ISSN 1725-2504

doi:10.3000/17252504.CE2010.087.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 87E

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

53 årgången
1 april 2010


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

RESOLUTIONER

 

Europaparlamentet
SESSIONEN 2008–2009
Sammanträdena den 10–12 mars 2009
Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 234 E, 29.9.2009.
ANTAGNA TEXTER

 

Tirsdag 10 mars 2009

2010/C 087E/01

Utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning och motsvarande erfarenheter från tredjeländer
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning och motsvarande erfarenheter från tredjeländer (2008/2181(INI))

1

2010/C 087E/02

Gränsöverskridande flyttningar av bolagssäten
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande flyttningar av bolagssäten (2008/2196(INI))

5

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

8

2010/C 087E/03

Det gemensamma europeiska asylsystemet
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om framtiden för det gemensamma europeiska asylsystemet (2008/2305(INI))

10

2010/C 087E/04

Kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll (2008/2150(INI))

16

2010/C 087E/05

Samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (2008/2180(INI))

21

2010/C 087E/06

Genomförande av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om genomförande av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (2008/2247(INI))

23

2010/C 087E/07

Lika behandling av kvinnor och män och lika tillgång till scenkonsten
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om lika behandling av kvinnor och män och lika tillgång till scenkonsten (2008/2182(INI))

27

2010/C 087E/08

Integriteten för hasardspel online
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om integriteten för hasardspel online (2008/2215(INI))

30

2010/C 087E/09

Garantera livsmedelskvalitet, inbegripet harmonisering eller ömsesidigt erkännande av standarder
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om att garantera kvaliteten på livsmedel, inbegripet harmonisering eller ömsesidigt erkännande av gemensamma normer (2008/2220(INI))

35

2010/C 087E/10

Rapport om konkurrenspolitiken 2006 och 2007
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om rapporterna om konkurrenspolitiken 2006 och 2007 (2008/2243(INI))

43

2010/C 087E/11

Small Business Act för Europa
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om en Small Business Act för Europa (2008/2237(INI))

48

 

Onsdag 11 mars 2009

2010/C 087E/12

Romernas sociala situation och bättre tillgång för romer till EU:s arbetsmarknad
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om romernas sociala situation och om att förbättra deras tillträde till arbetsmarknaden i EU (2008/2137(INI))

60

2010/C 087E/13

Att möta oljeutmaningarna
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om förslag till lösning på utmaningarna i samband med oljeförsörjningen (2008/2212(INI))

70

2010/C 087E/14

Grönare transporter och internalisering av externa kostnader
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om grönare transporter och internaliseringen av externa kostnader (2008/2240(INI))

76

2010/C 087E/15

Inför Europeiska rådets möte våren 2009: Lissabonstrategin
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2009

79

2010/C 087E/16

Kampen mot klimatförändringarna
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om en EU-strategi för ett övergripande klimatförändringsavtal i Köpenhamn och tillräckliga medel för finansieringen av klimatförändringspolitiken

90

2010/C 087E/17

Riktlinjerna för sysselsättningspolitiken
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om genomförande av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2008–2010

94

2010/C 087E/18

En ekonomisk återhämtningsplan för Europa
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa (2008/2334(INI))

98

2010/C 087E/19

Sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin (2009/2009(INI))

113

 

Torsdag 12 mars 2009

2010/C 087E/20

Bättre karriärer och ökad rörlighet: ett europeiskt partnerskap för forskare
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om bättre karriärer och ökad rörlighet: ett europeiskt partnerskap för forskare (2008/2213(INI))

116

2010/C 087E/21

Skydd av konsumenter, särskilt minderåriga, i samband med användning av videospel
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om skydd av konsumenter, särskilt minderåriga, i samband med användning av videospel (2008/2173(INI))

122

2010/C 087E/22

Att utveckla ett gemensamt luftrum med Israel
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om att utveckla ett gemensamt luftrum med Israel (2008/2136(INI))

126

2010/C 087E/23

Försämringen av den humanitära situationen i Sri Lanka
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om försämringen av den humanitära situationen i Sri Lanka

127

2010/C 087E/24

Problemet med försämrad jordbruksmark i EU och särskilt i Sydeuropa: lösningar genom EU:s jordbrukspolitiska instrument
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om problemet med försämrad jordbruksmark i EU och särskilt i Sydeuropa: lösningar genom EU:s jordbrukspolitiska instrument (2008/2219(INI))

128

2010/C 087E/25

Anställdas medverkan i företag som lyder under stadgan för Europabolag
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om anställdas medverkan i företag som lyder under stadgan för Europabolag och andra åtföljande åtgärder

133

2010/C 087E/26

Migranters barn som lämnats kvar i ursprungslandet
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om migranters barn som lämnats kvar i ursprungslandet

134

2010/C 087E/27

2008 års framstegsrapport om Kroatien
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om 2008 års framstegsrapport om Kroatien

135

2010/C 087E/28

2008 års framstegsrapport om Turkiet
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om 2008 års framstegsrapport om Turkiet

139

2010/C 087E/29

2008 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om 2008 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

147

2010/C 087E/30

Uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien
Europaparlamentets rekommendation av den 12 mars 2009 till rådet om uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (2008/2290(INI))

153

2010/C 087E/31

Femte världsforumet för vatten, Istanbul, 16–22 mars 2009
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om det femte världsforumet för vatten i Istanbul den 16–22 mars 2009

157

2010/C 087E/32

EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 en strategi för EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara

162

2010/C 087E/33

Genomförandet av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa)
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om genomförandet av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa)

166

2010/C 087E/34

Strategiskt partnerskap EU-Brasilien
Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 12 mars 2009 om det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Brasilien (2008/2288(INI))

168

2010/C 087E/35

Strategiskt partnerskap EU-Mexiko
Europaparlamentets rekommendation av den 12 mars 2009 till rådet om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Mexiko (2008/2289(INI))

172

2010/C 087E/36

Femtionde årsdagen av det tibetanska upproret och dialogen mellan Hans Helighet Dalai lama och Kinas regering
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om den femtionde årsdagen av det tibetanska upproret och dialogen mellan Hans Helighet Dalai lama och Kinas regering

177

2010/C 087E/37

Guinea-Bissau
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om Guinea-Bissau

178

2010/C 087E/38

Filippinerna
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om Filippinerna

181

2010/C 087E/39

Utvisning av icke-statliga organisationer från Darfur
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om utvisningen av icke-statliga organisationer från Darfur

183

 

II   Meddelanden

 

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europaparlamentet
SESSIONEN 2008–2009
Sammanträdena den 10–12 mars 2009
Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 234 E, 29.9.2009.
ANTAGNA TEXTER

 

Onsdag 11 mars 2009

2010/C 087E/40

Förlängning av tillämpningen av artikel 139 i Europaparlamentets arbetsordning till slutet av den sjunde valperioden
Europaparlamentets beslut av den 11 mars 2009 om förlängning av tillämpningen av artikel 139 i Europaparlamentets arbetsordning till slutet av den sjunde valperioden

186

 

III   Förberedande rättsakter

 

Europaparlamentet
SESSIONEN 2008–2009
Sammanträdena den 10–12 mars 2009
Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 234 E, 29.9.2009.
ANTAGNA TEXTER

 

Tirsdag 10 mars 2009

2010/C 087E/41

Avtalet EG-Armenien om luftfart *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2009 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Armenien om vissa luftfartsaspekter (KOM(2007)0729 – C6-0519/2008 – 2007/0251(CNS))

188

2010/C 087E/42

Avtalet EG-Israel om vissa luftfartsaspekter *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2009 om förslaget till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Staten Israel om vissa luftfartsaspekter (KOM(2008)0178 – C6-0520/2008 – 2008/0068(CNS))

188

2010/C 087E/43

Tilläggsprotokoll till avtalet mellan EG och Sydafrika med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2009 om förslaget till rådets beslut om ingående av tilläggsprotokollet till avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Sydafrika, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (16447/2008 – KOM(2008)0749 – C6-0017/2009 – 2008/0212(AVC))

189

2010/C 087E/44

Krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon (KOM(2008)0316 – C6-0210/2008 – 2008/0100(COD))

190

P6_TC1-COD(2008)0100Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 mars 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem

190

2010/C 087E/45

Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar: industriutsläpp, titandioxidindustrin, organiska lösningsmedel, avfallsförbränning, stora förbränningsanläggningar ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning) (KOM(2007)0844 – C6-0002/2008 – 2007/0286(COD))

191

P6_TC1-COD(2007)0286Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 mars 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…/EG om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning)

192

BILAGA I

232

BILAGA II

236

BILAGA III

237

BILAGA IV

238

BILAGA V

239

BILAGA VI

244

BILAGA VII

255

BILAGA VIII

265

BILAGA IX

266

BILAGA X

268

2010/C 087E/46

Stadgan för privata Europabolag *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2009 om förslaget till rådets förordning om stadga för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag) (KOM(2008)0396 – C6-0283/2008 – 2008/0130(CNS))

300

2010/C 087E/47

Riktlinjerna för budgetförfarandet för 2010 - avsnitt III, kommissionen
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om riktlinjerna för budgetförfarandet för 2010 - avsnitt III - kommissionen (2009/2005(BUD))

321

2010/C 087E/48

Riktlinjerna för budgetförfarandet för 2010 - avsnitten I, II, IV, V, VI, VII, VIII och IX
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om riktlinjerna för budgetförfarandet för 2010 - Avsnitt I - Europaparlamentet, Avsnitt II - Rådet, Avsnitt IV - Europeiska gemenskapernas domstol, Avsnitt V - Europeiska revisionsrätten, Avsnitt VI - Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Avsnitt VII - Regionkommittén Avsnitt VIII - Europeiska ombudsmannen, Avsnitt IX - Europeiska datatillsynsmannen (2009/2004(BUD))

327

 

Onsdag 11 mars 2009

2010/C 087E/49

Befrielse från mervärdeskatt vid slutlig import av vissa varor *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förslaget till rådets direktiv om tillämpningsområdet för artikel 143 b och c i direktiv 2006/112/EG vad gäller befrielse från mervärdeskatt vid slutlig import av vissa varor (kodifierad version) (KOM(2008)0575 – C6-0347/2008 – 2008/0181(CNS))

332

2010/C 087E/50

Europols personal: justering av grundlöner och tillägg *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om Republiken Frankrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om justering av grundlöner och tillägg för Europols personal (14479/2008 – C6-0038/2009 – 2009/0804(CNS))

333

2010/C 087E/51

Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2009)0023 – C6-0040/2009 – 2009/2007(ACI))

334

BILAGA

334

2010/C 087E/52

Ändringsbudget nr 1/2009
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2009 för budgetåret 2009 (6952/2009 – C6-0075/2009 – 2009/2008(BUD))

335

2010/C 087E/53

Gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (omarbetning) (PE-CONS 3719/2008 – C6-0042/2009 – 2005/0237A(COD))

337

2010/C 087E/54

Gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (omarbetning) (PE-CONS 3720/2008 – C6-0043/2009 – 2005/0237B(COD))

338

2010/C 087E/55

Hamnstatskontroll ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om hamnstatskontroll (omarbetning) (PE-CONS 3721/2008 – C6-0044/2009 – 2005/0238(COD))

339

2010/C 087E/56

Övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (PE-CONS 3722/2008 – C6-0045/2009 – 2005/0239(COD))

340

2010/C 087E/57

Utredning av olyckor i sjötransportsektorn ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av direktiven 1999/35/EG och 2002/59/EG (PE-CONS 3723/2008 – C6-0046/2009 – 2005/0240(COD))

341

2010/C 087E/58

Transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (PE-CONS 3724/2008 – C6-0047/2009 – 2005/0241(COD))

342

2010/C 087E/59

Fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk ***II
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk (14287/2/2008 – C6-0483/2008 – 2005/0242(COD))

343

2010/C 087E/60

Fullgörande av flaggstatsförpliktelser ***II
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (14288/2/2008 – C6-0484/2008 – 2005/0236(COD))

344

2010/C 087E/61

Avgifter på tunga godsfordon för användningen av viss infrastruktur ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av viss infrastruktur (KOM(2008)0436 – C6-0276/2008 – 2008/0147(COD))

345

P6_TC1-COD(2008)0147Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…/EG om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av viss infrastruktur

345

BILAGA

360

2010/C 087E/62

Allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ***I
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning) (KOM(2008)0229 – C6-0184/2008 – 2008/0090(COD))

362

P6_TC1-COD(2008)0069Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2009 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning)

363

BILAGA

380

2010/C 087E/63

Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2008)0869 – C6-0050/2009 – 2008/0252(CNS))

381

 

Torsdag 12 mars 2009

2010/C 087E/64

En flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i Atlanten och Medelhavet *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2009 om förslaget till rådets förordning om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i Atlanten och Medelhavet (KOM(2009)0093 – C6-0081/2009 –2009/0029(CNS))

381

Teckenförklaring

*

Samrådsförfarandet

**I

Samarbetsförfarandet (första behandlingen)

**II

Samarbetsförfarandet (andra behandlingen)

***

Samtyckesförfarandet

***I

Medbeslutandeförfarandet (första behandlingen)

***II

Medbeslutandeförfarandet (andra behandlingen)

***III

Medbeslutandeförfarandet (tredje behandlingen)

(Det angivna förfarandet baserar sig på den rättsliga grund som kommissionen föreslagit)

Politiska ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▐.

Tekniska rättelser och justeringar gjorda av ansvariga enheter: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med kursiv stil och strykningar med symbolen ║.

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

RESOLUTIONER

Europaparlamentet SESSIONEN 2008–2009 Sammanträdena den 10–12 mars 2009 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 234 E, 29.9.2009. ANTAGNA TEXTER

Tirsdag 10 mars 2009

1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/1


Tirsdag 10 mars 2009
Utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning och motsvarande erfarenheter från tredjeländer

P6_TA(2009)0085

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning och motsvarande erfarenheter från tredjeländer (2008/2181(INI))

2010/C 87 E/01

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln ”Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning” (KOM(2008)0069),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln ”Rapport om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex” (KOM(2008)0067),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln ”Om undersökning av möjligheterna att inrätta ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur)” (KOM(2008)0068),

med beaktande av de preliminära kommentarerna från Europeiska datatillsynsmannen av den 3 mars 2008 och de gemensamma kommentarerna från artikel 29-arbetsgruppen för dataskydd och arbetsgruppen för polisiära och rättsliga frågor av den 29 april 2008 om de tre ovannämnda meddelandena,

med beaktande av rådets slutsatser om förvaltningen av Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (2),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1104/2008 av den 24 oktober 2008 om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1 +) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (3) och rådets beslut 2008/839/RIF av den 24 oktober 2008 om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (4),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2005 om större effektivitet, förbättrad interoperabilitet och synergieffekter mellan EU:s databaser på området rättsliga och inrikes frågor (KOM(2005)0597),

med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om utvärdering och framtida utveckling av byrån Frontex och det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur) (5),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0061/2009), och av följande skäl:

A.

Att de inre gränskontrollerna inom EU tagits bort är en av den europeiska integrationens viktigaste landvinningar.

B.

Ett område utan inre gränser kan inte fungera utan delat ansvar och solidaritet i förvaltningen av dess yttre gränser.

C.

Samarbetet med tredjeländernas gränssäkerhetsmyndigheter bör lyftas fram, i överensstämmelse med EU:s allmänna yttre politik.

D.

EU:s yttre gränser passeras varje år av 160 miljoner unionsmedborgare, 60 miljoner tredjelandsmedborgare som inte behöver visering och 80 miljoner som behöver visering.

E.

Åtgärder för ökad gränssäkerhet måste gå hand i hand med insatser för att göra resandeströmmarna smidigare och främja rörlighet i en alltmer globaliserad värld.

F.

Inom ramarna för EU:s integrerade gränsförvaltning har flera instrument och program redan inrättats, håller på att förberedas eller är föremål för politisk utveckling.

G.

Kommissionen har meddelat att den avser att 2009–2010 vara redo att lägga fram lagstiftningsförslag för att införa ett in- och utresesystem, ett program för registrerade resenärer (RTP) och ett elektroniskt system för resetillstånd (Esta),

H.

Liknande system finns i Australien och håller på att genomföras i Förenta staterna som en del av programmet US-Visit.

I.

Det saknas en övergripande översiktsplan som anger uppbyggnaden för EU:s gränsstrategi i stort, liksom en grundlig utvärdering och bedömning av befintliga system och system under utarbetande.

In- och utresesystem

1.

Europaparlamentet är medvetet om att personer som stannar kvar längre än de har rätt till, s.k. overstayers, befinner sig i centrum för det föreslagna in- och utresesystemet och antas vara den största kategorin olagliga invandrare i EU. Parlamentet önskar emellertid mer information om de uppgifter som samlats in av en extern uppdragstagare och som tyder på att det 2006 fanns upp till 8 miljoner olagliga invandrare i EU-25 (6). Vidare kräver parlamentet en klar definition av termen ”overstayer”, inklusive tänkbara undantag under särskilda omständigheter, och en närmare kvalitativ och kvantitativ analys av de hot, risker och kostnader som de medför för Europas samhällen.

2.

Även om det föreslagna systemet och snabbinformationen kan hjälpa till med att avskräcka tredjelandsmedborgare från att stanna kvar längre än de har rätt till, och ge uppgifter och information om mönster, påpekar Europaparlamentet att fortsatt kontakt med de rättsvårdande myndigheterna fortfarande behövs för att gripa den person som stannar kvar längre än han eller hon har rätt till, och av denna anledning tror parlamentet inte att det föreslagna systemet kommer att sätta stopp för det s.k. overstayer-fenomenet som sådant.

3.

Europaparlamentet saknar tillräcklig information om på vilket sätt detta system kommer att integreras i och samverka med det befintliga ramverket, om vilka tänkbara förändringar som måste göras i befintliga system och om vilka faktiska kostnader som kommer att uppstå. Det förblir således tveksamt om det är absolut nödvändigt att genomföra ett sådant system.

4.

Europaparlamentet påminner om att ett välfungerande system för in- och utresa på materiell nivå och driftsnivå är beroende av att styrmedlen VIS och SIS II blir framgångsrika. Dessa båda styrmedel har dock ännu inte genomförts fullt ut och därför inte kunnat utvärderas på ett korrekt sätt. När det gäller SIS II finns det frågetecken kring genomförbarheten och tillförlitligheten.

5.

Utan tvekan och med tanke på de lärdomar man dragit i Förenta staterna är det en större utmaning att övervaka utresan än inresan, särskilt när det gäller utresa sjö- och landvägen. Vidare har Europaparlamentet med tanke på samma erfarenheter avsevärda betänkligheter när det gäller kostnadseffektiviteten hos ett sådant system. Kommissionen uppmanas därför att lämna mer information om de faktiska investeringar som föranleds av ett sådant system.

Ett program för registrerade resenärer (RTP)

6.

Europaparlamentet stöder i princip konceptet med ett program för registrering av resenärer (RTP-program) för tredjelandsmedborgare, oavsett om dessa omfattas av viseringstvång eller ej. Detta skulle göra det möjligt att påskynda resandeströmmarna och undvika köbildning vid territoriets in- och utreseplatser och att eventuellt använda automatiska dörrar för EU-medborgare. Den gällande gemenskapslagstiftningen tillåter nämligen inte förenklade gränskontroller annat än för tredjelandsmedborgare som bor i gränsområden.

7.

Dock kritiserar Europaparlamentet termvalet i meddelandet ”Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning” (”resenärer som utgör en låg risk” respektive s.k. bona fide-resenärer), eftersom detta implicerar att ett mycket stort antal resenärer från början betraktas som ”resenärer som utgör en hög risk” respektive s.k. mala fide-resenärer. Parlamentet rekommenderar i stället beteckningen ”frekvent resenär”.

8.

Flera medlemsstater har redan inrättat eller förbereder sådana RTP-program för tredjelandsmedborgare, och Europaparlamentet framhåller risken för att man till slut får ett lapptäcke med 27 olika system som grundas på olika kriterier, bland annat för uppgiftsskydd och avgifter. Nederländerna försöker tillsammans med Tyskland, Förenade kungariket och Frontex att främja programmet International Expedited Traveller Programme som en tänkbar mall för andra medlemsstater.

9.

Europaparlamentet förordar ett harmoniserat tillvägagångssätt och uppmanar därför med kraft kommissionen att påskynda processen på grundval av bästa praxis i medlemsstaterna och att se till att medlemsstaterna fortsätter att följa gemenskapslagstiftningen.

10.

I praktiken skiljer sig RTP-program för tredjelandsmedborgare från RTP-program för unionsmedborgare. Europaparlamentet betonar därför att en tydlig åtskillnad mellan dem alltid måste upprätthållas.

Ett elektroniskt system för resetillstånd (Esta)

11.

Det vore oklokt att i fråga om säkerhetsåtgärder koncentrera uppmärksamheten enbart på tredjelandsmedborgare som reser in i EU från länder med viseringstvång. Europaparlamentet ifrågasätter emellertid om det föreslagna systemet är absolut nödvändigt och önskar en grundlig förklaring av det bakomliggande resonemanget om systemet. Parlamentet är övertygat om att ett nära samarbete mellan underrättelsetjänsterna är den rätta vägen framåt, snarare än att rent allmänt bedriva en massiv uppgiftsinsamling.

12.

Europaparlamentet önskar information om den exakta tidtabellen för och detaljerna i den undersökning som kommissionen nämner.

Oro när det gäller uppgiftsskydd och biometriska uppgifter

13.

Det är oacceptabelt att kommissionen underlät att samråda med vare sig Europeiska datatillsynsmannen, som ändå redan uttryckt ett antal betänkligheter, eller artikel 29-arbetsgruppen för dataskydd innan man antog det ovannämnda meddelandet med titeln ”Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning”. Europaparlamentet uppmanar således kommissionen att samråda med dessa organ om varje åtgärd som vidtas enligt det meddelandet, eftersom de föreslagna byggstenarna medför behandling av enorma mängder personuppgifter.

14.

Biometriska uppgifter är i teorin effektiva när det gäller att identifiera personer, eftersom de särdrag som undersöks är unika för varje enskild person. Europaparlamentet understryker emellertid att tillförlitligheten hos biometriska uppgifter aldrig är absolut och att biometriska uppgifter inte i samtliga fall är korrekta. En reservmetod bör därför alltid finnas, och utarbetandet av riskprofiler bör förbättras.

15.

Europaparlamentet insisterar på ett standardprotokoll för användning och utbyte av biometriska uppgifter och kontrollavtal för gränssnitt som beskriver hur protokollet kommer att användas. Användningen av biometriska uppgifter bör omfattas av en kvalitetsnorm för att undvika acceptansskillnader mellan olika system som används i medlemsstaterna.

16.

Europaparlamentet anser att ett tillvägagångssätt med inbyggda skyddsmekanismer för den personliga integriteten, s.k. privacy by design, är ett viktigt inslag i varje utveckling som riskerar att äventyra enskildas personliga information och människors tilltro till och förtroende för dem som innehar information om dem.

Slutsatser

17.

Målet att EU ska uppnå en verkligt integrerad gränsförvaltning är legitimt, och Europaparlamentet instämmer i att det är viktigt att fortlöpande utveckla och stärka EU:s gemensamma gränsförvaltningspolitik.

18.

Dock anser Europaparlamentet att det på områdena för gräns- och invandringsförvaltningen läggs fram långtgående förslag i förvånansvärt snabb takt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att även tänka på behovet av och kostnaderna för logistiken vid gränserna.

19.

Europaparlamentet beklagar också uppfattningen att politiken för förvaltning av unionens gränser bör grundas på tanken att varje resenär potentiellt är misstänkt och därför måste bevisa sitt ärliga uppsåt.

20.

Europaparlamentet kritiserar avsaknaden av en övergripande översiktsplan som anger de stora målen för och uppbyggnaden av EU:s gränsförvaltningsstrategi, liksom avsaknaden av detaljuppgifter som visar hur alla sammanhängande program och system (befintliga, under utarbetande eller i den politiska utvecklingsfasen) förväntas fungera tillsammans och hur förbindelserna mellan dem kan utformas på bästa sätt. I samband med övervägandena om uppbyggnaden av EU:s gränsförvaltningsstrategi bör kommissionen inledningsvis analysera effektiviteten hos medlemsstaternas befintliga gränsförvaltningssystem för att åstadkomma bästa möjliga synergieffekter mellan dem.

21.

Europaparlamentet betonar behovet av utvärdering och bedömning i första hand av befintliga system och system under utarbetande, och understryker att EU:s förmåga att nå sina strategiska mål till stor del är beroende av om man framgångsrikt kan hantera det ömsesidiga sambandet mellan besläktade program, eftersom dubbelarbete och bristande samstämdhet dem emellan kommer att få negativ verkan på organisatoriska prestationer och följaktligen resultaten. Inga nya styrmedel eller system bör lanseras förrän de befintliga verktygen fullt ut tagits i drift och är säkra och tillförlitliga.

22.

Innan några investeringar görs är det av yttersta vikt att förfoga över ett tydligt definierat verksamhetssammanhang där man kan anpassa alla åtgärder och nya initiativ. Europaparlamentet framhåller vidare att det bör vara kristallklart vilka ändringar som behövs för att se till att tekniken och förfarandena samverkar harmoniskt och betonar att alla investeringar bör vara ekonomiskt motiverade.

23.

Europaparlamentet uttrycker tvivel om huruvida de föreslagna åtgärderna är nödvändiga och proportionerliga, med tanke på de stora kostnader och de potentiella dataskyddsrisker som åtgärderna medför. De bör därför utvärderas utifrån dessa kriterier innan ett formellt förslag planeras.

24.

Europaparlamentet erkänner att det är svårt att hitta en balans mellan att garantera fri rörlighet över gränserna för ett ökande antal människor och att garantera ökad säkerhet för Europas medborgare, och man kan inte förneka att användningen av uppgifter medför tydliga fördelar. Samtidigt anser parlamentet att allmänhetens förtroende för myndigheternas verksamhet endast kan upprätthållas om det finns tillräckliga uppgiftsskyddsgarantier, övervakning och rättsmedel.

*

* *

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex).


(1)  EUT L 105 13.4.2006, s. 1.

(2)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

(3)  EUT L 299, 8.11.2008, s. 1.

(4)  EUT L 299, 8.11.2008, s. 43.

(5)  Antagna texter, P6_TA(2008)0633.

(6)  SEK(2008)0153.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/5


Tirsdag 10 mars 2009
Gränsöverskridande flyttningar av bolagssäten

P6_TA(2009)0086

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande flyttningar av bolagssäten (2008/2196(INI))

2010/C 87 E/02

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

med beaktande av artiklarna 43 och 48 i EG-fördraget,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2003 med titeln ”Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan” (KOM(2003)0284),

med beaktande av sin resolution av den 21 april 2004 om meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen - Handlingsplan (1),

med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om den senaste utvecklingen av och framtidsutsikterna för bolagsrätten (2),

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om europeiska privata aktiebolag och det fjortonde bolagsrättsdirektivet om flyttning av ett bolags säte (3),

med beaktande av EG-domstolens avgöranden i målen Daily Mail and General Trust  (4), Centros  (5), Überseering  (6), Inspire Art  (7), SEVIC Systems  (8) och Cadbury Schweppes  (9),

med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0040/2009), och av följande skäl:

A.

Företag bör ha fri etableringsrätt inom den inre marknaden, såsom fastställts i EG-fördraget och i enlighet med EG-domstolens tolkning därav.

B.

Gränsöverskridande flyttningar av bolagssäten utgör ett mycket viktigt led i förverkligandet av den inre marknaden.

C.

En gränsöverskridande flyttning av ett bolags säte bör inte leda till att bolaget avvecklas eller att dess status som juridisk person går förlorad eller avbryts.

D.

En gränsöverskridande flyttning av ett bolags säte bör inte innebära att rättsliga, sociala eller skattemässiga förhållanden kringgås.

E.

Man bör också se till att säkerställa de rättigheter som tillkommer andra intressenter som berörs av flyttningen, exempelvis minoritetsaktieägare, anställda, borgenärer osv.

F.

Gemenskapens tillämpliga regelverk som föreskriver gränsöverskridande information till, samråd med och medverkan av arbetstagarna och säkerställer arbetstagarnas befintliga rätt till medverkan (direktiv 94/45/EG (10) och 2005/56/EG (11)) bör upprätthållas till fullo, och följaktligen bör inte de befintliga rättigheterna för arbetstagarna gå förlorade vid flyttning av ett bolagssäte.

G.

En bestämmelse om att ett bolag måste ha sitt huvudkontor och sitt säte i samma medlemsstat skulle strida mot EG-domstolens rättspraxis på området etableringsfrihet och skulle därmed vara oförenlig med EG-rätten.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 31 mars 2009 på grundval av artikel 44 i EG-fördraget förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om ett direktiv om åtgärder för att samordna medlemsstaternas nationella lagstiftning för att underlätta för gränsöverskridande flyttningar av bolagssäten inom gemenskapen för bolag som bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat (”det fjortonde bolagsrättsdirektivet”), och kräver att detta förslag utarbetas inom ramen för interinstitutionella överläggningar och på grundval av de detaljerade rekommendationer som anges nedan.

2.

Europaparlamentet konstaterar att bolag för närvarande bara kan flytta sitt säte genom likvidation och genom att skapa en ny juridisk person i destinationsmedlemsstaten eller genom att skapa en ny juridisk person i destinationsmedlemsstaten och sedan genomföra en fusion av de båda företagen. Parlamentet konstaterar vidare att detta tillvägagångssätt är förenat med administrativa hinder, kostnader och sociala följdverkningar och ger ingen rättssäkerhet.

3.

Europaparlamentet hänvisar till etableringsfriheten som företagen är garanterade enligt artikel 48 i EG-fördraget och EG-domstolens tolkning därav (12).

4.

Europaparlamentet konstaterar att tillsynsutövningen följer med när ett bolagssäte flyttas. Parlamentet påpekar att vid utarbetandet av det fjortonde bolagsrättsdirektivet beträffande flyttning av bolagssäten över gränserna måste aktieägares, fordringsägares och arbetstagares existerande rättigheter garanteras och den existerande balansen i företagens styrelseformer bevaras.

5.

Europaparlamentet föreslår att man i det nya direktivet hänvisar till direktiven 94/45/EG och 2005/56/EG för att garantera att förfarandena för arbetstagarinflytande tillämpas konsekvent och grundligt i förhållande till EU:s bolagsrättsliga direktiv.

6.

Europaparlamentet anser att man för att få flytta ett bolags säte måste vara skyldig att först lägga fram en plan över flyttningen av bolagssätet och en rapport där man förklarar och motiverar såväl flyttningens rättsliga och ekonomiska aspekter som dess eventuella följder för aktieägare och arbetstagare. Europaparlamentet påpekar att flyttningsplanen och rapporten dessutom måste göras tillgängliga för alla berörda parter i tillräckligt god tid.

7.

Europaparlamentet betonar de positiva effekterna av skattekonkurrens för den ekonomiska tillväxten inom ramen för Lissabonstrategin.

8.

Europaparlamentet påpekar att flyttningar av bolagssäten bör vara skatteneutrala.

9.

Europaparlamentet föreslår att man förbättrar informationsutbyte och ömsesidig hjälp mellan skattemyndigheterna.

10.

Europaparlamentet efterlyser öppenhet i medlemsstaternas tillämpning av det nya direktivet och föreslår därför en rapporteringsskyldighet från medlemsstaternas sida gentemot kommissionen, enligt vilken de bolag som flyttar sitt säte enligt bestämmelserna i direktivet måste föras in i ett europeiskt företagsregister. Parlamentet påpekar att då rapporteringsskyldigheten införlivas i den nationella lagstiftningen måste överdrivna informationsmängder (”overkill”) undvikas i enlighet med målet om en bättre lagstiftning, förutsatt att tillräcklig information garanteras.

11.

Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

12.

Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas parlament och regeringar.


(1)  EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 714.

(2)  EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 114.

(3)  EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 671.

(4)  Mål 81/87, Daily Mail and General Trust (REG 1988, s. 5483).

(5)  Mål C-212/97, Centros (REG 1999, s. I-1459).

(6)  Mål C-208/00, Überseering (REG 2002, s. I-9919).

(7)  Case C-167/01, Inspire Art (REG 2003, s. I-10155).

(8)  Mål C-411/03, SEVIC Systems (REG 2005, s. I-10805).

(9)  Mål C-196/04, Cadbury Schweppes (REG 2006, s. I-7995).

(10)  Rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EGT L 254, 30.9.1994, s. 64).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1).

(12)  EG-domstolens dom i det ovannämnda Centrosmålet.


Tirsdag 10 mars 2009
BILAGA TILL RESOLUTIONEN

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv som inbegriper följande:

Rekommendation 1 (konsekvenserna av en gränsöverskridande flyttning av ett bolags säte)

En gränsöverskridande flyttning av ett bolags säte ska inte leda till att bolaget avvecklas eller att dess status som juridisk person går förlorad eller avbryts. Bolaget ska därför behålla sin juridiska identitet och dess tillgångar, skulder och avtalsmässiga förbindelser ska inte påverkas. Vidare ska flyttningen inte innebära att rättsliga, sociala eller skattemässiga förhållanden kringgås. Flyttningen ska bli gällande den dag då bolaget registreras i värdmedlemsstaten. Från och med den dag då bolaget registreras i värdmedlemsstaten ska det regleras av lagstiftningen i den staten.

Rekommendation 2 (flyttförfarandet inom bolaget)

Ledningen eller styrelsen för ett bolag som planerar att flytta sitt säte ska åläggas att upprätta ett flyttförslag. Förslaget ska omfatta åtminstone följande:

(a)

Bolagets bolagsform, namn och säte i hemmedlemsstaten.

(b)

Förslag till bolagets bolagsform, namn och säte i värdmedlemsstaten.

(c)

Förslag till stiftelseurkund och bolagsordning för bolaget i värdmedlemsstaten.

(d)

Förslag till tidsplan för flyttningen.

(e)

Det datum från och med vilket transaktioner hos ett bolag som avser att flytta sitt säte i redovisningshänseende ska anses ha genomförts i värdmedlemsstaten.

(f)

I tillämpliga fall, detaljerade uppgifter om flyttningen av bolagets huvudkontor eller huvudsakliga verksamhet.

(g)

De rättigheter som garanteras bolagets styrelseledamöter, anställda och borgenärer eller förslag till relevanta åtgärder.

(h)

Om arbetstagarna medverkar i bolagets ledning, och om värdmedlemsstatens lagstiftning inte innebär krav på en sådan ordning, information om de förfaranden genom vilka ordningen för arbetstagarnas medverkan fastställs.

Flyttförslaget ska överlämnas till ledamöterna och arbetstagarrepresentanterna i bolagets styrelse för granskning inom en lämplig tidsperiod före bolagsstämman.

Ett bolag som planerar en flyttning ska åläggas att offentliggöra minst följande uppgifter i enlighet med tillämpbar nationell lagstiftning, i enlighet med direktiv 68/151/EEG (1):

(a)

Bolagets bolagsform, namn och säte i hemmedlemsstaten liksom förslaget till bolagets bolagsform, namn och säte i värdmedlemsstaten.

(b)

Det register dit handlingarna och uppgifterna enligt artikel 3.2 i direktiv 68/151/EEG har lämnats för bolaget samt dess löpnummer i detta register.

(c)

En kortfattad redogörelse för hur borgenärer och minoritetsaktieägare kan utöva sina rättigheter samt en adress där fullständiga uppgifter om dessa arrangemang kan fås utan kostnad.

Ledningen eller styrelsen för det bolag som planerar att flytta sitt säte ska även utarbeta en rapport i vilken man förklarar och motiverar förslagets rättsliga och ekonomiska aspekter samt anger konsekvenserna för bolagets styrelseledamöter och anställda, om ingenting annat avtalats.

Rekommendation 3 (bolagsstämmans beslut om flyttning)

Bolagsstämman ska godkänna flyttningsförslaget i enlighet med den ordning som fastställts och med den majoritet som krävs för att ändra stiftelseurkunden och bolagsordningen i enlighet med lagstiftningen i bolagets hemmedlemsstat.

Om arbetstagarna medverkar i bolagets ledning får bolagsstämman besluta att flyttningen endast kan genomföras om den uttryckligen godkänner ordningen för arbetstagarnas medverkan.

Rekommendation 4 (administrativt flyttförfarande och kontroll)

Hemmedlemsstaten ska kontrollera att flyttförfarandet är i överensstämmelse med den egna lagstiftningen. Den behöriga instansen i hemmedlemsstaten ska utfärda ett intyg som slutgiltigt bekräftar att alla de handlingar och formaliteter som krävs har fullgjorts.

Intyget, kopia på förslaget till stiftelseurkund och bolagsordning för bolaget i värdmedlemsstaten samt kopia på flyttningsförslaget ska inom en lämplig tidsperiod framläggas för den instans som ansvarar för att bolaget registreras i värdmedlemsstaten. Dessa handlingar ska räcka för att företaget ska kunna registreras i värdmedlemsstaten. Den instans i värdmedlemsstaten som ansvarar för registreringen ska kontrollera att de materiella och formella villkoren för en flyttning av sätet är uppfyllda.

Den behöriga instansen i värdmedlemsstatens ska utan dröjsmål underrätta den behöriga instansen i hemmedlemsstaten om registreringen. Den behöriga instansen i hemmedlemsstaten ska därvid stryka bolaget ur det egna registret.

Registreringen i värdmedlemsstaten och strykningen ur registret i hemmedlemsstaten ska offentliggöras. Åtminstone följande uppgifter måste tillhandahållas:

(a)

Registreringsdatumet.

(b)

Det nya och tidigare löpnumret i hem- respektive värdmedlemsstatens register.

Rekommendation 5 (arbetstagarmedverkan)

Arbetstagarnas medverkan ska regleras av lagstiftningen i värdmedlemsstaten.

Värdmedlemsstatens lagstiftning ska dock inte gälla om

(a)

värdmedlemsstaten inte erbjuder minst samma nivå av arbetstagarmedverkan som bolaget tillämpar i hemmedlemsstaten, eller

(b)

lagstiftningen i värdmedlemsstaten inte ger samma rätt till medverkan för arbetstagare i driftsenheter vid bolaget belägna i andra medlemsstater som sådana arbetstagare åtnjöt före flytten.

I sådana fall bör bestämmelserna i artikel 16 i direktiv 2005/56/EG gälla.

Rekommendation 6 (tredje parter som berörs av flyttningen)

Bolag mot vilka förfaranden för avveckling, likvidation, insolvens eller betalningsinställelse eller andra liknande förfaranden har inletts ska inte tillåtas att genomföra en gränsöverskridande flyttning av sitt säte inom gemenskapen.

När det gäller rättsliga eller administrativa förfaranden som inletts före flytten av bolagets säte ska bolaget anses ha sitt säte i hemmedlemsstaten.


(1)  Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/10


Tirsdag 10 mars 2009
Det gemensamma europeiska asylsystemet

P6_TA(2009)0087

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om framtiden för det gemensamma europeiska asylsystemet (2008/2305(INI))

2010/C 87 E/03

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 63.1 och 63.2 i EG-fördraget,

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning och det därtill hörande tilläggsprotokollet från 1967,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (1) (”Dublinförordningen”),

med beaktande av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (2) (”mottagandedirektivet”),

med beaktande av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (3) (”förfarandedirektivet”),

med beaktande av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (4),

med beaktande av kommissionens rapport om tillämpningen av direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2007)0745),

med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om Lampedusa (5),

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om situationen i flyktinglägren på Malta (6),

med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om asyl: praktiskt samarbete och kvaliteten på besluten i det gemensamma europeiska asylsystemet (7),

med beaktande av sin resolution av den 2 september 2008 om utvärderingen av Dublinsystemet (8),

med beaktande av rapporterna från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om sina besök i olika kvarhållningsanläggningar för att där kontrollera mottagandevillkoren,

med beaktande av Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 6 maj 2008 i mål C-133/06, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd (9), om en talan om ogiltigförklaring av förfarandedirektivet, som särskilt syftade till att uppnå en ogiltigförklaring av direktivets bestämmelser om förfarandet för antagande och ändring av gemensamma minimiförteckningar över säkra länder,

med beaktande av den europeiska pakten för invandring och asyl, som antogs av Europeiska rådet den 16 oktober 2008 och vars fjärde mål är att ”bygga ett Europa för asylsökande”,

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0050/2009), och av följande skäl:

A.

Lagstiftningsinstrumenten från den första fasen i uppbyggnaden av det gemensamma europeiska asylsystemet (EAS) gjorde det möjligt att införa gemensamma miniminormer, men inte jämbördiga villkor för tillgång till skydd på unionens hela territorium, så att det fortfarande förekommer problem såsom sekundär förflyttning och upprepade asylansökningar.

B.

Dublinsystemets kriterier i fråga om första inreseland kan få till följd att vissa medlemsstater, särskilt de vid EU:s yttre gränser, får bära en oproportionellt stor börda helt enkelt på grund av sitt utsatta geografiska läge, och detta fenomen får negativa följder för både medlemsstaterna och de asylsökande.

C.

Av kommissionens utvärdering av Dublinsystemet framgår att de tretton gränsmedlemsstaterna 2005 tvingades hantera ökande utmaningar till följd av Dublinsystemet.

D.

I sin ovannämnda rapport om utvärdering av mottagandedirektivet konstaterar kommissionen allvarliga problem med genomförandet av direktivet, särskilt i slutna anläggningar och transitzoner, vilket parlamentets delegationer på plats kunnat bilda sig en uppfattning om under sina många besök.

Allmänna överväganden

1.

Europaparlamentet konstaterar att antalet flyktingar under det gångna året ökade till över 12 miljoner i hela världen, och 26 miljoner internflyktingar. Parlamentet stöder i detta sammanhang inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem och välkomnar kommissionens strategiska plan för asylpolitiken, som tjänar som färdplan för fullbordandet av det gemensamma europeiska asylsystemet.

2.

Europaparlamentet beklagar att man, på grund av den ändring av den rättsliga grunden som kommer att ske när Lissabonfördraget träder i kraft, planerar att flytta tidsgränsen för förverkligandet av den andra fasen i det gemensamma europeiska asylsystemet till 2012, då de olyckliga skillnaderna mellan medlemsstaternas asylsystem bör upphöra.

3.

Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att erkännandesiffrorna för personer som ansöker om flyktingstatus för vissa tredjelandsmedborgare varierar mellan ungefär 0 och 90 procent mellan medlemsstaterna.

4.

Europaparlamentet insisterar på att den normharmonisering som ska leda till ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig asylstatus bör resultera i en hög skyddsnivå i hela EU och inte bör leda till en sänkning till minsta gemensamma nämnare, eftersom det gemensamma asylsystemet i det senare fallet mister sitt mervärde.

5.

Europaparlamentet beklagar att definitionen av asylrätten, som är en viktig beståndsdel av demokratin och skyddet av de mänskliga rättigheterna, i hög grad har urholkats under de senaste åren. Parlamentet erinrar om att asylsökandes rättigheter och behov och principen om ”non-refoulement” måste respekteras fullt ut.

6.

Europaparlamentet påminner om att EU måste skapa mekanismer vid de yttre gränserna för att kunna identifiera asylsökande och säkerställa att personer som har rätt till internationellt skydd ges tillträde till sitt territorium, även inom ramen för kontrollverksamheten vid de yttre gränserna.

7.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har konstaterat att tillträdet för dem som behöver skydd är ett av de överordnade målen för ett gemensamt europeiskt asylsystem.

8.

Europaparlamentet kräver att Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) tillhandahåller exakta uppgifter om det antal asylsökande som identifieras som sådana i samband med byråns verksamhet och om ödet för de personer som omhändertagits i detta sammanhang och skickas tillbaka till ett transitland eller sitt ursprungsland. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av mandatet för Frontex i syfte att uttryckligen ange att frågor som rör skydd och mänskliga rättigheter utgör en integrerad beståndsdel av förvaltningen av EU:s yttre gränser.

9.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen medger att man måste säkerställa överensstämmelse med andra politikområden som har följder för internationellt skydd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja och införa initiativ för att se över och anpassa all politik och alla metoder för gränsförvaltning, såsom Frontex och det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur), för att garantera att flyktingar får skydd i EU och att principen om ”non refoulement” vid EU:s yttre gränser respekteras fullt ut. Parlamentet betonar dessutom att skyldigheten att tillhandahålla bistånd, som fastställs i FN:s havsrättskonvention (Unclos), är rättsligt bindande för medlemsstaterna, EU och Frontex.

Förbättring av gällande lagstiftning

10.

Europaparlamentet gläder sig åt att Europeiska gemenskapernas domstol i sin ovannämnda dom i mål C-133/06 ogiltigförklarat artiklarna 29.1, 29.2 och 36.3 i förfarandedirektivet, som gäller antagande och ändring av gemensamma minimiförteckningar över säkra ursprungsländer och gemensamma förteckningar över säkra tredjeländer.

11.

Europaparlamentet välkomnar de positiva initiativ som utförts av vissa medlemsstater för att välkomna asylsökande – ända från det att dessa inger sin ansökan om internationellt skydd – i öppna strukturer som erbjuder fullständig integration i lokalsamhällena.

12.

Europaparlamentet anser att asylsökande är utsatta personer som måste erbjudas lämpliga mottagningsvillkor. Parlamentet påminner om att fängelsemiljön inte i något fall kan hjälpa dem att bearbeta de traumatiska upplevelser de haft i sina ursprungsländer eller under sin resa till Europa.

13.

Europaparlamentet välkomnar de bestämmelser som ingår i kommissionens senaste förslag och som föreskriver att medlemsstaterna inte får hålla en människa i fångenskap av det enda skälet att hon ansöker om internationellt skydd. Parlamentet anser att asylsökande i princip inte bör hållas i fångenskap, eftersom de befinner sig i en särskilt utsatt situation.

14.

Europaparlamentet beklagar att det i flera medlemsstater fortfarande är ett faktum att asylsökande hålls i fångenskap efter att olagligt ha rest in på landets territorium, och välkomnar därför att det i mottagandedirektivet införts förfarandegarantier när det gäller fångenskap. Parlamentet anser i detta sammanhang att det bör vara möjligt att hålla asylsökande i fångenskap endast under mycket klart definierade exceptionella omständigheter och med beaktande av principen om nödvändighet och proportionalitet, med hänsyn tagen till på vilket sätt och i vilket syfte en asylsökande kvarhålls i fångenskap. Parlamentet anser även att när asylsökande tas i förvar bör de ha tillgång till rättsmedel vid nationell domstol.

15.

Europaparlamentet anser att tillämpningsområdet för det nya direktivet om mottagandevillkoren måste förtydligas så att det även kommer att omfatta kvarhållningsanläggningar, transitzoner, gränsförfaranden och personer som överförs inom Dublinsystemet.

16.

Europaparlamentet välkomnar att man i mottagandedirektivet inför ett formellt system för att omedelbart urskilja utsatta personer, särskilt minderåriga utan medföljande vuxen, äldre beroende personer, personer med funktionshinder, gravida, ensamföräldrar med barn och personer som genomgått traumatiska upplevelser (tortyr, våldtäkt eller psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld).

17.

Europaparlamentet anser att man bör införa ett enhetligt asylförfarande och enhetliga normer för när en person betraktas som flykting eller som någon som behöver internationellt skydd, vilka bör omfatta alla ansökningar om ”internationellt skydd” (flyktingstatus, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd).

18.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen avser att förtydliga villkoren för subsidiärt skydd och framför allt att den föreslår en översyn av nivån på de rättigheter och förmåner som ska beviljas dem som får detta skydd. Härigenom bör en i ökad grad jämlik behandling på förbättrad nivå kunna säkras.

19.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ändra direktivet om asylförfaranden, och betonar att det genom ett gemensamt asylförfarande bör inrättas tydliga, enhetliga och rimliga tidsfrister så att myndigheterna ska kunna fatta beslut om asylansökningar och därmed undvika långa och obefogade väntetider som skulle kunna ha negativa effekter för asylsökandes hälsa och välbefinnande. Parlamentet erinrar om att beviljande av flyktingstatus eller status som skyddsbehövande alltid bör bli föremål för en individuell bedömning och inte på något sätt får vara begränsad till en generell bedömning (till exempel grundad på nationalitet) eller villkorlighet (till exempel med avseende på människorättssituationen i ett ursprungsland).

20.

Det är önskvärt att gemensamt sammanställa den information om ursprungsländerna som finns hos medlemsstaterna, och Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att intensifiera sina insatser för att skapa en gemensam databas. Parlamentet understryker att man vid insamling och presentation av information om ursprungsländerna och förvaltning av portalen bör se till att länderrapporterna från olika etablerade experter finns med, att informationen är allmänt tillgänglig och hålls åtskild från beslutsfattarnas användning av den (så att den hålls neutral och någon politisk påverkan inte tillåts) samt att man upprätthåller en jämn balans mellan regeringskällor, icke-statliga organisationer som källor och internationella källor i samband med insamlingen av information om ursprungsländerna.

21.

Europaparlamentet välkomnar omarbetningen av Dublinförordningen och de föreslagna bestämmelserna om en mekanism för suspension av överföringar inom ramen för Dublinsystemet om det finns skäl att anta att dessa överföringar skulle kunna resultera i att sökande inte kommer i åtnjutande av adekvat skydd i de ansvariga medlemsstaterna, särskilt när det gäller mottagningsvillkor och tillträde till asylförfaranden, och i fall där dessa överföringar skulle öka bördan för de medlemsstater som drabbas av ett oproportionerligt högt tryck särskilt på grund av sin geografiska eller demografiska situation. Parlamentet betonar emellertid att dessa bestämmelser i slutändan skulle utgöra ett politiskt ställningstagande snarare än ett effektivt instrument för stöd till medlemsstaterna om inte ett tvådelat bindande instrument införs för samtliga medlemsstater vilket föreskriver

a)

utsändande av tjänstemän från andra medlemsstater i regi av en europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor i syfte att stödja de medlemsstater som ställts inför särskilda och problematiska situationer,

b)

ett system för omfördelning av personer som beviljats internationellt skydd från de medlemsstater som ställts inför särskilda och problematiska situationer till andra, i samråd med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och med samtycke från de personer som beviljats skydd.

22.

Europaparlamentet anser att den ändrade Dublinförordningen bör ge asylsökande rätt att överklaga ett beslut om överföring och att ett sådant överklagande bör ålägga domstolen att ex officio undersöka behovet av att tillfälligt skjuta upp verkställandet av ett beslut om överföring.

Förvaltningsorganisation

23.

Europaparlamentet stöder med beslutsamhet inrättandet av en europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor vilken bör bedriva sin verksamhet i nära samarbete med UNHCR och med de icke-statliga som är specialister på asylområdet.

24.

En av uppgifterna för den europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor bör enligt Europaparlamentets åsikt vara att ingående analysera de skillnader som fortfarande finns mellan de nationella asylsystemen och att därmed bidra till att dessa kan förbättras.

25.

Europaparlamentet anser att verksamheten vid den europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor även bör omfatta att utarbeta riktlinjer för att underlätta en i högre grad korrekt bedömning av asylansökningar, främja utbyte av god praxis och övervaka genomförande och tillämpning av den relevanta gemenskapslagstiftningen (och därigenom stödja kommissionens roll som fördragens väktare).

26.

Enligt Europaparlamentets åsikt bör man praktiskt överväga att följa upp hur de som återvänder till sitt ursprungs- eller avreseland efter avslag på en ansökan om skydd behandlas.

27.

Europaparlamentet uppmuntrar eftertryckligt kommissionen att fortsätta med sina insatser för att skapa ett gemensamt europeiskt utbildningsprogram för asylfrågor med tanke på att kvaliteten på besluten på detta område har direkt samband med utbildningen av och informationsnivån hos beslutsfattarna på nationell nivå. Parlamentet anser att samråd med dem av civilsamhällets organisationer som specialiserat sig i ämnet vore en garanti för effektivitet när det gäller att utarbeta utbildningsprogram.

28.

Europaparlamentet anser att alla beslutsfattare måste ha jämbördig tillgång till professionellt och objektivt framtagen information om ursprungsländerna, vilken är ett nyckelverktyg för asylmyndigheter och överklagandeinstanser, men även för den asylsökande, som förlitar sig på informationen som stöd för sin ansökan om internationellt skydd.

29.

Europaparlamentet betonar att myndigheterna under väntetiden bör ta hänsyn till de olika behoven hos asylsökande i en mer känslig situation, såsom barn, personer med funktionshinder och kvinnor, och tillhandahålla nödvändig infrastruktur.

Integrationen av personer som beviljats internationellt skydd

30.

Europaparlamentet erkänner betydelsen av att personer som beviljats internationellt skydd integreras när det gäller aspekter på områdena demokrati, säkerhet och ekonomi.

31.

Europaparlamentet beklagar att reglerna i Dublinförordningen för att fastställa vilken stat som ska handlägga en asylansökan inte beaktar de asylsökandes önskemål, och anser att vissa kriterier som rör familj, kultur och språk borde beaktas när detta ska fastställas, så att man gynnar de asylsökandes integration.

32.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att nå en överenskommelse om att låta även flyktingar och personer som beviljats subsidiärt skydd omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (10).

33.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i direktivet om mottagningsvillkoren med innebörden att de sökande ska ges förenklat tillträde till arbetsmarknaden eftersom inträdet i yrkeslivet är en central förutsättning för deras integration i värdmedlemsstaten och hjälper dem också att utveckla färdigheter som gagnar dem både under deras tid i värdmedlemsstaten och i händelse av att de återvänder till sitt ursprungsland.

34.

I samband med fastställandet av ansvarig medlemsstat bör asylsystemet underlätta integrationen genom att beakta bland annat den sociala, kulturella och språkliga bakgrunden och erkännandet av de utbildningsinsatser, yrkeskvalifikationer och färdigheter hos den asylsökande som stämmer överens med de ekonomiska behoven i värdmedlemsstaten, anser Europaparlamentet.

35.

Europaparlamentet rekommenderar att man inte bör göra åtskillnad mellan rättigheterna för flyktingar och rättigheterna för personer som beviljas subsidiärt skydd. Parlamentet insisterar särskilt på att de som beviljats subsidiärt skydd bör få förbättrad tillgång till sociala och ekonomiska rättigheter, vilket är en central förutsättning för deras integration.

Solidaritetsmekanismer

36.

Ett av målen för det gemensamma europeiska asylsystemet bör enligt Europaparlamentets uppfattning vara att inrätta effektiva solidaritetsmekanismer i syfte att förbättra situationen för de länder som tar emot det största inflödet av asylsökande och som har svårigheter att garantera dem lämpliga mottagningsvillkor, att handlägga ansökningarna inom föreskrivna tidsfrister och formella ramar eller att integrera de sökande som beviljats flyktingstatus.

37.

Europaparlamentet anser att solidariteten inte får inskränkas enbart till medelstilldelning, och kräver en effektiv tillämpning av mekanismer för intern omplacering och omflyttning på frivillig grund, vilket också anges i den europeiska pakten för invandring och asyl. Parlamentet anser att detta skulle göra det möjligt för den som omfattas av internationellt skydd att tas emot av en annan medlemsstat än den som beviljat honom eller henne detta skydd.

38.

Europaparlamentet anser att man bör undersöka möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 2001/55/EG (11) så att det framför allt blir möjligt att ta emot särskilda kategorier av personer som behöver internationellt skydd under en viss tid utan att det för den skull behöver föreligga någon massiv tillströmning.

39.

Europaparlamentet uppmuntrar till att, under överinseende av den framtida europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor, inrätta expertgrupper i asylfrågor som kan ge stöd åt medlemsstater som möts av en plötslig och massiv tillströmning av asylsökande som de inte lyckas hantera.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att skapa en europeisk mekanism för överföring av internationellt skydd, som övervakas av den framtida europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor, för att möjliggöra rörlighet i Europa för flyktingar på deras begäran och därmed lätta på bördorna för vissa medlemsstater.

41.

Det är glädjande att kommissionen avser att låta genomföra en undersökning för att ge en överblick över sätten att förbättra den finansiella solidariteten inom EU, och Europaparlamentet ser med intresse fram emot förslag i denna riktning.

42.

Europaparlamentet stöder avtal om gränsövervakning mellan nationella myndigheter, UNHCR och icke-statliga organisationer i EU samt medelstilldelning för detta ändamål från EU:s fond för yttre gränser.

Samarbete med tredjeländer

43.

Europaparlamentet betonar att det gemensamma europeiska asylsystemet helt och hållet bör stämma överens med målen och verksamheten när det gäller skydd av flyktingar inom ramen för EU-instrumenten för samarbete med utvecklingsländer (såsom Europeiska utvecklingsfonden, instrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter) samt avtal och partnerskap mellan EU och utvecklingsländer (såsom Cotonou-avtalet och det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU).

44.

Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att asylfrågan är en integrerad del av utvecklingssamarbetet med tredje länder snarare än ett krishanteringsinstrument. Parlamentet erinrar om att utvecklingssamarbete, särskilt krisförebyggande, övervakning av de mänskliga rättigheterna, konfliktomvandling och fredsskapande, skulle kunna tjäna som ett instrument för att förhindra förflyttning. Parlamentet betonar därför att det gemensamma europeiska asylsystemet bör vara nära kopplat till europeisk utvecklingspolitik och humanitär politik.

45.

Europaparlamentet ser fram emot den utvärdering av de regionala skyddsprogrammen som ska genomföras 2009. Parlamentet betonar att utvecklingen av sådana program fullt ut bör stämma överens med nationella och regionala handlingsplaner och det tematiska programmet om migration och asylfrågor inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete. Enligt parlamentet bör de mer generellt aldrig vara ett sätt att flytta ansvaret från medlemsstaterna och EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre samordna sina olika tjänsteenheters åtgärder i detta sammanhang, så att synergin dem emellan optimeras, och att informera parlamentet om de insatser som beviljats i detta syfte.

46.

Europaparlamentet erkänner vikten av att förstärka mottagningskapaciteten i de länder som är första asylland och att på den europeiska nivån, i nära samarbete med UNHCR, inrätta ett program för omplacering som anger gemensamma kriterier och samordningsmekanismer.

47.

Europaparlamentet efterlyser också en utvärdering av frågan huruvida de medel som finns tillgängliga för åtgärder som har samband med tredjeländer är tillräckliga, till exempel skydd inom regioner, särskilt mot bakgrund av parlamentets tillkännagivna åsikt att dessa åtgärder kräver ytterligare resurser och inte bara en omfördelning av medel som är avsedda för utveckling.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna i högre grad deltar i världsomspännande åtgärder för flyktingars vidarebosättning.

49.

Det är med stort intresse som Europaparlamentet tar del av tanken om att införa ”förfaranden för skyddad inresa”. Parlamentet uppmuntrar eftertryckligt kommissionen att vederbörligen beakta konkreta förutsättningar för och praktiska följder av denna typ av åtgärder.

50.

Europaparlamentet väntar med intresse på resultaten av den undersökning om en gemensam handläggning av asylansökningar utanför EU:s territorium som kommissionen avser att genomföra 2009, och parlamentet varnar för varje lockelse att lägga över ansvaret för mottagningen av asylsökande och behandlingen av deras ansökningar på tredjeländer eller UNHCR.

*

* *

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i medlemsstaterna, Frontex och FN:s flyktingkommissarie.


(1)  EUT L 50, 25.2.2003, s. 1.

(2)  EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.

(3)  EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

(4)  EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.

(5)  EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 598.

(6)  EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 301.

(7)  EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 364.

(8)  Antagna texter, P6_TA(2008)0385.

(9)  EUT C 158, 21.6.2008, s. 3.

(10)  EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

(11)  Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EUT L 212, 7.8.2001, s. 12).


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/16


Tirsdag 10 mars 2009
Kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll

P6_TA(2009)0088

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll (2008/2150(INI))

2010/C 87 E/04

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av EG-fördraget,

med beaktande av yttrande nr 2/2004 av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt över en modell för ”samordnad granskning (single audit)” (samt ett förslag till ram för gemenskapens interna kontroll) (1),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juni 2005 om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll (KOM(2005)0252),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2006 om en handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll (KOM(2006)0009),

med beaktande av den första halvårsrapporten om resultattavlan för genomförandet av kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll, offentliggjord den 19 juli 2006 (SEK(2006)1009), enlighet med parlamentets begäran i dess resolution av den 27 april 2006 om ansvarsfrihet för 2004 (2),

med beaktande av lägesrapporten om kommissionens handlingsplan som offentliggjordes den 7 mars 2007 (KOM(2007)0086), som innehöll en beskrivning av vilka framsteg som gjorts och meddelande om vissa ytterligare åtgärder,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 februari 2008 med titeln ”Rapport om kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för internkontroll” (KOM(2008)0110) och kommissionens arbetsdokument som bifogas detta meddelande (SEK(2008)0259),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juni 2008 med titeln ”Sammanfattande rapport om kommissionens förvaltning 2007” (KOM(2008)0338),

med beaktande av kommissionens årsrapport avsedd för den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om internrevisioner genomförda under 2007 (KOM(2008)0499),

med beaktande av den årliga rapporten från kommissionen om uppföljningen till besluten om ansvarsfrihet 2006 (KOM(2008)0629 och KOM(2008)0628) och arbetsdokumenten från kommissionens tjänsteavdelningar (SEK(2008)2579 och SEK(2008)2580),

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2007 samt institutionernas svar (3),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A6-0022/2009), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 274 i EG-fördraget ska kommissionen, i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning, genomföra budgeten i samarbete med medlemsstaterna.

B.

En effektiv internkontroll ingår såsom en budgetprincip i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4) (budgetförordningen) sedan dess ändring genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (5), vilket kommissionen föreslog i sin handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll (handlingsplanen).

C.

Det mest kraftfulla sätt på vilket kommissionen kan visa sitt verkliga åtagande för öppenhet och sund ekonomisk förvaltning är att anstränga sig på alla sätt för att fullt ut stödja initiativ för att förbättra kvaliteten i den ekonomiska förvaltningen i syfte att erhålla en positiv revisionsförklaring (DAS (6)) från revisionsrätten.

D.

Ekofinrådet ansåg i punkt 5 i sina slutsatser av den 8 november 2005 att det var mycket viktigt att införa en integrerad intern kontroll och förenkla lagstiftningen om kontroller och uppmanade kommissionen att utvärdera kostnaden för kontrollerna per utgiftssektor.

E.

För att stödja det strategiska målet att erhålla en positiv revisionsförklaring (DAS) från revisionsrätten antog kommissionen i januari 2006 handlingsplanen, som byggde på revisionsrättens rekommendationer (7), parlamentets resolution av den 12 april 2005 om beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2003 (8) och Ekofinrådets slutsatser av den 8 november 2005.

F.

Handlingsplanen behandlade ”luckor” i kommissionens kontrollstrukturer vid tidpunkten och identifierade 16 områden för åtgärder före slutet av 2007, med hänsyn tagen till att en förbättring av den finansiella förvaltningen i EU måste stödjas av en noggrann övervakning av kontrollerna i kommissionen och medlemsstaterna.

G.

I punkt 2.29 i kapitel 2 (om kommissionens system för intern kontroll) i årsrapporten för 2007 påpekar revisionsrätten att det ”[i] den sammanfattande rapporten från kommissionen för 2007 görs en positiv bedömning av de framsteg som då hade gjorts när det gällde genomförda åtgärder, samtidigt som man pekar på att det ännu kan dröja tills åtgärdernas ändamålsenlighet kan bevisas i form av en sänkt felnivå i de underliggande transaktionerna”.

H.

Enligt kommissionen svar till punkt 2.30 i revisionsrättens årsrapport för 2007 är ”genomförandet av åtgärderna en fortlöpande process och den fullföljs med stor beslutsamhet. Effekterna av åtgärderna märks av nödvändighet senare än deras genomförande under åren 2006 och 2007 och en första konsekvensanalys kommer att utarbetas i början av 2009”.

1.

Europaparlamentet välkomnar de övergripande framsteg som gjorts med att utveckla handlingsplanen och det faktum att en majoritet av åtgärderna har genomförts och de flesta luckor som upptäckts i handlingsplanen har täppts till.

2.

Europaparlamentet framhåller att en effektiv integrerad intern kontrollram som beskrivs i kommissionens handlingsplan kommer att göra det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att på ett bättre sätt genomföra EU:s budget i enlighet med de politiska målen och parlamentets prioriteringar.

3.

Europaparlamentet beklagar bristen på klarspråk och uppmanar kommissionen att ange i vilket skede den befinner sig i processen mot att uppnå en integrerad ram för intern kontroll, och när den förväntar sig att de vidtagna åtgärderna kommer att ha synliga och positiva effekter på transaktionernas laglighet och korrekthet.

4.

Europaparlamentet har tagit del av den utvärderingsrapport som kommissionen antog den 4 februari 2009 (KOM(2009)0043) och kommer att beakta denna i resolutionen om ansvarsfrihet för budgetåret 2007.

5.

Europaparlamentet noterar vilka åtgärder som kommissionen har vidtagit, men beklagar att kommissionen än så länge inte har lyckats presentera heltäckande och tillförlitliga siffror över återvunna belopp och finansiella korrigeringar till följd av medlemsstaternas rapporteringsproblem. Parlamentet uppmanar kommissionen att lösa dessa problem och förväntar sig att den lägger fram en detaljerad tidsplan för utveckling och tillämpning av en ny rapporteringsrutin.

6.

Europaparlamentet påpekar att det är effekterna av åtgärderna som kommer att utgöra grunden för utvärderingen av handlingsplanens resultat genom minskade felnivåer och en förbättrad värdering av kontrollsystem som bekräftats av revisionsrätten.

7.

Europaparlamentet förväntar sig helt och fullt att sådana förbättringar kommer att ha verklig inverkan på revisionsrättens årsrapport för 2008.

8.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att öka insynen i sin konsekvensbedömning av handlingsplanen och fullt ut leda genomförandet.

Åtgärderna 4, 10 och 10N – Felfrekvenser eller acceptabel risk för fel – Analys av den aktuella jämvikten mellan driftsutgifter och kostnaden för kontrollsystemet

9.

Europaparlamentet beklagar att det i fråga om två av de viktigaste åtgärderna för parlamentet föreligger vissa förseningar när det gäller tidsplanen.

10.

Europaparlamentet beklagar särskilt att åtgärd nr 4 i handlingsplanen rörande lanseringen av ett interinstitutionellt initiativ om de grundläggande principer som ska beaktas när det gäller vilka risker som kan tolereras i underliggande transaktioner ännu inte har genomförts. Parlamentet anser, liksom revisionsrätten i sitt yttrande nr 4/2006 (9), att även om det är ett grundläggande begrepp för ett integrerat kontrollsystem så har det ännu inte utretts hur en ”acceptabel risknivå” ska fastställas.

11.

Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten redan i sin årsrapport 2005 (10) angående införandet av en integrerad ram för intern kontroll framförde uppfattningen att ”ett av de viktigaste mål som kommissionen fastställt gäller proportionella och kostnadseffektiva kontroller” (punkterna 2.9 och 2.10).

12.

Europaparlamentet påminner vidare om de ovan nämnda slutsatserna från Ekofinrådet den 8 november 2005, där det anges att rådet, i enlighet med revisionsrättens yttrande nr 2/2004, anser att rådet borde ingå en överenskommelse med Europaparlamentet om vilka risker som kan accepteras för de underliggande transaktionerna, med beaktande av kostnaden för och fördelarna med kontrollerna inom ramen för de olika politikområdena och de motsvarande utgifterna.

13.

Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten i punkt 2.42 c i sin årsrapport för 2007 rekommenderar att man ska gå vidare med begreppet tolererbar risk, och i punkt 1.52 c i kapitel 1 (om revisionsförklaringen och information till stöd för denna) i denna rapport anger att ”balansen mellan kostnad och kvarstående risk för när det gäller enskilda utgiftsområden är av sådan betydelse att den bör godkännas på politisk nivå (det vill säga av budgetmyndigheten/den myndighet som beviljar ansvarsfrihet) i unionsmedborgarnas namn”.

14.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att snarast anta det utlovade meddelandet om denna fråga, i syfte att åter dra igång den interinstitutionella diskussionen om tolererbar risk som redan begärts av parlamentet i sin resolution av den 24 april 2007 om beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2005 (11) och sin resolution av den 22 april 2008 om beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2006 (12). Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en fullständig redovisning av de metoder som används för att beräkna felfrekvenser.

15.

Europaparlamentet anser därför att kommissionen, enligt proportionalitetsprincipen och principen om kostnadseffektivitet (valuta för pengarna) hos kontrollsystemen, bör utvärdera förhållandet mellan å ena sidan de tillgängliga resurserna för varje politikområde och å andra sidan den del av dessa resurser som används för kontrollsystemen per utgiftsområde, vilket parlamentet begärt i sin resolution om beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2005.

16.

Europaparlamentet påminner kommissionen om betydelsen av att genomföra jämförande analyser vilket i sig kommer att möjliggöra fastställande av en acceptabel risknivå för felfrekvensen, och att sända den vidare till parlamentet, rådet och revisionsrätten.

17.

Europaparlamentet anser att förhållandet mellan kostnader och fördelar avseende de resurser som använts för kontroller och resultatet av dessa kontroller bör vara ett grundläggande inslag att beaktas av revisionsrätten.

18.

Europaparlamentet pekar på det mycket viktiga konstaterande som revisionsrätten gjort i punkt 1.52 d, i sin årsrapport för 2007 att ”[om] ett system inte kan införas på ett tillfredsställande sätt till acceptabla kostnader och med en godtagbar risk, bör systemet omprövas”.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till åtgärderna 10 och 10N presentera tillförlitlig information om kontrollsystemens kostnader och eventuella medel för förenkling i syfte att hitta en bättre balans mellan behovet av kontroll och målet att minska den administrativa bördan för sökande och mottagare av EU-medel.

20.

Europaparlamentet erinrar om sin egen synpunkt och revisionsrättens synpunkt att komplicerade eller oklara bestämmelser och komplexa rättsliga instrument har en negativ inverkan på lagligheten och korrektheten när det gäller EU:s utgifter. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ta upp frågan om förenkling som en viktig punkt i nästa reform av budgetförordningen och i den framtida rättsliga grunden för EU:s utgiftsprogram.

Åtgärderna 1, 3, 3N, 5, 10, 10a, 11N, 13 och 15: Samarbete med medlemsstaterna behövs

21.

Europaparlamentet understryker att kommissionen, för genomförandet av åtgärderna 1, 3, 3N, 5, 10, 10a, 11, 11N, 13 och 15, även är beroende av samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet betonar att det till fullo stöder dessa åtgärder och uppmanar därför med kraft kommissionen att använda alla hjälpmedel som står till dess förfogande för att genomföra dem fullt ut snarast möjligt.

22.

Europaparlamentet påminner om det uttalande som kommissionen gjorde i sitt ovan nämnda meddelande från 2008 (KOM(2008)0110) om att åtgärderna 1, 3, 3N, 5, 8 och 13 har slutförts.

23.

Europaparlamentet påpekar dock att det hittills inte sett några verifierande underlag eller uttalanden som styrker detta. Parlamentet måste därför allvarligt ifrågasätta om dessa åtgärder verkligen slutförts, och om de genomförts eller bidragit till framsteg i genomförandet av handlingsplanen.

24.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att mera i detalj rapportera om samarbetet med dess nationella motparter och att göra en uppskattning av när detta samarbete kommer att visa positiva effekter.

Åtgärderna 5 och 13: Främjad användning av årliga sammanfattningar och förvaltningsförklaringar

25.

Europaparlamentet välkomnar de årliga sammanfattningarna av tillgängliga granskningar och revisionsförklaringar på nationell nivå, som presenterades för första gången den 15 februari 2008, vilket är ett stort steg mot målet om att förbättra förvaltningen av EU-medel. Parlamentet beklagar dock bristen på insyn när det gäller dessa årliga sammanfattningar, som kommissionen inte hade översänt till parlamentet.

26.

Europaparlamentet välkomnar bestämmelserna från och med 2008 när det gäller årliga sammanfattningar och de bedömningar och förklaringar som ingick i 2006 och 2007 års årliga verksamhetsrapporter från det generaldirektorat som har hand om strukturfonderna, men betraktar åtgärderna 5 och 13 som långt ifrån slutförda eftersom informationen till parlamentet är bristfull.

27.

Europaparlamentet beklagar att parlamentet fram till nu ännu inte har fått någon fullständig information från kommissionen om bedömningen och den jämförande analysen av de första årliga sammanfattningar som lagts fram.

28.

Europaparlamentet påpekar dessutom att revisionsrätten i sin årsrapport för 2007 anger att på grund av skillnaderna i redovisning så ger de årliga sammanfattningarna ännu inte någon pålitlig bedömning av hur systemet fungerar och om det är effektivt.

Åtgärd 11N: Utarbetande av en uppställning av typfel och deras koppling till återvinning och finansiella korrigeringar

29.

Europaparlamentet beklagar den omständigheten att trots de avsevärda ansträngningar som gjort av kommissionen, den enligt revisionsrätten ändå var oförmögen att lägga fram fullständiga siffror eller visa att de siffror som slutligen lades fram tydligt stämde överens med den finansiella redovisning som offentliggjorts.

30.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att slutföra genomförandet av denna viktiga åtgärd för att uppnå en högre grad av efterlevnad när det gäller redovisningskraven och att förbättra korrektheten av de uppgifter som tillhandahålls av medlemsstaterna.

Åtgärd 8N: Samarbete med de högre nationella revisionsorganen och hur deras arbete kan användas för att tillhandahålla säkerhet

31.

Europaparlamentet påpekar att även om de högre oberoende revisionsorganen inte utgör någon del av den interna kontrollen så kan de i egenskap av externa granskare av de nationella offentliga utgifterna spela en viktig roll i granskningen av offentliga medel.

32.

Europaparlamentet stöder till fullo det samarbetet som kommissionen inlett med vissa av de högre nationella revisionsorganen, och uppmuntrar till fortsatta kontakter med sådana organ i syfte att fastställa hur deras arbete kan användas för att öka tillförlitligheten när det gäller genomförandet av programmen i medlemsstaterna.

33.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utveckla en strukturerad strategi för att stödja kontakter med de högre nationella revisionsorganen och uppmanar dessutom kommissionen att slutföra genomförandet av denna åtgärd i nära samarbete med revisionsrätten.

*

* *

34.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT C 107, 30.4.2004, s. 1.

(2)  EUT L 340, 6.12.2006, s. 5.

(3)  EUT C 286, 10.11.2008, s. 1.

(4)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(5)  EUT L 390, 30.12.2006, s. 1.

(6)  Förkortning för det franska begreppet ”Déclaration d'assurance”.

(7)  Yttrande nr 2/2004 (EUT C 107, 30.4.2004, s. 1) (yttrandet om samordnad granskning).

(8)  EUT L 196, 27.7.2005, s. 4.

(9)  EUT C 273, 9.11.2006, s. 2.

(10)  EUT C 263, 31.10.2006, s. 1.

(11)  EUT L 187, 15.7.2008, s. 25.

(12)  Antagna texter, P6_TA(2008)0133.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/21


Tirsdag 10 mars 2009
Samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

P6_TA(2009)0089

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (2008/2180(INI))

2010/C 87 E/05

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens rapport om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (KOM(2007)0769),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1206/2001 (1),

med beaktande av det pågående arbetet inom Haagkonferensen om den praktiska funktionen för Haagkonventionen av den 18 mars 1970 om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil och kommersiell natur,

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0058/2009), och av följande skäl:

A.

Förordning (EG) nr 1206/2001 har inte tillämpats så effektivt som den skulle ha kunnat tillämpas, något som innebär att ytterligare åtgärder måste vidtas för att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning och göra förordningen effektivare.

B.

Syftet med förordning (EG) nr 1206/2001 är att förbättra, förenkla och påskynda samarbetet mellan domstolar om bevisupptagning i ärenden av civil och kommersiell natur.

C.

Kommissionen lät visserligen dela ut sammanlagt 50 000 exemplar av handledningen till medlemsstaterna i slutet av 2006 och början av 2007, men detta skedde alldeles för sent, varför ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förse de parter som medverkar vid förfaranden, särskilt domstolar och rättstillämpare, med bättre information om förordningen.

D.

Kommissionen finner likväl att den frist på 90 dagar för att verkställa framställningar om bevisupptagning som fastställts i artikel 10.1 i förordningen överskridits i ett ”stort antal fall” och att det i ”vissa fall […] till och med krävts över sex månader”.

E.

Endast ett fåtal medlemsstater förfogar i nuläget över utrustning för videokonferenser, och följaktligen används inte sådan utrustning i tillräcklig omfattning. Samtidigt gör medlemsstaterna inte tillräckligt mycket för att införa modern kommunikationsteknik, och kommissionen föreslår inte heller några konkreta åtgärder i denna riktning.

1.

Europaparlamentet är mycket kritiskt till att den ovannämnda rapporten från kommissionen lades fram först den 5 december 2007, trots att kommissionen enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 1206/2001 skulle ha lagt fram den senast den 1 januari 2007.

2.

Europaparlamentet instämmer i kommissionens uppfattning om att medlemsstaterna bör arbeta mer för att göra domare och rättstillämpare i medlemsstaterna tillräckligt uppmärksamma på förordningen för att uppmuntra till direkta kontakter mellan domstolarna, eftersom direkt bevisupptagning enligt artikel 17 i förordningen har visat sig ha potential att förenkla och påskynda bevisupptagningen utan att vålla några särskilda problem.

3.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att komma ihåg att de centrala organ som anges i förordningen fortfarande har en betydelsefull roll att spela för att övervaka arbetet i de domstolar som ansvarar för framställningar enligt förordningen, liksom för att lösa problem när de uppkommer. Parlamentet påpekar att det europeiska rättsliga nätverket kan hjälpa till med att lösa problem som de centrala organen inte lyckats lösa om de ansökande domstolarna gjordes mer medvetna om förordningen skulle de centrala organen kunna anlitas i mindre utsträckning. Parlamentet anser att bistånd från de centrala organen kan vara avgörande för små, lokala domstolar som för första gången står inför ett problem som rör gränsöverskridande bevisupptagning.

4.

Europaparlamentet förordar att man använder informationsteknik och videokonferenser i stor skala, kombinerat med ett säkert system för att skicka och ta emot e-post, vilket så småningom bör bli det ordinarie sättet för att översända framställningar om bevisupptagning. Parlamentet konstaterar att i svaren på ett frågeformulär som skickades ut av Haagkonferensen nämner vissa medlemsstater problem med kompatibiliteten för videolänkar och parlamentet anser att detta bör tas upp inom ramen för den europeiska strategin för e-juridik.

5.

Europaparlamentet anser att eftersom utrustning för videokonferenser ännu inte är tillgänglig i många av medlemsstaterna, och kommissionen finner att moderna kommunikationsmedel ”fortfarande används ganska sällan” bekräftas det befogade i de planer på en europeisk strategi för e-juridik som parlamentets utskott för rättsliga frågor nyligen rekommenderat. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att lägga mer resurser på att installera modern kommunikationsutrustning i domstolarna samt att lära domarna att använda den och uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till förbättringar som skulle kunna avhjälpa den nuvarande situationen. Parlamentet anser att EU snarast möjligt bör ge bistånd och ekonomiskt stöd i lämplig omfattning.

6.

Europaparlamentet anser att det behövs satsningar inom ramen för strategin för e-juridik för att hjälpa domstolarna att klara de krav på översättning och tolkning som uppstår i och med bevisupptagning över gränserna i det utvidgade EU.

7.

Det är med stor oro som Europaparlamentet konstaterar att kommissionen funnit att den frist på 90 dagar för att verkställa framställningar om bevisupptagning som fastställts i artikel 10.1 i förordningen överskridits i ett ”stort antal fall” och att det i ”vissa fall […] till och med krävts över sex månader”. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram konkreta förslag om åtgärder som skulle kunna lösa detta problem. En möjlighet som kan övervägas vore att inom det europeiska rättsliga nätverket inrätta en kontaktpunkt eller ett organ som handlägger klagomål.

8.

Europaparlamentet kritiserar att kommissionens rapport ger en felaktig bild av läget eftersom det i slutsatserna i denna görs gällande att förordning (EG) nr 1206/2001 lett till en på alla sätt och vis förbättrad situation i samband med bevisupptagning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ge praktiskt stöd, bland annat inom ramen för strategin för e-juridik, och att öka ansträngningarna för att förverkliga förordningens hela potential att få tillämpningen av civilrätten att fungera bättre för medborgare, företag, rättstillämpare och domare.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EGT L 174, 27.6.2001, s. 1.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/23


Tirsdag 10 mars 2009
Genomförande av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning

P6_TA(2009)0090

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om genomförande av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (2008/2247(INI))

2010/C 87 E/06

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1),

med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om kommissionens tjugotredje årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005) (2),

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning – kommissionens tjugofjärde årsrapport (3),

med beaktande av sin resolution av den 4 september 2007 om bättre lagstiftning 2005: tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna – 13:e årsrapporten (4),

med beaktande av sin resolution av den 4 september 2007 om programmet ”Bättre lagstiftning” inom Europeiska unionen (5),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0014/2009), och av följande skäl:

A.

Europaparlamentet har upprepade gånger framhållit att EU:s lagstiftning endast tjänar sitt syfte om medlemsstaterna efterlever den, och att övervakningen av medlemsstaternas åtgärder för att införliva och tillämpa EU:s lagstiftning därför måste intensifieras. Parlamentet har föreslagit att den ansvarige föredragande lämnar en lägesrapport till parlamentet när tidsfristen för införlivande har löpt ut.

B.

Direktiv 2006/43/EG antogs av parlamentet och rådet den 17 maj 2006 och medlemsstaternas tidsfrist för införlivande löpte ut den 29 juni 2008. En kontroll måste göras för att se huruvida direktivet har införlivats på korrekt sätt.

C.

Medan den resultattavla som kommissionen har offentliggjort anger vilka artiklar som har genomförts, och av vem, ger den inga upplysningar om det sätt på vilket genomförandet har skett eller om huruvida de nationella bestämmelserna uppfyller de minimikrav som fastställs i direktivet.

D.

Syftet med direktivet är, i första hand, att se till att de revisioner av årsbokslut som görs inom EU uppfyller högsta möjliga kvalitetskrav, och därigenom skapa större förtroende för rapportering av detta slag och förbättra situationen för finansmarknaderna samt, i andra ledet, att skapa lika villkor för revisionssektorn inom den inre marknaden.

E.

Dessa två syften ska ligga till grund för kontrollen av medlemsstaternas genomförande av direktivet.

1.

Europaparlamentet noterar att direktivet antogs som svar på den kris som följde av Enron-kollapsen. Parlamentet betonar att den nuvarande krisen framhäver betydelsen av högkvalitativ redovisning och revision. Parlamentet beklagar att enbart tolv medlemsstater till fullo har införlivat direktivet. Kommissionen uppmanas att tillse att det omedelbart införlivas och tillämpas.

2.

Europaparlamentet konstaterar med oro att införlivandet av de mycket viktiga begreppen ”företag av allmänt intresse” (6) och ”nätverk” (7) har lett till olika tolkningar i olika medlemsstater. Parlamentet understryker i detta sammanhang att direktivet påför en rad långtgående skyldigheter för företag som identifierats som företag av allmänt intresse liksom för de revisorer som granskar bokföringen för dessa företag. Parlamentet konstaterar vidare att direktivet även inför en rad andra skyldigheter för de revisorer som omfattas av definitionen av ”nätverk”. Parlamentet noterar att konsekvenserna av definitionen av ”nätverk”, liksom den bristande rättsliga klarheten vad gäller företagens rättsliga ansvar för handlingar som begås av andra företag inom samma nätverk, kräver ytterligare övervägande. Rent allmänt befarar parlamentet att ett lapptäcke av definitioner kommer att leda till osäkerhet om rättsläget och höga efterlevnadskostnader och därför, i slutändan, kommer att undergräva direktivets syfte. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en omfattande översyn av genomförandet av dessa definitioner och de märkbara följderna av deras införande samt i samråd med medlemsstaterna skapa klarhet kring EU:s långsiktiga politiska prioriteringar inom detta område och det sätt som dessa bäst kan uppnås.

3.

Europaparlamentet konstaterar att många medlemsstater ännu inte har genomfört artikel 41 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna ska ålägga företag av allmänt intresse att inrätta en revisionskommitté eller motsvarande organ. Parlamentet ser detta krav som viktigt eftersom det garanterar oavhängigheten hos den lagstadgade revisionen av årsbokslut för företag av allmänt intresse.

4.

Europaparlamentet betonar att de senaste erfarenheterna visar på behovet av en frekvent och högkvalitativ samverkan inom revisionskommittéerna och mellan oberoende direktörer, tillsynsorgan och revisorer samt att företagsexterna styrelseledamöter noggrant bör överväga möjligheten att hålla sammanträden utan att verkställande styrelseledamöter är närvarande.

5.

Europaparlamentet drar slutsatsen att vissa medlemsstater har uppfyllt direktivets krav på att revisorerna byts ut med jämna mellanrum på högst sju år genom att se till att de byts ut efter så lite som två eller tre år. Parlamentet tvivlar på att man främjar kvaliteten och kontinuiteten i den lagstadgade revisionen av företag av allmänt intresse genom att byta ut deras revisorer så ofta, och påpekar att dessa korta tidsramar hindrar revisorerna och revisorföretagen från att få en god insyn i de reviderade verksamheterna.

6.

Europaparlamentet beklagar att inte alla medlemsstater har infört det system för offentlig tillsyn som direktivet kräver. Parlamentet konstaterar vidare att det i de medlemsstater där man har infört system råder stora skillnader mellan de olika formerna av offentlig tillsyn. Parlamentet konstaterar att den offentliga tillsynen enligt direktivet ska organiseras på ett sätt som gör att intressekonflikter undviks. I ljuset av detta undrar parlamentet om tillsynsmyndigheter som är direkt kopplade till de nationella regeringarna uppfyller detta krav.

7.

Europaparlamentet ser det som mycket viktigt att det samarbete som enligt direktivet ska förekomma mellan myndigheterna för offentlig tillsyn faktiskt kommer till stånd eftersom ett intensivt samarbete mellan dessa myndigheter skulle leda till att medlemsstaterna närmar sig varandra på detta område, och kan förhindra att ytterligare administrativa bördor uppstår på grund av skillnader i nationella förfaranden och krav.

8.

Europaparlamentet betonar att börsnoterade dotterbolag är föremål för lagstadgade revisioner. Parlamentet rekommenderar att den nationella lagstiftningen ska kräva att moderföretag till sådana dotterföretag ska bli föremål för lagstadgade revisioner av revisorer som godkänts i enlighet med direktivet.

9.

Europaparlamentet anset att det finns en omfattande brist på klarhet i fråga om genomförandet av artikel 47 i direktivet, som handlar om revisionshandlingar. Medan medlemsstaterna kan tillåta att revisionshandlingar eller andra handlingar hos lagstadgade revisorer eller andra revisionsföretag som de godkänt överlämnas till de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, finns det rättsliga och dataskyddsrelaterade problem som måste lösas för att den information som EU:s revisorer erhåller från sina kundföretag ska behandlas konfidentiellt och inte överlämnas till den offentliga sektorn i tredjeländer där sådana företag tas upp i register eller där moderbolaget ingår.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en noggrann bedömning av all nationell lagstiftning som rör införlivande av direktivet, ta sig an de problem som nämns i punkterna 1–9 ovan samt avlägga rapport om detta inom två år. Parlamentet tvivlar på att den metod man valt, med minsta möjliga harmonisering, verkligen är det rätta sättet att nå målen med detta och andra direktiv som rör den inre marknaden, eftersom de många undantag som medges i direktivet kommer att leda till ytterligare fragmentering av revisionsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda tydliga begrepp i samband med harmoniseringen.

11.

Europaparlamentet påpekar att onödiga dröjsmål då internationella revisionsstandarder (”International Standards on Auditing”, ISA) ska godkännas skulle kunna få negativa konsekvenser för hur regelverket tillämpas, och därmed orsaka ytterligare fragmentering, vilket strider mot direktivets allmänna syfte. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att internationella revisionsstandarder kan införas utan onödiga dröjsmål och att inleda ett omfattande samråd med allmänheten om deras införande.

12.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att noggrant övervaka och kontrollera att EU:s lagstiftning tillämpas i tid och på korrekt sätt för att säkra att EU:s lagstiftning tillämpas på ett bättre sätt, och för att undvika nationell överreglering (”gold-plating”) på grundval av exempelvis artikel 40 i direktivet (som innehåller en icke uttömmande lista med krav på rapportering om öppenhet och insyn).

13.

Europaparlamentet stöder kommissionens vägledning av och nära samarbete med medlemsstaterna i syfte att se till att tillämpningen sker i tid och på korrekt sätt, exempelvis genom att införlivandeseminarier används som forum för att nå samförstånd om tillämpningen av specifika bestämmelser i gemenskapens lagstiftning. Parlamentet stöder användningen av jämförelsetabeller i tillämpningsarbetet för att största möjliga samstämmighet ska uppnås. Samtidigt anser dock parlamentet att mer måste göras för att man ska ge tydlig vägledning åt medlemsstater som är i färd med att tillämpa EU-lagstiftning och förmå medlemsstaterna att tillämpa gemenskapens lagstiftning på ett otvetydigt sätt.

14.

Europaparlamentet understryker kraftigt att en lagstiftningsliknande åtgärd som omfattas av direktivets tillämpningsområde endast kan godkännas genom det föreskrivande förfarandet med kontroll, vid behov åtföljt av en bedömning av dess effekter.

Rekommendationen om kvalitetssäkran

15.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendation 2008/362/EG av den 6 maj 2008 om extern kvalitetssäkran av revisorer och revisorföretag som tillhandahåller revisionstjänster åt företag av allmänt intresse (8). Parlamentet delar den allmänna uppfattningen att det är viktigt att externa och oberoende kvalitetssäkringskontroller utförs i enlighet med direktivets målsättning att främja såväl kvaliteten på revisionerna som trovärdigheten i de offentliggjorda ekonomiska uppgifterna. Därtill stöder parlamentet den allmänna uppfattningen att det är av största vikt att inspektionerna och inspektörerna är oberoende och opartiska.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med respektive medlemsstater främja nationella kvalitetssäkringsstrukturer som bidrar till att kvalitetssäkringen av revisorföretagen är oberoende och opartisk. Parlamentet understryker i detta sammanhang att den europeiska lagstiftarens befogenheter måste begränsas till att endast gälla de allmänna rambestämmelserna i direktivet och rekommendationen och att det måste överlåtas åt sektorn att precisera dessa bestämmelser.

Beslutet om registrering av revisorer från tredjeländer

17.

Europaparlamentet har tagit del av kommissionens beslut 2008/627/EG av den 29 juli 2008 om en övergångsperiod för verksamheter som utförs av vissa revisorer och revisionsföretag i tredje land (9). Parlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet översända sin uppföljning av frågan om registrering av revisorer från tredjeländer.

Revisorernas ansvar

18.

Europaparlamentet noterar att skillnaderna i medlemsstaternas ansvarssystem kan leda till regelarbitrage och underminera den inre marknaden, men är medvetet om de olika nivåerna av utsatthet beroende på storleken på revisionsfirmor och företag som de har att göra med. Parlamentet betonar att ersättningskrav ofta kommer från tredjeländer där drivkraften bakom sådana rättstvister huvudsakligen är arvodesarrangemang i samband med dessa rättstvister. Parlamentet motsätter sig att en sådan rättstvistkultur välkomnas inom Europeiska unionen och efterfrågar en mer grundläggande beslutsamhet i förhållande till de absurda effekterna av sådana arvodesdrivna metoder.

19.

Europaparlamentet noterar kommissionens rekommendation 2008/473/EG av den 5 juni 2008 om begränsning av det civilrättsliga ansvaret för lagstadgade revisorer och revisionsföretag (10) vari medlemsstaterna uppmanas att begränsa revisorernas ansvar, med vederbörlig hänsyn tagen till såväl den egna lagstiftningen som de rådande omständigheterna. Vidare noterar parlamentet rekommendationens syfte att skapa lika villkor för verksamheter och revisionsföretag genom att få medlemsstaterna att närma sig varandra på detta område. Parlamentet understryker att kommissionens syfte att begränsa revisorers och revisionsföretags ansvar inte får stå i strid med de rättsliga principer som styr det civilrättsliga ansvaret i vissa medlemsstater, exempelvis principen att brottsoffer har rätt till ersättning. Parlamentet understryker att rekommendationen under den rådande ekonomiska och finansiella krisen inte bör innebära att kvaliteten på den lagstadgade revisionen, eller det förtroende som denne ska tillmätas, ifrågasätts. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast år 2010 informera parlamentet om vilka effekter rekommendationen har fått, och vilken uppföljning som är att vänta, varvid den viktigaste frågan är huruvida och i vilken omfattning rekommendationen, i enlighet med direktivets syfte, har lett till att medlemsstaterna har närmat sig varandra på detta område. Parlamentet betonar att kommissionen, om ytterligare åtgärder blir nödvändiga, måste göra en konsekvensbedömning som beaktar de eventuella följderna av en begränsning av revisorers och revisionsföretags civilrättsliga ansvar för revisionernas kvalitet, finanssäkerheten och koncentration på revisionsmarknaden.

Samråd om bestämmelserna om ägande

20.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tagit initiativ till ett samråd om äganderätt i revisionsföretag och ser med intresse fram emot de berörda parternas reaktion.

*

* *

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0060.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0494.

(4)  EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 67.

(5)  EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 60.

(6)  Artikel 2.13 i direktivet.

(7)  Artikel 2.7 i direktivet.

(8)  EUT L 120, 7.5.2008, s. 20.

(9)  EUT L 202, 31.7.2008, s. 70.

(10)  EUT L 162, 21.6.2008, s. 39.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/27


Tirsdag 10 mars 2009
Lika behandling av kvinnor och män och lika tillgång till scenkonsten

P6_TA(2009)0091

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om lika behandling av kvinnor och män och lika tillgång till scenkonsten (2008/2182(INI))

2010/C 87 E/07

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (1),

med beaktande av rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering (2),

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

med beaktande av sina resolutioner av den 7 juni 2007 om konstnärers sociala ställning (3) och av den 3 september 2008 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008 (4),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0003/2009), och av följande skäl:

A.

Bristande jämställdhet mellan kvinnor och män i fråga om sysselsättningsmöjligheter och chanser är fortfarande mycket vanligt inom scenkonsten.

B.

Det är viktigt att noggrant analysera de mekanismer som ger upphov till denna bristande jämställdhet mellan kvinnor och män.

C.

Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män ska gälla alla aktörer inom scenkonsten, alla konstformer, alla olika strukturer (produktion, sändning och utbildning) samt alla verksamhetsområden (den konstnärliga, tekniska och administrativa verksamheten).

D.

Män och kvinnor utövar inte de olika yrkena inom scenkonsten i samma proportioner, och utöver denna bristande jämställdhet finns det skillnader i arbetsvillkor, anställningsvillkor och lön.

E.

När det gäller tillgång till poster på beslutsfattande nivå, till produktionsmedel och till sändningsnät, kan man konstatera att det, i större eller mindre utsträckning, råder bristande jämställdhet inom alla former av scenkonst.

F.

En förutsättning för att uppnå målet för jämställdhet inom scenkonsten är att alla arbeten blir tillgängliga för både kvinnor och män.

G.

En föreställnings konstnärliga kvalitet eller framgångar i en professionell karriär beror inte enbart på talang, och genom att bättre beakta hur män och kvinnor är representerade inom scenkonstens olika yrken kan man blåsa nytt liv i hela sektorn.

H.

Därför bör man få en ändring till stånd i fråga om de fall av segregation som fortfarande förekommer inom scenkonsten, inte bara genom en modernisering och en demokratisering av sektorn, utan också genom fastställande av realistiska jämställdhetsmål genom vilka social rättvisa främjas.

I.

Den bristande jämställdhet som existerar resulterar i att kompetens och talanger inte utnyttjas, vilket är till skada för denna sektors konstnärliga dynamik, strålkraft och ekonomiska utveckling.

J.

De fördomar som finns leder alltför ofta till diskriminerande beteenden mot kvinnor i samband med urvals- och utnämningsförfaranden och i arbetsrelationer, och trots att kvinnor har högre utbildning och är intresserade av att fortbilda sig och har ett bättre nätverk, får de ofta lägre lön än män.

K.

Hindren för jämställdhet mellan kvinnor och män är inom denna sektor särskilt djuprotade och därför är det motiverat att vidta specifika åtgärder för att öka jämställdheten, med beaktande av den hävstångseffekt som detta kan komma att ha på samhället i stort.

L.

Det finns stora luckor i konstnärers sociala trygghet, för både kvinnor och män och detta försätter framför allt kvinnor i en dålig inkomstsituation.

1.

Europaparlamentet betonar den fortsatt utbredda bristande jämställdheten mellan kvinnor och män inom scenkonsten och det ojämlika sätt på vilket denna sektor är organiserad och följderna av detta för hela samhället, med beaktande av denna verksamhets särskilda karaktär.

2.

Europaparlamentet hävdar att det är absolut nödvändigt att främja kvinnors tillträde till alla de konstnärliga yrken inom vilka de fortfarande utgör en minoritet.

3.

Europaparlamentet påminner om att kvinnornas andel av konstnärer och dem som arbetar inom den officiella konstsektorn är mycket liten, och att kvinnor är underrepresenterade på ansvarsfulla befattningar i kulturorgan samt vid akademier och universitet.

4.

Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att vidta särskilda åtgärder inom denna sektor för att analysera de mekanismer och beteenden som ger upphov till denna bristande jämställdhet.

5.

Europaparlamentet påminner om att beteenden endast förändras genom att män och kvinnor arbetar sida vid sida och på så vis kompletterar varandra i fråga om åsikter, känslighet, tillvägagångssätt och intressen.

6.

Europaparlamentet hävdar att det är absolut nödvändigt att främja kvinnors tillträde till alla konstnärliga yrken och alla de yrken inom scenkonsten där kvinnor utgör en minoritet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja alla hinder för kvinnor att nå de högsta posterna inom kulturinstitutioner, akademier och universitet.

7.

Europaparlamentet betonar att diskrimineringen av kvinnor hindrar utvecklingen inom kultursektorn genom att beröva den talanger och kompetens och påpekar att begåvningar behöver möta publiken för att få erkänsla.

8.

Europaparlamentet begär att åtgärder vidtas för att öka antalet kvinnor i institutioners styrelser, bland annat genom att främja jämställdhet inom kulturföretag, kulturinstitutioner och yrkesorganisationer.

9.

Europaparlamentet uppmanar aktörer på kulturområdet att konsultera och öka antalet kvinnliga skapande konstnärer och inkludera fler av deras verk i programplanering, samlingar och publikationer.

10.

Europaparlamentet konstaterar att de framsteg som uppnåtts i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män successivt kommer att göra det möjligt för både kvinnor och män att ingå i arbetsteam, programplaneringar och sammanträden, där kvinnor och män i dag ofta är åtskilda, vilket inte är förenligt med kraven i dagens samhälle.

11.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera, i möjligaste mån, att ansökningar är anonyma. Parlamentet insisterar på att man håller fast vid att provspelningarna vid anställning av orkestermusiker sker bakom en skärm, något som har gjort det lättare för kvinnor att bli medlemmar i orkestrar.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att genast ta ett första realistiskt steg i kampen mot bristande jämställdhet inom scenkonsten genom att se till att åtminstone en tredjedel av de anställda i varje enskild bransch inom sektorn tillhör minoritetskönet.

13.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att

a)

tillsammans med sina kulturinstitutioner begrunda hur man bäst skulle kunna identifiera de mekanismer som ger upphov till bristande jämställdhet för att på så sätt i så stor utsträckning som möjligt undvika all diskriminering som grundar sig på kön,

b)

undanröja alla hinder för kvinnor att få tillträde till de högsta posterna inom de mest prestigefyllda kulturinstitutionerna och kulturorganisationerna,

c)

inom denna sektor inrätta nya sätt att organisera arbetet, delegera ansvaret och planera tiden, på ett sätt som beaktar de krav som kvinnors och mäns privatliv ställer,

d)

erkänna att man inom denna sektor, där atypiska arbetstider, stor rörlighet och osäkra arbetsförhållanden utgör normen och ytterligare försvagar kvinnors ställning, bör hitta kollektiva lösningar för att erbjuda barnomsorg (genom att öppna daghem med öppettider som anpassats till tidpunkten för repetitioner och föreställningar).

14.

Europaparlamentet påminner kulturinstitutionerna om att det är absolut nödvändigt att i praktiken omsätta den demokratiska grundtanken enligt vilken män och kvinnor som utför samma arbete ska få samma lön, vilket inom många sektorer, inbegripet scenkonsten, inte alltid är fallet.

15.

Europaparlamentet uppmanar slutligen medlemsstaterna att göra komparativa analyser av nuläget inom sektorn för scenkonst i de olika medlemsstaterna, i syfte att underlätta utarbetandet och genomförandet av gemensam politik, sammanställa statistik samt göra gemensamma instrument tillgängliga för att mäta och jämföra de framsteg som uppnåtts.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra den sociala situationen för dem som arbetar inom konst- och kultursektorn genom att beakta olika anställningsförhållanden och garantera en bättre social trygghet.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament.


(1)  EGT L 269, 5.10.2002, s. 15.

(2)  EGT L 14, 20.1.1998, s. 6.

(3)  EUT C 125 E, 22.5.2008, s. 223.

(4)  Antagna texter, P6_TA(2008)0399.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/30


Tirsdag 10 mars 2009
Integriteten för hasardspel online

P6_TA(2009)0097

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om integriteten för hasardspel online (2008/2215(INI))

2010/C 87 E/08

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 49 i EG-fördraget,

med beaktande av protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i bilagan till EG-fördraget,

med beaktande av den rättspraxis som utvecklats av EG-domstolen (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (2) (tjänstedirektivet),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (3) (direktivet om audiovisuella medietjänster),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel) (4),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (5),

mede beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om vitboken om idrott (6),

med beaktande av den muntliga frågan från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd till kommissionen av den 16 oktober 2006 om spel och vadslagning på den inre marknaden (O-0118/2006) och den åtföljande debatten i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd den 14 november 2006, och det svar som gavs av kommissionsledamoten,

med beaktande av den rapport om hasardspel online, med fokus på integritet och uppförandekod för spelande, som utarbetats för Europaparlamentet av konsultbyrån Europe Economics Research Ltd,

med beaktande av den studie om hasardspeltjänster på EU:s inre marknad av den 14 juni 2006, som utarbetats för kommissionen av den juridiska konsultbyrån Swiss Institute of Comparative Law (SICL),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0064/2009), och av följande skäl:

A.

Idag motsvarar värdet av intäkterna från hasardspel online, som 2004 uppgick till 2 till 3 miljarder EUR, cirka 5 procent av den totala spelmarknaden i EU, vilket konstaterats i den ovan nämnda studien från SICL, och en snabb tillväxt förefaller oundviklig.

B.

De inkomster som genereras av statlig och statligt auktoriserad hasardspelverksamhet är i den i särklass viktigaste inkomstkällan för idrottsorganisationerna i många medlemsstater.

C.

Hasardspelverksamhet, inbegripet hasardspel online, har av hävd varit strängt reglerad i samtliga medlemsstater utifrån subsidiaritetsprincipen, i syfte att skydda konsumenterna mot spelmissbruk och bedrägeri, för att förhindra penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet, liksom uppgjorda matcher, samt för att bevara den allmänna ordningen. EG-domstolen accepterar begränsningar av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster mot bakgrund av dessa mål i allmänhetens intresse, om de är proportionerliga och icke-diskriminerande.

D.

Samtliga medlemsstater har differentierat sådana begränsningar utifrån den typ av hasardspeltjänster som berörs, exempelvis kasinospel, vadhållning i idrottssammanhang, lotterier eller vadhållning vid hästkapplöpningar. En majoritet av medlemsstaterna har förbjudit verksamhet – inbegripet verksamhet som bedrivs av lokala operatörer – med kasinospel online, och många har på samma sätt förbjudit verksamhet med vadhållning online avseende idrottstävlingar och online-lotterier.

E.

Hasardspelverksamhet omfattades inte av tillämpningsområdet för direktiven 2006/123/EG, 2007/65/EG och 2000/31/EG, och parlamentet uttryckte oro inför en eventuell avreglering av hasardspel i sin ovannämnda resolution om vitboken om idrott.

F.

Medlemsstaterna har reglerat sina traditionella hasardspelmarknader för att skydda konsumenterna mot spelberoende, bedrägeri, penningtvätt och uppgjorda matcher. Dessa politiska mål är svårare att nå inom sektorn för hasardspel online.

G.

Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot tio medlemsstater för att utreda om nationella åtgärder som begränsar gränsöverskridande utbud av hasardspeltjänster online, främst vadhållning avseende idrott, är förenliga med gemenskapslagstiftningen. Som kommissionen påpekat rör inte dessa förfaranden förekomsten av monopol eller nationella lotterier i sig, och de har heller ingen påverkan på liberaliseringen av hasardspelmarknaden i allmänhet.

H.

Allt fler prejudiciella frågor i fall som rör hasardspel hänvisas till EG-domstolen vilket tydligt visar på bristande tydlighet när det gäller tolkningen och tillämpningen av EG-rätten med avseende på hasardspel.

I.

Integritet inom ramen för denna resolution om hasardspel online innebär ett åtagande att förebygga inte bara bedrägeri och brott utan även spelmissbruk och hasardspel bland minderåriga genom att respektera konsumentskyddslagstiftning och straffrättslig lagstiftning, och att skydda idrottstävlingar från otillbörligt inflytande med anknytning till vadhållning i samband med idrottsevenemang.

J.

Hasardspel online innebär en kombination av flera riskfaktorer med kopplingar till spelberoende, bl.a. enkel tillgång till hasardspel, tillgång till olika hasardspel och färre sociala spärrar (7),

K.

Vadhållningsverksamhet avseende idrottsevenemang och andra hasardspel online har utvecklats snabbt och på ett okontrollerat sätt (särskilt gränsöverskridande spel online) och det alltid närvarande hotet om uppgjorda matcher och fenomenet med s.k. ”lay bets” (där man satsar på förloraren) vid vissa evenemang och matcher gör idrotten särskilt sårbar för olaglig vadhållningsverksamhet.

En marknad med insyn som skyddar allmänheten och konsumentintresset

1.

Europaparlamentet påpekar att i enlighet med subsidiaritetsprincipen och EG-domstolens rättspraxis har medlemsstaterna ett intresse och en rätt att reglera och kontrollera sina hasardspelmarknader i enlighet med sina traditioner och kulturer för att skydda konsumenterna mot beroende, bedrägeri, penningtvätt och uppgjorda matcher inom idrotten och skydda kulturellt grundade finansieringsstrukturer som finansierar idrottsverksamhet och andra vällovliga syften i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att alla övriga aktörer också har ett intresse av en väl övervakad och reglerad hasardspelmarknad. Parlamentet betonar att hasardspeloperatörer måste följa lagstiftningen i den medlemsstat där de tillhandahåller sina tjänster och där konsumenten är bosatt.

2.

Europaparlamentet betonar att hasardspeltjänster måste betraktas som en ekonomisk verksamhet av en mycket speciell karaktär pga. de aspekter avseende den sociala och allmänna ordningen och hälso- och sjukvården som är kopplade till denna verksamhet, och att konkurrens här inte leder till en bättre fördelning av resurser, vilket är orsaken till varför frågan om hasardspel måste betraktas från flera håll. Parlamentet understryker att ett rent inre marknads-perspektiv inte är lämpligt på detta mycket känsliga område och uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma EG-domstolens synpunkter i denna fråga.

3.

Europaparlamentet ställer sig bakom det arbete som inleddes i rådet under det franska ordförandeskapet, där man tar upp frågor på området för hasardspel och vadhållning, online och i traditionell form. Rådet uppmanas att fortsätta hålla formella diskussioner om en eventuell politisk lösning på hur man ska fastställa och hantera problem i samband med hasardspel online, och kommissionen uppmanas att stödja denna process och genomföra studier och lägga fram lämpliga förslag, som rådet anser behövs för att nå gemensamma mål på området för hasardspel online.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta nära för att lösa de problem avseende den sociala och allmänna ordningen som beror på gränsöverskridande hasardspel online, exempelvis spelberoende och missbruk av personuppgifter eller kreditkort. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att samarbeta nära med medlemsstaterna i kampen mot alla oauktoriserade eller olagliga erbjudanden om hasardspeltjänster online och för att skydda konsumenter och förebygga bedrägeri. Parlamentet framhåller behovet av en gemensam ståndpunkt om hur detta ska ske.

5.

Europaparlamentet understryker att tillsynsmyndigheter och aktörer som verkar på området för hasardspel online, t.ex. hasardspelsoperatörer, tillsynsmyndigheter, konsumentorganisationer, idrottsorganisationer, branschorganisationer och medier, har ett gemensamt ansvar för integriteten när det gäller hasardspel online och för att informera konsumenterna om möjliga negativa konsekvenser av denna typ av spel.

Åtgärder mot bedrägeri och annan brottslig verksamhet

6.

Europaparlamentet konstaterar att brottslig verksamhet som penningtvätt och svart ekonomi kan kopplas till hasardspelverksamhet, och påverka integriteten för idrottsevenemang. Parlamentet anser att hot mot idrottens och idrottstävlingarnas integritet har stor påverkan på gräsrötternas deltagande, ett viktigt bidrag till folkhälsan och social integration. Parlamentet anser att om en idrott upplevs vara föremål för manipulation för att gynna spelare, funktionärer eller tredje part ekonomiskt, istället för att spelas enligt gängse värderingar och regelverk och för att underhålla supportrarna, kan allmänheten komma att tappa sitt förtroende.

7.

Europaparlamentet anser att tillväxten av hasardspel online medför ökade möjligheter för bedrägliga metoder som fusk, uppgjorda matcher, illegala vadslagningskarteller och penningtvätt eftersom hasardspel online kan anordnas och avvecklas mycket snabbt, och på grund av spridningen av operatörer till skatteparadis. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europol och andra nationella och internationella institutioner att noga granska och rapportera om resultaten på detta område.

8.

Europaparlamentet anser att skyddet av integriteten för idrottsevenemang och tävlingar kräver samarbete mellan innehavare av rättigheter för idrottsevenemang, operatörer av vadslagning online och myndigheter på nationell, europeiska och internationell nivå.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att organisatörer av idrottstävlingar, vadhållningsoperatörer och tillsynsmyndigheter samarbetar om åtgärder för att hantera risker som är kopplade till olaglig vadhållning och uppgjorda matcher inom idrotten, och förbereda inrättande av ett fungerande, rättvist och hållbart regelverk för att skydda idrottens integritet.

10.

Europaparlamentet påpekar att vadhållning vid idrottsevenemang är en form av kommersiellt utnyttjande av idrottstävlingarna. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna skyddar idrottstävlingar från oauktoriserad kommersiell användning, särskilt genom att erkänna idrottsorganisatörers rättigheter, och vidta åtgärder för att garantera en rimlig ekonomisk ersättning som kommer alla nivåer inom yrkesmässig och ideell idrottsutövning till godo. Kommissionen uppmanas att undersöka om det är möjligt att ge organisatörer av idrottstävlingar immateriella rättigheter (en viss typ av porträtträttighet (8)) för deras tävlingar.

Förebyggande av nackdelar för konsumenterna

11.

Europaparlamentet anser att den hela tiden närvarande möjlighet att spela hasardspel online i avskildhet som Internet innebär, med direkta resultatet och med möjlighet att spela om stora summor pengar skapar nya risker för spelberoende. Parlamentet konstaterar dock att den totala effekten på konsumenterna av de specifika former av tjänster för hasardspel som erbjuds online ännu inte är känd och bör undersökas närmare.

12.

Europaparlamentet pekar på den växande oron för ungdomars möjlighet att få tillgång till hasardspel online, både lagligt och olagligt, och betonar behovet av effektivare ålderskontroller och att man förebygger minderåriga hasardspelare från att spela kostnadsfria demonstrationsspel på webbplatser.

13.

Europaparlamentet påpekar att särskilt unga människor kan ha svårt att skilja mellan begreppen tur, öde, chans och sannolikhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta upp de viktigaste faktorer som kan öka riskerna för att en (ung) person utvecklar ett spelberoende och även hitta verktyg för att angripa dessa faktorer.

14.

Europaparlamentet är oroat över det ökande samspelet mellan interaktiv tv, mobiltelefoner och webbplatser som tillhandahåller hasardspel på distans eller på Internet, särskilt de som riktas till minderåriga. Parlamentet anser att denna utveckling kommer att utgöra en ny utmaning när det gäller utformningen av regelverk och socialt skydd.

15.

Europaparlamentet anser att hasardspel online sannolikt innebär risker för konsumenterna och att det därför är legitimt för medlemsstaterna att begränsa friheten att tillhandahålla hasardspeltjänster online för att på så sätt skydda konsumenterna.

16.

Europaparlamentet framhåller att föräldrar har ett ansvar för att förebygga hasardspelande och spelberoende bland minderåriga.

17.

Europaparlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att anslå lämpliga medel till forskning om, förebyggande arbete och behandling av problem som rör hasardspel online.

18.

Europaparlamentet anser att vinsterna från hasardspel bör användas så att det kommer samhället till godo, inklusive finansiering av utbildning, hälso- och sjukvård, och yrkesmässigt och ideellt idrotts- och kulturutövande.

19.

Europaparlamentet stöder utarbetande av en standard för hasardspel online när det gäller åldersgränser, förbud mot kredit - och bonussystem för att skydda sårbara hasardspelare, information om möjliga följder av hasardspel, information om var man kan få hjälp vid beroende, vissa spels potentiella beroendeframkallande egenskaper, och så vidare.

20.

Europaparlamentet uppmanar samtliga aktörer att ta upp risken för social isolering som orsakas av spelberoende.

21.

Europaparlamentet anser att självregleringen när det gäller marknadsföring, främjande och tillhandahållande av hasardspel online inte är tillräckligt effektiv och framhåller därför behovet både av reglering och samarbete mellan branschen och myndigheterna.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta på EU-nivå för att vidta åtgärder mot eventuell aggressiv marknadsföring och annonsering från statliga eller privata operatörer när det gäller hasardspel online, inbegripet kostnadsfria demonstrationsspel, för att skydda i synnerhet spelare och sårbara konsumenter som barn och ungdomar.

23.

Europaparlamentet föreslår att man ska studera möjligheten att införa ett maxbelopp som en person kan använda för hasardspel per månad eller ålägga hasardspelsoperatörer på Internet att använda förbetalda kort för hasardspel online som ska säljas i butiker.

Uppförandekodex

24.

Europaparlamentet konstaterar att en uppförandekodex fortfarande kan vara ett användbart kompletterande verktyg för att uppnå vissa allmänna (och enskilda) mål och för att beakta den tekniska utvecklingen, förändringar i konsumenternas preferenser eller utvecklingen av marknadsstrukturerna.

25.

Europaparlamentet betonar att en uppförandekodex i slutändan fortfarande är en branschdriven, självreglerande strategi och därför endast kan tjäna som ett komplement till, inte som en ersättning för lagstiftning.

26.

Europaparlamentet framhåller även att effektiviteten med en uppförandekodex i stor utsträckning beror på hur den uppfattas av de nationella myndigheterna och konsumenterna och hur den tillämpas.

Övervakning och forskning

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dokumentera omfattningen och tillväxten av sina marknader för hasardspel online, och de utmaningar som hasardspel online ger upphov till.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till forskning om hasardspel online och riskerna för att utveckla spelberoende, t.ex. om hur marknadsföring påverkar spelberoende, om det är möjligt att skapa en gemensam europeisk kategorisering av spel utifrån deras potential för att framkallande beroende, och möjliga förebyggande och läkande åtgärder.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt undersöka vilken betydelse annonsering och marknadsföring (inklusive kostnadsfri demonstration av spel online) har för att direkt eller indirekt uppmuntra minderåriga att spela.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europol och de nationella myndigheterna att samla in och dela med sig av information om omfattningen av bedrägerier och annan brottslig verksamhet inom sektorn för hasardspel online, t.ex. bland aktörer som verkar inom denna sektor.

31

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med de nationella regeringarna undersöka de ekonomiska och icke-ekonomiska effekterna av tillhandahållandet av gränsöverskridande hasardspeltjänster i förhållande till integritet, socialt ansvarstagande, konsumentskydd och frågor som rör beskattning.

32.

Europaparlamentet framhåller vikten för konsumentens hemmamedlemsstat att den kan kontrollera, begränsa och övervaka hasardspeltjänster som tillhandahålls på dess territorium.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att klargöra var beskattning för hasardspel online ska ske.

*

* *

34.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  Schindler 1994 (c-275/92), Läärä 1999 (C-124/97), Zenatti 1999 (C-67/98), Anomar 2003 (C-6/01), Gambelli 2003 (C-243/01, Lindman 2003 (C-42/02), Placanica 2007 (C-338/04), Unibet 2007 (C-432/05) UNIRE 2007 (C-260/04).

(2)  EUT L 376, 27.12.2006, s.36.

(3)  EUT L 332, 18.12.2007, s. 27.

(4)  EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

(5)  EUT L 309, 25.11.2005, s. 15

(6)  Antagna texter, P6_TA(2008)0198.

(7)  Yttrande från generaladvokat Yves Bot av den 14 oktober 2008 i mål C-42/07; ovan nämnda studie från SICL, s. 1450; professor Gill Valentine, Literature review of children and young people’s gambling (beställd av Förenade kungarikets myndighet för hasardspel (Gambling Commission), september 2008.

(8)  ”Portretrecht”, ett begrepp i nederländsk rätt.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/35


Tirsdag 10 mars 2009
Garantera livsmedelskvalitet, inbegripet harmonisering eller ömsesidigt erkännande av standarder

P6_TA(2009)0098

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om att garantera kvaliteten på livsmedel, inbegripet harmonisering eller ömsesidigt erkännande av gemensamma normer (2008/2220(INI))

2010/C 87 E/09

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget,

med beaktande av kommissionens grönbok av den 15 oktober 2008 om kvaliteten på jordbruksprodukter: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar (KOM(2008)0641),

med beaktande av resolutionen av den 9 oktober 1998 om en kvalitetspolitik för livsmedelsprodukter och livsmedel från jordbruket (1),

med beaktande av kommissionens arbetsdokument från oktober 2008 om certifieringsordningar för livsmedel,

med beaktande av ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP),

med beaktande av det mandat som kommissionen fått av Europeiska rådet i fråga om förhandlingar på jordbruksområdet, enligt gemenskapens förslag till former för WTO:s jordbruksförhandlingar som antogs i januari 2003 (2),

med beaktande av konferensen ”Food Quality Certification – Adding Value to Farm Produce” [Kvalitetscertifiering av livsmedel – öka mervärdet av jordbruksprodukter] som organiserades i Bryssel av kommissionen den 5–6 februari 2007,

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om information till konsumenterna om livsmedel (KOM(2008)0040),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0088/2009), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionens normer för livsmedelssäkerhet och kvalitet är de mest rigorösa i världen.

B.

Normerna motsvarar de EU-konsumenternas krav och är ett sätt att garantera ett så högt mervärde som möjligt.

C.

Konsumenterna visar ett allt större intresse för livsmedelssäkerhet, men även för livsmedlens ursprung och produktionsmetoder. Europeiska unionen har redan reagerat på detta genom att införa fyra kvalitets- och ursprungsmärkningar för livsmedel, nämligen skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning, garanterad traditionell specialitet samt ekologiskt jordbruk.

D.

De europeiska kvalitetsprodukterna är en ”levande” del av Europeiska unionens kulturarv och gastronomiska arv. De utgör således en viktig del av det ekonomiska och sociala livet i flera europeiska regioner eftersom de möjliggör verksamheter som särskilt på landsbygden har en direkt regional anknytning.

E.

Konsumenterna förknippar certifieringssystem med en garanti för högre kvalitet.

F.

De särskilda kvalitetsordningar som finns inom Europeiska unionen utgör en väsentlig konkurrensfördel för gemenskapens produkter.

G.

De stora detaljhandelsföretagen har kommit att dominera livsmedelsmarknaderna inom EU och inför olika avgifter och kostnader för att lista varorna, liksom oskäliga krav på medverkan i säljfrämjande åtgärder, vilket minskar möjligheterna för små producenter att nå en större publik.

H.

Modern teknik går att använda för att ge detaljerad information om olika jordbruksprodukters och livsmedels ursprung och egenskaper.

I.

Förfalskningar medför förluster för både producenterna och slutkonsumenterna.

1.

Europaparlamentet välkomnar de diskussioner som kommissionen inlett genom grönboken och stöder kommissionens önskemål om att främja EU-jordbruksprodukternas kvalitet utan att införa ytterligare avgifter eller krav för producenterna.

2.

Europaparlamentet betonar att en av de viktigaste målsättningarna är att kunna garantera en rättvis och ärlig konkurrens på marknaden för strategiska produkter, såsom jordbruksprodukter och livsmedel, och att en sådan garanti är av allmäneuropeiskt intresse. Parlamentet anser att det är viktigt att det även råder en rättvis konkurrens vad gäller importerade produkter, som i allmänhet inte uppfyller samma normer som de som gäller för gemenskapsprodukter. De EU-kvalitetsnormer som är tillämpliga på produkter från tredjeländer med tillträde till den inre marknaden måste också fastställas på grundval av en överenskommelse i Världshandelsorganisationen (WTO).

3.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka kontrollen och samordningen mellan de olika myndigheterna för att se till att importerade livsmedelsprodukter uppfyller EU:s normer för miljöskydd, livsmedelssäkerhet och djurskydd. Parlamentet noterar rådets (jordbruk) slutsatser av den 19 december 2008 om importerade jordbruksprodukters och livsmedels säkerhet och om respekt för gemenskapsnormerna, men påpekar att det i dessa slutsatser saknas en fast politisk vilja att förstärka gemenskapskontrollerna i tredjeländer.

4.

Europaparlamentet understryker att kvalitetspolitiken inte kan skiljas från den framtida gemensamma jordbrukspolitiken eller från de utmaningar som bland annat klimatförändringen, skyddet av den biologiska mångfalden, energiförsörjningen och förvaltningen av vattenresurserna innebär.

5.

Europaparlamentet bedömer att åtgärder för att öka produktionsvolymerna inte får bli en förevändning för att sänka normkraven med hänvisning till en situation med generellt sett höga råvarupriser.

6.

Europaparlamentet understryker återigen att syftet med att säkra högre standarder för livsmedelsäkerhet, djurskydd och miljöskydd bör vara att uppnå en hög produktkvalitet för att därmed erbjuda jordbruksproducenterna en ansenlig konkurrensfördel. Parlamentet anser att jordbruksproducenterna också måste tjäna tillräckligt för att kunna täcka de kostnader som uppstår till följd av EU:s krav på livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljöskydd. Om den konkurrensfördel som jordbruksproducenterna erbjuds inte räcker till för att de ska kunna täcka dessa kostnader anser parlamentet att finansiering via den gemensamma jordbrukspolitiken måste inta en central roll, i syfte att ge de europeiska jordbrukarna möjlighet att garantera säkerhet, djurskydd och miljöskydd inom jordbruket.

7.

Europaparlamentet bedömer att den europeiska kvalitetspolitiken bör vara nära kopplad till den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som kommer att ske efter 2013, och anser att EU bör inta en stödjande roll inom ramen för denna politik, även på det ekonomiska området, i syfte att uppnå en jordbruks- och livsmedelsproduktion av hög kvalitet i EU. Parlamentet betonar att producentorganisationer bör få förstärkt stöd för att framför allt de små producenterna inte ska missgynnas.

8.

Europaparlamentet påpekar att Europeiska unionen inom ramen för det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk har åtagit sig att vidta åtgärder för att bevara genetiska resurser, och uppmanar därför kommissionen att inrätta särskilda program för säljfrämjande åtgärder som gynnar användningen av växtsorter som hotas av genetisk utarmning. Parlamentet betonar att det på så sätt ska bli attraktivare för jordbrukare och trädgårdsmästare att odla sorter som är listade som växtgenetiska resurser och att det bör skapas liknande program för säljstödjande åtgärder för utrotningshotade arter av nyttodjur.

9.

Europaparlamentet erinrar om att de europeiska producenterna till följd av avregleringen av de globala jordbruksmarknaderna är direkt utsatta för internationell konkurrens och att alla ytterligare åtgärder som de måste vidta riskerar att skada deras konkurrenskraft. Detta kan emellertid även gynna EU:s jordbrukare om de lyckas skapa en nisch för sina produkter på marknaden och göra vinster på detta. EU:s jordbrukare kan vända konsumenternas krav till sin fördel genom att bland annat tillhandahålla lokalt producerade kvalitetsprodukter och säkerställa strängare normer för djurskydd och miljöskydd.

10.

Europaparlamentet betonar att kommissionen inom ramen för WTO-förhandlingarna måste försöka säkra en överenskommelse om de så kallade icke-handelsrelaterade frågorna som innebär att så många importerade produkter som möjligt uppfyller samma krav som de som gäller för europeiska jordbrukare, så att kvaliteten på de jordbruksprodukter som uppfyller EU-kraven avseende livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljöskydd medför en ansenlig konkurrensfördel för jordbruksproducenterna.

11.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över de stora detaljhandelskedjornas påverkan på de europeiska livsmedlens allmänna kvalitet och även över den trend som råder på de marknader som kännetecknas av en mycket centraliserad distribution mot likriktning och ett smalare utbud av jordbruksprodukter och livsmedel. Detta medför en minskad närvaro av traditionella produkter och en ökning av halvfabrikat på marknaden. Parlamentet föreslår att kommissionen utarbetar bestämmelser för det förfarande med omvända auktioner som några stora europeiska inköpscentraler har genomdrivit eftersom det har förödande konsekvenser för kvalitetsprodukter.

Produktionskrav och handelsnormer

12.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över hur komplext EU:s system med grundbestämmelser är och över det stora antalet föreskrifter som de europeiska jordbrukarna måste följa. Parlamentet förespråkar en förenkling och förordar att varje ny regel ska bedömas utifrån krav på lämplighet, nödvändighet och proportionalitet.

13.

Europaparlamentet efterlyser ytterligare förenkling av handelsnormerna genom att huvudkriterierna förtydligas, liksom framtagande av EU-riktlinjer för användningen av allmänna reserverade termer, såsom ”låg sockerhalt”, ”låga koldioxidutsläpp”, ”dietprodukt” och ”naturlig”, för att undvika vilseledande praxis.

14.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att de flesta konsumenterna inte är tillräckligt informerade om livsmedelskedjan, särskilt när det gäller produkternas och råvarornas ursprung. Parlamentet förespråkar införandet av obligatorisk information om råvarornas ursprung, baserat på en ursprungslandsmärkning, vilket återspeglar konsumenternas vilja att veta mer om ursprunget för den produkt de köper. Parlamentet anser att ett sådant system även ska omfatta bearbetade livsmedel där ursprunget bör anges för de viktigaste ingredienserna och råvarorna, samt ursprungsland och den plats där den slutliga bearbetningen av produkten ägde rum.

15.

Europaparlamentet anser att den australiska modellen är ett bra exempel på ett märkningssystem med angivande av ursprungsland, men påpekar att de särskilda förutsättningarna för EU:s olika produktionssektorer alltid måste beaktas. Genom systemet anges de olika produktionsstegen, till exempel ”tillverkad i” för livsmedel som tillverkats lokalt av lokala ingredienser eller ”bearbetad i” för varor som genomgått en större bearbetning i landet i fråga, eller ytterligare en märkning av typen ”bearbetad i … med lokala eller importerade ingredienser”. Parlamentet påminner om att även andra viktiga aktörer på den europeiska marknaden använder liknande märkningssystem, till exempel Förenta staterna och Nya Zeeland.

16.

Förutsatt att kraven på livsmedelssäkerhet är uppfyllda anser Europaparlamentet att handelsnormerna inte bör hindra varor från att få tillträde till marknaden på grund av utseende, form eller storlek.

17.

Europaparlamentet anser att den allmänna europeiska kvalitetsmärkningen ”produkt tillverkad i EU” i slutändan måste medföra att EU-produkter kan urskiljas på ett positivt sätt på marknaden, på grundval av de höga normer enligt vilka de har tillverkats.

18.

Europaparlamentet anser att de frivilliga reserverade termerna med fördel kan uppmuntras som ett alternativ till de obligatoriska handelsnormerna. Att införa sådana enhetliga definitioner som alla berörda parter är nöjda med kan dock vara svårt, eftersom det finns skillnader i matvanor och traditioner, och kan leda till att mängden information till konsumenterna ökar och till att det måste skapas ett system för att övervaka termernas användning.

19.

Europaparlamentet ser positivt på införandet av åtgärder för att förenkla unionens lagstiftning och begränsa utrymmet för självreglering, vilket dock inte får leda till att lagstiftningen urholkas. Gemensamma handelsnormer behövs och metoderna för att utforma dem kan förbättras. Därför anser parlamentet att samreglering bör uppmuntras och vara det normala förfarandet för att anta gemenskapslagstiftning på området. Parlamentet kräver att nationella myndigheter och företrädare för livsmedels- och jordbrukssektorn deltar i denna process.

Särskilda kvalitetssystem i EU

20.

Europaparlamentet understryker att system för livsmedelskvalitet bör erbjuda information och garantera autentiska lokala ingredienser och produktionsmetoder för konsumenterna. Parlamentet anser därför att sådana system måste genomföras och tillämpas med förstärkta kontroller och spårbarhetssystem.

21.

Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att införa överskådligare märkningssystem som finner allmän acceptans hos konsumenterna och att det för en överskådlig ursprungsbeteckning för både EU-produkter och importer från tredjeland ska krävas att ursprunget anges för de viktigaste jordbruksingredienser som avgör produktens karaktär.

22.

Europaparlamentet anser att användningen av skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) för autentiska produkter endast bör omfatta råvaror i de fall då den skyddade beteckningen används på etiketten och i reklam för en bearbetad produkt. Parlamentet betonar att konsumenten på detta sätt inte riskerar att vilseledas, medan efterfrågan på SUB-produkter samtidigt ökar.

23.

Europaparlamentet anser att det är önskvärt att införa regler för användningen av begreppen ”från bergsområde” och ”från öområde” eftersom detta skulle skapa ett viktigt mervärde för jordbruksprodukter och livsmedel från dessa mindre gynnade regioner. Begreppen ”från bergsområde” och ”från öområde” bör åtföljas av en obligatorisk uppgift om produktens ursprungsland.

24.

Europaparlamentet anser att skillnaderna mellan skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar inte står klara för genomsnittskonsumenten, och att det därför krävs informationsåtgärder för att göra konsumenterna medvetna om dessa skillnader.

25.

Europaparlamentet motsätter sig införandet av strängare bedömningskriterier såsom export- och hållbarhetskriterier. Parlamentet påpekar att det finns exempel på produkter som inte fungerar för export men som ändå spelar en viktig roll för att utveckla lokala ekonomier och bevara den sociala sammanhållningen.

26.

Europaparlamentet anser att geografiska beteckningar utgör en viktig del av det europeiska arvet som måste bevaras på grund av sin viktiga ekonomiska kraft och sin socioekonomiska betydelse för många europeiska regioner. De utgör en kvalitetsgaranti som måste stärkas, särskilt genom en förstärkning av den kontroll över förvaltningen av geografiska beteckningar som utövas av de ansökande grupper som företräder dem. Parlamentet anser att de geografiska beteckningarna hjälper konsumenterna när de väljer mellan de olika produkter som erbjuds.

27.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förtydliga skillnaden mellan varumärken och geografiska beteckningar och att vidta åtgärder för att i praktiken tillämpa de befintliga gemenskapsreglerna om att ett märke som innehåller eller hänvisar till SUB eller en skyddad geografisk beteckning (SGB) inte kan registreras av aktörer som inte representerar producentorganisationerna för dessa SUB eller SGB. Parlamentet påpekar att det är ytterst viktigt att inleda marknadsföringskampanjer, med en egen budget, i syfte att informera konsumenterna om fördelarna med dessa offentliga certifieringssystem.

28.

Europaparlamentet anser att producenterna av produkter med geografiska beteckningar bör ha tillgång till instrument som gör det möjligt för dem att adekvat hantera de producerade mängderna så att de geografiska beteckningarnas anseende och kvalitet bibehålls.

29.

Parlamentet anser att i fall där en SGB-produkt används i en sammansatt färdiglagad produkt, och detta innebär att den skyddade produktens egenskaper ändras, ska övervakningsorganen eller den behöriga myndigheten kunna genomföra särskilda kontroller för att försäkra sig om att egenskaperna hos den skyddade SGB-produkten inte har ändrats i alltför hög grad.

30.

Europaparlamentet kräver större skydd för registrerade namn, särskilt i vissa förpacknings- och saluföringsled utanför produktionsområdet då det kan finnas risk för missbruk av dessa namn. Parlamentet kräver att de gemenskapsbestämmelser som förbjuder registrering av märken med en beteckning som liknar en redan registrerad SUB eller SGB ska tillämpas.

31.

Europaparlamentet rekommenderar att gemensamma bestämmelser utarbetas för tillverkare av produkter med geografiska beteckningar i syfte att fastställa villkoren för användning av sådana beteckningar, även i samband med deras användning i benämningen av bearbetade produkter.

32.

Europaparlamentet ser positivt på att registreringen av geografiska beteckningar förenklas och handläggningstiden förkortas.

33.

Europaparlamentet påpekar att skyddsnivån för geografiska beteckningar varierar i medlemsstaterna, och att det är önskvärt att lagstiftning och förfaranden inom detta område harmoniseras, särskilt med avseende på bestämmelserna om ett automatiskt skydd.

34.

Europaparlamentet anser att det internationella skyddet för geografiska beteckningar bör förstärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser, särskilt på det politiska planet, för att förbättra skyddet av geografiska beteckningar under förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (både vad gäller en utökning av skyddet i artikel 23 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter till att gälla alla produkter och inrättandet av ett multilateralt register över geografiska beteckningar) men också inom förhandlingarna om anslutning av nya stater till Världshandelsorganisationen och pågående förhandlingar om bilaterala avtal.

35.

Europaparlamentet anser att såväl exportprodukter som andra produkter bör omfattas av detta internationella skydd från EU:s sida. Skyddet kan eventuellt skilja sig åt beroende på den faktiska risken för produktförfalskning. Således skulle produkter som i stor utsträckning riskerar att förfalskas och som exporteras kunna omfattas av internationellt skydd genom WTO, medan det för produkter med lägre förfalskningsrisk som marknadsförs lokalt skulle kunna föreslås ett förenklat förfarande, som skulle kunna gå ut på att det, när det erkänts av medlemsstaterna, ska meddelas kommissionen (jämförbart med nivån på det nuvarande tillfälliga skyddet) och åtnjuta gemenskapsrättsligt skydd.

36.

Europaparlamentet påpekar att vissa beteckningar systematiskt missbrukas i tredjeländer, vilket vilseleder konsumenterna och undergräver de genuina produkternas anseende. Parlamentet betonar vidare att det är ett mycket tidskrävande förfarande att säkerställa skydd av en beteckning i tredjeländer, något som är svårt att uppnå för enskilda producentgrupper. Eftersom varje land har sina särskilda system och förfaranden för skydd, uppmanar parlamentet kommissionen att spela en rådgivande roll samt tillhandahålla producentgrupper kunnande och rättsligt stöd när det gäller att sluta avtal med tredjeländer.

37.

Europaparlamentet anser att användningen av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar ska övervakas på europeisk och nationell nivå. För att förebygga missbruk av dessa beteckningar bör stränga sanktionsmöjligheter införas. Medlemsstaterna ska följaktligen vara skyldiga att automatiskt tillämpa sådana sanktioner när förfalskningar eller kopior av de skyddade beteckningarna uppdagas. Parlamentet föreslår i detta avseende att en särskild bestämmelse ska införas i artikel 13 i förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (3). Parlamentet stöder förenklingen av ansökningsförfarandet för skyddade ursprungsbeteckningar, och att medlemsstaternas myndigheter ska följa strikta förfaranden när de kontrollerar att samtliga moment i tillverkningsförfarandet utförs i den aktuella geografiska regionen.

38.

Europaparlamentet anser att marknadsövervakningen för att säkerställa att samtliga föreskrifter för SUB och SGB följs innebär en administrativ kostnad för medlemsstaterna, men att den samtidigt bidrar på ett betydande sätt till ett effektivare skydd. Parlamentet stöder inrättandet av en teknisk stödtjänst på EU-nivå, för kontroller som ska utföras av medlemsstaterna, så att det skydd som användningen av SUB och SGB ger tillämpas på ett så enhetligt sätt som möjligt i EU.

39.

Europaparlamentet anser att det behövs intensivare, gemenskapsfinansierade åtgärder för att informera om dessa system och förankra dem bland medborgarna såväl på den inre marknaden som i tredjeländer. Parlamentet anser också att det är motiverat att öka gemenskapens medfinansiering av EU-program för information om och främjande av EU-kvalitetsprodukter. Parlamentet vill att kommissionen fortsätter att främja begreppet geografiska beteckningar i tredjeländer, särskilt genom att öka det tekniska biståndet i samarbete med de geografiska beteckningarnas producentgrupper.

40.

Europaparlamentet rekommenderar att en europeisk myndighet för produktkvalitet inrättas. Den ska ha ett nära samarbete med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och med de enheter inom kommissionen som är ansvariga för livsmedelskvaliteten. Myndigheten ska även besluta med avseende på det ökande antalet ansökningar från tredjeländer om produkter med SUB, SGB och skyddad särart.

41.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (4) för konsumenternas valfrihet, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag om märkningsplikt även för animaliska produkter som mjölk, kött och ägg som kommer från djur som utfodrats med genetiskt modifierat foder.

42.

Europaparlamentet stöder bibehållandet och förenklingen av systemet för garanterade traditionella specialiteter (GTS). Parlamentet uttrycker dock sin besvikelse över att detta verktyg visat sig vara så ineffektivt. Hittills har bara några få GTS-produkter registrerats (20 specialiteter har registrerats och 30 ansökningar är under behandling). Parlamentet betonar att den andra av de förteckningar över GTS som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (5) – den där användningen av produktens eller livsmedlets benämning inte är förbehållen producenterna – bör avskaffas eftersom den försvagar skyddet av GTS. Parlamentet påpekar att GTS-systemet fortfarande är ett relevant instrument för skyddet av recept och att det har en avsevärd utvecklingspotential förutsatt att vissa villkor uppfylls.

43.

Europaparlamentet anser att definitionen av ”traditionell produkt” som den formuleras i förordning (EG) nr 509/2006 är otillräcklig och menar att GTS-systemet kommer att bli mer attraktivt om de traditionella produkterna sammanlänkas med det land där traditionen i fråga förekommer eller om endast de producenter som upprätthåller traditionella metoder får använda beteckningen.

44.

Europaparlamentet tror att ekologiskt jordbruk är en av de viktigaste potentiella tillväxtfaktorerna för EU-jordbruket och att den trovärdighet som EU:s logotyp står för bör stärkas genom program som främjar verksamheten. Parlamentet noterar att gemenskapslagstiftningen på området visserligen är enhetlig, men att medlemsstaterna tillämpar certifieringsförfarandet på olika sätt i och med att vissa av dem överlåter de dyra kontrolluppdragen åt kontrollerande myndigheter eller åt statligt godkända kontrollorgan. Parlamentet konstaterar att certifieringen är dyr och att förfarandena skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Parlamentet ser positivt på en harmonisering av lagstiftningen om gränsvärden för rester av förbjudna växtskyddsmedel i ekologiska jordbruksprodukter. Parlamentet stöder i princip förslaget om en EU-märkning för ekologiskt odlade produkter.

45.

Europaparlamentet anser att organen och förfarandena för kontroll och certifiering av ekologisk produktion måste bli enhetligare för att skapa säkerhet och förtroende bland konsumenterna genom en ny EU-logotyp för ekologiskt jordbruk, som garanterar enhetliga produktions-, kontroll- och certifieringskriterier på EU-nivån och bidrar till att lösa problem och främja en inre marknad för ekologiska produkter i ännu högre grad.

46.

Europaparlamentet bedömer att utvecklingen av en enhetlig marknad för ekologiska produkter i EU kan bromsas av att det dyker upp icke-ekologiska produkter märkta på ett sätt som antyder att de är ekologiska jordbruksprodukter. Parlamentet uttrycker därför sin oro över försöket att utvidga Ecolabel-märkningen till livsmedel som inte tillverkats enligt reglerna för ekologiskt jordbruk.

47.

Europaparlamentet förespråkar införandet av obligatorisk information om ursprungsland på färska och bearbetade ekologiska produkter som importerats från tredjeländer, oavsett om gemenskapens logotyp används för de ekologiska produkterna.

48.

Europaparlamentet anser att man för att få en mer välfungerande inre EU-marknad för ekologiska produkter bör beakta följande:

Information om ursprungsland bör finnas på färska och bearbetade ekologiska produkter som importerats från tredjeländer, oavsett om de är märkta med EU:s logotyp.

Den trovärdighet som EU:s logotyp står för bör stärkas genom ett program som främjar ekologiska produkter.

Högsta gränsvärden för rester av förbjudna växtskyddsmedel i ekologiska jordbruksprodukter bör införas.

Frågan om dubbla certifieringar som de stora distributörerna ofta kräver bör undersökas, eftersom detta leder till brist på ekologiska produkter på den inre marknaden.

Det bör införas en märkning för icke-jordbruksprodukter, där ekologisk produktionsmetod anges, som skiljer sig från märkningen för ekologiska jordbruksprodukter.

49.

Europaparlamentet välkomnar att organ för traditionella och ekologiska produkter inrättas i medlemsstaterna. I varje medlemsstat behöver det finnas offentliga eller privata organ som erkänns av samtliga tillverkare och konsumenter, och som har till uppgift att övervaka ländernas tillverkning av ekologiska produkter och kvalitetsprodukter samt att verka för att öka efterfrågan på dessa.

50.

Europaparlamentet inser att konsumenterna ställer allt större krav på livsmedels och livsmedelsprodukters kvalitet, inte bara när det gäller säkerhet, utan även när det gäller etiska aspekter såsom miljömässig hållbarhet, skydd av djurens välbefinnande och GMO-teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa kriterier för kvalitetsinitiativ, såsom frivilliga märkningssystem för GMO-fria livsmedel, som kommer att ge konsumenterna en tydlig valmöjlighet.

51.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att främja miljövänliga produktionssystem och beklagar därför att det inte finns gemenskapsregler för integrerad produktion för att lyfta fram EU-producenternas insatser på detta område genom lämpliga informations- och marknadsföringskampanjer som inriktas på att sprida mervärdet av detta slags produktion.

Certifieringssystem

52.

Europaparlamentet anser att det inte krävs EU-riktlinjer för harmonisering av normer. Parlamentet bedömer att det inte behövs ytterligare certifieringssystem för märkning av livsmedel på gemenskapsnivå, eftersom detta skulle urholka värdet av de befintliga systemen och vilseleda konsumenterna.

53.

Europaparlamentet betonar att utvecklingen av kvalitetsmärken, inklusive hanteringen av dem, inte får leda till ökad administration för producenterna. Parlamentet efterlyser i detta hänseende en initiativrätt för producenterna att använda dessa varumärken och att gemenskapsmyndigheternas ingripanden inskränks till skyddet av dessa varumärken för att säkerställa att producenterna får skälig ersättning för sina utgifter och att konsumenterna är skyddade mot förfalskningar eller andra former av bedrägerier.

54.

Europaparlamentet betonar att existerande system för kvalitetscertifiering, förutom att med hjälp av noggrann övervakning säkra att rättsliga bestämmelser följs, även bör säkerställa andra för livsmedelssäkerheten viktiga element, t.ex. spårbarheten. Parlamentet framhåller att certifieringssystem bör spegla samhällskrav, och att det därför behövs ett statligt stöd för de kostnader som uppkommer för jordbrukarna. Parlamentet uttalar sig för att främja en aktivare medverkan från producentorganisationernas sida, eftersom enskilda jordbrukare inte har något att sätta emot alltför långtgående certifieringsbestämmelser inom handeln.

55.

Europaparlamentet betonar att de privata certifieringssystemen i sin nuvarande utformning inte uppfyller målsättningen att hjälpa producenterna att informera konsumenterna om sina produkters egenskaper. Systemen håller i stället på att förvandlas till en ren kanal för marknadstillträde, byråkratin har ökat för jordbrukarna och många livsmedelsföretag i distributionsledet gör stora pengar på detta. Parlamentet anser att spridningen av dessa system inte får främjas eftersom de begränsar marknadstillträdet för en del av producentsektorn.

56.

Europaparlamentet betonar att den nuvarande mångfalden av privata certifieringssystem hindrar marknadstillträdet för en del av sektorn, och att dessa system inte bidrar till att förbättra informationen till konsumenterna om produkters egenskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja ömsesidigt erkännande av privata certifieringssystem i syfte att begränsa spridningen av sådana system och förhindra att kvalitetsprodukter utestängs från marknaden. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta gemenskapsriktlinjer som omfattar aspekter som dessa system inte kan reglera, såsom särskilda termer och värdepåståenden, vilka bör fastställas genom objektiva skalor och bedömningskriterier.

57.

Europaparlamentet påpekar att regionala produkter har stor betydelse för lokala ekonomier och samhällen, och därför bör man motsätta sig alla förslag till begränsning av antalet registrerade geografiska beteckningar.

58.

Europaparlamentet anser att det inte bör utarbetas nya initiativ för främjande av traditionella produkter eftersom detta skulle kunna leda till en urholkning av GTS-systemet.

59.

Europaparlamentet önskar ett starkare samarbete med Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och ett så utbrett genomförande som möjligt av alternativa system. Hit hör exempelvis HACCP (principerna om riskanalys och kritiska styrpunkter).

60.

Beträffande den internationella dimensionen påpekar Europaparlamentet att Europeiska unionen i viss mån har sämre konkurrensförmåga än sina viktigaste handelspartner. Parlamentet uttrycker sin oro över det tryck tillväxtländernas produkter utövar. De är inte underkastade samma säkerhets- och kvalitetskrav som de europeiska, och tillsynen är ofta bristfällig. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att införa principen ”villkorligt marknadstillträde”, som parlamentet har förordat i ett antal resolutioner.

61.

Europaparlamentet kräver fler bilaterala avtal med nyckelmarknader samt avtal om bekämpande av förfalskningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att lösa problemen med det internationella varumärkesskyddet och med problemen kring SGB, SUB och GTS.

Övriga aspekter

62.

Europaparlamentet anser att det behövs mer information om den europeiska politikens positiva roll för att garantera livsmedelskvaliteten och livsmedelssäkerheten. Parlamentet beklagar att unionsmedborgarna saknar en lättillgänglig och uttömmande informationskanal om Europeiska unionens insatser på området. Parlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att informera om och främja kvalitets- och livsmedelssäkerhetsnormer för EU-produkter.

63.

Europaparlamentet framhåller att EU-medel här kan spela en viktig roll. Gemenskapen medfinansierar till 75 procent konvergensländernas kvalitetsförbättringsprogram. Parlamentet påpekar att den världsomfattande finanskrisen har stramat åt lånevillkoren för mindre tillverkare, vilket gör det betydligt svårare för dem att få tillgång till medfinansiering.

64.

Europaparlamentet anser att anordnandet av lantbruksmarknader, där säsongsprodukter från trakten säljs direkt av jordbruksföretagen, bör uppmuntras eftersom dessa marknader säkerställer rättvisa priser för kvalitetsprodukter, stärker kopplingen mellan produkten och området och lär konsumenterna att göra medvetna val från kvalitetssynpunkt. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör främja inrättandet av försäljningslokaler där producenter kan erbjuda sina produkter direkt till konsumenterna.

65.

Europaparlamentet kräver att program för säljfrämjande åtgärder inrättas för lokala marknader i syfte att stödja lokala och regionala bearbetnings- och marknadsföringsinitiativ. Parlamentet anser att detta till exempel kan ske via producentkooperativ som ökar mervärdet på landsbygden och som genom att undvika långa transportvägar utgör ett bra exempel på hur klimatförändringen kan motverkas.

*

* *

66.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EGT C 328, 26.10.1998, s. 232.

(2)  Kommissionsdokument 625/02.

(3)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(4)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(5)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/43


Tirsdag 10 mars 2009
Rapport om konkurrenspolitiken 2006 och 2007

P6_TA(2009)0099

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om rapporterna om konkurrenspolitiken 2006 och 2007 (2008/2243(INI))

2010/C 87 E/10

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens rapporter om konkurrenspolitiken 2006 av den 25 juni 2007 (KOM(2007)0358) och om konkurrenspolitiken 2007 av den 16 juni 2008 (KOM(2008)0368),

med beaktande av kommissionens handlingsplan för statligt stöd av den 7 juni 2005 om mindre men bättre riktat statligt stöd: en plan för reform av det statliga stödet 2005-2009 (KOM(2005)0107),

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2006 om reformen av det statliga stödet 2005–2009 (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (2),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (3),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i EG-fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (4) (gruppundantagsförordning för motorfordon),

med beaktande av riktlinjer för statligt regionalstöd för 2007–2013 (5),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1627/2006 av den 24 oktober 2006 om ändring av förordning (EG) nr 794/2004 med avseende på standardformulären för anmälan av stöd (6),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1628/2006 av den 24 oktober 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt regionalt investeringsstöd (7),

med beaktande av gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (8),

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 27 april 2006 om den sektoriella aspekten av handlingsplanen för statligt stöd: Stöd till innovation (9),

med beaktade av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (10),

med beaktande av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (11),

med beaktande av tillkännagivande från kommissionen om förlängning av rambestämmelserna för statligt stöd till varvsindustrin (12),

med beaktande av kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (13),

med beaktande av meddelande från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (14),

med beaktande av kommissionens direktiv 2006/111/EG av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (15),

med beaktande av sin skriftliga förklaring av den 19 februari 2008 om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar (16),

med beaktande av kommissionens branschutredningar om energisektorn och om banktjänster till privatpersoner och mindre företag,

med beaktande av kommissionens riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (17),

med beaktande av kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (18),

med beaktande av kommissionen vitbok av den 2 april 2008 om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (KOM(2008)0165),

med beaktande av vitboken om idrott av den 11 juli 2007 (KOM(2007)0391),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0011/2009), och av följande skäl:

1.

Europaparlamentet välkomnar publiceringen av kommissionens rapporter om konkurrensenpolitiken 2006 och 2007.

2.

Europaparlamentet fortsätter att stödja en mer aktiv roll för parlamentet, genom införandet av medbeslutandeförfarandet, vid utveckling av konkurrenspolitiken.

3.

Europaparlamentet gratulerar kommissionen i dess effektiva motstånd mot olagliga karteller som bedriver allvarligt konkurrensbegränsande verksamhet, och de rekordhöga böter som utdömts för lagbrytarna.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att, med hänsyn till kommissionens översyn av hur förordning (EG) nr 1/2003 (19) fungerar, inkludera principerna för böter i den förordningen och ytterligare förbättra och specificera dessa principer så att de överensstämmer med kraven för allmänna rättsprinciper.

5.

Europaparlamentet stöder användningen av kommissionens reviderade meddelande om och dess förfaranden för förmånlig behandling, för att uppmuntra till överlämnande av information om den allvarligt konkurrensbegränsande verksamhet som olagliga karteller bedriver.

6.

Europaparlamentet välkomnar publiceringen av vitboken om skadeståndstalan för brott mot EG:s antitrustbestämmelser, men framhåller att reformerna måste genomföras på ett sådant sätt att de negativa effekterna av det amerikanska systemet inte upprepas i EU.

7.

Europaparlamentet begär att kommissionen i sina kommande rapporter informerar bättre om vilken roll som kommissionens kontaktperson för konsumentfrågor ska spela och hur djupt denne bör involveras i konkurrensfall.

8.

Europaparlamentet uttrycker sitt engagemang för förebyggande av stora företags missbruk av dominerande ställning på marknaden, och uppmanar kommissionen att göra en analys av hur det ojämlika förhållandet mellan leverantörer, dvs. livsmedelsproducenter, och återförsäljare påverkar konkurrensen, med tanke på eventuellt missbruk av dominerande ställning. Parlamentet ser fram mot rapporten från kommissionens köpkraftsarbetsgrupp.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en kartläggning av hur oegentliga metoder, som kan hindra små företag från att lämna anbud, används inom tjänstesektorn. Parlamentet noterar problemet att egenföretagare och frilansare ibland nekas möjlighet att utnyttja standardtariffer i fall då de är nästan helt ekonomiskt beroende av en eller några få stora beställare, och uppmanar kommissionen att undersöka hur dessa skulle kunna organisera sig, förhandla och sluta kollektivavtal på ett sätt som är kompatibelt med principerna i konkurrenslagstiftningen.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sina interna rutiner för att välja ämnen för branschutredningar.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en branschutredning rörande reklam på Internet.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka eventuella nationella skillnader i tillämpningen av bestämmelserna om offentlig upphandling och eventuella konkurrensstörningar som kan uppstå på grund av detta.

13.

Europaparlamentet noterar att kommissionen rapporterar en rekordstor verksamhet inom följande tre områden: Böter för kartellbildning, antal företagssammanslagningar som anmälts till kommissionen samt antal fall av statligt stöd som anmälts till kommissionen. Därför uppmanas kommissionen att snarast göra en översyn av personalresurserna så att generaldirektoratet för konkurrens garanteras en tillräcklig personalstyrka som kan hantera den ökande arbetsbördan.

14.

Europaparlamentet understryker att tillämpningen av konkurrensbestämmelserna på sammanslagningar och förvärv måste utvärderas med utgångspunkt från hela den inre marknaden, och inte bara delar av den.

15.

Europaparlamentet välkomnar uppgifterna i kommissionens rapporter om konkurrenspolitiken för 2006 och 2007 om hur omstruktureringen av enheten för koncentrationskontroll i generaldirektoratet för konkurrens, med sektorsindelning, fördjupade ekonomiska analyser och expertgranskning, har förbättrat effektiviteten.

16.

Europaparlamentet välkomnar den annonserade översynen av koncentrationsförordningen (20). Parlamentet påminner om sin åsikt att de nuvarande bestämmelserna är otillräckliga med tanke på de alltmer integrerade och komplexa EU-marknaderna, och att en översyn bör göras med syftet att finna ett konsekvent sätt att arbeta med utvärdering av jämförbara sammanslagningar.

17.

Europaparlamentet noterar rekordnivån av anmälningar om statligt stöd och välkomnar den allmänna gruppundantagsförordningen som täcker små och medelstora företag, stöd till FoU till förmån för små och medelstora företag, sysselsättningsstöd, utbildningsstöd och regionalstöd.

18.

Europaparlamentet välkomnar särskilt möjligheten att ge stöd till arbetsgivare för deras anställdas kostnader för vård av barn och föräldrar.

19.

Europaparlamentet känner oro för den ökande marknadskoncentrationen och de allt fler intressekonflikterna inom banksektorn. Parlamentet varnar för de eventuella globala systemrisker som intressekonflikter och koncentration kan orsaka.

20.

Europaparlamentet välkomnar en översyn av resultattavlan för statligt stöd, men uppmanar kommissionen att analysera det statliga stödets effektivitet och insisterar på att en översyn av resultattavlan ska leda till en identifiering av de medlemsstater som har underlåtit att på ett adekvat sätt arbeta för att kräva tillbaka olagligt statligt stöd.

21.

Europaparlamentet välkomnar publiceringen av gemenskapens reviderade riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd, som garanterar att medlemsstaterna får stödja framställningen av förnybar energi och energieffektiv kraftvärme genom verksamhetsstöd som täcker hela skillnaden mellan produktionskostnaden och marknadspriset.

22.

Europaparlamentet förnyar sitt krav på ytterligare framsteg både när det gäller att klargöra gällande konkurrensbestämmelser och den praktiska tillämpningen av dem på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med tanke på att det fortfarande finns betydande skillnader när det gäller hur medlemsstaterna bedriver politik.

23.

Europaparlamentet beklagar att energikonsumenterna i Europeiska unionen fortsätter att lida av oproportionella prisökningar och en snedvriden energimarknad, som genom kommissionens sektorsundersökning visade sig fungera otillfredsställande. Parlamentet framhåller på nytt hur viktigt det är med en fullbordad och väl fungerande inre energimarknad.

24.

Europaparlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar att ytterligare utveckla EU-gas- och energimarknaderna, vilka kännetecknas av en åtskillnad mellan å ena sidan överföringsnäten och å andra sidan produktion och leveranser (”unbundling”).

25.

Europaparlamentet uttrycker oro för bristen på transparens vid bränsleprisbildningen på marknaderna i EU. Kommissionen uppmanas att se till att konkurrensbeteendet på dessa marknader bevakas ordentligt.

26.

Europaparlamentet efterlyser mekanismer som kan garantera att systemet för handel med utsläppsrätter inte orsakar konkurrensstörningar, varken internt eller när det gäller externa konkurrenter.

27.

Europaparlamentet noterar att rådet så tidigt som den 9 oktober 2007 uppmanade kommissionen att överväga att rationalisera förfarandena och fokusera på hur undersökningar avseende statligt stöd skulle kunna hanteras snabbt under kritiska omständigheter.

28.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens snabba svar och klargörande avseende hanteringen av den finansiella och ekonomiska krisen och utnyttjandet av statligt stöd. Parlamentet noterar att det statliga stödet ökar och välkomnar de detaljerade riktlinjer som syftar till bättre målinriktat statligt stöd.

29.

Europaparlamentet erkänner att artikel 87.3 b i EG-fördraget är tillämplig på de omständigheter som medlemsstaternas ekonomier för närvarande befinner sig i p.g.a. turbulensen på finansmarknaderna. Dock är det nödvändigt att kommissionen noggrant fortsätter att bevaka de finansiella räddningspaketen, så att räddningsåtgärderna ligger i linje med principerna för sund konkurrens.

30.

Europaparlamentet varnar för att konkurrensbestämmelserna kan komma att upphävas i praktiken, och framhåller hur viktigt det är att detaljgranska räddningsoperationerna och se till att de stämmer överens med EG-fördragets bestämmelser. Parlamentet begär att kommissionen i sin nästa rapport om konkurrenspolitiken ger en detaljerad efterhandsrapportering till Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament om tillämpningen av konkurrensbestämmelserna i varje enskilt fall.

31.

Europaparlamentet uttrycker oro beträffande den pågående nedgången i ekonomisk aktivitet i Europeiska unionen, vilken förutspås fortsätta en tid under 2009. Parlamentet anser att det är lämpligt att inom ramen för konkurrensbestämmelserna utnyttja lämpliga mekanismer, såsom omstruktureringsstöd eller fonden för justering för globaliseringseffekter, för att bekämpa effekterna av kreditkrisen på tillväxt och sysselsättning.

32.

Europaparlamentet manar kommissionen att inse behovet av att införa mekanismer som minimerar konkurrensstörningar och eventuellt missbruk av den förmånliga situation som mottagare av statliga garantier befinner sig i.

33.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att ställa uppförandekrav på finansinstitutioner som mottar statligt stöd för att se till att sådana institutioner inte ägnar sig åt aggressiv expansion, mot bakgrund av att den statliga garantin är till nackdel för deras konkurrenter.

34.

Europaparlamentet är nöjt med att skillnaderna mellan nybilspriserna i EU har minskat väsentligt, vilket har skett sedan gruppundantagsförordningen för motorfordon infördes, och ser fram mot kommissionens utvärdering av denna förordnings effektivitet.

35.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att minska roamingavgifterna. Dock noteras att priserna förblir på en nivå strax under den lagfästa prisnivån. Parlamentet uppmanar till åtgärder för att gynna priskonkurrensen i stället för lagstiftning om konsumentpriser.

36.

Europaparlamentet välkomnar bidraget från kommissionens generaldirektorat för konkurrens till vitboken om idrott, vilken bl.a. uppmärksammar den etablerade rättspraxisen hos Europeiska gemenskapernas domstol samt kommissionens beslutspraxis när det gäller tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget i idrottssammanhang.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta större hänsyn till den internationella dimensionen av sin politik när det gäller Europeiska unionens konkurrenskraft på global nivå samt att vid handelsförhandlingar kräva respekt för och tillämpning av principen om ömsesidighet.

38.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att konkurrenspolitiken tas upp på ett adekvat sätt inom ramen för förhandlingarna om bilaterala handelsavtal. Parlamentet uppmanar generaldirektoratet för konkurrens att engagera sig aktivt i dessa förhandlingar för att få till stånd ömsesidigt erkännande av konkurrenspraxis, särskilt vad gäller statligt stöd, offentlig upphandling, tjänster, investeringar och handelslättnader.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över hur dess deltagande i Internationella konkurrensnätverket och Europeiska konkurrensdagen är strukturerat, så att allmänheten i större utsträckning och på ett bättre sätt blir informerad om konkurrenspolitikens avgörande betydelse för att underbygga ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 97.

(2)  EUT L 379, 28.12.2006, s. 5.

(3)  EUT L 214, 9.8.2008, s. 3.

(4)  EGT L 203, 1.8.2002, s. 30.

(5)  EUT C 54, 4.3.2006, s. 13.

(6)  EUT L 302, 1.11.2006, s. 10.

(7)  EUT L 302, 1.11.2006, s. 29.

(8)  EUT C 323, 30.12.2006, s. 1.

(9)  EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 263.

(10)  EUT C 82, 1.4.2008, s. 1.

(11)  EUT C 194, 18.8.2006, s. 2.

(12)  EUT C 173, 8.7.2008, s. 3.

(13)  EUT C 155, 20.6.2008, s. 10.

(14)  EUT C 14, 19.1.2008, s. 6.

(15)  EUT L 318, 17.11.2006, s. 17.

(16)  Antagna texter, P6_TA(2008)0054.

(17)  EUT C 210, 1.9.2006, s. 2.

(18)  EUT C 298, 8.12.2006, s. 17.

(19)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

(20)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/48


Tirsdag 10 mars 2009
”Small Business Act” för Europa

P6_TA(2009)0100

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2009 om en ”Small Business Act” för Europa (2008/2237(INI))

2010/C 87 E/11

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 med titeln ”Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa” (KOM(2008)0394) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om konsekvensanalysen (SEK(2008)2102),

med beaktande av sina resolutioner av den 30 november 2006 om ”Dags att lägga in en högre växel – ett nytt partnerskap för tillväxt och sysselsättning” (1) och av den 19 januari 2006 om genomförandet av den Europeiska stadgan för småföretag (2),

med beaktande av slutsatserna från konkurrenskraftsrådets 2 715:e möte, av den 13 mars 2006, om tillväxt- och sysselsättningspolitik för små och medelstora företag samt av slutsatserna från konkurrenskraftsrådets 2 891:a möte, av den 1 och 2 december 2008,

med beaktande av regionkommitténs yttrande av den 12 februari 2009,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 januari 2009,

med beaktande av urvalet av goda exempel 2008 på grundval av Europeiska stadgan för småföretag,

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 25 juni 2008”European code of best practices facilitating access by SMEs to public procurement contracts” (SEK(2008)2193),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2007 med titeln ”Små, rena och konkurrenskraftiga – Ett program för att hjälpa små och medelstora företag att följa miljölagstiftningen” (KOM(2007)0379),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (KOM(2008)0397),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt (KOM(2008)0465),

med beaktande av yttrandena från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor av den 10 juli 2008 om minskning av administrativa bördor inom det prioriterade området bolagsrätt och av den 22 oktober 2008 över reformen av bestämmelserna om fakturering och e-fakturering i direktiv 2006/112/EG (momsdirektivet),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0074/2009), och av följande skäl:

A.

Det finns 23 miljoner små och medelstora företag i EU. De utgör ca 99 procent av alla företag och står för 100 miljoner arbetstillfällen. Dessa företag spelar en avgörande roll för den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och uppkomsten av nya arbetstillfällen. Dessutom är de en viktig källa till innovation och en förutsättning för att sysselsättningen ska kunna upprätthållas och öka.

B.

Små och medelstora företag måste stå i fokus för all gemenskapspolitik, så att de kan utvecklas och anpassa sig till globaliseringens krav, delta i kunskapstriangeln och anpassa sig till miljö- och energiutmaningar.

C.

Trots tidigare EU-initiativ har det bara skett få eller knappt märkbara förbättringar av företagsklimatet för små och medelstora företag sedan år 2000.

D.

En överväldigande majoritet av de små och medelstora företagen är mikroföretag, hantverksföretag, familjeföretag och kooperativ där entreprenörsanda uppstår naturligt, varför de har en stor betydelse när det gäller att stärka den sociala integrationen och egenföretagandet.

E.

De små och medelstora företagen får inte tillräckligt stöd för att kunna försvara sig mot otillbörliga affärsmetoder över gränserna, till exempel när företag som ger ut företagskataloger vilseleder andra företag.

F.

Trots sina olikheter står många av Europas små och medelstora företag inför samma utmaningar när det gäller att utnyttja hela sin potential på områden som relativt sett högre kostnader för administration och efterlevnad av bestämmelser än för större företag, tillgång till finansiering och marknader, innovation och miljö.

G.

Som ett centralt led i att skapa ett positivt klimat för små och medelstora företag måste uppfattningen om företagarnas roll och risktagande förändras. Företagaranda och sammanhängande riskvilja bör ses som något positivt bland politiska ledare och medier och stödjas av myndigheterna.

H.

Små och medelstora företag står inför specifika problem i början av sin internationaliseringsprocess, till exempel bristande internationell erfarenhet, brist på erfaren personal, ytterst komplicerade internationella regler och behovet av att förändra i organisationen och affärskulturen.

I.

Europaparlamentet har ofta beklagat att Europeiska stadgan för småföretag inte är rättsligt bindande, vilket har underminerat dess faktiska genomförande och tillämpningen av de tio rekommendationerna i stadgan, som för det mesta har förblivit verkningslösa. I sin ovannämnda resolution av den 19 januari 2006 uppmanade parlamentet därför rådet att ta upp denna fråga till behandling.

Allmänt

1.

Europaparlamentet stöder kommissionens ovannämnda meddelande av den 25 juni 2008, som strävar efter en ambitiös politisk dagordning för att främja tillväxten av små och medelstora företag via de tio vägledande principerna och att förankra tillvägagångssättet ”tänk småskaligt först” på politikens alla nivåer.

2.

Europaparlamentet beklagar emellertid att ”Small Business Act” inte är ett rättsligt bindande instrument. Parlamentet anser att den verkligt innovativa aspekten av den är intentionen att ge principen ”tänk småskaligt först” en central plats i all gemenskapspolitik. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ansluta sig till parlamentets ansträngningar för att upphöja denna princip till bindande regel, i en form som får fastställas på ett senare stadium, med målet att säkerställa att den tillämpas korrekt i all framtida gemenskapslagstiftning.

3.

Europaparlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att tillämpa de tio vägledande principerna på europeisk, nationell och regional nivå, och efterfrågar därför ett helhjärtat politiskt engagemang från rådets och kommissionens sida vid säkerställandet av en korrekt tillämpning av dem. Vidare uppmanar parlamentet med kraft kommissionen och medlemsstaterna att upprätthålla ett nära samarbete med samtliga berörda parter för att fastställa prioriteringar och snarast förverkliga den handlingsplan för ”Small Businesses Act” som konkurrensrådet antog den 1 december 2008, särskilt på nationell nivå, och att se till att alla berörda parter tillägnar sig de vägledande principerna i praktiken.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare synliggöra och öka medvetenheten om politiska åtgärder för små och medelstora företag genom att ordna befintliga gemenskapsinstrument och gemenskapsmedel för små och medelstora företag under en särskild rubrik i EU:s budget.

5.

Europaparlamentet är fast övertygat om att det är oerhört viktigt att införa en uppföljningsmekanism för att övervaka att de politiska initiativ som redan tagits genomförs snabbt och korrekt. Parlamentet uppmanar därför rådet att införliva de åtgärder som ska vidtas på medlemsstatsnivå i Lissabonprocessen och att varje år informera parlamentet om vilka framsteg som gjorts.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett system för att övervaka kommissionens och medlemsstaternas framsteg efter tillämpningen av de tio vägledande principerna. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att utarbeta standardiserade utvärderingskriterier för att mäta framstegen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inlemma sina första framstegsrapporter i sina framtida årsrapporter om de nationella reformprogrammen.

7.

Europaparlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet måste ägnas hantverks-, familje- och mikroföretag samt enskilda företag på EU-, medlemsstats- och regionnivå och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder på områdena reglering, förvaltning, skatter och livslångt lärande som riktar sig särskilt till dessa företag. Dessutom efterfrågar parlamentet ett erkännande av särdragen hos utövarna av de fria yrkena och påpekar att de måste behandlas på samma sätt som andra små och medelstora företag, utom i fall då detta strider mot den gällande lagstiftningen om dessa yrken. Parlamentet framhåller den betydelse som organisationer för små och medelstora företag har för affärsmän, hantverksföretag och andra yrkesgrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans arbeta för att förbättra företagsklimatet för dessa branscher och den rättsliga ramen för deras yrkes- och branschorganisationer.

8.

Europaparlamentet anser att kommissionens förslag saknar en klar strategi för egenföretagare när det gäller att förbättra deras rättsliga status och rättigheter, särskilt om deras ställning är jämförbar med löntagares. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera egenföretagare rätten att avtala om standardtaxor, organisera sig och ingå kollektivavtal om deras motpart är en stor uppdragsgivare med dominerande ställning, förutsatt att detta inte skadar mindre starka potentiella kunder och inte förorsakar snedvridningar på marknaden.

9.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla riktade stödåtgärder och individuellt stöd, såsom information, rådgivning och möjlighet att få tillgång till riskkapital för att bilda små och medelstora företag.

10.

Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att utarbeta en social och ekonomisk modell som skapar ett lämpligt trygghetsnät anpassat för små och medelstora företag inom kultursektorn, där arbetsförhållandena ofta är instabila.

11.

Europaparlamentet beklagar att kvinnor stöter på problem när de startar och driver egna företag, på grund av exempelvis otillräcklig information, brist på kontakter och nätverk, könsdiskriminering, könsstereotyper, bristande och inflexibel barnomsorg, svårigheter att förena arbete med familjeåtaganden samt skillnader i kvinnors och mäns sätt att hantera företagande.

12.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att inrätta ett nätverk för kvinnliga ambassadörer för företagande, införa mentorssystem för att inspirera kvinnor att starta egna företag och främja företagande bland kvinnor med akademisk utbildning. Parlamentet vill dock uppmärksamma att många företag fortfarande är könssegregerade, vilket är – och under lång tid kommer att vara – ett mycket allvarligt problem eftersom EU går miste om duktiga arbetstagare och företagare och därigenom förlorar pengar så länge kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden. Därför anser parlamentet att ännu mer pengar bör investeras i projekt som stöder kvinnliga företagare.

13.

Europaparlamentet betonar att kvinnligt företagande bidrar till att få in kvinnor på arbetsmarknaden och höja deras ekonomiska och sociala ställning. Parlamentet beklagar dock att klyftan mellan kvinnor och män, särskilt lönegapet, kvarstår trots uppmärksamheten på kvinnors situation, och att andelen kvinnliga företagare i EU fortfarande är förhållandevis liten, delvis till följd av det icke erkända (t.ex. oavlönade) och ändå så viktiga arbete som kvinnor bidrar med i den dagliga driften av små och medelstora familjeföretag.

14.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att betrakta den kreativa och kulturella sektorn som en drivkraft för Europeiska unionens ekonomiska och sociala utveckling – med en andel av BNP på 2,6 procent och av EU:s arbetskraft på 2,5 procent. Parlamentet understryker små och medelstora företags betydelse för att stimulera informations- och kommunikationstekniksektorn (IKT) och den kreativa sektorn.

15.

Europaparlamentet betonar att kultursektorn domineras av små och medelstora företag och är särskilt betydelsefull för att säkra en hållbar regional sysselsättning.

16.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens planerade framläggande av ett direktiv om lägre moms för arbetsintensiva och lokalt tillhandahållna tjänster, som huvudsakligen utförs av små och medelstora företag. Parlamentet betonar dock att detta inte får leda till snedvridning av konkurrensen och att det måste stå fullkomligt klart vilka tjänster som omfattas.

17.

Europaparlamentet konstaterar att små och medelstora företag måste ha möjlighet att köpa småskaligt, miljövänligt och lokalt och på så sätt bli mer klimatvänliga och effektiva.

18.

Europaparlamentet välkomnar det snabba antagandet av bestämmelserna om allmänna gruppundantag för statligt stöd, stadgan för europeiska privata aktiebolag och sänkt moms.

19.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att sänka momsen för lokalt tillhandahållna tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att mjuka upp bestämmelserna om statligt stöd i syfte att skapa möjligheter till offentlig upphandling för lokala företag, särskilt lokala små och medelstora företag.

20.

Europaparlamentet stöder idén om att förlänga det rådande undantaget från EG:s konkurrensregler för statligt stöd till filmproduktion till 2012. Parlamentet betraktar detta som ett viktigt stöd för små och medelstora företag inom kultursektorn.

21.

Europaparlamentet stöder de nya bestämmelser om statligt stöd som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008, genom vilka vissa kategorier av stöd förklaras vara förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (3), så att små och medelstora företag under vissa villkor kan befrias från anmälningsskyldigheten.

22.

Europaparlamentet konstaterar att de små och medelstora företagen fortfarande har svårt att göra sig hörda inom den sociala dialogen, trots det tydliga åtagande som gjordes i europeiska stadgan för småföretagen. Parlamentet kräver eftertryckligt att denna brist måste rättas till formellt genom lämpliga förslag inom ramen för ”Small Business Act”.

23.

Europaparlamentet anser att större tonvikt bör läggas vid arbetsrättsliga frågor inom ramen för ”Small Business Act”, särskilt med tanke på begreppet ”flexicurity”, som gör det möjligt för framför allt små och medelstora företag att reagera snabbare på förändringar på marknaden och att därmed garantera en högre sysselsättningsnivå och företagets konkurrenskraft, inbegripet dess internationella konkurrenskraft, med beaktande av det nödvändiga sociala skyddet. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till sin resolution av den 29 november 2007 om ”flexicurity” (4).

24.

Europaparlamentet betonar dessutom vikten av arbetsrätten, särskilt med tanke på hur arbetsrättens tillämpning på små och medelstora företag kan optimeras, exempelvis genom förbättrad rådgivning eller förenklade administrativa förfaranden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma de små och medelstora företagen i samband med vidtagandet av särskilda ”flexicurity”-åtgärder, inbegripet aktiva arbetsmarknadsåtgärder, eftersom de små och medelstora företagen har utrymme för större intern och extern flexibilitet eftersom de har få anställda, men också behöver större trygghet för sig själva och för sina anställda. Parlamentet anser att det är avgörande att arbetsrätten, som en av hörnstenarna i ”flexicurity”, tillhandahåller en solid rättslig grund för de små och medelstora företagen, eftersom dessa företag ofta inte har råd med någon juridisk avdelning eller personalavdelning. Vidare påpekar parlamentet att 91,5 procent av de europeiska företagen enligt Eurostat hade färre än tio anställda 2003.

25.

Europaparlamentet anser att man måste vidta åtgärder för att bekämpa odeklarerat arbete som obestridligen är en källa till illojal konkurrens för arbetsintensiva små och medelstora företag.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka deltagandet av små och medelstora företag som ägs av underrepresenterade etniska minoriteter i den sedvanliga ekonomin, genom att utveckla program för mångfald bland leverantörerna som syftar till att skapa lika möjligheter för underrepresenterade företag som konkurrerar med större företag om avtal.

27.

Europaparlamentet framhåller vikten av en stadga för europeiska privata aktiebolag som en ny kompletterande juridisk form, förutsatt att denna fokuserar på små och medelstora företag som avser att bedriva gränsöverskridande verksamhet och inte kan missbrukas av större företag för att underminera och kringgå de rättsliga bestämmelser i medlemsstaterna som främjar ett system för bolagsstyrning och som beaktar alla berörda parters intressen.

28.

Europaparlamentet uppmanar de offentliga myndigheterna att, utifrån principen att tillgång till information är en förutsättning för information i sig och att Internet är ett viktigt verktyg i detta hänseende, i största möjliga utsträckning förenkla institutionernas webbplatser, så att användarna kan se och bättre förstå vilka stödmekanismer som finns att tillgå.

Stimulera FoU och innovation

29.

Europaparlamentet betonar betydelsen av innovation är för små och medelstora företag och svårigheterna att dra nytta av forskningsmöjligheter. Parlamentet anser att nationella forskningsakademier och forskningsinstitut skulle kunna fylla en funktion när det gäller att driva på innovationen och minska hindren för små och medelstora företags forskning. Parlamentet anser att fokus inte endast bör ligga på högteknologisk innovation, utan även låg- och medelteknologisk samt informell innovation bör beaktas. Parlamentet anser att Europeiska institutet för innovation och teknik har en viktig funktion att fylla för att stimulera FoU och innovation för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fler initiativ för att underlätta små och medelstora företags tillgång till forskning. Parlamentet är övertygat om att all gemenskapsforskning och alla tekniska program måste ha en sådan utformning att gränsöverskridande deltagande av små och medelstora företag underlättas.

30.

Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att förbättra tillgången till sjunde ramprogrammet för forskning, utveckling och demonstration (2007–2013) (5).

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa bättre ramvillkor som syftar till att skapa ett klimat som främjar innovation hos små och medelstora företag, särskilt genom metoder för att förbättra skyddet av immateriella rättigheter och bekämpa förfalskning mer effektivt i hela EU. Parlamentet anser att välavvägda immaterialrättsregler kan trygga skyddet samtidigt som flödet och utbytet av information och idéer säkerställs. Parlamentet betonar att små och medelstora företag behöver stöd för att tillgå immaterialrättsligt skydd, bevara dessa rättigheter med bistånd av berörda myndigheter för immaterialrättsligt skydd och utnyttja dessa rättigheter för att locka till sig finansiering.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kräva att deras handelspartner tillämpar WTO:s Trips-avtal (handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter) mer strikt samt att vidta de åtgärder som krävs för ingåendet av bilaterala, regionala eller multilaterala avtal för att bekämpa förfalskning och piratkopiering, såsom handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA).

33.

Europaparlamentet anser att de små och medelstora företagens möjligheter till e-handel ännu inte utnyttjas fullt ut och att det fortfarande finns mycket att göra för att fullborda en inre europeisk elektronisk marknad för varor och tjänster, där små och medelstora företag skulle kunna spela en ledande roll för EU-marknadernas fortsatta integration.

34.

Europaparlamentet anser att små och medelstora företags deltagande i företagskluster måste främjas för att stimulera innovation och stärka konkurrenskraften för EU:s ekonomi. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja förbättrad organisation av företagskluster, särskilt genom utbyte av bästa metoder och utbildningsprogram, att utforma och sprida verktyg för att bedöma företagsklustrens resultat, att främja samarbete mellan företagskluster och att ytterligare förenkla de administrativa rutinerna när företagskluster deltar i EU-program.

35.

Europaparlamentet begär att kooperativ bestående av små och medelstora företag beaktas i ”Small Business Act”, eftersom kooperativ bevisligen löper mindre risk för insolvens än enskilda företag.

36.

Europaparlamentet är starkt övertygat om att patent spelar en viktig roll för innovation och ekonomisk framgång, eftersom de gör det möjligt för innovatörer att få avkastning av innovativa investeringar och ger den nödvändiga säkerheten för investeringar, eget kapital och lån. Därför anser parlamentet att man snarast bör träffa en överenskommelse om gemenskapspatent som säkerställer ett billigt, effektivt, flexibelt och högkvalitativt rättsligt skydd som är anpassat till små och medelstora företags behov samt om ett harmoniserat europeiskt system för lösning av patenttvister.

37.

Europaparlamentet betonar behovet av att främja innovativ och förkommersiell offentlig upphandling, eftersom den ger de upphandlande myndigheterna, medborgarna och deltagande företag ett mervärde. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka andelen innovativ offentlig upphandling och innovativa små och medelstora företags deltagande i offentliga upphandlingsförfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta spridningen av bästa praxis på detta område, till exempel i fråga om kriterier och förfaranden för upphandling samt föranstaltningar för att sprida riskerna och kunskaperna.

38.

Europaparlamentet anser när det gäller internationell offentlig upphandling att ny teknik som möjliggör gränsöverskridande e-handel, nya former av till exempel kombinationsbudgivning för konsortier av små och medelstora företag samt publicering och annonsering av upphandling på nätet avsevärt kan öka handeln kring offentlig upphandling inte bara inom EU utan även globalt, och på så sätt stimulera gränsöverskridande e-handel.

39.

Europaparlamentet uppmärksammar behovet av tillräcklig teknisk och utbildad personal. Därför anser parlamentet att det behövs ökade investeringar i utbildning och att kontakterna mellan utbildningsanstalter och små och medelstora företag måste stärkas så att främjandet av egenföretagande, företagarkultur och företagarmedvetenhet inbegrips i de nationella och regionala utbildningsplanerna. Parlamentet uppmuntrar till en vidare utbyggnad av systemen för individuell rörlighet, till exempel Erasmus för unga företagare och Erasmus för lärlingar, särskilt med hänsyn till kvinnors deltagande. Vidare stöder parlamentet den planerade utökningen av Leonardo da Vinci-programmets räckvidd och inrättandet av ett europeiskt system för överföring av meriter inom yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter och utbildningsanstalter inrätta arbetsbaserade program för yrkesutbildning och fortbildning samt program för livslångt lärande som skräddarsys för små och medelstora företags behov och samfinansieras av Europeiska socialfonden. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis när det gäller innovativ yrkesutbildning och åtgärder för att göra det möjligt att förena yrkes- och familjeliv samt jämställdhetsfrämjande åtgärder.

40.

Europaparlamentet betonar vikten av att ungdomars och kvinnors företagande uppmuntras, bland annat genom införandet av mentorprogram. Parlamentet påpekar att allt fler kvinnor och unga företagare arbetar i små och medelstora företag, även om de framför allt arbetar i de allra minsta företagen (mikroföretag) och är sårbara för de negativa effekterna av stereotypa åsikter och fördomar i samband med överlåtelser och arv av företag, särskilt familjeföretag. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att beakta effekterna av en åldrande befolkning och genomföra lämpliga åtgärder och mekanismer, särskilt genom att införa verktyg för analys, information, rådgivning och stöd vid företagsöverlåtelser.

41.

Europaparlamentet erinrar om att sjunde ramprogrammet innehåller en mekanism för spridning av de ekonomiska riskerna som bör göra det lättare att få lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) till storskaliga projekt. Kommissionen uppmanas att beräkna i vilken omfattning små och medelstora företag utnyttjar mekanismen och att vid behov lägga fram förslag utifrån detta.

42.

Europaparlamentet välkomnar igångsättandet av det gemensamma europeiska nätverket, där de tjänster samlas som för närvarande erbjuds av euroinfocenter och innovationsknutpunkter i syfte att stödja små och medelstora företag i allt innovations- och konkurrensarbete via ett brett utbud av tjänster.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beräkna i vilken omfattning små och medelstora företag deltar i ramprogrammet för innovation och konkurrenskraft (6) och att om nödvändigt lägga fram förslag.

Att säkerställa att kapital och tillgång till finansiering

44.

Europaparlamentet påpekar att den huvudsakliga finansieringskällan för små och medelstora företag i Europa är den egna verksamheten samt lån och krediter från finansinstitutionerna. Parlamentet konstaterar att små och medelstora företag betraktas medföra större risker, något som hämmar deras tillgång till finansiering. Parlamentet efterfrågar en gemensam insats från finansinstitutionerna, kommissionen och medlemsstaterna för att säkerställa små och medelstora företag finansiering och ge dem möjlighet att konsolidera sitt kapital genom att återinvestera vinsten i företaget. Parlamentet anser att för att de små och medelstora företagen ska kunna bygga upp ett eget kapital och egna resurser bör de inte tvingas betala avgifter innan de startar upp sin verksamhet. Parlamentet pekar i detta sammanhang på den brådskande karaktären på den rådande finansiella situationen och behovet av omedelbara åtgärder.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att större utsträckning lyfta fram och informera om att det finns EU-medel och statligt stöd för små och medelstora företag samt att göra dessa båda instrument mer lättillgängliga och lättbegripliga.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företag att investera i kompetensutveckling, inte minst genom direkta skattelättnader och ett kompensationssystem mellan skattemyndigheter och EU.

47.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas skattesystem kan vara ett hinder för överlåtelser av företag, särskilt familjeföretag, och öka risken för likvidering eller nedläggning av företag. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att noggrant granska sin lagstiftning och sina skatteregler för att förbättra villkoren vid företagsöverlåtelse, särskilt i fall då ägaren går i pension eller blir sjuk. Parlamentet är övertygat om att en sådan förbättring kommer att underlätta fortsatt företagsverksamhet, särskilt i fråga om familjeföretag, bevarande av arbetstillfällen och återinvestering av vinsten.

48.

Europaparlamentet ser mycket positivt på samordningen av Lissabonstrategin och sammanhållningspolitiken nyligen. Parlamentet anser att avsevärda ekonomiska resurser skulle kunna frigöras på lokal nivå för att stärka företagens potential om mer regionala medel riktades direkt till företagande, forskning och innovation.

49.

Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt med dynamiska finansiella marknader för finansieringen av små och medelstora företag och understryker behovet av att öppna upp de europeiska riskkapitalmarknaderna genom att förbättra tillgången på och tillträdet för riskkapital, överbryggningsfinansiering och mikrokrediter. Parlamentet anser därför att små och medelstora företag under normala omständigheter bör ha tillgång till krediter tillhandahållna av aktörer på kapitalmarknaderna som kan bedöma deras potential och täcka deras behov på ett effektivare sätt.

50.

Europaparlamentet stöder rådets och EIB:s beslut om att anta en rad reformer för att bredda EIB-gruppens finansieringsprodukter för små och medelstora företag och kraftigt utveckla dess globala lån till bankpartner i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende.

51.

Europaparlamentet understryker att de små och medelstora företagens begränsade tillgång till finansiering är ett stort hinder för nya företag och företagstillväxt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EIB:s beslut att öka tillgängliga medel för garantier och andra finansiella instrument för små och medelstora företag med ytterligare 30 000 miljoner EUR. Parlamentet uppmanar EIB att ta fram nya former av finansiella instrument och konkreta nya lösningar för att undanröja hinder mot tillgången till krediter som säkerheter för belåning medför. Mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen uppmanar dessutom parlamentet medlemsstaterna att uppmuntra bankerna till att garantera små och medelstora företag tillgång till krediter på rimliga villkor.

52.

Europaparlamentet ser positivt på det nyligen tagna initiativet till en gemensam åtgärd till stöd för mikrofinansinstitutioner i Europa (Jasmine), som kommer att gynna företagsstartande och särskilt främja företagande bland ungdomar och kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med organisationer för små och medelstora företag och låneinstitut inta en förebyggande roll genom att sprida information om tillgång till och ansökan om mikrokrediter och alternativa finansieringsformer.

53.

Europaparlamentet framhåller att EIB och Europeiska investeringsfonden spelar en viktig roll när det gäller att förbättra den finansiering som små och medelstora företag har att tillgå, särskilt med tanke på den nuvarande oron på finansmarknaderna och återverkningarna på kreditmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidare utreda hur de rådande bankreglerna och övriga finansbestämmelser, inbegripet insynen i kreditvärderingar, skulle kunna förbättras för att underlätta små och medelstora företags tillgång till finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och EIB upprätta rätt ramvillkor för utvecklingen av en alleuropeisk riskkapitalmarknad.

54.

Europaparlamentet påpekar att orsaken till att små och medelstora företag går i stöpet i ett av fyra fall beror på sena betalningar, oftast från den offentliga förvaltningens sida. Parlamentet betonar att den rådande kreditåtstramningen kan påverka små och medelstora företag på ett oproportionerligt sätt då stora kunder sätter tryck på mindre leverantörer för att de ska bevilja utökade betalningsvillkor. I detta sammanhang välkomnar parlamentet kommissionens förslag om att se över Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (7) och uppmanar medlemsstaterna att förbättra betalningskulturen inom sina offentliga förvaltningar. Parlamentet kräver att det på gemenskapsnivå inrättas en enhetlig tidsfrist för betalningar, vilken eventuellt skulle kunna vara kortare för betalningar till små och medelstora företag, samt sanktioner i händelse att denna tidsfrist överskrids.

55.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som föreslås i ”Small Business Act” för att förbättra små och medelstora företags tillgång till kapital. Mot bakgrund av finanskrisen efterfrågar parlamentet framför allt att en utbyggnad av och/eller en fortsättning på de beprövade och bästa statliga stödprogrammen för små och medelstora företag och att stödet utökas till finansiella mellanhänder.

56.

Europaparlamentet noterar den enorma potential som EU:s ramprogram för konkurrenskraft och innovation utgör för att korrigera marknadsmisslyckanden när det gäller finansiering av små och medelstora företag, att främja miljöinnovation och att stödja företagaranda.

Förbättrat marknadstillträde

57.

Europaparlamentet påpekar att standardisering kan leda till innovation och konkurrenskraft genom att marknadstillträdet underlättas och kompatibilitet blir möjlig. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra små och medelstora företags tillgång till standarder och deras deltagande i standardiseringsarbetet och uppmuntrar kommissionen att fortsätta att främja gemenskapsstandarder internationellt.

58.

Europaparlamentet betonar vikten av att i så stor utsträckning som möjligt engagera Enterprise Europe Network, nationella myndigheter som leder projekt, handelskammare och offentliga myndigheter i att på lokal nivå utnyttja de möjligheter som erbjuds genom EU-program för forskning, utveckling och innovation och EU:s strukturfonder, inbegripet gemenskapsinitiativet för gemensamma europeiska resurser för mikroföretag till medelstora företag (Jeremie).

59.

Europaparlamentet konstaterar att offentlig upphandling står för ca 17 procent av EU:s BNP. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de små och medelstora företagens tillgång till och deltagande i offentlig upphandling genom att utnyttja möjligheterna i den ovannämnda europeiska koden för bästa praxis, som underlättar små och medelstora företags tillgång till offentliga upphandlingskontrakt, bland annat genom

större användning av e-upphandling,

anpassning av kontraktens storlek,

minskad administrativ och ekonomisk börda vid upphandling,

tillhandahållande av relevanta och proportionerliga kvalifikationskriterier vid specifika upphandlingar,

ökad tillgång för små och medelstora företag till information om offentlig upphandling,

harmonisering av nödvändiga handlingar.

60.

Europaparlamentet uppmuntrar dessutom medlemsstaterna att

begära att de upphandlande myndigheterna motiverar varför de inte delar upp kontrakt,

öka möjligheterna för konsortier att lämna in anbud i samband med offentliga upphandlingsförfaranden,

göra kravet på förhandsbetalningar till allmän regel för alla offentliga upphandlingskontrakt.

61.

Europaparlamentet noterar att det behövs ett rådgivningssystem till stöd för små och medelstora företags dagliga drift under hela deras livscykel med syftet att optimera deras investeringar.

62.

Europaparlamentet anser att avancerade e-handelstillämpningar baserade på genomförandet av kompatibla system för elektronisk signatur och elektronisk autentisering är en viktig drivkraft för små och medelstora företags konkurrenskraft, varför de bör uppmuntras av kommissionen och medlemsstaterna.

63.

Europaparlamentet understryker att den inre marknaden betyder mycket för de små och medelstora företagen och konstaterar att det bör vara en prioritet att ge dessa företag bättre tillgång till den inre marknaden.

64.

Europaparlamentet erkänner att det fortfarande finns vissa begränsningar av små och medelstora företags möjligheter att helt och fullt dra nytta av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder. Parlamentet konstaterar därför att både de politiska och de rättsliga ramarna för denna marknad bör förbättras så att de små och medelstora företagens gränsöverskridande verksamhet underlättas. Dessutom att en entydig lagstiftning skulle ge dessa företag ökade incitament till att bedriva handel på den inre marknaden. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör inrätta gemensamma kontaktpunkter (”Single Points of Contact”) och webbportaler.

65.

Europaparlamentet understryker att förbättrad information om marknadstillgång och exporttillfällen inom den inre marknaden är av yttersta vikt på både nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stärka informations- och rådgivningstjänsterna, särskilt problemlösningsnätverket Solvit.

66.

Europaparlamentet stöder yrkandena på att medlemsstaterna ska ställa rådgivningstjänster till de små och medelstora företagens förfogande, så att de kan försvara sig mot illojala affärsmetoder, till exempel när företag som ger ut företagskataloger vilseleder andra företag, något som borde göra att de små och medelstora företagen i större utsträckning vågar bedriva gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet framhåller kommissionens roll när det gäller såväl att samordna som att samverka med dessa rådgivningstjänster, för att säkerställa att gränsöverskridande klagomål handläggs adekvat och effektivt. Parlamentet insisterar dock på att om sådana åtgärder inte ger några resultat bör kommissionen vara beredd att ta initiativ till lämpliga ändringar i lagstiftningen så att de små och medelstora företagen kan få liknande skydd som konsumenterna i de fall då dessa företag är den svagare parten i sådana transaktioner.

67.

Europaparlamentet påpekar att endast 8 procent av alla små och medelstora företag bedriver gränsöverskridande verksamhet, vilket begränsar tillväxtmöjligheterna. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att främja den inre marknaden och att medlemsstaterna därför bör samarbeta för att harmonisera administrativa krav som påverkar verksamhet inom gemenskapen samt snarast införliva och genomföra tjänstedirektivet (8) med särskilt beaktande av de små och medelstora företagens behov. Parlamentet uppmuntrar till att stadgan för europeiska privata aktiebolag antas snarast.

68.

Europaparlamentet anser att det behövs en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Parlamentet begär att det införs en enda kontaktpunkt (”one-stop-shop”) för moms så att företagare kan fullgöra sina skyldigheter i verksamhetens ursprungsland.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontinuerligt stärka ramvillkoren för de små och medelstora företagens tillträde till utländska marknader och att stödja tillhandahållandet av information. Parlamentet uppmuntrar till inrättande av europeiska företagscenter i Kina och Indien och på alla tillväxtmarknader, i nära samarbete med de nationella företagscenter som redan drivs där. Eftersom bristen på bedrivande av gränsöverskridande verksamhet bland små och medelstora företag också kan förklaras av bristande språkkunskaper och brist på mångkulturell kompetens krävs fler åtgärder för att dessa problem ska kunna övervinnas. Parlamentet påminner dock om att små och medelstora företag behöver bättre tillgång till information och kvalificerad rådgivning i sina hemländer.

70.

Europaparlamentet betonar vikten av framsteg i handelsförhandlingar som ytterligare skulle minska regelverksbaserade handelshinder, vilka påverkar små och medelstora företag oproportionerligt mycket.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbetsprogram inbegripa införandet av likabehandling av små och medelstora företag i WTO:s bestämmelser om offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma små och medelstora företags svårigheter med tullformaliteter, särskilt genom att underlätta för företagen att till lägsta möjliga kostnad anpassa sina datasystem till de system som de nationella tullmyndigheterna använder, och genom att göra det lättare för företagen att få status som ekonomisk aktör.

Bekämpa byråkratins bördor

72.

Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att minska byråkratin med minst 25 procent där det är möjligt och att inrätta en modern förvaltning som är anpassad till de små och medelstora företagens behov. Därför uppmuntrar parlamentet till främjande av IKT-kunskaper bland små och medelstora företag, särskilt bland yngre och kvinnliga företagare, och av bättre utnyttjande av digital teknik, så att de kan spara tid och pengar och satsa dessa resurser på sin utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta initiativ för att utbyta och främja bästa praxis, fastställa riktmärken samt utarbeta och främja riktlinjer och standarder för en småföretagarvänlig administrativ praxis. Parlamentet är övertygat om att det i den närmaste framtiden är absolut nödvändigt att genomföra förslagen från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor i syfte att uppnå minskningsmålet utan att små och medelstora företags tillgång till finansiering äventyras.

73.

Europaparlamentet anser att beskattningen av små och medelstora företag, särskilt mikroföretag, bör vara så beskaffad att de administrativa bördorna minskas i största möjliga utsträckning, så att uppstartsfasen underlättas och innovation och investeringar främjas under företagens hela livstid.

74.

Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av att bedöma framtida lagstiftningsinitiativs konsekvenser för små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser därför obligatoriska, systematiska och riktade konsekvensbedömningar för små och medelstora företag, vars resultat bör utgöra föremål för en oberoende bedömning, tillgänglig för EU:s lagstiftningsorgan. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt konsekvenserna, inbegripet den administrativa bördan, för små- och mikroföretag. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillämpa sådana konsekvensbedömningar för små och medelstora företag på alla nya förslag till EU-lagstiftning som påverkar företag, inbegripet förenklingar av befintlig lagstiftning och tillbakadraganden av förslag under behandling. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa liknande konsekvensbedömningar för små och medelstora företag på nationell nivå.

75.

Europaparlamentet anser att ny lagstiftning, t.ex. för att undvika sena betalningar eller på området för upphovsrätt, bolagsrätt eller konkurrensrätt (till exempel regler som antagits för att underlätta tillgången till uppgifter om rättstvister rörande konkurrenshämmande beteende eller som följer av den allmänna gruppundantagsförordningen avseende statligt stöd) bör formuleras på ett sådant sätt att det inte diskriminerar små och medelstora företag utan istället stöder dem och deras tillhandahållande av tjänster på hela den inre marknaden.

76.

Europaparlamentet poängterar behovet av att små och medelstora företag engageras på ett korrekt sätt och i rätt tid i framtagandet av politiska åtgärder och anser därför att kommissionens samrådsperiod bör förlängas till minst tolv veckor från det att samrådsunderlaget finns tillängligt på alla gemenskapsspråk. Parlamentet erkänner den viktiga och värdefulla roll som branschorganisationer spelar, varför kommissionen uppmanas att, i relevanta fall, integrera små och medelstora företag och deras företrädare direkt i sina rådgivande expertkommittéer och högnivågrupper.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en förenkling och harmonisering av bolagsrätten, särskilt redovisningsreglerna på den inre marknaden, i syfte att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag och öka insynen för alla berörda parter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att kraftigt främja användningen av ny teknik såsom XBRL (Extensible Business Reporting Language) genom att lägga fram en färdplan för att införa XBRL-rapportering i EU i syfte att göra den obligatorisk inom en rimlig tidshorisont och att främja och stödja användningen av denna öppna standard.

78.

Europaparlamentet uppmuntrar till statistikundantag för mikroföretag, som tillfälligt undantar dem från obligatoriska statistiska undersökningar, samt till en bred tillämpning av ”engångsprincipen” när det gäller uppgifter som ska lämnas in av företagen till offentliga myndigheter och till fortsatt utveckling av e-förvaltning.

79.

Europaparlamentet betonar behovet av gemensamma införandedatum för ny gemenskapslagstiftning som påverkar små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och organisationer för små och medelstora företag att kortfattat och lättbegripligt informera dessa företag om ändringar i lagstiftningen som berör dem.

80.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i samarbete med organisationer för små och medelstora företag och på basis av befintliga strukturer såsom kontoren för Enterprise Europe Network och Europe Direct inrätta nationella kontaktpunkter, fysiska eller elektroniska, och stödorgan för små och medelstora företag i linje med ”one-stop-shop”-principen, vilka ska ge tillgång till varierande informationskällor och stödtjänster ordnade efter ett företags livscykel.

81.

Europaparlamentet framhåller de svårigheter som finns när det gäller att starta nya företag på grund av de många olika system som gäller i de enskilda medlemsstaterna. Parlamentet anser därför att det måste inrättas ett enhetligt system för företagsetablering där processen sker stegvis och det är möjligt att etablera ett företag på 48 timmar.

82.

Europaparlamentet upprepar att de finansiella bestämmelserna för gemenskapsprogram fortfarande ofta leder till onödigt byråkratiska, långa och kostsamma förfaranden, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att gjuta nytt liv i det europeiska observationsorganet för små och medelstora företag, offentliggöra uppgifter om dessa företags deltagande i de olika gemenskapsprogrammen, åtföljda av en nyttoanalys, och lägga fram förslag om hur man ska öka deras deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka de små och medelstora företagens respektive företrädares inflytande och synlighet inom de olika politikområdena. Parlamentet stöder också alla initiativ som främjar uppkomsten av en ”småföretagaranda” när offentliga myndigheter genomför politiken, till exempel kommissionens ”Enterprise Experience”-program, som låter europeiska tjänstemän bekanta sig med små och medelstora företag.

83.

Europaparlamentet beklagar medlemsstaternas praxis att skärpa reglerna vid den nationella tillämpningen (”gold-plating”), något som är särskilt skadligt för små och medelstora företag, och uppmanar kommissionen att undersöka vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att förhindra detta. Parlamentet efterlyser uppföljande konsekvensbedömningar med analyser av hur beslut faktiskt tillämpas i medlemsstaterna och på lokal nivå.

84.

Europaparlamentet efterlyser en särskild EU-webbplats för små och medelstora företag med information och ansökningsblanketter för EU-projekt, nationella telefonnummer, länkar till partners, handelsinformation, information om forskningsprojekt samt Internetbaserad rådgivning, instruktioner och information om ny lagstiftning.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna arbeta för en harmonisering av de ansökningsformulär som företag måste fylla i vid ansöknings- och anbudsförfaranden.

86.

Europaparlamentet välkomnar priset för ”bästa idén för att minska byråkratin” för offentliga myndigheter som har vidtagit åtgärder för att minska byråkratin på lokal, regional eller nationell nivå.

87.

Europaparlamentet efterlyser 30 dagars betalning från EU:s sammanhållningsfond till redan godkända projekt, så att dessa projekt fortsätter att utvecklas, överleva och fungera.

Omvandla hållbarhet till företag

88.

Europaparlamentet konstaterar att arbetet för att öka hållbarheten kan bli en viktig källa till (miljö)innovation och en viktig tillgång för industriell konkurrenskraft. Parlamentet uppmärksammar att små och medelstora företags medvetenhet om nya energieffektiva och miljövänliga lösningar ofta brister, eller så saknar de ekonomiska resurser för att skaffa dessa. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka hur gemenskapen kan hjälpa små och medelstora företag att bli mer resurs- och energieffektiva.

89.

Europaparlamentet erinrar om den vikt som läggs vid småföretagens sociala ansvar och att dessa företag behöver övergripande förbindelser, nätverk och tjänster. Parlamentet anser att det är inte är verkningsfullt att åberopa certifiering enligt gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning, både för att den tar uppmärksamheten från andra befintliga certifieringar och för att den endast har koppling till miljöutmaningar.

90.

Europaparlamentet välkomnar de initiativ som nyligen tagits för att hjälpa små och medelstora företag att följa miljölagstiftningen, bland annat genom sänkta avgifter, säkerställande av tillgång till information om miljönormer och särskilda undantag från gemenskapsrätten.

*

* *

91.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT C 316 E, 22.12.2006, s. 378.

(2)  EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 258.

(3)  EUT L 214, 9.8.2008, s. 3.

(4)  EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 174.

(5)  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1639/2006 av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) (EUT L 310, 9.11.2006, s. 15).

(7)  EGT L 200, 8.8.2000, s. 35.

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).


Onsdag 11 mars 2009

1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/60


Onsdag 11 mars 2009
Romernas sociala situation och bättre tillgång för romer till EU:s arbetsmarknad

P6_TA(2009)0117

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om romernas sociala situation och om att förbättra deras tillträde till arbetsmarknaden i EU (2008/2137(INI))

2010/C 87 E/12

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artiklarna 3, 6, 7, 29 och 149 i EG-fördraget, i synnerhet kravet att medlemsstaterna ska garantera lika möjligheter för alla medborgare i unionen,

med beaktande av artikel 13 i EG-fördraget, som gör det möjligt för gemenskapen att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på bland annat grund av ras eller etniskt ursprung,

med beaktande av sina resolutioner av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen (1), den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i EU (2), den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer (3) och den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung (4),

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU (5),

med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (6) och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling inom yrkeslivet (7),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 med titeln ”En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa” (KOM(2008)0412) (Kommissionens meddelande om en förnyad social agenda),

med beaktande av kommissionens förslag av den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426),

med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010) (8),

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (9),

med beaktande av Europarådets ramkonvention av den 1 februari 1995 om skydd av nationella minoriteter och av Europarådets konvention av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

med beaktande av FN:s konvention av den 10 december 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

med beaktande av OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) handlingsplan för att förbättra romernas och sinternas situation inom OSSE-området, antagen den 27 november 2003,

med beaktande av årsrapporten för 2007 om rasism och främlingsfientlighet i medlemsstaterna, från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

med beaktande av förklaringen av den 2 februari 2005 om decenniet för integrering av romer och inrättandet av en utbildningsfond för romer den 12 maj 2005,

med beaktande av kommissionens rapport med titeln ”The Situation of Roma in an Enlarged Europe” från 2005,

med beaktande av den rapport om etniska minoriteter på arbetsmarknaden (”Ethnic Minorities on the Labour Market – An Urgent Call for Better Social Inclusion”) som utarbetats av den rådgivande högnivågruppen med experter på social integration av etniska minoriteter i samhället och på arbetsmarknaden i april 2007,

med beaktande av slutrapporten om människorättssituationen för romer, sinter och resandefolk i Europa från 2006 av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om ”Integration of minorities” (10) (EESK:s yttrande),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0038/2009), och av följande skäl:

A.

Efter utvidgningarna av Europeiska unionen nyligen har behovet av social integration skapat nya utmaningar som måste tacklas inom ramen för nya demografiska och ekonomiska förhållanden. Även om dessa utmaningar måste tacklas i alla medlemsstater är de öst- och centraleuropeiska länderna mer påverkade p.g.a. den strukturella, ekonomiska, och sociala omvandling som de genomgått under de senaste tjugo åren. Därför befinner sig de svaga sociala grupperna, t.ex. romerna, i den mest utsatta situationen.

B.

I medlemsstater där näringssektorer har kollapsat och i regioner som har sett sina utvecklingsmöjligheter minska har i synnerhet romerna, som ett resultat därav, hamnat i samhällets utkanter genom att fattigdomen snabbt har ökat. Parlamentet konstaterar och upprepar att i denna process har romernas medborgarskap och unionsmedborgarskap förlorat i värde och att utvidgningens fördelar inte har nått dem på ett adekvat sätt, vilket har förstärkt deras marginalisering på många sätt och ökat risken för flerfaldig diskriminering.

C.

Den strategiska politiska insatsen för att främja lika möjligheter för romer innebär att man måste bekämpa en oerhört komplicerad social situation eftersom romerna, Europas största etniska minoritet, är drabbade av samma nackdelar som andra grupper. Denna kamp kan mest effektivt stödjas genom en heltäckande strategi för romerna och en samordnad instrumentuppsättning som omfattar en rad sektorsvisa politiska åtgärder samt finansieringsstöd för detta.

D.

De resande är en separat etnisk företeelse, som det vore berättigat att diskutera som en separat fråga, både med avseende på mänskliga rättigheter och med avseende på sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor.

E.

Processen att integrera romerna i samhället är inte en unilateral utan en multilateral process, och romerna måste delta aktivt i beslutsprocessen när politiken för social delaktighet utformas.

F.

Romernas levnadsförhållanden, deras hälsostatus och deras utbildningsnivå avgör deras sociala situation och arbetsmarknadssituation och tjänar ofta som förevändning för social utestängning från majoritetssamhället och rasism. Allt detta hindrar en förbättring av livskvaliteten, och därmed hävdandet av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

G.

Dåliga kollektivtrafikförbindelser, brist på offentliga institutioner och offentliga tjänster, särskilt utbildnings- och hälsovårdssystem av god kvalitet samt utflyttning av företag tvingar ungdomar att flytta från sina hem av ekonomiska skäl, vilket förvärrar regionala olikheter och ghettobildning.

H.

Det är mycket viktigt att precis före slutet av Lissabonprocessens andra period utvärdera romernas sociala situation och anställningsmöjligheter och fatta beslut om vad som bör göras.

I.

Europaparlamentet erkänner struktur- och sammanhållningsfondernas betydelse för att främja integrationen, men konstaterar att det, på grund av komplexiteten i de sociala problem som romerna står inför, inte är möjligt att lösa dessa problem enbart genom det system med projekt som kännetecknar struktur- och sammanhållningsfonderna.

J.

Det är onekligen viktigt att erkänna tidigare god praxis, men dess giltighet är begränsad i tid och rum.

K.

Många romska grupper tenderar numera att stanna kvar på hemorten, i stället för att flytta till områden där det kan finnas bättre möjligheter att få arbete.

Romer på arbetsmarknaden: tillträde eller utslagning?

1.

Europaparlamentet anser att det behövs en samordnad insats för att förbättra romernas arbets- och levnadsvillkor, med följande tre mål:

Öka romernas ekonomiska möjligheter.

Bygga humankapital.

Stärka det sociala kapitalet och samhällsutvecklingen.

2.

Europaparlamentet framhåller att den politik som riktar sig mot romerna i många fall inte har förbättrat deras situation. I alla insatser från EU:s och medlemsstaternas sida som särskilt rör romerna bör aktörer från den romska befolkningsgruppen delta som beslutsfattare, så att deras kapacitet och ansvar för att organisera sig själva respekteras.

3.

Europaparlamentet noterar att den ojämlika tillgången till tjänster och de socioekonomiska nackdelar som de romska barnen drabbas av i praktiken innebär att de inte kan få tillgång till tidig utveckling och utbildning av hög kvalitet. Dessa nackdelar påverkar i sin tur deras senare chanser på arbetsmarknaden och deras emotionella, sociala, fysiska och personliga utveckling negativt, och därmed deras integrering i majoritetssamhället.

4.

Europaparlamentet noterar att utbildningssystemen är selektiva, och trots medlemsstaternas ansträngningar att komma till rätta med segregationen leder de många och varierande systemen som särskilt utvecklats för att tackla segregation i stället till att skillnaderna mellan sociala grupper snarare ökar och skapar stora nackdelar för de fattiga, särskilt romerna, som befinner sig i en ond cirkel. Därför krävs riktad utbildningspolitik som vänder sig till romska familjer och uppmuntrar aktivt deltagande.

5.

Europaparlamentet betonar att trots att andelen romska ungdomar med gymnasieutbildning och högre utbildning har ökat i vissa medlemsstater är deras kvalifikationsnivå fortfarande långt under EU-genomsnittet. Det finns en klyfta mellan bristen på arbetskraft å ena sidan och hög arbetslöshet på grund av romernas låga kvalifikationer å andra sidan. Därför kräver parlamentet att medlemsstaterna och EU prioriterar stöd till romerna så att de kan förbättra sina kvalifikationer. Parlamentet framhåller att romernas ställning på arbetsmarknaden, i brist på formella kvalifikationer också kan förbättras om man utarbetar ett system för erkännande av praktiska färdigheter.

6.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att garantera att romska kvinnor och flickor har tillgång till utbildning av hög kvalitet på lika villkor och att införa incitament (exempelvis möjligheter till fortbildning inom yrket) för att locka goda lärarkrafter till skolor i socioekonomiskt missgynnade områden, särskilt i landsbygdskommuner med hög andel romsk befolkning.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra de romska kvinnornas tillgång till yrkesutbildning, och att anpassa yrkesutbildningen till behovet på de lokala arbetsmarknaderna i syfte att ge de romska kvinnorna gångbara färdigheter.

8.

Europaparlamentet konstaterar att en stor majoritet av romerna med akademisk examen inte återvänder till den romska gemenskapen när de är klara med universitetet och att vissa av dem förnekar sitt ursprung eller inte längre accepteras i gemenskapen när de försöker återvända.

9.

Europaparlamentet rekommenderar att man utarbeta ett omfattande programpaket som främjar och motiverar romer med akademisk examen att återvända till sina samhällen och till sysselsättning inom dessa samhällen och i deras intresse.

10.

Europaparlamentet anser att romska medborgare i vissa medlemsstater påverkar befolkningspyramiden på ett särskilt sätt. Parlamentet noterar att andelen romska barn i befolkningen är stor, medan deras förväntade livslängd vid födseln är hela 10 år kortare än för personer som tillhör majoritetsbefolkningen.

11.

Europaparlamentet konstaterar att trots att medlemsstaterna har använt betydande resurser från EU och medlemsstaterna för att hjälpa långtidsarbetslösa att hitta arbete har man ännu ingen funnit någon konsekvent lösning på EU-nivå. Medlemsstaterna tar itu med situationen på mycket olika sätt och i mycket olika omfattning, och de har inte skapat möjligheter att återvända till arbetsmarknaden långsiktigt, utan deras åtgärder, t.ex. statliga sysselsättningsprogram, har ytterligare förvärrat stigmatiseringen av romerna. Därför måste både EU och medlemsstaterna ändra sin politik till en helhetsstrategi som behandlar alla aspekter av deras utestängning.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa yrkesutbildningsprogrammen till behoven på de lokala arbetsmarknaderna och att ge arbetsgivarna incitament att erbjuda okvalificerade arbetstagare (däribland romer) arbete och utbildning samt möjligheter att skaffa sig praktisk erfarenhet direkt på arbetsplatsen.

13.

Europaparlamentet uppmanar nationella och lokala myndigheter att göra årliga könsuppdelade skattningar av hur stor andel långtidsarbetslösa (däribland romer) som får arbete efter att ha genomgått en arbetsmarknadsutbildning, och på grundval av dessa erfarenheter utarbeta nya metoder och starta nya utbildningsprogram anpassade till lokala färdigheter och ekonomiska behov.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda EU-medel för att bevara och skydda traditionell romsk verksamhet.

15.

Europaparlamentet instämmer med kommissionens uppfattning att vuxna romer, på grund av de många olika nackdelar som de lider av, är underrepresenterade bland den förvärvsarbetande befolkningen och i livslångt lärande, sällan har tillgång till den moderna kommunikationsteknikens produkter (Internet) och är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa och i lågprestigeyrken, vilket skapar de största hindren för deras återintegrering på arbetsmarknaden. Därför måste direktiv 2000/78/EG, som förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, genomföras i praktiken.

16.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att inrätta särskilda gemenskapsåtgärder för att främja romers tillträde till yrkesutbildningsprogram.

17.

Europaparlamentet fäster medlemsstaternas uppmärksamhet på att denna sociala tudelning kan driva många romska arbetssökande att gå från den lagliga till den informella ekonomin, och att det behövs samordnade ansträngningar på EU- och medlemsstatsnivå för att förmå dessa arbetstagare att gå tillbaka till laglig anställning med arbetsrelaterade rättigheter och social trygghet.

18.

Europaparlamentet anser att åtgärder bör vidtas för att främja en politik för social och ekonomisk delaktighet, bland annat genom tillfälliga åtgärder för att tillhandahålla anständigt boende.

19.

Europaparlamentet riktar särskild uppmärksamhet mot att främjande av den obehöriga och outbildade arbetskraftens rörlighet kan leda till ännu värre diskriminering av romska kvinnor som redan är ytterst känsliga för diskriminering på flera grunder, och kan hindra deras fortsatta framsteg på arbetsmarknaden.

20.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna i medlemsstaterna att förbättra de romska kvinnornas ekonomiska oberoende genom att främja enkla åtgärder för egenföretagande och start av små och medelstora företag samt tillgång till mikrokrediter, och att stimulera en tjänsteekonomi på platsen där de bor för att bredda de romska kvinnornas erfarenheter och kunskaper.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att utarbeta ett system som bl.a. genom skatter och på andra sätt gynnar företag som anställer romska kvinnor.

22.

Europaparlamentet anser att man måste inse att de romska bostadsområdena i praktiken är svåra att avveckla med hjälp av EU-medel enligt reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfonden, eftersom det för de medlemsstater som anslöt sig efter 2004 fastställdes ett minsta invånarantal för att bostadsområden ska komma i fråga för anslag som budgeterats för bostadsfrågor, något som innebär att finansieringen av boendekostnader inte når just de människor som lever under de sämsta förhållandena i de minsta bostadsområdena.

23.

Europaparlamentet framhåller att lösningen på romernas sociala och ekonomiska problem kräver en helhetsstrategi och långsiktiga, samordnade lösningar inom bostads-, utbildnings-, sjuk- och hälsovårds- och arbetsmarknadspolitiken. Därför föreslår parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att alla åtgärder som vidtas för att förbättra romernas situation bör betraktas som en oskiljaktig del av åtgärderna för att stödja regional utveckling och social delaktighet.

24.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör utnyttja översynen av reglerna för struktur- och sammanhållningsfonderna som ger större utrymme för komplexa program genom att tillåta överföringar på över 10 procent mellan olika fonder.

25.

Europaparlamentet noterar förslaget om ett övergripande nytt direktiv för att bekämpa diskriminering utanför arbetslivet på grund av ålder, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller övertygelse, och kräver att direktiv 2000/43/EG genomförs i praktiken. Parlamentet anser att kommissionen i den sociala agendans anda bör fastställa särskilda mål och utarbeta välavvägda program som syftar till att avskaffa diskrimineringen och den sociala stämplingen av romer och hindra att de övergår till brottslig verksamhet.

26.

Europaparlamentet betonar att den grundläggande förutsättningen för att främja romernas sociala delaktighet och tillträde till arbetsmarknaden är att de ges lika sociala och politiska rättigheter. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna och kandidatländerna att fastställa en strategi för att förbättra romernas valdeltagande som väljare och kandidater på alla nivåer.

27.

Europaparlamentet håller med om att det är viktigt med mikrokrediter, som rekommenderas ur olika synvinklar i kommissionens meddelande om en förnyad social agenda och i EESK:s yttrandet och som är ett sätt att ställa ett minimimått av resurser till förfogande så att de allra fattigaste kan slå in på en väg i riktning mot personligt ansvar, företagarfärdigheter och utveckling av deras skapande förmåga, inbegripet beviljande av krediter för att täcka kostnaderna för egenföretagare.

28.

Europaparlamentet stöder EU-institutionernas förslag om att fler romer bör anställas i offentlig tjänst, med hänvisning till principen om lika behandling, men påpekar att detta inte bara förutsätter att man inom den offentliga förvaltningen bedriver en personal- och utbildningspolitik som gynnar detta mål, utan också att man gör särskilda insatser och aktivt stöder allmänhetens acceptans av denna princip.

29.

Europaparlamentet betonar att den sociala marknaden, hälso- och sjukvård, hemtjänst, kök inom den offentliga sektorn, barnomsorgstjänster osv. kan skapa nya arbetstillfällen för arbetslösa romer (särskilt kvinnor). Parlamentet bekräftar emellertid att marknaden för sociala tjänster kräver en permanent koppling mellan den som tillhandahåller och den som utnyttjar tjänsten och att man därför bara kan förvänta sig en ökning av sysselsatta romer inom dessa områden under förutsättning att samhället accepterar dem, men att sådana anställningar också främjar social acceptans.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att avskaffa rashat och uppmaning till diskriminering av och våld mot romerna i medierna och i varje slags form av kommunikationsmedium, och vädjar till medierna att fastställa god praxis i sin personalrekrytering på ett sådant sätt så att hela befolkningens sammansättning återspeglas.

31.

Europaparlamentet påpekar att romska kvinnor ofta verkar i den informella ekonomin och att sysselsättningsgraden är mycket låg bland dem. För att få bukt med flerfaldig diskriminering, hög arbetslöshet och fattigdom bör man vidta riktade politiska åtgärder som fokuserar på att erbjuda romska kvinnor en faktisk tillgång till arbetsmarknaden, vilket är en förutsättning för att förbättra deras ställning i samhället och familjen.

32.

Europaparlamentet anser att sysselsättning för romska kvinnor bör främjas också genom sysselsättningsvänliga system för socialt stöd och lämpliga möjligheter till utbildning och specialisering så att de på lång sikt förbereds för ett arbete där de tjäna sitt levebröd och som gör det möjligt att förena familje- och yrkesliv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra möjligheten för romska barn att få plats inom barnomsorgen, även om deras mödrar är hemma med de övriga barnen.

33.

Europaparlamentet betonar att bättre bostäder och hälso- och sjukvårdstjänster skulle kunna förbättra de romska kvinnornas tillträde till arbetsmarknaden och öka deras möjligheter att behålla sina arbeten längre.

34.

Europaparlamentet påpekar att social- och sysselsättningspolitiken bör bidra till medborgarnas individuella potential och behov och skapa fler tillfällen för den största arbetskraftsreserven, t.ex. äldre människor, funktionshindrade personer och fattiga människor som saknar utbildning, däribland romerna.

35.

Europaparlamentet påpekar att den flerfaldiga diskriminering som drabbar romska kvinnor bör tas upp och särskilt behandlas i politiska åtgärder riktade mot romska kvinnor, vilket skulle kunna få en dubbel, långsiktig positiv effekt för dem och övriga familjemedlemmar, särskilt barnen.

36.

Europaparlamentet motsätter sig åsikten om att stöd som avser hjälpa långtidsarbetslösa (bland dem många romer) att få arbete strider mot principen om konkurrensneutralitet, oavsett om det betalas ut till arbetsgivarna eller arbetstagarna, eftersom integrationen av romerna är ett socialpolitiskt mål som ställer krav på att det skapas subventionerade arbetstillfällen på marknaden. Subventionering av arbetstillfällen på arbetsmarknaden i syfte att återintegrera romska arbetstagare är att föredra framför att subventionera de långtidsarbetslösa.

37.

Europaparlamentet erkänner att vissa traditionella romska sysselsättningar, såsom konst och hantverk, kan bidra till att bevara befolkningsgruppens särdrag och förbättra dess materiella situation och sociala integrering, och anser att det är önskvärt att stödja vissa särskilda yrkes- och verksamhetsområden.

Kampen för överlevnad i samhällets marginaler

38.

Europaparlamentet konstaterar att romernas kultur är en av de kulturer i Europeiska unionen som kännetecknas av en stark familjetradition och påpekar att bilden av romerna bland allmänheten präglas av traditionella könsroller och familjer med många barn samt av att flera generationer bor tillsammans, att släktingar är benägna att bo nära varandra och att man i hög grad slår vakt om släktskapsbanden. Parlamentet anser därför att man, både i EU:s och medlemsstaternas program för romfamiljer, måste bygga på de starka sidorna i detta naturligt stödjande nätverk.

39.

Europaparlamentet framhåller vikten av att bevara och bekräfta romernas kulturella särdrag för att skydda deras identitet och minska fördomarna mot denna minoritet, och anser därför att medlemsstaterna och kommissionen måste spela en mer aktiv roll när det gäller att stödja den romska minoritetens andliga liv.

40.

Europaparlamentet håller med om uppfattningen i EESK:s yttrande att romska kvinnor har låg status i familjehierarkin, gifts bort tidigt, ofta utsätts för våld i hemmet och ofta blir offer för prostitution och människohandel.

41.

Europaparlamentet anser därför att EU:s och medlemsstaternas program för romer bör syfta till individuell frigörelse från traditionella hierarkier och till socioekonomiskt oberoende hos medlemmar av de romska befolkningsgrupperna, särskilt kvinnor.

42.

Europaparlamentet påpekar att romska barns tendens att sluta skolan tidigt skadar deras individuella utbildning, deras förmåga till social integrering och deras möjlighet på arbetsmarknaden, medan det för romska kvinnor gäller att deras fysiska och psykiska hälsa och omständigheten att de lämnar skolan tidigt påverkar deras barns hälsa och skolgång, vilket ökar risken för att de blir socialt utestängda. Parlamentet understryker därför hur viktigt det är med tjänster som ökar medvetenheten genom att tillhandahålla information till romska kvinnor.

43.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att se till att de nuvarande och framtida rättsliga ramarna omfattar bestämmelser för att förhindra och bekämpa diskriminering på olika grunder som romska kvinnor utsätts för, för att förbättra deras socioekonomiska ställning och garantera dem tillgång till hälso- och sjukvård, barnomsorg och utbildning av god kvalitet, vilket är förutsättningar för anställning.

44.

Europaparlamentet anser att integrationsprocessen måste inledas på ett tidigt stadium i livet för att effektivt erbjuda alternativ till fattigdom och social utslagning. Därför måste det skapas ett institutionellt nätverk för samhällsbaserade sociala tjänster och utbildningstjänster inriktade på barn och familjer, som tillgodoser behoven på det regionala och det personliga planet och garantera lika tillgång till tjänster av hög kvalitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ge särskilt stöd till program för integration av romska barn på ett tidigt stadium i alla länder där man kan utnyttja EU-medel (t.ex. föranslutningsinstrumentet eller struktur- och sammanhållningsfonderna).

45.

Europaparlamentet noterar att romska barn är överrepresenterade i särskolorna samt att en stor del av dem skickas till sådana skolor utan någon motivering, oftast till följd av diskriminering. Parlamentet påpekar att det är diskriminerande och en allvarlig kränkning av den grundläggande rättigheten till utbildning att tvinga barn som oriktigt klassificeras som mentalt funktionshindrade att gå i särskola, och att det försvårar de fortsatta studierna och möjligheterna att få arbete och leder till minskad aktivitet, samtidigt som det belastar budgetarna.

46.

Europaparlamentet instämmer med Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs förslag om att det av omsorg om de unga barnens utveckling behövs mångfasetterade former av stöd som tar sikte på hela familjen och, samtidigt som de är avpassade efter familjens behov, tillhandahåller skräddarsytt praktiskt bistånd (”sure start”).

47.

Europaparlamentet instämmer i uppfattningen i EESK:s yttrande att romerna, till följd av sina särdrag som befolkningsgrupp, inte har tillgång till sociala förmåner på lika villkor. Parlamentet understryker att de sociala förmånerna har till uppgift att uppväga de belastningar och brister som uppstår till följd av enskildas livssituation, deras engagemang vad gäller barntillsyn och andra socialt nyttiga engagemang.

48.

Europaparlamentet instämmer i rekommendationen i EESK:s yttrande att ytterligare stöd till personer som byter arbete är en förutsättning för att man ska kunna främja deltagandet på den officiella arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att redovisat arbete måste göras attraktivt för både arbetsgivare och arbetstagare.

49.

Europaparlamentet påpekar att det faktum att romerna varit socialt utslagna under en del av sitt yrkesaktiva liv hindrar dem från att få tillgång till hälso- och sjukvård och är orsaken till deras situation i ålderdomen. Eftersom de börjat arbeta redan vid tidig ålder, ofta gått arbetslösa, saknat anställningstrygghet, arbetat i den informella ekonomin utan att det redovisats varvid arbetet ofta varit fysiskt tungt och inte gett dem några pensionsrättigheter, kan de varken få ordentliga pensioner eller en värdig ålderdom.

50.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen tar initiativet att fastställa hur man effektivast kan stödja den sociala, ekonomiska och kulturella integrationen av den största minoriteten i Europeiska unionen, och betonar att kommissionen och medlemsstaternas regeringar behöver samarbeta om vilka åtgärder som ska vidtas för att lösa de komplexa gränsöverskridande problemen med romerna.

Slutsatser

51.

Europaparlamentet anser att det är ett gemenskapsvärde att romernas språk och kultur bevaras, men stöder dock inte tanken på att romerna skulle vara medlemmar av en statslös ”europeisk nation”, eftersom detta skulle innebära att medlemsstaterna gick fria från ansvaret och ifrågasätta möjligheterna till integration.

52.

Europaparlamentet vill uppmärksamma medlemsstaterna på att det finns en risk för att alltför många åtgärder gentemot den romska befolkningen kan leda till att denna minoritets redan svåra situation förvärras och att deras möjligheter till integration äventyras.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta tillsammans med frivilligorganisationer och romska grupper och ledare för att utarbeta en gemensam godtagbar plan för social delaktighet för romer som ska genomföras i ett nära partnerskap.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och genomföra projekt för att bekämpa negativa stereotypa uppfattningar om romer på alla nivåer, med stöd från struktur- och sammanhållningsfonderna och även från särskilda program som Progress och initiativ som det europeiska året för interkulturell dialog 2008 och det kommande europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning 2010.

55.

Europaparlamentet konstaterar att även om en förbättrad social och ekonomisk situation bland romerna var en viktig fråga under utvidgningen har framstegen i allmänhet varit begränsade. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att se över tidigare och pågående program och initiativ för att utvärdera resultaten. Europeiska unionen har en skyldighet att samordna redskapen för social integration på ett bättre och noggrannare sätt, och denna samordning bör bidra till att bekämpa fattigdomen, ge romerna ökade möjligheter till bättre, varaktigare och stabilare sysselsättning, bereda väg för arbetet med att göra systemen för social integration och socialskydd effektivare, vara en metod för analys av politiska erfarenheter och ömsesidigt lärande samt skapa ett system för enhetlig analys av bästa praxis.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt undersöka vilka effekter syftena med och redskapen för var och en av dess former för sektorspecifik politik har för romerna, och samtidigt utarbeta en sammanhängande politisk strategi samt åstadkomma långtgående samordning. Kommissionen bör uppmana medlemsstaterna att i rapporterna om integrerade indikatorer och om det öppna systemet för samordning av social integration ägna uppmärksamhet åt att förändra romernas situation. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka diskrimineringens omfattning och med jämna mellanrum utvärdera romernas situation när det gäller förändringarna inom utbildnings-, sysselsättnings-, hälso- och bostadssituationen samt den sociala situationen i medlemsstaterna och i kandidatländerna.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att be medlemsstaterna att snarast möjligt anta en tydlig sysselsättningspolitik till förmån för missgynnade grupper, inbegripet den romska befolkningen i yrkesverksam ålder, med stödåtgärder för att underlätta en gradvis integrering på arbetsmarknaden. Med hjälp av åtgärderna ska man komma åt det beroende som skapats genom det sociala trygghetssystemet.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de olika internationella organisationerna och stödja framväxten av ett akademiskt nätverk för experter på romska frågor som kan tillhandahålla vetenskapliga uppgifter och stöd genom forskning, analys, insamling av bevis och utformning av rekommendationer, för att bedöma frågor rörande romernas integrering samt besluta om vilka frågor som ska tas upp, beskriva frågor som berör romerna med det allvar som situationen kräver, utgående från sammanfattande rapporter som utarbetats av dessa organisationer samt sammanställa en övergripande EU-utvärdering åtminstone en gång vartannat år.

59.

Europaparlamentet kritiserar de medlemsstater som ännu inte ratificerat Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, och uppmanar dessa medlemsstater att snarast ratificera konventionen. Vidare uppmanas de medlemsstater som har infört förbehåll enligt ramkonventionen, som påverkar erkännandet av romerna som nationell minoritet, att dra tillbaka dessa förbehåll.

60.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att

a)

skapa en expertgrupp på EU-nivå där företrädare för romerna ingår, som kan samordna medlemsstaternas strategier för romer och användningen av EU-medel för främjandet av gruppen,

b)

inrätta partnerskap mellan olika organisationer som företräder romska intressen och lämpliga institutioner i medlemsstaterna, och

c)

tillämpa instrument såsom förmånliga lån eller statligt stöd, och att vid planeringen av jordbruksbidrag också eftersträva det viktiga målet att romska medborgare ska kunna säkra sin försörjning från jordbruket så att de, som ett komplement till eller i stället för lönearbete i jordbruket, kan bli öppna för möjligheten söka sig till innovativa former av jordbruksarbete, inklusive sociala kooperativ, och på så vis motivera de resurser som krävs.

61.

Europaparlamentet anser att man i somliga medlemsstater effektivt kan nå ut till målgrupperna (i romska bostadsområden eller i delar av bostadsområden) med hjälp av definitionen ”många olika nackdelar” (multiple disadvantages), men att det är svårt att nå mindre enheter som t.ex. familjen och den enskilde genom dessa målgrupper.

62.

Europaparlamentet anser dock att det bör skapas rättsliga förutsättningar för att inleda frivillig och anonym insamling av uppgifter och för att upprätta en jämförbar databas, med vederbörlig hänsyn tagen till reglerna för uppgiftsskydd och skydd av de mänskliga rättigheterna, och utan att man tillgriper metoder som kränker människovärdet. Parlamentet anser att kommissionen bör föreslå nödvändiga ändringar av lagstiftningen.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utarbetande, kontroll och bekräftelse av en samling med bästa metoder när det gäller program för romer, bl.a. avseende bostäder, utbildning och sysselsättning, efter analyser som genomförts av ett oberoende organ.

64.

Europaparlamentet anser att upprättandet av en databas inte är ett alternativ utan en förutsättning för ett system för bedömning och utvärdering med vars hjälp man kan se vilka resultat som utbytet av bästa praxis och av användningen av resurser har gett. Parlamentet anser att man för detta ändamål behöver ett system med indikatorer som ska omfatta alla områden av livet och kunna användas av var och en och som förutom utfallsdata och input-data för programmen också berör användningen av indikatorer för sociala resultat och konsekvenser, inklusive förutsättningar för finansiering. Parlamentet rekommenderar därför att kommissionen fastställer detta system med indikatorer i ramförordningen om strukturfonderna och i förordningarna om andra typer av statligt stöd.

65.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen formulerar mera konsekventa och entydiga förväntningar på alla de utvecklingsprogram som finansieras med gemenskapsmedel och av vilka det kan krävas en redovisning av hur de bidragit till att förebygga eller avhjälpa den sociala utslagningen av romerna. Parlamentet anser att medlemsstaterna och EU:s organ bör undersöka all utveckling som finansieras ur struktur- och sammanhållningsfonderna, utgående från vilken inverkan programmet har på romernas sociala integration. Parlamentet rekommenderar dessutom, när det gäller samtliga program i urvalsskedet, att man prioriterar sådan utveckling som också utformas för att förbättra situationen för de romer som bor i särskilt missgynnade bostadsområden och de som är fattiga och arbetslösa.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med varje medlemsstat utarbeta och genomföra en bred fortlöpande informationskampanj riktad till allmänheten och romerna om medlemsstaternas program för att förbättra romernas levnadsvillkor, och om programmens genomförande.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontinuerligt övervaka åtgärder och insatser och hur de bidrar till att förbättra romernas ställning på arbetsmarknaden.

68.

Europaparlamentet vill att resurser om vilka det beslutas på EU-nivå bl.a. ska användas till ”målinriktade” program som också involverar experter från organisationer med erfarenhet på detta område vilka skulle ge stöd och råd, för att uppväga att romerna missgynnats i fråga om utbildning och yrkeskvalifikationer. När medlemsstaterna fattar beslut om anslag till andra områden än tidig utveckling och det offentliga skolväsendet bör de vid tilldelningen av gemenskapsmedel och egna medel beakta huruvida de lokala myndigheter, organisationer etc. som ansökt om stöd har uppfyllt sina skyldigheter att få bort segregeringen.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra nationella myndigheter att upphöra med den diskriminerande avhysningen av romer från slumbebyggelse och i stället utarbeta konkreta bostadsprojekt med stöd av teknisk expertis och övervakningsmekanismer från bl.a. kommissionen, Världsbanken och frivilligorganisationer som ägnar sig åt romerna. Lösningen på romernas bostadsproblem på landsbygden måste prioriteras, uppmärksammas särskilt och åtgärdas.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma inte bara organisationerna inom det civila samhället, utan också romernas kapacitet att organisera sig själva och stödja integrationspolitiken samt att stödja samhällenas utveckling, särskilt genom projekt som leder till att romerna deltar mera i beslutsfattandet och får ökat ansvar för beslut som fattats tillsammans med dem.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med frivilligorganisationer som ägnar sig åt romerna granska nuvarande politik och åtgärder i syfte att lära av tidigare projekt som misslyckats.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja frivilligorganisationer som ägnar sig åt romerna, både på EU-nivå och nationell och lokal nivå, för övervakning av hur åtgärder och program för romer samt gemenskapens utbildningsprogram för demokrati och mänskliga rättigheter har genomförts.

73.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen och medlemsstaterna inrättar ett EU-omfattande forum i vilket de sociala rörelserna, fackföreningar och frivilligorganisationer som företräder romerna och deras intressen kan samråda med varandra på permanent basis för att utarbeta riktlinjer och utbyta bästa metoder, i syfte att främja ett samordnat tillvägagångssätt på EU-nivå.

74.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara mer proaktiva när de uppmuntrar till överföring av arbetstillfällen till områden där det bor romer och romerna att flytta till områden där det finns arbetstillfällen.

75.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och kommissionen om att det är viktigt att bidra till självhjälp, även om social välfärd spelar en avgörande roll för att stödja och stärka utsatta grupper som romerna. Det långsiktiga målet är en kultur av oberoende i stället för beroende.

76.

Europaparlamentet anser att lokala arbetstillfällen och uppmuntran av företagsamhet och lokalt hantverk samt de grundläggande kunskaper som krävs måste prioriteras mycket högre, så att ökad välfärd och självrespekt kan utvecklas.

*

* *

77.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.


(1)  EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 129.

(2)  EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 283.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0035.

(4)  Antagna texter, P6_TA(2008)0361.

(5)  Antagna texter, P6_TA(2008)0467.

(6)  EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

(7)  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(8)  Antagna texter, P6_TA(2008)0286.

(9)  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.

(10)  EUT C 27, 3.2.2009, s. 88.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/70


Onsdag 11 mars 2009
Att möta oljeutmaningarna

P6_TA(2009)0118

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om förslag till lösning på utmaningarna i samband med oljeförsörjningen (2008/2212(INI))

2010/C 87 E/13

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2007”En energipolitik för Europa” (KOM(2007)0001),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juni 2008”Åtgärder för att bemöta de stigande oljepriserna” (KOM(2008)0384),

med beaktande av rådets direktiv 73/238/EEG av den 24 juli 1973 om åtgärder för att dämpa verkningarna av svårigheter vid försörjningen med råolja eller petroleumprodukter (1),

med beaktande av rådets beslut 77/706/EEG av den 7 november 1977 om införandet av ett gemenskapsmål för minskning av förbrukningen av primära energikällor i händelse av svårigheter med försörjningen med råolja och petroleumprodukter (2),

med beaktande av rådets direktiv 2006/67/EG av den 24 juli 2006 om en skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (3),

med beaktande av kommissionens förslag av den 13 november 2008 till rådets direktiv om en skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (KOM(2008)0775),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2008”Andra strategiska energiöversynen – en handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet” (KOM(2008)0781),

med beaktande av grönboken av den 12 november 2008”Mot ett tryggt, hållbart och konkurrenskraftigt europeiskt energinät” (KOM(2008)0782),

med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om de makroekonomiska följderna av stigande energipriser (4),

med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om beroendet av olja (5),

med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om krisen inom fiskesektorn till följd av det höjda priset på diesel (6),

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser beträffande energitrygghet vid Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008,

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser om konsekvenserna på politikområdena av de höga livsmedels- och oljepriserna vid Europeiska rådets möte den 19-20 juni 2008,

med beaktande av Internationella energiorganets (IEA) ”World Energy Outlook 2008”,

med beaktande av det förberedande yttrandet från av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 januari 2009 om förslag till lösning på utmaningar i samband med oljeförsörjningen (7),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt yttranden från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för ekonomi och valutafrågor samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0035/2009).

A.

För att energitrygghet ska kunna garanteras under de kommande decennierna kommer det att krävas att diversifieringen av energitillförsel och energikällor, energibesparingar och energieffektivitet uppmärksammas i allt högre grad på EU-nivå.

B.

Det blir alltmer angeläget att utveckla en konsekvent och mångsidig energipolitik för gemenskapen för att åstadkomma försörjningstrygghet i och med Europeiska unionens växande importberoende.

C.

Olja är en begränsad resurs.

D.

Oljeproduktionen i Europeiska unionen och Norge tillfredsställde 2007 över 30 procent av den inhemska efterfrågan.

E.

Många oljeresurser, vissa av dem lätt utvinningsbara, är till följd av miljöpolitiska åtgärder eller inom ramen för resursförvaltningen i många länder i världen inte helt tillgängliga i nuläget. Kostnaderna för oljeutvinning har fördubblats sedan 2005, till följd av allmänt stigande kostnader för råvaror och material.

F.

Enligt beräkningar av amerikanska Energy Information Administration kommer den globala efterfrågan på olja att ligga mer än en tredjedel högre 2030 jämfört med 2006. Efterfrågan i Europeiska unionen kommer att stiga med i genomsnitt 0,25 procent årligen mellan 2005 och 2030, framför allt till följd av en ökad efterfrågan inom transportsektorn, och det innebär att andelen olja i efterfrågan på primärenergi kommer att ligga på 35 procent i Europeiska unionen 2030.

G.

Europeiska unionens beroende av oljeimport kommer att stiga till 95 procent fram till 2030 och att det kommer samtidigt att ske en tilltagande koncentration av konventionella oljetillgångar till stater som tillhör ”den strategiska ellipsen”. Vid tilltagande efterfrågekonkurrens kan osäkerhet uppstå när det gäller försörjningen.

H.

Oljepriserna förväntas stiga på lång sikt.

I.

Inflationsökningen som sattes igång av höjda priser på olja och råvaror har lett till minskad köpkraft.

J.

De fluktuationer i priserna som förekommit under 2008 kan inte bara härledas till den tillgång och efterfrågan som råder i nuläget, och de påverkar ekonomin på ett negativt sätt.

K.

Utvecklandet av nya investeringsinstrument på marknaden för olja och andra basråvaror har förstärkt dessa råvarors prisvolatilitet. Det finns ett behov av att säkerställa större insyn på energimarknaderna.

1.

Europaparlamentet konstaterar att försörjningstrygghetsaspekten återigen har hamnat i centrum i kommissionens ovannämnda meddelande om den andra strategiska energiöversynen. Parlamentet beklagar dock att kommissionen inte har lärt sig av den ekonomiska krisen, vilken visat att enbart ett fullständigt skifte i EU:s energipolitik kommer att leda till en lösning när det gäller försörjningstryggheten, solidariteten bland medlemsstaterna, sysselsättningen och sociala, miljömässiga och ekonomiska förhållanden. Parlamentet beklagar vidare avsaknaden av ett tydligt åtagande när det gäller en vidareutveckling av energipolitiken och energistrukturen.

2.

Europaparlamentet betonar uttryckligen att man vid sidan av kortsiktiga åtgärder för försörjningstrygghet också bör ta hänsyn till situationen på lång sikt.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, innan lagförslagen läggs fram, analysera de indirekta, utöver de direkta, effekterna av föreslagna åtgärder för försörjningstryggheten och kostnaderna.

Utveckling av befintliga resurser

4.

Europaparlamentet konstaterar att enligt olika uppgifter kommer det att kunna utvinnas tillräckligt med olja för att täcka efterfrågan också under nästkommande årtionden men att det eventuellt kommer att betyda att konsumenterna måste betala högre priser. Dessutom måste investeringsvillkoren förbättras. Parlamentet betonar vidare i detta hänseende att den ihållande efterfrågan på olja i allt större utsträckning drivit tillgången mot kapacitetsgränsen.

5.

Europaparlamentet visar på osäkerheten i fråga om när och i vilken utsträckning en lucka kommer att uppstå mellan ökad efterfrågan och minskad tillgång. Parlamentet utgår ifrån att denna osäkerhet i allt högre grad kommer att återspeglas i en ökande prisvolatilitet. Parlamentet är därför övertygat om att alla åtgärder som kan minska efterfrågan på olja aktivt måste vidtas.

6.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag till de kortsiktiga åtgärder som vid behov ska vidtas för att mildra framtida oljepristoppar. Medlemsstaterna uppmanas att ge finansiellt stöd till investeringar i alternativa energikällor såsom energi från förnybara energikällor och att prioritera åtgärder för att öka konsumenternas medvetenhet, så att de köper energieffektiva produkter och tjänster för att minimera de långsiktiga kostnaderna och mildra en framtida minskning av oljeutbudet.

7.

Europaparlamentet kräver ökade ansträngningar för att göra icke konventionella oljeresurser kommersiellt användbara och på så sätt också bidra till en diversifiering. Parlamentet kräver att man dessutom utvecklar miljövänliga utvinningsmetoder. Parlamentet betonar att ett livscykelsynsätt på växthusgasutsläpp från bränslen som saluförs på EU:s marknad, enligt förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 98/70/EG när det gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och om införande av ett system för hur utsläpp av växthusgaser skall övervakas och minskas i samband med användning av vägtransportbränslen och om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG när det gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar och om upphävande av direktiv 93/12/EEG (KOM(2007)0018), verkligen kommer att stimulera oljebranschen att minska sin klimatpåverkan genom en förbättring av produktionsprocesserna.

8.

Europaparlamentet menar att användningen av olja och andra koldioxidintensiva energikällor bör minskas, både genom utökad energieffektivitet och genom övergång till mer koldioxidneutrala lösningar, som kärnenergi eller energi från förnybara källor.

9.

Europaparlamentet anser att utvinningen av de befintliga reserverna i allt högre grad påverkas av politiska faktorer, bland annat politisk instabilitet och bristande rättsskydd men också miljöpolitiska åtgärder och resursförvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera dialogen med produktionsländerna på alla nivåer och att försöka lösa konflikterna på ett pragmatiskt sätt i båda parters intresse.

10.

Parlamentet uppmanar kommissionen att i dialog med oljebolagen och produktionsländerna försöka hitta lösningar för hur investeringarna ska kunna fortsätta trots volatiliteten i priser och vinster.

11.

Europaparlamentet förväntar sig att oljebolagen ska återinvestera sina stora vinster från den senaste tiden i utforskning och utvinning av nya oljereserver och i främjande av energibesparande teknik och forskning i ersättningsvaror för olja (särskilt för transportändamål).

12.

Europaparlamentet uppmanar till ett mer dynamiskt förhållande mellan Europeiska unionen och de oljeproducerande länderna som inbegriper en vilja att ge och ta från båda håll och som syftar till en stabilare och jämnare tillgång och prissättning på olja, vilket skulle ligga i alla inblandade parters och hela världsekonomins intresse.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till en global politisk dialog i form av ett toppmöte på hög nivå mellan oljekonsumerande och oljeproducerande länder i syfte att uppnå en rättvis balans mellan efterfrågan och tillgång på oljemarknaden och hindra oljeproducerande länder från att på konstgjord väg hålla oljepriserna på en hög nivå.

Insyn i marknaden och prisbildningen

14.

Europaparlamentet oroar sig över den tilltagande och betydande prisvolatilitet som förekommit under 2008 när det gäller oljepriserna och som påverkar hela Europeiska unionens ekonomi och dess konsumenter på ett negativt sätt.

15.

Europaparlamentet anser att förändringarna i oljepriserna återspeglar en ökad efterfrågan på olja, stegvis uttömning av oljereserverna, demografiska förändringar och ökad urbanisering särskilt i de nya framväxande ekonomierna, där högre medelinkomster förorsakar en efterfrågeökning, spekulation på råvarumarknaderna och globala ekonomiska cykler. Olja och andra råvaror har i allt större utsträckning använts för portföljdiversifiering som ett resultat av den amerikanska dollarns sjunkande värde.

16.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över volatiliteten i oljepriserna och dess inverkan på den ekonomiska och den finansiella stabiliteten. Samtidigt som parlamentet erkänner fördelarna med aktiva marknader för olja och andra energiprodukter, uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att garantera största möjliga insyn i energimarknaderna.

17.

Europaparlamentet noterar att också oljeexportörernas ekonomier skadas av en sådan volatilitet och att en stabilisering av oljepriserna därför är i alla parters intresse.

18.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 13 juni 2008 om åtgärder för att bemöta de stigande oljepriserna och delar dess oro över den senaste tidens volatila oljepriser och de negativa effekter som detta får för inflationen, konkurrenskraften, handeln och den ekonomiska tillväxten.

19.

Europaparlamentet anser att den huvudsakliga orsaken till de stigande oljepriserna under de senaste åtta åren beror på en starkt ökad efterfrågan som har lett till flaskhalsar vid oljeproduktion, transport och raffinering och till stora oväntade vinster för ett fåtal stora oljeoligopol. Parlamentet noterar att kraftigt stigande råvarupriser och spekulativa överföringar på finansmarknaderna starkt har påverkat utvecklingen av oljepriset.

20.

Europaparlamentet betonar att man bör prioritera övervakningen av konkurrensen inom bearbetning och försäljning av olje- och petroleumprodukter samt öka insynen när det gäller uppgifter om kommersiella oljelager.

21.

Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att förbättra insynen på marknaden för att stabilisera oljepriserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet på detta område. Parlamentet påpekar att även insynen i produktionsländerna absolut måste öka och att särskilt produktionsmängden och nivån på reserverna måste offentliggöras på ett öppnare sätt. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vid dialogen med produktionsländerna verka för en ökad insyn.

22.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang förslaget om en studie över fördelarna och kostnaderna med att varje vecka offentliggöra storleken på de befintliga lagren. Kommissionen uppmanas att inkorporera resultatet av studien i sina kommande lagstiftningsförslag när det gäller minimilager av olja. Parlamentet betonar också att en världsomfattande insyn måste uppnås i detta avseende.

23.

Europaparlamentet påpekar att olika tekniska specifikationer för oljeprodukter på de huvudsakliga marknaderna leder till en fragmentering av marknaden, som vid fall av försörjningsavbrott skulle kunna leda till stora prisökningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att kunna undanröja sådana begränsningar av marknadstillgången.

24.

Europaparlamentet anser att de strategiska reservernas funktion är att hantera de fysiska flaskhalsar som uppstår till följd av försörjningsavbrott. Parlamentet motsätter sig av den anledningen, och även på grundval av en hållbar budgetpolitik, alla försök att motverka volatila oljepriser med användning av dessa reserver.

25.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att arbeta aktivt för att göra ny alternativ energi tillgänglig för småföretag då detta gör dem mindre beroende av fluktuationer i oljepriset. Parlamentet erkänner de små- och medelstora företagens betydelse för produktionen av biobränslen och andra former av förnybar energi, men är bekymrat över de tekniska och regleringstekniska hinder som kvarstår angående produktionen och marknadsföringen av dessa produkter och uppmanar kommissionen att arbeta för att underlätta marknadstillträde för dessa bränslen.

26.

Europaparlamentet betonar att ett effektivt system för handeln med utsläppsrätter samt ett antagande av en lång rad andra energibesparande åtgärder bör vara viktiga instrument för att stimulera utvecklandet av en vittomfattande spjutspetsmarknad för energieffektiv teknik och energieffektiva produkter. Vidare understryker parlamentet betydelsen av tillämpa principen om att förorenaren ska betala. Parlamentet påminner om att ju fler länder som inför samma åtgärder, desto mer begränsas dessa åtgärders inverkan på den sektorsvisa konkurrenskraften.

Investeringar i utvinning och bearbetning av olja

27.

Europaparlamentet påpekar att det enligt IEA krävs årliga investeringar på upp till 350 miljarder US-dollar inom oljeindustrin fram till 2020 för att försörjningstryggheten ska kunna garanteras. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa investeringsincitament i sin nuvarande politik, även och framför allt inom Europeiska unionen. Parlamentet understryker på så sätt vikten av en långsiktig investeringssäkerhet. Parlamentet säger dock nej till att ersätta privata investeringar och kapital med statliga medel.

28.

Europaparlamentet oroar sig över konsekvenserna av den aktuella kreditkrisen på oljeindustrins investeringsmöjligheter, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina ansträngningar för att övervinna denna kris.

29.

Europaparlamentet välkomnar det bidrag som ökad användning av biobränslen inom transportsektorn skulle kunna ge i fråga om en ökad försörjningstrygghet. Parlamentet konstaterar att detta kommer att leda till en förstärkning och omstrukturering av oljebearbetningsindustrin. Parlamentet konstaterar vidare att man också inom transportsektorn måste vidta strukturella åtgärder för att minska efterfrågan på olja.

30.

Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna och ägarna ska se till att det trots denna utveckling finns en tillräcklig reservkapacitet i Europeiska unionen för att uppväga flaskhalsar som uppstår, t.ex. till följd av naturkatastrofer.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och oljebolagen att ombesörja en adekvat utbildning av specialister som behövs för utforskningen av oljereserver och även för oljeproduktionen.

Transportsätt

32.

Europaparlamentet välkomnar de framgångar som nåtts inom ramen för Inogateprogrammet på området för förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi som med hjälp av kompletterande åtgärder kan stödja och samordna sådana projekt bättre.

33.

Europaparlamentet erinrar om den centrala betydelsen av goda grannskapsförbindelser mellan transitländerna, liksom mellan dem och deras grannländer, och uppdrar åt medlemsstaterna och kommissionen att öka sina ansträngningar i detta avseende.

34.

Europaparlamentet konstaterar att oljeledningar inte ingår i de transeuropeiska energinäten (TEN-E) och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undersöka om oljeinfrastrukturen kan ingå i dessa med tanke på den aktuella utvecklingen, särskilt den minskande egenproduktionen och det stigande importberoendet samt behovet av nya transportkapaciteter.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för den gemensamma utrikes-, handels- och säkerhetspolitiken verka för en stabilisering, särskilt i länder som hotas av politisk instabilitet, eftersom stabilitet är grunden för investeringar och välstånd.

36.

Parlamentet betonar att nya oljeinfrastrukturprojekt som Odessa-Gdansk och Constanta-Trieste bör förbli högprioriterade projekt av europeiskt intresse.

37.

Europaparlamentet oroar sig över den ökade förekomsten av piratverksamhet som hotar den internationella sjöfarten och därmed också oljetransporterna. Parlamentet välkomnar rådets gemensamma åtgärd (8) i detta avseende.

38.

Europaparlamentet oroar sig vidare över det hot mot transportrutter och den strategiska infrastrukturen som terrorismen utgör, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera dialogen med centrala aktörer.

Transport och fastigheter

39.

Europaparlamentet erinrar om energibesparingspotentialen inom byggsektorn, genom vilken efterfrågan på fossila energikällor som olja och gas skulle kunna minskas, och välkomnar de aktuella ansträngningarna från kommissionens och medlemsstaternas sida att utnyttja denna potential i ännu högre grad.

40.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska unionens ansträngningar att få till stånd en diversifiering av energikällorna inom transportsektorn. Parlamentet förordar marknadsbaserade modeller för införande av ny teknik. Parlamentet erkänner att priset är den bästa indikatorn för konkurrenskraften hos ny teknik. Parlamentet beklagar dock bristen på ambition när det gäller att utnyttja den potential som energieffektiva, bättre utformade och lättare fordon utgör.

41.

Europaparlamentet uttrycker tvivel över hur lämpliga den första generationens biobränslen är som ersättning för olja på medellång och lång sikt. Parlamentet kräver större ansträngningar på området för forskning om syntetiska bränslen.

42.

Europaparlamentet är övertygat om att oljeförbrukningens tillväxt inom transportsektorn bara kan minskas på medellång och lång sikt om EU och medlemsstaterna vidtar ytterligare åtgärder för att övergå från godstrafik och annan trafik till mer hållbara transportsätt som inte alls eller i liten utsträckning förbrukar olja, exempelvis järnväg, vattentransporter och intermodala ”transportkedjor” i tätorter (gångtrafik – cykling – kollektivtrafik – samåkning). Parlamentet är också övertygat om att kraftiga energibesparningar kan uppnås genom att fler moderna trafikledningssystem införs som minskar väntetiderna och omvägarna i väg- och lufttrafiken och vattentransport och genom att grön logistik främjas.

Förbindelser med länder med stigande oljeförbrukning

43.

Europaparlamentet anser att energipolitiska frågor i högre grad måste beaktas i unionens yttre förbindelser med länder med en kraftigt stigande oljeförbrukning, och att Europeiska unionen måste arbeta för att avveckla den statliga subventioneringen av oljeprodukter.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den gemensamma utrikes-, handels- och grannskapspolitiken integrera åtgärder som kan bidra till att driva på en frikoppling över hela världen av den ekonomiska tillväxten och oljeförbrukningen.

45.

Europaparlamentet påpekar att framför allt de geopolitiska följderna av de förändrade globala förutsättningarna för den internationella energitryggheten och följderna för kommande internationell systempolitik ännu inte har beaktats och diskuterats i tillräcklig utsträckning av EU. Parlamentet anser att nationella lösningar måste ersättas av nya och nära politiska och ekonomiska former för samarbete mellan EU, Förenta staterna, Ryssland och Kina, former som på medellång sikt även måste institutionaliseras.

*

* *

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EGT L 228, 16.8.1973, s. 1.

(2)  EGT L 292, 16.11.1977, s. 9.

(3)  EUT L 217, 8.8.2006, s. 8.

(4)  EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 548.

(5)  EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 580.

(6)  Antagna texter, P6_TA(2008)0308.

(7)  EUT C 182, 4.8.2009, s. 60.

(8)  Rådets gemensamma åtgärd 2008/851/GUSP av den 10 november 2008 om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (EUT L 301, 12.11.2008, s. 33).


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/76


Onsdag 11 mars 2009
Grönare transporter och internalisering av externa kostnader

P6_TA(2009)0119

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om grönare transporter och internaliseringen av externa kostnader (2008/2240(INI))

2010/C 87 E/14

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 8 juli 2008 om grönare transporter (KOM(2008)0433),

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 8 juli 2008 om en strategi för att internalisera externa kostnader (KOM(2008)0435),

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 8 juli 2008 om åtgärder för att minska järnvägsbuller från befintliga fordon (KOM(2008)0432),

med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om hållbara transporter för ett rörligt Europa (1),

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2008 om en hållbar europeisk transportpolitik, med beaktande av EU:s energi- och miljöpolitik (2),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0055/2009), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionens mål är att minska växthusgaserna med 20 %, öka användningen av förnybara energikällor upp till 20 % och minska energikonsumtionen med 20 % fram till 2020.

B.

Kommissionen har när det gäller grönare transporter lagt fram en rad förslag i syfte att bekämpa klimatförändringen, ett meddelande om internalisering av externa kostnader, för alla transportslag, ett meddelande om att minska järnvägsbuller samt ett konkret förslag till rättsakt om en ändring av vägavgifterna för tunga godsfordon.

C.

I artikel 11.3 och 11.4 i Eurovinjettdirektivet (3), i ändrad lydelse från 2006, fastställs följande: ”Senast den 10 juni 2008 skall kommissionen, efter att ha undersökt samtliga alternativ, inbegripet kostnader relaterade till miljö, buller, överbelastning och hälsa, ta fram en allmängiltig, öppen och begriplig modell för beräkning av samtliga externa kostnader, som skall ligga till grund för framtida beräkningar av infrastrukturavgifter. Denna modell skall åtföljas av en konsekvensanalys av internaliseringen av de externa kostnaderna för samtliga transportmedel och en strategi för ett stegvist genomförande av denna modell för samtliga transportmedel. Rapporten och modellen ska vid behov åtföljas av förslag till Europaparlamentet om mer översyn av detta direktiv.”

D.

Internaliseringen bör integreras i en mer övergripande politik för att främja sammodalitet och ett hållbart transportsystem. Denna politik bör dessutom inbegripa främjande av forskning, finansiering av infrastruktur, öppning av marknader och standardisering. Dessa prissignaler är emellertid inte tillräckliga för att ändra användarnas beteende om nödvändiga alternativ saknas (renare fordon, alternativa transportsätt m.m.).

E.

Kommissionen redogör på ett övertygande sätt för i vilken utsträckning järnvägsbuller är hälsovådligt för befolkningen, men som huvudpunkt i initiativet att minska järnvägsbullret ställer kommissionen enbart kravet att godsvagnar i efterhand ska monteras med ljuddämpande bromsar.

Grönare transporter

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om grönare transporter som ett första viktigt steg mot en sammanhängande politik för miljövänligare transporter med de olika transportslagen, samt som ett erkännande av vikten och behovet av att åstadkomma mer effektiva transporter i samband med bekämpningen av klimatförändringen.

2.

Europaparlamentet understryker den stora nytta som rörligheten har för medborgarnas livskvalitet, för tillväxt och sysselsättning i EU, för den socioekonomiska och territoriella sammanhållningen och för handeln med tredjeländer samt för företag och anställda som direkt och indirekt är verksamma inom transportbranschen och logistiken

3.

Europaparlamentet erkänner att rörligheten, samtidigt som den har positiva effekter och är nödvändig för EU:s ekonomiska utveckling och ekonomiska och sociala sammanhållning, också påverkar naturen och människorna negativt, och förordar därför en miljövänlig utformning av den europeiska transportpolitiken, som beaktar medborgarnas och företagens rättmätiga intresse av rörlighet men även avlägsnar eller åtminstone minskar de negativa effekterna av transporterna, i överensstämmelse med unionens mål när det gäller att bekämpa den globala uppvärmningen fram till 2020.

4.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt meddelande gjort en inventering av vilka åtgärder EU hittills vidtagit för en hållbar transportpolitik.

5.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte lagt fram något övergripande koncept för en miljövänlig utformning av transporterna inom alla transportsektorer. Parlamentet noterar att kommissionen tagit preliminära initiativ som i slutändan bör leda till en omfattande strategi för internalisering av externa kostnader i alla transportslag, men har hittills i stället:

som delkoncept utarbetat en handbok för uppskattning av de externa kostnaderna för transporterna samt för deras internalisering i delområden (se ”Handbok för att uppskatta de externa kostnaderna inom transportsektorn”),

har lagt fram ett förslag om ändring av direktiv 1999/62/EG (Eurovinjettdirektivet), som syftar till att tillåta medlemsstaterna att ta ut avgifter för de extra kostnader som uppstår till följd av tunga fordon, i linje med artikel 11 i det direktivet, och

föreslagit att man ska beskatta de externa kostnader som orsakas av tågbuller, via infrastrukturavgifter anpassade enligt bullernivå.

6.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att för alla transportslag utarbeta de åtgärder och instrument som krävs för att ytterligare utforma miljövänliga transporter samtidigt som den beaktar gällande internationella konventioner och redan vidtagna åtgärder inom de olika transportsektorerna. Kommissionen bör även mot bakgrund av dessa förslag lägga fram vetenskapligt motiverade konsekvensbeskrivningar för de enskilda åtgärderna och för effekterna av dem på konkurrensen mellan transportslagen samt deras effekter på kostnaderna för rörligheten och konkurrenskraften, och på så sätt skapa ett övergripande koncept för att göra transporterna grönare med hjälp av konkreta förslag till rättsakter.

Internalisering av de externa kostnaderna

7.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sitt meddelande om en strategi för att internalisera externa kostnader inte klarat av den uppgift som den fick av parlamentet och rådet i artikel 11 i Eurovinjettdirektivet i ändrad betydelse, eftersom kommissionen, vilket den själv medger, inte utarbetat och lagt fram någon allmängiltig, öppen och begriplig modell för att utvärdera alla externa kostnader, eftersom den inte analyserat effekterna för samtliga transportslag och i praktiken, endast för tunga godsfordons del, presenterat det första steget mot en strategi för ett stegvist införande av modellen för alla transportslag.

8.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande ofta hänvisar till den handbok för att uppskatta de externa kostnaderna som offentliggjordes i januari 2008 och som sammanfattar de senaste vetenskapliga rönen när det gäller beräkning av externa kostnader inom transportsektorn.

9.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande ger vetenskapligt grundade motiveringar till fördelningen av de enskilda externa kostnaderna på olika transportslag, och använder sig av ett s.k. pragmatiskt angreppssätt utgående från de genomsnittliga kostnaderna. Parlamentet stöder rent allmänt kommissionens grundval för den marginella sociala kostnadsprissättningen, i linje med vitboken om transport från 2001.

10.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande och i förslaget till direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG (Eurovinjettdirektivet) uttryckligen tar hänsyn till principen om att den som förorenar ska betala som fastställts i artikel 175.5 i fördraget. Parlamentet uppmanar också kommissionen att vid ytterligare åtgärder i samband med internaliseringen av externa kostnader beakta alla de former av internalisering av externa kostnader som redan finns, såsom drivmedelsskatt och vägavgifter.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, då den lägger fram ytterligare förslag om en miljövänligare transportsektor, att ta med utvärderingar av effekterna av konkurrensen mellan transportslagen och dithörande sociala och ekologiska effekter, vilket gjordes i samband med förslaget om att se över direktiv 1999/62/EG (Eurovinjettdirektivet), och att inkludera kostnaderna för rörligheten och konkurrenskraften.

12.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte föreslagit åtgärder för att lindra de ökade effekterna av ett avlägset läge till följd av EU:s utvidgning, och att den inte heller förutsett konsekvenserna av en tillämpning, i synnerhet i medlemsstater med geografiska hinder och medlemsstater där multimodala alternativ fortfarande saknas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att åtgärda dessa brister i samband med nästa översyn av det transeuropeiska transportnätet.

13.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att inom ramen för översynen av det transeuropeiska transportnätet lägga fram ett kompletterande förslag om korridorer för multimodal rörlighet (gröna korridorer), för att de skyldigheter som ingår i det aktuella förslaget ska kompenseras genom ett utbud av tillgänglighet och rörlighet utan hinder.

14.

Europaparlamentet kräver att kommissionen omedelbart lägger fram konkreta förslag för samtliga transportslag samt att den slutför uppdraget i artikel 11 i Eurovinjettdirektivet i ändrad betydelse genom att den utarbetar ett omfattande koncept för att räkna ut och fördela de externa kostnaderna och bedöma effekterna av dem utgående från en begriplig modell.

Bullerskydd inom järnvägstrafiken

15.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande om att minska järnvägsbuller från befintliga fordon beaktar behovet att minska det buller som särskilt godståg förorsakar de människor som bor längs spåren.

16.

Europaparlamentet understryker att montering i efterhand på vagnar till skäliga kostnader förutsätter att de tekniska problem som nu finns löses och att den administrativa bördan avlägsnas i de relevanta certifikaten så snart som möjligt och innan bindande rättsliga regler antas.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om sträckpriser som är graderade enligt bullernivån för lok och tågvagnar för att så snart som möjligt sporra järnvägsföretag att genomföra en snabb övergång till tysta fordon genom byte av bromsblock. Parlamentet anser att man om och på de områden där behov finns även kan beakta kortsiktiga åtgärder, och att ingen lagstiftningsåtgärd bör få negativa konsekvenser för tågtrafiken inom ramen för den intermodala konkurrensen.

18.

Europaparlamentet förväntar sig av kommissionen att den i sitt förslag hittar ett genomförbart sätt att, genom öronmärkning av inkomster, garantera att en sådan uppgradering inte begränsar sig enbart till järnvägsföretag, utan också omfattar andra företags tågvagnar som medförs av järnvägsföretaget.

*

* *

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 556.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0087.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42).


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/79


Onsdag 11 mars 2009
Inför Europeiska rådets möte våren 2009: Lissabonstrategin

P6_TA(2009)0120

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2009

2010/C 87 E/15

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 med titeln ”Genomföranderapport om gemenskapens Lissabonprogram 2008–2010” (KOM(2008)0881) kommissionens rekommendation av den 28 januari 2009 om rådets rekommendation om 2009 års aktualisering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2009)0034),

med beaktande av de 27 medlemsstaternas nationella reformprogram inom ramen för Lissabonstrategin,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2007 med titeln ”Det europeiska intresset – För framgång i en globaliserad värld” (KOM(2007)0581),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2007 med titeln ”En inre marknad för framtidens Europa” (KOM(2007)0724),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 med titeln ”Den externa dimensionen av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning: Rapport om marknadstillträde och fastställande av ramar för effektivare internationellt samarbete på regleringsområdet” (KOM(2008)0874),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 med titeln ”En uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning” (KOM(2008)0865),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 med titeln ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden” (KOM(2008)0868),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 med titeln ”Sammanhållningspolitik: Att investera i realekonomin” (KOM(2008)0876),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008 med titeln ”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa” (KOM(2008)0800),

med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (KOM(2008)0867),

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten av den 23 och 24 mars 2000, 23 och 24 mars 2001, 22 och 23 mars 2005, 27 och 28 oktober 2005, 23 och 24 mars 2006, 8 och 9 mars 2007 och av den 13 och 14 mars 2008,

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 med titeln ”Det europeiska intresset – För framgång i en globaliserad värld” (1),

med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (del: allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik): start för den nya treårsperioden (2008–2010) (2),

med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om EMU10: Ekonomiska och monetära unionens första 10 år och framtida utmaningar (3),

med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Finanskrisen och dess ekonomiska eller sociala konsekvenser

1.

Europaparlamentet konstaterar att den globala finanskrisen, orsakad av en global makroekonomisk obalans och en världsomfattande kreditkris, allvarligt har skadat finanssystemen i hela världen, inklusive EU. Den globala finanskrisen har lett till att kapitaliseringen av aktiemarknaderna har urholkats generellt i hela världen. Krisen har fått allvarliga negativa effekter på de ”reala ekonomierna”, och särskilt långtgående är effekterna för sysselsättningen och den sociala situationen. Finansmarknaderna har en avgörande betydelse för den reala ekonomin. Parlamentet anser därför att en av prioriteringarna för att åstadkomma tillväxt och sysselsättning, måste vara att, utöver att upprätthålla sysselsättningen, få kapitalet att flöda igen, tillhandahålla lån och finansiera investeringar, vilket kräver förnyat förtroende och tillit, genom tydliga åtaganden och statliga garantier och förbättrad tillsyn som täcker alla finansmarknader i ett globalt perspektiv, samt lagstiftning som främjar ansvarsfulla krediter till marknaderna.

2.

Europaparlamentet rekommenderar att de kortsiktiga åtgärder som vidtagits för att motverka krisens omedelbara och direkta följder och för att minska de negativa effekterna på den reala ekonomin, och återhämtningspaketen, måste följas av en samordnad kort- och långsiktig handlingsplan som kan föra EU:s ekonomi mot stabil tillväxt och skydda mot liknande kriser i framtiden.

3.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte (4) att det är av allra största vikt att garantera stabiliteten på finansmarknaderna, och noterade att krisen på huslånemarknaden nyligen visar hur viktigt det är att Europeiska unionen utvecklar tillsynssystem för att förbättra insynen och stabiliteten på finansmarknaderna och ge konsumenterna ett bättre skydd och krävde en utvärdering av de nuvarande systemen och instrumenten för tillsyn i Europa, och insisterade på nära samråd med parlamentet, vilket ska resultera i tydliga rekommendationer om hur stabiliteten i det finansiella systemet kan förbättras och hur det ska kunna skapas en långsiktigt säker finansiell situation för europeiska företag.

4.

Europaparlamentet betonar att finansmarknaderna är och kommer att förbli centrala för de sociala marknadsekonomiernas funktionssätt. Deras syfte är att finansiera ”den reala ekonomin” och öka effektiviteten i resursfördelningen. De syftar även till att ge ekonomierna möjlighet att blomstra, vilket i sin tur har gjort det möjligt för medborgarna att avsevärt höja sin levnadsstandard under de senaste årtiondena. Parlamentet understryker att fullständigt tillförlitliga, effektiva och öppna finansmarknader är en nödvändig förutsättning för en sund och innovativ och tillväxt- och jobbskapande europeisk ekonomi.

5.

Europaparlamentet framhåller att finanskrisen har skapat en möjlighet där det inte längre går att bortse från behovet av innovation som en motor för ekonomin. Det är hög tid att skapa den dynamiska kunskapsbaserade ekonomi som EU åtog sig att bygga för omkring åtta år sedan, och det är dags att skapa en ekonomi som är så energieffektiv som möjligt och har en potential att förändra världen och slå vakt om Europas välstånd och internationella konkurrenskraft för de kommande årtiondena. Det är också dags att främja innovativa näringar med förmåga att åstadkomma ny tillväxt i Europa.

6.

Europaparlamentet konstaterar att de räddningsåtgärder som antagits för att undvika ytterligare skador på finanssystemet har lett till positiva resultat. Parlamentet efterlyser dock en ny finansiell struktur genom inrättande av ett öppet och effektivt regelverk för konsumenternas, företagens och de anställdas bästa. Parlamentet efterlyser ytterligare lagförslag och internationella avtal som kan motverka överdrivet risktagande, alltför stora lån i förhållande till det egna kapitalet och kortsiktigt ekonomiskt agerande, vilket har varit krisens grundläggande orsaker. Kommissionen påminns om sitt åtagande att besvara parlamentet begäran om lagstiftning som reglerar hedgefonder och private equity. Parlamentet förväntar sig att få se lagstiftningsförslag inom en snar framtid.

7.

Europaparlamentet framhåller att det råder ett akut behov av garantier för att den finansiella sektorn, som fått statligt stöd, förser företag, särskilt små och medelstora företag, och hushållen med tillräckliga krediter. Räddningsplaner måste omfatta bindande villkor när det gäller fördelning av utdelningar och praxis för utlåning.

8.

Europaparlamentet varnar för en ond cirkel med minskade investeringar och mindre konsumtion som leder till jobbnedskärningar, nedskrivna affärsplaner och mindre innovation, som kan leda till att EU störtar in i en djup och mer långvarig recession. Parlamentet betonar vidare att det i detta sammanhang är mycket viktigt att EU har en samordnad strategi för att undvika att krisen leder till ett antal motstridiga nationella planer för finansiell stabilitet eller ekonomisk återhämtning eftersom detta kan ge upphov till konflikter och onödiga kostnader och därmed undergräva den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen och Europas roll som global aktör.

9.

Europaparlamentet förväntar sig gemensamma åtgärder för att komma till rätta med finanskrisens följder för den reala ekonomin. Det bör fastställas riktmärken för den framtida sysselsättningen och tillväxten, vilka kan utgöra en hjälp för att avgöra hur omfattande den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa bör vara. I detta sammanhang bör det – inom ramen för tillväxt- och stabilitetspakten och dess bestämmelser om flexibilitet – utarbetas en sammanhållen europeisk strategi för framtida investeringar (t.ex. kvalificerad och skicklig personal som kan åstadkomma tekniska genombrott och utveckling, innovationer, energieffektivitet, hållbar infrastruktur, kommunikationsteknik, sammanlänkning och tjänster, däribland hälso- och sjukvård, samt möjligheter för företagen, inte minst små och medelstora företag, att investera i nya produkter och marknader), tryggande av arbetstillfällen och inkomster och en bättre samordning av den ekonomiska politiken och socialpolitiken.

10.

Europaparlamentet menar att förnyelsebar energi, energieffektivitet och miljö kan fungera som en strategisk utgångspunkt för stimulansåtgärder som kommer att skapa högkvalitativa gröna jobb och ge Europas industri ett försprång framför andra regioner i världen som ännu inte tagit något initiativ.

11.

Europaparlamentet anser att endast en politik som kombinerar kampen mot växande arbetslöshet och fattigdom på kort sikt med förberedelser för en övergång av vår ekonomi mot hållbarhet på längre sikt kan åstadkomma en långvarigare lösning inspirerad av den hållbarhetsstrategi som beslutades i Göteborg, och som har förklarats vara en del av Lissabonstrategin.

12.

Europaparlamentet understryker att Europeiska unionens främsta prioritering måste vara att skydda sina medborgare från finanskrisens effekter eftersom det är de som drabbas hårdast, antingen som arbetstagare, medlemmar i ett hushåll eller företagare. Parlamentet påpekar att många arbetstagare och deras familjer redan har drabbats eller kommer att drabbas av krisen och åtgärder måste vidtas för att begränsa antalet förlorade arbetstillfällen och hjälpa de som blir arbetslösa att snabbt återvända till arbetsmarknaden för att undvika att de hamnar i långtidsarbetslöshet. Parlamentet förväntar sig att Europeiska rådets vårmöte 2009 ska leda till en överenskommelse om tydliga riktlinjer och konkreta åtgärder i syfte att skydda sysselsättningen och skapa nya arbetstillfällen.

13.

Europaparlamentet anser att den ökande fattigdomen i EU är den mest oroväckande följden av den ekonomiska krisen, och anser att det är mycket viktigt att stoppa den nuvarande ökningen av arbetslösheten i EU. Det effektivaste sättet att minska och förhindra fattigdom är genom en strategi som baseras på målen om full sysselsättning, högkvalitativa arbetstillfällen och social integration, åtgärder som främjar företagsamhet samt åtgärder för att ge de små och medelstora företagen och investeringarna en viktigare roll. Parlamentet erinrar om att en strategi för att komma till rätta med utslagning från arbetsmarknaden bör baseras på en lämplig levnadsstandard och ett tillbörligt inkomststöd, integrerade arbetsmarknader och tillgång till högkvalitativa tjänster och utbildning. Anställningsfrämjande åtgärder genom insatser för företagare, små och medelstora företag och investeringar och initiativ för att hjälpa människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden måste därför stödjas. En särskild prioritering i detta hänseende bör vara omskolning av arbetslösa och utbildning för att få fram kunnig och specialiserad arbetskraft. Solidaritetsprincipen utgör grunden för uppbyggandet av EU och medlemsstaterna måste därför ges tillgång till gemenskapsfinansiering genom system som inriktas på att förhindra alltför stora nedskärningar av arbetstillfällen, främja omskolning av arbetstagare och se till att icke-kvalificerade arbetstagare får den rätta kompetensen. Arbetsrätten måste utvecklas för att åstadkomma en högre grad av flexibilitet och säkerhet på arbetsmarknaden och för att säkra möjligheten att få ett nytt arbete. Finansiella gemenskapsinstrument, såsom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, måste moderniseras så att de kan utnyttjas på ett effektivt sätt och i rätt tid vid omfattande nedskärningar av arbetstillfällena i stora ekonomiska sektorer. Parlamentet välkomnar även kommissionens förslag om att förenkla kriterierna för Europeiska socialfonden och rikta om verksamheten mot de mest sårbara.

14.

Europaparlamentet påpekar att de små och medelstora företagen, som utgör hörnstenen i den europeiska ekonomin, drabbas särskilt hårt av den nuvarande ekonomiska nedgången, och betonar att kreditåtstramningen har drabbat denna sektor hårdast, eftersom den är den del av ekonomin som är mest beroende av kortsiktigt rörelsekapital, vilket vanligen ges genom krediter. Brist på kapital i kombination med en allmän nedgång i efterfrågan tvingar de små och medelstora företagen till reträtt på alla fronter. De små och medelstora företagen står för den största delen av EU:s BNP och är EU:s största arbetsgivare, och deras nuvarande svårigheter får därför långtgående konsekvenser för EU som helhet och särskilt för de mest sårbara och drabbade regionerna. Det är också viktigt att snabbt genomföra ”Small Business Act” (rättsakten för småföretag) i allmänhet samt införa särskilda bestämmelser för krediter till små och medelstora företag genom åtgärder från Europeiska investeringsbanken.

15.

Europaparlamentet understryker att en tillräcklig och rimligt säker tillgång till finansiering till förmånliga villkor är en avgörande och nödvändig förutsättning för investeringar och tillväxt. Parlamentet anser att initiativet ”Small Business Act” och dess mål är viktigare än någonsin i det rådande ekonomiska klimatet eftersom de små och medelstora företagen utgör en outnyttjad potential för ekonomisk tillväxt och för skapandet och upprätthållandet av arbetstillfällen, och skapar möjligheter för politiskt ledarskap och bidrar till att förstärka förtroendet för EU:s näringsliv.

16.

Europaparlamentet påpekar att EU behöver en frisk, dynamisk och kunnig arbetskraft för en ständig tillväxt, vilket tyvärr försvåras av bland annat det faktum att de flesta medlemsstaterna har en negativ befolkningstillväxt. En effektiv infrastruktur för barnomsorg, som den man kom överens om vid Europeiska rådets möte den 15 och 16 mars 2002, är en viktig faktor för att arbete och familjeliv ska gå att förena. En barnomsorg som anpassas efter familjernas villkor underlättar för såväl kvinnor som män att både delta i arbetslivet och starta familj. Att öka antalet kvinnor på arbetsmarknaden leder inte bara till en allmän ekonomisk tillväxt, utan bidrar även till att motverka de demografiska utmaningar som Europa står inför i dag. Solidariteten mellan generationerna måste även stimuleras för att utnyttja den befintliga arbetskraften i högre grad.

17.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste bedriva en invandringspolitik som lockar i synnerhet högt kvalificerade invandrare som motsvarar efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden, och bygga på Förenta staternas erfarenheter på detta område, och vara noga med att samarbeta med ursprungsländerna för att undvika kompetensflykt. Utbildningspolitiken bör i högre grad inriktas på att locka utländska forskare och studenter som stannar i EU i längre perioder (exempelvis Erasmus Mundus-programmet 2007–2012). En av de viktigaste förutsättningarna för att skapa världens ledande kunskapsbaserade ekonomi är att samtliga medlemsstater garanterar och skyddar de lagliga invandrarnas grundläggande rättigheter och ger dem tillgång till information om gemensamma europeiska värderingar och respekt för kulturell mångfald.

Medborgarnas behov och nödvändiga åtgärder för att tillgodose dem

18.

Europaparlamentet konstaterar att EU-institutionerna på grund av den nuvarande krisen måste prioritera och skynda på genomförandet av ett antal viktiga delar av Lissabonstrategin: Att främja regional och lokal konkurrens, följa konkurrenslagstiftningens bestämmelser och främja konsumentpolitiken för att se till att marknaderna blir effektivare och rättvisare och utnyttja fördelarna med den inre marknaden, särskilt inom detaljhandeln och andra tjänster; att prioritera genomförandet av ”Small Business Act”, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (5) och ett snabbt antagande om genomförande av kommissionens förslag av den 25 juni 2008 till rådets förordning om stadga för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag) (KOM(2008)0396) att snabbt gå vidare med genomförandet av ett europeiskt forskningsområde och förslagen om den ”femte friheten” för att förbättra den fria rörligheten för kunskap och innovation genom att öka kunskapsöverföringen inom utbildningsområdet, forskning och innovation och industriproduktion; att anta ett kostnadseffektivt domstolssystem för gemenskaps- och EU-patent, vilket avsevärt skulle förbättra det europeiska näringslivets konkurrenskraft, samt förenkla företagens tillgång till finansiering och stimulera innovation.

19.

Europaparlamentet anser att EU bör arbeta för ett gemensamt grundläggande mål: att skapa möjligheter till sysselsättning och därigenom förhindra massarbetslöshet. Detta mål bör därför vara avgörande när man överväger styrkan och komponenterna i EU:s plan för ekonomisk återhämtning. Solidaritet är absolut nödvändigt för att EU:s plan för ekonomisk återhämtning och därtill hörande åtgärder ska påverka arbetsmarknaderna i EU så positivt som möjligt. Europaparlamentet framhåller behovet av ytterligare stöd till samhällets mest utsatta grupper.

20.

Europaparlamentet förordar starkt en arbetsmarknadspolitik som främjar tillgång till arbetsmarknaden för alla och livslångt lärande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ingå avtal med nya grepp för att se till människor kan behålla sina arbeten. Parlamentet stöder bl.a. sänkningen av sociala avgifter på lägre inkomster för att främja anställningsbarheten för lågutbildade arbetstagare och införandet av innovativa lösningar (t.ex. servicecheckar för hushållstjänster och barnomsorg, anställningsbidrag för utsatta grupper) som redan har införts på ett lyckat sätt i några medlemsstater. Parlamentet förväntar sig ett utbyte av goda erfarenheter i detta sammanhang.

21.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att stärka effektiviteten i konsumentskyddslagstiftningen för att svara upp mot de stora förväntningar som unionens medborgare har, i synnerhet när det gäller finansiella produkter. Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder som hjälper dem som drabbats hårdast av finanskrisen.

22.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera fri rörlighet och rörlighet på arbetsmarknaden och insisterar på att lika lön för lika arbete också måste garanteras, liksom full respekt för kollektivavtal och fackföreningarnas roll, inklusive deras rätt till kollektivåtgärder. Parlamentet betonar att om man avlägsnar hindren för rörlighet på den europeiska arbetsmarknaden, kommer det att leda till bättre skydd för den europeiska arbetskraften. Europeiska unionen måste anstränga sig för att förklara för medborgarna vilka fördelar det ger med en politik som effektivt kombinerar utvidgning, integration, solidaritet och rörlighet för arbetstagarna.

23.

Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har infört minimilöner och tror att andra medlemsstater kan dra lärdom av att studera deras erfarenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera förutsättningarna för allas sociala och ekonomiska deltagande och att särskilt se till att det finns regleringar gällande t.ex. minimilöner eller andra rättsliga och allmänt bindande arrangemang eller kollektivavtal i enlighet med nationell sedvänja som gör det möjligt för heltidsanställda att leva ett drägligt liv på sin lön.

24.

Europaparlamentet menar att finanskrisen innebär en möjlighet till nödvändiga reformer, med betoning på sunda ekonomiska grundregler, från tillbörliga investeringar i utbildning och fortbildning, till kvalitet i offentliga finanser och en miljö som främjar innovation och jobbskapande. Parlamentet anser att hållbar tillväxt och jobbskapande i EU i allt högre grad är avhängigt av spetskompetens och innovation som de främsta drivkrafterna för europeisk konkurrenskraft.

25.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att vidta snabba åtgärder för att främja tillväxt och sysselsättning och öka efterfrågan och konsumenternas förtroende. Parlamentet menar att ett smart tillväxtinitiativ som fokuserar på Lissabonstrategins mål som en investering i ”kunskapstriangeln” (som består av utbildning, forskning och innovation), grön teknik, energieffektivitet, hållbar infrastruktur och kommunikationsteknik är mycket viktigt i detta sammanhang. Parlamentet betonar synergieffekterna av ett sådant initiativ på framtida konkurrenskraft, arbetsmarknaden och skyddet av miljö och resurser.

26.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna bör fortsätta reformen av arbetsmarknaderna för att skapa fler jobb och utbildningssystemen för att höja kunskapsnivån. Dessutom bör medlemsstaterna fortsätta sina ansträngningar för att främja produktivitetstillväxten genom ökade investeringar i utbildning. Parlamentet menar även att om man ska kunna möta de utmaningar som innovation och spridningen av innovationer innebär, och säkerställa arbetskraftens anställningsbarhet och flexibilitet, så krävs bättre utbildning och fortbildning och livslångt lärande. De nuvarande investeringarna i humankapital i EU är dock fortfarande uppenbart otillräckliga för en ”kunskapsintensiv” ekonomi.

27.

Europaparlamentet framhåller att den nuvarande krisen inte får användas som förevändning för att försena en välbehövd omorientering av utgifterna mot ”gröna” investeringar, utan bör istället uppfattas som en stimulans för att gå vidare med den omvandling av industrin i miljövänlig riktning som så väl behövs. Parlamentet är övertygat om att de ekonomiska motiven för att ta itu med klimatförändringarna är tydliga och att varje steg som försenar de nödvändiga åtgärderna i slutändan kommer att leda till högre kostnader.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina budgetar och investera i projekt för smart tillväxt och därigenom använda den omarbetade stabilitets- och tillväxtpakten fullt ut.

29.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaternas ekonomier i hög grad är beroende av varandra. Parlamentet framhåller därför behovet av effektivare samordning och förbättrad styrning som är ännu mer angelägen i kristider. Argumentet för ökat samarbete är starkast i euroområdet, och parlamentet hänvisar i detta sammanhang till sina rekommendationer inom ramen för resolutionen om EMU10. Parlamentet förväntar sig att kommissionen kommer med tydlig och kraftfull vägledning för en bättre samordning mellan samtliga medlemsstater.

30.

Europaparlamentet anser att det vore ett katastrofalt misstag att överge kampen mot klimatförändringen och lägga miljöinvesteringar på is, vilket skulle få såväl omedelbara konsekvenser som konsekvenser för kommande generationer.

EU:s handlingsutrymme

31.

Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka den sociala dimensionen av de europeiska och nationella återhämtningsplanerna. Kommissionen uppmanas att övervaka och lägga fram förslag om finanskrisens sociala konsekvenser, särskilt när det gäller social utslagning, fattigdom och pensioner fram till Europeiska rådets vårmöte 2009.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att Europeiska socialfondens huvudfinansieringsprogram främst inriktas på omskolning och ökad anställbarhet samt verksamhet som främjar social integrering, i syfte att hjälpa människor att komma över de negativa sociala effekterna av krisen. Fokus bör ligga på dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

33.

Europaparlamentet påpekar att EU behöver en New Deal-politik för Europa, som behandlar den ekonomiska och den sociala krisen samt miljökrisen. Parlamentet menar att skapande av arbetstillfällen i tillverkningssektorn och i industrirelaterade sektorer måste kompletteras med stora investeringar i sociala tjänster, särskilt utbildning och hälsovård, genom att man skapar bättre villkor för undervisningen av våra barn och studenter, genom att man kraftigt ökar antalet lärare och förbättrar de fysiska villkoren för lärande, vilket alltsammans är en investering som kommer att betala sig i framtiden.

34.

Europaparlamentet påpekar att en sådan grön New Deal-investering även måste gå till effektivitetsvinster och ersättning av andra resurser än olja (”kritiska material”), där tillgången sannolikt kommer att bli begränsad på kort till medellång sikt och hämma utvecklingen av vissa sektorer, t.ex. inom informations-, kommunikations- och nöjesindustrin. Parlamentet konstaterar att enligt nyligen gjorda studier kan stora effektivitetsvinster göras när det gäller sådana material, vilket skulle minska spillet, kostnaderna och resursberoendet.

35.

Europaparlamentet påpekar att när det gäller energi är Europa för närvarande beroende av fossila bränslen som sin främsta energikälla. Beroendet av fossila bränslen måste minska, men det är också viktigt att trygga Europas energiförsörjning. Detta betyder att fossila bränslekällor måste diversifieras samtidigt som energipriserna även fortsättningsvis måste vara rimliga. Energisektorerna i medlemsstaterna måste öppnas upp och genuin konkurrens skapas. Energieffektiviteten måste förbättras genom forskning och utveckling och genom att tillämpa ”bästa praxis”. Med långsiktigt höga olje- och gaspriser så måste EU ha möjlighet att minska sin exponering i detta avseende. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att EU överväger att gå i riktning mot en gemensam energimarknad för att energidistributionen mellan medlemsstaterna ska bli mer effektiv och för att motverka sitt beroende av energi från tredjeländer. EU:s andel förnybar energi måste öka för att dess beroende av fossila bränslen ska kunna minska. Forskning och utveckling på detta område måste öka och olika lokala lösningar bör främjas för att på bästa sätt utnyttja tillgängliga förnybara energikällor.

36.

Europaparlamentet konstaterar att EU fortfarande ligger efter den amerikanska ekonomin när det gäller antalet nya innovationer. Parlamentet påpekar att innovation kan åstadkomma en snabb återhämtning av EU:s ekonomier genom att en konkurrensfördel skapas på de globala marknaderna. Parlamentet påpekar att i tider av ekonomisk nedgång är det allmän praxis att skära ned på utgifterna för forskning och utveckling, men att detta är fel väg att gå eftersom man behöver göra precis tvärtom. Ökade investeringar i forskning och utveckling samt utbildning stärker produktiviteten och således tillväxten. Parlamentet efterlyser investeringar i forskning och vetenskap, i syfte att nå målet om 3 procent av BNP. Parlamentet betonar att en större andel av utgifterna i EU:s budget måste gå till forskning. Medlemsstaterna bör öka eller åtminstone uppfylla sina investeringsmål för forskning och utveckling och bör stödja FoU–investeringar i den privata sektorn genom skatteåtgärder, lånegarantier, regionala kluster samt center med spetskompetens och andra eventuella instrument som kan bidra till detta mål. Parlamentet menar att vuxenutbildning och livslångt lärande bör prioriteras på alla politiska nivåer, eftersom det ökar produktiviteten, samtidigt som det ger de kunskaper som krävs för att komma in på arbetsmarknaden och förbli anställningsbar på arbetsområden med hög konkurrens.

37.

Europaparlamentet påpekar att alltsedan 2000-talets början har ny teknik och telekommunikationer släppt lös globaliseringens krafter i en hittills oanad omfattning. De har ”planat ut” kommunikationerna och arbetsmarknaderna och gett upphov till en period av oöverträffad innovation, vilket har lett till att ekonomierna har blivit mer produktiva och att medborgare har förts samman på global nivå. Parlamentet anser därför att EU, genom att maximera teknikens kraft och inverkan på ekonomin vilket ytterligare öppnar upp den inre marknaden inom telekommunikation, energi, forskning och särskilt den industriella sektorn, kan komma stärkt ur den nuvarande ekonomiska oron och öka kvaliteten i hälsovården, se till att priserna är rimliga, främja klimatvänlig utveckling och utnyttjande av energi, förbättra utbildningen i medlemsstaterna och se till att EU blir världsledande i teknik och i tillämpad teknisk innovation. Parlamentet menar att en kunskapsbaserad ekonomi behöver utveckla högkvalitativa tjänster och en bredbandsstrategi som klarar av att snabbare uppgradera och bygga ut nätverk. Parlamentet anser att kommissionens förslag, inom ramen för EU:s ekonomiska återhämtningsplan, om full täckning med bredbandsnät före 2010 är nödvändig för att EU ska kunna behålla sin konkurrenskraft.

38.

Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet ska riktas mot kommissionens vitbok av den 21 november 2001 om ungdomspolitik (KOM(2001)0681) och mot Europeiska rådets europeiska pakt för ungdomsfrågor antagen den 22 och 23 mars 2005 i egenskap av instrument som kan bidra till att uppfylla Lissabonstrategins mål. Parlamentet anser att kommissionen, vid utarbetande av lagstiftningsförslag, ska beakta och ta med konsekvenser för ungdomar och resultaten från den strukturerade dialogen med ungdomsorganisationer. Medlemsstaterna bör fästa vikt vid ungdomar när de nationella reformprogrammen inom ramen för Lissabonstrategin genomförs och beakta ungdomar i all relevant politik. Parlamentet anser att ökad studentrörlighet och höjd kvalitet i de olika utbildningssystemen bör vara en prioritet när man omdefinierar Bolognaprocessens viktigaste mål efter 2010, och att insatser måste göras inom olika politikområden. Vissa rörlighetsaspekter går längre än till högre utbildning, och handlar om sociala frågor, ekonomi samt invandrings- och viseringspolitik, när det gäller att utveckla ett genuint europeiskt område för högre utbildning.

39.

Europaparlamentet anser att en europeisering av den finansiella tillsynsstrukturen, effektiva konkurrensbestämmelser, tillbörliga regelverk och ökad insyn på finansmarknaderna är mycket viktiga på medellång sikt för att undvika en upprepning av den nuvarande krisen. Parlamentet anser att en integrerad, heltäckande (som omfattar samtliga finanssektorer) och sammanhängande tillsynsram som börjar med en balanserad strategi för att reglera den gränsöverskridande spridningen av de finansiella riskerna utifrån en harmoniserad lagstiftning skulle minska kostnaderna för att följa regelverket vid verksamhet i flera jurisdiktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en översyn av nuvarande tillsynsstrukturer i enlighet med dessa principer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, trots de åtgärder som anges i denna punkt, på medellång sikt återgå till balanserade offentliga finanser och klargöra hur de avser att nå detta mål.

40.

Europaparlamentet stöder beslutet av de europeiska medlemmarna i G20 under mötet i Berlin i slutet av februari om att ta krafttag mot skatteparadis och samarbetsovilliga jurisdiktioner genom att snarast enas om ett sanktionspaket, som måste godkännas under toppmötet i London. Parlamentet förordar att EU på hemmaplan antar lämplig lagstiftning med riktiga incitament för att få marknadsaktörerna att avstå från affärer med dessa jurisdiktioner. Globala och samstämda strategier är helt avgörande för att denna fråga ska kunna lösas.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att anpassa EU:s budget så att outnyttjade medel för att stödja EU:s politiska mål kan användas.

42.

Europaparlamentet är oroat över växande regionala skillnader när det gäller den finansiella krisens effekter, vilket bland annat visar sig i den ökade spridningen i medlemsstaternas kreditvärdighet som leder till högre lånekostnader för dem med lägre rating. Parlamentet efterlyser nya innovativa finansiella instrument för att minska dessa effekter och locka till sig nytt kapital.

43.

Europaparlamentet understryker att krisen har extremt negativa ekonomiska och sociala konsekvenser i många av de nya medlemsstaterna och avsevärt försenar deras konvergens med EU-15. Dessutom väntas krisen ge återverkningar på euron och ekonomierna i euroområdet. Därför efterlyser parlamentet kraftfulla åtgärder, sprungna ur den europeiska solidariteten, för att skydda euroområdet och stärka enhetligheten inom EU, särskilt genom starkare stöd till ekonomierna i Central- och Östeuropa, särskilt genom anpassade strukturfonder och en globaliseringsfond för dessa länder, liksom särskilt stöd från EIB till nya, innovativa finansiella instrument. Den europeiska enheten är viktig i tider av ekonomisk kris, när den ekonomiska nedgången också hotar de gemensamma europeiska värderingarna. Därför efterlyser parlamentet mer lyhörda och varsamma åtgärder från kommissionen gentemot de nya medlemsstaterna.

44.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s finansieringsinstrument bör användas till offentliga utgifter. Parlamentet påpekar att genomförandetakten när det gäller dessa finansieringsinstrument måste öka för att bidra till EU:s ekonomiska återhämtning. Parlamentet anser att EU:s sammanhållningspolitik är ett utmärkt instrument för territoriell solidaritet, särskilt dess gränsöverskridande delar, och är mycket nöjt med den ”Lissabonisering” som nyligen skett av sammanhållningspolitiken. Parlamentet menar att genom åtgärder för att bättre rikta regionalfonderna mot företagande, forskning, innovation, sysselsättning och nya kunskaper, bör betydande medel bli tillgängliga på lokal nivå för att stärka företagens potential och hjälpa de mest utsatta.

45.

Europaparlamentet påpekar att även de program som avser de transeuropeiska transportnäten (TENs-T) och transeuropeiska energinäten (TENs-E) bör bidra fullt ut till EU:s ekonomiska återhämtningsplan och målen i Lissabonstrategin. Parlamentet menar att de positiva insatser som samordnarna gjort och inrättandet av genomförandeorganet för det transeuropeiska transportnätet, tillsammans med genomförandelagstiftningen för att förbättra sammodalitetens effektivitet, har resulterat i ett stort antal helt klara TEN T–projekt i hela EU som främjar hållbar utveckling och bättre rörlighet.

46.

Europaparlamentet konstaterar att EIB har en mycket viktig roll i EU:s ekonomiska återhämtningsplan. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas kapitaltillskott till EIB för att främja mer lån till små och medelstora företag. Parlamentet kräver att lånen ska vara tillgängliga för små och medelstora företag i alla medlemsstater, på ett öppet och rättvist sätt. Parlamentet kräver att EIB:s roll stärks ytterligare när det gäller nya innovativa finansiella instrument.

47.

Europaparlamentet anser, när det gäller ekonomisk styrning, att den rådande ekonomiska krisen kräver ett kraftfullt, samordnat och lämpligt statligt ingripande från alla medlemsstaters sida samt reglerande åtgärder för att stödja finansmarknaderna och återupprätta förtroendet. Nya rättsliga åtgärder ska grundas på principerna om öppenhet och ansvarsskyldighet och det krävs effektiv övervakning för att skydda konsumenternas rättigheter. De nya bestämmelserna bör omfatta krav mot alltför stort inflytande och krav på högre kapitalreserver för banker. Parlamentet framhåller i detta sammanhang de nuvarande problemen med valutabestämmelser och riskbedömning. Kontrollerna måste följa utvecklingen av finansiella innovationer och EU:s tillsynsorgan måste utöka sina kunskaper på detta område. Mer lagstiftning är inte nödvändigtvis bättre lagstiftning. Parlamentet anser att medlemsstaterna måste samordna sina reglerande åtgärder. Stabiliseringsnormerna och lagstiftningen om finansiell tillsyn i euroområdet måste garanteras.

48.

Europaparlamentet påminner om att kreditvärderingsinstituten har del i ansvaret för krisen. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets uppmaning att snabbare presentera kommissionens förslag av den 12 november 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut (KOM(2008)0704) för att striktare reglera värderingsinstitut.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att undanta så kallade mikroföretag från tillämpningsområdet för rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (6).

50.

Europaparlamentet menar att det är mycket brådskande att stärka den globala regleringen i finanssektorn och att den måste gå betydligt längre än den reglering som gäller för den traditionella banksektorn. Kraftfulla åtgärder för att inrätta bindande bestämmelser måste vidtas för tillsyn, insyn och goda rutiner, och sanktioner mot alla stater och territorier som inte samarbetar måste införas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i detta avseende och uppmanar rådet att förbereda det politiska fältet i internationella förhandlingar för att åstadkomma en snabb acceptans för ett sådant tillvägagångssätt. Global finansiell stabilitet är en allmän nyttighet, och ansvaret för att skydda denna ligger hos politikerna.

51.

Europaparlamentet uppmanar rådet att till mars 2009 färdigställa översynen av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (7) och så att lägre moms på arbets- och personalintensiva tjänster och andra lämpliga åtgärder för att stimulera den inhemska efterfrågan blir tillåtna. Parlamentet efterlyser samordnade åtgärder och solidaritet från medlemsstaternas sida för att tillåta olika alternativ för sektorsvisa momssänkningar enligt momsdirektivet vilka medlemsstaterna kan välja att genomföra eller ej utifrån sina egna respektive prioriteringar. Parlamentet menar att selektiva skatteincitament bör främja den inhemska efterfrågan och ekonomin.

52.

Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens förslag om en högnivågrupp för avbyråkratisering, och anser att de förslag som gruppen enas om ska genomföras så snabbt som möjligt. Lissabonstrategin bör omfatta åtgärder för att minska företagens regleringsbörda samtidigt som produktiviteten främjas, vilket leder till en högre tillväxt över hela linjen. Parlamentet anser att EU måste undersöka alternativ till reglering i samråd med intressenter och även beakta förhållandet mellan kostnaderna och fördelarna med lagstiftning på detta område.

Utvärdering av Lissabonstrategin, nästa steg och vägen framåt

53.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts genom Lissabonstrategin under de senaste åren, men konstaterar att ett antal viktiga lagstiftningsinitiativ fortfarande återstår och att dessa omgående bör antas. Parlamentet betonar den obalanserade situationen mellan kvalitet och kvantitet i fråga om initiativ inom ramen för olika EU-riktlinjer. Parlamentet efterlyser en mer balanserad strategi för att åstadkomma ett blandat europeiskt reformprogram som tillhandahåller stöd på flera nivåer. Parlamentet stödjer en stärkt extern dimension av EU:s reformprogram, som innehåller höga standarder, lämpliga regelverk och metoder för samarbete med andra internationella ekonomiska aktörer för att möta de globala utmaningarna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det arbete som utförts av kommissionens olika generaldirektorat för att utveckla nya kvalitetsindikatorer. Parlamentet uppmanar rådet att be kommissionen se till att sådana används i kommande utvärderingar av de nationella reformprogrammen och att de ingår i kommissionens övervakning, för att på så sätt skapa en mer heltäckande och rättvis bild av hur Lissabon- och Göteborgsstrategin har lyckats.

54.

Europaparlamentet betonar att det krävs effektiva påtryckningar från rådet inom ramen för det multilaterala övervakningsförfarandet för att uppnå bättre resultat med Lissabonstrategin.

55.

Europaparlamentet påpekar att den öppna samordningsmetod, på vilken Lissabonstrategi har baserats under nio år, har visat sig ha sina begränsningar inför de nya interna och externa utmaningar som EU står inför. Parlamentet anser därför att perioden efter Lissabonstrategin ska utgå från en mer proaktiv och övergripande politik, t.ex. uppdatering av befintlig gemenskapspolitik (handel, inre marknaden, ekonomiska och monetära unionen, etc.) och en ny gemensam extern politik (energi, klimat, utveckling, invandring, etc.).

56.

Europaparlamentet beklagar att när endast ett år återstår av Lissabonstrategins tidsplan har tydligt fastställda mål inte uppfyllts och framstegen inom olika programområden har varit otillräckliga. Parlamentet menar att medlemsstaterna har brustit i genomförandeåtgärder för att föra Lissabonstrategins mål närmare. Parlamentet menar att Lissabonstrategin måste betraktas som en viktig riktlinje för framtidsskapande åtgärder som syftar till att skapa ett starkt, konkurrenskraftigt och tillväxtfrämjande EU. Parlamentet anser därför att den förtjänar att tas på större allvar av medlemsstaterna och inte betraktas som enbart ett antal avlägsna mål, utan som en handlingsplan för EU:s fortsatta utveckling.

57.

Europaparlamentet föreslår att ytterligare betänketid för en ”Lissabon Plus-Agenda” som måste starta 2010 ska baseras på Lissabonstrategins övergripande struktur (konkurrenskraft och flera miljövänliga industrier i EU, fler och bättre arbetstillfällen, social integration och hållbarhet), men betonar att det är nödvändigt att presentera en mer homogen och ömsesidigt stödjande strategi som på ett avgörande sätt kan förstärka Lissabonstrategins betydelse inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig utvärdering av Lissabonstrategins gångna nio år och presentera den före utgången av 2009, och ta upp i vilken mån medlemsstaterna uppnått och arbetat mot Lissabonstrategins mål.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera nyttan av en ny Lissabonstrategi med nya syften och mål, och särskilt bedöma beredvilligheten hos medlemsstaterna att genomföra ett sådant nytt program, och dess bärkraft. Europaparlamentet framhåller vikten av att rikta om de integrerade politiska riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning mot bakgrund av den ekonomiska tillbakagången och uppmanar rådet att godkänna kortsiktiga åtgärder för att slå vakt om 2008-års sysselsättningsnivå, investera i kampen mot klimatförändringar och säkerställa tillräckliga inkomster, särskilt när det gäller samhällets mest utsatta grupper. Parlamentet förväntar sig att kommissionen initierar och lägger fram förslag om dessa mål i tid före Europeiska rådets kommande vårmöte 2010.

59.

Europaparlamentet framhåller att en ”Lissabonisering” av de offentliga utgifterna i samtliga medlemsstater och EU:s budget måste bli verklighet eftersom det skulle innebära en integrering av själva Lissabonstrategin och att arbetet med att uppnå målen för att skapa tillväxt och sysselsättning skulle kraftigt effektiviseras.

60.

Europaparlamentet konstaterar att de åtgärder som EU bör vidta för att främja målen i Lissabonstrategin främst bör bestå i att rationalisera alla relaterade politikområden, alla finansiella instrument och fonder samt EU-budgeten för att påskynda och fördjupa insatserna för att skapa tillväxt och sysselsättning. På kort sikt krävs starkare skatteincitament för en snabb återhämtning från den ekonomiska krisen, förutsatt att dessa leder till att privata utgifter och beteenden förändras på ett sätt som överensstämmer med målen i Lissabon-och Göteborgsstrategin och klimat- och energipaketet. Parlamentet varnar i detta sammanhang för urskillningslösa skattesänkningar. Parlamentet anser att skatteincitament måste fokusera på sociala mål och miljömål. Parlamentet anser att sänkt moms på arbetskraftsintensiva tjänster och lokalt producerade tjänster är möjliga alternativ i detta avseende. Det är även lämpligt att finansiera miljövänliga alternativ inom bland annat energisektorn och i fordons- och byggsektorerna eftersom efterfrågan på produkter inom dessa sektorer har minskat drastiskt till följd av krisen. Konsumenterna kan t.ex. uppmuntras att köpa miljövänliga bilar och bostäder genom skatteavdrag.

61.

Europaparlamentet beklagar att Lissabonstrategin fortfarande inte är särskilt synlig i många medlemsstaters nationella politik, och anser att det är nödvändigt att mobilisera alla ekonomiska intressenter för att garantera ett effektivt genomförande av Lissabonstrategin. Parlamentet anser framför allt att ett större engagemang från arbetsmarknadens parter, nationella parlament, regionala och lokala myndigheter samt civilsamhället skulle bidra till att förbättra Lissabonstrategins resultat och stimulera den offentliga debatten om lämpliga reformer. Parlamentet menar att en mobilisering av samtliga aktörer kan åstadkommas genom att principen om styrning på flera nivåer genomförs.

62.

Europaparlamentet beklagar återigen att parlamentet, rådet och kommissionen i samråd med Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén fortfarande inte har enats om en tydlig plan och en uppförandekodex, som skulle garantera ett lämpligt samarbete och fullt deltagande av alla berörda EU-institutioner i det fortsatta arbetet med uppföljningen av Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att utan dröjsmål lägga fram förslag om ett nära samarbete mellan alla berörda EU-institutioner med tanke på den förestående översynen av de integrerade politiska riktlinjerna och betänketiden inför och inrättandet av den kommande Lissabon II-agendan.

*

* *

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Regionkommittén samt Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén.


(1)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 422.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0058.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0543.

(4)  Antagna texter, P6_TA(2008)0057.

(5)  EGT L 200, 8.8.2000, s. 35.

(6)  EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(7)  EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/90


Onsdag 11 mars 2009
Kampen mot klimatförändringarna

P6_TA(2009)0121

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om en EU-strategi för ett övergripande klimatförändringsavtal i Köpenhamn och tillräckliga medel för finansieringen av klimatförändringspolitiken

2010/C 87 E/16

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 175 i EG-fördraget,

med beaktande av energi- och klimatpaketet som antogs av parlamentet den 17 december 2008, särskilt parlamentets ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (1) och förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om medlemsstaternas insatser för att minska sina utsläpp av växthusgaser i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (2),

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 19–20 juni 2008 och den 11–12 december 2008,

med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om ”2050: Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan” (3),

med beaktande av den 14:e partskonferensen till FN:s konvention om klimatförändringar (UNFCCC) (COP 14) och den fjärde partskonferensen som fungerar som ett möte för parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 4) och som hölls den 1–12 december 2008 i Poznan (Polen),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2009”På väg mot ett övergripande klimatförändringsavtal i Köpenhamn” (KOM(2009)0039),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa” (KOM(2008)0800),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2007”En europeisk strategisk plan för energiteknik (SET-plan) – Mot en framtid med låga koldioxidutsläpp” (KOM(2007)0723),

med beaktande av artikel 103 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Förhandlingarna om ett övergripande internationellt klimatförändringsavtal i enlighet med målet att hålla den globala temperaturökningen under 2 °C beräknas slutföras i Köpenhamn i december 2009.

B.

Studier som nyligen gjorts visar att det är möjligt att minska de globala växthusgasutsläppen med 40 procent fram till 2030 och att vindkraft, solenergi och andra hållbara och förnybara energikällor skulle kunna täcka nästan en tredjedel av världens totala energibehov till en kostnad av mindre än en halv procent av världens BNP. Genom energieffektivitet skulle utsläppen av växthusgaser kunna minskas med över en fjärdedel och avskogningen i det närmaste stoppas.

C.

För att undvika farliga klimatförändringar måste man, enligt alltfler forskare, stabilisera utsläppen av växthusgaser i atmosfären till 350 ppmv koldioxidekvivalenter, en betydligt lägre utsläppsnivå än den som tidigare rekommenderades.

D.

Europeiska unionen kommer att enas om en förhandlingsposition vid Europeiska rådets vårmöte 2009.

E.

EU har strävat efter att inta en ledande roll i kampen mot den globala uppvärmningen och stöder fullt ut UNFCCC-förhandlingarna.

F.

EU har antagit ovannämnda energi- och klimatpaket, som består av lagstiftande åtgärder för att före 2020 genomföra en ensidig 20-procentig minskning av växthusgasutsläppen jämfört med 1990-års nivåer, med ett åtagande om en 30-procentig minskning ifall ett tillräckligt ambitiöst internationellt avtal skulle nås i Köpenhamn.

G.

Utsläppen ökar i snabb takt i utvecklingsländerna, och dessa länder kan inte minska dem utan betydande tekniskt och ekonomiskt stöd.

H.

Avskogning och skogsförstörelse svarar för ungefär 20 procent av världens koldioxidutsläpp (CO2). Avskogning och skogsförstörelse utgör också allvarliga hot till följd av klimatförändringen eftersom de äventyrar skogars viktiga funktion som kolsänka. Avskogningen sker i en rasande fart. Varje år försvinner 13 miljoner hektar skog, framför allt i de tropiska skogarna i utvecklingsländerna.

I.

EU:s system för handel med utsläppsrätter kan fungera som en modell för att utveckla utsläppshandel i andra utvecklade länder och regioner.

J.

Hälften av alla globala insatser för att mildra effekterna skulle kunna utgöras av ”win-win”-åtgärder till en låg kostnad, nämligen genom förbättrad energieffektivitet.

K.

Auktionering av utsläppsrätter kan generera stora intäkter i framtiden som skulle kunna användas för att finansiera begränsnings- och anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna.

L.

För att underlätta finansieringen av högkvalitativa projekt i utvecklingsländerna, särskilt när det gäller små och medelstora företag, måste det finnas ett omfattande, öppet och kontinuerligt informationsflöde om tillgången till och möjligheterna att ansöka om finansiering. Detta måste vara det internationella samfundets ansvar och EU måste ha en ledande roll och föregå med gott exempel.

M.

Enligt de senaste beräkningarna uppgår kostnaderna för de nya investeringar som krävs för utsläppsminskningar globalt sett till 175 000 miljoner EUR fram till 2020, och mer än hälften bör investeras i utvecklingsländerna.

N.

Att halvera avskogningen före 2020 skulle enligt kommissionen kosta 15–25 000 miljoner EUR per år fram till år 2020, och att stoppa avskogningen skulle kosta ännu mer.

O.

Enligt flera studier från internationella organisationer kommer kostnaderna för anpassningen till klimatförändringen i utvecklingsländerna hamna någonstans runt tiotals miljarder euro årligen.

1.

Europaparlamentet framhåller att EU måste behålla sin ledande roll i internationell klimatpolitik. Parlamentet betonar vikten av att EU talar med en röst för att bevara sin trovärdighet i denna roll.

2.

Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt försöka åstadkomma ett Köpenhamn-avtal som tar hänsyn till de senaste forskningsrapporterna om klimatförändringen, innehåller skyldigheter att stabilisera utsläppsnivåerna och fastställa temperaturmål för att på bästa sätt hejda farliga klimatförändringar, samt föreskriver en regelbunden översyn för att garantera att målen baseras på den senaste vetenskapen. Kommissionens förslag på detta område välkomnas.

3.

Europaparlamentet påminner om att det inte bara är de utvecklade länderna som måste minska sina utsläpp radikalt för att den globala temperaturökningen ska kunna begränsas till högst 2 °C jämfört med förindustriella nivåer, utan att även utvecklingsländerna måste göra sitt för att nå detta mål.

4.

Europaparlamentet påpekar att de utsläppsminskningar i utvecklingsländerna som ligger under ”business as usual”-nivåerna kommer att bidra till att hålla den globala temperaturökningen långt under 2 °C, vilket kräver ett brett stöd från industriländerna.

5.

Parlamentet understryker att för att vidta de begränsningsåtgärder som krävs i utvecklingsländerna behöver man öka de ekonomiska resurserna väsentligt.

6.

Europaparlamentet understryker de industrialiserade ländernas ansvar att ge utvecklingsländerna tillräckligt ekonomiskt och tekniskt stöd som skapar incitament att minska växthusgasutsläppen, anpassa sig till klimatförändringens konsekvenser och minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse, samt stärka kapacitetsuppbyggnad i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt framtida internationella avtal om klimatförändringar. Parlamentet betonar att en majoritet av detta stöd måste vara nytt och komplettera offentligt utvecklingsbistånd.

7.

Europaparlamentet påminner om sin ovannämnda resolution av den 4 februari 2009, och särskilt om de delar som ägnas den internationella dimensionen samt finansiering och budgetfrågor, och vikten av att för EU och de andra industriländerna som grupp fastställa ett långsiktigt minskningsmål om minst 80 procent fram till 2050 jämfört med 1990.

8.

Europaparlamentet påminner också om sin rekommendation om att vissa principer som antogs i energi- och klimatpaketet bör användas som utgångspunkt för det internationella avtalet, särskilt den bindande linjära kurvan för industriländernas åtaganden, differentiering på grundval av de utsläpp som fastställts och skärpt efterlevnad med en årlig faktor för utsläppsminskning.

9.

Europaparlamentet framhåller att i dagens finansiella och ekonomiska kris kan EU:s mål att bekämpa klimatförändringen kombineras med viktiga nya ekonomiska möjligheter att utveckla ny teknik, skapa arbetstillfällen och förbättra energisäkerheten. Ett avtal i Köpenhamn skulle kunna ge tillräckliga incitament för en grön ”New Deal” som skapar ekonomisk tillväxt, främjar grön teknik och säkrar dessa nya arbetstillfällen i EU och utvecklingsländerna.

10.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att sträva efter ett internationellt avtal med industriländerna som kan åstadkomma gemensamma minskningar av växthusgasutsläppen som ligger på den övre delen av ”skalan” 25–40 procent, vilket rekommenderas i den fjärde konsekvensbedömningen från FN:s internationella klimatpanel, och se till att dessa minskningar är inhemska.

11.

Europaparlamentet är oroat över att omfattningen av EU:s ekonomiska ansvar i kommissionens ovannämnda meddelande av den 28 januari 2009 inte preciseras. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att göra konkreta åtaganden om finansiering i konsekvens med de nödvändiga globala ansträngningarna för att den globala temperaturökningen ska hållas långt under 2 °C, när ett förhandlingsmandat antas inför Köpenhamnkonferensen.

12.

Europaparlamentet anser att sådana åtaganden om finansiering bör innehålla, enligt vad Europeiska rådet angav i december 2008, ett löfte från medlemsstaternas sida att använda en stor del av auktioneringsintäkterna från EU:s handel med utsläppsrätter till finansiering av åtgärder som mildrar effekterna av och anpassar sig till klimatförändringen i de utvecklingsländer som kommer att ha ratificerat det internationella avtalet om klimatförändringar, men betonar att eftersom inte ens 50 procent av EU:s utsläpp omfattas av utsläppshandeln måste andra sektorer av ekonomin i medlemsstaterna ingå när det gäller att finansiera dessa viktiga åtgärder.

13.

Europaparlamentet vidhåller att sådana åtaganden måste tillhandahålla en förutsägbar finansiering för mekanismer som inrättas inom ramen för UNFCCC och som kompletterar det officiella utvecklingsbiståndet och är fristående från de årliga budgetförfarandena i medlemsstaterna.

14.

Europaparlamentet välkomnar de två alternativen för innovativ finansiering som tas upp i kommissionens ovannänmnda meddelandet av den 28 januari 2009, under förutsättning att de utformas på ett sätt som garanterar tillräckligt förutsägbara finansieringsnivåer. Parlamentet samtycker också till förslaget att detta ska kombineras med finansiering med medel som inkommer vid auktionering avseende flyg- och sjötransport inom system med utsläppstak och handel.

15.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens idé om att en del medel ska ges i form av lån eftersom vissa insatser också kan skapa en ”win-win” situation i utvecklingsländerna.

16.

Europaparlamentet betonar att med bindande mål skulle investerare bättre kunna bedöma de risker och tillfällen som förknippas med klimatförändringen. Investerare skulle också involveras i projekt som uppfyller målet att dämpa effekterna av klimatförändringen och att anpassa sig till den. Vidare behövs det tydlighet kring privatkapitalets roll i de investeringar som är nödvändiga för att uppnå målen.

17.

Europaparlamentet anser dock att det är oerhört viktigt att anta en mer övergripande handlingsplan om den framtida finansieringen av klimatpolitiken, som täcker alla relevanta områden och källor gällande finansiering. Parlamentet anser att kommissionens ovannämnda meddelande av den 28 januari 2009 är en bra utgångspunkt för ett sådant arbete, men betonar att det måste stärkas med tydligt definierade åtgärder. Rådet uppmanas ge kommissionen mandat att omgående utveckla en sådan handlingsplan inför förhandlingarna i Köpenhamn.

18.

Europaparlamentet anser att en stor del av det gemensamma bidraget till begränsningsåtgärder och anpassningsbehov i utvecklingsländerna måste gå till projekt som strävar efter att stoppa avskogning och skogsförstörelse, och till projekt för återbeskogning och nybeskogning i dessa länder.

19.

Europaparlamentet välkomnar mekanismen för ren utveckling enligt Kyotoprotokollet (CDM) som ett sätt att få utvecklingsländerna att delta på koldioxidmarknaden. Parlamentet understryker att industriländernas utnyttjande av tillgodohavanden för att uppfylla utsläppsminskningsmålen inte kan ingå i utvecklingsländernas ansvar att minska sina utsläpp av växthusgaser i ett internationellt avtal om klimatförändringen. Parlamentet insisterar därför på att strikta kvalitetskriterier för projekt måste ingå i framtida mekanismer som kompenserar utsläpp för att inte industriländerna ska ta ifrån utvecklingsländerna möjligheten att minska utsläppen till en låg kostnad. Kriterierna måste dessutom garantera att sådana projekt håller en hög standard med tillförlitliga, bevisliga och genuina utsläppsminskningar som också skapar en hållbar utveckling i dessa länder.

20.

Europaparlamentet anser att EU:s gemensamma bidrag till begränsningsåtgärder och anpassningsbehov i utvecklingsländerna år 2020 inte ska ligga under 30 000 miljoner EUR/år, en siffra som kan komma att höjas i takt med ny kunskap om allvaret i klimatförändringen och kostnadernas omfattning.

21.

Europaparlamentet betonar att de stora kapitalflödena till begränsningsåtgärder och anpassningsbehov i utvecklingsländerna endast utgör en dellösning. Parlamentet trycker på att pengarna ska användas på ett hållbart sätt som undviker byråkrati, särskilt för små och medelstora företag, och korruption. Parlamentet understryker att stödet måste vara förutsägbart, samordnat och transparent, och bygga upp kapacitet i utvecklingsländerna på både central och lokal nivå. Människor som drabbats av problem på grund av klimatförändringen ska ges prioritet, inte bara regeringar. Vikten av kontinuerlig och lättillgänglig information om det stöd som finns att tillgå betonas. Parlamentet uppmanar rådet och det kommande svenska ordförandeskapet att aktivt främja dessa principer under UNFCCC-förhandlingarna (COP15) i Köpenhamn i december 2009.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överge sitt tidigare motstånd mot att inkludera skogsbruk i systemen för handel med utsläppsrätter. Parlamentet anser att både marknads- och icke-marknadsbaserat stöd kommer att behövas för att finansiera REDD, dvs. framtida mekanismer för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse, enligt ett avtal efter 2012. Kommissionen och rådet uppmanas att inta en ledande roll när pilotmarknader för koldioxid utvecklas för REDD. Vidare uppmanas kommissionen och rådet att undersöka hur marknads- och icke-marknadsbaserat skogsbruksstöd kan kompletterna varandra.

23.

Europaparlamentet menar att chanserna för att förhandlingarna i Köpenhamn ska lyckas avsevärt kommer att öka om EU:s ledarskap tillhandahåller ekonomiskt och tekniskt stöd till utvecklingsländerna. Ett EU-ledarskap på finansieringsområdet, som på ett tidigt stadium tillhandahåller konkreta förhandlingssiffror, är nödvändigt i syfte att få tillräckligt stöd från allmänheten på hemmaplan för att uppmuntra utvecklingsländer att anta ambitiösa bindande mål och uppmuntra andra OECD-länder att bidra på ett liknande sätt.

24.

Europaparlamentet erkänner att EU som helhet är på väg att uppfylla Kyotomålen, men påpekar att vissa medlemsstater är långt från sina Kyotomål, vilket kan undergräva EU:s trovärdighet i Köpenhamnsprocessen. Parlamentet vidhåller därför att de medlemsstater som inte redan håller på att uppfylla Kyotomålen bör öka sina insatser.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och till UNFCCC:s sekretariat med en begäran till det senare att den vidarebefordras till alla de avtalsparter som inte är EU-medlemsstater.


(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0610.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0611.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2009)0042.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/94


Onsdag 11 mars 2009
Riktlinjerna för sysselsättningspolitiken

P6_TA(2009)0122

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om genomförande av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2008–2010

2010/C 87 E/17

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av sin ståndpunkt av den 20 maj 2008 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2008–2010 (1),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa” (KOM(2008)0800),

med beaktande av rådets beslut 2008/618/EG av den 15 juli 2008 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2),

med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik av den 28 januari 2009 (KOM(2008)0869),

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008, i vilka det fastställdes en enhetlig åtgärdsram för att undvika en recessionsspiral och stödja den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen,

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU (3),

med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Det finns ett starkt samband mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning, fattigdomsbekämpning och social integration.

B.

Dagens ekonomiska kris innebär aldrig tidigare skådade utmaningar i form av ökad arbetslöshet och social utslagning. Den ekonomiska situationen i EU väntas bli ännu sämre med minskad och till och med negativ sysselsättningstillväxt och ökad arbetslöshet i EU under 2009.

C.

Den europeiska sysselsättningsstrategin och riktlinjerna för sysselsättningen är Lissabonstrategins viktigaste instrument för att ta itu med utmaningarna på arbetsmarknaden.

D.

Europeiska unionen och medlemsstaterna har ett delat ansvar för att ta itu med de utmaningar och möjligheter samt den osäkerhet bland medborgarna som globaliseringen ger upphov till.

E.

Den globala finansiella och ekonomiska krisen kräver att EU reagerar kraftfullt och samordnat i syfte att undvika att arbetstillfällen försvinner, säkerställa skäliga inkomster för medborgarna och undvika recession samt vänder dagens utmaningar för ekonomin och sysselsättningen till möjligheter.

F.

Det är därför angeläget att öka insatserna på alla styresnivåer, med deltagande av arbetsmarknadsparterna och andra relevanta aktörer, för att investera i människor och modernisera EU:s arbetsmarknader, i synnerhet genom att i samråd med arbetsmarknadens parter tillämpa olika ”flexicurity”-strategier, i enlighet med nationell sedvänja och praxis.

Allmänt: ekonomisk återhämtning och riktlinjer för sysselsättningspolitiken

1.

Mot bakgrund av den världsomspännande recessionen och en arbetslöshet som väntas öka med minst 3,5 miljoner personer i EU fram till slutet av 2009 anser Europaparlamentet att de centrala målen för unionens och dess medlemsstaters sysselsättningspolitik måste vara att bevara så många livskraftiga arbetstillfällen som möjligt under den bristande efterfrågan på kort sikt, stödja skapandet av arbetstillfällen och stödja både de arbetslösa arbetstagarnas köpkraft och deras förmåga att snabbt återfå en anställning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge en tydlig signal till medlemsstaterna om att riktlinjerna för sysselsättningen bör genomföras i denna anda, och att behandla sysselsättning som en prioriterad fråga genom att till Europeiska rådets vårmöte 2009 lägga fram förslag om ett europeiskt sysselsättningsinitiativ, med samordnade insatser från medlemsstaternas sida för att trygga sysselsättningen och skapa nya arbetstillfällen.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa” och dess tyngdpunkt på sambandet mellan kortsiktiga penningpolitiska incitament och den långsiktiga Lissabonstrategin och de integrerade riktlinjerna. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att säkerställa att alla kortsiktiga åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att stötta ekonomin bidrar till att de gemensamt överenskomna målen kan uppnås.

3.

Europaparlamentet konstaterar att ett centralt dilemma i den aktuella krisen är att EU:s ekonomisk-politiska instrument ännu inte är tillräckligt utvecklade för att framgångsrikt möta kommande utmaningar. Parlamentet kräver därför en översyn och uppdatering av de viktigaste politiska instrumenten, i första hand de integrerade riktlinjerna, stabilitets- och tillväxtpakten samt den hållbara utvecklingsstrategin, i syfte att sammanföra dem utifrån en ”ny giv för smart tillväxt” i Europeiska unionen.

4.

Europaparlamentet framhåller behovet av att byta fokus för de integrerade riktlinjerna mot bakgrund av den ekonomiska tillbakagången, och uppmanar rådet att godkänna kortsiktiga åtgärder för att slå vakt om 2008 års sysselsättningsnivå, investera i kampen mot klimatförändringar och uppmana medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att i enlighet med nationell praxis säkerställa tillräckliga inkomster, inte minst för samhällets mest utsatta grupper. Parlamentet förväntar sig att kommissionen initierar och lägger fram förslag om dessa mål före Europeiska rådets kommande vårmöte.

5.

Europaparlamentet påminner om att samordnade investeringar från medlemsstaternas sida i de fem viktigaste Lissabonmålen - forskning, utbildning, aktiv arbetsmarknadspolitik, barnomsorg och incitament för privata investeringar - måste utgöra en central beståndsdel i sysselsättningspolitiken, och att barnomsorg måste betraktas som en av förutsättningarna för att öka i första hand kvinnors förvärvsarbete. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i samråd med arbetsmarknadens parter införliva dessa gemensamma principer inom ramen för sina nationella reformprogram.

Riktlinjer för sysselsättningen 2008–2010: akut behov av ett strikt genomförande

6.

Vid genomförandet av riktlinjerna anser Europaparlamentet att medlemsstaterna ska

beakta kraven när det gäller främjande av höga sysselsättningsnivåer, säkerställande av ett adekvat socialt skydd, bekämpning av social utslagning samt en hög nivå med avseende på utbildning, yrkesutbildning och skyddet av människors hälsa, och

sträva efter att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

7.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste säkerställa en bättre samverkan mellan riktlinjerna och den öppna samordningsmetoden när det gäller socialt skydd och social integration.

8.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, i samarbete med arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell praxis i varje enskild medlemsstat, i sina nationella reformplaner ska granska och redogöra för hur de ska förbättra efterlevnaden av och genomförandet av principerna och bestämmelserna i EU:s sociallagstiftning, överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och de grundläggande principerna om likabehandling och icke-diskriminering.

9.

Europaparlamentet bekräftar vikten av att använda sig av ”flexicurity” i riktlinje 21 för att överbrygga klyftan mellan två anställningar, och betonar att detta kräver en hög skyddsnivå i socialförsäkringssystemen och en aktiv arbetsmarknadspolitik.

10.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens uttalande om att det är av största vikt att stärka aktiveringsåtgärder, särskilt för lågutbildade, förbättra subventionerade arbeten och korta utbildningskurser för utsatta grupper och för dem som löper störst risk att drabbas av långtidsarbetslöshet, tillhandahålla omskolning eller fortbildning och utveckling av ny kompetens som behövs i mindre drabbade sektorer, säkerställa ett adekvat socialt skydd med inkomsttrygghet samt att göra ett kraftfullt åtagande för social dialog och arbetsmarknadsparternas deltagande.

11.

Europaparlamentet understryker betydelsen av riktade åtgärder för utsatta grupper då det råder hög arbetslöshet, särskilt för långtidsarbetslösa, personer med funktionshinder och invandrare.

12.

Europaparlamentet anser att kommissionen mot bakgrund av hur hårt den ekonomiska krisen slår måste vara beredd att vidta exceptionella åtgärder, bl.a. en större tillgång till Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som måste kunna stödja arbetstagare i många olika situationer, t.ex. tillfälliga arbetstagare som har förlorat sina arbeten, och en tillfällig öppning av Europeiska socialfonden för att stödja sysselsättningsbevarande åtgärder med hjälp av utbildning.

13.

Europaparlamentet anser att den ekonomiska krisen kräver kraftigare EU-åtgärder för att hantera omstrukturering, i synnerhet förstärkta rättigheter när det gäller information och samråd.

14.

Europaparlamentet anser att det i samband med nästa reform av EU:s strukturfonder bör säkerställas att fondernas mål är mer inriktade på skapandet av hållbar sysselsättning av god kvalitet.

15.

Europaparlamentet betonar vidare betydelsen av utbildning inte bara för att öka arbetstagares anställningsbarhet, utan också för att förbättra deras rörlighet, vilket är viktigt för att den inre marknaden ska fungera. Parlamentet betonar därför att det är viktigt att erkänna formellt och icke-formellt inhämtade färdigheter.

16.

Europaparlamentet understryker vikten av riktlinje 23 och avsevärda investeringar i livslångt lärande i syfte att sänka arbetslöshetsnivån och nå målet att skapa bättre anställningar i Europa. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att alla medborgare har lika tillgång till och samma möjligheter att delta i program för livslångt lärande, samtidigt som utsatta grupper särskilt måste uppmärksammas. Parlamentet betonar att Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör utnyttjas för att omedelbart finansiera sådana åtgärder.

17.

Europaparlamentet beklagar att det i samtliga länder är minst troligt att personer med lägst utbildning, äldre människor, människor på landsbygden och människor med funktionshinder kommer att delta program för utbildning, fortbildning och livslångt lärande.

18.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att förbättra vuxenutbildningens resultat i syfte att öka deltagandet, och att åtgärder för att främja effektiva resultat omfattar tillgång till lokala utbildningsplatser och lokal barnomsorg, öppen undervisning och distansundervisning för människor i avlägsna regioner, information och rådgivning, skräddarsydda program samt flexibla undervisningsformer.

19.

Europaparlamentet påminner om att ungdomsarbetslösheten i Europa fortfarande är alldeles för hög. Parlamentet påminner även om att erfarenheter från tidigare ekonomiska kriser visar att unga vuxna som blir arbetslösa efter avslutad utbildning har avsevärt sämre möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar därför vikten av att samtliga medlemsstater uppfyller målet i riktlinje 18, dvs. att alla ungdomar som har avslutat skolan bör erbjudas ett arbete, en praktikplats, vidareutbildning eller andra åtgärder som främjar anställbarheten inom fyra månader.

20.

Europaparlamentet efterlyser kraftfulla åtgärder för att bekämpa problemet med de låga sysselsättningsnivåerna bland kvinnor. Parlamentet påminner om att kvinnors sysselsättningsnivåer i allmänhet är lägre och att det är vanligare för kvinnor än för män att arbeta deltid. Parlamentet betonar därför vikten av en politik som verkar för ett delat ansvar för män och kvinnor. För att uppnå detta uppmanas medlemsstaterna att utan dröjsmål fullgöra sina skyldigheter enligt Barcelonamålen.

21.

Europaparlamentet noterar med oro att deltidsanställningar, som i första hand innehas av kvinnor, har visat sig vara särskilt känsliga för den ekonomiska krisen.

22.

Europaparlamentet anser att det i tider då det råder hög arbetslöshet finns en uppenbar risk för att den regionala och sociala sammanhållningen blir lidande, och understryker därför betydelsen av att riktlinje 17 avseende social och territoriell sammanhållning genomförs för att undvika brister på detta område. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja aktiv social integration för alla, i syfte att bekämpa fattigdom och social utslagning genom att säkerställa skäliga inkomster och samhällstjänster av hög kvalitet samt tillträde till arbetsmarknaden genom anställningserbjudanden och grundläggande eller fortlöpande yrkesutbildning.

23.

Europaparlamentet betonar vikten, särskilt i ekonomiska kristider, av att investera i välfärdssektorn. Parlamentet anser att detta är en sektor som står för en lång rad viktiga samhällstjänster, och som dessutom sysselsätter en stor del av befolkningen. Parlamentet betonar att välfärdssektorn därför måste bibehållas i syfte att förhindra att samhällstjänsternas kvalitet försämras och att arbetslösheten ökar.

24.

Europaparlamentet beklagar att det är möjligt att det under den pågående krisen kan förekomma att lönerna pressas nedåt i vissa företag som ett frivilligt alternativ till uppsägningar. Parlamentet betonar emellertid vikten av att inte låta krisen leda till allmänna lönesänkningar. Parlamentet anser det vara viktigt att

varje medlemsstat, i enlighet med nationell tradition och praxis, fastställer en strategi för att hålla konkurrens baserad på svältlöner från marknaden,

kollektivavtal har en bred täckning,

kollektivavtalens hierarki respekteras,

löner och anställningsförhållanden, såsom de fastställts i kollektivavtal och/eller i arbetsmarknadslagstiftning, respekteras och tillämpas i praktiken.

Behov av samordnade åtgärder för att bemöta den ekonomiska krisen

25.

Europaparlamentet understryker vikten av proaktiva och samordnade investeringar i alla medlemsstater, bl.a. i produktiv infrastruktur, utbildning och bekämpning av klimatförändringar, i syfte att uppnå målet att höja sysselsättningsnivåerna, bidra till skapandet av anställningar av hög kvalitet och säkerställa social sammanhållning. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att EU stödjer utvecklingen av en modern och hållbar industrisektor.

26.

Europaparlamentet understryker vikten av att inte bara skapa ytterligare sysselsättning, utan också av att behålla och förbättra kvaliteten på befintliga anställningar.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att främja egenansvar och förbättra samtliga berörda aktörers deltagande, inbegripet arbetsmarknadens parter och andra intressenter där så är lämpligt, i syfte att effektivt genomföra riktlinjerna för sysselsättningen.

*

* *

28.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.


(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0207.

(2)  EUT L 198, 26.7.2008, s. 47.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0467.


1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/98


Onsdag 11 mars 2009
En ekonomisk återhämtningsplan för Europa

P6_TA(2009)0123

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2009 om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa (2008/2334(INI))

2010/C 87 E/18

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 mars 2009 inför Europeiska rådets vårmöte med titeln ”Främja återhämtning i Europa” (KOM(2009)0114),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008 om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa (KOM(2008)0800),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 oktober 2008 med titeln ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå” (KOM(2008)0706),

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 28 januari 2009 till rådets rekommendation om 2009 års aktualisering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2009)0034),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2008 om en tillfällig ram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen (1),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 med titeln ”Genomföranderapport om gemenskapens Lissabonprogram 2008–2010” (KOM(2008)0881),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 med titeln ”Sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin” (KOM(2008)0876),

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 16 december 2008 om översynen av den inre marknaden efter ett år (SEK(2008)3064),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 om den externa dimensionen av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning: Rapport om marknadstillträde och fastställande av ramar för effektivare internationellt samarbete på regleringsområdet (KOM(2008)0874),

med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 16 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (KOM(2008)0867),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2007 om integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2008–2010) med kommissionens rekommendation om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (enligt artikel 99 i EG-fördraget) och förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (enligt artikel 128 i EG-fördraget) (KOM(2007)0803),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 maj 2008 om EMU@10: Framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen (KOM(2008)0238) (meddelande om EMU@10),

med beaktande av medlemsstaternas handlingsplaner och uppdaterade nationella reformprogram för perioden 2008–2010,

med beaktande av sammansättningen av högnivåexpertgruppen för den finansiella tillsynen i EU, med Jacques de Larosière som ordförande, och dess rapport till kommissionen av den 25 februari 2009 inför Europeiska rådets vårmöte 2009,

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 11 och 12 december 2008 avseende ekonomiska och finansiella frågor,

med beaktande av mötet med Eurogruppens stats- och regeringschefer, som hölls den 12 oktober 2008, i syfte att anta en samordnad räddningsplan för att bekämpa den ekonomiska krisen,

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13 och 14 mars 2008 avseende starten för den nya treårsperioden av den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning (2008–2010),

med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 7 oktober 2008 avseende omedelbara åtgärder mot den finansiella oron,

med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 4 november 2008 avseende internationella initiativ till följd av finanskrisen och förberedelser inför det internationella toppmötet om krisen,

med beaktande av Ekofinrådets bidrag den 2 december 2008 till Europeiska rådets överläggningar den 11 och 12 december 2008,

med beaktande av samförståndsavtalet av den 1 juni 2008 om samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter, centralbanker och EU:s finansministerier när det gäller gränsöverskridande finansiell stabilitet,

med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2008 om Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008 (2),

med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (del: allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik): start för den nya treårsperioden (2008–2010) (3),

med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om EMU@10: Den ekonomiska och monetära unionens första tio år och framtida utmaningar (4) (resolution om EMU@10),

med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity (5),

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer (6),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för regional utveckling (A6-0063/2009), och av följande skäl:

A.

Den internationella ekonomin och de globala marknaderna har lett till en oöverträffad och historiskt unik tillväxt de senaste 25 åren, med en produktionskapacitet som gett välstånd för fler människor än någonsin tidigare, en kapacitet som måste återanpassas i en ekonomisk avmattning följd av minskande efterfrågan.

B.

Den finansiella och ekonomiska krisen förvärras för var dag, och bringar EU och dess grannländer – i avsaknaden av ett avsevärt mycket kraftigare och effektivare offentligt agerande än vad som hittills har kommit till uttryck – allt närmare en djup social och politisk kris som hotar den europeiska solidariteten.

C.

De främsta utmaningarna för att vända nedgången i den internationella och europeiska ekonomin idag är bristen på tilltro till finans- och kapitalmarknaderna samt den växande arbetslösheten.

D.

Den nuvarande krisen har en aldrig tidigare skådad omfattning och detta tillsammans med den påföljande nedgångens djup kräver att man gör en noggrann översyn av ramen för finansmarknadernas tillsyn och styrning på EU-nivå och internationellt, för att förhindra både framtida problem i den internationella ekonomin och nya problem av samma slag på finansmarknaderna samt för att göra EU:s ekonomi mer förändringstålig.

E.

Att finansinstitut av avgörande betydelse har gått omkull underminerar kreditmarknaderna och hindrar kapitalflöden, investeringar och handel samt pressar ned värden och priser, och urholkar därmed den stabilitet och de kapitaltillgångar som är nödvändiga för finansinstitutens utlåning och för att företagen ska kunna säkra sin egen finansiering.

F.

Orsakerna till den rådande finanskrisen har visat sig vara en lättsinnig penningpolitik och politiskt beslutade kredithöjningar för bostäder samt makroekonomiska obalanser främst mellan Förenta staterna och tillväxtekonomier som Kina i ett tidigare skede. Det är viktigt att vidareutveckla EU:s konkurrenskraft och öka investeringarna i infrastruktur och forskning, liksom i nya företag och nya marknader.

G.

De viktigaste prioriteringarna för EU:s beslutsfattare för att säkerställa ekonomisk återhämtning bör vara att få finans- och kapitalmarknaderna att fungera igen och att säkra sysselsättningen, och därigenom hjälpa EU:s ekonomi att komma tillbaka till tillväxt, investeringar och nya arbetstillfällen.

H.

Den nuvarande recessionen bör utnyttjas som ett tillfälle att främja ”gröna” investeringar och skapa ”gröna” arbetstillfällen, i linje med arbetet för att uppfylla de långsiktiga Lissabon- och Göteborgsmålen och klimat- och energipaketet.

I.

Att få till stånd en ekonomisk återhämtning kräver samordnade insatser inom ramen för EU-lagstiftningen om konkurrens och statligt stöd samt stabila finans- och arbetsmarknader, utan att det snedvrider konkurrensen mellan företag eller skapar obalans mellan medlemsstaterna, med syftet att säkerställa EU-ekonomins stabilitet och konkurrenskraft.

J.

Konsekvenserna av finanskrisen för den reala ekonomin har resulterat i exceptionella ekonomiska omständigheter som kräver målinriktade, tillfälliga och proportionella åtgärder och beslut i rätt tid för att finna lösningar på den unika globala ekonomiska situationen och sysselsättningsläget. En offentlig intervention är oundviklig, men rubbar de roller som den privata och den offentliga sektorn bör ha under mer normala tider.

K.

Det nuvarande finansiella regelverkets brister har redan nämnts av parlamentet i ståndpunkter om lagstiftningsförslag och i resolutioner.

L.

De senaste uppgifterna från gemenskapen om utsikterna för 2009 tyder på en snabb försämring av de ekonomiska villkoren i hela Europeiska unionen. Det är Europeiska unionen och medlemsstaterna som nu har det yttersta ansvaret för att garantera makroekonomisk stabilitet, hållbar tillväxt och sysselsättning.

M.

Finanskrisen har tydliggjort dilemmat mellan å ena sidan behovet av att hantera regleringsbehörigheten när det gäller ekonomisk politik på EU-nivå, och å andra sidan det faktum att ekonomiska stimulansplaner ligger inom behörigheten för medlemsstaternas myndigheter.

N.

De kortsiktiga åtgärder som enskilda medlemsstater har vidtagit kräver övergripande EU-samordning för att å ena sidan garantera en kombinerad multiplikatoreffekt och å andra sidan undvika sidoeffekter, snedvridning av marknader och oekonomiskt dubbelarbete.

O.

Kortsiktiga åtgärder måste vara förenliga med och stödja de långsiktiga målen att göra Europeiska unionen till den mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomin, undvika att tilltro och förtroende undermineras i framtiden och säkerställa makroekonomisk stabilitet.

P.

Man bör medge att medlemsstaterna har olika kapacitet att delta i återhämtningsprogram. Det bör tas fram en omfattande och kompletterande EU-strategi som fokuserar starkt på en ömsesidigt stödjande kombination av politiska åtgärder avseende ekonomi, miljö, sysselsättning och socialpolitik.

Q.

Medlemskapet i euroområdet har stärkt den ekonomiska stabiliteten i de berörda medlemsstaterna. Förutom ansvarsfulla statliga ingripanden för att motverka den ekonomiska nedgången förväntar sig medborgarna under en sådan period med ekonomisk recession ett kraftfullt gensvar med hjälp av Europeiska unionens bestämmelser samt social och regional sammanhållning, samtidigt som man håller fast vid de regler och principer som garanterar en stark och stabil gemensam valuta.

R.

För att få finansmarknaderna att fungera korrekt och därigenom begränsa de negativa effekterna av finanskrisen på realekonomin är det av yttersta vikt att förtroendet återställs.

S.

Medlemsstater som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen och inte tillhör euroområdet drabbas hårt av spekulation mot sina valutor, kapitalflykt och frysningen av internationella kreditmarknader.

Allmänt

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till en ekonomisk återhämtningsplan för Europa (nedan kallad återhämtningsplanen) som en reaktion på dagens allvarliga ekonomiska nedgång. Parlamentet konstaterar att gemenskapens del av förslaget motsvarar 15 procent av återhämtningsprogrammets budget, vilken fortfarande måste genomföras snarast.

2.

Europaparlamentet betonar att återhämtningsplanens högsta prioritet måste vara att stimulera Europeiska unionens ekonomi och konkurrenskraft så att medborgarna ges så goda möjligheter och så stor trygghet som möjligt och så att man kan undvika en ökning av arbetslösheten. Parlamentet anser att återhämtningsplanen måste hejda den ekonomiska nedgången genom att göra det möjligt för finansmarknaderna att fungera ordentligt igen, underlätta investeringar och förbättra möjligheterna till tillväxt och sysselsättning, och samtidigt stärka EU:s ekonomi och arbetsmarknad och förbättra ramvillkoren för tillväxt och skapande av sysselsättning.

3.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen på ett tydligt och kraftfullt sätt anger riktningen för samtliga medlemsstater när det gäller att finna ett bättre och mer samordnat sätt att bemöta denna djupa ekonomiska kris, och därmed trygga så många arbetsplatser och arbetstillfällen i Europa som möjligt.

4.

Europaparlamentet kräver att allt finansiellt stöd ska vara lägligt, målinriktat och tillfälligt. Parlamentet varnar för eventuella utträngningseffekter och upplösning av EU:s konkurrenspolitik. Så snart som möjligt måste de rättvisa, konkurrensutsatta marknader som beskrivs i fördragen återupprättas. Parlamentet uppmärksammar med oro statsskuldernas och budgetunderskottens snabba ökning. Dessutom måste det ske en återgång till sunda statsfinanser så snart den ekonomiska situationen tillåter det, i enlighet med den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten, för att undvika att en alltför stor börda läggs på kommande generationer.

5.

Europaparlamentet betonar att tillfälliga undantag och avvikelser från gemenskapens konkurrenspolitik måste upphävas, och normaltillståndet återställas, inom en tydligt definierad tidsram.

6.

Europaparlamentet betonar att återhämtningsplanen måste syfta till att få till stånd ett rimligt och rättvist internationellt avtal som kan efterträda Kyotoprotokollet 2012, och att ett sådant avtal bl.a. måste ge fattigare länder möjlighet att ta sig ur fattigdomen utan att underblåsa den globala uppvärmningen, genom bidrag till finansiering av omfattande investeringar för anpassning till klimatförändringen och i förnybar energi och energieffektivitet.

7.

Europaparlamentet uppmärksammar med oro statsskuldernas och budgetunderskottens snabba ökning och befarar att statsskulderna kan bli en orimlig börda för kommande generationer.

8.

Samtidigt som Europaparlamentet accepterar att behovet av anpassning till en global konkurrensmiljö och av tillväxt igen i Europas ekonomi är mycket viktiga gemensamma mål, uppmanas Europeiska unionen att intensifiera sina insatser för att investera i kompetensutveckling och skapande av hållbar sysselsättning, skydda sysselsättningen och förebygga massarbetslöshet samt garantera en konstruktiv skattepolitik som i sin tur kan bidra till att bestämma återhämtningsplanens storlek och de komponenter som bör ingå i den. Parlamentet förväntar sig att Europeiska rådet vid 2009 års vårmöte enas om tydliga riktlinjer och konkreta åtgärder för att trygga sysselsättningen och skapa arbetstillfällen.

9.

Europaparlamentet rekommenderar, som ett nödvändigt krav för att uppnå effektivitet, att man i samband med samordningen av de nationella återhämtningsplanerna gör det möjligt att anpassa varje program till varje lands särskilda behov, dock med hänsyn till det gemensamma intresset, de gemensamma strategier som fastställts när det gäller kampen mot klimatförändringen och för att se till att skapa största möjliga multiplikatoreffekt, särskilt för sysselsättningen.

10.

Europaparlamentet rekommenderar nya horisontella initiativ på EU-nivå, med tanke på att olika nationella kapaciteter och marginaler när det gäller budgetutrymme kan leda till mycket asymmetriska resultat i Europeiska unionen. Parlamentet påminner emellertid om varje medlemsstats ansvar för budgetdisciplin, investeringar och strukturreformer.

11.

Europaparlamentet avråder starkt från att man tar risken att de genomförda åtgärderna blir summan av den nationella politiken, med potentiella konflikter och kostnader som undergräver den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen och försvagar Europeiska unionens roll som global aktör.

12.

Europaparlamentet stöder kommissionens engagemang för den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten och noterar dess vilja att utnyttja flexibiliteten fullt ut för att bedriva konjunkturutjämnande politik för att hantera den ekonomiska recessionen, vilket är möjligt enligt pakten, så att medlemsstaterna kan att hantera den ekonomiska krisen på lämpligt sätt, nämligen att utvärdera huruvida kortsiktiga investeringsbeslut är kompatibla med budgetmål på medellång sikt och leder till hållbar tillväxt och uppnåendet av de långsiktiga målen i Lissabonstrategin.

13.

Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att medlemsstaterna står fast vid den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten, för att å ena sidan effektivt hantera de rådande exceptionella omständigheterna, och å andra sidan garantera ett fast åtagande att återställa normal budgetdisciplin så snart ekonomin återhämtar sig, samtidigt som man stärker den reviderade paktens konjunkturutjämnande karaktär.

Finansmarknaderna: från kontroll av krisen till sunda marknader i framtiden

Återvunnet förtroende för finanssektorn

14.

Europaparlamentet välkomnar de kortsiktiga åtgärder som vidtagits för att återvinna förtroendet för det finansiella systemet. Parlamentet påminner om att dessa nödåtgärder är otillräckliga för att lösa några av de grundläggande problem som ligger bakom krisen, nämligen globala obalanser, extremt risktagande, finansiella hävstångseffekter och belöning av kortsiktighet. Parlamentet påminner också om att det är nödvändigt att se över ersättningssystemen som en möjlig orsak till den finansiella instabiliteten.

15.

Europaparlamentet efterlyser samordnade åtgärder mellan medlemsstaterna för att möjliggöra generella och specifika nationella bankgarantier som täcker skulder men inte eget kapital, för att minska osäkerheten på kreditmarknaderna och göra det lättare för dessa marknader att fungera.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt de som ingår i euroområdet, att undersöka möjligheten till ett stort europeiskt lån, som garanteras solidariskt av medlemsstaterna.

17.

Europaparlamentet upprepar att den nuvarande exceptionella offentliga intervention i finanssystemet huvudsakligen kan motiveras med behovet av att skydda enskilda personers och företags, inbegripet små och medelstora företags, besparingar och säkerställa kreditgivning till dessa. Parlamentet påminner medlemsstaternas regeringar om deras ansvar och deras redovisningsskyldighet inför parlamenten vid användningen av offentliga medel för räddningsplaner, och rekommenderar starkt att lämplig övervakning och, vid behov, lämpliga påföljder införs och samordnas på EU-nivå för att säkerställa att dessa mål uppnås.

18.

Europaparlamentet understryker vikten av att se till att centrala räntesänkningar förs vidare till låntagarna.

19.

Europaparlamentet påminner om att tillsynsmyndigheter och tillämpliga myndigheter i medlemsstaterna noggrant måste granska bankernas och bankledningarnas verksamhet de senaste månaderna, och även fastställa huruvida det har förekommit klandervärd eller till och med brottslig verksamhet som kan ha bidragit till banksammanbrottet samt för att försäkra sig om att den offentliga interventionen och de penningpolitiska besluten på ränteområdet har kunnat vända kreditbegränsningarna.

20.

Europaparlamentet anser att man strikt måste övervaka räddningspaketen för finansinstitut för att säkerställa rättvisa spelregler, inbegripet solvensnivåer, förväntade vinster, likviditet på interbankmarknaden, utvecklingen av mänskliga resurser och kundernas förtroende, oavsett om de är privatkunder eller företagare.

21.

Europaparlamentet anser att räddningsplanerna för banksektorn bör förknippas med vissa villkor när det gäller ekonomiska incitament, beviljande av krediter, utlåningsvillkor, omstrukturering av sektorn och skydd av socialpolitiska system.

22.

Europaparlamentet anser att utveckling av mikrokrediter, som erkänns som ett effektivt verktyg med stor multiplikatoreffekt, bör uppmuntras, framför allt genom att göra det till ett krav för affärsbanker som beviljats offentligt stöd.

23.

Europaparlamentet insisterar på att det i första hand måste handla om att återgå till normala nivåer för bankernas kreditgivning när eventuella nya regleringsramar övervägs, främst för att återuppliva processen med värdepapperisering som ett nödvändigt inslag för att åter kunna erbjuda kapital för huslån, billån och kreditkortsfinansiering.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt analysera räddningspaketets effekter för finanssektorns konkurrenskraft och interbankmarknadens sätt att fungera. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta tvärvetenskapliga grupper med experter från kommissionens generaldirektorat för konkurrens, ekonomi och finans samt inre marknaden och tjänster, de tre tillsynsmyndigheterna på nivå 3 och Europeiska centralbankssystemet, för att slå samman kunskaper och expertis och se till att balanserade, opartiska, högkvalitativa och lägliga bedömningar görs i alla medlemsstater.

Effektivare reglerings- och tillsynsstrukturer

25.

Europaparlamentet anser att Europeiska centralbanken (ECB), även om den inte har något officiellt tillsynsmandat, måste få en mer framträdande roll i övervakningen av den finansiella stabiliteten i euroområdet, särskilt i tillsynen av den EU-omfattande banksektorn. Parlamentet rekommenderar därför att ECB bör involveras i tillsynen på makronivå av finansinstitut som är viktiga för systemet, i enlighet med artikel 105.6 i EG-fördraget.

26.

Europaparlamentet beklagar att EU saknar tydliga instrument och politiska åtgärder för att noggrant och i rätt tid hantera de asymmetriska effekter som finanskrisen får på medlemsstaterna inom och utanför euroområdet.

27.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att analysera effekterna av beteendet hos de banker som flyttat sina tillgångar från de nyare medlemsstaterna sedan andra medlemsstater antagit räddningsplaner, och att noggrant undersöka spekulationen (blankningen) i relation till valutorna i de nyare medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att meddela de Larosière-gruppen och parlamentets ansvariga utskott resultaten av dessa analyser.

28.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att snarast ta itu med problemet med bankgarantier, för att se till att system med liknande utformning hindrar banker från att gå omkull i hela Europeiska unionen, så att interbankutlåningen får möjlighet att återhämta sig, då en sådan återhämtning är en nödvändig förutsättning för att bankkrisen ska kunna få ett slut och nya krediter kunna ges till den reala ekonomin så att investeringarna och konsumtionen ökar och vi kan ta oss ur den ekonomiska krisen.

29.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de Larosière-gruppen att anamma rekommendationerna i parlamentets tidigare resolutioner om tillsyn av finansmarknaden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ställa sig bakom parlamentets olika bidrag i syfte att inrätta en stabil och effektiv struktur för reglering och tillsyn, vilken kan förebygga eller begränsa de negativa verkningarna av framtida kriser. Parlamentet uppmanar rådet att i vederbörlig ordning beakta den ståndpunkt i fråga om dessa slutsatser som parlamentet kan komma att ge uttryck för innan man godkänner dem.

30.

Europaparlamentet ställer sig bakom de Larosière-gruppens rekommendationer, och understryker att parlamentet har framfört flera av dem på senare år. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utnyttja sin initiativrätt och vidta åtgärder för att ta itu med de mest överhängande problemen som finanskrisen reser, och uppmanar kommissionen att inleda detta arbete så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att vid sitt vårmöte2009 visa ett starkt politiskt engagemang och utarbeta en färdplan för alla rättsliga initiativ så att de kan antas i god tid med parlamentets medverkan.

31.

Europaparlamentet bekräftar att förebyggandet av ytterligare kriser i stort kan lösas genom större insyn, bättre riskhantering och samordnad tillsyn, och att lagstiftningsreformen måste vara heltäckande och gälla alla aktörer och transaktioner på finansmarknaderna. Parlamentet framhåller att finansmarknadernas globala karaktär kräver att reformer samordnas på internationell nivå. Parlamentet understryker att lagstiftningsinitiativen måste syfta till att skapa insyn, hållbarhet, stabilitet och ett ökat ansvar för finansiella aktörer på marknaden. Parlamentet påminner kommissionen om sin skyldighet att bemöta parlamentets krav avseende hedgefonder och private equity.

32.

Europaparlamentet anser att kreditvärderingsinstituten bör täppa till informationsluckorna och avslöja både osäkerheter och intressekonflikter. Parlamentet betonar behovet av en översyn och en förbättring av redovisningsmetoder i syfte att undvika procykliska effekter.

33.

Europaparlamentet föreslår att man utreder ordentligt huruvida framtida åtgärder för en sund reglering av finanssektorn, särskilt tillsynen på makronivå av den rättsliga ramen, skulle kunna försvåra eller omöjliggöra en ekonomisk återhämtning och innovationer i fråga om finansiella produkter och göra EU:s finansmarknader mindre attraktiva, så att finansiella flöden och företag avleds till marknader i tredjeländer. Parlamentet påminner om att det är i unionens intresse att förbli den främsta finansiella marknadsplatsen i världen.

Den reala ekonomin: Krisen utgör en möjlighet att nå hållbar tillväxt

Säkra sysselsättningen och stimulera efterfrågan

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda alla tillgängliga medel för att stödja EU- företagen, särskilt små och medelstora företag, för att främja skapandet av arbetstillfällen och stärka förtroendet hos EU:s investerare, arbetsgivare, arbetstagare och konsumenter.

35.

Europaparlamentet rekommenderar eftertryckligen att man i Europeiska unionen utan dröjsmål garanterar en tillräcklig tillgång till rimligt säkra krediter till rimligt pris till små och medelstora företag, medborgare och de sektorer vars hållbara framtid äventyras av krisen, särskilt av kreditbristen. Parlamentet uppmanar kommissionen säkerställa ett utbyte av bästa praxis i detta sammanhang.

36.

Europaparlamentet betonar att myndigheter och privatkunder, i den aktuella situationen där små och medelstora företag står inför allvarliga kassaflödesproblem och begränsad tillgång till kredit, bör respektera en betalningsperiod på högst 30 dagar till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta upp denna fråga i samband med översynen av direktivet om sena betalningar (7).

37.

Europaparlamentet uppmanar till fullständig efterlevnad och ett snabbare genomförande, både på EU-nivå och nationell nivå, av parlamentets rekommendationer i samband med kommissionens meddelande ”Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa” (KOM(2008)0394).

38.

Europaparlamentet efterlyser ett verkligt omfattande europeiskt sysselsättningsinitiativ, genom att man å ena sidan ser till att ett företag kan etableras utan kostnad var som helt inom Europeiska unionen inom tre dagar och att formaliteterna för att anställa de första arbetstagarna kan ske via en enda kontaktpunkt, och å andra sidan genom förstärkta aktivitetssatsningar, särskilt för lågutbildade, genom personlig rådgivning, intensiv utbildning eller vidareutbildning och uppgradering av arbetstagarnas färdigheter, lärlingsprogram, anställningsbidrag och startbidrag för egenföretagare eller nystartade företag. Dessutom stöder parlamentet kommissionens fördelning av anslag från Europeiska socialfonden för att främja utveckling och matchning av kompetens.

39.

Europaparlamentet rekommenderar eftertryckligt att EU:s sysselsättningsinitiativ omfattar tidiga insatser redan när arbetstillfällen faktiskt försvinner, inte minst för att minska risken för att personer utestängs från arbetsmarknaden. Parlamentet anser att sådana insatser kräver avsevärda investeringar i utbildning, inbegripet ett ökat antal utbildningsleverantörer, samtidigt som man måste fokusera på bättre samordning av utbildning och program för återintegrering av arbetskraft, och de bör inte bara omfatta kortsiktiga åtgärder utan även syfta till att åstadkomma kvalifikationer på hög nivå för att höja den allmänna kompetensnivån inom Europeiska unionen och bemöta den aktuella ekonomins skiftande behov.

40.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag och uppmanar medlemsstaterna att anpassa de nya bestämmelserna i förordningarna om Europeiska socialfonden, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och Europeiska regionala utvecklingsfonden, inbegripet genom en förenkling av rutinerna och en utökning av de kostnader som kan ersättas, i syfte att främja sysselsättningen och den sociala integrationen på ett ännu effektivare sätt samt genom fortsatt stöd för sysselsättningen inom ekonomins viktigaste sektorer, och att se till att social och territoriell sammanhållning fortsätter att prioriteras i samband med sådant stöd för att undvika en ojämn utveckling inom Europeiska unionen. Parlamentet hoppas på ett snabbare frisläppande av medel som avsatts för främjande av sysselsättning och för EU:s stödprogram för de mest utsatta grupperna, inbegripet program för att garantera värdiga levnadsförhållanden och tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i en social ekonomi som kan bidra till tillväxt, eftersom den har en betydelsefull potential när det gäller att skapa högkvalitativa arbetstillfällen och stärka den sociala och territoriella sammanhållningen.

42.

Europaparlamentet betonar vikten av att tillämpa gemensamma principer för ”flexicurity” samtidigt som var och en garanteras ett lämpligt socialt skydd, särskilt genom sociala trygghetssystem som ger lämpligt skydd med hänsyn till nationella traditioner.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna fortsätta att regelbundet följa utvecklingen av situationen på EU:s arbetsmarknad och krisens inverkan på denna marknad samt att vidta lämpliga åtgärder för att leda EU:s ekonomi mot en hållbar utveckling.

44.

Europaparlamentet betonar att en rimlig levnadsstandard måste garanteras för unionens alla medborgare och kräver att det vidtas lämpliga nödåtgärder. Parlamentet begär att socialpolitiken anpassas för att hantera recessionen, och att den främjar en aktiv arbetsmarknadspolitik och en politik för social integration samt att särskild uppmärksamhet ska ägnas samhällets mest utsatta medlemmar.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt bedöma hur riskerna i samband med recessionen påverkar industrisektorerna i Europa för att vid behov ingripa på EU-nivå. Parlamentet betonar dock att en del av EU-industrins problem kan ha orsakats av även annat än finanskrisen. Parlamentet anser därför att statliga stödåtgärder bör målinriktas noggrant, så att de inte går utöver att kompensera för finanskrisens effekter, och de måste vara förenade med mycket stränga villkor i fråga om omstrukturering, investeringar i innovation och hållbarhet.

46.

Europaparlamentet varnar för en opåkallad uppluckring av EU:s konkurrensregler, eftersom det skulle kunna försvaga den inre marknaden. Parlamentet befarar att nationella reaktioner på den ekonomiska nedgången kan leda till protektionism och snedvridning av konkurrensen, vilket på lång sikt allvarligt skulle undergräva EU-medborgarnas ekonomiska välstånd.

47.

Europaparlamentet efterlyser en bedömning av åtgärderna i de nationella återhämtningsplanerna med avseende på deras omedelbara effekter för köpkraften.

48.

Europaparlamentet uppmanar rådet att godkänna förslaget att ge alla medlemsstater möjlighet att tillämpa en sänkt momssats för energieffektiva varor och tjänster samt arbetsintensiva tjänster som tillhandahålls lokalt, med tanke på deras potential att öka sysselsättning och efterfrågan.

49.

Europaparlamentet understryker mervärdet av programmet för den transeuropeiska transportinfrastrukturen (TEN-T) när det gäller att uppfylla Lissabonstrategin, nå unionens klimatförändringsmål samt åstadkomma en bättre social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, samtidigt som programmet i rätt tid stöder den totala efterfrågan i Europeiska unionen. Parlamentet betonar vikten av de 30 prioriterade projekten inom TEN-T – särskilt de gränsöverskridande korridorerna – för att ge ekonomin en nystart och tillgodose den ökande efterfrågan på bättre och mer miljövänlig sammodalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla nya metoder för finansiering av transportinfrastruktur och att avsevärt öka budgeten för TEN-T-projekt i framtida budgetplaner och i återhämtningsplanen.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga möjligheten att sänka skatten på arbete för lägre inkomster i syfte att öka köpkraften och stimulera efterfrågan på detaljhandelsvaror.

Större sammanhållning och mindre ekonomiska skillnader

51.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är med mål för territoriell sammanhållning inom ramen för de föreslagna stimulansåtgärderna, med tanke på krisens tydliga asymmetriska effekter i hela Europa.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, särskilt mot bakgrund av den nuvarande krisen, vidta lämpliga åtgärder med avseende på den övergripande politikens effekter för regionernas divergerande resultat inom euroområdet, vilket betonades i kommissionens meddelande om EMU@10.

53.

Europaparlamentet efterlyser ett framtagande av lämpliga mekanismer för att garantera att de mindre dynamiska regionernas allt snabbare konvergens struktureras utifrån strategiska mål såsom miljövänligare ekonomi och lämpligt deltagande i Lissabonstrategin, huvudsakligen genom att främja innovation, små och medelstora företag och initiativ på mikronivå.

54.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens alla förslag som förenklar och påskyndar tillgången till föreliggande sammanhållningsinstrument samt påskyndar genomförandet av projekt, huvudsakligen genom tidigare utbetalning av medel, tillfällig ökning av gemenskapens stödnivåer, förbättrat tekniskt bistånd och snabbare betalningsförfaranden.

Smarta och hållbara strukturreformer och investeringar

55.

Europaparlamentet efterlyser en förbättring av återhämtningsinstrument och återhämtningspolitik, både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå, som kan öka efterfrågan och förbättra förtroendet i hela Europeiska unionen i enlighet med gemensamma prioriteringar inom ramen för Lissabonstrategin, t.ex. investeringar i utbildning, infrastruktur, forskning och utveckling, kompetens och livslångt lärande, energieffektivitet och miljövänlig teknik, bredbandsnätverk, stadstransporter, kreativa branscher och tjänster, hälsovårdstjänster samt tjänster för barn och äldre.

56.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att tidigarelägga 500 000 000 EUR för investeringar i transportinfrastruktur från 2010 till 2009. Parlamentet betonar dock att kommissionen och medlemsstaterna måste låta även stadstrafik och prioriterade projekt inom TEN-T omfattas av den nya investeringen på 5 miljarder EUR, som ska mobiliseras i enlighet med återhämtningsplanen. Framför allt bör de TEN-T-projekt där genomförandet kommit långt få ökad tillgång till anslag.

57.

Europaparlamentet betonar att det i dagens mycket bekymmersamma läge är nödvändigt att Europeiska unionens nyare medlemsstater som inte ingår i euroområdet får tillgång till EU-medel. Dessa medel skulle ge den finanspolitiska stimulans som är nödvändig i länder som inte har samma manöverutrymme som medlemsstaterna i euroområdet, eller som har stora budgetunderskott och underskott i bytesbalansen.

58.

Europaparlamentet betonar att krisen får extremt negativa ekonomiska och sociala konsekvenser i många av de nya medlemsstaterna, vilket leder till en betydande risk för minskad tillväxt och stabilitet och ökad fattigdom. Parlamentet förväntar sig dessutom att det kommer att uppstå spridningseffekter som kan påverka euron och euroområdets ekonomier. Därför efterlyses en gemenskapsomfattande och samordnad strategi så att gemenskapssolidaritet visas och ett kollektivt ansvar tas i detta hänseende. Kommissionen uppmanas att se över och strama upp alla instrument för stabilisering av alla drabbade medlemsstater, inbegripet en stabilisering av växelkurser, så att snabba och effektiva säkerhetsnät och åtgärdspaket kan genomföras.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjliga åtgärder för att göra energiförsörjningen säkrare genom snabbare utveckling av ett EU-internt gasnät som skulle säkerställa energileveranserna.

60.

Europaparlamentet anser att en stark offentlig investeringspolitik, som syftar till att skapa en ”koldioxidsnål ekonomi”, är av yttersta vikt för att hantera den ekonomiska recessionen.

61.

I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att inleda reformer av sina skattesystem för att se till att vissa sektorer med stor miljöpåverkan, t.ex. jordbruk, transport och energi, agerar på ett hållbart sätt.

62.

Europaparlamentet stöder helhjärtat lanseringen av ett paket med olika politiska åtgärder för tätortsområden, vilket kombinerar energieffektivitet inom transporter och byggnader med sysselsättningsskapande åtgärder.

63.

Europaparlamentet betonar att det behövs en samordnad insats utan motstycke för att åstadkomma betydande investeringar inom energi, miljö och infrastruktur som stödjer en hållbar utveckling, bidrar till skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet och säkerställer den sociala sammanhållningen. Parlamentet anser därför att de ansträngningar som krävs från medborgarnas sida lättare kan accepteras om de uppfattas som å ena sidan rättvisa och å andra sidan som garantier för sysselsättning och social integration.

64.

Europaparlamentet efterlyser EU-initiativ inom utbildning och yrkesutbildning samt tillgång till riskkapital och kredit- och mikrokreditmöjligheter för att stimulera tillväxt och konvergens i hela Europeiska unionen.

65.

Europaparlamentet betonar behovet av att minska den byråkratiska bördan för investeringsprojekt som delfinansieras av privata företag, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att påskynda och underlätta investeringar.

66.

Europaparlamentet betonar att när de akuta problemen till följd av den ekonomiska krisen åtgärdas får man inte förlora den långsiktiga strategin ur sikte, eller möjligheten att nå vissa mål som skulle ha nåtts för länge sedan, nämligen följande:

Intensifiera undanröjandet av hinder för friheten att tillhandahålla tjänster enligt tjänstedirektivet (8), vars genomförande har försenats på grund av tjänstesektorns enorma sysselsättningspotential.

Intensifiera genomförandet av direktivet om posttjänster (9).

Fullborda den inre marknaden för energi.

Snarast öka investeringarna i FoU, eftersom – det rätt blygsamma – Lissabonmålet på 3 procent av BNP hittills inte har nåtts, främst därför att den privata sektorn inte kunnat leverera sin andel på 2 procent, och därför att gapet i förhållande till andra regioner när det gäller FoU-investeringar ökar, trots målet att EU ska bli världens mest dynamiska kunskapsekonomi. Avsevärda investeringar i FoU och innovation måste vara en förutsättning för allt stöd till industrin.