7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/2

Indelning av domarna på avdelning

2009/C 267/06

Domstolen har vid sammanträden den 8 och 9 oktober 2009 beslutat att indela domarna på avdelning enligt följande:

Första avdelningen

A. Tizzano, avdelningsordförande,

A. Borg Barthet, M. Ilešič, E. Levits, J.-J. Kasel, M. Safjan och M. Berger, domare

Andra avdelningen

J.N. Cunha Rodrigues, avdelningsordförande,

A. Rosas, U. Lõhmus, A. Ó Caoimh, P. Lindh och A. Arabadjiev, domare

Tredje avdelningen

K. Lenaerts, avdelningsordförande,

R. Silva de Lapuerta, E. Juhász, G. Arestis, J. Malenovský, T. von Danwitz och D. Šváby, domare

Fjärde avdelningen

J.-C. Bonichot, avdelningsordförande,

C.W.A. Timmermans, K. Schiemann, P. Kūris, L. Bay Larsen och C. Toader, domare

Femte avdelningen

E. Levits, avdelningsordförande,

A. Borg Barthet, M. Ilešič, J.-J. Kasel, M. Safjan och M. Berger, domare

Sjätte avdelningen

P. Lindh, avdelningsordförande,

A. Rosas, U. Lõhmus, A. Ó Caoimh och A. Arabadjiev, domare

Sjunde avdelningen

R. Silva de Lapuerta, avdelningsordförande,

E. Juhász, G. Arestis, J. Malenovský, T. von Danwitz och D. Šváby, domare

Åttonde avdelningen

C. Toader, avdelningsordförande,

C.W.A. Timmermans, K. Schiemann, P. Kūris och L. Bay Larsen, domare

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/3

Listor som används för att fastställa domstolens sammansättningar

2009/C 267/07

Domstolen har vid sitt sammanträde den 8 oktober 2009 upprättat den lista som avses i artikel 11b.2 i rättegångsreglerna för att fastställa den stora avdelningens sammansättning enligt följande:

—	C.W.A. Timmermans

—

M. Berger

—

A. Rosas

—

D. Šváby

—	R. Silva de Lapuerta

—

M. Safjan

—	K. Schiemann

—	J.-J. Kasel

—

P. Kūris

—

C. Toader

—

E. Juhász

—	A. Arabadjiev

—	G. Arestis

—	T. von Danwitz

—	A. Borg Barthet

—

P. Lindh

—

M. Ilešič

—	L. Bay Larsen

—	J. Malenovský

—	A. Ó Caoimh

—

U. Lõhmus

—

E. Levits

Domstolen har vid sitt sammanträde den 6 oktober 2009 upprättat de listor som avses i artikel 11c.2 första stycket i rättegångsreglerna för att fastställa sammansättningen av avdelningarna som sammanträder med fem domare enligt följande:

Första avdelningen

A. Borg Barthet

M. Berger

M. Ilešič

M. Safjan

E. Levits

J.-J. Kasel

Andra avdelningen

A. Rosas

A. Arabadjiev

U. Lõhmus

P. Lindh

A. Ó Caoimh

Tredje avdelningen

R. Silva de Lapuerta

D. Šváby

E. Juhász

T. von Danwitz

G. Arestis

J. Malenovský

Fjärde avdelningen

C.W.A. Timmermans

C. Toader

K. Schiemann

L. Bay Larsen

P. Kūris

Domstolen har vid sitt sammanträde den 9 oktober 2009 upprättat de listor som avses i artikel 11c.2 första stycket i rättegångsreglerna för att fastställa sammansättningen av avdelningarna som sammanträder med tre domare enligt följande:

Femte avdelningen

A. Borg Barthet

M. Ilešič

J.-J. Kasel

M. Safjan

M. Berger

Sjätte avdelningen

A. Rosas

U. Lõhmus

A. Ó Caoimh

A. Arabadjiev

Sjunde avdelningen

E. Juhász

G. Arestis

J. Malenovský

T. von Danwitz

D. Šváby

Åttonde avdelningen

C.W.A. Timmermans

K. Schiemann

P. Kūris

L. Bay Larsen

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/6

Indelning av domare på avdelning

2009/C 267/12

Förstainstansrätten har vid plenumsammanträde den 7 oktober 2009 beslutat dels, med anledning av att domarna Heikki Kanninen och Juraj Schwarcz har trätt i tjänst, dels med anledning av att Irena Wiszniewska-Białecka har valts till ordförande på den första avdelningen, att ändra de beslut om indelning av domare på avdelning som fattades vid plenumsammanträdena den 25 september 2007, den 8 juli 2008 och den 17 september 2008.

För perioden den 7 oktober 2009–31 augusti 2010 ska domarna indelas på avdelning enligt följande:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Irena Wiszniewska-Białecka samt domarna Franklin Dehousse, Küllike Jürimäe, Santiago Soldevila Fragoso och Heikki Kanninen.

Första avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Irena Wiszniewska-Białecka samt domarna Franklin Dehousse och Heikki Kanninen.

Andra avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Irena Pelikánová samt domarna Franklin Dehousse, Küllike Jürimäe, Santiago Soldevila Fragoso och Heikki Kanninen.

Andra avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Irena Pelikánová samt domarna Küllike Jürimäe och Santiago Soldevila Fragoso.

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Josef Azizi samt domarna Ena Cremona, Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen och Kevin O’Higgins.

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Josef Azizi samt domarna Ena Cremona och Sten Frimodt Nielsen.

Fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Ottó Czúcz samt domarna Ena Cremona, Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen och Kevin O’Higgins.

Fjärde avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Ottó Czúcz samt domarna Ingrida Labucka och Kevin O’Higgins.

Femte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Mihalis Vilaras samt domarna Enzo Moavero Milanesi, Miro Prek, Valeriu M. Ciucă och Juraj Schwarcz.

Femte avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Mihalis Vilaras samt domarna Miro Prek och Valeriu M. Ciucă.

Sjätte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Arjen W.H. Meij samt domarna Vilenas Vadapalas, Teodor Tchipev, Alfred Dittrich och Laurent Truchot.

Sjätte avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Arjen W.H. Meij samt domarna

a)	Vilenas Vadapalas och Teodor Tchipev.

b)	Vilenas Vadapalas och Laurent Truchot.

c)	Teodor Tchipev och Laurent Truchot.

Sjunde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Nicolas James Forwood samt domarna Enzo Moavero Milanesi, Miro Prek, Valeriu M. Ciucă och Juraj Schwarcz.

Sjunde avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Nicolas James Forwood samt domarna Enzo Moavero Milanesi och Juraj Schwarcz.

Åttonde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare)

Avdelningsordföranden Maria Eugénia Martins de Nazaré Ribeiro samt domarna Savvas Papasavvas, Nils Wahl, Teodor Tchipev och Alfred Dittrich.

Åttonde avdelningen (sammanträder med tre domare)

Avdelningsordföranden Maria Eugénia Martins de Nazaré Ribeiro samt domarna

a)	Savvas Papasavvas och Nils Wahl.

b)	Savvas Papasavvas och Alfred Dittrich.

c)	Nils Wahl och Alfred Dittrich.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — Minister voor Vreemdelingenzaken en Integratie mot T. Sahin

(Mål C-242/06) (1)

(Associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet - Fri rörlighet för arbetstagare - Införande av avgifter för ansökan om uppehållstillstånd i värdmedlemsstaten - Åsidosättande av ”standstill”-klausulen (frysningsklausul) i artikel 13 i associeringsrådets beslut nr 1/80)

2009/C 267/13

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Minister voor Vreemdelingenzaken en Integratie

Klagande: T. Sahin

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Nederlandse Raad van State — Tolkning av artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, som antogs av det associeringsråd som inrättades genom associeringsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, jämförd med artikel 59 i det tilläggsprotokoll som godkändes och bekräftades på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 (EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130) — Skyldighet att betala avgift för handläggning av en ansökan om förlängning av uppehållstillstånd — Ej ansökt om förlängning inom den utsatta fristen

Domslut

Artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, som antogs av det associeringsråd som inrättades genom avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, ska tolkas så att den utgör hinder för att en medlemsstat, från och med det datum då beslut nr 1/80 trädde i kraft med avseende på den berörda medlemsstaten, antar nationella bestämmelser såsom dem som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen, som innebär att en sökande åläggs att betala en avgift för att beviljas uppehållstillstånd eller för att uppehållstillståndet ska förlängas, om den avgift som turkiska medborgare åläggs att betala är oproportionerlig i förhållande till den avgift som ska betalas av gemenskapsmedborgare.

(1) EUT C 212, 2.9.2006.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/8

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-411/06) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Förordning (EG) nr 1013/2006 - Transport av avfall - Val av rättslig grund - Artiklarna 133 EG och 175.1 EG)

2009/C 267/14

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Valero Jordana, M. Huttunen och M. Konstantinidis)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: I. Anagnostopoulou och U. Rösslein), Europeiska unionens råd (ombud: M. Moore och K. Michoel)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, A. Adam och G. Le Bras), Republiken Österrike (ombud: E. Riedl), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. Jenkinson, E. O’Neil och S. Behzadi-Spencer, samt A. Dashwood, barrister)

Saken

Ogiltigförklaring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, s. 1) — Val av rättslig grund — Rättsakt med två syften eller två beståndsdelar vilket kräver att den antas med stöd av flera rättsliga grunder (artikel 175.1 EG och artikel 133 EG)

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Frankrike, Republiken Österrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska ersätta sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 294, 2.12.2006.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/9

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de Pequena Instância Criminal do Porto (Portugal)) — Liga Portuguesa de Futebol Profissional (CA/LPFP), Bwin International Ltd, tidigare Baw International Ltd, mot Departamento de Jogos da Santa Casa da Misericórdia de Lisboa

(Mål C-42/07) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 49 EG - Inskränkningar av friheten att tillhandahålla tjänster - Anordnande av hasardspel via Internet)

2009/C 267/15

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal de Pequena Instância Criminal do Porto (Portugal)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Liga Portuguesa de Futebol Profissional (CA/LPFP), Bwin International Ltd, tidigare Baw International Ltd

Motpart: Departamento de Jogos da Santa Casa da Misericórdia de Lisboa

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal de Pequena Instância Criminal do Porto — Tolkning av artiklarna 43 EG, 49 EG och 56 EG — Nationell lagstiftning enligt vilken en viss organisation ges ensamrätt att driva hasardspel och lotterier och enligt vilket det utgör en förseelse att organisera och göra reklam för vadhållning på sportevenemang — Förbud för ett företag som har sitt säte i en annan medlemsstat och som organiserar vadhållning och lotterier online att göra reklam för, organisera och driva sådan vadhållnings- och lotteriverksamhet på Internet och tillhandahålla vinnarna värdet på vinsterna

Domslut

Artikel 49 EG utgör inte hinder för att en medlemsstat har en sådan lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken det är förbjudet för operatörer, såsom Bwin International Ltd, som är etablerade i andra medlemsstater där de lagligen utför liknande tjänster att i den förstnämnda medlemsstaten erbjuda hasardspel via Internet.

(1) EUT C 69, 24.3.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/9

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-269/07) (1)

(Fördragsbrott - Fri rörlighet för arbetstagare - Förordning (EEG) nr 1612/68 - Pensionsspartillägg - Obegränsat skattskyldig)

2009/C 267/16

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och W. Mölls)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: C. Blaschke och M. Lumma, båda i egenskap av ombud samt W. Wellisch, Rechtsanwalt)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 12 EG, 18 EG och 39 EG samt av artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33) — Nationell lagstiftning angående tillägg för att främja pensionssparande enligt vilken tillägget beviljas endast under förutsättning att personen är obegränsat skattskyldig i medlemsstaten, enligt vilken tillägget ska återbetalas om denna skattskyldighet upphör och enligt vilken det endast är tillåtet att använda det hopsparade kapitalet för förvärv av en egen bostad om fastigheten är belägen inom landet.

Domslut

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 39 EG och artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen samt enligt artikel 18 EG, genom att införa och bibehålla bestämmelserna om kompletterande pension som finns i 79–99 §§ i lagen om inkomstskatt (Einkommensteuergesetz), i den mån det i dessa bestämmelser föreskrivs

—	att gränsarbetare och deras makar inte har rätt till ett pensionsspartillägg om de inte är obegränsat skattskyldiga i denna medlemsstat,

—	att gränsarbetare endast får använda det sparade kapitalet till att köpa eller bygga en bostad för eget bruk om denna är belägen i Tyskland, och

—	att tillägget ska återbetalas om personen inte längre är obegränsat skattskyldig i denna medlemsstat.

2.	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 199, 25.8.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/10

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-416/07) (1)

(Fördragsbrott - Direktiven 91/628/EEG och 93/119/EG - Förordning (EG) nr 1/2005 - Skydd av djur under transport och vid tidpunkten för slakt eller avlivning - Strukturerat och utbrett åsidosättande av gemenskapsbestämmelserna)

2009/C 267/17

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Tserepa-Lacombe och F. Erlbacher)

Svarande: Republiken Grekland (ombud: S. Charitaki, S. Papaïoannou och E.-M. Mamouna)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 5, 8, 9 och 18.2 i direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och om ändring av direktiven 91/425/EEG och 91/496/EEG (EGT L 340, s. 17) — Åsidosättande av artiklarna 5.4, 6.1, 13.3, 13.4, 15.1, 25, 26 och 27.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 2005, s. 1) — Åsidosättande av artiklarna 3, 5.1, 6.1 och 8 i rådets direktiv 93/119/EG av den 22 december 1993 om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning (EGT L 340, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 194)

Domslut

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 i rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 806/2003 av den 14 april 2003, samt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till samma direktiv, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, och enligt artiklarna 3, 5.1 d, 6.1 och 8 i rådets direktiv 93/119/EG av den 22 december 1993 om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder

—	för att se till att de behöriga myndigheterna utför obligatoriska kontroller av färdplaner,

—	för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg,

—	för att säkerställa att inspektionerna av transportmedlen och djuren verkligen utförs,

—	för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna om bedövning av djur vid tidpunkten för slakt, och

—	för att säkerställa att besiktningar och kontroller av slakterier utförs på lämpligt sätt.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Republiken Grekland ska ersätta två tredjedelar av rättegångskostnaderna. Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta en tredjedel av rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 283, 24.11.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/11

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Ente per le Ville Vesuviane (C-445/07 P), Ente per le Ville Vesuviane mot Europeiska gemenskapernas kommission (C-455/07 P)

(Mål C-445/07 P och C-455/07 P) (1)

(Överklagande - Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) - Restaurering av infrastruktur för att utveckla turistnäringen i regionen Kampanien (Italien) - Avslutande av finansiellt gemenskapsstöd - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Regionalt eller lokalt organ - Rättsakter som direkt och personligen berör detta organ)

2009/C 267/18

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Flynn och advokaten A. Dal Ferro) (C-445/07 P), Ente per le Ville Vesuviane (C-455/07 P) (ombud: advokaten E. Soprano)

Övriga parter i målet: Ente per le Ville Vesuviane (ombud: advokaten E. Soprano) (C-455/07 P), Europeiska gemenskapernas kommission (C-445/07 P) (ombud: L. Flynn och advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens dom (andra avdelningen) av den 18 juli 2007 i mål T-189/02, Ente per le Ville vesuviane mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogillade talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut D(2002)810111 av den 13 mars 2002 att avsluta stödåtgärder från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) i form av investeringar i infrastruktur i Kampanien (Italien) avseende restaurering av tre vesuvianska villor för turistsyften (ERUF nr. 86/05/04/054)

Domslut

Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 18 juli 2007 i mål T 189/02, Ente per le Ville Vesuviane mot kommissionen, upphävs i den mån det däri förklaras att den talan Ente per le Ville Vesuviane väckt om ogiltigförklaring av kommissionens beslut D (2002) 810111 av den 13 mars 2002, om att avsluta det ekonomiska stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) för en investering i infrastruktur i Kampanien (Italien), gällande ett integrerat system för restaurering av tre vesuvianska villor för turiständamål, kan tas upp till sakprövning.

2.	Den talan Ente per le Ville Vesuviane väckt om ogiltigförklaring av nämnda beslut avvisas.

3.	Det saknas anledning att pröva det överklagande som ingetts av Ente per le Ville Vesuviane.

4.	Ente per le Ville Vesuviane ska ersätta rättegångskostnaderna vid domstolen och de rättegångskostnader som är hänförliga till förfarandet i första instans.

(1) EUT C 297, 8.12.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/11

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale civile di Modena — Italien) — Alberto Severi, i eget namn samt i egenskap av legal ställföreträdare för Cavazzuti e figli SpA, numera Grandi Salumifici Italiani SpA mot Regione Emilia-Romagna

(Mål C-446/07) (1)

(Direktiv 2000/13/EG - Märkning av livsmedel som i oförändrat tillstånd är avsedda att tillhandahållas konsumenter - Märkning som kan vilseleda köparen om livsmedlets ursprung eller härkomst - Generiska namn i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2081/92 - Av betydelse)

2009/C 267/19

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale civile di Modena

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Alberto Severi

Svarande: Regione Emilia-Romagna

Ytterligare deltagare i rättegången: Associazione fra Produttori per la Tutela del ”Salame Felino”

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale civile di Modena — Tolkning av artiklarna 3.1 och 13 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153) numera artiklarna 3.1 och 13 i förordning (EG) nr 510/06 — Beteckningen av ett livsmedel som hänvisar till ett ortsnamn och som inte har registrerats som ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning i den mening som avses i den nämnda förordningen — Möjlighet för de tillverkare som konstant har använt den nämnda beteckningen på den gemensamma marknaden i god tro före ikraftträdandet av förordningen — Salame Felino

Domslut

Artiklarna 3.1 och 13.3 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska [beteckningar] och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2796/2000 av den 20 december 2000, ska tolkas så att en livsmedelsbeteckning som innehåller geografiska hänvisningar, och som är föremål för en ansökan om registrering som en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning i den mening som avses i förordning nr 2081/92 i dess lydelse enligt förordning nr 2796/2000, inte kan anses vara generisk i avvaktan på att ansökan om registrering eventuellt vidarebefordras till Europeiska gemenskapernas kommission av de nationella myndigheterna. Det kan inte presumeras att en beteckning är generisk, i den mening som avses i förordning nr 2081/92 i dess lydelse enligt förordning nr 2796/2000, innan kommissionen har prövat ansökan om registrering av beteckningen och eventuellt har fattat beslut om att avslå ansökan med motiveringen att den nämnda beteckningen har blivit generisk.

Artiklarna 3.1 och 13.3 i förordning nr 2081/92 i dess lydelse enligt förordning nr 2796/2000, jämförda med artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel, ska tolkas så att en livsmedelsbeteckning som innehåller geografiska hänvisningar, och som inte är registrerad som en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning, lagenligt får användas under förutsättning att varans märkning med denna beteckning inte är vilseledande för en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten konsument. Nationella domstolar kan, vid bedömningen av om en viss märkning är vilseledande, beakta längden av den tid under vilken en beteckning har använts. Den omständigheten att en tillverkare eller en återförsäljare eventuellt är i god tro, saknar betydelse i detta avseende.

(1) EUT C 51, 23.2.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/12

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-457/07) (1)

(Fördragsbrott - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Byggprodukter - Nationellt förfarande för godkännande - Underlåtenhet att beakta godkännandeintyg som utfärdats i andra medlemsstater - Dom varigenom domstolen fastställer fördragsbrott - Underlåtenhet att följa domen - Artikel 228 EG - Föremål för talan - Fastställande under det administrativa förfarandet - Senare utvidgning - Otillåtet)

2009/C 267/20

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Pardo Quintillàn och P. Andrade)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, samt N. Ruiz och C. Farinhas, advogados)

Saken

Fördragsbrott — Artikel 228 EG — Underlåtenhet att följa domstolens dom av den 10 november 2005 i mål C-432/03, kommissionen mot Portugal — Yrkande om att ett löpande vite ska fastställas

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 297, 8.12.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/12

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Handelsgericht Wien (Österrike)) — Budějovický Budvar, národní podnik mot Rudolf Ammersin GmbH

(Mål C-478/07) (1)

(Bilaterala avtal mellan medlemsstater - Skydd i en medlemsstat för en geografisk härkomstbeteckning från en annan medlemsstat - Beteckningen Bud - Bruk av varumärket American Bud - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Förordning (EG) nr 510/2006 - Gemenskapsbestämmelser om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar - Republiken Tjeckiens anslutning - Övergångsåtgärder - Förordning (EG) nr 918/2004 - Gemenskapsbestämmelsernas tillämpningsområde - Uttömmande karaktär)

2009/C 267/21

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Handelsgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Budějovický Budvar, národní podnik

Svarande: Rudolf Ammersin GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Handelsgericht Wien — Tolkning av artiklarna 28 EG och 30 EG, av kommissionens förordning (EG) nr 918/2004 av den 29 april 2004 om övergångsbestämmelser om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning (EUT L 163, s. 88) och av rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, s. 12) — Beteckning som varken anger en region eller en plats i ursprungsstaten och som skyddas i den medlemsstaten som kvalificerad geografisk beteckning och även åtnjuter varumärkesskydd — Villkor, formulerade i domstolens dom av den 18 november 2003 i mål C-216/01, Budějovický Budvar, för att absolut skydd för en sådan beteckning som geografisk beteckning kan anses vara förenligt med artikel 28 EG — Inverkan på upprätthållandet av det föreliggande nationella skyddet för en sådan beteckning och av det skydd som medges i en annan medlemsstat enligt ett bilateralt avtal av att en sådan beteckning inte har registrerats på gemenskapsnivå

Domslut

Det följer av punkt 101 i dom av den 18 november 2003 i mål C-216/01, Budějovický Budvar,

—

att det, för att avgöra huruvida en beteckning såsom den i fråga i det nationella målet kan anses utgöra en enkel och indirekt härkomstbeteckning vars skydd enligt de ifrågavarande bilaterala avtalen kan vara motiverat enligt artikel 30 EG, ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida denna beteckning, enligt sakomständigheterna och den rådande uppfattningen i Tjeckien, även om den inte i sig utgör ett geografiskt namn åtminstone är ägnad att informera konsumenterna om att produkter med denna beteckning härrör från en region eller en ort i den medlemsstaten,

—

att den hänskjutande domstolen vidare måste kontrollera, även med hänsyn till sakomständigheterna och den rådande uppfattningen i Tjeckien, att beteckningen i fråga i det nationella målet, såsom anges i punkt 99 i nämnda dom, inte blivit generisk i den medlemsstaten vid tidpunkten för de ifrågavarande bilaterala avtalens ikraftträdande eller därefter; Europeiska gemenskapernas domstol har nämligen redan i punkterna 99 och 100 i samma dom slagit fast att syftet med det skydd som infördes genom dessa avtal omfattas av skyddet för industriell och kommersiell äganderätt i den mening som avses i artikel 30 EG,

—

att det, då det fullständigt saknas gemenskapsrättsliga bestämmelser på området, ankommer på den hänskjutande domstolen att i enlighet med nationell rätt avgöra om det ska göras en enkät ägnad att klarlägga sakomständigheterna och den rådande uppfattningen i Tjeckien, för att avgöra huruvida beteckningen Bud i det nationella målet kan klassificeras som en enkel och indirekt geografisk härkomstbeteckning och kontrollera att denna inte blivit generisk i den medlemsstaten. Den hänskjutande domstolen har också att enligt nationell rätt avgöra, ifall den finner det nödvändigt att göra en sådan enkät, hur stor procentandel av konsumenterna som därvid kan anses vara tillräckligt betydande, och

—

att artikel 30 EG inte innebär något konkret krav beträffande kvaliteten och varaktigheten av bruket av en beteckning i ursprungsmedlemsstaten för att skyddet av denna ska vara motiverat enligt denna artikel. Frågan huruvida ett sådant krav föreligger i det nationella målet måste besvaras av den hänskjutande domstolen utifrån tillämplig nationell rätt, särskilt bestämmelserna om skydd i de ifrågavarande bilaterala avtalen.

Gemenskapsbestämmelserna om skydd i rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel har en uttömmande karaktär, och förordningen utgör därför hinder mot tillämpning av bestämmelser i avtal mellan två medlemsstater, såsom de ifrågavarande bilaterala avtalen, som ger en beteckning som enligt en medlemsstats nationella rätt erkänns som ursprungsbeteckning skydd i en annan medlemsstat, där detta skydd faktiskt åberopas trots att ursprungsbeteckningen i fråga inte blivit föremål för någon ansökan om registrering i enlighet med nämnda förordning.

(1) EUT C 22, 26.1.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/13

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Koninklijke FrieslandCampina NV, tidigare Koninklijke Friesland Foods NV, tidigare Friesland Coberco Dairy Foods Holding NV

(Mål C-519/07 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Skattemässig stödordning som genomförts av Konungariket Nederländerna till förmån för internationell finansieringsverksamhet - Beslut nr 2003/515/EG - Oförenlighet med den gemensamma marknaden - Övergångsbestämmelse - Upptagande till sakprövning - Talerätt - Berättigat intresse av att få saken prövad - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Principen om likabehandling)

2009/C 267/22

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. van Vliet och S. Noë)

Övrig part i målet: Koninklijke FrieslandCampina NV, tidigare Koninklijke Friesland Foods NV, tidigare Friesland Coberco Dairy Foods Holding NV (ombud: E. Pijnacker Hordijk och W. Geursen, advocaten)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 september 2007 i mål T-348/03, Koninklijke Friesland Foods NV (tidigare Friesland Coberco Dairy Foods Holding NV) mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade artikel 2 i kommissionens beslut 2003/515/EG av den 17 februari 2003 om den stödåtgärd som Nederländerna har genomfört till förmån för internationell finansieringsverksamhet (EUT L 180, s. 52), i den mån detta beslut undantar aktörer från övergångsordningen, vilka den 11 juli 2001 redan ingett en ansökan till den nederländska skatteförvaltningen om tillämpning av den ifrågavarande stödordningen, och vilkas ansökan ännu inte hade avgjorts vid detta datum.

Domslut

1.	Den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 12 september 2007 i mål T-348/03, Koninklijke Friesland Foods mot kommissionen, upphävs.

2.	Målet återförvisas till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt.

3.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

(1) EUT C 37, 9.2.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/14

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot MTU Friedrichshafen GmbH

(Mål C-520/07 P) (1)

(Överklagande - Omstruktureringsstöd - Beslut om att ett stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden ska återkrävas - Artikel 13.1 i förordning (EG) nr 659/1999 - Solidariskt ansvar)

2009/C 267/23

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Gross och B. Martenczuk)

Övrig part i målet: MTU Friedrichshafen GmbH (ombud: Th. Lübbig och M. le Bell, Rechtsanwälte)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (fjärde avdelningen) den 12 september 2007 i mål T-196/02, MTU Friedrichshafen mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade artikel 3.2 i kommissionens beslut 2002/898/EG av den 9 april 2002 om det statliga stöd som Tyskland planerar att genomföra till förmån för SKL Motoren- und Systemtechnik GmbH, i den mån MTU Friedrichshafen GmbH i den nämnda artikeln ålades att solidariskt återbetala ett belopp på 2,71 miljoner euro — Gränser och villkor för tillämpningen av artikel 13.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999, enligt vilken kommissionen är behörig att fatta ett beslut om att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden på grundval av tillgängliga upplysningar, om den berörda medlemsstaten underlåter att följa ett föreläggande om att lämna upplysningar.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 22, 26.1.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/14

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia (Italien)) — Sea s.r.l. mot Comune di Ponta Nossa

(Mål C-573/07) (1)

(Offentlig upphandling - Upphandlingsförfaranden - Tjänstekontrakt avseende insamling, transport och bortskaffande av hushållsavfall - Tilldelning utan anbudsinfordran - Tilldelning till ett aktiebolag som ägs helt av offentliga myndigheter men vars bolagsordning ger utrymme för privat ägande)

2009/C 267/24

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sea s.r.l.

Motpart: Comune di Ponta Nossa

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia (Italien) — Tolkning av artiklarna 12 EG, 43 EG, 49 EG och 86 EG — Förfaranden för offentlig upphandling — Offentliga tjänster avseende insamling, transport och bortskaffande av hushållsavfall — Direkt tilldelning till ett aktiebolag som ägs helt av offentliga myndigheter men vars bolagsordning ger utrymme för privat ägande

Domslut

Artiklarna 43 EG och 49 EG, principerna om likabehandling och om icke-diskriminering på grund av nationalitet samt den skyldighet avseende insyn som följer därav utgör inte hinder för direkt tilldelning av ett offentligt tjänstekontrakt till ett aktiebolag som ägs helt av det allmänna, då den offentliga myndighet som är upphandlande myndighet utövar en kontroll över bolaget motsvarande den kontroll som den utövar över sin egen förvaltning och bolaget bedriver huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med den myndighet eller de myndigheter som innehar det.

Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning av att de berörda bestämmelserna i bolagsordningen faktiskt är giltiga, kan den kontroll som de aktieägande myndigheterna utövar över bolaget anses ge dessa myndigheter möjlighet att utöva en kontroll över bolaget motsvarande den som myndigheterna utövar över sin egen förvaltning under sådana omständigheter som i det nationella målet, när

—	bolagets verksamhet är begränsad till de aktuella kommunerna och i huvudsak bedrivs till förmån för dessa, och

—	dessa kommuner, genom i bolagsordningen fastställda organ sammansatta av företrädare för dem, utövar ett bestämmande inflytande i fråga om såväl bolagets strategiska mål som dess viktiga beslut.

(1) EUT C 64, 8.3.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/15

Domstolens dom (första avdelningen) av den 3 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från VAT and Duties Tribunal, London (Förenade kungariket)) — RCI Europe mot Her Majesty's Commissioners of Revenue and Customs

(Mål C-37/08) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Platsen för den skattemässiga anknytningen - Tjänster som har samband med fast egendom - Tjänster som syftar till att underlätta byte av nyttjanderätt till tidsdelat semesterboende mot annan sådan nyttjanderätt)

2009/C 267/25

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

VAT and Duties Tribunal, London

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: RCI Europe

Motpart: Her Majesty's Commissioners of Revenue and Customs

Saken

Begäran om förhandsavgörande — VAT and Duties Tribunal, London — Tolkning av artiklarna 9.2 a och 26 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Fastställelse av skatterättslig hemvist — Tillhandahållande av tjänster bestående i att underlätta byten av nyttjanderätter till tidsdelat semesterboende, som innehas av medlemmar i en sammanslutning som bildats av den skattskyldige i detta syfte, mot nyttjanderätter till tidsdelat semesterboende som innehas av en annan medlem

Domslut

Artikel 9.2 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas på så sätt att platsen för tillhandahållandet av tjänster tillhandahållna av en sammanslutning vars verksamhet består i att ordna så att dess medlemmar kan byta sina nyttjanderätter till tidsdelat semesterboende med varandra, för vilka sammanslutningen som vederlag tar ut inträdesavgifter, årsavgifter och bytesavgifter av medlemmarna, är den plats där den fasta egendom är belägen i vilken den berörda medlemmen innehar en nyttjanderätt till tidsdelat boende.

(1) EUT C 92, av den 12.4.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/15

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Korkein oiekus, Finland) — Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK ry m.fl. mot Fujitsu Siemens Computers Oy

(Mål C-44/08) (1)

(Mål om förhandsavgörande - Direktiv 98/59/EG - Tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar - Artikel 2 - Skydd för arbetstagare - Information till och samråd med arbetstagare - Företagskoncern - Moderbolag - Dotterbolag)

2009/C 267/26

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein oikeus (Finland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK ry m.fl.

Svarande: Fujitsu Siemens Computers Oy

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Korkein oikeus — Tolkningen av artiklarna 2, 3 och 4 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, s. 16) — Fastställande av den tidpunkt vid vilken ett dotterbolag är skyldigt att inleda överläggningar med sina arbetstagarrepresentanter — Planer som dragits upp eller beslut som tagits inom en koncern rörande förändringar i en av koncernens dotterbolags verksamhet

Domslut

Artikel 2.1 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar ska tolkas så, att antagandet inom ramen för en företagskoncern av strategiska beslut eller förändringar i verksamheten som tvingar arbetsgivaren att överväga eller planera kollektiva uppsägningar medför att denna arbetsgivare blir skyldig att överlägga med arbetstagarrepresentanterna.

2.	Uppkomsten av arbetsgivarens skyldighet att inleda överläggningar om övervägda kollektiva uppsägningar beror inte på huruvida arbetsgivaren redan har möjlighet att ge arbetstagarrepresentanterna alla de informationer som nämns i artikel 2.3 första stycket b i direktiv 98/59.

Artikel 2.1 i direktiv 98/59 jämförd med artikel 2.4 första stycket i samma direktiv ska tolkas så, att i en företagskoncern bestående av ett moderbolag och ett eller flera dotterbolag är det dotterbolag som är arbetsgivare skyldigt att inleda överläggningar med arbetstagarrepresentanterna endast när detta dotterbolag, inom vilket kollektiva uppsägningar kan komma att göras, är identifierat.

Artikel 2.1 i direktiv 98/59 jämförd med artikel 2.4 i samma direktiv ska tolkas så, att när det är fråga om en företagskoncern måste överläggningsförfarandet avslutas av det dotterbolag som berörs av kollektiva uppsägningar innan nämnda dotterbolag, i förekommande fall på direkt order av sitt moderbolag, säger upp anställningsavtalen för de arbetstagare som ska sägas upp.

(1) EUT C 107, 26.4.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/16

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Malta

(Mål C-76/08) (1)

(Fördragsbrott - Upptagande till sakprövning - Bevarande av vilda fåglar - Direktiv 79/409/EEG - Vårjakt - Förbud - Undantag från skyddsbestämmelserna - Villkor med avseende på att ’annan lämplig lösning’ saknas - Berättigade förväntningar)

2009/C 267/27

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Recchia, D. Lawunmi och P. Oliver)

Svarande: Republiken Malta (ombud: Camilleri och D. Mangion, biträdda av J. Bouckaert, advocaat)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 9 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161) — Underlåtelse att iaktta de kriterier som fastställs i direktivet för att göra undantag och bevilja vårjakt på vaktel och turturduva

Domslut

Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar, i dess lydelse för åren 2004–2006 enligt rådets förordning (EG) nr 807/2003 av den 14 april 2003 och för år 2007 enligt rådets direktiv 2006/105/EG av den 20 november 2006, genom att tillåta jakt på vaktel (Coturnix coturnix) och turturduva (Streptopelia turtur) under vårflyttningen under åren 2004–2007, utan att iaktta villkoren i artikel 9.1 i direktivet.

2.	Republiken Malta ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 92, 12.4.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/17

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2009 — Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-97/08 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Artikel 81.1 EG - Artikel 53.1 i EES-avtalet - Artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 - Företagsgrupp - Ansvar för överträdelserna - Moderbolagets ansvar för dotterbolagens överträdelser av konkurrensregler - Moderbolagets avgörande inflytande - Presumtion som kan motbevisas vid innehav av 100 procent av aktiekapitalet)

2009/C 267/28

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV (ombud: C. Swaak, M. van der Woude och M. Mollica, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis och F. Castillo de la Torre)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 december 2007 i mål T-112/05, Akzo Nobel NV m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, vari förstainstansrätten ogillade talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2005/566/EG av den 9 december 2004 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende C.37.533 — Kolinklorid) (EUT L 190, 2005, s. 22), angående ett system av avtal och samordnade förfaranden avseende prisfastställelse, marknadsuppdelning och samordnade åtgärder mot konkurrenterna på den europeiska marknaden för kolinklorid — Begreppet ”företag” i den mening som avses i artikel 81 EG och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV och Akzo Nobel Functional Chemicals BV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 128, 24.05.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/17

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-100/08) (1)

(Fördragsbrott - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Skyddet av arter av vilda djur och växter - Föreskrifter gällande innehav och försäljning av fåglar som är födda och uppfödda i fångenskap och som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater)

2009/C 267/29

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Pardo Quintillán och R. Troosters)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: T. Materne och advokaten Van Calster)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 28 EG — Skyddet av arter av vilda djur och växter — Förbud att hålla vissa fåglar som rättsenligt saluförts i andra medlemsstater

Domslut

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG

—

genom att för import, innehav och försäljning av exemplar av fåglar som är födda och uppfödda i fångenskap och som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater föreskriva restriktiva villkor för de berörda aktörerna på marknaden vad gäller märkning av exemplar för att motsvara de specifika villkor som uppställs i belgisk lagstiftning och genom att inte godta vare sig märkning som är tillåten i andra medlemsstater eller intyg som utfärdats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, och

—	genom att inte medge handlarna en möjlighet att erhålla undantag från förbudet att inneha inhemska europeiska fåglar som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater.

2.	Konungariket Belgien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 128, 24.5.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/18

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 juli 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège — Belgien) — Jacques Damseaux mot État belge

(Mål C-128/08) (1)

(Fri rörlighet för kapital - Beskattning av inkomst av kapital - Avtal för att undvika dubbelbeskattning - Medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 293 EG)

2009/C 267/30

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jacques Damseaux

Motpart: État belge

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal de première instance de Liège (Belgien) — Tolkning av artiklarna 56 EG, 58 EG och 293 EG — Inkomst av kapital från utlandet beskattas hårdare än inkomst av kapital från ett bolag hemmahörande i hemvistmedlemsstaten — Hinder för den fria rörligheten för kapital — Dubbelbeskattningsavtalens tillämpningsområde — Medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 293 EG?

Domslut

I den mån gemenskapsrätten på sitt nuvarande stadium, och i en sådan situation som den i målet vid den nationella domstolen, saknar bestämmelser om allmänna kriterier för fördelningen mellan medlemsstaterna av befogenheterna att avskaffa dubbelbeskattning inom Europeiska gemenskapen, utgör inte artikel 56 EG något hinder för ett sådant bilateralt skatteavtal som det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilket utdelning som ett bolag med hemvist i en medlemsstat lämnar till en aktieägare med hemvist i en annan medlemsstat får beskattas i båda medlemsstaterna och i vilket det inte föreskrivs att det för aktieägarens hemvistmedlemsstat ska uppställas en ovillkorlig skyldighet att undvika den juridiska dubbelbeskattning som följer härav.

(1) EUT C 142 av den 7.6.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/18

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — Glaxo Wellcome GmbH & Co. mot Finanzamt München II

(Mål C-182/08) (1)

(Etableringsfrihet och fri rörlighet för kapital - Inkomstskatt för juridiska personer - Förvärv av andelar i ett kapitalbolag - Villkor för att förvärvarens beskattningsunderlag ska påverkas av att andelarna minskar i värde efter utdelning)

2009/C 267/31

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Glaxo Wellcome GmbH & Co.

Motpart: Finanzamt München II

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesfinanzhof — Tolkning av artiklarna 43 EG och 56 EG — Förvärv av andelar i ett kapitalbolag som är obegränsat skattskyldigt som görs av en skattskyldig person som har rätt till avräkning för inkomstskatt för juridiska personer — Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att det vid fastställandet av förvärvarens beskattningsunderlag ska tas hänsyn till den värdeminskning på bolagsandelarna som föranletts av vinstutdelning när förvärvet sker från en andelsägare som har rätt till avräkning för inkomstskatt för juridiska personer, medan sådan hänsyn till värdeminskning inte tas om förvärvet sker från en andelsägare som saknar sådan rätt till avräkning

Domslut

Artikel 73b i EG-fördraget (nu artikel 56 EG) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken den minskning av värdet på bolagsandelar som följer av en vinstutdelning inte får påverka beräkningsunderlaget för skatten för en i landet hemmahörande skattskyldig person när denne har förvärvat andelar i ett i landet hemmahörande kapitalbolag från en i landet ej hemmahörande andelsinnehavare, medan en sådan minskning av värdet minskar beskattningsunderlaget för förvärvaren om dessa andelar förvärvas från en i landet hemmahörande andelsägare.

Detta konstaterande gäller i de fall där en sådan lagstiftning inte går utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och för att förhindra rent konstlade upplägg som saknar ekonomisk förankring i verkligheten och som har tillkommit uteslutande i syfte att på ett otillbörligt sätt komma i åtnjutande av en skattefördel. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå dessa ändamål.

(1) EUT C 197 av den 2.8.2008

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/19

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichshof (Österrike)) — Dr. Erhard Eschig mot UNIQA Sachversicherung AG

(Mål C-199/08) (1)

(Rättsskyddsförsäkring - Direktiv 87/344/EEG - Artikel 4.1 - Försäkringstagarens rätt att fritt välja ombud - Begränsning i avtal - Flera försäkrade som åsamkats skada genom samma händelse - Försäkringsföretagets val av juridiskt ombud)

2009/C 267/32

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dr. Erhard Eschig

Motpart: UNIQA Sachversicherung AG

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberster Gerichtshof (Österrike) — Tolkningen av artikel 4.1 i rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185, s. 77; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 161) — Klausul i de allmänna villkoren för rättsskyddsförsäkringen som, då flera försäkringstagare vänder sig mot samma motparter på grund av samma eller liknande försäkringsfall, ger försäkringsgivaren rätt att begränsa ersättningen till att väcka talan i pilotmål eller, i förekommande fall, till grupptalan eller till andra former av kollektivt försvar genom ett ombud som försäkringsgivaren väljer.

Domslut

Artikel 4.1 a i rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring, ska tolkas så, att försäkringsgivaren avseende rättsskyddsförsäkring, när ett stort antal försäkringstagare har åsamkats skada genom samma händelse, inte kan förbehålla sig rätten att välja ett ombud som får representera samtliga dessa försäkringstagare.

(1) EUT C 197 av den 2.8.2008

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/19

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Hessisches Finanzgericht, Kassel — Tyskland) — Plantanol GmbH & Co.KG mot Hauptzollamt Darmstadt

(Mål C-201/08) (1)

(Direktiv 2003/30/EG - Främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel - Direktiv 2003/96/EG - Gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet - Blandning av vegetabilisk olja, tillsatser och bränsle - Biodrivmedel - Nationell lagstiftning - Skattelättnad - Skattelättnad som ersätts med en skyldighet att ha en minsta andel biodrivmedel i bränslen - Förenlighet med direktiven 2003/30/EG och 2003/96/EG - Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar)

2009/C 267/33

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hessisches Finanzgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Plantanol GmbH & Co.KG

Motpart: Hauptzollamt Darmstadt

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hessisches Finanzgericht (Tyskland) — Tolkningen av artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel (EUT L 123, s. 42) samt av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar — Nationell bestämmelse om att ersätta skattelättnader för biodrivmedel som ingår i blandade drivmedel med en skyldighet att tillföra biodrivmedel till konventionella drivmedel före utgången av den föreskrivna tillämpningsperioden för nämnda skattelättnader vilket medför en ekonomisk nackdel för de företag som har gynnats av dessa lättnader

Domslut

Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken de skattelättnader som föreskrivs för biodrivmedel inte gäller en sådan produkt som den som är i fråga i det nationella målet, vilken består av en blandning av vegetabilisk olja, fossil diesel och särskilda tillsatser.

De allmänna principerna om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar utgör i regel inte hinder för att en medlemsstat, vad gäller en sådan produkt som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, avskaffar den skattelättnad som föreskrevs för produkten före den dag då skattelättnaden i enlighet med nationell lagstiftning ursprungligen skulle upphöra att gälla. Det måste i vart fall inte föreligga synnerliga skäl för att skattelättnaden ska kunna avskaffas. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det nationella målet göra en konkret helhetsbedömning av huruvida dessa principer iakttagits.

(1) EUT C 183, 19.7.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/20

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Thüringer Oberlandesgericht — Tyskland) — Wasser- und Abwasserzweckverband Gotha und Landkreisgemeinden (WAZV Gotha) mot Eurawasser Aufbereitungs- und Entsorgungsgesellschaft mbH

(Mål C-206/08) (1)

(Förfaranden vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster - Allmännyttiga tjänster i form av distribution av dricksvatten och rening av avloppsvatten - Tjänstekoncession - Begrepp - Överföring på uppdragstagaren av den verksamhetsrisk som är förenad med tillhandahållandet av tjänsten i fråga)

2009/C 267/34

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Thüringer Oberlandesgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wasser- und Abwasserzweckverband Gotha und Landkreisgemeinden (WAZV Gotha)

Motpart: Eurawasser Aufbereitungs- und Entsorgungsgesellschaft mbH

Ytterligare deltagare i rättegången: Stadtwirtschaft Gotha GmbH, Wasserverband Lausitz Betriebsführungs GmbH (WAL)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Thüringer Oberlandesgericht — Tolkningen av artikel 1.2 a och d samt artikel 1.3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, s. 1) — Anbudsinfordran avseende tillhandahållande, i form av offentlig tjänstekoncession, av en allmännyttig tjänst på området produktion, transport och distribution av dricksvatten samt på området bortföring och rening av avloppsvatten — Kriterier för att skilja mellan offentlig upphandling av tjänster och offentlig tjänstekoncession

Domslut

Den omständigheten att uppdragstagaren vid ett avtal om tjänster inte erhåller ersättning direkt av den upphandlande myndigheten, men har rätt att ta ut ersättning från tredje man, är tillräcklig för att avtalet ska anses utgöra en tjänstekoncession i den mening som avses i artikel 1.3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, under förutsättning att uppdragstagaren övertar hela eller åtminstone en betydande del av den risk som den upphandlande myndigheten skulle löpa om den utförde tjänsten själv, även om denna risk redan från början är mycket begränsad på grund av de offentligrättsliga villkoren för tjänstens organisation.

(1) EUT C 247, 27.9.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/20

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social de Madrid — Spanien) — Francisco Vicente Pereda mot Madrid Movilidad SA

(Mål C-277/08) (1)

(Direktiv 2003/88/EG - Arbetstidens förläggning - Rätt till årlig betald semester - Sjukledighet - Årlig semester sammanfaller med sjukledighet - Rätt till årlig semester under en annan period)

2009/C 267/35

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Francisco Vicente Pereda

Svarande: Madrid Movilidad SA

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Juzgado de lo Social de Madrid — Tolkning av artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 229, s. 9) — Arbetstagare som, till följd av ett olycksfall i arbetet som inträffat före den årliga semesterperiod som har fastställts av företaget, är sjukledig under denna semesterperiod — Arbetstagarens rätt att ta ut sin semester under en annan period

Domslut

Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser eller kollektivavtal som anger att en arbetstagare som är sjukledig under den årliga semesterperiod som fastställts i semesterschemat för företaget där arbetstagaren är anställd, inte har rätt att, efter sin återgång i arbete, ta ut sin årliga semester under en annan period än den som ursprungligen fastställdes, i förekommande fall utanför den motsvarande beräkningsperioden.

(1) EUT C 223, 30.8.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/21

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 10 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-286/08) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiven 2006/12/EG och 91/689/EEG - Farligt avfall - Skyldighet att utarbeta och genomföra en plan för hantering av farligt avfall - Skyldighet att upprätta ett gemensamt, ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar för bortskaffandet av farligt avfall - Direktiv 1999/31/EG - Deponering av avfall - Bortskaffande av farligt avfall)

2009/C 267/36

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Patakia och J.-B. Laignelot)

Svarande: Republiken Grekland (ombud: E. Skandalou)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 1.2 och 6 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (EGT L 377, s. 20; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 199) och artiklarna 5.1, 5.2 och 7.1, 7.4 och 7.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (EUT L 114, s. 9) (som har ersatt rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 8 mars 1991) — Åsidosättande av artiklarna 3.1, 6–9, 13 och 14 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1) — Underlåtelse att uppfylla skyldigheten att utarbeta en plan för hantering av farligt avfall i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna och skyldigheten att upprätta ett gemensamt, ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar för bortskaffandet av farligt avfall — Underlåtelse att uppfylla skyldigheterna beträffande deponering av avfall och bortskaffande av farligt avfall

Domslut

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt för det första artiklarna 1.2 och 6 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall jämförda med artiklarna 5.1, 5.2 och 7.1 i direktiv 2006/12, för det andra artikel 1.2 i direktiv 91/689 jämförd med bestämmelserna i artiklarna 4 och 8 i direktiv 2006/12, och för det tredje artiklarna 3.1, 6–9, 13 och 14 i direktiv 1999/31

—

genom att inte inom en rimlig tidsperiod ha utarbetat och genomfört en plan för hanteringen av farligt avfall, som är förenlig med de kriterier som uppställs i de relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna, och genom att inte ha upprättat ett gemensamt, ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar för bortskaffandet av farligt avfall, vilket innebär att nämnda avfall kan bortskaffas vid anläggningar med användning av de bäst anpassade metoderna, så att en hög nivå för miljö- och hälsoskyddet säkerställs.

—

genom att genom att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att, med avseende på hantering av farligt avfall, följa artiklarna 4 och 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall och artiklarna 3.1, 6, 7, 8, 9, 13 och 14 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall.

2.	Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 223, 30.8.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/22

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — German Graphics Graphische Maschinen mot Alice van der Schee, i egenskap av konkursförvaltare i konkursen för Holland Binding BV

(Mål C-292/08) (1)

(Insolvens - Tillämpning av lagstiftningen i den medlemsstat där förfarandet inleds - Återtagandeförbehåll - Egendomens belägenhet)

2009/C 267/37

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: German Graphics Graphische Maschinen GmbH

Motpart: Alice van der Schee, i egenskap av konkursförvaltare i konkursen för Holland Binding BV

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hoge Raad der Nederlanden — Tolkningen av artiklarna 4.2 b, 7.1 och 25 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, s. 1) och artikel 1.2 b i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1) — Förordningarnas materiella tillämpningsområde — Lagen i den medlemsstat inom vilken insolvensförfarandet inleds — Återtagandeförbehåll — Egendomens belägenhet — Omfattas inte av tillämpningsområdet för förordning nr 44/2001

Domslut

Artikel 25.2 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden ska tolkas så att villkoret ”i den mån den är tillämplig” innebär att, innan reglerna om erkännande och verkställighet i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område kan tillämpas på andra beslut än dem som avses i artikel 25.1 i förordning nr 1346/2000, det ska säkerställas att dessa beslut inte faller utanför det materiella tillämpningsområdet för förordning nr 44/2001.

Undantaget i artikel 1.2 b i förordning nr 44/2001 jämförd med artikel 7.1 i förordning nr 1346/2000 ska tolkas så, med beaktande av artikel 4.2 b i sistnämnda förordning, att det inte är tillämpligt på en talan som säljaren har väckt i kraft av en klausul om återtagandeförbehåll mot en köpare som befinner sig i konkurs, när den egendom som är föremål för klausulen befann sig i den medlemsstat där insolvensförfarandet inleddes mot köparen, när detta förfarande inleddes.

(1) EUT C 272, 25.10.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/22

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Feldkirch — Österrike) — Vorarlberger Gebietskrankenkasse mot WGV-Schwäbische Allgemeine Versicherungs AG

(Mål C-347/08) (1)

(Förordning (EG) nr 44/2001 - Artiklarna 9.1 b och 11.2 - Behörighet vid försäkringstvister - Bilolycka - Socialförsäkringsorgan som övertagit den skadades rättigheter genom lagstadgad subrogation - Regresstalan mot den påstått ansvariga personens försäkringsgivare - Syfte att skydda den svagare parten)

2009/C 267/38

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Feldkirch

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vorarlberger Gebietskrankenkasse

Motpart: WGV-Schwäbische Allgemeine Versicherungs AG

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Landesgericht Feldkirch — Tolkning av artiklarna 9.1 b och 11.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) — Behörighet vid försäkringstvister — Talan som på grund av lagstadgad subrogation väckts av ett socialförsäkringsorgan vid en domstol där organet har sitt säte mot ett försäkringsbolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat

Domslut

Hänvisningen i artikel 11.2 i rådets förordning nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område till artikel 9.1 b i samma förordning ska tolkas så, att ett socialförsäkringsorgan som enligt lag har övertagit de rättigheter som tillkommer en person som skadats direkt i en bilolycka inte, vid domstolarna i den medlemsstat där det har sitt säte, kan väcka en direkt talan mot den i en annan medlemsstat hemmahörande försäkringsgivaren till den person som påstås vara ansvarig för olyckan.

(1) EUT C 272, 25.10.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/23

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht München (Tyskland)) — Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs eV mot Adolf Darbo AG

(Mål C-366/08) (1)

(Harmonisering av lagstiftning - Direktiv 95/2/EG - Del A i bilaga III - Direktiv 2001/113/EG - Del II andra stycket i bilaga I - Extra sylt som innehåller en halt av löslig torrsubstans som uppgår till 58 procent och kaliumsorbat (E 202) som konserveringsmedel - Begreppet sylt med lågt sockerinnehåll)

2009/C 267/39

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht München

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs eV

Motpart: Adolf Darbo AG

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberlandesgericht München — Tolkningen av del A i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG av den 20 februari 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (EGT L 61, s. 1), och av del II andra stycket i bilaga I till rådets direktiv 2001/113/EG av den 20 december 2001 om sylt, gelé och marmelad samt sötad kastanjepuré avsedda som livsmedel (EGT L 10, 2002, s. 67) — Möjligheten att under beteckningen extra sylt saluföra sylt som innehåller en halt av löslig torrsubstans som uppgår till 58 procent och kaliumsorbat (E 202) som konserveringsmedel — Begreppet sylt med lågt sockerinnehåll

Domslut

Begreppet sylt med lågt sockerinnehåll som anges i del A i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG av den 20 februari 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/72/EG av den 15 oktober 1998, avser sylt som kvalificeras som sylt eller extra sylt och som har ett sockerinnehåll som är påtagligt lägre än referenshalten på 60 procent. Varor som kvalificeras som extra sylt och som har ett sockerinnehåll som uppgår till 58 procent kan inte anses ha ett lågt sockerinnehåll i den mening som avses i denna bestämmelse.

(1) EUT C 272, 25.10.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/23

Domstolens beslut av den 9 juli 2009 — Fornaci Laterizi Danesi SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-498/08 P) (1)

(Överklagande - Talan om ogiltigförklaring - Tidsfrist för väckande av talan - Utgångspunkt - Avvisning på grund av att talan väckts för sent - Uppenbart att överklagandet inte kan tas upp till prövning)

2009/C 267/40

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Fornaci Laterizi Danesi SpA (ombud: M. Salvo, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Zadra och D. Recchia)

Saken

Överklagande av det beslut som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 9 september 2008 i mål T-224/08, Fornaci Laterizi Danesi mot kommissionen varigenom förstainstansrätten avvisade yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/25/EG av den 13 november 2007 om antagande, enligt rådets direktiv 92/43/EEG, av en första uppdaterad lista över områden av gemenskapsintresse i den kontinentala biogeografiska regionen (EUT L 12, s. 383) i den del det, under områdeskod IT20A0018, i denna lista finns upptaget ett markområde tillhörande klaganden

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Fornaci Laterizi Danesi SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 69, 21.03.2009.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Köln (Tyskland) den 13 juli 2009 — Wienand Meilicke, Heidi Christa Weyde och Marina Stöffler mot Finanzamt Bonn-Innenstadt

(Mål C-262/09)

2009/C 267/46

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wienand Meilicke, Heidi Christa Weyde och Marina Stöffler

Motpart: Finanzamt Bonn-Innenstadt

Tolkningsfrågor

Utgör den fria rörligheten för kapital enligt artiklarna 56.1 EG, 58.1 a och 58.3 EG, effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan hinder för en sådan lagstiftning som 36 § (2) andra meningen tredje punkten EStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser), enligt vilken inkomstskatt för juridiska personer upp till ett belopp av 3/7 av bruttoutdelningen får avräknas från inkomstskatten i den mån denna utdelning inte härrör från utbetalningar som anses ha belastat det egna kapitalet i den mening som avses i 30 § (2) första punkten KStG (i den lydelse som gällde vid tidpunkten för omständigheterna i målet), även om den inkomstskatt för juridiska personer som faktiskt tagits ut på den utdelning som ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag har lämnat de facto inte kan fastställas och skulle kunna vara högre?

Utgör den fria rörligheten för kapital enligt artiklarna 56.1 EG, 58.1a och 58.3 EG, effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan hinder för en sådan lagstiftning som 36 § (2) andra meningen tredje punkten fjärde meningen b) EStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser), enligt vilken avräkning för den inkomstskatt för juridiska personer förutsätter företeende av ett intyg avseende inkomstskatten för juridiska personer — i den mening som avses i 44 § och följande paragrafer KStG (i den lydelse som gällde vid tidpunkten för omständigheterna i målet), vilket ska innehålla uppgift om bland annat det belopp till vilket den avräkningsbara inkomstskatten för juridiska personer uppgår och sammansättningen av betalningen enligt de olika delarna av det fria egna kapitalet på grundval av en särskild indelning av det egna kapitalet i den mening som avses i 30 § KStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser), även om den faktiskt erlagda utländska inkomstskatt för juridiska personer som får avräknas de facto inte kan fastställas och trots att det de facto är omöjligt att förete det intyg som utvisar den utdelning som erhållits från utlandet?

Fordrar den fria rörligheten för kapital enligt artiklarna 56.1, 58.1 a och 58.3 EG att det — när det är faktiskt omöjligt att förete ett sådant intyg om inkomstskatt för juridiska personer som avses i 44 § KStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser) och det faktum att det inte går att fastställa den inkomstskatt för juridiska personer som faktiskt erlagts — och som belastar utdelningen från utlandet — en uppskattning av föreligger en skyldighet att bedöma storleken av inkomstskatten för juridiska personer och, i förekommande fall, hänsyn till den inkomstskatt för juridiska personer som tidigare belastat utdelningen?

Om fråga 2 besvaras nekande och intyg avseende inkomstskatt för juridiska personer erfordras:

Ska effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan förstås så, att de utgör hinder för en sådan lagstiftning som 175 § (2) andra meningen AO [Abgabenordnung] jämförd med artikel 97 9 § tredje stycket EGAO [Einführungsgesetz zur Abgabenordnung], enligt vilka bland annat företeende av ett intyg om inkomstskatt för juridiska personer från och med den 29 oktober 2004 inte längre utgör en giltig omständighet med retroaktiv verkan, med resultatet att det blir omöjligt att i förfaranderättsligt hänseende avräkna den utländska inkomstskatten för juridiska personer om det föreligger lagakraftvunna fastställanden av inkomstskatt, såvida det inte föreskrivs en övergångsperiod för att göra avräkningen för utländsk inkomstskatt för juridiska personer gällande.

Om fråga 2 besvaras jakande och något krav på intyg avseende inkomstskatten för juridiska personer inte uppställs:

Ska den fria rörligheten för kapital enligt artikel 56 EG, effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan förstås så, att de utgör hinder för en sådan lagstiftning som 175 § (1) första punkten AO, enligt vilka taxeringsbeslutet ska ändras såvida en omständighet med retroaktiv verkan — såsom företeendet av ett intyg avseende inkomstskatt för juridiska personer — inträder och därmed gör det möjligt att i fråga om inhemsk utdelning avräkna inkomstskatt för juridiska personer också vid lagakraftvunna beslut om inkomsttaxering, medan detta inte är möjligt i fråga om utdelning från utlandet om intyg avseende inkomstskatt för juridiska personer inte företes?

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (Nederländerna) den 10 juli 2009 — Stichting Natuur en Milieu, Vereniging Milieudefensie och Vereniging Goede Waar & Co mot College voor de toelating van gewasbeschermingsmiddelen en biociden- Övriga deltagare i rättegången: Bayer CropScience BV och Nederlandse Stichting voor Fytopharmacie

(Mål C-266/09)

2009/C 267/47

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stichting Natuur en Milieu, Vereniging Milieudefensie och Vereniging Goede Waar & Co

Motpart: College voor de toelating van gewasbeschermingsmiddelen en biociden

Övriga deltagare i rättegången: Bayer CropScience BV och Nederlandse Stichting voor Fytopharmacie

Tolkningsfrågor

Ska begreppet miljöinformation i artikel 2 i direktiv 2003/4 (1) tolkas så att det även omfattar upplysningar som har lämnats ut [till myndigheterna] under ett nationellt förfarande för (utvidgning av) ett godkännande för användning av ett växtskyddsmedel i syfte att kunna fastställa den högsta tillåtna mängd av ett växtskyddsmedel, delar av ett växtskyddsmedel eller resthalter av ett växtskyddsmedel som kan tillåtas i mat- och dryckesvaror?

Om fråga 1 besvaras jakande: Vilket är förhållandet mellan artikel 14 i direktiv 91/414/EEG (2) och direktiv 2003/4/EG vad beträffar tillämpning på sådan information som beskrivits i föregående fråga och särskilt: innebär detta förhållande att artikel 14 i direktiv 91/414/EEG endast ska tillämpas såvida inte skyldigheterna enligt artikel 4.2 i direktiv 2003/4 åsidosätts?

Om det av svaret på ovanstående frågor framgår att motparten i detta fall skulle ha tillämpat artikel 4 i direktiv 2003/4/EG har då artikel 4 i direktivet som konsekvens att den avvägning som föreskrivs i denna artikel mellan allmänintresset av offentlighet och de specifika hänsyn som ligger bakom avslaget på en begäran om information ska göras i det konkreta tillämpningsfallet eller kan denna avvägning även ha gjorts av den nationella lagstiftaren?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, s. 26)

(2) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Session (Scotland), Edinburgh (Förenade kungariket) den 14 juli 2009 — MacDonald Resorts Limited mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-270/09)

2009/C 267/48

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Session (Scotland), Edinburgh (Förenade kungariket)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: MacDonald Resorts Limited

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Tolkningsfrågor

När MRL enligt bestämmelserna i stadgarna för klubben och avtalen som har samband därmed tillhandahåller på avtal grundade rättigheter (nedan kallade poängrätter), som ger förvärvaren rätt till poäng som kan utnyttjas årligen för besittning och användning av andelsboende på MRLs anläggningar, ska det tillhandahållandet betecknas

a)	som utarrendering eller uthyrning av fast egendom i den mening som avses i artikel 13 B b i sjätte mervärdesskattedirektivet (nu artikel 135.1 l i direktiv 2006/112 (1)) eller

b)	som medlemskap i en klubb eller

c)	på annat sätt?

Påverkas svaret på fråga 1 av att

a)	i vissa fall förvärvas de på avtal grundade rättigheterna i utbyte mot att kunden hos MRL deponerar redan förvärvade rättigheter till besittning som innehas av kunden till andelsboende på en viss plats för en eller flera bestämda veckor,

kunden varje år kan besluta att inte utnyttja sina poäng det året helt eller delvis för varje rätt till besittning och kan i stället välja att öka sin rätt under det följande året eller, med förbehåll för systemets avtalsbestämmelser, öka det årets rätt genom att ”låna” sin rätt till poäng under det följande året,

c)	den egendom som ingår i en pool för boende kan ändras mellan tidpunkten då poängrätter förvärvas och den tidpunkt när poängen utnyttjas för rätten att ta egendomen i besittning,

d)	det antal poäng vartill kunden är berättigad varje år kan ändras av leverantören enligt systemets avtalsbestämmelser,

e)	klaganden kan från tid till annan ombesörja att personer som innehar poängrätter får tillgång till ett externt andelsprogram, eller

f)	klaganden kan från tid till annan ombesörja att personer som innehar poängrätter får byta ut sina poäng mot boende på hotell som har avtal med MRL eller mot andra förmåner som tillhandahålls av klaganden?

När en skattskyldig person tillhandahåller tjänster som anges i frågorna 1 och 2 ovan

a)	har dessa ”tjänster samband med fast egendom” i den mening som avses i artikel 9.2 a i sjätte mervärdesskattedirektivet (nu artikel 45 i direktiv 2006/112), och,

b)	om svaret på fråga 3 a är jakande, hur bestäms platsen för tillhandahållande när medlemmar i klubben kan utöva sina på avtal grundade rättigheter genom att välja andelsboende i mer än en medlemsstat och det inte är känt vid tiden för tillhandahållandet vilket boende som kommer att väljas?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Haarlem (Nederländerna) den 16 juli 2009 — Premis Medical BV mot Inspecteur van de Belastingdienst/Douane Rotterdam, kantoor Rotterdam Laan op Zuid

(Mål C-273/09)

2009/C 267/49

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Haarlem (Nederländerna)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Premis Medical BV

Svarande: Inspecteur van de Belastingdienst/Douane Rotterdam, kantoor Rotterdam Laan op Zuid

Giltighetsfrågor

1.	Är kommissionens förordning (EG) nr 729/2004 av den 15 april 2004 (EUT L 113, s. 5), i rättad lydelse enligt EUT L 173, av den 7 maj 2004, s. 9 giltig i den meningen att den bilaga som förts in i rättelsen är den giltiga bilagan? Om denna fråga besvaras jakande

2.	Är kommissionens förordning (EG) nr 729/2004 av den 15 april 2004 (EUT L 113, s. 5), i rättad lydelse enligt EUT L 173, av den 7 maj 2004, s. 9 ogiltig på grund av att kommissionen har begränsat tillämpningsområdet för tulltaxenummer 9021 i denna förordning? Om förordningen är giltig

3.	Är kommissionens förordning (EG) nr 729/2004 av den 15 april 2004 (EUT L 113, s. 5), i rättad lydelse enligt EUT L 173, av den 7 maj 2004, s. 9 ogiltig på grund av att kommissionen har klassificerat rollatorer på ett oriktigt sätt i Kombinerade nomenklaturen?

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht München (Tyskland) den 20 juli 2009 — Privater Rettungsdienst und Krankentransport Stadler mot Zweckverband für Rettungsdienst und Feuerwehralarmierung Passau — Ytterligare deltagare i rättegången: Malteser Hilfsdienst e.V och Bayerisches Rotes Kreuz

(Mål C-274/09)

2009/C 267/50

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht München

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Privater Rettungsdienst und Krankentransport Stadler

Motpart: Zweckverband für Rettungsdienst und Feuerwehralarmierung Passau

Ytterligare deltagare i rättegången: Malteser Hilfsdienst e.V. och Bayerisches Rotes Kreuz

Tolkningsfrågor

Till Europeiska gemenskapernas domstol hänskjuts enligt artikel 234 första stycket EG följande frågor om tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (nedan kallat direktivet):

Ska ett avtal om tjänster (här räddningstjänster), enligt vilket den upphandlande myndighetens betalning inte ska ske direkt till leverantören, utan istället

a)	användaravgiften för tjänsterna som tillhandahålls fastställs genom förhandlingar mellan leverantören och tredje män, i egenskap av upphandlande myndigheter (här socialförsäkringsorganisationer),

b)	om enighet inte nås, en skiljenämnd kan inkallas för att fatta beslut i tvisten och att detta beslut kan underställas statliga domstolars prövning, och

c)	avgiften inte betalas omedelbart av brukarna utan av ett centralt avräkningsställe, vars tjänster leverantören måste ta i anspråk enligt lag, genom att regelbundna förskottsbetalningar sker till leverantören,

kvalificeras som en tjänstekoncession i den mening som avses i artikel 1.4 i direktivet — och inte som ett tjänstekontrakt i den mening som avses i artikel 1.2 a och d i direktivet?

Om den första frågan besvaras med nej, föreligger då en tjänstekoncession, om den verksamhetsrisk som är förenad med offentliga tjänster är begränsad, eftersom

a)	användaravgiften för tjänsterna enligt lag fastställs på marknadsmässiga grunder och faktiska kostnader, som innebär att tjänsterna utförs i enlighet med gällande föreskrifter, samtidigt som en ekonomisk och kostnadseffektiv företagsledning såväl som en effektiv organisation upprätthålls,

b)	avgiften belastar solventa socialförsäkringsorganisationer och

c)	en viss ensamrätt för nyttjandet garanteras på det avtalade området,

men leverantören övertar helt denna begränsade risk?

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Belgien) den 21 juli 2009 — Brussels Hoofdstedelijk Gewest m. fl. mot Vlaamse Gewest

(Mål C-275/09)

2009/C 267/51

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Brussels Hoofdstedelijk Gewest m. fl.

Svarande: Vlaamse Gewest

Intervenient:Brussels International Airport Company NV, nu The Brussels Airport Company NV

Tolkningsfrågor

Om det krävs olika tillstånd för arbeten på infrastrukturen på en flygplats med en banlängd av 2 100 meter eller mer och för driften av flygplatsen, och det senare tillståndet — miljötillståndet — bara beviljas för en viss tid, ska då begreppet ”anläggning” i den mening som avses i punkt 7a i bilagan till rådets direktiv 85/337/EEG (1) av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997, tolkas så, att en miljökonsekvensbedömning ska göras inte bara för arbetena på infrastrukturen, utan också för driften av flygplatsen?

2.	Gäller skyldigheten att genomföra en miljökonsekvensbedömning också för förlängning av miljötillståndet för flygplatsen, det vill säga i det fall då förlängningen inte åtföljs av en förändring eller utvidgning av verksamheten, liksom i det fall då en sådan förändring eller utvidgning eftersträvas?

Ska skyldigheten att genomföra en miljökonsekvensbedömning i samband med förlängning av miljötillstånd för en flygplats bedömas på annat sätt, om en sådan miljökonsekvensbedömning redan tidigare har gjorts, till exempel för beviljande av drifttillstånd, eller om flygplatsen redan drevs när skyldigheten att genomföra miljökonsekvensbedömningar infördes av gemenskapslagstiftaren eller den nationella lagstiftaren?

(1) EGT L 175, s.40

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (Chancery Division) (England and Wales) den 20 juli 2009 — T-Mobile (UK) Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-276/09)

2009/C 267/52

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division) (England and Wales)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: T-Mobile (UK) Ltd

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Tolkningsfrågor

Vad kännetecknar en tjänst som är undantagen från skatteplikt och som ”har till verkan att överföra medel och medfö[r] rättsliga och finansiella förändringar”?

I synnerhet önskas svar på följande:

a)	Är undantaget från skatteplikt tillämpligt på tjänster som annars inte skulle behöva utföras av något finansinstitut, som innebär att det i) görs en debitering av ett konto, ii) görs en motsvarande kreditering av ett annat konto eller iii) utförs en mellanliggande uppgift, mellan i och ii?

b)	Är undantaget tillämpligt på tjänster som inte innefattar utförandet av uppgifter innebärande debitering av ett konto och motsvarande kreditering av ett annat konto, men som, när detta leder till en överföring av medel, kan i efterhand anses ha varit orsaken till denna överföring?

Omfattar undantaget för ”transaktioner rörande betalningar [eller] överföringar” i artikel 13 B d.3 i sjätte direktivet (1) en tjänst avseende mottagande och behandling av betalningar med kreditkort och betalkort på det sätt som utförs av den skattskyldige i förevarande mål? Särskilt när den skattskyldiges översändande av betalningsfilerna i slutet av dagen har till verkan att kundens konto automatiskt debiteras och den skattskyldiges konto krediteras, omfattas dessa tjänster av undantaget i artikel 13 B d.3?

3.	Beror svaret på fråga 2 på om den skattskyldige själv erhåller godkännandekoderna för det fortsatta översändandet eller erhåller dessa koder genom förmedling av sin anslutningsbank?

4.	Omfattar undantaget för ”förhandlingar om krediter” i artikel 13 B d.1 i sjätte direktivet sådana tjänster som den skattskyldige erbjuder i förevarande mål avseende betalningar med kreditkort vilka leder till att kundens kreditkortskonto debiteras med ytterligare kreditbelopp?

5.	Omfattar undantaget för ”transaktioner rörande betalningar [eller] överföringar” sådana tjänster avseende godtagande och behandling av betalningar som gjorts via betalningsombud som de som i detta fall erbjuds av den skattskyldige genom posten eller PayPoint?

6.	Omfattar undantaget för ”transaktioner rörande betalningar [eller] överföringar” tjänster avseende mottagande och behandling av betalningar med check som skickats till den skattskyldige eller hans ombud, vilka betalningar måste behandlas av den skattskyldige och dennes bank?

7.	Omfattar undantaget för ”transaktioner rörande betalningar [eller] överföringar” sådana tjänster som erbjuds av den skattskyldige i förevarande mål avseende mottagande och behandling av betalningar som gjorts i kassan på en bank för kreditering, genom banksystemet, av den skattskyldiges bankkonto?

Vilka särskilda faktorer ska beaktas vid avgörandet av huruvida en avgift, (som avgiften för behandling av betalning i förevarande mål) som tas ut av en skattskyldig av dennes kunder beroende på kundens val av visst betalningssätt vid betalning till den skattskyldige och som anges särskilt i avtalshandlingen och särskilt specificeras i kundfakturorna, är ett separat tillhandhållande när det gäller mervärdesskatt?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Session (Skottland), Edinburgh (Förenade kungariket) den 21 juli 2009 — The Commissioners for her Majesty's Revenue & Customs mot RBS Deutschland Holdings GmbH

(Mål C-277/09)

2009/C 267/53

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Session (Skottland), Edinburgh

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Commissioners for her Majesty's Revenue & Customs

Svarande: RBS Deutschland Holdings GmbH

Tolkningsfrågor

I förevarande mål föreligger följande omständigheter:

a)	Ett tyskt dotterbolag till en bank i Förenade kungariket köpte bilar i Förenade kungariket i syfte att hyra ut dem till ett fristående bolag i Förenade kungariket och betalade mervärdesskatt på dessa köp.

Enligt den aktuella lagstiftningen i Förenade kungariket behandlades tillhandahållandet av biluthyrning som tillhandahållande av tjänster i Tyskland och var följaktligen inte underkastat mervärdesskatt i Förenade kungariket. Enligt tysk lag behandlades detta tillhandahållande som leverans av varor i Förenade kungariket och var följaktligen inte underkastat mervärdesskatt i Tyskland. Följden blev att någon utgående skatt inte togs ut på dessa leveranser i någon av medlemsstaterna.

c)	Banken i Förenade kungariket valde dess tyska dotterbolag som leasegivare och bestämde uthyrningstidens längd med syfte att uppnå en skattefördel genom att mervärdesskatt inte skulle kunna påföras hyresbetalningarna.

1.	Ska artikel 17.3 a i sjätte direktivet (1) (nu artikel 169 a i mervärdesskattedirektivet) tolkas så att den ger skattemyndigheterna i Förenade kungariket rätt att neka det tyska dotterbolaget att dra av mervärdesskatt som det betalat i Förenade kungariket avseende köpet av bilarna?

2.	Är det nödvändigt vid besvarandet av den första frågan att den nationella domstolen överväger möjligheten att tillämpa principen om förbud mot förfarandemissbruk?

Om svaret på fråga 2 är jakande, skulle avdrag av ingående skatt på köpet av bilarna stå i strid med ändamålet med de ifrågavarande bestämmelserna i sjätte direktivet och således uppfylla det första kravet för förfarandemissbruk som beskrivits i punkt 74 i domstolens dom av den 21 februari 2006 i mål C 255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I 1609) med beaktande av, bland andra principer, principen om skatteneutralitet?

Återigen om svaret på fråga 2 är jakande, ska den nationella domstolen anse att det huvudsakliga syftet med transaktionerna är att uppnå en skattefördel så att det andra kravet för förfarandemissbruk som beskrivs i punkt 75 i den nämnda domen är uppfyllt, när — i en affärsmässig transaktion mellan parter som verkar på armlängds avstånd — valet av ett tyskt dotterbolag för uthyrning av bilarna till kunder i Förenade kungariket och av villkoren för uthyrningarna har gjorts i syfte att uppnå en skattefördel genom att inte någon utgående skatt påförs hyresavgifterna?

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Cassatie van België (Belgien) den 29 juli 2009 — Vlaamse Gemeenschap mot Maurits Baesen

(Mål C-296/09)

2009/C 267/57

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vlaamse Gemeenschap

Motpart: Maurits Baesen

Tolkningsfrågor

1.	Ska begreppet ”offentligt anställda och personer som behandlas som sådana” i artikel 13.2 d i förordning nr 1408/71 (1) tolkas på grundval av det nationella system för social trygghet som den berörda personen är ansluten till?

För det fall den första frågan besvaras jakande: Ska den berörda personen, som är anställd av en offentlig arbetsgivare enligt ett anställningsavtal och som enligt det nationella systemet omfattas av lagstiftningen om social trygghet för arbetstagare med avseende på vissa grenar av social trygghet i den mening som avses i artikel 4.1 i förordningen och som samtidigt omfattas av ett särskilt system för offentligt anställda med avseende på grenar av social trygghet i den mening som avses i artikel 4.1 e i förordningen, betraktas som en person som behandlas som offentligt anställd i den mening som avses i artikel 3.2 d i förordning nr 1408/71?

(1) Rådets förordning (EEG) av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Bíróság Gazdasági Kollégiuma (Ungern) den 29 juli 2009 — RANI Slovakia s.r.o. mot Hankook Tire Magyarország Kft.

(Mål C-298/09)

2009/C 267/58

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Bíróság Gazdasági Kollégiuma

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: RANI Slovakia s.r.o.

Svarande: Hankook Tire Magyarország Kft.

Tolkningsfrågor

Kan skäl 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster, (1) mot bakgrund av artiklarna 3 c och 59 i Romfördraget, tolkas så att en medlemsstat i sin nationella lagstiftning dels fritt kan fastställa de villkor som arbetsgivaren (företaget) måste uppfylla för att ha rätt att i medlemsstaten utöva verksamhet i form av uthyrning av arbetskraft, dels kan föreskriva att enbart företag med säte i medlemsstaten ska ha rätt att utöva sådan verksamhet?

2.	Kan artikel 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG tolkas så, att medlemsstaten vid utfärdande av tillstånd att utöva ovannämnda verksamhet får behandla företag som är etablerade i den medlemsstaten förmånligare än företag som är etablerade i en annan medlemsstat?

Kan artiklarna 59, 62 och 63 i Romfördraget i förening tolkas så, att inskränkningar som föreligger vid tidpunkten för anslutningen till Europeiska unionen får fortsätta att tillämpas, utan att de anses strida mot gemenskapsrätten, till dess att rådet har antagit det program genom vilket fastställs villkoren för liberalisering av denna typ av tjänster eller de direktiv som krävs för genomförandet av nämnda program?

Om föregående frågor besvaras nekande, finns det något allmänintresse med hänsyn till vilket det är berättigat med en inskränkning bestående i att verksamhet i form av uthyrning av arbetskraft enbart får utövas av företag som är registrerade och har sitt säte i den ifrågavarande medlemsstaten, och med hänsyn till vilket en sådan inskränkning således ska anses förenlig med artiklarna 59 och 65 i Romfördraget?

(1) EGT L 18, s. 1.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 30 juli 2009 — DAR Duale Abfallwirtschaft und Verwertung Ruhrgebiet GmbH mot Ministerstvo životního prostředí.

(Mål C-299/09)

2009/C 267/59

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: DAR Duale Abfallwirtschaft und Verwertung Ruhrgebiet GmbH

Motpart: Ministerstvo životního prostředí.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 2 i och 2 k i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (1) jämförd med artikel 1 e och 1f i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (2), och punkt D 10 i bilaga 2 A och punkt R 1 i bilaga 2 B till det direktivet, tolkas så att det första villkoret som EG-domstolen fastställde i sin dom av den 13 februari 2003 i mål C-458/00, kommissionen mot Luxembourg (REG 2003, s. I-1553), för att avfallsförbränning ska kunna anses som återvinning av avfall i syfte att generera energi i den mening som avses i punkt R 1 i bilaga 2 B till det direktivet (det vill säga åtgärdens huvudsyfte ska vara att avfallet kan användas för ett nyttigt ändamål, nämligen generering av energi), kan anses uppfyllt även om några av de omständigheter som domstolen angav i den domen som faktorer som talar för att återvinning av avfall föreligger inte är för handen, det vill säga betalning för åtgärden erläggs inte till leverantören av avfallet av den som driver anläggningen där avfallet ska förbrännas och anläggningen är inte tekniskt anpassad för att kunna drivas med primära energikällor vid brist på avfall?

Om svaret på denna fråga är jakande, vilka är då villkoren för att åtgärden i ett sådant fall ska anses vara återvinning av avfall?

Kan man helt bortse från frågan om betalning för åtgärden med avfallet eller är det åtminstone nödvändigt för att åtgärden ska kunna anses vara återvinning av avfall att inkomsten som den som driver anläggningen får för försäljning av värme eller elektrisk energi som alstrats vid förbränningen av en viss mängd avfall överstiger den inkomst som den som driver anläggningen fått för att ta emot avfallet?

Vad gäller utformningen av avfallsmottagarens anläggning, är det förhållandet att anläggningen betecknats som en anläggning för avfallsåtervinning för energiändamål i beslutet om tillstånd för driften av anläggningen tillräckligt bevis för att det är fråga om avfallsåtervinning och att den som driver anläggningen har åtagit sig genom avtal att leverera en viss mängd värmeenergi i nätet och skulle drabbas av avtalsvite om det åtagandet inte uppfylls? Eller är det ett minimivillkor för att åtgärden ska bedömas som avfallsåtervinning att den som driver anläggningen i rättsligt, tekniskt och ekonomiskt avseende faktiskt skulle kunna driva anläggningen åtminstone för en tid med andra bränslen än avfall ?

(1) (EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43)

(2) (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 3 augusti 2009 — Vicoplus SC PUH mot Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

(Mål C-307/09)

2009/C 267/62

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vicoplus SC PUH

Motpart: Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 49 och 50 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som återfinns i artikel 2 i lagen om utlänningars arbete, jämförd med artikel 1e.1 c i förordningen om tillämpning av lagen om utlänningars arbete, enligt vilken det krävs ett anställningstillstånd för att få utstationera arbetstagare i den mening som avses i artikel 1.3 c i direktiv 96/71/EG (1)?

2.	Vilka kriterier ska användas för att avgöra huruvida det är fråga om att utstationera arbetstagare i den mening som avses i artikel 1.3 c i direktiv 96/71/EG?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 3 augusti 2009 — B.A.M. Vermeer Contracting sp. zoo mot Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

(Mål C-308/09)

2009/C 267/63

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State (Nederländerna)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: B.A.M. Vermeer Contracting sp. zoo

Motpart: Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

Tolkningsfrågor

2.	Vilka kriterier ska användas för att avgöra huruvida det är fråga om att utstationera arbetstagare i den mening som avses i artikel 1.3 c i direktiv 96/71/EG?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 3 augusti 2009 — Olbek Industrial Services sp. zoo mot Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

(Mål C-309/09)

2009/C 267/64

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Olbek Industrial Services sp. zoo

Motpart: Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

Tolkningsfrågor

2.	Vilka kriterier ska användas för att avgöra huruvida det är fråga om att utstationera arbetstagare i den mening som avses i artikel 1.3 c i direktiv 96/71/EG?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/35

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 7 augusti 2009 — Stadt Graz mot Strabag AG, Teerag-Asdag AG, Bauunternehmung Granit GesmbH

(Mål C-314/09)

2009/C 267/65

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stadt Graz

Motpart: Strabag AG, Teerag-Asdag AG, Bauunternehmung Granit GesmbH

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med artikel 1.1 och artikel 2.1 c i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (1) eller andra bestämmelser i detta direktiv, när det i en nationell bestämmelse föreskrivs vållande från uppdragsgivarens sida som ett villkor för skadeståndskrav som grundas på åsidosättande av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om offentlig upphandling, även om denna bestämmelse tolkas så, att uppdragsgivaren i princip presumeras ha strikt ansvar och det följaktligen är uteslutet för denne att åberopa att det saknas individuell förmåga och därmed att åsidosättandet inte är klandervärt på subjektiva grunder?

För det fall att svaret på fråga 1 är nekande:

Ska artikel 2.7 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten tolkas så, att beslut från en myndighet som är tillsynsmyndighet vad avser upphandlingar är bindande för alla parter som deltar i förfarandet, följaktligen även för uppdragsgivaren, i enlighet med det krav som föreskrivs där, nämligen att medlemsstaterna effektivt ska säkerställa att granskningsorganens beslut ålyds.

För det fall att fråga 2 besvaras jakande:

Är det förenligt med artikel 2.7 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten att en uppdragsgivare underlåter att beakta — och är denne rent av är skyldig att underlåta att beakta — ett lagakraftvunnet beslut från en myndighet som kontrollerar upphandlingen, och i så fall under vilka förutsättningar?

(1) EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/36

Överklagande ingett den 10 augusti 2009 av ArchiMEDES av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 10 juni 2009 i de förenade målen T-396/05 och T-397/05, ArchiMEDES mot kommissionen

(Mål C-317/09 P)

2009/C 267/67

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Architecture, Microclimat, Énergies Douces Europe et Sud, sarl (ArchiMEDES) (ombud: P.-P. Van Gehuchten)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 10 juni 2009 i de förenade målen T-396/05 och T-397/05, och bifalla de yrkanden som klaganden formulerade i de ansökningar genom vilka talan anhängiggjordes och genom vilka klaganden yrkade att förstainstansrätten skulle

—	ogiltigförklara kommissionens beslut om kvittning i skrivelse av den 5 oktober 2005, vilket delgavs sökanden den 10 oktober 2005,

—	ogiltigförklara beslutet om återkrav i skrivelse av den 30 augusti 2005 och avräkningsnota nr 3240705638 av den 23 augusti 2005, vilka delgavs sökanden den 2 september 2005,

—	fastställa att kommissionen inte hade rätt att säga upp avtalet den 30 augusti 2005,

—	ålägga kommissionen att i första hand betala 125 906 euro jämte dröjsmålsränta enligt lag från den 12 februari 2002, och

—	i andra hand betala 103 551,90euro jämte dröjsmålsränta enligt lag från den 12 februari 2002,

samt att domstolens ska förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandena i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar ArchiMEDES fyra grunder:

Genom den första grunden, som hänför sig till ogiltigförklaringen av kommissionens beslut om kvittning i skrivelse av den 5 oktober 2005, gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 230 EG, artikel 1291 i franska Code civil samt bristfälligt motiverat den överklagade domen. Kvittningsbeslutet ska anses vara en rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i artikel 230 EG. Det omtvistade beslutet innebär ett åsidosättande av de aktuella krav som uppställs i artikel 1291 i franska Code civil, som reglerar ArchiMEDES och kommissionens inbördes kontrakt, och som stipulerar att bestridda fordringar inte blir säkra förrän de bekräftats genom en exekutionstitel. Förstainstansrätten har, då beslutet av den 5 oktober 2005 utgör en rättsstridig ensidig rättsakt, åsidosatt de ovannämnda bestämmelserna genom att bedömma att det inte längre fanns anledning att ta ställning till klagandens yrkande om ogiltigförklaring av detta beslut.

Genom den andra grunden görs gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, den allmänna rättsprincipen om litisdenuntiation, rätten till försvar, och rätten till en rättvis rättegång, genom att utan motivering ha avslagit en begäran om jämförelse mellan flera avtalsparter som avsåg säkerställa en uniform rättstillämpning gentemot samtliga av kommissionens motparter. Detta avslag har de facto rubbat jämlikheten i medel mellan avtalsparter till kontrakt som kommissionen ingått med flera motparter, eftersom kommissionen i dessa fall har möjlighet att väcka talan mot samtliga sina avtalsparter medan denna möjlighet saknas när någon av avtalsparterna väcker talan.

Genom den tredje grunden gör klaganden i två led gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artiklarna 1134 och 1164 i Code civil, principen om rättsakters tillförlitlighet, artiklarna 1.1 och 10 i avtal BU 209-95, artiklarna 2.1, 2.2, 21.1 och 21.4 i bilaga II till detta avtal samt även tillhandahållit en bristfällig motivering av den överklagade domen. Klaganden gör gällande att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till ovannämnda överträdelser, å ena sidan, genom att ha hållit isär de olika avtalsparternas rättigheter och skyldigheter trots att de gemensamt och solidariskt ansvarar för fullgörelsen av avtal BU 209-95 och, å andra sidan, genom att ha betraktat klaganden såsom tredje man som inte skulle vara part till avtalet, på grund av dennes roll som underleverantör, trots att klaganden mycket väl är att anses som avtalspart.

Under den fjärde grunden görs gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artiklarna 1134 och 1184 i Code civil, principen om rättsakters tillförlitlighet, artikel 5 i bilaga II till avtal BU 209-95 samt att den överklagade domen är bristfälligt motiverad och innehåller en inre motsägelse, eftersom domstolen medgav kommissionen rätten att ensidigt frånträda avtalet den 30 augusti 2005 alltmedan den framhöll att kommissionen implicit godkänt slutrapporten mer än tre år tidigare.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/37

Överklagande ingett den 11 augusti 2009 av A2A SpA, tidigare ASM Brescia SpA, av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 11 juni 2009 i mål T-189/03, ASM Brescia SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-318/09 P)

2009/C 267/68

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: A2A SpA, tidigare ASM Brescia SpA (ombud: A. Santa Maria, A. Giardina, C. Croff och G. Pizzonia, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva förstainstansrättens dom i mål T-189/03 på grund av åsidosättande av gemenskapsrätten och särskilt artikel 87 i EG-fördraget, samt bristfällig motivering i den del som treårig befrielse från bolagsskatt bedöms såsom statligt stöd,

—	upphäva förstainstansrättens dom på grund av felaktig och motstridig tillämpning av gemenskapsrätten, i den del som treårig befrielse från bolagsskatt inte bedöms såsom ett befintligt stöd,

—	upphäva förstainstansrättens dom på grund av åsidosättande av gemenskapsrätten, i den del som bestämmelserna om återkrav i beslutet (1) fastställs, och följaktligen,

—

ogiltigförklara beslutet i den del som det däri anges att bestämmelserna om en övergångsperiod för att bibehålla kontinuiteten med avseende på allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav (artikel 2 i beslutet) utgör olagligt statligt stöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden och/eller i den del som det anges att Italien ska återkräva nämnda stöd från stödmottagarna (artikel 3 i beslutet),

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

A2A S.p.A. gör till stöd för sitt överklagande som första grund gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 87.1 EG, samt bristfällig motivering i den del som treårig befrielse från bolagsskatt bedöms såsom statligt stöd. Enligt klaganden har kommissionen i beslutet inte visat att två av de villkor som anges i artikel 87.1 EG är uppfyllda i förevarande fall, det vill säga snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstaterna. Förstainstansrätten har inte gjort en tillräcklig bedömning av de omständigheter som kommissionen utgick från när den bedömde att det förelåg statligt stöd, vilket krävs för att det ska anses ha gjorts en ”fullständig” prövning enligt gemenskapens rättspraxis.

Klaganden gör som andra grund gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 88 EG och motiveringsskyldigheten. Den har yrkat att förstainstansrättens dom ska upphävas i den del som det däri anges att treårig befrielse från bolagsskatt ska anses utgöra ett ”nytt stöd”. Förstainstansrätten har upprepat kommissionens påståenden och anser inte att åtgärderna för treårig skattebefrielse som förelåg för kommunala företag som ombildats till aktiebolag utgör ”befintligt stöd”. Motsatt slutsats kan emellertid dras mot bakgrund av att de ifrågavarande bestämmelserna om skattebefrielse, före ikraftträdandet av EG-fördraget, även tillämpades på kommunala bolag vilka, såsom kommissionen medgett, ingår i samma ekonomiska enhet enligt lag nr 142/90.

Slutligen gör klaganden som tredje grund gällande att förstainstansrättens dom ska upphävas på grund av åsidosättande av gemenskapsrätten och gemenskapsrättsliga principer, i den del som det i denna dom fastslås att beslutet om återkrav var riktigt. Enligt klaganden ska nämnda dom upphävas i den del som det i den, i strid med tidigare avgöranden från gemenskapsdomstolarna, fastställer vad som anges i beslutet och i huvudsak fastställer att de nationella myndigheterna i detta avseende inte har något utrymme för skönsmässig bedömning.

(1) Kommissionens beslut 2003/193/EG av den 5 juni 2002 om statligt stöd i form av de skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser som Italien beviljat till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav (EUT L 77, 2003, s. 21).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/38

Överklagande ingett den 11 augusti 2009 av ACEA SpA av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 11 juni 2009 i mål T-297/02, ACEA SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-319/09 P)

2009/C 267/69

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: ACEA SpA (ombud: L. Radicati di Brozolo, A. Giardina och T. Ubaldi, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission, ACSM Como SpA, AEM — Azienda Energetica Metropolitana Torino — SPA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som meddelades av förstinstansrätten i mål T-297/02 i den del förstainstansrätten inte kritiserat att det inte gjorts en differentierad granskning av de olika fall då den treåriga befrielsen från bolagsskatt ska tillämpas, och bekräftat den allmänna och abstrakta kvalificeringen som statligt stöd,

—	upphäva nämnda dom i den del förstainstansrätten inte godtagit kvalificeringen av den treåriga befrielsen från bolagsskatt som befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 b v i förordnig (EG) nr 659/1999 (1),

—	upphäva nämnda dom i den del som den bekräftar lagenligheten av det föreläggande om återkrav som föreskrivs i artikel 3 i beslutet (2),

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör gällande fyra grunder till stöd för sina yrkanden.

Den första grunden avser felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 88 EG och av förordning (EG) nr 659/1999 samt bristande motivering i den överklagade domen vad avser avsaknaden av en differentierad granskning av de olika fall på vilka den treåriga befrielsen från bolagsskatt som avses i artikel 3.70 i lag nr 549/1995 och i artikel 66.14 i lagdekret nr 331/1993 ska tillämpas. Förstainstansrätten har nämligen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och bristande motivering genom att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i fallet och de uppgifter som kommissionen förfogade över, inte ha underkänt kommissionens abstrakta och ofullständiga granskning och de slutsatser som den dragit därav i det angripna beslutet, med avseende på de olika fall på vilka skattebefrielserna tillämpades.

Den andra grunden avser felaktig tillämpning av artikel 87.1 EG samt bristande motivering från förstainstansrättens sida i den del den funnit att skattebefrielserna ska anses utgöra statligt stöd vid en allmän och abstrakt bedömning. Förstainstansrätten har särskilt underlåtit att på ett riktigt sätt kontrollera omständigheterna i fallet eller de antaganden som legat till grund för kommissionens bedömning att det är fråga om statligt stöd. Förstainstansrätten skulle emellertid ha använt sig av den fullständiga behörighet den har i detta avseende. Förstainstansrätten har således bekräftat kommissionens beslut trots att det inte har visats att de två villkoren i artikel 87.1 EG var uppfyllda, nämligen att stödet hotar att snedvrida konkurrensen och att det påverkar handeln mellan medlemsstaterna, åtminstone inte vad gäller vissa sektorer som omfattades av skattebefrielsen.

Den tredje grunden avser bristande och motsägelsefull motivering samt felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 88.1 EG och av artikel 1 b v i förordning nr (EG) 659/1999 genom att den treåriga skattebefrielsen ansetts utgöra nytt stöd. Förstainstansrätten har nämligen inte kritiserat att skattebefrielsen inte har ansetts utgöra befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 b v i förordning nr (EG) 659/1999, trots att det framgår av omständigheterna i fallet att det inte är motiverat att betrakta stödåtgärderna som nytt stöd, åtminstone inte vad avser vissa sektorer som omfattas av den treåriga skattebefrielsen.

Den fjärde grunden avser felaktig rättstillämpning och bristande motivering vad gäller lagenligheten av föreläggandet om återkrav som föreskrivs artikel 3 i det angripna beslutet. Förstainstansrätten har nämligen, mot bakgrund av omständigheterna i fallet, felaktigt funnit att föreläggandet om återkrav i artikeldelen i det angripna beslutet har största möjliga räckvidd och är ovillkorligt medan beslutet endast innehåller en abstrakt, allmän och ofullständig bedömning av skattebefrielsen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1)

(2) Kommissionens beslut 2003/193/EG av den 5 juni 2002 om statligt stöd i form av de skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser som Italien beviljat till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav (EUT L 77, 2003, s. 21),

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/39

(Mål C-320/09 P)

2009/C 267/70

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: A2A SpA, tidigare ASM Brescia SpA (ombud: A. Giardina, A. Santa Maria, C. Croff och G. Pizzonia, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva förstainstansrättens dom i mål T-301/02 på grund av åsidosättande av gemenskapsrätten och särskilt artikel 87 i EG-fördraget, samt bristfällig motivering i den del som treårig befrielse från bolagsskatt bedöms såsom statligt stöd,

—	upphäva förstainstansrättens dom på grund av felaktig och motstridig tillämpning av gemenskapsrätten, i den del som treårig befrielse från bolagsskatt inte bedöms såsom ett befintligt stöd,

—	upphäva förstainstansrättens dom på grund av åsidosättande av gemenskapsrätten, i den del som bestämmelserna om återkrav i beslutet (1) fastställs, och följaktligen,

—

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/40

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division den 12 augusti 2009 — L'Oréal SA, Lancôme parfums et beauté & Cie SNC, Laboratoire Garnier & Cie, L'Oréal (UK) Limited mot eBay International AG, eBay Europe SARL, eBay (UK) Limited, Stephan Potts, Tracy Ratchford, Marie Ormsby, James Clarke, Joanna Clarke, Glen Fox, Rukhsana Bi

(Mål C-324/09)

2009/C 267/71

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: L'Oréal SA, Lancôme parfums et beauté & Cie SNC, Laboratoire Garnier & Cie, L'Oréal (UK) Limited

Svarande: eBay International AG, eBay Europe SARL, eBay (UK) Limited, Stephan Potts, Tracy Ratchford, Marie Ormsby, James Clarke, Joanna Clarke, Glen Fox, Rukhsana Bi

Tolkningsfrågor

Då prover av parfym och kosmetika (det vill säga prover som delas ut till konsumenten då dessa demonstreras inom detaljhandeln) och provflaskor (dramming bottles) (det vill säga förpackningar från vilka en mindre mängd kan tas för att ge konsumenterna gratis prover) som inte är avsedda för försäljning till konsument (och ofta är märkta ”inte till försäljning” eller ”inte för individuell försäljning”) ges utan kostnad till varumärkesinnehavarens auktoriserade återförsäljare, ska dessa varor anses ha ”förts ut på marknaden” i den mening som avses i artikel 7.1 i rådets första direktiv 89/104/EEG (1) av den 21 december 1988 (nedan kallat varumärkesdirektivet) och artikel 13.1 i rådets förordning (EG) nr 40/94 (2) av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (nedan kallad förordningen om gemenskapsvarumärken)?

Då förpackningen (eller annat yttre förpackningsmaterial) har tagits av parfymer och kosmetika utan varumärkesinnehavarens medgivande, utgör detta en ”skälig grund” för varumärkesinnehavaren att motsätta sig fortsatt marknadsföring av de oförpackade varorna enligt artikel 7.2 i varumärkesdirektivet och artikel 13.2 i förordningen om gemenskapsvarumärken?

Ändras svaret på fråga 2 av att

de oförpackade varorna till följd av att förpackningen (eller annat yttre förpackningsmaterial) har tagits av inte har den information som krävs enligt artikel 6.1 i rådets direktiv 76/768/EEG (3) av den 27 juli 1976 (nedan kallat direktivet om kosmetiska produkter) och i synnerhet inte har någon innehållsförteckning eller uppgift om ”bäst före datum”?

b)	erbjudandet om försäljning eller själva försäljningen, som en följd av att varorna saknar sådana uppgifter, utgör en brottslig handling enligt lagstiftningen i den medlemsstat i gemenskapen där varorna erbjuds för försäljning eller säljs av tredje man?

4.	Ändras svaret på fråga 2 om fortsatt marknadsföring skadar eller riskerar att skada varornas image och härigenom varumärkets renommé? Om så är fallet, ska en sådan verkan presumeras eller ankommer det på varumärkesinnehavaren att bevisa den?

Om en näringsidkare som driver en digital marknadsplats köper rätten att använda ett kännetecken som är identiskt med ett registrerat varumärke i form av ett nyckelord från en sökmotorsoperatör och sökmotorn visar kännetecknet för användare i en sponsrad länk till en hemsida tillhörande den som driver den digitala marknadsplatsen, ska då den omständigheten att kännetecknet visas i den sponsrade länken anses utgöra ”användning” av kännetecknet i den mening som avses i artikel 5.1 a i varumärkesdirektivet och artikel 9.1 a i förordningen om gemenskapsvarumärken?

När en användare som klickar på den ovan i fråga 5 nämnda sponsrade länken leds direkt till reklam eller erbjudanden om försäljning av varor som är identiska med dem som varumärket registrerats för i form av det kännetecken som någon annan placerat på hemsidan — av vilka kännetecken vissa gör intrång i varumärkesrätten och andra inte gör det på grund av att de respektive varorna skiljer sig från varandra — ska innehavaren av den digitala marknadsplatsen då anses använda kännetecknet ”med avseende på” de intrångsgörande varorna (infringing goods) i den mening som avses i artikel 5.1 a i varumärkesdirektivet och artikel 9.1 a i förordningen om gemenskapsvarumärken?

Om de varor som reklamen gäller och som erbjuds för försäljning på den ovan i fråga 6 nämnda hemsidan inbegriper varor som inte förts ut på marknaden inom EES av eller med varumärkesinnehavarens medgivande, är det då tillräckligt för att användningen ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5.1 a i varumärkesdirektivet och artikel 9.1 a i förordningen om gemenskapsvarumärken och inte av tillämpningsområdet för artikel 7.1 i varumärkesdirektivet och artikel 13.1 i förordningen om gemenskapsvarumärken att reklamen eller försäljningserbjudandet riktas till konsumenter på det territorium för vilket varumärket registrerats? Eller måste varumärkesinnehavaren visa att reklamen eller försäljningserbjudandet nödvändigtvis innebär att de aktuella varorna förs ut på marknaden inom det territorium som varumärket täcker?

8.	Ändras svaret på frågorna 5–7 ovan om den användning som varumärkesinnehavaren motsatt sig består i att kännetecknet visas på hemsidan tillhörande den som driver den digitala marknadsplatsen snarare än i en sponsrad länk?

Om det är tillräckligt för att användningen ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5.1 a i varumärkesdirektivet och artikel 9.1 a i förordningen om gemenskapsvarumärken och inte av tillämpningsområdet för artikel 7.1 i varumärkesdirektivet och artikel 13.1 i förordningen om gemenskapsvarumärken att reklamen eller försäljningserbjudandet riktas till konsumenter på det territorium för vilket varumärket registrerats:

a)	ska användningen anses bestå i eller inbegripa ”lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren” i den mening som avses i artikel 14.1 i direktivet om elektronisk handel?

Om användningen inte uteslutande består av verksamhet som regleras av artikel 14.1 i direktivet om elektronisk handel men sådan verksamhet ingår, är den som driver den elektroniska marknadsplatsen då befriad från ansvar i den mån användningen består i sådan verksamhet? Om så är fallet, får skadestånd eller annan ekonomisk ersättning beviljas för sådan användning i den mån den inte omfattas av ansvarsfrihet?

Om den som driver den elektroniska marknadsplatsen har kännedom om att reklam gjorts för varor och att varor erbjudits för försäljning och även sålts på hans hemsida på ett sätt som innebär intrång i registrerade varumärken och att sådant varumärkesintrång troligen kommer att fortsätta i reklam för, erbjudande om försäljning och försäljning av samma eller liknande varor av samma eller andra användare av hemsidan, ska detta anses utgöra ”kännedom” eller ”medvetenhet” i den mening som avses i artikel 14.1 i direktivet om elektronisk handel?

10.

När tredje man har begagnat sig av tjänster från en mellanhand, såsom en person som driver en webplats, för att göra intrång i ett registrerat varumärke, krävs då enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG (4) av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter att medlemsstaterna ser till att varumärkesinnehavaren kan erhålla ett föreläggande mot mellanhanden för att förhindra framtida intrång i nämnda varumärke, i motsats till fortsatt intrång i det specifika fallet? Om så är fallet, vilken typ av föreläggande ska då göras tillgängligt?

(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1998 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT 1988 L 40, s. 1; svensk specialutgåva område 13, volym 17, s. 178)

(2) EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3)

(3) Rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (nedan kallat direktivet om kosmetiska produkter) (EGT L 262, s. 169; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 198)

(4) EUT L 157, s. 45

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/41

Överklagande ingett den 17 augusti 2009 av Iride SpA, tidigare AMGA SpA, av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 11 juni 2009 i mål T-300/02, AMGA mot kommissionen

(Mål C-329/09 P)

2009/C 267/72

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Iride Spa, tidigare AMGA Spa (ombud: L. Radicati di Brozolo och T. Ubaldi, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission, A2A SpA, tidigare ASM Brescia SpA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva domen i mål T-300/02 på grund av att förstainstansrätten missuppfattade de omständigheter som omfattas av handlingarna i målet och gjorde en felaktig rättslig bedömning av dessa omständigheter i den del som den fastslog att Azienda Mediterranea Gas e Acqua S.p.A. (AMGA) inte var personligen berört av det angripna beslutet (1) och att dess talan i mål T-300/02 skulle avvisas.

—	fastslå att talan i mål T-300/02 kan upptas till sakprövning och återförvisa målet till förstainstansrätten för ny prövning i sak i den mening som avses i artikel 61 i domstolens stadga.

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna med avseende på förfarandet i såväl första som andra instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande en enda grund till stöd för sitt överklagande, nämligen att förstainstansrätten missuppfattade de omständigheter som omfattas av handlingarna i målet och gjorde en felaktig rättslig bedömning av dessa omständigheter, mot bakgrund av artikel 230.4 EG och gemenskapsrättspraxis på området. Enligt Iride har förstainstansrätten framför allt helt missuppfattat de omständigheter som bolaget framlagt för att fastställa att AMGA är den verkliga mottagaren av ett individuellt stöd som utbetalats i enlighet med de omtvistade bestämmelserna och som kommissionen har krävt återbetalning av. På grund av att förstainstansrätten missuppfattade de omständigheter som omfattas av handlingarna i målet, drog den felaktigt slutsatsen att bolaget inte är personligen berört av det angripna beslutet och att bolagets talan således ska avvisas.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/42

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Meiningen (Tyskland) den 24 augusti 2009 — Frank Scheffler mot Landkreis Wartburgkreis

(Mål C-334/09)

2009/C 267/73

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Meiningen (Tyskland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Frank Scheffler

Motpart: Landkreis Wartburgkreis

Tolkningsfråga

Följande fråga hänskjuts enligt artikel 234 EG till EG-domstolen för förhandsavgörande:

Påverkas, med hänsyn till artiklarna 1.2, 8.2 och 8.4 i direktiv 91/349/EEG (1), en medlemsstats behörighet enligt artikel 8.2 i det direktivet att tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning och annullering på innehavaren av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat, av ett utlåtande om lämpligheten att föra motorfordon som innehavaren av ett i en annan medlemsstat utfärdat körkort har lagt fram, när utlåtandet upprättats efter utfärdandet av körkortet och dessutom grundar sig på en undersökning som genomförts efter utfärdandet, men som tidsmässigt hänför sig till omständigheter före utfärdandet?

(1) Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 22)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/42

Överklagande ingett den 21 augusti 2009 av Acegas-APS SpA, tidigare Acqua, Elettricità, Gas e servizi SpA (Acegas), av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 11 juni 2009 i mål T-309/02, Acegas mot kommissionen

(Mål C-341/09 P)

2009/C 267/74

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Acegas-APS SpA (ombud: advokaterna F. Ferletic och F. Spitaleri samt professor L. Daniele)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara förstainstansrättens dom av den 11 juni 2009 i mål T-309/02, Acegas-APS mot kommissionen, och återförvisa målet till förstainstansrätten för förnyad sakprövning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandet i domstolen och meddela att beslut om rättegångskostnaderna avseende förfarandet i förstainstansrätten kommer att meddelas senare.

För det fall att domstolen finner att målet är färdigt för avgörande, yrkar klaganden att den ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut 2003/193/EG av den 5 juni 2002 om statligt stöd i form av de skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser som Italien beviljat till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav (1) i sin helhet, eller

—	i andra hand, ogiltigförklara artikel 3 i det angripna beslutet, i den mån italienska staten där åläggs att kräva tillbaka det beviljade stödet från stödmottagarna, och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandet i såväl domstolen som förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 230 fjärde stycket EG — Acegas-APS har befunnits personligen ej berörd på grundval av felaktiga och irrelevanta faktiska omständigheter

Acegas-APS vill understryka att talan mot kommissionens beslut om statligt stöd enligt fast rättspraxis kan väckas på två villkor: klaganden måste vara faktisk mottagare av ett stöd som beviljats enligt det stödordning som är föremål för beslutet, och beslutet måste innehålla ett krav på återbetalning av stödet. Acegas-APS noterar att båda dessa villkor är uppfyllda i förevarande fall. Förstainstansrätten gjorde således fel som fann att talan inte kunde tas upp till sakprövning, med hänvisning till senare faktiska omständigheter som var felaktiga och irrelevanta och inte omfattades av förstainstansrättens behörighet.

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 230 fjärde stycket EG — Omständigheter som avser tiden efter att beslutet antogs har felaktigt beaktats vid bedömningen av huruvida klaganden är personligen berörd

Acegas-APS hävdar att villkoren för talerätt var uppfyllda vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs. Förstainstansrätten gjorde därför fel som avvisade Acegas-APS:s talan på grund av bristande talerätt och därvid hänvisade till senare faktiska omständigheter angående det förfarande som de italienska myndigheterna inlett för att kräva tillbaka det påstått beviljade stödet.

Den tredje grunden: Åsidosättande av klagandens rätt till försvar — fel i förfarandet inför förstainstansrätten till skada för klagandens intressen — missuppfattning av bevisningen — bristfällig och motstridig motivering

Under förfarandet i första instans ställde förstainstansrätten två skriftliga frågor, en till Acegas-APS och en till Republiken Italien, där den begärde att beloppet för det påstått beviljade stödet skulle anges. Genom att ställa dessa frågor åsidosatte förstainstansrätten Acegas-APS:s rätt till försvar. Vidare missuppfattade förstainstansrätten innehållet i de svar som lämnades, där det bekräftades att klaganden var ”faktisk mottagare” av den ordning för undantag från IRPEG (inkomstskatt för juridiska personer) som kommissionen invände mot.

(1) EUT L 77, 2003, s. 21.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/43

Överklagande ingett den 26 augusti 2009 av Victor Guedes — Indústria e Comércio, SA av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 11 juni 2009 i mål T-151/08, Guedes — Indústria e Comércio mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Consorci de l'Espail Rural de Gallecs

(Mål C-342/09 P)

2009/C 267/75

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Victor Guedes — Indústria e Comércio, SA (ombud: B. Braga da Cruz, advogado)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Consorci de l'Espai Rural de Gallecs

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva förstainstansrättens dom av den 11 juni 2009 i mål T-151/08 (ärenden: beslut av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån av den 16 januari 2008 i ärende R 986/2007-2 och beslut av den 27 april 2007 av varumärkesavdelningen vid harmoniseringsbyrån angående invändningsförfarande nr B 828634), i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i gemenskapsrätten,

—	vägra registrering av gemenskapsvarumärke nr 3 710 597 vad gäller varor i klasserna 29 och 31,

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt det beslut som fattades av varumärkesavdelningen vid harmoniseringsbyrån ansågs vissa av varorna ifråga vara identiska eller uppvisa tydliga likheter sinsemellan, men att de motstående varumärkena har särskiljningsförmåga, utan att varumärkesavdelningen förvissade sig om renomméet för det äldre varumärket ”GALLO”.

Den andra överklagandenämnden fastställde detta beslut och angav att, även om renomméet för det äldre varumärket ”GALLO” hade påvisats, varumärkena ifråga har särskiljningsförmåga.

Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt delade överklagandenämndens bedömning i den del den avsåg det faktum att varumärkena ifråga uppvisar skillnader från fonetisk, grafisk och begreppsmässig synpunkt.

Klaganden bestrider detta ställningstagande eftersom klaganden anser att varumärkena GALLO och GALLECS avser produkter som är identiska eller uppvisar tydliga likheter och är likartade.

Det finns de facto ett antal beslut från gemenskapens instanser i vilka det anges att varumärken som delar samma initiala element är till förväxling liknande och därför inte kan samexistera på marknaden.

Vidare ansågs det och erkändes att varumärket GALLO har ett renommé vilket förstärker särskiljningsförmågan för det äldre varumärket i Portugal.

Således finns det en faktiskt möjlighet att motparten skulle dra otillbörlig fördel av klagandens äldre portugisiska varumärke ”GALLO”.

Klaganden anför därför att det överklagade beslutet strider mot bestämmelserna i artikel 8.1 b och 8.5 i förordning (EG) nr 40/94.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/44

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) den 26 augusti 2009 — Afton Chemical Limited mot Secretary of State for Transport

(Mål C-343/09)

2009/C 267/76

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Afton Chemical Limited

Motpart: Secretary of State for Transport

Tolkningsfrågor

Frågorna avser bestämmelserna om metalltillsatser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG (1).

Med hänvisning till den del av artikel 1.8 genom vilken det införs en ny artikel 8.2 i direktiv 98/70 (2), som begränsar användningen av metylcyclopentadienyl-mangantrikarbonyl i bränsle till 6 mg Mn per liter från och med den 1 januari 2011 och till 2 mg Mn per liter från och med den 1 januari 2014, önskas klarhet i huruvida införandet av sådana begränsningar

1.	är rättsstridiga på grund av att de har sin grund i en uppenbart oriktig bedömning,

2.	är rättsstridiga på grund av att de strider mot de krav som följer av försiktighetsprincipen,

3.	är rättsstridiga på grund av att de är oproportionerliga,

4.	är rättsstridiga på grund av att de är oförenliga med likabehandlingsprincipen, eller

5.	är rättsstridiga på grund av att de är oförenliga med rättssäkerhetsprincipen?

Med hänvisning till den del av artikel 1.8 genom vilken det införs en ny artikel 8a.4, 8a.5 och 8a.6 i direktiv 98/70, med krav på märkning av alla bränslen som innehåller metalltillsatser med uttrycket ”innehåller metalltillsatser”, önskas klarhet i huruvida införandet av ett sådant märkningskrav

1.	är rättsstridigt på grund av att det har sin grund i en uppenbart oriktig bedömning,

2.	är rättsstridigt på grund av att det är oproportionerligt?

(1) EUT L 140, s. 88.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, s. 58).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/45

Talan väckt den 28 augusti 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Malta

(Mål C-351/09)

2009/C 267/77

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Pardo Quintillán och K. Xuereb)

Svarande: Republiken Malta

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 8 och 15 i direktiv 2000/60/EG (1), genom att inte ha upprättat program för övervakning av ytvattnet i dess avrinningsområden och sjöar och gjort dem operationella i enlighet med artikel 8.1 och 8.2 i direktivet samt inte lagt fram sammanfattande rapporter om övervakningsprogrammen för ytvattnen i dess avrinningsområden och sjöar i enlighet med artikel 15.2 i samma direktiv, och

—	förplikta Republiken Malta att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det framgår av artikel 15.2 att fristen för att inkomma med sammanfattande rapporter om övervakningsprogrammen löpte ut den 22 mars 2007. Skyldigheten att lägga fram en sammanfattande rapport om övervakningsprogrammen för avrinningsområden och sjöar gäller oberoende av skyldigheten att lägga fram en första ”Water Catchment Management Plan”. Det har ännu inte lagts fram någon sammanfattande rapport om övervakningsprogrammen för ytvatten i avrinningsområden och sjöar. Kommissionen anser därför att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.2 i direktivet.

Kommissionen anser dessutom att Republiken Malta — mot bakgrund av vad som angetts ovan och de upplysningar som Republiken Malta har lämnat och av de bristande upplysningar om den sammanfattande rapport som Republiken Malta skulle ha lagt fram om sina övervakningsprogram för ytvatten i dess avrinningsområden och sjöar — har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att upprätta program för övervakning av ytvattnet i sina avrinningsområden och sjöar och att göra dem operationella i enlighet med artikel 8.1 och 8.2 i direktivet. Dessa program har stor betydelse för att utarbeta en sammanhängande och övergripande plan över vattentillståndet i samtliga vattenområdesdistrikt (2).

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, s. 1)

(2) Artikel 8.1 i direktiv 2000/60/EG.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/45

Överklagande ingett den 2 september 2009 av Perfetti Van Melle SpA av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 1 juli 2009 i mål T-16/08, Perfetti Van Melle SpA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Cloetta Fazer AB

(Mål C-353/09 P)

2009/C 267/78

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Perfetti Van Melle SpA (ombud: P. Perani och P. Pozzi, avvocati)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknanden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Cloetta Fazer AB

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla överklagandet och följaktligen helt upphäva förstainstansrättens dom i mål T-16/08 enligt artikel 61 i domstolens stadga och artikel 113 i domstolens rättegångsregler, och

—

om målet är färdigt för avgörande, meddela slutlig dom genom att ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns annuleringsenhet fattade den 24 november 2005 angående ansökan nr 941 C 973065 om ogiltigförklaring och förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna med anledning av förfarandena vid förstainstansrätten och domstolen, samt ogilitghetsförfarandet vid harmoniseringsbyrån.

Grunder och huvudargument

1. Rättsliga grunder

Genom det aktuella överklagandet överklagar Perfetti Van Melle SpA förstainstansrättens dom av den 1 juli 2009 i mål T-16/08, meddelad parterna den 2 juli 2009.

Till stöd för överklagandet anför klaganden att förstainstansrättens dom i det aktuella målet innebär en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1), i förening med artikel 53.1 a i den förordningen.

1.1 Den första invändningen: klaganden gör gällande att förstainstansrätten inte har undersökt varumärkena i fråga med hänsyn till kriterierna helhetsbedömning eller helhetsintryck

Det är en fastlagd princip att helhetsbedömningen av risken för förväxling avseende visuell likhet, ljudlikhet eller begreppsmässig likhet mellan varumärkena i fråga, måste grundas på helhetsintrycket av varumärkena, med beaktande av särskilt deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Klaganden gör gällande att förstainstansrätten har underlåtit att tillämpa den nämnda principen och särskilt att förstainstansrätten baserat bedömningen av att risk för förväxling föreligger endast på det faktum att varumärkena delar samma gemensamma beståndsdel ”CENTER”.

Förstainstansrätten har underlåtit att göra en helhetsbedömning och beakta helhetsintrycket av de aktuella varumärkena. Istället har förstainstansrätten i den överklagade domen tillämpat en analytisk metod och har jämfört varumärket ”CENTER” med den första orddelen ”CENTER” i det omtvistade varumärket varvid den andra orddelen ”SHOCK” inte tillmätts någon betydelse. Det är riktigt att den överklagade domen nämner kriterierna helhetsbedömning och helhetsintryck. Det är dock inte tillräckligt att nämna och upprepa ett rättsligt kriterium. För att agera korrekt är det viktigt att detta också följs och tillämpas korrekt i målet, vilket inte har skett i den överklagade domen. I den överklagade domen begränsar sig förstainstansrätten till att fastställa att de två jämförda varumärkena är liknande och har samma orddel ”CENTER” utan att det förklaras varför orddelen ”SHOCK” inte är tillräcklig för att utesluta en risk för förväxling.

Av de skäl som anges ovan gör klaganden även gällande att den överklagade domen innebär förvanskning av sakomständigheter och ett åsidosättande av skyldigheten att ange skäl.

1.2 Den andra invändningen: klaganden gör gällande att förstainstansrätten i den överklagade domen har underlåtit att beakta några ytterst viktiga och relavanta omständigheter

Den överklagade domen innebär också ett åsidosättande av artikel 8.1 b eftersom omständigheter som var ytterst relevanta för att bestämma risken för förväxling mellan varumärkena inte har bedömts. Förstainstansrätten har särskilt inte beaktat den långa tid av samexistens för de jämförda varumärkena och frånvaron av faktiskt förväxling, vilket har förklarats utförligt i ansökan till förstainstansrätten.

Vidare har förstainstansrätten inte korrekt bedömt en annan viktig omständighet, nämligen uppmärksamhetsgraden hos omsättningskretsen. Det är ologiskt att som förstainstansrätten fastslå att en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten konsument skulle underlåta att notera förekomsten av ordet ”SHOCK” och att varumärkena i fråga inte bara har visuella och fonetiska skillnader utan även olika innebörder, nämligen att varumärket ”CENTER” är ett ord som framkallar ”mittpunkten av något”, medan varumärket ”CENTER SHOCK”, med hänsyn till förekomsten av den mest framträdande delen ”SHOCK”, är ett uttryck som framkallar tanken på en stark känsla (chock) som konsumenten känner när tuggummits mitt tuggas.

2. Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla överklagandet och följaktligen helt upphäva förstainstansrättens dom enligt artikel 61 i domstolens stadga och artikel 113 i domstolens rättegångsregler,

—

—	i andra hand, om målet inte är färdigt för avgörande, återförvisa målet till förstainstansrätten för ny prövning i enlighet med de bindande kriterier som fastställs av domstolen.

(1) EGT L 11, s. 1

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/46

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 7 september 2009 — Said Shamilovich Kadzoev mot Ministerstvo na vatreshnite raboti

(Mål C-357/09)

2009/C 267/79

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Said Shamilovich Kadzoev

Ministerstvo na vatreshnite raboti

Tolkningsfrågor

När den nationella rätten i en medlemsstat, innan kraven i detta direktiv införlivades, inte innehöll krav på en maximal tid för hållande i förvar eller föreskrifter om skäl för att förlänga ett hållande, och det inte, när direktivet införlivades, föreskrevs någon retroaktiv verkan för de nya bestämmelserna, är de ovannämnda bestämmelserna i direktivet då först tillämpliga efter att medlemsstaten införlivat kraven i direktivet med den nationella rätten och gäller de endast denna period?

De tidsperioder som i direktivet gäller hållande i förvar på en särskild anläggning inför ett avlägsnande omfattar inte den tid under vilken verkställandet av ett beslut om avlägsnande från en medlemsstat var uttryckligen förbjudet i enlighet med en rättsnorm — på grund av att det efter ansökan av en tredjelandsmedborgare hade genomförts ett asylförfarande —, trots att den berörde under detta förfarande hållits kvar på denna särskilda förvarsanläggning, när detta är tillåtet enligt en medlemsstats nationella rätt?

Ska artikel 15.5 och 15.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna tolkas på så sätt att de tidsperioder som i direktivet gäller hållande i förvar på en särskild anläggning inför ett avlägsnande inte omfattar den tid under vilken verkställandet av ett beslut om avlägsnande från en medlemsstat var uttryckligen förbjudet i enlighet med en rättsnorm — eftersom ett förfarande om överklagande av detta beslut inletts —, trots att den berörde under detta förfarande hållits kvar på denna särskilda förvarsanläggning, när han inte haft några giltiga identitetshandlingar och det därför finns tvivel vad gäller hans identitet, när han inte har några medel för sitt uppehälle och när han uppträtt aggressivt?

Ska artikel 15.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna tolkas på så sätt att det inte föreligger rimliga utsikter till ett avlägsnande

när den stat till vilken den berörde tillhör, vid den tidpunkt då hållandet i förvar omprövas i domstol, inte vill utställa resedokument till denne inför ett återvändande, och det vid samma tidpunkt inte finns någon överenskommelse med ett tredjeland om att ta emot honom trots att medlemsstatens förvaltningsmyndigheter försöker få detta till stånd,

när det vid den tidpunkt då hållandet i förvar omprövas i domstol, finns en överenskommelse mellan Europeiska gemenskapen och den stat till vilken tredjelandsmedborgaren hör, men att medlemsstaten på grund av ett nytt bevis — den berördes födelseattest — inte hänvisat till bestämmelserna i denna överenskommelse, varvid den berörde inte heller vill återvända dit, och

c)	när möjligheten att förlänga förvarsperioden enligt artikel 15.6 i direktivet förbrukats och det vid den tidpunkt då hållandet i förvar av den berörde omprövas i domstol med hänsyn till artikel 15.6 b i direktivet inte finns någon överenskommelse med ett tredjeland om att ta emot honom?

När det i samband med omprövningen av hållandet i förvar av en tredjelandsmedborgare inför avlägsnande framkommer att rimliga utsikter till ett avlägsnande inte föreligger och möjligheterna att förlänga förvaret har förbrukats, ska då artikel 15.4 och 15.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna tolkas på följande sätt?

Tredjelandsmedborgaren ska inte omedelbart friges när följande kumulativa förutsättningar föreligger: Den berörde har inga giltiga identitetshandlingar, oavsett giltighetstid, och därför finns det tvivel vad gäller hans identitet, han har uppträtt aggressivt, han saknar medel för sitt uppehälle och det finns ingen tredje person som åtagit sig att sörja för hans uppehälle.

b)	Vid beslutet om frigivning ska det prövas om tredjelandsmedborgaren i enlighet med kraven i medlemsstatens nationella rätt har tillräckliga medel för sitt uppehälle i medlemsstaten och en adress på vilken han kan vistas.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/48

Talan väckt den 11 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-363/09)

2009/C 267/80

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Parpala och F. Jimeno Fernández)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i direktiv 91/414/EEG (1) genom att bibehålla artikel 38 i lag 43/2002 av den 20 november 2002 om växtskydd, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Direktiv 91/414/EG har antagits i syfte att bemöta behovet av att harmonisera nationella bestämmelser om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. I direktivet föreskrivs därför enhetliga bestämmelser med avseende på villkoren för och handläggningen av ärenden om godkännande av dessa produkter.

Artikel 13 i nämnda direktiv fastställs regler om dels de uppgifter som det krävs att den som ansöker om godkännande av ett visst växtskyddsmedel ska inge, dels hur dessa uppgifter ska användas och skyddas genom att, med vissa undantag, utförda garantier för att de behandlas konfidentiellt.

Direktivet innebär en fullständig harmonisering och en medlemsstat kan därför inte anta en nationell lagstiftning genom vilken de krävs att näringsidkare ska dela uppgifter som ingetts av en första näringsidkare som ansökt om godkännande, annat än om det sker på de villkor som uppställs i artikel 13.7.

I artikel 38 i lag 43/2002 tillåts emellertid tillgång till uppgifter som framkommit vid undersökningar och försök i ett vidare omfång än de fall som uttryckligen avses i direktivet.

Kommissionen anser att, eftersom den spanska staten saknade utrymme för skönsmässig bedömning vid införlivandet av artikel 13 i direktiv 91/414/EEG med den nationella lagstiftningen och eftersom den inte har väckt talan om ogiltigförklaring av bestämmelsen i fråga, införandet av ett undantag från reglerna om tillång till uppgifter som ingetts i ett ärende om godkännande av växtskyddsprodukter, trots att ett sådant undantag inte är möjligt enligt nämnda direktiv, utgör ett åsidosättande av gemenskapsrätten.

(1) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/48

Överklagande ingett den 14 september 2009 av Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 8 juli 2009 i mål T-226/08, Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH mot harmoniseringsbyrån, övrig part i målet: Schwarzbräu GmbH

(Mål C-364/09 P)

2009/C 267/81

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH (ombud: P. Wadenbach, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet:

—	Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

—	Schwarzbräu GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

1.	upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 8 juli 2009 i mål T-226/08,

2.	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 april 2008 (ärende R1124/2004-4),

3.	helt ogiltigförklara gemenskapsvarumärke nr 505503 ”ALASKA” på grund av bestående absoluta registreringshinder, och

4.	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

I andra hand yrkar sökanden att domstolen ska

ogiltigförklara gemenskapsvarumärke nr 505503 ”ALASKA” åtminstone beträffande följande varor: ”Mineralvatten och kolsyrat vatten och andra alkoholfria drycker i klass 32”.

Grunder och huvudargument

Det aktuella överklagandet avser förstainstansrättens dom, genom vilken klagandens talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 april 2008 ogillades. Genom nämnda beslut avslog harmoniseringsbyrån klagandens ansökan om ogiltigförklaring av gemenskapsordmärket ”ALASKA” för alla varor som omfattas av registreringen (mineralvatten och kolsyrat vatten och andra alkoholfria drycker, fruktdrycker och fruktjuicer, sirap och andra tillsatser för att tillreda drycker).

Parterna tvistar i huvudsak om huruvida ett absolut registreringshinder föreligger i form av ett krav på tillgänglighet till en geografisk ursprungsmärkning.

I överklagandet har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten har tolkat artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94 (nedan kallad förordningen) felaktigt, särskilt med hänsyn till de principer som utvecklats i rättspraxis.

Enligt ordalydelsen av den ovan nämnda förordningsbestämmelsen räcker det, för att vägra registrering, att ett gemenskapsvarumärke uteslutande består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar det geografiska ursprunget för de varor som omfattas av ansökan. Av detta följer att även geografiska beteckningar som kan användas av företag måste hållas tillgängliga för dessa företag för de aktuella varugrupperna. För tillämpningen av den aktuella förordningsbestämmelsen förutsätts inte att det föreligger ett konkret, aktuellt och allvarligt menat behov av tillgänglighet.

Om förstainstansrätten på ett riktigt sätt hade tillämpat artikel 7.1 c i förordningen och de principer som utvecklats i rättspraxis i det aktuella fallet skulle förstainstansrätten ha konstaterat att Alaska har de största färskvattentillgångarna i Förenta staterna och att det betydande handelsområde som Alaska utgör, med sitt naturliga överskott av rent vatten i olika former, sammantaget medför att produktion av mineralvatten av ekonomisk betydelse förekommer liksom försäljning på marknaden och att en utökad försäljning är på allvar är aktuell. Det är vidare klart att beteckningen ”ALASKA” i framtiden kan komma att användas av konkurrenter.

I stället har förstainstansrätten tillämpat artikel 7.1 i förordningen och de principer som följer av rättspraxis på ett rättstridigt sätt genom att genomföra en lämplighetsbedömning, det vill säga huruvida försäljning av mineralvatten från Alaska med hänsyn till näringsmässiga faktorer (konkurrenssituation, transportkostnader) är praktiskt görligt eller inte. Vidare har förstainstansrätten uppställt ytterligare krav utöver dem som anges ovan. Dessa ytterligare krav är enligt ordalydelsen i artikel 7.1 c och särskilt de principer som utvecklats i rättspraxis för högt ställda och får alltför långtgående konsekvenser som inte är förenliga med syftet med den gemenskapsrättsliga regleringen såsom den tolkats i rättspraxis.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/49

Överklagande ingett den 14 september 2009 av Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 8 juli 2009 i mål T-225/08, Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH mot harmoniseringsbyrån, övrig part i målet: Schwarzbräu GmbH

(Mål C-365/09 P)

2009/C 267/82

Rättegångspråk: tyska

Parter

Klagande: Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH (ombud: P. Wadenbach, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet:

—	Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

—	Schwarzbräu GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

1.	upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 8 juli 2009 i mål T-225/08,

2.	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 april 2008 (ärende R877/2004-4),

3.	helt ogiltigförklara gemenskapsvarumärke nr 505552 ”ALASKA” på grund av bestående absoluta registreringshinder, och

4.	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det aktuella överklagandet avser förstainstansrättens dom, genom vilken klagandens talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 april 2008 ogillades. Genom nämnda beslut fastställde överklagandenämnden annuleringsenhetens beslut om avslag på klagandens ansökan om ogiltigförklaring av gemenskapsfigurmärket ”ALASKA”. Ansökan gällde alla varor i klass 32 som omfattas av registreringen (mineralvatten och kolsyrat vatten och andra alkoholfria drycker, fruktdrycker och fruktjuicer, sirap och andra tillsatser för att tillreda drycker).

Parterna tvistar i huvudsak om huruvida ett absolut registreringshinder föreligger i form av ett krav på tillgänglighet till en geografisk ursprungsmärkning.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/50

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division, den 14 september 2009 — Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs mot Isaac International Limited

(Mål C-371/09)

2009/C 267/84

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division,

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

Motpart: Isaac International Limited

Tolkningsfrågor

När en importör under omständigheter som dem i förevarande fall är etablerad och bedriver verksamhet i två medlemsstater och importerar varor till en medlemsstat och därefter omedelbart transporterar dem till en andra medlemsstat, ska det tillstånd som krävs för användning för särskilda ändamål i syfte att beviljas befrielse från antidumpningstull enligt artikel 14 c i kommissionens förordning 88/97 (1) anses omfatta mer än en tullmyndighet vid tillämpning av artikel 292.3 i kommissionens förordning 2454/93 (2)?

Om en importör under omständigheter som dem i förevarande fall inte erhöll det erfordrade tillståndet för att tillämpa förfarandet för användning för särskilda ändamål enligt artikel 14 c i kommissionens förordning 88/97, kan befrielse från antidumpningstull ändå komma ifråga enligt artikel 212a i rådets förordning 2913/92 (3)?

Om den andra frågan besvaras jakande önskas svar på följande fråga: Vid bedömningen av om en näringsidkare som befinner sig i en situation som den som Isaac befinner sig i har gjort sig skyldig till påtaglig försummelse,

är det från bestämmelserna i artikel 14 c i kommissionens förordning 88/97 och artikel 292.3 i kommissionens förordning 2454/93 tillräckligt klart och tydligt att en näringsidkare som, genom att inte konsultera Officiella tidningen, underlät att förvissa sig om att det förenklade tillståndet inte var möjligt att erhålla på grund av att mer än en tullmyndighet var inblandad har gjort sig skyldig till påtaglig försummelse?

b)	Om de relevanta bestämmelserna i stället ska anses komplicerade, åligger det då en näringsidkare att söka vägledning från tullmyndigheten innan importen genomförs? Är svaret på denna fråga beroende av om näringsidkaren själv, felaktigt, ansåg att tillämpningen av bestämmelserna var klar och tydlig?

Hur ska en näringsidkares verksamhet klassificeras i ett fall som Isaacs, då den huvudsakliga verksamheten består i import av cykeldelar från Kina, företaget har fem anställda som sköter import och import har skett vid 33 tillfällen under en 16 månadersperiod? Ska en sådan näringsidkare anses erfaren?

Får tullmyndigheten i en medlemsstat vid bedömningen av om en näringsidkare, i en situation som den Isaac befinner sig i, har gjort sig skyldig till påtaglig försummelse åberopa offentliggjord lagstiftning såsom den brittiska tulltaxan vilken, även om den finns tillgänglig för konsultation utan kostnad på vissa tullkontor och vissa offentliga bibliotek, endast är tillgänglig över Internet mot betalning av en årlig prenumerationsavgift?

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 88/97 av den 20 januari 1997 om bemyndigande av att import av vissa cykeldelar med ursprung i Folkrepubliken Kina befrias från utvidgning genom rådets förordning (EG) nr 71/97 av den antidumpningstull som införs genom rådets förordning (EEG) nr 2474/93 (EGT L 17, s. 17)

(2) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1)

(3) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/51

Talan väckt den 22 september 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Malta

(Mål C-376/09)

2009/C 267/85

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Alcover San Pedro, E. Depasquale)

Svarande: Republiken Malta

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.4 v och 16 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2037/2000 (1) av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, genom att inte avveckla användningen av haloner på områden som inte är av avgörande betydelse, i brandskyddssystem och brandsläckare ombord på fartyg och genom att inte återvinna dessa haloner, och

—	förplikta Republiken Malta att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I enlighet med bestämmelserna i artiklarna 4.4 v och 16 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, jämförd med artikel 2 i anslutningsakten, ska Republiken Malta avveckla brandskyddssystem och brandsläckare som innehöll haloner före den 1 maj 2004, med undantag för de användningsområden av avgörande betydelse som uppräknas i bilaga 7 till förordningen, och återvinna dessa haloner genom användning av lämpliga teknologier.

I avsaknad av uppgifter till stöd för att Republiken Malta har avvecklat användning som inte är av avgörande betydelse av haloner i brandskyddssystem och brandsläckare på samtliga fartyg som uppräknas i det formulär som bifogats till dess svar på den formella underrättelse, och till stöd för att dessa haloner har återvunnits, anser kommissionen att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.4 v och 16 i förordningen.

(1) EGT L 244, s. 1.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/53

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-341/05) (1)

(Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden för mjölk och mjölkprodukter - Avskaffande av exportbidrag för samtliga mjölkprodukter med destination Ceuta eller Melilla - Villkor - Icke-diskrimineringsprincipen - Proportionalitet)

2009/C 267/89

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: J. Cárcamo och M. Muñoz Pérez, abogados del Estado)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Cattabriga och F. Jimeno Fernández)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 909/2005 av den 16 juni 2005 om fastställande av exportbidragen för mjölk och mjölkprodukter (EUT L 154, s. 10), i den del Ceuta och Melilla i bilagan nämns bland de destinationer som omfattas av kod L 01.

Domslut

1.	Bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 909/2005 av den 16 juni 2005 om fastställande av exportbidragen för mjölk och mjölkprodukter ogiltigförklaras i den del Ceuta och Melilla nämns bland de destinationer som omfattas av kod L 01.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 271, 29.10.2005.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/53

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Transnáutica mot kommissionen

(Mål T-385/05) (1)

(Tullunion - Extern gemenskapstransitering - Försändelser av tobak och etanol till tredje land - Bedrägeri - Ansökan att importtull ska efterskänkas - Artikel 239 i förordning (EEG) nr 2913/92 - Artikel 905 i förordning (EEG) nr 2454/93 - Skälighetsklausul - Förekomst av en särskild situation - Generell garanti)

2009/C 267/90

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Transnáutica — Transportes e Navegacão SA (Matosinhos, Portugal) (ombud: advokaterna C. Fernández Vicién, I. Moreno-Tapia Rivas, D. Ortigão Ramos och B. Aniceto Silva)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis och J. Hottiaux)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (REM 05/2004) av den 6 juni 2005 i vilket en ansökan om återbetalning och eftergift av vissa tullar avslogs.

Domslut

1.	Kommissionens beslut (REM 05/2004) av den 6 juli 2005 ogiltigförklaras.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 330 av den 24.12.2005.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/54

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Phildar mot harmoniseringsbyrån — Comercial Jacinto Parera (FILDOR)

(Mål T-99/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket FILDOR - Det äldre nationella ord- och figurmärket PHILDAR - Det äldre nationella ordmärket FILDOR - De äldre internationella ord- och delvisa figurmärkena PHILDAR - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b, artiklarna 62 och 73 i Förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b, artiklarna 64 och 75 i förordning (EG) nr 207/2009)

2009/C 267/91

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Phildar SA (Roubaix, Frankrike) (ombud: advokaten E. Baud)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Comercial Jacinto Parera SA (Barcelona, Spanien)

Saken

Talan väckt mot det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 16 januari 2006 (ärende R 245/2004-2) angående ett invändningsförfarande mellan Phildar SA och Comercial Jacinto Parera, SA.

Domslut

1.	Det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 16 januari 2006 (ärende R 245/2004-2) ogiltigförklaras.

2.	Harmoniseringsbyrån ska ersätta rättegångskostnaderna

(1) EUT C 121, 20.5.2006.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/54

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Hipp & Co mot harmoniseringsbyrån — Laboratorios Ordesa (Bebimil)

(Mål T-221/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av Bebimil som gemenskapsordmärke - Det äldre gemenskapsordmärket och det äldre nationella ordmärket BLEMIL - Det äldre nationella ordmärket BLEMIL 1 - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Risk för förväxling)

2009/C 267/92

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hipp & Co KG (Sachseln, Schweiz) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey och A. Bognár)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: S. Laitinen och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Laboratorios Ordesa, SL (Sant Boi de Llobregat, Spanien) (ombud: advokaterna R. Thierie et E. Sugrañes Coca)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 2 juni 2006 (ärende R 571/2005-1) om ett invändningsförfarande mellan Laboratorios Ordesa, SL och Hipp & Co KG.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Hipp & Co KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 237, 30.9.2006.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/55

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Dongguan Nanzha Leco Stationery mot rådet

(Mål T-296/06) (1)

(Dumping - Import av spakmekanismer med ursprung i Folkrepubliken Kina - Fastställande av dumpningsmarginalen - Företag med marknadsekonomisk status - Jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset - Tillämpning av en annan metod än den som använts vid den första undersökningen - Artikel 2.7 a och 2.10 i förordning (EG) nr 384/96)

2009/C 267/93

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd (Dongguan, Kina) (ombud: A. Bentley, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix, biträdd av advokaten G. Gerrisch)

Parter som har intervenerat till stöd för rådet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. van Vliet och T. Scharf), IML Industria Meccanica Lombarda Srl (Offanengo, Italien), Interkov spol. s r.o. (Bráník, Tjeckiska Republiken), MI.ME.CA. Srl (Ricengo, Italien) och NIKO — kovinarsko podjetje, d.d., Železniki (Železniki, Slovenien) (ombud: advokaten R. Bierwagen)

Saken

Ansökan om delvis ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1136/2006 av den 24 juli 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av spakmekanismer med ursprung i Folkrepubliken Kina och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 205, s. 1), i den del den är tillämplig på sökanden.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har förorsakats Europeiska unionens råd, IML Industria Meccanica Lombarda Srl, Interkov spol. s r.o., MI.ME.CA. Srl och NIKO — kovinarsko podjetje, d.d., Železniki.

(1) EUT C 310, 16.12.2006.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/55

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Arcandor mot harmoniseringsbyrån — dm drogerie markt (S-HE)

(Mål T-391/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket S-HE - Det äldre nationella ordmärket SHE, det äldre nationella figurmärket She och det äldre internationella figurmärket She - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling saknas - Känneteckenslikhet saknas - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2009/C 267/94

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Arcandor AG, tidigare Karstadt Quelle AG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaterna V. von Bomhard, A. Renck, T. Dolde)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: R. Pethke)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: dm drogerie markt GmbH (Wals, Österrike) (ombud: advokaterna N. Dyck och M. Dick)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd fattat den 26 september 2006 (ärende R 301/2006-1) angående ett invändningsförfarande mellan Karstadt Quelle AG och dm drogerie markt GmbH

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Arcandor AG, tidigare Karstadt Quelle AG, förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 42, 24.2.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/56

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Zero Industry mot harmoniseringsbyrån — zero Germany (zerorh+)

(Mål T-400/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om gemenskapsvarumärke i form av figurmärket zerorh+ - Tidigare nationella figur- och ordmärken zero - Förväxlingsrisk - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 i förordning (EG) nr 207/2009))

2009/C 267/95

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Zero Industry (Mariano Comense, Italien) (ombud: advokaterna M. Rapisardi och N. Colombo)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: zero Germany GmbH & Co. KG, tidigare zero International Holding GmbH & Co. KG (Bremen, Tyskland)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 5 oktober 2006 (ärende R 958/2005-1) om ett invändningsförfarande mellan zero Germany GmbH & Co. KG och Zero Industry Srl.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Zero Industry Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 56 av den 10.3.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/56

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Fratex Industria e Comércio, Ltda mot harmoniseringsbyrån — USA Track & Field (TRACK & FIELD USA)

(Mål T-103/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket TRACK & FIELD USA - Det äldre nationella figurmärket TRACK & FIELD - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk saknas - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2009/C 267/97

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Fratex industria e Comércio, Ltda (São Paolo, Brasilien) (ombud: advokaten B. Braga da Cruz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: O. Mondéjar Ortuño)

Motpart vid överklagandenämnden: USA Track & Field, Inc. (Indiana, Förenta staterna)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 18 januari 2007 (ärende R. 1061/2005-4) om ett invändningsförfarande mellan Fratex industria e Comércio, Ltda och USA Track & Field, Inc.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Fratex industria e Comércio, Ltda ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 140, 23.6.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/57

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia mot Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis F. Florindo gijón och M.-M. Joséphides, därefter av F. Florido Gijón och M. Balta) och Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis E. Cujo, S. Schönberg och M. Konstantinidis, därefter av S. Sch

(Mål T-162/07) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Tullunion - Bevis för gemenskapsfångsters ursprung - Omöjligt att lägga fram vissa dokument som bevisning - Tillräckligt tydligt åsidosättande av en bestämmelse genom vilken enskilda tillerkänns rättigheter - Gemenskapens ansvar när dess organ har agerat rättstridigt)

2009/C 267/98

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia (Moschato, Grekland) (ombud dikigori N. Skandamis och E. Perakis:)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis F. Florindo Gijón och M.-M. Joséphides, därefter av F. Florido Gijón och M. Balta) och Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis E. Cujo, S. Schönberg och M. Konstantinidis, därefter av S. Schönberg och M. Patakia)

Saken

Talan om skadestånd för den skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av att rådet och kommissionen inte har antagit bestämmelser som möjliggör för nationella tullmyndigheter att godta andra tulldokument för att bevisa gemenenskapfångsters ursprung än tulldokumentet T2M s enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s, 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1)

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 155 av den 7.7.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/57

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Promomadrid mot harmoniseringsbyrån (MADRIDEXPORTA)

(Mål T-180/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket MADRIDEXPORTA - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009))

2009/C 267/99

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Promomadrid Desarrollo Internacional de Madrid, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten M. Aznar Alonso)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: S. Palmero Cabezas)

Saken

Talan väckt mot det beslut fattat av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 7 mars 2007 (ärende R 1130/2006-1) angående en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket MADRIDEXPORTA.

Domslut

1.	Beslutet av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 7 mars 2007 (ärende R 1130/2006-01) upphävs.

2.	Harmoniseringsbyrån ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 155, 7.7.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/58

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Polen mot kommissionen

(Mål T-183/07) (1)

(Miljö - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Nationell fördelningsplan för utsläppsrätter för Polen avseende perioden 2008–2012 - Frist på tre månader - Medlemsstaternas respektive kommissionens behörighet - Likabehandling - Motiveringsskyldighet - Artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87)

2009/C 267/100

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: inledningsvis E. Ośniecka-Tamecka, därefter T. Nowakowski, därefter T. Kozek, därefter M. Dowgielewicz och slutligen M. Dowgielewicz, M. Jarosz och M. Nowacki)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: U. Wölker och K. Herrmann)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Ungern (ombud: J. Fazekas, R. Somssich och M. Fehér), Republiken Litauen (ombud: D. Kriaučiūnas) och Republiken Slovakien (ombud: J. Čorba och B. Ricziová)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: inledningsvis Z. Bryanston-Cross och C. Gibbs, biträdda av H. Mercer, barrister, därefter I. Rao och S. Ossowski, biträdda av J. Maurici, barrister)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring, helt eller delvis, av kommissionens beslut K(2007) 1295 slutlig, av den 26 mars 2007, angående den nationella plan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser som Republiken Polen anmält till kommissionen för perioden 2008–2012 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32).

Domslut

Kommissionens beslut K(2007) 1295 slutlig, av den 26 mars 2007, angående den nationella plan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser som Republiken Polen har anmält till kommissionen för perioden 2008–2012, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, ogiltigförklaras.

2.	Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Republiken Polens rättegångskostnad.

3.	Republiken Ungern, Republiken Litauen, Republiken Slovakien och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 155, 7.7.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/58

Förstainstansrättens dom av den 29 september 2009 — Thomson Sales Europe mot kommissionen

(Förenade målen T-225/07 och T-364/07) (1)

(Tullunion - Import av färgtelevisionsmottagare som tillverkats i Thailand - Eftergift av importtullar - Uppenbar oaktsamhet - Avstående från att uppbära importtullar i efterhand - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt som går någon emot - Avvisning)

2009/C 267/101

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Thomson Sales Europe (Boulogne-Billancourt, Frankrike) (ombud: advokaterna F. Goguel och F. Foucault)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: i mål T-225/07, X. Lewis, H. van Vliet och S. Schønberg och, i mål T-364/07, X. Lewis och M. Patakia)

Saken

I mål T-225/07 talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut nr REM 03/05 av den 7 maj 2007, genom vilket de franska myndigheterna informerades om att det inte är berättigat att efterge importtullar på färgtelevisionsmottagare som tillverkats i Thailand vilka avses i begäran från den 14 september 2005, samt i mål T-364/07 talan om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 20 juli 2007, i vilken skrivelse avstående från uppbörd i efterhand avseende importtullar på nämnda färgtelevisionsmottagare inte medgavs.

Domslut

1.	Talan ogillas i båda målen.

2.	Thomson Sales Europé ska bära sin rättegångskostnad samt ersätta Europeiska gemenskapernas kommission för dess rättegångskostnad.

(1) EUT C 211, 8.9.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/59

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Estland mot kommissionen

(Mål T-263/07) (1)

(Miljö - Direktiv 2003/87/EG - Systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Nationell fördelningsplan för utsläppsrätter för Estland för perioden 2008–2012 - Medlemsstaternas respektive kommissionens behörighet - Likabehandling - Artikel 9.1 och 9.3 samt artikel 11.2 i direktiv 2003/87)

2009/C 267/102

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Republiken Estland (ombud: L. Uibo)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: advokaterna U. Wölker och T. Tamme)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Litauen (ombud: D. Kriaučiūnas) och Republiken Slovakien (ombud: J. Čorba, därefter av B. Ricziová)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: inledningsvis Z. Bryanston-Cross, därefter L. Seeboruth och slutligen S. Ossowski, biträdda av J. Maurici, barrister)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 4 maj 2007 om den nationella fördelningsplan för utsläppsrätter för växthusgaser som Republiken Estland anmälde för perioden 2008–2012 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32),

Domslut

Kommissionens beslut av den 4 maj 2007 om den nationella fördelningsplan för utsläppsrätter för växthusgaser som Republiken Estland anmälde för perioden 2008–2012 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG ogiltigförklaras.

2.	Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Republiken Estlands rättegångskostnad.

3.	Republiken Litauen, Republiken Slovakien och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 223, 22.9.2007. (Rättelse i C 247, 20.10.2007)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/59

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Viñedos y Bodegas Príncipe Alfonso de Hohenlohe mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-291/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om gemenskapsordmärket ALFONSO - Tidigare gemenskapsordmärket och nationella ordmärket PRINCIPE ALFONSO - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Omfattningen av överklagandenämndernas prövning - Skyldighet att avgöra hela överklagandet - Artikel 62.1 i förordning nr 40/94 (nu artikel 64.1 i förordning nr 207/2009)

2009/C 267/103

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Viñedos y Bodegas Príncipe Alfonso de Hohenlohe (Cenicero, Spanien) (ombud: advokaterna M. Lobato García-Miján och B. Díaz de Escauriaza)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: S. Palmero Cabezas och J. Laporta Insa)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: González Byass, SA (Cádiz, Spanien)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 29 maj 2007 (ärende r 1110/2006-2) om ett invändningsförfarande mellan Viñedos y Bodegas Prícipe Alfonso de Hohenlohe, SA och González Byass, SA

Domslut

1.	Det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 29 maj 2007 (ärende R 1110/2006-2) ogiltigförklaras.

2.	Harmoniseringsbyrån ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 235 av den 6.10.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/60

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Offshore Legends mot harmoniseringsbyrån — Acteon (OFFSHORE LEGENDS i svart och vitt och OFFSHORE LEGENDS i blått, svart och grönt)

(Förenade målen T-305/07 och T-306/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av två figurmärken OFFSHORE LEGENDS, det ena i svart och vitt och det andra i blått, svart och grönt - Äldre nationella figurmärket OFFSHORE 1 - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Varuslags- och känneteckenslikhet - Bevis på verkligt bruk av det äldre varumärket föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 15.2 a i förordning nr 40/94 (nu artikel 42.2 och 42.3 och artikel 15.1 andra stycket a i förordning nr 207/2009))

2009/C 267/104

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Offshore Legends (Nevele, Belgien) (ombud: advokaterna P. Maeyaert och N. Clarembeaux)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Acteon (Saint-Tropez, Frankrike) (ombud: advokaten M. Milon)

Saken

Två beslut att väcka talan mot de beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 29 maj 2007 (ärendena R 1031/2006-2 och R 1038/2006-2) angående invändningsförfaranden mellan Acteon och Offshore Legends.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Offshore Legends ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 269, 10.11.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/60

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Alber mot harmoniseringsbyrån (Handtag)

(Mål T-391/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som tredimensionellt gemenskapsvarumärke - Handtag - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Motiveringsskyldighet - Artikel 73 i förordning nr 40/94 (nu artikel 75 förordning nr 207/2009) - Principen om prövning av sakförhållandena på eget initiativ - Artikel 74.1 i förordning nr 40/94 (nu artikel 76.1 förordning nr 207/2009)

2009/C 267/105

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Alfons Alber (Verano, Italien) (ombud: advokaten S. Schneller)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan väckt mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 16 augusti 2007 (ärende R 361/2007-4) och mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns granskare den 16 januari 2007 i samma ärende, i den del ansökan nr 4396727 om registrering som gemenskapsvarumärke avslogs för vissa av de varor som avsågs med ansökan.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Alfons Alber ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 315, 22.12.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/61

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Cohausz mot harmoniseringsbyrån — Izquierdo Faces (acopat)

(Mål T-409/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsfigurmärket acopat - De äldre nationella ordmärkena COPAT - Relativt registreringshinder - Verkligt bruk av de äldre varumärkena föreligger inte - Artikel 56.2 och 56.3 i förordning (EG) nr 41/94 (nu artikel 57.2 och 57.3 i förordning (EG) nr 207/2009))

2009/C 267/107

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Helge B. Cohausz (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: inledningsvis andvokaten I. Friedhoff, därefter advokaterna S. von Petersdorff-Campen och H. Timmermann)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis)

Motpart vid överklagandenämnden som intervenerat vid förstainstansrätten: José Izquierdo Faces (Bilbao, Spanien) advokaten (ombud: H. Block)

Saken

Talan mot ett beslut fattat av harmoniseringsnämndens första överklagandenämnd den 6 september 2007 (ärende R 289/2006-1) i ett ogiltighetsförfarande mellan Helge B. Cohausz och José Izquierdo Faces.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Helge B. Cohausz ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 8, 12.1.2008

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/61

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Domino de la Vega mot harmoniseringsbyrån — Ambrosio Velasco (DOMINO DE LA VEGA)

(Mål T-458/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket DOMINO DE LA VEGA - Det äldre gemenskapsfigurmärket PALACIO DE LA VEGA - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2009/C 267/108

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Domino de la Vega, SL (Requena, Spanien) (ombud: advokaterna E. Caballero Oliver och A. Sanz-Bermell y Martinez)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Laporta Insa)

Motpart vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid förstainstansrätten: Ambrosio Velasco, SA (Dicastillo, Spanien) (ombud: advokaterna E. Armijo Chávarri och A. Castán Pérez-Gomez)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 3 oktober 2007 (ärende R 1431/2006-2) angående ett invändningsförfarande mellan Ambrosio Velasco, SA och Domino de la Vega, SL.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Dominio de la Vega, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 51, 23.2.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/62

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — GlaxoSmithkline m.fl. mot harmoniseringsbyrån — Serono Genetics Institute (FAMOXIN)

(Målen T-493/07, T-26/08 och T-27/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket FAMOXIN - De äldre nationella ordmärkena LANOXIN - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artiklarna 8.1 b och 52.1 a i förordning (EG) nr 40/94 (nu artiklarna 8.1 b och 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009) - Bevis på användning - Artikel 56.2 och 56.3 i förordning nr 40/94 (nu artikel 57.2 och 57.3 i förordning nr 207/2009))

2009/C 267/109

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: GlaxoSmithkline SpA (Verona, Italien), Laboratórios Wellcome de Portugal, Lda (Algés, Portugal) och The Wellcome Foundation Ltd (Greenford, Middlesex, Förenade kungariket) (ombud: advokaten R. Gilbey)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral och D. Botis)

Motpart vid överklagandenämnden: Serono Genetics Institute SA (Évry, Frankrike)

Saken

Talan mot tre beslut av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 14 september 2007 (ärende R 8/2007-1), den 20 november 2007 (ärende R 10/2007) och den 19 november 2007 (ärende R 9/2007-1) angående ogiltighetsförfaranden mellan å ena sidan GlaxoSmithkline SpA, Laboratórios Wellcome de Portugal, Lda och The Wellcome Foundation Ltd och å andra sidan Serono Genetics Institute SA.

Domslut

1.	Målen T-493/07, T- 26/08 och T-27/08 förenas vad avser denna dom.

2.	Talan ogillas i samtliga mål.

3.	GlaxoSmithkline SpA, Laboratórios Wellcome de Portugal, Lda och The Wellcome Foundation Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 51, 23.2.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/62

Förstainstansrättens dom av den 23 september 2009 — Evets mot harmoniseringsbyrån (DANELECTRO och QWIK TUNE)

(Mål T-20/08 och T-21/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Gemenskapsordmärket DANELECTRO och gemenskapsfigurmärket QWIK TUNE - Överskridande av tidsfristen för att inkomma med begäran om förnyelse av varumärken - Ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) - Reformatio in pejus - Rätten till försvar - Rätten att yttra sig - Artiklarna 61.2, 73 andra meningen och 78 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artiklarna 63.2, 75 andra meningen och 81 i förordning (EG) nr 207/2009)

2009/C 267/110

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Evets Corp. (Irvine, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: S. Ryan, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Saken

Talan mot två beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 5 november 2007 (ärendena R 603/2007-4 och R 604/2007/-4) om ansökan om återställande av försutten tid som ingetts av sökandebolaget.

Domslut

1.	Talan ogillas i båda målen.

2.	Evets Corp. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 64, 8.3.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/62

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Gres La Sagra mot harmoniseringsbyrån och Ceramicalcora (VENATTO MARBLE STONE)

(Mål T-130/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av figurmärket VENATTO MARBLE STONE - Det äldre nationella figurmärket VENETO CERÁMICAS - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2009/C 267/111

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Gres La Sagra, SL (Alameda de la Sagra, Spanien) (ombud: advokaterna T. Villate Consonni och J. Calderón Chavero)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Ceramicalcora, SA (Alcora, Spanien)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 30 januari 2008 (ärende R 1609/2006-4) gällande ett invändningsförfarande mellan Ceramicalcora, SA och Gres La Sagra, SL.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Gres La Sagra, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 116, 9.5.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/63

Förstainstansrättens dom av den 29 september 2009 — The Smiley Company mot harmoniseringsbyrån (ett halvt smiley-leende)

(Mål T-139/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska gemenskapen - Figurmärke föreställande ett halvt smiley-leende - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artiklarna 146.1 och 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artiklarna 151.1 och 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2009/C 267/112

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: The Smiley Company SPRL (Bryssel, Belgien) (ombud: A. Deutsch)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 7 februari 2008 (R 958/2007-4) om en internationell registrering, där Europeiska gemenskapen designeras, av ett figurmärke föreställande ett halvt smiley-leende.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	The Smiley Company SPRL ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem som uppstod i samband med att bolaget inträdde i förfarandet i stället för Franklin Loufrani.

(1) EUT C 142, 7.6.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/63

Förstainstansrättens dom av den 16 september 2009 — Boudova m.fl. mot kommissionen

(Mål T-271/08 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Tidigare tillfälligt anställda - Utnämning - Placering i lönegrad - Uttagningsprov som utlysts före de nya tjänsteföreskrifterna trädde i kraft - Omklassificering av en annan institution av dessa tjänstemän - Beslut att inte omklassificera - Principen om likabehandling - Talan om ogiltigförklaring - Rättshandling mot vilka talan inte kan väckas - Bekräftande rättsakt - Nya och väsentlig omständigheter föreligger inte - Ursäktligt misstag föreligger inte - Avvisning)

2009/C 267/113

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Stanislava Boudova (Howald, Luxemburg), Iveta Adovica (Luxemburg, Luxemburg), Juraj Kuba (Konz, Tyskland), Heinrihs Puciriuss (Luxemburg), Agnieszka Strzelecka (Arlon, Belgien), Izabela Szyprowska (Berbourg, Luxemburg), Timea Tibai (Luxemburg) och Birute Vaituleviciene (Luxemburg) (ombud: advokaten M.-A. Lucas)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och G. Berscheid)

Saken

Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) fattat den 21 april 2008 i mål F-78/07, Boudova m.fl. mot kommissionen (REGP 2008, s. I-0000) och yrkande om ogiltigförklaring av detta beslut.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Stanislava Boudova, Iveta Adovica, Juraj Kuba, Heinrihs Puciriuss, Agnieszka Strzelecka, Izabela Szyprowska, Timea Tibai och Birute Vaituleviciene ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta kommissionens rättegångskostnader i förfarandet vid förstainstansrätten.

(1) EUT C 260, 11.10.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/64

Förstainstansrättens beslut av den 2 september 2009 — E.ON Ruhrgas och E.ON Földgáz Trade mot kommissionen

(Mål T-57/07) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Konkurrens - Företagskoncentration - Beslut genom vilket företagskoncentrationen förklaras vara förenlig med den gemensamma marknaden - Åtaganden - Kommissionens skrivelser avseende åtagandena - Åtgärder mot vilka talan inte kan väckas - Avvisning)

2009/C 267/114

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: E.ON Ruhrgas International AG (Essen, Tyskland) och E.ON Földgáz Trade Zrt (Budapest, Ungern) (ombud: advokaterna G. Wiedemann och T. Lübbig)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Bouquet och V. Di Bucci)

Saken

Ansökan om ogiltigförklaring av de beslut som det påstås att kommissionens skrivelser av den 19 december 2006 och 16 januari 2007 innefattar, varvid skrivelserna avser de åtaganden som gjorts av E.ON Ruhrgas International AG och som avses med artikel 3 i kommissionens beslut av den 21 december 2005 genom vilket kommissionen förklarade att en företagskoncentration var förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende COMP/M.3696 — E.ON/MOL).

Avgörande

1.	Talan avvisas.

2.	E.ON Ruhrgas International AG och E.ON Földgáz Trade Zrt ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska gemenskapernas kommission har förorsakats.

(1) EUT C 95, 28.4.2007.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/64

Förstainstansrättens beslut av den 4 september 2009 — Pioneer Hi-Bred International mot kommissionen

(Mål T-139/07) (1)

(Tillnärmning av lagstiftning - Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön - Förfarande för tillstånd till utsläppande på marknaden - Kommissionens underlåtenhet att till föreskrivande kommittén ge in ett förslag till åtgärder - Passivitetstalan - Talan har förlorat sitt föremål - Anledning saknas att döma i saken)

2009/C 267/115

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Pioneer Hi-Bred International (Iowa, Förenta staterna) (ombud: J. Temple Lang, solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis D. Lawunmi och C. Zadra, därefter P. Oliver och C. Zadra)

Saken

Talan om fastställande enligt artikel 232 EG av att kommissionen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, s. 1), genom att inte med tillämpning av artikel 5.2 i rådets beslut av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23) till den föreskrivande kommittén ge in ett förslag till åtgärder som ska vidtas med avseende på sökandens underrättelse om utsläppande på marknaden av genetiskt modifierad majs 1507.

Avgörande

1.	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Pioneer Hi-Bred Internationl, Inc.

(1) EUT C 155 av den 7.7.2007

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/64

Förstainstansrättens beslut av den 7 september 2009 — LPN mot kommissionen

(Mål T-186/08) (1)

(Talan om ogiltigförklaring och skadestånd - Miljö - Direktiv 92/43/EEG - Avskrivning av ett klagomål - Underlåtenhet att inleda ett förfarande om fördragsbrott - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Uppenbart att talan ska avvisas - Anledning saknas att döma i saken)

2009/C 267/116

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Liga para Protecção da Natureza (LPN) (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten P. Vinagre e Silva)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. Costa de Oliveira och D. Recchia)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, T. Moreira och A. de Oliveira Mendonça, biträdda av advokaterna D. Abecasis och A. Marques)

Saken

Dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 28 februari 2008, som framgår av kommissionens skrivelse av den 3 april 2008 med referensnummer ENV.A.2/MAS/mm/D (2008) 5542, adresserad till sökanden, i vilken kommissionen förklarade att den avsåg att avskriva det klagomål som sökanden lämnat in angående den påstådda oförenligheten av ett projekt bestående i anläggning av en damm vid floden Sabor (Portugal) med rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) (klagomål nr 2003/4523 — projektet ”Damm i Baixo Sabor”), dels ogiltigförklaring av kommissionens påstådda tysta avslag på sökandens ansökan om tillgång till vissa handlingar samt talan om skadestånd.

Avgörande

Det finns inte längre anledning att döma i målet i den del det avser ogiltigförklaring av ett påstått tyst avslag på sökandens ansökan om tillgång till handlingar enligt artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

2.	Talan i övrigt avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

3.	Liga para Protecção da Natureza (LPN) ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska gemenskapernas kommissions rättegångskostnad.

4.	Republiken Portugal ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 183, 19.7.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/65

Förstainstansrättens beslut av den 9 september 2009 — Nijs mot revisionsrätten

(Mål T-375/08 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Utvärderingsrapport för perioden 2005/2006 - Beslut att inte befordra sökanden under befordringsomgången år 2007 - Beslut av revisionsrätten att förnya sin generalsekreterares uppdrag - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)

2009/C 267/117

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Bart Nijs (Bereldange, Luxembourg) (ombud: advokaterna F. Rollinger och A. Hertzog)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas revisionsrätt (ombud: T. Kennedy, J.-M. Steiner och G. Corstens)

Saken

Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols (andra avdelningen) beslut den 26 juni 2008 i mål F-1/08, Nijs mot revisionsrätten (ännu inte publicerat i rättsfallssamlingen), med yrkande att beslutet ska upphävas.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Bart Nijs ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska gemenskapernas revisionsrätts rättegångskostnad i denna instans.

(1) EUT C 301, 22.11.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/65

Talan väckt den 4 augusti 2009 — Sanyō Denki mot harmoniseringsbyrån — Telefónica O2 Germany (eneloop)

(Mål T-309/09)

2009/C 267/118

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Sanyō Denki (Osaka, Japan) (ombud: advokaterna M. De Zorti, M. Koch och T. Grimm)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Telefónica O2 Germany GmbH & Co. OHG (München, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån i ärende R 794/2008-2,

—	förplikta svaranden att ersätta kostnaderna för förfarandet vid harmoniseringsbyrån, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”eneloop” för varor i klass 9 (ansökan nr 4 620 225)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Telefónica O2 Germany GmbH & Co. OHG

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Bland annat det tyska ordmärket ”LOOP” för varor och tjänster i klasserna 9, 38 och 42 (varumärke nr 30 416 654,5)

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (EUT L 78, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/66

Talan väckt den 10 augusti 2009 — Hoelzer mot harmoniseringsbyrån (SAFELOAD)

(Mål T-315/09)

2009/C 267/119

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Oliver Hoelzer (Remscheid, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Rother och J. Vogtmeier)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 3 juni 2009 (ärende R 1157/2008 4), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Bildmärket ”SAFELOAD” för varor i klasserna 6 och 12 (ansökan nr 6 330 831)

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom det sökta varumärkets ordelement inte beskriver den ifrågavarande varans egenskaper.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/66

Talan väckt den 14 augusti 2009 — Concord Power Nordal mot kommissionen

(Mål T-317/09)

2009/C 267/120

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Concord Power Nordal GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna C. von Hammerstein, C.-S. Schweer och C. Wünschmann)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 juni 2009, ärende CAB D(2009), i den del det avser gasledningsprojektet Ostseepipeline-Anbindungsleitung (nedan kallad OPAL), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, innehavare av gasledningsprojektet NORDAL, har väckt talan mot kommissionens skrivelse till den tyska energitillsynsmyndigheten, Bundesnetzagentur, av den 12 juni 2009, i vilken Bundesnetzagentur uppmanas att ändra vissa aspekter i de undantag som beviljats OPAL i enlighet med artikel 22 i direktiv 2003/55/EG (1). Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning har invänt mot undantaget i direktivet avseende en del av OPAL:s transportkapaciteter till Republiken Tjeckien.

Till stöd för sin talan har sökanden anfört fem grunder.

För det första har sökanden gjort gällande att OPAL inte uppfyller kraven i artikel 22.1 i direktiv 2003/55/EG, eftersom den inte är en sammanlänkning, inte stärker konkurrensen och försörjningstrygghet, inte innebär en ovanligt hög investeringsrisk, och strider mot principen om att förhindra dominerande ställning. Sökanden har i detta avseende anfört att undantaget har negativ inverkan på konkurrensen, en effektivt fungerande inre marknad och ett effektivt fungerande reglerat system.

För det andra har sökanden gjort gällande att de villkor som är knutna till undantaget inte kan förhindra en snedvridning av konkurrensen eller uppnås.

Sökanden har därtill gjort gällande ett åsidosättande av artikel 82 EG, av dess grundläggande rättigheter (närmare bestämt näringsfriheten och äganderätten) liksom av principen om gemenskapslojalitet.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EUT L 176, s. 57).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/67

Talan väckt den 14 augusti 2009 — Audi och Volkswagen mot harmoniseringsbyrån (TDI)

(Mål T-318/09)

2009/C 267/121

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Audi AG (Ingolstadt, Tyskland) (ombud: advokaten P. Kather)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 14 maj 2009 i ärende R 226/2007-1, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket TDI för varor i klass 12 (ansökan nr 3 179 058)

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i förordning (EG) nr 207/2009, (1) eftersom det sökta varumärket är föremål för sådan användning som erfordras.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009, eftersom det sökta varumärket har den särskiljningsförmåga som krävs.

—	Åsidosättande av artikel 76.1 första satsen i förordning (EG) nr 207/2009, eftersom harmoniseringsbyrån inte prövade den bevisning som hade åberopats av sökanden.

—	Åsidosättande av artikel 75 i förordning (EG) nr 207/2009.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/67

Talan väckt den 14 augusti 2009 — Planet mot kommissionen

(Mål T-320/09)

2009/C 267/122

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Planet AE Anonymi Etairia Parochis Symvouleftikon Ypiresion (ombud: advokaten V. Christianos)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara de två beslut genom vilka kommissionen (OLAF) begärt att sökanden ska införas, inledningsvis i kategori W1a och därefter i kategori W1b i systemet för tidig varning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser ogiltigförklaring av, för det första, kommissionens beslut att begära att sökanden ska införas i kategori W1a i systemet för tidig varning och, för det andra det beslut genom vilket kommissionen begärt ändring av det första beslutet med avseende på att sökanden från den 25 maj 2009 ska införas i den mindre förmånliga kategori W1b i systemet för tidig varning.

Sökanden gör gällande att de angripna besluten är behäftade med betydande formfel eftersom de inte uppfyller de villkor som ställs i beslut 2008/969/EG (1) med avseende på de formföreskrifter som ska iakttas vid införande i systemet för tidig varning för att de ska vara i överensstämmelse med gemenskapsrätten. Sökanden påpekar särskilt att enligt artikel 8.1 i nämnda beslut ska det organ vid kommissionen som är ansvarigt för att underteckna kontrakten, i förväg informera den fysiska eller juridiska person för vilken en begäran om införande i systemet för tidig varning görs, om en eventuell registrering av uppgifter. Vidare ska, enligt artikel 3.1 c i beslutet, införandet motiveras.

Sökanden gör gällande att åsidosättande av de villkor som anges i artikel 8 i beslut 2008/969/EG även utgör ett åsidosättande av grundläggande principer i gemenskapsrätten. Enligt sökanden strider kommissionens agerande mot principen om god förvaltningssed, vilken föreskrivs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eftersom kommissionen inte informerat sökanden i förväg, enligt vad som anges i artikel 8.1 i beslut 2008/969/EG och därmed berövat sökanden möjligheten att ge sin uppfattning tillkänna. På samma sätt har kommissionen enligt sökanden åsidosatt sin omsorgsplikt. Kommissionens agerande har dessutom skett i strid med artikel 1 i reglerna om god förvaltningssed för Europeiska kommissionens anställda när det gäller deras förhållande till allmänheten.

Sökanden gör slutligen gällande att kommissionen har åsidosatt rätten att yttra sig, rätten till försvar samt principen om oskuldspresumtion eftersom sökanden inte har getts möjlighet att yttra sin uppfattning om och sina invändningar avseende besluten att införa sökanden i systemen för tidig varning, vilka fattas av kommissionens ansvariga organ.

(1) Kommissionens beslut 2008/969/EG, Euratom av den 16 december 2008 om systemet för tidig varning som ska användas av kommissionens utanordnare och genomförandeorgan (EUT L 344, s. 125)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/68

Talan väckt den 14 augusti 2009 — skytron energy mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-321/09)

2009/C 267/123

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: skytron energy GmbH & Co. KG (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten H.-J. Omsels)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	upphäva det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 4 juni 2009 i ärende R 1680/2008-1,

—	i andra hand, återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”arraybox” för varor och tjänster i klasserna 9, 37, 38 och 42 (ansökan nr 6 710 479)

Granskarens beslut: Ansökan avslås.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b och 7.1 c i förordning nr 207/2009 (1), eftersom det sökta varumärket inte är beskrivande och har särskiljningsförmåga.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/68

Talan väckt den 18 augusti 2009 — Connefroy m.fl. mot kommissionen

(Mål T-327/09)

2009/C 267/124

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Philippe Connefroy (Le Rozel, Frankrike), Jean-Guy Gueguen (Carantec, Frankrike), och EARL de Cavagnan (Bouglon, Frankrike) (ombud: advokaten C. Galvez)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet med stöd av artikel 230 fjärde stycket i EG-fördraget, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 28 januari 2009 om de åtgärdsprogram som Frankrike har genomfört inom frukt- och grönsakssektorn (1), i vilket kommissionen dels slog fast att de statliga stöd som Republiken Frankrike beviljat frukt- och grönsaksproducenter inom ramen för de ”åtgärdsprogram” som vidtagits för att underlätta saluföringen av jordbruksprodukter skördade i Frankrike är oförenliga med den gemensamma marknaden, dels ålade Republiken Frankrike att kräva de ifrågavarande stöden åter.

De grunder och huvudsakliga argument som sökandena åberopar är identiska med, eller liknar dem som åberopats i mål T-243/09, Fedecom mot kommissionen (2).

(1) EUT L 127, s. 11 — offentliggjort med nr 2009/402/EG

(2) EUT C 205, 2009, s. 43.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/69

Talan väckt den 19 augusti 2009 — Producteurs de Légumes de France mot kommissionen

(Mål T-328/09)

2009/C 267/125

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Producteurs de Légumes de France (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten O. Fachin)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet med stöd av artikel 230 fjärde stycket i EG-fördraget, och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar på ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009)203 slutlig av den 28 januari 2009 (1), varigenom kommissionen fastställde att det statliga stöd som Republiken Frankrike beviljat frukt- och grönsaksproducenter inom ramen för åtgärdsprogram med syfte att underlätta saluföringen av jordbruksprodukter skördade i Frankrike är oförenligt med den gemensamma marknaden, samt ålade Republiken Frankrike att återkräva det ifrågavarande stödet.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder:

—

Principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts, eftersom den omständigheten att kommissionen under perioden 1992–2002 underlåtit att inleda ett förfarande, trots att kommissionen bör ha fått kännedom om åtgärdsprogrammens förekomst, har skapat förväntningar hos producenterna angående programmens lagenlighet.

—	Det belopp som ska återbetalas hänförligt till år 2001 är felaktigt, vilket påverkar både det totala belopp som ska återbetalas och den ränta som löper därpå.

(1) EUT L 127, s. 11. — offentliggjort under nr 2009/402/EG.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/69

Talan väckt den 24 augusti 2009 — Fédération Internationale des Logis mot harmoniseringsbyrån (Brun kvadrat med konvexa sidor)

(Mål T-329/09)

2009/C 267/126

Ansökan avfattad på franska

Parter

Sökande: Fédération Internationale des Logis (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten C. Champagner Katz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 11 juni 2009 i ärende R 0202/2009-1 och godkänna registreringen av det sökta varumärket, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Varumärket föreställande en brun kvadrat med konvexa sidor för varor och tjänster i klasserna 3, 18, 24, 43 och 44 — ansökan nr 6468722

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 207/2009 då en kvadrat med konvexa sidor i en särskild och specifik brun färg är särskiljande beträffande de varor och tjänster som är föremål för registreringsansökan, eftersom dessa beståndsdelar ger varumärket ett särskilt utseende för dessa varor och tjänster.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/69

Talan väckt den 19 augusti 2009 — RapidEye mot kommissionen

(Mål T-330/09)

2009/C 267/127

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: RapidEye AG (Brandenburg an der Havel, Tyskland) (ombud: advokat T. Jestaedt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut i skrivelse av den 9 juni 2009 i ärende ”Statligt stöd CP 183/2002 — (kontroll i efterhand MSR 1998 — N 416/2002)”, i den mån kommissionen däri slagit fast att ett stöd med en stödnivå på 35 procent bruttobidragsekvivalent och ett stödbelopp på 44 199 321,36 euro är otillåtet och att ett stöd som överstiger en stödnivå på 30,22 procent respektive ett hösta tillåtna stödbelopp på 37 316 000 euro fordrar en ny anmälan, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen godkände i beslut K(2002) 3570 slutlig av den 2 oktober 2002 ett statligt stöd till RapidEye AG (Statligt stöd nr N 416/2002 — Tyskland (Brandenburg), stöd till RapidEye AG) enligt sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (1), varvid en högsta tillåtna stödnivå och ett högsta tillåtna stöd fastställdes (nedan kallat kommissionens beslut av den 2 oktober 2002).

Klaganden har i förevarande förfarande riktat sin talan mot kommissionens skrivelse D(2009) 569 av den 9 juni 2009 om statligt stöd CP 183/2009 — Tyskland RapidEye AG (kontroll i efterhand MSR 1998 — N 416/2002). I denna skrivelse krävde kommissionen av de tyska myndigheterna att de skulle hålla sig inom den godkända stödnivån och det godkända stödbeloppet och bekräfta att samtliga belopp, överstigande dessa högsta tillåtna värden, som betalats ut till stödmottagaren skulle återkrävas.

Klaganden åberopar följande grunder till stör för sin talan.

Klaganden åberopar för det första ett åsidosättande av artikel 87 EG, artikel 88 EG och artikel 2.1 i förordning (EG) nr 659/1999 (2). Enligt klagandens uppfattning täcks nämligen ett stöd upp till en stödnivå på 35 procent av kommissionens beslut av den 2 oktober 2002.

Klaganden anför vidare att motparten har missbrukat sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar genom att i strid med sitt beslut av den 2 oktober 2002 fordra en ny anmälan för att ett stöd upp till en stödnivå på 35 procent ska godkännas.

För det tredje gör klaganden gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts eftersom klaganden i förlitan på att ett stöd skulle beviljas med en stödnivå på upp till 35 procent har slutfört den investering för vilken stödet var ämnat.

Klaganden anför därutöver subsidiärt att artikel 88.3 EG har åsidosatts. Klaganden gör i detta sammanhang gällande att även om kommissionens beslut av den 2 oktober 2002 skulle tolkas så, att det endast tillåter en stödnivå på 30,22 procent, rör det sig vid en utökning till en nivå på 35 procent endast om en oväsentlig ändring av stödet vilken inte fordrar någon ny anmälan.

Slutligen gör klaganden subsidiärt gällande att artikel 3 i förordning (EG) nr 800/2008 (3) har åsidosatts. Klaganden hävdar därvid att kommissionen har uppställt sitt krav på en ny anmälan för att stödet ska kunna utökas till 35 procent av den högsta stödnivån, utan att därvid pröva om stödet var undantaget.

(1) EGT C 107, 1998, s. 7

(2) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (EUT L 214, s. 3).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/70

Talan väckt den 25 augusti 2009 — Novartis mot harmoniseringsbyrån — Sanochemia Pharmazeutika (TOLPOSAN)

(Mål T-331/09)

2009/C 267/128

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Novartis (Basel, Schweiz) (ombud: N. Hebeis)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Sanochemia Pharmazeutika AG

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 18 juni 2009 i ärende R 1601/2007-1,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sanochemia Pharmazeutika AG.

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket TOLPOSAN för varor och tjänster i klass 5 (ansökan nr 4 134 383).

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Den internationella registreringen av ordmärket TONOPAN för varor i klass 5 (nr 227 508).

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslås.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet ogillas.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom det föreligger risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/71

Talan väckt den 20 augusti 2009 — Electrabel mot kommissionen

(Mål T-332/09)

2009/C 267/129

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Electrabel (ombud: advokaterna M. Pittie och P. Honoré)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ta upp talan till sakprövning och bifalla den,

—	i första hand ogiltigförklara det angripna beslutet i sin helhet,

—	i andra hand ogiltigförklara artiklarna 2 och 3 i det angripna beslutet eller åtminstone sätta ned det bötesbelopp som ålagts sökanden enligt artikel 2 i det angripna beslutet, och

—	i vart fall förplikta kommissionen att ersätta sökandens samtliga rättegångskostnader i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökanden i första hand ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009)4416 slutlig av den 10 juni 2009, vari kommissionen konstaterade att sökanden hade åsidosatt artikel 7. 1 i förordning nr 4064/89 (1) genom att ha genomfört en koncentration med en gemenskapsdimension innan denna koncentration vare sig anmälts eller förklarats förenlig med den gemensamma marknaden. Sökanden yrkar i andra hand att det bötesbelopp som sökanden har ålagts enligt artikel 2 i det angripna beslutet ska upphävas eller åtminstone nedsättas.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder:

—

Överträdelsen har kvalificerats felaktigt på grund av att överträdelsen avseende underlåtenhet att anmäla har blandats samman med överträdelsen avseende ett förtida genomförande av koncentrationen, vilket har lett till att motiveringen av klassificeringen av överträdelsen och bedömningen av dess varaktighet är motsägelsefull.

—

Kommissionens bedömning att Electrabel förvärvade ensam kontroll i faktisk mening över Compagnie National du Rhône den 23 december 2003 strider mot såväl artiklarna 3.3 och 14.2 i förordning 4064/89 som mot kommissionens riktlinjer beträffande begreppet koncentration. Sökanden framhåller att kommissionen har utelämnat relevanta omständigheter såsom att Compagnie National du Rhônes är ett offentligt företag. Sökanden framhåller vidare att kommissionen har tillämpat definitionen av ett förvärv av ensam kontroll i faktisk mening, som föreskrivs i dess riktlinjer, på ett ofullständigt och felaktigt sätt, samt att den har gjort flera uppenbart oriktiga bedömningar gällande Compagnie National du Rhônes ledningsorgan.

—	Kommissionens befogenhet att ålägga sökanden en sanktion har i förevarande fall preskriberats.

—	Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen, principen om god förvaltningssed och principen om skydd för berättigade förväntningar genom att ålägga sökanden ett så högt bötesbelopp för en överträdelse som inte verkat hämmande på konkurrensen.

(1) Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, 30.12.1989, s. 1, offentliggjord på nytt i EGT L 257, 1990, s. 13 i rättad lydelse).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/71

Talan väckt den 20 augusti 2009 — Polen mot kommissionen

(Mål T-333/09)

2009/C 267/130

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: M. Dowgielewicz)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara bilaga I till kommissionens beslut 2009/444/EG av den 10 juni 2009 om fastställande av de belopp som medlemsstaterna ska tilldelas för åren 2009–2012 till följd av den modulering som föreskrivs i artiklarna 7 och 10 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 [delgivet med nr K(2009) 4375] (1) i den del medlemsstaterna för år 2012 tilldelas belopp som frigörs till följd av moduleringen i enlighet med artikel 9.2 och 9.3 i förordning (EG) nr 73/2009, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Svaranden yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2009/444/EG och har till stöd för detta anfört följande:

För det första har principen om normhierarki åsidosatts genom att åtgärder har vidtagits som inte är förenliga med artikel 9.2 i förordning nr 73/2009 (2). I enlighet med det ifrågasatta beslutet ska de belopp som avser åren 2009–2012 delas mellan de 15 gamla medlemsstaterna trots att dessa stater enligt artikel 9.2 i förordning nr 73/2009 inte längre är de enda medlemsstater som omfattas av moduleringen. Nämnda mekanism ska därför för år 2012 också gälla de nya medlemsstaterna.

För det andra har principen enligt skäl 14 och artikel 9.2 i förordning nr 73/2009, enligt vilka de medel som frigörs till följd av moduleringen ska fördelas i enlighet med objektiva kriterier, och solidaritetsprincipen åsidosatts.

För det tredje har icke-diskrimineringsprincipen åsidosatts, eftersom de kriterier som kommissionen tillämpat vid fördelningen av de medel som härrör från moduleringen för år 2012 (som till exempel datumet för en medlemsstats inträde i Europeiska unionen och storleken på en medlemsstats bidrag för att kunna tillgodogöra sig medel ur moduleringen), och som medfört att Polen och andra nya medlemsstater inte kunnat ta del av dessa medel, varken är objektiva eller garanterar att de belastningar och förmåner som följer av systemet med modulering fördelas proportionerligt.

För det fjärde strider det ifrågasatta beslutet mot artikel 253 EG, eftersom kommissionen, varken i det ifrågasatta beslutet självt — i synnerhet i skälen till detta — eller under utarbetandet av detta beslut, inte har angett skälen till varför de nya medlemsstaterna utesluts från att ta del av de medel som härrör från moduleringen för år 2012 och som i enlighet med objektiva kriterier ska fördelas mellan de medlemsstater som tillämpar moduleringen.

För det femte har kommissionen åsidosatt väsentliga förfarandebestämmelser, eftersom den fattat det ifrågasatta beslutet i strid med bestämmelserna i Förvaltningskommittén för direktstöds stadga och artikel 3 i rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen (3). Kommissionen har trots anmodan härom inte tillsänt den polska representationen ett utkast till det ifrågasatta beslutet på polska, vilket försvårat dels sökandens bedömning av detta utkast, dels genomförandet av de nödvändiga överläggningarna.

(1) EUT L 148, s. 29.

(2) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16).

(3) EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 14.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/72

Talan väckt den 24 augusti 2009 — Groupement Adriano, Jaime Ribeiro, Conduril — Construção mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-335/09)

2009/C 267/131

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Groupement Adriano, Jaime Ribeiro, Conduril — Construção (Póvoa de Varzim, Portugal) (ombud: advokaterna A. Pinto Cardoso och L. Fuzeta da Ponte)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut i debetnota nr 3230905272 av den 12 juni 2009, och beslutet i skrivelsen av den 3 augusti 2009, i vilken sökanden föreläggs att betala nämnda debetnota inom 15 dagar, jämte dröjsmålsränta, i enlighet med avtal AH 04/2004 om färdigställande av en motorvägssträcka mellan Tanger och Saîda (Projet de la Rocade Méditerranéenne), vilket finansieras av gemenskapen inom ramen för programmet MEDA I,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan kan väckas mot ovannämnda handlingar, eftersom de har beslutskaraktär och är bindande och då parterna har talerätt.

Följande brister föreligger beträffande båda besluten:

Absolut avsaknad av behörighet: Kommissionen är inte upphandlande myndighet (byggherre), då det inte finns någon bestämmelse i avtalet som ger stöd åt kommissionens agerande. Kommissionen saknar således inte bara behörighet utan över huvud taget befogenhet att förfara på detta sätt.

Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, i synnerhet motiveringsskyldigheten: Enligt artikel 253 i fördraget ska gemenskapens rättsakter vara motiverade. Enligt rättspraxis ska denna motivering vara uttrycklig, klar, sammanhängande och relevant. Rättsakten får inte vara underförstådd eller ha en underförstådd motivering och får inte ges en yttre form som är otydlig. Det får inte lämnas motstridiga uppgifter i skälen och skälen får inte strida mot den tvingande delen i rättsakten. Även den väsentliga formföreskriften att talemöjligheterna ska anges har åsidosatts i förevarande fall.

Åsidosättande av bestämmelser i fördraget, i synnerhet artiklarna 211–219, av kommissionens arbetsordning och av principen pacta sunt servanda.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/73

Talan väckt den 27 augusti 2009 — Müller-Boré & Partner mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-338/09)

2009/C 267/132

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Müller-Boré & Partner (München, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Osterrieth och T. Schmitz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: E. Popp (München, Tyskland), W. E. Sadja (München), J. Bohnenberger (München) och V. Kruspig (München)

Sökandenas yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	upphäva det beslut som fattades av fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 23 juni 2009 i ärende R 1176/2007-4 och avslå överklagandet i dess helhet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”MBP” för tjänster i klasserna 35 och 42 (ansökan nr 1 407 857)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: E. Popp, W. E. Sadja, J. Bohnenberger och V. Kruspig

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Ordmärket ”ip_law@mbp” för tjänster i klass 42 (gemenskapsvarumärke nr 667 105) och det särskilda handelsnamnet ”mbp.de” enligt tysk varumärkesrätt

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslogs.

Överklagandenämndens beslut: Delvis bifall till överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom de berörda varumärkena inte är förväxlingsbara.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s.- 1)

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/73

Talan väckt den 19 augusti 2009 — Evropaïki Dynamiki mot Europeiska unionens publikationsbyrå

(Mål T-340/09)

2009/C 267/133

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna N. Korogiannakis och M. Dermitzakis)

Svarande: Europeiska unionens publikationsbyrå

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara Publikationsbyråns beslut om att inte anta de anbud som sökanden lämnade i det öppna anbudsförfarandet nr 10017 ”CORDIS”, del B ”Redaktionella tjänster och förlagstjänster” och del C ”Tillhandahållande av nya digitala informationstjänster”, och om att anta det anbud som sökanden lämnade i det öppna anbudsförfarandet nr 10017 ”CORDIS”, del E ”Utveckling och underhåll av grundläggande tjänster”, och tilldela sökanden ovannämnda kontrakt som tredje avtalspart i kaskadsystemet (EUT S 2008 242-321376, ändrad genom EUT S 2009 40-057377), vilket meddelades sökanden i skrivelse av den 9 juni 2009, samt ogiltigförklara samtliga härmed sammanhörande beslut som Publikationsbyrån fattat, inklusive beslutet att tilldela de utvalda anbudsgivarna respektive kontrakt,

—	förplikta kommissionen att ersätta den skada som sökanden lidit till följd av ifrågavarande anbudsförfarande med ett belopp om 7 215 405 euro (5 291 935 euro för del B, 975 000 euro för del C och 948 470 euro för del E), och

—	förplikta Publikationsbyrån att ersätta sökandens rättegångskostnader och andra kostnader och utgifter som sökanden haft med anledning av förevarande talan, även för det fall att talan ogillas.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökanden ogiltigförklaring av Publikationsbyråns beslut att: a) inte anta de anbud som sökanden lämnade i det öppna anbudsförfarandet nr 10017 ”CORDIS”, del B ”Redaktionella tjänster och förlagstjänster” och del C ”Tillhandahållande av nya digitala informationstjänster”, b) anta det anbud som sökanden lämnade i det öppna anbudsförfarandet nr 10017 ”CORDIS”, del E ”Utveckling och underhåll av grundläggande tjänster”, och tilldela sökanden ovannämnda kontrakt som tredje avtalspart i kaskadsystemet (EUT S 2008 242-321376, ändrad genom EUT S 2009 40-057377).

Vad gäller del B gör sökanden gällande att anbudsgivarna inte behandlades lika, eftersom uteslutningskriterierna var tillämpliga på en av medlemmarna av det vinnande konsortiet. Den medlemmen borde således ha ansetts gjort sig skyldig till ett allvarligt åsidosättande av sina avtalsenliga förpliktelser gentemot kommissionen. Sökanden hävdar också att den upphandlande myndigheten åsidosatte artiklarna 93.1 f och 94 i budgetförordningen (1) och principen om god förvaltningssed och att kommissionen borde ha vidtagit sanktionsåtgärder i enlighet med artikel 96 i budgetförordningen och artiklarna 133 a och 134 b i genomförandebestämmelserna (2).

Sökanden hävdar vidare att den upphandlande myndigheten inte visade på vilket sätt den utvalde anbudsgivarens anbud var fördelaktigare än sökandens.

Sökanden gör även gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till ett flertal uppenbart oriktiga bedömningar när den utvärderade sökandens anbud och menar att kommissionen åsidosatte likabehandlingsprincipen när den införde nya tilldelningskriterier som inte framgick av meddelandet om upphandling. Sökanden hävdar dessutom att den upphandlande myndigheten åsidosatte artiklarna 148.1 och 148.3 i genomförandebestämmelserna liksom principen om god förvaltningssed.

Vad gäller del C hävdar sökanden att anbudsgivarna inte behandlades lika, eftersom uteslutningskriterierna var tillämpliga på en av medlemmarna i det tredje konsortiet i kaskadmekanismen. Den medlemmen borde således ha ansetts gjort sig skyldig till grov överträdelse av tidigare kontrakt. Sökanden hävdar vidare att den upphandlande myndigheten inte visade på vilket sätt den utvalde anbudsgivarens anbud var fördelaktigare än sökandens och att den åsidosatte principen om god förvaltningssed.

Vad gäller del E hävdar sökanden att uteslutningskriterierna var tillämpliga på en av medlemmarna i det vinnande konsortiet och att den medlemmen borde ha förklarats skyldig till grov överträdelse av tidigare kontrakt. En annan medlem av samma konsortium borde ha förhindrats att delta i alla anbudsförfaranden i två år, eftersom den befunnits skyldig till att vara involverad i illegal verksamhet. Dessutom gör sökanden gällande att en av medlemmarna i det vinnande konsortiet åsidosatte kraven i meddelandet om upphandling, insynsprincipen och principen om icke-diskriminering, liksom artiklarna 106 och 107 i budgetförordningen, genom att använda entreprenörer som inte omfattas av WTO-avtalet om offentlig upphandling (3). Sökanden hävdar att företag som inte omfattas av detta avtal ska förhindras från att delta, direkt eller indirekt, i anbudsförfaranden inom den Europeiska unionens institutioner och från att i egenskap av underentreprenörer åta sig något arbete som omfattas av budgetförordningen eller direktiv 2004/18/EG (4).

Slutligen gör sökanden gällande att den upphandlande myndigheten åsidosatte sin motiveringsskyldighet, gjorde sig skyldig till ett flertal uppenbart oriktiga bedömningar, införde nya tilldelningskriterier som inte framgick av meddelandet om upphandling och att den, då den utvärderade sökandens anbud och en annan anbudsgivares anbud, åsidosatte principen om likabehandling.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, s. 13).

(3) Ett multilateralt avtal om offentlig upphandling inom ramen för Världshandelsorganisationen

(4) Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/75

Talan väckt den 1 september 2009 — Amecke Fruchtsaft mot harmoniseringsbyrån — Beate Uhse (69 Sex up)

(Mål T-343/09)

2009/C 267/134

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Amecke Fruchtsaft GmbH & Co. KG (Menden, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Kaase och J.C. Plate)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Beate Uhse Einzelhandels GmbH

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	förklara att den talan som väckts mot det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) fattat den 11 juni 2009 (ärende R 1728/2008-1) ska tas upp till prövning,

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet, eftersom det åsidosätter artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Beate Uhse Einzelhandels GmbH

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”69 Sex up” för varor och tjänster i klasserna 32 och 41 (ansökan nr 5 274 303)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket ”sex:h:up” för varor i klasserna 5, 29, 30 och 32 (nr 30 531 669), varvid invändningen endast avser registreringen av varorna i klass 32

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av det överklagade beslutet och avslag på invändningen

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, eftersom det finns en risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/75

Talan väckt den 31 augusti 2009 — Tyskland mot kommissionen

(Mål T-347/09)

2009/C 267/135

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och B. Klein)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut SG-Greffe (2009) D/3985 av den 2 juli 2009 i statsstödsärende nr NN 8/2009 i den del det innebär att de där anmälda åtgärderna ska klassificeras som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser kommissionens beslut K(2009) 5080 slutlig av den 2 juli 2009 avseende en stödordning som omfattar dels en vederlagsfri överföring av förbundsstatliga områden för det nationella naturarvet, dels stöd till stora naturskyddsprojekt (statligt stöd NN 8/2009 — Tyskland — Naturskyddsområden). I detta beslut fann kommissionen att den anmälda stödordningen är förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 86.2 EG. Sökanden vänder sig mot det angripna beslutet i den del det innebär att de anmälda åtgärderna ska klassificeras som statligt stöd enligt artikel 87.1 EG.

Till stöd för talan gör sökanden gällande att svaranden tillämpat artikel 87.1 EG felaktigt i flera hänseenden. Särskilt anförs att svaranden felaktigt har klassificerat naturskyddsorganisationerna som företag och felaktigt har underlåtit att göra en föreskriven samlad bedömning av de anmälda åtgärderna. Vidare får naturskyddsorganisationerna genom de anmälda åtgärderna inga fördelar som är relevanta ur statsstödshänseende. Sökanden gör vidare gällande en felaktig tillämpning av det fjärde kriteriet enligt domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, REG 2003, s. I-7747).

I andra hand gör sökanden gällande att motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG har åsidosatts.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/76

Talan väckt den 3 september 2009 — PAGO International mot harmoniseringsbyrån — Tirol Milch (Pago)

(Mål T-349/09)

2009/C 267/136

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: PAGO International GmbH (Klagenfurt, Österrike) (ombud: advokaterna C. Hauer und C. Schumacher)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Tirol Milch reg.Gen.mbH Innsbruck (Innsbruck, Österrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

Dels ändra det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 1 juli 2009 i upphävandeförfarande nr 2025 C (gemenskapsvarumärke nr 915 488) på så sätt att Tirol Milch registrierte Genossenschaft mit beschränkter Haftungs överklagande av invändningsenhetens beslut av den 4 augusti 2008 ska lämnas utan bifall, dels förplikta Tirol Milch registrierte Genossenschaft mit beschränkter Haftung att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	i andra hand, upphäva det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) så att ett nytt beslut kan fattas.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Bildmärket ”Pago” för varor i klass 32 (gemenskapsvarumärke nr 915 488)

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Tirol Milch registrierte Genossenschaft mit beschränkter Haftung

Annulleringsenhetens beslut: Delvis ogiltighetsförklaring av varumärket

Överklagandenämndens beslut: Delvist upphävande av invändningsenhetens beslut och upphävande av gemenskapsvarumärket

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 51 jämförd med artikel 15.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom det inte har visats att ett sådant användande som ligger till grund för rätten till det ifrågavarande varumärket föreligger i tillräcklig omfattning.

—	Åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 207/2009 och av gemenskapsrättsliga grundläggande principer, i synnerhet rätten till en rättvis rättegång.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/76

Talan väckt den 4 september 2009 — ICO Satellite mot kommissionen

(Mål T-350/09)

2009/C 267/137

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ICO Satellite ltd (Slough, Förenade kungariket) (ombud: S. Tupper, Solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara beslut nr 2009/449/EG av den 13 maj 2009 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster, i enlighet med artiklarna 230 EG och 231 EG, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna och vidta sådana andra åtgärder som rätten finner lämpligt

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökanden ogiltigförklaring av kommissionens beslut nr 2009/449/EG av den 13 maj 2009 om urval av operatörer av alleuropeiska system som tillhandahåller mobila satellittjänster (1).

Sökanden gör gällande att det omtvistade beslutet innebär att sökanden fråntas sådana äganderätter som lagligen tillkommer bolaget enligt internationell rätt. Sökanden hävdar vidare att det omtvistade beslutet är olagligt på grund av att kommissionen har:

a)	diskriminerat sökanden genom att involvera en före detta styrelseordförande för Inmarsat Ventures Limited Council (”Inmarsat”) i beslutsprocessen och därigenom åsidosatt väsentliga formföreskrifter och principen om likabehandling, samt

agerat oskäligt genom att välja Inmarsat och Solaris Mobile Limited framför sökanden när sökanden anser sig ha objektivt bättre förutsättningar att tillhandahålla alleuropeiska system för tillhandahållande av mobila satellittjänster.

Enligt sökanden har svaranden handlat oproportionerligt och på ett sätt som är diskriminerande och inte motsvarar sökandens legitima förväntningar. Sökanden gör vidare gällande att det omtvistade beslutet utgör ett åsidosättande av sökandens rätt till respekt för sin egendom enligt artikel 1 i protokoll nr 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR), liksom av sökandens rätt att utnyttja sina civila rättigheter, inklusive rätten till egendom och rätten till en rättvis och offentlig rättegång som garanteras i artikel 6 EKMR.

(1) 2009/449/EG: Kommissionens beslut av den 13 maj 2009 om urval av operatörer av alleuropeiska system som tillhandahåller mobila satellittjänster [delgivet med nr K(2009) 3746] (EUT L 149, s. 65).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/77

Talan väckt den 14 september 2009 — Novácke chemické závody mot kommission

(Mål T-352/09)

2009/C 267/138

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Novácke chemické závody, a.s. (Nováky, Republiken Slovakien) (ombud: advokat A. Černejová)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det hänför sig till sökanden och därmed upphäva de böter som sökanden har ålagts att betala, eller

—	i andra hand upphäva de böter som sökanden har ålagts att betala enligt artikel 2 i beslutet, eller åtminstone betydligt sätta ner det bötesbelopp som har ålagts sökanden, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan har sökanden yrkat att kommissionens beslut av den 22 juli 2009 (ärende nr COMP/F/39.396 — Kalcium och magnesium reagenser för stål- och gasindustrin) ska ogiltigförklaras. Kommissionen fann i detta beslut att sökanden tillsammans med andra företag överträtt artikel 81 EG och artikel 53 EES genom uppdelning av marknaden, kvoter, fördelning av kunder, fastställelse av priser och utbyte av känslig information mellan leverantörer av kalciumkarbid- och magnesiumkorn. Sökanden yrkar i andra hand att de böter som denne ålagts med stöd av artikel 31 i kommissionens förordning 1/2003 EG ska upphävas eller sättas ned.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden de följande grunderna:

Sökanden gör för det första gällande att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling, som båda är allmänna principerna i gemenskapsrätten, genom att ålägga sökanden orimligt höga och oproportionerliga böter.

Sökanden hävdar för det andra att kommissionen underlät att undersöka sökandens betalningsförmåga och risken för att böterna skulle komma att leda till att sökanden tvingas gå i konkurs. Sökanden påpekar särskilt att kommissionen åsidosatt väsentliga formföreskrifter då den inte i vederbörlig ordning undersökte de bevis som sökanden frambringat angående den påtagliga risk för ett konkursförfarande som ett bötesåläggande skulle medföra. Sökanden gör således gällande att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte uppmärksamma ovan nämnda risk samt genom att inte tillämpa punkt35 i riktlinjerna gentemot sökanden.

För det tredje fastslår sökanden att ett bötesåläggande skulle direkt leda till att sökanden går i konkurs samt slås ut som konkurrent på den relevanta marknaden. Kommissionen har därmed enligt sökanden åsidosatt artikel 3.1g EG genom att snedvrida eller eliminera konkurrensen på den relevanta marknaden.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/78

Talan väckt den 16 september 2009 — Kommissionen mot Assocation Fédération Club B2A

(Mål T-356/09)

2009/C 267/139

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A.-M. Rouchaud-Joët och N. Bambara, biträdda av advokaten E. Bouttier)

Svarande: Assocation Fédération Club B2A (Étupes, Frankrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	förplikta förbundet, genom dess ordförande att betala sökanden ett belopp på … euro som motsvarar huvudstolen på 62 500 euro och ett belopp på … euro i dröjsmålsränta …,

—	förplikta förbundet att betala 7 000 euro i ersättning för de kostnader som åsamkats kommissionen för att kunna göra din fordran gällande, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskaperna har genom kommissionen ingått ett avtal med svaranden om ekonomiskt stöd till projektet ”upprättande och ledning av förbundet Grand Est av regionala nätverk av Business Angels”. Under projektet, som avslutades den 30 september 2002 har kommissionen betalat ut 62 500 euro i förskott till svaranden.

I avtalet förpliktade sig svaranden att utarbeta en slutrapport. Efter att erhållit en bristfällig rapport begärde kommissionen att svaranden skulle utarbeta en fullständig rapport. När kommissionen varken fick något svar på denna begäran eller något svar på flera skrivelser skickade kommissionen en faktura till svaranden med krav på återbetalning av ovannämnda 62 500 euro.

Eftersom kravet inte har honorerats har kommissionen yrkat att svaranden ska förpliktas att betala tillbaka beloppet samt täcka kommissionens kostnader för att göra sin fordran gällande. Kommissionen har härvid hävdat att svaranden har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte lägga fram en slutrapport och att utbetalningen av 62 500 euro utgjorde ett förskott fram till att slutrapporten förelåg.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/78

Talan väckt den 15 september 2009 — Pucci International mot harmoniseringsbyrån — El Corte Inglés (Emidio Tucci)

(Mål T-357/09)

2009/C 267/140

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Emilio Pucci International BV (Baarn, Nederländerna) (ombud: juristerna M. Boletto, E. Gavuzzi, G. Lazzeretti och P. Roncaglia)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: El Corte Inglés, SA (Madrid, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 18 juni 2009 i de förenade ärendena R 770/2008-2 och R 826/2008-2 i den del det slogs fast att ”Emidio Tucci” i ansökan nr 3 679 594 kunde registreras som gemenskapsvarumärke för alla varor och tjänster i klasserna 1, 2, 4–17, 19–23 och 26–45,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens kostnader med anledning av dessa förfaranden, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta sökandens kostnader med anledning av förfarandet vid invändningsenheten och överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”Emidio Tucci” för varor och tjänster i klasserna 1–45.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det registrerade gemenskapsfigurmärket ”Emilio Pucci” för varor i klasserna 18 och 24, det registrerade italienska ordmärket ”EMILIO PUCCI” för varor i klasserna 3, 14, 18, 21, 24, 25 och 33, det registrerade italienska ordmärket ”EMILIO PUCCI” för varor i klasserna 9, 12, 18, 20, 26, 27 och 34 och det registrerade italienska figurmärket ”Emilio Pucci” för varor i klasserna 14, 18, 24 och 25

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Delvis bifall på överklagandet i ärendena R 826/2008-2 och R 770/2008-2 och avslag i övrigt

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i rådets förordning 207/2009 eftersom överklagandenämnden gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den funnit att dessa bestämmelser inte kunde tillämpas på varor och tjänster som omfattades av det aktuella gemenskapsvarumärket i klasserna 1, 2, 4–17, 19, 20, 21 (delvis), 22, 23 och 26–45.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/79

Talan väckt den 16 september 2009 — Sociedad Agricola Requingua mot harmoniseringsbyrån — Consejo Regulador de la Denominación de Origen Toro (TORO DE PIEDRA)

(Mål T-358/09)

2009/C 267/141

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Sociedad Agricola Requingua Ltda (Santiago, Chile) (ombud: advokaten E. Vorbuchner)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Consejo Regulador de la Denominación de Origen Toro (Toro, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 18 juni 2009 i ärende R 1117/2008-2,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader, det vill säga kostnaderna i invändningsförfarandet, förfarandet vid överklagandenämnden och i detta förfarande, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att bära sina egna rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökande

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”TORO DE PIEDRA” för varor i klass 33

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsregistreringen av figurmärket ”D. ORIGEN TORO” för varor i klass 33, och den spanska registreringen av figurmärket ”Denominación de Origen TORO” för varor i klass 33

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 81.1 b i rådets förordning 207/2009, eftersom överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning då den slog fast att det föreligger en risk för förväxling mellan de berörda varumärkena. Dessutom åsidosättande av artikel 75.2 i rådets förordning 207/2009 och av rätten att yttra sig, eftersom överklagandenämnden inte beredde sökanden tillfälle att yttra sig angående den senaste omständigheten som sökanden åberopat, samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 75.1 i rådets förordning 207/2009, eftersom överklagandenämnden underlät att ange skälen till att den inte beaktade den av sökanden senast åberopade omständigheten.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/80

Talan väckt den 14 september 2009 — Jurašinović mot rådet

(Mål T-359/09)

2009/C 267/142

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ivan Jurašinović (Angers, Frankrike) (ombud: advokaten A. Beguin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara det uttryckliga beslutet av den 17 juni 2009 och det implicita efterföljande beslutet varigenom sökanden nekades tillgång till följande handlingar:

—	rapporter från Europeiska unionens observatörer närvarande i Kroatien, i Knin-zonen, avseende den 1–31 augusti 2009 och

—	Referenshandlingarna ”ECMM RC Knin Log Reports”,

—	förplikta Europeiska unionens råd — Generalsekretariatet att bevilja tillgång, i elektronisk form, till de önskade handlingarna samt

—	förplikta Europeiska unionens råd att till sökanden utge ett belopp på 2 000 euro exklusive mervärdesskatt, vilket motsvarar 2 392 euro inklusive mervärdesskatt, jämte ränta enligt Europeiska centralbankens räntesats från dagen då talan väckts, som ersättning för rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av det uttryckliga beslutet av den 17 juni 2009 och det implicita efterföljande beslutet varigenom sökanden nekades tillgång till rapporter från Europeiska unionens observatörer närvarande i Kroatien, i Knin-zonen, avseende perioden 1–31 augusti 2009 och referenshandlingarna ”ECMM RC Knin Log Reports”.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder:

—

Skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser enligt artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 (1) undergrävs inte i den mån:

—	Inget särskilt skydd kan komma ifråga för de efterfrågade handlingarna.

—	Även om ett särskilt skydd skulle kunna tillämpas har hälften av den maximala period då skyddet är motiverat enligt artikel 4.7 i förordning nr 1049/2001 förflutit vilket motiverar att tillgång till de efterfrågade handlingarna beviljas.

—	I brist på skyddsklassificering av de ifrågavarande handlingarna kan de inte heller omfattas av kategorin av känsliga handlingar enligt artikel 9 i förordning nr 1049/2001.

—

Skyddet för rättsliga förfaranden och juridisk rådgivning enligt artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 undergrävs inte i den mån:

—	Undantaget avseende skyddet för rättsliga förfaranden gäller Europeiska unionen och medlemsstaterna medan rådet i förevarande fall motiverar sitt avslag på ansökan om att få tillgång till handlingarna med hänvisning till ett förfarande vid Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien.

—	De efterfrågade handlingarna har redan kommunicerats till parterna i förfarandet Gotovina inför Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien vilket också motiverar att sökanden beviljas tillgång till handlingarna.

—	Det ankommer inte på rådet att övervaka förfaranden vid Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien.

—	Tillgången till de efterfrågade handlingarna motiveras av ett överstående samhällsintresse.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, s. 43).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/80

Talan väckt den 17 september 2009 — Longevity Health Products mot harmoniseringsbyrån — Gruppo Lepetit (RESVEROL)

(Mål T-363/09)

2009/C 267/143

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Longevity Health Products, Inc. (Nassau, Bahamas) (ombud: advokaten J. Korab)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Gruppo Lepetit SpA (Lainate, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	bifalla överklagandet,

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 9 juli 2009 i ärende R 1204/2008-2 samt avslå den ansökan om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket 5 244 512 som inkommit från motparten vid överklagandenämnden, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket RESVEROL för varor och tjänster i klasserna 3, 5 och 35

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Nationella registreringar av varumärket LESTEROL för varor i klass 5

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning 207/2009, eftersom överklagandenämnden felaktigt ansåg att det föreligger risk för förväxling mellan de berörda varumärkena.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/81

Talan väckt den 17 september 2009 — Michalakopoulou Ktimatiki Touristiki mot harmoniseringsbyrån — Free (FREE)

(Mål T-365/09)

2009/C 267/144

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Michalakopoulou Ktimatiki Touristiki AE (Aten, Grekland) (ombud: juristerna A. Koliothomas och K. Papadiamantis)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Free SAS (Paris, Frankrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 11 juni 2009 i ärende R 1346/2008-1,

—	avslå invändningen,

—	förplikta svaranden att ersätta kostnaderna i samband med förfarandet vid förstainstansrätten, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta kostnaderna i samband med det förfarandet.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”FREE” för varor i klass 16

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten i förfarandet vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det registrerade franska ordmärket ”FREE” för tjänster i klass 38, det registrerade franska figurmärket ”FREE — LA LIBERTÉ N'A PAS DE PRIS” för tjänster i klasserna 35 och 38

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av invändningsenhetens beslut och avslag på ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke i sin helhet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009 då överklagandenämnden felaktigt funnit att ett det förelåg en risk för förväxling mellan de aktuella varumärkena och åsidosättande av artikel 75 i rådets förordning nr 207/2009 då överklagandenämnden underlåtit att ange skälen för att den funnit att det fanns en likhet mellan de varor i klass 16 vilka omfattas av det aktuella gemenskapsvarumärket och tjänster i klass 38 vilka omfattas av det äldre varumärket

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/82

Talan väckt den 18 september 2009 — Tecnoprocess mot kommissionen och Europeiska kommissionens delegation i Republiken Nigeria

(Mål T-367/09)

2009/C 267/145

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Tecnoprocess Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaten A. Majoli)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission, Europeiska kommissionens delegation i Republiken Nigeria

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	fastställa, i den mening som avses i artikel 232 EG, passivitet hos EU-delegationen i Abuya och Europeiska kommissionen, och

—	fastställa delegationens och kommissionens utomobligatoriska ansvar gentemot sökanden, på grundval av artikel 288 i fördraget, samt förplikta dem att solidariskt ersätta sökanden för skadan med ett belopp om 600 000 euro (sexhundratusen).

Grunder och huvudargument

Sökandebolaget i förevarande mål är detsamma som i mål T-264/09, Tecnoprocess mot kommissionen och Europeiska kommissionens delegation i Marocko (1).

Föremålet för tvisten är de villkor under vilka kontraktet ”EuropeAid 123511/D/SUP/NG — Supply, Installation, delivery, Comisioning and After-Sale Service of 114 27 Kva Generators to the EC Assisted Prime Project in Nigeria” vad gäller leverans och installation av 114 kVA generatorer samt eftermarknadstjänster till förmån för ”National Authorising Officer, National Planning Commission” och särskilt till dessas kontor i de sex huvudsakliga geografiska områdena i Nigeria, har genomförts.

Sökanden gör gällande att svaranden inte med aktsamhet kontrollerat de villkor under vilka kontraktet genomförts och inte funnit en tillfredsställande lösning för att ta tillvara dess intressen, när allvarliga oegentligheter har konstaterats.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden i huvudsak gällande samma grunder som i det ovannämnda målet T-264/09.

(1) EUT C 220, s. 16

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/83

Personaldomstolens dom av den 24 september 2009 — Michael Brown mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål F-37/05) (1)

(Personalmål - Internt uttagningsprov inom institutionen - Tillträdeskrav - Extraanställda - Avslag på ansökan om tjänst)

2009/C 267/148

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Michael Brown (Overijse, Belgien) (ombud: advokaten L. Vogel)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Tserepa-Lacombe och K. Herrmann)

Saken

Ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén i uttagningsprov KOM/PB/04 för befordran från kategori C till kategori B fattat att inte ge sökanden tillstånd att delta i det förberedande urvalsprovet i detta uttagningsprov på grund av att han inte hade den tjänsteställning som krävdes vid den tidpunkt då ansökningarna senast skulle inges.

Domslut

1.	Talan ogillas

2.	Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 193, 6.8.2005 (målet var ursprungligen registrerat vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt under nummer T-208/05 och överfördes till Europeiska unionens personaldomstol genom beslut av den 15.12.2005).

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/83

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 10 september 2009 — Rosenbaum mot kommissionen

(Mål F-9/08) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Tillsättning - Placering i lönegrad - Begäran om placering i annan lönegrad - Tillämpningsområdet för artikel 13 bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna - Beaktande av yrkeserfarenhet - Lönegrad enligt uttagningsprov - Artikel 31 i tjänsteföreskrifterna - Icke-diskrimineringsprincipen - Fri rörlighet för arbetstagare)

2009/C 267/150

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Eckehard Rosenbaum (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaten H.-J. Rüber)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och B. Eggers)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: M. Simm och M. Bauer)

Saken

Personalmål — Dels ogiltigförklaring av lönegradsbeslutet gällande sökanden, som godkänts i ett uttagningsprov för upprättande av en reservlista för rekrytering av handläggare i lönegrad A7/A6, i den del sökanden placerats i lönegrad AD 6/2, dels begäran om att placeras i annan lönegrad.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Eckehard Rosenbaum ska bära sina egna rättegångskostnader samt ersätta Europeiska gemenskapernas kommissions rättegångskostnader.

3.	Europeiska unionens råd ska som intervenerande part bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 64, s. 70, 8.3.2008.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/84

Personaldomstolens beslut (andra avdelningen) av den 15 september 2009 — Hartwig mot kommissionen

(Mål F-141/06) (1)

(Tillsättning - Tillfälligt anställda som tillsatts som tjänstemän - Sökande som är upptagna i en förteckning över godkända sökande som har offentliggjorts före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna - Placering i lönegrad enligt de nya, mindre förmånliga, bestämmelserna - Övergångsbestämmelserna i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna)

2009/C 267/152

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marc Hartwig (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten T. Bontinck)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och H. Krämer)

Saken

Ogiltigförklaring av de beslut av kommissionen och parlamentet, vilka trädde i kraft den 16 april 2006, genom vilka sökanden (tillfälligt anställd i lönegrad B*7 och godkänd sökande från det externa uttagningsprovet PE/34/B) med tillämpning av bestämmelserna i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna tillsattes som tjänsteman i lönegrad B*3, löneklass 2.

Avgörande

1.	Det saknas anledning att döma i mål F-141/06, Hartwig mot kommissionen.

2.	Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 20 av den 27.1.2007, s. 40.

7.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/85

Talan väckt den 11 september 2009 — Wenig mot kommissionen

(Mål F-75/09)

2009/C 267/155

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Fritz Harald Wenig (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna Georges-Albert Dal och Dominique Voillemot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om dels ogiltigförklaring av det underförstådda beslutet att avslå sökandens ansökan om bistånd av den 23 september 2008 från Europeiska gemenskapernas kommission, och dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå sökandens ansökan av den 14 november 2008.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara det underförstådda beslutet att avslå sökandens ansökan om bistånd av den 23 september 2008, enligt vilken sökanden ansökt om att kommissionen skulle bistå honom avseende kränkningar av hans rättigheter i samband med publiceringen av en förolämpande och kränkande artikel den 7 september 2008 på webbplatsen till den brittiska dagstidningen Sunday Times, och olagliga handlingar av artikelns författare,

—

i den mån kommissionens beslut av den 14 november 2008 skulle anses utgöra ett uttryckligt beslut om avslag på sökandens ansökan, ogiltigförklara detta beslut i den del det innebar ett avslag på sökandens ansökan om bistånd avseende anordnandet av ”Worst Conflicts of Interest Award”, under vilket sökanden ifrågasattes och hans hedervärdhet och presumerade oskuld kränktes,

—	förplikta svarande att betala skadeståndsersättning till sökanden för den ideella och ekonomiska skada som han lidit, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2009.267.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 267

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	52 årgången 7 november 2009

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2009/C 267/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 256, 24.10.2009	1

2009/C 267/02	De nya ledamöterna i domstolen har avlagt ed	1

2009/C 267/03	Val av domstolens ordförande	2

2009/C 267/04	Val av avdelningsordföranden	2

2009/C 267/05	Utnämnande av förste generaladvokat	2

2009/C 267/06	Indelning av domarna på avdelning	2

2009/C 267/07	Listor som används för att fastställa domstolens sammansättningar	3

2009/C 267/08	Utseende av den avdelning som ska ansvara för sådana mål som avses i artikel 104b i rättegångsreglerna	5

2009/C 267/09	De nya ledamöterna i förstainstansrätten har avlagt ed	5

2009/C 267/10	Den nya ledamoten i personaldomstolen har avlagt ed	5

	Förstainstansrätten
2009/C 267/11	Val av avdelningsordförande	6

2009/C 267/12	Indelning av domare på avdelning	6