26.5.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/2

Rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension

2010/C 135/02

EUROPEISKA UNIONENS RÅD,

SOM BEAKTAR:

slutsatserna av den 14 november 2006 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om effektiv och rättvis utbildning (1), där medlemsstaterna uppmanades att säkerställa rättvisa utbildningssystem som syftar till att ge möjligheter och tillträde, behandling och resultat som är oberoende av socioekonomisk bakgrund och andra faktorer som kan leda till utbildningsmässigt underläge,

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (2), som understryker vikten av att utveckla tillhandahållande av nyckelkompetenser för alla och vidta lämpliga åtgärder för dem som på grund av brister i utbildningen behöver särskilt stöd för att kunna förverkliga sin fulla utbildningspotential,

3.	rådets resolution av den 15 november 2007 om ny kompetens för nya arbetstillfällen (3), där man betonade behovet av att förutse kompetensbehov och höja den totala kompetensnivån samt prioritera utbildning av människor med låg kompetens och andra som riskerar ekonomisk och social utslagning,

rådets resolution av den 23 november 2007 om modernisering av universiteten för Europas konkurrenskraft i en kunskapsglobal ekonomi (4), där man bekräftade vikten av att öka möjligheterna till livslångt lärande, bredda tillträdet till högre utbildning för icke-traditionella studerande och vuxenstuderande samt utveckla den dimension av universiteten som rör livslångt lärande,

5.	rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om vuxenutbildning (5), där man underströk behovet av att höja kompetensnivån hos ett fortfarande väsentligt antal lågutbildade arbetstagare och vuxenutbildningens bidrag till social sammanhållning och ekonomisk utveckling,

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1098/2008/EG av den 22 oktober 2008 om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010) (6), där det sades att bristande grundläggande färdigheter och kvalifikationer som är anpassade till arbetsmarknadens behov är ett stort hinder för integrering i samhället,

slutsatserna av den 21 november 2008 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om framtida prioriteringar för ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning (7), där man underströk att yrkesutbildning inte enbart främjar konkurrenskraft, företagens resultat och innovation i en globaliserad ekonomi utan också rättvisa, sammanhållning, personlig utveckling och aktivt medborgarskap och att dess attraktionskraft bör främjas inom alla målgrupper,

slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 21 november 2008Att förbereda unga inför 2000-talet: ett program för europeiskt samarbete på utbildningsområdet (8), där medlemsstaterna uppmanades att garantera tillgång till utbildningsmöjligheter och tjänster av hög kvalitet, i synnerhet för barn och ungdomar som missgynnas på grund av personliga, sociala, kulturella och/eller ekonomiska omständigheter,

rådets slutsatser av den 26 november 2009 om utbildning för barn med invandrarbakgrund (9), där medlemsstaterna uppmanades att vidta lämpliga åtgärder på den behöriga ansvarsnivån – lokalt, regionalt eller nationellt – för att garantera att alla barn ges rättvisa och lika möjligheter samt det stöd som krävs för att de oavsett bakgrund ska kunna utveckla sin fulla potential,

10.

rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) (10), där medlemsstaterna uppmanades att garantera att alla ungdomar får lika tillgång till utbildning av hög kvalitet på alla nivåer och att främja bättre kopplingar mellan formell utbildning och icke-formellt lärande,

OCH SOM SÄRSKILT BEAKTAR:

rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) (11), som fastställde främjande av lika möjligheter för alla, social sammanhållning och aktivt medborgarskap som ett av fyra strategiska mål och fastställde fem referensnivåer för genomsnittliga europeiska resultat (europeiska riktmärken) och även lägger stor vikt vid lika möjligheter för alla,

OCH MOT BAKGRUND AV:

konferensen om inkluderande undervisning: ett sätt att främja social sammanhållning, som hölls i Madrid den 11–12 mars 2010,

NOTERAR ATT:

utbildningssystemen i EU måste garantera både rättvisa och hög kvalitet och att det är av yttersta vikt att förbättra utbildningsnivån och ge alla färdigheter och nyckelkompetenser, inte bara för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft utan även för att minska fattigdomen och främja social delaktighet,

social delaktighet genom utbildning bör garantera lika möjligheter till tillgång till utbildning av hög kvalitet och lika behandling, bl.a. genom att tillgången anpassas till individens behov, samtidigt som den sociala delaktigheten bör garantera lika möjligheter att uppnå bästa resultat genom att sträva efter att ge alla nyckelkompetenser på högsta nivå,

ÄR MEDVETET OM ATT:

utbildningssystemen på ett väsentligt sätt bidrar till att främja social sammanhållning, aktivt medborgarskap och självförverkligande i de europeiska samhällena; de har potentialen att främja social rörlighet och bryta cirkeln av fattigdom, social utsatthet och socialt utanförskap; deras roll kan stärkas ytterligare genom att de anpassas till medborgarnas många olika bakgrunder när det gäller kulturell rikedom, befintlig kunskap och kompetens samt behov av lärande,

utbildning varken är den enda orsaken till eller den enda lösningen på socialt utanförskap och utbildningsåtgärder kommer troligen inte i sig att minska effekterna av många olika slags nackdelar, vilket gör att det behövs sektorsövergripande strategier som kan sammanlänka sådana åtgärder med den bredare sociala och ekonomiska politiken,

ökande internationell konkurrenskraft kräver stor yrkeskompetens kombinerad med skapandeförmåga, innovationsförmåga och förmåga att arbeta i mångkulturella och flerspråkiga miljöer; tillsammans med det demografiska trycket gör detta det ännu viktigare för utbildningssystemen att nå bättre generella resultat, samtidigt som alla, unga som vuxna – oavsett socioekonomisk bakgrund eller personliga omständigheter – ges möjlighet att utveckla sin fulla potential genom livslångt lärande, varvid personer med särskilda utbildningsbehov och behov för personer med invandrarbakgrund och romer särskilt bör uppmärksammas,

det allteftersom effekterna av den ekonomiska krisen visar sig – och inom ramen för Europaåret för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010) (12) – är tydligt att nedgången har drabbat de mest missgynnade grupperna hårt, samtidigt som den äventyrar de budgetmässiga åtgärder som inriktas på dessa grupper,

INSER ATT:

utbildningens roll för det livslånga lärandet är mycket viktig för Europas möjligheter att i enlighet med målen i EU 2020-strategin kunna konkurrera och nå framgång som en kunskapsekonomi med hållbar, hög sysselsättningsgrad och förstärkt social sammanhållning; tillhandahållandet av nyckelkompetenser för alla på grundval av principen om livslångt lärande kommer att spela en avgörande roll för att förbättra medborgarnas anställbarhet, sociala deltagande och självförverkligande,

det när det gäller de europeiska riktmärken som man kom överens om i den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete, Utbildning 2020, finns ett trängande behov av att minska det nuvarande antalet personer med svaga grundläggande färdigheter – särskilt läsfärdighet (där aktuella uppgifter visar att i genomsnitt en av fyra elever inte kan läsa och skriva ordentligt), att ytterligare minska antalet personer som lämnar utbildningen i förtid, att öka deltagandet i förskoleverksamheten och barnomsorgen, att öka antalet ungdomar med högre utbildning och att öka vuxnas deltagande i livslångt lärande; dessa behov är särskilt akuta i fråga om personer från missgynnade miljöer, som statistiskt sett tenderar att göra betydligt sämre ifrån sig när det gäller riktmärkena; endast genom att behoven hos dem som riskerar socialt utanförskap tillgodoses kan den strategiska ramens mål uppfyllas korrekt,

ANSER ATT:

skillnader i den grad av social delaktighet som uppnåtts av medlemsstaterna visar att det fortfarande finns stort utrymme för att minska orättvisor och utanförskap i EU, både genom strukturella förändringar och genom ytterligare stöd till studerande som riskerar socialt utanförskap; rättvisa och hög kvalitet utesluter inte utan kompletterar varandra och bör eftersträvas på såväl nationell som europeisk nivå; trots att situationen skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna kan det europeiska samarbetet bidra till att främja socialt deltagande och rättvisa utan att äventyra spetskompetensen,

de system som upprätthåller höga kvalitetsnormer för alla och stärker redovisningsskyldigheten, vilket främjar individanpassade, inkluderande strategier som stöder tidigt ingripande och särskilt riktar in sig på missgynnade studerande, kan fungera som kraftfulla pådrivare för att främja social delaktighet;

system för stöd till studenter, såsom bidrag, lån och andra förmåner av icke-ekonomisk art, kan spela en viktig roll för att underlätta lika tillgång till utbildning, särskilt högre utbildning; eftersom trycket på utbildningsanslagen ökar, kommer det att vara av avgörande vikt att man uppnår ökad effektivitet i offentliga investeringar; en analys av utformningen och effekterna av olika finansieringssystem kan bidra till välunderbyggda beslut,

ANSER VIDARE ATT,

med avseende på förskole- och skolutbildning,

deltagande i högkvalitativ förskoleutbildning och barnomsorg, med högkompetent personal och lämplig personaltäthet, ger positiva resultat för alla barn och medför störst fördelar för de minst gynnade; lämpliga incitament och lämpligt stöd samt anpassning av utbudet till behoven och ökad tillgänglighet kan få fler barn från missgynnade miljöer (13) att delta,

2.	säkerställande av utbildning som ger alla nyckelkompetenser utgör ett av de effektivaste sätten att befrämja social delaktighet; det krävs ytterligare stöd för skolor med ett stort antal elever från missgynnade miljöer,

ett framgångsrikt förebyggande av avbruten skolgång kräver större kunskaper om grupper som riskerar att hoppa av skolan (t.ex. personer i svåra personliga eller socioekonomiska omständigheter eller personer med inlärningssvårigheter) på lokal, regional och nationell nivå samt system för tidig kartläggning av personer som tillhör sådana riskgrupper; det bör genomföras omfattande, sektorsövergripande handlingsplaner, som innefattar flera olika strategier på skol- och systemnivå, med inriktning på de olika faktorer som leder till avbruten skolgång, och elever i farozonen bör erbjudas personligt stöd, vilket kan innefatta förstärkt individuell inlärning, rådgivning, mentors- och handledarsystem, ekonomiska bidrag samt tillhandahållande av inlärningsstödjande fritidsaktiviteter efter skoltid,

delaktighetsstrategier vid de olika utbildningsanstalterna förutsätter kraftfullt ledarskap och systematisk resultat- och kvalitetsövervakning, innovativ undervisning av hög kvalitet med stöd av lämplig fortbildning för lärare, inflytande och motivation, samarbete med andra yrkesverksamma och tillhandahållande av adekvata resurser; ett mer helhetsinriktat stöd för behövande studerande kräver samarbete med föräldrar och berörda aktörer i lokalsamhället, t.ex. på områden som icke-formell och informell inlärningsverksamhet utanför skoltid,

alla studerande gagnas av att man skapar förutsättningar för att framgångsrikt integrera elever med särskilda behov i ordinarie verksamheter; sätt att höja kvaliteten för alla är ökad användning av individbaserade arbetssätt, bland annat individanpassade inlärningsplaner, och utnyttjande av bedömningar till stöd för lärandeprocessen, utveckling av lärares kompetens att hantera och dra fördel av mångfald, främjande av användningen av samarbetsbaserad undervisning och inlärning samt utvidgat tillträde och deltagande,

och att, med avseende på yrkesutbildning,

—

ett varierat yrkesutbildningsutbud, med större tonvikt på nyckelkompetenser, även övergripande sådana, kan ge personer välbehövliga möjligheter att skaffa sig bättre kvalifikationer och därigenom komma in på arbetsmarknaden, samtidigt som yrkesutbildning kan få större relevans för missgynnade grupper genom specialanpassning till individers behov, genom förstärkning av vägledning och rådgivning, genom erkännande av olika typer av reell kompetens och genom främjande av alternativa program för arbetsplatsbaserad inlärning; ett ökat deltagande av framför allt de lågkvalificerade i yrkesinriktad fortbildning är av central betydelse för en aktiv delaktighetsmetod och för en begränsning av arbetslösheten i händelse av förändringar i näringslivet,

och att, med avseende på högre utbildning,

höjda ambitioner och bättre tillgång till högre utbildning för studenter från missgynnade miljöer förutsätter förstärkta och bättre utformade finansiella bidragssystem och andra incitament; ekonomiskt överkomliga, tillgängliga, avpassade och flyttbara studielån samt behovsprövade bidrag kan med framgång höja deltagandenivåerna bland dem som inte kan klara utgifterna för högre utbildning,

flexiblare och mer diversifierade inlärningsvägar – till exempel erkännande av reell kompetens, deltidsutbildning och distansutbildning – kan vara till hjälp när det gäller att få högre utbildning att gå ihop med arbete eller familjeåtaganden och för att uppmuntra till ökat deltagande, samtidigt som genomförandeåtgärder som är inriktade på kartläggning och höjande av retentionsgraden inom högre utbildning, på personligt stöd samt på bättre vägledning, mentorskap och utbildning i färdigheter – särskilt i de tidiga skedena av en universitetsutbildning – kan göra att en större andel missgynnade studerande tar examen,

3.	särskilda insatser, i synnerhet vad beträffar finansiering, krävs för att man fullt ut ska beakta behov hos mindre gynnade studenter, som ofta inte har möjlighet att dra fördel av de utbytesprogram som finns,

kampen mot ojämlikhet, fattigdom och socialt utanförskap kan stärkas, genom att man tar fasta på att läroanstalter för högre utbildning har ett samhällsansvar för att ge samhället behållning av kunskaper genom att kunskaperna kommer samhället i stort till nytta – på såväl lokal som global nivå – och svarar mot behov i samhället,

läroanstalter för högre utbildning också kan ta ett samhällsansvar genom att se till att deras resurser är tillgängliga för vuxenstuderande och personer som ägnar sig åt informellt och icke-formellt lärande, intensifiera forskningen om socialt utanförskap, främja innovation och hålla sina utbildningsresurser och utbildningsmetoder aktuella,

och att, med avseende på vuxenutbildning,

bättre tillgång till vuxenutbildning kan skapa nya möjligheter till aktiv integration och ökat socialt deltagande, i synnerhet för lågkvalificerade, arbetslösa, vuxna med särskilda behov, äldre och invandrare; särskilt med avseende på de sistnämnda är det för att främja social integration viktigt att lära sig värdlandets språk samt att förbättra grundläggande färdigheter och anställbarheten,

vuxenutbildning i många olika omgivningar, som innebär medverkan från flera olika intressenter (däribland den offentliga och den privata sektorn, läroanstalter för högre utbildning, lokalsamhällen och icke-statliga organisationer) och omfattar lärande för personliga, medborgerliga, samhälleliga och sysselsättningsrelaterade ändamål, är av central betydelse för att det ska gå att nå ut till missgynnade grupper och grupper i farozonen; särskilt när det gäller tillägnande av kunskaper av sysselsättningsskäl kan företagen visa sitt sociala ansvar genom att på bättre sätt prognostisera strukturförändringar och tillhandahålla möjligheter till omskolning,

3.	den intergenerationella inlärningens potential kan undersökas som ett sätt att utbyta kunskap och expertis, uppmuntra umgänge och solidaritet mellan yngre och äldre generationer, överbrygga den växande digitala klyftan och minska isoleringen i samhället,

och att, med hänsyn till livslångt lärande,

—

utbildningssystem med flexibla utbildningsvägar, som håller möjligheter öppna så länge som möjligt och undviker ”återvändsgränder”, hjälper människor att lyckas trots ogynnsamma förutsättningar; de bidrar också till att människor kan undvika socioekonomisk eller kulturell marginalisering och att hämmas av lågt ställda förväntningar; livslång vägledning och validering av förvärvade färdigheter, inbegripet erkännande av reell kompetens och tidigare erfarenheter, diversifierade antagningsmodeller för samtliga utbildningsnivåer, inklusive högre utbildning och vuxenutbildning, samt större uppmärksamhet på inlärningsmiljöernas kvalitet och attraktivitet kan underlätta övergångar för studerande; nyskapande vägledningsmetoder och samarbete med andra sociala tjänster och det civila samhället är nödvändiga för att nå ut till missgynnade grupper utanför utbildningsväsendena.

RÅDET UPPMANAR DÄRFÖR MEDLEMSSTATERNA ATT,

med avseende på förskole- och skolutbildning,

1.	garantera bredare tillgång till högkvalitativ förskoleutbildning och barnomsorg, i syfte att ge alla barn – särskilt från missgynnade miljöer eller med särskilda utbildningsbehov – en säker start och öka motivationen att lära sig,

2.	förbättra kvaliteten på skolundervisningen och minska skillnaderna mellan och inom skolorna i syfte att motverka eventuell socioekonomisk eller kulturell marginalisering,

3.	koncentrera sig på förvärvande av viktiga grundläggande färdigheter, särskilt läs- och skrivkunnighet, räknekunskaper och – särskilt när det gäller elever med invandrarbakgrund – språkkunskaper,

4.	uppmuntra inrättande av nätverk mellan skolorna, så att de kan utbyta erfarenheter och exempel på god praxis,

fördjupa ansträngningarna för att förebygga avbruten skolgång, med utgångspunkt i framtagning av varningssystem för identifiering av elever i farozonen, och främja delaktighetsstrategier på skolnivå med inriktning på kvalitet och med stöd av ändamålsenligt ledarskap och fortbildning för lärare i ett perspektiv med livslångt lärande,

6.	utveckla mer individanpassade arbetssätt och systemiska strategier för att stödja alla elever samt erbjuda ytterligare hjälp till elever från missgynnade miljöer och elever med särskilda behov,

7.	stärka skolutbildningens betydelse, med sikte på att höja elevernas ambitioner och stimulera inte bara förmågan utan också viljan att lära sig,

8.	göra läraryrket mer attraktivt, tillhandahålla relevant fortbildning och garantera ett kraftfullt skolledarskap,

9.	öka skolornas ansvarsskyldighet gentemot samhället i stort, stärka partnerskap mellan skolor och föräldrar, näringslivet och lokalsamhällen och förstärka samverkan mellan formell och icke-formell verksamhet,

10.

främja framgångsrika inkluderande utbildningsmetoder för alla elever, inbegripet sådana med särskilda behov, genom att omvandla skolorna till lärgemenskaper, där delaktighet och ömsesidigt stöd främjas och där alla elevers talanger erkänns, och följa upp återverkningarna av sådana tillvägagångssätt, särskilt när det gäller att på utbildningssystemets alla nivåer öka tillträdet för studerande med särskilda behov och andelen av dessa som tar examen,

och att, med avseende på yrkesutbildning,

1.	stärka förvärvandet av nyckelkompetenser genom utbildningsvägar och program inom yrkesutbildningen och att bättre tillgodose missgynnade studerandes behov,

2.	ytterligare utveckla yrkesutbildning som ger studerande möjlighet att sätta samman egna personliga utbildningsvägar,

3.	försöka att se till att yrkesutbildningssystemen är vederbörligt införlivade i de övergripande utbildningssystem, bland annat genom flexibla utbildningsvägar som ger studerande möjlighet att röra sig från den ena sektorn till den andra och att få anställning,

stärka väglednings- och rådgivningsverksamheten samt den tillhörande fortbildningen för lärare i syfte att stödja studenternas yrkesval och övergångar inom utbildningar eller från utbildning till anställning; detta är särskilt viktigt för att studenter med särskilda behov ska integreras framgångsrikt och göras delaktiga på arbetsmarknaden,

och att, med avseende på högre utbildning,

1.	främja breddat tillträde till högre utbildning, exempelvis genom förstärkta finansiella bidragssystem för studenter och genom flexibla och diversifierade inlärningsvägar,

2.	utarbeta strategier som syftar till att höja andelen personer som avslutar sin högre utbildning, bland annat genom att förstärka individuell inlärning, vägledning och mentorsverksamhet för studenter,

3.	fortsätta att undanröja hinder för, utvidga möjligheterna till och höja kvaliteten vad avser rörlighet i utbildningssyfte, bland annat genom att ge studenter från missgynnade miljöer lämpliga incitament,

4.	främja särskilda program för vuxenstuderande och andra icke-traditionella studerande,

och att, med avseende på vuxenutbildning,

1.	stärka strategier för att ge lågutbildade personer, arbetslösa vuxna och i tillämpliga fall medborgare med invandrarbakgrund möjlighet att skaffa sig en examen eller att vidareutveckla sin kompetens (med ”minst ett steg”) och bredda utbudet av andra utbildningsmöjligheter för unga vuxna,

2.	främja åtgärder för att se till att alla kan tillägna sig de grundläggande färdigheter och nyckelkompetenser som behövs för att leva och lära i kunskapssamhället, i synnerhet läs- och skrivkunnighet och IKT-färdigheter,

samt att generellt förstärka utbildningssystemens sociala dimension genom att,

1.	öka flexibiliteten och öppenheten mellan olika utbildningsvägar och undanröja hinder för deltagande och rörlighet inom och mellan utbildningsväsenden,

2.	skapa närmare kopplingar mellan utbildningsmiljöerna och näringslivet och samhället i stort, i syfte att stärka anställbarheten och det aktiva medborgarskapet,

3.	inrätta system för validering och erkännande av reell kompetens, inklusive informellt och icke-formellt lärande, och att öka användningen av livslång vägledning bland missgynnade och lågkvalificerade studerande,

4.	utvärdera konsekvenserna av och verkningsfullheten hos ekonomiska stödåtgärder som riktar sig till missgynnade personer samt vilken inverkan utformningen av utbildningsväsenden och utbildningsstrukturer har på missgynnade,

5.	överväga att samla in data om resultat, avbruten utbildning och de studerandes socioekonomiska bakgrund, i synnerhet inom yrkesutbildning, högre utbildning och vuxenutbildning,

6.	överväga att fastställa kvantifierade mål inom området social delaktighet genom utbildning, som är avpassade till situationen i de olika medlemsstaterna,

7.	överväga att utforma en helhetssyn på dessa mål som är samordnad med annan politik,

8.	avsätta tillräckliga resurser till missgynnade elever och skolor och i tillämpliga fall i högre grad utnyttja Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden för att minska det sociala utanförskapet genom utbildning,

UPPMANAR DÄRFÖR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT:

fortsätta samarbetet om den strategiska prioriteringen att främja rättvisa, social sammanhållning och aktivt medborgarskap, genom att aktivt använda den öppna samordningsmetoden mot bakgrund av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) och genom att förverkliga den sociala dimensionen av Bologna- och Köpenhamnsprocesserna och anta åtgärder i linje med rådets slutsatser från 2008 om vuxenutbildning,

sträva efter att aktivt utnyttja de olika delarna av handlingsprogrammet för livslångt lärande och i tillämpliga fall Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och programmet Progress i syfte att stärka social delaktighet genom utbildning och se till att en tydlig tonvikt läggs på denna dimension även i förslagen till nästa generation program,

3.	verka för och stödja större medverkan av studerande från missgynnade miljöer eller studerande med särskilda behov i transnationella utbytesprogram, partnerskap och projekt, särskilt sådana som inrättats inom ramen för handlingsprogrammet för livslångt lärande,

4.	stödja jämförande forskning om effektiviteten i strategierna för att skapa större rättvisa på utbildningsområdet, bredda kunskapsbasen i samarbete med andra internationella organisationer och säkerställa att forskningsrönen sprids i vida kretsar,

5.	lyfta fram utbildningens centrala roll för att uppnå syftet med processen för social integration och socialt skydd.

(1) EUT C 298, 8.12.2006, s. 3.

(2) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.

(3) EUT C 290, 4.12.2007, s. 1.

(4) Dok. 16096/1/07 REV 1.

(5) EUT C 140, 6.6.2008, s. 10.

(6) EUT L 298, 7.11.2008, s. 20.

(7) EUT C 18, 24.1.2009, s. 6.

(8) EUT C 319, 13.12.2008, s. 20.

(9) EUT C 301, 11.12.2009, s. 5.

(10) EUT C 311, 19.12.2009, s. 1.

(11) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.

(12) Se fotnot 6.

(13) Här innefattar ”missgynnade miljöer” i förekommande fall också studerande med särskilda utbildningsbehov.

26.5.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/8

Rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om kompetens till stöd för livslångt lärande och initiativet om ny kompetens för nya arbetstillfällen

2010/C 135/03

EUROPEISKA UNIONENS RÅD,

SOM ERINRAR OM:

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (1), som syftar till att se till att formell utbildning ger alla unga de verktyg som behövs för att skaffa sig nyckelkompetenser på en nivå som gör att de är rustade för vidare lärande och för arbetslivet och som gör det möjligt för vuxna att utveckla sina nyckelkompetenser och hålla dem aktuella livet igenom,

rådets resolution av den 15 november 2007 om ny kompetens för nya arbetstillfällen (2) och rådets slutsatser av den 9 mars 2009 om ny kompetens för nya arbetstillfällen - att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden (3), som främst var inriktade på att göra människor rustade för nya arbetstillfällen inom det kunskapsbaserade samhället, och som bekräftade att behoven av kompetens, färdigheter och kvalifikationer skulle komma att öka väsentligt på alla nivåer inom samtliga typer av sysselsättning samt att det fanns en växande efterfrågan på ämnesövergripande nyckelkompetens från arbetsgivarnas sida,

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (4) där man uppmanar till en övergång från det traditionella betonandet av ”inlärningsdata” – som inlärningsperiodens längd eller typen av institution – till ett arbetssätt baserat på läranderesultat – dvs. vad den lärande vet, förstår och kan göra,

slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 22 maj 2008 om främjande av kreativitet och innovation genom utbildning (5), där man framhöll den betydelse nyckelkompetensramen har för att stärka kreativitet och innovation, och som ledde fram till Manifestet för kreativitet och innovation i Europa, som presenterades av ambassadörerna för Europeiska året för kreativitet och innovation 2009,

5.	rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om vuxenutbildning (6), där man framhöll den betydelse vuxenutbildningen har som en central del av livslångt lärande,

slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 21 november 2008 om att förbereda unga inför 2000-talet (7), där man framhöll att en enhetlig kompetensutvecklingsstrategi, baserad på den europeiska ramen för nyckelkompetenser för livslångt lärande, kräver större insatser för att förbättra läsfärdigheten och andra grundläggande färdigheter,

slutsatserna av den 21 november 2008 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om framtida prioriteringar för ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning (8), där man framhöll att utveckling av kreativitet och innovation var av särskild betydelse för yrkesutbildningen och att förvärvande av nyckelkompetenser för livslångt lärande aktivt bör främjas för att uppnå detta. Samtidigt som slutsatserna också hade som syfte att stärka kopplingarna mellan yrkesutbildning och arbetsmarknad genom att fokusera på arbetstillfällen och kompetens,

slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, från mötet den 12 maj 2009 om förstärkta partnerskap mellan utbildningsinstitutioner och arbetsmarknadens parter, särskilt arbetsgivare, inom ramen för livslångt lärande (9), där man rekommenderade att utbildningsinstitutioner på alla nivåer bör ägna tillräcklig uppmärksamhet åt hur man tillägnar sig de övergripande nyckelkompetenser som är nödvändiga i yrkeslivet,

9.	rådets slutsatser av den 26 november 2009 om fortbildning för lärare och skolledare (10), där man erkänner att kraven på läraryrket medför behov av nya metoder och att lärarna själva måste ta ett större ansvar för att uppdatera och utveckla sina egna kunskaper och färdigheter,

10.

slutsatserna av den 26 november 2009 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om att utveckla utbildningens roll i en väl fungerande kunskapstriangel (11), där man uppmanade utbildningsinstitutionerna att se till att läroplaner och undervisnings- och examineringsmetoder på samtliga utbildningsnivåer inbegriper och främjar kreativitet, innovation och entreprenörskap,

OCH SOM SÄRSKILT ERINRAR OM:

rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (12), som ger möjlighet att gripa sig an de utmaningar som det innebär att fullt ut förverkliga nyckelkompetenser och förbättra utbildningens tillgänglighet och relevans, bl.a. genom att fastställa prioriterade arbetsområden under arbetscykeln 2009–2011, eventuellt ta fram ett riktmärke för anställbarhet och justera den enhetliga ramen för indikatorer, med särskild uppmärksamhet på områdena kreativitet, innovation och företagaranda,

SOM ÄR MEDVETET OM FÖLJANDE UTMANINGAR:

den rådande ekonomiska krisen, parad med de snabba samhälleliga, tekniska och demografiska förändringarna, visar tydligt den avgörande betydelsen av att se till att alla människor, i synnerhet ungdomar – med hjälp av högkvalitativ livslång utbildning och ökad rörlighet – förvärvar en solid uppsättning kompetenser,

att förvärvande och vidareutveckling av kompetenser är avgörande för att förbättra anställbarheten och bidra till personlig utveckling, social delaktighet och aktivt medborgarskap, eftersom detta är ett tecken på människors förmåga att agera på ett sätt som de organiserat själva i komplexa, föränderliga och oförutsägbara sammanhang, då en kompetent individ enligt nyckelkompetensrekommendationen kan kombinera kunskaper, färdigheter och attityder och tillämpa och utnyttja tidigare lärande (oavsett om detta förvärvats formellt, icke-formellt eller informellt) i nya situationer,

och, vilket konstateras i rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2010 om genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010, att

—

många länder genomför läroplansreformer som uttryckligen utgår från nyckelkompetensramen, i synnerhet inom skolsektorn, men att innovativa undervisnings- och inlärningsmetoder behöver utvecklar och förverkligas mer generellt för att se till att alla medborgare kan få tillgång till livslångt lärande av hög kvalitet,

—

det finns ett särskilt behov av att förstärka de kompetenser som krävs för att delta i vidareutbildning och på arbetsmarknaden, som ofta har en nära koppling till varandra, vilket innebär att vidareutveckla nyckelkompetensstrategin till andra sektorer än skolsektorn, inom vuxenutbildningen och yrkesutbildningen med kopplingar till Köpenhamnsprocessen och att se till att resultaten från den högre utbildningen bättre motsvarar arbetsmarknadens behov och och även innebär att utveckla olika sätt att utvärdera och registrera nyckelkompetenser – vars definition inbegriper att lära sig att lära, social och medborgerlig kompetens, initiativförmåga och företagaranda, kulturell medvetenhet och uttrycksförmåga (13) – som är av betydelse för tillträde till arbete och vidareutbildning,

—

och där ett ”gemensamt språk” som överbryggar skillnaderna mellan utbildningsvärlden och arbetsmarknaden behöver utvecklas, så att det blir lättare för medborgarna och arbetsgivarna att förstå hur kompetenser och läranderesultat är relevanta för olika uppgifter och yrken, vilket skulle underlätta medborgarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet ytterligare,

—	utbildningssystemen, för att höja människors kompetensnivå och på så sätt göra dem bättre rustade för framtiden, också måste bli mer öppna och relevanta för världen runt omkring,

SOM BETONAR ATT:

—

ovanstående utmaningar kräver handling på såväl europeisk som nationell nivå, som en del av de prioriterade arbetsområden som specifikt har planerats för den första arbetscykeln i ”Utbildning 2020” för perioden 2009–2011, att arbetssättet med nyckelkompetenser behöver förverkligas fullt ut inom skolsektorn, i synnerhet för att främja förvärvandet av nyckelkompetenser och läranderesultat av hög kvalitet för de som riskerar att misslyckas med utbildningen och hamna i socialt utanförskap, undervisnings- och bedömningsmetoder behöver utvecklas, och grundläggande utbildning samt fortbildning av alla lärare och utbildare och skolledare behöver stödjas i enlighet med det kompetensbaserade metoden,

—

det nu emellertid också finns behov av att tydliggöra och att överväga att utveckla kopplingen mellan olika befintliga europeiska initiativ som syftar till att stärka medborgarnas kompetenser och att i högre grad fokusera på läranderesultat samt sörja för en enhetlig strategi på detta område, vilket bör bygga vidare på de framsteg som gjorts vad gäller förverkligandet av både nyckelkompetensrekommendationen och den europeiska referensramen för kvalifikationer och koppla dessa framsteg till förvärvandet av kompetens och läranderesultat i alla relevanta miljöer och på alla nivåer samt vidare syfta till att systematiskt utveckla och intensifiera förvärvandet av kompetenser inom såväl utbildning som arbete,

UNDERSTRYKER DÄRFÖR HUR VIKTIGT DET ÄR ATT AGERA FÖR:

—

de insatser som krävs för att visa på relevansen av nyckelkompetenser på alla utbildningsnivåer och i alla skeden och situationer i livet, där man utöver att stödja förverkligandet nyckelkompetenser inom de områden som fastlagts i rekommendationen från 2006 även bör beakta hur denna bäst ska kunna utnyttjas för att främja livslångt lärande även efter avslutad obligatorisk skolgång,

—	ytterligare ansträngningar för stöd till förvärvande, aktualisering och vidareutveckling av hela uppsättningen nyckelkompetenser inom yrkes- och vuxenutbildning,

—

aktualisering, förvärvande och vidareutveckling av nyckelkompetenser samt fortbildning och forskningsverksamhet, vilket även bör prioriteras inom den högre utbildningen för att ge studenterna den kompetens som krävs på arbetsmarknaden, varvid det är särskilt viktigt att högre utbildningsanstalter ger studenterna möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera på främmande språk, vid behov, och att de ges en solid uppsättning övergripande nyckelkompetenser, eftersom dessa är väsentliga för förvärvande av andra färdigheter och för anpassning till olika arbetsmiljöer och ett aktivt medborgarskap,

—

utformning av läroplaner, undervisning, bedömning och läromiljöer som konsekvent bör baseras på läranderesultaten, dvs. den kunskap, de färdigheter och kompetenser som inlärarna ska förvärva, med särskild tonvikt på sådana övergripande nyckelkompetenser som kräver ämnesövergripande och innovativa metoder där man för att klara övergången till ett kompetensbaserat tillvägagångssätt även bör se till att lärare, utbildare och skolledare är förberedda för de nya roller som följer av ett sådant tillvägagångssätt och denna process kan stödjas genom stärkta partnerskap mellan utbildningsinstitutionerna och omvärlden, särskilt arbetsvärlden,

—

ytterligare ansträngningar för att korrekt kunna bedöma, registrera och styrka kompetenser som medborgare livet igenom har utvecklat i formella, icke-formella och informella läromiljöer för att kunna få anställning och tillträde till vidareutbildning samt aktivt kunna delta i samhället, där flexibla utbildningsmetoder kan öka medborgarnas möjligheter till anställning samt underlätta kartläggningen av deras föränderliga kompetenser och framtida inlärningsbehov; och där verktygen för kartläggning och registrering av kompetenser kan göras mycket mer ändamålsenliga om samtliga berörda parter inom utbildning och på arbetsmarknaden kan införa en standardiserad terminologi och metod,

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT:

—

främja utbytet av bästa praxis och nationella initiativ som är relaterade till de ovannämnda områdena, vilket i enlighet med de planerade arbetsområdena för den första arbetscykeln av ”Utbildning 2020” under perioden 2009–2011 och med bästa utnyttjande av Cedefops sakkunskap och fortsatta stöd, bör innebära större hänsyn till de övergripande nyckelkompetenserna i läroplaner, bedömningar och kvalifikationer, främjande av kreativitet och innovation genom utarbetande av specifika undervisnings- och inlärningsmetoder samt utveckling av partnerskap mellan utbildningsleverantörer, företag och det civila samhället,

—	främja grundläggande utbildning och fortbildning för alla lärare, utbildare och skolledare i såväl allmän utbildning som yrkesutbildning, bl.a. för att förbereda dem för de nya roller som det kompetensbaserade tillvägagångssättet innebär,

—

inleda arbetet med att klargöra hur nyckelkompetenser kontinuerligt kan utvecklas och anpassas till att möta de utmaningar som individer ställs inför under hela sitt inlärnings- och arbetsliv genom att granska och utveckla bland annat bedömningen av nyckelkompetenser på olika nivåer inom utbildningen, där en eventuell koppling mellan de referensnivåer baserade på läranderesultat som främjas genom medlemsstaternas införande av den europeiska referensramen för kvalifikationer och nyckelkompetensramen särskilt bör övervägas,

—

i samarbete med arbetsmarknadens parter, offentliga arbetsmarknadsmyndigheter och andra berörda parter arbeta på att utveckla ett ”gemensamt språk” – eller en standardiserad terminologi – som omfattar en europeisk ram för kompetens, kvalifikationer och yrken [”European Skills, Competences and Occupations framework” (ESCO)], där detta gemensamma språk bör syfta till att förbättra samordningen mellan kompetenser som förvärvats genom lärandeprocesser och behoven inom yrken och på arbetsmarknaden och på så sätt skapa en länk mellan utbildningsvärlden och arbetsvärlden, som både skulle kunna stödja och bygga vidare på genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer genom att underlätta beskrivning, kategorisering och klassificering av utbildningsutbud, individuella läranderesultat och lärandeerfarenheter samt möjligheter till anställning, där det övergripande syftet skulle vara att göra det lättare för medborgare, offentliga arbetsmarknadsmyndigheter, yrkesrådgivare, vägledare och arbetsgivare att se relevansen av läranderesultaten i nationella kvalifikationer för arbetsuppgifter och yrken samt att utnyttja det gemensamma språket för att få kompetensbehoven att bättre motsvara arbetsmarknadens behov,

—	i samarbete med alla berörda aktörer vidareutveckla och främja erkännandet av icke-formellt och informellt lärande i syfte att ge medborgarna möjlighet att delta i vidareutbildning och på arbetsmarknaden,

—

vidareutveckla Europassramen i överensstämmelse med genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer för att effektivare kunna registrera och belysa den kompetens och de färdigheter som medborgare livet igenom har förvärvat i många olika lärandemiljöer, vilket kan inbegripa utarbetandet – utifrån befintliga Europassinslag – av ett europeiskt ”personligt kompetenspass”,

—

fortsätta arbetet med att kartlägga ny kunskap, nya färdigheter och ny kompetens som krävs för arbets- och inlärningsändamål och därvid beakta den betydelse som systemen för yrkesvägledning har för att stödja medborgarna i deras ansträngningar att finna och skapa nya och bättre arbeten och för att kunna mäta och analysera eventuell bristande överensstämmelse mellan kompetens och behov,

UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT:

före utgången av 2011 rapportera till rådet om hur den agenda som fastställts i dessa slutsatser ska kunna föras framåt samt att samarbeta med medlemsstaterna och berörda parter om genomförandet av den i enlighet med prioriteringarna i rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete samt inom ramen för Europa 2020-strategin.

(1) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.

(2) EUT C 290, 4.12.2007, s. 1.

(3) Dok. 6479/09.

(4) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

(5) EUT C 141, 7.6.2008, s. 17.

(6) EUT C 140, 6.6.2008, s. 10.

(7) EUT C 319, 13.12.2008, s. 20.

(8) EUT C 18, 24.1.2009, s. 6.

(9) Dok. 9876/09.

(10) EUT C 302, 12.12.2009, s. 6.

(11) EUT C 302, 12.12.2009, s. 3.

(12) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.

(13) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10 och EUT C 119, 28.5.2009, s. 4.

26.5.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/12

Rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen (1) av den högre utbildningen

2010/C 135/04

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

BEAKTAR FÖLJANDE:

I Bolognaförklaringen, som undertecknades den 19 juni 1999, fastställdes en mellanstatlig process för att senast 2010 inrätta ett europeiskt område för högre utbildning som aktivt stöds av Europeiska unionen, och ministrarna med ansvar för högre utbildning i de 46 deltagande länderna, som möttes i Leuven och Louvain-la-Neuve den 28–29 april 2009, uppmanade anstalter för högre utbildning att ytterligare internationalisera sin verksamhet.

Rådets resolution av den 23 november 2007 om modernisering av universiteten för Europas konkurrenskraft i en global kunskapsekonomi (2) uppmanade medlemsstaterna att främja internationaliseringen av anstalter för högre utbildning genom att uppmuntra kvalitetssäkring med hjälp av oberoende utvärdering och sakkunnigbedömning av universiteten, utöka rörligheten, främja användningen av gemensamma och dubbla examina och underlätta erkännandet av kvalifikationer och studieperioder.

Europeiska unionen har en lång tradition av samarbete med tredjeländer baserat på politik och instrument där högre utbildning spelar en allt större roll. Samarbetsavtal med olika parter runt om i världen inbegriper ofta stöd till infrastruktur och samarbetsprogram inom högre utbildning samt ramar för politisk dialog på detta område. Samarbetet inom högre utbildning spelar också en viktig roll i multilaterala samarbetsramar som unionen för Medelhavsområdet, den nordliga dimensionen och det östliga partnerskapet.

4.	Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1298/2008/EG av den 16 december 2008 inrättades handlingsprogrammet Erasmus Mundus 2009–2013 för att kunna höja kvaliteten i den högre utbildningen och främja interkulturell förståelse genom samarbete med tredjeländer (3).

Programmet Tempus IV (2007–2013) stöder moderniseringen av högre utbildning i partnerländerna i östra Europa, Centralasien, västra Balkan och Medelhavsområdet, främst genom projekt för universitetssamarbete och partnerskap. Andra program som samarbetsprogrammen med i-länder eller Edulink, Nyerere och Alfa inbegriper åtgärder för akademiskt samarbete med andra regioner i världen.

Marie Curie-åtgärderna i det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling främjar excellens och rörlighet inom europeisk forskning och ger brett stöd till utvecklingen av dynamiska humanresurser av världsklass inom de europeiska forskningssystemen, med beaktande av forskningens inneboende internationella dimension.

RÅDET, SOM NOTERAR ATT:

1.	den högre utbildningen får en alltmer internationell dimension genom att allt fler anstalter för högre utbildning tar emot studenter från tredjeländer, har student-, personal-, projekt- och kunskapsutbyten samt ägnar sig åt internationellt akademiskt samarbete och forskningssamarbete,

2.	kvaliteten på Europas anstalter för högre utbildning och studieutbudets enastående spännvidd och djup gör dessa utbildningsanstalter ytterst attraktiva för den internationella akademiska världen, både som studiedestinationer och som partner för gemensamma utbildnings- och forskningssatsningar,

Europas framgångar när det gäller att skapa verktyg såsom den gemensamma referensram som kopplar ihop nationella kvalifikationssystem och referensramar för kvalifikationer till en gemensam europeisk referens (4), och att utveckla samförstånd på områden som kvalitetssäkring (5) dessutom leder till allt större intresse hos globala partner,

internationella samarbetsprogram och politisk dialog med tredjeländer på området för högre utbildning inte bara möjliggör ett friare kunskapsflöde utan även bidrar till att förbättra den europeiska högre utbildningens kvalitet och internationella status, främja forskning och innovation, gynna rörlighet och interkulturell dialog samt främja internationell utbildning i enlighet med målen för EU:s yttre politik,

SOM ERINRAR OM ATT:

rådet fäster stor vikt vid att främja rörlighet i utbildningssyfte inom den högre utbildningen för studenter, lärare och forskare, eftersom sådan rörlighet gör det möjligt att berika humankapitalet och öka anställbarheten genom förvärv och utbyte av kunskap, utveckling av språklig och interkulturell kompetens samt främjade av kontakter mellan människor, och dessutom kan ökat kunskapsflöde på detta sätt öka kapaciteten för skapande och innovation,

SOM DOCK ÄR MEDVETET OM ATT:

den globala konkurrensen för att locka till sig allt större andelar av gruppen av mobila internationella studenter utgör en allt större utmaning, eftersom andra globala partner också aktivt tillämpar strategier för att främja öppnandet av sina anstalter för högre utbildning för resten av världen och locka till sig de bästa förmågorna,

ÄR ENIGT OM FÖLJANDE:

Internationellt samarbete inom den högre utbildningen är ett viktigt och givande område som förtjänar stöd både på nationell nivå och på EU-nivå. Ett sådant samarbete bidrar till förbättrad kvalitet och innovation inom undervisning, lärande och forskning och är bra för kunskapsproduktionen. Den högre utbildningen spelar en central roll i enskilda personers och samhällens utveckling, eftersom den förstärker den sociala, kulturella och ekonomiska utvecklingen och främjar aktivt medborgarskap och etiska värden. Samtidigt som särskild hänsyn tas till subsidiaritetsprincipen bör samarbetet inom den högre utbildningen därför utgöra en integrerad del av EU:s yttre samarbetspolitik och anpassas till de berörda partnerländernas särskilda behov, intressen och utvecklingsnivå.

Det behövs stöd för EU-initiativ och EU-program som främjar samarbete med en europeisk dimension inom den högre utbildningen och som stöder anstalter för högre utbildning genom att arbeta med gemensamma akademiska projekt, förstärka de europeiska nätverken och därigenom minska barriärerna mellan de nationella systemen. Stödet till de europeiska högre utbildningsanstalterna i deras samarbete med andra utbildningsanstalter i hela världen spelar en viktig roll när det gäller att främja kvalitet och excellens. Samarbete av detta slag har till exempel bidragit till att skapa innovativa kurser och öppnat vägen för transnationella gemensamma, dubbla och multipla examina. EU:s akademiska samarbetsprogram bör organiseras på ett sådant sätt att de utvecklar mycket synliga och effektiva resultatmekanismer och förmedlar tydliga, konsekventa och övertygande budskap i hela världen.

De framsteg som uppnåtts när det gäller att göra examensstrukturen mer överensstämmande och jämförbar genom den alleuropeiska Bolognaprocessen samt EU:s framgångar med antagandet av gemensamma strategier och verktyg för erkännande av kvalifikationer och kvalitetssäkring har gjort den högre utbildningen inom unionen attraktivare. Det finns ett gemensamt intresse av att främja denna utveckling i hela världen och reagera på det stigande intresse som tredjeländerna visar. Bologna Policy Forum, som underlättar politisk dialog mellan det europeiska området för högre utbildning och andra delar av världen, bör välkomnas som ett verktyg för diskussioner om konkreta frågor av ömsesidigt intresse.

Initiativ som gör den europeiska högre utbildningen lättare att förstå och mer genomblickbar för internationella aktörer kan också bidra till att göra Europa attraktivare som studiedestination. Den studie som inletts för att kartlägga olikheterna i de högre utbildningsanstalternas uppdrag och resultat och för att utvärdera om det skulle vara möjligt att införa ett europeiskt genomblickbarhetsinstrument bör drivas vidare i syfte att förbättra läsbarheten och göra de särskilda fördelarna med den europeiska högre utbildningen mer synliga.

Ett växande antal tredjeländer är intresserade av de gemensamma riktlinjer och instrument som utarbetats av EU för att stödja medlemsstaterna i moderniseringen av deras olika utbildningssystem, där bl.a. det europeiska systemet för överföring av studiemeriter och den europeiska ramen för kvalifikationer tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Därför bör – utöver de internationella akademiska samarbetsprogrammen – den politiska dialogen om högre utbildning utvecklas ytterligare med ett antal intresserade globala partner för att utbyta erfarenheter och god praxis, bygga upp lokal kapacitet och använda positiv återkoppling för att förbättra EU-politiken.

Det internationella akademiska samarbetet bör även fortsättningsvis vara ett viktigt sätt för EU att stödja sina partners moderniseringssträvanden, eftersom EU genom att erbjuda strukturerade partnerskap mellan högre utbildningsanstalter i EU och i tredjeländer kan bidra till att bygga upp lokal kapacitet – såväl inom anstalterna för högre utbildning som på ett bredare plan – behålla kvalificerad universitetspersonal och intensifiera akademiska utbyten och akademisk rörlighet på internationell nivå.

RÅDET UPPMANAR DÄRFÖR MEDLEMSSTATERNA ATT:

samtidigt som deras självbestämmanderätt och nationella praxis erkänns i samordning med anstalter för högre utbildning anta åtgärder som syftar till att

främja en verklig internationell kultur inom dessa utbildningsanstalter, till exempel genom att

a)	främja samarbete, upprättande av nätverk och interaktion mellan anstalter för högre utbildning, forskningsvärlden och näringslivet på internationell nivå som ett led i satsningen att skapa en väl fungerande kunskapstriangel,

b)	främja och stödja rörligheten för internationella studenter, lärare och forskare och andra anställda,

c)	ge studenter, lärare, forskare och andra aktörer inom den högre utbildningen den utbildning och de färdigheter som behövs för att arbeta i en öppen internationell miljö,

d)	rekrytera personal med internationell erfarenhet som kan främja en mer internationell inställning hos inhemska studenter och lärare,

e)	garantera tillhandahållandet av högkvalitativa kursplaner och tillämpa undervisningsmetoder som beaktar den internationella dimensionen,

f)	skapa en undervisningsmiljö som ökar studenters, lärares och forskares intresse för internationella program, gemensamma, dubbla och multipla examina samt forskningsprojekt,

g)	uppmana anstalter för högre utbildning att utarbeta internationaliseringsstrategier och/eller ta med en sådan dimension i sina utvecklingsplaner,

göra anstalterna för högre utbildning mer attraktiva internationellt sett, till exempel genom att

a)	främja akademisk excellens vid de europeiska universiteten och göra dem mer internationellt synliga som intressanta platser att studera och forska på,

b)	förbättra kvaliteten på de organ som stöder internationella studenter, lärare, forskare och andra anställda vid mottagandet, under vistelsen och vid hemresan,

c)	medverka i internationella samarbetsnätverk, projekt och gemensamma utbildnings- och forskningsprogram,

d)	främja utvecklingen av gemensamma, dubbla och multipla examina av hög kvalitet samt gemensam kontroll av avhandlingar,

e)	med vederbörlig hänsyn till kvalitetssäkringsmekanismer underlätta erkännande av kvalifikationer och studieperioder utomlands,

främja en global dimension och medvetenhet om det sociala ansvar som vilar på anstalter för högre utbildning, till exempel genom att

a)	främja nya och innovativa former av gränsöverskridande samarbete inom högskolevärlden,

b)	främja och förbättra rättvis tillgång till högre utbildning och system för internationell rörlighet genom incitament och stöd på lämpligt sätt,

c)	låta kunskaperna komma samhället till godo på lokal, nationell och global nivå och därigenom bidra till att tillgodose samhällets behov och möta viktiga sociala utmaningar,

RÅDET UPPMANAR DÄRFÖR KOMMISSIONEN ATT:

tillsammans med medlemsstaterna och med full respekt för den självbestämmanderätt som anstalter för högre utbildning har utarbeta en internationell EU-strategi för högre utbildning som syftar till att förbättra samstämmigheten och komplementariteten mellan befintliga internationella samarbetsinitiativ både på EU-nivå och på nationell nivå, och som kommer att fortsätta att främja såväl den europeiska högre utbildningens attraktivitet, forskning och innovation i EU:s yttre verksamhet som EU:s samarbetsprogram och samarbetspolitik på detta område,

2.	se till att rörligheten i utbildnings- och forskningssyfte mellan EU och resten av världen utgör en del av denna strategi,

3.	fortsätta att stödja internationella partnerskap inom den högre utbildningen, internationellt akademiskt samarbete och åtgärder för kapacitetsuppbyggnad samt underlätta den politiska dialogen om den högre utbildningen med intresserade tredjeländer,

4.	främja utbytet av erfarenheter och bästa praxis på detta område.

(1) I denna text används termen ”internationalisering” för att hänvisa till utvecklingen av internationellt samarbete mellan högre utbildningsanstalter i EU och i tredjeländer.

(2) 16096/1/07 REV 1.

(3) EUT L 340, 19.12.2008, s. 83.

(4) Den europeiska ramen för kvalifikationer (EUT C 111, 6.5.2008, s. 1).

(5) Till exempel det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning och de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom det europeiska området för högre utbildning, som båda inrättades enligt Bolognaprocessen.

26.5.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/15

Rådets slutsater av den 10 maj 2010 om kulturens bidrag till lokal och regional utveckling

2010/C 135/05

EUROPEISKA UNIONENS RÅD,

SOM ERINRAR OM

den relevanta politiska bakgrunden enligt bilagan till dessa slutsatser,

de utmaningar, såväl ekonomiska som sociala, som Europeiska unionen står inför och behovet av en europeisk strategi för att möta dessa utmaningar,

kulturens inneboende värde samt dess betydelse som en viktig drivkraft för en konkurrenskraftig, innovativ och inkluderande marknadsekonomi och som ett verktyg för social sammanhållning,

den särskilda kulturella rikedom och mångfald som finns i Europas regioner och städer, på grund av deras närhet till medborgarnas och de lokala aktörernas behov och deras roll som plattform för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

kulturens och de kulturella och kreativa industriernas bidrag till lokal och regional utveckling, genom att medverka till att göra europeiska regioner mer attraktiva och utveckla hållbar turism, skapa nya sysselsättningstillfällen och innovativa varor och tjänster och hjälpa till att utveckla nya kunskaper och ny kompetens,

INSTÄMMER I ATT:

—

det finns en uppenbar koppling mellan kultur, kreativitet och innovation, vilken bidrar till sociala och ekonomiska framsteg, och att det därför är väsentligt att befästa kulturens, särskilt de kulturella och kreativa industriernas, bidrag till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla,

ANSER ATT DET, FÖR ATT KULTURENS BIDRAG TILL LOKAL OCH REGIONAL UTVECKLING SKA KUNNA STÄRKAS, ÄR NÖDVÄNDIGT ATT:

—	införliva kulturen som en strategisk och övergripande komponent i den europeiska och nationella politiken för social och ekonomisk utveckling av europeiska regioner och städer,

—	främja strategiska investeringar i kultur, kulturella och kreativa industrier, i synnerhet små och medelstora företag, på lokal och regional nivå, så att kreativa och dynamiska samhällen främjas,

—	främja kulturens bidrag till hållbar turism som en nyckelfaktor för lokal och regional attraktionskraft och ekonomisk utveckling och som drivkraft för uppmärksammande av kulturarvets betydelse i Europa,

—	öka medvetenheten bland beslutsfattare om en lokal och regional politik varigenom ny kompetens utvecklas genom kulturell och kreativ verksamhet anpassad till den nuvarande snabbt föränderliga situationen, så att nya färdigheter kan utvecklas, humankapital stärkas och social sammanhållning främjas,

—	stärka gränsöverskridande, transnationella och interregionala kulturella initiativ som ett sätt att koppla samman Europas olika folk och regioner och stärka ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

FASTSTÄLLER, MED VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL SUBSIDIARITETSPRINCIPEN, FÖLJANDE PRIORITERADE OMRÅDEN:

1. Införlivande av kultur i lokal och regional utvecklingspolitik

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att:

a)	stärka kulturens roll i integrerad lokal och regional utvecklingspolitik, inbegripet infrastruktur, stadsförnyelse, diversifiering på landsbygden, tjänster, entreprenörskap, turism, forskning och innovation, stärkande av humankapital och social integration samt interregionalt samarbete,

b)	stärka vertikala och horisontella synergieffekter mellan kultursektorn och andra sektorer samt partnerskap mellan offentliga och privata aktörer,

c)	stödja en evidensbaserad metod för kulturella investeringar på lokal och regional nivå, med användning av instrument för utvärdering och konsekvensbedömning,

d)	främja utökat samarbete och utbyte av god praxis mellan medlemsstater, europeiska regioner, städer och aktörer,

e)	främja information och större medvetenhet om kulturens bidrag till regional och lokal utveckling,

främja en bättre förståelse av regelverket och av förfarandena för genomförande av de sammanhållningspolitiska instrumenten, med deltagande av speciellt kulturaktörerna inom både offentlig och privat sektor, inbegripet det civila samhället, varigenom medvetenheten om den kulturella dimensionen bland dem som har ansvar för den lokala och regionala utvecklingspolitiken kan höjas.

Medlemsstaterna uppmanas att:

a)	se till att kulturaktörer deltar i en integrerad bottom-up-strategi för program för lokal och regional utveckling, inbegripet om lämpligt inom ramen för den europeiska sammanhållningspolitiken,

b)	engagera lokala och regionala myndigheter i genomförandet av den europeiska kulturagendan, så att kulturpolitiken svarar mot de europeiska regionernas och städernas förväntningar och behov,

c)	uppmuntra integrerade lokala utvecklingsstrategier i syfte att kompensera geografiska skillnader i medborgarnas tillgång till kultur.

Kommissionen uppmanas att:

a)	samla in och sprida bästa praxis på Europanivå och utveckla verktyg för informationsutbyte på Europanivå.

2. Främjande av en gynnsam miljö på lokal och regional nivå, så att de kulturella och kreativa industrierna, särskilt små och medelstora företag, kan utvecklas bättre

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att:

a)	bättre utnyttja de sammanhållningspolitiska instrumenten och andra relevanta finansieringsprogram i avsikt att optimera stödet till kulturella och kreativa industrier, även genom att underlätta tillgången till information om finansieringsmöjligheter och tillhandahålla rådgivningstjänster,

b)	gynna framtagandet av inkubatorer för de kulturella och kreativa industrierna på lokal och regional nivå och därigenom stärka entreprenörskap,

c)	undersöka sätt att främja nya affärsmodeller och stärka kreativa kluster och företagsforskningscentrum genom att utnyttja de möjligheter som tillämpning och användning av IKT medför,

stödja och stärka kulturella och kreativa små och medelstora företags tillgång till digitala och fysiska distributionskanaler, genom en politik som uppmuntrar bredast möjliga distribution och spridning av verk och säkerställer en skälig ersättning till de aktörer som är inblandade i skapandeprocessen.

Medlemsstaterna uppmanas att:

a)	uppmuntra en gynnsam lagstiftning för kulturella och kreativa små och medelstora företag och undersöka innovativa sätt att ge tillgång till finansiering, både offentlig och privat,

b)	främja bättre förbindelser mellan kulturella och kreativa industrier och finansiella tjänster genom att uppmuntra utbildning i företagsledning, forskning och innovation, finansiell utbildning och informationsutbildning för företag, arbetsgivare och personer som arbetar inom kultursektorn.

Kommissionen uppmanas att:

a)	fästa större vikt vid de kulturella och kreativa industrierna i samband med viktiga politiska initiativ, relevanta strategier och EU-program.

3. Fördjupande av kulturens bidrag till en hållbar turism

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att:

a)	uppmuntra utvecklingen av kulturturism som ett viktigt inslag i hållbar turism och ägna vederbörlig uppmärksamhet åt skyddet av miljön, kulturarvet, landskapet och livskvaliteten.

Medlemsstaterna uppmanas att:

a)	främja revitaliseringen av regioners egna specifika resurser, med särskild inriktning på (materiellt och immateriellt) kulturarv, kulturyttringar och därmed relaterad verksamhet,

b)	främja kulturverksamhet som beaktar och respekterar en regions särdrag och är gynnsam för dess framtoning och samtidigt möjliggör deltagande och medverkan från lokalbefolkningens sida,

c)	inom ramen för miljöutbildning skapa en större medvetenhet om behovet av att skydda kultur- och naturarv, så att ansvarsfulla attityder hos turister och personer som tillhandahåller turismtjänster främjas.

4. Främjande av kreativitet i utbildning i avsikt att utveckla nya färdigheter, förbättra humankapital och gynna social sammanhållning

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att:

a)	främja kreativitet och innovation inom utbildnings- och affärssektorn genom nätverk mellan utbildningsanstalter, forskningscentrum, kulturaktörer och företag,

intensifiera kopplingarna mellan kultur-, utbildnings- och näringslivssektorn på lokal och regional nivå för att underlätta integreringen av ungdomar och personer med färre möjligheter på arbetsmarknaden och utrusta dem med de kommunikations- och entreprenörsfärdigheter som krävs i en föränderlig samhällsekonomisk miljö.

Medlemsstaterna uppmanas att:

a)	tillsammans med berörda lokala och regionala myndigheter göra en bedömning av de potentiella kunskapsbehoven i en region och identifiera sätt på vilka kulturen kan bidra till en politik som syftar till att förbättra lokalt humankapital,

b)	främja kultur- och konstutbildning som ett viktigt inslag i det livslånga lärandet.

Kommissionen uppmanas att:

a)	kartlägga den kompetens och de behov som krävs för den kulturella och den kreativa sektorn mot bakgrund av nya utmaningar med grund i den digitala omvandlingen, demografiska förändringar och föränderliga ekonomiska förutsättningar,

b)	mobilisera befintliga instrument till stöd för rörlighet i utbildningssyfte för yrkesutövare i den kulturella och kreativa sektorn, bland annat för unga företagare, och uppmuntra nya lärandeformer (dvs. gränsöverskridande icke-hierarkiska lärandeinitiativ).

5. Stärkande av gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt kultursamarbete

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att:

a)	underlätta kulturellt samarbete och rörlighet för kulturaktörer mellan Europas olika regioner,

b)	stödja utvecklingen av sådana gränsöverskridande och interregionala kulturella projekt och verksamheter som lägger tonvikten på ett områdes lokala särdrag och strävar efter att få medborgarna att delta.

Medlemsstaterna uppmanas att:

a)	främja användningen av sammanhållningspolitiska instrument för att stärka gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete.

Kommissionen uppmanas att:

a)	fortsätta att stödja kulturinitiativ inom ramen för sammanhållningspolitiska instrument som fungerar som en katalysator för god praxis, utbyten och innovationslaboratorier,

b)	ge relevanta studier och exempel på god praxis bred spridning bland aktörer.

RÅDET UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT:

ta dessa prioriteringar i beaktande när de utarbetar och genomför nuvarande och framtida lokal och regional utvecklingspolitik och när de genomför europeisk sammanhållningspolitik i enlighet med sina respektive befogenheter.

BILAGA

I samband med antagandet av dessa slutsatser erinrar rådet särskilt om följande:

—	UNESCOs konvention om skydd för och främjande av mångfalden i kulturella uttryck (20 oktober 2005).

—	Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999.

—	Rådets slutsatser om den kulturella och den kreativa sektorns bidrag till uppnåendet av Lissabonmålen (24 maj 2007).

—	Kommissionens meddelande Agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism (19 oktober 2007).

—	Rådets resolution om en europeisk kulturagenda (16 november 2007).

—

Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte (den 13–14 mars 2008), där det konstateras att en nyckelfaktor för framtida tillväxt är att potentialen för de europeiska medborgarnas innovation och kreativitet utvecklas fullt ut med utgångspunkt i europeisk kultur och vetenskaplig excellens (7652/08).

—	Rådets slutsatser om interkulturell kompetens (22 maj 2008).

—	Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om arbetsplanen för kultur 2008–2010.

—	Rådets slutsatser om kultur som katalysator för kreativitet och innovation (12 maj 2009).

—	Europa 2020 – En europeisk strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (3 mars 2010).

—	Grönbok om frigörande av potentialen i kreativa företag (27 april 2010).

Undersökningar:

—	Tillämpning av artikel 151.4 i EG-fördraget: Användningen av strukturfonderna på kulturområdet under perioden 1994–1999 (dok. 6929/04).

—	The Economy of Culture in Europe. Red. KEA European Affairs (13 november 2006).

—	The Impact of Culture on Creativity. Red. KEA European Affairs (juni 2009).

—	The contribution of culture to local and regional economic development as part of European regional policy (april 2010).

26.5.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/23

Meddelande till Nayif Bin-Muhammad al-Qahtani och Qasim Yahaya Mahdi al-Rimi som genom kommissionens förordning (EU) nr 450/2010 lagts till i den förteckning som avses i artiklarna 2, 3 och 7 i rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter

2010/C 135/10

Genom gemensam ståndpunkt 2002/402/Gusp (1) uppmanas unionen att frysa tillgångar (även kallat penningmedel) och ekonomiska resurser som tillhör Usama bin Ladin, medlemmar av al-Qaida-organisationen och talibanerna samt andra personer, grupper, företag och enheter som är associerade med dem, enligt den förteckning som upprättats i enlighet med UNSCR 1267(1999) och 1333(2000) och som ska uppdateras regelbundet av den FN-kommitté som inrättats genom UNSCR 1267(1999).

Den förteckning som upprättats av FN-kommittén omfattar:

—	al-Qaida, talibanerna och Usama bin Ladin,

—	fysiska och juridiska personer, enheter, organ och grupper som är associerade med al-Qaida, talibanerna och Usama bin Ladin, och

—	juridiska personer, enheter och organ som ägs eller kontrolleras av, eller som på annat sätt stöder, någon av dessa associerade personer, enheter, organ och grupper.

Sådana handlingar eller sådan verksamhet som anger att en person, en grupp, ett företag eller en enhet är ”associerad med” al-Qaida, Usama bin Ladin eller talibanerna omfattar följande:

Deltagande i finansiering, planering, underlättande, förberedande eller genomförande av handlingar eller verksamhet som företas av, tillsammans med, i namnet av, på vägnar av eller till stöd för al-Qaida, talibanerna eller Usama bin Ladin, alternativt celler, filialer, utbrytargrupper eller avknoppningar till dessa.

b)	Tillhandahållande, försäljning eller överförande av vapen och därtill hörande materiel till någon av dessa.

c)	Rekrytering till någon av dessa.

d)	Annat stöd till deras handlingar eller verksamhet.

FN-kommittén beslutade den 11 maj 2010 att lägga till Nayif Bin-Muhammad al-Qahtani och Qasim Yahaya Mahdi al-Rimi i förteckningen i fråga. De får när som helst lämna in en begäran till FN-kommittén, tillsammans med styrkande handlingar, om att beslutet att föra upp dem på FN:s förteckning omprövas. En sådan begäran ska ställas till följande adress:

United Nations — Focal point for delisting

Security Council Subsidiary Organs Branch

Room S-3055 E

New York, NY 10017

UNITED STATES OF AMERICA

För ytterligare information, se http://www.un.org/sc/committees/1267/delisting.shtml

Som en följd av det beslut av FN som avses i punkt 2 har kommissionen antagit förordning (EU) nr 450/2010 (2), som ändrar bilaga I till rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter (3). Genom ändringen, som görs med stöd av artiklarna 7.1 a och 7a.1 i förordning (EG) nr 881/2002, läggs Nayif Bin-Muhammad al-Qahtani och Qasim Yahaya Mahdi al-Rimi till i förteckningen i bilaga I till den förordningen (nedan kallad bilaga I).

De personer och enheter som läggs till i bilaga I omfattas av följande åtgärder enligt förordning (EG) nr 881/2002:

Frysning av alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör eller ägs eller innehas av de berörda personerna och enheterna samt förbud (för alla) mot att direkt eller indirekt göra tillgångar och ekonomiska resurser tillgängliga för, eller till förmån för, de berörda personerna och enheterna (artiklarna 2 och 2a (4)),

och

2.	Förbud mot att direkt eller indirekt bevilja, sälja, tillhandahålla eller överföra teknisk rådgivning, tekniskt stöd eller teknisk utbildning som rör militär verksamhet till de berörda personerna och enheterna (artikel 3).

I artikel 7a i förordning (EG) nr 881/2002 (5) föreskrivs ett förfarande för omprövning om någon som uppförts på förteckningen lägger fram synpunkter på skälen till att vederbörande förts upp på förteckningen. De personer och enheter som genom förordning (EU) nr 450/2010 läggs till i bilaga I får begära information från kommissionen om skälen till att de förts upp på förteckningen. En sådan begäran ska ställas till följande adress:

European Commission

‘Restrictive measures’

Rue de la Loi/Wetstraat 200

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

5.	De berörda personerna och enheterna uppmärksammas också på möjligheten att väcka talan mot förordning (EU) nr 450/2010 vid Europeiska unionens tribunal enligt villkoren i artikel 263 fjärde och sjätte stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Personuppgifter om de berörda personerna kommer att behandlas enligt förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen (numera unionsinstitutionerna och unionsorganen) behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (6). Alla förfrågningar, t.ex. om ytterligare information eller i syfte att utöva sina rättigheter enligt förordning (EG) nr 45/2001 (t.ex. rätten till tillgång till eller rättelse av personuppgifter) ska ställas till kommissionen på den adress som anges i punkt 4.

De personer och enheter som lagts till i bilaga I uppmärksammas på möjligheten att vända sig till de behöriga myndigheterna i medlemsstaten/medlemsstaterna i fråga, enligt förteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 881/2002, med en ansökan om tillstånd att få använda frysta tillgångar och ekonomiska resurser för grundläggande behov eller särskilda betalningar enligt artikel 2a i den förordningen.

(1) EGT L 139, 29.5.2002, s. 4. Den gemensamma ståndpunkten senast ändrad genom gemensam ståndpunkt 2003/140/Gusp (EUT L 53, 28.2.2003, s. 62).

(2) EUT L 217, 26.5.2010 s. 8.

(3) EGT L 139, 29.5.2002, s. 9.

(4) Artikel 2a infördes genom rådets förordning (EG) nr 561/2003 (EUT L 82, 29.3.2003, s. 1).

(5) Artikel 7a infördes genom rådets förordning (EU) nr 1286/2009 (EUT L 346, 23.12.2009, s. 42).

(6) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

26.5.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/25

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2010/C 135/11

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”LIMONE DI SIRACUSA”

EG-nr: IT-PGI-0005-0502-11.10.2005

SUB ( ) SGB ( X )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1. Behörig myndighet i medlemsstaten

Namn:

Ministero delle Politiche Agricole e Forestali

Adress:

Via XX Settembre 20

00187 Roma RM

ITALIA

Tfn

+39 0646455104

Fax

+39 0646655306

E-post:

saco7@politicheagricole.gov.it

2. Grupp:

Namn:

Consorzio del Limone di Siracusa

Adress:

c/o SOAT 30 — viale Teracati 39

96100 Siracusa SR

ITALIA

Tfn

+39 093138234

Fax

+39 093138234

E-post:

—

Sammansättning:

Producenter/bearbetningsföretag ( X ) Annan ( )

3. Produkttyp:

Klass 1.6:

Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

4. Produktspecifikation:

(sammanfattning av kraven enligt artikel 4.2 i förordning [EG] nr 510/2006)

4.1 Namn:

”Limone di Siracusa”

4.2 Beskrivning:

Den skyddade geografiska beteckningen ”Limone di Siracusa” får endast användas för sorten ”Femminello” och kloner därav. De tillhör den botaniska arten Citrus limon (L.) Burm och odlas på specialiserade odlingar i det område i provinsen Siracusa som definieras i punkt 4.3.

De karaktäristiska egenskaperna för de berörda frukttyperna är, beroende på skördetiden, följande:

”Primofiore”: Frukt som plockas mellan den 1 oktober och 14 april och har följande egenskaper:

Skalets färg: Ljusgrönt till citrongult.

Form: Oval.

Storlek: Medelstor till stor.

Vikt: Minst 100 g.

Fruktkött: Ljusgrönt till citrongult.

Saft: Citrongul.

Minsta safthalt: > 34 % av vikten.

Fruktköttets brixvärde: > 7.

Surhetsgrad: > 6 %.

”Bianchetto” eller ”Maiolino” (eller vårcitron): Frukt som plockas mellan den 15 april och 30 juni och har följande egenskaper:

Skalets färg: Ljusgult.

Form: Oval eller äggformad.

Storlek: Stor.

Vikt: Minst 100 g.

Fruktkött: Gult.

Saft: Citrongul.

Minsta safthalt: > 30 % av vikten.

Fruktköttets brixvärde: > 6,5.

Surhetsgrad: > 5,5 %.

”Verdello” (eller sommarcitron): Frukt som plockas mellan den 1 juli och 30 september och har följande egenskaper:

Skalets färg: Ljusgrönt.

Form: Oval eller klotformad.

Storlek: Medelstor.

Vikt: Minst 100 g.

Fruktkött: Citrongult.

Saft: Citrongul.

Minsta safthalt: > 25 % av vikten.

Fruktköttets brixvärde: > 6.

Surhetsgrad: > 5,5 %.

Den frukt som bär den skyddade geografiska beteckningen ”Limone di Siracusa” måste saluföras i färskt tillstånd i klasserna Extra och Prima. De tillåtna storlekarna är 3, 4, och 5.

4.3 Geografiskt område:

Det geografiska odlingsområdet för den skyddade geografiska beteckningen ”Limone di Siracusa” omfattar kommunerna Augusta, Melilli, Siracusa, Avola, Noto, Rosolini, Floridia, Solarino, Sortino och Priolo Gargallo.

Detta område sträcker sig inte längre än 10 km från Joniska havet och inte högre än 210 m över havsytan. Det avgränsas i norr av floden Porcarias sydexponerade dalar och i söder av floden Tellaros likaså sydexponerade dalar.

4.4 Bevis på ursprung:

Alla skeden i produktionsprocessen måste övervakas, och in- och utflödet i varje produktionsskede ska registreras. På så sätt och genom att de markområden på vilka produkten odlas förs in i särskilda register, som förs av kontrollorganet, garanteras produktens spårbarhet. I registren förs det också in uppgifter om producenter och förpackare samt de uppgifter om producerade mängder som regelbundet ska lämnas till kontrolloragnet. Alla fysiska och juridiska personer som är upptagna i registren kommer att bli föremål för kontroller av kontrollmyndigheten i enlighet med villkoren i specifikationen och den motsvarande kontrollplanen.

4.5 Framställningsmetod:

Planteringsavstånden, odlings- och beskärningsmetoderna ska vara utformade så att de, förutom normal luftning och exponering för solljus, garanterar en perfekt jämvikt hos och utveckling av plantorna. Den högsta planteringstätheten är 400 träd per hektar. När det gäller odling med hög täthet är den högsta tillåtna tätheten 850 träd per hektar.

Följande rotstockar används: ”Arancio amaro”, ”Poncirus trifoliata”, ”Citrange Troyer”, ”Citrange Carrizo” och ”Citrus macrophylla”. De är genetiskt mycket stabila.

Frukten måste skördas från trädet för hand.

Frukten får plockas från trädet med hjälp av små skördesaxar som används för att klippa av stjälken. Frukten plockas direkt från trädet med hjälp av traditionella metoder när den har nått en mognad som garanterar goda organoleptiska och estetiska kvaliteter.

Den högsta tillåtna citronproduktionen är 29 ton/ha för hela regleringsåret, vilket omfattar frukt från alla blomningar.

4.6 Samband:

”Limone di Siracusa” kännetecknas av en hög safthalt, medelstor storlek och en skördetid som sträcker sig över hela året. Dessa särskilda egenskaper kan hänföras till områdets jord- och klimatförhållanden och de sorter som odlas i produktionsområdet. ”Limone di Siracusa” odlas längs kusten och inom vissa begränsade inre områden i dalarna kring de floder som genomkorsar provinsen Siracusa. En analys av de genomsnittliga temperaturvärden som uppmätts på Siracusas kustslätt visar att klimatet är milt från oktober till mars och torrt från april till september. I detta område är markerna ytterst bördiga, mer eller mindre djupa och rika på näringsämnen och organiska ämnen.

Vatten är den avgörande faktorn när det gäller citronodling. I produktionsområdet för ”Limone di Siracusa” tryggas vattenförsörjningen av den stora underjordiska vattenreservoaren under Monti Iblei-platån, som utgör den största naturliga vattenreservoaren på hela Sicilien, och av ytvattendragen. Tillgången på vatten i kombination med luftfuktigheten spelar en avgörande roll för den höga kvaliteten på ”Limone di Siracusa”. Den konstanta tillgången på vatten och den genomsnittliga luftfuktigheten ger saftiga frukter med regelbunden form och tunt skal som kan skördas året runt.

Sicilien kan skryta med en lång citrusodlingstradition och en djup respekt för gamla citrusodlingsmetoder, som går i arv från generation till generation. Dessa traditioner lever kvar i Siracusaregionen, vilket har lett till att det finns en verklig skola av specialister på odling av ”Limone di Siracusa”.

4.7 Kontrollorgan:

Kontrollorganet uppfyller kraven i standarden EN 45011.

Namn:

Det Norske Veritas Italia

Adress:

Viale A. De Gasperi 187

95127 Catania CT

ITALIA

Tfn

+39 095370020

Fax

+39 095372871

E-post:

—

4.8 Märkning:

För förpackade frukter är det obligatoriskt att ange uppgifter om art, ursprung, klass, storlek och partinummer i läsligt och synligt tryck på minst en sida av förpackningen. Uppgifterna ska antingen vara tryckta direkt på förpackningen eller på en etikett som är en integrerad del av eller är säkert fäst vid förpackningen.

För frukter som säljs i lös vikt måste 100 % av citronerna bära klistermärken.

Följande förpackningsmaterial får användas: kartong, trä och plast. Återvinningsbara returförpackningar i plast får användas. Följande förpackningar är godkända: nät och påsar med ett plastband fäst på nätet. Alla ytter- och innerförpackningar måste vara märkta med logotypen ”Limone di Siracusa”.

Logotypen består av en vågrät oval med en svartvit bild av den grekiska amfiteatern i Siracusa. Vid sittplatserna längst ned (”cavea”) till höger finns två citroner. Den bakersta citronen är hel och försedd med ett blad. Den andra visas i halvskärning och täcker delvis den bakre citronen. Citronen med blad har även en stjälk, och bladet är färgat i fyra gröna nyanser. Bladet är vänt mot logotypens centrum och täcker delvis den citron som den är fäst vid med en stjälk.

Inuti ovalen, längst upp, står orden ”Limone di Siracusa”.

Det är förbjudet att lägga till andra kvalifikationer eller beskrivningar än vad som uttryckligen föreskrivs, som t.ex. adjektiv som ”fine”, ”superiore”, ”selezionato”, ”scelto” (fin, förstklassig, utvald) och liknande. Det är förbjudet att använda berömmande termer.

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

26.5.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/29

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2010/C 135/12

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”ARANCIA DI RIBERA”

EG-nr: IT-PDO-0005-0669-07.01.2008

SGB ( ) SUB ( X )

1. Beteckning:

”Arancia di Ribera”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Italien

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1. Produkttyp:

Klass 1.6:

Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

3.2. Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Arancia di Ribera” får endast användas för följande sorter: Brasiliano och dess kloner Brasiliano comune, Brasiliano risanato; Washington Navel, Washington navel comune, Washington Navel risanato, Washington Navel 3033, Navelina och dess kloner Navelina comune, Navelina risanato samt Navelina ISA 315. Vid saluföringen ska citrusfrukter som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Arancia di Ribera” ha följande egenskaper: Minsta tvärsnittsdiameter: 70 mm. Minsta tillåtna storlek: 6 enligt den europeiska klassificeringen. Form: vanligen sfärisk–elliptisk (äggformig, tillplattad i ändarna eller elliptisk) med inre navel. Skalets färg: jämnt orangefärgat med en tendens att bli lite rödare mot slutet av vintern. Fruktkött: jämnt orangefärgat, fast och fin konsistens utan kärnor. Saft: orange med en safthalt på minst 40 procent. Halt löslig torrsubstans: 9–15 brixgrader. Syrahalt: 0,75–1,50. Löslig torrsubstans/organiska syror: minst 8. Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Arancia di Ribera” får endast användas för apelsiner av handelskategorierna ”Extra” och ”I”.

3.3. Råvaror:

—

3.4. Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

—

3.5. Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

All paketering ska ske inom det produktionsområde som anges i punkt 4 för att bevara kvaliteten hos de produkter som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen och skydda dem mot skador, eftersom långa transporter och efterföljande hantering ökar risken för sjukdomsangrepp och förorening av produkten.

”Arancia di Ribera” produceras miljövänligt utan kemikalier vare sig före eller efter skörden eller under paketeringen. Eftersom skalet inte har behandlats med konserveringsmedel är frukten känsligare under transport och hantering.

3.6. Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Arancia di Ribera” saluförs i följande förpackningar:

—	i behållare eller lådor av trä, plast eller kartong med en maxvikt på 25 kg,

—	i nät med en maxvikt på 5 kg,

—	i wellpapplådor med en maxvikt på 40 kg.

Behållarna, näten och lådorna ska förseglas på ett sådant sätt att det inte är möjligt att komma åt innehållet utan att bryta förseglingen.

3.7. Särskilda regler för märkning:

På förpackningen ska följande uppgifter anges med tydliga och outplånliga bokstäver

—	beteckningen ”Arancia di Ribera D.O.P.” och logotypen med större bokstäver än övriga uppgifter på etiketten,

—	apelsinsorten: Brasiliano, Washington navel eller Navelina,

—	produktions- och/eller förpackningsföretagets namn och adress,

Handelskategorin ”Extra” eller ”I”.

Inga andra uppgifter om kvalitetsegenskaper än de uttryckligen fastställda får läggas till. Det är dock tillåtet att ange firmanamn eller ett märke, under förutsättning att detta inte sker i berömmande ordalag eller vilseleder konsumenten, vilket företag produkten kommer från samt andra riktiga och dokumenterade uppgifter som är förenliga med gällande lagstiftning. Det är valfritt att ange vilken vecka frukten skördats.

Logotypen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Arancia di Ribera” ska återges på följande sätt:

Uppgifterna ”Arancia di Ribera D.O.P. Denominazione Di Origine Protetta” i teckensnittet Textile: ”Arancia di Ribera” med gemener, begynnelsebokstäverna med versaler utom i prepositionen ”di”, ”DOP” med versaler åtskilda av punkter och ”Denominazione di Origine Protetta” med enbart versaler. Ovanför orden ”Arancia di Ribera” finns en stiliserad teckning av en stor frukt med orangefärgat skal och stora löv, vars form och färg associerar till ”Arancia di Ribera”. Till vänster om akronymen ”D.O.P” finns en stiliserad kontur av Sicilien. På förpackningarnas etiketter ska följande uppgifter anges med tydliga och outplånliga bokstäver:

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

”Arancia di Ribera” odlas utmed och på sluttningarna ovanför floderna Verdura, Magazzolo, Platani och Carboj i de områden i provinsen Agrigento som ingår i följande kommuner: Bivona, Burgio, Calamonaci, Caltabellotta, Cattolica Eraclea, Cianciana, Lucca Sicula, Menfi, Montallegro, Ribera, Sciacca, Siculiana och Villafranca Sicula samt provinsen Palermo med kommunen Chiusa Sclafani.

5. Samband med det geografiska området:

5.1. Specifika uppgifter om det geografiska området:

Det område där ”Arancia di Ribera” odlas är en verklig ”oas” för apelsinodlingar helt vid sidan om den regionala citrusodlingen. Apelsinodlingarna återfinns utmed och på sluttningarna ovanför floderna Verdura, Magazzolo, Platani och Carboj. Här är jordtäcket av typen vertisol och inceptisol vars mineralrikedom och struktur ger stor jordbrukspotential.

Sommartid när det sällan regnar bevattnas apelsinodlingarna i produktionsområdet med vatten som hämtas från floderna Magazzolo, Carboj och Verdura via ett kanalsystem från dammarna vid Castello, Arancio och Prizzi.

Floderna tillhandahåller rikligt med vatten av högsta kvalitet, fritt från föroreningar och med balanserad sammansättning och låg konduktivitet.

Närheten till havet ger året om gynnsamma temperatur- och fuktförhållanden som helt överensstämmer med apelsinens ekologiska och fysiologiska krav. Därför ser man sällan skador på grund av dåliga väderbetingelser som frost eller sirockovindar, som annars kan orsaka betydande skördeförluster.

5.2. Specifika uppgifter om produkten:

”Arancia di Ribera” är en mycket saftig apelsin vars klyftor formligen smälter i munnen tack vare de lättuggade hinnorna. ”Arancia di Ribera” kännetecknas av ett högt förhållande mellan lösliga ämnen och syra.

Det gör apelsinen krispig med en mycket god eftersmak. Apelsinens uttalade sötma och avsaknad av beskhet gör den särskilt lämpad att förtäras färsk. Andra egenskaper som utmärker ”Arancia di Ribera” är skalets och saftens intensiva orangea färg.

5.3. Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

”Arancia di Ribera”-apelsinens egenskaper är förknippade med den unika kombinationen av naturfaktorer som klimat, jordmån, vatten och de lokala odlarnas kunnande.

Jorden är rik på snabbupptagliga primära mineral. Den har hög katjonbyteskapacitet (> 20 milliekvivalent/100 g), vilket påtagligt ökar den kaliumhalt som är tillgänglig för växterna. Den stora mängden tillgängligt kalium gör att socker från rötterna, löven och grenarna lätt når fram till frukterna. Tillsammans med Medelhavsklimatet är detta en avgörande faktor för ”Arancia di Ribera”-apelsinens höga sockerhalt och goda smak.

Jorden i produktionsområdet består av alluviala sediment med hög lerhalt, blandat med sand och inslag av småsten. Det är en välavvägd struktur för biologiska processer eftersom luft och vatten kan cirkulera obehindrat. Det gör också att en gynnsam mikroflora kan utvecklas som främjar syntesen av organiska ämnen, vilket underlättar upptagningen av näringsämnen och vatten och bidrar till fruktens safthalt. Den goda tillgången på vatten av hög kvalitet från floderna Magazzolo, Carboj och Verdura samt avsaknaden av föroreningar i marken möjliggör en idealisk bevattning som förbättrar produktens organoleptiska egenskaper. Det är just dessa klimat- och jordförhållanden som ger produkten dess intensiva orangea färg och inte minst dess höga safthalt, som också gör den till en utmärkt apelsinsort att pressa.

Apelsinen är sedan 1950 känd på de nationella marknaderna under beteckningen ”Arancia di Ribera”. Dess popularitet förstärktes 1966 genom tillkomsten av organisationen Fiera Mercato, som 1985 döptes om till Sagra dell’Arancia di Ribera. Historiska dokument från 1800-talets början vittnar om de utmärkta apelsinodlingarna i Verduradalen, ett område som beskrivs som rikt på sötvatten och vars produkter fraktades ända till Palermo för att exporteras till Amerika.

Den viktigaste personen i produktionen har alltid varit odlaren, som har förstått att på bästa sätt dra nytta av apelsinsorternas perfekta acklimatisering till området och som har infört enkla men effektiva tekniska nymodigheter. Det har gjort att man kunnat anpassa odlingen av ”Arancia di Ribera” till den moderna produktionens tempo och krav utan att göra avkall på traditionerna och den lokala kulturen. En del av de uppfinningar som med tiden har vunnit spridning har medfört kostnadsbesparingar. Bevattning via ett ledningssystem under lågt tryck har exempelvis gjort det möjligt att hushålla med vattnet. Ett annat exempel är användningen av tryckluftssaxar vid beskärningen. Jordbruket i Riberaområdet har i många decennier varit en regional och ibland även nationell förebild på grund av sina yrkesskickliga arbetare, de förbättringar av odlingsmetoderna som odlarna har genomfört och kvaliteten på produkterna, som fortsätter att skörda framgång.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

Produktspecifikationens konsoliderade text finns att läsa på:

—	följande webbplats: http://www.politicheagricole.it/DocumentiPubblicazioni/Search_Documenti_Elenco.htm? txtTipoDocumento=Disciplinare%20in%20esame%20UE&txtDocArgomento=Prodotti%20di%20Qualit%E0>Prodotti%20Dop,%20Igp%20e%20Stg eller

—	kan hämtas direkt från ministeriets webbplats (http://www.politicheagricole.it), genom att klicka på ”Prodotti di Qualità” till vänster på skärmen och sedan på ”Disciplinari di Produzione all’esame dell’UE [regolamento (CE) n. 510/2006]”.

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2010.135.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 135

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	53 årgången 26 maj 2010

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2010/C 135/01	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5816 – Oaktree/Aleris) ( 1 )	1

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,2360
JPY	japansk yen	111,63
DKK	dansk krona	7,4421
GBP	pund sterling	0,86080
SEK	svensk krona	9,7960
CHF	schweizisk franc	1,4339
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	8,0848
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,664
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	278,34
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7074
PLN	polsk zloty	4,1150
RON	rumänsk leu	4,1820
TRY	turkisk lira	1,9488
AUD	australisk dollar	1,4928
CAD	kanadensisk dollar	1,3095
HKD	Hongkongdollar	9,6421
NZD	nyzeeländsk dollar	1,8429
SGD	singaporiansk dollar	1,7408
KRW	sydkoreansk won	1 500,79
ZAR	sydafrikansk rand	9,7392
CNY	kinesisk yuan renminbi	8,4400
HRK	kroatisk kuna	7,2715
IDR	indonesisk rupiah	11 446,75
MYR	malaysisk ringgit	4,1029
PHP	filippinsk peso	57,547
RUB	rysk rubel	38,4500
THB	thailändsk baht	40,112
BRL	brasiliansk real	2,3026
MXN	mexikansk peso	16,0745
INR	indisk rupie	58,0730

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,2223
JPY	japansk yen	109,53
DKK	dansk krona	7,4404
GBP	pund sterling	0,85205
SEK	svensk krona	9,8275
CHF	schweizisk franc	1,4244
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	8,1270
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,647
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	280,38
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7074
PLN	polsk zloty	4,1642
RON	rumänsk leu	4,1839
TRY	turkisk lira	1,9464
AUD	australisk dollar	1,5047
CAD	kanadensisk dollar	1,3204
HKD	Hongkongdollar	9,5370
NZD	nyzeeländsk dollar	1,8474
SGD	singaporiansk dollar	1,7345
KRW	sydkoreansk won	1 529,06
ZAR	sydafrikansk rand	9,7373
CNY	kinesisk yuan renminbi	8,3495
HRK	kroatisk kuna	7,2733
IDR	indonesisk rupiah	11 428,04
MYR	malaysisk ringgit	4,1124
PHP	filippinsk peso	57,591
RUB	rysk rubel	38,5050
THB	thailändsk baht	39,750
BRL	brasiliansk real	2,3236
MXN	mexikansk peso	16,2297
INR	indisk rupie	58,3200

Produkt	Ursprungs- eller exportland	Åtgärder	Hänvisning	Datum då giltighetstiden löper ut
Magnesiumoxid	Folkrepubliken Kina	Antidumpningstull	Rådets förordning (EG) nr 778/2005 (EUT L 131, 25.5.2005, s. 1.)	26.5.2010

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Rådet
2010/C 135/02	Rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension	2

2010/C 135/03	Rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om kompetens till stöd för livslångt lärande och initiativet om ny kompetens för nya arbetstillfällen	8

2010/C 135/04	Rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen av den högre utbildningen	12

2010/C 135/05	Rådets slutsater av den 10 maj 2010 om kulturens bidrag till lokal och regional utveckling	15

	Europeiska kommissionen
2010/C 135/06	Eurons växelkurs	19

2010/C 135/07	Eurons växelkurs	20

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Europeiska kommissionen
2010/C 135/08	Förslagsinfordran – MOVE/SUB/01-2010 om trafiksäkerhet och den inre marknaden: transport på inre vattenvägar	21

	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2010/C 135/09	Tillkännagivande om att vissa antidumpningsåtgärder upphör att gälla	22

	ÖVRIGA AKTER
	Europeiska kommissionen
2010/C 135/10	Meddelande till Nayif Bin-Muhammad al-Qahtani och Qasim Yahaya Mahdi al-Rimi som genom kommissionens förordning (EU) nr 450/2010 lagts till i den förteckning som avses i artiklarna 2, 3 och 7 i rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter	23

2010/C 135/11	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	25

2010/C 135/12	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	29