därför att en hållbar stad måste baseras på solidaritet inom staden. Man måste aktivt bekämpa utanförskap och diskriminering genom att stärka den sociala sammanhållningen mellan stadsdelar, mellan olika sociala och yrkesmässiga grupper samt mellan människor med olika bakgrund. Solidaritet inom staden måste spegla vår ambition att bygga ett inkluderande och mer sammanhållet europeiskt samhälle.

41. ReK anser att man bör göra särskilda insatser för att på ett smidigt sätt införliva invandrarna i stadens liv, vilket är en lösning på de problem som hör samman med detta.

Partnerskap för stadsförnyelse

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

42. Kommittén understryker att stadsförnyelseprogrammen alltid måste involvera de offentliga, privata och icke-vinstdrivande sektorerna och att lokalsamhället måste stå i centrum för dessa partnerskap. Även om stadsförnyelse alltid är en pågående och oavslutad process, så är det omöjligt att tillämpa samma lösning för alla. Ett brett samarbete mellan olika aktörer kommer att bidra till att man lär sig av andras framgång och undviker att upprepa misstagen. Ur denna synvinkel spelar de lokala och regionala myndigheterna en nyckelroll genom att de sammanför olika ekonomiska och sociala aktörer och utvecklar målinriktade åtgärder. Dokument för fysisk planering och stadsplanering kan utgöra ett forum för dialog och samråd om politiska frågor som omfattar samtliga förvaltningar.

Tematiska prioriteringar

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

43. ReK anser att övergången från upprustning av stadsområden, som koncentrerades på den fysiska och mänskliga miljön, till stadsförnyelse bör slutföras under nästa programperiod och kompletteras av ett bredare spektrum av insatsområden med en rad tematiska prioriteringar, så att framtidens europeiska städer svarar mot invånarnas förväntningar, erbjuder infrastruktur och miljöer som utnyttjar arbetstagarnas kunskaper och sysselsättningsmöjligheter, utgör livskraftiga och attraktiva områden för bostäder, arbete och fritid, erbjuder de bästa möjligheterna för alla utan undantag och använder naturresurserna med största måttfullhet samt fungerar i en konkurrenskraftig ekonomi med låg koldioxidförbrukning.

Styrning av stadsförnyelsestrategier

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

44. Kommittén understryker att stadsförnyelse måste ses som en kontinuerlig och integrerad process som vilar på en långsiktig vision för hållbar stadsutveckling. Ett korrekt genomförande av stadsförnyelseprogrammen måste starta redan i analysfasen. Omfattande uppgifter om ekonomi, sociala faktorer och miljön i berörda områden måste samlas in från tillförlitliga källor genom användning av välutformade och jämförbara indikatorer. I detta sammanhang är arbetet i kommissionens Urban Audit och det pågående arbetet för att skapa en referensram för hållbara europeiska städer särskilt relevant.

45. ReK påpekar att det behövs nya sätt att organisera stadspolitiken när stadsförnyelsepolitiken utformas på lokal och regional nivå med stöd från den nationella nivån och EU-nivån. Kommittén anser att de lokala myndigheterna måste ta på sig en ledande roll för att utveckla sammanhållnings-, integrations- och partnerskapspolitiken, och därigenom garantera bevarade naturresurser och en ekologiskt effektiv utveckling i sitt område, samt för att främja och stärka dialogen mellan många former av kulturell mångfald. För att maximera den offentliga politikens effektivitet har många lokala och regionala myndigheter redan tagit fram nya former av stadsstyre, som för stadsförnyelseprogrammen närmare allmänheten. En integrerad stadspolitik inbegriper andra parter än offentliga myndigheter, och den inkluderar ofta människorna i de berörda områdena genom olika deltagandesystem. I vissa länder har detta tagit formen av ett kontrakt eller konferenser. ReK anser att allmänhetens engagemang och städernas roll står i relation till framväxandet av det sociala kapital som behövs för att stadsutvecklingspolitiken ska bli en framgång.

46. ReK anser att stadsförnyelseprogrammen måste säkerställa att man på bästa möjliga sätt använder alla tillgängliga medier (tryckta och elektroniska) som bidrar till att informera, upplysa om och offentliggöra programmen och metoderna för deltagande (lokala folkomröstningar, sammankomster, elektronisk demokrati m.m.). Stadsförnyelseprogrammen bör vara en del av lärandeprocessen om stadsutveckling i EU och medverka till att göra medborgarna medvetna om stadens problem och de möjligheter som står till buds.

47. ReK anser att det är på lokal nivå som man i enlighet med subsidiaritetsprincipen behandlar stadsförnyelse och utvecklingsfrågor på ett mer effektivt sätt, men tror dock att EU-stöd kan innebära en tydlig fördel på området för stadsutveckling i de fall där det finns ett behov av att EU underlättar lösningar på urbana problem som påverkar den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom EU. Kommittén anser därför att stadsförnyelsen och utvecklingspolitiken måste bygga på EU-lagstiftningen som gäller städer, vilken består av befintliga rättsliga instrument, policyinitiativ och mekanismer för utbyte av erfarenheter och bästa metoder mellan städer. ReK påminner om att politiken på detta område också måste respektera proportionalitetsprincipen och beakta den allmänna territoriella bakgrunden.

48. Kommittén framhåller att EU-stödet kan vara värdefullt i synnerhet då de lokala myndigheterna uppmuntras till samarbete i den funktionella stadsregionen (functional urban region) i sin helhet. På detta sätt kan hela stadsregionen ta gemensamt ekonomiskt ansvar för befolkningsgrupper och stadsdelar som riskerar utestängning. Funktionella stadsregioner bör ha möjlighet att ta del av EU:s stödinstrument under förutsättning att de lokala myndigheterna åtar sig att inleda ett effektivt samarbete i fråga om styrningen av de egna resurserna.

Finansiering av stadsförnyelsen

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

49. ReK konstaterar att utvecklingsplaneringen snarare behövs för att tillfredsställa behoven än för att bygga framtiden. Att finna ekonomiska resurser för att finansiera stadsförnyelseprogrammen måste vara en huvudfaktor som medverkar till att skapa hållbara program och göra dem effektiva. Frågor att diskutera är bland annat kombinationen av centrala och lokala resurser, om programmen ska finansieras på ett systematiskt sätt eller avgöras från fall till fall, kombinationen av statliga medel och privatkapital, den lokala beskattningen, krediter, bedömning av upprustningens fördelar och fördelningen av kostnaderna mellan användarna och stödmottagarna, medlens ursprung, det strategiska värdet och hur omfattande de offentliga subventionerna är. I synnerhet bör man arbeta med finansieringsmekanismerna och genomförandet av stadsförnyelseprogram. Samtidigt som mekanismer som fonderna för stadsutveckling och de tre J:na (Jessica, Jeremie och Jaspers) förväntas bidra i denna riktning, är en mer detaljerad bedömning av dem och av resultaten av tillämpningen fortfarande öppna frågor.

50. ReK anser att frivilliginsatsernas bidrag till stadsförnyelseprogram hittills inte har utnyttjats så mycket som man borde ha gjort. Slutligen understryker kommittén att man med tanke på framtida insatser framför allt bör undersöka vilken betydelse utvecklingen av begreppet entreprenörskap har både inom de lokala myndigheterna och inom stadsförnyelseprogrammen.

Informationsteknikens bidrag till stadsförnyelsen

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

51. ReK anser att det är allmänt erkänt att revolutionen inom kommunikations- och informationsteknik har fått betydande följder för de europeiska städernas organisation, funktion och utformning. Man bör lägga särskild vikt vid detta, så att stadsförnyelseprogrammen innehåller åtgärder som syftar till att utveckla högteknologisk infrastruktur för information och kommunikation. Åtgärderna bör även syfta till att ta fram tillämpningar och innehåll som förbättrar invånarnas liv och leder till välfungerande offentliga tjänster samt höjer nivån på de tjänster privatsektorn tillhandahåller och gör användningen av tillämpningarna attraktiv.

52. ReK anser att det oundvikligen skapas hot i takt med att möjligheterna växer fram. Skyddet och säkerheten för tillämpningarna och utbytena, skyddet av personuppgifter och respekten för invånarnas privatliv och identitet är allvarliga frågor som kräver ytterligare utredning. Samtidigt väcker användningen av informationsteknik för att skapa säkerhet i staden viktiga frågor om hur vår demokrati fungerar. Denna diskussion måste finnas med på stadsförnyelsens agenda och ge lösningar på problem som är relaterade till den.

53. ReK konstaterar att genom trådbundna och trådlösa infrastrukturer kan de flesta avancerade tillämpningarna av informationsteknik skapa digitala miljöer (ambient city, digital city, ubiquitous city), som blir platser där medborgarna kan reagera och interagera. Den digitala staden är en parallell värld som måste finnas med på stadsförnyelsens agenda.

Innovation och lärande i stadsförnyelsen

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

54. ReK anser att stöd till innovation kommer att leda till förbättrade resultat och medverka till städernas ekonomiska livskraft. Av denna anledning bör stadsförnyelseprogrammen erbjuda en miljö och infrastruktur samt incitament som lockar till sig innovation.

55. På motsvarande sätt bedömer ReK att införande av särskild utbildning för de parter som verkar i stadens ekonomiska liv bör vara en strategisk prioritering inom stadsförnyelsen.

56. ReK anser dessutom att stadsförnyelsen bör stärka banden mellan utbildning, företag, forskning och innovation och främja nya innovativa företag.

Betydelsen av de lokala myndigheternas organisation och funktion vid utformningen och genomförandet av stadsförnyelseprogrammen

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

57. ReK anser att analysen av behovet av ett stadsförnyelseprogram samt att sedan planera, övervaka genomförandet, eventuellt revidera och slutligen använda det är insatser som förutsätter en styresstruktur med en viss miniminivå inom förvaltningen och administrationen. Denna kompetens finns inte inom alla lokala och regionala myndigheter. Detta är en absolut förutsättning och det gör att åtgärder för att stärka kompetensen hos de lokala och regionala myndigheterna måste vara en del av stadsförnyelseprogrammen. Exempel på detta är utveckling av ledningsinformationssystem och geografiska informationssystem som underlättar verksamheten och förbättrar beslutsprocesserna, och även införande av certifieringssystem (ISO, EMAS osv.) som höjer kvaliteten på tjänsterna till medborgarna. De åtgärder som säkerställer att fokus är på medborgarna vid planeringen av de lokala och regionala myndigheternas funktion måste stå i centrum för planeringen av stadsförnyelsen. Moderniseringen av organisationen inom de lokala och regionala myndigheterna är en utmaning, men också en förutsättning för att man ska kunna genomföra stadsförnyelseprogrammen. Den måste därför ingå i stadsförnyelseinsatserna.

Stadsförnyelsens bidrag till utvecklingen av yttre förbindelser

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

58. ReK konstaterar att marknadsföring och spridande av kunskap om staden (city marketing) samt inpräntande av stadens identitet (city branding) är en integrerad del av verksamheten inom de lokala och regionala myndigheterna. I en allt mer globaliserad värld ökar konkurrensen mellan städerna när det gäller att locka till sig kapital, investeringar och välutbildad arbetskraft. Städerna utformar sina utvecklingsplaner så att de kan ansöka om medel och resurser som säkerställer deras invånares välstånd. Tävlandet om att få anordna stora idrotts-, handels- och kulturevenemang är bara ett exempel – men det mest välkända – på den konkurrens som råder mellan städerna.

59. Å andra sidan kan kommittén konstatera att det parallellt med konkurrensen även växer fram ett samarbete mellan städer. Vare sig det är tematiskt eller geografiskt har nätverkandet fått stor omfattning, i synnerhet inom EU, med hjälp av EU:s riktade insatser (Urbact, Interact, vänorter etc.). Utbyte av bästa metoder har visat sig vara ett särskilt användbart verktyg. De åtgärder som bidrar till globaliseringen av de europeiska städerna bör bli ytterligare ett viktigt område för insatser inom stadsförnyelseprogrammen.

II. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

60. Då EU ska göra sina strategiska val inför nästa programperiod (2014–2020) anser ReK att man måste erkänna stadsförnyelsens strategiska betydelse och verka för att stärka stadsdimensionen i all politik, så att städerna återigen blir försöksverkstäder. Agendan bör denna gång vara mycket mer omfattande och bidra till att EU tar sig ur den ekonomiska och finansiella krisen.

61. ReK föreslår att man utarbetar ett initiativ med titeln ”Stadsförnyelse för smarta och hållbara EU-städer för alla”. EU:s städer skulle kunna bli ett prioriterat område vid genomförandet av de sju högprofilinitiativ som ingår i kommissionens meddelande ”En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (2).

62. ReK anser att det nu är dags att fatta ett sådant beslut. Diskussionerna om budgeten för kommande programperiod bör klart och tydligt innefatta finansiering av stadsförnyelsen. Detta gäller även vid översyner av budgeten under innevarande programperiod.

Bryssel den 9 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

(1) Stadsregioner (i meningen ansamling av städer och deras kranskommuner) måste övervägas i hela detta yttrande.

(2) KOM(2010) 2020 slutlig.

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/33

Yttrande från Regionkommittén om ”EU-politiken och den internationella politiken för biologisk mångfald efter 2010”

(2010/C 267/08)

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

A. Allmänna synpunkter

1. Regionkommittén anser att skydd av den biologiska mångfalden är avgörande för människors hälsa och välbefinnande både direkt och indirekt genom ekosystemtjänster. Alla människor har rätt till en hållbar och hälsosam miljö, och därför måste den biologiska mångfalden bevaras och utnyttjas på ett hållbart sätt. Den biologiska mångfaldens centrala roll i samband med den globala kampen mot hungersnöd och för livsmedelstrygghet måste respekteras. Kommittén är oroad över de allvarliga konsekvenserna av den ökande förlusten av biologisk mångfald i ekosystemen för nuvarande och kommande generationer, både av etiska skäl och för att den biologiska mångfalden har ett egenvärde samt för att säkra ekonomisk och social stabilitet, begränsa klimatförändringarna och uppnå millennieutvecklingsmålen.

2. Regionkommittén stöder att man, utöver att framhålla naturens inneboende värde i egenskap av vårt världsarv, fortsätter arbetet med den ekonomiska bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster och införlivar det med det politiska beslutsfattandet. Vi välkomnar att den internationella studien ”The Economics of Ecosystems and Biodiversity” (De ekonomiska aspekterna av ekosystem och biologisk mångfald, TEEB) har inneburit en ökad förståelse för det ekonomiska värdet av biologisk mångfald och det faktum att passivitet leder till oöverstigliga kostnader. ReK välkomnar att den lokala och regionala dimensionen särskilt kommer att behandlas i TEEB:s D 2-rapport som vänder sig till beslutsfattare.

3. EU-målen och de internationella målen för 2010 har varit av avgörande betydelse för att få till stånd effektiva åtgärder på lokal och regional nivå världen över. Det finns många exempel på god praxis runt om i EU. Kommittén är emellertid mycket oroad över att varken EU:s mål eller de internationella målen för biologisk mångfald för 2010 har uppnåtts på grund av en tydlig skillnad mellan de löften som getts och de åtgärder som faktiskt vidtagits.

4. Kommittén anser att om målen om bevarande av den biologiska mångfalden ska kunna uppfyllas är det mycket viktigt att de offentliga myndigheterna, bland annat de lokala och regionala, finner en bra balans mellan utvecklingspolitiken och målen om biologisk mångfald. Användandet av incitament för att främja bevarandet av denna mångfald bör uppmuntras.

Samarbete med lokala och regionala myndigheter för bättre förvaltning och kommunikation

5. ReK vill lyfta fram de lokala och regionala myndigheternas roll för att hejda förlusten av biologisk mångfald och ta fram strategier inom myndigheterna för att bevara den biologiska mångfalden. Detta måste ses mot bakgrund av resultaten av en Eurobarometer-enkät om EU-invånarnas syn på biologisk mångfald som offentliggjordes i mars 2010. Enligt denna vet bara 38 % av EU-invånarna vad termen betyder och endast 17 % känner sig direkt påverkade av att den biologiska mångfalden minskar. I detta syfte betonar ReK återigen att kommittén är beredd att lansera olika projekt för att bevara den biologiska mångfalden och bidra till att öka medborgarnas intresse på lokal och regional nivå och skapa synergier mellan aktörerna och de offentliga myndigheterna genom att anordna evenemang under Open Days 2010.

6. Om den biologiska mångfalden ska kunna bevaras i världen måste lokala och regionala myndigheter få sådana personalresurser och finansiella och tekniska resurser som motsvarar deras ansvarsnivå och uppgift att bidra till att hejda förlusten. De lokala och regionala myndigheterna är bäst lämpade att stödja lokalsamhällena i bevarandet av den lokala miljön och att stödja frivilligorganisationer som arbetar med att inspirera och engagera allmänheten att bevara den naturliga miljön. Andra viktiga ansvarsområden är utbildning, hälsa och välbefinnande, fysisk planering och markägande. ReK uppmanar lokala och regionala myndigheter att föregå med gott exempel.

7. ReK anser att FN:s internationella år för biologisk mångfald 2010 kommer att stärka det politiska engagemanget på EU-nivå och internationell nivå för att ta itu med det globala överhängande hotet mot den biologiska mångfalden samtidigt som lokala och regionala myndigheter uppmuntras att delta aktivt.

8. Regionkommittén välkomnar de projekt som många lokala och regionala myndigheter har inlett för att bidra till att skydda den biologiska mångfalden, exempelvis projekt som syftar till inrättande av naturskyddsområden och återställande av skadade livsmiljöer, bevarande av våtmarker och andra ekosystem, anläggande av grönområden och stadsplanering på grundval av kriterier för bevarande av den biologiska mångfalden, och till att och öka allmänhetens medvetenhet om biologisk mångfald, som till exempel tävlingar om den bästa trädgården eller det bästa grönområdet i stadsområden. Villaträdgårdar utgör en livsnödvändig tillflyktsort för fåglar och djur och har en avgörande betydelse för att kyla ner och filtrera luften och lagra koldioxid.

B. Mot en EU 2020-strategi för biologisk mångfald

9. ReK välkomnar visionen för 2050 och det nya och ambitiösa målet för 2020 om att ”få ett slut på förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster i EU senast 2020 och om att i görligaste mån återställa dem, samtidigt som EU:s bidrag till att förhindra global förlust av biologisk mångfald påskyndas”, vilket beslutades av rådet (miljö) den 15 mars 2010 och bekräftades av Europeiska rådet den 25–26 mars 2010. Detta vittnar om ett förnyat engagemang från EU:s sida för att leverera konkreta resultat.

10. Kommittén är dock oroad över att frågan om biologisk mångfald fortfarande är underordnad ekonomiska tillväxtmönster och strävan efter en ekonomi med låga koldioxidutsläpp inom ramen för Europa 2020-strategins mål att skapa hållbar tillväxt, i stället för att behandlas som en självständig fråga.

11. Regionkommittén välkomnar att kommissionen tagit hänsyn till frågan om ekosystemtjänster i målet för 2020, i linje med Regionkommitténs tidigare rekommendationer, med syftet att återställa ekosystemen och därmed vända den nuvarande trenden. Regionkommittén vill dock be kommissionen och medlemsstaterna att ange hur inskränkningen i målformuleringen ”återställa dem så långt som möjligt” bör tolkas lokalt och regionalt.

12. ReK håller med rådet om att det nu krävs omedelbara och effektiva insatser för att undvika allvarliga ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser.

13. Detta är ett viktigt steg för att visa EU:s vilja att vidta åtgärder och ”föregå med gott exempel” vid den tionde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald i oktober 2010 i Nagoya.

14. ReK ställer sig bakom rådets uppmaning till Europeiska kommissionen om att lägga fram en EU 2020-strategi för biologisk mångfald som tar hänsyn till resultaten från den tionde partskonferensen om biologisk mångfald.

15. EU 2020-strategin för biologisk mångfald kommer endast att kunna uppnå EU-målen och de internationella målen för biologisk mångfald efter 2010 på lokal nivå om den målmedvetet stöder lokala och regionala myndigheter och andra markanvändare och markägare. Genom strategin måste det nuvarande underutnyttjandet av strukturfonderna för miljöfrågor och biologisk mångfald avhjälpas och utbyte av bästa praxis måste främjas för att öka lokala och regionala myndigheters kapacitet att genomföra åtgärder på lokal nivå. Genom att främja god praxis bland myndigheter och skapa ett forum för att identifiera gemensamma problem och utbyta information om lösningar kan man bidra till att öka kapaciteten inom lokala och regionala myndigheter.

16. Regionkommittén välkomnar att kommitténs tidigare rekommendation om ”ekologisk infrastruktur” (1) har anammats av rådet (2), vilket banar väg för kommissionen att utarbeta en EU-strategi för ekologisk infrastruktur efter 2010. En sådan strategi skulle kunna ges en territoriell dimension, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, och göra det möjligt att inkludera initiativ som redan lanserats på framför allt lokal och regional nivå i en sammanhängande ram.

De lokala och regionala myndigheternas roll i främjandet av en EU 2020-strategi för biologisk mångfald

17. Den nya EU 2020-strategin för biologisk mångfald kan få goda resultat om alla aktörer och lokala intressenter deltar i utvecklingen och genomförandet av politiken utifrån en modell för verkligt flernivåstyre. Det är viktigt att sammanföra alla intressenter som är inblandade i skyddet av biologisk mångfald och ekosystem, bland annat vetenskapliga experter, aktörer som ansvarar för handlingsplaner för biologisk mångfald, icke-statliga organisationer och utbildningsmyndigheter.

18. Kommittén understryker att det är nödvändigt att genomföra fågel- och habitatdirektiven fullt ut även på regional och lokal nivå, skynda på införandet och det fulla genomförandet av Natura 2000-nätverket, sörja för en lämplig finansiering, som tar hänsyn till att den biologiska mångfalden varierar inom EU, samt genomföra effektiva åtgärder för förvaltning och återställande.

19. ReK välkomnar i detta sammanhang uppmaningen från rådet (miljö) den 15 mars om att tillämpa strategier för delaktighet som kommer att ”leda till nödvändiga och kompletterande bottom-up-initiativ från dem som direkt deltar i förvaltning av mark- och vattenanvändning, särskilt lokala samhällen”.

20. Lokala och regionala myndigheter har en mycket viktig roll när det gäller att öka allmänhetens medvetenhet om den biologiska mångfaldens betydelse. Regionkommittén efterlyser större stöd från medlemsstaternas sida när det gäller att genomföra EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.

21. Kommittén uppmanar lokala och regionala myndigheter att utarbeta program för att trygga den biologiska mångfalden och inkludera mål för biologisk mångfald i sin fysiska planering och hantering av tillstånd för markanvändning i syfte att främja utvidgningen av grönområden, undvika markförsämring, skador på ekosystemen, splittring av landskap och livsmiljöer samt för att minimera de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna och utnyttja alla tillfällen att kombinera återställande eller anläggande av naturliga livsmiljöer med initiativ som rör fysisk planering och planering av markanvändning. ReK påpekar å andra sidan att det för glesbygd och områden med god tillgång till grönområden, med stora arealer som redan avsatts för naturskydd är angeläget att precisera och öka kvaliteten på naturvården och förbättra samspelet med övrig markanvändning.

22. Regionkommittén anser att rådets erkännande, att det krävs ett större utbyte av information om bästa praxis för att garantera att resurserna används på bästa sätt när det gäller att förhindra att den biologiska mångfalden går förlorad, innebär att EU och medlemsstaterna måste öka sitt stöd till ett sådant utbyte mellan lokala och regionala myndigheter.

23. Regionkommittén stöder de initiativ och de nätverk som främjar frivilliga åtaganden av lokala och regionala myndigheter och som garanterar att information om bästa praxis sprids på europeisk nivå, t.ex. projekten LIFE + och europeiska huvudstäder för biologisk mångfald.

Integrering av skydd av biologisk mångfald i viktiga sektorer

24. Skydd av biologisk mångfald och ekosystemtjänster är ett tvärgående tema som kräver en systematisk strategi där alla olika aktörer på alla nivåer måste arbeta tillsammans.

25. Kommittén upprepar de sektorsspecifika rekommendationer som framfördes i yttrandet ”Nya insatser för att hejda förlusten av biologisk mångfald” (1) och påpekar att det endast är möjligt att skydda den biologiska mångfalden på ett effektivt och säkert sätt om skyddet införlivas i de bredare strategierna och politiken för de viktiga sektorer som ligger bakom förstörelsen av livsmiljöer, fragmentering och försämring som orsakas av förändrad markanvändning, föroreningar osv. Dessa sektorer omfattar bland annat jordbruk/skogsbruk, energi, transport, klimatförändringar och regional utveckling/fysisk planering. Likaledes måste man i alla internationella handelsavtal som rör EU beakta och begränsa förlusten av biologisk mångfald.

26. Regionkommittén vill på nytt uppmana medlemsstaterna att se över sina skattesystem i syfte att skapa incitament för biologisk mångfald, t.ex. genom att sänka mervärdesskatten för ekologiska jordbruksprodukter eller produkter som framställts i Natura 2000-områden samt genom att ta bort vissa skatter, avgifter och subventioner som ger upphov till beteenden som inverkar negativt på den biologiska mångfalden.

27. Bevarandet och återställandet av biologisk mångfald erbjuder vissa kostnadseffektiva alternativ för begränsning av eller anpassning till klimatförändringarna, till exempel genom att gröna korridorer skapas som syftar till att utveckla och återställa våtmarker och floder och genom att gröna tak främjas eller viktiga biotoper kopplas samman.

Fastställande av välgrundade delmål, indikatorer och kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå dessa

28. ReK uppmanar Europeiska kommissionen att inrikta sig på ett begränsat antal delmål i vilka strategin presenteras på ett tydligt och klart sätt och som gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter att mäta sitt eget bidrag och vidta korrigerande åtgärder i tid. Dessa måste skifta fokus från situationsrelaterade mål, som är svåra att mäta, till ”belastningsrelaterade” mål. Antalet delmål bör begränsas till 5 eller 6 och omfatta jordbruk, fiske och marina miljöer, markanvändning samt förstörelse och fragmentering av livsmiljöer.

29. ReK rekommenderar att ett delmål om markanvändning och fysisk planering utformas med största hänsyn till subsidiaritetsprincipen i syfte att hantera de påfrestningar som förstörelse och fragmentering av livsmiljöer leder till. Lokala och regionala myndigheter har en mycket viktig roll när det gäller att dra nytta av ekologiska nätverk och är mest lämpade att utforma denna utifrån de skilda behoven i tättbefolkade områden respektive glesbygd. Lokala och regionala myndigheter kommer att vara de viktigaste aktörerna när det gäller att uppnå ett sådant mål.

30. Kommittén betonar vikten av de tydliga referensvärden som ska fastställas av Europeiska miljöbyrån senast i juni i år, i syfte att säkerställa en kontinuerlig övervakning och rapportering om delmålen och indikatorerna för att hejda förlusten av biologisk mångfald och återställa ekosystemen. För att man ska kunna vidta aktiva åtgärder krävs referensdata av hög kvalitet och kontinuerlig övervakning, och för att uppnå detta krävs kraftigt ökade anslag. Detta kan delvis uppnås genom att man ställer krav på exploatörer, men om inte EU och medlemsstaterna enas om betydligt ökad finansiering på detta område kommer de lokala och regionala myndigheternas finansiella resurser inte att räcka till för att uppnå målet.

31. Kommittén uppmanar EU och medlemsstaterna att introducera begreppet ekosystem i sina referensvärden och indikatorer. Ett exempel är Europeiska miljöbyråns första uppsättning biofysiska kartor över ekosystemtjänster.

Finansiering för att uppnå de nya målen

32. De nuvarande budgetanslagen för att skydda den biologiska mångfalden räcker inte för att uppnå målen, inbegripet målen i Natura 2000. ReK efterlyser omfattande anslagsökningar i EU:s budget för perioden efter 2013. Vid utformningen av nya stöddirektiv och stödprogram måste man se till att åtgärder som kan skada den biologiska mångfalden utestängs från stöd.

33. ReK uppmanar Europeiska kommissionen att optimera användningen av EU-finansieringen, särskilt genom att ta itu med det nuvarande underutnyttjandet av strukturfonderna på området för biologisk mångfald och miljö och undersöka hur den integrerade modellen för att finansiera biologisk mångfald och Natura 2000 kan göras effektivare.

34. ReK rekommenderar återigen (3) att man tillämpar ett system med miljömässiga tvärvillkor för att reglera tillgången till offentligt stöd, särskilt för den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. Regionkommittén uppmanar samtidigt medlemsstaterna att se till att kostnaderna för att återställa ekosystemtjänster fördelas rättvist mellan olika branscher.

35. Med hänsyn till Europeiska miljöbyråns senaste slutsatser (4) rekommenderar Regionkommittén att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras på ett sätt som möjliggör ett bättre stöd till jordbruk med stort ekologiskt värde.

36. Kommittén uppmanar Europeiska kommissionen att inrätta en lämplig finansieringsmekanism som lokala och regionala myndigheter kan utnyttja för att bygga upp sin kapacitet vad gäller att hejda förlusten av biologisk mångfald och skydda denna i regionerna samt för att främja utbyte av bästa praxis mellan regioner.

Invaderande arter

37. Invaderande främmande arter är ett erkänt hot mot den biologiska mångfalden på global nivå. Beslut har fattats i denna fråga vid de fem senaste partskonferenserna för konventionen om biologisk mångfald.

38. Den europeiska strategin mot invaderande främmande arter utarbetades 2003 inom ramen för Bernkonventionen. I mål 5 i ”EU:s handlingsplan till 2010 och därefter” (5) uppmanas medlemsstaterna att utarbeta nationella strategier mot invaderande främmande arter. I detta sammanhang upprepar ReK sin uppmaning (1) till Europeiska kommissionen om att ta fram en EU-strategi mot invaderande arter.

39. Konsekvenserna av klimatförändringarna är en faktor som bidrar till att arter breder ut sig, och detta kommer att fortsätta under de kommande årtiondena, vilket medför att ännu fler arter kan bli invaderande.

40. ReK beklagar att allmänheten endast har begränsade kunskaper om det hot som invaderande främmande arter utgör. Medvetenheten om och förståelsen av denna fråga måste förbättras för att fler människor ska engagera sig. Allmänheten kan genom att förändra sitt beteende bidra till att minska sannolikheten att invaderande arter introduceras och minska risken för att sådana arter sprids samt bistå genom att upptäcka och övervaka invaderande arter. De lokala och regionala myndigheterna är bäst lämpade att engagera allmänheten på lokal nivå och därigenom förbättra allmänhetens förståelse och deltagande.

41. Lokala och regionala myndigheter har också en viktig roll att spela genom utbildning och i egenskap av markägare. Dessutom kan deras specialister bistå nationella statliga organi hanteringen av invaderande arter i samarbete med viktiga intressegrupper utanför regeringen, för att på så sätt till fullo dra nytta av tillgänglig kapacitet och resurser för att förbättra förmågan att upptäcka och övervaka invaderande arter.

C. ReK:s bidrag till Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald och dess tionde partskonferens

42. Biologisk mångfald är en gränsöverskridande fråga, och samordnade insatser behöver därför vidtas inte bara på EU-nivå utan även internationellt.

43. Regionkommittén betonar vikten av att upprätthålla och återställa den biologiska mångfalden, inklusive ekosystemtjänster, globalt i syfte att bidra till arbetet med att utrota fattigdomen samt värna livsmedelstryggheten och frågan om lokal utveckling på global nivå. Regionkommittén anser att genomförandet av konventionen om biologisk mångfald utgör ett viktigt steg i rätt riktning när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen, framför allt mål 7 om en långsiktigt hållbar miljö.

44. Kommittén uppmanar EU och Europeiska kommissionen att undersöka möjligheten för ReK att delta i EU:s delegation till den tionde partskonferensen som observatör i syfte att säkerställa att lokala och regionala myndigheter är representerade på ett lämpligt sätt, inte bara inom de nationella delegationerna utan också i EU:s delegation (6).

45. Kommittén erbjuder sig att bidra till arbetet med konventionen för biologisk mångfald och dess tionde partskonferens genom att främja ett decentraliserat utvecklingssamarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna i Europa och utvecklingsländerna inom ramen för hållbar förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem.

46. ReK uppmanar den tionde partskonferensen att anta den reviderade och uppdaterade strategiska planen för konventionen för perioden 2011–2020, för att säkerställa kontinuiteten i den strategiska planeringen för konventionen om biologisk mångfald efter 2010.

47. Kommittén välkomnar påpekandet i utkastet till den strategiska planen att upprätthållande och återställande av ekosystem i allmänhet är ett kostnadseffektivt sätt att hantera klimatförändringar och att insatserna mot klimatförändringar därför medför en rad nya möjligheter för bevarande av den biologiska mångfalden och hållbart utnyttjande.

48. Kommittén instämmer i att det krävs större konvergens på internationell och nationell nivå i ansträngningarna för att ta itu med klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald på ett sätt som ger ömsesidig förstärkning och för att optimera möjligheterna för de globala processer som pågår inom ramen för Riokonventionerna.

49. De åtgärder som hittills vidtagits för att genomföra konventionen om biologisk mångfald har inte varit tillräckliga för att uppnå det internationella målet för 2010.

50. Kommittén stöder strategiska mål och de överordnade och sekundära målen för 2020, som är möjliga att uppnå och mer mätbara och som utgör en effektivare ram genom målsättningar på nationell och i synnerhet lokal och regional nivå. ReK föreslår att antalet mål minskas för att göra strategin mer lättbegriplig och fokuserad.

51. Kommittén förespråkar ett nytt överordnat mål som uttryckligen fastställer att alla parter i konventionen om biologisk mångfald senast 2020 ska ha involverat lokala och regionala myndigheter i genomförandet av konventionen. Framför allt bör strategierna och de nationella handlingsplanerna för biologisk mångfald ses över och genomföras samtidigt som man stöder kapacitetsbyggande på lokal och regional nivå.

52. Regionkommittén uppmanar den tionde partskonferensen att anta ett särskilt beslut för de lokala och regionala myndigheterna och noterar i detta sammanhang förslaget till beslut inom konventionen om biologisk mångfald för den tionde partskonferensen om städer, lokala myndigheter och biologisk mångfald, samt förslaget till handlingsplan för städer, lokala myndigheter och biologisk mångfald 2011–2020 (7). En sådan konsekvent uppbyggd handlingsplan är nödvändig för att ytterligare förstärka och utöka de lokala och regionala myndigheternas viktiga bidrag i samband med genomförandet av den strategiska planen 2011–2020 för konventionen om biologisk mångfald. ReK erkänner i detta sammanhang det globala partnerskapet för städer och biologisk mångfald och ICLEI:s program för lokala åtgärder för biologisk mångfald.

53. ReK noterar att Singaporeindexet för städers biologiska mångfald (CBI) ska presenteras vid den tionde partskonferensen. Detta index bör utvecklas ytterligare så att det på frivillig basis kan tillämpas på andra myndigheter.

Bryssel den 10 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

(1) CdR 22/2009 fin.

(2) Rådets slutsatser (miljö) av den 15 mars 2010.

(3) CdR 22/2009 fin och CdR 218/2009 fin.

(4) Teknisk rapport nr 12/2009 från Europeiska miljöbyrån: ”Distribution and targeting of the CAP budget from a biodiversity perspective”.

(5) Dokumentet SEK(2006) 621, bilaga till Europeiska kommissionens meddelande ”Att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 – och därefter”, KOM(2006) 216 slutlig.

(6) Exekutivsekreteraren vid sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald skickade den 4 februari 2010 ett meddelande till alla parter i konventionen med en uppmaning att utnämna borgmästare och lokala myndigheter att delta i delegationerna till partskonferensen.

(7) Dokument av den 27 januari 2010, http://www.cbd.int/authorities/doc/CBD%20Plan%20of%20Action_2010_01_draft.doc.

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/39

Yttrande från Regionkommittén om ”På väg mot en integrerad havspolitik för bättre förvaltning i Medelhavsområdet”

(2010/C 267/09)

POLITISKA REKOMMENDATIONER

Inledning

1. Regionkommittén håller med om att det i Medelhavsområdet finns unika möjligheter och utmaningar, särskilt när det gäller olika förvaltningsproblem.

2. Kommittén beklagar att de socioekonomiska villkoren i Medelhavsområdet fortfarande skiljer sig åt i stor utsträckning.

3. Vi noterar också att Medelhavet är en sluten och känslig miljö som är utsatt för en intensiv och ofta farlig maritim verksamhet.

4. Vi vill betona hur viktigt det är att de tillgängliga marina resurserna utnyttjas på ett hållbart sätt, eftersom detta är av intresse för såväl dagens som morgondagens generationer.

5. Vi noterar och beklagar att långvarig mänsklig påverkan och överutnyttjande av naturresurserna i Medelhavet utgör en tung belastning på den marina miljön.

6. Vi instämmer i att ökad ekonomisk maritim verksamhet och ett stärkt miljöskydd kan gå hand i hand under förutsättning att adekvata styrmekanismer finns tillgängliga och att man försöker uppnå en fungerande balans mellan de ekonomiska aspekterna å ena sidan och den sociala och miljörelaterade dimensionen å andra sidan.

7. Vi noterar att kommissionens övergripande mål är att uppnå högre ekonomisk avkastning från havet samtidigt som man minskar påverkan på ekosystemet i Medelhavet.

8. Vi instämmer i att EU:s integrerade havspolitik främst riktar sig till medlemsstaterna, men för att denna politik ska bli framgångsrik – särskilt i ett sådant område som Medelhavet, där endast en tredjedel av staterna är EU-medlemmar – är det mycket viktigt att man uppnår en starkare ömsesidig förståelse och ett betydligt djupare samarbete med de samarbetsparter som inte är EU-medlemmar.

9. ReK noterar med tillfredsställelse att de åtta utrikesministrarna i de länder som deltar i det adriatisk-joniska initiativet (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Grekland, Italien, Kroatien, Montenegro, Serbien och Slovenien) den 5 maj 2010 i Ancona antog en förklaring till stöd för EU-strategin för regionen Adriatiska havet – Joniska havet. Dess syfte är bland annat att främja gemensamma utvecklingspolitiska överenskommelser mellan de länder som tillhör EU och övriga länder som deltar i det adriatisk-joniska initiativet, framför allt genom att uppmuntra inrättandet av gemensamma utvecklingsstrategier som inbegriper lokala aktörer, i synnerhet lokala och regionala myndigheter.

10. Vi framhåller att den marina miljön och styrningen av denna får betydande återverkningar på – och samtidigt direkt påverkas av – den lokala och regionala dimensionen.

Centrala utmaningar

11. Regionkommittén inser frågornas komplexitet och de stora påfrestningar som de politiska beslutsfattarna utsätts för i behandlingen av ett så viktigt inslag i den europeiska och globala ekonomiska väv som Medelhavsområdet utgör.

12. Kommittén noterar att den ekonomiska verksamhetens nuvarande nivå, särskilt på sådana områden som sjöfart och omlastning av varor, fiske och turism, ger ett markant avtryck på ekosystemet i Medelhavsområdet och leder till ökad miljöförstöring.

13. Vi delar åsikten att kombinationen av föroreningar från land och från fartyg, nedskräpning, påverkan på den biologiska mångfalden, överfiske och förstörelse av kustmiljöer i Medelhavsområdet utgör problem som skyndsamt måste angripas på ett adekvat sätt.

14. Kommittén är medveten om att det unika kultur- och naturarvet i Medelhavsområdet utsätts för allt större hot.

15. Vi inser också att Medelhavsområdet befinner sig i riskzonen när det gäller potentiella effekter av klimatförändringarna.

16. Vi ser positivt på att man erkänner att oreglerad invandring sjövägen utgör ett stort problem i området, och vi ställer oss bakom kravet på samarbete med partnerländer i Medelhavsområdet för att motverka denna företeelse och förebygga den förlust av människoliv som den leder till.

På väg mot en bättre havsförvaltning

17. Regionkommittén delar oron över att varje sektorspolitik i de flesta Medelhavsländer genomförs av sin egen administration, vilket gör det svårt att överblicka de maritima verksamheternas samlade effekter.

18. Vi är också oroade över att det är svårt för kuststaterna att planera, organisera och reglera verksamheter som direkt påverkar deras territorialhav och kuster, eftersom en stor andel av havsområdet utgörs av fritt hav.

19. Vi vill påpeka att utformningen av politik och verksamheter var för sig och utan lämplig samordning mellan de verksamheter som påverkar havet och lokala, nationella, regionala och internationella aktörer, gör det svårt nå framgång i strävan att skapa bättre förvaltning i Medelhavsområdet.

20. Samtidigt håller vi med om att det för att uppnå god förvaltning är mycket viktigt med berörda parters deltagande, öppenhet i beslutsfattandet och tillämpning av fastställda regler.

21. Man behöver skapa en miljökultur för Medelhavet, som grundläggande beståndsdel i arbetet med att öka medvetenheten och deltagandet i åtgärder för marin hållbarhet på alla nivåer.

22. Vi upprepar vår åsikt att de lokala och regionala myndigheterna är bäst lämpade att kartlägga vad som krävs för att genomföra politiken lokalt och i regionala havsbassänger och att de därför kan spela en betydande roll för att förverkliga en integrerad havspolitik i Medelhavsområdet.

23. Mot denna bakgrund vill vi påpeka att de lokala och regionala myndigheterna redan är aktivt involverade i att utforma och framgångsrikt genomföra regionala initiativ i strävan att uppnå detta mål (1).

Medelhavsländernas roll

24. Regionkommittén ställer sig bakom uppmaningen att varje medlemsstat i Medelhavsområdet bör fortsätta arbetet med att utforma en egen integrerad havspolitik.

25. Kommittén välkomnar inrättandet av ett system som möjliggör utbyte av information och bästa praxis.

26. Vi välkomnar kommissionen förslag att medlemsstaternas representanter i högnivågruppen regelbundet bör diskutera vilka framsteg som gjorts inom integrerad havsförvaltning i Medelhavsområdet.

27. Vi stöder kommissionens satsningar på att uppmuntra medlemsstaterna att utbyta bästa praxis i frågor som rör integrerad havsförvaltning, särskilt genom programmen för europeiskt territoriellt samarbete i Medelhavsområdet.

28. Vi instämmer i att Medelhavets speciella halvslutna karaktär och de maritima näringarnas gränsöverskridande effekter fordrar ett stärkt samarbete med Medelhavsländer utanför EU.

29. Vi välkomnar kommissionens förslag att främja ett utbyte av bästa praxis mellan EU och Medelhavsländer utanför EU som är intresserade av en integrerad strategi för havsfrågor genom att inrätta en särskild arbetsgrupp för integrerad havspolitik.

30. Vi stöder strävan att utvidga informationsutbytet och utvecklingen av stödprogram till Medelhavsländer utanför EU på ett sådant sätt att dessa kan uppmuntras att överge ett splittrat och sektorsuppdelat synsätt och i stället utveckla en holistisk och integrerad strategi för havsfrågor.

31. Vi framhåller att tillhandahållandet av tekniskt stöd och utformningen av specifika gemensamma samarbetsprogram inom ramen för existerande politiska initiativ (t.ex. den europeiska grannskapspolitiken och partnerskapsinstrumentet) är ett steg i rätt riktning.

32. Vi anser att en medverkan av akademiska organ, branschorganisationer och icke-statliga organisationer skulle stärka denna process.

33. Vi uppmanar kommissionen att erkänna att lokala och regionala myndigheter har förutsättningar att spela en viktig roll i detta sammanhang, och de bör därför ges alla möjligheter och nödvändiga redskap att aktivt delta i alla program och initiativ.

Förvaltning av havsområdet

34. Regionkommittén noterar med oro att en stor del av Medelhavets vatten ligger utanför de områden över vilka kuststaterna har jurisdiktion eller suveräna rättigheter, och att kuststaterna därför på sin höjd har begränsade möjligheter att utforma och genomföra lagstiftning i sådana områden.

35. Kommittén är medveten om att det finns komplexa och politiskt känsliga frågor som rör gränsdragningar mellan grannländer och länder belägna mittemot varandra i Medelhavsområdet, vilket kan hindra upprättandet av en verkligt integrerad havspolitik i Medelhavet.

36. FN:s havsrättskonvention från 1982 skulle kunna fungera som utgångspunkt för att komma till rätta med sådana gränsdragningsfrågor. ReK anser att EU bör försöka motivera de Medelhavsländer utanför EU som ännu inte har ratificerat konventionen att göra detta.

37. Vi stöder kommissionens insatser för att kartlägga de viktigaste hindren för ratificering, tillämpning och efterlevnad av beslut som fattats inom befintliga avtal samt möjligheterna att förbättra det multilaterala samarbetet och biståndet.

38. Vi instämmer i att det krävs bättre insyn i arbetet inom organisationer som behandlar havsfrågor i Medelhavsområdet och att de bestämmelser som dessa organisationer antar eller stöder behöver övervakas systematiskt och genomföras.

39. Vi stöder kommissionens krav på att kuststaternas roller och ansvarsområden förtydligas, särskilt i fråga om hur havsområden ska förvaltas för att stödja hållbar utveckling.

40. Vi stöder förslaget om en särskild undersökning av kostnader och nytta med att fastställa gränser för havszoner.

41. Kommissionen bör inta en djärvare hållning när det gäller att erkänna att man ytterligare behöver uppmuntra och stärka en förbättring av förvaltningen av havsområdet på nivåer under den regionala.

Ökad delaktighet för berörda parter

42. Regionkommittén instämmer i att de berörda parternas delaktighet måste vara högt prioriterad även vid genomförandet av den integrerade havspolitiken i Medelhavet.

43. ReK noterar kommissionens åtagande att uppmana forum för berörda parter att regelbundet ta upp frågor som direkt rör Medelhavet.

44. Vi ställer oss bakom kommissionens rekommendation om att undersöka möjligheterna att få med berörda parter från alla kuststater i Medelhavsområdet i arbetet.

Övergripande verktyg för en integrerad havsförvaltning

45. Regionkommittén instämmer i att en bättre havsförvaltning måste kompletteras med effektiva verktyg som är avsedda att skapa ekonomisk tillväxt och att säkra miljöskydd och en bättre framtid för de människor som bor i kustområdena.

Havsstrategier och fysisk planering i kust- och havsområden

46. Regionkommittén välkomnar kommissionens positiva bedömning att den maritima verksamheten i Medelhavsområdet förmodligen kommer att växa trots den pågående globala ekonomiska krisen.

47. Samtidigt är det dock oroande att en sådan ökad maritim verksamhet, om den inte regleras och genomförs på ett adekvat sätt, skulle kunna leda till att den redan sköra samhällsstrukturen och miljön runt Medelhavet försämras.

48. Kommittén instämmer i att fysisk planering i kust- och havsområden i Medelhavsområdet, med respekt för eventuella befintliga nationella planeringssystem, kan fungera som ett effektivt verktyg för såväl tillämpningen av en ekosystembaserad förvaltning som hanteringen av samverkande effekter av maritim verksamhet samt eventuella konflikter mellan utnyttjande av områden och bevarande av marina livsmiljöer.

49. Vi är positiva till att man tillämpar de gemensamma principer som fastställts i färdplanen för fysisk planering i kust- och havsområden på Medelhavsområdets särskilda situation.

50. Man bör även i fortsättningen prioritera målsättningen att marina vatten ska uppnå god miljöstatus senast 2020 med hjälp av integrerade ”marina strategier” som ska baseras på en ekosystemstrategi för mänskliga aktiviteter som påverkar havet. I detta sammanhang är det viktigt att inte bara uppmärksamma de föroreningar av havet som förorsakas av hamnar och samhällen vid kusten utan också kvaliteten på vattnet i de floder som rinner ut i Medelhavet. Man måste också se till att reningen av avloppsvattnet från de städer och samhällen som ligger vid dessa floder och i kustområdena håller hög kvalitet.

51. Vi anser att lokala och regionala myndigheter har en viktig roll att spela i detta sammanhang och välkomnar därför kommissionens förslag om att inleda ett projekt för att testa fysisk planering i kust- och havsområden på subregional nivå i syfte att uppmuntra konkreta gränsöverskridande metoder.

52. Vi välkomnar utvecklingen av en gemensam strategi för genomförandet för att underlätta för medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden enligt ramdirektivet om en marin strategi. Det är dock tveksamt om det är realistiskt att målet om en omfattande bedömning av marina vatten och deras utnyttjande ska vara uppfyllt redan i år.

Integrerad förvaltning i kustområden och på öar

53. Regionkommittén välkomnar att klimatförändringarna lyfts fram som ett prioriterat område.

54. Det är positivt att kommissionen lägger extra vikt vid utveckling av hamnar, kustturism och skydd av det maritima kulturarvet och den marina miljön, däribland Natura 2000-områden.

55. Man bör betrakta vattenbruk som en beståndsdel att ta hänsyn till i den integrerade förvaltningen av kustområden och en del av den kultur och det produktionssystem som finns längs Medelhavskusten.

56. Vi instämmer i att det finns stora utvecklingsmöjligheter i hela Medelhavsområdet med dess mycket rika kulturarv.

57. Det är tillfredsställande att frågan om östater och öregioner särskilt tas upp, i synnerhet vad gäller problem som rör fysiska förbindelser.

58. Vi stöder kravet på en integrerad förvaltning av Medelhavets kustområden.

59. Vi håller med om att övergripande förvaltningsverktyg kan hjälpa Medelhavets kustområden att på ett bättre och mer integrerat sätt finna lösningar på frågor som rör social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet.

60. Vi upprepar vårt stöd till kommissionens initiativ att anta rättsinstrument för hela området i syfte att främja målet om integrerad förvaltning av kustområden i Medelhavsområdet (2).

61. Vi instämmer i att utbyte av bästa praxis är ett viktigt verktyg för att se till att förbättrad praxis registreras, och kommittén stöder därför kommissionens initiativ att tillhandahålla en webbaserad sammanställning över verktyg för integrerad förvaltning av kustområden, bästa praxis och fallstudier.

62. Vi stöder planerna på att ta initiativ till att utveckla kunskapsbasen om integrerad förvaltning av kustområden i Medelhavsområdet, med särskild inriktning på internationellt samarbete.

63. Det vore positivt om åtgärder vidtogs för att förbättra samordningen mellan projekt på land och till havs, särskilt när det gäller planeringen.

64. Samtidigt vill vi dock uppmana kommissionen att vara djärvare i sin strategi och att lägga fram nya och effektivare verktyg för genomförandet av de mål som ställts upp och ta hänsyn till det eventuella mervärde som lokala och regionala myndigheter kan bidra med i denna process.

65. ReK skulle stödja inrättandet av marina insatsgrupper som skulle omfatta olika branschaspekter som i dag hanteras oberoende av varandra, i syfte att förbättra komplementariteten och samverkan mellan strukturfonder (Eruf, ESF) och andra fonder (Europeiska fiskerifonden) som skulle kunna användas på det marina området.

Främjande av kunskapsbaserade insatser

66. Regionkommittén håller med om att utvecklingen av hållbara maritima ekonomier och en effektiv kustförvaltning förutsätter en politik som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag.

67. Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att främja initiativ för hållbar förvaltning av hamnområden.

68. ReK delar kommissionens synpunkt att mer behöver göras för att samla in och sprida grunddata för bedömning av miljöstatusen i Medelhavet och den möjliga avkastningen av naturresurser.

69. Kommittén stöder kommissionens planer på att framhålla vikten av vetenskaplig rådgivning och datainsamling vad gäller den gemensamma fiskeripolitiken och att främja antagandet och genomförandet av miljölagstiftning i Medelhavsområdet.

70. Vi instämmer i att det krävs en stärkt infrastruktur för havsforskning, samordnad forskning och teknisk utveckling genom maritima kluster och teknikplattformar samt samverkan mellan medlemsstater och regioner för att man ska kunna finna samstämmiga lösningar på hur Medelhavets ekonomiska potential kan utnyttjas inom ramen för en ekosystemstrategi. Utvecklingen av ett tvärvetenskapligt system för observation av marina ekosystem inklusive havsbotten är därför ett steg i rätt riktning.

71. Arbetet med att utveckla ett nätverk för havsobservation och datainsamling (Emodnet) som syftar till att förbättra kunskapsinfrastrukturen och övervinna hinder för att samla in, få tillträde till och utnyttja data är mycket viktigt.

72. Kommittén välkomnar kommissionens planer på att upprätta ett integrerat europeiskt område för havsforskning i syfte att öka samordningen av havsforskningen mellan de olika medlemsstaterna samt i Medelhavsområdet.

73. Vi instämmer i att det skulle vara värdefullt att genomföra en stor temaövergripande forskningsinsats i syfte att samordna kunskapen om Medelhavet inom alla relevanta vetenskapsgrenar.

74. Det är positivt att en europeisk havsatlas tas fram för att höja medvetenheten och skapa en gemensam maritim identitet i havsområden, inklusive Medelhavsområdet.

75. Med anledning av de särskilda geopolitiska förhållandena i Medelhavsområdet kommer initiativen och åtgärdernas resultat i slutändan till stor del att påverkas av huruvida alla länder i Medelhavsområdet deltar fullt ut samt huruvida det finns lämpliga gemensamma program och initiativ för kapacitetsuppbyggnad.

76. Mot denna bakgrund stöder vi initiativet för att utarbeta en långsiktig strategisk ram för vetenskapligt samarbete i Medelhavsområdet och därigenom få havsforskningssamarbetet att utvecklas på ett ordnat sätt i syfte att hantera gemensamma utmaningar.

Integrerad övervakning för ett säkert och tryggt havsområde

77. Regionkommittén instämmer i att maritima verksamheter måste övervakas för att man på ett bra sätt ska kunna förvalta dessa verksamheter och motverka problem med säkerhet och trygghet för människor och bevara det marina ekosystemet.

78. ReK anser att sådan fiskeriverksamhet och sådana omlastningar som genomförs såväl vid medlemsstaternas kuster som i Medelhavets internationella vatten bör omfattas av havsövervakningen.

79. ReK ställer sig bakom ståndpunkten att ett strikt genomförande av EU:s sjösäkerhetslagstiftning är av största vikt.

80. Kommittén anser att mer måste göras för att säkerställa kapacitetsuppbyggnad inom andra Medelhavsländers sjöfartsadministrationer och hamnmyndigheter så att de kan möta utmaningen att garantera ett säkert och tryggt havsområde i Medelhavet.

81. Vi instämmer i att det är rätt tidpunkt att bygga vidare på resultaten av Safemed-projektet för att minska skillnaderna i regler och strukturer mellan medlemsstater och partnerländer i Medelhavsområdet, och stöder kommissionens förslag att Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) ska inleda tekniskt samarbete med partnerländer i Medelhavsområdet.

82. När det gäller övervakning av fartygsrörelser uppmuntrar Regionkommittén kommissionen att utvidga det automatiska identifieringssystemets (AIS) regionala servers tillämpningsområde genom att uppmuntra icke-EU-medlemsstater att delta.

83. Vi konstaterar att Frontex bidrar till att förbättra patrulleringen av Medelhavsområdet, i synnerhet med avseende på de mycket stora strömmarna av oreglerad invandring till EU-medlemsstaterna.

84. Genom dialog och ekonomiskt stöd till partnerländer i Medelhavsområdet kan man främja partnerländernas direkta deltagande i de verksamheter som Frontex samordnar i Medelhavsområdet.

85. Ett problem är emellertid att Frontex fortfarande saknar möjligheter att effektivt genomföra de uppgifter som ålagts organet, och vi stöder därför kommissionen i dess strävan att se till att Frontex får de verktyg och resurser som krävs för att uppgifterna ska kunna utföras.

86. Vi hyser också farhågor vad avser de nyligen godkända riktlinjerna för gränsbevakningen, som har skapat en situation där de stater som inte kan ta hand om den olagliga invandringen kan avskräckas från att delta aktivt som värdländer för Frontex uppdrag, vilket skulle försämra möjligheterna till framgång avsevärt.

87. Fler direkta åtgärder, både inom och utom EU, bör vidtas för att lagföra dem som genom brottslig verksamhet underlättar olaglig invandring.

88. Samtidigt vill vi uppmana kommissionen att vidta alla åtgärder för att se till att maximal respekt för invandrarnas mänskliga rättigheter och grundläggande friheter säkerställs i varje fall, både inom och utom EU.

89. Vi stöder alla initiativ till stöd för det positiva arbete som bedrivs i fråga om narkotikabekämpning till havs.

90. Vi beklagar att det i meddelandet inte finns någon hänvisning till den ständigt ökande terrorrisken, däribland sjöröveri, som olyckligtvis förekommer inte långt från Medelhavet.

91. Vi stöder alla insatser för att integrera havsövervakningen i Medelhavet genom att främja informationsutbyte och förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter som har ansvaret för övervakning och tillsyn till havs.

92. Kommissionen bör dock inte nöja sig med att överväga att inkludera partnerländerna i Medelhavsområdet i en mer integrerad övervakning till havs, utan prioritera den frågan.

93. Samtidigt vill vi understryka att man inte kan övervaka maritima verksamheter och säkerställa säkerheten utan ett aktivt deltagande från de lokala och regionala myndigheterna.

Slutsatser

94. Regionkommittén instämmer i att man för att kunna lösa de viktiga frågor som påverkar Medelhavet måste ha gemensamma och framför allt samordnade svar som är grundade i en bättre havsförvaltning. Vi stöder därför kommissionens initiativ att åta sig att samordna och underlätta nationella åtgärder inom havspolitiken för Medelhavsområdet.

95. Vi konstaterar att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i allmänhet respekteras i meddelandet, även om vi med besvikelse noterar att kommissionen inte alltid i tillräcklig utsträckning erkänner den lokala och regionala dimensionen, i synnerhet i samband med de föreslagna programmen och initiativen. Vi vill därför uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att se till att lokala och regionala myndigheter får möjlighet att delta direkt i dessa program och initiativ och med gemensamma insatser kan svara mot de mycket svåra utmaningar som länderna i Medelhavsområdet står inför. Kommissionen måste inse olikheterna i den lokala nivåns strukturer i olika medlemsstater och att dessas befogenheter i olika länder ger olika grad av möjligheter vad gäller önskvärda engagemang.

96. Vi delar åsikten att en integrerad strategi för havsfrågor inte bör försvaga de verktyg och mål som har satts upp för att nå framsteg inom vissa områden som rör havet.

97. Vi instämmer i att en integrerad havspolitik i Medelhavsområdet ger möjlighet att underlätta en optimering av effektiviteten i och resultaten inom de olika åtgärdsområden som berör regionen.

98. Samtidigt måste vi beklaga att det i meddelandet inte redovisas några detaljer om hur de planerade åtgärderna ska finansieras.

99. Vi stöder alltså de mål och åtgärder som fastställs i meddelandet, men uppmanar samtidigt kommissionen att ta del av det här yttrandet och vidta de åtgärder som krävs för att ytterligare stärka meddelandet.

Rekommendationer

Regionkommitténs rekommendationer:

100. Regionkommittén efterlyser en intensivare och mer konstruktiv dialog mellan alla berörda aktörer i regionen, inbegripet aktörer på lokal och regional nivå, i syfte att befästa ömsesidigt förtroende och ömsesidig förståelse.

101. Kommittén rekommenderar att man inrättar effektiva mekanismer som ger alla Medelhavsländer incitament och möjligheter att bidra i samma utsträckning för att skapa effektivt styre i detta unika område och som beaktar skyddet av den marina miljön och den biologiska mångfalden.

102. Kommissionen bör överväga att rekommendera och anta åtgärder för att samordna särskilda direkta åtgärder mellan och bland EU:s medlemsstater och Medelhavsländer utanför EU i syfte att bekämpa den ökande gränsöverskridande organiserade brottsliga verksamheten inom Medelhavsområdet, inte minst vad avser människosmuggling samt drog- och vapenhandel.

103. Man bör i större utsträckning uppmärksamma och erkänna den potentiella roll som den lokala och regionala dimensionen kan ha, både inom EU och i Medelhavsländer utanför EU, och mot den bakgrunden i högre grad uppmärksamma, samordna och stödja verksamheten inom Församlingen för regionala och lokala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem).

104. Regionkommittén, och de lokala och regionala myndigheter som den företräder, måste få möjlighet att delta aktivt i den högnivågrupp för medlemsstaternas representanter som enligt förslaget regelbundet ska diskutera integrerad havsförvaltning.

105. Samtidigt bör Regionkommittén, och de lokala och regionala myndigheter som den företräder, få möjlighet att delta aktivt i överläggningarna inom arbetsgruppen för integrerad havsförvaltning i Medelhavet.

106. En ingående studie om vilka produkter och material som brukar fraktas över Medelhavet bör genomföras i syfte att identifiera de verkliga risknivåerna.

107. Kommissionen bör uppmuntra och utarbeta fler gemensamma offentlig-privatainitiativ som stöds aktivt av EU:s finansieringsinstrument i syfte att rena havet och bromsa förlusten av den biologiska mångfalden i Medelhavsområdet samt främja forskning kring effektivare och mindre riskabla sätt att lösa kopplingen råvaror och industri.

108. Regionkommittén uppmanar kommissionen att verka för en djupgående utredning av de fenomen som ger upphov till klimatförändringar och förorening av kusterna och som får allvarliga ekonomiska konsekvenser för kustfisket. Kommittén understryker att kommissionen måste bistå medlemsstaterna i deras ansträngningar att vidta omedelbara åtgärder i syfte att underlätta situationen för de yrkesverksamma och arbetstagarna inom fiskenäringen.

109. Lämpliga politiska verktyg och mekanismer, utformade för att effektivt stärka integreringen av havspolitiken, vilket bidrar till att förbättra harmoniseringen och förenklingen av den, bör utvecklas och stödjas på kort till medellång sikt.

110. Man bör vidta åtgärder för att uppmuntra alla länder i Medelhavsområdet att ratificera och fullt ut genomföra konventionerna och protokollen om skyddet av havsmiljön, den biologiska mångfalden, sjöfarten och fisket i Medelhavet, även genom en gemensamt överenskommen förvaltning av fiskbestånden och en harmonisering av begränsande bestämmelser inom de olika fiskesystemen i samtliga Medelhavsländer.

111. Man bör i synnerhet beakta kommitténs återkommande uppmaningar att inrätta ett enda förenklat finansieringssystem i syfte att sammanföra alla havsfrågor inom ramen för en europeisk kust- och öfond.

112. Regionkommittén rekommenderar kommissionen att vidareutveckla sitt förslag att inleda ett projekt för att testa fysisk havsplanering på subregional nivå och uppmuntra konkreta gränsöverskridande metoder genom att tillhandahålla ett detaljerat förslag inom rimlig tid I det sammanhanget påminner kommittén om att den tidigare efterlyst innovativt flernivåstyre som kan beakta de sociala och miljömässiga aspekterna och redan befintliga regionala konventioner.

Bryssel den 10 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

(1) KOM(2009) 540 slutlig.

(2) I linje med protokollet om en integrerad förvaltning av kustområden i Medelhavsområdet av den 21 januari 2008.

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/46

Yttrande från Regionkommittén om ”Lokalt och regionalt samarbete för att skydda barnens rättigheter i EU”

(2010/C 267/10)

I. REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1. Regionkommittén noterar att en femtedel av Europeiska unionens befolkning består av barn. Det måste skapas gynnsamma förhållanden för barnens rätt till en god uppväxt och utveckling. Frågan om att skydda och främja barnens rättigheter bör prioriteras av EU och dess institutioner samt medlemsstaterna.

2. Regionkommittén noterar att barnens grundläggande rättigheter uttryckligen nämns i artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Barnens grundläggande rättigheter är dessutom en övergripande flerdimensionell fråga som därför måste inbegripas som en flerdimensionell prioritering i all relevant politik på EU-nivå och nationell nivå. Kommittén anser att FN:s konvention om barns rättigheter därmed skulle kunna utgöra en ram som inte bara skulle träda i kraft om rättigheterna kränks, utan tillämpas i stor utsträckning för att främja alla barns och ungdomars utveckling och möjligheter.

3. Regionkommittén noterar att den institutionella och rättsliga ramen för att värna barnens rättigheter är tillräckligt utvecklad i EU, bl.a. genom FN:s barnkonvention, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna samt andra viktiga internationella överenskommelser som samtliga medlemsstater ingått på detta område. Nya utmaningar och hot kan dock uppstå på detta område, som därför kräver nya politiska åtgärder, väl samordnade insatser samt en konstant övervakning av dessa.

4. Regionkommittén noterar att målsättningen att på ett effektivt sätt respektera barnens rättigheter inte kan uppnås utan ett brett partnerskap mellan alla berörda aktörer, i synnerhet EU-institutionerna, medlemsstaterna, icke-statliga organisationer och andra aktörer som är aktiva på detta område, vilket också omfattar barnen själva, men först och främst de lokala och regionala myndigheterna. De lokala och regionala myndigheterna står i frontlinjen när det gäller att värna barnens rättigheter i vardagen och har det huvudsakliga ansvaret på detta område.

5. Regionkommittén noterar att genomförandet av bestämmelser som gäller barnens rättigheter främst faller inom områden där både EU och medlemsstaterna har behörighet (bl.a. socialpolitik, utbildnings- och ungdomspolitik, hälso- och sjukvård samt området med frihet, säkerhet och rättvisa). Kommittén vill därför betona vikten av att åtgärder som vidtas på EU-nivå respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och genomförs i linje med principen om flernivåstyre. EU-åtgärderna bör utformas i syfte att främja debatt, utbyte av bästa praxis samt jämförande forskning, övervakning och utvärdering.

6. Regionkommittén stöder kommissionens avsikt att fokusera på att skydda barn mot våld, skydda utsatta grupper av barn, såsom minderåriga utan medföljande vuxen och offer för människohandel, samt de grupper som riskerar fattigdom och socialt utanförskap. ReK noterar dock att det på dessa områden inte är möjligt att uppnå de fastställda målen om man inte ingår partnerskap med samtliga berörda parter, framför allt de lokala och regionala myndigheterna.

7. Regionkommittén noterar att det även finns ett behov av tidiga, hälsofrämjande insatser för att förekomma en del av de problem som kan följa av att barn och ungdomar befinner sig i riskmiljöer.

8. Regionkommittén välkomnar kommissionens målsättning att utarbeta ett meddelande om barnens rättigheter. Vi välkomnar också den metod som valts för detta ändamål, dvs. att skicka ut frågan på remiss. ReK ser dessutom fram emot att samarbeta med kommissionen inom ramen för styrgruppen inom EU:s forum för barnens rättigheter och även inom detta forum.

9. Kommittén välkomnar bestämmelserna i Stockholmsprogrammet (flerårigt program för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa samt skydd av barnens rättigheter), som antogs av Europeiska rådet 2010, i synnerhet att skyddet och främjandet av barnens grundläggande rättigheter ingår som en prioriterad fråga.

10. Kommittén beklagar dock att de lokala och regionala myndigheterna och deras roll inte uttryckligen nämns i Stockholmsprogrammet. Vi vill därför betona vikten av att beakta de lokala och regionala myndigheternas behov och kunskaper när man utformar handlingsplanen för genomförandet av Stockholmsprogrammet.

11. Regionkommittén välkomnar inrättandet av en årlig dialog om skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna på flera nivåer, som organiseras gemensamt av Europeiska kommissionen, EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Regionkommittén, som ett verktyg för att åtgärda bristerna i genomförandet av EU-strategin för barnens rättigheter och för att säkra en effektivare medverkan av de lokala och regionala myndigheterna i det europeiska samarbetet om barnens rättigheter.

12. Kommittén ställer sig positiv till de indikatorer avseende barnens rättigheter som utvecklats av EU:s byrå för grundläggande rättigheter, och ser dem som ett viktigt steg på vägen mot en mer välgrundad och faktabaserad politik. Kommittén vill dock uppmärksamma att dessa indikatorer fortfarande uppvisar vissa brister. Indikatorerna berör de lokala och regionala myndigheternas befogenhetsområde i relativt liten utsträckning, och de lokala och regionala myndigheterna har därför endast begränsad nytta av dem.

13. Även om samtliga medlemsstater har undertecknat ILO:s konvention om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, är det oklart hur många barn som är offer för människohandel och barnarbete. Regionkommittén beklagar detta, och som ett led i att 2010 är det europeiska året för att bekämpa fattigdom och social utestängning vill vi betona att det behövs en bättre samordning mellan berörda organ och instanser på samtliga nivåer, så att man på ett bättre sätt kan handskas med utnyttjande av barn.

14. Kommittén noterar att man ytterligare bör betona de lokala och regionala myndigheternas nyckelroll i samband med skyddet av barnens rättigheter, framför allt vad gäller tillgången till utbildning, hälsovård, social trygghet och arbetsmarknaden för ungdomar.

15. De lokala och regionala myndigheterna bör också ses som viktiga partner i EU:s samrådsförfaranden, i synnerhet som de är väl lämpade att informera allmänheten och uppmuntra en dialog med lokalsamhället. Syftet bör vara att förbättra skyddet av barnens rättigheter och anordna informationskampanjer om barnens rättigheter på regional och lokal nivå med finansiellt stöd från EU, så att barn och ungdomar får ökade kunskaper om de egna rättigheterna.

16. Regionkommittén noterar den viktiga roll som europeiska och nationella icke-statliga organisationer spelar för att ta till vara barnens rättigheter.

17. Regionkommittén välkomnar de åtgärder för ”policymärkning” som vidtagits, t.ex. Unicefs koncept ”barnvänliga städer”, vilket gör det möjligt att genomföra FN:s barnkonvention på lokal nivå, så att barnens rättigheter respekteras och dessa aspekter integreras i den politiska beslutsprocessen.

18. ReK rekommenderar att de lokala och regionala myndigheterna i EU till fullo utnyttjar existerande strukturer för samarbete och utbyte av bästa praxis, såsom det organiserade civila samhället, den akademiska världen och politiker som är aktiva på området för barnens rättigheter. I detta hänseende bör innovativa åtgärder för att främja samarbete och effektivare partnerskap mellan lokala och regionala myndigheter i olika medlemsstater stödjas på EU-nivå. Utbyte av bästa praxis bör också främjas.

19. Regionkommittén rekommenderar att kommissionen inkluderar exempel från medlemsstaterna på bästa praxis i de EU-dokument som utarbetas om skydd av barnens rättigheter. Bestämmelserna i den europeiska stadgan för barnvänliga städer och Europarådets politiska riktlinjer om de nationella integrerade strategierna för skydd av barn mot våld bör återspeglas i EU:s strategi för barnets rättigheter. Större tonvikt bör också läggas vid frågan om hur de politiska åtagandena bäst kan genomföras i praktiken.

20. Regionkommittén noterar att Europarådet spelar en viktig roll i fråga om barnens rättigheter och rekommenderar EU:s institutioner att stärka samarbetet med Europarådet.

Den rättsliga och administrativa ramen

21. Eftersom begreppet ”barnens rättigheter” är mycket komplext och flerdimensionellt bör det först och främst ses som ett redskap för att säkra en trygg, mångsidig och gynnsam miljö för barnens utveckling, så att de blir mogna, medvetna och socialt ansvarsfulla samhällsmedborgare lokalt, i medlemsstaten och i hela det mångkulturella europeiska samhället.

22. Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att i högre grad uppmärksamma frågan om hur man ser till att barnens rättigheter garanteras. Detta gäller även respekten för de grundläggande villkor som krävs för barns utveckling. I detta hänseende har de lokala och regionala myndigheterna en unik möjlighet att utarbeta egna politiska åtgärder och fungera som goda förebilder, såväl inom det egna landet som inom hela EU.

23. Regionkommittén noterar att vissa av de mest utsatta grupperna av barn inte omfattas av de åtgärder som avser att värna barnens rättigheter. Detta är särskilt viktigt när det handlar om s.k. osynliga barn – barn från familjer utan uppehållstillstånd och gatubarn.

24. Regionkommittén noterar att ett effektivt samarbete mellan medlemsstaternas polismyndigheter är ytterst viktigt. Det är också av största vikt att man till fullo utnyttjar möjligheterna till mer småskaliga samhällsbaserade åtgärder, såsom telefonjouren Missing Children 116000. ReK uppmanar medlemsstaterna att göra ”116-numren” gratis tillgängliga för allmänheten och informera medborgarna om dem.

25. ReK uppmanar alla berörda aktörer att samla in mer fullständig information och förbättra datainsamlingen och analystekniken när det gäller indikatorerna för barnens rättigheter. De lokala och regionala myndigheterna bör rådfrågas i alla skeden av denna process, både i egenskap av instans som tillhandahåller kvantitativa och kvalitativa faktauppgifter och som viktiga slutanvändare av detta redskap.

26. Det råder brist på övergripande information om skyddet av barnens rättigheter i medlemsstaterna. Regionkommittén uppmanar därför kommissionen att utveckla, offentliggöra och regelbundet uppdatera en resultattavla för barnens rättigheter, som ett redskap som omfattar de förbättrade indikatorerna för barnens rättigheter. Genom en sådan resultattavla kan man tillhandahålla tillförlitlig, jämförbar och uppdaterad information om hur situationen avseende barnens rättigheter ser ut i unionens medlemsstater. Resultattavlan skulle kunna bygga vidare på de metoder som redan tillämpas i fråga om resultattavlan för inre marknaden, som visar hur långt man kommit med att genomföra direktiven för inre marknaden i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Detta redskap bör inte enbart fungera som referenspunkt för forskning utan också, genom att lyfta fram bästa praxis, bli ett viktigt incitament för politisk förändring i medlemsstaterna, så att man på detta sätt kan agera trots att det inte finns något obligatoriskt gemensamt regelverk. Arbetet bör ske via den öppna samordningsmetoden, vilket föreslås i vitboken om EU:s styrelseformer.

27. Regionkommittén uppmanar kommissionen att främja begreppet ”barnens rättigheter” och verka för ett samarbete på detta område mellan lokala myndigheter inom och utanför EU inom ramen för EU:s yttre förbindelser. I detta hänseende rekommenderar Regionkommittén ett ökat samarbete med Europarådet samt med andra organ inom ramen för EU:s yttre förbindelser, t.ex. EU:s grannskapspolitik, en union för Medelhavsområdet, dialogen EU–Afrika och samarbetet med AVS-länderna. Härigenom kan EU bidra till att livskvaliteten förbättras i unionens samarbetsländer. Först och främst bör fokus ligga på länderna utmed EU:s yttre gränser.

Garantier för grundläggande rättigheter och metoder för att klara av stora utmaningar

28. Regionkommittén noterar den positiva roll som de nationella barnombudsmännen och liknande organ spelar för arbetet med att värna barnens rättigheter. Det är viktigt att lyfta fram den nytta som de lokala och regionala myndigheterna och andra berörda aktörer kan ha av en tvåvägskommunikation och ett nära samarbete med dylika instanser. Kommittén uppmanar samtidigt medlemsstaterna att stärka barnombudsmännen med hänsyn till de rekommendationer som utfärdats av Europaparlamentet och olika internationella organisationer.

29. Regionkommittén noterar att fattigdom kan utgöra ett allvarligt hinder för alla människors tillgång till lika möjligheter. Detta hinder måste övervinnas om man på ett effektivt sätt ska kunna värna barnens rättigheter. Barnfattigdom kan beröva barnen och deras familjer deras rättigheter och begränsa framtidsmöjligheterna. Åtgärder måste därför först och främst fokusera på barn i de mest utsatta samhällsgrupperna och garantera rätten till utbildning av god kvalitet för alla, så att varje barn får möjlighet till en positiv utveckling.

30. Regionkommittén noterar att de lokala och regionala myndigheterna skulle kunna bidra till en effektiv hantering av denna fråga genom att främja flerdimensionella, sociala trygghetssystem som tar särskild hänsyn till barnen, eftersom barnen kan skyddas bättre om också deras föräldrar ges möjlighet till anständiga levnadsförhållanden och tillgång till fullgod hälsovård. Den mest kostnadseffektiva metoden inbegriper både preventiva åtgärder och socialt skydd. Framför allt har åtgärder såsom avgiftsbefrielse för föräldralösa och utsatta barn möjliggjort ett ökat tillträde till utbildning och hälsovård. ReK rekommenderar därför att EU:s institutioner, internationella organisationer, fackföreningar och nationella offentliga myndigheter starkt ska uppmuntras att främja de lokala och regionala myndigheternas möjligheter att vidta dessa mycket viktiga åtgärder.

31. Regionkommittén uppmanar kommissionen att förbereda och anta rekommendationer för att bekämpa barnfattigdom. Detta skulle kunna utvecklas genom en omfattande remissrunda som omfattar så många berörda parter som möjligt, så att man kan få ta del av många olika förslag på lösningar.

32. När det handlar om att öka rörligheten för EU:s arbetskraft och arbetskraftsinvandringen inom EU noterar ReK att det är viktigt att se till att invandrarbarnens rättigheter respekteras, framför allt på områden där de lokala och regionala myndigheterna har beslutsbefogenheter. Det handlar här bl.a. om assistans i samband med familjeåterförening av invandrarfamiljer, familjerådgivning, socialtjänst, utbildning och hälsovård för invandrarbarn, hjälp med att anpassa sig till livet i mottagarlandet och integrationen i samhälle och skola.

33. Regionkommittén noterar fördelarna med en framgångsrik integration av barn till familjer som flyttar inom EU i motsvarande samhällsgrupp i mottagarlandet. Framgångsrika åtgärder på detta område kan leda till ökade kunskaper om andra medlemsstater bland barn som är födda i mottagarlandet och invandrade barn, ett ökat socialt kapital samt större tolerans både i invandrarnas ursprungs- och mottagarländer. Regionkommittén uppmanar därför de lokala och regionala myndigheterna och medlemsstaterna att uppmärksamma denna fråga i högre grad och att omvandla utmaningarna med arbetskraftsinvandring inom EU till möjligheter.

34. Regionkommittén noterar de hot som utgörs av människohandel, som dessvärre är ett fenomen som fortfarande existerar, framför allt när det handlar om barn. Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda alla till buds stående medel, vilket även inbegriper tillämpningen av gällande EU-lagstiftning, för att bekämpa denna form av brottslighet och se till att största möjliga skydd ges till brottsoffren, i nära samarbete med de lokala och regionala myndigheterna, eftersom det är dessa myndigheter som främst ansvarar för att tillhandahålla viktiga stödtjänster som utbildning, socialvård och psykologisk terapi samt att stärka samarbetet med polisen och rättsliga instanser.

35. Regionkommittén noterar att det finns behov av att ge minderåriga utan medföljande vuxen fullgott skydd.

36. Regionkommittén noterar att det är viktigt att förbättra ungdomsrättsvården och att utveckla lämpliga åldersanpassade åtgärder för att förebygga och beivra brott som begås av minderåriga och för att underlätta deras återanpassning samt att placera ungdomsbrottslingar på ett sådant sätt att de är rumsligt och organisatoriskt avskilda från vuxna intagna.

Informations- och utbildningsåtgärder

37. Regionkommittén betonar vikten av att erbjuda en omfattande utbildning för alla, både vuxna och barn, i frågor som rör barnens rättigheter, för att därigenom bidra till en bättre förståelse för vad barnens rättigheter verkligen handlar om och för att öka kunskaperna bland barn och ungdomar.

38. Eftersom det inte går att skilja mellan samhälleliga rättigheter och skyldigheter rekommenderar ReK att man i högre grad uppmärksammar det sammanhang där barnens rättigheter hör hemma, nämligen i relation till mänskliga rättigheter och individernas samhällsansvar. Kommittén rekommenderar också att man lyfter fram frågan om barnets skyldigheter gentemot familjen, samhället, landet, föräldrar, äldre, yngre barn, mindre gynnade personer, miljön och andra viktiga delar av det moderna samhället.

39. Regionkommittén vill uppmärksamma att i fråga om politiken för att värna barnens rättigheter bör barn behandlas som samarbetspartner som kan ge värdefull feedback. Denna feedback kan användas när de nationella och europeiska stödåtgärderna ses över. De lokala och regionala myndigheterna kan spela en viktig roll som mellanled och samordnare i detta hänseende genom att tillämpa befintlig god praxis som till exempel ett barnens kommunfullmäktige, där barnen kan göra sina röster hörda.

40. Regionkommittén välkomnar kommissionens initiativ att utveckla sex plattformar för kommunikation, som gör det möjligt för barn och ungdomar att framföra sina synpunkter. Kommittén betonar att detta initiativ bör utvecklas och inkludera de lokala och regionala myndigheterna, som är de aktörer som har de bästa kunskaperna om lokala förhållanden och som kan upprätthålla en sådan strukturerad dialog.

41. Regionkommittén noterar att det är viktigt att se till att man garanterar barnens rätt att få tillgång till utbildning som håller hög kvalitet, till att leva under trygga och bekväma förhållanden och att skyddas mot alla former av fysiskt och psykiskt våld. Kommittén vill framhålla den nyckelroll som de lokala och regionala myndigheterna spelar när det gäller att värna dessa rättigheter.

42. Regionkommittén vill understryka att rätten till utbildning som håller hög kvalitet även gäller barn med fysiska och psykiska funktionshinder. Kommittén påminner om att det är viktigt med initiativ som syftar till att främja dessa barns oberoende och garantera deras fullständiga integrering i samhället, i enlighet med artikel 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. När det gäller utbildning finns två uppfattningar som skiljer sig åt. Vissa förespråkar specialundervisning, medan andra menar att man bör eftersträva största möjliga integration i den vanliga skolan. Regionkommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna, nationella myndigheter, utbildningsväsendet, icke-statliga organisationer samt alla berörda parter att delta i en EU-omfattande debatt om möjliga lösningar och bästa praxis på detta område. Kommittén vill också understyrka att resultaten bör göras tillgängliga för alla dem som vill förbättra sina kunskaper på detta område. I sammanhanget erinras om erfarenheterna från integration av barn med funktionshinder som erbjuder verkliga möjligheter för alla och som inte leder till någon form av utestängning eller diskriminering. Dessa initiativ bör uppmuntras.

43. Regionkommittén noterar att det är viktigt med utbildning och fortbildning som håller hög kvalitet för socialarbetare och andra specialister som arbetar med barn.

44. Regionkommittén noterar också den oro som hänger samman med kränkningen av barnens rättigheter som tar sig olika uttryck, alltifrån mobbning, som har en tendens att sprida sig genom att ett dåligt beteende efterapas, till andra former av psykiskt och fysiskt våld mot barn som utövas av andra barn, samt alla typer av trakasserier, framför allt i skolan.

45. Regionkommittén anser att ett alltför aktivt deltagande i virtuella sociala nätverk, deltagande i dataspel och andra aktiviteter i den virtuella världen utgör en fara för ett barns allsidiga utveckling. Ett barn förlorar genom sina aktiviteter i den virtuella världen ofta möjligheten att utveckla sociala färdigheter och skaffa sig nödvändiga kunskaper. Alla berörda institutioner borde därför ägna tillbörlig uppmärksamhet åt hur barns uppfattningar om informationsteknik och om den virtuella världen formas, framför allt om hur dessa verktyg kan användas för att uppnå mål i den reella världen.

46. Regionkommittén framhåller de fördelar som ett ”gatuliv” kan ha för barnens utveckling, bland annat genom att de lär sig att utnyttja offentliga platser och att interagera, växa och bekanta sig med andra barn och med människor i närområdet. Kommittén betonar också farorna med ett sådant gatuliv, som i vissa delar av Europa kan urarta och leda till ungdomsgäng.

47. Mot bakgrund av dessa två punkter uppmanar Regionkommittén de lokala och regionala myndigheterna i EU:s medlemsstater att på ett mer aktivt sätt utbyta erfarenheter och bästa praxis när det gäller planering av barn- och ungdomsverksamhet utanför skolan, för att utveckla sin sociala och professionella förmåga. Exempel på bästa praxis bör främjas ytterligare på nationell och europeisk nivå i syfte att främja en ny inriktning av de nationella och europeiska styrinstrumenten.

48. Regionkommittén uppmanar kommissionen att involvera så många berörda parter som möjligt i processen med att utforma resultattavlan för barnens rättigheter, bl.a. berörda EU-byråer, icke-statliga organisationer, lokala och regionala myndigheter samt Regionkommittén.

49. Med tanke på den snabba utvecklingen av informationstekniken och av de tekniska möjligheterna att använda sådan teknik för olika former av övergrepp mot barn, bör EU prioritera arbetet med att främja en tryggare användning av internet.

50. Regionkommittén anser att frågan om ett säkrare internet bör omfatta åtgärder för att bekämpa övergrepp mot barn och barnpornografi på internet samt andra, vanligt förekommande former av våld i den virtuella världen, t.ex. internetmobbning.

51. Regionkommittén anser att utbildning av barn och vuxna som interagerar med och påverkar barn på ett avgörande sätt kan förebygga och förhindra övergrepp av barn på internet. Det är viktigt att uppmärksamma utbildningen av barn och vuxna, framför allt vuxna som arbetar med barn, t.ex. personer inom vård, skola och socialtjänst, i hur man använder internet på ett säkert sätt, hur man upptäcker internetbaserad brottslighet och annan skadlig verksamhet på internet samt hur man anmäler dessa till behöriga myndigheter.

52. Regionkommittén framhåller att barn måste skyddas mot negativa sociala miljöer, framför allt sådana där användning av psykoaktiva ämnen (alkohol, tobak, narkotika och andra ämnen som inverkar negativt på den psykiska och fysiska hälsan) uppmuntras. De lokala och regionala myndigheterna har här en mycket viktig roll att spela, som första länk i det sociala skyddssystem som strävar efter att ge barnen en harmonisk och trygg uppväxt. De lokala och regionala myndigheterna har till uppgift att bevaka, identifiera och bedöma riskerna och att göra allt de kan för att undanröja dem. De nationella och europeiska institutionerna, bland annat barnombudsmännen, de icke-statliga organisationerna och andra sociala och ekonomiska partner, uppmanas i sin tur att bidra genom att både hjälpa de lokala och regionala myndigheterna på alla tänkbara sätt på detta område och att skapa en negativ opinion kring användning av psykoaktiva ämnen.

Finansierings- och stödinstrument

53. Regionkommittén betonar att de lokala och regionala myndigheterna bör ses som en viktig partner i utformningen och genomförandet av EU-strategin för barnens rättigheter och även i andra EU-initiativ på detta område.

54. ReK anser att de regionala och lokala förvaltningarna måste ha tillgång till alla program och redskap som utvecklas inom ramen för denna strategi.

55. Regionkommittén välkomnar de positiva effekterna av EU:s finansierings- och stödinstrument, såsom Daphneprogrammet för skydd av barnets rättigheter. Kommittén beklagar emellertid resursbristen och den otillräckliga information om finansierings- och stödmöjligheter som getts berörda aktörer. Resultaten av detta program bör ges en strategisk koppling till genomförandet av EU:s strategi för barnens rättigheter och tas till vara när den framtida politiken utformas.

56. Regionkommittén vill understryka att de lokala och regionala myndigheterna i EU redan har stor erfarenhet av att utnyttja EU:s stöd för att värna barnens rättigheter i samarbete med andra aktörer. Resultaten av sådan verksamhet bör ges en strategisk koppling till genomförandet av EU:s strategi för barnens rättigheter, som med jämna mellanrum bör offentliggöras, diskuteras och användas som viktigt bakgrundmaterial när relevanta politiska åtgärder ses över.

57. Kommittén uppmanar kommissionen att förbättra kommunikationen och informationen om existerande stöd- och finansieringsformer för lokala och regionala myndigheter, och planera för initiativ för att stödja barnens rättigheter, både program med denna huvudinriktning, som t.ex. Daphne III-programmet, och andra program där denna inriktning kan vara en av prioriteringarna, t.ex. program för gränsöverskridande samarbete, program för storstadsutveckling (bl.a. Urbact II) osv. Det behövs bättre information om alla finansiella medel som finns tillgängliga i EU:s budget inom olika politikområden. Dessa medel bör också göras tillgängliga för stödberättigade aktörer, så att man kan undvika överlappning och effektivisera de åtgärder som vidtas.

Bryssel den 10 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/52

85:e PLENARSESSIONEN DEN 9 OCH 10 JUNI 2010

Yttrande från Regionkommittén om ”En europeisk kulturarvsmärkning”

(2010/C 267/11)

I. REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Principer och allmänna synpunkter

1. Regionkommittén välkomnar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att Europeiska unionen ska införa ett europeiskt kulturarvsmärke som komplement till Unescos världsarvslista och Europarådets ”Europeiska kulturvägar”.

2. Kommittén anser att kommissionens förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen. ReK vill dock betona vikten av att respektera de regionala och lokala myndigheternas behörighet i samband med ett första urval av kandidater på nationell nivå och därefter ett slutligt urval på europeisk nivå. EU:s vilja att engagera de regionala och lokala myndigheterna både när det gäller valet av minnesplatser och genomförande, kontroll och utvärdering av åtgärderna är en förutsättning för att initiativet ska bli framgångsrikt.

3. Vi vill framhålla att syftet med kulturarvsmärket är att framhäva medlemsstaternas gemensamma kulturarv med respekt för den nationella och regionala mångfalden, erkänna regionernas kulturella mångfald i syfte att föra EU närmare medborgarna, samt uppvärdera minnesplatser och lokalt och regionalt kunnande för att stärka medborgarnas känsla av tillhörighet till Europeiska unionen.

4. Detta initiativ är mycket viktigt såväl när det gäller att stärka den lokala och regionala identiteten som för att främja den europeiska integrationen.

5. Kommittén beklagar att initiativet bara omfattar EU:s medlemsstater, medan det regeringsinitiativ som låg till grund för kulturarvsmärket även omfattade Schweiz, och att kulturhuvudstadsinitiativet också var öppet för kandidatländerna. Den europeiska integrationen stannar inte vid EU:s gränser utan berör även de länder i Europa som ännu inte är medlemmar.

6. Märket bör utgöra en förbindelselänk mellan konkreta minnesplatser och den europeiska integrationsprocessen och respektera de värden som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

7. Kulturarvsmärket har potential att göra de europeiska städerna och regionerna attraktivare och därigenom främja tillväxt och sysselsättning på lokal och regional nivå.

8. ReK framhåller behovet av utbyte av god praxis genom att de platser som tilldelas märket bildar nätverk och uppmanar EU att avsätta tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser för att kunna väcka intresse för initiativet på lokalt och regionalt plan.

9. Kulturarvsmärket är särskilt lämpat för platser i gränsområdena som har ett stort symbolvärde för Europas historia. Administrationen av dessa platser skulle kunna ingå i redan befintliga organs insatser, exempelvis de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS).

Relevans för de lokala och regionala myndigheterna

10. I de flesta medlemsstaterna är det de lokala och regionala myndigheterna som är ansvariga för de minnesplatser som skulle kunna tilldelas kulturarvsmärket.

11. Kommittén beklagar att de lokala och regionala myndigheterna inte i högre grad är involverade i urvalsförfarandet inom ramen för principen om flernivåstyre.

12. De lokala och regionala myndigheterna bör involveras vid valet av gränsöverskridande minnesplatser.

13. De lokala och regionala myndigheterna kommer i många fall att vara de viktigaste administratörerna och finansieringskällorna för de platser som tilldelas märket och kommer därför att få stå för de extra omkostnader som tilldelningen och driften av minnesplatserna innebär.

14. Den europeiska identiteten, grundad på de universella värden som utgörs av människans okränkbara rättigheter, som frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten, bör bygga på mångfalden hos de olika delar som utgör Europeiska unionen. Kulturarvsmärket bör göra denna mångfald synligare och mer konkret för alla unionsmedborgare.

Förbättring av texten

15. ReK anser att man efter en första utvärdering av insatsen bör överväga att låta de länder i Europa som inte är EU-medlemmar delta, till exempel som ett led i utvidgnings- och grannskapspolitiken, för att på så sätt skapa en grund för de värden, utöver de ekonomiska och geostrategiska, som är nödvändiga för den europeiska integrationen.

16. Eftersom de lokala och regionala myndigheterna i hög grad är involverade i att förvalta kulturarvet och göra det känt begär Regionkommittén att få delta i det slutliga urvalsförfarandet på EU-nivå genom att utse en medlem av den europeiska juryn, i likhet med vad som gäller vid valet av europeiska kulturhuvudstäder.

17. På sikt bör man genomföra en klassificering av monument, arkeologiska utgrävningar, gränsöverskridande minnesplatser och det immateriella kulturarvet, med tanke på den stora variationen av minnesplatser som kan komma i fråga för det nya märket.

18. Kommittén hoppas att kommissionen hädanefter ska informera oss om framstegen när det gäller genomförandet av urvalsprocessen för kulturarvsmärket och övervakningen av minnesplatserna, bland annat riktlinjerna för urvalsförfarandet. Vi vill även få information om den oberoende, externa utvärdering av insatsen för det europeiska kulturarvsmärket som kommissionen ska ombesörja.

19. Vi föreslår att varje land får föreslå högst tre minnesplatser, i syfte att säkra juryns spelrum för bedömningen och konkurrensen mellan medlemsstaterna.

20. ReK ser positivt på förslaget om att den europeiska juryn ska bestå av oberoende experter som utnämns av EU-institutionerna och som förnyas med jämna mellanrum. Juryn ska delta i utformningen av kravspecifikationerna och det slutliga urvalsförfarandet av minnesplatser och vinnare.

21. Kommittén framhåller betydelsen av att införliva hållbarhet som ett generellt kriterium vid bevarandet och förvaltningen av kulturtillgångarna, samt olika sätt att göra minnesplatserna tillgängliga för alla medborgare.

II. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsförslag 1

Artikel 4

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Insatsen ska vara öppen för deltagande från Europeiska unionens medlemsstater. Deltagandet ska vara frivilligt.	Insatsen ska vara öppen för deltagande från Europeiska unionens medlemsstater. Deltagandet ska vara frivilligt. .

Motivering

Att även låta de länder i Europa som inte är medlemmar av EU delta i initiativet (såväl kandidatländer och potentiella kandidatländer som EU:s grannländer) skulle stärka initiativets generella kulturella mål och bevarandet av kulturarvet, särskilt på europeisk nivå.

Ändringsförslag 2

Artikel 5

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Kommissionen och medlemsstater ska se till att det europeiska kulturarvsmärket kompletterar andra initiativ inom kulturarv, exempelvis Unescos världsarvslista och Europarådets ”Europeiska kulturvägar”.	Kommissionen och medlemsstater ska se till att det europeiska kulturarvsmärket kompletterar andra initiativ inom kulturarv, exempelvis Unescos världsarvslista och Europarådets ”Europeiska kulturvägar”. .

Motivering

Kommissionen och medlemsstaterna bör förebygga överlappningar som kan försvaga initiativets mervärde.

Ändringsförslag 3

Artikel 7, första stycket, första meningen

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Sökande till kulturarvsmärket ska ha ett symboliskt europeiskt värde och ska ha haft en central roll i Europeiska unionens historia och uppbyggnad.	Sökande till kulturarvsmärket ska ha ett symboliskt europeiskt värde och ska ha haft en central roll i histori uppbyggnad.

Motivering

Ändringsförslaget följer andemeningen i det föregående och fokuserar i högre grad på värdet av den europeiska integrationen än på själva EU.

Ändringsförslag 4

Artikel 8, stycke 2

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Den europeiska juryn ska bestå av tolv ledamöter. Fyra ledamöter ska utses av Europaparlamentet, fyra av rådet och fyra av kommissionen. Juryn ska utse sin ordförande.	Den europeiska juryn ska bestå av ledamöter. Fyra ledamöter ska utses av Europaparlamentet, fyra av rådet, fyra av kommissionen . Juryn ska utse sin ordförande.

Motivering

Juryns sammansättning bör, i likhet med juryn för ”Europeiska kulturhuvudstäder”, återspegla det förhållande att fördragen rent generellt erkänner kulturpolitikens lokala och regionala dimension och bevarandet av kulturarvet. Ytterligare en fördel med att låta ReK ingå i juryn är att denna i så fall får ett ojämnt antal medlemmar.

Ändringsförslag 5

Artikel 8, stycke 4

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Ledamöterna i den europeiska juryn ska utnämnas för tre år. Som undantag ska under det första året som detta beslut är i kraft fyra experter utses av kommissionen för ett år, fyra av Europaparlamentet för två år och fyra av rådet för tre år.	Ledamöterna i den europeiska juryn ska utnämnas för tre år. Som undantag ska under det första året som detta beslut är i kraft fyra experter utses av kommissionen för ett år, fyra av Europaparlamentet för två år och fyra av rådet för tre år.

Motivering

En följd av ändringsförslag 4.

Ändringsförslag 6

Artikel 10, stycke 2

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Varje medlemsstat ska preliminärt kunna välja ut högst två minnesplatser varje år i enlighet med tidsplanen i bilagan. Inget urval ska äga rum under de år som är reserverade för övervakningsförfaranden.	Varje medlemsstat ska preliminärt kunna välja ut minnesplatser varje år i enlighet med tidsplanen i bilagan. Inget urval ska äga rum under de år som är reserverade för övervakningsförfaranden.

Motivering

Förslaget om att öka det antal minnesplatser som en medlemsstat har möjlighet att välja ut är helt i linje med den ”konkurrensmentalitet” som kommissionen vill främja mellan minnesplatserna på EU-nivå, men som motverkas av det fastställda urvalsförfarandet.

Ändringsförslag 7

Artikel 11, stycke 2

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Den europeiska juryn ska bedöma ansökningarna från de preliminärt utvalda minnesplatserna och välja ut högst en minnesplats per medlemsstat. Om nödvändigt kan ytterligare uppgifter begäras och besök till minnesplatsen anordnas.	Den europeiska juryn ska bedöma ansökningarna från de preliminärt utvalda minnesplatserna och välja ut högst minnesplats per medlemsstat. Om nödvändigt kan ytterligare uppgifter begäras och besök till minnesplatsen anordnas.

Motivering

En följd av ändringsförslag 6.

Ändringsförslag 8

Artikel 13, stycke 1

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Kommissionen ska officiellt utse de platser som ska tilldelas det europeiska kulturarvsmärket under det år som följer på urvalsförfarandet med beaktande av den europeiska juryns rekommendation. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om detta.	Kommissionen ska officiellt utse de platser som ska tilldelas det europeiska kulturarvsmärket under det år som följer på urvalsförfarandet med beaktande av den europeiska juryns rekommendation. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet, rådet om detta.

Motivering

Skyldigheten att informera ReK har ett mervärde när det gäller att främja kulturarvsmärket och för EU:s lokala och regionala myndigheter.

Ändringsförslag 9

Artikel 17, stycke 2

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
Kommissionen ska lägga fram en rapport om dessa utvärderingar till Europaparlamentet och rådet inom sex månader efter det att utvärderingarna slutförts.	Kommissionen ska lägga fram en rapport om dessa utvärderingar till Europaparlamentet, rådet inom sex månader efter det att utvärderingarna slutförts.

Motivering

Se motiveringen till föregående ändringsförslag.

Bryssel den 9 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

1.10.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/57

Yttrande från Regionkommittén om ”Europeiska medborgarinitiativet”

(2010/C 267/12)

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1. Regionkommittén erinrar om att det i artikel 11.4 i fördraget om Europeiska unionen, ändrat genom Lissabonfördraget, fastslås att ”ett antal unionsmedborgare, som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från ett betydande antal medlemsstater, får ta initiativ till att uppmana Europeiska kommissionen att, inom ramen för sina befogenheter, lägga fram ett lämpligt förslag i frågor där dessa medborgare anser att det krävs en unionsrättsakt för att tillämpa fördragen”.

2. ReK erinrar också om att i artikel 24.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt såsom ändrat genom Lissabonfördraget föreskrivs det vidare att Europaparlamentet och rådet, genom förordningar och i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, ska anta bestämmelser om de förfaranden för hur ”Det europeiska medborgarinitiativet” ska fungera i praktiken.

3. Kommittén noterar att kommissionen, med sin grönbok om ett europeiskt medborgarinitiativ av den 11 november 2009 (1), inledde ett omfattande offentligt samråd som ska inhämta synpunkter från alla berörda parter om de viktigaste frågorna som ska tas upp i förordningen om medborgarinitiativet. ReK vill även framhålla det viktiga bidrag som regionala och lokala myndigheter gett till denna diskussion.

4. Vi välkomnar att kommissionen lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om medborgarinitiativet (2).

5. ReK vill understryka att antagandet av denna förordning, som gör det möjligt att införa en rättighet för medborgarna att direkt delta i unionens demokratiska liv, utgör en milstolpe i konsolideringen av de demokratiska principerna i unionen.

6. Kommittén hoppas att Europaparlamentet och rådet snabbt antar förordningen om medborgarinitiativet så att mekanismen kan börja tillämpas i början av 2011 i enlighet med grönboken från 2009.

7. Kommittén erinrar om att den redan framhållit betydelsen av att Lissabonfördraget innehåller en initiativrätt när det gäller lagstiftning som syftar till att stärka de medborgerliga rättigheterna (3).

8. Kommittén framhåller att konsolideringen av dess institutionella roll fordrar att man i första hand genomför de bestämmelser i Lissabonfördraget som berör de regionala och lokala myndigheterna, till exempel det aktuella medborgarinitiativet (4).

9. ReK framhåller det intresse som medborgarinitiativet väcker hos de regionala och lokala myndigheterna vilka själva skulle kunna organisera eller främja medborgarinitiativ, även med tanke på dessa myndighetersnärhet till medborgarna i unionen.

10. Kommittén ställer sig bakom kommissionens ambition att ge medborgarna ett instrument som är enkelt att använda, enkla förfaranden som kan tillämpas omedelbart, klara och entydiga regler för dess genomförande, samtidigt som man förebygger eventuellt missbruk av systemet.

11. ReK anser att det är nödvändigt att på det institutionella planet främja breda initiativ i syfte att sprida största möjliga kunskap om det nya initiativet bland EU:s medborgare och mer allmänt att se till att de blir direkt delaktiga i den politiska debatten om frågor av allmänt europeiskt intresse sombehandlas i pågående initiativ.

12. ReK vill i detta sammanhang understryka den centrala roll som kan spelas av Regionkommittén, också med hänsyn till de instrument som utvecklats inom ramen för decentraliserad kommunikation, samt av de regionala och lokala myndigheterna som kan förmedla kommunikationen på ett direkt och utförligt sätt till medborgarna.

13. ReK erbjuder sig att samarbeta vad gäller inrättandet av en interinstitutionell kontaktpunkt som kommittén bör bli en integrerad del av.

14. ReK understryker att kommittén i sin roll som partner till andra EU-institutioner samt lokala och regionala myndigheter måste få fullständig information. I de fall det är lämpligt bör också kommittén samtidigt som Europaparlamentet rådfrågas om Europeiska kommissionens beslut om huruvida medborgarinitiativen är tillåtliga eller om uppföljningen av dem, samt om alla ändringar av villkoren och bestämmelserna för detta instrument som kan komma att föreslås.

15. ReK upprepar att kommittén gärna utreder möjligheten att stödja de medborgarinitiativ som är mest relevanta för ReK och de lokala och regionala myndigheter som den företräder, t.ex. genom att

—	anordna utfrågningar för pågående eller framgångsrika medborgarinitiativ där EU-institutionerna, lokala och regionala myndigheter och deras sammanslutningar samt företrädare för det civila samhället medverkar,

—	utarbeta yttranden om framgångsrika medborgarinitiativ som är av särskild betydelse för ReK och lokala och regionala myndigheter med tanke på kommitténs politiska prioriteringar, eller om kommissionens beslut om resultaten av sådana medborgarinitiativ.

16. Kommittén erinrar om att inom ramen för förordningen och dess genomförande ska i synnerhet principerna för jämlikhet, öppenhet, god förvaltningssed och möjlighet till rättslig prövning garanteras.

17. ReK stöder helt och fullt kommissionens förslag, men anser dock att det är möjligt att förbättra vissa artiklar.

18. Med hänvisning till deltagardemokratin vill ReK, utan att detta påverkar det europeiska medborgarinitiativet, understryka betydelsen av att på lokal och regional nivå uppmuntra alla initiativ som främjar insyn, samarbete och medborgarnas deltagande i den offentliga politiken.

Det minsta antalet medlemsstater

19. Kommittén påminner om att enligt fördragen ska initiativet komma från ”ett betydande antal medlemsstater” (art. 11.4 i EU-fördraget) och att denna bestämmelse har sin grund i kravet på att säkerställa att initiativet är uttryck för ett gemensamt europeiskt intresse.

20. Kommittén anser att bestämmelsen om en miniminivå som motsvarar en tredjedel av medlemsstaterna är för hög med tanke på att det är nödvändigt att främja medborgarnas rättighet att direkt delta i unionens demokratiska liv.

21. Kommittén anser att det är lämpligare att fastställa en miniminivå som motsvarar en fjärdedel av medlemsstaterna, vilket i övrigt skulle vara förenligt med andra bestämmelser i fördragen, exempelvis art. 76 i EUF-fördraget.

Undertecknarnas minimiålder

22. ReK ställer sig bakom bestämmelsen om en minimiålder för undertecknarna av ett medborgarinitiativsom motsvarar rösträttsåldern för val till Europaparlamentet.

Registrering av förslag och insamling av stödförklaringar

23. Kommittén stöder upprättandet av ett system för registrering av föreslagna medborgarinitiativ i ett speciellt elektroniskt register.

24. ReK håller för övrigt med Europaparlamentet om att varje beslut om huruvida ett föreslaget medborgarinitiativ kan godtas inte bör innehålla överväganden ompolitisk lämplighet (5).

25. Kommittén anser därför att kommissionen bör förvägra registrering endast i de fall då det föreslagna initiativet är ”uppenbarligen kränkande” eller ”uppenbarligen strider mot unionens värderingar”, eftersom en hänvisning i förslaget till förordning till begreppet ”olämplig” kan verka missvisande.

26. ReK välkomnar upprättandet av en gemensam uppsättning procedurregler för insamling och kontroll av stödförklaringar.

27. Kommittén ställer sig positiv till inrättandet av ett system för insamling via internet av stödförklaringar till ett initiativ.

Principen om insyn och det administrativa samarbetet

28. Kommittén ställer sig bakom kommissionens krav på att garantera insyn i vilka källor till finansiering och stöd för ett initiativ som är tillgängliga för organisatörerna.

29. ReK vill understryka att ingivandet av initiativ ska vara öppet för alla medborgare och organisationer och inte i praktiken vara inskränkt till stora organisationer.

30. ReK önskar därför att det ska finnas mekanismer för praktiskt och tekniskt stöd för aktörer som är intresserade av att organisera initiativ.

31. Kommittén anser i synnerhet att det skulle vara lämpligt att inrätta en ”kontaktpunkt” för medborgarinitiativet som kommittén bör bli en integrerad del av.

32. Kommissionen uppmanar också institutionerna att överväga möjligheten att inrätta stöd för översättning till alla EU:s officiella språk av huvudinnehållet i ett initiativ som förklarats vara godtagbart, så att alla unionsmedborgare kan få kännedom om det.

Förslagets godtagbarhet

33. ReK föreslår att man redan vid registreringen gör en kontroll av huruvida ett föreslaget medborgarinitiativ kan godtas. På så sätt kan man förhindra att organisatörerna drar på sig stora kostnader för ett medborgarinitiativ som sedan inte godtas.

34. Regionkommittén understryker kravet på att villkoren för godtagbarhet fastställs på ett allmänt plan och på klart och överskådligt sätt, och de ska informeras på lämpligt sätt i syfte att begränsa ingivandet av sådana medborgarinitiativ som inte kan godtas.

35. ReK stöder fastställandet av villkoren enligt vilka förslaget a) ska röra ett område där en unionsrättsakt får antas i syfte att tillämpa fördragen, b) ska falla inom ramen för kommissionens befogenheter att ingiva ett förslag.

36. ReK vill vidare understryka att om EU antar en rättsakt på områden där unionen inte har exklusiv befogenhet ska detta vara förenligt med subsidiaritetsprincipen i enlighet med art. 5.3 i EU-fördraget.

37. Kommittén framhåller vidare att varje unionsakt ska respektera de grundläggande rättigheter och principer som fastställs särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i EU:s allmänna principer.

38. Kommittén anser därför att det skulle vara lämpligt att uttryckligen hänvisa till två ytterligare villkor för godtagbarhet, i synnerhet att förslaget c) ska respektera de grundläggande rättigheter och principer som fastställs särskilt i Europeiska unionens stadga och d) ska vara förenligt med subsidiaritetsprincipen.

39. ReK erinrar om den erfarenhet som växt fram inom kommittén med avseende på utvärdering av subsidiaritetsprincipen och erbjuder sig att samarbeta med kommissionen vad gäller bedömningen av huruvida denna princip respekteras i förslaget.

40. ReK understryker kravet på att beslutet om huruvida förslaget kan godtas ska meddelas organisatören bakom initiativet och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

41. ReK framhåller att beslutet om huruvida ett föreslaget medborgarinitiativ kan godtas kan bli föremål för domstolsprövning i enlighet med art. 263 och 265 i EUF-fördraget och önskar att denna rätt till domstolsprövning särskilt ska anges i förordningen.

42. Kommittén delar kommissionens önskan att så mycket som möjligt minska de administrativa och finansiella bördorna beträffande kontroll och autentisering av stödförklaringar för initiativ som förklarats vara godtagbara. Kommittén vill i detta sammanhang nämna att ett sådant förfarande i många medlemsstater innebär att regionala och lokala myndigheter medverkar.

Kommissionens prövning av ett medborgarinitiativ

43. ReK ställer sig bakom förslaget att kommissionen ska granska ett initiativ som officiellt ingivits i enlighet med förordningen och inom fyra månader i ett meddelande redogöra för sina slutsatser, eventuella åtgärder som den avser att vidta och, i förekommande fall, skälen för dessa åtgärder.

44. I detta sammanhang framhåller kommittén att om kommissionen avstår från att uttala sig inom de fastställda tidsfristerna kan talan väckas vid domstolen i enlighet med art. 265 i EUF-fördraget, och kommittén önskar att denna rätt till domstolsprövning särskilt ska anges i förordningen.

45. ReK understryker kravet på att kommissionen ska ta varje initiativ som undertecknats av minst en miljon medborgare under allvarligt övervägande.

46. ReK anser att det meddelande om ett initiativ som antagits av kommissionen ska meddelas organisatörerna, Europaparlamentet och rådet, offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och översändas till Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och de nationella parlamenten.

II. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsförslag 1

Artikel 4

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsförslag

Registrering av ett föreslaget medborgarinitiativ

Innan organisatören inleder insamlingen av stödförklaringar från undertecknare av ett föreslaget medborgarinitiativ måste vederbörande registrera initiativet hos kommissionen och lämna den information som anges i bilaga II, särskilt om dess ämne och mål samt källorna till finansiering och stöd för det.

Denna information ska tillhandahållas på ett av unionens officiella språk i ett onlineregister som kommissionen gör tillgängligt i detta syfte (nedan kallat registret).

2.	Med undantag för de fall som anges i styckena 3 och 4 ska kommissionen utan dröjsmål registrera det föreslagna initiativet med ett specifikt registreringsnummer och skicka en bekräftelse till organisatören.

3.	Föreslagna medborgarinitiativ som rimligen kan anses vara olämpliga eftersom de är kränkande eller oseriösa kommer inte att registreras.

4.	Kommissionen ska inte registrera föreslagna medborgarinitiativ som klart strider mot unionens värderingar.

5.	Ett föreslaget medborgarinitiativ som har registrerats ska offentliggöras i registret.

Registrering av ett föreslaget medborgarinitiativ OCH BESLUT OM HURUVIDA ETT FÖRESLAGET MEDBORGARINITIATIV KAN GODTAS

Denna information ska tillhandahållas på ett av unionens officiella språk i ett onlineregister som kommissionen gör tillgängligt i detta syfte (nedan kallat registret).

3.	Föreslagna medborgarinitiativ som är kränkande eller oseriösa kommer inte att .

5.	Ett föreslaget medborgarinitiativ som har ska offentliggöras i registret.

Motivering

Kontrollen av huruvida ett initiativ kan godtas kan lika gärna ske vid registreringen enligt artikel 4. et känns inte rimligt att man registrerar ett initiativ och därefter, när 300 000 underskrifter lagts fram, som ju också måste komma från tre medlemsstater, förklarar att det inte kan godtas för att man t.ex. konstaterar att EU inte ens har lagstiftningsbehörighet på ett visst politiskt område. Med detta ändringsförslag vill vi därför slå ihop artiklarna 4 och 8 i förslaget till förordning.

Ändringsförslag 2

Artikel 7.1

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsförslag

Minsta antal undertecknare per medlemsstat

1.	De som undertecknar ett medborgarinitiativ ska komma från minst en tredjedel av medlemsstaterna.

Minsta antal undertecknare per medlemsstat

1.	De som undertecknar ett medborgarinitiativ ska komma från minst en av medlemsstaterna.

Motivering

Det europeiska medborgarinitiativet ska vara ett instrument som är tillgängligt för medborgarna och därför bör inte tröskeln vara alltför hög. En fjärdedel av medlemsstaterna (dvs. sju av de nuvarande 27 EU-medlemsstaterna) är ett krav som ligger i linje med Europaparlamentets förslag.

Ändringsförslag 3

Artikel 7.2

Kommissionens förslag	ReK:s ändringsförslag
I en tredjedel av medlemsstaterna ska undertecknarna åtminstone bestå av det minsta antal medborgare som anges i bilaga I.	I en av medlemsstaterna ska undertecknarna åtminstone bestå av det minsta antal medborgare som anges i bilaga I.

Motivering

Det europeiska medborgarinitiativet bör vara ett instrument som är tillgängligt för samtliga medborgare, och därför bör minimitröskeln inte vara så hög. Kravet på att undertecknarna ska komma från en fjärdedel av medlemsstaterna (dvs. 7 av den 27 nuvarande medlemsstaterna) är i linje med Europaparlamentets förslag. Med hänsyn till enhetligheten bör därför samma ändring gälla för artikel 7.2.

Ändringsförslag 4

Artikel 8

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsförslag

Beslut om huruvida ett föreslaget medborgarinitiativ kan godtas

Efter att ha samlat in 300 000 stödförklaringar från undertecknare från åtminstone tre medlemsstater i enlighet med artikel 5 ska organisatören uppmana kommissionen att fatta beslut om huruvida det föreslagna medborgarinitiativet kan godtas. För detta ändamål ska initiativtagaren använda formuläret i bilaga V.

Kommissionen ska inom en tvåmånadersperiod från mottagandet av den framställan som avses i punkt 1 besluta huruvida medborgarinitiativet kan godtas. Det föreslagna medborgarinitiativet ska anses godtagbart om

a.	det rör ett område där en unionsrättsakt får antas i syfte att tillämpa fördragen,

b.	faller inom ramen för kommissionens befogenheter att lägga fram ett förslag.

3.	Det beslut som avses i punkt 2 ska meddelas organisatören av det föreslagna medborgarinitiativet och offentliggöras.

Motivering

Följdändring till ändringsförslaget avseende rekommendation nr 1.

Ändringsförslag 5

Artikel 9

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsförslag

Bestämmelser om kontroll och intygande av medlemsstaternas stödförklaringar

Efter det att organisatören har samlat in de nödvändiga stödförklaringarna från undertecknare i enlighet med artiklarna 5 och 7, och förutsatt att kommissionen har beslutat att ett föreslaget medborgarinitiativ kan godtas i enlighet med artikel 8, ska organisatören översända stödförklaringarna i pappersform eller elektronisk form till de relevanta behöriga myndigheter som anges i artikel 14 för kontroll och intygande. För detta ändamål ska initiativtagaren använda formuläret i bilaga VI.

Organisatören ska översända stödförklaringarna till den medlemsstat som utfärdat den identitetshandling som anges i ovannämnda formulär.

2.	De behöriga myndigheterna ska inom tre månader kontrollera de överlämnade stödförklaringarna på lämpligt sätt och tillhandahålla organisatören ett intyg som överensstämmer med mallen i bilaga VII, vari antalet giltiga stödförklaringar för den berörda medlemsstaten intygas.

3.	Det intyg som anges i punkt 2 ska utfärdas kostnadsfritt.

Bestämmelser om kontroll och intygande av medlemsstaternas stödförklaringar

Organisatören ska översända stödförklaringarna till den medlemsstat som utfärdat den identitetshandling som anges i ovannämnda formulär.

2.	De behöriga myndigheterna ska inom tre månader kontrollera de överlämnade stödförklaringarna på lämpligt sätt och tillhandahålla organisatören ett intyg som överensstämmer med mallen i bilaga VII, vari antalet giltiga stödförklaringar för den berörda medlemsstaten intygas.

3.	Det intyg som anges i punkt 2 ska utfärdas kostnadsfritt.

Motivering

I artikel 4 åläggs organisatören att ange vilka finansieringskällor som ska svara för finansieringen av de utgifter som är kopplade till initiativet. I det skedet i handläggningen är det, såsom anges i ändringsförslaget, möjligt att man ännu inte har en fullständig bild över vilka ekonomiska bidrag som kan komma att bli aktuella. I slutet av förfarandet är det därför nödvändigt att begära en rapport med redovisning av de faktiska utgifterna och uppgift om varifrån de använda resurserna kommer. På så vis beaktas även informations- och öppenhetsprincipen. För att det ska bli lättare att respektera detta krav, bör man utforma ett enkelt formulär och bifoga det till bestämmelserna.

Bryssel den 10 juni 2010

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO

(1) KOM(2009) 622 slutlig.

(2) KOM(2010) 119 slutlig.

(3) Yttrande på eget initiativ från Regionkommittén ”Medborgerliga rättigheter: främjande av de grundläggande rättigheterna och de rättigheter som EU-medborgarskapet medför”, 9.10.2008, punkt 58.

(4) R/CdR 79/2010, bilaga I.

(5) Europaparlamentets resolution av den 7 maj 2009 med en uppmaning till kommissionen om framläggande av ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av medborgarinitiativet (A6-0043/2009), skäl Y.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2010.267.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 267

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	53 årgången 1 oktober 2010

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Regionkommittén
	85:e plenarsessionen den 9 och 10 juni 2010
2010/C 267/01	Resolution från Regionkommittén om Bättre verktyg för att tillämpa Europa 2020-strategin: integrerade riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik och sysselsättningspolitik	1

2010/C 267/02	Resolution från Regionkommittén om Ökat deltagande av lokala och regionala myndigheter i Europa 2020-strategin	4

	YTTRANDEN
	Regionkommittén
	85:e plenarsessionen den 9 och 10 juni 2010
2010/C 267/03	Initiativyttrande från Regionkommittén om Framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013	6

2010/C 267/04	Yttrande från Regionkommittén om Utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2009–2010: potentiella kandidatländer	12

2010/C 267/05	Yttrande från Regionkommittén om Vårpaketet: EU:s åtgärdsplan för att uppnå millennieutvecklingsmålen	17

2010/C 267/06	Yttrande från Regionkommittén om Sammankoppling av företagsregister	22

2010/C 267/07	Yttrande från Regionkommittén om Stadsförnyelse och dess roll i de europeiska städernas utveckling	25

2010/C 267/08	Yttrande från Regionkommittén om EU-politiken och den internationella politiken för biologisk mångfald efter 2010	33

2010/C 267/09	Yttrande från Regionkommittén om På väg mot en integrerad havspolitik för bättre förvaltning i Medelhavsområdet	39

2010/C 267/10	Yttrande från Regionkommittén om Lokalt och regionalt samarbete för att skydda barnens rättigheter i EU	46

	III Förberedande akter
	Regionkommittén
	85:e plenarsessionen den 9 och 10 juni 2010
2010/C 267/11	Yttrande från Regionkommittén om En europeisk kulturarvsmärkning	52

2010/C 267/12	Yttrande från Regionkommittén om Europeiska medborgarinitiativet	57