13.7.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/1

---

BESLUT AV EUROPAPARLAMENTETS PRESIDIUM

av den 19 maj och 9 juli 2008

om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga

2009/C 159/01

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I –

UTÖVANDE AV MANDATET SOM PARLAMENTSLEDAMOT

Kapitel:

1.	Ledamotsarvode

2.	Sjukvårdskostnader

3.	Försäkring mot risker i samband med mandatets utövande

4.	Kostnadsersättning

5.	Assistans av personliga medarbetare

6.	Tilldelning av utrustning och faciliteter

AVDELNING II –

MANDATETS UPPHÖRANDE

Kapitel:

1.	Övergångsersättning

2.	Ålderspension

3.	Invaliditetspension

4.	Efterlevandepension och barnpension

AVDELNING III –

ALLMÄNNA OCH AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

Kapitel:

1.	Utbetalningsvillkor

2.	Reglering och återbetalning

3.	Övriga allmänna finansiella bestämmelser

4.	Slutbestämmelser

AVDELNING IV –

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

EUROPAPARLAMENTETS PRESIDIUM HAR ANTAGIT FÖLJANDE TILLÄMPNINGSFÖRESKRIFTER,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 190.5,

med beaktande av Europaparlamentets ledamotsstadga (1) (nedan kallad ledamotsstadgan),

med beaktande av artiklarna 8 och 22.2 i Europaparlamentets arbetsordning, och

av följande skäl:

(1)

I ledamotsstadgan fastställs föreskrifter och allmänna villkor för utövandet av uppdraget som ledamot av parlamentet. Utöver bestämmelser om den institutionella aspekten av ledamöternas rättigheter, fastställs i ledamotsstadgan enhetliga ekonomiska villkor som ska gälla för ledamöterna under deras mandat och efter det att de avslutat sina uppdrag i parlamentet. Presidiet har exklusiv behörighet när det gäller genomförandet av ledamotsstadgans ekonomiska bestämmelser.

(2)

Föreliggande tillämpningsföreskrifter syftar till att komplettera ledamotsstadgan med avseende på dels bestämmelser i ledamotsstadgan i vilka det tydligt anges att det är parlamentet som ska fastställa villkoren för genomförandet, dels bestämmelser vars genomförande kräver på förhand fastställda tillämpningsföreskrifter.

(3)	Tillämpningsföreskrifterna syftar även till att ersätta bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter (nedan kallade bestämmelserna för kostnadsersättning) (2) som kommer att upphävas samma dag som ledamotsstadgan träder i kraft.

(4)

När det gäller ersättning för sjukvårdskostnader har det ansetts lämpligast, inte minst för att minska de administrativa kostnaderna, att använda det system som gäller för domare vid EG-domstolen och för Europeiska kommissionens ledamöter, och använda avräkningskontoren inom det gemensamma sjukförsäkringssystem som tillämpas för EU-institutionerna (3), utan att ledamotsstadgans särskilda bestämmelser kringgås.

(5)

För ersättning av utgifter i samband med mandatens utövande, särskilt resekostnader, grundas föreliggande tillämpningsföreskrifter på de bestämmelser som presidiet antog den 28 maj 2003 och som baseras på principen att ersättning ska betalas för faktiska kostnader. Enligt de bestämmelserna och i enlighet med rättspraxis (4) ersätts dock fortfarande en begränsad del av ledamöternas utgifter i samband med mandatens utövande i form av ett schablonbelopp.

(6)

När det gäller parlamentets åtagande att stå för de faktiska kostnader som ledamöterna har för att anställa personliga medarbetare bör tydliga bestämmelser fastställas för anställning av assistenter i de medlemsstater där ledamöterna valts. Dessa assistenters avtal måste förvaltas av betalningsombud. Samtidigt måste man ta hänsyn till en förväntad ändring av de ackrediterade assistenternas rättsliga ställning enligt vilken de kommer att omfattas av ett specifikt rättsligt system på grundval av artikel 283 i fördraget. Med beaktande av parlamentets resolution av den 22 april 2008 (5) är det lämpligt att förbjuda finansiering av avtal som ledamöterna ingår med familjemedlemmar.

(7)

Övergångsbestämmelserna måste säkerställa att de personer som åtnjuter vissa förmåner i enlighet med bestämmelserna för kostnadsersättning kan fortsätta att åtnjuta dessa efter det att bestämmelserna för kostnadsersättning upphävts, i enlighet med principen om berättigade förväntningar. Pensionsrättigheter som förvärvats enligt bestämmelserna för kostnadsersättning före ledamotsstadgans ikraftträdande måste också garanteras. Dessutom måste hänsyn tas till det särskilda system som tillämpas på ledamöter som, under en övergångsperiod och avseende de ekonomiska villkoren för utövandet av mandatet, omfattas av nationella system i den medlemsstat där de blivit valda i enlighet med artikel 25 eller 29 i ledamotsstadgan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

UTÖVANDE AV MANDATET SOM PARLAMENTSLEDAMOT

KAPITEL 1

Ledamotsarvode

Artikel 1

Rätt till arvode

Ledamöterna har rätt till arvode enligt artikel 10 i ledamotsstadgan, räknat från den dag de tillträder sitt mandat till och med sista dagen i den månad då deras mandat löper ut.

Artikel 2

Bestämmelser för att undvika dubbelarvoden

1.   Det arvode som en ledamot får för utövande av ett mandat i ett annat parlament samtidigt med mandatet i parlamentet ska räknas av från det ledamotsarvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan.

2.   Med ”ett annat parlament” enligt punkt 1 avses ett parlament med lagstiftningsbehörighet som är etablerat i en medlemsstat på vilket artikel 7.2 i akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet (6) inte ska tillämpas.

3.   Beräkningen ska grundas på summan av samtliga arvoden före beskattning.

4.   Ledamöterna är skyldiga att i sin förklaring om ekonomiska intressen redogöra för mandat de utövar enligt punkt 1 och för samtliga arvoden som de erhåller för detta.

KAPITEL 2

Sjukvårdskostnader

Artikel 3

Förmånstagare och villkor för ersättning

1.   Enligt artikel 18 i ledamotsstadgan och med tillämpning även av de regler som gemenskapsinstitutionerna fastställt i en gemensam överenskommelse (7) och de allmänna genomförandebestämmelserna för dessa regler (8), har följande personer rätt till ersättning för två tredjedelar av kostnaderna i samband med sjukdom, graviditet eller barnafödande:

a)

Ledamöter eller före detta ledamöter som är pensionsberättigade enligt artikel 14 eller 15 i ledamotsstadgan, för egna utgifter och för utgifter som deras make eller erkända partner enligt definitionen i artikel 58.2 haft, liksom barn för vilka de är försörjningsskyldiga i enlighet med artikel 58.3, till dess att barnen fyller 21 år, eller senast 25 år om de är under skol- eller yrkesutbildning, under förutsättning att maken, den erkända partnern och det underhållsberättigade barnet inte omfattas av något annat sjukförsäkringssystem.

b)	Efterlevande med rätt till efterlevandepension enligt artikel 17 i ledamotsstadgan.

2.   De ersättningar som avses i punkt 1 ska betalas ur parlamentets budget. Artikel 72.3 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper (9) och artikel 20.6 i ovan nämnda bestämmelser ska inte tillämpas.

3.   Förskott enligt artikel 30 i de tidigare nämnda bestämmelserna får beviljas endast genom att parlamentet åtar sig att betala räkningen för sjukhuskostnaderna. Den del av kostnaderna som de försäkrade själva ska betala enligt punkt 1 i denna artikel ska betalas tillbaka till parlamentet enligt villkoren i artikel 30.2 och 30.3.

Artikel 4

Förfarande

Varje begäran om ersättning ska lämnas in till parlamentets behöriga avdelning eller direkt till kommissionens avräkningskontor i form av fullständigt kompletterade formulär tillsammans med originalhandlingar som styrker ersättningskraven.

Artikel 5

Finansiering

Finansieringen av ersättningssystemet och de närmare villkoren för utbetalning av kostnadsersättningen regleras genom ett samarbetsavtal mellan parlamentet och kommissionen, som är baserat på bestämmelserna i ledamotsstadgan och i gemenskapsinstitutionernas gemensamma sjukförsäkringssystem. Parlamentets talman ska underteckna avtalet efter samråd med kvestorerna.

Artikel 6

Klagomål

Trots vad som sägs i artikel 72 ska varje tvist som uppstår när det gäller tolkningen av detta kapitel i enskilda fall hänskjutas till generalsekreteraren, som ska fatta beslut efter yttrande från förvaltningskommittén för gemenskapsinstitutionernas gemensamma sjukförsäkringssystem och efter samråd med kvestorerna.

KAPITEL 3

Försäkring mot risker i samband med mandatets utövande

Artikel 7

Allmänna villkor

1.   Ledamöterna har, enligt de villkor som fastställs i försäkringsavtalen, rätt till följande:

a)	Ett försäkringsskydd mot olycksfall som inträffar då ledamöterna utövar sitt mandat.

b)	Ett försäkringsskydd mot stöld och förlust av personlig egendom som inträffar då ledamöterna utövar sitt mandat.

2.   Två tredjedelar av försäkringspremierna ska betalas ur parlamentets budget och återstående tredjedel ska betalas av ledamöterna själva. Ledamöternas avgift dras direkt från det arvode som anges i artikel 10 i ledamotsstadgan.

3.   Bestämmelserna i denna artikel ska tillämpas på ledamöterna så snart de tillträtt sitt mandat, såvida de inte skriftligen meddelar generalsekreteraren sin tydliga avsikt att avstå från att omfattas av försäkringsskyddet. Om en ledamot väljer att tacka nej till försäkringsskyddet enligt ovanstående, upphör hans eller hennes rätt till försäkringsskydd sista dagen i den månad då meddelandet anmälts.

Artikel 8

Olycksfallsförsäkring

1.   Enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringen är ledamöterna försäkrade mot olycksfall i hela världen så länge deras mandat varar.

2.   Bestämmelserna i olycksfallsförsäkringen föreskriver följande:

a)

Vid dödsfall ska ett engångsbelopp motsvarande fem års utbetalning av det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan betalas till följande: — Till den avlidna ledamotens make och barn i enlighet med den lag om arvsordning som är tillämplig på ledamoten; det belopp som ska utbetalas till maken får dock inte vara mindre än 25 % av engångsbeloppet. — Om personer i ovanstående kategori saknas: till andra släktingar i rakt nedstigande led, i enlighet med den lag om arvsordning som är tillämplig på ledamoten. — Om personer i ovanstående två kategorier saknas: till släktingar i rakt uppstigande led, i enlighet med den lag om arvsordning som är tillämplig på ledamoten. — Om personer i ovanstående tre kategorier saknas: till parlamentet.

b)	Vid total bestående invaliditet: utbetalning till förmånstagaren av ett engångsbelopp motsvarande åtta års utbetalning av det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan.

c)

Vid partiell bestående invaliditet: utbetalning till förmånstagaren av en del av det belopp som avses i led b, beräknat enligt tabellerna i de gemensamma regler som fastställts enligt en överenskommelse mellan Europeiska gemenskapernas institutioner (10) i enlighet med artikel 73.1 i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68.

3.   Bestämmelserna i punkt 2 c ska i tillämpliga delar även tillämpas på ledamöterna. Bestämmelserna om yrkessjukdomar, livränta och alla bestämmelser vars tillämpning är kopplade uteslutande till tjänstemännens situation är inte tillämpliga. Förfarandet för klagomål enligt artikel 72 är tillämpligt.

De befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten i ovan angivna bestämmelser ska gentemot ledamöterna utövas av parlamentets talman.

Ett erkännande av total eller partiell bestående invaliditet i enlighet med denna artikel eller ovan angivna bestämmelser ska inte påverka tillämpningen av artikel 15 i ledamotsstadgan och vice versa.

4.   Följande ska också täckas i enlighet med de regler som anges i punkt 2 c: utgifter för läkarvård, läkemedel, sjukhusvistelse, operationer, proteser, röntgenundersökningar, massage, ortopedi, läkarundersökningar, transporter och andra liknande kostnader som är en följd av olycksfallet. Ersättning betalas dock först efter avdrag av och som komplement till den ersättning som den försäkrade erhåller genom bestämmelserna om ersättning av sjukvårdskostnader enligt artikel 18 i ledamotsstadgan.

Artikel 9

Försäkring mot stöld och förlust

1.   Bestämmelserna i försäkringen mot stöld och förlust av personliga tillhörigheter och ägodelar föreskriver följande:

a)	Försäkringsskyddet gäller i hela världen.

b)	Försäkringsbeloppet kan vara maximalt 5 000 EUR per stöld eller förlust.

c)	Ledamoten betalar en självrisk på 50 EUR om ersättning betalas ut.

d)	Försäkringen gäller personliga tillhörigheter och ägodelar.

e)	Ersättningen beräknas efter avskrivning av en viss procentsats av det stulna eller förlorade föremålets kostnad.

2.   Stöld eller förlust utanför parlamentets lokaler täcks endast om den berörda ledamoten vid tillfället befinner sig på tjänsteresa. Om stölden äger rum i parlamentets lokaler täcks den av försäkringen under förutsättning att de stulna tillhörigheterna eller ägodelarna varit placerade på en säker plats.

3.   Stöld eller förlust av pengar som sker utanför parlamentets lokaler och som polisanmäls täcks av försäkringen till ett belopp på 250 EUR, under förutsättning att andra personliga tillhörigheter försvunnit eller stulits samtidigt som de stulna eller förlorade pengarna. Stöld eller förlust av pengar i parlamentets lokaler täcks inte av försäkringen.

4.   Om en transportör orsakar att bagage förloras eller kommer bort mer än tolv timmar när en ledamot är på tjänsteresa till en annan ort än sin bostadsort, täcker försäkringen de personliga tillhörigheter eller föremål som ledamoten måste inköpa eller hyra till ett belopp på 500 EUR.

5.   Stöld eller förlust av personliga tillhörigheter som äger rum utanför parlamentets lokaler ska polisanmälas av ledamoten. Stölder som sker inom parlamentets lokaler ska anmälas till säkerhetsenheten.

6.   Stölder eller förluster ska anmälas inom åtta dagar till generalsekreteraren. Blanketten för stöldanmälan ska åtföljas av ett kvitto för det förlorade eller stulna föremålet, eller ett kvitto för inköp av motsvarande ersättningsföremål om värdet överstiger 700 EUR.

7.   Försäkringen täcker inte stöld och förlust som redan omfattas av ledamotens privata försäkring.

KAPITEL 4

Kostnadsersättning

Avsnitt 1 :   Ersättning för resekostnader

Underavsnitt 1:   Gemensamma bestämmelser

Artikel 10

Rätt till ersättning för resor i tjänsten

1.   Ledamöterna har rätt till ersättning för de faktiska kostnaderna för resor

a)	till och från parlamentets arbetsorter eller orter där ett av parlamentets officiella organ enligt definitionen i punkt 3 sammanträder, nedan kallade utgifter för ordinarie resor,

b)	i samband med utövandet av mandatet utanför den medlemsstat där de blivit valda, enligt villkoren i artikel 22, nedan kallade utgifter för kompletterande resor,

c)	i den medlemsstat där de blivit valda, enligt villkoren i artikel 23.

2.   Som utgifter för ordinarie resor räknas även ledamöternas kostnader då de utför ett särskilt uppdrag för vilket tillstånd beviljats av talmannen, presidiet eller talmanskonferensen.

3.   Med ”parlamentets officiella organ” avses parlamentets organ sådana de definieras i avdelning I kapitel 3 i Europaparlamentets arbetsordning, liksom parlamentets utskott, interparlamentariska delegationer och andra delegationer som inrättas med arbetsordningen som grund samt de politiska grupperna och andra organ som har presidiets eller talmanskonferensens tillstånd.

Artikel 11

Förfarande

För att resekostnaderna ska ersättas måste närvarolistan skrivas på och de faktiska resehandlingarna visas upp, i förekommande fall tillsammans med andra styrkande handlingar som avses i artikel 14.

Artikel 12

Närvarointyg

1.   Ledamöterna ska intyga sin närvaro genom att underteckna den närvarolista som läggs fram i plenisalen eller i sammanträdeslokalen, eller genom att underteckna det centrala närvaroregistret under de öppettider som fastställts av presidiet.

2.   I undantagsfall får ledamöterna bevisa sin närvaro genom andra handlingar som på ett objektivt sätt styrker att de varit på sammanträdesplatsen under den normala sammanträdestiden. Denna möjlighet får utnyttjas högst fem gånger per halv mandatperiod (två och ett halvt år).

3.   Skriftliga förklaringar av ledamöter eller av andra personer anses inte som ett närvarointyg enligt punkterna 1 och 2. I de fall som avses i artikel 10.1 b och c och artikel 10.2 anses dock närvaron intygad genom ledamotens redovisade uppgifter.

Artikel 13

Resehandlingar

1.   Varje begäran om ersättning för resekostnader ska åtföljas av verifikationer som visar resans pris, sträcka, klass, datum och tidpunkt enligt följande:

a)	Vid flygresor: biljetter med ledamotens namn och alla boardingkort.

b)	Vid tåg- eller båtresor: samtliga biljetter.

2.   Med avvikelse från punkt 1 ska ledamöter som reser med bil lämna in en resedeklaration och där ange registreringsnumret för den bil som använts vid resan, kostnader som betalts och vägmätarställningen vid resans början och slut. Om resans längd överstiger 400 kilometer ska resedeklarationen åtföljas av styrkande handlingar som visar datum för resan (t.ex. kvitto på inköpt drivmedel, kvitto från betalningsstationer på motorvägen eller kontrakt eller faktura för hyrbil).

3.   Kostnader för rabattkort eller liknande kort som ger den namngivna innehavaren rätt till ett visst antal resor ersätts endast i proportion till hur många tjänsteresor ledamoten gjort.

4.   Ledamöter som köper sina biljetter genom parlamentets resebyrå kan, på eget ansvar och efter att ha undertecknat ett mottagningsbevis, begära att den berörda avdelningen betalar kostnadsersättningen direkt till resebyrån.

Artikel 14

Andra styrkande handlingar

Varje begäran om ersättning för resekostnader ska åtföljas av följande handlingar:

a)	För de fall som avses i artikel 10.1 b: en inbjudan till eller ett program för det evenemang som ledamoten deltagit i, eller andra handlingar som styrker att resan genomförts endast inom ramen för utövandet av ledamotens mandat.

b)	För de fall som avses i artikel 10.1 c: en resedeklaration från ledamoten som klargör att resan genomförts inom ramen för utövandet av ledamotens mandat.

c)	För de fall som avses i artikel 10.2: ett tillstånd från talmannen, presidiet eller talmanskonferensen.

Artikel 15

Ersättningens storlek

Ersättning betalas för de faktiska resekostnaderna upp till ett maxbelopp enligt följande:

a)	Vid flygresor: avgift för affärsklass (business class) till det pris som gäller om biljetten köps genom parlamentets resebyrå.

b)	Vid tåg- eller båtresor: avgift för första klass till det pris som gäller om biljetten köps genom parlamentets resebyrå.

c)	Vid bilresor: 0,49 EUR/km plus eventuella kostnader för överfart med bilfärja.

Underavsnitt 2:   Bestämmelser för utgifter för ordinarie resor

Artikel 16

Resdagar

1.   De resor som avses i artikel 10.1 a får ledamöterna endast göra för att medverka vid officiell verksamhet som äger rum under de dagar som fastställts för detta i parlamentets officiella verksamhetskalender.

2.   De resor som avses i artikel 10.2 får ledamöterna endast göra under de dagar som fastställts av det organ som har behörighet att ge tillstånd för resorna.

Artikel 17

Resväg

1.   Ersättning av kostnader för resa till en av parlamentets arbetsorter eller en sammanträdesort beräknas på basis av den mest direkta resvägen mellan ledamotens bostadsort enligt definitionen i punkt 2, eller huvudstaden i den medlemsstat där ledamoten blivit vald, och arbets- eller sammanträdesorten.

2.   Med ”bostadsort” avses ledamotens normala bostadsort inom gemenskapens territorium, där ledamoten normalt är bosatt, dvs. faktiskt uppehåller sig tämligen regelbundet, utan att detta påverkar utövandet av det parlamentariska uppdraget. Ledamöterna ska uppge sin bostadsort till parlamentets behöriga avdelning.

3.   Den mest direkta resvägen bestäms enligt följande:

a)	För flygresor: den flygplats som ligger närmast ledamotens avreseort och som kan utfärda en flygbiljett till det pris som anges i artikel 15, och avståndet mellan denna flygplats och destinationsorten.

b)	För tågresor: den järnvägsstation som ligger närmast ledamotens avreseort och avståndet mellan denna station och destinationsorten.

c)	För bil- eller båtresor: avståndet mellan ledamotens avreseort och destinationsorten.

4.   Ledamöterna får till behörig avdelning skriftligen föreslå en alternativ resväg som innebär en väsentlig tidsvinst eller väsentligt ökad bekvämlighet utan att kostnaden ökar med mer än 10 %. Om denna alternativa resväg accepteras ska den ersätta den mer direkta resväg som definieras i punkt 3.

5.   Om avreseorten eller ankomstorten inte är densamma som ledamotens bostadsort eller huvudstaden i den medlemsstat där ledamoten blivit vald, ersätts resekostnaderna upp till ett belopp motsvarande den summa som ledamoten skulle fått betala om han eller hon hade rest till eller från sin bostadsort.

6.   Om ledamöterna reser mellan två arbets- eller sammanträdesorter ska punkterna 3, 4 och 5 gälla i tillämpliga delar.

7.   De resvägar och avgifter som används för att beräkna kostnaderna ska uppdateras en gång varje halvår, i maj och i november.

Artikel 18

Närmare villkor

1.   Varje ledamot har rätt till ersättning för kostnaderna för en tur- och returresa per parlamentarisk arbetsvecka, mellan bostadsorten eller huvudstaden i den medlemsstat där han eller hon blivit vald och en arbets- eller sammanträdesort (nedan kallad huvudresa).

2.   Varje ledamot har även rätt till ersättning av maximalt två tur- och returresor, som ska göras under parlamentets arbetsvecka, mellan en arbets- eller sammanträdesort och bostadsorten eller en annan avreseort i den medlemsstat där ledamoten blivit vald (nedan kallade mellanliggande resor). För att få ersättning för den andra mellanliggande resan måste ledamoten visa upp styrkande handlingar som visar att resan var knuten till ledamotens politiska verksamhet.

3.   Rätten till ersättning för kostnader för mellanliggande resor är oberoende av rätten till ersättning för kostnader för resor inom den medlemsstat där ledamoten blivit vald enligt artikel 10.1 c.

4.   Ingen ersättning betalas till ledamöterna för resor som görs med ett transportmedel som parlamentet ställer till förfogande.

5.   Ledamöter som inte har möjlighet att använda tjänstebil är mot uppvisande av verifikationer berättigade till ersättning för taxikostnader för resor mellan avrese- eller ankomstflygplatsen respektive avrese- eller ankomststationen och arbets- eller sammanträdesorten. De bestämmelser som reglerar ersättningen för kostnader för taxiresor och de maximala ersättningsbeloppen fastställs av presidiet.

Artikel 19

Avstånds- och tidsersättning

1.   För resor inom Europeiska unionen har ledamöterna rätt till avståndsersättning som avser att täcka alla omkostnader i samband med resor, det vill säga parkeringsavgifter, motorvägsavgifter, bokningsavgifter, bagageavgifter och övriga skäliga kostnader. Denna rättighet gäller endast för huvudresan i den mening som avses i artikel 18.1.

2.   På samma villkor har ledamöterna rätt till tidsersättning.

3.   För de resor som avses i artikel 10.1 b och c betalas ingen avstånds- eller tidsersättning.

4.   Avstånds- och tidsersättningen beräknas, upp till det övre beloppet, på grundval av artikel 17.1 för utresor mellan bostadsorten och arbets- eller sammanträdesorten och för återresor mellan arbets- eller sammanträdesorten och bostadsorten.

5.   Om en ledamot tar en annan resväg än den mest direkta, erhåller han eller hon avstånds- och tidsersättning beräknad i enlighet med punkt 4.

6.   För att vara berättigad till avstånds- och reseersättning måste ledamoten vistas minst fyra timmar på parlamentets arbets- eller sammanträdesort.

Artikel 20

Avståndsersättningens storlek

1.   Avståndsersättningen beräknas enligt följande:

a)	Resans delsträcka under 50 km: 22 EUR.

b)	Resans delsträcka mellan 51 och 250 km: 0,12 EUR/km.

c)	Resans delsträcka mellan 251 och 1 000 km: 0,06 EUR/km.

d)	Resans delsträcka över 1 000 km: 0,03 EUR/km.

2.   Om ledamöternas omkostnader i samband med resan är högre än avståndsersättningen, kan ledamöterna mot uppvisande av styrkande handlingar begära ersättning för mellanskillnaden.

Artikel 21

Tidsersättningens storlek

1.   Tidsersättningen beräknas enligt följande:

a)	För en resa som sammanlagt varar 2–4 timmar: ett belopp motsvarande en åttondedel av det dagtraktamente som avses i artikel 24.

b)	För en resa som sammanlagt varar 4–6 timmar: ett belopp motsvarande en fjärdedel av det dagtraktamente som avses i artikel 24.

c)	För en resa som sammanlagt varar mer än 6 timmar utan att inbegripa övernattning: ett belopp motsvarande hälften av det dagtraktamente som avses i artikel 24.

d)	För en resa som sammanlagt varar mer än 6 timmar och kräver övernattning: ett belopp motsvarande fullt dagtraktamente enligt artikel 24, mot uppvisande av styrkande handlingar.

2.   Restiden beräknas enligt följande:

a)

För flygresor, tågresor och båtresor: — Restiden mellan ledamotens bostadsort och flygplatsen eller järnvägsstationen med en hastighet av 60 km/h. — Restiden med flyg, tåg eller båt enligt tidtabellen. — En timme för incheckning eller ombordstigning på tåg eller båt och 30 minuter för landning och avstigning vid ankomsten. — 30 minuter för resan mellan flygplatsen eller järnvägsstationen och parlamentets lokaler i Bryssel, Luxemburg eller Strasbourg (Entzheim). Presidiet fastställer restiden för resor till Strasbourg via andra flygplatser i enlighet med vilka transportmedel som finns till förfogande.

b)	För bilresor: restiden mellan bostadsorten och arbets- eller sammanträdesorten med en hastighet av 70 km/h.

Underavsnitt 3:   Bestämmelser för kompletterande resor och resor i den medlemsstat där ledamoten blivit vald

Artikel 22

Utgifter för kompletterande resor

1.   Utgifter för resor i samband med de fall som avses i artikel 10.1 b får ersättas med högst 4 148 EUR om året.

2.   Ledamöterna har i detta sammanhang även rätt att, mot uppvisande av originalräkningen, ansöka om ersättning för taxikostnader, biluthyrningskostnader, hotellkostnader och andra därmed sammanhängande kostnader under den officiella verksamhetsperioden. Om det är befogat med hänsyn till verksamhetsprogrammet eller på grund av konstaterade transportproblem, ska denna rättighet börja gälla dagen innan den officiella verksamheten inleds och upphöra dagen efter det att denna verksamhet avslutats.

3.   Faktiska resekostnader för en utskotts- eller underutskottsordförande som reser för att delta i konferenser eller evenemang där man behandlar frågor av europeiskt intresse som faller inom ramen för hans eller hennes utskotts eller underutskotts ansvarsområde och som har en parlamentarisk dimension får ersättas med högst 4 000 EUR om året. Detta deltagande ska godkännas i förväg av parlamentets talman efter en kontroll av att det finns tillgängliga medel inom ovannämnda maxbelopp.

En utskotts- eller underutskottsordförande får ge en av sina vice ordförande eller, om detta är omöjligt, en ledamot av sitt utskott eller underutskott, ett skriftligt tillstånd att fungera som ersättare för honom eller henne vid denna konferens eller detta evenemang.

Dessa utgifter ska omfattas av samma ersättningsvillkor som dem som gäller för utgifter för kompletterande resor.

Artikel 23

Utgifter för resor i den medlemsstat där ledamoten blivit vald

Ersättning för utgifter för resor i den medlemsstat där ledamoten blivit vald, vilka omnämns i artikel 10.1 c, får per kalenderår inte överstiga följande:

a)

24 resor (tur och retur) med flyg, tåg eller båt, utom för ledamöter som valts på det franska fastlandet, vilka inte får göra mer än två resor till franska utomeuropeiska departement och territorier, utomeuropeiska besittningar, Nya Kaledonien och de franska territorierna i södra Indiska oceanen och Antarktis.

b)

För resor med bil: en sträcka som får vara högst — 24 000 km för ledamöter som valts i Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Polen, Rumänien, Finland, Sverige och Förenade kungariket, — 16 000 km för ledamöter som valts i Bulgarien, Tjeckien, Irland, Grekland, Ungern, Österrike, Portugal och Slovakien, — 8 000 km för ledamöter som valts i Belgien, Danmark, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna och Slovenien.

Avsnitt 2 :   Ersättning för kostnader för uppehälle

Artikel 24

Dagtraktamente

1.   Ledamöterna har rätt till traktamente för varje dag de är närvarande

a)	på en arbets- eller sammanträdesort, vilket intygas i enlighet med artikel 12, i samband med en resa som omfattas av bestämmelserna om ersättning för utgifter för ordinarie resor,

b)	vid ett utskottssammanträde eller ett sammanträde i andra organ i ett nationellt parlament, vilket hålls utanför ledamotens bostadsort, efter uppvisande av ett närvarointyg som utfärdats av det berörda utskottet eller organet.

2.   Om den officiella verksamheten äger rum på gemenskapens territorium ska ledamoten erhålla ett schablonbelopp på 298 EUR.

3.   Om den officiella verksamheten äger rum utanför gemenskapens territorium, ska ledamoten

a)

erhålla ett schablonbelopp som motsvarar halva det belopp som avses i punkt 2 för tiden mellan det senaste passande flygets avgångstid före sammanträdets början och det första passande flygets ankomsttid efter sammanträdet, eller, i tillämpliga fall, för tiden mellan avgång och ankomst med ett specialchartrat plan om parlamentet har ställt ett sådant till förfogande; perioder på mer än 12 timmar ska räknas som ett helt dygn; perioder på mer än sex timmar men mindre än 12 timmar ska räknas som ett halvt dygn,

b)	mot uppvisande av originalräkningen erhålla ersättning för rimliga utgifter för boende och frukost på sammanträdesorten,

c)	i vederbörligen styrkta undantagsfall erhålla ersättning för rimliga utgifter för uppehälle i samband med själva resan, med undantag för utgifter i den medlemsstat där han eller hon blivit vald.

4.   Om de inlämnade hotellräkningarna gäller dubbelrum ska ersättningen vara begränsad till högst 85 % av den sammanlagda räkningen.

5.   Om ledamotens vistelse på arbetsorten är kortare än fyra timmar och om resorna till och från arbetsplatsen sker på en och samma dag, ska dagtraktamentet halveras.

Avsnitt 3 :   Ersättning för allmänna utgifter

Artikel 25

Rätt till ersättning

Ledamöterna har rätt till schablonersättning för att täcka allmänna utgifter som uppstår i samband med deras parlamentariska verksamhet och som inte täcks av andra ersättningar enligt dessa tillämpningsföreskrifter eller andra bestämmelser inom parlamentet.

Artikel 26

Tidsperiod som omfattas av ersättningen

1.   Ersättningen för allmänna utgifter ska betalas under hela ledamotens mandatperiod.

2.   Det månatliga beloppet för den ersättning som avses i artikel 25 ska uppgå till 4 202 EUR.

3.   De ledamöter vars mandatperiod börjar efter den femtonde dagen i månaden ska erhålla endast halva ersättningen för den månaden.

4.   Halva ersättningen ska också utbetalas under en period på tre månader efter den månad då ledamotens mandatperiod löper ut, förutsatt att ledamoten har tjänstgjort i minst sex månader och inte blir omvald.

Artikel 27

Utbetalningar

Alla utbetalningar av ersättningar för allmänna utgifter ska göras direkt till ledamöterna.

Artikel 28

Utgifter som täcks av ersättningen

Ersättningen för allmänna utgifter ska bl.a. täcka följande:

—	Kontorskostnader och löpande kostnader, särskilt hyror och därmed sammanhängande kostnader (särskilt värme, el, försäkring och städning).

—	Utgifter för köp eller hyra av kontorsutrustning.

—	Telefon- och portokostnader, inklusive utgifter för mobiltelefoni.

—	Utgifter för kontorsmateriel.

—	Kostnader för inköp av böcker, tidskrifter och tidningar.

—	Kostnader för användning av offentliga datanätverk för informationssökning.

—	Kostnader för att utrusta ledamöterna med kommunikationsutrustning och för att underhålla denna utrustning, t.ex. köp eller hyra av telefon, en faxapparat, en dator, ett modem eller ett kommunikationskort, en skrivare, annan it-utrustning, kringutrustning för datorer och programvarupaket.

—	Kostnader för Internetabonnemang och för databasuppkopplingar.

—	Kostnader för representation.

—	Kostnader för hotell och andra extrakostnader som sammanhänger med ledamotens resor i den medlemsstat där han eller hon blivit vald.

Avsnitt 4 :   Allmänna bestämmelser

Artikel 29

Hemtransport

1.   En ledamot som under en av de tjänsteresor som avses i artikel 10.1 a och 10.2 blir allvarligt sjuk eller råkar ut för en olycka har rätt till ersättning för kostnaderna för hemtransport med ambulans eller annat lämpligt transportmedel, förutsatt att parlamentets läkare har gett sitt godkännande på grundval av en receptförskrivning från den behandlande läkaren. Ledamoten, eller i förekommande fall hans eller hennes ombud, kan begära hemtransport till en av parlamentets arbetsorter eller till bostadsorten.

2.   Om en ledamot avlider under en sådan tjänsteresa kan även de nödvändiga utgifterna för att transportera den avlidne till hans eller hennes bostadsort ersättas.

3.   De kostnader i samband med hemtransport som ledamoten eller hans eller hennes rättsinnehavare kan få ersättning för genom en privat försäkring ska i tillämpliga fall dras av från det belopp som ersätts av parlamentet.

Artikel 30

Assistans till ledamöter med funktionshinder

Kvestorerna får, på förslag från generalsekreteraren och efter att ha samrått med parlamentets läkare, godkänna att parlamentet står för vissa nödvändiga utgifter för att hjälpa parlamentsledamöter med svåra funktionshinder att utöva sitt mandat. Graden av funktionshinder och lämpligheten hos de hjälpmedel som erbjuds för att ledamoten ska kunna utföra sina uppgifter ska regelbundet godkännas av parlamentets läkare. Kvestorerna ska i sitt tillstånd närmare ange villkoren för assistansen och den period under vilken tillståndet gäller.

Artikel 31

Frånvaro

1.   Det dagtraktamente som fastställs i artikel 24 ska minskas med 50 % för varje dag då en ledamot har varit frånvarande under mer än hälften av alla de omröstningar med namnupprop som hålls på tisdagar, onsdagar och torsdagar under sammanträdesperioderna i Strasbourg och under den andra dagen av sammanträdesperioderna i Bryssel.

2.   Varje ledamot som under ett parlamentsår (1 september–31 augusti) är frånvarande minst hälften av de dagar som presidiet har fastställt för parlamentets plenarsammanträden ska åläggas att för den perioden till parlamentet återbetala 50 procent av ersättningen för de allmänna utgifter som anges i artikel 25.

3.   Talmannen kan bortse från frånvaro enligt punkt 2 om berörd ledamot är frånvarande på grund av sjukdom eller av allvarliga familjeskäl, eller är på tjänsteresa för parlamentets räkning. Styrkande handlingar ska lämnas till kvestorerna senast två månader efter den dag då frånvaron inleddes.

4.   En ledamot som är gravid ska befrias från skyldigheten att närvara vid parlamentets officiella sammanträden under en period på tre månader före barnets födsel. Ledamoten ska lämna in läkarintyg med angivelse av beräknat datum för nedkomsten. Efter nedkomsten ska ledamoten befrias från skyldigheten att närvara vid officiella sammanträden under en period på sex månader. Ledamoten ska lämna in en kopia av barnets födelseattest.

Artikel 32

Ekonomiska påföljder

1.   De ledamöter som enligt artikel 146 i parlamentets arbetsordning har uppmanats att lämna plenisalen har under hela den tid då förvisningen är i kraft inte någon rätt till dagtraktamente enligt artikel 24.

2.   Ledamöterna har inte någon rätt till dagtraktamente i de fall som anges i artikel 147 i parlamentets arbetsordning.

KAPITEL 5

Assistans av personliga medarbetare

Artikel 33

Betalning av utgifter för assistentstöd till ledamöterna

1.   Ledamöterna har rätt att assisteras av medarbetare som de själva fritt har valt. Parlamentet ska ersätta de faktiska kostnader som uppkommit och som helt eller delvis är en följd av anställningen av en eller flera assistenter eller användningen av tjänsteleverantörer i enlighet med dessa tillämpningsföreskrifter och på de villkor som fastställts av presidiet.

2.   Ersättning får endast betalas för assistentstöd som är nödvändigt och har ett direkt samband med utövandet av en ledamots parlamentariska mandat. Utgifter i samband med en ledamots privatliv får under inga omständigheter ersättas.

3.   Utgifterna ska betalas under ledamotens mandatperiod.

4.   Det högsta belopp som varje månad kan utbetalas till samtliga medarbetare som anges i artikel 34 är 17 540 euro.

5.   Om ledamotens mandat inte börjar den första dagen i en månad eller inte upphör den sista dagen i en månad, ska dennes utgifter för assistentstöd beräknas proportionellt.

Artikel 34

Allmänna principer

1.   Ledamöterna ska använda

a)	ackrediterade assistenter, enligt artikel 2 i bilaga IX till parlamentets arbetsordning, vilka anställts vid en av parlamentets arbetsorter enligt det specifika rättsliga system som antagits på grundval av artikel 283 i fördraget, och vars avtal ingås och förvaltas direkt av parlamentet, och

b)	fysiska personer som assisterar dem i den medlemsstat där de blivit valda och som har ingått ett anställningsavtal eller avtal om tillhandahållande av tjänster med dem i enlighet med tillämplig nationell lag, och på de villkor som anges i detta kapitel, nedan kallade lokala assistenter.

2.   Flera ledamöter kan bilda en grupp så att de gemensamt kan använda eller utnyttja tjänster av en eller flera assistenter enligt punkt 1. I detta fall ska de berörda ledamöterna sinsemellan utse den eller de ledamöter som har rätt att underteckna i ledamöternas namn och på deras vägnar. En förklaring om att en grupp med ledamöter har bildats bifogas till det enskilda avtal som ingåtts med den berörda assistenten.

I förklaringen ska ledamöterna fastställa de respektive andelar som ska dras från det belopp som anges i artikel 33.4

3.   Artiklarna 35–42 gäller inte för ackrediterade assistenter.

4.   Ersättning får också utbetalas för utgifter i samband med praktikavtal, i enlighet med de villkor som fastställts av presidiet.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får ledamöterna använda tjänsteleverantörer för att få klart identifierade tjänster som har ett direkt samband med utövandet av deras parlamentariska mandat, i enlighet med villkoren i detta kapitel.

6.   Inga tjänster som utförs får inbegripa tillhandahållande av personal.

Artikel 35

Betalningsombud

1.   Alla anställningsavtal och avtal om tillhandahållande av tjänster som en ledamot eller en grupp ledamöter ingår måste förvaltas av ett betalningsombud som är etablerat i en medlemsstat.

2.   De tjänster som utförs av detta betalningsombud ska utföras av en fysisk eller juridisk person som i en medlemsstat har erhållit ett vederbörligt tillstånd att utöva yrkesverksamhet som innebär arbete med skatte- och socialförsäkringsrelaterade aspekter av anställningsavtal eller avtal om tillhandahållande av tjänster (11) enligt nationell lagstiftning.

3.   När det gäller de avtal som avses i punkt 1 har ledamöterna möjlighet att göra följande:

a)	Ingå ett enskilt avtal med ett valfritt betalningsombud som är ansvarigt för de arbetsuppgifter som anges i artikel 36.5.

b)	Använda de tjänster som tillhandahålls av ett betalningsombud som valts av parlamentet. I dessa fall ska parlamentet upprätta en lista över betalningsombud med minst ett betalningsombud per medlemsstat.

c)	Använda de tjänster som erbjuds av ett nationellt parlament som fungerar som betalningsombud.

Utgifter i samband med betalningsombudens tjänster täcks av den ersättning som fastställs i artikel 33.4.

4.   Ledamöterna ska ingå avtalet med betalningsombuden, i det fall som avses i punkt 3 a, eller av parlamentet, i det fall som avses i punkt 3 b, på grundval av ett standardavtal som godkänts av presidiet för vart och ett av de ovannämnda fallen.

Standardavtalet ska fastställa betalningsvillkoren för de avtal som avses i punkt 1 i enlighet med detta kapitel och ska även fastställa betalningsombudets ersättning och ansvar.

5.   I det fall som avses i punkt 3 c ska parlamentet tillsammans med det berörda nationella parlamentet ingå ett administrativt avtal som fastställer betalningsvillkoren för de avtal som avses i punkt 1, i enlighet med detta kapitel.

Artikel 36

Villkor för förvaltningen av avtalen med medarbetarna

1.   Betalningsombudet ska säkerställa en korrekt tillämpning av nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning, särskilt när det gäller sociala avgifter och skatter i samband med de avtal som han eller hon förvaltar.

2.   Betalningsombudets arvoden ska utbetalas mot uppvisande av relevanta räkningar eller kostnadsredovisningar.

3.   Ledamöterna ska förse sina betalningsombud med alla de handlingar och uppgifter de behöver för att säkerställa att de avtal som anförtrotts ombudet är lagliga och uppfyller kraven för en sund förvaltning, särskilt när det gäller de handlingar och uppgifter som avses i artiklarna 37.2, 38.1 a, 40, 41.1 a och 42.

4.   I de fall som avses i artikel 35.3 b och 35.3 c ska parlamentet betala betalningsombudet de belopp som parlamentet är skyldigt i enlighet med de avtal som anförtrotts ombudet, mot uppvisande av erforderliga styrkande handlingar. Parlamentet ska betala nettolönen direkt till de assistenter med vilka ledamoten ingått anställningsavtal, i de fall då den nationella lagstiftningen inte ger betalningsombudet rätt att göra det.

5.   I det fall som avses i artikel 35.3 a ska parlamentet, mot uppvisande av erforderliga styrkande handlingar och på ledamotens begäran, i ledamotens namn och för hans eller hennes räkning, betala assistenternas nettolön direkt till dem. Betalningsombudet ska utan dröjsmål meddela den behöriga avdelningen de belopp som ska betalas när det gäller sociala avgifter och skatter och upprätta lönebeskeden.

Om ledamoten inte gör någon begäran ska punkt 4 tillämpas.

6.   Om omständigheterna så kräver, får parlamentet inom ramen för ett anställningsavtal och på ledamotens begäran betala ut förskott på de utbetalningar som avses i punkterna 4 och 5. Hela ansvaret för regleringen av detta förskott ska fortfarande ligga på betalningsombudet och regleringen ska genomföras i enlighet med dessa tillämpningsföreskrifter och tillämplig nationell lagstiftning.

Artikel 37

Ansökan om betalning av utgifter för assistentstöd till ledamöterna

1.   Ansökningar om betalning av utgifter för assistentstöd till ledamöterna i enlighet med artikel 34.1 b, 34.2, 34.4 och 34.5 som specificerar förmånstagarna och storleken på de betalningar som ska göras till behörig avdelning, ska lämnas in av betalningsombudet efter att de vederbörligen medundertecknats av samtliga berörda ledamöter. Ansökningarna ska åtföljas av de styrkande handlingar som avses i artikel 38 när det gäller anställningsavtal och dem som avses i artikel 41 när det gäller avtal om tillhandahållande av tjänster.

2.   Ledamöterna ska omgående informera sitt betalningsombud och den behöriga avdelningen om eventuella ändringar i deras avtalsförbindelser och om anvisningarna gällande utbetalningar och därvid ange de ändringar som gjorts i avtalet.

Betalningsombudet ska omedelbart översända denna information och tillhörande styrkande handlingar till den behöriga avdelningen.

Artikel 38

Handlingar som ska lämnas in i samband med ett anställningsavtal

1.   I de fall då ett anställningsavtal har ingåtts ska betalningsombudet, vid inlämnandet av en ansökan om betalning av utgifter, inom trettio dagar efter avtalets början översända följande till den behöriga avdelningen:

a)	En kopia av det anställningsavtal som ledamoten har ingått med sin lokala assistent.

b)	Ett intyg som visar att den lokala assistenten är ansluten till ett socialförsäkringssystem och som anger ledamoten som arbetsgivare.

c)	Om det föreskrivs av nationell lag: ett intyg över en arbetsolycksfallsförsäkring.

d)	En kopia av det avtal som ingåtts mellan ledamoten och det betalningsombud enligt artikel 35.3 a som ledamoten valt, eller en kopia av det mandat som getts parlamentets betalningsombud enligt artikel 35.3 b.

e)	En detaljerad redogörelse med uppgifter om löner, arbetsgivaravgifter och lönekostnader och andra utgifter som kan komma att betalas under året, och som tar hänsyn till de avtalsmässiga skyldigheterna, inklusive eventuella utgifter för tjänsteresor, och till bestämmelserna i nationell lagstiftning.

2.   Om ett nytt anställningsavtal har ingåtts måste intyget över anslutning till ett socialförsäkringssystem och intyget över arbetsolycksfallsförsäkring lämnas in senast tre månader efter den dag då avtalet börjar gälla. Om avtalsperioden understiger tre månader måste denna skyldighet uppfyllas omedelbart.

Artikel 39

Skyldigheter enligt ett anställningsavtal

1.   Betalningsombudet ska, under den period som fastställs i tillämplig nationell lag och i minst ett år efter den berörda valperiodens slut, föra ett register över lönebeskeden av vilket det ska framgå utbetalda löner samt avdrag för skatter och sociala avgifter (för löntagare och arbetsgivare). Om avtalet med betalningsombudet löper ut före den dag då ledamotens mandat upphör, ska en bestyrkt kopia av den ovannämnda dokumentationen omgående översändas till ett nytt betalningsombud som utses av ledamoten enligt artikel 35.3 a eller, om ett sådant betalningsombud saknas, till parlamentets betalningsombud enligt artikel 35.3 b.

2.   För var och en av de assistenter som används ska betalningsombudet senast den 30 mars året efter det berörda budgetåret och när hans eller hennes avtal löper ut, särskilt med avseende på reglering av det förskott som utbetalats, till behörig avdelning översända redovisningar av de utgifter som uppkommit med avseende på löner, skatteavdrag och sociala avgifter och alla andra återbetalningsbara utgifter. Betalningsombudet ska intyga att alla skyldigheter som följer av tillämplig nationell lagstiftning har uppfyllts.

Dessa redovisningar ska utarbetas i enlighet med parlamentets specifikationer.

3.   Efter en granskning av redovisningarna ska ett meddelande översändas till betalningsombudet senast den 1 juni efter dagen för mottagande av redovisningarna, med kopia till ledamoten, där det ska anges huruvida de utbetalningar som gjorts är korrekta eller inte och, i förekommande fall, vilka dokument som saknas och måste lämnas in. Om betalningsombudets avtal har upphört att gälla, ska meddelandet översändas senast två månader efter dagen för mottagandet av redovisningarna.

Om det i detta meddelande fastställs att utbetalningarna är felaktiga, ska de dokument som behövs för att korrigera detta lämnas in till den behöriga avdelningen senast den 30 juni eller, om betalningsombudets avtal upphört att gälla, inom en månad efter meddelandet. I annat fall ska parlamentet tillämpa artiklarna 67 och 68.

Artikel 40

Utgifter i samband med uppsägning av anställningsavtalet

1.   Med avvikelse från vad som sägs i artikel 33.3 är det möjligt att ersätta ytterligare utgifter då anställningsavtal som ledamöterna ingått med sina lokala assistenter upphör att gälla på grund av att ledamotens mandatperiod har löpt ut, förutsatt att dessa utgifter uppstår till följd av tillämpning av nationell arbetslagstiftning, inklusive kollektivavtal.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas om:

a)	ledamoten omgående återväljs till det nya parlamentet,

b)	ledamoten har utövat sitt mandat under mindre än sex månader,

c)	ledamoten inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter när det gäller uppsägning av anställningsavtalet, inbegripet uppsägningstid, i god tid före slutet på hans eller hennes mandatperiod, utom i fall då mandatperiodens slut inte kunde förutses,

d)	den berörda assistenten erhåller lön från någon av gemenskapsinstitutionerna, eller är anställd av en annan grupp med ledamöter under samma period,

e)	de berörda utgifterna är en följd av ett särskilt avtal mellan parterna eller ett beslut om att vid uppsägning av anställningsavtalet tilldela en bonus som går utöver skyldigheterna enligt lagstiftning eller kollektivavtal.

3.   Betalningsombudet ska till den behöriga avdelningen lämna in en ansökan om betalning av de utgifter som avses i punkt 1, vilken ska vara medundertecknad av ledamoten och ange den rättsliga grunden för betalningen och ska lämnas in inom tre månader efter slutet på ledamotens mandatperiod.

4.   Om ledamöterna enligt den nationella arbetsrätten, när det gäller utgifter som faller inom tillämpningsområdet för punkt 1, är skyldiga att betala ett belopp som är mer än tre gånger så stort som det som avses i artikel 33.4 får dessa utgifter i undantagsfall ersättas mot uppvisande av vederbörligen upprättade styrkande handlingar som måste godkännas av de behöriga nationella myndigheterna. Ansökningar om utbetalning ska lämnas in enligt förfarandet i punkt 3.

Artikel 41

Handlingar som ska lämnas in i samband med ett avtal om tillhandahållande av tjänster

1.   I samband med ett avtal om tillhandahållande av tjänster enligt artikel 34.1 b eller artikel 34.5, ska betalningsombudet vid inlämnandet av en ansökan om ersättning av utgifter, till den behöriga avdelningen översända

a)	en kopia av det avtal om tillhandahållande av tjänster som ledamoten har ingått med sin tjänsteleverantör och som klart definierar vilket slags tjänster som ska tillhandahållas,

b)	ett intyg över tjänsteleverantörens momsregistreringsnummer eller, om denne är undantagen från momsregistreringsskyldighet, anledningen till detta undantag och ett annat intyg som visar att tjänsteleverantören är etablerad enligt gällande lagstiftning,

c)	en kopia av det avtal som ingåtts mellan ledamoten och det betalningsombud som han eller hon valt enligt artikel 35.3 a, eller av det mandat som getts parlamentets betalningsombud enligt artikel 35.3 b.

2.   De tjänster som tillhandahålls ska betalas om betalningsombudet till den behöriga avdelningen översänder en räkning eller kostnadsredovisning med detaljerade uppgifter om de tjänster som faktiskt utförts.

Betalningsombudet ska intyga att de inlämnade räkningarna eller kostnadsredovisningarna överensstämmer med gällande nationell lag, särskilt när det gäller moms på regelbundet utförda tjänster. Om tjänster undantas från moms ska betalningsombudet intyga att tjänsteleverantörens alla skatte- och socialförsäkringsmässiga skyldigheter har uppfyllts.

Det högsta belopp som betalas för utförda tjänster får inte överstiga 25 % av det belopp som fastställs i artikel 33.4. Detta belopp kan kumuleras och användas på årlig basis.

3.   Betalningsombudet ska senast den 30 mars under året efter det berörda budgetåret och när hans eller hennes avtal upphör att gälla, till den behöriga avdelningen lämna in en styrkt rapport med uppgifter om de tjänster som tillhandahållits under den berörda perioden.

Denna rapport ska intyga att de relevanta handlingarna genomförts i enlighet med gällande nationell lagstiftning.

4.   Efter granskning av rapporten ska ett meddelande översändas till betalningsombudet senast den 1 juni, med kopia till ledamoten, där det ska anges huruvida de utbetalningar som gjorts är korrekta eller inte och, i förekommande fall, vilka dokument som saknas och måste lämnas in. Om betalningsombudets avtal upphört att gälla, ska meddelandet översändas senast två månader efter dagen för mottagandet av redovisningarna.

Om det i detta meddelande fastställs att utbetalningarna är felaktiga, ska de dokument som behövs för att korrigera detta lämnas in till den behöriga avdelningen senast den 1 juli eller, om betalningsombudets avtal upphört att gälla, inom en månad efter meddelandet. I annat fall ska parlamentet tillämpa artiklarna 67 och 68.

Artikel 42

Extraordinära utgifter

Om en lokal assistent med ett anställningsavtal är frånvarande under en period som överstiger tre månader, på grund av mammaledighet eller allvarlig sjukdom, kan från och med den fjärde frånvaromånaden den del av kostnaden som uppkommit för att ersätta assistenten och som inte täcks av de ersättningar till den anställde som utbetalas enligt det tillämpliga nationella socialförsäkringssystemet ersättas utöver maximibeloppet enligt artikel 33.4. En ansökan om betalningsåtagande för sådana utgifter ska lämnas in till behörig avdelning av betalningsombudet och vara medundertecknad av ledamoten.

Artikel 43

Utgifter som inte ersätts

De belopp som utbetalas i enlighet med detta kapitel får inte användas direkt eller indirekt till att

a)	finansiera avtal som ingås med parlamentets politiska grupper eller med politiska partier,

b)	täcka utgifter som kan ersättas med andra ersättningar som fastställs i dessa tillämpningsföreskrifter eller andra bestämmelser i parlamentets arbetsordning,

c)

täcka utgifter i samband med ett avtal om tillhandahållande av tjänster då detta kan ge upphov till en intressekonflikt, särskilt i de fall då ledamoten eller en av de personer som avses i led d — är ägare eller delägare av ett företag eller en vinstdrivande organisation som fungerar som hans eller hennes tjänsteleverantör, — sitter i styrelsen eller ett annat verkställande organ i ett företag eller en vinstdrivande organisation som fungerar som hans eller hennes tjänsteleverantör, — har tillgång till sin tjänsteleverantörs bankkonto, — har ett intresse i eller drar ekonomiska fördelar av någon form av verksamhet som bedrivs av hans eller hennes tjänsteleverantör.

d)	finansiera avtal som gör det möjligt att anställa eller använda tjänster som tillhandahålls av ledamöternas makar eller erkända partner enligt artikel 58.2, eller föräldrar, barn eller syskon.

KAPITEL 6

Tilldelning av utrustning och faciliteter

Artikel 44

Tilldelning av utrustning och faciliteter

1.   Presidiet ska anta bestämmelserna om tillhandahållande av utrustning och faciliteter för ledamöterna, särskilt när det gäller

—	användning av tjänstebilar,

—	möblering av ledamöternas arbetsrum,

—	tillhandahållande av it- och telekommunikationsutrustning,

—	tilldelning av pappersvaror,

—	ledamöternas och de politiska gruppernas användning av de kontorsutrymmen som ställts till deras förfogande i parlamentets informationskontor,

—	behandling av ledamöternas arkiv som överlämnats som gåva eller donation till ett institut, en förening eller en stiftelse,

—	villkoren för transport av personliga tillhörigheter från tjänsterummen i Bryssel och Strasbourg till ursprungslandet för de ledamöter vars mandat upphör före valperiodens slut,

—	användning av tjänstecyklar,

—	språk- och datorkurser för ledamöterna.

2.   Presidiet får också anta bestämmelser om tillhandahållande av faciliteter för parlamentets före detta talmän, under deras mandatperioder, och för före detta ledamöter när det gäller de senares tillträde till parlamentets infrastruktur.

AVDELNING II

MANDATETS UPPHÖRANDE

KAPITEL 1

Övergångsersättning

Artikel 45

Rätt till övergångsersättning

Före detta ledamöter har rätt till övergångsersättning i enlighet med artikel 13 i ledamotsstadgan, från och med den första dagen i den månad som följer på mandatets upphörande.

Artikel 46

Upphörande

1.   Före detta ledamöter har inte rätt till övergångsersättning om de innehar ett mandat i ett annat parlament eller ett offentligt ämbete.

2.   Rätten till övergångsersättning upphör då före detta ledamöter tillträder ett mandat i ett annat parlament eller ett offentligt ämbete. Övergångsersättningen utbetalas i förekommande fall till och med sista dagen före det datum då mandatet eller ämbetet tillträds.

3.   I denna artikel avses med ”ett annat parlament” i punkterna 1 och 2 ett parlament som är etablerat i en medlemsstat och som har lagstiftande behörighet.

4.   Med ”offentligt ämbete” i punkterna 1 och 2 avses utövande av följande ämbeten:

a)	Ett avlönat ämbete till vilket man väljs och som innefattar utövande av offentliga maktbefogenheter.

b)	Medlem i en nationell eller regional regering.

c)	Ämbetsman, tjänsteman eller ledamot i en gemenskapsinstitution.

Artikel 47

Sammanslagning av kontantförmåner

1.   När en ledamot samtidigt har rätt till övergångsersättning och ålderspension eller invaliditetspension enligt artiklarna 14 och 15 i ledamotsstadgan har den före detta ledamoten rätt att välja system. Ledamoten ska meddela generalsekreteraren sitt beslut senast tre månader efter mandatets upphörande. Beslutet är oåterkalleligt.

2.   Om den före detta ledamoten väljer övergångsersättningen, dras utbetalningen av ålderspensionen eller invaliditetspensionen in under den period då övergångsersättningen utbetalas.

Artikel 48

Förfarande

1.   Den före detta ledamoten ska ansöka om övergångsersättning hos generalsekreteraren senast tre månader efter mandatets upphörande. Ansökan ska åtföljas av ett intyg på heder och samvete om att ledamoten inte utövar något av de ämbeten som avses i artikel 46.

2.   Om artikel 47.1 är tillämplig, ska intyget åtföljas av det beslut som anges i den punkten.

3.   Alla förändringar av de omständigheter som legat till grund för beviljandet av övergångsersättningen och som kan medföra en ändring av denna rätt ska omedelbart meddelas generalsekreteraren. I tveksamma fall kan generalsekreteraren begära att den berörda personen ska inkomma med synpunkter.

4.   Om generalsekreteraren, utifrån ett faktaunderlag som kan verifieras i källor som är tillgängliga för allmänheten, får kännedom om att den före detta ledamoten utövar något av ämbetena i artikel 46, ska han eller hon dra in övergångsersättningen och meddela den berörda ledamoten om detta.

5.   Den före detta ledamoten kan när som helst avstå från rätten till övergångsersättning. Den före detta ledamoten ska underrätta generalsekreteraren om ett sådant beslut.

KAPITEL 2

Ålderspension

Artikel 49

Rätt till ålderspension

1.   De ledamöter som utövat sitt mandat i minst ett helt år har rätt till ålderspension när mandatet upphör. Ålderspensionen ska utbetalas från och med den första dagen i månaden efter den månad då ledamöterna fyller sextiotre år.

2.   Utbetalning av ålderspensionen dras in för sådana mottagare som väljs in i parlamentet på nytt. Den rätt till ålderspension som ledamoten får i och med det nya mandatet läggs till rättigheterna till ålderspension från den tidigare mandatperioden. Utbetalningen av ålderspensionen inleds på nytt så fort ledamotens mandat upphör.

3.   Om en ledamot utövar flera mandat som inte följer på varandra läggs samtliga mandatperioder ihop för beräkning av ålderspensionen.

Artikel 50

Bestämmelser för att undvika dubbla förmåner

1.   Den ålderspension som en före detta ledamot uppbär för ett mandat som han eller hon har utövat i ett annat parlament samtidigt med mandatet i Europaparlamentet ska räknas av från ålderspensionen.

2.   Med ”ett annat parlament” enligt punkt 1 avses ett sådant parlament som definieras i artikel 2.2.

3.   Beräkningarna utförs på grundval av de två pensionsbeloppen före skatt.

4.   De före detta ledamöter som utfört ett mandat i ett annat parlament samtidigt med mandatet i Europaparlamentet ska ange den ålderspension de uppbär för det mandat som de utövat i det andra parlamentet.

KAPITEL 3

Invaliditetspension

Artikel 51

Rätt till invaliditetspension

1.   En ledamot som enligt förfarandet i artikel 55 anses vara fullständigt invalidiserad och som därmed inte kan utföra sina uppgifter och som av detta skäl avsäger sig sitt mandat, har rätt till en invaliditetspension från och med den dag då mandatet upphör, om inte annat sägs i punkt 3.

2.   Rätten till invaliditetspension upphör om ledamoten inte meddelar att han eller hon avsäger sig sitt mandat senast tre månader efter det datum då han eller hon officiellt underrättats om beslutet om en invaliditetsförklaring.

3.   Rätten till invaliditetspension inleds när den valperiod under vilken invaliditeten uppstod tar slut

a)	om ledamoten inte kan avsäga sig sitt mandat på grund av sin invaliditet, eller

b)	om beslutet om en invaliditetsförklaring antagits efter slutet av den valperiod under vilken det förfarande som avses i denna artikel har inletts, eller

c)	om tidsfristen i punkt 2 ännu inte löpt ut.

Artikel 52

Beräkning av invaliditetspensionen

1.   Beloppet för invaliditetspensionen uppgår för varje slutfört mandatår till 3,5 % av ledamotsarvodet enligt artikel 10 i ledamotsstadgan, och för varje tillkommande slutförd månad till en tolftedel, dock minst till 35 % av ledamotsarvodet. Det totala beloppet får emellertid inte överskrida 70 %.

2.   Bestämmelserna om beräkning av ålderspensionen ska i tillämpliga delar gälla för beräkningen av invaliditetspensionen.

Artikel 53

Bestämmelser för att undvika dubbla förmåner

1.   Den invaliditetspension som en före detta ledamot uppbär för att han eller hon utövat ett mandat i ett annat parlament samtidigt med mandatet i Europaparlamentet räknas av från invaliditetspensionen.

2.   Med ”ett annat parlament” enligt punkt 1 avses ett sådant parlament som definieras i artikel 2.2.

3.   De före detta ledamöter som utövat ett mandat i ett annat parlament samtidigt med mandatet i Europaparlamentet ska ange den invaliditetspension som de uppbär för det mandat som de utövat i det andra parlamentet.

Artikel 54

Sammanslagning av kontantförmåner

Om före detta ledamöter samtidigt har rätt till invaliditetspension och ålderspension ska de uppbära ålderspension. Ålderspensionen kan emellertid inte vara lägre än invaliditetspensionen.

Artikel 55

Förfarande

1.   Ledamoten eller dennes juridiska ombud ska lämna in en begäran om en invaliditetsförklaring åtföljd av ett läkarintyg till parlamentets talman med angivande av namnet på den läkare som kommer att företräda ledamoten i den invaliditetskommitté som avses i artikel 56.

2.   Den invaliditetskommitté som avses i artikel 56 ska inom en tidsfrist på tre månader från och med det datum då generalsekreteraren sammankallat nämnden, och efter mandat från parlamentet, lägga fram en motiverad medicinsk rapport där en bedömning görs av huruvida villkoren i artikel 51 är uppfyllda. Generalsekreteraren kan i undantagsfall förlänga tidsfristen.

3.   Parlamentets talman bekräftar invaliditetsförklaringen på förslag av invaliditetskommittén och meddelar ledamoten om beslutet genom att uppmana honom eller henne att frånträda sitt mandat. Vid avslag ska talmannen informera ledamoten om möjligheterna till överklagande.

Artikel 56

Invaliditetskommittén

1.   Invaliditetskommittén består av tre läkare som utses enligt följande:

—	Den förste utses av ledamoten i fråga.

—	Den andre utses av parlamentet.

—	Den tredje utses efter överenskommelse mellan de två läkare som utsetts på ovanstående sätt.

Om ingen överenskommelse uppnåtts om utnämningen av den tredje läkaren senast två månader efter det datum då den andre läkaren utsetts, ska den tredje läkaren utses av ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol på uppdrag av parlamentet.

2.   Utgifterna för invaliditetskommitténs arbete, inbegripet resekostnaderna, ska betalas av parlamentet.

3.   Ledamoten kan lämna in alla rapporter eller intyg från sin läkare eller andra yrkesverksamma på vårdområdet som ledamoten anlitat.

4.   Det arbete som utförs av invaliditetskommittén är sekretessbelagt.

Artikel 57

Uppföljning av invaliditeten

1.   Före detta ledamöter som inte längre uppfyller kraven i artikel 51 förlorar sin rätt till invaliditetspension.

2.   Så länge den före detta ledamoten ännu inte fyllt sextiotre år kan parlamentet låta undersöka honom eller henne vart femte år av en utsedd läkare för att kontrollera att den före detta ledamoten fortfarande uppfyller villkoren för att uppbära invaliditetspensionen.

3.   Denna undersökning kan även äga rum före den tidsfrist som anges i punkt 2, särskilt om parlamentet informerats om att den före detta ledamoten utför ett avlönat arbete. I detta fall bedöms situationen på grundval av ett faktaunderlag som kan verifieras i källor som är tillgängliga för allmänheten beroende på omständigheterna i det enskilda fallet samt efter en kontradiktorisk undersökning.

4.   Invaliditetskommittén kan på förslag från den läkare som gjort undersökningen konstatera att den före detta ledamotens hälsotillstånd förbättrats och att han eller hon därför inte längre uppfyller villkoren i artikel 51.

5.   Beslutet att utbetalningen av invaliditetspensionen ska upphöra fattas av parlamentets talman på grundval av invaliditetskommitténs slutsatser. Artiklarna 55 och 56 ska gälla i tillämpliga delar. Om den före detta ledamoten inte utsett en läkare som representerar honom eller henne i invaliditetskommittén ska artikel 56.1 andra stycket tillämpas.

KAPITEL 4

Efterlevandepension och barnpension

Artikel 58

Rätt till efterlevandepension och barnpension

1.   Efterlevande make och underhållsberättigat barn till en ledamot eller en före detta ledamot som avlider under sin mandatperiod eller under det att en ledamot uppbär ålderspension eller invaliditetspension har rätt att uppbära pension i egenskap av änka/änkling respektive föräldralös.

2.   Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel anses erkända partner vara likställda med makar om paret tillhandahåller en officiell handling som visar deras ställning som erkända partner och som godkänts av en medlemsstat eller av en behörig myndighet i en medlemsstat.

3.   Med ”underhållsberättigat barn” avses ledamotens eller hans eller hennes makes legitima, biologiska eller adopterade barn som ledamoten eller den före detta ledamoten faktiskt försörjer. Även barn i fosterstadiet samt barn för vilka ledamoten eller den före detta ledamoten inlett ett adoptionsförfarande och adoptionen avslutas efter hans eller hennes bortgång utgör underhållsberättigade barn.

Artikel 59

Beräkning av efterlevandepension och barnpension

1.   Maxbeloppet för efterlevandepensionerna och barnpensionerna får inte överstiga beloppet för den ålderspension som ledamoten hade haft rätt till i slutet av valperioden, med beaktande av tidsperioden mellan datumet för bortgången och datumet då valperioden upphörde.

2.   För före detta ledamöter får maxbeloppet för efterlevandepensionerna och barnpensionerna inte överstiga den ålderspension som ledamoten uppbar eller som han eller hon hade haft rätt till.

3.   Efterlevandepensionen för den efterlevande maken uppgår till 60 % av beloppet i punkt 1 eller 2, dock minst till 30 % av arvodet i artikel 10 i ledamotsstadgan även om det senare beloppet är större än beloppen i punkterna 1 och 2.

Rätten till efterlevandepension påverkas inte vid omgifte. Rätten till efterlevandepension ska inte gälla om det enligt omständigheterna i det enskilda fallet utan rimligt tvivel framgår att äktenskapet ingåtts enbart i syfte att erhålla efterlevandepension. I detta fall bedöms situationen på grundval av ett faktaunderlag som kan verifieras i källor som är tillgängliga för allmänheten beroende på omständigheterna i det enskilda fallet samt efter en kontradiktorisk undersökning.

4.   Barnpensionsbeloppet för ett underhållsberättigat barn uppgår till 20 % av beloppet i punkt 1 eller 2.

5.   Om det finns fler än två barn fördelas maxbeloppet för barnpension i lika delar mellan de underhållsberättigade barnen.

6.   Maxbeloppet för den pension som ska utbetalas fördelas i förekommande fall mellan maken och barnen enligt procentsatserna i punkterna 3, 4 och 5.

Artikel 60

Upphörande

1.   Efterlevandepensionen eller barnpensionen tilldelas från och med den första dagen i kalendermånaden efter bortgången.

2.   Om mottagaren av pensionen avlider upphör efterlevandepensionen i slutet av den månad då bortgången inträffat.

3.   Rätten till barnpension upphör i slutet på den månad då det föräldralösa barnet fyller 21 år.

Denna rätt förlängs emellertid under det föräldralösa barnets skolgång eller yrkesutbildning, som längst dock till slutet på den månad då barnet fyller 25 år.

Pensionen bibehålls av ett föräldralöst barn som till följd av sjukdom eller ett funktionshinder inte kan försörja sig. Sjukdomen eller funktionshindret ska godkännas av parlamentets läkare. Mottagaren kan bestrida läkarens beslut genom att begära att en nämnd sammanträder som tillsatts enligt villkoren för invaliditetskommittén enligt bilaga II avsnitt 3 i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68.

Denna rätt upphör om barnet kan försörja sig självt på nytt. Parlamentet kan i detta syfte låta barnet undersökas vart femte år av en utsedd läkare för att kontrollera att det fortfarande uppfyller villkoren för uppbärande av barnpension.

AVDELNING III

ALLMÄNNA OCH AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Utbetalningsvillkor

Artikel 61

Efterlevnad av budgetförordningen

1.   Genomförandet av dessa tillämpningsföreskrifter och samtliga ansökningar om utbetalning som lämnats in i enlighet med dessa tillämpningsföreskrifter ska stå i överensstämmelse med bestämmelserna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (12) (nedan kallad budgetförordningen).

2.   Om det enligt dessa tillämpningsföreskrifter krävs att avtal ingås mellan parlamentet och tredje part, har den behörige utanordnaren rätt att underteckna dem.

Artikel 62

Principen om användning av medel

1.   De belopp som utbetalats enligt dessa tillämpningsföreskrifter på grundval av bestämmelserna i avdelning I kapitlen 4, 5 och 6 är uteslutande avsatta för finansiering av sådan verksamhet som har samband med ledamöternas utövande av sitt mandat och får inte täcka personliga utgifter eller finansiera bidrag eller gåvor av politiskt slag.

2.   Ledamöterna ska till parlamentet återbetala belopp som inte använts.

Artikel 63

Banköverföring, valutor och omräkningskurser

1.   Utbetalningar som görs inom ramen för dessa tillämpningsföreskrifter sker via banköverföring till ett konto i EU och utan kostnad för mottagaren.

2.   Utbetalningarna görs i euro, om inte mottagaren, som valts eller har sin hemvist i en medlemsstat som inte tillhör euroområdet, begär att hela utbetalningen eller en del av den ska göras i den medlemsstatens valuta.

3.   Omräkningen från euro till en annan valuta sker med hjälp av eurons månatliga bokföringskurs i enlighet med kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen (13).

4.   För utbetalningar av assistentstöd till ledamöterna, genom undantag från punkt 3, görs omräkningen från euron till en annan valuta med hjälp av eurons månatliga bokföringskurs för december månad året innan. Under en valperiod får emellertid det högsta månatliga betalningsansvarsbelopp som görs tillgängligt för ledamoten, uttryckt i den nationella valutan och efter tillämpning av det årliga indexet och eventuella höjningar som beslutats av parlamentets presidium, inte vara lägre än det belopp som fastställts för det föregående året.

Artikel 64

Bankkonton

1.   När ledamoten tillträder sin tjänst ska han eller hon lämna sina bankuppgifter (IBAN-nummer, BIC/SWIFT-kod och bankens adress) till parlamentets behöriga avdelning för ett eller flera konton i sitt namn i syfte att ta emot utbetalningar av ledamotsarvodet i enlighet med artikel 10 i ledamotsstadgan, övriga ersättningar och återbetalning av andra utgifter.

Såvida inte ledamoten, den före detta ledamoten, eller dennes rättsinnehavare gett andra uppgifter ska det konto som öppnats för mottagande av arvodet i enlighet med artikel 10 i ledamotsstadgan även användas till utbetalning av övergångsersättning och pensioner.

2.   För utbetalningar till andra personer än ledamoten krävs uppvisande av en handling som utfärdats av mottagarens bank där det bekräftas att personen innehar det konto till vilket betalningen ska göras och med uppgift om kontots IBAN-nummer, BIC/SWIFT-koden och bankens adress.

3.   För överföringar i samband med assistentstöd ska ledamoten uppge sin medarbetares bankkontonummer till betalningsombudet, eller i det fall som avses i artikel 36.5, till den behöriga avdelningen. Medarbetarens bankkonto ska öppnas i den medlemsstat där han eller hon huvudsakligen utövar sin verksamhet. Utbetalningarna ska göras i den valuta som medarbetarens lön eller arvoden anges i.

Betalningsombudet ska uppge sitt bankkontonummer till den behöriga avdelningen.

Artikel 65

Datum för utbetalning

1.   Arvodet enligt artikel 10 i ledamotsstadgan, övergångsersättningen och pensionerna betalas ut den 15:e i aktuell månad. Ersättningen för allmänna utgifter utbetalas den 1:a i aktuell månad.

2.   Betalningarna av assistentutgifterna överförs till betalningsombudet, eller i det fall som avses i artikel 36.4 och 36.5, till den lokala assistenten den 15:e i aktuell månad.

Vid dessa betalningar beaktas de instruktioner som ledamoten lämnat in fram till och med den 25:e i den föregående månaden.

3.   Övriga ersättningar för utgifter görs mot uppvisande av de handlingar som erfordras i dessa tillämpningsföreskrifter.

4.   Sista datum för inlämnande av de handlingar som erfordras i dessa tillämpningsföreskrifter är

a)	för utgifter och ersättning för resor samt uppehälle: senast den 31 oktober det kalenderår som följer på det år under vilket den berörda resan påbörjats,

b)	för assistentutgifterna och övriga utgifter: före det sista datum som anges i de gällande bestämmelserna och senast den 7 december det budgetår för vilket betalningsansvar eller återbetalning begärs.

5.   Generalsekreteraren kan anta särskilda bestämmelser avseende förskottsbetalningar för utgifter för ordinarie resor och uppehälle.

KAPITEL 2

Reglering och återbetalning

Artikel 66

Ersättande styrkande handlingar

Om en ledamot förlorat de styrkande handlingar som erfordras enligt dessa tillämpningsföreskrifter ska han eller hon lämna in en förlustanmälan åtföljd av handlingar som ersätter originalen i enlighet med villkoren i dessa tillämpningsföreskrifter.

Artikel 67

Inställda utbetalningar

När en ledamot eller ett betalningsombud inte uppfyller skyldigheterna i dessa tillämpningsföreskrifter eller i det avtal som ingåtts i enlighet med artikel 35 kan den behöriga utanordnaren besluta att hela utbetalningen eller en del av denna ska ställas in, varvid eventuella legitima intressen hos tredje parter ska beaktas, under den tidsfrist som behövs för att den berörda ledamoten ska uppfylla sina skyldigheter och för att bedöma om det är lämpligt att tillämpa artikel 68.

Innan ett sådant beslut fattas ska ledamoten eller betalningsombudet informeras skriftligen och de har sedan en månad på sig att uppfylla skyldigheterna i tillämpningsföreskrifterna eller avtalet. En kopia av brevet ska sändas till kvestorerna och i tillämpliga fall till samtliga berörda tredjeparter.

Artikel 68

Återkrav av felaktiga utbetalningar

1.   Samtliga felaktiga utbetalningar i samband med tillämpningen av dessa tillämpningsföreskrifter ska återkrävas. Generalsekreteraren ska ge instruktioner om att beloppen ska drivas in hos den berörda ledamoten.

2.   Samtliga beslut i återbetalningsfrågor ska fattas för att säkerställa ett fullgott utförande av uppdraget som ledamot och för att parlamentets verksamhet ska fungera väl. Den berörda ledamoten ska höras av generalsekreteraren innan ett beslut fattas.

3.   Denna artikel ska även tillämpas på före detta ledamöter och på tredje parter.

KAPITEL 3

Övriga allmänna finansiella bestämmelser

Artikel 69

Indexering

1.   Beloppen i artiklarna 15 c, 20, 22.1, 22.3, 24.2 och 26.2 kan indexeras varje år av presidiet upp till ett maximalt värde motsvarande den årliga inflationen i Europeiska unionen för oktober månad under det föregående året och som publicerats av Eurostat.

2.   Det belopp som avses i artikel 33.4 ska i förekommande fall indexeras årligen av presidiet på grundval av det gemensamma index som fastställts av Eurostat i samförstånd med medlemsstaternas statistikorgan enligt artikel 65 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68. Denna indexreglering ska tillämpas retroaktivt från och med juli månad det berörda året.

Artikel 70

Beskattning

Ledamöterna omfattas i enlighet med villkoren i artikel 12 i ledamotsstadgan av rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (14).

Artikel 71

Utmätning

1.   Högst en tredjedel av arvodet enligt artikel 10, övergångsersättningen eller ålderspensionen kan utgöra föremål för utmätning till följd av ett domstolsbeslut eller ett beslut taget av den behöriga administrativa myndigheten.

2.   Generalsekreteraren ska ge instruktioner om genomförandet av en sådan åtgärd och därvid se till att ett fullgott utförande av uppdraget som ledamot säkerställs och att parlamentets verksamhet fungerar väl. Den berörda ledamoten ska höras av generalsekreteraren innan ett beslut fattas.

KAPITEL 4

Slutbestämmelser

Artikel 72

Klagomål

En ledamot som anser att dessa tillämpningsföreskrifter inte har tillämpats korrekt kan vända sig skriftligen till generalsekreteraren. Om ingen överenskommelse uppnås mellan ledamoten och generalsekreteraren ska frågan gå vidare till kvestorerna som ska fatta beslut efter att ha hört generalsekreteraren. Kvestorerna ska rådfråga presidiet innan de fattar ett beslut som går emot generalsekreterarens åsikt.

Denna artikel ska även tillämpas på andra personer som åtnjuter rättigheter enligt dessa tillämpningsföreskrifter.

Artikel 73

Ikraftträdande

Dessa tillämpningsföreskrifter träder i kraft samma dag som ledamotsstadgan.

Artikel 74

Upphävande

Med förbehåll för övergångsbestämmelserna i avdelning IV upphör bestämmelserna för kostnadsersättning att gälla den dag då ledamotsstadgan träder i kraft.

AVDELNING IV

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 75

Efterlevandepension, invaliditetspension och ålderspension

1.   Efterlevandepensionen, invaliditetspensionen, den tillkommande invaliditetspensionen för underhållsberättigade barn och den ålderspension som tilldelas i enlighet med bilagorna I, II och III till bestämmelserna för kostnadsersättning ska fortsätta att betalas ut enligt dessa bilagor till de personer som mottagit dessa förmåner innan ledamotsstadgan träder i kraft.

2.   De rättigheter till ålderspension som förvärvats fram till den dag då ledamotsstadgan träder i kraft genom tillämpning av ovannämnda bilaga III ska kvarstå. De personer som förvärvat rättigheter inom det pensionssystemet har rätt till en pension beräknad med utgångspunkt från de rättigheter de förvärvat genom tillämpning av ovannämnda bilaga III så snart de uppfyller villkoren för detta i enlighet med den berörda medlemsstatens lagstiftning och de lämnat in en ansökan enligt artikel 3.2 i ovannämnda bilaga III.

Artikel 76

Tilläggspension

1.   De (frivilliga) tilläggspensioner som godkänts enligt bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning ska fortsätta att betalas ut genom tillämpning av den bilagan till de personer som mottagit en sådan pension före det datum då ledamotsstadgan träder i kraft.

2.   De pensionsrättigheter som förvärvats fram till den dag då ledamotsstadgan träder i kraft genom tillämpning av ovannämnda bilaga VII ska kvarstå. De betalas ut enligt villkoren i den bilagan.

3.   De ledamöter som valts 2009 och

a)	som var ledamöter under en föregående valperiod,

b)	som redan förvärvat eller höll på att förvärva pensionsrättigheter enligt systemet med tilläggspensioner,

c)	för vilka den medlemsstat där ledamoten blivit vald beslutat om ett undantag i enlighet med artikel 29 i ledamotsstadgan eller som enligt artikel 25 i ledamotsstadgan själva valt ett nationellt system,

d)	som inte har rätt till en nationell pension eller en EU-pension till följd av utövandet av mandatet som ledamot i Europaparlamentet,

kan förvärva nya rättigheter i enlighet med nämnda bilaga VII efter det datum då ledamotsstadgan träder i kraft.

4.   Avgifterna till tilläggspensionen ska betalas via ledamöternas privata fonder.

Artikel 77

Övergångsersättning

1.   Den övergångsersättning som beviljats enligt bilaga V till bestämmelserna för kostnadsersättning ska fortsätta att betalas ut genom tillämpning av den bilagan till de personer som mottagit en sådan ersättning före det datum då ledamotsstadgan träder i kraft.

2.   De ledamöter som definitivt avslutar utövandet av sitt parlamentsmandat efter den sjätte valperioden erhåller övergångsersättningen enligt ovannämnda bilaga V.

3.   För de ledamöter som uppbär arvodet enligt artikel 10 i ledamotsstadgan och som avslutar sitt mandat efter det datum då ledamotsstadgan träder i kraft, räknas mandatperioden före det datumet med i beräkningen av övergångsersättningsbeloppet i enlighet med artikel 13 i ledamotsstadgan.

4.   De ledamöter som avses i punkt 3 kan emellertid begära att andelen övergångsersättning för mandatperioden före den dag då ledamotsstadgan träder i kraft beräknas enligt bestämmelserna i bilaga V i bestämmelserna för kostnadsersättning. Den mandatperiod som tas med i beräkningen av den nämnda andelen dras från den maximala tidsperioden enligt artikel 13.2 i ledamotsstadgan.

Artikel 78

Bestämmelser för assistenter

1.   Om det specifika rättsliga system som avses i artikel 34.1 a ännu inte trätt i kraft när dessa tillämpningsföreskrifter träder i kraft ska

a)	bestämmelserna för lokala assistenter även tillämpas för ackrediterade parlamentsassistenter,

b)	artikel 69.2 inte tillämpas,

c)	det belopp som avses i artikel 33.4 indexeras i enlighet med artikel 69.1.

2.   Parlamentsassistenter som före dessa tillämpningsföreskrifters ikraftträdande har ackrediterats på någon av de tre arbetsorterna och som har ett anställningsavtal som ingåtts enligt nationell rätt och som var registrerat av den behöriga avdelningen den 1 juli 2008 och som garanterar intjänade sociala rättigheter, kan på begäran få det berörda avtalet förnyat eller förlängt för en övergångsperiod motsvarande en valperiod.

3.   Med avvikelse från vad som sägs i artikel 43 d kan de avtal som ingåtts med ledamöternas familjemedlemmar och som registrerats av den behöriga avdelningen den 1 juli 2008 upprätthållas under en övergångsperiod som motsvarar en valperiod.

Ledamöterna är skyldiga att ange sådana avtal i sina respektive förklaringar om ekonomiska intressen.

Artikel 79

Livförsäkring

Villkoren för att förlänga eller omvandla livförsäkringen eller utbetala dess återköpsvärde enligt artikel 19.2 i bestämmelserna för kostnadsersättning då en ledamot lämnar parlamentet ska gälla i enlighet med försäkringsbestämmelserna för samtliga ledamöter fram till slutet av den sjätte valperioden, under förutsättning att premierna betalats under en period om minst två år.

Artikel 80

Hjälp till svårt funktionshindrade barn

Utbetalning ska fortsätta av sådana bidrag som beviljats enligt artikel 21b i bestämmelserna för kostnadsersättning enligt denna artikel till de ledamöter som beviljats sådana bidrag och som väljs om 2009.

Artikel 81

Ledamöter som omfattas av artikel 25 eller artikel 29 i ledamotsstadgan

1.   De ledamöter som väljs om 2009 och som har utövat den rätt som tillkommer dem i enlighet med artikel 25 i ledamotsstadgan, ska erhålla arvodet, övergångsersättningen, ålderspensionen, invaliditetspensionen och efterlevandepensionen under perioden efter ledamotsstadgans ikraftträdande endast enligt villkoren i deras nationella lagstiftning och endast med medel från den berörda medlemsstatens budget.

Dessutom kan de ledamöter som avses i första stycket ansöka om att parlamentet betalar ut övergångsersättningen för mandatperioden innan ledamotsstadgan träder i kraft enligt reglerna i bilaga V till bestämmelserna för kostnadsersättning.

2.   Detta system ska även tillämpas på de ledamöter för vilka medlemsstaten där ledamoten blivit vald fastställt avvikande bestämmelser i enlighet med artikel 29 i ledamotsstadgan.

3.   Med avvikelse från artikel 7.2, för de ledamöter vars medlemsstat där de blivit valda fastställt avvikande bestämmelser i enlighet med artikel 29 i ledamotsstadgan eller som, i enlighet med artikel 25 i ledamotsstadgan, själva har valt det nationella systemet, ska en tredjedel av den försäkringspremie som ledamöterna själva ska betala överföras direkt eller indirekt från ett personkonto.

4.   Med avvikelse från artikel 3.1 har de före detta ledamöter som erhåller en pension från det nationella systemet, enligt artikel 25 eller 29 i ledamotsstadgan, rätt till återbetalning av två tredjedelar av sjukvårdskostnaderna, kostnader i samband med graviditet eller med ett barns födelse enligt de villkor som fastställs av dessa tillämpningsföreskrifter, om de inte innehar en primär försäkring mot sjukdom.

---

(1)  Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT L 262, 7.10.2005, s. 1).

(2)  Dok. PE 113.116/BUR/rev. XXV/01-2009.

(3)  Gemensamma regler om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, fastställda av samtliga institutioner i en gemensam överenskommelse som stadfästes av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol den 24 november 2005.

(4)  Domstolens dom av den 15 september 1981 i mål 208/80, Bruce of Donington mot Eric Gordon Aspden, REG 1981, s. 2205.

(5)  Europaparlamentets resolution av den 22 april 2008 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt I – Europaparlamentet (EUT L 88, 31.3.2009, s. 3).

(6)  EGT L 278, 8.10.1976, s. 5.

(7)  Gemensamma regler om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, fastställda av samtliga institutioner i en gemensam överenskommelse (som stadfästes av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol den 24 november 2005) i enlighet med artikel 72 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

(8)  Kommissionens beslut av den 2 juli 2007 om allmänna genomförandebestämmelser för ersättning för sjukvårdskostnader.

(9)  EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

(10)  Gemensamma regler om olycksfalls- och sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, fastställda av samtliga institutioner i en gemensam överenskommelse som stadfästes av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol den 13 december 2005.

(11)  Om det betalningsombud som valts av ledamoten enligt punkt 3 a eller 3 c bara har möjlighet att förvalta anställningsavtal, får ledamoten vid behov begära att använda de tjänster som ett betalningsombud utför enligt punkt 3 b för att förvalta hans eller hennes avtal om tillhandahållande av tjänster.

(12)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(13)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(14)  EGT L 56, 4.3.1968, s. 8.

---