5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/1

A.

Enligt EG-domstolen utgör principen om förbud mot åldersdiskriminering enligt artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna en allmän gemenskapsrättslig princip.

B.

Skillnad i behandling på grund av ålder utgör åldersdiskriminering, såvida inte denna skillnad i behandling är legitim och sättet att uppnå syftet är lämpligt och nödvändigt.

C.

Enligt ombudsmannen har kommissionen inte tillräckligt motiverat skillnaden i behandling av extraanställda frilans-konferenstolkar över 65 år, och fortsätter att hålla fast vid sin nuvarande policy när det gäller anlitande av frilansar.

D.

Ombudsmannen anser att detta utgör ett fall av administrativt missförhållande.

E.

Europaparlamentets ansvar som unionens enda folkvalda församling är att garantera och skydda Europeiska ombudsmannens oberoende i fullgörandet av hans åligganden gentemot EU:s medborgare, och att övervaka genomförandet av hans rekommendationer.

1.

Europaparlamentet stöder Europeiska ombudsmannens kritiska anmärkningar och hans rekommendationer om kommissionens policy för anlitande av extraanställda frilans-konferenstolkar över 65 år.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sin nuvarande policy som praktiskt taget förbjuder rekrytering av extraanställda konferenstolkar över 65 år. Parlamentet anser dock inte att någon kompensation är berättigad i fallet i fråga.

3.

Europaparlamentet uppmärksammar att parlamentet, efter att det mottagit ett liknande förslag till rekommendation från ombudsmannen, omedelbart ändrade sin praxis när det gäller rekrytering av extraanställda konferenstolkar över 65 år och tolkade de tillämpliga reglerna på ett sätt som inte leder till diskriminering.

4.

Europaparlamentet anser inte att man genom att ändra de tillämpliga reglerna och avlägsna åldersdiskrimineringen från rekryteringsprocessen gör EU-institutionen skyldig att rekrytera extraanställda konferenstolkar över 65 år, men att man med en sådan ändring skulle bringa kommissionens regler i överensstämmelse med gemenskapsrättens allmänna principer. Vidare anser parlamentet, med tanke på bristen på tolkar för vissa officiella språk, att detta dessutom skulle förbättra institutionens förmåga att garantera bästa möjliga service, vilket har bevisats i parlamentet.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med parlamentet för att se över reglerna för rekrytering av extraanställda konferenstolkar och annan personal, för att se till att all slags diskriminering undviks.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Europeiska ombudsmannen.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/3

1.

Europaparlamentet godkänner slutsatserna från trepartsmötet den 2 april 2009.

2.

Europaparlamentet betonar att den överenskommelse som nåtts om revideringen av den fleråriga budgetramen är resultatet av ett framgångsrikt interinstitutionellt samarbete som syftat till att hantera den finansiella och ekonomiska kris som medlemsstaterna upplever, genom att främja solidaritet avseende energiresurser och främja bredbandstjänster i landsbygdsområden samt stödja jordbrukssektorn.

3.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet genom denna överenskommelse, i egenskap av både lagstiftande och budgetansvarig myndighet, har värnat om sina nuvarande prioriteringar, såsom man gjorde under budgetförfarandet för 2008, då en överenskommelse nåddes om finansieringen av Galileo.

4.

Europaparlamentet samtycker till den politiska kompromissen som innehåller en kompensationsmekanism som enligt planerna ska tillämpas vid budgetförfarandet för 2010, samt vid behov även vid budgetförfarandet för 2011. Parlamentet påminner om att kompensationsmekanismen, enligt vad som sades i det gemensamma uttalande som antogs av Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid trepartsöverläggningen den 2 april 2009, varken kommer att påverka de finansieringsramar som ingår i program som antas genom medbeslutande eller tillämpningen det årliga budgetförfarandet, och att den kommer att finansieras med hjälp av alla de budgetmedel som finns tillgängliga enligt den rättsliga ramen för budgeten.

5.

Europaparlamentet upprepar att underskott och outnyttjade medel är frågor som fortfarande måste lösas efter att förhandlingarna om det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 är avslutade. De nämnda underskotten bör behandlas vid halvtidsöversynen 2008–2009, enligt förklaring nr 3 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, samt under de årliga budgetförfarandena, om möjligt genom mer flexibilitet, och i vilket fall som helst genom att utnyttja alla möjligheter enligt det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. Parlamentet påminner om att man i sin unilaterala förklaring under trepartsöverläggningarna den 2 april 2009 begärde att kommissionen i revideringen efter halva tiden ska ta upp de principer som nämns i parlamentets resolution som antogs den 25 mars 2009.

6.

Europaparlamentet uppmanar till försiktighet när det gäller att regelbundet utnyttja marginalerna under rubrik 2 för att finansiera andra rubriker, eftersom detta kan äventyra jordbrukssektorns intressen, med tanke på de oförutsedda minskningarna av marknadspriserna.

7.

Europaparlamentet beklagar att överenskommelsen med rådet kunde nås först två månader innan parlamentets valperiod löper ut, vilket innebär mindre tid för förhandlingar. Detta satte tyvärr institutionerna under press, även om arbetet bedrevs i den normala andan av lojalt samarbete.

8.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

10.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/6

A.

Huvudsyftet med direktiv 92/75/EEG (nedan kallat ramdirektivet) är enligt artikel 1 att ”göra det möjligt att harmonisera de nationella åtgärderna när det gäller att publicera uppgifter, särskilt genom märkning och produktinformation, om förbrukning av energi och andra väsentliga resurser samt kompletterande uppgifter om vissa slag av hushållsapparater för att därigenom ge konsumenterna möjlighet att välja mer energisnåla apparater”.

B.

I ramdirektivet anges även att ”om allmänheten får tillgång till korrekt, relevant och jämförbar information om den energi som varje enskild hushållsapparat förbrukar, kan detta påverka deras val till förmån för mindre energikrävande apparater”.

C.

Som påpekades i kommissionens konsekvensanalys som åtföljde förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser (SEK(2008)2862) har den ursprungliga framgångsrika A–G-märkningen använts som modell i olika länder runtom i världen, till exempel i Argentina, Brasilien, Chile, Iran, Israel, Kina och Sydafrika.

D.

Teveapparater förbrukar mycket energi och det finns alltså betydande möjligheter att spara energi genom att denna produktkategori läggs till i energimärkningssystemet under artikel 1.2 i ramdirektivet.

E.

Energimärkningen av teveapparater bör överensstämma i så hög grad som möjligt med de etablerade märkningssystemen för andra hushållsapparater.

F.

I ovannämnda kommissionsmeddelande anges att ”dagens märkningsklassificering kommer att uppgraderas och nya klasser införas vart femte år eller när det är motiverat av den tekniska utvecklingen, med undersökningar av ekodesign som underlag, i syfte att A-märkning bara skall ges till den utrustning som ligger bland de 10-20 % bästa”.

G.

För att det ska gå att genomföra energimärkningssystemet måste det vidtas åtgärder som förser konsumenterna med information om energieffektiviteten hos hushållsapparater som är tydlig, omfattande, jämförbar och lättförståelig.

H.

Om konsumenterna köper fler energieffektiva apparater i stället för mindre effektiva apparater skulle detta öka intäkterna för tillverkarna.

I.

I utkastet till kommissionens direktiv införs en annan förändring, särskilt i fråga om utformningen av energimärkningen och energieffektivitetsklasserna, genom att man har lagt till nya A-klasser (till exempel A-20 %, A-40 % och A-60 %) som kan bli ännu mer förvirrande för konsumenterna, försämra deras förståelse för energimärkningssystemet och försvåra valet av mer energieffektiva apparater.

J.

Ett mindre antal tekniska justeringar av märkningen skulle kunna resultera i en märkning som är mycket tydligare och mer lättförståelig för konsumenterna.

K.

Enligt uppgifter tycker kunderna att A–G-skalan är tydlig. Kommissionen har dock inte genomfört någon konsekvensanalys för att visa om A-20 %, A-40 % och A-60 % vid sidan om lägre klasser där inga apparater ingår är användbara eller missvisande för konsumenterna.

L.

En omplacering av befintliga produkter till en begränsad A–G-skala skulle framför allt förhindra inrättandet av lägre klasser där inga apparater ingår som kan vara missvisande för konsumenterna.

M.

Införandet av ytterligare effektivitetsklasser på befintliga A–G-märkningar, även när det gäller andra produkter, bidrar sannolikt till förvirringen om huruvida produkter i klass A är effektiva eller inte.

N.

En sådan åtgärd fyller inte den grundläggande rättsaktens syfte, nämligen att förse konsumenterna med korrekt, relevant och jämförbar information.

O.

Kommissionen har lagt fram sitt förslag om en omarbetning av ramdirektivet vilket skulle kunna medföra ytterligare förändringar som skulle få konsekvenser för de föreslagna genomförandeåtgärderna.

1.

Europaparlamentet motsätter sig antagandet av utkastet till kommissionens direktiv om genomförande och ändring av rådets direktiv 92/75/EEG vad gäller energimärkning av teveapparater.

2.

Europaparlamentet anser inte att utkastet till kommissionens direktiv är förenligt med den grundläggande rättsaktens syfte.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka utkastet till direktiv och lägga fram ett nytt, baserat på en begränsad A–G-skala, till det utskott som anges i artikel 10 i rådets direktiv 92/75/EEG så fort som möjligt och under inga omständigheter senare än 30 september 2009.

4.

Europaparlamentet anser att utformningen av märkningen är en viktig del av energimärkningsdirektivet, som man bör besluta om inom ramen för den översyn och omarbetning som för närvarande övervägs enligt medbeslutandeförfarandet.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/8

A.

Den 15 april 2009 röstade kommittén för hantering av instrumentet för utvecklingssamarbete vid sluten omröstning till förmån för förslaget till det årliga åtgärdsprogrammet 2009 för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen (del II: målinriktade projekt) (CMTD(2009)0387 – D004766/01).

B.

I enlighet med artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG och artikel 1 i avtalet av den 3 juni 2008 mellan Europaparlamentet och kommissionen om förfaranden för genomförande av rådets beslut 1999/468/EG tillställdes parlamentet det förslag till genomförandeåtgärder som sänts till kommittén för hantering av instrumentet för utvecklingssamarbete samt resultaten av omröstningen.

C.

I artikel 14.1 b i förordning (EG) nr 1905/2006 föreskrivs det att ett av syftena för det tematiska programmet för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter inom utveckling består i att ”öka den europeiska medborgarens medvetenhet om utvecklingsfrågor och uppbåda ett aktivt stöd hos allmänheten i gemenskapen och de anslutande länderna för strategier för fattigdomsminskning och hållbar utveckling i partnerländer”.

D.

I ett ”gemensamt uttalande från medlemsstaterna om utvecklingsinstrumentet i relation till icke-statliga aktörer och lokala myndigheter” som av 11 medlemsstater tillställdes kommissionen den 19 mars 2009 yppades farhågor om kommissionens avsikt att inställa den direkta finansieringen (förfarandet med ”målinriktade projekt”) inom projekten Trialog och Deeep (4), som pågått sedan 1998 respektive 2003 och i stället ålägga dem att delta i en ”inbjudan att inkomma med förslag”.

E.

I det gemensamma uttalandet från 11 medlemsstater, bland dem 9 ”nya” medlemsstater, varnas det för att kommissionens planer att avbryta det direkta stödet till Trialog och Deeep tidsmässigt kommer ”högst olägligt”, ”med hänsyn tagen till den aktuella finanssituationen i många av de ”nya” medlemsstaterna och hur denna situation påverkar de icke-statliga organisationernas förmåga att fungera och utvecklas” och där uttrycktes också oro för att ”det kan uppstå ett avbrott i finansieringen som blir till skada för dessa projekt, genom att de förlorar kvalificerad personal, liksom också kunskaper och redan etablerade nätverk”.

F.

Liknande farhågor yppades också av utvecklingsutskottets ordförande i en skrivelse av den 19 mars 2009, där det påpekades att ”utskottet hela tiden prioriterat information och kapacitetsuppbyggnad på utvecklingssamarbetets område i de nya medlemsstaterna, tillsammans med utbildning i utvecklingsfrågor för allmänheten i Europa” och där kommissionen ombads förse parlamentet ”med de objektiva och öppna kriterier utgående från vilka kommissionen fattar beslut om vilka verksamheter och projekt som ska komma i fråga för direkt finansiering” och där det ytterligare anhölls om att ”genomförandet av den föreslagna åtgärden skulle uppskjutas med åtminstone ett år, för att eventuella avbrott i finansieringen och risker för själva fortlevnaden av dessa synnerligen nyttiga projekt skulle kunna undvikas”.

G.

Den ovannämnda allmänna utvärderingen ”General Evaluation of Actions to Raise Public Awareness of Development Issues in Europe/Development Education” utmynnar i en slutsats om att ”strategiska insatser av målinriktade projekt har bidragit till att målen för samfinansiering tillsammans med det europeiska utvecklingsprogrammet för icke-statliga organisationer har kunnat uppnås” samt att ”Deeep erbjudit en viktig samordningsmekanism för att öka dialogen, främja utbyte av bästa praxis och bygga nätverk och partnerskap på EU-nivå och mellan nationella plattformar och EU” och dessutom att ”Trialog också verkningsfullt bidragit till förbättrad dialog och kapacitetsutbyggnad i sitt arbete med de nya medlemsstaterna och anslutningsstaterna”.

H.

Trialog-programmet bidrar till att tillgodose det behov av en övergripande kommunikations- och utbildningsstrategi, av det slag som Europaparlamentet i sin resolution av den 13 mars 2008 om EU:s utvecklingspolitik: en utmaning för de nya medlemsstaterna ansåg att behövdes för att åtgärda bristen på ett offentligt erkännande av utvecklingssamarbetets prioriteringar i de nya medlemsstaterna, och programmet Deeep innebär ett svar på det upprop om utbildning och ökat medvetande om utveckling i det europeiska utbildningsväsendet, som ingick i samma resolution.

I.

I det ovannämnda årliga åtgärdsprogrammet för 2009 föreslår kommissionen också att bevilja ett direkt anslag till ett projekt om förstärkt förvaltningskapacitet på Kuba, avsett att genomföras av European Foundation of Management Development. Inom det tematiska program för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter, vilket ingår i instrumentet för utvecklingssamarbete, har förfarandet med målinriktade projekt aldrig tidigare använts för verksamheter i partnerländerna.

J.

Kommissionen gav senare ut en förklarande not till kommittén för hantering av instrumentet för utvecklingssamarbete för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter (5), där den klarlägger urvalskriterierna för målinriktade åtgärder och förklarar att dessa bygger på artikel 168 i genomförandebestämmelserna till budgetförordningen (6) och att anslag framför allt får beviljas till ”organ som rättsligt eller faktiskt har monopol” samt för ”åtgärder med vissa särdrag som ställer krav på ett särskilt organ, på grund av dess tekniska kompetens, dess höga grad av specialisering eller dess administrativa befogenheter”.

1.

Europaparlamentet motsätter sig antagandet av kommissionens utkast till beslut om fastställande av det årliga åtgärdsprogrammet 2009 för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen (del II: målinriktade projekt) (CMTD(2009)0387 – D004766/01) i dess nuvarande utformning.

2.

Europaparlamentet ber kommissionen att klarlägga utgående från vilka kriterier det ska fastställas att en monopolsituation föreligger ”rättsligt eller faktiskt”, mot bakgrund av att de 11 medlemsstaterna i sitt ”gemensamma uttalande” påpekat att det ur de ”nya” medlemsstaternas synvinkel betraktat fortfarande föreligger en situation av ”faktiskt” monopol på de europaomfattande verksamheter som utförs av Trialog och Deeep.

3.

Europaparlamentet vidhåller att kriterierna för beviljande av direkta anslag till målinriktade projekt måste tillämpas öppet, genomgående och med insyn för att alla ska få likadana verksamhetsförutsättningar och vidhåller därför att samma kriterier ska tillämpas på Trialog, Deeep och projekten för att stärka förvaltningskapaciteten på Kuba.

4.

Europaparlamentet vidhåller att ett oavbrutet ekonomiskt stöd måste tillförsäkras via ett strategiskt europaomfattande program för den värdefulla verksamhet som består i att främja utbyten av bästa praxis och uppbyggandet av nätverk och partnerskap på EU-nivå samt mellan nationella plattformar och EU, samt för förbättrad dialog och kapacitetsuppbyggnad i arbetet med de ”nya” medlemsstaterna och anslutningsstaterna.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med parlamentet i samband med dess kommande översyn (7) av systemet med inbjudningar att lämna förslag till de tematiska programmen och anser det olämpligt att föregripa vilka rekommendationer till ändringar eller förbättringar av systemet som eventuellt kan bli resultatet av denna översyn. Parlamentet uppmanar därför till att de nuvarande arrangemangen för direktfinansierade åtgärder ska kvarstå oförändrade i tolv månader samt att alla framtida ändringar ska låta resultaten av översynsarbetet framgå och säkerställa en långsiktig, förutsägbar och hållbar verksamhet inom utvecklingssamarbetet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sitt utkast till beslut om fastställande av det årliga åtgärdsprogrammet 2009 för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen (del II: målinriktade projekt) (CMTD(2009)0387 – D004766/01), så att där också kommer att ingå EU-omfattande projekt till förmån för ökad medvetenhet om utvecklingsfrågor i det utvidgade EU samt för utbyten inom området utbildning om utveckling i EU.

7.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/11

A.

Den största negativa konsekvensen för EU av den rådande finansiella och ekonomiska krisen kommer att vara en dramatisk ökning av arbetslösheten, vilken kommer att drabba de mest utsatta grupperna i samhället hårdast. Ökad arbetslöshet medför ökad fattigdom och ojämlikhet i fråga om hälsa, liksom utanförskap, brottslighet, osäkerhet och otrygghet.

B.

Frånsett den rådande krisen har EU redan ställts inför problem på grund av en svag ekonomisk tillväxt, en explosiv demografisk situation och svårigheten att leva i en allt mer globaliserad världsekonomi.

C.

Under 2007 hade 15,2 procent av EU-medborgarna mellan 18–24 år slutat skolan i förtid.

D.

Sysselsättning är fortfarande inte någon garanterad väg ut ur fattigdomen för många människor i EU, där åtta procent av alla arbetstagare befann sig i riskzonen för fattigdom 2006.

E.

Under 2006 befann sig 16 procent av EU-medborgarna i riskzonen för fattigdom. Barn, familjer med många barn, ensamstående föräldrar, arbetslösa, funktionshindrade, ungdomar, äldre, etniska minoriteter och migranter är särskilt utsatta.

F.

Kvinnor löper fortfarande större risk att hamna i fattigdom än män på grund av aspekter som kvinnors ekonomiska beroendeställning, löneklyftan mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och överrepresentationen av kvinnor i låglöneyrken. Denna situation ökar risken för att fattigdomen ska föras vidare till nästa generation.

G.

Prisökningarna de senaste åren har haft en avsevärd effekt på hushållens ekonomi och påverkat utsatta samhällsgrupper i oproportionerlig utsträckning.

H.

Flera undersökningar (till exempel Russell Sage-stiftelsens ”Future of Work Research”) har visat att var fjärde person som arbetar i de mest utvecklade länderna snart kan vara låginkomsttagare och löpa större fattigdomsrisk. Låglöneyrken tycks ha många gemensamma drag eftersom de ofta tar formen av särskilda anställningsförhållanden med lågutbildad arbetskraft, deltidsarbetare, kvinnor, invandrare och unga arbetstagare, som är mer utsatta. Det finns en tendens att låglöneyrken förs vidare från generation till generation och begränsar tillgången till god utbildning, god hälsovård och andra grundläggande levnadsförhållanden.

I.

I artikel 2 i EG-fördraget fastslås att jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande värderingar.

J.

EU står inför en demografisk förändring som framför allt utgörs av en ökning av den förväntade livslängden och låga födelsetal, även om vissa länder visar tecken på att bryta den sistnämnda utvecklingen.

K.

Den demografiska förändringen förväntas leda till en fördubbling av försörjningsbördan för äldre till år 2050 vilket får konsekvenser för framför allt befolkningens fysiska och psykiska hälsa.

L.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens demografirapport från 2008 ”Att uppfylla sociala behov hos en åldrande befolkning” (SEK(2008)2911), där kommissionen lyfter fram den avgörande roll som informella omsorgsgivare spelar i samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de starka sociala argumenten för att uppmärksamma omsorgsgivare i utformningen av framtida politiska program.

M.

Finanskrisens effekter på den reala ekonomin är inte helt kända, men det kommer att bli omöjligt att nå målet att skapa fem miljoner arbetstillfällen i EU mellan 2008 och 2009. En ekonomisk recession kommer att leda till högre arbetslöshet och med säkerhet ökad fattigdom och innebära utmaningar för den europeiska sociala modellen.

N.

Den allt djupare finansiella och ekonomiska krisen orsakar ökande arbetslöshet och osäkerhet, vilket gör att den sociala sammanhållningen i EU utsätts för betydande påfrestningar med sociala klyftor och spänningar som följd i många medlemsstater.

O.

EU har åtagit sig att uppnå målet om en socialt och miljömässigt hållbar utveckling, och de möjligheter till nya arbetstillfällen som kan uppstå till följd av detta åtagande bör utnyttjas fullt ut.

P.

En social dialog kan vara viktig för att ta itu med den förtroendekris som förvärras av finanskrisen eftersom många människor i samhället är rädda för framtiden. Samma uppmärksamhet måste också ägnas dem som redan är utslagna och vars situation försämras på grund av den aktuella krisen.

Q.

EU:s mer interventionistiska institutionella arrangemang, som utmärks av ett visst mått av omfördelning av inkomsterna, och den gemensamma idén om en ”europeisk social modell” har en positiv effekt på arbetslivets kvalitet för miljontals män och kvinnor i de mer missgynnade segmenten av våra arbetsmarknader.

R.

Respekt för nationella rättsliga ramar och avtalsramar, som utmärks av en balans mellan arbetsmarknadslagstiftning och kollektivavtal som reglerar de modellerna, är en förutsättning för harmoniserade värderingar i en mångfald av olika system.

S.

För icke konventionella anställningsförhållanden gäller inte längre de regler och förfaranden som parterna enats om vid kollektivförhandlingar.

T.

Den förnyade sociala agendan bör grunda sig på principen att en effektiv socialpolitik bidrar till ekonomisk tillväxt och välstånd. Detta kan också hjälpa till att återupprätta medborgarnas sjunkande stöd för EU.

U.

Det är beklagligt att den förnyade sociala agendan inte tar upp frågan om rättssäkerheten för sociala tjänster av allmänt intresse.

V.

Stark kritik har riktats mot den förnyade sociala agendans roll och synlighet, bland annat bristen på tydlighet när det gäller dess syfte eller hur den ska följas upp, samt att den öppna samordningsmetoden har fått mindre utrymme i sociala sammanhang.

W.

De europeiska sociala modellerna är en samling av värden i en mängd olika system och ligger i allmänhet inom medlemsstaternas ansvarsområde. Syftet med den europeiska sociala modellen, som anges i fördraget, stadgan om de grundläggande rättigheterna och reformfördraget, måste lyftas fram som EU:s övergripande mål om EU ska kunna infria sina medborgares förväntningar och stilla deras oro. Vid flera av Europeiska rådets vårmöten har målet att utrota fattigdom och socialt utanförskap och behovet av att förstärka den sociala dimensionen i Lissabonstrategin upprepats. Misslyckanden och framgångar i den nationella social- och sysselsättningspolitiken påverkar också andra medlemsstater. Därför måste diskussionen om en reform av den europeiska sociala modellen sättas i centrum för denna samverkan mellan EU och medlemsstaterna.

X.

Lissabonstrategin har inte lyckats minska fattigdomen, med tanke på att det för närvarande finns 78 miljoner personer i EU som lever i fattigdom. Den ökande ojämlikheten måste därför sättas i centrum. EU måste lyckas med att utveckla och uppnå sin och medlemsstaternas målsättning att minska fattigdom och socialt utanförskap och göra framsteg inom viktiga områden där det för närvarande finns indikatorer, om allmänheten ska kunna övertygas om att EU är till för att i första hand tjäna människor och endast därefter företag och banker.

Y.

I flera mål vid EG-domstolen har begreppet ”bestämmelser som är av avgörande betydelse för att skydda den politiska, sociala och ekonomiska ordningen” använts utan att man förtydligat vem som ska avgöra vilka bestämmelser som är av avgörande betydelse för att skydda denna ordning i en medlemsstat.

Z.

EG-domstolen har slagit fast att det inte är upp till medlemsstaten att ensidigt avgöra vad som menas med offentlig politik eller att ensidigt ålägga tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat alla tvingande bestämmelserna i sin arbetsmarknadslagstiftning. Det är dock oklart vem som har den behörigheten om det inte är medlemsstaterna.

AA.

Det finns ingen tydlig avgränsning mellan underentreprenad som endast omfattar arbetskraft och tvivelaktig handel och tillhandahållande av tjänster som bygger på lagstadgade avtal med verkliga egenföretagare. Skillnaden mellan bedrägerier och äkta civila och kommersiella affärsförbindelser bör uppmärksammas.

1.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att med tanke på den ekonomiska recessionen på nytt bekräfta hur viktigt det är med ett starkt socialt Europa som innefattar en hållbar och effektiv social- och sysselsättningspolitik. Kommissionen uppmanas att utarbeta en långtgående socialpolitisk agenda för perioden 2010–2015.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en enhetlig politisk plan för anständiga arbetsförhållanden i linje med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att föra upp skapandet och främjandet av arbetstillfällen högst upp på den sociala agendan i dessa svåra tider. Parlamentet anser att större flexibilitet på arbetsplatserna är viktigare nu än någonsin.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kombinera den förnyade sociala agendan med andra initiativ, till exempel den europeiska jämställdhetspakten, den europeiska pakten för ungdomsfrågor och den europeiska alliansen för familjen, för att missgynnade samhällsgrupper ska få bättre tillgång till sociala förmåner.

5.

Europaparlamentet är oroligt att de åtgärder som föreslås i kommissionens meddelande om en förnyad social agenda inte är tillräckligt enhetliga för att påverka de nuvarande nivåerna av fattigdom och utanförskap i EU och för att ta itu med de rådande hoten mot den sociala sammanhållningen.

6.

Europaparlamentet beklagar särskilt att det i kommissionens meddelande om en förnyad social agenda saknas förslag om följande frågor, som krävs för att man ska kunna uppnå en balans mellan ekonomiska friheter och sociala rättigheter:

7.

Europaparlamentet understryker behovet av att vidareutveckla minimistandarder inom arbetsrätten. Parlamentet konstaterar att varken ekonomiska friheter eller konkurrensregler får dominera över grundläggande sociala rättigheter.

8.

Europaparlamentet påpekar att socialpolitiken bör omfatta nyckelåtgärder som exempelvis bättre balans mellan kraftfullare sociala rättigheter och friheter, samt åtgärder för att bekämpa diskriminering och främja jämlikhet, modernisera och reformera de europeiska sociala modellerna och förstärka deras värderingar.

9.

Europaparlamentet konstaterar att avgränsningen av vad som utgör medlemsstaternas ”bestämmelser som är avgörande för att skydda den politiska, sociala och ekonomiska ordningen” är en politisk fråga och att begreppet bör definieras i en demokratiskt legitimerad process. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inleda en diskussion med allmänheten för att klargöra vad som utgör dessa allmänna offentlig-politiska bestämmelser och vid behov lägga fram lagstiftningsförslag.

10.

Europaparlamentet anser inte att detta är rätt tid att minska de sociala utgifterna, utan att man snarare bör förstärka de strukturella reformerna. Dessutom bör EU stödja infrastrukturen inom medlemsstaternas sociala modeller, bland annat när det gäller sociala tjänster av allmänt intresse, genom att på nytt lyfta fram vikten av allmän tillgång, kvalitet och hållbarhet.

11.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har säkrat framtiden för de offentliga tjänsterna i EU och den betydande roll som dessa spelar, genom att föreslå ett ramdirektiv om tjänster av allmänt intresse, trots att finanskrisen har visat hur viktiga offentliga åtgärder är för att upprätthålla den ekonomiska aktiviteten och förstärka den sociala sammanhållningen.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att garantera rättssäkerheten för sociala tjänster av allmänt intresse.

13.

Europaparlamentet understryker behovet av att hitta sätt att modernisera och reformera de nationella socialförsäkringssystemen för att utrota fattigdomen på lång sikt, särskilt när det gäller skäliga minimiinkomster, pensioner och hälso- och sjukvårdstjänster. Parlamentet betonar att det finns utrymme för att stärka minimilöne- och pensionssystemens finansiella hållbarhet, liksom hälso- och sjukvårdstjänsternas kvalitet och effektivitet, genom att förbättra deras organisation och tillgången till dem och öka partnerskapet mellan den offentliga och privata sektorn, samtidigt som man respekterar subsidiaritetsprincipen och stöder ökade insatser för att inrätta progressiva skattesystem för att minska ojämlikheten.

14.

Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har infört minimilöner och tror att andra medlemsstater kan dra lärdom av att studera deras erfarenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera förutsättningarna för allas sociala och ekonomiska deltagande och att särskilt se till att det finns regleringar gällande t.ex. minimilöner eller andra rättsliga och allmänt bindande arrangemang eller kollektivavtal i enlighet med nationell sedvänja som gör det möjligt för heltidsanställda att leva ett drägligt liv på sin lön.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla medborgare har tillgång till grundläggande banktjänster.

16.

Europaparlamentet framhåller att idrotts- och kulturverksamhet är viktigt för social delaktighet och för att främja personlig utveckling och positiva samhällskrafter samt för att stödja talanger.

17.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ser till att miljö- och hälsofrågor omgående införlivas i all EU-politik så att man kan säkra en hög hälso- och miljöskyddsnivå i enlighet med EG-fördragets bestämmelser.

18.

Europaparlamentet delar kommissionens vilja att utöka den sociala agendan till nya områden men beklagar att miljö alltför ofta beaktas endast i fråga om klimatförändringar. Parlamentet ser positivt på att kommissionen har upprepat sina förklaringar till förmån för en hållbar och koldioxidsnål ekonomi. Dessvärre innehåller kommissionsförslaget inga konkreta åtgärder för att ta itu med miljö- och klimatkrisens sociala och hälsomässiga konsekvenser.

19.

Europaparlamentet understryker att extrem fattigdom och det sociala utanförskap som den leder till inte enbart kan beskrivas i ekonomiska termer och siffror, utan att de även måste beskrivas i termer av mänskliga och medborgerliga rättigheter. Parlamentet inser att principen om fri rörlighet för kapital och varor inte i sig kan leda till en utrotning av fattigdom eller kronisk fattigdom (framför allt när den är bestående). Extrem fattigdom berövar de drabbade deras möjligheter och hindrar dem från en verklig delaktighet i samhällslivet eftersom de blir likgiltiga inför sin omgivning.

20.

Europaparlamentet välkomnar förslagen i kommissionens paket för balans mellan arbetsliv och fritid, som lades fram i slutet av 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att avge rekommendationer till de medlemsstater som tydligt släpar efter med målen från Europeiska rådet i Barcelona 2002 om erbjudandet av barnomsorg till 2010. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att uppmuntra arbetsgivarna att vara öppna inför flexibla anställningsförhållanden, optimera användningen av och kunskapen om informations- och kommunikationsteknik (IKT) och nya arbetsorganisatoriska former för att på så vis främja flexibla arbetstider och möjligheterna att anpassa dem efter företagens, förvaltningarnas och skolornas tider.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om hur man bättre kan förena privatliv, familjeliv och yrkesliv genom att optimera användningen av och kunskapen om IKT och nya arbetsorganisatoriska former, där man beaktar barnens behov och välbefinnande, samtidigt som man bör främja ett effektivare anställningsskydd som tar hänsyn till föräldrars och vårdnadshavares rätt till flexibla arbetstider som motsvarar deras behov och med särskild hänsyn till att låginkomsttagare och personer med otrygga anställningar eller arbeten av låg kvalitet ska ha tillgång till sådana system.

22.

Europaparlamentet beklagar EU:s och den nationella politikens otillräcklighet inför den växande fattigdomen, framför allt bland barn.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns system för garanterad minimilön för social delaktighet, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

24.

Europaparlamentet anser att man skulle kunna tackla nya demografiska utmaningar genom att ta itu med situationen för kvinnor som lever i fattigdom med ojämlik och otillräcklig tillgång till mat, bostad, utbildning och lön och som har svårt att förena yrkesliv, familjeliv och privatliv.

25.

Europaparlamentet efterlyser effektivare sätt att förebygga och motverka avhopp från skolan med mottot ”skolan lönar sig”. Parlamentet efterlyser även effektivt organiserade utbildningssystem och läroplaner som är anpassade efter morgondagens arbetsmarknad och tar hänsyn till samhällets behov och den tekniska utvecklingen. Skolor som erbjuder en andra chans (Second chance-skolor) samt informell och icke-formell utbildning som har visat sig kunna leda till ett ökat engagemang från ungdomar och vuxna jämfört med traditionella skolmiljöer bör främjas och stödjas i högre grad för att minska antalet avhopp i EU. Parlamentet uppmanar därför till att man äntligen avskaffar alla eventuella orättvisor när det gäller möjligheterna inom utbildningssystemen i EU, framför allt segregerad utbildning på låg nivå som får allvarliga negativa effekter för marginaliserade grupper, särskilt romer.

26.

Europaparlamentet insisterar på att det behövs effektivare åtgärder för livslångt lärande och yrkesutbildning som syftar till att göra medborgarna, särskilt de minst kvalificerade, bättre utrustade för att (åter) komma in på arbetsmarknaden på ett smidigt sätt och utan diskriminering och som bidrar till den sociala utvecklingen. Parlamentet anser att företagaranda, framför allt kvinnors och ungdomars företagaranda, IKT- och kommunikationskunskaper, finansiella kunskaper och språkfärdigheter bör lyftas fram.

27.

Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra utbildningen i Europa genom att utveckla processen med att göra medlemsstaternas utbildningssystem kompatibla och jämförbara för att underlätta ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer och standarder.

28.

Europaparlamentet anser att aktiva politiska åtgärder för social delaktighet bör ha stor inverkan på utrotandet av fattigdom och socialt utanförskap, både för löntagare (”arbetande fattiga”) och för dem som inte har ett avlönat arbete.

29.

Europaparlamentet framhåller att samarbetet mellan universitet och näringslivet måste främjas eftersom det är viktigt att dessa parter samarbetar och stöttar varandra till gagn för sina egna organisationer, personalen och studenterna. Det bör byggas broar mellan universitetsutbildningar och näringslivet, och företag bör ha möjlighet att komplettera studieprogram, erbjuda praktikplatser, anordna öppet hus-dagar för studenter osv.

30.

Europaparlamentet vill uppmärksamma behovet av ett mer balanserat tillvägagångssätt mellan flexibilitet och trygghet och behovet av att garantera skäliga löner, med målet att integrera unga, äldre, kvinnor, långtidsarbetslösa och missgynnade grupper på arbetsmarknaden. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna beaktar parlamentets resolution av den 29 november 2007 om gemensamma principer för ”flexicurity” när man inför nationella strategier för ”flexicurity”.

31.

Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att arbetstagarna deltar i företagens beslutsfattande som påverkar deras arbeten och uppehälle, framför allt i tider av ekonomisk och finansiell kris, som ofta resulterar i övertalighet och omstruktureringar. Därför är det välkommet med den nyligen genomförda översynen (15) av rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (16). Parlamentet upprepar sitt krav på att de europeiska företagsrådens funktion stärks ytterligare i enlighet med sin resolution av den 4 september 2001 om tillämpningen av direktiv 94/45/EG (17).

32.

Europaparlamentet understryker att social- och sysselsättningspolitiken bör främja skapandet av arbetstillfällen och snabbt kunna aktiveras som ett svar på den rådande finanskrisen. Den bör ge arbeten och möjligheter till utbildning och även minska inkomstbortfall. Parlamentet anser att dessa strategier aktivt bör motivera människor till att söka arbete eller starta egen företagsverksamhet. Medlemsstaterna bör därför överväga överkomliga finansieringskanaler, såsom lånegarantier, sänkta räntor eller arbetslöshetsstöd i form av klumpsummor, och erbjuda möjligheter till utbildning som hjälper arbetslösa att hitta nya arbeten, samtidigt som inkomstbortfallet begränsas. Parlamentet påminner om kommissionens övergripande strategi för aktiv integration som innefattar lämpligt inkomststöd, tillgång till arbetsmarknader som är öppna för alla och sociala tjänster av hög kvalitet.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ som leder till en klar åtskillnad mellan å ena sidan arbetsgivare, verkliga egenföretagare och småföretagare och å andra sidan arbetstagare.

34.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att stödja mödrar genom familjebidrag när barnen är små och att skapa lämpliga ramar för en återgång till arbetsmarknaden, med särskild uppmärksamhet på ensamstående mödrar eftersom denna grupp är särskilt sårbar.

35.

Europaparlamentet påpekar att den sociala ekonomin, som en annan typ av entreprenörskap, spelar en viktig roll när det gäller att bidra till en hållbar europeisk ekonomi genom att kombinera lönsamhet med solidaritet. Företag inom den sociala ekonomin behöver en säker rättslig ram. Parlamentet lyfter fram vikten av ideellt arbete på det sociala området, särskilt i kampen mot fattigdom och socialt utanförskap och i stödet av de mest missgynnade grupperna i samhället.

36.

Europaparlamentet betonar att inte alla människor kan arbeta och att det för närvarande inte heller finns arbeten åt alla, och framhäver betydelsen av att genomföra rekommendation 92/441/EEG, som bekräftades vid Europeiska rådets möte den 11-12 december 2008, om att tillhandahålla tillräckliga resurser och socialt stöd för ett värdigt liv, genom att utöka systemet för minimiinkomst till samtliga medlemsstater och höja nivåerna för att garantera tillgång och tillräcklighet.

37.

Europaparlamentet anser att utvecklingen av mikrokrediter kan spela en viktig roll för att stödja (långtids)arbetslösa som vill bli egenföretagare. Mikrokrediter har redan varit till hjälp i många sådana situationer med återinträde på arbetsmarknaden, och detta är förenligt med Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram mer information om möjligheterna att få mikrokrediter och göra den mer lättillgänglig och att aktivt rikta denna information till de samhällsgrupper som skulle gynnas mest och ha störst behov av mikrokrediter.

38.

Europaparlamentet uppmanar till främjandet av en starkare koppling mellan genomförandet av ”flexicurity” och en förbättrad social dialog där man respekterar nationella seder och bruk.

39.

Europaparlamentet insisterar på att de byråkratiska hindren för små och medelstora företag undanröjs, och uppmanar till fortsatt tillämpning av de principer som föreslogs i kommissionens meddelande om en ”Small Business Act” för Europa.

40.

Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas befogenheter inom lönepolitiken fullt ut, men föreslår att arbetsmarknadens parter ska diskutera nya lönepolitiska metoder som skulle kunna vända det nuvarande försämrade procentuella förhållandet mellan löner och vinster och medföra att de anställda får en större ekonomisk del av företagets avkastning genom användningen av system som minskar inflationseffekterna. Sådana system skulle kunna möjliggöra att arbetstagarnas extra inkomster placeras i särskilda kapitalfonder som upprättas av företagen. Parlamentet efterlyser en diskussion om sätt att uppmuntra företagen att använda sådana metoder och även en diskussion om rättsliga ramar som reglerar arbetstagarnas gradvisa tillgång till dessa medel. Parlamentet uppmärksammar arbetsmarknadens parter på betydelsen av ett förnyat åtagande för ”skäliga löner” som garanterar minimilöner som ligger klart över adekvat inkomstnivå, så att människor kan bryta sig ur fattigdomen och gynnas av arbetet.

41.

Europaparlamentet vidhåller att ett främjande av icke-diskriminering och lika möjligheter kräver både en sund rättslig grund och olika politiska instrument och att icke-diskriminering och lika möjligheter måste integreras i alla delar av den förnyade sociala agendan.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effekterna av kunskapsrörlighet på medellång och lång sikt, så att resultaten kan användas som en stabil grund för åtgärder för att dämpa de negativa effekterna.

43.

Europaparlamentet vill uppmärksamma den negativa effekt (potentiella kompetensflykt) som invandring kan få på utvecklingsprocessen i ursprungsländerna, bland annat på familjestrukturer, hälsa, utbildning och forskning, och påminner å andra sidan om finanskrisens effekt på värdländerna när det gäller obalans på arbetsmarknaderna.

44.

Europaparlamentet understryker betydelsen av etisk rekrytering från tredjeländer, framför allt när det gäller hälso- och sjukvårdspersonal, och uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att utarbeta en kodex för internationell rekrytering.

45.

Europaparlamentet betonar att invandringens långsiktiga effekter på den demografiska förändringen är osäker eftersom de beror på hur ombytliga migrationsflödena är samt på familjeåterförening och födelsetal.

46.

Europaparlamentet anser att invandrare som är lagligt anställda kan bidra till en hållbar utveckling av socialförsäkringssystemen och även garantera sina egna pensioner och sociala rättigheter.

47.

Europaparlamentet betonar att en framgångsrik invandringspolitik som bygger på mänskliga rättigheter bör främja en konsekvent och effektiv strategi för integration av invandrare på grundval av lika möjligheter som bygger på en garanti för deras grundläggande rättigheter och en balans mellan rättigheter och skyldigheter.

48.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att införa sanktioner mot arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare utan uppehållstillstånd. Det är oerhört viktigt att motverka utnyttjandet av tredjelandsmedborgare utan uppehållstillstånd, samtidigt som man ska respektera utsatta personers rättigheter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att främja möjligheterna att lagligen anställa tredjelandsmedborgare som har uppehållstillstånd.

49.

Europaparlamentet ser positivt på förslaget till direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (KOM(2008)0414). Parlamentet påpekar emellertid att direktivet inte i sin tur får leda till ökad diskriminering av EU-medborgare på grund av deras ekonomiska status.

50.

Europaparlamentet anser att EU:s institutioner och medlemsstater måste göra det till en prioritering att stärka genomförandet och kontrollen av befintliga arbetsmarknadslagar enligt nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftningen samt enligt Internationella arbetsorganisationens konventioner.

51.

Europaparlamentet understryker behovet av att ytterligare skärpa lagarna mot diskriminering i hela EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att stimulera utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att främja en framgångsrik integration av invandrare. De sårbaraste grupperna i samhället, som ofta omfattar invandrare, drabbas oproportionerligt hårt, framför allt i ekonomiskt svåra tider.

52.

Europaparlamentet anser att EU skulle kunna ha en mer proaktiv roll i sina yttre förbindelser när det gäller att främja grundläggande sociala standarder och miljöstandarder. Parlamentet är övertygat om att ytterligare insatser behövs i fråga om mekanismer för förebyggande och övervakning av samt sanktioner mot överträdelser.

53.

Europaparlamentet anser att EU skulle kunna göra mer för att påverka den internationella dagordningen för skäligt arbete samt aktivt främja uppfyllandet av ILO:s konventioner, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, vilket skulle kunna bidra till att skapa världsfred och skydda EU:s intressen och värderingar.

54.

Europaparlamentet betonar att utarbetandet av gemenskapens rättsliga ram, antingen genom primär- eller sekundärlagstiftning, inte på något sätt får strida mot internationella skyldigheter enligt ILO:s konventioner.

55.

Europaparlamentet påpekar att EU bör sträva efter en globaliseringsprocess som i större utsträckning främjar social delaktighet och ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Parlamentet konstaterar att företagens sätt att bedriva sin verksamhet inte bara får ekonomiska effekter, utan även stor social betydelse både inom EU och i tredjeländer, framför allt i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att aktivt främja idén om företagens sociala ansvar, antingen genom att främja icke-bindande bestämmelser eller, om lämpligt, genom lagstiftningsförslag.

56.

Europaparlamentet föreslår att man ska förstärka strukturfondernas potential genom förenkling, flexibilitet och förbättrade förfaranden samt den sociala integrationsdimensionen för att hjälpa medlemsstaterna att optimera social- och sysselsättningspolitikens resultat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att göra sina parter helt delaktiga i enlighet med artikel 16 i den allmänna förordningen för strukturfonderna (18), och rekommenderar starkt att Europeiska socialfonden (ESF) görs tillgänglig för parterna, så att de kan bygga upp sin kapacitet.

57.

Europaparlamentet betonar att den förnyade sociala agendan måste innebära ett tydligt åtagande om att EU:s struktur- och sammanhållningsfonder kommer att bidra till att uppnå målen i den sociala agendan. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att utnyttja ESF och de övriga strukturfonderna till att förbättra inte bara människors anställbarhet, utan även den sociala infrastrukturen.

58.

Europaparlamentet konstaterar att strukturfonderna förblir det viktigaste finansieringsinstrumentet för att uppnå sociala mål. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja samverkan med andra program samt stöder enhetligheten mellan de fleråriga ramprogrammen, såsom Daphne, Progress, folkhälsoprogrammet och programmet ”Ett Europa för medborgarna”.

59.

Europaparlamentet uppmanar till särskild uppmärksamhet vid de regioner som påverkas mest av globaliseringen samt de regioner i de nya medlemsstaterna som genomgår social konvergens.

60.

Europaparlamentet anser att Progress-programmet skulle kunna bidra till en bättre bedömning av moderniseringen av europeiska sociala modeller genom utvärdering av pilotprojekt.

61.

Europaparlamentet anser att nya problem växer fram till följd av den fria rörligheten för personer på den inre marknaden i vissa delar av EU, framför allt i de större städerna, när det gäller akut socialt stöd till personer som inte kan försörja sig själva, vilket ökar trycket på (ideella) privata och offentliga serviceinrättningar som tillhandahåller nödhjälp åt till exempel hemlösa eller marginaliserade befolkningsgrupper i vårt samhälle.

62.

Europaparlamentet betonar att medborgarnas flexibilitet och acceptans för förändring kan öka genom mer ömsesidigt förtroende som kan stärkas med hjälp av en effektivare och öppnare social dialog samt genom att man garanterar en effektivare deltagardemokrati när politiken utformas och genomförs.

63.

Europaparlamentet anser att det är särskilt viktigt för den sociala dialogen att främja politiska åtgärder för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt förbättringar av livskvaliteten på arbetsplatsen generellt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion kring hur de arbetstagare som inte har heltidsarbete (såsom tillfälligt anställda, deltidsanställda, visstidsanställda) ska kunna inkluderas i den sociala dialogen.

64.

Europaparlamentet begär att man ökar medvetenhet om resultaten av den sociala dialogen för att förbättra dess inverkan och främja dess utveckling, eftersom det råder dålig kännedom om och insyn i resultaten av förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter i EU.

65.

Europaparlamentet anser att man bör fortsätta att uppmuntra samarbetskulturen som gradvis ersätter den konfliktkultur som har rått på arbetsmarknaden genom att främja den sociala dialogen.

66.

Europaparlamentet anser att det civila samhällets organisationer, och personer som drabbats av fattigdom och socialt utanförskap, måste vara mer direkt engagerade i diskussionerna om den ekonomiska och sociala modellen, på jämlik basis.

67.

Europaparlamentet anser att arbetsmarknadens parter bör anstränga sig för att arbeta med fleråriga planer med specifika datum och tidsfrister, med inriktning på en långsiktig hållbar strategi.

68.

Europaparlamentet efterlyser en bred diskussion mellan europeiska intressenter, nationella myndigheter, arbetsgivare och arbetstagare och det civila samhället om den sociala agendan för perioden efter 2010.

69.

Parlamentet påpekar att medlemsstaterna bör stödja nya mätbara, bindande och kvantitativa sociala mål och indikatorer för Lissabonstrategin för perioden efter 2010 inklusive åtaganden att arbeta för ett utrotande av fattigdom och socialt utanförskap, samt utarbetandet av en ny social framstegspakt som skulle fastställa mål och struktur för ett nytt socialt hållbart och globalt rättvist EU, som bör bygga upp och förstärka den sociala öppna samordningsmetoden som en nyckelpelare.

70.

Europaparlamentet konstaterar att företagen spelar en viktig roll i EU, inte bara ekonomiskt, utan även socialt. Parlamentet vill därför uppmärksamma främjandet av företagens sociala ansvar och behovet av att snarast göra framsteg i fråga om sysselsättning av hög kvalitet, bland annat när det gäller anständiga löner, för att stödja den sociala modellen och förhindra social dumpning.

71.

Europaparlamentet förordar en effektiv dialog mellan sig och det civila samhället – en dialog som även behövs inom medlemsstaterna på nationell, regional och lokal nivå.

72.

Europaparlamentet konstaterar att ett europeiskt år för volontärarbete skulle vara ett idealiskt tillfälle för EU att knyta an till det civila samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda förberedelser för att utropa 2011 till Europeiskt år för volontärarbete genom att snarast lägga fram ett lagstiftningsförslag i det syftet.

73.

Europaparlamentet anser att det civila samhället bör vara med redan från början av beslutsfattandet. Informationen bör vara tillgänglig för allmänheten, återkopplingen bör gå åt båda hållen och utrymmet för förändring bör tydliggöras för deltagarna.

74.

Europaparlamentet betonar värdet och betydelsen av samrådsförfarandet som ett effektivt verktyg för att ge medborgarna mer att säga till om, genom att göra det möjligt för dem att direkt påverka den politiska processen på EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att öka kunskapen om framtida EU-samråd via medier och andra lämpliga forum på nationell, regional och lokal nivå.

75.

Europaparlamentet anser att det finns ett trängande behov av att de europeiska institutionerna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället i medlemsstaterna antar en ”social pakt” som omfattar sociala åtgärder med realistiska bindande mål och indikatorer.

76.

Europaparlamentet konstaterar att delaktighet i samhällslivet börjar i barndomen och kräver ett främjande av och stöd till deltagarstrukturer och initiativ på lokal, regional och nationell nivå för barn och ungdomar.

77.

Europaparlamentet understryker behovet av att göra framsteg och färdigställa förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, direktivet om överföring av pensionsrättigheter och förslaget till direktiv om tillämpning av principen om likabehandling oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

78.

Europaparlamentet efterlyser en förbättring av EU:s lagstiftningsförfarande genom att man klargör varför det behövs åtgärder på EU-nivå, garanterar ett innehåll av hög kvalitet och tillhandahåller en kraftfull och oberoende konsekvensanalys av de sociala, miljömässiga och ekonomiska effekterna. Parlamentet efterlyser framför allt ett effektivt genomförande av 2003 års interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning (19).

79.

Europaparlamentet betonar att ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och en effektiv kontroll av införlivandet av EU-lagstiftningen bör vara en prioritering.

80.

Europaparlamentet anser att man för en bättre EU-lagstiftning aktivt bör sträva efter att engagera det civila samhället och ta upp medborgarnas oro och på så vis föra dem närmare EU.

81.

Europaparlamentet anser att det bör finnas en bättre koppling mellan den ekonomiska politiken, miljöpolitiken och socialpolitiken på EU-nivå, att målen i den ursprungliga Lissabonagendan bör förstärkas och att man bör se till att den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken aktivt bidrar till att utrota fattigdom och socialt utanförskap.

82.

Europaparlamentet understryker behovet av att anta en rättsligt bindande stadga om grundläggande sociala rättigheter.

83.

Parlamentet noterar att det i Lissabonfördraget fastställs att man bör ta hänsyn till mycket relevanta aspekter av socialpolitiken vid utformningen och genomförandet av EU:s politik.

84.

Europaparlamentet anser att Lissabonstrategin för perioden efter 2010 bör omfatta en förstärkning av den öppna samordningsmetoden och uppmanar kommissionen att fortsätta att uppmuntra medlemsstaterna att fastställa kvantifierade mål för fattigdomsbekämpning och social delaktighet, framför allt mål som stöds av nya mätbara och kvantitativa indikatorer.

85.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ge det möjlighet till ett verkligt engagemang i Lissabonstrategin för perioden efter 2010.

86.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/23

A.

Aktiv inkludering får inte ersätta social integration, eftersom utsatta grupper som inte har möjlighet att delta på arbetsmarknaden har rätt till ett värdigt liv och full delaktighet i samhället, varför det måste finnas en minimiinkomst och sociala tjänster av god kvalitet till en rimlig kostnad, oberoende av personens förmåga att delta på arbetsmarknaden.

B.

Aktiv inkludering hänger inte bara samman med individens förmåga, utan även med sättet på vilket samhället är organiserat. Därför måste man även ta itu med de strukturella orsakerna till utestängning, inbegripet diskriminering och otillräcklig tillgång till tjänster.

C.

Skenbar utestängning från arbetsmarknaden kan vara en följd av att det saknas tillräckliga och anständiga anställningsmöjligheter snarare än brist på egna ansträngningar från individens sida.

D.

Integration på arbetsmarknaden får inte vara en förutsättning för rätten till en minimiinkomst och tillgången till sociala tjänster av god kvalitet. En minimiinkomst och tillgång till sociala tjänster av god kvalitet är nödvändiga förutsättningar för integrering på arbetsmarknaden.

E.

De personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden har ofta sammansatta och komplexa behov, svårigheter eller problem, såsom att under lång tid tvingas leva av en låg eller otillräcklig inkomst, långtidsarbetslöshet, låg utbildningsnivå och analfabetism, uppväxt i en utsatt familj, funktionshinder, dålig hälsa, boende i områden där människor är missgynnade av flera skäl, osäkra bostadsförhållanden och hemlöshet samt rasism och diskriminering, och därför måste integrationsstrategierna spegla de utestängda personernas skiftande situationer.

F.

Social utestängning och utestängning från arbetsmarknaden påverkar allvarligt de drabbade personernas psykiska hälsa, och långtidsarbetslösa löper större risk att drabbas av depression och andra psykiska hälsobesvär.

G.

De som befinner sig långt från arbetsmarknaden har ett stort behov av yrkesutbildning, antingen på grund av att det finns brister i deras skolutbildning eller för att deras utbildning efter lång frånvaro från arbetsmarknaden inte längre är gångbar.

H.

De mest utsatta människorna påverkas ofta av villkorligheten i aktiveringsåtgärderna. Dessa effekter måste övervakas, och negativ inverkan på utsatta grupper måste undvikas.

I.

Åtgärder för aktiv inkludering måste även samverka med en utveckling av strategier på EU-nivå och nationell nivå för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

J.

De flesta familjeförsörjare är kvinnor, de flesta ensamstående föräldrar är kvinnor och de flesta omsorgsgivare är kvinnor. Därför måste den aktiva inkluderingspolitiken inbegripa en allomfattande uppsättning åtgärder, så att de kvinnor som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden verkligen kan dra nytta av de aktiva inkluderingsstrategierna. Arbetsmarknadssituationen för kvinnor är direkt kopplad till den åldersrelaterade fattigdomen, som huvudsakligen drabbar kvinnor.

K.

Vid ekonomisk nedgång och växande arbetslöshet finns det risk för att många fler sägs upp, vilket ökar antalet människor som redan lider av fattigdom och utestängning från arbetsmarknaden, särskilt bland de mest utsatta grupperna i samhället, såsom kvinnor, äldre och funktionshindrade. Det är viktigt att social integration och därtill kopplade arbetsmarknadsåtgärder genomförs på ett enhetligt och konsekvent sätt inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. De offentliga medlen bör därför delvis användas till att upprätthålla och förbättra sociala samt hälso- och utbildningsrelaterade satsningar, liksom andra viktiga samhällstjänster och tjänster i allmänhetens intresse.

L.

Synsättet att bästa vägen ut ur utestängning är genom arbete kan endast fungera till fullo om det är frågan om ett hållbart och högkvalitativt arbete med skälig lön. Principen om lika lön för lika arbete är fortfarande otillräckligt genomförd.

M.

Omsorgsgivare inom familjen tillhandahåller väsentliga omsorgs-, fostrans- och assistanstjänster utanför arbetsmarknadssystemet, utan inkomst eller sociala rättigheter och utan rätt att återvända till arbetsmarknaden och få den kompetens som de har tillägnat sig eller utvecklat under omsorgsperioden i familjen erkänd.

1.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen grundar sin rekommendation 2008/867/EG på rekommendation 92/441/EEG, i vilken individens grundläggande rätt till tillräckliga resurser och socialt bistånd för ett värdigt liv erkänns och där de gemensamma principerna för tillämpningen av denna rättighet fastslås. Parlamentet stöder de gemensamma principerna och praktiska riktlinjerna i rekommendation 2008/867/EG om aktiv inkludering vilande på tre pelare, nämligen tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet. Parlamentet påpekar särskilt att varje strategi för aktiv inkludering måste grundas på följande principer: individuella rättigheter, respekt för den mänskliga värdigheten och icke-diskriminering, lika möjligheter och jämställdhet, främjande av arbetsmarknadsintegration kombinerat med fullständig delaktighet i samhället samt förverkligande av principerna om kvalitet, tillräcklighet och tillgänglighet när det gäller samtliga tre pelare.

2.

Europaparlamentet instämmer med rådet i att man behöver förbättra genomförandet av rekommendation 92/441/EEG i fråga om minimiinkomst och sociala transfereringar, att det sociala biståndet bör ge en tillräcklig minimiinkomst för ett värdigt liv – och åtminstone ligga på en nivå över riskzonen för fattigdom och vara tillräckligt för att hjälpa människor ut ur fattigdomen – samt att utnyttjandet av förmånerna bör förbättras.

3.

Europaparlamentet välkomnar EG-domstolens dom av den 17 juli 2008 i mål C-303/06, vilken gällde omsorgsgivare som utsätts för diskriminering på grund av sin anknytning till en person med funktionshinder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att se till att omsorgsgivare skyddas från sådan diskriminering på arbetsmarknaden och uppmuntrar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att domstolens dom följs.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomdriva ett tillräckligt inkomststöd i syfte att bekämpa fattigdom och social utestängning. Parlamentet framhåller behovet av adekvat nivå på inkomststödet i enlighet med rekommendationerna 92/441/EEG och 2008/867/EG och att detta stöd måste vara tillräckligt, insynsvänligt, tillgängligt för alla och hållbart på längre sikt.

5.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att kommissionen och medlemsstaterna genomför direktiv 2000/78/EG, som inför en rättslig ram för likabehandling i arbetslivet i syfte att på ett ändamålsenligt sätt bekämpa diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

6.

Europaparlamentet understryker sin begäran till rådet om att enas om ett EU-mål för minimiinkomstgarantier och bidragsfinansierade system för ersättning vid inkomstbortfall med inkomststöd om minst 60 procent av den nationella ekvivalerade medianinkomsten, och om en tidsplan för att uppnå detta mål i samtliga medlemsstater.

7.

Europaparlamentet inser att samspelet mellan socialt bistånd och deltagande på arbetsmarknaden är komplext, särskilt om det tillgängliga arbetet är tids- eller säsongsbegränsat, osäkert eller på deltid eller om villkoren för ersättning, de sociala trygghetssystemen eller marginalskatterna inte uppmuntrar till avlönat arbete, och det sociala biståndssystemet inte är tillräckligt flexibelt för att kunna anpassas. Parlamentet kräver därför att det tas fram system som på ett ändamålsenligt sätt hjälper människor som befinner sig i en övergångsfas istället för att bestraffa eller avskräcka dem, och där bidraget inte dras in för snabbt när en person börjar arbeta.

8.

Europaparlamentet framhåller vikten av att skapa sociala förmåner för utsatta personer med arbetsförmåga. Parlamentet påpekar dock att sådana förmåner är en fråga för medlemsstaterna enligt subsidiaritetsprincipen.

9.

Europaparlamentet påpekar att mottagarna av ett tillräckligt inkomststöd och deras anhöriga kommer att kunna undvika fattigdomsrisken och bli aktiva medborgare som bidrar till det sociala och ekonomiska livet samt till solidariteten mellan generationer.

10.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna aktivt överväger att bedriva en politik för minimilöner för att åtgärda det växande antalet ”arbetande fattiga” och göra arbete till en realistisk möjlighet för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

11.

Europaparlamentet anser att det för en aktiv inkludering krävs att skillnaderna mellan regioner och områden inom gemenskapen minskas genom att återhämtningen i de områden som har drabbats av den ekonomiska krisen påskyndas och landsbygdsregionerna utvecklas.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bekämpa illegalt arbete eller svartarbete, som utestänger arbetstagarna från vissa sociala förmåner och tjänster.

13.

Europaparlamentet begär att åtgärderna för aktiv inkludering bör

14.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen överväger en kalkyl för hela kostnaden på området för aktiv och social inkludering, eftersom erfarenheten har visat att tidiga investeringar och förebyggande åtgärder kan minska de totala samhällskostnaderna på lång sikt. Parlamentet välkomnar att man i rekommendation 2008/867/EG föreslår en ökad investering i social integration i enlighet med detta.

15.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör tillhandahålla riktade kompletterande förmåner för missgynnade grupper (såsom människor med funktionshinder eller kroniska sjukdomar, ensamstående föräldrar eller hushåll med många barn), som ska täcka extrakostnader t.ex. i samband med personlig assistans, utnyttjande av särskilda tjänster samt vård och omsorg, genom att bland annat införa överkomliga läkemedelspriser för missgynnade grupper i samhället. Parlamentet betonar behovet av att trygga anständiga sjuk- och ålderspensionsnivåer.

16.

Europaparlamentet instämmer i att det finns ett behov av att ta fram och genomföra skräddarsydda åtgärder för aktiv inkludering som kombinerar minimiinkomst, integrering på arbetsmarknaden och sociala tjänster, särskilt med tanke på människors ofta komplexa behov. Parlamentet instämmer vidare i att man måste inrikta sig på tidigt upptäckande och förebyggande åtgärder samt att man bör prioritera de mest utsatta människorna.

17.

Europaparlamentet anser att man när man tar fram och genomför sådana åtgärder bör ta hänsyn till åsikterna hos dem som är föremål för dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge icke-statliga organisationer på det sociala området mer inflytande i syfte att underlätta deras deltagande i utformningen och genomförandet av integrationspolitiken.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en konstruktivare strategi för att bekämpa drogmissbruk, med tonvikt på förebyggande insatser, utbildning och behandling av missbruk, snarare än på straffrättsliga påföljder.

19.

Europaparlamentet efterlyser avstigmatisering av människor med psykiska hälsoproblem och inlärningssvårigheter samt främjande av psykisk hälsa och välbefinnande, förebyggande av psykiska sjukdomar och ökning av resurserna för behandling och vård.

20.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt med förebyggande åtgärder för att redan tidigt i åldrarna upptäcka de barn och ungdomar som befinner sig mest i riskzonen, långt innan de hoppar av sin utbildning, eftersom de problem som hänger samman med utestängning i många fall föreligger redan i barndomen. Parlamentet uppmärksammar att ungdomar som utestängs från skolan är mer benägna att ta del i asociala och brottsliga handlingar, vilket gör det ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden senare i livet. Parlamentet anser att en dialog mellan alla intressenter och stöd till förebyggande åtgärder och sociala tjänster som ökar möjligheterna för barn och ungdomar i riskzonen är avgörande för integrationsåtgärdernas framgång. Parlamentet understryker också det allvarliga problemet med att äldre människor som förlorar sitt arbete utestängs och inte kan återvända till arbetsmarknaden.

21.

Europaparlamentet anser att man särskilt bör ta hänsyn till behoven hos unga människor som söker sitt första arbete och att man på nationell nivå bör vidta åtgärder som kan gynna övergången från utbildning till arbetsmarknad. Parlamentet anser dessutom att en strukturerad dialog med ungdomsorganisationerna kontinuerligt bör ingå i EU-institutionernas och medlemsstaternas arbete.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att ta itu med de problem som omsorgsgivarna ställs inför, inklusive rätten att själva bestämma om de vill ta på sig denna roll samt omsorgens omfattning, möjligheten att kombinera omsorg med avlönat arbete och anställning samt tillgången till sociala trygghetssystem och pensioner, i syfte att undvika att människor blir fattiga till följd av omsorgen.

23.

Europaparlamentet välkomnar erkännandet av den grundläggande rätten till universell tillgång till sociala tjänster av god kvalitet till en rimlig kostnad, som utgör en väsentlig del av den europeiska sociala modellen, samt som ett stöd för att människor ska kunna behålla sitt arbete och principerna i rekommendation 2008/867/EG. Parlamentet anser att dessa sociala tjänster bör omfatta fast bostad till rimlig kostnad, lättillgänglig kollektivtrafik, grundläggande yrkesutbildning och hälsovård, samt tillgång till energi- och andra nätverkstjänster till rimlig kostnad. Parlamentet konstaterar att man måste gå framåt när det gäller att garantera skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i allmänhetens intresse och anser att det är nödvändigt att utarbeta en handlingsplan för införandet av ett ramdirektiv på EU-nivå om tjänster av allmänt intresse för att garantera dessa skyldigheter. Parlamentet konstaterar att det inte görs tillräckliga framsteg med att uppnå Barcelonamålen i fråga om tillhandahållande av barnomsorg av god kvalitet till rimlig kostnad samt att barnomsorgen bör stärkas så att alla barn i grundskoleåldern omfattas. Parlamentet uppmärksammar också att omsorgsbehoven hos andra personer som behöver omsorg inte heller tillgodoses i tillräcklig utsträckning och bör bli föremål för en liknande process.

24.

Europaparlamentet anser att bekämpningen av diskriminering när det gäller tillgång till varor, tjänster och inrättningar är central för att uppnå inkludering och välkomnar därför förslaget till ett övergripande direktiv för att bekämpa diskriminering utanför arbetet på grund av ålder, funktionshinder, sexuell läggning och religion eller övertygelse.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga standardavgifter för utsatta grupper, exempelvis inom energi och kollektivtrafik samt möjligheter för dem att få mikrokrediter, i syfte att främja aktiv inkludering, liksom fri hälsovård och utbildning för personer med svårigheter av materiell karaktär.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka kreditkassornas roll så att enskilda personer i större utsträckning kan erbjudas en säker och reglerad miljö där de kan spara och låna pengar och för att motverka en alltmer problematisk personlig skuldsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att enskilda personer har rätt att öppna bankkonto till rimlig kostnad, då detta ger väsentliga möjligheter att delta i såväl ekonomisk verksamhet som i samhället.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse funktionshindrade personer med nödvändigt ytterligare stöd, både när det gäller deras arbetsmarknadsintegration och i arbetet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan har gjort det att underteckna och ratificera både FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör inrätta lämpliga förfaranden och strukturer för att tillämpa denna konvention på ett effektivt sätt inom sitt territorium.

28.

Europaparlamentet anser att unga människor ställs inför särskilda svårigheter i fråga om aktiv inkludering, inbegripet obefogad åldersrelaterad diskriminering och svårigheter att få tillgång till program för yrkesutbildning till rimlig kostnad.

29.

Europaparlamentet välkomnar avinstitutionaliseringen av funktionshindrade personer, men konstaterar att detta kräver att det finns tillräckliga samhällsbaserade tjänster som gynnar självständigt boende, rätt till personlig assistans, rätt till ekonomiskt oberoende och full delaktighet i samhället inom medlemsstaterna.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga resurser för att underlätta tillgången till program för livslångt lärande som ett sätt att begränsa utestängningen av bland andra äldre från arbete och för att främja deras fortsatta deltagande i det sociala, kulturella och civila livet.

31.

Europaparlamentet anser att man bör vidta ytterligare åtgärder mot våld i hemmet och misshandel av barn och äldre.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att den befintliga gemenskapslagstiftningen om jämställdhet, jämlikhet i allmänhet samt icke-diskriminering tillämpas fullständigt, korrekt och effektivt, och att den utökas och genomdrivs för att undanröja strukturella hinder mot anställning och yrkesutbildning.

33.

Europaparlamentet anser att utbildning av hög kvalitet är en nödvändig förutsättning för framgångsrik framtida anställning och integration. Medlemsstaterna uppmanas att utöka lagstiftningen om statlig utbildning i syfte att undanröja samtliga hinder mot utbildning, säkerställa en integrerad utbildning och tillgänglighet för alla. Parlamentet anser att de som har varit utestängda från arbetsmarknaden under en längre tid måste ha större rätt till ekonomiskt bidrag för livslångt lärande, särskilt när det gäller ”nyckelkompetenser”.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på hela strategin för aktiv inkludering.

35.

Europaparlamentet anser att man inom utbildningen bör ta hänsyn till de berörda personernas behov och anpassa utbildningarna till dem. Parlamentet efterlyser särskilt avpassade i stället för standardiserade utbildningar och integrationsåtgärder som ofta inte tar hänsyn till behoven hos funktionshindrade, personer med omsorgsansvar eller personer med hälsoproblem. Parlamentet pekar på den goda praxis som Europeiska socialfonden (ESF) och Equal utarbetat i fråga om riktade, behovsanpassade utbildningar för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, där hänsyn tas till icke-dokumenterade färdigheter och färdigheter som erhållits genom icke-formell utbildning.

36.

Europaparlamentet rekommenderar att man förbättrar utbildningens kvalitet och integrerar utbildningssystemen med kriterierna för arbetsmarknaden och för social delaktighet samt minskar ojämlikheten i tillgången till alla former av utbildning och skillnaderna i kvalitet på de erbjudna utbildningarna.

37.

Europaparlamentet anser att utbildningen även bör göra människor medvetna om sina rättigheter och skyldigheter i arbetet, vilket innefattar en fullgod förberedelse i fråga om hälsa och säkerhet och rätten till fackföreningsmedlemskap, liksom rätten till information och rådgivning samt till livslångt lärande och utbildning.

38.

Europaparlamentet konstaterar att det finns risk för att de mer kreativa strategierna för att förbereda dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden inför ett återinträde kan gå miste om finansiering till förmån för en snävare strategi grundad på lätt mätbara resultat. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka finansieringen till nedifrån och upp-orienterade strategier inom ramen för strukturfonderna, särskilt inom ramen för Europeiska socialfonden, och ta fram indikatorer som mäter framstegen inom social och aktiv inkludering i syfte att inrikta sig på innovativa gräsrotsinitiativ som främjar aktiv inkludering, som en del av de prioriterade målen för social integration inom ramen för de öronmärkta strukturfonderna inom Lissabonstrategin, den föreslagna finansieringen till social innovation och genom andra finansieringskanaler.

39.

Europaparlamentet noterar att förhållandet mellan yrkesaktiva och inaktiva människor kommer att vara uppskattningsvis 2:1 år 2030 som ett resultat av den demografiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram åtgärder för aktiv inkludering för att se till att omsorgsgivare, av vilka många tvingas lämna arbetsmarknaden på grund av sitt omsorgsansvar, inte påverkas negativt senare i livet.

40.

Europaparlamentet framhäver nödvändigheten av att sätta en inkluderande arbetsmarknad i centrum för varje strategi för aktiv inkludering, liksom en arbetsmarknad med anständiga arbetsförhållanden och mångfald i arbetslivet för alla arbetstagare, där man tar hänsyn till olika arbetsplatsbehov, enskilda arbetstagares krav, arbetsmönster och tidsmodeller, varierande kompetensnivåer och olika behov när det gäller att förena familje-, privat- och yrkesliv. Parlamentet konstaterar att ett bra arbete är avgörande för att främja bibehållen anställning.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en konkurrenskraftig arbetsmarknad som gynnar utvecklingen av offentliga och privata sociala trygghetssystem till rimlig kostnad, så att man möjliggör för berörda personer, inbegripet de från etniska minoriteter, att kunna välja att inte utestängas från arbetsmarknaden.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda verktyg och instrument för att motivera alla aktörer att skapa inkluderande arbetsmarknader och öka delaktigheten bland dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Parlamentet hänvisar till instrument inom ramen för lokal social dialog, finansiella incitament, skatteförmåner och utveckling av den sociala ekonomin. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation att stödja den sociala ekonomin som en mycket viktig källa till ingångsjobb för missgynnade personer.

43.

Europaparlamentet påpekar att lokala och regionala myndigheters roll i att främja aktiv inkludering är trefaldig: som arbetsgivare, som främjare av ekonomisk utveckling och sysselsättning och som tillhandahållare av offentliga tjänster, inklusive tjänster för de mest utsatta grupperna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nätverk på regional och lokal nivå så att människor kan få råd och upplysningar om var de kan få hjälp med att komma in på arbetsmarknaden och få tillgång till specifika sociala tjänster (dvs. socialförmånssystem, tjänster gällande hälsa, psykisk hälsa och socialvård samt yrkesutbildning) utifrån sin konkreta situation.

44.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att mer bör göras för att asylsökande inte ska hindras i integrationsprocessen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att får ett slut på de asylsökandes bidragsberoende genom att göra det tillåtet för dem att arbeta och att överväga möjligheten att utveckla fler lagliga invandringsvägar.

45.

Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga medlemsstater att garantera en människorättsbaserad asylpolitik i enlighet med konventionen angående flyktingars rättsliga ställning och annan tillämplig människorättslagstiftning.

46.

Europaparlamentet konstaterar att människohandeln leder till oerhört lidande och social utestängning och uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att verkställa lagstiftning mot människohandel och diskriminering, återintegrera dem som drabbats av människohandel i samhället och, i synnerhet, underteckna, ratificera och tillämpa konventionen om åtgärder mot människohandel.

47.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att avvisa den vilseledande sammanblandningen av arbetskraftsinvandring med asylsökande och sammanblandningen av båda dessa fenomen med illegal invandring.

48.

Europaparlamentet anser att fängelsestraff utan adekvat rehabilitering och utbildning av den berörda personen skapar hinder för inkludering och ofta endast leder till fortsatt socialt utanförskap, arbetslöshet och kriminalitet.

49.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att upprätthållandet av en obligatorisk pensionsålder är ett hinder mot aktiv inkludering och tvingar många människor som kanske skulle vilja arbeta att lämna arbetsmarknaden i onödan.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära samordna den politiska processen för aktiv inkludering, särskilt i fråga om sociala tjänster av god kvalitet, med den pågående utvecklingen av en frivillig ram för sociala tjänster av god kvalitet i allmänhetens intresse och att utan dröjsmål undersöka alla tänkbara sätt att klargöra det rättsliga sammanhanget kring sociala tjänster i allmänhetens intresse samt ge dem en rättslig ram som referenspunkt, särskilt genom att anta lagstiftningsinstrument, inbegripet ett ramdirektiv.

51.

Europaparlamentet understryker sin tidigare begäran till kommissionen och rådet om att sätta upp mål för fattigdomsminskning (fattigdom generellt, fattigdom bland barn, fattigdom bland förvärvsarbetande och varaktig långsiktig fattigdom), för en minimiinkomst genom pension och för tillgång till och kvalitet på hälso- och sjukvård (minskning av spädbarnsdödlighet, förbättring av hälsan och ökning av den förväntade livslängden etc.). Parlamentet upprepar sin begäran om ett EU-mål för att minska fattigdomen bland barn med 50 procent till senast 2012 och få slut på hemlösheten bland barn, ungdomar och vuxna till senast 2015.

52.

Europaparlamentet efterlyser en konkret färdplan för genomförandet av strategier för aktiv inkludering grundad på det civila samhällets och andra intressenters deltagande, inbegripet människor som lever i fattigdom. Parlamentet anser att man i färdplanen bör ange realistiska tidsgränser samt realistiska kvalitativa och kvantitativa mål baserade på konkreta indikatorer och utförliga dialoger mellan intressenterna. Parlamentet anser också att man i färdplanen bör fastslå hur den aktiva inkluderingen ska genomföras och övervakas inom ramen för den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration, särskilt på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ att göra de lokala myndigheterna delaktiga i övervakningen av genomförandet av strategier för aktiv inkludering genom att finansiera ett nätverk för lokala myndigheters observationsorgan för aktiv inkludering via Progress-programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge dessa observationsorgan en stark ställning i den framtida politiska processen och att integrera program för aktiv inkludering genom de nationella reformprogrammen inom ramen för den omarbetade Lissabonstrategin och i synnerhet genom den europeiska sysselsättningsstrategin.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/32

A.

Förverkligandet av kvinnors mänskliga rättigheter, ökat medinflytande och medverkan för kvinnor är inte bara viktigt för att ta itu med bristande jämställdhet och för att införa en verklig jämställdhetsdimension i EU:s yttre förbindelser utan är också mycket viktigt för ett framgångsrikt införande av EU:s utrikespolitik, inbegripet områdena bistånd, utveckling, utvidgning, grannskapspolitik, konfliktlösning, säkerhetsåtgärder och fredsskapande åtgärder samt internationell handel.

B.

Även om medlemsstater deltar i alla större internationella ramar om jämställdhet och kvinnors rättigheter, och även om det finns ett antal policydokument på EU-nivå, är det praktiska engagemanget för att främja integrering av jämställdhetsperspektivet och ökat medinflytande för kvinnor i utrikespolitik fortfarande svagt, införandet av befintliga policydokument oansenligt och de budgetanslag som har öronmärkts specifikt för jämställdhetsfrågor otillräckliga.

C.

Trots avsevärda förbättringar i främjandet av jämställdhet under de senaste åren har de viktigaste EU-institutionerna, dvs. parlamentet, rådet och kommissionen, inte tillräckligt med personal som specifikt arbetar med att införa de tillkännagivna jämställdhetsmålen inom områdena utrikespolitik och utvidgning, och merparten av den befintliga personal som ansvarar för jämställdhetsfrågor måste dessutom kombinera denna uppgift med minst en och ibland två andra grupper av uppgifter.

D.

EU behöver en övergripande och enhetlig strategi för integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

1.

Europaparlamentet erkänner att EU-institutionerna har fäst ökad uppmärksamhet vid införande av jämställdhetsperspektivet och ökat medinflytande för kvinnor, men understryker att mycket återstår att göra för att förvandla politiska åtaganden till konkreta åtgärder, och betonar vikten av tillräckliga anslag och tillräcklig personal som ansvarar för att genomföra jämställdhetsmålen.

2.

Europaparlamentet påminner om att jämställdhetsperspektivet inte bara kräver policyuttalanden på hög nivå utan också politisk vilja bland EU:s och medlemsstaternas ledare, prioritering bland målsättningarna och uppföljning av de framsteg som görs.

3.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av den ovannämnda samlade strategin för EU:s genomförande av UNSCR 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet, samt riktlinjerna om våld mot kvinnor och flickor och bekämpar all slags diskriminering mot kvinnor, vilken antogs av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 8 december 2008. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har antagit en nationell handlingsplan för UNSCR 1325 att snarast möjligt efterkomma säkerhetsrådets begäran att göra detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge tekniskt stöd och bistånd till tredjeländer som är villiga att utveckla nationella strategier för införandet av de ovan nämnda resolutionerna från FN:s säkerhetsråd.

4.

Europaparlamentet välkomnar att den reviderade texten för den europeiska säkerhetsstrategin innehåller en referens till ovan nämnda UNSCR S/RES/1325 (2000) och S/RES/1820 (2008), samt till S/RES/1612 (2005).

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sitt arbete och före juli 2009, i nära samarbete med medlemsstaterna och rådets sekretariat, föreslå en EU handlingsplan för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i EU:s yttre förbindelser, som ska tillämpas i de 27 medlemsstaterna och vid förhandlingar med tredjeländer, tillsammans med en samling effektiva övervakningsinstrument.

6.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att systematiskt inbegripa jämställdhet och medinflytande för kvinnor i EU:s politiska dialog och i politiska diskussioner med partnerländer.

7.

Europaparlamentet ber sina delegationer att ta upp frågor relaterade till jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i sina kontakter med parlament i tredjeländer. Parlamentet understryker vikten av att ge nationella parlament i tredjeländer stöd och bistånd för att stärka deras förmåga att införa jämställdhetsperspektivet i sitt lagstiftningsarbete.

8.

Europaparlamentet betonar den viktiga roll som det civila samhällets organ spelar i ökat medinflytande för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att kanalisera lämpligt ekonomiskt stöd till dessa och att främja icke-statliga kvinnoorganisationers deltagande i politiska dialoger med partnerländer samt i fredsförhandlingarna runt om i världen.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till att skapa sammanhållning i sin politiska strategi om införande av jämställdhetsperspektivet och ökat medinflytande för kvinnor, och begär att de olika befintliga politiska ramarna på detta område ska samlas i ett europeiskt samförstånd om jämställdhet som omfattar både den inre och yttre politiken.

10.

Europaparlamentet uppmuntrar till att det regelbundet hålls konferenser för att diskutera frågor som rör lika möjligheter för kvinnor och män, där delegationer från de nationella parlamenten – bestående av både kvinnor och män – deltar, och att det samtidigt fastställs gemensamma strategier för att genomföra projekt som rör detta ämne.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett mer konsekvent och systematiskt sätt prioritera och ta itu med bristande jämställdhet i samband med planering och införande av instrument för externt bistånd, särskilt när det gäller att tillhandahålla bistånd till reformen av säkerhetssektorn. Parlamentet insisterar på att könsspecifika mål och verksamheter tas med i landstrategidokument och att jämställdhetsfrågor införlivas genom dessa på ett bättre sätt. Parlamentet betonar behovet av en övergripande strategi i användningen av instrument för externt bistånd, inbegripet instrumentet för föranslutningsstöd, det europeiska grannskapsinstrumentet, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, stabilitetsinstrumentet och tematiska program som ”Att investera i människor” för att på bästa sätt uppnå målsättningen för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor.

12.

Europaparlamentet anser att de medel som anslagits till hälso- och sjukvårdssektorn, och därmed till flickors och kvinnors hälsa, är otillräckliga med hänsyn till EU:s utvecklingspolitiska åtaganden. Parlamentet understryker att ytterligare ekonomiska resurser till hälsoprogram för kvinnor måste öronmärkas genom de externa biståndsinstrumenten. Parlamentet påpekar att enligt revisionsrättens särskilda rapport om EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara, som offentliggjordes i januari 2009, har anslagen till hälso- och sjukvårdssektorn i Afrika söder om Sahara inte ökat sedan år 2000 som andel av gemenskapens totala utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård, samtidigt som 2007 års framstegsöversikt över millennieutvecklingsmålen visar att mödradödligheten i denna region fortfarande är mycket hög.

13.

Europaparlamentet påpekar att en effektiv jämställdhetsintegrering förutsätter att samordningen mellan givare och aktörer fungerar bättre, att redovisningsmekanismer finns på plats och att de nationella regeringarna får ökat egenansvar över utvecklingsprocessen. Parlamentet betonar i detta sammanhang mervärdet av EG:s och FN:s partnerskap om jämställdhet för fred och utveckling och av initiativen till jämställdhetsbudgetering (Gender Responsive Budgeting Initiatives). Parlamentet välkomnar det planerade inrättandet av en arbetsgrupp om kvinnor, fred och säkerhet i enlighet med den ovannämnda samlade strategin för EU:s genomförande av UNSCR S/RES/1325 (2000) och S/RES/1820 (2008), från FN:s säkerhetsråd.

14.

Europaparlamentet understryker behovet av att inte fokusera enbart på kvinnorna utan även på relationerna mellan könen som skapar och vidmakthåller den bristande jämställdheten. Parlamentet anser att projekten därför bör inriktas på både män och kvinnor.

15.

Europaparlamentet betonar att EU särskilt bör uppmärksamma behoven för de mest utsatta och socialt utestängda kvinnorna, särskilt funktionshindrade kvinnor, flyktingar och kvinnor från minoritetsgrupper.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla förfaranden, riktmärken och indikatorer för att se till att den uppfyller sina åtaganden när det gäller jämställdhet i sina yttre förbindelser.

17.

Europaparlamentet anser att jämställdhetsinstitutet, som inrättades 2006, bör bli operativt så snart som möjligt och att dess mandat bör utökas till att omfatta yttre förbindelser.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra uttalandet vid Brysselsymposiet om att bekämpa sexuellt våld vid och efter konflikter.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra och bekämpa handeln med människor.

20.

Europaparlamentet understryker att våldtäkter och sexuellt våld används som krigsvapen. Parlamentet betonar att dessa brott bör bestraffas som krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet efterlyser fler stödprogram för offren för dessa brott.

21.

Europaparlamentet framhåller behovet av att dra fördel av EU:s partnerskap med FN genom att använda FN:s globala expertkunskaper för att främja jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor, och därmed förbättra genomslagskraften och resultaten för EU:s politik och bistånd och säkerställa konsekvensen för det externa biståndet till partnerländer för att hjälpa dem att uppfylla sina relevanta skyldigheter.

22.

Europaparlamentet anser att den nuvarande personalstyrkan som arbetar med jämställdhetsfrågor inom rådet och kommissionen är otillräcklig. Parlamentet uppmanar de båda institutionerna att öka personalantalet för de strukturer som ansvarar för EU:s yttre förbindelser med särskilt ansvar för integrering av ett jämställdhetsperspektiv och ökat medinflytande för kvinnor.

23.

Europaparlamentet uppmärksammar den fortsatta bristen på kvinnor i ledande ställning inom rådet och kommissionen, och uppmanar särskilt till större ansträngningar för att öka antalet kvinnor bland cheferna för EU:s delegationer och EU:s särskilda representanter. Parlamentet betonar att den framtida avdelningen för yttre åtgärder bör ha en bättre balans mellan män och kvinnor, särskilt i ledande ställningar, och att den bör ha fler anställda med ansvar för jämställdhetsfrågor.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta fler kvinnor delta i ESFP-uppdrag och -insatser och efterlyser ett ökat kvinnligt deltagande på alla nivåer och i alla faser av planeringen och genomförandet. Parlamentet framhåller behovet av att inbegripa jämställdhetsexperter redan vid planeringen av ett uppdrag eller insats samt vikten av systematisk och konkret jämställdhetsutbildning innan personal sänds ut på uppdrag och insatser.

25.

Europaparlamentet konstaterar att det för närvarande görs stora ansträngningar för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i kulturen inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), bland annat genom att inom ramen för denna politik utveckla den kvantitativa dimensionen av jämställdhetsperspektivet (exempelvis genom enkäter, genom att utarbeta checklistor, genom att räkna antalet män och kvinnor vid ESFP:s insatser etc.). Parlamentet betonar emellertid att man måste utveckla de kvalitativa begreppsramar som krävs för att förstå det sociala och ekonomiska sammanhang som ESFP uppdragen bedrivs inom (dvs. i konfliktområden) och jämställdhetsproblem vid genomförandet av insatser och program.

26.

Europaparlamentet välkomnar att jämställdhetsrådgivare har utsetts till nästan alla ESFP insatser i enlighet med slutsatser från det ovan nämnda rådsmötet i november 2006. Parlamentet understryker emellertid att avsaknaden av en konkret europeisk jämställdhetspolitik – särskilt avsaknaden av medvetenhet om jämställdhet och/eller en ovilja att beakta dess betydelse – samt avsaknaden av särskilda budgetposter för jämställdhet i finansieringen av ESFP-insatser kan underminera rådgivarnas arbete.

27.

Europaparlamentet välkomnar initiativen till jämställdhetsrelaterad utbildning för personalen på ESFP-uppdrag och vid huvudkontoret, och lovordar den stora ansträngning som kommissionen har gjort för att utbilda sin personal, särskilt i delegationerna. Parlamentet upprepar att all personal på alla nivåer av planeringen, programutformningen och genomförandet av EU:s utrikespolitik bör ha lämplig utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att obligatorisk utbildning ges all personal på uppdrag och i delegationer, inbegripet ledningen, och att de får vägledning om jämställdhetsfrågor och ökat medinflytande för kvinnor.

28.

Europaparlamentet är övertygat om att man vid planeringen av ESFP uppdrag bör se till att lokala kvinnoorganisationer inbegrips i fredsprocessen så att man bygger vidare på det särskilda bidrag som dessa kan ge och erkänner de särskilda sätt som konflikter drabbar kvinnor på.

29.

Europaparlamentet betonar att för närvarande är kvotering ett nödvändigt medel för att garantera jämställdhet vid freds- och säkerhetsuppdrag och vid beslutsfattandet i nationella och internationella återuppbyggnadsprocesser och för att garantera att kvinnor har en politisk närvaro vid förhandlingsbordet.

30.

Europaparlamentet understryker vikten av jämställdhetsbudgetering. Parlamentet påpekar att jämställdhet bör utvecklas till en tematisk fråga i de större finansieringsinstrumenten, att särskilda anslag bör öronmärkas för jämställdhetsfrågor och att riktmärken bör definieras för att göra det möjligt att kontrollera hur effektivt de anslagna medlen används.

31.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/37

1.

Europaparlamentet välkomnar att stadgan om de grundläggande rättigheterna genom Lissabonfördraget får en bindande karaktär och välkomnar erkännandet av de rättigheter, friheter och principer som fastställs för alla EU-medborgare och personer bosatta i unionen. Parlamentet understryker sitt åtagande att se till att stadgan genomförs fullt ut.

2.

Europaparlamentet välkomnar den förstärkning av den representativa demokratin och deltagandedemokratin som blir resultatet av bl.a. införandet av det s.k. medborgarinitiativet (artikel 11 i EU-fördraget i dess lydelse enligt Lissabonfördraget (nedan kallat EU-fördraget)), som gör det möjligt för ett antal unionsmedborgare, som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från ett betydande antal medlemsstater, att uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag till rättsakt.

3.

Europaparlamentet välkomnar att miljöskyddet har fått en framträdande plats inom alla EU:s politikområden och att det finns en uttrycklig hänvisning i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om att bekämpa klimatförändringen på internationell nivå. Parlamentet betonar att det kommer att fortsätta att verka för att EU ska ha en ledande roll i alla handlingsprogram för att bekämpa klimatförändringar och global uppvärmning.

4.

Europaparlamentet välkomnar att det i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt etableras en koppling mellan uppbyggandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och respekten för de grundläggande rättigheterna och rättssystemen i Europeiska unionen och dess medlemsstater (artikel 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

5.

Europaparlamentet noterar särskilt målet att upprätta en ”social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt […] en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö” (artikel 3.3 i EU-fördraget), som innebär att målet att fullborda den inre marknaden kopplas till andra mål.

6.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att jämställdheten mellan kvinnor och män numera ingår som ett av unionens värden (artikel 2 i EU-fördraget) och som ett av dess mål (artikel 3.3 i EU-fördraget).

7.

Europaparlamentet välkomnar att ”unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska komplettera och förstärka varandra” enligt artikel 208.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, medan det i nu gällande artikel 177.1 i EG-fördraget står att ”Gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete, […] skall vara ett komplement till medlemsstaternas politik”. Parlamentet betonar sitt eget utökade ansvar, eftersom unionen kommer att få en större roll när det gäller att ta initiativ till utformningen av politiken, vilket bör leda till en bättre samordning och arbetsfördelning mellan givarna och till ett effektivare bistånd för en ”minskning och på sikt utrotning av fattigdom” inom ramen för millenieutvecklingsmålen.

8.

Europaparlamentet anser att införandet av territoriell sammanhållning som ett av unionens mål (artikel 3 i EU-fördraget) kompletterar målen för ekonomisk och social sammanhållning och att införandet av rättsliga grunder inom dessa respektive områden kommer att utöka parlamentets behörighet att bedöma de territoriella effekterna av EU:s viktigaste politikområden. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att de yttersta randområdenas särskilda ställning bekräftas genom artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

9.

Europaparlamentet välkomnar införandet av övergripande bestämmelser om hög sysselsättning, socialt skydd, kampen mot social utestängning, en hög utbildningsnivå, en hög hälsoskyddsnivå, bekämpande av diskriminering och miljöskydd, som utgör allmänna principer som ska ligga till grund för EU:s politik (artiklarna 9, 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

10.

Europaparlamentet välkomnar även stärkandet av konsumentskyddet som en integrerad del vid utarbetandet och genomförandet av åtgärder på andra politiska områden, eftersom denna integrerade del genom artikel 12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges en betydligt prominentare position.

11.

Europaparlamentet välkomnar den uttryckliga bestämmelsen om solidaritet i artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som innebär att rådet får besluta om lämpliga åtgärder om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet.

12.

Europaparlamentet välkomnar att det i artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att humanitärt bistånd till fullo utgör ett av unionens politikområden. Parlamentet anser att kapitel 1 (utvecklingssamarbete) och kapitel 3 (humanitärt bistånd) i avdelning III i den femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör en tydligt rättslig grund för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

13.

Europaparlamentet välkomnar dessutom att EU har fått utökade befogenheter när det gäller civilskydd och kan ge särskilt bistånd och katastrofhjälp till tredjeländer (artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

14.

Europaparlamentet understryker att utvidgningen av unionens yttre åtgärder inom ramen för Lissabonfördraget, inbegripet de nya rättsliga grunderna och utrikespolitiska instrumenten (yttre åtgärder och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp)/den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken), kräver en ny interinstitutionell balans som kan garantera tillfredsställande demokratisk kontroll genom parlamentets försorg.

15.

Europaparlamentet välkomnar att energifrågorna nu kommer att omfattas av en särskild avdelning, XXI, i den tredje delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och att det därmed kommer att finnas en rättslig grund för åtgärder på detta område (artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet konstaterar emellertid att – även om det ordinarie lagstiftningsförfarandet i regel kommer att följas – beslut om energimixen fortfarande kommer att falla inom ramen för medlemsstaternas behörighet, medan åtgärder av fiskal karaktär inom detta område även i fortsättningen endast förutsätter att Europaparlamentet hörs.

16.

Europaparlamentet ser positivt på unionens gemensamma värderingar när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och välkomnar den rättsliga grund utifrån vilken principer och villkor för tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan fastställas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll nr 26 om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse).

17.

Europaparlamentet anser att de förändringar inom den gemensamma handelspolitiken som införs genom Lissabonfördraget (artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) sammantaget bidrar till att öka politikens demokratiska legitimitet och effektivitet, särskilt genom införandet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och kravet på godkännande för ingående av avtal. Parlamentet konstaterar att alla frågor som omfattas av den gemensamma handelspolitiken kommer att falla inom ramen för unionens exklusiva behörighet, vilket innebär att det inte längre kommer att finnas blandade handelsavtal som har ingåtts av både unionen och medlemsstaterna.

18.

Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över införandet av en bestämmelse om en europeisk rymdpolitik (artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och välkomnar den möjlighet som ges parlamentet och rådet att i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta ett europeiskt rymdprogram. Parlamentet anser emellertid att formuleringen ”dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar” i nämnda artikel kan leda till svårigheter vid genomförandet av en gemensam europeisk rymdpolitik.

19.

Europaparlamentet påpekar att Lissabonfördraget innehåller en ny rättslig grund för medbeslutande när det gäller immateriell äganderätt (artikel 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

20.

Europaparlamentet välkomnar utvidgningen av EU:s ungdomspolitiska insatser som ska främja ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv (artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

21.

Europaparlamentet välkomnar den nya rättsliga grund som fastställs i artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det förklaras att ”när unionens institutioner, organ och byråer fullgör sina uppgifter ska de stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration”, eftersom detta utgör grunden för en förordning om unionens administrativa förfarande.

22.

Europaparlamentet välkomnar den stärkta rättsliga grunden för antagandet av åtgärder från unionens sida vilka syftar till att förebygga och bekämpa bedrägerier som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen (artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet betonar att den bestämmelse som för närvarande ingår i artikel 280 i EG-fördraget och som föreskriver att dessa åtgärder inte ska gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen utgår i och med Lissabonfördraget.

23.

Europaparlamentet påpekar att det i de nya fördragsbestämmelserna om civil- och straffrättsligt samarbete ingår en rättslig grund för antagandet av åtgärder för att stödja utbildningen av domare och övrig personal inom rättsväsendet (artiklarna 81 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

24.

Europaparlamentet betonar att det i Lissabonfördraget även fastställs att det kan inrättas en europeisk åklagarmyndighet som ska bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen (artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

25.

Europaparlamentet välkomnar att det i Lissabonfördraget införs bindande bestämmelser för att i EU:s interna och externa mål skydda barnets rättigheter (artikel 3.3 andra stycket och artikel 3.5 i EU-fördraget).

26.

Europaparlamentet välkomnar att en ny avdelning införs i Lissabonfördraget som ägnas åt turism (artikel 195 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), där det fastställs att unionen ska komplettera medlemsstaternas insatser. Parlamentet välkomnar vidare bestämmelsen om att lagstiftningsförslag som omfattas av denna avdelning ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

27.

Europaparlamentet välkomnar att idrott finns med i Lissabonfördraget som ett av de områden för vilka det fastställs en rättslig grund (artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet betonar särskilt att unionen äntligen kan vidta åtgärder för att utveckla idrotten och framför allt dess europeiska dimension, och vid genomförandet av politiken på andra områden kan beakta idrottens särart i vederbörlig utsträckning.

28.

Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget stärker EU:s demokratiska legitimitet avsevärt genom att utöka parlamentets rätt till medbeslutande.

29.

Europaparlamentet välkomnar att området med frihet, säkerhet och rättvisa är helt integrerat i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artiklarna 67–89), vilket innebär att den tredje pelaren formellt upphör att existera. Parlamentet välkomnar att de flesta beslut som rör civilrätt, asyl, invandring och viseringspolitik samt rättsligt och polisiärt samarbete i brottmål kommer att omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

30.

Europaparlamentet anser att införandet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom den gemensamma jordbrukspolitiken förbättrar EU:s demokratiska legitimitet, eftersom Europaparlamentet kommer att jämställas med rådet i lagstiftningsarbetet. Parlamentet betonar att medbeslutande kommer att tillämpas för all jordbrukslagstiftning enligt artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och att detta särskilt kommer att gälla för de fyra övergripande huvudtexterna på jordbruksområdet (den gemensamma organisationen av marknader, förordningen om direktstöd, förordningen om landsbygdsutveckling och finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken). Parlamentet påpekar att även lagstiftning om kvalitet, ekologiskt jordbruk och marknadsföring kommer att omfattas av artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

31.

Europaparlamentet betonar att varje behörighet hos rådet att anta åtgärder i enlighet med artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet förutsätter ett tidigare antagande av en rättsakt i enlighet med artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken omfattar villkoren och begränsningarna i samband med de befogenheter som rådet getts. Parlamentet anser att artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt varken utgör någon rättslig grund eller kan ligga till grund för självständiga befogenheter som skulle medge antagande eller ändring av någon av de rättsakter från rådet som för närvarande gäller inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådet uppmanas att avstå från sådana åtgärder som avses i artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om det inte först samrått med parlamentet.

32.

Europaparlamentet konstaterar att beslutsfattandet om den gemensamma fiskeripolitiken förändras på ett genomgripande sätt – och att även ansvarsskyldigheten inom den gemensamma fiskeripolitiken stärks – i och med Lissabonfördraget. Parlamentet välkomnar att parlamentet och rådet kommer att, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, anta de bestämmelser som krävs för att den gemensamma fiskeripolitikens mål ska uppnås (artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet anser i detta sammanhang att alla frågor som formellt ingår i andra årliga regleringar än fastställandet av fångstmöjligheter och fördelning av kvoter, t.ex. tekniska åtgärder eller fiskeansträngning eller införlivandet av avtal som antas inom regionala fiskeriorganisationer, och som har en egen rättslig grund, bör omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

33.

Europaparlamentet välkomnar införandet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet för antagandet av detaljerade bestämmelser om den multilaterala övervakningen (artikel 121.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), vilket torde stärka den ekonomiska samordningen.

34.

Europaparlamentet anser att Europeiska centralbanken (ECB) har fått ett större ansvar för att rapportera om sina penningpolitiska beslut, eftersom ECB erkänns som en av Europeiska unionens institutioner. Parlamentet välkomnar att flera bestämmelser i stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och ECB kan ändras efter samråd med parlamentet i enlighet med artikel 40.2 i den stadgan. Detta innebär inte några begränsningar i ECB:s oberoende på det penningpolitiska området eller i samband med de prioriteringar som fastställs genom fördraget.

35.

Europaparlamentet anser att artikel 182 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är en förbättring eftersom det fleråriga ramprogrammet och genomförandet av ett europeiskt forskningsområde, vilka nämns i denna artikel, kommer att omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet konstaterar emellertid att de särskilda program som nämns i artikeln kommer att antas genom ett särskilt lagstiftningsförfarande som endast förutsätter samråd med Europaparlamentet (artikel 182.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

36.

Europaparlamentet välkomnar att det genom Lissabonfördraget jämställs med rådet när det gäller genomförandet av strukturfonderna, i och med att det nuvarande samtyckesförfarandet ersätts med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet anser att detta är särskilt betydelsefullt för strukturfonderna efter 2013, eftersom det i samband med dessa fonder skapar ökad öppenhet och ökar ansvarigheten gentemot medborgarna.

37.

Europaparlamentet konstaterar att lagstiftning om förbud mot diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning kommer att omfattas av ett särskilt lagstiftningsförfarande och kräva parlamentets godkännande (artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

38.

Europaparlamentet välkomnar att det ordinarie lagstiftningsförfarandet kommer att tillämpas på åtgärder för att bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, och sexuellt utnyttjande (artiklarna 79.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

39.

Europaparlamentet välkomnar att beslut med kvalificerad majoritet utökas till att även omfatta utbildningsområdet, inklusive idrott (artikel 165.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

40.

Europaparlamentet välkomnar att medbeslutande hädanefter kommer att omfatta tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid unionen (artikel 336 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), med tanke på att parlamentet därigenom jämställs med rådet i samband med ändringar av dessa föreskrifter.

41.

Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget medför genomgripande förändringar när det gäller unionens finanser, särskilt interinstitutionella förbindelser och beslutsförfaranden.

42.

Europaparlamentet påpekar att rådet och parlamentet inom gränserna för de egna medlen måste enas om programplaneringen av utgifter, vilken blir rättsligt bindande (artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet välkomnar att budgeten som helhet måste antas gemensamt av parlamentet och rådet, i enlighet med den fleråriga budgetramen. Parlamentet välkomnar likaså avskaffandet av uppdelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter (artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet välkomnar slutligen att antagandet av budgetförordningen kommer att omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

43.

Europaparlamentet hänvisar till sin resolution av den 7 maj 2009 om de finansiella effekterna av Lissabonfördraget (4).

44.

Europaparlamentet välkomnar att det förenklade ändringsförfarandet när det gäller införandet av omröstning med kvalificerad majoritet och det ordinarie lagstiftningsförfarandet för ett visst område enligt avdelning V i EU-fördraget eller fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kräver parlamentets godkännande.

45.

Europaparlamentet noterar införandet av en bestämmelse om utträde för medlemsstaterna (artikel 50 i EU-fördraget). Parlamentet understryker i detta sammanhang att ett avtal om detaljerna i samband med en medlemsstats utträde ur unionen inte får ingås utan parlamentets godkännande.

46.

Europaparlamentet välkomnar att dess godkännande krävs för en lång rad internationella avtal som ingås av unionen. Parlamentet understryker att det har för avsikt att uppmana rådet att i förekommande fall inte inleda förhandlingar om internationella avtal förrän parlamentet har tagit ställning, och att låta parlamentet på grundval av ett betänkande från ansvarigt utskott anta rekommendationer i varje skede av förhandlingarna, varvid dessa rekommendationer bör beaktas innan förhandlingarna avslutas.

47.

Europaparlamentet anser att framtida ”blandade” avtal med delar som rör Gusp-frågor och delar som rör andra frågor normalt måste behandlas utifrån en enda rättslig grund, som bör vara den som direkt gäller avtalets huvudsakliga innehåll. Parlamentet konstaterar att det kommer att ha rätt att höras, utom när avtalet uteslutande rör Gusp.

48.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionens ordförande kommer att väljas av Europaparlamentet på Europeiska rådets förslag och med hänsyn till valet till Europaparlamentet. Parlamentet hänvisar till sin resolution av den 7 maj 2009 om Lissabonfördragets konsekvenser för utvecklingen av Europeiska unionens interinstitutionella balans (5).

49.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes- och säkerhetspolitiken måste godkännas av parlamentet och att övriga kommissionsledamöter måste godkännas kollektivt och omfattas kollektivt av förslag om misstroendevotum och därmed ska vara kollektivt ansvariga inför parlamentet.

50.

Europaparlamentet välkomnar det nya förfarande för att utse domare och generaladvokater till EG-domstolen och tribunalen som fastställs i artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och som innebär att de nationella regeringarnas beslut måste föregås av ett yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva ämbetena som avges av en kommitté bestående av sju experter, varav en ska föreslås av Europaparlamentet.

51.

Europaparlamentet understryker behovet av öppenhet och demokratisk kontroll när det gäller inrättandet av en europeisk avdelning för yttre åtgärder i enlighet med artikel 27.3 i EU-fördraget, och erinrar om sin rätt att höras i denna fråga. Parlamentet anser att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder administrativt bör vara knuten till kommissionen.

52.

Europaparlamentet förväntar sig förtydliganden när det gäller kriterierna för och utnämningen och utvärderingen av EU:s särskilda representanter, däribland definitionen av och syftet med deras uppgifter, längden på deras mandat och samordningen och komplementariteten med unionens framtida delegationer.

53.

Europaparlamentet understryker behovet av öppenhet och demokratisk kontroll när det gäller inrättandet av Europeiska försvarsbyrån och dess verksamhet, genom ett regelbundet informationsutbyte mellan chefen för Europeiska försvarsbyrån och det ansvariga utskottet i Europaparlamentet.

54.

Europaparlamentet välkomnar sin nya samrådsroll enligt artikel 40.2 i stadgan för ECBS och ECB när det gäller förändringar av ECB-rådets sammansättning.

55.

Europaparlamentet välkomnar att organ, framför allt Europol och Eurojust, i större utsträckning kommer att underställas parlamentarisk kontroll (artiklarna 85 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet anser mot bakgrund av detta att det samrådsförfarande som föreskrivs för bildande av gemensamma företag på områdena forskning och teknisk utveckling (artiklarna 187 och 188 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) inte överensstämmer med andan i unionsrättsakter för bildande av organ.

56.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets ordförande att se till att parlamentet får fullständig information om förberedelserna inför Europeiska rådets möten och att lämna rapporter om resultaten av mötena, om möjligt inom loppet av två arbetsdagar (om detta krävs med tanke på särskilda sammanträden i parlamentet).

57.

Europaparlamentet uppmanar ordföranden för rådets roterande ordförandeskap att informera parlamentet om ordförandeskapets program och de resultat som uppnås.

58.

Europaparlamentet uppmanar likaså kommissionens vice ordförande/unionens framtida höga representant för utrikes- och säkerhetspolitiken att tillsammans med parlamentet komma överens om tillfredsställande metoder för att se till att parlamentet får fullständig information och hörs om unionens yttre åtgärder och att alla parlamentariska utskott som är ansvariga för områden som faller inom ramen för den höga representantens ansvarsområde involveras på vederbörligt sätt.

59.

När det gäller förhandlingar om och ingående av internationella avtal betonar Europaparlamentet att kommissionen kommer att ha en rättslig skyldighet att informera parlamentet om framstegen i förhandlingarna på samma sätt som den av rådet utsedda särskilda kommitté som avses i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet kräver att denna information ska ges i samma omfattning och vid samma tidpunkt som den ges till den relevanta rådskommitté som avses i denna artikel.

60.

Europaparlamentet välkomnar sin nya möjlighet att ta initiativ till ändringar av fördragen och kommer att utnyttja detta för att lägga fram nya idéer om EU:s framtid när nya utmaningar gör detta nödvändigt.

61.

Europaparlamentet välkomnar att parlamentet kommer att ha initiativrätt när det gäller förslag om sin egen sammansättning, varvid principerna i fördragen ska respekteras (artikel 14 i EU-fördraget).

62.

Europaparlamentet konstaterar att det genom Lissabonfördraget införs ett särskilt lagstiftningsförfarande för antagande av bestämmelser om villkor för tillsättning av tillfälliga undersökningskommittéer och om deras befogenheter (artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

63.

Europaparlamentet välkomnar de nya rättigheter som tilldelas de nationella parlamenten beträffande kontrollen av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i all EU-lagstiftning. Parlamentet anser att förstärkningen av de nationella parlamentens kontroll av EU:s politikområden även kommer att öka allmänhetens medvetenhet om unionens verksamhet.

64.

Europaparlamentet betonar att de nationella parlamentens nya rättigheter måste respekteras till fullo ifrån det att Lissabonfördraget träder i kraft.

65.

Europaparlamentet välkomnar lokala och regionala myndigheters skyldighet att respektera subsidiaritetsprincipen. Parlamentet noterar Regionkommitténs rätt att väcka talan vid EG-domstolen om den anser att subsidiaritetsprincipen har kränkts (artikel 8 andra stycket i protokoll nr 2).

66.

Europaparlamentet uppskattar de förbättringar som blir följden av de nya bestämmelserna om rättsakter och normhierarkin, särskilt skapandet av delegerade akter (artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), som innebär att kommissionen får delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och ändra icke väsentliga delar av lagstiftningsakter. Parlamentet påpekar att delegeringens mål, innehåll, omfattning och varaktighet uttryckligen ska fastställas av parlamentet och rådet i lagstiftningsakten.

67.

Europaparlamentet välkomnar framför allt bestämmelsen i artikel 290.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken parlamentet (och rådet) får besluta att återkalla delegeringen av befogenhet och göra invändningar mot enskilda delegerade akter.

68.

Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget, och därigenom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inte innehåller någon rättslig grund för en ramåtgärd för delegerade akter, men föreslår att institutionerna enas om en standardformulering för sådana delegeringar som kommissionen regelbundet kan införa i förslag till lagstiftningsakter. Parlamentet betonar att detta skulle skydda lagstiftarens frihet.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga hur den avser att tolka förklaring nr 39, som är bifogad slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, beträffande samråd med experter på området finansiella tjänster, och hur den avser att tillämpa denna tolkning på områden som inte rör bestämmelserna om delegerade akter i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

70.

Europaparlamentet konstaterar att nuvarande artikel 202 i EG-fördraget om genomförandebefogenheter upphävs genom Lissabonfördraget och att det i artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt införs ett nytt förfarande – ”genomförandeakter” – som innebär att genomförandebefogenheter får tilldelas kommissionen i fall där ”enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs”.

71.

Europaparlamentet noterar att parlamentet och rådet enligt artikel 291.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är skyldiga att i förväg anta regler och principer för ”medlemsstaternas kontroll” av utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

72.

Europaparlamentet konstaterar vidare att det nuvarande kommittéförfarandet inte är förenligt med Lissabonfördraget och att förslag till sådana lagstiftningsakter som inte har antagits före ikraftträdandet måste ändras för att uppfylla kraven i artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

73.

Europaparlamentet anser att en interimslösning skulle kunna förhandlas fram med rådet för en inledande period så att inga hinder uppstår på grund av juridiska tomrum och den nya regleringen skulle kunna antas av lagstiftaren efter vederbörlig behandling av kommissionens förslag.

74.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till medlagstiftarna översända alla ej färdigbehandlade förslag för vilka nya rättsliga grunder och ändringar i lagstiftningsförfarandet är tillämpliga.

75.

Europaparlamentet påpekar att det kommer att besluta om vilken ståndpunkt det kommer att inta beträffande yttranden som redan har antagits under samrådsförfaranden såvitt avser frågor som hädanefter ska behandlas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, oavsett om detta innebär att det bekräftar sin tidigare ståndpunkt eller antar en ny. Parlamentet betonar att bekräftelser av att yttranden utgör parlamentets ståndpunkt efter den första behandlingen kan bli föremål för omröstning i parlamentet först efter det att Lissabonfördraget har trätt i kraft.

76.

Europaparlamentet kräver att ett interinstitutionellt avtal ska ingås för att förhindra att lagstiftningsförslag inom den tredje pelaren med betydelse för de grundläggande rättigheterna antas innan Lissabonfördraget har trätt i kraft, så att en fullständig juridisk granskning kan äga rum. Åtgärder som inte får någon effekt, eller bara en begränsad effekt, på de grundläggande rättigheterna får antas även före fördragets ikraftträdande.

77.

Europaparlamentet uppmanar övriga institutioner att inleda förhandlingar om ett interinstitutionellt avtal som omfattar följande aspekter:

78.

Europaparlamentet kräver att det interinstitutionella avtalet mellan parlamentet och rådet uppdateras för att deras arbetsförbindelser när det gäller utrikespolitiken ska definieras, däribland utbyte av sekretessbelagd information på grundval av artiklarna 14 och 36 i EU-fördraget och artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

79.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga förhandlingar med parlamentet om ett nytt interinstitutionellt avtal som ger parlamentet en konkret definition av dess inblandning i varje steg inför ingåendet av ett internationellt avtal.

80.

Europaparlamentet begär, som en följd av de nya bestämmelserna om den fleråriga budgetramen (artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och budgetförordningen (artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), en översyn av det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

81.

Europaparlamentet anser att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att utforma en europeisk informations- och kommunikationspolitik och att de tre institutionernas gemensamma politiska förklaring om kommunikation är ett viktigt första steg på vägen när det gäller att uppnå detta mål.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag för genomförandet av ”medborgarinitiativet”, med tydliga, enkla och användarvänliga regler för utövandet av denna medborgerliga rättighet. Parlamentet hänvisar till sin resolution av den 7 maj 2009 med en uppmaning till kommissionen om framläggande av ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av medborgarinitiativet (6).

83.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta förordningar som genomför artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt såvitt avser god förvaltning och därmed uppfylla ett mångårigt krav från parlamentet och Europeiska ombudsmannen på ett gemensamt förvaltningsrättsligt system som reglerar EU:s förvaltning.

84.

Europaparlamentet konstaterar att det enligt Lissabonfördraget är tillåtet att inkludera Europeiska utvecklingsfonden i unionens budget, varigenom den demokratiska legitimiteten hos en betydande del av EU:s utvecklingspolitik kommer att öka. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för EU:s budget vid halvtidsöversynen 2008/2009.

85.

Europaparlamentet rekommenderar att unionens ställning i internationella organisationer omgående granskas och förstärks så snart Lissabonfördraget har trätt i kraft och Europeiska unionen har ersatt Europeiska gemenskaperna.

86.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med parlamentet komma överens om en strategi för att se till att antagen lagstiftning är förenlig med stadgan för de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna i fördragen om t.ex. förhindrande av diskriminering, skydd av asylsökande, ökad öppenhet, uppgiftsskydd, minoriteters rättigheter och brottsoffers och brottsmisstänktas rättigheter.

87.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att bidra till att förbättra förbindelserna mellan EU:s och medlemsstaternas myndigheter, särskilt när det gäller lagstiftning och rättsväsendet.

88.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en effektiv gemensam energipolitik i syfte att åstadkomma en god samordning av energimarknaderna i EU:s medlemsstater och en utveckling av dessa marknader, varvid yttre aspekter – framför allt energikällor och energiförsörjningsvägar – bör beaktas.

89.

Europaparlamentet uppmanar rådet att tillsammans med parlamentet överväga hur bestämmelserna i artikel 127.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tillämpas, enligt vilka rådet får tilldela Europeiska centralbanken särskilda uppgifter ”i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag”.

90.

Europaparlamentet åtar sig att anpassa sin interna organisation och optimera och rationalisera utövandet av de nya befogenheter som det ges genom fördraget.

91.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till medlemsstaternas parlament.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/46

A.

Genom Lissabonfördraget införs stora förändringar i fråga om EU:s budget, särskilt när det gäller de interinstitutionella förbindelserna och beslutsförfarandena.

B.

Genom Lissabonfördraget upprättas en noggrant angiven hierarki mellan de grundläggande akterna och EU:s finansiella och budgetmässiga system, vilket ger det förtydligande av beslutsprocessen som krävs.

C.

Den fleråriga budgetramen, som utgör den fleråriga planeringen för de utgifter som motsvarar EU:s politiska prioriteringar i ekonomiska termer och som sätter ett tak för EU:s utgifter under en viss period, omvandlas genom Lissabonfördraget till en juridiskt bindande rättsakt som bygger på en ny rättslig grund för att anta den förordning som fastställer denna fleråriga budgetram.

D.

Tidsperioderna för budgetramarna och för Europaparlamentets respektive kommissionens mandatperioder sammanfaller inte med varandra, vilket hittills har lett till att parlamentets inflytande över budgeten har minskat, eftersom den ofta är bunden till en budgetram som har förhandlats fram under den föregående mandatperioden.

E.

Om denna tidsplan inte förändras kommer parlamentet under vissa mandatperioder inte att kunna fatta grundläggande budgetbeslut, eftersom den budgetram som antogs under den föregående mandatperioden täcker hela parlamentets mandatperiod.

F.

De små marginaler som för närvarande finns under varje budgetrubrik och minskningen av de anslag som finns tillgängliga inom flexibilitetsmekanismerna gör det mycket svårt för EU att på ett lämpligt sätt bemöta oförutsedda politiska händelser och det finns en risk för att det årliga budgetförfarandet blir meningslöst.

G.

När Lissabonfördraget träder i kraft måste de institutioner som har ansvar för EU:s finansiella och budgetmässiga beslut ingå ett avtal om en optimal övergång till de mekanismer som inrättas genom de nya rättsakterna och de nya beslutsförfarandena.

H.

För att Ekonomiska och monetära unionen (EMU) ska fungera väl måste unionens budget beaktas i samordningen av medlemsstaternas budgetstrategier.

I.

Vid Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008 bekräftades på nytt att Lissabonfördraget är nödvändigt för att få den utvidgade unionen att fungera mer effektivt, mer demokratiskt och mer ändamålsenligt, bland annat på det internationella planet. Europeiska rådet utarbetade en strategi och rättsliga garantier som svar på de irländska väljarnas farhågor, så att fördraget ska kunna träda i kraft före utgången av 2009 samtidigt som fördragsmålen respekteras.

1.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som Lissabonfördraget innebär i fråga om demokratisk kontroll av och insyn i EU:s finanser. Mekanismerna för interinstitutionella samråd och metoderna för det interna samarbetet måste förstärkas och anpassas för att parlamentet ska kunna utnyttja dessa nya befogenheter fullt ut.

2.

När det gäller EU:s egna medel beklagar Europaparlamentet att medlemsstaterna inte tog tillfället i akt att införa ett system med verkliga egna medel för EU, vilket skulle vara mer rättvist, öppet och lättare att acceptera för medborgarna och skulle omfattas av en mer demokratisk beslutsprocess.

3.

Europaparlamentet beklagar särskilt att det inte har gjorts några framsteg när det gäller att låta parlamentet delta i fastställandet av gränser för och vilken typ av egna medel som EU ska förfoga över och påminner om att uppdelningen mellan beslut om inkomster och beslut om utgifter upprätthålls.

4.

Europaparlamentet välkomnar däremot de insatser som har gjorts när det gäller möjligheten att anta genomförandebestämmelser för beslutet om egna medel genom ett särskilt lagstiftningsförfarande enligt vilket rådet endast kan fatta beslut med kvalificerad majoritet efter det att parlamentet har gett sitt godkännande.

5.

Europaparlamentet uppmanar rådet att utnyttja denna bestämmelse så mycket som möjligt för att göra beslutsförfarandet mer flexibelt.

6.

Europaparlamentet välkomnar att den fleråriga budgetramen får en formell status genom Lissabonfördraget och omvandlas till en rättsligt bindande akt. Parlamentet påminner om att den fleråriga budgetramen fastställer planeringen för EU:s utgifter och innehåller ett tak för EU:s utgifter under en viss period, vilket bidrar till att förbättra budgetdisciplinen.

7.

Europaparlamentet välkomnar att förordningen om den fleråriga budgetramen ska antas gemensamt av parlamentet och rådet genom ett särskilt förfarande.

8.

Europaparlamentet beklagar emellertid att kravet på att beslutet om att anta den fleråriga budgetramen ska fattas med enhällighet finns kvar i Lissabonfördraget, vilket gör beslutsprocessen mycket besvärlig och gynnar förhandlingar enligt modellen ”den minsta gemensamma nämnaren”. Parlamentet uppmanar därför Europeiska rådet att så snart som möjligt utnyttja den klausul som innebär att det enhälligt kan besluta att den fleråriga budgetramen ska antas med kvalificerad majoritet.

9.

Europaparlamentet beklagar också att det enligt det nya förfarandet endast har godkännandebefogenheter, inte en verklig rätt till medbeslutande, men betonar med eftertryck att det i Lissabonfördraget föreskrivs att samtliga institutioner ska göra allt de kan redan när förfarandet inleds för att se till att det blir framgångsrikt. Därför uppmanar parlamentet rådet att göra sig tillgängligt från det att förfarandet inleds för att inrätta en strukturerad politisk dialog med parlamentet i syfte att fullt ut ta hänsyn till parlamentets prioriteringar.

10.

Europaparlamentet konstaterar att det i Lissabonfördraget anges att den fleråriga budgetramen inte enbart ska omfatta ”beloppen för de årliga taken för anslag för åtaganden för varje utgiftskategori” utan även ”alla övriga bestämmelser som behövs för att det årliga budgetförfarandet ska fungera väl” (5).

11.

Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget ger möjlighet till en finansiell planering under fem år, så att planeringen, så lång det är möjligt, kan sammanfalla (under förutsättning att de nödvändiga anpassningarna genomförs) med parlamentets och kommissionens mandatperioder, vilket den demokratiska logiken kräver. Parlamentet betonar att särskilda arrangemang kan krävas för särskilda politikområden som behöver mer långsiktig finansiell planering.

12.

Europaparlamentet stöder därför övergången till en flerårig budgetram på fem år men är medvetet om att en full överensstämmelse mellan den fleråriga budgetramen och Europaparlamentets mandatperiod och kommissionens mandatperiod kan vara svår att åstadkomma, eftersom det anser att en förhandlingsperiod på åtminstone ett år kan komma att krävas för att varje nyvalt parlament och ny kommission ska kunna fatta grundläggande politiska och ekonomiska beslut under sina mandatperioder.

13.

Europaparlamentet anser att det är mycket positivt att den fleråriga budgetramen integreras i en övergripande strategisk interinstitutionell planering – ett begrepp som för övrigt stärks genom Lissabonfördraget – så som föreslås i betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor om den institutionella jämvikten (6).

14.

Europaparlamentet stöder förslaget i detta betänkande om att det nya kollegiet av kommissionsledamöter när det presenterar sitt lagstiftningsprogram också ska lägga fram sina förslag till riktlinjer för den finansieringsram som kollegiet anser krävs för att genomföra de politiska prioriteringarna under mandatperioden. När institutionerna har kommit överens om lagstiftningsprogrammet ska dessa prioriteringar naturligtvis utvecklas i den fleråriga budgetramen med hjälp av dessa förslag.

15.

För övrigt anser europaparlamentet att den person som kandiderar för posten som ordförande för kommissionen vid debatter under plenarsammanträden och vid utfrågningar hos parlamentsutskotten redan bör kunna lämna uppgifter om de förutsebara ekonomiska konsekvenserna av de politiska mål som den nya kommissionen tänker driva.

16.

Europaparlamentet betonar att övergången till ett system med en femårig finansiell planering i enlighet med vad som anges ovan kan innebära att den nuvarande fleråriga budgetramen måste förlängas och anpassas till och med 2016 så att nästa femåriga budgetram kan träda i kraft i början av 2017 (7). Parlamentet rekommenderar att förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram hur som helst slutförs före utgången av första kvartalet 2016 så att budgetförfarandet för 2017 redan då kan löpa inom ramen för de parametrar som kommer att gälla 2017.

17.

Europaparlamentet framhåller att förhandlingarna bör genomföras på ett sådant sätt att institutionerna kan räkna med att en ny flerårig budgetram träder i kraft redan 2016.

18.

Europaparlamentet anser att en förlängning och anpassning av den nuvarande fleråriga budgetramen bör övervägas i samband med genomförandet av nästa halvtidsöversyn 2010.

19.

Europaparlamentet betonar att den rättsligt bindande utformningen av den fleråriga budgetramen kräver en ökad flexibilitet så att EU ska kunna reagera tillräckligt smidigt och effektivt på oförutsedda utmaningar både inom och utanför unionen.

20.

Europaparlamentet påminner om att enligt Lissabonfördraget ska taken och de övriga anslagen för den aktuella fleråriga budgetramen avseende det senaste året förlängas om den nya fleråriga budgetramen inte har kunnat antas innan den föregående har löpt ut, och anser att detta är ytterligare ett argument för ökad flexibilitet.

21.

Europaparlamentet betonar därför vikten av att förstärka mekanismerna för flexibilitet dels inom och mellan budgetrubrikerna och dels via särskilda flexibilitetsfonder som ska gå att mobilisera utöver marginalerna.

22.

Europaparlamentet påminner om att budgetutskottet kommer att yttra sig om dessa frågor när betänkandet om halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013 antas.

23.

Europaparlamentet påminner om att ett avtal måste ingås mellan institutionerna i god tid innan Lissabonfördraget träder i kraft för att omvandla det nuvarande interinstitutionella avtalet till en flerårig budgetram som omfattas av en rättsakt i enlighet med Lissabonfördraget. Parlamentet erinrar om att en period på åtta veckor krävs för de nationella parlamentens granskning av förslag till rättsakter.

24.

Europaparlamentet anser i detta sammanhang att det måste utarbetas ett avtal om fördelningen av de bestämmelser som för närvarande ingår i det interinstitutionella avtalet och som behöver överföras till den fleråriga budgetramen, de bestämmelser som hör hemma i den kommande budgetförordningen och de som i förekommande fall kan motivera ett fortsatt interinstitutionellt avtal, eventuellt utökat med nya bestämmelser om budgetsamarbete. Parlamentet påminner om att denna uppdelning av bestämmelserna i det nuvarande interinstitutionella avtalet bör göras med hänsyn till de kriterier som fastställs i Lissabonfördraget.

25.

Europaparlamentet ser mycket positivt på att skillnaden mellan obligatoriska utgifter och icke-obligatoriska utgifter avskaffas. Detta innebär att parlamentet får samma förutsättningar som rådet att besluta om samtliga utgifter för EU.

26.

Europaparlamentet betonar att avskaffandet av skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter inte strider mot EU:s skyldighet att respektera sina finansiella åtaganden. Parlamentet välkomnar Lissabonfördragets förklaring om att parlamentet, rådet och kommissionen ska se till ”att det finns finansiella medel tillgängliga för att unionen ska kunna fullgöra sina rättsliga förpliktelser gentemot tredje man” (8).

27.

Europaparlamentet konstaterar att förändringarna i det årliga förfarandet bör leda till att det förenklas genom att en enda behandling införs för varje institution och flera bestämmelser införs i syfte att underlätta ett avtal mellan budgetmyndighetens båda grenar. Parlamentet understryker att dessa förändringar bör leda till mindre byråkrati.

28.

Europaparlamentet understryker att kommissionen får en viktigare roll i och med att den får initiativrätt i budgetfrågor och får ändra sitt förslag till budget fram till den tidpunkt då förlikningskommittén sammankallas.

29.

Europaparlamentet välkomnar att det i fördraget också erkänns att det är kommissionen som ska ta de initiativ som krävs för att föra parlamentets och rådets ståndpunkter närmare varandra under arbetet i förlikningskommittén och uppmanar därför kommissionen att fullt ut ta på sig rollen som medlare mellan parlamentet och rådet för att få till stånd ett avtal.

30.

Europaparlamentet uppmärksammar att det nya fördraget innebär att budgetförslaget endast ska behandlas en enda gång av varje institution och understryker att det nya förfarandet och den enda behandlingen innebär att institutionerna de facto inte längre har möjlighet att korrigera sin ståndpunkt mellan behandlingarna, vilket tidigare var fallet. Därför är parlamentet övertygat om att detta förfarande innebär att parlamentet måste finjustera sina politiska prioriteringar på ett tidigare stadium och anpassa sin operativa strategi och organisation som gör det möjligt att uppnå alla fastställda mål.

31.

Europaparlamentet påminner om att denna enda behandling måste användas för att hävda parlamentets politiska prioriteringar men även göra det möjligt att komma överens med rådet vid den tidpunkt då förlikningskommittén avslutar sitt arbete (eller genomföra en ny omröstning om sina ändringsförslag med stor majoritet, om parlamentet godkänner och rådet förkastar förlikningskommitténs text).

32.

Europaparlamentet betonar vikten av att ha en pragmatisk tidplan som liknar den nuvarande planen, men påminner samtidigt om att förlikningsmekanismerna måste tidigareläggas. Dessutom är det nödvändigt att införa informella mekanismer för dialog mellan institutionerna innan förfarandet inleds och även så länge förfarandet pågår för att göra det lättare att få till stånd ett avtal.

33.

Europaparlamentet är övertygat om att Lissabonfördraget främst kommer att innebära en förstärkning av parlamentets befogenheter under förutsättning att parlamentet ser till att effektivt hantera den kortare tidplan och det behov av att genomföra fler insatser i förväg som det nya förfarandet medför.

34.

Europaparlamentet anser att dess resolution före det första förlikningssammanträdet i framtiden kommer att få större betydelse eftersom detta kommer att ge parlamentet möjlighet att föra fram sina budgetmässiga prioriteringar formellt, utan att påverkas av taktiska överväganden till följd av rådets ståndpunkt om förslaget till budget. Parlamentet anser att denna resolution också tydligt kommer att visa de andra institutionerna vilka parlamentets prioriteringar är innan de interinstitutionella förhandlingarna inleds. Detta kommer dessutom att vara ett lämpligt tillfälle för parlamentet att fatta politiska beslut om pilotprojekt och förberedande åtgärder.

35.

Europaparlamentet påminner om att dessa prioriteringar också kommer att vara till stor nytta för parlamentet som riktlinjer inför behandlingen av förslaget till budget, men även som mandat för parlamentets delegation under förhandlingarna i förlikningskommittén.

36.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att ordna ett trepartssamtal under juli månad för att ge varje institution möjlighet att tydligt visa sina prioriteringar för de andra parterna och ge parlamentet tillfälle att informera de andra institutionerna om innehållet i sin resolution om förslaget till budget som antas i juli.

37.

Europaparlamentet betonar den politiska nyttan av att – med respekt för allas respektive behörigheter – införa en fördjupad dialog med motsvarande utskott i de nationella parlamenten om förslaget till budget och om Europaparlamentets prioriteringar för det årliga budgetförfarandet.

38.

Europaparlamentet betonar den betydelse som förlikningskommittén kommer att få i framtiden som den instans där de politiska skiljaktigheterna mellan de båda grenarna av budgetmyndigheten ska lösas. Parlamentet påminner om att denna kommitté kommer att få i uppdrag att inom 21 dagar komma överens om en kompromisstext som ska träda i kraft om den inte avvisas av budgetmyndigheten. Denna kommitté måste få en politisk sammansättning på högsta nivå.

39.

Europaparlamentet välkomnar att det genom Lissabonfördraget får en avgörande roll för detta förfarande, eftersom

40.

Utan att detta påverkar den politiska karaktären av de politiska gruppernas utnämningar av ledamöterna, betonar Europaparlamentet att det vore önskvärt att parlamentets delegation i förlikningskommittén leds av ordföranden för budgetutskottet och att ledamöter från de särskilda utskott som hanterar viktiga budgetfrågor ingår i delegationen, utöver ledamöter från budgetutskottet, om en särskild fråga inom deras politikområde är föremål för förhandlingar.

41.

Europaparlamentet uppmanar rådet att snabbt ingå ett avtal med parlamentet om förlikningskommitténs arbetssätt.

42.

Europaparlamentet anser för sin del att förlikningskommittén bör kunna sammanträda minst två gånger om detta krävs för att nå en överenskommelse på högsta politiska nivå. Inför dessa sammanträden bör ett förberedande politiskt trepartssamtal hållas enligt den traditionella metoden. Parlamentet påminner om att företrädare för rådet måste få politiska förhandlingsmandat inför dessa möten.

43.

Europaparlamentet föreslår att detta arbete ska förberedas av en förberedande interinstitutionell grupp bestående av den allmänna föredraganden tillsammans med företrädare för parlamentets politiska grupper och den ständige representanten för det land som innehar ordförandeskapet. Samtidigt bör det också finnas möjlighet för de båda andra ordförandeskapen inom trojkan att delta.

44.

Europaparlamentet påminner också om att institutionerna måste komma överens om sammansättningen av sekretariatet för denna kommitté, som bör bestå av tjänstemän från budgetmyndighetens båda grenar och bistås av kommissionen.

45.

Europaparlamentet påpekar att bestämmelsen om att kommissionen inte längre kan ändra sitt förslag efter det att förlikningskommittén har sammankallats betyder att det inte längre går att använda den traditionella ändringsskrivelsen till hösten för att ta hänsyn till uppdaterade prognoser för jordbrukspolitiken och deras budgetmässiga konsekvenser. I detta fall bör det mest ändamålsenliga förfarandet vara att kommissionen – vid behov – lägger fram ett särskilt förslag till ändringsbudget (”ändringsbudget för jordbruket”) så snart som siffrorna för jordbruket slutgiltigt har fastställts.

46.

Europaparlamentet betonar att parlamentets utökade budgetbefogenheter, som kommer att omfatta EU:s samtliga utgifter, tillsammans med att medbeslutandeförfarandet ska tillämpas i så gott som samtliga lagstiftningsärenden kräver att större hänsyn tas till den budgetmässiga dimensionen av lagstiftningsarbetet. Därför måste samarbetet mellan budgetutskottet och sektorsutskotten utökas för att ta hänsyn till de finansiella konsekvenserna av parlamentets lagstiftningsarbete, särskilt i fråga om inverkan på den fleråriga budgetramen och den årliga budgeten. Därför föreslår parlamentet att en ledamot från budgetutskottet ska delta i förlikningsförfaranden i lagstiftningsfrågor som har budgetkonsekvenser. I detta sammanhang framhåller parlamentet det arbete som utförs inom arbetsgruppen för parlamentsreform, inte minst vad gäller de särskilda former för samarbete mellan de parlamentsutskott som beskrivs i den tredje interimsrapporten.

47.

Europaparlamentet påminner för övrigt om att enligt Lissabonfördraget ska alla EU:s institutioner vara skyldiga att hålla budgetdisciplinen. I parlamentets arbetsordning föreskrivs det dessutom redan ett särskilt förfarande för att säkerställa att denna princip respekteras och detta förfarande bör göras mer funktionsdugligt och effektivt.

48.

Europaparlamentet välkomnar att budgetförordningen ska antas genom det vanliga lagstiftningsförfarandet (medbeslutande) av parlamentet och rådet efter att ha hört revisionsrätten.

49.

Europaparlamentet påminner om att huvudbestämmelserna för att urskilja vilka bestämmelser i det nuvarande interinstitutionella avtalet som bör ingå i det kommande interinstitutionella avtalet och vilka som bör ingå i den fleråriga budgetramen ingår i Lissabonfördraget.

50.

Budgetförordningen bör ändå omfatta samtliga bestämmelser som krävs för att fastställa förfarandet i enlighet med bestämmelserna i fördraget. (9) Europaparlamentet anser att denna formulering omfattar förlikningskommitténs funktion, utlösningsmekanismen och moderniseringen av de bestämmelser i budgetförordningen som påverkas direkt av förändringarna i Lissabonfördraget (dvs. avskaffande av skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter, ett nytt medbeslutandeförfarande för utbetalningar m.m.).

51.

Europaparlamentet anser att det är avgörande att institutionerna når en politisk överenskommelse om dessa frågor i tid så att de bestämmelser som krävs i budgetförordningen kan införas så snart som möjligt enligt det nya förfarandet när Lissabonfördraget har trätt i kraft, och om så krävs sörja för preliminära överenskommelser så att budgetförfarandet kan fortsätta obehindrat.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i tid utarbeta ett förslag som kan göra det möjligt för parlamentet och rådet att nå en överenskommelse om tillämpningen av denna skillnad på innehållet i det nuvarande interinstitutionella avtalet som anges i punkt 49.

53.

Europaparlamentet understryker att denna anpassning av budgetförordningen på intet sätt får sammanblandas med den översyn som ska göras vart tredje år och som ska genomföras 2010.

54.

Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget när det träder i kraft också kommer att få konsekvenser för EU:s budget när det gäller de nyheter som införs på institutionell nivå, särskilt att Europeiska rådet får status som institution och att en fast post som ordförande inrättas samtidigt med posten som hög representant och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder med uppgift att stödja den höge representanten i dennes arbete.

55.

Europaparlamentet bekräftar redan nu sin avsikt att fullt ut utöva sina budgetbefogenheter när det gäller de institutionella nyheterna och betonar vikten av att i tid nå ett politiskt avtal med rådet om finansieringen av Europeiska rådet och särskilt dess fasta ordförandeskap och även om finansieringen av den kommande europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Parlamentet understryker att finansieringen av den avdelningen helt och hållet måste ligga under budgetmyndighetens kontroll.

56.

När det gäller GUSP och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken påpekar Europaparlamentet att enligt Lissabonfördraget kan nya förfaranden införas för att snabbt ge tillgång till unionens budget och upprätta en startfond av medlemsstaternas bidrag. Parlamentet betonar dock att alla unionens yttre åtgärder som regel ska finansieras från gemenskapsanslag och endast i undantagsfall – i ett akut läge – med bidrag utanför unionens budget.

57.

Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget också kommer att få finansiella konsekvenser, om än begränsade, till följd av de nya befogenheter som EU får. Parlamentet är redo att när tiden är inne analysera de konkreta konsekvenserna av att dessa nya befogenheter utövas och anser att dessa säkert inte kommer att börja tillämpas fullt ut direkt när Lissabonfördraget träder i kraft utan i den takt som de lagstiftningsförslag som är förknippade med dessa befogenheter utarbetas. Parlamentet anser ändå att finansieringen av dem inte får ske på bekostnad av finansieringen av EU:s nuvarande verksamhet.

58.

Europaparlamentet vill uppmana de nationella parlamenten att varje år delta i en gemensam offentlig diskussion om riktlinjerna för den nationella och gemensamma budgetpolitiken innan respektive budgetförslag behandlas för att redan från början skapa en ram för gemensam eftertanke om samordningen av medlemsstaternas nationella politik, under beaktande av bidraget från gemenskapen.

59.

Europaparlamentet framhåller att det som underlag för beslutet om att anslå medel från EU:s budget till dess viktigaste mål skulle vara till nytta om respektive medlemsstat varje år offentliggjorde vilka anslag i den nationella och i förekommande fall regionala budgeten som bidrar till att uppnå dessa mål.

60.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas parlament.

5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/54

A.

I den europeiska grannskapspolitiken och i programmet för ett östligt partnerskap som kommer att dras igång inom kort erkänns Moldaviens strävanden efter EU-medlemskap och Moldaviens betydelse som ett land med djupt rotade historiska, kulturella och ekonomiska band till Europeiska unionens medlemsstater.

B.

Syftet med EU:s åtgärdsplan för Moldavien är att uppmuntra till politiska och institutionella reformer i Moldavien, inbegripet inom sådana områden som demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, domstolsväsendets oberoende och massmediernas frihet, samt ett gott förhållande till grannländerna.

C.

Målsättningen är att i juni 2009 inleda förhandlingar om ett nytt avtal mellan Moldavien och EU i samarbetsrådet för EU och Moldavien.

D.

Moldavien är medlem av Europarådet och OSSE, vilket innebär att landet påtagit sig att seriöst främja demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, också genom att förebygga och bekämpa tortyr, misshandel och annan omänsklig och förnedrande behandling.

E.

Den 5 april 2009 hölls det parlamentsval i Moldavien. Valet övervakades av en internationell valobservatörsgrupp bestående av OSSE/ODIHR och företrädare för Europaparlamentet samt OSSE:s och Europarådets parlamentariska församlingar.

F.

Under valrörelsen yppades det allvarliga farhågor om statsstyrningen av de offentligägda massmedierna, skrämseltaktiken och trakasserierna av oppositionsledare och privatägda massmedier samt missbruk av resurser inom förvaltningen till stöd för regeringspartiet.

G.

Mellan en halv och en miljon moldavier bor i utlandet. Ett flertal vädjanden som undertecknats av ett stort antal icke-statliga organisationer och föreningar för moldavier i förskingringen, inbegripet ett som i februari 2009 sändes till Republiken Moldaviens president, parlamentstalman och premiärminister och handlade om att moldavier bosatta utomlands fråntagits sin rösträtt, sändes till de moldaviska myndigheterna före valet den 5 april 2009, utan att det tagits någon notis om dem. Mycket få (22 000) moldavier har röstat utomlands.

H.

De facto-myndigheterna i utbrytarregionen Transnistrien hindrade ett stort antal moldaviska medborgare från att delta i valet.

I.

I sina preliminära slutsatser kom den internationella valobservatörsgruppen fram till att valet uppfyllde många internationella standarder och åtaganden, men att det krävs ytterligare förbättringar för att säkerställa en valprocess utan otillbörlig myndighetsinblandning och för att öka allmänhetens förtroende.

J.

Oppositionspartierna och gruppen Koalition 2009 har framfört klagomål om valfusk i stor skala i samband med valet den 5 april 2009, vilket inträffat då vallängderna och de kompletterande vallängderna gjorts upp samt vid rösträkningen och hanteringen av rösterna.

K.

Efter en omräkning offentliggjordes det slutgiltiga valresultatet av den centrala valkommissionen den 21 april 2009 och resultatet godkändes av författningsdomstolen den 22 april 2009.

L.

Tiden efter valet har utmärkts av våld och av att moldaviska staten fört en massiv kampanj präglad av skrämseltaktik och våld, vilket har fått det att framstå som tvivelaktigt om de moldaviska myndigheterna verkligen gått in för demokratiska värden och mänskliga rättigheter samt om allmänheten har något förtroende för dessa myndigheter.

M.

De fredliga protesterna fick näring av att det betvivlades om valet gått rätt till samt av misstroendet mot de offentliga institutionerna, också mot dem som hade hand om valrörelsen, och beklagliga fall av våld och vandalisering togs av myndigheterna som förevändning för att injaga skräck i det civila samhället genom att reagera på ett våldsamt och oproportionerligt sätt och ytterligare kringskära de redan bräckliga grundläggande fri- och rättigheterna för Moldaviens medborgare.

N.

Enligt allmänt accepterade uppgifter greps och frihetsberövades minst 310 personer och en del av dem som gripits är fortfarande i fängsligt förvar. De som gripits utsattes i samband med kvarhållandet på polisstationerna för systematisk misshandel på ett sätt som kan betraktas som tortyr.

O.

När civilpersoner misshandlades och utan orsak arresterades av oidentifierade polisenheter verkade syftet med detta inte vara att lugna situationen utan att medvetet utöva förtryck.

P.

De moldaviska myndigheterna begår fortfarande allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och trakasserar utan orsak representanter för det civila samhället och dem som protesterar, samt ignorerar rättsstatsprincipen och relevanta europeiska konventioner, som Moldavien undertecknat.

Q.

Den moldaviska regeringen beskyllde Rumänien för inblandning i demonstrationerna efter valet och utvisade Rumäniens ambassadör. Den moldaviska regeringen återinförde även visumtvånget för medborgare från denna EU-medlemsstat.

R.

Det måste betonas att det inte har framkommit några seriösa indikationer eller bevis på grundval av vilka en EU-medlemsstat skulle kunna anklagas för att bära ansvaret för de senaste veckornas våldsamma händelser.

S.

Ett genuint och balanserat partnerskap kan endast utvecklas på grundval av gemensamma värden, särskilt i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen samt respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter.

T.

Via sitt program för ett östligt partnerskap strävar Europeiska unionen efter att få till stånd ökad stabilitet, bättre förvaltning och ekonomisk utveckling i Moldavien samt i de andra länderna längs unionens östra gränser.

1.

Europaparlamentet understryker vikten av närmare förbindelser mellan EU och Moldavien, och bekräftar behovet av gemensamma insatser för att bidra till ökad stabilitet, säkerhet och välfärd på den europeiska kontinenten och för att förhindra att nya skiljelinjer uppstår.

2.

Europaparlamentet bekräftar än en gång sitt åtagande till förmån för en fortsatt meningsfull och målinriktad dialog med Moldavien, men anser det ytterst viktigt att det införs kraftfulla föreskrifter om rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna, och betonar samtidigt att frågan om ett ytterligare befästande av förbindelserna, t.ex. genom att det ingås ett nytt utökat avtal, bör förutsätta att de moldaviska myndigheterna seriöst och påtagligt engagerar sig till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter.

3.

Europaparlamentet understryker att om förbindelserna mellan Moldavien och Europeiska unionen ytterligare ska kunna utvecklas är det av största vikt att internationella demokratiska standarder till fullo uppfylls före, under och efter valprocessen.

4.

Europaparlamentet fördömer skarpt den massiva kampanjen med trakasserier, allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och alla andra olagligheter som den moldaviska staten farit fram med under perioden efter parlamentsvalet.

5.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de moldaviska myndigheterna att omedelbart upphöra med alla olagliga frihetsberövanden och utöva sitt regeringsstyre i enlighet med landets internationella åtaganden och skyldigheter beträffande demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter.

6.

Europaparlamentet är särskilt oroat över de olagliga och godtyckliga frihetsberövandena och de omfattande brotten mot frihetsberövades mänskliga rättigheter, särskilt rätten till liv, rätten att inte utsättas för fysisk misshandel, tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, rätten till frihet och säkerhet, rätten till en opartisk rättegång samt rätten till församlings-, förenings- och yttrandefrihet, liksom över att dessa missförhållanden fortsätter.

7.

Europaparlamentet betonar att en nationell dialog måste inledas, i vilken regerings- och oppositionspartierna deltar, och att en sådan dialog måste göra en betydande insats för att i grunden förbättra de demokratiska förfarandena och de moldaviska demokratiska institutionernas sätt att fungera. Parlamentet betonar även att parterna i dialogen måste omedelbart åtgärda de brister som konstaterats av den internationella valobservatörsgruppen.

8.

Europaparlamentet understryker dock att de inre motsättningarna i Moldavien är mycket starka och är därför fast övertygat om att det utan dröjsmål behöver inrättas en oberoende undersökningskommission där EU och Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr medverkar tillsammans med oberoende sakkunniga, vars målsättning ska vara att undersökningarna görs opartiskt och under insyn.

9.

Europaparlamentet insisterar på att de personer som befunnits skyldiga till det brutala våldet mot de arresterade ska ställas inför rätta. Parlamentet insisterar även på att de resultat som denna undersökningskommission kommer fram till också bör leda till en verklig reform av rättssystemet och poliskåren i Moldavien.

10.

Europaparlamentet kräver att det utförs en särskild utredning av samtliga fall där personer dött under händelserna efter valet, liksom av alla påstådda fall av våldtäkt och misshandel i samband med frihetsberövanden och arresteringar på politiska grunder, såsom i fallen Anatol Mătăsaru och Gabriel Stati.

11.

Europaparlamentet fördömer den kampanj med trakasserier som de moldaviska myndigheterna inlett mot journalister, företrädare för det civila samhället och oppositionspartierna och som framför allt tagit sig formen av att journalister gripits och utvisats, webbplatser och TV-sändningar gjorts oåtkomliga, propaganda sänts i offentligägda kanaler och företrädare för oppositionen nekats att framträda i offentligägda massmedier. Parlamentet anser att syftet med detta är att isolera Moldavien från inhemska och internationella massmedier samt från allmänhetens insyn. Parlamentet beklagar och fördömer att denna censur fortsatt genom de skrivelser som inrikes- och justitieministrarna sänt till icke-statliga organisationer, politiska partier och massmedier.

12.

Europaparlamentet beklagar djupt att de moldaviska myndigheterna beslutat att utvisa den rumänske ambassadören och att införa visumkrav för medborgare från denna EU-medlemsstat. Parlamentet trycker på att diskriminering mot EU-medborgare på grundval av deras nationalitet inte kan accepteras, och uppmanar de moldaviska myndigheterna att återinföra visumfriheten för rumänska medborgare.

13.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att samtidigt se över EU:s viseringsbestämmelser för Moldavien i syfte att släppa på kraven för beviljande av visum för moldaviska medborgare, särskilt de ekonomiska kraven, och att åstadkomma en bättre reglering av researrangemang. Parlamentet hoppas emellertid att de moldaviska medborgarna inte kommer att utnyttja ett bättre visum- och resesystem på ett sätt som leder till massiv utvandring, utan att de istället ska känna sig uppmuntrade att aktivt bidra till att ytterligare utveckla sitt land.

14.

Europaparlamentet noterar att påståendena om att ett EU-land skulle ha medverkat vid händelseutvecklingen förefaller grundlösa och att de varken diskuterades eller upprepades vid de möten som hölls av ad hoc-delegationen i Moldavien.

15.

Europaparlamentet efterlyser omedelbara och vederhäftiga bevis för eventuella påståenden från regeringen i Moldavien om de protesterandes påstådda brottsliga handlingar samt om inblandning från utländska regeringars sida.

16.

Europaparlamentet noterar de moldaviska myndigheternas påståenden om att brottsundersökningar inletts angående ”försök att tillvälla sig statsmakten den 7 april 2009” och kräver att undersökningsarbetet kommer att utföras med insyn och kasta ljus över alla de påståenden som gjorts av myndigheter i Moldavien om att ett eller flera tredjeländer eventuellt varit inblandade i dessa händelser.

17.

Europaparlamentet fördömer alla våldshandlingar och all vandalism, men anser det oacceptabelt att alla protester framställs som brottsliga handlingar och som inslag i en påstådd ”sammansvärjning mot statsförfattningen”. Parlamentet anser att de fredliga protesterna fått avsevärd näring av tvivlen på att det gått rätt till vid valet samt av misstroendet mot de offentliga institutionerna och missnöjet med den sociala och ekonomiska situationen i Moldavien.

18.

Europaparlamentet anser att en konstruktiv dialog med oppositionspartierna, det civila samhället och företrädare för internationella organisationer är den enda utvägen ur den aktuella situationen i Moldavien.

19.

Parlamentet betonar att ett eventuellt nyval förutsätter enighet mellan oppositionen och regeringen om konkreta förbättringar av valprocessen.

20.

Europaparlamentet upprepar vikten av ett oberoende domstolsväsende, och efterlyser ytterligare åtgärder för att säkerställa redaktionellt oberoende för alla medier, inbegripet för Radio Television Moldova. Parlamentet upprepar även vikten av att upphöra med all skrämseltaktik mot kanalen Pro-TV och alla hot mot förlängningen av dess sändningstillstånd samt att en avsevärd förbättring av Moldaviens vallag är avgörande för varje framtida valprocess och för befästandet av demokratin i Moldavien.

21.

Europaparlamentet beklagar att den moldaviska regeringen inte gjorde några ansträngningar för att underlätta röstandet för moldaviska medborgare bosatta i utlandet i linje med förslaget från Venedigkommissionen. Parlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att i vederbörlig ordning vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra detta.

22.

Europaparlamentet framhåller de stora skillnaderna mellan OSSE/OIDHR:s preliminära rapport om genomförande av valet och påståendena om omfattande oegentligheter som framförts av ett avsevärt antal moldaviska icke-statliga organisationer. Parlamentet påpekar att man i samband med eventuella översyner av OSSE/ODIHR:s valobservatörsarbete och EU:s bidrag till internationella valobservatörsuppdrag måste ta hänsyn till dessa skillnader.

23.

Europaparlamentet anser att EU, av omtanke om sin fortsatta trovärdighet i det moldaviska folkets ögon, bör involveras i arbetet med att hantera den aktuella situationen på ett proaktivt, genomgripande och omfattande sätt. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att överväga möjligheten att sända ett rättsstatsuppdrag till Moldavien i syfte att bistå de brottsbekämpande myndigheterna i deras reformprocess, särskilt på det polisiära och rättsliga området.

24.

Europaparlamentet betonar att rådet, kommissionen och medlemsstaterna fullt ut måste utnyttja det europeiska grannskapsprogrammet och särskilt det nya programmet för ett östligt partnerskap för att få till stånd ökad stabilitet, bättre förvaltning och en väl avvägd ekonomisk utveckling i Moldavien samt i de andra länderna längs unionens östra gränser.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-finansiering som är tillgänglig för Moldavien på området mänskliga rättigheter och grundläggande friheter får större genomslag, särskilt genom att man till fullo utnyttjar det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, liksom bestämmelserna i den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en detaljerad rapport om utnyttjandet av samtliga EU-medel i Moldavien, med särskild inriktning på de medel som avsatts för att främja god samhällsstyrning och demokratisk utveckling.

26.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stärka uppdraget för EU:s särskilda representant i Moldavien, både när det gäller uppdragets omfattning och de medel det förfogar över.

27.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Moldaviens territoriella integritet och påpekar att EU behöver spela en mer framträdande roll när det gäller att finna en lösning på Transnistrienfrågan.

28.

Europaparlamentet betonar åter att Europeiska unionen måste göra allt som står i dess makt för att erbjuda Moldaviens folk en verkligt europeisk framtid. Parlamentet uppmanar med kraft alla politiska krafter i Moldavien och Moldaviens partner att inte utnyttja dagens instabila situation för att avleda Moldavien från den europeiska bana landet har slagit in på.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, OSSE:s och Europarådets parlamentariska församlingar samt Moldaviens regering och parlament.