11.5.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 122/1

---

RÅDETS STÅNDPUNKT (EU) nr 4/2010 VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

Antagen av rådet den 11 mars 2010

(Text av betydelse för EES)

2010/C 122 E/01

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört av Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)	Unionens insatser på busstransportområdet bör bland annat syfta till att säkerställa ett långtgående skydd för passagerarna, som är jämförbart med det som gäller för andra transportsätt, oavsett vart de reser. Dessutom bör de allmänna konsumentskyddskraven beaktas fullt ut.

(2)	Eftersom busspassageraren är den svagare parten i ett transportavtal bör alla passagerare tillerkännas en lägsta skyddsnivå.

(3)	Unionens åtgärder för att förbättra passagerares rättigheter inom busstransportsektorn bör ta hänsyn till de särskilda förhållanden som råder inom denna sektor, vilken till stor del består av små och medelstora företag.

(4)

Med tanke på att speciell linjetrafik och trafik för egen räkning är av särskild karaktär bör dessa former av transporter inte omfattas av denna förordning. Speciell linjetrafik bör innefatta transporter av personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet i trafik som är avsedd endast för dem och transporter av arbetstagare mellan hemmet och arbetsplatsen, transporter av elever och studerande till och från utbildningsanstalter.

(5)

Med tanke på att stads-, förorts- och regional trafik är av särskild karaktär bör medlemsstaterna ha rätt att undanta dessa typer av linjetrafik från en betydande del av förordningen. Vid fastställandet av vad som utgör stads-, förorts- och regional trafik bör medlemsstaterna beakta kriterier som avstånd, turtäthet, antalet uppehåll enligt tidtabell, typer av bussar som används, biljettsystem, variationer i antalet passagerare under högtrafik och lågtrafik, bussbeteckningar och tidtabeller.

(6)

Passagerare samt åtminstone personer som passageraren hade, eller skulle ha haft, en rättslig skyldighet att försörja bör åtnjuta tillräckligt skydd i händelse av olyckor som inträffar till följd av användning av bussen, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (3).

(7)

Vid valet av tillämplig nationell lag i fråga om ersättning vid dödsfall eller personskada samt för förlust av eller skada på bagage på grund av olyckor som inträffar till följd av användning av bussen bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) beaktas (5).

(8)

Utöver ersättning i enlighet med tillämplig nationell lag i händelse av dödsfall eller personskada eller förlust av eller skada på bagage till följd av olyckor som inträffar vid användning av bussen bör passagerare ha rätt till assistans i fråga om omedelbara praktiska behov efter en olycka. Sådan assistans kan innefatta första hjälpen, logi, mat, kläder och transport.

(9)

Persontrafiktjänster med buss bör gagna allmänheten. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, oavsett om orsaken utgörs av funktionsnedsättning, ålder eller andra faktorer, bör därför ha möjligheter att resa med buss som är jämförbara med andra medborgares. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har samma rättigheter som andra medborgare med avseende på fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering.

(10)

Mot bakgrund av artikel 9 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och för att ge personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet likvärdiga möjligheter som andra medborgare att resa med buss, bör bestämmelser om icke-diskriminering och assistans under resan införas. Dessa personer bör därför ges tillgång till transporter och inte vägras resa på grund av deras funktionshinder eller nedsatta rörlighet, utom när detta är motiverat av säkerhetsskäl eller på grund av fordonens eller infrastrukturens utformning. Inom ramen för relevant lagstiftning till skydd för arbetstagare bör personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet ha rätt till assistans i terminaler och ombord på bussar. För att främja social delaktighet bör personerna i fråga få assistans utan extra kostnad. Transportörerna bör fastställa villkor för tillgänglighet, helst med användning av det europeiska standardiseringssystemet.

(11)

När beslut fattas om utformningen av nya terminaler, och i samband med omfattande renovering, bör terminaloperatörer om möjligt ta hänsyn till behoven hos personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Terminaloperatörer bör under alla omständigheter utse platser där dessa personer kan anmäla sin ankomst och sitt behov av assistans.

(12)

För att tillgodose de behov som personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet har bör personalen få lämplig utbildning. För att underlätta ömsesidigt erkännande av förares nationella kvalifikationer kan utbildning rörande medvetenhet om funktionshinder ingå i den grundläggande kompetens eller fortbildning som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport (6). För att säkerställa samstämmighet mellan införandet av utbildningskraven och de tidsfrister som anges i direktivet bör en möjlighet till undantag under en begränsad tidsperiod tillåtas.

(13)	Om möjligt bör organisationer som företräder personer med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet konsulteras eller medverka i anordnandet av utbildningen om funktionshinder.

(14)	Busspassagerares rättigheter bör omfatta mottagande av information om tjänsten före och under resan. All information av betydelse som lämnas till busspassagerare bör också lämnas i alternativa former som är tillgängliga för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

(15)	Denna förordning bör inte begränsa transportörernas rätt att begära kompensation från någon, däribland tredje man, i enlighet med tillämplig nationell lag.

(16)

Passagerarnas olägenhet på grund av att resan ställs in eller kraftigt försenas bör begränsas. Passagerare som reser från terminaler bör därför bli omhändertagna och informeras på lämpligt sätt. Passagerare bör också ges möjlighet att avboka resan och få biljettkostnaden återbetald eller fortsätta sin resa eller bli ombokad på tillfredsställande villkor.

(17)

Transportörer bör genom sina branschorganisationer samarbeta för att anta bestämmelser på nationell eller europeisk nivå, med medverkan av intressenter, branschorganisationer, konsumentorganisationer och sammanslutningar för kunder, passagerare och personer med funktionshinder, som syftar till att förbättra omsorgen om passagerare, i synnerhet vid inställda resor och kraftiga förseningar.

(18)	Denna förordning bör inte påverka passagerares rättigheter enligt rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (7). Förordningen bör inte tillämpas i fall då en paketresa ställs in av andra orsaker än att busstransporttjänsten ställs in.

(19)	Passagerarna bör få fullständig information om sina rättigheter enligt denna förordning så att kan utöva dessa rättigheter på ett effektivt sätt.

(20)	Passagerarna bör kunna utöva sina rättigheter med hjälp av lämpliga klagomålsförfaranden som inrättats av transportörerna eller, i förekommande fall, genom att lämna klagomål till det eller de organ som medlemsstaten i fråga har utsett för detta ändamål.

(21)	Medlemsstaterna bör se till att denna förordning följs och utse ett eller flera behöriga organ för tillsyn och kontroll. Detta påverkar inte passagerares rätt att få sin sak prövad i domstol i enlighet med nationell lag.

(22)

Med beaktande av de förfaranden som medlemsstater har inrättat för inlämnande av klagomål bör ett klagomål som gäller assistans företrädesvis riktas till det eller de organ som har utsetts för att se till att denna förordning efterlevs i den medlemsstat där platsen för påstigning eller avstigning är belägen.

(23)	Medlemsstaterna bör fastställa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att sanktionerna tillämpas. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(24)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa en likvärdig nivå för skydd och assistans för passagerare vid busstransporter i alla medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(25)	Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (8).

(26)

Genomförandet av denna förordning bör grundas på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete). (9) Den förordningen bör därför ändras i enlighet med detta.

(27)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken det hänvisas till i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, och beaktar även rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (10) och rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (11).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler för busstransporter på följande områden:

a)	Icke-diskriminering mellan passagerare när det gäller de transportvillkor som transportörerna erbjuder.

b)	Passagerares rättigheter i händelse av olyckor som inträffar till följd av användning av bussen och som leder till dödsfall eller personskada eller till förlust av eller skada på bagage.

c)	Icke-diskriminering av och obligatorisk assistans till personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

d)	Passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar.

e)	Minsta information som ska lämnas till passagerarna.

f)	Hantering av klagomål.

g)	Allmänna regler om kontroll av efterlevnaden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på passagerare som reser med linjetrafik

a)	när passagerarens påstigningsplats är belägen inom en medlemsstats territorium, eller

b)	när passagerarens påstigningsplats är belägen utanför en medlemsstats territorium och passagerarens avstigningsplats är belägen inom en medlemsstats territorium.

2.   Dessutom ska denna förordning, med undantag för kapitlen III–VI, tillämpas på passagerare som reser med tillfällig trafik om passagerarens första påstigningsplats eller slutliga avstigningsplats ligger inom en medlemsstats territorium.

3.   Denna förordning ska inte tillämpas på speciell linjetrafik och trafik för egen räkning.

4.   Med undantag för artiklarna 4.2, 9 och 10.1, får medlemsstaterna i fråga om linjetrafik undanta stads-, förorts- och regional trafik, inklusive gränsöverskridande trafik av sådant slag, från denna förordnings tillämpningsområde.

5.   Med undantag för artiklarna 4.2, 9 och 10.1 får medlemsstater på klara, tydliga och icke-diskriminerande grunder undantag inrikes linjetrafik från tillämpningen av denna förordning. Sådana undantag får beviljas under en tid av högst 5 år, som får förnyas två gånger

6.   Under en tid av högst 5 år får en medlemsstat på klara, tydliga och icke-diskriminerande grunder undanta viss linjetrafik från tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning av det skälet att en betydande del av linjetrafiken, inbegripet minst ett uppehåll enligt tidtabell, tillhandahålls utanför unionen. Sådana undantag får förnyas.

7.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om undantag för olika typer av trafik som beviljas i enlighet med punkterna 4, 5 och 6. Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder om ett sådant undantag inte anses förenligt med bestämmelserna i denna artikel. Senast den … (12) ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om de undantag som beviljats enligt punkterna 4, 5 och 6.

8.   Ingenting i denna förordning ska anses utgöra tekniska krav som innebär att transportörer eller terminaloperatörer är skyldiga att ändra eller ersätta bussar eller infrastruktur eller utrustning vid busshållplatser och terminaler.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   linjetrafik: persontransport med buss vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser.

b)   speciell linjetrafik: reguljär trafik, oavsett vem som bedriver den, för transport med buss av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra passagerare.

c)   transporter för egen räkning: transporter med buss utförda utan vinstsyfte eller kommersiellt syfte som utförs av en fysisk eller juridisk person där

transportverksamheten endast är en sidoverksamhet för den fysiska eller juridiska personen, och

de fordon som används ägs eller har köpts på avbetalning eller hyrts med långtidskontrakt av den personen samt framförs av en anställd hos den fysiska eller juridiska personen eller av den fysiska personen själv eller av personal som är anställd hos företaget eller som har ställts till företagets förfogande enligt en avtalsförpliktelse.

d)   tillfällig trafik: trafik som inte utgör linjetrafik, och som huvudsakligen kännetecknas av transport med buss av passagerargrupper som har bildats på initiativ av kunden eller transportören.

e)   transportavtal: ett avtal om transport mellan en transportör och en passagerare om tillhandahållande av en eller flera transporter med linjetrafik eller tillfällig trafik.

f)   biljett: en giltig handling eller annat bevis på transportavtal.

g)   transportör: en fysisk eller juridisk person, som inte är en researrangör eller en biljettutfärdare, som erbjuder allmänheten transport medelst linjetrafik eller tillfällig trafik.

h)   utförande transportör: en annan fysisk eller juridisk person än transportören vilken faktiskt utför hela eller en del av transporten.

i)   biljettutfärdare: varje mellanhand som ingår transportavtal för en transportörs räkning.

j)   resebyrå: varje mellanhand som agerar för en passagerares räkning vid ingående av transportavtal.

k)   researrangör: en annan arrangör av resepaket eller återförsäljare än transportören, i den mening som avses i artikel 2.2 och 2.3 i direktiv 90/314/EEG.

l)   person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet: en person vars rörlighet är nedsatt vid användning av transporter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt funktionshinder eller psykisk funktionsnedsättning eller på grund av annat funktionshinder eller ålder och vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till hans eller hennes särskilda behov av de tjänster som är tillgängliga för alla passagerare.

m)   villkor för tillgänglighet: relevanta normer och riktlinjer för samt relevant information om tillgängligheten till bussar och/eller till utsedda terminaler, inbegripet deras installationer för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

n)   bokning: en bokning av en plats på en buss i linjetrafik som avser en specifik avgång.

o)   terminal: en bemannad terminal där en buss i linjetrafik enligt tidtabellen för en angiven färdväg ska stanna för på- och avstigning av passagerare och som är utrustad med inrättningar som incheckningsdisk, väntsal eller biljettkontor.

p)   busshållplats: en plats som inte är en terminal och där en buss i linjetrafik enligt tidtabellen för den angivna färdvägen ska stanna för på- och avstigning av passagerare.

q)   terminaloperatör: en organisatorisk enhet i en medlemsstat som ansvarar för administrationen och skötseln av en utsedd terminal.

r)   inställd resa: en resa i linjetrafik som inte genomförts trots att den i förväg angivits i tidtabellen.

s)   försening: skillnaden mellan den tidtabellsenliga avgångstiden för en buss i linjetrafik och den verkliga avgångstiden.

Artikel 4

Biljetter och icke-diskriminerande avtalsvillkor

1.   Transportörer ska förse passageraren med en biljett, såvida inte andra handlingar ger rätt till transport. En biljett får utfärdas i elektroniskt format.

2.   Utan att det påverkar subventionerade taxor ska de avtalsvillkor och taxor som tillämpas av transportörer erbjudas allmänheten utan någon direkt eller indirekt diskriminering på grundval av den slutlige kundens nationalitet eller etableringsorten för transportörerna, eller biljettutfärdare inom unionen.

Artikel 5

Andra utförande parter

1.   Transportörer, resebyråer, researrangörer eller terminaloperatörer som anförtrott en utförande transportör, en biljettutfärdare eller någon annan person fullgörandet av de skyldigheter som anges i denna förordning ska ändå vara ansvarig för den utförande partens handlande eller underlåtenhet.

2.   Dessutom ska den part som transportören, resebyrån, researrangören eller terminaloperatören har anförtrott att fullgöra en skyldighet även omfattas av bestämmelserna i denna förordning med avseende på den skyldighet som anförtrotts.

Artikel 6

Ansvarsbegränsning

1.   Skyldigheter gentemot passagerare enligt denna förordning får inte begränsas eller åsidosättas genom undantag eller begränsande restriktioner i transportavtalet.

2.   Transportörerna får erbjuda avtalsvillkor som är gynnsammare för passagerarna än de villkor som fastställs i denna förordning.

KAPITEL II

ERSÄTTNING OCH ASSISTANS I HÄNDELSE AV OLYCKOR

Artikel 7

Dödsfall eller personskada som drabbar passagerare samt förlorat eller skadat bagage

1.   Passagerare ska, i enlighet med tillämplig nationell lag, ha rätt till ersättning vid dödsfall eller personskada och för bagage som förlorats eller skadats på grund av olyckor som inträffar till följd av användning av bussen. I händelse av en passagerares död ska denna rätt åtminstone gälla för de personer mot vilka passageraren var, eller skulle ha blivit, underhållsskyldig.

2.   Ersättningsbeloppet ska beräknas i enlighet med tillämplig nationell lag. Eventuella i nationell lag föreskrivna maximibelopp för ersättning vid dödsfall och personskada eller förlorat eller skadat bagage ska i varje enskilt fall inte understiga

a)	220 000 EUR per passagerare,

b)

500 EUR per kolli i fråga om stads-, förorts- och regional linjetrafik eller tillfällig stads-, förorts- och regional trafik, och 1 200 EUR per kolli i fråga om all övrig linjetrafik eller tillfällig trafik. I händelse av skada på rullstolar, annan rörlighetsutrustning eller hjälpmedel ska ersättningsbeloppet alltid uppgå till kostnaden för att ersätta eller reparera den förlorade eller skadade utrustningen.

Artikel 8

Passagerares omedelbara praktiska behov

I händelse av en olycka som inträffar till följd av användning av bussen ska transportören tillhandahålla rimlig assistans med avseende på passagerarnas omedelbara praktiska behov efter olyckan. Eventuell assistans ska inte innebära ett erkännande av skadeståndsansvar.

KAPITEL III

RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSHINDER OCH PERSONER MED NEDSATT RÖRLIGHET

Artikel 9

Rätt till transport

1.   Transportörer, resebyråer och researrangörer får inte med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet vägra att godkänna en bokning, att utfärda en biljett eller att på annat sätt tillhandahålla en biljett eller att tillåta påstigning.

2   Bokningar och biljetter ska utan extra kostnad erbjudas personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

Artikel 10

Undantag och särskilda villkor

1.   Utan hinder av artikel 9.1 får transportörer, resebyråer eller researrangörer vägra att godkänna en bokning eller utfärda eller på annat sätt tillhandahålla en biljett, eller att neka påstigning för en person med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet

a)	för att uppfylla tillämpliga säkerhetskrav som fastställts i internationell rätt, unionsrätt eller nationell rätt eller för att uppfylla säkerhetskrav som fastställts av behöriga myndigheter,

b)	i de fall då utformningen av fordonet eller infrastrukturen, inbegripet busshållplatser och terminaler, fysiskt omöjliggör påstigning, avstigning eller transport av personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet på ett säkert och för driften lämpligt sätt.

2.   Om en vägran att godkänna en bokning eller att utfärda eller att på annat sätt tillhandahålla en biljett grundas på de skäl som anges i punkt 1, ska transportörer, resebyråer och researrangörer göra rimliga ansträngningar för att informera den berörda personen om ett godtagbart transportalternativ som transportören utför.

3.   Om en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet som har en bokning eller en biljett och som uppfyllt kraven i artikel 14.1 a ändå, på grund av sitt funktionshinder eller sin nedsatta rörlighet, nekas påstigning, ska denne och eventuella ledsagare i enlighet med punkt 4 i den här artikeln ges möjlighet att välja mellan

a)	rätt till ersättning och, i förekommande fall, en kostnadsfri returresa till första avreseplatsen enligt transportavtalet så snart som möjligt och

b)	med undantag för de fall då det inte är praktiskt möjligt, fortsatt resa eller ombokning till rimlig alternativ transport till den bestämmelseort som anges i transportavtalet.

Rätten till återbetalning av de pengar som betalats för biljetten ska inte påverkas av underlåtenhet att lämna meddelande i enlighet med artikel 14.1 a.

4.   På samma villkor som anges i punkt 1 a får en transportör, resebyrå eller researrangör kräva att en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska ledsagas av en annan person som kan ge den assistans som personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kräver, om detta är strängt nödvändigt. En sådan ledsagare ska transporteras utan kostnad och, när det är praktiskt möjligt, ges en plats bredvid personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

5.   I de fall då transportörer, resebyråer eller researrangörer tillämpar bestämmelserna i punkt 1, ska de omedelbart informera personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om anledningen till detta och, på begäran, skriftligen informera personen i fråga inom fem arbetsdagar efter begäran.

Artikel 11

Tillgänglighet och information

1.   I samarbete med organisationer som företräder personer med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet ska transportörer och terminaloperatörer, eventuellt genom sina organisationer, ha eller fastställa icke-diskriminerande villkor för tillgänglighet med avseende på transport av personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

2.   Transportörer och terminaloperatörer ska offentliggöra de villkor för tillgänglighet som anges i punkt 1 fysiskt eller på Internet på samma språk som det på vilket information i allmänhet görs tillgänglig för alla passagerare.

3.   Researrangörer ska tillhandahålla de villkor för tillgänglighet som anges i punkt 1 och som tillämpas på resor som ingår i paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang som de organiserar, säljer eller erbjuder till försäljning.

4.   Den information om villkor för tillgänglighet som avses i punkterna 2 och 3 ska på passagerarens begäran delas ut i fysisk form.

5.   Transportörer, resebyråer och researrangörer ska se till att all relevant allmän information om resan och transportvillkoren finns att tillgå i lämpliga och tillgängliga format för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, inbegripet, i förekommande fall, vid bokning och information på Internet. Informationen ska på passagerarens begäran delas ut i fysisk form.

Artikel 12

Utseende av terminaler

Medlemsstaterna ska utse bussterminaler där assistans för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet ska tillhandahållas. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska tillgängliggöra en förteckning över de utsedda bussterminalerna på Internet.

Artikel 13

Rätt till assistans på utsedda terminaler och ombord på bussar

1.   Med förbehåll för de villkor för tillgänglighet som anges i artikel 11.1 ska transportörer och terminaloperatörer, inom sina respektive behörighetsområden, på terminaler som utsetts av medlemsstater, utan kostnad tillhandahålla personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet assistans som anges i del a i bilaga I.

2.   Med förbehåll för de villkor för tillgänglighet som anges i artikel 11.1 ska transportörer ombord på bussar utan kostnad tillhandahålla personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet assistans som anges i del b i bilaga I.

Artikel 14

Villkor för assistans

1.   Transportörer och terminaloperatörer ska samarbeta för att tillhandahålla personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet assistans på villkor att

a)	personens behov av sådan assistans meddelas transportörer, terminaloperatörer, resebyråer eller researrangörer senast två arbetsdagar innan assistansen behövs, och

b)	personerna i fråga infinner sig på angiven plats i) vid den tidpunkt som i förväg angivits av transportören, dock inte mer än 60 minuter före angiven avgångstid, eller, ii) om ingen tidpunkt har angivits, senast 30 minuter före angiven avgångstid.

2.   Utöver punkt 1 ska personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet vid tidpunkten för bokningen eller förhandsköpet av biljetten meddela transportören, resebyrån eller researrangören om sina särskilda sittplatsbehov, förutsatt att detta behov är känt vid den tidpunkten.

3.   Transportörer, terminaloperatörer, resebyråer och researrangörer ska vidta alla åtgärder som krävs för att underlätta mottagandet av meddelanden om behovet av assistans från personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Denna skyldighet ska gälla vid alla utsedda terminaler och deras försäljningsställen, även vid telefon- och Internetförsäljning.

4.   Om inget meddelande i enlighet med punkterna 1 a och 2 lämnas ska transportörer, terminaloperatörer, resebyråer och researrangörer så långt det kan anses vara rimligt se till att personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet får den assistans som krävs för att han eller hon ska kunna stiga på en avgående buss, byta till en anslutande buss eller stiga av en ankommande buss under en resa för vilken han eller hon köpt biljett.

5.   Terminaloperatören ska anvisa en plats i eller utanför terminalen där personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan meddela sin ankomst och begära assistans. Platsen ska vara tydligt skyltad och vid denna ska finnas grundläggande information om terminalen och den assistans som tillhandahålls, i tillgängligt format.

Artikel 15

Vidarebefordran av information till en tredje part

Om resebyråer eller researrangörer meddelas enligt artikel 14.1 a ska de, under sin normala kontorstid, snarast möjligt vidarebefordra informationen till transportören eller terminaloperatören.

Artikel 16

Utbildning

1.   Transportörer och, vid behov, terminaloperatörer ska införa förfaranden för utbildning om funktionshinder, inbegripet instruktioner, och se till att

a)	deras personal, med undantag av förare, inbegripet personer som anställts av någon annan utförande part, som ger direkt assistans till personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, utbildas eller instrueras enligt bilaga II, del a och b, och

b)	deras personal, inbegripet förare, som direkt har att göra med den resande allmänheten eller frågor som rör den resande allmänheten, utbildas eller instrueras enligt bilaga II, del a.

2.   En medlemsstat får, för en längsta tidsperiod på två år från och med den … (13), bevilja undantag från tillämpningen av punkt 1 b med avseende på utbildning av förare.

Artikel 17

Ersättning rörande rullstolar och annan rörlighetsutrustning

1.   Transportörer och terminaloperatörer ansvarar för förlust av och skada på rullstolar, annan rörlighetsutrustning eller hjälpmedel som de förorsakar i samband med tillhandahållandet av assistans. Förlusten eller skadan ska ersättas av den transportör eller terminaloperatör som ansvarar för förlusten eller skadan.

2.   Den ersättning som avses i punkt 1 ska motsvara kostnaden för att ersätta eller reparera den utrustning eller de hjälpmedel som förlorats eller skadats.

3.   Vid behov ska alla ansträngningar göras för att snabbt få fram tillfällig ersättningsutrustning eller ersättningshjälpmedel. Rullstolar, annan rörlighetsutrustning eller hjälpmedel ska om möjligt ha liknande tekniska och funktionsmässiga egenskaper som de som förlorats eller skadats.

Artikel 18

Undantag

1.   Medlemsstater får, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.4, ifråga om inrikes linjetrafik bevilja undantag från tillämpningen av alla eller vissa av bestämmelserna i detta kapitel, under förutsättning att de säkerställer att nivån på skyddet för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet enligt tillämpliga nationella bestämmelser åtminstone är likvärdig med nivån på skyddet i denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de undantag som beviljas enligt punkt 1. Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder om ett sådant undantag inte anses förenligt med bestämmelserna i denna artikel. Senast den … (14) ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om undantag som beviljats enligt punkt 1.

KAPITEL IV

PASSAGERARES RÄTTIGHETER VID INSTÄLLD RESA ELLER FÖRSENING

Artikel 19

Fortsatt resa, ombokning och återbetalning

1.   Om en transportör på skäliga grunder kan anta att, i fråga om linjetrafik, en avgång från en terminal kommer att ställas in eller försenas med mer än 120 minuter ska passagerare omedelbart få välja mellan

a)	fortsatt resa eller ombokning till en resa med jämförbara villkor enligt transportavtalet till slutdestinationen så snart som möjligt,

b)	återbetalning motsvarande biljettpriset och, i förekommande fall, en kostnadsfri returresa med buss till den första avreseplatsen enligt transportavtalet så snart som möjligt.

2.   Om, i fråga om linjetrafik, en avgång från en busshållplats ställs in eller försenas med mer än 120 minuter, ska passagerare ha rätt till sådan fortsatt resa eller ombokning eller återbetalning motsvarande biljettpriset från transportören.

3.   Ersättning enligt punkterna 1 b och 2 ska betalas ut inom 14 dagar efter det att erbjudandet gjorts eller en begäran tagits emot. Utbetalningen ska täcka biljettens hela inköpspris, för den eller de delar av resan som inte har genomförts och för den eller de delar som redan har genomförts om resan inte längre tjänar något syfte i förhållande till passagerarens ursprungliga resplan. I fråga om periodkort eller abonnemang ska betalningen motsvara dess proportionella andel av den hela kostnaden för periodkortet eller abonnemanget. Återbetalningen ska göras i pengar, såvida inte passageraren godtar någon annan form av återbetalning.

Artikel 20

Information

1.   Vid inställda eller försenade avgångar i linjetrafiken ska transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören underrätta de passagerare som reser från en terminal om situationen så snart som möjligt, dock senast 30 minuter efter den i tidtabellen angivna avgångstiden, och om den beräknade avgångstiden så snart som denna information finns tillgänglig.

2.   Om passagerare missar en enligt tidtabellen anslutande transport på grund av en inställd eller försenad avgång, ska transportören och, i förekommande fall, terminaloperatören göra rimliga ansträngningar för att underrätta berörda passagerare om alternativa anslutningar.

3.   Transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören ska se till att personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet får den information som krävs enligt punkterna 1 och 2 i tillgänglig form.

Artikel 21

Assistans vid inställda eller försenade avgångar

I fråga om resor som enligt tidtabellen överstiger tre timmar ska transportören vid en inställd eller mer än två timmar försenad avgång från en terminal kostnadsfritt erbjuda passageraren

a)	snacks, måltider eller förfriskningar i skälig proportion till väntetiden eller förseningen, förutsatt att sådana finns att tillgå ombord på bussen eller i terminalen eller rimligen kan anskaffas,

b)	assistans med att hitta hotellrum eller annan inkvartering samt assistans med att ordna transport mellan terminalen och inkvarteringen, om det krävs en eller flera övernattningar.

Vid tillämpning av denna artikel ska transportören särskilt uppmärksamma behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och deras eventuella ledsagare.

Artikel 22

Ytterligare anspråk

Ingenting i detta kapitel ska hindra passagerare från att begära skadestånd i enlighet med nationell lag vid nationella domstolar för skador med anledning av inställda eller försenade avgångar i linjetrafik.

KAPITEL V

ALLMÄNNA REGLER OM INFORMATION OCH KLAGOMÅL

Artikel 23

Rätt till reseinformation

Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive behörighetsområden ge passagerarna adekvat information under hela resan. Om det är möjligt ska informationen på begäran lämnas i tillgänglig form.

Artikel 24

Information om passagerarnas rättigheter

1.   Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive behörighetsområden se till att passagerarna senast vid avgång ges lämplig och begriplig information om sina rättigheter enligt denna förordning. Informationen ska lämnas i terminalerna och, i förekommande fall, på Internet. På begäran av en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska informationen lämnas i tillgänglig form. Informationen ska innehålla kontaktuppgifter för tillsynsorganet eller -organen som medlemsstaten utsett i enlighet med artikel 27.1.

2.   För att uppfylla det informationskrav som avses i punkt 1 får transportörer och terminaloperatörer använda den sammanfattning av bestämmelserna i denna förordning som kommissionen utarbetat på Europeiska unionens institutioners samtliga officiella språk och som ställts till deras förfogande.

Artikel 25

Klagomål

Transportörerna ska inrätta eller ha infört en mekanism för hantering av klagomål avseende de rättigheter och skyldigheter som avses i artiklarna 4, 8 och 9–24.

Artikel 26

Inlämnande av klagomål

En passagerare som omfattas av denna förordning och som vill lämna in ett klagomål till transportören när det gäller artiklarna 4, 8 och 9–24 ska göra detta inom tre månader från den dag då linjetrafiken utfördes eller när den borde ha utförts. Inom en månad efter det att klagomålet har mottagits ska transportören underrätta passageraren om huruvida hans eller hennes klagomål har accepterats, avslagits eller fortfarande behandlas. Den tid det tar för att lämna det slutliga svaret får inte överstiga tre månader från mottagandet av klagomålet.

KAPITEL VI

EFTERLEVNAD OCH NATIONELLA TILLSYNSORGAN

Artikel 27

Nationella tillsynsorgan

1.   Varje medlemsstat ska utse ett eller flera nya eller befintliga organ med ansvar för att denna förordning efterlevs när det gäller linjetrafik från platser inom det egna territoriet och linjetrafik från ett tredjeland till sådana platser. Varje organ ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att denna förordning efterlevs.

Varje organ ska, vad gäller organisation, beslut om finansiering, rättslig struktur och beslutsfattande, vara oberoende av transportörer, researrangörer och terminaloperatörer.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det eller de organ som de har utsett enligt denna artikel.

3.   Varje passagerare får lämna klagomål i enlighet med nationell lag till ett behörigt organ som har utsetts enligt punkt 1 eller till ett annat behörigt organ som en medlemsstat har utsett, när det gäller en påstådd överträdelse av denna förordning.

En medlemsstat får besluta att

a)	passageraren som en första åtgärd ska lämna ett klagomål med avseende på artiklarna 4, 8 och 9–24 till transportören, och/eller att

b)	det nationella tillsynsorganet eller annat behörigt organ som en medlemsstat har utsett ska utgöra klagoinstans för de tvister som inte får en löses enligt artikel 26.

Artikel 28

Rapport om efterlevnad

Senast den 1 juni … (15) och därefter vartannat år ska de tillsynsorgan som har utsetts enligt artikel 27.1 lämna en rapport om sin verksamhet under de två föregående kalenderåren, med bland annat en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna förordning och statistiska uppgifter om klagomål och påföljder som tillämpats.

Artikel 29

Samarbete mellan tillsynsorgan

De nationella tillsynsorgan som avses i artikel 27.1 ska i tillämpliga fall utbyta information om sitt arbete och sina beslutsprinciper och sin beslutspraxis. Kommissionen ska stödja dem i detta arbete.

Artikel 30

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de följs. De fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kommissionen senast den … (16) och utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av dem.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 31

Rapport

Senast den … (17) ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur förordningen tillämpas och om dess verkan. Denna rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag för mer detaljerat genomförande av bestämmelserna i denna förordning eller för ändring av förordningen.

Artikel 32

Ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

I bilagan till förordning (EG) nr 2006/2004 ska följande punkt läggas till:

”18.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2010 av den … om passagerares rättigheter vid busstransport (18).

Artikel 33

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … (19).

Artikel 34

Offentliggörande

Denna förordning ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  Yttrande av den 16 juli 2009 (EUT C 317, 23.12.2009, s. 99).

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT), rådets ståndpunkt av den 11 mars 2010 och Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3)  EUT L 263, 7.10.2009, s. 11.

(4)  EUT L 199, 31.7.2007, s. 40.

(5)  EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.

(6)  EUT L 226, 10.9.2003, s. 4.

(7)  EGT L 158, 23.6.1990, s. 59.

(8)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(9)  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

(10)  EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

(11)  EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(12)  Fem år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(13)  Vänligen för datumet för tillämpning av denna förordning.

(14)  Fem år efter det att denna förordning börjar tillämpas.

(15)  Två år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(16)  Vänligen för in det datum då denna förordning börjar tillämpas.

(17)  Tre år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(18)  EUT …”.

(19)  Två år efter dagen för offentliggörande.

---

---

---

---

11.5.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 122/19

---

RÅDETS STÅNDPUNKT (EU) nr 5/2010 VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

Antagen av rådet den 11 mars 2010

(Text av betydelse för EES)

2010/C 122 E/02

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 91.1 och 100.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)	Unionens åtgärder på sjötransportområdet bör bland annat ha som syfte att säkerställa att passagerarna har en hög skyddsnivå som är jämförbar med den som gäller för andra transportsätt. Dessutom bör de allmänna konsumentskyddskraven beaktas fullt ut.

(2)

Eftersom passageraren till sjöss och på inre vattenvägar är den svagare parten i ett transportavtal bör alla sådana passagerare garanteras en lägsta skyddsnivå. Ingenting bör hindra transportörerna att erbjuda avtalsvillkor som är gynnsammare för passagerarna än de villkor som fastställs i denna förordning.

(3)

Skyddet av passagerare bör inte enbart omfatta passagerartransporter mellan hamnar belägna inom medlemsstaternas territorium, utan också passagerartransporter mellan sådana hamnar och hamnar utanför medlemsstaternas territorium, med beaktande av risken för snedvridning av konkurrensen på marknaden för passagerartrafik. Därför bör begreppet ”unionstransportör” i denna förordning tolkas så brett som möjligt utan att påverka motsvarande begrepp i annan unionslagstiftning, t.ex. rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (3) och rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (4).

(4)

Den inre marknaden för passagerartransporter till sjöss och på inre vattenvägar bör gagna den stora allmänheten. Det betyder att personer med funktionshinder eller med nedsatt rörlighet, oavsett om detta orsakas av funktionsnedsättning, ålder eller andra faktorer, bör ha möjlighet att utnyttja passagerartransporter och kryssningar som är jämförbara med andra medborgares möjligheter. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har samma rättigheter som alla andra personer vad gäller fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering.

(5)

Mot bakgrund av artikel 9 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och för att ge personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet de möjligheter till resor till sjöss och på inre vattenvägar som är jämförbara med övriga medborgares möjligheter, bör det fastställas regler för icke-diskriminering och assistans under resan. Dessa personer bör därför accepteras för transport och inte vägras transport på grund av sitt funktions- eller rörelsehinder, utom när detta är motiverat av hälso- eller säkerhetsskäl och när det fastslås av behöriga myndigheter. De bör ha rätt till assistans i hamnar och ombord på passagerarfartyg. Med hänsyn till den sociala integrationen bör dessa personer få sådan assistans kostnadsfritt. Transportörerna bör fastställa tillgänglighetsvillkor, helst med användning av det europeiska standardiseringssystemet.

(6)

I samband med beslut om utformning av nya hamnar och terminaler och vid större renoveringar bör de organ som ansvarar för dessa anläggningar när så är nödvändigt ta hänsyn till behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Transportörerna bör på liknande sätt när så är nödvändigt ta hänsyn till sådana behov när de fattar beslut om utformning av nya passagerarfartyg eller renovering av passagerarfartyg i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (6).

(7)

Assistans i hamnar på en medlemsstats territorium bör bland annat göra det möjligt för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet att ta sig från en angiven ankomstpunkt i en hamn till ett passagerarfartyg samt från ett passagerarfartyg till en angiven avresepunkt i en hamn, inbegripet ombordstigning och landstigning.

(8)

När transportörer organiserar assistansen till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet samt utbildningen av sin personal bör de samarbeta med organisationer som företräder personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. I detta arbete bör de också beakta relevanta bestämmelser i den internationella konventionen och koden om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning samt rekommendationen från Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om handikappanpassning av passagerarfartyg för att tillgodose behoven hos äldre personer och personer med funktionshinder.

(9)	Om en persontransport eller kryssning ställs in eller förseningar uppstår bör passagerarna underrättas på ett adekvat sätt. Informationen bör underlätta för passagerarna att vidta nödvändiga åtgärder och om nödvändigt inhämta information om alternativa förbindelser.

(10)	De olägenheter som passagerarna upplever till följd av inställda resor eller kraftiga förseningar bör minimeras. Passagerarna bör därför tas om hand på ett adekvat sätt och ges möjlighet att annullera resan och få ersättning för biljetten eller göra en ombokning på tillfredsställande villkor.

(11)

Transportörerna bör se till att ersättning betalas ut till passagerarna om passagerartransporter ställs in eller blir försenade, baserat på en procentandel av biljettpriset, utom om den inställda transporten eller förseningen beror på väderförhållanden som äventyrar den säkra driften av fartyget eller på extraordinära omständigheter som inte kunde ha undvikits även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

(12)	Väderförhållanden som äventyrar den säkra driften av fartyget bör omfatta men inte begränsas till hårda vindar, kraftig sjögång, stark ström, svåra isförhållanden och extremt höga eller låga vattennivåer.

(13)

Extraordinära omständigheter bör omfatta men inte begränsas till terrorattacker, arbetskonflikter, landsättning av sjuka, skadade eller avlidna personer, sök- och räddningsinsatser till sjöss eller på inre vattenvägar, åtgärder som är nödvändiga för att skydda miljön, trafikledningsorgans eller hamnmyndigheters beslut, eller behöriga myndigheters beslut avseende allmän ordning och säkerhet, samt för att uppfylla akuta transportbehov.

(14)

Transportörerna bör i samarbete med intressegrupper, näringslivsorganisationer, konsumentorganisationer, passagerare, personer med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet vidta åtgärder på nationell eller europeisk nivå för att förbättra omhändertagandet av och assistansen till passagerare vid störningar av resan, särskilt när det gäller kraftiga förseningar eller inställda resor.

(15)

Denna förordning bör inte påverka andra rättigheter för passagerare som fastställs i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (7). Denna förordning bör inte vara tillämplig om ett paketarrangemang ställs in av andra skäl än att passagerartransporten eller kryssningen ställs in.

(16)

Passagerarna bör få full information om sina rättigheter enligt denna förordning så att de kan utöva dessa rättigheter på ett effektivt sätt. Rättigheterna för passagerare bör inbegripa erhållandet av information om passagerartransporten eller kryssningen före och under resan. All viktig information till passagerarna bör också lämnas i en form som är tillgänglig för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

(17)

Passagerarna bör kunna utöva sina rättigheter med hjälp av lämpliga klagomålsförfaranden som transportörerna inrättat eller, i förekommande fall, genom att lämna klagomål till det eller de organ som medlemsstaten har utsett för detta ändamål. Transportörerna bör svara på passagerarnas klagomål inom en viss tid, med beaktande av att om de underlåter att reagera på ett klagomål detta kan läggas dem till last.

(18)

Med beaktande av de förfaranden som en medlemsstat inrättat för inlämnande av klagomål, bör ett klagomål som gäller assistans i en hamn eller ombord på ett fartyg helst riktas till det eller de organ som har utsatts för att se till att denna förordning efterlevs i den medlemsstat där ombordstigningshamnen är belägen och, för passagerartransporter från ett tredjeland, där landstigningshamnen är belägen.

(19)	Medlemsstaterna bör se till att denna förordning efterlevs samt utse ett eller flera behöriga tillsynsorgan. Detta påverkar inte passagerarnas rätt att få sin sak prövad i domstol i enlighet med nationell lagstiftning.

(20)	Medlemsstaterna bör fastställa sanktioner som ska gälla vid överträdelser av denna förordning och se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(21)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa en hög nivå för skydd av och assistans till passagerare i alla medlemsstater och se till att de ekonomiska aktörerna verkar under harmoniserade villkor på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att nå dessa mål.

(22)

Kontrollen av efterlevnaden av denna förordning bör grunda sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om konsumentskyddssamarbete”) (8). Den förordningen bör därför ändras i enlighet med detta.

(23)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (9) bör respekteras och följas strikt för att garantera rätten till privatliv för fysiska och juridiska personer och garantera att den begärda informationen och rapporterna endast används för att fullfölja de skyldigheter som fastställs i denna förordning och inte används på ett sätt som skadar sådana personer.

(24)	Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som det hänvisas till i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler om följande:

a)	Icke-diskriminering mellan passagerare när det gäller de transportvillkor som transportörerna erbjuder.

b)	Icke-diskriminering av och assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

c)	Passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar.

d)	Minsta information som ska lämnas till passagerarna.

e)	Hantering av klagomål.

f)	Allmänna regler om kontroll av efterlevnaden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på passagerare som reser

a)	med passagerartransport där ombordstigningshamnen är belägen inom en medlemsstats territorium,

b)	med passagerartransport där ombordstigningshamnen är belägen utanför en medlemsstats territorium och landstigningshamnen är belägen inom en medlemsstats territorium, förutsatt att transporten genomförs av en unionstransportör,

c)	på en kryssning där ombordstigningshamnen är belägen inom en medlemsstats territorium. Artiklarna 16.2, 18, 19, 20.1 och 20.4 ska dock inte tillämpas på dessa passagerare.

2.   Denna förordning ska inte tillämpas på passagerare som reser

a)	med fartyg som är certifierade för högst 36 passagerare,

b)	med fartyg som har en besättning med ansvar för fartygets drift som inte uppgår till fler än tre personer eller när sträckan för den totala passagerartransporten understiger 500 meter enkel resa, eller

c)	på andra utflykts- och sightseeingturer än kryssningar.

3.   Medlemsstaterna får, under två år från och med den … (10), undanta från tillämpningen av denna förordning sjögående fartyg på mindre än 300 bruttoton som används för inhemska transporter, förutsatt att passagerarnas rättigheter enligt denna förordning är tillräckligt garanterade i nationell lagstiftning.

4.   Medlemsstaterna får undanta från tillämpningen av denna förordning passagerartransporter som omfattas av förpliktelser om allmännyttiga tjänster, avtal om allmännyttiga tjänster eller integrerade tjänster, förutsatt att passagerarnas rättigheter enligt denna förordning är tillräckligt garanterade i nationell lagstiftning.

5.   Ingenting i denna förordning ska tolkas som tekniska krav som ålägger transportörer, terminaloperatörer eller andra personer eller företag skyldigheter att ändra eller ersätta fartyg, infrastruktur, utrustning i hamnar och hamnterminaler.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   person med funktionshinder eller person med nedsatt rörlighet: en person vars rörlighet är nedsatt i samband med utnyttjande av transporter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt funktionshinder eller psykisk funktionsnedsättning eller på grund av annat funktionshinder eller ålder, och vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till denna persons särskilda behov beträffande de tjänster som alla passagerare har tillgång till.

b)   medlemsstats territorium: ett territorium inom vilket fördraget är tillämpligt enligt artikel 355 i fördraget på de villkor som fastställs där.

c)   tillgänglighetsvillkor: relevanta normer och riktlinjer för samt information om tillgängligheten hos hamnterminaler och fartyg, inbegripet deras installationer för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

d)   transportör: en fysisk eller juridisk person som erbjuder transporter i form av passagerartransporter eller kryssningar till allmänheten.

e)   unionstransportör: en transportör som är etablerad på en medlemsstats territorium eller erbjuder transporter i form av passagerartransporter till eller från en medlemsstats territorium.

f)   passagerartransport: kommersiell passagerartrafik till sjöss eller på inre vattenvägar enligt en offentliggjord tidtabell.

g)   integrerade tjänster: transporttjänster som inom ett fastställt geografiskt område är sammanbundna med varandra, med en enda informationstjänst, ett enda biljettsystem och en enda tidtabell.

h)   utförande transportör: en annan person än transportören vilken faktiskt utför hela eller en del av transporten.

i)   inre vattenväg: naturlig eller konstgjord vattenförekomst, eller system med sammanbundna vattenförekomster, som används för transport, t.ex. sjöar, floder eller kanaler, eller kombinationer av dessa.

j)   hamn: en plats eller ett geografiskt område där det har gjorts sådana förbättringsarbeten och finns sådana anläggningar som krävs för att möjliggöra mottagande av fartyg, från vilka passagerare regelbundet kan gå ombord eller i land.

k)   hamnterminal: en terminal bemannad av en transportör eller terminaloperatör i en hamn med anläggningar, t.ex. incheckning, biljettluckor eller vänthallar, och personal för ombordstigning och landstigning av passagerare som reser med en passagerartransport eller på en kryssning.

l)   fartyg: fartyg som används för trafik till sjöss eller på inre vattenvägar.

m)   transportavtal: ett transportavtal mellan en transportör och en passagerare om tillhandahållande av en eller flera passagerartransporter eller kryssningar.

n)   biljett: en giltig färdhandling eller annat bevis på transportavtal.

o)   biljettutfärdare: återförsäljare som ingår transportavtal för en transportörs räkning.

p)   resebyrå: återförsäljare som agerar för en passagerares räkning vid ingående av transportavtal.

q)   researrangör: annan arrangör av resepaket än en transportör, i den mening som avses i artikel 2.2 och 2.3 i direktiv 90/314/EEG.

r)   bokning: bokning av en specifik avgång för en passagerartransport eller en kryssning.

s)   terminaloperatör: ett privat eller offentligt organ inom en medlemsstats territorium med ansvar för administration och skötsel av en hamnterminal.

t)   kryssning: en transport till sjöss eller på inre vattenvägar som bedrivs enbart i nöjes- eller rekreationssyfte, kompletterad med inkvartering och andra tjänster och som varar mer än två övernattningar ombord.

u)   sjöfartsolycka: förlisning, kantring, sammanstötning eller strandning, explosion eller brand i fartyget eller fel i fartyget.

Artikel 4

Biljetter och icke-diskriminerande avtalsvillkor

1.   Transportören ska utfärda en biljett till passageraren, såvida inte andra handlingar ger rätt till transport enligt nationell lagstiftning. Biljetter får utfärdas i elektronisk form.

2.   Utan att det påverkar subventionerade taxor, ska de avtalsvillkor och taxor som tillämpas av transportörer eller biljettutfärdare erbjudas till allmänheten utan någon som helst direkt eller indirekt diskriminering på grundval av den slutliga kundens nationalitet eller transportörernas eller biljettutfärdarens etableringsort inom unionen.

Artikel 5

Andra utförande parter

1.   Transportörer, resebyråer, researrangörer eller terminaloperatörer som anförtrott en utförande transportör, biljettutfärdare eller annan person utförandet av åligganden enligt denna förordning ska ändå vara ansvariga för den utförande partens handlande eller underlåtenhet, när denne handlar inom ramen för sitt uppdrag.

2.   Förutom vad som sägs i punkt 1 ska dessutom den part som transportören, resebyrån, researrangören eller terminaloperatören har anförtrott att utföra ett åliggande även omfattas av bestämmelserna i denna förordning, inbegripet bestämmelser om ansvarskyldighet och invändningar, med avseende på det åliggande som anförtrotts.

Artikel 6

Ansvarsbegränsning

Skyldigheterna enligt denna förordning får inte begränsas eller åsidosättas, i synnerhet inte genom undantag eller restriktioner i transportavtalet.

KAPITEL II

RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSHINDER ELLER NEDSATT RÖRLIGHET

Artikel 7

Rätt till transport

1.   Transportörer, resebyråer eller researrangörer får inte med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet vägra att godkänna en reservation, att utfärda eller på annat sätt tillhandahålla en biljett eller att tillåta ombordstigning.

2.   Reservationer och biljetter ska utan extra kostnad erbjudas till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Artikel 8

Undantag och särskilda villkor

1.   Utan hinder av artikel 7.1 får transportörer, resebyråer och researrangörer vägra att godkänna en reservation, att utfärda eller på annat sätt tillhandahålla en biljett eller att tillåta ombordstigning för en person med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet

a)	för att uppfylla tillämpliga hälso- och säkerhetskrav som fastställts i internationell lagstiftning, unionslagstiftning eller nationell lagstiftning eller för att uppfylla hälso- och säkerhetskrav som fastställts av de behöriga myndigheterna,

b)	om utformningen av passagerarfartyget eller av hamnens infrastruktur och utrustning, inbegripet hamnterminaler, gör det omöjligt att låta personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet stiga ombord, gå i land eller befordras på ett säkert eller operativt möjligt sätt.

2.   Om vägran att godkänna en reservation, eller utfärda eller på annat sätt tillhandahålla en biljett, grundas på de skäl som anges i punkt 1, ska transportören, resebyråerna och researrangörerna göra rimliga ansträngningar för att erbjuda den berörda personen ett godtagbart transportalternativ med en passagerartransport eller en kryssning som transportören utför.

3.   Om en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet som har en reservation eller en biljett och som uppfyllt kraven i artikel 11.2 ändå vägras ombordstigning på grund av funktionshinder eller nedsatt rörlighet, ska denna person och eventuella ledsagare enligt punkt 4 i den här artikeln ges möjlighet att välja mellan rätt till återbetalning och ombokning i enlighet med i bilaga I. Rättigheten till en returresa eller ombokning gäller under förutsättning att alla hälso- och säkerhetskrav uppfylls.

4.   Under samma villkor som anges i punkt 1 får transportörer, resebyråer och researrangörer kräva att en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ledsagas av en annan person som kan ge den assistans som personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet behöver. När det gäller passagerartransporter ska en sådan ledsagares resa vara kostnadsfri.

5.   När transportörer, resebyråer eller researrangörer tillämpar bestämmelserna i punkt 1 eller 4 ska de omedelbart underrätta personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om de specifika skälen till detta. Dessa skäl ska meddelas personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet inom fem arbetsdagar efter det att personen underrättades. Vid vägran enligt punkt 1 a ska en hänvisning till de tillämpliga hälso- och säkerhetskraven göras.

Artikel 9

Tillgänglighet och information

1.   I samarbete med organisationer som företräder personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet ska transportörer och terminaloperatörer, i förekommande fall genom sina organisationer, ha eller fastställa icke-diskriminerande tillgänglighetsvillkor för befordran av personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.

2.   Transportörerna och terminaloperatörerna ska offentliggöra de tillgänglighetsvillkor som anges i punkt 1 fysiskt eller via Internet på samma språk som information i allmänhet görs tillgänglig för alla passagerare.

3.   Researrangörer ska tillhandahålla de tillgänglighetsvillkor som anges i punkt 1 och som tillämpas på resor som ingår i paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang som de organiserar, säljer eller erbjuder till försäljning.

4.   Transportörer, resebyråer och researrangörer ska se till, inbegripet vid reservation och information via Internet, att all relevant information om transportvillkoren, information om resan och tillgänglighetsvillkor finns att tillgå i en form som lämpar sig och är tillgänglig för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Artikel 10

Rätt till assistans i hamnar och ombord på fartyg

Om inte annat följer av de tillgänglighetsvillkor som anges i artikel 9.1 ska transportörer och terminaloperatörer inom sina respektive behörighetsområden ge personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans i enlighet med bilagorna II och III i hamnar, inbegripet vid ombordstigning och landstigning, och ombord på fartyg.

Artikel 11

Villkor för assistans

1.   Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive behörighetsområden ge assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet i enlighet med artikel 10 på följande villkor:

a)	Transportören eller terminaloperatören underrättas om personens behov av denna assistans senast två arbetsdagar innan assistansen behövs.

b)

Personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet inställer sig personligen i hamnen eller på den anvisade platsen enligt artikel 12.3 i) vid den tidpunkt som transportören skriftligen har fastställt, dock inte mer än 60 minuter före angiven ombordstigningstid, eller ii) om ingen ombordstigningstid har fastställts, senast 60 minuter före den angivna avgångstiden.

2.   Förutom vad som sägs i punkt 1 ska dessutom personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, vid tidpunkten för reservationen eller förköpet av biljett, underrätta transportören om sina särskilda behov i fråga om inkvartering eller sittplatser eller sitt behov av att medföra medicinsk utrustning, förutsatt att detta behov är känt vid den tidpunkten.

3.   En underrättelse som görs enligt punkterna 1 a och 2 får alltid lämnas till den resebyrå eller researrangör hos vilken biljetten köptes. Om biljetten omfattar flera resor ska det vara tillräckligt med en enda underrättelse förutsatt att tillbörlig information lämnas om tidpunkterna för efterföljande resor.

4.   Om ingen underrättelse görs enligt punkterna 1 a och 2 ska transportörerna och terminaloperatörerna göra alla rimliga ansträngningar för att se till att assistans ges på ett sådant sätt att personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan gå ombord på och i land från fartyget samt resa med fartyget.

5.   När en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet åtföljs av en erkänd ledarhund, ska denna få åtfölja personen vid transporten förutsatt att transportören, resebyrån eller researrangören underrättas i enlighet med tillämpliga nationella regler om transport av erkända ledarhundar ombord på passagerarfartyg, i den mån sådana regler finns.

Artikel 12

Mottagning av underrättelser och anvisning av mötesplatser

1.   Transportörer, terminaloperatörer, resebyråer och researrangörer ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att kunna ta emot de underrättelser som avses i artikel 11.1 a och 11.2. Denna skyldighet ska gälla vid alla deras försäljningspunkter, inbegripet försäljning per telefon och via Internet.

2.   När resebyråer eller researrangörer mottar en underrättelse enligt punkt 1 ska de under ordinarie arbetstid och utan dröjsmål vidarebefordra denna information till transportören eller terminaloperatören.

3.   Transportörer och terminaloperatörer ska anvisa platser i eller utanför hamnterminaler, där personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan anmäla sin ankomst och begära assistans. Dessa platser ska vara tydligt skyltade och i tillgänglig form erbjuda grundläggande information om hamnterminalen och den assistans som erbjuds.

Artikel 13

Kvalitetsnormer för assistans

1.   Terminaloperatörer och transportörer som driver hamnterminaler eller utför passagerartransporter med totalt över 100 000 kommersiella passagerarrörelser under det föregående kalenderåret ska inom sina respektive behörighetsområden fastställa kvalitetsnormer för den assistans som anges i bilagorna II och III och, i tillämpliga fall genom sina organisationer, fastställa resurskrav för att uppfylla dessa normer i samarbete med organisationer som företräder personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

2   Terminaloperatörer och transportörer ska offentliggöra de kvalitetsnormer som avses i punkt 1, fysiskt eller via Internet i tillgänglig form och på samma språk som information i allmänhet görs tillgänglig för alla passagerare.

Artikel 14

Utbildning och instruktioner

Utan att det påverkar tillämpningen av den internationella konventionen och koden om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning och de bestämmelser som antagits enligt den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen och konventionen om regelverket för sjöfarten på Donau, ska transportörer och, i förekommande fall, terminaloperatörer införa förfaranden för utbildning om funktionshinder, inbegripet instruktioner, och se till

a)	att deras personal, inbegripet alla personer som anställts av någon annan utförande part, som ger direkt assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, har fått utbildning eller instruktioner enligt bilaga IV delarna A och B, och

b)	att deras personal som annars ansvarar för reservation och biljettförsäljning eller ombordstigning och landstigning, inbegripet personal som anställts av någon annan utförande part, har fått utbildning eller instruktioner enligt bilaga IV del A.

Artikel 15

Ersättning för rörelsehjälpmedel eller annan specifik utrustning

1.   Transportörer och terminaloperatörer ska vara ansvariga för skada som uppstått till följd av förlust av eller skador på rörelsehjälpmedel eller annan specifik utrustning som används av en person med funktionshinder eller nedsatt rörelseförmåga, om den händelse som orsakade skadan berodde på fel eller försummelse från transportörens eller terminaloperatörens sida. Fel eller försummelse från transportörens sida ska antas föreligga om skadan har vållats genom en sjöfartsolycka.

2.   Den ersättning som avses i punkt 1 ska motsvara återanskaffningsvärdet av berörd utrustning eller, i förekommande fall, reparationskostnaderna.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (11) är tillämplig.

4.   Vidare ska alla ansträngningar göras för att snabbt få fram tillfälliga ersättningshjälpmedel.

KAPITEL III

SKYLDIGHETER FÖR TRANSPORTÖRER OCH TERMINALOPERATÖRER VID STÖRNINGAR AV RESAN

Artikel 16

Information vid inställda eller försenade avgångar

1.   Vid inställda eller försenade avgångar för passagerartransporter eller kryssningar ska transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören underrätta de passagerare som ska resa från hamnterminalen om läget så snart som möjligt, dock senast 30 minuter efter angiven avgångstid, och om den beräknade avgångs- och ankomsttiden så snart som denna information finns tillgänglig.

2.   Om passagerare missar en anslutande transport på grund av en inställd eller försenad avgång, ska transportören och, i förekommande fall, terminaloperatören göra rimliga ansträngningar för att underrätta berörda passagerare om alternativa anslutningar.

3.   Transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören ska se till att personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet får den information som krävs enligt punkterna 1 och 2 i tillgänglig form.

Artikel 17

Assistans vid inställda eller försenade avgångar

1.   Om en transportör på skäliga grunder kan anta att en avgång med en passagerartransport eller en kryssning kommer att ställas in eller bli försenad med mer än 120 minuter i förhållande till den angivna avgångstiden, ska passagerare som reser från hamnterminaler kostnadsfritt erbjudas snacks, måltider eller förfriskningar i skälig proportion till väntetiden, förutsatt att sådana finns tillgängliga eller på ett rimligt sätt kan tillhandahållas.

2.   Vid inställda eller försenade avgångar som medför att passageraren måste övernatta en eller flera nätter eller bli kvar längre än planerat, ska transportören om det är fysiskt möjligt kostnadsfritt erbjuda passagerare som reser från hamnterminaler lämplig inkvartering ombord eller i land och transport mellan hamnterminalen och inkvarteringen, utöver de snacks, måltider eller förfriskningar som föreskrivs i punkt 1. Transportören får, för varje passagerare, begränsa den totala kostnaden för inkvartering i land till 120 EUR, exklusive transport mellan hamnterminalen och inkvarteringen.

3.   När punkterna 1 och 2 tillämpas ska transportören särskilt uppmärksamma behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och deras eventuella ledsagare.

Artikel 18

Ombokning och återbetalning vid inställda eller försenade avgångar

1.   Om en transportör på skäliga grunder kan anta att en passagerartransport kommer att ställas in eller att avgången från en hamnterminal försenas med mer än 120 minuter, ska passagerarna omedelbart få välja mellan

a)	ombokning till en resa med jämförbara villkor enligt transportavtalet till slutdestinationen så snart som möjligt,

b)	återbetalning motsvarande biljettpriset och, i tillämpliga fall, en kostnadsfri returresa till den första avresepunkten enligt transportavtalet så snart som möjligt.

2.   Om en passagerartransport ställs in eller avgången från en hamn försenas med mer än 120 minuter, ska passagerarna ha rätt till sådan ombokning eller återbetalning motsvarande biljettpriset från transportören.

3.   Den återbetalning som avses i punkterna 1 b och 2 ska göras kontant inom sju dagar genom elektronisk banköverföring, bankgirering eller bankcheck och motsvara biljettens hela inköpspris, för den eller de delar av resan som inte har genomförts och för den eller de delar som redan har verkställts om resan inte längre tjänar något syfte i förhållande till passagerarens ursprungliga resplan.

Artikel 19

Ersättning för biljettpriset vid försenad ankomst

1.   Passagerare kan, utan att förlora rätten till transport, begära att få ersättning från transportören om deras ankomst till slutdestinationen enligt transportavtalet försenas. Den lägsta ersättningen ska vara 25 % av biljettpriset för en försening på minst

a)	en timme i fråga om en planerad resa på upp till fyra timmar,

b)	två timmar i fråga om en planerad resa på över fyra timmar, men som inte överstiger åtta timmar,

c)	tre timmar i fråga om en planerad resa på över åtta timmar, men som inte överstiger 24 timmar, eller

d)	sex timmar i fråga om en planerad resa på över 24 timmar.

Om förseningen överskrider dubbla antalet timmar i leden a–d ska ersättning uppgå till 50 % av biljettpriset.

2.   Passagerare som har ett abonnemang eller periodkort och som under dess giltighetstid upprepade gånger har drabbats av försenad ankomst får begära lämplig ersättning i enlighet med transportörens ersättningsbestämmelser. Dessa bestämmelser ska ange kriterierna för att fastställa försenad ankomst och beräkna ersättningen.

3.   Ersättningen ska beräknas i proportion till det pris som passageraren faktiskt erlagt för den försenade passagerartransporten.

4.   Om transporten avser en ut- och återresa ska ersättningen för försenad ankomst under antingen ut- eller återresan beräknas i proportion till halva det pris som erlagts för passagerartransporten.

5.   Ersättningen ska betalas inom en månad från det att begäran om ersättning lämnades in. Ersättningen får erläggas i form av värdebevis och/eller andra tjänster, förutsatt att villkoren är flexibla, särskilt när det gäller giltighetsperioden och destinationen. På begäran av passageraren ska ersättningen betalas i pengar.

6.   Ersättningen av biljettpriset får inte minskas genom avdrag för transaktionskostnader, till exempel avgifter eller telefon- eller portokostnader. Transportören får fastställa en lägsta gräns under vilken ingen ersättning ska utgå. Denna gräns får inte överskrida 10 EUR.

Artikel 20

Undantag

1.   Artiklarna 17, 18 och 19 ska inte tillämpas på passagerare med öppna biljetter så länge som avgångstiden inte har specificerats, med undantag för resenärer som har ett abonnemang eller periodkort.

2.   Artiklarna 17 och 19 ska inte tillämpas om passageraren informeras om att avgången är inställd eller försenad före biljettköpet eller om förseningen eller den inställda turen beror på ett fel av passageraren.

3.   Artikel 17.2 ska inte tillämpas om den inställda turen eller förseningen beror på väderförhållanden som äventyrar den säkra driften av fartyget.

4.   Artikel 19 ska inte tillämpas om den inställda turen eller förseningen beror på väderförhållanden som äventyrar den säkra driften av fartyget, eller på extraordinära omständigheter som hindrar utförandet av passagerartransporten, och som inte kunde ha undvikits även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Artikel 21

Ytterligare fordringar

Ingenting i denna förordning ska hindra passagerare från att inför nationella domstolar begära skadestånd i enlighet med nationell lagstiftning när det gäller förluster till följd av inställda eller försenade transporttjänster, bland annat med stöd av direktiv 90/314/EG.

KAPITEL IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM INFORMATION OCH KLAGOMÅL

Artikel 22

Rätt till information om resan

Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive behörighetsområden ge passagerarna adekvat information i tillgängligt format under hela resan och på samma språk som information i allmänhet görs tillgänglig för alla passagerare. Särskild vikt ska fästas vid behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Artikel 23

Information om passagerarnas rättigheter

1.   Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive behörighetsområden se till att information om passagerarnas rättigheter enligt denna förordning görs offentligt tillgänglig ombord på fartygen och i hamnterminalerna. Informationen ska tillhandahållas i tillgänglig form och på samma språk som information i allmänhet görs tillgänglig för alla passagerare. När informationen tillhandahålls ska särskild vikt fästas vid behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

2.   För att uppfylla det informationskrav som avses i punkt 1 får transportörer och terminaloperatörer använda en sammanfattning av bestämmelserna i denna förordning som kommissionen utarbetat på Europeiska unionens samtliga officiella språk och gjort tillgänglig för dem.

3.   Transportörer och terminaloperatörer ska på lämpligt sätt ombord på fartygen och i hamnterminalerna informera passagerarna om kontaktuppgifterna till det tillsynsorgan som medlemsstaten har utsett enligt artikel 25.1.

Artikel 24

Klagomål

1.   Transportörerna ska inrätta eller ha infört en mekanism för hantering av klagomål avseende rättigheter och skyldigheter som omfattas av denna förordning.

2.   Om en passagerare som omfattas av denna förordning vill lämna in ett klagomål till transportören, ska han göra detta inom två månader från den dag då tjänsten utfördes eller borde ha utförts. Inom en månad efter det att transportören mottagit ett klagomål, ska den underrätta passageraren om huruvida hans klagomål har accepterats, avslagits eller fortfarande behandlas. Tiden för att lämna det slutliga svaret får inte överstiga tre månader från mottagandet av ett klagomål.

KAPITEL V

EFTERLEVNAD OCH NATIONELLA TILLSYNSORGAN

Artikel 25

Nationella tillsynsorgan

1.   Varje medlemsstat ska utse ett eller flera nya eller befintliga organ med ansvar för att denna förordning efterlevs när det gäller passagerartransporter och kryssningar från hamnar inom det egna territoriet och passagerartransporter från ett tredjeland till sådana hamnar. Varje organ ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att denna förordning efterlevs.

Varje organ ska vad gäller organisation, beslut om finansiering, rättslig struktur och beslutsfattande vara oberoende av transportörer, researrangörer och terminaloperatörer.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det eller de organ som de har utsett enligt denna artikel.

3.   Alla passagerare får lämna klagomål i enlighet med nationell lagstiftning till ett behörigt organ som har utsetts enligt punkt 1 eller till ett annat behörigt organ som en medlemsstat har utsett, när det gäller en påstådd överträdelse av denna förordning.

En medlemsstat får besluta

a)	att passageraren som en första åtgärd ska lämna klagomålet enligt denna förordning till transportören, och/eller

b)	att det nationella tillsynsorganet eller annat behörigt organ som en medlemsstat utsett ska utgöra klagoinstans för de tvister som inte löses enligt artikel 24.

4.   Medlemsstater som har valt att undanta vissa tjänster i enlighet med artikel 2.4 ska se till att det finns en jämförbar mekanism för kontroll av att passagerarnas rättigheter efterlevs.

Artikel 26

Rapport om efterlevnad

Den 1 juni … (12) och vartannat år därefter ska de tillsynsorgan som har utsetts enligt artikel 25 lämna en rapport om sin verksamhet under de två föregående kalenderåren, med bland annat en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genomföra bestämmelserna i denna förordning, närmare uppgifter om de sanktioner som har införts och statistiska uppgifter om de klagomål och sanktioner som har tillämpats.

Artikel 27

Samarbete mellan tillsynsorgan

De nationella tillsynsorgan som avses i artikel 25.1 ska i tillämpliga fall utbyta information om sitt arbete och sina beslutsprinciper och sin beslutspraxis. Kommissionen ska stödja tillsynsorganen i detta arbete.

Artikel 28

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de följs. De fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kommissionen senast den … (13) och utan dröjsmål anmäla varje senare ändring som berör dem.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Rapportering

Senast den … (14) ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur denna förordning tillämpas och om dess verkan. Denna rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag för mer detaljerat genomförande av bestämmelserna i denna förordning eller om ändringar av förordningen.

Artikel 30

Ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

I bilagan till förordning (EG) nr 2006/2004 ska följande punkt läggas till:

”19.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2009 av den … om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar (15).

Artikel 31

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … (16).

---

(1)  Yttrande av den 16 juli 2009 (EGT C 317, 23.12.2009, s. 89).

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den …

(3)  EGT L 378, 31.12.1986, s. 4.

(4)  EGT L 364, 12.12.1992, s. 7.

(5)  EUT L 163, 25.6.2009, s. 1.

(6)  EUT L 389, 30.12.2006, s. 1.

(7)  EGT L 158, 23.6.1990, s. 59.

(8)  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

(9)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(10)  Vänligen för in tillämpningsdagen för denna förordning.

(11)  EUT L 131, 28.5.2009, s. 24.

(12)  Vänligen inför det datum som infaller två år efter tillämpningsdagen för denna förordning.

(13)  Vänligen för in tillämpningsdagen för denna förordning.

(14)  Tre år efter denna förordnings tillämpningsdag.

(15)  EUT L …”.

(16)  EUT: 36 månader efter det att denna förordning har offentliggjorts.

---

---

---

---

---

---

11.5.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 122/38

---

RÅDETS STÅNDPUNKT (EU) nr 6/2010 VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om nya livsmedel, om ändring av förordning (EG) nr 1331/2008 och om upphävande av förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001

Antagen av rådet den 15 mars 2010

(Text av betydelse för EES)

2010/C 122 E/03

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel är en väsentlig del av den inre marknaden och bidrar i hög grad till att skydda medborgarnas hälsa och välbefinnande samt till att tillvarata deras sociala och ekonomiska intressen. Skillnader mellan nationella lagar och andra författningar som gäller säkerhetsbedömning och godkännande av nya livsmedel kan hindra den fria rörligheten för dessa och därmed skapa orättvisa konkurrensvillkor.

(2)	Ett gott skydd för folkhälsan bör säkerställas i unionens politik. Vederbörlig uppmärksamhet bör när så är lämpligt ägnas skyddet av miljön och djurs välbefinnande.

(3)

Unionsbestämmelser om nya livsmedel fastställdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (3) och genom kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 av den 20 september 2001 om fastställande av närmare bestämmelser om att göra vissa uppgifter tillgängliga för allmänheten och om skydd av uppgifter som ska tillhandahållas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4). Av tydlighetsskäl bör förordning (EG) nr 258/97 och förordning (EG) nr 1852/2001 upphävas, och förordning (EG) nr 258/97 bör ersättas med den här förordningen. Kommissionens rekommendation 97/618/EG av den 29 juli 1997 om de vetenskapliga aspekterna på och utformningen av information som skall lämnas som stöd för ansökningar om att släppa ut nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser på marknaden, samt utarbetandet av de första utvärderingsrapporterna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (5) blir därigenom obsolet med avseende på nya livsmedel.

(4)

För att säkerställa kontinuiteten med förordning (EG) nr 258/97 bör kriteriet för huruvida ett livsmedel anses vara nytt även fortsättningsvis vara att det inte i någon betydande omfattning har använts som människoföda inom unionen före den dag då förordning (EG) nr 258/97 blev tillämplig, det vill säga den 15 maj 1997. Med användning inom unionen avses användning inom medlemsstaterna oberoende av dagen för deras anslutning till Europeiska unionen.

(5)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (6) är tillämplig. Den befintliga definitionen av nytt livsmedel bör göras tydligare och uppdateras genom att befintliga kategorier ersätts med en hänvisning till den allmänna definitionen av livsmedel i den förordningen.

(6)

Det bör också klargöras att ett livsmedel bör betraktas som nytt när en produktionsteknik som inte tidigare använts i unionen för livsmedelsproduktion tillämpas på det livsmedlet. Särskilt ny teknik inom avel och växtförädling och livsmedelsproduktion som har en inverkan på livsmedel och därmed eventuellt på livsmedelssäkerheten, bör omfattas av denna förordning. Till nya livsmedel bör därför räknas livsmedel som härrör från djur och som framställts genom icke-traditionell avelsteknik eller från deras avkomma, livsmedel som härrör från växter som framställts genom icke-traditionell förädlingsteknik, livsmedel som framställts genom nya produktionsprocesser som kan ha en inverkan på livsmedel samt livsmedel som innehåller eller består av konstruerade nanomaterial. Livsmedel som framställts av nya växtsorter eller djurraser som är resultatet av traditionella avels- eller förädlingstekniker bör inte betraktas som nya livsmedel. Vidare bör det klargöras att livsmedel från tredjeländer som är nya i unionen kan betraktas som traditionella endast om de härrör från primärproduktion enligt definitionen i förordning (EG) nr 178/2002, oavsett om de är bearbetade eller obearbetade (t.ex. frukt, sylt, fruktjuice). Livsmedel som framställts på detta sätt bör dock inte inbegripa livsmedel som har framställts av djur eller växter på vilka en icke-traditionell avels- eller förädlingsteknik tillämpats, livsmedel som har framställts från avkomman från sådana djur eller livsmedel på vilka en ny produktionsmetod tillämpas.

(7)

I ljuset av yttrandet av den 16 januari 2008 från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik, som inrättades genom kommissionens beslut av den 16 december 1997, och yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet av den 15 juli 2008 har emellertid teknik för kloning av djur, såsom somatisk cellkärnöverföring, sådana specifika egenskaper att denna förordning inte kan behandla alla kloningsfrågor. Därför bör livsmedel framställda från djur vilka har erhållits genom användning av en kloningsteknik och från deras avkomma bli föremål för en rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, vid behov följd av ett lagstiftningsförslag. Om det antas särskild lagstiftning bör tillämpningsområdet för denna förordning anpassas i enlighet därmed.

(8)

Tillämpningsåtgärder bör antas, så att det finns kriterier för att underlätta bedömningen av huruvida ett livsmedel användes som människoföda i någon betydande omfattning inom unionen före den 15 maj 1997. Om ett livsmedel före den dagen uteslutande användes som eller i kosttillskott enligt definitionen i direktiv 2002/46/EG (7) bör det få släppas ut på marknaden inom unionen efter den dagen för samma användning utan att betraktas som nytt livsmedel. Denna användning som eller i kosttillskott bör dock inte beaktas vid bedömningen av huruvida livsmedlet användes som människoföda i någon betydande omfattning inom unionen före den 15 maj 1997. Användning av livsmedlet i fråga för andra ändamål än till exempel som eller i kosttillskott bör därför godkännas i enlighet med denna förordning.

(9)

Användning av konstruerade nanomaterial i livsmedelsproduktionen kan komma att öka till följd av framtida teknikutveckling. För att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor, fri rörlighet för varor och rättssäkerhet för tillverkarna är det nödvändigt att utarbeta en enhetlig definition av konstruerade nanomaterial på internationell nivå. Unionen bör sträva efter att uppnå en överenskommelse om en definition inom lämpliga internationella forum. Om en sådan överenskommelse nås bör definitionen av konstruerade nanomaterial i denna förordning anpassas därefter.

(10)

Livsmedelsprodukter som framställts av livsmedelsingredienser som inte omfattas av denna förordning bör inte betraktas som nya livsmedel, särskilt om produkten framställts genom ändring av livsmedlets ingredienser eller sammansättningen hos eller mängden av sådana livsmedelsingredienser. Ändringar av en livsmedelsingrediens, t.ex. selektiva extrakt eller användning av andra delar av en växt, som hittills inte använts som människoföda inom unionen, bör fortfarande omfattas av förordningen.

(11)

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (8) bör tillämpas när en produkt med hänsyn till dess samtliga egenskaper kan omfattas både av definitionen av läkemedel och av definitionen av en produkt som omfattas av annan unionslagstiftning. I detta avseende bör en medlemsstat, om den i enlighet med direktiv 2001/83/EG fastställer att en produkt är ett läkemedel, kunna begränsa utsläppandet på marknaden av en sådan produkt i enlighet med unionsrätten. Dessutom är läkemedel undantagna från den definition av livsmedel som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002 och bör inte omfattas av den här förordningen.

(12)	Nya livsmedel som godkänts enligt förordning (EG) nr 258/97 bör behålla sin status som nya livsmedel, men godkännande bör krävas för nya användningsområden för dessa livsmedel.

(13)

Livsmedel som är avsedda för teknisk användning eller som är genetiskt modifierade bör inte omfattas av denna förordning. Genetiskt modifierade livsmedel som omfattas av förordning (EG) nr 1829/2003 (9), livsmedel som enbart används som tillsatser som omfattas av förordning (EG) nr 1333/2008 (10), aromer som omfattas av förordning (EG) nr 1334/2008 (11), enzymer som omfattas av förordning (EG) nr 1332/2008 (12) och extraktionsmedel som omfattas av direktiv 2009/32/EG (13) bör därför inte omfattas av den här förordningen.

(14)

Användningen av vitaminer och mineraler regleras av specifik särlagstiftning på livsmedelsområdet. Vitaminer och mineraler som omfattas av direktiv 2002/46/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen och av vissa andra ämnen i livsmedel (14) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG av den 6 maj 2009 om livsmedel för särskilda näringsändamål (omarbetning) (15) bör därför inte omfattas av den här förordningen. Dessa specifika rättsakter omfattar dock inte fall där de godkända vitaminerna och mineralämnena har framställts genom produktionsmetoder eller med användning av nya källor som inte beaktades när de godkändes. I avvaktan på ändringar av dessa specifika rättsakter bör sådana vitaminer och mineralämnen därför inte undantas från den här förordningens tillämpningsområde om produktionsmetoderna eller de nya källorna innebär betydande förändringar av sammansättningen eller strukturen på vitaminerna eller mineralerna som påverkar deras näringsvärde, hur de metaboliseras eller halten av icke önskvärda ämnen.

(15)

Nya livsmedel, utom vitaminer och mineraler, avsedda för särskilda näringsändamål, för berikning av livsmedel eller som kosttillskott, bör bedömas i enlighet med denna förordning. De bör också i fortsättningen omfattas av bestämmelserna i direktiv 2002/46/EG, förordning (EG) nr 1925/2006, direktiv 2009/39/EG och i de särdirektiv som avses i direktiv 2009/39/EG samt i bilaga I till det direktivet.

(16)

Bedömningen av huruvida ett livsmedel använts som människoföda i någon betydande omfattning inom unionen före den 15 maj 1997 bör grundas på den information som lämnas av livsmedelsföretagare och i förekommande fall stöds av annan information som är tillgänglig i medlemsstaterna. Om det saknas information eller tillräcklig information om att livsmedlet använts som människoföda före den 15 maj 1997, bör ett enkelt och tydligt förfarande, där kommissionen, medlemsstaterna och eventuella berörda parter deltar, fastställas för inhämtande av sådan information.

(17)	Nya livsmedel bör släppas ut på marknaden inom unionen endast om de är säkra och inte vilseleder konsumenten. Dessutom bör det nya livsmedlet, om det är avsett att ersätta ett annat livsmedel, inte avvika från detta livsmedel på ett sätt som skulle vara näringsmässigt ofördelaktigt för konsumenten.

(18)

Det är nödvändigt att tillämpa ett harmoniserat centraliserat förfarande för säkerhetsbedömningar och godkännanden som är effektivt, tidsbegränsat och tydligt. För att ytterligare harmonisera olika godkännandeförfaranden för livsmedel bör säkerhetsbedömning av nya livsmedel och införandet av dem i unionsförteckningen ske i enlighet med förfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (16) vilket bör vara tillämpligt när särskilt undantag inte görs genom den här förordningen. När kommissionen mottar en ansökan om godkännande av en produkt som ett nytt livsmedel bör den bedöma ansökans giltighet och tillämplighet. Vid godkännande av nya livsmedel bör hänsyn även tas till andra relevanta faktorer, däribland etiska faktorer, faktorer som är relaterade till miljö och djurs välbefinnande samt försiktighetsprincipen.

(19)	Det bör även fastställas kriterier för utvärderingen av de potentiella risker som nya livsmedel kan ge upphov till. För att säkerställa en harmoniserad vetenskaplig bedömning av nya livsmedel bör sådana bedömningar göras av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (”myndigheten”).

(20)	För närvarande är informationen om riskerna med konstruerade nanomaterial otillräcklig. För att bättre kunna bedöma deras säkerhet bör kommissionen i samarbete med myndigheten utveckla testmetoder där särdragen hos konstruerade nanomaterial beaktas.

(21)

För att förenkla förfarandena bör de sökande tillåtas lämna in en samlad ansökan för livsmedel som omfattas av särlagstiftning på livsmedelsområdet. Förordning (EG) nr 1331/2008 bör därför ändras i enlighet med detta. I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 har Europeiska unionen ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen, och ordet ”gemenskapen” bör ersättas med ”unionen” i hela den förordningen.

(22)

Om traditionella livsmedel från tredjeländer är upptagna i förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer bör de få släppas ut på marknaden inom unionen på villkor som motsvarar dem för livsmedel vars tidigare användning har visat sig vara säker. Vad gäller säkerhetsbedömning och hantering av traditionella livsmedel från tredjeländer bör det beaktas om den tidigare användningen av dessa i deras ursprungsland varit säker. När det bedöms huruvida den tidigare användningen av ett livsmedel varit säker, bör användning för annat än livsmedel eller för annat än normala kostvanor inte beaktas.

(23)	När så är lämpligt bör det på grundval av slutsatserna av säkerhetsbedömningen införas krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden för användning av nya livsmedel.

(24)

Införandet av ett nytt livsmedel i unionsförteckningen över nya livsmedel eller i förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer bör ske utan att det påverkar möjligheten att utvärdera effekterna av den totala konsumtionen av ett ämne som tillsätts ett livsmedel eller som används för tillverkningen av livsmedlet eller en jämförbar produkt i enlighet med förordning (EG) nr 1925/2006.

(25)

Under vissa omständigheter, för att stimulera forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin och därigenom även innovation, bör nya vetenskapliga rön och äganderättsligt skyddade uppgifter som tillhandahållits i samband med en ansökan om införande av ett nytt livsmedel i unionsförteckningen skyddas. Uppgifterna och informationen bör under en begränsad period inte få användas till förmån för en senare sökande, utan den förre sökandens godkännande. Skyddet av vetenskapliga uppgifter som en sökande tillhandahållit bör inte hindra andra sökande från att ansöka om att nya livsmedel förs in i unionsförteckningen, på grundval av egna vetenskapliga uppgifter.

(26)

Nya livsmedel omfattas av de allmänna märkningskraven i direktiv 2000/13/EG (17) och om så är nödvändigt av de krav på märkning som avser näringsvärde vilka fastställs i direktiv 90/496/EEG (18). I vissa fall kan det bli nödvändigt med ytterligare märkning, särskilt för att ge en beskrivning av livsmedlet, dess ursprung eller hur det ska användas. När ett nytt livsmedel förs in i unionsförteckningen eller i förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer kan särskilda villkor för användning eller märkning införas, vilka bl.a. kan gälla särskilda kännetecken eller livsmedelsegenskaper såsom sammansättning, näringsvärde eller näringseffekter och avsedd användning av livsmedlet eller etiska överväganden eller konsekvenser för specifika befolkningsgruppers hälsa.

(27)	Genom förordning (EG) nr 1924/2006 (19) harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser om näringspåståenden och hälsopåståenden. Påståenden om nya livsmedel bör därför endast göras i enlighet med den förordningen.

(28)	Europeiska gruppen för etik i vetenskap och ny teknik kan, när så är lämpligt, rådfrågas i etiska frågor rörande utsläppandet av nya livsmedel på marknaden inom unionen.

(29)

Nya livsmedel som släppts ut på marknaden inom unionen enligt förordning (EG) nr 258/97 bör även fortsättningsvis släppas ut på marknaden. Nya livsmedel som godkänts enligt förordning (EG) nr 258/97 bör tas upp i den unionsförteckning över nya livsmedel som inrättas genom den här förordningen. Vidare bör ansökningar som inkommer enligt förordning (EG) nr 258/97 före den dag då den här förordningen ska börja tillämpas omvandlas till en ansökan enligt den här förordningen, om den första utvärderingsrapporten enligt förordning (EG) nr 258/97 ännu inte har överlämnats till kommissionen, samt varje gång det krävs en kompletterande utvärderingsrapport i enlighet med den förordningen. Andra ännu inte avgjorda ansökningar som lämnats in enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97 före den dag då den här förordningen ska börja tillämpas bör behandlas enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 258/97.

(30)

Förordning (EG) nr 882/2004 (20) innehåller allmänna bestämmelser för de offentliga kontroller som görs för att fastställa att livsmedelslagstiftningen efterlevs. Medlemsstaterna bör uppmanas att utföra offentliga kontroller i enlighet med den förordningen för att säkerställa att bestämmelserna i den här förordningen följs.

(31)	Kraven på livsmedelshygien enligt förordning (EG) nr 882/2004 (21) är tillämpliga.

(32)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa harmoniserade bestämmelser för utsläppande av nya livsmedel på marknaden inom unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(33)	Medlemsstaterna bör anta regler om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(34)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med artiklarna 5 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (22).

(35)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att förtydliga vissa definitioner för att säkerställa att medlemsstaterna tillämpar dessa bestämmelser på ett harmoniserat sätt på grundval av relevanta kriterier, inbegripet definitionen av konstruerade nanomaterial, med beaktande av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, och icke traditionell avelsteknik som inbegriper teknik som används för asexuell reproduktion av genetiskt identiska djur som inte använts för livsmedelsproduktion inom unionen före den 15 maj 1997. Kommissionen bör vidare ges befogenhet att anta eventuella lämpliga övergångsbestämmelser och uppdatera förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer och unionsförteckningen.

(36)

Kommissionen bör vidare ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende de kriterier enligt vilka livsmedel kan anses ha använts som människoföda i betydande omfattning inom unionen före den 15 maj 1997. Det är av särskild betydelse att kommissionen hör experter under det förberedande arbet, i enlighet med det åtagande kommissionen gjort i meddelandet av den 9 december 2009 om genomförandet av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning fastställs harmoniserade bestämmelser för utsläppande av nya livsmedel på marknaden inom unionen i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för folkhälsan och för konsumenternas intressen, samtidigt som det säkerställs att den inre marknaden fungerar effektivt med beaktande, när så är lämpligt, av skyddet av miljön och djurs välbefinnande.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska gälla utsläppandet av nya livsmedel på marknaden inom unionen.

2.   Denna förordning ska inte gälla för

a)

livsmedel, om och när de används som i) livsmedelstillsatser som omfattas av förordning (EG) nr 1333/2008, ii) livsmedelsaromer som omfattas av förordning (EG) nr 1334/2008, iii) extraktionsmedel som används vid framställning av livsmedel och omfattas av direktiv 2009/32/EG, iv) livsmedelsenzymer som omfattas av förordning (EG) nr 1332/2008, v) vitaminer och mineraler som omfattas av direktiv 2002/46/EG, förordning (EG) nr 1925/2006 eller direktiv 2009/39/EG, med undantag för redan godkända vitaminer och mineralämnen som framställs genom produktionsmetoder eller från nya källor som inte beaktades när de godkändes enligt specifik lagstiftning, om de produktionsmetoderna eller nya källorna ger upphov till sådana betydande förändringar som avses i artikel 3.2 a iii i den här förordningen,

b)	livsmedel som omfattas av förordning (EG) nr 1829/2003.

Artikel 3

Definitioner

1.   I denna förordning ska definitionerna i förordning (EG) nr 178/2002 gälla.

2.   Dessutom gäller följande definitioner:

a)   nytt livsmedel: livsmedel som inte användes som människoföda i betydande omfattning i unionen före den 15 maj 1997, däribland

b)   avkomma: djur som framställts genom en traditionell avelsteknik, där minst en av föräldrarna är ett djur som framställts genom en icke-traditionell avelsteknik.

c)   konstruerat nanomaterial: avsiktligt tillverkat material som har en eller fler dimensioner i storleksordningen 100 nm eller mindre eller som består av åtskilda funktionella delar, antingen i sitt inre eller på ytan, varav många har en eller flera dimensioner i storleksordningen 100 nm eller mindre, inbegripet strukturer, agglomerat eller aggregat, som kan vara i en storleksordning över 100 nm men behåller egenskaper som är utmärkande för nanonivån.

Egenskaper som är utmärkande för nanonivå inbegriper

d)   traditionellt livsmedel från ett tredjeland: annat nytt livsmedel än det som avses i led a i–iv, som härrör från primärproduktion och med tidigare användning som livsmedel i något tredjeland, på ett sådant sätt att livsmedlet i fråga ingår och har ingått i den vanliga kosthållningen sedan minst 25 år för en stor del av landets befolkning.

e)   tidigare säker användning som livsmedel i ett tredjeland: säkerheten hos livsmedlet i fråga har bekräftats genom uppgifter om sammansättningen och genom erfarenheter från livsmedlets nuvarande och tidigare användning under minst 25 år som del av den vanliga kosthållningen för en stor del av ett lands befolkning.

3.   Kommissionen får anta ytterligare kriterier för att förtydliga definitionerna i punkt 2 a i–iv samt 2 c, d och e i denna artikel i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

Artikel 4

Förfarande för fastställande av status som nytt livsmedel

1.   Livsmedelsföretagare ska kontrollera statusen för det livsmedel som de avser släppa ut på marknaden inom unionen med avseende på denna förordnings tillämpningsområde.

2.   Livsmedelsföretagare ska vid tveksamhet samråda med den relevanta behöriga myndigheten för nya livsmedel enligt definitionen i artikel 15 i förordning (EG) nr 1331/2008 om det livsmedlets status. På begäran av den relevanta behöriga myndigheten ska livsmedelsföretagaren lämna uppgifter om i vilken omfattning livsmedlet i fråga användes som livsmedel i unionen före den 15 maj 1997.

3.   Vid behov får den behöriga myndigheten samråda med andra behöriga myndigheter och kommissionen om i vilken omfattning ett livsmedel användes som livsmedel inom unionen före den 15 maj 1997. Svaren vid ett sådant samråd ska även överlämnas till kommissionen. Kommissionen ska sammanfatta de mottagna svaren och meddela resultatet av samrådet till alla behöriga myndigheter.

4.   Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för punkt 3 i den här artikeln i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

Artikel 5

Tolkningsbeslut

Vid behov får det i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2 avgöras om en typ av livsmedel omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

KAPITEL II

KRAV FÖR UTSLÄPPANDE AV NYA LIVSMEDEL PÅ MARKNADEN INOM UNIONEN

Artikel 6

Förbud mot nya livsmedel som inte uppfyller kraven

Ett nytt livsmedel får inte släppas ut på marknaden inom unionen om användningen av det inte uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 7

Förteckning över nya livsmedel

1.   Kommissionen ska föra en unionsförteckning över sådana godkända nya livsmedel som inte är traditionella livsmedel från tredjeländer (nedan kallad unionsförteckningen), vilken ska offentliggöras i enlighet med artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1331/2008.

2.   Kommissionen ska upprätta och föra en förteckning över traditionella livsmedel från tredjeländer som är godkända enligt artikel 11.5 i denna förordning, vilken ska offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Endast nya livsmedel som införts i unionsförteckningen eller i förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer får släppas ut på marknaden inom unionen.

Artikel 8

Allmänna villkor för införande av nya livsmedel i förteckningarna

Ett nytt livsmedel får införas i den tillämpliga förteckningen endast om det uppfyller följande villkor:

a)	Det får enligt tillgängliga vetenskapliga rön inte utgöra en hälsorisk för konsumenten.

b)	Konsumenten får inte vilseledas.

c)	Om livsmedlet är avsett att ersätta ett annat livsmedel får det inte skilja sig från detta livsmedel på ett sådant sätt att normal konsumtion av det skulle vara näringsmässigt ofördelaktig för konsumenten.

Artikel 9

Unionsförteckningens innehåll

1.   Unionsförteckningen ska uppdateras i enlighet med det förfarande som fastställs i förordning (EG) nr 1331/2008 och i tillämpliga fall i enlighet med artikel 16 i den här förordningen.

2.   Uppgifterna om ett nytt livsmedel i unionsförteckningen ska omfatta en specifikation av livsmedlet och i tillämpliga fall ange villkoren för användning, ytterligare särskilda märkningskrav för att informera slutkonsumenten och/eller krav på övervakning efter försäljningen samt, i tillämpliga fall, de uppgifter som avses i artikel 16.4.

Artikel 10

Innehållet i förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer

1.   Förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer ska uppdateras i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 11.

2.   Uppgifterna om ett traditionellt livsmedel från ett tredjeland i förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer ska omfatta en specifikation av livsmedlet och i tillämpliga fall ange villkoren för användning, och/eller ytterligare särskilda märkningskrav för att informera slutkonsumenten.

Artikel 11

Förfarande för införande av traditionella livsmedel från ett tredjeland i förteckningen

1.   Genom undantag från det förfarande som fastställs i artikel 9.1 i denna förordning ska en berörd person enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008 som avser att släppa ut ett traditionellt livsmedel från ett tredjeland på marknaden inom unionen lämna in en ansökan till kommissionen.

Ansökan ska innehålla

a)	livsmedlets namn och beskrivning,

b)	dess sammansättning,

c)	dess ursprungsland,

d)	dokumenterade uppgifter som visar på tidigare säker användning som livsmedel i tredjeland,

e)	i förekommande fall, användningsvillkor och särskilda märkningskrav,

f)	en sammanfattning av ansökans innehåll.

Ansökan ska göras i enlighet med de tillämpningsbestämmelser som avses i punkt 7 i denna artikel.

2.   Kommissionen ska utan dröjsmål översända den giltiga ansökan som avses i punkt 1 till medlemsstaterna och myndigheten.

3.   Myndigheten ska yttra sig inom sex månader från det att den tagit emot en ansökan. När myndigheten begär kompletterande information från den berörda parten, ska den, efter att ha hört den berörda parten, fastställa inom vilken tidsfrist den informationen ska lämnas. Tidsfristen på sex månader ska automatiskt förlängas med denna ytterligare tid. Myndigheten ska ge medlemsstaterna och kommissionen tillgång till den kompletterande informationen.

4.   För att kunna utarbeta sitt yttrande ska myndigheten kontrollera

a)	att tidigare säker användning som livsmedel i tredjeland har visats genom kvaliteten på de uppgifter som den berörda parten överlämnar, och

b)	att livsmedlets sammansättning och i tillämpliga fall villkoren för dess användning inte utgör en hälsorisk för konsumenterna i unionen.

Myndigheten ska överlämna yttrandet till kommissionen, medlemsstaterna och den berörda parten.

5.   Inom tre månader från det att myndigheten har lämnat sitt yttrande ska kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2 uppdatera förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer, med beaktande av myndighetens yttrande, samt alla relevanta bestämmelser i unionsslagstiftningen och andra berättigade faktorer av betydelse för det ärende som behandlas. Kommissionen ska underrätta den berörda parten om detta. Om kommissionen beslutar att inte uppdatera förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer, ska den underrätta den berörda parten och medlemsstaterna om detta och ange skälen till att en uppdatering inte anses vara motiverad.

6.   Den berörda parten får i varje skede av förfarandet återkalla sin ansökan.

7.   Senast den … (23) ska kommissionen anta närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

Artikel 12

Teknisk vägledning

Utan att det påverkar tillämpningsbestämmelserna som antagits enligt artikel 9.1 a i förordning (EG) nr 1331/2008 och senast den … (23), ska kommissionen när så är lämpligt, i nära samarbete med myndigheten och efter att ha samrått med de berörda parterna tillhandahålla teknisk vägledning och verktyg för att bistå de berörda parterna, särskilt livsmedelsföretagare och i synnerhet små och medelstora företag, med att utarbeta och lämna in ansökningar enligt denna förordning.

Artikel 13

Yttrande från myndigheten

Vid säkerhetsbedömningen av nya livsmedel ska myndigheten särskilt och när så är lämpligt

a)	överväga om livsmedlet är lika säkert som ett livsmedel från en jämförbar livsmedelskategori som redan finns på marknaden inom unionen eller lika säkert som det livsmedel som det nya livsmedlet är avsett att ersätta,

b)	ta hänsyn till tidigare säker användning av livsmedlet.

Artikel 14

Livsmedelsföretagarnas särskilda skyldigheter

1.   Kommissionen får av skäl som rör livsmedelssäkerheten och efter myndighetens yttrande införa ett krav på övervakning efter försäljning. Den livsmedelsföretagare som släpper ut livsmedlet på marknaden inom unionen ska ansvara för att uppfylla de krav på övervakning efter försäljning som anges för livsmedlet i unionsförteckningen över nya livsmedel.

2.   Tillverkaren ska omedelbart informera kommissionen om

a)	nya vetenskapliga eller tekniska rön som kan påverka utvärderingen av om det nya livsmedlet är säkert att använda,

b)	eventuella förbud eller begränsningar som utfärdats av den behöriga myndigheten i ett tredjeland där det nya livsmedlet släppts ut på marknaden.

Artikel 15

Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik

Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat, samråda med den Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik för att erhålla ett yttrande i etiska frågor som gäller vetenskap och ny teknik av avgörande etisk betydelse.

Kommissionen ska offentliggöra detta yttrande.

Artikel 16

Förfarande för godkännande vid uppgiftsskydd

1.   Om den sökande begär det och bifogar lämplig och verifierbar information i ansökan, får nya vetenskapliga rön och/eller vetenskapliga uppgifter till stöd för ansökan inte utan den tidigare sökandens medgivande användas till stöd för en annan ansökan under en period av fem år från och med det datum det nya livsmedlet fördes in i unionsförteckningen. Detta skydd ska beviljas när

a)	nya vetenskapliga rön och/eller vetenskapliga uppgifter angavs som äganderättsligt skyddade av den sökande när den första ansökan lämnades in (äganderättsligt skyddade vetenskapliga uppgifter),

b)	den tidigare sökanden hade ensamrätt att använda de äganderättsligt skyddade uppgifterna när den första ansökan lämnades in, och

c)	det nya livsmedlet inte kunde ha godkänts utan de äganderättsligt skyddade uppgifter som lämnats in av den tidigare sökanden.

En tidigare sökande får dock komma överens med en senare sökande om att dessa uppgifter och denna information får användas.

2.   Kommissionen ska i samråd med den sökande fastställa vilka uppgifter som bör beviljas det skydd som avses i punkt 1 och ska informera den sökande, myndigheten och medlemsstaterna om sitt beslut.

3.   Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 7.5 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska beslut om att uppdatera unionsförteckningen med ett nytt livsmedel som inte utgör ett traditionellt livsmedel från ett tredjeland fattas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2 i den här förordningen, när äganderättsligt skyddade vetenskapliga uppgifter skyddas i enlighet med denna artikel. I detta fall ska godkännandet beviljas för den period som anges i punkt 1 i denna artikel.

4.   I de fall som avses i punkt 3 i denna artikel ska införandet av ett nytt livsmedel i unionsförteckningen, utöver den information som avses i artikel 9.2 i denna förordning, omfatta

a)	det datum då det nya livsmedlet fördes in i unionsförteckningen,

b)	uppgift om att införandet sker på grundval av äganderättsligt skyddade nya vetenskapliga rön och/eller äganderättsligt skyddade vetenskapliga uppgifter som skyddas i enlighet med denna artikel,

c)	den sökandes namn och adress,

d)	uppgiften att endast den sökande som anges i led c får släppa ut det nya livsmedlet på marknaden inom unionen, såvida inte en senare sökande erhåller tillstånd för livsmedlet utan hänvisning till de äganderättsligt skyddade vetenskapliga uppgifter som av den tidigare sökande angavs som sådana.

5.   Innan den tidsperiod som avses i punkt 1 i denna artikel löper ut, ska kommissionen uppdatera unionsförteckningen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2, så att de särskilda uppgifter som avses i punkt 4 i denna artikel stryks, förutsatt att det godkända livsmedlet fortfarande uppfyller villkoren i denna förordning.

Artikel 17

Information till allmänheten

Kommissionen ska offentliggöra

a)	den unionsförteckning som avses i artikel 7.1 och den förteckning över traditionella livsmedel från tredjeländer som avses i artikel 7.2 på en därför avsedd sida på kommissionens webbplats,

b)	sammanfattningarna av de ansökningar som lämnats in med stöd av denna förordning,

c)	resultatet av de samråd som avses i artikel 4.3.

Kommissionen får anta tillämpningsbestämmelserna för denna artikel, inbegripet åtgärderna för offentliggörande av resultatet av samråden enligt första stycket led c i denna artikel, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

KAPITEL III

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 18

Sanktioner

Medlemsstaterna ska anta regler om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla bestämmelserna till kommissionen senast den … (24) och ska utan dröjsmål anmäla varje senare ändring som påverkar dem.

Artikel 19

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tidsfrist som fastställs i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 20

Delegerade akter

För att uppnå de mål för denna förordning som föreskrivs i artikel 1 ska kommissionen senast den … (24), anta ytterligare kriterier för bedömning av huruvida ett livsmedel använts som människoföda i betydande omfattning i unionen före den 15 maj 1997, i enlighet med vad som avses i artikel 3.2 a, genom delegerade akter i enlighet med artikel 21 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 22 och 23.

Artikel 21

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i artikel 20 ska ges till kommissionen för en period på fem år från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 22.

2.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 22 och 23.

Artikel 22

Återkallande av delegering

1.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 20 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.   Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska underrätta den andra institutionen och kommissionen senast en månad innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas och skälen för detta.

3.   Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 23

Invändning mot delegerade akter

1.   Europaparlamentet eller rådet får invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdagen.

2.   Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den delegerade akten eller om både Europaparlamentet och rådet före detta datum har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte invända, ska den delegerade akten träda i kraft den dag som anges i den.

3.   Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot den delegerade akten ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.

Artikel 24

Översyn

1.   Senast den … (25) ska kommissionen mot bakgrund av de erfarenheter som förvärvats förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om tillämpningen av denna förordning, särskilt artiklarna 3, 11 och 16, när så är lämpligt åtföljd av lagstiftningsförslag.

2.   Senast den … (26) ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om alla aspekter av livsmedel framställda av djur vilka har framställts genom användning av en kloningsteknik och från deras avkomma, när så är lämpligt åtföljd av lagstiftningsförslag.

3.   Rapporterna och eventuella förslag ska offentliggöras.

KAPITEL IV

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Upphävande

Förordning (EG) nr 258/97 och förordning (EG) nr 1852/2001 ska upphöra att gälla med verkan från och med den … (27) utom med avseende på ännu inte avgjorda ansökningar som faller under artikel 27 i den här förordningen.

Artikel 26

Unionsförteckningens upprättande

Senast den … (27) ska kommissionen upprätta unionsförteckningen genom att införa nya livsmedel som godkänts och/eller anmälts enligt artiklarna 4, 5 och 7 i förordning (EG) nr 258/97 i denna förteckning, när så är lämpligt tillsammans med eventuella befintliga villkor för godkännande.

Artikel 27

Övergångsbestämmelser

1.   En ansökan om utsläppande av ett nytt livsmedel på marknaden inom unionen som lämnats till en medlemsstat enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97 före den … (27) ska behandlas som en ansökan enligt den här förordningen om den första utvärderingsrapporten som anges i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 258/97 ännu inte har överlämnats till kommissionen och då en kompletterande utvärderingsrapport krävs i enlighet med artikel 6.3 eller 6.4 i förordning (EG) nr 258/97.

Andra ännu inte avgjorda ansökningar som lämnats in enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97 före den … (27) ska behandlas enligt bestämmelserna i den förordningen.

2.   Kommissionen får anta övergångsbestämmelser för tillämpningen av punkt 1 i den här artikeln i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

Artikel 28

Ändringar av förordning (EG) nr 1331/2008

Förordning (EG) nr 1331/2008 ska ändras på följande sätt:

1.	Titeln ska ersättas med följande:

2.

Artikel 1.1 och 1.2 ska ersättas med följande: ”1.   I denna förordning fastställs ett enhetligt förfarande för bedömning och godkännande (nedan kallat det enhetliga förfarandet) av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer, livsmedelsaromer och ursprungsmaterial för livsmedelsaromer samt livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel och nya livsmedel (nedan kallade ämnen eller produkter) vilket ska bidra till den fria rörligheten för livsmedel inom unionen och till en hög skyddsnivå för människors hälsa och en hög nivå på konsumentskyddet, inbegripet skyddet av konsumenternas intressen. Denna förordning ska inte tillämpas på rökaromer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (28). 2.   I det enhetliga förfarandet fastställs de regler som ska gälla vid uppdatering av förteckningarna över ämnen och produkter som saluföras i unionen enligt förordning (EG) nr 1333/2008, förordning (EG) nr 1332/2008, förordning (EG) nr 1334/2008 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2010 av den … om nya livsmedel (29) (nedan kallade särlagstiftning på livsmedelsområdet).

3.	I artiklarna 1.3, 2.1, 2.2, 9.2, 12.1 och 13 ska termerna ämne och ämnen ersättas med termerna ämne eller produkt respektive ämnen eller produkter.

4.	Rubriken till artikel 2 ska ersättas med följande: ”Unionsförteckning över ämnen eller produkter”.

5.

I artikel 4 ska följande punkt läggas till: ”3.   En enda ansökan som avser ett ämne eller en produkt får göras för att uppdatera de olika unionsförteckningar som regleras av de olika särlagstiftningarna på livsmedelsområdet, såvida ansökan uppfyller kraven i var och en av dessa olika särlagstiftningar.”.

6.	I början av artikel 6.1 ska följande mening läggas till: ”Om det finns vetenskaplig grund för oro beträffande säkerheten, ska ytterligare information om riskbedömning identifieras och begäras in från den sökande.”

7.

Artikel 7.4, 7.5 och 7.6 ska ersättas med följande: ”4.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av varje särlagstiftning med undantag av nya livsmedel, i samband med strykning av ett ämne från unionsförteckningen, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3. 5.   Av effektivitetsskäl ska åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av varje särlagstiftning med undantag av nya livsmedel, bland annat genom att komplettera den, i samband med införande av ett ämne i unionsförteckningen och i syfte att införa, stryka eller ändra villkor, specifikationer eller restriktioner som är knutna till att ämnet förekommer på unionsförteckningen, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.4. 6.   Med undantag för nya livsmedel och av tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det brådskande förfarande som avses i artikel 14.5 för att stryka ett ämne från unionsförteckningen och för att införa, stryka eller ändra villkor, specifikationer eller restriktioner som är knutna till att ämnet förekommer på unionsförteckningen. 7.   Åtgärder i avsikt att en produkt som omfattas av förordningen om nya livsmedel ska strykas från, införas i unionsförteckningen och/eller för att införa, stryka eller ändra villkor, specifikationer eller restriktioner som är knutna till att produkten förekommer på unionsförteckningen, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 14.2.”.

8.	Termen gemenskap ska ersättas med termen union.

Artikel 29

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … (30).

Artiklarna 26, 27 och 28 ska dock tillämpas från och med den … (31). Genom undantag från andra stycket i denna artikel och från artikel 16 andra stycket i förordning (EG) nr 1331/2008 får dock ansökningar göras i enlighet med den här förordningen från och med den … (31) i fråga om godkännande av livsmedel som avses i artikel 3.2 a iv i den här förordningen, om detta livsmedel den dagen redan finns på marknaden inom unionen.

---

(1)  EUT C 224, 30.8.2008, s. 81.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 mars 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den … (ännu ej offentliggjord i EUT), Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3)  EGT L 43, 14.2.1997, s. 1.

(4)  EGT L 253, 21.9.2001, s. 17.

(5)  EGT L 253, 16.9.1997, s. 1.

(6)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, 12.7.2002, s. 51).

(8)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 31.12.2008, s. 16).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel (EUT L 354, 31.12.2008, s. 34).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (EUT L 354, 31.12.2008, s. 7).

(13)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/32/EG av den 23 april 2009 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredienser (omarbetning) (EUT L 141, 6.6.2009, s. 3).

(14)  EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.

(15)  EUT L 124, 20.5.2009, s. 21.

(16)  EUT L 354, 31.12.2008, s. 1.

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 6.5.2000, s. 29).

(18)  Rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (EGT L 276, 6.10.1990, s. 40).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 30.12.2006, s. 9).

(20)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (UT L 165, 30.4.2004, s. 1).

(21)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).

(22)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(23)  EUT: inför datum – två år efter denna förordnings ikraftträdande.

(24)  EUT: inför datum – 24 månader efter dagen för offentliggörandet av denna förordning.

(25)  EUT: inför datum – fem år efter denna förordnings ikraftträdande.

(26)  EUT: inför datum – ett år efter denna förordnings ikraftträdande.

(27)  EUT: inför datum – 24 månader efter denna förordnings ikraftträdande.

(28)  EUT L 309, 26.11.2003, s. 1.

(29)  EUT L … ”.

(30)  EUT: inför datum – 24 månader efter denna förordnings ikraftträdande.

(31)  EUT: inför datum – denna förordnings ikraftträdande.

---

---