ISSN 1725-2504

doi:10.3000/17252504.C_2009.120.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 120

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

52 årgången
28 maj 2009


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

YTTRANDEN

 

Regionkommittén

 

78:e plenarsessionen den 12–13 februari 2008

2009/C 120/01

Yttrande från Regionkommittén om stadsdiplomati

1

2009/C 120/02

Yttrande från Regionkommittén om den inre marknaden, en samhällsvision och tjänster av allmänt intresse

6

2009/C 120/03

Initiativyttrande från Regionkommittén om de lokala och regionala myndigheterna som drivkraft för integrationspolitiken

12

2009/C 120/04

Yttrande från Regionkommittén om Tänk Småskaligt Först – En Small Business Act för Europa

17

2009/C 120/05

Yttrande från Regionkommittén om grönbok om territoriell sammanhållning

23

2009/C 120/06

Yttrande från Regionkommittén om grönbok om jordbruksprodukters kvalitet

29

2009/C 120/07

Yttrande från Regionkommittén om grönbok om migration och rörlighet

34

2009/C 120/08

Yttrande från Regionkommittén om samhällsomfattande tjänster inom området elektronisk kommunikation och framtida nätverk och internet

41

 

III   Förberedande rättsakter

 

Regionkommittén

 

78:e plenarsessionen den 12 – 13 februari 2008

2009/C 120/09

Yttrande från Regionkommittén om grönare transporter

47

2009/C 120/10

Yttrande från Regionkommittén om det gemensamma europeiska luftrummet II

52

2009/C 120/11

Yttrande från Regionkommittén om översynen av Emas och Ecolabel

56

2009/C 120/12

Yttrande från Regionkommittén om Gränsöverskridande hälso- och sjukvård

65

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

YTTRANDEN

Regionkommittén

78:e plenarsessionen den 12–13 februari 2008

28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/1


Yttrande från Regionkommittén om ”stadsdiplomati”

2009/C 120/01

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén anser att stadsdiplomati (”City Diplomacy”) spelar en vital och ständigt ökande roll. I stora drag kan den beskrivas som ett verktyg för de lokala myndigheterna och deras organ för att på global nivå främja social sammanhållning och hållbar utveckling, förebygga och lösa konflikter samt arbeta för återuppbyggnad och återställande efter konflikter, i syfte att skapa en stabil miljö där medborgarna kan leva fredligt tillsammans i ett klimat av demokrati, framsteg och välfärd.

Dagens diplomati formuleras och utövas inte endast av nationella regeringar. Med tanke på behovet av dialog, samarbete och samordning för att uppnå målen fred, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna på alla nivåer, är ett närmare samarbete mellan nationella regeringar och lokala och regionala myndigheter en naturlig och nödvändig väg mot effektivare angreppssätt och strategier på flera nivåer. Kommunerna och städerna har en viktig roll i det internationella samarbetet eftersom de ingår i internationella nätverk med andra städer.

ReK anser att det inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet i allmänhet, men även inom den europeiska grannskapspolitiken och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet i synnerhet, finns utrymme för att samarbeta med Europeiska kommissionen i syfte att ta upp frågor, strategier och åtgärder som hör samman med stadsdiplomati.

ReK välkomnar att Euromedpartnerskapet återupplivas, och understryker att det är viktigt att skapa en dialog mellan lokala myndigheter i EU:s medlemsstater och parterna i den europeiska grannskapspolitiken vid Medelhavet, men även med länderna i östra Europa.

ReK understryker att EU:s erfarenheter av tekniköverföring kan vara av stor betydelse i samtliga fall då stadsdiplomati kan komma till användning, t.ex. gott styresskick, insynsfrämjande, korruptionsbekämpning, lokal utveckling, infrastruktur, hälsa, utbildning, bekämpande av människohandel, ungdom, jämställdhet mellan könen och dialog mellan kulturer.

Föredragande

:

Eleni Loucaides (CY–PPE),

ledamot av stadsfullmäktige i Nicosia

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNPUNKT

I egenskap av den EU-institution som på grundval av EU-fördraget representerar lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna vill Regionkommittén lämna följande rekommendationer:

1.

Regionkommittén anser att stadsdiplomati (”City Diplomacy”) spelar en vital och ständigt ökande roll. I stora drag kan den beskrivas som ett verktyg för de lokala myndigheterna och deras organ för att på global nivå främja social sammanhållning och hållbar utveckling, förebygga och lösa konflikter samt arbeta för återuppbyggnad och återställande efter konflikter, i syfte att skapa en stabil miljö där medborgarna kan leva fredligt tillsammans i ett klimat av demokrati, framsteg och välfärd.

2.

Denna roll är internationellt erkänd, och många städer, lokala myndigheter och i synnerhet kommunala organ i EU:s medlemsstater har i många år ägnat sig åt stadsdiplomati. Eftersom de har djupa kunskaper i ämnet, spelar de en viktig roll och medverkar på ett effektivt sätt till att skapa allianser för att underlätta dialog, förebygga konflikter och främja konfliktlösning samt återuppbyggnad och återställande efter konflikter. De bidrar även till utvecklingen i tredjeländer såväl på den europeiska kontinenten, särskilt på Balkan, som i Mellanöstern, Latinamerika, Afrika och den övriga världen.

3.

Världen blir allt mer urbaniserad och komplex. Städerna och deras lokala myndigheter står dagligen i främsta ledet i en mångkulturell miljö och arbetar för att garantera medborgarnas rättigheter, minska spänningar, lösa konflikter, skapa social och ekonomisk integration och territoriell sammanhållning, främja dialog mellan samhällsgrupper, religioner, stater och folk samt främja freden och stabiliteten.

4.

Dagens diplomati formuleras och utövas inte endast av nationella regeringar. Med tanke på behovet av dialog, samarbete och samordning för att uppnå målen fred, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna på alla nivåer, är ett närmare samarbete mellan nationella regeringar och lokala och regionala myndigheter en naturlig och nödvändig väg mot effektivare angreppssätt och strategier på flera nivåer.

5.

Kommunerna och städerna har en viktig roll i det internationella samarbetet eftersom de ingår i internationella nätverk med andra städer. Det är emellertid viktigt att notera att kommunerna och städerna gör detta på eget initiativ.

6.

Stadsdiplomati och decentraliserat samarbete i allmänhet är verktyg som samverkar för att skapa fred och förståelse mellan folken. De lokala och regionala myndigheterna stärker initiativen för samexistens och försoning mellan stater och folk och de verkar alltid i enlighet med internationell rätt om mänskliga rättigheter och EU:s principer och värden.

7.

Regionkommittén är oroad över de nya utmaningar som mänskligheten står inför, bl.a. klimatförändringarna, naturkatastroferna, bristande tillgång till dricksvatten och andra naturtillgångar, riskerna för pandemier, svälten, fattigdomen och den ständigt ökande migrationen, och som leder till ökad extremism i våra samhällen, intolerans och spänningar mellan grupper från olika kulturer, med olika etniska ursprung, religioner och traditioner, faktorer som ofta blir orsak till konflikter både inom och mellan stater. ReK anser att detta kräver ett gemensamt synsätt och gemensamma insatser.

8.

Kommittén arbetar för att främja hållbar utveckling i våra städer och territorier, och utvecklingen ska vara mer rättvis och sammanhållen samt respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna och jämställdheten mellan kvinnor och män av olika etnicitet, kultur och religion. Dessutom ska utvecklingen innebära respekt för behovet av tillgång till utbildning och arbetsmarknad så att de demokratiska processerna och det lokala självstyret stärks, eftersom de är kraftfulla faktorer när det gäller att bygga en mer enad och fredlig värld.

9.

Konflikternas föränderliga natur är en ständig belastning för de lokala myndigheterna som bär ansvaret för att garantera medborgarnas välfärd. Dialog och närmare samarbete mellan lokala och regionala myndigheter på global nivå skulle kunna medverka till ömsesidig förståelse samt till att främja gemensamma mål och lösa konflikter, oavsett hur de uppkommit.

10.

Det är människorna och lokalsamhällena som drabbas av centralregeringarnas oförmåga att inleda en dialog som syftar till konstruktiva lösningar av problemen så att ett normalt liv och stabilitet kan återskapas.

11.

De lokala myndigheterna är det samhällsorgan som befinner sig närmast medborgarna. De känner medborgarnas behov bäst och är mest lämpade att definiera och uppfylla dessa behov under en kris eller en konflikt, men även i det förebyggande arbetet.

12.

Regionkommittén anser att det är de lokala myndigheternas plikt att arbeta för frihet, demokrati och framsteg och på så sätt medverka till den internationella utvecklingen och fredsarbetet.

13.

EU och den politik unionen driver, t.ex. grannskapspolitiken, kommer att få stora svårigheter med att utveckla sin fulla styrka om man inte finner en lösning på de konflikter som gör det regionala samarbetet så svårt, om inte omöjligt.

14.

Att man nu för tiden är mer medveten om stadsdiplomati och dess betydelse visade sig nyligen vid den första världskonferensen om stadsdiplomati och lokala organs roll i konflikt-förebyggande arbete, i fredsprocessen och i återuppbyggnaden och återställandet efter konflikter. Denna konferens ägde rum i Haag den 11–13 juni 2008 och Regionkommittén var representerad vid den.

15.

ReK vill uppmärksamma det ansvarsfulla pionjärarbete för stadsdiplomati som har utförts och fortfarande utförs i Europarådets kommunalkongress, Europeiska kommuners och regioners råd, Kommittén för stadsdiplomati, Internationella kommunförbundets utskott för stadsdiplomati, fredsbyggande och mänskliga rättigheter, Sammanslutningen av lokala organ för demokrati, den världsomspännande rörelsen Borgmästare för fred samt vid de ansvariga enheterna inom FN, Glocal Forum och andra internationella organ och icke-statliga organisationer.

16.

Regionkommittén uppmanar alla lokala beslutsfattande organ att tänka över sitt engagemang för att bevara freden och rättvisan och att främja de mänskliga rättigheterna för alla människor genom att bygga sammanhållna städer för en sammanhållen värld.

17.

ReK erinrar om att det behövs mer effektiva och insynsvänliga biståndsmekanismer på internationell nivå, enklare förfaranden och framför allt att lokala myndigheter deltar både i att utarbeta och tillämpa berörda verktyg.

18.

Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens meddelande av den 8 oktober 2008 om att det är nödvändigt att lokala myndigheter spelar en större roll i utformningen och genomförandet av EU:s utvecklingsinsatser och om behovet av en strukturerad dialog mellan det lokala självstyret och kommissionen inom ramen för Regionkommitténs verksamhet.

19.

ReK välkomnar dessutom att man i ovannämnda meddelande anger att det ska skapas en plattform för kunskapsutbyte mellan de lokala myndigheterna inom EU, vilket även Regionkommittén har föreslagit.

20.

ReK upprepar att EU har ett direkt intresse av att söka lösningar på regionala konflikter och problem som undergräver Europas säkerhet, öppnar för okontrollerade migrationsströmmar och stör energiförsörjningen, och dessutom är ett hot mot den allmänna världsfreden.

21.

Kommittén är övertygad om att ett välmående och säkert samhälle bara kan uppnås om det finns ett effektivt samarbete på lokal och regional nivå.

22.

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna är mest lämpade att fastställa vilka medborgarnas behov är och uppfylla dessa, både i förebyggande syfte och i situationer som uppstår efter konflikter.

23.

ReK anser att det inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet i allmänhet, men även inom den europeiska grannskapspolitiken och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet i synnerhet, finns utrymme för att samarbeta med Europeiska kommissionen i syfte att ta upp frågor, strategier och åtgärder som hör samman med stadsdiplomati.

24.

ReK välkomnar att Euromedpartnerskapet återupplivas, och understryker att det är viktigt att skapa en dialog mellan lokala myndigheter i EU:s medlemsstater och parterna i den europeiska grannskapspolitiken vid Medelhavet, men även med länderna i östra Europa och Kaukasus, där det måste understrykas att EU sedan de fientliga handlingarna inleddes i augusti 2008 spelar en betydande roll för att främja fredsprocessen och det humanitära biståndet.

25.

ReK upprepar sin avsikt att främja inrättandet av en lokal och regional Euromedförsamling för att göra verklighet av Barcelonaprocessen och Medelhavsunionen, som Europeiska rådet ingick avtal om i Paris den 13 juli, bland annat i syfte att detta ska främja stadsdiplomatins mål.

26.

Kommittén ser positivt på slutdeklarationen från ministerkonferensen om ”Barcelona-processen: en union för Medelhavsområdet”, som ägde rum den 3–4 november 2008 i Marseille. Vid konferensen antogs huvuddragen i det förslag som lades fram av forumet för lokala och regionala myndigheter den 22–23 juni i Marseille och som upprepades i ReK:s yttrande av den 8 oktober, och man åtog sig att inbegripa församlingen för regionala och lokala EU–Medelhavsmyndigheter (ARLEM) i unionen för Medelhavsområdet när denna är inrättad.

27.

Kommittén konstaterar att det inte finns någon konkret modell för hur man utövar och tillämpar stadsdiplomati, trots tidigare erfarenheter hos alla medverkande parter och den konstruktiva och väsentliga roll som de har spelat.

28.

ReK understryker att det fortfarande är svårt att med exakthet fastställa vilka faktorer som är viktigast för om stadsdiplomatin ska bli framgångsrik eller misslyckas, och därför måste arbetssättet vara skräddarsytt och flexibelt så att det kan fungera i en snabbt föränderlig miljö.

29.

Kommittén är övertygad om att de parter som arbetar med stadsdiplomati måste vara medvetna om att det är en komplex process som måste kompletteras av andra insatser, att man måste vara väl bekant med de särskilda omständigheterna i ett konfliktområde och den historiska kontexten för just denna konflikt samt att man måste se till att man har de berörda lokala myndigheternas stöd för alla initiativ och insatser.

30.

ReK anser att EU-institutionernas erfarenheter och samarbete på detta område är av avgörande betydelse, och upprepar att det krävs ökat politiskt och tekniskt bistånd för att säkerställa ett kontinuerligt gränsöverskridande samarbete med de länder som gränsar till EU på nivån för lokalt självstyre. ReK uppmanar därför medlemsstaterna och de deltagande länderna att till fullo utnyttja Byrån för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex) och andra befintliga instrument och program för vänortssamarbete, t.ex. programmet Europa för medborgarna 2007–2013, för att lägga grunden till ett synsätt som baserar sig på stadsdiplomati.

31.

ReK erinrar om att det finns möjlighet till utbyte av tjänstemän från lokala myndigheter mellan EU:s medlemsstater i syfte att främja stadsdiplomati, men även till ett närmare samarbete och samordning dem emellan för utbyte av erfarenheter och skapande av nätverk för verksamheten.

32.

ReK understryker att EU:s erfarenheter av tekniköverföring kan vara av stor betydelse i samtliga fall då stadsdiplomati kan komma till användning, t.ex. gott styresskick, insynsfrämjande, korruptionsbekämpning, lokal utveckling, infrastruktur, hälsa, utbildning, bekämpande av människohandel, ungdom, jämställdhet mellan könen och dialog mellan kulturer.

33.

Kommittén erinrar om att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna måste fortsätta att samarbeta med de lokala myndigheterna och det civila samhället för att stärka de mänskliga rättigheterna samt rättigheterna för alla missgynnade grupper i kommunerna. Vi uppmanar framför allt de länder som deltar i euromedsamarbetet att vara mer öppna för att stödja det civila samhället, det lokala självstyret och i förlängningen stadsdiplomatin.

34.

Kommittén anser att man inte bör inrätta några nya strukturer om det inte är absolut nödvändigt, och endast i de fall då de kan fylla särskilda behov, även om det finns behov av en internationell faktor för att stärka och underlätta arbetet med stadsdiplomati.

35.

ReK rekommenderar att RELEX-utskottet nära följer utvecklingen på detta område samt att utskottet uppmuntrar kommunikation mellan de inblandade parterna och de europeiska och internationella nätverken och icke-statliga organisationerna, och där så är möjligt fastställer för vilka områden stadsdiplomati eventuellt kan tillämpas och var Regionkommittén kan fungera som katalysator.

36.

ReK vill informera EU om vilka behov lokala och regionala myndigheter har i konflikt-områden och spela en mer aktiv roll i konfliktlösning genom att stödja stadsdiplomati och därtill relaterade åtgärder.

37.

Kommittén uppmanar också EU att föra upp konceptet stadsdiplomati på dagordningarna vid möten med relevanta internationella organisationer.

38.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att främja regionala program i syfte att inbegripa lokala och regionala myndigheter och deras sammanslutningar i stadsdiplomatin och därmed främja gemensamma målsättningar och principer.

39.

ReK välkomnar initiativet från Europarådets kommunalkongress om att upprätta en europeisk stadga för stadsdiplomati. Kommittén välkomnar även utsikterna till att det skapas en fond för stadsdiplomati, och uppmanar EU att utreda möjligheterna att skapa ett finansiellt instrument för att stärka insatserna och generellt främja stadsdiplomati.

40.

Med tanke på det stora gensvaret inför det årliga Open Days -evenemanget med den europeiska veckan för regioner och städer, föreslår ReK att man till programmet 2009 utarbetar ett särskilt informationsseminarium om stadsdiplomati.

41.

ReK vill fästa medlemsstaternas uppmärksamhet på stadsdiplomatin genom att understryka sitt engagemang för de demokratiska värdena, rättsstaten och mänskliga rättigheter. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att stödja initiativ till stadsdiplomati, både bilateralt och multilateralt, eftersom den formen av diplomati är ett mycket lovande verktyg för att stärka dialogen mellan olika lokala och regionala myndigheter på internationell nivå och i samband med medlemsstaternas utrikespolitik, genom att den stöder det civila samhällets insatser för långvarig fred.

42.

ReK kommer att informera kommissionens ordförande, EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd och Europaparlamentets talman om innehållet i detta yttrande, och därvid understryka vilken roll som stadsdiplomatin förväntas få och vilken nytta detta har för EU när det gäller att stärka utrikespolitiken och uppnå målen om fred, säkerhet och stabilitet.

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/6


Yttrande från Regionkommittén om ”den inre marknaden, en samhällsvision och tjänster av allmänt intresse”

2009/C 120/02

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att den inre marknaden måste ge konsumenterna och de små och medelstora företagen mer inflytande, göra globaliseringen till en tillgång för Europa, undanröja hinder för kunskap och innovation, underlätta ekonomisk tillväxt för att generera arbetstillfällen och göra Europa konkurrenskraftigt i linje med Lissabonstrategin samt ha en stark social och miljöpolitisk dimension.

Regionkommittén beklagar att redogörelsen i meddelandet är ganska allmänt hållen. Framtida konkreta förslag från kommissionen om hur man ska uppnå de mål som nämns i meddelandet kommer därför i sinom tid att behöva underkastas en ingående granskning, framför allt när det handlar om respekten för subsidiaritetsprincipen.

Regionkommittén är övertygad om att den inre marknaden endast kan fungera som den ska om företagen är konkurrenskraftiga och om den verkligen skapar påtagliga sociala fördelar för EU-medborgarna. Därför anser vi att det är viktigt att gå vidare på den väg som tjänstedirektivet öppnar, och som syftar till en mer heltäckande utveckling av etableringsfriheten och ett fritt tjänsteutbud, och därmed även till en reell ökning av kompetensen och en bättre fungerande europeisk inre marknad.

Föredragande

:

Michael Schneider, statssekreterare med ansvar för federala frågor och Europafrågor och delstaten Sachsen-Anhalts företrädare i den tyska förbundsregeringen (DE/PPE)

Referensdokument

Meddelande från kommissionen ”En inre marknad för framtidens Europa”

KOM(2007) 724 slutlig

Meddelande från kommissionen med anknytning till meddelandet ”En inre marknad för framtidens Europa” – Tjänster av allmänt intresse, däribland sociala tjänster av allmänt intresse – ett nytt europeiskt åtagande

KOM(2007) 725 slutlig

Meddelande från kommissionen ”Möjligheter, tillgång och solidaritet: mot en ny samhällsvision för tjugohundratalets Europa”

KOM(2007) 726 slutlig

Allmänna kommentarer

Regionkommittén påminner om sitt förberedande yttrande i denna fråga med titeln ”Inre marknadens framtid och inventering av det europeiska samhället” av den 23 mars 2007, som redan innehåller viktiga rekommendationer rörande den inre marknadens fortsatta utveckling.

Inledning

EU:s inre marknad spelar en central roll i den globaliserade världen och inom ramen för Lissabon-strategin, eftersom den främjar den europeiska ekonomins konkurrensförmåga och på så sätt även tillväxt och sysselsättning. Samtidigt leder den till högre livskvalitet och välstånd för Europas invånare. Den inre marknaden är på så sätt en av EU:s hittills största landvinningar.

Regionkommittén ställer sig mot denna bakgrund positiv till kommissionens paket om den inre marknaden, i vilket kommissionen redogör för hur den föreställer sig den inre marknadens fortsatta utveckling och framtida utformning och inbjuder till diskussion om detta. Detta är ett viktigt steg för att man även i framtiden ska kunna bemöta de allt större utmaningar som globaliseringen medför.

Meddelandet ”En inre marknad för framtidens Europa”

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att den inre marknaden måste ge konsumenterna och de små och medelstora företagen mer inflytande, göra globaliseringen till en tillgång för Europa, undanröja hinder för kunskap och innovation, underlätta ekonomisk tillväxt för att generera arbetstillfällen och göra Europa konkurrenskraftigt i linje med Lissabonstrategin samt ha en stark social och miljöpolitisk dimension.

2.

Regionkommittén beklagar att redogörelsen i meddelandet är ganska allmänt hållen. Framtida konkreta förslag från kommissionen om hur man ska uppnå de mål som nämns i meddelandet kommer därför i sinom tid att behöva underkastas en ingående granskning, framför allt när det handlar om respekten för subsidiaritetsprincipen.

3.

Regionkommittén betonar att subsidiaritetsprincipen är ett mycket viktigt inslag i unionens politiska system och rättssystem, men vi vill samtidigt påpeka att många av de utmaningar som EU nu står inför är av global natur (globaliseringen, behovet av social trygghet, påverkan av världens finansmarknader, klimatförändringarna osv.) och att det därför krävs gemensamma lösningar som bygger på gemensamma principer på de områden där man inte klarar av att lösa problemen på lokal, regional eller nationell nivå.

4.

Regionkommittén är övertygad om att den inre marknaden endast kan fungera som den ska om företagen är konkurrenskraftiga och om den verkligen skapar påtagliga sociala fördelar för EU-medborgarna. Därför anser vi att det är viktigt att gå vidare på den väg som tjänstedirektivet öppnar, och som syftar till en mer heltäckande utveckling av etableringsfriheten och ett fritt tjänsteutbud, och därmed även till en reell ökning av konkurrensen och en bättre fungerande europeisk inre marknad.

5.

Regionkommittén anser liksom kommissionen att många konsumenter i EU måste övertygas om fördelarna med EU:s gemensamma marknad som ett framsteg i deras vardag. Först när invånarna personligen märker vilken nytta de har av Europeiska unionen kommer de nämligen att bejaka EU.

6.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att mer målmedvetet informera om sambanden mellan den inre marknaden, å ena sidan, och konsumentskyddet, ökningen av syssel-sättningen, den ekonomiska tillväxten och prisstabiliteten, å andra sidan. De lokala och regionala myndigheterna kan i samband med detta spela en framträdande roll.

7.

Regionkommittén anser därför liksom i yttrandet ”Inre marknadens framtid och inventering av det europeiska samhället” att Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna på ett bättre sätt bör förmedla hur de ekonomiska och sociala anpassningar som framtvingas av globaliseringen och den ökade konkurrensen ska hanteras så att medborgarnas och företagens tvivel kan skingras.

8.

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens avsikt att vid den fortsatta utvecklingen av den inre marknaden framför allt ta hänsyn till behoven inom de små och medelstora företagen, som skapar ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt mångsidigare arbetstillfällen. Man bör därför göra mer för att de små och medelstora företagen lättare ska få tillgång till den inre marknaden, så att de kan växa bättre och bättre utnyttja sin potential. I synnerhet kluster och nav kan vara ett utmärkt sätt för småföretagen att utöka sin bas och sina kontakter, marknadsmöjligheter och vinster – med nya arbetstillfällen som följd. Det gäller på lokal, regional och nationell nivå och i allt högre grad även på transnationell nivå.

9.

Regionkommittén pekar därför återigen på att Europeiska kommissionen och medlems-staterna bör samråda med de lokala och regionala myndigheterna, näringslivets organisationer samt arbetsmarknadsparterna och i dialog med dessa diskutera vilka byråkratiska hinder som kan avvecklas för företagen och framför allt de små och medelstora företagen. I samband med detta bör man ta hänsyn till växelverkan mellan den minskade byråkratin för de små och medelstora företagen och de bördor som tillkommer för de lokala och regionala förvaltningarna.

10.

Regionkommittén stöder därför Europeiska kommissionen i dess båda initiativ för att främja de små och medelstora företagen. Inom ramen för en särskild reglering för dessa bör man enligt principen ”Tänk först på de små” vidta olika åtgärder för att stödja de små och medelstora företagen. ReK välkomnar även kommissionens förslag till en stadga för ett europeiskt privaträttsligt bolag för att underlätta de små och medelstora företagens gränsöverskridande verksamhet. Den planerade förenklingen av de bolagsrättsliga strukturerna är tänkt att förbättra de europeiska företagens konkurrenskraft. Enkla, obyråkratiska och effektiva bestämmelser bidrar på ett direkt sätt till att stabila konkurrens-villkor och ekonomisk stabilitet skapas. Lyckade åtgärder på detta område har en direkt positiv effekt på ekonomin. Kostnaderna för rådgivning kring rättsliga frågor och företagsbildning kan sänkas. Vid alla dessa funderingar måste man dock se till att de åtgärder som vidtas på europeisk nivå inte strider mot de strukturer som växt fram inom de nationella bolagsrättsliga systemen och att de sociala normer som finns skyddas.

11.

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens redogörelse för globaliseringens fördelar men vill påpeka att dessa fördelar bara kan få nämnda verkan om de europeiska normerna faktiskt accepteras av andra aktörer på världsmarknaden. Om så inte är fallet kan europeiska normer med olikartade krav också leda till att det europeiska näringslivets konkurrenskraft försämras.

12.

Regionkommittén betonar mot denna bakgrund att EU behöver en ny globaliseringsstrategi, som vid sidan om frågan om internationell konkurrenskraften även stöder sig på följande pelare: hållbar ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, social sammanhållning och en hållbar användning av naturresurserna. Dessa aspekter måste också få utrymme i de konsekvensbedömningar som ska utarbetas.

13.

Regionkommittén pekar på att de europeiska företagen på grund av den ökade globaliseringen och den ökade konkurrens mellan kunskapsbaserade ekonomier som denna lett till måste bli ännu mer innovativa och kreativa för att kunna behålla sin konkurrenskraft.

14.

Regionkommittén konstaterar i detta sammanhang att det mål som Europeiska rådet formulerat, att utgifterna för forskning i EU ska höjas till 3 % av BNP, är en central beståndsdel i det europeiska näringslivets konkurrenskraft och förmåga att möta framtiden.

15.

Regionkommittén betonar att utbildning och vidareutbildning och därigenom den livslånga utvecklingen av människors färdigheter är den stora utmaning som EU, medlemsstaterna och regionerna står inför. Vid sidan om konkurrens, företagaranda, innovation och investeringar är detta en av drivkrafterna för ökad produktivitet. Medlemsstaternas, regionernas och kommunernas förmåga till investeringar i mänskligt kapital måste därför bli bättre, så att begreppet livslångt lärande blir verklighet.

16.

Regionkommittén rekommenderar framför allt att man ägnar det gränsöverskridande samarbetet inom forskning, utveckling och innovation ökad uppmärksamhet, eftersom det här fortfarande finns en stor outnyttjad potential.

17.

Regionkommittén påminner därför om vikten av att ledningen på både privata och offentliga arbetsplatser skapar utrymme för att motivera medarbetarna till vidareutveckling av sina kompetenser mot bakgrund av behovet av nya arbetstillfällen av god kvalitet.

18.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att skyddet av de immateriella rättigheterna är en viktig beståndsdel i en fungerande inre marknad. Ett effektivt skydd av de immateriella rättigheterna främjar inte bara innovation och kreativitet utan leder också till större konkurrenskraft och fler arbetstillfällen.

19.

Regionkommittén understryker liksom kommissionen betydelsen av den inre marknadens ekologiska och sociala dimension. Kommittén anser med tanke på klimatförändringarna att miljöansträngningarna måste intensifieras. Kommittén vill dock också peka på att man måste finna adekvata lösningar när det gäller de kostnader som hållbarhetsstrategin medför så att invånarna inte belastas för hårt och så att de företag som redan investerat i mycket höga miljönormer kan stanna kvar i Europa. En utflyttning av europeiska företag med höga miljönormer till regioner utanför Europa som saknar dessa höga miljönormer skulle också äventyra de globala klimatmålen.

20.

Regionkommittén håller med kommissionen om att arbetstagarnas rörlighet är en viktig beståndsdel i den inre marknadens utformning. Det är medlemsstaterna som utformar sina arbetsmarknadsregler efter sina krav, men det är viktigt att man undviker eller avvecklar sådana hinder för den fria rörligheten som inte motiveras av hänsyn till grundläggande fri- och rättigheter.

21.

Regionkommittén anser liksom kommissionen att rörlighetsbeteendet i EU förändrats genom den inre marknaden. För vissa arbetstagare bereder de nödvändiga anpassningarna svårigheter, och de ser därför på utvecklingen med oro. Regionkommittén delar därför kommissionens uppfattning att arbetstagarnas rättigheter måste garanteras även i fortsättningen, framför allt genom en korrekt tillämpning av de arbetsrättsliga bestämmelserna i Europa.

22.

Regionkommittén pekar på ett den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU är en bas för integrationen. Sammanhållningspolitikens framtida utformning hänger nära samman med EU:s tillväxt- och sysselsättningspolitik. Just medlen från Europeiska socialfonden har varit och är en viktig faktor för stöd till arbetstagarna och företagen när nödvändiga moderniseringar sker på arbetsmarknaden och möjligheterna till integration på arbetsmarknaden förbättras. På detta sätt kan man bättre bemöta de krav som en globaliserad ekonomi ställer.

23.

Regionkommittén ställer sig positiv till att kommissionen i meddelandet upprepade gånger framhåller vikten av ”bättre lagstiftning”, konsekvensbedömningar, utvärdering och förenkling av lagar och bestämmelser och avskaffande av onödig byråkrati. Inte bara kommissionen, rådet och Europaparlamentet utan även medlemsstaterna och regionerna måste sträva efter framsteg på detta område. Det är för invånarnas och företagens skull som lagstiftningen måste förbättras. På så sätt kommer invånarna att blir mer nöjda med det europeiska samarbetet.

Följedokumentet ”Tjänster av allmänt intresse, däribland sociala tjänster av allmänt intresse – ett nytt europeiskt åtagande”

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

24.

Regionkommittén beklagar att kommissionen endast behandlar frågan om tjänster av allmänt intresse, som är av grundläggande betydelse, i ett dokument som medföljer meddelandet. Detta går stick i stäv mot de önskemål som bl.a. framfördes av Regionkommittén (1) och Europaparlamentet (2) under remissrundan för vitboken om tjänster av allmänt intresse.

25.

Regionkommittén instämmer i kommissionens uttalande att det är medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna själva som ska besluta hur dessa tjänster ska vara beskaffade, hur omfattande de ska vara samt hur de ska organiseras och finansieras.

26.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att tjänster av allmänt intresse har stor betydelse för invånarnas välfärd, för den sociala integrationen, för den sociala samman-hållningen och för sysselsättningen.

27.

Regionkommittén framhäver att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som inte omfattas av sektorsbestämmelser, ofta är starkt präglade av kulturen och sedvänjorna på det lokala och regionala planet och därför kräver adekvata åtgärder på regional och lokal nivå.

28.

Regionkommittén välkomnar den nya artikel 14 i Lissabonfördraget, genom vilken det införs en ny rättslig grund för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Denna rättsliga grund kommer att göra det möjligt för rådet och Europaparlamentet att via förordningar och i linje med det reguljära lagstiftningsförfarandet fastställa de principer och villkor, framför allt ekonomiska, som ska garantera att uppdraget att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fullgörs på ett korrekt sätt. På detta sätt kommer man till rätta med den rättsliga osäkerhet som skapats av att man behandlat dessa frågor från fall till fall, samt problem med rättsliga oklarheter (branschdirektiv) och tvister, som hittills prioriterats av kommissionen. Regionkommittén beklagar dock att kommissionen i sitt meddelande om tjänster av allmänt intresse endast omnämner artikel 14 utan att förklara dess konsekvenser.

29.

Regionkommittén ställer sig för övrigt positiv till att reformfördraget innehåller ett ”protokoll om tjänster av allmänt intresse”, som framhäver dessa tjänsters betydelse. Genom detta protokoll erkänns mångfalden av tjänster av allmänt intresse och att det framför allt faller inom medlemsstaternas behörighet att tillhandahålla dem. Regionkommittén framhåller att protokollet uttryckligen understryker de lokala och regionala myndigheternas stora frihet i fråga om anpassning av tjänsterna till användarnas behov, tilldelning av kontrakt och organisation.

30.

Regionkommittén anser att de sociala tjänsterna av allmänt intresse representerar en viktig del av den europeiska sociala modellen, även om de utvecklats olika långt i olika medlemsstater. I detta hänseende är det viktigt att garantera en stabil och överskådlig ram på gemenskapsnivå för utvecklingen av sociala tjänster av allmänt intresse, samtidigt som man strikt iakttar subsidiaritetsprincipen och de lokala och regionala myndigheternas befogenheter i fråga om definitionen av uppdrag samt förvaltningen och finansieringen av dessa tjänster.

31.

Regionkommittén konstaterar att förslagen i meddelandet om tjänster av allmänt intresse begränsar sig till ett antal svar på ”ofta förekommande frågor”, vilket kan vara värdefullt men som inte är rättsligt bindande, trots att Regionkommittén (3) och Europaparlamentet (4) efterlyst lagstiftningsförslag från kommissionen som skapar en verklig rättssäkerhet för tillhandahållandet av sociala tjänster av allmänt intresse.

32.

Regionkommittén uppskattar det faktum att kommissionen i följedokumentet förespråkar en tydligare avgränsning mellan tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och tjänster av allmänt men inte ekonomiskt intresse. Kommissionens redogörelse för detta är dock så allmänt hållen att den i det enskilda fallet inte alltid bidrar till en rättssäker avgränsning.

33.

Regionkommittén pekar på att det inte finns någon enhetlig ”europeisk social modell” och att man därför måste respektera och ta hänsyn till mångfalden och skillnaderna i utformningen av de sociala tjänsterna i de enskilda medlemsstaterna. Medlemsstaternas handlingsutrymme när de ska fastställa vad de anses vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse får inte begränsas genom nya bindande rättsakter från EU:s sida eller genom ytterligare samordningsprocesser. Inte heller den nya artikel 14 i Lissabonfördraget får tolkas på ett sådant sätt att medlems-staternas beslutanderätt begränsas.

34.

Regionkommittén betonar att utökade rapporteringsskyldigheter och ytterligare byråkratiska och statistiska pålagor måste undvikas.

35.

Regionkommittén pekar på att gemenskapsrätten på många olika sätt påverkar de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna. Tidigare har man kunnat observera att EU med sina bestämmelser om upphandling, konkurrens och stöd också haft stor inverkan på hur de kommunala tjänsterna av allmänt intresse utformats, utan att man skapar någon verklig rättslig säkerhet för dem som tillhandahåller och använder dessa tjänster.

36.

Regionkommittén nämner i detta sammanhang det mellankommunala samarbetet som ett exempel ur den europeiska upphandlingsrätten. Detta samarbete har en stor effektivitets-potential till nytta för medborgarna. Som instrument för administrativt samarbete omfattas de som regel inte av några upphandlingsrättsliga krav. De borde snarare betraktas som en inomstatlig organisationslösning som inte omfattas av upphandlingsrätten och respekteras av kommissionen.

37.

Regionkommittén betonar att den europeiska upphandlingsrätten är av stor betydelse framför allt för de lokala och regionala myndigheterna. Tolkningsmeddelandet om upphandlingar under tröskelvärdet visar tyvärr på en bristande förståelse för de lokala och regionala myndigheternas intressen från kommissionens sida. I framtida diskussioner om denna fråga är det därför nödvändigt att komma fram till politiska lösningar som garanterar rättssäkerhet för regionerna och kommunerna.

38.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att oberoende av resultatet av nämnda förfarande överväga om inte de krav som ställs i tolkningsmeddelandet kan mildras eller dras tillbaka.

Meddelandet ”Möjligheter, tillgång och solidaritet: mot en ny samhällsvision för tjugohundratalets Europa”

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

39.

Regionkommittén anser att den europeiska socialpolitikens allt större betydelse också återspeglas i bestämmelserna i det omarbetade Lissabonfördraget, eftersom artikel 2 i fördraget anger nya sociala mål för EU: ”Den ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.” Dessa möjligheter att verka för ett mer socialt Europa har också stöd i stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken de grundläggande rättigheterna ska ingå i unionsrätten som allmänna principer, och i protokollet om tjänster av allmänt intresse. I Lissabonfördraget möjliggörs också ”fördjupade samarbeten”, vilket medlemsstaterna kan ta fasta på och använda på det sociala området (5).

40.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att man med hänsyn till de nya utmaningarna kan främja välståndet i Europa genom att förbättra möjligheter, tillgång och solidaritet. Det är därför med all rätt som kommissionen tar upp områdena ungdomar, karriärer, ett längre och friskare liv, jämställdhet, aktiv integration och likabehandling, rörlighet och integration samt aktivt medborgarskap, kultur och dialog.

41.

Regionkommittén instämmer i kommissionens bedömning att det inte finns någon patentlösning för hur Europa ska kunna förverkliga principen om lika möjligheter, som spelar en central roll i visionen för tjugohundratalet, och att olikheterna i politik, praxis och institutioner i medlemsstaterna på många socialpolitiska områden talar mot en harmonisering. Regionkommittén instämmer därför inte i uppfattningen att liknande eller identiska utmaningar automatiskt skulle utgöra gemensamma utmaningar och leda till ett gemensamt handlingsbehov just på EU-nivå.

42.

Regionkommittén instämmer i kommissionens bedömning att de innovativa ekonomiska och socialpolitiska lösningar som krävs framför allt står att söka på lokal, regional och nationell nivå och pekar på den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna samt arbetsmarknadsparterna har att spela i detta sammanhang.

43.

Regionkommittén pekar på att kommissionen måste hålla sig strikt inom ramen för befogenheter som den erhållit genom fördragen och att det handlar om befogenheter att stödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet.

44.

Regionkommittén erkänner den stora betydelsen av utbildning och kvalifikationer för unga människor som en förutsättning för arbetstillfällen, social integration och därmed en väl fungerande inre marknad.

45.

Regionkommittén motsätter sig uttryckligen den uppfattning som kommissionen ger uttryck för i meddelandet, nämligen att det skulle finnas ett ”europeiskt utbildningssystem” och betonar att Europeiska unionen är skyldig att strikt respektera medlemsstaternas ansvar för innehållet i läroplanerna och utformningen av utbildningssystemen.

46.

Regionkommittén erkänner att Europeiska unionen, förutsatt att den håller sig till sina befogenheter enligt fördragen, kan spela en viktig roll vid utbyte av erfarenheter och bästa praxis, vid stöd till den lokala och regionala nivån och vid informationsarbete.

47.

Regionkommittén ställer sig med tanke på de mål som eftersträvas i detta sammanhang positiv till utbyte av erfarenheter och exempel på bästa praxis på europeisk nivå under medverkan av de lokala och regionala myndigheterna.

48.

Regionkommittén uppskattar det faktum att kommissionen med tanke på problemen med genomförandet av målsättningarna i många medlemsstater föreslagit en översyn och en anpassning av den befintliga lagstiftningen i fråga om jämställdhet och likabehandling. Regionkommittén motsätter sig dock varje form av utvidgning av föreskrifterna till ytterligare områden.

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  Regionkommitténs yttrande om ”Vitbok om tjänster av allmänt intresse” (CdR 327/2007) – EUT C 164, 5.7.2005.

(2)  Europaparlamentets resolution om kommissionens vitbok om tjänster av allmänt intresse (2006/2101(INI), 27.9.2006.

(3)  Yttrande av den 6 december 2006 om ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Sociala tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen”, KOM(2006) 177 slutlig (CdR 181/2006).

(4)  Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2007 om sociala tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen (2006/2134 (INI)).

(5)  Artiklarna 6, 5a och 27.


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/12


Initiativyttrande från Regionkommittén om ”de lokala och regionala myndigheterna som drivkraft för integrationspolitiken”

2009/C 120/03

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK anser att strategierna för integrering av invandrarna är oupplösligt förenade med den europeiska invandringspolitiken, och att den för att vara effektiv i synnerhet måste åtföljas av motsvarande stöd till utvecklingen i invandrarnas ursprungs- och transitländer.

ReK betonar att integrationspolitiken måste innebära att invandrarna helt och fullt accepterar och delar de värden som den europeiska kulturen bygger på, som respekten för de mänskliga rättigheterna och mångfalden, bekämpande av diskriminering samt främjande av lika möjligheter och tolerans.

ReK anser att det behövs en helhetssyn där man inte bara beaktar de ekonomiska och sociala aspekterna av integrationen, utan även frågor som har att göra med den historiska, kulturella och religiösa mångfalden, utövandet av medborgarskapet, de politiska rättigheterna och de lagliga invandrarnas deltagande i samhället och anser att det krävs en gemensam strategi med deltagande av alla berörda parter på lokal, regional, nationell och europeisk nivå om man ska nå resultat.

ReK rekommenderar ett styre på flera nivåer för att invandrarna ska kunna integreras på ett framgångsrikt sätt. Detta arbete måste ske i enlighet med subsidiaritetsprincipen, som reglerar samarbetet mellan EU, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna. ReK instämmer vidare i ståndpunkterna från det tredje ministermötet om integration, som hölls i Vichy den 3–4 november 2008, både när det gäller behovet av att de lokala och regionala myndigheterna deltar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av integrationspolitiken och den grundläggande roll som de spelar för att införliva invandrarna i samhället.

ReK konstaterar att de lokala och regionala myndigheternas roll är viktig för genomförandet av integrationspolitiken, i enlighet med deras – ibland exklusiva – befogenheter. Detta ansvar medför avsevärda kostnader för dessa regioner och städer, eftersom kostnaderna för integrationen belastar deras budgetar. ReK begär högre anslag till Europeiska fonden för integration och ett bättre stöd till integrationsinsatserna på lokal och regional nivå.

ReK begär att kommittén till fullo ska få delta i det europeiska forum om integration som är planerat till 2009, och i andra liknande evenemang som genomförs inom ramen för det europeiska samarbetet, och föreslår att man inrättar ett pris för integration av medborgare från tredje land.

Föredragande

:

Dimitrios Kalogeropoulos (EL–PPE), borgmästare i Egaleo, Aten

Referensdokument

Kommissionens interna arbetsdokument om att stärka insatserna och verktygen för att möta integrationens utmaningar – rapport till 2008 års ministerkonferens om integration

SEK(2008) 2626

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Regionkommittén konstaterar att kommissionens interna arbetsdokument om att stärka insatserna och verktygen för att möta integrationens utmaningar är en följd av de slutsatser om att stärka integrationspolitiken i EU som antogs av rådet (rättsliga och inrikes frågor) i juni 2007.

2.

ReK anser att den ökade migrationen under det senaste decenniet gör att det finns ett akut behov av en effektiv politik för social, ekonomisk och kulturell integrering av legala medborgare från tredje land.

3.

ReK understryker att ökningen av antalet invandrare har åtföljts av en breddning och differentiering av invandrarkategorierna, strukturen på invandrarströmmarna och förhållandet mottagarland/ursprungsland.

4.

Kommittén erinrar om att integrering av invandrare i första hand faller under medlemsstaternas behörighetsområde på nationell och regional nivå, och att de kan tillämpa olika strategier när det gäller utbildning, hälso- och sjukvård, bostäder och arbetsmarknad. I Lissabonfördraget föreskrivs att EU:s roll i migrationspolitiken och integreringen av medborgare från tredje land ska stärkas, men någon harmonisering av lagstiftningen och andra regelverk i medlemsstaterna eftersträvas ej.

5.

ReK noterar att många medlemsstater under de senaste åren har gjort stora ansträngningar för att skapa en nationell integrationspolitik. Detta gäller såväl nyanlända som första och andra generationens invandrare. Trots detta har politiken hittills inte gett de eftersträvade resultaten i många medlemsstater eftersom hinder för invandrarnas integrering i samhället kvarstår, t.ex. arbetslösheten, bristen på utbildning och kvalificerade yrkeskunskaper samt bristande vilja eller dåligt samarbete mellan berörda parter.

6.

ReK anser att den ekonomiska och demografiska utvecklingen kräver en gemensam EU-strategi för hur man på ett balanserat sätt ska hantera migrantströmmarna, främja integrationen och bekämpa den illegala invandringen och människohandeln.

7.

ReK understryker att det behövs en konsekvent europeisk invandringspolitik, och av denna anledning välkomnar kommittén antagandet av den europeiska pakten för invandring och asyl den 15 oktober 2008.

8.

ReK anser att strategierna för integrering av invandrarna är oupplösligt förenade med den europeiska invandringspolitiken, och att den för att vara effektiv i synnerhet måste åtföljas av motsvarande stöd till utvecklingen i invandrarnas ursprungs- och transitländer. Detta stöd borde framför allt inriktas på grundläggande utbildning, vård och ekonomisk infrastruktur.

Grundprinciper

9.

Regionkommittén anser att integration ska ses som resultatet av en process som gör att medborgare från tredje land som uppehåller sig lagligt i en medlemsstat, kan fungera i samhället utan yttre stödinsatser och ha en samhällsstatus som är likvärdig med den som en infödd medborgare och EU-medborgare har.

10.

Kommittén understryker att integrationen är en tvåvägsprocess. Detta kräver ett ömsesidigt engagemang och omfattar rättigheter och skyldigheter både för mottagarlandet och för invandrarna. Processen förutsätter både att invandrarna vill ta på sig ansvaret för att bli en del av mottagarsamhället (genom att lära sig landets språk och acceptera den rättsordning och den värdegrund som råder i det mottagande samhället), och att mottagarsamhällena vill acceptera och integrera invandrarna.

11.

ReK betonar att integrationspolitiken måste innebära att invandrarna helt och fullt accepterar och delar de värden som den europeiska kulturen bygger på, som respekten för de mänskliga rättigheterna och mångfalden, bekämpande av diskriminering samt främjande av lika möjligheter och tolerans. Den måste dessutom stämma överens med EU:s grundläggande politik när det gäller sammanhållning, sysselsättning, utveckling, yttre förbindelser samt frihet, säkerhet och rättvisa.

12.

ReK anser att tillämpningen av principen om likabehandling i hög grad är avgörande för de demokratiska systemens kvalitet. Att alla människor har samma värde och därför ska behandlas lika är ett omistligt inslag i EU:s kultur.

Verktyg och strategier

13.

Regionkommittén anser att integreringen av invandrare måste vara en grundläggande prioritering för EU.

14.

ReK anser att det behövs en helhetssyn där man inte bara beaktar de ekonomiska och sociala aspekterna av integrationen, utan även frågor som har att göra med den historiska, kulturella och religiösa mångfalden, utövandet av medborgarskapet, de politiska rättigheterna och de lagliga invandrarnas deltagande i samhället.

15.

Kommittén rekommenderar ett styre på flera nivåer för att invandrarna ska kunna integreras på ett framgångsrikt sätt. Detta arbete måste ske i enlighet med subsidiaritetsprincipen, som reglerar samarbetet mellan EU, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna.

16.

ReK anser att det krävs en gemensam strategi med deltagande av alla berörda parter på lokal, regional, nationell och europeisk nivå om man ska nå resultat. Det krävs engagemang från EU:s ansvariga organ, nationella, regionala och lokala myndigheter, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter och representanter för det civila samhället – inbegripet nyanlända invandrare och invandrare som redan är etablerade i första och andra generationen – samt från alla andra aktörer som verkar aktivt inom idrotten och kulturen samt för social sammanhållning.

17.

ReK stöder åtgärder som underlättar inträde på arbetsmarknaden och förvärvande av yrkes-kunskaper för invandrarna. En grundläggande faktor för att invandrarna fullt ut ska kunna införlivas i mottagarsamhällena är att de kan hitta ett arbete.

18.

ReK understryker utbildningens roll för integrationen och i synnerhet inlärningen av det eller de officiella språk som talas i mottagarlandet.

19.

ReK stöder hemspråksundervisning eftersom det både underlättar inlärning av mottagar-landets officiella språk och inhämtande av kunskaper i andra ämnen.

20.

ReK stöder åtgärder och insatser som syftar till att göra utbildningen till en kulturell bro mellan samhället och medborgare i tredje land.

21.

Kommittén anser att utbildningen av invandrarbarn måste vara en prioritering och ser positivt på att mångfald uppmuntras i de nationella utbildningssystemen.

22.

ReK rekommenderar att man lägger särskild vikt vid invandrade kvinnor, dels för att de spelar en avgörande roll för barnens utbildning och för att skapa kulturella förebilder, dels för att de är mest utsatta för social utestängning, våld och diskriminering.

23.

ReK anser att den kulturella dialogen är en fråga av vital betydelse för integrationen, samt att de lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll för att främja denna dialog och följaktligen för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

24.

ReK anser att massmedias roll är av avgörande betydelse för att göra allmänheten medveten om invandringens roll och för att begränsa marginalisering, rasism och främlingsfientlighet.

25.

ReK understryker att främjande av lika möjligheter för invandrarna i utbildningssystemet och på arbetsmarknaden är det bästa sättet att undvika social utestängning. Positiva framtidsutsikter som innebär en jämlik ställning i mottagarsamhället är det bästa sättet att undvika risken för våld från marginaliserade grupper.

26.

ReK anser att man måste utvärdera invandringspolitiken och i detta syfte skapa gemensamma europeiska indikatorer och modeller för integrationen.

27.

Kommittén bedömer inrättandet av Europeiska fonden för integration av tredjelands-medborgare som särskilt betydelsefull och anser att detta på ett avgörande sätt kommer att bidra till utformningen av invandringspolitiken.

Lokala och regionala myndigheters bidrag

28.

Regionkommittén konstaterar att de lokala och regionala myndigheternas roll är viktig för genomförandet av integrationspolitiken, i enlighet med deras – ibland exklusiva – befogenheter. Kommittén erinrar även om att de lokala och regionala myndigheterna ofta fungerar som tillhandahållare av tjänster och samarbetspartner till andra styresnivåer och i synnerhet till lokala samhällsorganisationer. Detta ansvar medför avsevärda kostnader för dessa regioner och städer, eftersom kostnaderna för integrationen belastar deras budgetar.

29.

Kommittén påminner om att vissa europeiska regioner spelar en aktiv roll i integrationen av minderåriga invandrare som anländer utan medföljande vuxen. Dessa barn omhändertas av de behöriga regionala myndigheterna, vilket för många av dem innebär extra kostnader eftersom myndigheterna måste garantera att dessa minderåriga verkligen blir integrerade, stå för uppehälle, utbildning och allt som i övrigt krävs för de minderårigas välbefinnande ända tills de blir myndiga. Därför uppmanar ReK de nationella och regionala myndigheterna och EU-myndigheterna att ta sitt ansvar för hanteringen av detta fenomen och dela på den finansiella bördan.

30.

ReK understryker vidare att de lokala och regionala myndigheterna måste beredas möjlighet att aktivt delta på ett mycket tidigt stadium av utformningen av integrationsstrategierna och under hela deras genomförande.

31.

Kommittén instämmer i ståndpunkterna från det tredje ministermötet om integration, som hölls i Vichy den 3–4 november 2008, både när det gäller behovet av att de lokala och regionala myndigheterna deltar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av integrationspolitiken och den grundläggande roll som de spelar för att införliva invandrarna i mottagarsamhället.

32.

ReK understryker att de lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll när det gäller att utnyttja erfarenheterna inom EU genom att utbyta bästa metoder och sprida resultaten från bland annat deras deltagande i gemenskapsprogram (t.ex. CLIP, ERLAIM, ROUTES, City2City och INTI-EUROCITIES) och de transnationella regionala nätverkens verksamhet.

33.

ReK anser att de lokala och regionala myndigheterna på ett avgörande sätt bidrar till att skapa lämpliga förutsättningar för att medborgare i tredje land ska ha tillgång till information och service som rör sysselsättning, utbildning, hälso- och sjukvård, bostäder, kultur och liknande offentligt utbud och därigenom ges möjlighet till en stabil förankring i mottagarsamhället.

34.

Kommittén understryker att de lokala och regionala myndigheterna lägger särskild vikt vid samarbete, kommunikation och utbyte av information med medborgarna, invandrar-organisationerna och de icke-statliga organisationerna. På detta sätt bidrar de i väsentlig grad till att utveckla ett klimat präglat av förtroende, till att bevara sammanhållningen i mottagar-samhällena och följaktligen till att visa att invandringen bidrar till utveckling och framsteg.

Att nå målen

35.

ReK stöder de initiativ som kommissionen sedan 1999 har tagit för att genomföra besluten från Europeiska rådets möte i Tammerfors, som handlar om att formulera förslag och föra en effektiv politik som syftar till att integrera invandrare från tredje land.

36.

Kommittén välkomnar att kommissionen har skapat en webbplats för integration, vilket kommer att underlätta tillgång till och utbyte av information.

37.

ReK uppmanar även medlemsstaterna och Europeiska kommissionen att vidta åtgärder för att utnyttja de möjligheter som erbjuds genom ny teknik (e-demokrati, e-förvaltning, e-tjänster osv.) i syfte att göra det lättare för allmänheten och invandrarna att framföra sin mening och lägga fram förslag om integrationspolitiska strategier och åtgärder.

38.

ReK understryker att det är nödvändigt att agera gemensamt och att främja samarbete och dialog mellan de aktörer som är inblandade i integrationen på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

39.

Kommittén föreslår att man ska främja jämförande utvärderingar av resultaten av integrationsstrategierna på lokal och regional nivå, samt använda de erfarenheter av integration och den goda praxis på lokal och regional nivå som har visat sig ge framgångsrika resultat och som kan tjäna som exempel för andra regioner.

40.

ReK anser att man måste uppmuntra insatser och åtgärder som syftar till att skapa ett stabilt klimat och en förtroendegrund mellan invandraren och det mottagande samhället.

41.

Regionkommittén anser att man måste beakta områdena utbildning, bostäder samt hälso- och sjukvård vid utformningen och genomförandet av en effektiv och lämpligt anpassad politik.

42.

Kommittén anser att EU måste skapa förbindelser till invandrarnas ursprungsländer som bygger på ett verkligt bistånd, som är differentierat och anpassat till behoven.

43.

Rek anser vidare att man måste utvärdera och eventuellt omorientera de befintliga utbildningsprogrammen samt yrkesutbildningen och vidareutbildningen för medborgare från tredje land, i synnerhet när det gäller yrken som bygger på praktisk erfarenhet.

44.

Kommittén föreslår att man underlättar för befintliga strukturer i EU-länderna att bedöma invandrarnas kunskaper och erfarenheter.

45.

ReK anser att man i medlemsstaterna måste få rätt förutsättningar för att godkänna och intyga de kunskaper och den utbildning invandrarna inhämtat i sina ursprungsländer samt validering därav, för att öka de invandrades möjlighet att få tillgång till andra studier eller annat arbete, vilket främjar dem som kan försörja sig själva, och dessutom förbättrar mottagarlandets mänskliga kapital.

46.

Kommittén uppmanar kommissionen att stödja utbyte av bästa metoder mellan lokala och regionala myndigheter eftersom de på ett avgörande sätt bidrar till en smidig och effektiv integration.

47.

ReK begär högre anslag till Europeiska fonden för integration och ett bättre stöd till integrationsinsatserna på lokal och regional nivå.

48.

ReK uppmanar kommissionen att verka för vänortsförbindelser mellan EU:s lokala och regionala myndigheter och deras motsvarigheter i invandrarnas ursprungsländer.

49.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utreda vilka möjligheter det finns att komplettera eller ersätta de nationella kontaktpunkterna för integration med motsvarande funktion på lokal och regional nivå.

50.

Regionkommittén vill bidra till informationen i kommissionens handledning om integration genom att presentera de bästa metoderna som används inom lokala och regionala myndigheter.

51.

ReK begär att kommittén till fullo ska få delta i det europeiska forum om integration som är planerat till 2009 och i andra liknande evenemang som genomförs inom ramen för det europeiska samarbetet.

52.

Regionkommittén föreslår att man inrättar ett ”integrationspris” för medborgare från tredje land, eventuellt inom ramen för ReK:s regionala priser, och att detta delas ut till enskilda invandrare eller aktörer i integrationsprocessen (lokala eller regionala myndigheter, företag, organisationer, sammanslutningar, stiftelser, privatpersoner, tjänstemän etc.).

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/17


Yttrande från Regionkommittén om ”Tänk Småskaligt Först – En ’Small Business Act’ för Europa”

2009/C 120/04

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om en ”Small Business Act” för Europa och stöder den politiska dagordning som antagits i strävan att nå ett genombrott i EU:s politik för små och medelstora företag genom ett regelverk som främjar entreprenörskap och en lagstiftning som stöder små och medelstora företag, samtidigt som den möjliggör tillväxt inom små och medelstora företag över hela EU genom tillämpning av principen ”Tänk småskaligt först”.

ReK är medveten om att ”Small Business Act”inte är rättsligt bindande men anser att den för att nå sina mål och genomföras fullt ut måste bli politiskt bindande och utgöra en färdplan för politiken för små och medelstora företag och en solid styrningsmodell för denna politik. Kommittén uppmanar därför Europeiska rådet att ta sitt ansvar i detta avseende och kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med de lokala och regionala myndigheterna och övriga berörda parter.

ReK vill framhålla att den nuvarande ekonomiska nedgången och den internationella finanskrisen får orimligt stora konsekvenser för de små och medelstora företagens möjligheter att beviljas och dra nytta av finansiering, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att banksektorn vederbörligen beaktar dessa svåra verksamhets-villkor för de små och medelstora företagen och att rekommendationerna från det femte rundabordssamtalet (1) mellan banker och små och medelstora företag om en ökad tillgång till finansiering för de små och medelstora företagen verkligen omsätts i praktiken.

Enligt Regionkommittén är integreringen av ”Small Business Act” i Lissabonstrategin och de nationella reformprogrammen en bra ansats som bör underlätta övervakningen. ReK efterlyser i detta sammanhang en utförlig årlig utvärdering för att mäta de framsteg som varje medlemsstat har gjort inom politiken för små och medelstora företag i förhållande till överenskomna mål och tidsgränser. Utvärderingen ska innehålla rekommendationer för framtida samordnade åtgärder för att säkerställa ett fullständigt genomförande av ”Small Business Act” och dess mål.

Föredragande

:

Constance Hanniffy (IE–PPE), ledamot av Offaly County Council, Midland Regional Authority och Border Midland and Western Regional Assembly

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Tänk småskaligt först: En ”Small Business Act” för Europa

KOM(2008) 394 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om en ”Small Business Act” för Europa och stöder den politiska dagordning som antagits i strävan att nå ett genombrott i EU:s politik för små och medelstora företag genom ett regelverk som främjar entreprenörskap och en lagstiftning som stöder små och medelstora företag, samtidigt som den möjliggör tillväxt inom små och medelstora företag över hela EU genom tillämpning av principen ”Tänk småskaligt först”.

2.

Kommittén är medveten om att ”Small Business Act”inte är rättsligt bindande men anser att den för att nå sina mål och genomföras fullt ut måste bli politiskt bindande och utgöra en färdplan för politiken för små och medelstora företag och en solid styrningsmodell för denna politik. Kommittén uppmanar därför Europeiska rådet att ta sitt ansvar i detta avseende och kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med de lokala och regionala myndigheterna och övriga berörda parter.

3.

Kommittén anser att ”Small Business Act” och dess målsättningar är viktigare än någonsin i dagens ekonomiska klimat, eftersom de små och medelstora företagen utgör en outnyttjad resurs för ekonomisk tillväxt och för att skapa hållbara arbetstillfällen. ReK anser också att ”Small Business Act” innebär en möjlighet att ge prov på politisk handlingskraft och att bygga upp förtroendet för Europas företagssektor.

4.

Regionkommittén hoppas att man vid utformningen och genomförandet av EU-politiken tar hänsyn till mångfalden bland de små och medelstora företagen vad avser storlek och form, det gällande regelverket och den företagskultur som de verkar i, liksom till de regionala skillnaderna vad gäller företagsprofiler – mikroföretag, småföretag och medelstora företag – och företagens resultat. För att alla dessa faktorer ska kunna vägas in på ett lämpligt sätt bör ”Small Business Act” innehålla ett uttryckligt erkännande av den lokala och regionala dimensionen.

5.

Det är viktigt att inrätta stöd som ger företagen lång livslängd, och ReK varnar för alltför stort fokus på nyetablerade och nya små och medelstora företag på bekostnad av etablerade företag och sådana som genomgår utveckling och omstrukturering.

6.

Det är viktigt att främja och utveckla en entreprenörskapskultur. ReK välkomnar förslaget till en europeisk vecka för små och medelstora företag och initiativet ”Erasmus för unga företagare”, men anser att man om entreprenörskapets värde ska inympas i människors medvetande på nationell nivå och EU-nivå måste börja redan i skolan och skapa en meningsfull dialog mellan småföretagare, lärare och elever. Vi uppmanar därför medlems-staterna att lägga större vikt vid att främja utbildning i entreprenörskap och utveckla ett entreprenörstänkande bland studenter och i lärarutbildningen och att i denna anda se över arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”.

7.

ReK ser positivt på att man i ”Small Business Act” erkänner de kvinnliga företagarnas särskilda behov, men vill också uppmärksamma behoven hos företagare med invandrar-bakgrund; de är faktiskt vanligtvis mer företagsamma och mer beredda att ta risker. Vi vill också att man tar hänsyn till unga människors, minoriteternas och de äldre företagarnas behov och att man skiljer på de olika behov som företagare i EU och invandrarföretagare från tredjeland har och de problem de möter.

8.

ReK framhåller att ”flexicurity” är särskilt viktig för såväl arbetsgivare som arbetstagare i små och medelstora företag och kräver att ”flexicurity” får ett större utrymme i ”Small Business Act”.

Säkerställa en hög genomförandegrad och upprätta utvärderingsförfaranden

9.

Enligt Regionkommittén är integreringen av ”Small Business Act” i Lissabonstrategin och de nationella reformprogrammen en bra ansats som bör underlätta övervakningen. ReK efterlyser i detta sammanhang en utförlig årlig utvärdering för att mäta de framsteg som varje medlemsstat har gjort inom politiken för små och medelstora företag i förhållande till överenskomna mål och tidsgränser. Utvärderingen ska innehålla rekommendationer för framtida samordnade åtgärder för att säkerställa ett fullständigt genomförande av ”Small Business Act” och dess mål.

10.

Vi kräver att få fullständig information om de årliga utvärderingarna och understryker att vi kommer att övervaka framstegen på lokal och regional nivå genom kommitténs väl etablerade övervakningsplattform för Lissabonstrategin.

11.

ReK anser att man bland de över 90 åtgärder som föreslås i ”Small Business Act” bör göra en prioritering för att underlätta genomförandet, uppnå konkreta resultat för små och medelstora företag och skapa förståelse för att detta arbete är brådskande. Vi föreslår att följande områden prioriteras: a) tillgång till finansiering, b) en fullständig tillämpning av principen ”tänk småskaligt först” för en bättre rättslig och administrativ miljö, och c) förbättrad tillgång till marknaderna, inklusive offentlig upphandling.

12.

Kommittén välkomnar föresatsen att stärka tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och understryker att dessa principer omfattar såväl EU-nivån som den nationella nivån, men också den regionala och lokala nivån.

13.

Vi uppmanar kommissionen att mer detaljerat redogöra för hur utvärderingen av konsekvenserna av kommande rättsliga och administrativa initiativ som gäller små och medelstora företag ska behandlas som en del av konsekvensanalysen, både vad gäller omfattningen och typen av de konsekvenser som ska analyseras och nivån och tidsramarna för samrådet.

14.

I meddelandet behandlas inte småföretagsrepresentantens roll i tillräcklig grad och kommissionen uppmanas att se till att denne får tillräckliga politiska och finansiella resurser för att framgångsrikt kunna genomföra målen i ”Small Business Act”, öka kunskapen om de politiska insatser som berör de små och medelstora företagen och göra dem mer synliga.

15.

ReK stöder målen i Europabolagsordningen: att sänka kostnaderna för nyetableringar och att förenkla regelverket för att underlätta den gränsöverskridande handeln samt att undanröja övriga hinder.

16.

Man måste se till att åtgärderna inom ”Small Business Act” och de nya lagförslagen inte undergräver existerande god praxis och förvaltning som tillämpas inom medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter för att främja entreprenörskapet och politiken till stöd för små och medelstora företag.

17.

ReK anser att det är en svaghet att förlita sig på redan befintliga program och finansierings-instrument för att uppnå SBA-målen utan att utnyttja några kompletterande finansierings-instrument, och föreslår att man inrättar en särskild budgetpost för pilotåtgärder.

Förbättrad tillgång till finansiering

18.

ReK vill framhålla att den nuvarande ekonomiska nedgången och den internationella finanskrisen får orimligt stora konsekvenser för de små och medelstora företagens möjligheter att beviljas och dra nytta av finansiering, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att banksektorn vederbörligen beaktar dessa svåra verksamhetsvillkor för de små och medelstora företagen och att rekommendationerna från det femte rundabordssamtalet (2) mellan banker och små och medelstora företag om en ökad tillgång till finansiering för de små och medelstora företagen verkligen omsätts i praktiken. Rekommendationerna gäller följande: i) ökad öppenhet i kontakterna mellan banker och små och medelstora företag, ii) en kombination av skuld och eget kapital, iii) ökad utlåningsvolym med värde-papperisering, iv) lättare investeringar i riskkapital över gränserna, v) bättre lagstiftning om mikrokrediter.

19.

Regionkommittén välkomnar kommissionens och Europeiska investeringsbankens (EIB) insatser för att låta små och medelstora företag få tillgång till olika finansiella instrument, men yrkar på att kommissionen omprövar i synnerhet Jeremie-initiativet för att lösa frågan om dess varierande geografiska täckning i EU och bättre beakta de möjliga konsekvenserna för andra politikområden, t.ex. konkurrenspolitiken, som lägger hinder i vägen för ett partiellt eller fullständigt genomförande av initiativet i vissa regioner. Vidare rekommenderar ReK att EIB-gruppen mer aktivt informerar om sin roll och sitt mervärde samt om metoderna för att få tillträde till de nya instrumenten Jeremie och CIP.

20.

ReK rekommenderar att finansiella åtgärder åtföljs av kompletterande instrument i syfte att säkerställa större möjligheter till framgång för små och medelstora företag. Kommittén understryker att de lokala och regionala myndigheterna är de naturliga partnerna i fråga om att tillhandahålla dessa åtföljande stöd.

21.

ReK välkomnar den föreslagna ändringen av direktivet om försenade betalningar som bör bidra till att säkerställa att små och medelstora företag får betalt i tid, men framhåller att efterlevnaden av detta direktiv förblir den viktigaste frågan och att medlemsstaterna måste sträva efter att förbättra betalningskulturen vid företag och offentliga förvaltningar. Vi uppmanar Europeiska kommissionen och andra EU-institutioner att reagera på de problem som Europeiska ombudsmannen nyligen tagit upp och påskynda sina betalningar till underentreprenörer, företag och andra organisationer (3).

22.

Mot bakgrund av de små och medelstora företagens varierande storlek och verksamhets-områden anser ReK att ett antal EU-program skulle kunna innehålla mer skräddarsydda åtgärder för mikroföretag samt små och medelstora företag för att förhindra att mikroföretagen tvingas konkurrera om finansiellt stöd och andra typer av stöd med medelstora företag som har bättre förutsättningar i allmänhet och även bättre förutsättningar att erhålla behövliga resurser.

23.

ReK är positiv till kommissionens förslag om förenkling av momssystemet genom införandet av en enhetlig tröskel för momsbefrielse och ett direktiv om höjda momströsklar. Medlemsstaterna skulle kunna se över andra aspekter av skattepolitiken i syfte att förbättra villkoren för återinvestering av vinsterna i ett företag, kassaflöde och företagsöverlåtelser.

24.

Kommittén är positiv till den nya allmänna gruppundantagsförordningen som gör det möjligt för medlemsstaterna att bevilja statligt stöd till små och medelstora företag, regional utveckling, innovation, forskning, fortbildning, sysselsättning och riskkapital utan att först meddela kommissionen, och noterar höjningen av taket i förordningen om stöd av mindre betydelse från 100 000 euro till 200 000 euro.

25.

ReK uppmanar kommissionen och i förekommande fall medlemsstaterna att göra en utvärdering av den stora mängden företagsstödprogram, initiativ och nätverk genom att när så är möjligt gruppera möjliga instrument och penningmedel för att göra dem mer lättåtkomliga och enhetliga för de små och medelstora företagen (denna punkt kan kopplas till punkt 46 d, gemensamma kontaktpunkter).

26.

Regionkommittén rekommenderar starkt att Europeiska kommissionen inkluderar bästa praxis på regional och lokal nivå i kommande diskussioner på EU-nivå. Lokala och regionala myndigheter kan stimulera potentiellt tillgängligt privat kapital genom att skapa och finansiera nätverk för ”informellt kapital” där privata investerare kommer i kontakt med företag i sådd- och startfaserna.

Skapa bättre lagstiftning till förmån för de små och medelstora företagen

27.

ReK noterar förslaget om att införa gemensamma första tillämpningsdatum för förordningar som gäller små och medelstora företag, men ifrågasätter huruvida detta påtagligt skulle minska de små och medelstora företagens administrativa bördor. Vi föreslår att en bedömning av denna fråga görs efter en inledande försöksperiod.

28.

Regionkommittén noterar kommissionens förslag att mikroföretag inte ska behöva delta i lokala statistiska undersökningar mer än en gång vart tredje år, men betonar att årliga uppgifter är nödvändiga för politiska analyser som bygger på fakta och anser det mer lämpligt att tillämpa ”engångsprincipen” fullt ut för att minska överlappande inlämningar till olika kontor för t.ex. skattemässiga och statistiska ändamål.

29.

Vi vill peka på det stora hinder för grundande och utvidgning av företag på mikronivå som ett överdrivet mycket lagstiftning leder till och kräver att åtgärder för att lösa detta problem inkorporeras i ”Small Business Act”.

30.

Kommittén välkomnar åtagandet att avlägsna hinder för företagsöverlåtelser och påpekar att denna fråga är särskilt relevant när det gäller överlåtelsen av företag mellan familje-medlemmar, på grund av den tilltagande åldern hos ett stort antal ägare av små eller medelstora företag som kommer att dra sig tillbaka från sina företag under den närmaste tioårsperioden. Egenföretagare står inför liknande problem.

31.

ReK värdesätter kommissionens förslag att samtliga medlemsstater bör sträva efter att avsluta rättsliga förfaranden vid konkurser där det inte rör sig om bedrägeri inom ett år samt att den som startar om ska få samma behandling som nyetableringar. Vi uppmanar dock kommissionen att ta itu med de utmaningar – likartade men ändå inte identiska – som företagare som misslyckats men som inte formellt försatts i konkurs står inför.

32.

ReK ser fram mot en överenskommelse om det patenträttssystem som ska gälla i hela Europa och välkomnar de enhetliga bestämmelser som föreslås i Europabolagsordningen som kommer att göra det möjligt för små och medelstora företag att spara tid och sänka sina kostnader och förordar att kommissionen och medlemsstaterna bör göra allt för att målen ska uppnås.

33.

Kommittén vill framhålla den börda som höga försäkringskostnader innebär för små och medelstora företag (allmän ansvarsförsäkring, arbetsgivaransvarsförsäkring, arbetsskade-försäkring m.fl.) och det hinder som dessa kan utgöra för deras utveckling. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med försäkringssektorn fastställa om det finns lämpliga åtgärder som kan lösa de små och medelstora företagens problem.

Underlätta tillträdet till marknaderna

34.

Regionkommittén anser att man i ”Small Business Act” bör erkänna de lokala och regionala myndigheternas roll vad gäller att underlätta de små och medelstora företagens gränsöverskridande tillväxt, och särskilt med avseende på att förse dem med information som de behöver för att kunna bedriva en internationell verksamhet, t.ex. om olika bestämmelser och förpliktelser, skatter, förfaranden för tvistlösning samt rådgivnings- och stödtjänster till små och medelstora företag.

35.

Vi är medvetna om den betydelse som direkta utländska investeringar kan ha för att underlätta små och medelstora företags tillträde till internationella marknader, och uppmanar kommissionen att utarbeta åtgärder för att säkerställa att små och medelstora företag blir mer involverade i exportverksamhet, eftersom deras medverkan kan leda till en betydande spridning av teknik och effektivare affärsmodeller och kan öka de små och medelstora företagens internationella konkurrenskraft. ReK ställer sig bakom det nyligen offentliggjorda meddelandet om kluster i världsklass (4) och målet att bättre integrera små och medelstora företag i kluster och stödja kunskapsöverföring och internationalisering.

36.

Vi vill uppmärksamma det ständigt ökande hotet från den svarta marknaden och uppmanar kommissionen att angripa de utmaningar som detta innebär för de små och medelstora företagen, särskilt med hjälp av åtgärder för att förbättra skyddet av immaterialrättigheter och bekämpa förfalskningar.

Underlätta marknadstillträdet – ökat deltagande i offentlig upphandling

37.

Regionkommittén konstaterar att marknaden för offentlig upphandling fortfarande är splittrad och att gränsöverskridande upphandling sker i begränsad omfattning. Vi yrkar därför på att kommissionen och medlemsstaterna utarbetar ett regelverk som är mer öppet för insyn och som skulle öppna upp marknaden för offentlig upphandling i EU och låta små och medelstora företag få ökat tillträde till denna.

38.

Vi ser med tillfredsställelse på den europeiska kod för bästa praxis som utarbetats av kommissionen (5) och som underlättar de små och medelstora företagens tillträde till offentlig upphandling. Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja innovativa åtgärder vad gäller kontrakt för att öka de små och medelstora företagens deltagande i offentlig upphandling, t.ex. att dela upp fler anbud i olika delar eller att låta anbudsförfarandena innehålla möjligheter till samarbete när så är lämpligt.

39.

ReK välkomnar kommissionens åtagande att utnyttja nätverket Enterprise Europe Network (EEN) för att under 2009 göra koden för bästa praxis känd bland lokala och regionala myndigheter i syfte att underlätta utbytet av välfungerande metoder och strukturera om inköpskulturen inom dessa myndigheter. Kommittén framhåller att EEN här måste samarbeta med lämpliga branschorganisationer i de olika medlemsstaterna.

40.

ReK förstår hur viktigt det är för små och medelstora företag att övervinna det första hindret för att få tillträde till marknaden för offentlig upphandling, eftersom de mest framgångsrika företagen i regel har mest erfarenhet av anbudsprocessen. ReK kräver därför att dessa företag ska få bättre information om de möjligheter som finns på marknaden för offentlig upphandling och att man ser till att de med hjälp av denna information skaffar sig en strategi för att ta sig in på marknaden.

41.

Vi är medvetna om att beredningen av anbuden innebär en tung administrativ belastning för små och medelstora företag och föreslår en mer utbredd användning i medlemsstaterna av formulär för förhandskvalificering, som innebär en avsevärd arbetsbesparing när samma uppgifter ska anges vid de efterföljande anbuden.

42.

Vi uppmärksammar e-upphandlingens kraftigt outnyttjade potential. ReK anser att de kostnadsfördelar som IKT-lösningarna innebär för små och medelstora företag bör undersökas närmare med tanke på att endast en tredjedel av de avtal om offentlig upphandling som ingås inom EU för närvarande godkänns i elektroniskt format. Vi kräver att denna fråga beaktas i högre grad i ”Small Business Act” och i kommissionens och medlemsstaternas praktiska tillämpning.

Den lokala och regionala dimensionen

43.

Vi är medvetna om den roll som lokala och regionala myndigheter kan spela för att uppnå målen i ”Small Business Act” och rekommenderar medlemsstaterna att samarbeta konstruktivt med dessa myndigheter för att särskilt se till att principen ”tänk småskaligt först” förankras i utformningen av den offentliga politiken, så att den offentliga förvaltningen på samtliga nivåer bidrar till att stödja företagarna.

44.

De lokala och regionala myndigheterna skapar gynnsamma förutsättningar för små och medelstora företag, de är viktiga avnämare av deras varor och tjänster och erbjuder en lång rad stödinsatser i form av rådgivning, finansiellt stöd och annan hjälp, t.ex. företagslokaler till rimliga priser.

45.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att anta en aktiv roll vad gäller ”Small Business Act” och där så är möjligt ta ett större politiskt ansvar för att stödja de små och medelstora företagen genom att anpassa sig mer till de frågor som angår dem, att lyssna på deras synpunkter, att vara lyhörda för deras behov och stödja deras utveckling.

46.

I sammanhanget uppmanar vi alla lokala och regionala myndigheter att vara proaktiva vad gäller att hantera de små och medelstora företagens behov på exempelvis följande områden:

a)

Upprättande av rådgivande forum som beaktar såväl de lokala och regionala myndigheternas som de små och medelstora företagens intressen med syftet att bidra till ett förbättrat samråd och verka för en offentlig politik som är mer lyhörd för småföretagens behov.

b)

Underlättat och förbättrat tillträde till avtal inom den offentliga sektorn genom omstrukturering av inköpskulturen och upphandlingsförfarandena inom de offentliga myndigheterna för att underlätta för småföretagen att lämna anbud eller delta i anbud tillsammans med andra företag. De lokala och regionala myndigheterna skulle också kunna underlätta användningen av e-upphandling, vilket skulle minska de små och medelstora företagens bördor under anbudsprocessen.

c)

Utvärdering av nivåerna på de tariffer och avgifter som myndigheterna begär av företagen och undersökning av olika sätt att justera bidragen till de lokala och regionala myndigheternas budget för att fullt ut tillämpa principen om att användaren betalar och minska de små och medelstora företagens ekonomiska bördor.

d)

Samarbete med relevanta organ inom deras områden för en bättre samordning av de små och medelstora företagens tillgång till information, möjligheter till fortbildning och rådgivning genom utarbetande av enhetliga lokala/regionala strategier för informationsspridning via en väl känd gemensam kontaktpunkt, en lokal/regional kunskapsbas, som ska besvara alla små och medelstora företags frågor under varje fas av ett företags utveckling. Gemensamma kontaktpunkter på lämplig lokal/regional nivå, som ligger nära och är tillgängliga för de små och medelstora företagen, kan minska deras frustration, göra att de vinner tid och inte går miste om goda affärer.

e)

Incitament för användning av e-förvaltningstjänster för små och medelstora företag och för digital interaktion med dessa.

Underlätta utvecklingen av FoU-verksamhet, innovation och kompetens

47.

Regionkommittén anser att ”Small Business Act” måste fokusera på en effektivare teknik-överföring mellan högre utbildningsinstitutioner och små och medelstora företag. Att skapa en god miljö och infrastruktur för innovation och tekniköverföring är av största vikt för att upprätthålla konkurrenskraften, tänka ut nya verksamhetsområden, bekämpa arbetslöshet och påskynda utvecklingen inom små och medelstora företag.

48.

ReK påpekar att den aktuella debatten om forskning och utveckling (FoU) och innovation verkar vara riktad till stora företag och nystartade företag med stor potential. Detta inverkar negativt på balansen i ett område genom att den redan existerande koncentrationen av ekonomisk verksamhet i storstadsområdena ökar. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att reda ut de problem som detta innebär för små och medelstora företag som är verksamma utanför dessa ekonomiska centrum.

49.

Kommittén noterar att definitionen av innovation i ”Small Business Act” är mycket snäv och bara avser högteknologisk innovation, varför vi uppmanar kommissionen att överväga en bredare klassificering av innovation som beaktar de olika nivåerna/typerna av innovation som sker inom de många olika industri- och verksamhetsgrenar som de små och medelstora företagen i EU representerar.

50.

ReK välkomnar föreslaget att göra en kartläggning av framtida kompetensbehov i EU, men uppmanar kommissionen att samarbeta med regionerna för att göra denna kartläggning på regional, och där så är lämpligt, lokal nivå och inte bara på medlemsstatsnivå, med tanke på att den regionala ekonomin och dess kompetensbehov är så mångskiftande.

Omvandla miljöutmaningar till möjligheter

51.

I meddelandet görs ingen hänvisning till stödprogrammet för efterlevnad av miljö-lagstiftningen. ReK vill att detta beaktas för att säkerställa att kraven på efterlevnad står i proportion till ett företags inverkan på miljön.

52.

ReK anser att stimulansåtgärder och en mer innovativ tillämpning av skattepolitiken från medlemsstaternas sida för att få små och medelstora företag att investera i miljövänliga produkter och processer skulle ge goda resultat och också avsevärt skulle öka medvetenheten om dessa produkter och processer.

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  Europeiska kommissionen. Rundabordssamtal mellan banker och små och medelstora företag. Maj 2007.

(2)  Europeiska kommissionen. Rundabordssamtal mellan banker och små och medelstora företag. Maj 2007.

(3)  Mellan 2005 och 2007 lyckades kommissionen halvera andelen försenade betalningar. År 2007 var dock över 22 % av kommissionens alla betalningar försenade.

(4)  Meddelande från kommissionen: Mot kluster i världsklass i Europeiska unionen (KOM(2008) 652).

(5)  Kommissionens arbetsdokument SEK(2008) 2193: En europeisk kod för bästa praxis som underlättar de små och medelstora företagens tillgång till offentligt upphandlade avtal (SEK(2008) 2193 [ej officiell titel].


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/23


Yttrande från Regionkommittén om ”grönbok om territoriell sammanhållning”

2009/C 120/05

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén erinrar om att territoriell sammanhållning kommer att bli ett övergripande politiskt mål för EU som komplement till ekonomisk och social sammanhållning.

Kommittén hävdar att detta mål syftar till att ge varje område inom EU tillgång till infrastruktur och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i syfte att förbättra medborgarnas levnads-förhållanden, vilket kräver att det inrättas mekanismer som kan säkerställa en harmonisk utveckling i hela gemenskapen.

Kommittén anser att regionalpolitiken måste ses över mot bakgrund av detta nya mål utan att den därigenom åternationaliseras, och att man måste sträva efter en rimlig balans mellan utgifterna för att stärka konkurrenskraften och utgifterna för att minska de regionala skillnaderna. Kommissionen uppmanas därför att utvärdera erfarenheterna av öronmärkning av medel.

Kommittén rekommenderar att man utarbetar nya indikatorer som gör det möjligt att ta större hänsyn till territoriella skillnader inom samtliga offentliga politikområden.

Kommittén påpekar att det territoriella samarbetets tre olika delar bör tilldelas ytterligare ekonomiska resurser eftersom det obestridligen bidrar till den europeiska integrationen.

Kommittén anser att målet om territoriell sammanhållning förutsätter att sektorspolitiken och sammanhållningspolitiken samordnas, och att man redan vid politikens utformning tar hänsyn till de territoriella effekterna av all sektorspolitik.

Kommittén påminner om att såväl tjänsterna av allmänt intresse som tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse är mycket betydelsefulla eftersom de bidrar till den territoriella sammanhållningen, och beklagar att gemenskapspolitikens konsekvenser för dessa tjänster inte bedöms innan kommissionens lagstiftningsförslag läggs fram eller utvärderas i ett senare skede.

Kommittén anser att goda territoriella styresformer utgör själva hörnstenen för att uppnå målet och framhåller behovet av att förbättra dessa styresformer genom att förstärka partnerskapet med de lokala och regionala myndigheterna inom ramen för ett flernivåstyre.

Föredragande

:

Jean-Yves Le Drian (FR–PSE), regionpresident i Bretagne

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Grönbok om territoriell sammanhållning: Att omvandla territoriell mångfald till styrka

KOM(2008) 616 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer avseende förslagen i kommissionens grönbok

1.

Regionkommittén välkomnar grönboken om territoriell sammanhållning, som antogs av Europeiska kommissionen den 6 oktober 2008. Den kommer att göra det möjligt att lansera en bred debatt på EU-nivå om detta begrepp, som i enlighet med det fördrag som håller på att ratificeras (artikel 3 i det nya EU-fördraget), kommer att bli ett övergripande politiskt mål inom EU och ett komplement till den sociala och ekonomiska sammanhållningen (1).

2.

Den territoriella sammanhållningens tillämpningsområde bör definieras tydligare. Vi föreslår att kommissionen grundar detta definieringsarbete på de tre aspekter av den territoriella sammanhållningspolitiken som beskrivs i den tredje sammanhållningsrapporten, dvs. en korrigering för att ”minska aktuella skillnader”, ett förebyggande inslag som syftar till att ”förena regionalpolitik och sektoriell politik, då även denna har en inverkan på olika områden” samt en tredje aspekt som innebär ett incitament att ”förbättra territoriell integration och uppmuntra samarbete mellan regioner”.

3.

Kommittén anser att den territoriella sammanhållningen även bör omfatta de europeiska havsområdena.

4.

För att på bästa sätt beakta den territoriella sammanhållningens politiska räckvidd på EU-nivå, är det nödvändigt att i framtiden gå steget längre än vad kommissionen gör med de frågor som ställs i grönboken. Vi stöder förslaget om att stärka samarbetet mellan olika behöriga institutioner och intressegrupper. Vi delar uppfattningen att begreppet territoriell sammanhållning bygger en bro mellan ekonomisk effektivitet, social sammanhållning och ekologisk jämvikt, genom att hållbar utveckling sätts i centrum för utformningen av politiken, med utgångspunkt i varje regions territoriella förutsättningar.

5.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att efter samrådet utarbeta en vitbok som i detalj definierar begreppet territoriell sammanhållning och dess mål på EU-nivå. I vitboken bör kommissionen i detta syfte göra en analys av konsekvenserna av all gemenskapspolitik på lokal och regional nivå.

Grundprinciperna för ett nytt politiskt mål för EU

6.

Regionkommittén vill erinra om att man i yttrandet om den fjärde sammanhållningsrapporten ansåg att frågor som rör territoriell sammanhållning i framtiden skulle behandlas i större utsträckning inom sammanhållningspolitiken (2) och att man inte får glömma att den sociala och ekonomiska sammanhållningen hör till de främsta målen för att minska skillnaderna inom EU.

7.

Regionkommittén ser det som särskilt värdefullt att den territoriella sammanhållningen betraktas som ett kompletterande politiskt mål till social och ekonomisk sammanhållning. Den ökar därigenom gemenskapsinsatsernas kapacitet att stärka solidariteten inom EU och bidrar på ett effektivt sätt till hållbar utveckling samtidigt som subsidiaritetsprincipen och kompetensfördelningen mellan olika förvaltningsnivåer respekteras.

8.

Vi vill med skärpa framhålla att målsättningen om territoriell sammanhållning bör omfatta hela EU, dvs. alla regioner inom EU, utan att inverka negativt på regionalpolitikens prioriteringar och stödet från strukturfonderna.

9.

Kommissionen bör fördjupa sina studier för att finna relevanta indikatorer (eventuellt på nivån under den regionala) för de olika områdens särskilda socioekonomiska problem. Till dessa områden hör bland annat – men inte uteslutande – bergsområden, öar, gles-befolkade områden och gränsområden samt de yttersta randområdena, vars specifika situation tas upp i artiklarna 158 respektive 299 i EG-fördraget. Syftet är att påvisa dessa områdens specifika möjligheter och handikapp.

10.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att avsevärt förbättra statistiken och det sätt på vilket den återspeglas på kartorna, så att den stämmer överens med den faktiska situationen.

11.

Regionkommittén instämmer i att den territoriella sammanhållningen syftar till att ge varje område inom EU tillgång till infrastruktur och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i syfte att bidra till att förbättra medborgarnas levnadsförhållanden, enligt dagens europeiska standard. ReK vill påpeka att tillgång inte enbart är geografiskt betingad, utan i lika hög grad bestäms av förbindelsemöjligheterna och infrastrukturens och tjänsternas tillgänglighet och kvalitet.

12.

Begreppet territoriell sammanhållning grundar sig på principen om solidaritet, vilket kräver mekanismer som säkerställer en harmonisk utveckling av hela gemenskapen och minskade skillnader i utveckling mellan de olika områdena.

13.

De senaste sammanhållningsrapporterna visar att de territoriella skillnaderna tenderar att öka mellan EU:s regioner och inom dessa regioner. Dessa skillnader karakteriseras av fenomen som geografisk segregation, vilket ger upphov till vissa former av getton och nedgång i vissa avlägset belägna områden. Detta gör det viktigare än någonsin att integrera den territoriella sammanhållningen bland EU:s övergripande mål.

14.

Det är än mer angeläget med hänsyn till de extra kostnader som uppstår till följd av bristen på territoriell sammanhållning i Europa: miljömerkostnader som bland annat beror på överbelastningen i storstadsområdena och klimatförändringarna, och sociala merkostnader till följd av en geografisk koncentration av olika sociala problem. Slutligen inverkar en bristande territoriell sammanhållning negativt på den europeiska inre marknaden, eftersom det för vissa områden innebär en begränsad tillgång till de friheter som fördragen ger.

15.

Kommittén föreslår att den territoriella sammanhållningen ska bli ett centralt inslag i EU:s strategi för att bekämpa den både finansiella och ekonomiska kris som vi nu upplever. Med tanke på de komplicerade utmaningar vi står inför under de närmaste åren begär ReK att budgetmedlen förstärks eller åtminstone bibehålls på nuvarande nivå.

16.

Kommittén motsätter sig varje initiativ som, med hänvisning till rådande omständigheter eller något annat som förevändning, syftar till en åternationalisering av sammanhållningspolitiken, även om det gäller delar av den eller sker i smyg.

I riktning mot en reviderad regionalpolitik i den territoriella sammanhållningens tjänst

17.

Regionkommittén anser att den territoriella sammanhållningen bör komplettera den ekonomiska och sociala, och att dessa tre sammanhållningsformer bör stärka varandra ömsesidigt. Det innebär att målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning bör beaktas inom ramen för all gemenskapspolitik som får territoriella konsekvenser, framför allt regionalpolitiken. Kommissionen uppmanas att utveckla modeller för en sektorsintegration på regional nivå, som stödjer en territoriell sammanhållning

18.

Vi vill uppmuntra kommissionen att inom ramen för öronmärkningen av strukturfonderna under perioden 2007–2013 utvärdera vad Lissabonstrategin och Göteborgsstrategin har tillfört den territoriella sammanhållningen.

19.

Vi föreslår att kommissionen under perioden 2014–2020 överväger en omorientering av de strategiska riktlinjerna och till målen för social och ekonomisk sammanhållning även lägger målen för den territoriella sammanhållningen. Inom ramen för regionalpolitiken bör man i syfte att uppfylla målen för den territoriella sammanhållningen se till att uppnå jämvikt mellan konkurrenssatsningar som främjar den ekonomiska tillväxten i en globaliserad miljö och utgifter som syftar till att minska skillnaderna mellan de olika regionerna.

20.

Vi förordar att man inrättar nya instrument och i synnerhet indikatorer med utgångspunkt i behoven i anslutning till genomförandet av den territoriella sammanhållningen (3), och här kan även analyser på nivån under den regionala vara av intresse. För utvecklingen av lämpliga regionala strategier och politiska lösningar behövs adekvata instrument som gör det möjligt att inom den offentliga politiken beakta territoriella skillnader (exempelvis disponibel inkomst per invånare med hänsyn tagen till transfereringar, som komplement till BNI per capita, skatteinkomster, tillgång till olika tjänster (transporter, energiförsörjning, hälsa, utbildning), den demografiska strukturen och befolkningens bosättning (uppgifter om befolkningens spridning, ålder och försörjningsbörda), eller till och med att inrätta sammansatta indikatorer på mänsklig utveckling (4)).

Territoriellt samarbete

21.

Det territoriella samarbetet har ett klart europeiskt mervärde och bidrar till den territoriella sammanhållningen. Därför efterlyser vi en kraftig höjning av EU:s totala budget för att ytterligare ekonomiska resurser ska kunna allokeras till denna del av regionalpolitiken, så att det kan bli fråga om mer än bara ett utbyte av bästa praxis, men detta får inte göras på bekostnad av EU:s båda andra sammanhållningsmål.

22.

ReK uppmanar kommissionen att gå vidare när det gäller de nya strategiska möjligheter som samarbetet mellan euroregionerna erbjuder. Det är en strategisk nivå för förvaltning och intervention som förefaller lämplig för att lösa de territoriella sammanhållningsproblemen. Vi vill erinra om att Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (5) innebär en struktur för europeiskt samarbete i anslutning till gränsöverskridande, transnationella och inter-regionala projekt, vilket främjar ett effektivt samarbete inom en rad olika aktiviteter och dessutom stärker grannskapskontakterna, för befolkningarna närmare varandra samt leder till ökad kunskapsöverföring och utbyte av bästa praxis.

Gränsöverskridande samarbete

23.

Vi vill understryka det gränsöverskridande samarbetets särskilda roll i den europeiska integrationen och betydelsen av de resultat som har uppnåtts: reducering av den filtrerande effekten vid EU:s inre gränser, förändring av de yttre gränsernas roll (gemensam utveckling, bekämpning av olaglig invandring och illegal handel, stöd till utvecklingen av områden i tredjeländer som gränsar till EU), stöd till omvandlingen av yttre gränser till inre sådana i och med utvidgningen till nya medlemsstater.

24.

Regionkommittén vill uppmuntra kommissionen att fullfölja sina ansträngningar för att förenkla och förbättra handläggningen av gränsöverskridande program, exempelvis genom att gemensamma stödinsatser fastställs på båda sidor gränserna. Vidare stöder Regionkommittén kommissionens avsikt att utvärdera genomförandet av Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete.

Transnationellt samarbete

25.

Vi förordar att man stöder detta samarbete på relevanta områden (exempelvis när det gäller flod- och havsområden eller bergsområden) för att förbättra den territoriella integrationen och minska regionala och subregionala klyftor och på ett effektivt sätt hantera problem som avser miljöskydd, föroreningsbekämpning och förbättringar av transportnäten mot bakgrund av gemensamt fastställda strategier för fysisk planering. Man bör dock ta hänsyn till de befintliga offentliga organens roll och befogenheter samt de enskilda regionernas strategiska sammanhållningsprioriteringar.

26.

Strategiska ansatser som utveckling av makroregioner (t.ex. EU:s kommande strategi för Östersjöområdet) bör uppmuntras. Kommittén rekommenderar att man på havsregionernas transnationella nivå inför ramar för innovativt styre, för att främja den integrerade havspolitik som EU nyligen antagit och skapa större konsekvens i EU:s politik inom unionen och med den politik som bedrivs av berörda tredjeländer.

Interregionalt samarbete

27.

Vi vill framhålla betydelsen av det mellanregionala samarbetet (som kommissionen inte nämner i sin grönbok), eftersom det är ett utmärkt instrument för utbyte av erfarenheter och god praxis mellan icke-angränsande regioner med gemensamma utvecklingsprojekt som kan komplettera varandra. Vi hyser emellertid förhoppningar om att det interregionala samarbetsinstrumentet i framtiden kommer att anpassas bättre till de lokala och regionala myndigheternas behov tack vare större flexibilitet när det gäller samarbetsområdena.

Territoriellt samarbete utanför EU

28.

I perspektivet av en kommande utvidgning av EU (västra Balkan och Turkiet) är det nödvändigt att bättre samordna insatserna inom ramen för det territoriella samarbetet med den externa delen av detta samarbete och se till att de omfattar de länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken samt Ryssland och grannländerna till de yttersta randområdena.

Samordning av den offentliga gemenskapspolitiken med hänsyn till den territoriella sammanhållningen

29.

Målsättningen om territoriell sammanhållning bör omfatta alla gemenskapspolitiska områden. Därför bör komplementariteten mellan sektorspolitiken och regionalpolitiken stärkas, och dessa politikområden bör samordnas oavsett om det rör sig om anslag eller olika bestämmelser.

30.

Vi beklagar att gemenskapspolitiken alltför ofta utformas och tillämpas utan tillräcklig hänsyn till konsekvenserna på lokal och regional nivå, vilket gör att de lokala och regionala myndigheterna får utstå politikens negativa effekter (verksamhet eller arbetstillfällen som går förlorade, miljöpåverkan, överbefolkning eller avfolkning).

31.

Vi vill erinra om betydelsen av regional utvecklingsplanering, som en uppsättning verktyg för att skapa en smidig koppling mellan olika traditioner och aktiviteter i ett område, i syfte att säkerställa enhetligheten mellan gemenskapens offentliga politik och den territoriella sammanhållningens mål.

32.

En del av dessa nackdelar har kunnat övervinnas genom gemenskapens regionalpolitiska insatser, bland annat program till stöd för ekonomisk omvandling (industriell omvandling, landsbygdsutveckling inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken).

33.

Kommittén beklagar den bristande samordningen mellan å ena sidan FoTUI-politiken och å andra sidan den territoriella sammanhållningen, och vi vill framhålla behovet av en ökad regionalisering av både EU:s och den nationella forsknings- och innovationspolitiken.

34.

I linje med den övergripande sociala klausul som föreskrivits i Lissabonfördraget anser vi att det är nödvändigt att ta hänsyn till de territoriella konsekvenserna av sektors-politiken redan när denna utformas (looking at the map before implementing policies) i syfte att föregripa de territoriella effekterna.

35.

I detta sammanhang vill vi framhålla de transeuropeiska transport-, energi- och tele-kommunikationsnätens enorma betydelse för att uppnå målet om territoriell sammanhållning, och vi uppmanar kommissionen att särskilt fokusera på dessa nätverk.

36.

Kommittén betonar särskilt behovet av att skapa samstämmighet mellan gemenskapens offentliga politik i områden som befinner sig i gränslandet mellan land och hav.

Den gemensamma jordbrukspolitiken

37.

Den gemensamma jordbrukspolitiken, som har betydande territoriella konsekvenser, bör i högre grad bidra till sammanhållningen – snarare än att öka skillnaderna mellan olika territorier – genom att föregripa den kommande reformens territoriella effekter och genom att anpassningsåtgärder utarbetas till förmån för de områden som kan påverkas negativt av denna reform. På så vis kan de negativa effekterna begränsas.

38.

Vi rekommenderar att man bättre samordnar landsbygdsutvecklingsåtgärderna under den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare med regionalpolitiken i syfte att säkerställa större komplementaritet mellan landsbygds- och stadsutvecklingen. Det slutliga målet är att i programmen efter 2013 uppnå så stor förenkling och så många samverkanseffekter mellan de båda politikområdena som är möjligt ur teknisk och politisk synvinkel.

Den gemensamma transportpolitiken

39.

När det gäller utvecklingen av den gemensamma transportpolitiken och dess inverkan på klimatförändringarna får man inte förbise den betydelse som nämnda politik har för regioner som endast kan nås med vissa transportmedel, framför allt flyg.

40.

Regionkommittén föreslår att man i samband med den kommande översynen av de transeuropeiska transportnäten ägnar särskild uppmärksamhet åt den lokala tillgängligheten med utgångspunkt i lämpliga standarder. Transportnäten bör integreras i städernas transportnät och på så sätt väsentligt bidra till ökade totala förbindelsemöjligheter och ökad sammanhållning.

Miljön

41.

Enligt Regionkommitténs uppfattning är klimatförändringarna en känslig fråga som inte kan hanteras på samma sätt i alla regioner (exempelvis när det gäller genomförandet av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter, förvaltningen av kustområden osv.).

Förslag avseende de territoriella konsekvenserna av utvecklingen av tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

42.

Regionkommittén vill erinra om den betydelse som tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse har som den territoriella sammanhållningens verkliga drivkraft, vilket är i linje med gemenskapens primärrätt (art. 16 i EG-fördraget), och beklagar i sammanhanget att de territoriella konsekvenser som gemenskapspolitiken har med avseende på tjänster av allmänt intresse och framför allt på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse varken undersöks innan kommissionens lagstiftningsförslag läggs fram eller utvärderas i ett senare skede.

43.

Vi vill framhålla risken för en uppsplittring av den inre marknaden om medborgarna inte har tillgång till närtjänster, trots att det har bekräftats att en målsättning ska vara att bevara de samhällsomfattande tjänsterna.

44.

Mot bakgrund av skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och med hänsyn till principen om likabehandling samt som ett villkor för att regionerna ska integreras i den globala ekonomin stöder Regionkommittén en fortsatt allmän tillgång till dessa tjänster.

45.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen som finns inskriven i fördraget och protokollet om tjänster av allmänt intresse i Lissabonfördraget begär vi att de lokala och regionala myndigheternas rätt och frihet att fatta egna beslut i egenskap av leverantörer, administratörer eller användare av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse upprätthålls.

46.

Regionkommittén vill upprepa att rättslig säkerhet för de lokala och regionala myndigheterna i deras roll som leverantörer, förvaltare eller användare av allmänna tjänster av ekonomiskt intresse är nödvändig. Inom ramen för relevanta gemenskapsriktlinjer bör det erkännas att deras särskilda uppdrag är förenliga med bestämmelserna om upphandling och statligt stöd.

Förslag till förbättrade styrelseformer inom den lokala och regionala förvaltningen

47.

Att flera förvaltningsnivåer är verksamma inom ett och samma område med olika – och i vissa fall motsägelsefulla effekter – medför ett behov av att förbättra kvaliteten på förvaltningen på den nivå som ligger närmast medborgaren, framför allt med hänsyn till den territoriella dimensionen, i syfte att komma till rätta med en bristande integration av den offentliga politiken. En ny plan för förvaltningen på lokal och regional nivå är en förutsättning för att målet om territoriell sammanhållning ska kunna förverkligas.

48.

Regionkommittén anser att det vore lägligt att kommissionen underlättar det vertikala samarbetet mellan olika myndighetsnivåer utöver de befintliga institutionella förbindelserna.

49.

Det territoriella sammanhållningsmålet får inte medföra förändringar av behörighets-fördelningen, bland annat med avseende på den fysiska planeringen, som även i fortsättningen bör utgöra medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas behörighets-områden. Medlemsstaternas regeringar, särskilt i mer centraliserade stater, bör dock främja medverkan från aktörer på lokal och regional nivå i syfte att förbättra samordningen av nationellt utformad sektorspolitik på regional och lokal nivå.

50.

Vi anser att det är viktigt att man i medlemsstaterna klargör de olika myndighetsnivåernas behörighetsområden samt att man utvecklar övergripande politiska strategier och samordningsåtgärder.

51.

Vi efterlyser större beslutsbefogenheter för de regionala myndigheterna när det gäller förvaltningen av strukturfonderna, och alla regioner i EU bör få ställning som förvaltnings-myndigheter.

52.

Vi förordar ett starkare flernivåstyre (6), så att man kan fastställa gemensamma strategiska mål, exempelvis avseende tillgänglighet, hållbar utveckling och havspolitik, och där var och en av deltagarna bidrar efter förmåga och där man ser till att partnerskapsprincipen tillämpas till fullo. Ett reellt flernivåstyre innefattar även gemensamt arbete med genomförande och uppföljning.

53.

I sammanhanget vill vi erinra om att behöriga ministrar i det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda av den 23 november 2007 gav uttryck för sin övertygelse om att flernivåstyre är ett grundläggande verktyg för en balanserad fysisk utveckling i EU, och de erbjöd sig att samråda med utvalda aktörer och lokala och regionala myndigheter om genomförandet av prioriteringarna i den territoriella agendan.

54.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att noggrannare analysera befintlig praxis i fråga om genomförandet av partnerskapet i unionens 27 medlemsstater för att ge de lokala och regionala myndigheterna och deras sammanslutningar bättre möjligheter att fungera som proaktiva partner.

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  I enlighet med framställningarna i initiativyttrande CdR 388/2002 fin om ”Territoriell sammanhållning” (föredragande: Ramón Luis Valcárcel Siso).

(2)  Yttrande CdR 97/2007 fin om ”Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning” (föredragande: Michael Schneider).

(3)  Se yttrandet CdR 97/2007 fin om ”Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning” (föredragande: Michael Schneider).

(4)  Med hänvisning till den metod som har utvecklats av FN:s utvecklingsprogram.

(5)  Se yttrandet CdR 308/2007 fin om ”Europeisk gruppering för territoriellt samarbete: en vitalisering av det territoriella samarbetet i Europa” (föredragande: Mercedes Bresso).

(6)  I enlighet med ReK:s tidigare yttranden: CdR 149/2008 fin om ”Förvaltning och partnerskap på nationell och regional nivå samt inom ramen för projekt på det regionalpolitiska området” (föredragande: Vladimir Kisyov), CdR 397/2006 fin om ”Paketet bättre lagstiftning 2005 och 2006” (föredragande: Luc Van den Brande) och CdR 103/2001 fin om ”En ny ram för samarbetet inom informations- och kommunikationspolitiken i Europeiska unionen” (föredragande: Michel Delebarre).


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/29


Yttrande från Regionkommittén om ”grönbok om jordbruksprodukters kvalitet”

2009/C 120/06

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

För att skapa långsiktig stabilitet för investeringar efterlyser Regionkommittén stödramar som omfattar marknadsinriktade åtgärder, inklusive lagstiftning som innebär ett införande av ursprungsmärkning för förädlade livsmedel och främjande av EU:s produktionsnormer.

ReK förespråkar stöd till geografiska beteckningar och system för privat certifiering inom jordbruket på villkor att de kompletteras med en garanti från de offentliga myndigheternas sida vad gäller produkternas kvalitet och ursprung.

Kommittén vill se en tydlig gemenskapsdefinition för ”reserverade begrepp” som betecknar regionala produktionsmetoder som t.ex. ”gårdsprodukter”, ”traditionellt framställd produkt”, ”produkt från bergsområde” och ”produkt utan GMO”.

Kommittén efterlyser en utvidgning av den obligatoriska ursprungsmärkningen för jordbruksprodukter till alla primärprodukter och halvförädlade produkter.

Rek anser att systemet med geografisk märkning bör utvidgas till förädlade produkter.

Kommittén vidhåller att man i stället för att överväga nya system bör stödja de existerande systemen.

ReK anser att man bör främja utökat skydd för märkningen skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och skyddad geografisk beteckning (SGB) inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

Regionkommittén anser det nödvändigt att uttryckligen förbjuda användning av genetiskt modifierade organismer i alla produktionssteg för produkter med skyddad ursprungs-beteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) och garanterad traditionell specialitet (GTS) i syfte att säkerställa och skydda fortlevnaden av traditionella produktionsmetoder och utmärkande karaktäristika hos produkter.

ReK uppmanar kommissionen att granska behovet av en mer flexibel och mer omfattande marknadsföringsbudget.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att ompröva GTS-beteckningen (garanterad traditionell specialitet).

Föredragande

:

Milner Whiteman (UK–UEN-AE), ledamot i Bridgnorth District Council

Referensdokument

Grönbok om jordbruksprodukters kvalitet: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar

KOM(2008) 641 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänt

1.

ReK välkomnar grönboken eftersom den syftar till att dels utarbeta regler för stöd till och skydd av kvalitetsproduktion inom EU:s jordbruk, dels öka konsumenternas förtroende för denna produktion samtidigt som man hindrar konkurrenssnedvridning genom bedräglig användning av befintliga beteckningar. På så sätt kan man skapa långsiktig hållbarhet i regionerna och på landsbygden i regionerna, vars identitet formas av jordbrukarna och deras produktion, och därigenom bidra till den framtida regionala utvecklingen och minska risken för avflyttning från landsbygden.

2.

För att skapa långsiktig stabilitet för investeringar efterlyser kommittén stödramar som omfattar marknadsinriktade åtgärder, inklusive lagstiftning som innebär ett införande av ursprungsmärkning för förädlade livsmedel och främjande av EU:s produktionsnormer, framförallt på områdena livsmedelssäkerhet och livsmedelshygien, miljöskydd och traditionella produktionsmetoder.

3.

Kommittén hoppas att den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller kvalitetsproduktion stimuleras och stärks genom grönboken. Det är uppenbart att förordningarna 510/2006 och 509/2006 om ursprungsbeteckningar hittills har tillämpats i ganska liten utsträckning samtidigt som det finns välgrundade farhågor om att en stor del av konsumenterna inte är helt på det klara med förkortningar och uttryck som SUB, SGB, GTS eller ”ekologiskt jordbruk”. Det finns alltså behov av att ompröva och omstrukturera mångfalden av initiativ för att främja och informera om sådan produktion och att i större utsträckning knyta samman verksamheten inom GJP:s första respektive andra pelare till stöd för kvalitetsproduktion och sänkta kostnader i samband med certifierings- och kontrollförfaranden.

4.

ReK understryker att standardiseringen av produkterna och koncentrationen av produktionen är faktorer som utsätter jordbrukarna för den internationella marknadens fluktuationer och hotar den regionala mångfalden.

5.

Kommittén välkomnar att de nära kopplingarna mellan kvalitet inom jordbruket och regionala traditioner, utveckling och hållbarhet erkänns i grönboken. Dessa måste dock förstärkas och skyddas från de alltför många förfalskade beteckningar som förekommer, genom exempelvis system för geografiska beteckningar och inrättande av ett internationellt register som skyddar deras immateriella rättigheter.

6.

Regionkommittén anser att det är viktigt att stödja utvecklingen av initiativ som Bondens egen marknad (farmers' market) och direktförsäljning, som genom att undanröja mellanhänder kortar försäljningskedjan. Förutom att sänka konsumentpriserna och minska olje-förbrukningen och därmed minska miljöförstöringen framhäver sådana initiativ ett säsongs-bundet utbud av traditionella lokala produkter, som kan erbjudas med bättre garantier i fråga om färskhet, äkthet och smak. Sådana produkter är också lättare att kontrollera.

7.

Regionkommittén håller till fullo med om att EU-jordbrukarnas främsta vapen är ”kvalitet” och att konsumenterna efterfrågar livsmedel som smakar gott, som är traditionella, äkta och, framför allt, som är producerade i den egna regionen, samtidigt som de värnar om djurens välbefinnande och om miljön. EU:s jordbrukare har därför en verklig möjlighet att arbeta på ett sätt som gör att deras produkter blir lätta att känna igen på marknaden, vilket i sin tur ger positiva återverkningar.

8.

Regionkommittén håller med om att det, med hänsyn till förhandlingarna inom WTO, på en öppen och global marknad är absolut nödvändigt att EU:s normer för livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet kan förmedlas till konsumenterna som någonting gynnsamt, som i många fall särskiljer just dessa produkter. Vi uppmanar kommissionen att förmå EU:s handelspartner att erkänna de geografiska beteckningarna.

9.

ReK framhåller behovet av ett ramverk som gör att man kan hålla jämna steg med de ständigt växande kraven från världens konsumenter och EU:s jordbrukare. Jordbrukarna behöver således stödåtgärder som t.ex. en flexiblare och mer omfattande budget för att marknadsföra certifieringssystem, oavsett om det handlar om geografiska beteckningar eller privata, producentstyrda system, under förutsättning att de kompletteras med en garanti från de offentliga myndigheternas sida vad gäller dessa produkters kvalitet och ursprung. Sådana system är flexibla och kan snabbt anpassas till nya behov bland jordbrukarna och på marknaden.

De lokala och regionala myndigheternas roll

10.

ReK menar att lokala och regionala myndigheter, genom sin breda erfarenhet och sakkunskap, är väl lämpade att påverka och stödja kvalitetsproduktionen inom jordbruket genom de åtgärder de vidtar inom ramen för förvaltningen av EU:s planer för utveckling av landsbygden, fysisk planering och regionala utveckling. Det finns många exempel på att myndigheter har främjat kvalitet genom att stödja olika system, t.ex. system för geografiska beteckningar.

11.

Kommittén har tagit del av den gemensamma jordbrukspolitikens nya utformning (frikopplat stöd) och noterar att unionens jordbrukare har en alltmer oskyddad ställning på den internationella marknaden. Det är därför mycket viktigt att erkänna att EU:s jordbrukare uppfyller produtions- och kvalitetsnormer (på områden som t.ex. hållbarhet, hygien- och hälsonormer för odling och produkter, säkerhetskrav och respekt för arbetstagarnas rättigheter, djurskydd och fysisk utveckling i enskilda regioner) som ligger mycket högre än de som tillämpas i tredjeländer och att dessa höjda krav även efter 2013 bör kompenseras genom direktstöd från EU. Detta är av särskilt stor vikt för de lokala och regionala myndigheterna eftersom EU:s jordbruk bidrar till att forma samtliga regioners ekonomi, landskap och samhälle.

12.

Kommittén vill peka på att lokala och regionala myndigheter måste ges förutsättningar att genom EU:s program för landsbygdsutveckling främja och på alla sätt främja kvaliteten inom jordbruket. Lokala och regionala myndigheter har en avgörande roll att spela när det gäller att fastställa prioriteringar och genomföra dessa program, som har visat sig ge EU:s jordbrukare verkliga fördelar.

13.

ReK noterar de positiva resultaten av initiativ för en ny territorialisering av jordbruket som skapar starkare band mellan ursprungsregionen, konsumenterna och jordbruket. Jordbruks-marknaderna och insatser i skolan utgör konkreta exempel med vars hjälp allmänheten och i synnerhet barnen får bekanta sig med växtprodukter, deras produktionsmetoder, deras organoleptiska egenskaper och deras säsongkoppling. Vi uppmanar kommissionen att stödja spridningen av dessa välfungerande metoder.

14.

ReK menar att de lokala och regionala myndigheterna genom sitt arbete för att främja efterfrågan på jordbruksprodukter av god kvalitet, t.ex. genom åtgärder för att förbättra den offentliga upphandlingen inom samtliga områden (inklusive måltider inom skolan och vården), kan bidra till att uppnå grönbokens målsättningar. Kommittén hoppas därför att detta arbete genom olika former av stöd kan utvidgas successivt och få generell spridning. Vi uppmanar kommissionen att beakta resultaten från dessa projekt som initierats av de lokala och regionala myndigheterna och väga in vissa faktorer som minskat matavfall i skol- och personalmatsalar som lägger vikt vid kvaliteten på jordbruksprodukterna.

15.

ReK betonar också de åtgärder som flera lokala och regionala myndigheter i EU har vidtagit i tredjeländer – inom ramen för utvecklingsprogrammen – för att stödja traditionella jordbruksmetoder, respekten för ekosystemen, den biologiska mångfalden och lokala konsumentbehov.

Produktionskrav och handelsnormer

16.

Kommittén vill påminna kommissionen om att jordbrukarna, konsumenterna och livsmedelsindustrin fortfarande avvisar en EU-ordning och en EU-logotyp (detta framgick tydligt vid kommissionens konferens om gemensamma normer i februari 2007). Det vore bättre om man informerade konsumenterna och vann deras förtroende genom att tydligt ange produktens ursprung och speciella kvalitet på etiketten. Dessutom har man inte fäst något värde vid den tid som går åt för att ta fram en logotyp, jordbruksinspektionernas kostnad eller konsumenternas godkännande. Marknaden och jordbrukarna har utformat egna ordningar för att uppnå dessa mål. För bättre valuta för pengarna och större acceptans bland konsumenterna förespråkar kommittén därför stöd till geografiska beteckningar och system för privat certifiering inom jordbruket på villkor att de kompletteras med en garanti från de offentliga myndigheternas sida vad gäller produkternas kvalitet och ursprung för att öka tydligheten för konsumenterna men utan att skapa nya administrativa och ekonomiska bördor.

17.

ReK efterlyser en förenkling av handelsnormerna men framhåller behovet av att upprätta ett närmare förhållande mellan produktionsbehoven och den produkt som erhållits genom en tydligare terminologi, rättslig tillämpning och korrekt information till konsumenterna med hjälp av märkning. Handelshinder som inte fyller någon egentlig funktion måste avlägsnas liksom mängden variationer på begreppet livsmedelskvalitet. Vi välkomnar därför det förslag som kommissionen nyligen lagt fram om att avskaffa normerna för storleken och formen på olika frukter och grönsaker. Stränga bestämmelser måste dock bibehållas så att skyddet för jordbrukarna och konsumenterna upprätthålls och att förtroendet inte skadas. Särskilt viktigt är detta när det gäller genmodifierad mat med GMO. Sådana åtgärder bör dock inte överlappa skydd som ges genom annan lagstiftning och som förhindrar att konsumenter vilseleds. Tydliga definitioner vad gäller produktionsbehov eller fastställande av egenskaper som reglerar bruket av vissa termer, t.ex. ”utegående djur” och ”låga koldioxidutsläpp” kan bidra till att uppnå detta. Det kan finnas skäl att definiera både generiska produkter och minimikrav för utsläppande på marknaden av dessa. Det vore dessutom lämpligt att fastställa en tydlig gemenskapsdefinition för ”reserverade begrepp” som betecknar regionala produktionsmetoder som t.ex. ”gårdsprodukter”, ”traditionellt framställd produkt”, ”produkt från bergsområde” och ”produkt utan GMO”. Sådana beteckningar, som skulle regleras genom egenkontroll med möjlighet till fortlöpande kontroll, skulle kunna införas på etiketterna på frivillig väg.

18.

Kommittén vill peka på de belägg som visar att konsumenterna i EU begär att få veta i vilket land livsmedlen producerats. Allt fler exempel visar att konsumenterna vilseleds i detta hänseende. Kommittén efterlyser därför en utvidgning av den obligatoriska ursprungsmärkningen för jordbruksprodukter till alla primärprodukter, halvförädlade produkter och huvudingredienser i färdiga produkter, som t.ex. skinka och ost.

19.

Regionkommittén anser att man bör harmonisera mervärdesskatten på jordbruksprodukter i medlemsstaterna. Om producenterna (jordbrukarna) får konkurrera på lika villkor, kommer nämligen kvaliteten på produktionen att höjas.

Gemenskapens särskilda kvalitetssystem

20.

ReK betonar behovet av att världens konsumenter hyser förtroende för EU:s system för geografiska beteckningar. Konsumenterna behöver helt klart erbjudas bättre information om systemens beskaffenhet, hur de immaterialrättsliga aspekterna därav efterlevs på internationell nivå samt om de nära kopplingarna till det regionala samhället. Det är följaktligen mycket viktigt att, med hjälp av en särskild budget, starta reklamkampanjer i syfte att informera konsumenterna om dessa frågor. Inom EU ska medlemsstaterna på eget initiativ vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa den olagliga användningen av beteckningarna SUB och SGB på sitt territorium i enlighet med artikel 13.1 i förordning (EG) nr 510/2006.

21.

Kommittén framhåller behovet av att vinna konsumenternas förtroende genom full öppenhet och insyn. Därför bör systemet med geografisk märkning utvidgas till förädlade produkter. För att systemet med geografisk märkning inte ska undermineras i framtiden måste man, i de fall sådana produkter med geografisk märkning finns upptagna på slutproduktens etikett, säkerställa att den aktuella ingrediensen är betydande nog för att påverka produktens karaktär samt att dess användning godkänns av behöriga skyddsorganisationer och myndigheter.

22.

När det gäller geografiska beteckningar är det viktigt att fastställa kriterier på basis av vilka man kan avgöra om det är fråga om en generiskt beteckning eller om namnet kan skyddas genom en geografisk beteckning. Produktförteckningen skulle kunna utvidgas till att omfatta skogsbär och vildsvamp samt produkter som tillverkas av dessa. Man bör också se till att produktförteckningen omfattar bär- och fruktprodukter. Kommissionen bör också beakta de erkända och certifierade beteckningar som finns i medlemsstaterna (särskild kvalitet) och föreslå gemensamma bestämmelser för medlemsstaterna för erkännandet av dessa kvalitetsinstrument.

23.

ReK anser att organen och kontrollförfarandena för och certifieringen av ekologiska produkter måste bli mer enhetliga, så att konsumenterna kan känna sig trygga och få förtroende genom en ny EU-logotyp för ekologiskt jordbruk. Logotypen ska garantera att samma produktions-, kontroll- och certifieringskriterier uppfylls på gemenskapsnivå och bidra till att lösa problem och främja den inre marknaden för ekologiska produkter i ännu högre grad. Den kan på ett tillfredsställande sätt bidra till bättre konsumentinformation i fråga om befintliga bestämmelser samt gemensamma och effektiva kontroller av ekologiska livsmedel inom hela EU.

24.

Kommittén vidhåller att man i stället för att överväga nya system bör stödja de existerande systemen på t.ex. djurskyddsområdet. Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen skulle kunna erbjuda stöd genom att utarbeta riktlinjer och verka för ökat förtroende. Förslag som avser framtagande av nya logotyper är dock onödiga på en marknad där konsumenterna redan erkänner och värdesätter de existerande logotyperna (t.ex. ”label rouge” i Frankrike).

25.

ReK anser att man i stället bör införa ett system med sanktioner mot olaglig användning av skyddade beteckningar och i samtliga EU-medlemsstater utse särskilda personer med uppgift att noga kontrollera att bestämmelserna följs och att föreslå sanktioner.

26.

I fråga om skyddade beteckningar anser kommittén att man bör göra det obligatoriskt för alla medlemsländer att rutinmässigt skydda alla ursprungsbeteckningar mot förfalskningar och imitationer. Kommittén vill också föreslå att man differentierar former och normer för skydd av produkter med skyddade beteckningar så att man gör en skillnad mellan sådana som är väl kända internationellt och i stor omfattning går på export och som därmed löper högre risk att förfalskas eller missbrukas å ena sidan, och sådana som i huvudsak sprids på den lokala marknaden och som följaktligen är mindre utsatta för olaglig användning av ursprungsbeteckningen å andra sidan. För den senare produktkategorin föreslås ett förenklat erkännandeförfarande som ger nationellt eller regionalt skydd. Med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen inom vissa sektorer, produktionstekniker och bearbetningstekniker bör man beakta möjligheten att anpassa produktspecifikationerna genom förenklade förfaranden.

27.

En god idé vore att främja utökat skydd för märkningen skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och skyddad geografisk beteckning (SGB) inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Ansträngningar bör göras för att ingå bilaterala avtal med länder utanför unionen om ömsesidigt erkännande av beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Inför tillströmningen av nya ansökningar om geografiska beteckningar från tredje land föreslår vi att man överväger att inrätta en europeisk byrå för jordbruksproduktionens kvalitet. Både de produkter som exporteras och de som inte gör det bör erkännas av EU. Graden av internationellt skydd skulle eventuellt kunna anpassas till risken för produktförfalskning. Man skulle kunna överväga ett extra starkt skydd för produkter som löper hög risk för förfalskning och som exporteras, och som behöver internationellt skydd inom ramen för WTO. För produkter som löper en mer måttlig risk för förfalskning och för den lokala marknaden kunde man föreslå ett förenklat förfarande med ett erkännande från medlemsstaten som meddelas till Bryssel (detta skulle vara jämförbart med det nuvarande, tillfälliga skyddet) och ett europeiskt rättsligt skydd. Det är också viktigt att se till att de geografiska beteckningarna skyddas inom EU, genom att medlemsstaterna åläggs att på eget initiativ anmäla förfalskning eller imitation av skyddade produkter på det egna territoriet. Vi föreslår en särskild artikel 13 i förordning 510/2006 i detta hänseende. Lagligt skydd bör garanteras av kommissionen internationellt och framför allt på EU-nivå.

28.

Regionkommittén anser att det är nödvändigt att uttryckligen förbjuda användning av genetiskt modifierade organismer i alla produktionssteg för produkter med skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) och garanterad traditionell specialitet (GTS) i syfte att säkerställa och skydda fortlevnaden av traditionella produktionsmetoder och utmärkande karaktäristika hos produkter.

Certifieringssystem

29.

ReK förespråkar att en mer aktiv medverkan av producentorganisationerna uppmuntras och att marknaderna får ta initiativ på detta område. Privata system som är väl strukturerade och producentstyrda är mer anpassningsbara än lagstiftningssystem och gör det därför möjligt att reagera snabbare och anpassa sig till den lokala efterfrågan. System av detta slag finns i Sverige, Storbritannien och Tyskland.

30.

Kommittén menar att de existerande certifieringssystemen för mervärdesprodukter skulle svara bättre mot samhällets behov om de gav tydlig och tillförlitlig information om var och hur produkterna tillverkats samt om produkternas näringsinnehåll.

31.

Kommittén anser att det vore användbart att ha gemensamma riktlinjer och på så sätt förbättra konsumentinformationen om minimikrav för grundläggande livsmedelskvalitet. Riktlinjerna bör utarbetas av oberoende instanser, under förutsättning att samtliga aktörer i livsmedelskedjan, oberoende av var de befinner sig, är överens.

32.

ReK stöder uppfattningen att nyckeln till de privata systemens framgång ligger i att producenterna är delaktiga. På motsvarande sätt är det viktigt att på alla sätt stödja samarbetet mellan producenter. Därigenom säkerställer man att EU:s jordbrukare verkligen gagnas av kontrollerna, kostnaderna och normerna.

33.

Regionkommittén betonar kravet på att beakta den ekonomiska och administrativa börda som drabbar de små producenter som tillämpar hantverksmässiga jordbruksmetoder. I detta sammanhang anser vi att man bör behålla de undantag som beviljas för denna produktion, som av strukturella skäl inte kan uppfylla vissa normer.

Andra punkter

34.

ReK uppmanar kommissionen att granska behovet av en mer flexibel och mer omfattande marknadsföringsbudget. De prioriterade delarna i marknadsföringsbudgeten måste ses över för att större hänsyn ska kunna tas till certifieringssystem hur de än ser ut.

35.

Kommittén menar att EU:s jordbrukare skulle kunna ges större erkännande och utveckla bättre marknadsföringssystem om mindre strikta statsstödsregler tillämpades i fråga om marknadsföring av livsmedel, och om gemenskapens offentliga kvalitetscertifieringssystem (SUB, SGB, skyddad särart, den grafiska symbolen för yttersta randområden, ekologiskt jordbruk) förstärktes och förbättrades.

36.

Rek efterlyser möjligheter till mikrokrediter för småskaliga jordbrukare som investerar i ökad produktion av kvalitetsprodukter och i lokal livsmedelssäkerhet. I detta sammanhang anser vi att man bör överväga möjligheten att styra de resurser som i dag anslås till interventionsåtgärder till producenter som inför produktionsmetoder som främjar ett rättvist och hållbart jordbruk.

37.

ReK anser inte att det är nödvändigt att främja inrättandet av nya certifieringssystem inom gemenskapen eftersom detta kan leda till förvirring och administrativa komplikationer. Kommittén anser emellertid att det vore lämpligt att utfärda riktlinjer som säkerställer det objektiva innehållet i övriga märkningar (ISO, ekologiskt, osv.) för andra produkter än SUB- och SGB-produkter. Dessutom anser ReK att det vore lämpligt att intensifiera och bättre samordna samarbetet mellan olika kontrollorgan.

38.

Regionkommittén anser att kommissionen bör ompröva GTS-beteckningen (garanterad traditionell specialitet) och i stället införa en särskild europeisk livsmedelsklassificering som kan fungera som ett nytt kvalitetsmärkningssystem för traditionella och lokala varor och hantverksprodukter, som skulle utgå från en rad minimikrav på kvalitet och även ta hänsyn till andra aspekter som har koppling till det område där produkten tillverkats och därmed den lokala och regionala ekonomin, hållbar markförvaltning, deras bidrag till bevarandet av landsbygdsbefolkningen, turism, livskvaliteten i närområdet, etc. I kvalitetsmärkningssystemet bör man använda sådana beteckningar som traditionell produkt, lokal produkt, regional produkt osv.

39.

Kommissionen uppmanas att bevilja finansiellt stöd både inom inre marknaden och i tredje-land för upplysnings- och reklamkampanjer i syfte att främja och informera om de olika europeiska märkningssystemen för jordbruksprodukter och de långtgående produktionsvillkor och produktionskrav som de europeiska jordbrukarna måste uppfylla i jämförelse med de bestämmelser som gäller i andra länder (beträffande miljö, djurskydd, stränga normer för livsmedelssäkerhet osv.).

Bryssel den 13 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/34


Yttrande från Regionkommittén om ”grönbok om migration och rörlighet”

2009/C 120/07

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén är av den åsikten att det finns ett klart mervärde i att på europeisk nivå ta itu med utmaningar som gäller utbildningssystemen i alla medlemsstater. Härigenom kan viktiga impulser ges till inriktningen av utbildningspolitiken i medlemsstaterna. Utbildning är nyckeln till integration och framgångsrikt deltagande i samhällslivet och yrkeslivet.

ReK vill i sammanhanget peka på den särskilda roll som Regionkommittén har, eftersom de europeiska regionala och lokala myndigheterna i vissa medlemsstater ansvarar för utbildningssystemet.

Kommittén betonar den centrala roll som förskola och skola har när det gäller att integrera barn och ungdomar med invandrarbakgrund, och vill i det sammanhanget särskilt peka på betydelsen av att behärska undervisnings- och kommunikationsspråken, eller ett av dessa språk, i det land där man är bosatt.

Regionkommittén ser i en ökad invandring en förstärkning inte bara av den kulturella utan även av den språkliga mångfalden i EU, en mångfald som kan bli ytterligare en konkurrensfördel på den globala marknaden, om man på lämpligt sätt bygger vidare på de språkkunskaper som finns. Kommittén vill därför varna för ett synsätt som innebär att man betraktar den ökade invandringen enbart som en belastning för EU-medlemsstaterna. Vi menar, bl.a. mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i Europa, att denna utveckling kan ses som en möjlighet.

Kommittén uppmanar kommissionen att inom ramen för en fördjupad behandling av ämnet på europeisk nivå ta upp bl.a. följande ämnen som inte behandlas i grönboken:

Ökat deltagande i undervisningen bland barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

Att motivera föräldrar med invandrarbakgrund att utnyttja de utbildningsmöjligheter som finns.

Yrkesutbildning för barn och ungdomar med invandrarbakgrund (bl.a. yrkesrådgivnings-aspekter och yrkesrelaterat språkstöd).

Föredragande

:

Ursula Männle (DE–PPE), ledamot av Bayerns delstatsparlament

Referensdokument

Grönbok: ”Migration & rörlighet: utmaningar och möjligheter för EU:s utbildningssystem”

KOM(2008) 423 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Regionkommittén betonar vikten av utbildningssamarbetet inom EU för Europas samhälleliga och ekonomiska utveckling inom ramen för Lissabonstrategin och anser mot den bakgrunden att en förstärkning av utbildningsaspekten inom kunskapstriangeln är av central betydelse.

2.

ReK betonar att utbildningssamarbetet inom EU måste följa bestämmelserna i artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget och beakta subsidiaritetsprincipen.

3.

Kommittén välkomnar därför att kommissionen i sin grönbok slår fast att ansvaret för utbildningspolitiken fortfarande ligger fast förankrat hos medlemsstaterna.

4.

ReK vill i detta sammanhang mot bakgrund av grönbokens titel framhålla att möjligheter och utmaningar framför allt ska hanteras inom EU-medlemsstaternas utbildningssystem, eftersom något EU-utbildningssystem inte omnämns i fördraget och den politiska utformningen av utbildningssystemen ligger på nationell, regional eller lokal nivå.

5.

Regionkommittén är trots detta klargörande med avseende på relevant beslutsnivå av den åsikten att det finns ett klart mervärde i att på europeisk nivå ta itu med utmaningar som gäller utbildningssystemen i alla medlemsstater. Härigenom kan viktiga impulser ges till inriktningen av utbildningspolitiken i medlemsstaterna.

6.

Kommittén ser en betydande vinst i att utveckla ett fördjupat informations- och erfarenhets-utbyte mellan medlemsstaterna och menar i detta sammanhang att kommissionen kan bidra till att goda metoder får spridning i medlemsstaterna.

7.

ReK vill i sammanhanget peka på den särskilda roll som Regionkommittén har, eftersom de europeiska regionala och lokala myndigheterna i vissa medlemsstater ansvarar för utbildningssystemet i viss utsträckning och i andra helt och hållet.

8.

Kommittén tillmäter resultaten av samarbetet mellan medlemsstaterna i arbetsprogrammet Utbildning 2010 stor betydelse och välkomnar särskilt åtgärderna för ”peer learning”, som möjliggör en frivillig fördjupning i en ömsesidig inlärningsprocess. Vi vill tacka medlemmarna i Peer Learning Cluster on Access and Social Inclusion för deras verksamhet.

9.

Kommittén stöder därför kommissionens initiativ att under Europeiska året för interkulturell dialog 2008 lägga fram en grönbok om migration och rörlighet som ett bidrag till integrationen av barn och ungdomar med invandrarbakgrund, och därmed till värnande av den sociala sammanhållningen.

10.

ReK välkomnar det långsiktiga värdet av informationsinsatserna i samband med Europeiska året för interkulturell dialog, och vill i det sammanhanget framför allt peka på postern om Europadagen 2008 som fått mycket stor efterfrågan inom skolområdet, vilket är glädjande.

11.

Kommittén stöder kommissionens avsikt att i ett brett samråd med den europeiska allmänheten diskutera utbildningssituationen för barn och ungdomar med invandrarbakgrund, och ser med stort intresse fram mot resultatet av detta samråd.

12.

ReK menar att de fem månader som avsatts för samrådet erbjuder tillräcklig marginal för att kunna utarbeta en utförlig ståndpunkt, och uppmanar sina ledamöter att stödja deltagande från berörda aktörer på lokal och regional nivå i detta Europatäckande samråd.

13.

Kommittén noterar dock att kommissionen redan i december 2008, dvs. innan samrådet avslutas, kommer att lägga fram förslag för en ny ram för den öppna samordningsmetoden, förslag som eventuellt också handlar om utbyte av politiska lösningar i fråga om integration av barn och ungdomar med invandrarbakgrund. ReK förväntar sig att kommissionen tar vederbörlig hänsyn till Regionkommitténs yttrande.

14.

Kommittén stöder den breda definition av begreppet ”invandrarbakgrund” som kommissionen har valt. Liksom i OECD:s undersökningar om internationell bedömning av elevprestationer (PISA) omfattas också grupper som genom födsel eller naturalisering är medborgare i de medlemsstater där de är bosatta samt barn till sådana personer.

15.

ReK välkomnar kommissionens prioritering av en tematisk inriktning på barn och ungdomar med invandrarbakgrund som samtidigt är socioekonomiskt missgynnade, eftersom denna grupp enligt Regionkommitténs åsikt är i störst behov av åtgärder.

16.

Mot bakgrund av den stora tillströmningen av medborgare från andra EU-medlemsstater och från tredje länder, menar ReK att det finns ett behov av åtgärder avseende utbildnings-systemet på nationell nivå i EU-länderna som kan stödjas genom spridning av resultaten från samråds-förfarandet samt genom åtföljande behandling av temat på EU-nivå.

17.

Regionkommittén instämmer i kommissionens åsikt att utbildning är nyckeln till integration och framgångsrikt deltagande i samhällslivet och yrkeslivet.

18.

Kommittén betonar den centrala roll som förskola och skola har när det gäller att integrera barn och ungdomar med invandrarbakgrund, och vill i det sammanhanget särskilt peka på betydelsen av att behärska undervisnings- och kommunikationsspråken, eller ett av dessa språk, i det land där man är bosatt.

19.

Regionkommittén ser i en ökad invandring en förstärkning inte bara av den kulturella utan även av den språkliga mångfalden i EU, en mångfald som kan bli ytterligare en konkurrensfördel på den globala marknaden, om man på lämpligt sätt bygger vidare på de språkkunskaper som finns.

20.

Kommittén vill i detta sammanhang generellt påpeka att invandrarnas kulturella, språkliga och intellektuella potential bör ägnas större uppmärksamhet och att legala invandrares utveckling till aktörer i det ömsesidiga kulturella utbytet bör främjas.

21.

Kommittén vill därför varna för ett synsätt som innebär att man betraktar den ökade invandringen enbart som en belastning för EU-medlemsstaterna. Vi menar, bl.a. mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i Europa, att denna utveckling kan ses som en möjlighet.

22.

Kommittén understryker vikten av parlamentets och rådets rekommendation om nyckel-kompetenser för livslångt lärande, också med tanke på integrationen av barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

Utbildningssituationen för barn och ungdomar med invandrarbakgrund

23.

Regionkommittén noterar med oro kommissionens redovisning av utbildningssituationen för barn och ungdomar med invandrarbakgrund, ser integrationen av barn och ungdomar med invandrarbakgrund som en av de stora politiska utmaningarna och betonar det akuta handlingsbehov som finns i det avseendet.

24.

Kommittén instämmer i kommissionens åsikt att ett misslyckande när det gäller integrationen av barn och ungdomar med invandrarbakgrund i skolan kan utgöra en första länk i en kedja av misslyckanden som slutligen, via avbruten skolgång och arbetslöshet på grund av bristande kvalifikationer, leder till att hela den sociala integrationen misslyckas.

25.

Kommittén ser att flera olika faktorer samverkar (bl.a. avsaknad av eller otillräckliga kunskaper i undervisningsspråket, vilket gör det svårt att följa undervisningen och leder till bristande motivation; bristande flexibilitet i utbildningssystemet som gör att man inte kan erbjuda barn och ungdomar med invandrarbakgrund anpassad utbildning; bristfällig utbildning hos föräldrarna, som inte heller ger sina barn och ungdomar tillräcklig uppmärksamhet och tillsyn utanför skolan) och orsakar skillnaderna i resultat för barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

26.

ReK delar helt och hållet kommissionens bedömning i meddelandet om ”Förbättrad kompetens för framtiden: En agenda för europeiskt samarbete om skolor” att skolan inte ensam kan kompensera de sociala skillnaderna mellan skolbarnen.

27.

Kommittén är övertygad om att en lyckad integration av personer med invandrarbakgrund kräver ett stort mått av vilja, tid, ansträngningar och öppenhet från alla parter.

28.

Kommittén saknar därför i grönboken en hänvisning till det individuella ansvar som föräldrar har, liksom i viss utsträckning barnen och ungdomarna beroende på deras ålder, när det gäller att visa integrationsberedskap (även om varje situation är specifik) och eget initiativ inom de ramar som erbjuds, t.ex. deltagande i utbildning och kompetenshöjande åtgärder i syfte att lindra eller övervinna kvarvarande socioekonomiska hinder.

29.

Regionkommittén betraktar skolplikten som en absolut nödvändig förutsättning för en lyckosam integration av barn och ungdomar med invandrarbakgrund, och förespråkar eftertryckligen ett nära samarbete mellan skola och föräldrar när det gäller upprätthållandet av skolplikten. Detta gäller för övrigt också åtgärder för att ge barn och ungdomar tillgång till idrotts- och simundervisning samt skolresor.

30.

Kommittén instämmer i kommissionens ståndpunkt att en central del i alla sätt att finna lösningar är ett förstärkt partnerskap med ett flertal aktörer på utbildnings- och ungdoms-området (förskola, skola, ungdomsarbete). I detta sammanhang har familjen en särskilt viktig roll eftersom den i hög grad påverkar de allmänna förväntningarna på hur livet ska se ut, och de påverkar därmed också individens framgång i skolarbetet.

31.

För att kunna utnyttja utbildningssystemets möjligheter är det absolut nödvändigt att korrekt och flytande tala de språk, eller ett av de språk, som används i det land där man är bosatt. Därför anser kommittén att man tidigast möjligt bör ge barn med invandrarbakgrund undervisning. Man skulle när grundskolan börjar på så vis redan kunna ta itu med eller undanröja språkliga svårigheter, och därmed lägga en viktig grundval för deltagande i skol-undervisningen på lika villkor.

32.

Kommittén uppmanar därför den nationella nivån och de lokala och regionala myndigheterna att ägna större uppmärksamhet åt integration av barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

33.

ReK vill i sammanhanget uppmuntra särskilt de lokala och regionala myndigheterna att vidta åtgärder i frågor som faller under deras befogenheter.

Kommissionens förslag till konkreta åtgärder som skulle kunna vidtas på den politiska nivån för att positivt påverka utbildningssituationen för barn och ungdomar med invandrarbakgrund

34.

Regionkommittén välkomnar att kommissionen i grönboken inte bara inskränker sig till att beskriva situationen för barn och ungdomar med invandrarbakgrund, utan också lägger fram en sammanställning av olika politiska möjligheter att ta itu med de befintliga problemen.

35.

Kommittén välkomnar vidare att det arbetsdokument som kommissionen lagt fram (SEK(2008) 2173) som komplement till grönboken innehåller en relativt omfångsrik förteckning över ytterligare utbildningspolitiska åtgärder för integration av barn och ungdomar med invandrarbakgrund, delvis med hänvisningar till dokumentation som finns tillgänglig på Internet. Här ges en omfattande översikt över insatser på området i både enskilda medlemsstater och stater utanför EU.

36.

Kommittén vill hänvisa till de lokala och regionala myndigheternas betydelse för att finna realistiska lösningar för att bättre kunna integrera barn och ungdomar med invandrar-bakgrund.

37.

Kommittén anser att utbildningen i förskolor och daghem samt undervisningen under de första fyra skolåren är särskilt viktig för att skapa framgång i skolan för barn och ungdomar med invandrarbakgrund eftersom denna period präglar resten av utbildningsgången.

38.

Kommittén föreslår mot den bakgrunden ett förstärkt samarbete mellan skolor och offentliga bibliotek för att barn och ungdomar med invandrarbakgrund ska bli mer förtrogna med böckernas värld. Därigenom utvecklas deras språk, liksom känslan av deltagande i samhället.

39.

ReK förespråkar därför att man i förskolor och skolor lägger särskild vikt på att tidigt stödja det enskilda barnet och stärka dess självkänsla och självständighet inom ramen för arbetet med att stärka interkulturella värderingar redan i tidiga år. I det sammanhanget behövs förtroendeskapande grundläggande erfarenheter, uttrycksformer och tolkningsmöjligheter för att kunna bearbeta hela spektrumet av nya erfarenheter, så att man hos barnen så tidigt som möjligt stärker ett grundläggande åsikts- och värdesystem som ger dem möjlighet att hitta rätt i en komplex värld och att hantera kriser, förändringar och övergångar.

40.

Kommittén rekommenderar att man redan i läroplanerna för förskola och grundskola ska införa inlärningsmål för ”empati” inom ramen för de sociala färdigheterna, så att barnen lätt kan leva sig in i andras tankar och känslor och visa respekt och öppenhet i förhållande till andra människors övertygelser.

41.

Kommittén föreslår också att man särskilt beaktar könsperspektivet.

42.

ReK anser att man för att komma till rätta med problemen med skillnader i skolresultat för elever med invandrarbakgrund bör genomföra ett åtgärdspaket som omfattar språklig utbildning som ett ämnesövergripande inslag i all undervisning.

43.

Kommittén rekommenderar dessutom att man inom skolans ram förankrar en positiv framställning av ”invandrarbakgrund” som ämnesövergripande undervisningskoncept så att elever kan uppfatta den egna familjens eller klasskamraternas invandrarbakgrund som något positivt och berikande.

44.

ReK betonar nödvändigheten av rådgivning till ungdomar som har avbrutit studierna och till deras föräldrar om de möjligheter som studier och arbetsliv erbjuder till kvalificering i ett senare skede.

45.

Regionkommittén anser att det är viktigt att behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå använder de medel som frigörs genom de lägre födelsetalen i EU:s medlemsstater på utbildningsområdet för att ytterligare förbättra kvaliteten i utbildningen samt utrustningen i skolorna.

46.

Med tanke på integrationen av barn, ungdomar och vuxna med invandrarbakgrund rekommenderar kommittén användning av mediekampanjer för att påverka den allmänna opinionen. Man kan i det sammanhanget bland annat inrikta sig på lyckad integration av personer med invandrarbakgrund i det offentliga livet.

47.

Kommittén betonar invandrarnas rätt att vårda sitt hemspråk och rekommenderar att flerspråkighet främjas.

48.

Kommittén uppmanar de regionala och lokala myndigheterna att använda sin roll som arbetsgivare för att öka den interkulturella kompetensen bland medarbetarna och eventuellt andelen anställda med invandrarbakgrund, med hänsyn till lämplighet, duglighet och resultat och ett adekvat erkännande av språklig och interkulturell kompetens.

Behandling av temat på europeisk nivå

49.

ReK instämmer i kommissionens åsikt att man kan uppnå ett europeiskt mervärde genom att ta till vara medlemsstaternas intresse för ett samarbete om integration av barn och ungdomar med invandrarbakgrund i form av ett utbyte av bästa metoder mellan medlemsstater, regioner och städer.

50.

Kommittén vill emellertid betona att problematiken inte ska lösas på EU-nivå (vilket också noteras i grönboken), utan endast diskuteras. Beslut om vilka politiska åtgärder som ska vidtas tillkommer endast nationella, regionala eller lokala myndigheter.

51.

ReK uppmanar de regionala och lokala myndigheterna att noga undersöka om man kan använda finansiellt stöd från gemenskapsprogram som handlingsprogrammet för livslångt lärande (2007–2013) eller strukturfonderna för åtgärder som syftar till integrering av barn och ungdom med invandrarbakgrund eller till att främja den interkulturella dialogen. Man bör också undersöka om projekt som redan befinner sig på planeringsstadiet kan anpassas till gemenskapens befintliga stödprogram och eventuellt få ekonomiskt stöd från dessa.

52.

Kommittén vill i sammanhanget peka på möjligheterna att utnyttja Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare och uppmanar sina ledamöter på regional och lokal nivå att ha denna fond i åtanke när det gäller finansieringen av integrationsåtgärder för barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

53.

Kommittén förväntar sig att man i tillräcklig utsträckning ska ta hänsyn till integrationen av barn och ungdomar med invandrarbakgrund inom ramen för det utkast till strategiska ramar för det europeiska samarbetet på utbildningsområdet som kommissionen i december 2008 tänker lägga fram som uppföljningsstruktur för det aktuella arbets-programmet Utbildning 2010.

54.

Kommittén uppmanar kommissionen att inom ramen för en fördjupad behandling av ämnet på europeisk nivå ta upp bl.a. följande ämnen som inte behandlas i grönboken:

Ökat deltagande i undervisningen bland barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

Att motivera föräldrar med invandrarbakgrund att utnyttja de utbildningsmöjligheter som finns.

Yrkesutbildning för barn och ungdomar med invandrarbakgrund (bl.a. yrkesrådgivnings-aspekter och yrkesrelaterat språkstöd).

55.

Kommittén noterar att kommissionen förespråkar antagande av indikatorer och referensnivåer för genomsnittliga resultat när det gäller invandrarelevernas studieresultat och närvaro i skolan.

56.

När det gäller de europeiska referenskriterier (riktmärken) för grundutbildning och yrkes-utbildning som lyftes fram i rådets slutsatser från toppmötet den 5 maj 2003 påminner kommittén om att de europeiska referenskriterierna inte innehåller några mål för de enskilda länderna och inte fastställer vilka beslut som ska fattas av de olika regeringarna även om nationella åtgärder baserade på nationella prioriteringar kommer att bidra till att kriterierna uppfylls.

57.

Kommittén vill hänvisa till den sammanhängande ram för indikatorer och riktmärken som antogs under det tyska ordförandeskapet för rådet i maj 2007 för observation av framstegen med avseende på Lissabonmålen i fråga om grundutbildning och yrkesutbildning samt det faktum att medlemsstaterna inte har följt Europeiska kommissionens förslag om att anta nya indikatorer för skolområdet, dels av principiella skäl, dels p.g.a. de administrativa och finansiella kostnader som antagande av nya indikatorer skulle innebära.

58.

Kommittén betonar att fastställandet av europeiska riktmärken inom ramen för det europeiska utbildningssamarbetet bör förbli ett undantag och att tillämpningsområdet inte bör utvidgas utöver de redan befintliga fem riktmärkena, i synnerhet som det framstår allt tydligare att det i fyra fall av fem inte kommer att gå att på frivillig bas fram till 2010 uppnå de mål som fastställts på europeisk nivå.

59.

ReK vill med eftertryck påpeka att skapandet av nya indikatorer kan orsaka avsevärda administrativa extrakostnader på nationell, regional och lokal nivå som endast kan förenas med kommissionens strävanden om att minska byråkratin om det skulle finnas en positiv och utförlig kostnads- och nyttoanalys.

60.

Mot den bakgrunden förespråkar kommittén att man koncentrerar ansträngningarna till de redan befintliga indikatorerna och europeiska riktmärkena.

61.

Kommittén ser därför inte något mervärde i att man antar nya indikatorer och referensnivåer, utan anser att man bör göra en sammanställning av goda metoder med avseende på studieresultat och närvaro i skolan i fråga om barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

62.

Regionkommittén är övertygad om att en sådan inventering med tanke på utformningen av det framtida utbildningssamarbetet inom EU kan bli en central beståndsdel i ett fördjupat utbyte av information och erfarenheter och kommer att ge viktiga impulser för den egna utformningen av integrationspolitiken på nationell, regional och lokal nivå.

63.

Kommittén uppmanar därför kommissionen att efter utvärderingen av resultaten av samrådet och efter diskussionen i relevanta organ på europeisk nivå, där även de lokala och regionala myndigheterna samt eventuellt gruppen Peer Learning Cluster on Access and Social Inclusion deltar, göra en sådan sammanställning med konkreta, praktiskt användbara lösningar för de problem som återstår i fråga om studieresultat och närvaro i skolan i fråga om barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

64.

Kommittén anser vidare att kommissionen därefter måste ställa denna sammanställning till förfogande för behöriga ansvariga på nationell, regional och lokal nivå. En sådan sammanställning skulle bl.a. kunna omfatta goda metoder på följande områden:

Barn: Så tidig inplacering som möjligt i förskola eller motsvarande med språkfrämjande åtgärder och språkliga diagnoser som samtidigt är övergripande och anpassade efter barnets individuella behov samt, om så behövs, logopedstöd.

Barn och ungdomar: I den obligatoriska skolan ska språkstödjande åtgärder vidtas på alla stadier, vid behov möjlighet till tillfällig extra språkundervisning för barn och ungdomar med stora brister i undervisningsspråket till dess att den språkliga eftersläpningen hämtats in. Inrättande av nätverk av ”utbildningsfaddrar” till stöd för barn och ungdomar i skola och utbildning.

Föräldrar: Systematisk och målinriktad information om möjligheterna i utbildnings-systemet genom flerspråkiga informationsbroschyrer utarbetade av ansvariga utbildnings-myndigheter; utbyggnad av möjligheterna till språkstudier för föräldrar med invandrar-bakgrund som inte i tillräcklig utsträckning behärskar det språk barnen undervisas på – p.g.a. mödrarnas stora betydelse i första hand inriktade på att öka mödrarnas språkliga kompetens. Man bör pröva möjligheten att använda och utbilda frivilliga flerspråkiga föräldraledsagare för att överbrygga språkliga, kulturella och sociala hinder.

Lärare: Fördjupad behandling av migrationsaspekter i lärarutbildningen (både grund-utbildning och fortbildning). Personer med invandrarbakgrund bör uppmuntras att utbilda sig till lärare för att fungera som exempel för barn och ungdomar med invandrarbakgrund på de möjligheter som utbildning innebär.

Skolor: Målinriktat stöd bör erbjudas skolor med stor andel invandrare, särskilt möjlighet till mindre klasser, stöd till lärarna genom socialpedagogisk sakkunskap i ungdomsfrågor, anordnande av läxläsningsstöd efter undervisningen samt inrättande av faddersystem med hjälp av äldre elever med eller utan invandrarbakgrund. Vid behov kan skolan skaffa sig en särskild interkulturell profil som präglar skollivet. I det sammanhanget kan invandrarnas språk spela en särskild roll som arbetsgemenskap.

Ungdoms- och socialarbetare: Starkare förbindelser med skolområdet för stöd till barn och ungdomar från familjer med invandrarbakgrund som samtidigt är socioekonomiskt missgynnade.

65.

Regionkommittén pekar på den ökade betydelsen av e-lärande, en form av inlärning som är oberoende av tid och rum samt skapar nya möjligheter till språkinlärning och till att lära känna människor och kulturer i fjärran regioner. I samband med detta uppmanar vi kommissionen att undersöka områden där e-lärande skulle kunna användas för integration av barn och ungdomar med invandrarbakgrund.

66.

ReK vill framhålla betydelsen av samarbete med internationella organisationer (OECD, Unesco), och efterlyser i det sammanhanget ökad samverkan framför allt med Europarådet.

Rådets direktiv 77/486/EEG om undervisning av barn till migrerande arbetstagare

67.

Regionkommittén noterar att tillämpningsområdet för direktiv 77/486/EEG om undervisning av barn till migrerande arbetstagare begränsar sig till EU-medborgare. Enligt kommissionen har genomförandet av direktivet dessutom hittills varit fragmentariskt.

68.

Det faktum att direktivet inte rör tredjelandsmedborgare – och att medlemsstaterna har möjlighet att reglera enskilda aspekter som tycks särskilt viktiga med avseende på integrationen av barn och ungdomar med invandrarbakgrund genom bilaterala avtal mellan enskilda medlemsstater eller med tredjeländer – betraktar kommittén som viktiga bevis för att varken direktivets innehåll eller dess instrument utgör ett övertygande svar på den utveckling som den aktuella situationen innebär vad avser migration i Europa.

69.

Enligt grönboken hyser kommissionen avsevärda tvivel på lämpligheten i att bevara direktivet.

70.

Mot den bakgrunden rekommenderar Regionkommittén kommissionen, Europaparlamentet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att upphäva direktiv 77/486/EEG om undervisning av barn till migrerande arbetstagare.

Bryssel den 13 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/41


Yttrande från Regionkommittén om ”samhällsomfattande tjänster inom området elektronisk kommunikation” och ”framtida nätverk och internet”

2009/C 120/08

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén betonar att kraven för ett funktionellt tillträde till internet till rimligt pris är av central betydelse för den ekonomiska, sociala och territoriella tillväxten och integrationen i hela EU.

Kommittén noterar att bredband i allt större utsträckning ses som en ”fjärde samhällsomfattande tjänst” vid sidan av t.ex. vatten och el.

Kommittén framhåller att EU behöver säkerställa tjänster och kommunikation till överkomliga priser för alla invånare eller konsumenter, oberoende av social situation eller geografiskt läge, och att man måste ta större hänsyn till den regionala dimensionen när man bedömer åtgärdernas följder.

Kommittén vill understryka de lokala och regionala myndigheternas roll och ansvar vad gäller att bidra till att säkerställa bredbandstillgång till rimligt pris i de regioner där marknaden kommer till korta, genomföra pilotprojekt för att överbrygga klyftan i fråga om e-tillgänglighet och utveckla nya arbetssätt som gör det möjligt att inrikta de offentliga nättjänsterna på medborgarna.

Regionkommittén har vid olika tillfällen analyserat och diskuterat den uppsättning av lösningar som de lokala och regionala myndigheterna är i färd med att genomföra i hela Europa, och konstaterar att det inte finns en lösning som är lämplig för samtliga fall. Det som är lämpligt för storstadsområden behöver inte vara det för t.ex. mindre gynnade områden som präglas av komplicerade och växlande terrängförhållanden, eller som är glest befolkade, och som kräver stora insatser för spridningen av alla typer av tjänster.

Föredragande

:

Robert Bright (UK–PSE), ledamot i Newport City Council

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den andra återkommande översynen av omfattningen av samhällsomfattande tjänster när det gäller elektroniska kommunikationsnätverk och kommunikations-tjänster i enlighet med artikel 15 i direktiv 2002/22/EG

KOM(2008) 572 slutlig

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: meddelande om framtida nätverk och Internet

KOM(2008) 594 slutlig

REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

A.   Samhällsomfattande tjänster när det gäller elektroniska kommunikationstjänster

Allmänna kommentarer

1.

Eftersom kommittén verkar för att alla som önskar samhällsomfattande tjänster inom området elektronisk kommunikation (e-kommunikation) ges tillgång till de tjänster som anses väsentliga för samhällsutveckling och deltagande i samhället, välkomnar Regionkommittén den andra återkommande översynen av omfattningen av samhällsomfattande tjänster när det gäller elektroniska kommunikationsnätverk. Detta är ett viktigt steg mot att granska lika tillgång, integrering och deltagande i handeln i hela EU. Bredband ses i allt större utsträckning som en ”fjärde samhällsomfattande tjänst” vid sidan av t.ex. vatten och el. ReK ser IKT som en motor för att öka konkurrenskraften och förbättra de offentliga tjänsterna inom EU:s nya Lissabonstrategi så att

informations- och kommunikationstekniken kan ligga till grund för ett informationssamhälle som är öppet för alla och kan möta behoven hos alla samhällsmedborgare, inbegripet människor med funktionshinder och personer som löper risk för social marginalisering,

elektronisk kommunikation klarar problemen med bristande tillgång för medborgare i sådana områden (särskilt landsbygdsområden) som för närvarande inte har tillräcklig tillgång till elektroniska kommunikationsnätverk och kommunikationstjänster,

de samhällsomfattande tjänsterna inom elektronisk kommunikation, som ska erbjuda ett minimiutbud av fastställda tjänster av bestämd kvalitet eller hastighet för alla användare, har bättre möjligheter att överbrygga den digitala klyftan i framtiden,

de samhällsomfattande tjänsterna moderniseras, eftersom genomförande och omfattning har förblivit i stort sett oförändrade och fortfarande begränsas endast till en anslutning.

Internetanvändningen kan komma att öka i framtiden och begränsas inte inom Europeiska unionen av sådana problem som allt större brist på IP-adresser eller säkerhetsfrågor. ReK välkomnar därför Europeiska kommissionens samråd om ”Sakernas Internet” och vill framhålla att det krävs en övergång från internetprotokollet IPv4 till det uppgraderade IPv6, vilket skulle underlätta internets expansion med direkta konsekvenser för Europas konkurrenskraft.

2.

ReK står bakom de fyra särskilda målen för de samhällsomfattande tjänsterna i direktivet om samhällsomfattande tjänster och betonar att den framtida utvecklingen av tillgången till bredband, samhällsomfattande tjänster och internet kommer att få viktiga konsekvenser för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen i EU:s medlemsstater. EU behöver säkerställa tjänster och kommunikation till överkomliga priser för alla invånare eller konsumenter, oberoende av social situation eller geografiskt läge, och man måste ta större hänsyn till den regionala dimensionen när man bedömer åtgärdernas följder. (1)

3.

Kommittén vill understryka de lokala och regionala myndigheternas roll och ansvar vad gäller att bidra till att säkerställa bredbandstillgång till rimligt pris i de regioner där marknaden kommer till korta, genomföra pilotprojekt för att överbrygga klyftan i fråga om e-tillgänglighet och utveckla nya arbetssätt som gör det möjligt att inrikta de offentliga nättjänsterna på medborgarna. (2)

4.

ReK betonar att EU:s telekommunikationspolitik rent allmänt måste vara flexibel och bred vad avser tillämpningsområdet så att den kan anpassas efter de snabba och oförutsägbara förändringarna inom tekniken och på marknaden. Dessa förändringar påverkar alla andra samhällssektorer. (3)

5.

Kommittén understryker behovet av att utveckla grundläggande åtgärder som svar på övergripande prioriteringar och till förmån för lika möjligheter (t.ex. att göra offentliga webbplatser tillgängliga för alla utan hinder eller att tillhandahålla bredbandsinfrastruktur). I detta syfte krävs åtgärder från de offentliga myndigheterna. (4)

6.

Regionkommittén välkomnar kommissionens satsningar på att inleda diskussionen om den framtida rollen för de samhällsomfattande tjänsterna i fråga om tillhandahållandet av e-kommunikationstjänster, särskilt med avseende på tillhandahållandet av utvidgad tillgång till elektroniska kommunikationstjänster för samtliga användare, inbegripet funktionshindrade.

Tillräcklig allmän tillgång genom marknaden för e-kommunikationer

7.

Regionkommittén stöder att kommissionen regelbundet och ofta gör en översyn av samhälls-omfattande tjänster när det gäller elektroniska kommunikationsnätverk och kommunikations-tjänster.

8.

Kommittén betonar att kraven för ett funktionellt tillträde till internet till rimligt pris är av central betydelse för den ekonomiska, sociala och territoriella tillväxten och integrationen i hela EU.

9.

ReK konstaterar att det råder ojämlikhet och skillnader med avseende på tillgång, utbredning och utveckling mellan EU:s medlemsstater, något som märks mest i sådana områden (särskilt landsbygdsområden) där penetrationen i fråga om ett funktionellt tillträde till internet till rimligt pris är mindre än i stads- och storstadsområden.

10.

Kommittén hyser farhågor för att en klyfta har uppstått som inte bara är digital, utan också social och ekonomisk, på grund av det allt större beroendet av digital teknik och tillgången till denna.

11.

Kommittén konstaterar att marknaden har svårigheter att tillhandahålla snabba bredbandsnät till ett rimligt pris inom vissa geografiska områden, och uppmanar kommissionen att utveckla en politik och riktlinjer som erkänner marknadsmisslyckanden och som underlättar initiativ från staten och den offentliga sektorn för att utveckla öppna nätverk som är funktionellt åtskilda från tjänsterna i sådana områden.

En datahastighet som medger funktionellt tillträde till internet

12.

ReK betonar att tillgång till bredbandsuppkoppling till rimliga priser över hela unionen är en grundförutsättning för att man ska kunna garantera medborgarna högkvalitativa tjänster och främja konkurrenskraft och produktivitet (5). Tillgången till bredbandsförbindelser av hög kvalitet och till rimligt pris kan öka kvaliteten på de lokala och regionala myndigheternas tjänster och förbättra deras tillgänglighet. Det gör det samtidigt lättare för mikroföretag samt små och medelstora företag att bjuda ut sina produkter. Avsides belägna regioner och lokalsamhällen, framför allt i de yttre randområdena, kan dra stor nytta av ett större utbud av snabbare bredbandstjänster. (6)

13.

Regionkommittén betonar att man måste ägna särskild uppmärksamhet åt regioner som släpar efter ekonomiskt och se till att dessa kan dra större nytta av de möjligheter som IKT erbjuder, så att man kan uppnå verklig konvergens och undvika risken för utestängning. (7)

14.

Kommittén vill på nytt peka på Rigamålet om bredbandstäckning (90 % av EU:s befolkning senast 2010), men anser också att detta inte räcker, utan målet bör kompletteras med andra faktorer: geografisk utbredning, befolkningstäthet osv. Det kvarstår emellertid stora skillnader mellan medlemsstaterna, och kommissionens analys visar att endast 70 % av EU:s landsbygdsbefolkning omfattas hittills. (8)

15.

ReK anser att man bör främja de offentliga myndigheternas satsningar, som kan utgöra ett exempel på e-förvaltning med användaren i centrum genom att bidra till att utveckla den digitala kompetensen och skapa en miljö som främjar företagen inom IKT-sektorn samt forskning inom området. (9)

16.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att definiera bredband som en tjänst som alltid ska fungera, som tillåter samtidig användning av röst- och datatjänster, och med en minsta nedladdnings- och uppladdningshastighet som medger funktionellt tillträde till internet i alla regioner.

Bredband som samhällsomfattande tjänst

17.

Regionkommittén betonar att en långvarig digital klyfta skapar social och ekonomisk marginalisering. Lika möjligheter i det digitala samhället är nödvändigt ur social synpunkt, eftersom lika möjligheter innebär utnyttjande av ekonomisk potential som man hittills inte har dragit nytta av. Det är viktigt att använda IKT som ett nytt ”socialt verktyg” och att koppla IKT-strategierna till gemenskapens socialpolitik (10), och som ett utvecklingsverktyg för lokal och regional utveckling kopplat till sammanhållningspolitiken.

18.

ReK hyser allvarlig oro för att spridningen av bredband kan snubbla på typiska marknads-brister som att privata operatörer inte ser någon lönsamhet i infrastrukturinvesteringar i marginalområden, landsbygdsområden, glest befolkade områden eller bergsområden där spridningen särskilt komplicerad och dyrbar. (11)

19.

Kommittén föreslår att man inbegriper mekanismer för främjande av funktionellt tillträde till internet via bredband i landsbygdsområden, glest befolkade områden och yttre randområden. Om så behövs bör det också vara möjligt att sporra de lokala och regionala myndigheterna – samt små och medelstora företag i samråd med dessa myndigheter – att investera i utvecklingen av IKT och infrastruktur. Även lokala initiativ på detta område bör främjas (12).

20.

Kommittén efterlyser utarbetandet av särskilda åtgärder, till exempel via EU:s strukturfonder, för att säkerställa tydlighet och enhetlighet när det gäller att erbjuda funktionellt tillträde till internet i EU:s alla regioner före halvtidsöversynen av dessa program 2010.

21.

Kommittén erkänner det viktiga bidrag som lämnats av EU:s portaler i fråga om att främja utbyte av bästa praxis mellan alla aktörer när det gäller att utforma och utveckla öppna bredbandsnät genom att använda europeiska, nationella och regionala fonder i enlighet med EU:s bestämmelser för offentligt stöd (t.ex. http://www.broadband-europe.eu).

22.

ReK konstaterar att bredbandstekniken får stora konsekvenser för vidareutvecklingen av inre marknaden som helhet, och uppmanar därför kommissionen att i den nya politik som nu läggs fram för att hantera den aktuella ekonomiska situationen överväga användningen av alla tillgängliga mekanismer för att främja investeringar i dessa infrastrukturer.

23.

Kommittén anser att EU:s konkurrenskraft, tjänsteutbud, tjänstekvalitet, produktivitet och slutligen sysselsättning i många andra sektorer i stor utsträckning beror på tillgången till funktionellt höghastighetstillträde till internet.

24.

I ett läge där nationella, regionala och lokala myndigheter samt övriga institutioner erbjuder allt fler tjänster till medborgarna elektroniskt (”e-förvaltning”, ”e-hälsovård”, ”e-lärande”, ”e-upphandling”) blir god tillgång till bredbandsteknik allt viktigare för det demokratiska deltagandet (”e-integration”) (13). Samarbetet mellan lokala, regionala, nationella och europeiska myndigheter kan också stärkas genom förbättrad bredbandstillgång för offentliga förvaltningar, i synnerhet mot bakgrund av EU:s tjänstedirektiv, som nu håller på att införlivas.

Tillräckligt flexibla krav i fråga om samhällsomfattande tjänster gynnar marknads-utvecklingen i alla stater

25.

Regionkommittén har vid olika tillfällen analyserat och diskuterat den uppsättning av lösningar som de lokala och regionala myndigheterna är i färd med att genomföra i hela Europa, och konstaterar att det inte finns en enskild lösning som är lämplig för samtliga fall. Det som är lämpligt för storstadsområden behöver inte vara det för t.ex. mindre gynnade områden som präglas av komplicerade och växlande terrängförhållanden, eller som är glest befolkade, och som kräver stora insatser för spridningen av alla typer av tjänster. (14)

26.

Kommittén anser att den digitala klyftan fortfarande är avsevärd. Bland riskgrupperna finns äldre, lågkvalificerade och personer som står utanför arbetsmarknaden samt personer som saknar de IT-kunskaper som krävs för att utveckla sin fulla potential i arbetslivet.

27.

ReK understryker betydelsen av att utbildningen anpassas till de behov som skapas av en fortlöpande digital utveckling av samhället som helhet, särskilt med inriktning på de missgynnade gruppernas behov. (15)

28.

ReK betonar att särskild uppmärksamhet måste riktas mot skillnaden mellan spridning av bredband och fördröjningar i den egentliga användningen som beror på att e-kompetensen i samhället ytterligare bör förbättras. För att överbrygga denna klyfta krävs det åtgärder på lokal och högre nivå för att undanröja hinder för användningen av bredband, utbildning och tillhandahållande av offentliga kontaktpunkter med bredbandstillgång (16), att man finansierar projekt på initiativ av boendeorganisationer och andra icke-statliga organisationer, projekt som är inriktade på utbildning och egen inlärning på e-kompetensens område samt att man främjar konkurrensen mellan de företag som tillhandahåller bredbandstjänster.

B.   Framtida nätverk och Internet

Allmänna kommentarer

29.

Mot bakgrund av Regionkommitténs uppdrag att bedöma nästa generation av internetteknik välkomnar kommittén möjligheten att granska nya tekniska framsteg som framtida nätverk och sakernas internet.

30.

Regionkommittén ser internet som en av de mest spektakulära innovationerna i vår tid. Dess ekonomiska utvecklingspotential kan skapa ytterligare avsevärda fördelar i form av nya tjänster, nya arbetsplatser och investeringsmöjligheter, produktivitetsökning, kostnads-minskning och en förbättring av livskvaliteten. (17)

31.

Kommittén konstaterar att höghastighetsinternet (bredband) på mycket kort tid har blivit en grundläggande beståndsdel i den moderna ekonomin. Bredband har förändrat vårt sätt att koppla upp oss mot och använda internet.

32.

Regionkommittén välkomnar att kommissionen med meddelandet om framtida nätverk vill bana väg för vad som möjligen kan vara den största revolution som internet någonsin har upplevt, nämligen sakernas internet.

Politiska utmaningar

33.

ReK hoppas att det allmänna syftet med det kommande meddelandet och den därpå följande uppdateringen av lagstiftningsramen kommer att vara att främja konkurrens och att erkänna målet om tillträde till konkurrensutsatta tjänster för informationssamhället inom gemenskapen. (18)

34.

Kommittén delar kommissionens åsikt att överföringen av tjänster med kreativt innehåll till internet utgör en stor utmaning, och påpekar att innehållet i de nya tjänsterna och de nya digitala medierna inte får utformas enbart utifrån ekonomiska kriterier. De måste också utvecklas i enlighet med sociala och kulturella behov. (19)

35.

Kommittén uppmanar ReK att betona vikten av att bevara den kulturella mångfalden och identiteten i ett pluralistiskt europeiskt samhälle i den framtida digitala miljön. (20)

36.

Kommittén understryker vikten av att välja ett nytt arbetssätt som gör det möjligt att inrikta de offentliga nättjänsterna på medborgarna, och menar att de ansvariga lokala och regionala myndigheterna bör spela en central roll i utarbetandet av detta arbetssätt. Detta är särskilt viktigt i randområdena, de yttersta randområdena och landsbygdsområdena samt på öar, där de ekonomiska fördelarna med IKT-utvecklingen är nödvändiga för sammanhållningen och kan skapa störst mervärde. (21)

37.

Kommittén betonar kravet på att förvaltningarna, för att undvika olika former av marginalisering i fråga om tillgång till offentliga tjänster, bör använda flera kanaler och se till att människor kan komma i kontakt med myndigheterna på det sätt som passar dem bäst (personliga besök, webbplatser, digital-TV, mobiltelefoni osv.). (22)

38.

Regionkommittén betonar vikten av forumbaserade interaktiva webbplatser (WEB 2.0) som innebär en revolutionerande förändring i kommunikationen mellan medborgarna och de lokala myndigheterna, garanterar största möjliga insyn i beslutsprocessen och främjar deltagardemokratin.

39.

Kommittén uppmanar kommissionen att ta fram ytterligare vägledning för hur regioner och städer kan följa EU:s bestämmelser om offentligt stöd, i synnerhet när det gäller upp-graderingen till nästa bredbandsgeneration, i de fall då marknaden inte klarar av att tillhandahålla dessa tjänster eller att bygga ut trådlöst bredband i regionerna.

40.

Kommittén vill betona behovet av att utforma det framtida sakernas internet så att det kan hantera de nya risker för barn och ungdomar som uppstår i samband med den fortsatta digitala konvergensen, den ökade tillgången till bredband och nya internetbaserade slutanvändar-tillämpningar. (23)

41.

Kommittén vill särskilt betona behovet av säkerhet vid transaktioner och kampen mot olagligt och skadligt innehåll på Internet. (24) Samhället är speciellt känsligt i fråga om konsumentskydd och skydd av personuppgifter. (25)

42.

ReK välkomnar kommissionens ansträngningar för att stärka och förbättra konsumentskyddet och användarnas rättigheter inom sektorn för elektronisk kommunikation.

43.

ReK efterlyser bättre säkerhetsrelaterade bestämmelser och förbättrade genomförande-mekanismer och vill fästa kommissionens uppmärksamhet på att vissa åtgärder för att säkerställa säkerheten i näten och konsumentskyddet kräver en samordning och ett genomförande på internationell nivå snarare än på gemenskapsnivå. (26)

44.

Regionkommittén hoppas att ytterligare åtgärder kommer att vidtas för att stimulera och uppmuntra utveckling och tillämpning av tekniska lösningar för att komma åt olagligt innehåll och skadligt beteende på internet, samt främja samarbete och utbyte av goda metoder bland en stor mängd aktörer på lokal, regional, europeisk och internationell nivå. (27)

45.

Kommittén konstaterar att det inom utbildningssektorn finns ett behov av funktionella bredbandstjänster och nytt undervisningsmaterial om informationsteknik och färdigheter i användningen av medier som omfattar säkra online-miljöer. Åtgärderna bör inte bara inriktas på skydd av barn utan också på aktiv träning i säkrare internetanvändning (användarinflytande). (28)

46.

ReK rekommenderar att man samordnar undersökningsverksamheten på relevanta områden inom och utom EU och utvecklar kunskap om människors användning av online-teknik, relaterade risker och eventuella skadliga effekter på barn av användningen av online-teknik, inbegripet tekniska, psykologiska och sociala aspekter. (29)

47.

ReK anser att resultatet av lagstiftningspolitiken för telekommunikation inte kan utvärderas på ett tillförlitligt sätt på nationell nivå, eftersom skillnaderna i utbudet av telekommunikationstjänster inte bara finns mellan olika regioner utan inom regioner – det finns tätbefolkade städer och landsbygdsområden som i hög grad avviker från de nationella medelvärdena. (30)

48.

Kommittén uppmanar kommissionen att bättre följa upp tillgången och kvaliteten på tjänsterna på en lägre geografisk nivå än hittills för att kunna uppmärksamma regionala marknadsskillnader i större utsträckning. (31)

Särskilda åtgärder

49.

Regionkommittén betonar att fri konkurrens inom telekommunikationen inte ger lika tillträde och tjänster till alla regioner eller kommuner. Bestämmelserna om tillträde för alla måste fortlöpande och proaktivt ses över för att verkligen säkerställa tillträde för alla medborgare. (32)

50.

ReK anser att även bredbandstjänster bör inbegripas i gällande direktiv om samhälls-omfattande tjänster, och vi uppmanar de nationella tillsynsmyndigheterna att ge tydlig utformning åt de olika åtgärderna, beakta hur teknik och hastighet utvecklas samt göra en förteckning över de resurser och ytterst de sanktioner de kommer att använda för att bidra till genomförandet av ett funktionellt och öppet internet i den egna medlemsstaten. ReK uppmanar Europeiska kommissionen att se till att de lokala och regionala myndigheterna och slutkonsumenterna i de berörda regionerna varken ska bestraffas ekonomiskt eller tvingas acceptera förseningar från operatörer som väntar på resultaten från nya arrangemang för samhällsomfattande tjänster i den egna medlemsstaten. (33)

51.

Kommittén föreslår att man tydligt fastställer de parametrar (befolkningstäthet, kartbild, nätverksprestanda, terrängförhållanden etc.) som man måste beakta för att kunna avgöra vilka prioriterade regioner som lider av marknadsmisslyckande.

52.

Kommittén anser att nivån för obligatoriska samhällsomfattande tjänster inte bör sättas för lågt för att kunna svara mot användarnas nuvarande och framtida behov. Tjänsterna måste bygga på ett funktionellt höghastighetstillträde till internet som kan anpassas till snabba tekniska framsteg i framtiden. Medlemsstaterna bör uppmuntras att införa mer omfattande krav på samhällsomfattande tjänster på nationell nivå i enlighet med artikel 32 i det befintliga direktivet. (34)

53.

Regionkommittén erkänner behovet av att ta fram och överväga olika modeller för tillhandahållandet av bredband som uppfyller kraven genom att använda öppna accessnät från telestationer.

54.

Regionkommittén uppmuntrar myndigheterna, särskilt på kommunal nivå, att investera i nya nät och minska anläggningskostnaderna genom att underlätta tillgången till ledningar eller samordna en sådan uppgradering med arbeten på vägar eller andra allmännyttiga områden, framför allt elektricitet och avlopp.

55.

Kommittén menar att offentliga myndigheter och tillhandahållare av allmännyttiga tjänster bör ordna tillgång till infrastruktur genom att ge tillräckligt öppen tillgång till obebyggda grönområden, kartlägga befintlig infrastruktur eller offentliggöra planerade anläggningsarbeten, och underlätta samordningen mellan tjänsteleverantörerna och byggnadernas ägare när nya fastigheter förses med ledningar.

56.

ReK finner det därför viktigt att hitta nya och flexibla lösningar, både med hjälp av ekonomiskt stöd till särskild infrastrukturutbyggnad på lokal och regional nivå (samordnad på nationell och europeisk nivå), och genom riktlinjer som gör det möjligt att ta itu med marknadsbrister som uppstår inom ovannämnda geografiska områden, med respekt för gemenskapens principer om fri konkurrens. (35)

57.

ReK rekommenderar dessutom utbyte av goda metoder (36) när det gäller initiativ från lokala och regionala myndigheter om bästa möjliga användning av strukturfonderna, landsbygds-utvecklingsfonden och offentligt stöd för tillhandahållande och användning av bredband. ReK har vid flera tillfällen visat på behovet och de positiva effekterna av ett sådant arbetssätt.

58.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att använda indikatorer för spridning och användning av IKT i regionerna. Av detta skulle vi kunna dra fortlöpande slutsatser som är nödvändiga för att anta åtgärder för ekonomisk, social och teknisk konvergens mellan regionerna. (37)

59.

Kommittén efterlyser tydliga förslag om hur användarnas och konsumenternas intressen kan främjas i samband med en eventuell uppdatering av direktivet om samhällsomfattande tjänster (38).

60.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att uppmuntra deltagande från allmänheten om hur man kan förbättra förvaltningen och tjänsterna genom att inrätta ett permanent virtuellt ”observatorium” där de som utnyttjar dessa tjänster skulle kunna lämna synpunkter och förslag. (39)

Bryssel den 13 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  CdR 520/99 fin.

(2)  CdR 5/2008 fin.

(3)  CdR 520/99 fin.

(4)  CdR 5/2008 fin.

(5)  CdR 5/2008 fin och CdR 272/2006 fin.

(6)  CdR 252/2005 fin.

(7)  CdR 5/2008 fin.

(8)  CdR 272/2006 fin.

(9)  CdR 5/2008 fin.

(10)  CdR 5/2008 fin.

(11)  CdR 272/2006 fin.

(12)  CdR 4/2008 fin.

(13)  Den nyckelroll som tillgången till bredbandstjänster spelar för ett antal sektorer inom ekonomi och offentlig förvaltning har lyfts fram i tidigare yttranden från Regionkommittén: se yttrande från Regionkommittén om ”Att överbrygga bredbandsklyftan” och ”Handlingsplan i2010 för e-förvaltning”, EUT C 146, 30 juni 2007, s. 63–68, punkterna 1.3–1.5; Yttrande från Regionkommittén om ”Femte rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning på telekommunikationsområdet” och ”Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster: 1999 års kommunikationsöversyn” (CdR 520/99 fin), EGT C 226, 8.8.2000, s. 56.

(14)  CdR 272/2006 fin.

(15)  CdR 5/2008 fin.

(16)  CdR 272/2006 fin.

(17)  CdR 272/2007 fin.

(18)  CdR 274/2000 fin.

(19)  CdR 252/2005 fin.

(20)  CdR 94/2008 fin.

(21)  CdR 5/2008 fin.

(22)  CdR 272/2006 fin.

(23)  IDATE, maj 2006: Se bilaga.

(24)  CdR 252/2005 fin.

(25)  CdR 252/2005 fin.

(26)  CdR 4/2008 fin.

(27)  CdR 174/2008 fin.

(28)  CdR 174/2008 fin.

(29)  CdR 174/2008 fin.

(30)  CdR 52/2001 fin.

(31)  CdR 274/2000 fin.

(32)  CdR 520/99 fin.

(33)  CdR 272/2006 fin.

(34)  CdR 274/2000 fin.

(35)  CdR 272/2006 fin.

(36)  http://www.broadband-europe.eu

(37)  CdR 5/2008 fin.

(38)  CdR 274/2000 fin.

(39)  CdR 272/2006 fin.


III Förberedande rättsakter

Regionkommittén

78:e plenarsessionen den 12 – 13 februari 2008

28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/47


Yttrande från Regionkommittén om ”grönare transporter”

2009/C 120/09

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén ställer sig positiv till detta första förslag till ett direktiv där man planerar att tillämpa principen om internalisering av externa kostnader och till att kommissionen innan den lagt fram förslaget om att ändra direktivet om avgifter för användning av viss infrastruktur genomfört omfattande studier där man gått in på djupet i denna problematik.

Regionkommittén påminner om att vitboken om den gemensamma transportpolitiken innefattade följande mål: att återupprätta balansen mellan transportsätten, att beskatta enligt samma principer oavsett transportsätt, att avgifterna i högre utsträckning ska återspegla de verkliga kostnaderna för respektive transportsätt, att skapa lika möjligheter för de olika transportsätten, att vidta åtgärder för en fullständig internalisering av de sociala och miljörelaterade kostnaderna, att infrastrukturkostnaderna och de externa kostnaderna i samband med olyckor, luftföroreningar, buller och trafikstockningar ska räknas in i kostnaderna för infrastrukturanvändningen samt att dessa principer ska gälla för alla transportsätt och alla kategorier av användare.

Regionkommittén påpekar att en omställning av de gränsöverskridande varutransporterna, framför allt de tunga transporterna, från väg till järnväg är en av de viktigaste målsättningarna för den europeiska transportpolitiken och att EU genom lämpliga åtgärder bör se till att detta mål uppnås så snart det finns tillräckligt med fri kapacitet för detta.

Regionkommittén är övertygad om att internaliseringen av externa kostnader för de transeuropeiska vägnäten inte helt och hållet får överlåtas åt medlemsstaterna. Det måste finnas ett överskådligt system med lämpliga kriterier, och medlemsstaterna bör på olika sätt stimuleras till att internalisera de externa kostnaderna och använda avkastningen för särskilda ändamål.

Föredragande

:

Herwig van Staa (AT–PPE), talman i Tyrolens delstatsparlament

Referensdokument

Meddelande från kommissionen: ”Grönare transporter”

KOM(2008) 433 slutlig

Meddelande från kommissionen ”En strategi för att internalisera externa kostnader”

KOM(2008) 435 slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av viss infrastruktur

KOM(2008) 436 slutlig

Meddelande från kommissionen: ”Åtgärder för att minska järnvägsbuller från befintliga fordon”

KOM(2008) 432 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledning

1.

Regionkommittén påminner om att Europeiska kommissionen i sin vitbok ”Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden” av den 12 september 2001 (KOM(2001) 370), i fråga om målet att avgifter ska återspegla de verkliga kostnaderna, hänvisar till Europeiska rådets sammanträde i Göteborg och förespråkar åtgärder för en fullständig internalisering av de sociala och miljörelaterade kostnaderna genom en hållbar transportpolitik.

2.

Regionkommittén noterar att Europeiska kommissionen understryker att åtgärder måste vidtas för att bryta sambandet mellan transporttillväxt och BNP-tillväxt genom en omställning från vägtransporter till järnvägs- och sjötransporter samt kollektivtrafik. Europeiska kommissionen tillägger att avgifterna måste tas ut enligt samma principer oavsett transportsätt, så att de i högre utsträckning återspeglar de verkliga kostnaderna för respektive transportsätt och så att en balans mellan de olika transportsätten uppnås. Kommissionen förtydligar att både infrastrukturkostnaderna och de externa kostnaderna i samband med olyckor, luftföroreningar, buller och trafikstockningar ska räknas in i kostnaderna för infrastrukturanvändningen.

3.

Regionkommittén beklagar att halvtidsöversynen av kommissionens vitbok om den gemensamma transportpolitiken (meddelande från kommissionen av den 22 juni 2006, KOM(2006) 314) endast innehåller ett begränsat antal nya initiativ för att inom transportväsendet genomföra målet att avgifter ska återspegla de verkliga kostnaderna. Det är endast i avsnittet ”Intelligenta avgiftssystem” som man aviserar ett nytt instrument i samband med vägavgifter för att finansiera infrastrukturen och optimera trafiken, avgifter som kan anpassas för att ta hänsyn till påverkan på miljön eller risken för trafikstockningar, framför allt i städerna och i områden som är känsliga ur miljösynpunkt, där också andra former av kapacitetsfördelning, t.ex. handel med transiträttigheter, kan användas.

4.

Regionkommittén konstaterar att kommissionen med sitt paket om ”grönare” transporter (Greening Transport Package), där en översyn föreslås av direktivet om avgifter för användning av viss infrastruktur, fullgör sin skyldighet enligt artikel 11 i direktiv 2006/38/EG, nämligen att ta fram en allmängiltig, öppen och begriplig modell för beräkning av samtliga externa kostnader, som ska ligga till grund för framtida beräkningar av infrastrukturavgifter. Denna modell åtföljs av en konsekvensanalys av internaliseringen av de externa kostnaderna för samtliga transportmedel och en strategi för ett successivt genomförande av denna modell för samtliga transportmedel.

5.

Kommittén erinrar om att internalisering av transportkostnaderna är en nödvändig etapp som dock bör kombineras med andra åtgärder för att göra transportutbudet mer attraktivt, så att både företag och privatpersoner får tillgång till tillräcklig infrastruktur för sina behov. I åtgärdspaketet krävs det därför åtgärder för att inrätta järnvägsnät för godstransport, varvid man i första hand bör prioritera de transeuropeiska transportnäten, samt åtgärder för att i största utsträckning utveckla system för omlastning mellan järnvägar och för att snabbt finna en lösning på de problem som varierande spårbredder orsakar.

Direktivet om avgifter för användning av viss infrastruktur

6.

Regionkommittén ställer sig positiv till detta första förslag till ett direktiv där man planerar att tillämpa principen om internalisering av externa kostnader och till att kommissionen innan den lagt fram förslaget om att ändra direktivet om avgifter för användning av viss infrastruktur genomfört omfattande studier där man gått in på djupet i denna problematik.

7.

Regionkommittén ställer sig vidare positiv till att kommissionen i syfte att genomföra artikel 11 i direktiv 2006/38/EG beställt en studie om bästa praxis för beräkning av externa kostnader och 2007 lade fram handboken om hur de externa kostnaderna inom transportsektorn ska beräknas (Handbook on estimation of external costs in the transport sector, 2007).

8.

Regionkommittén påpekar att en omställning av de gränsöverskridande varutransporterna, framför allt de tunga transporterna, från väg till järnväg är en av de viktigaste målsättningarna för den europeiska transportpolitiken och att EU genom lämpliga åtgärder bör se till att detta mål uppnås så snart det finns tillräckligt med fri kapacitet för detta. Vidare bör EU verka för inrättandet av nödvändig infrastruktur, framför allt inom ramen för transeuropeiska nät.

9.

Regionkommittén påminner om att vitboken om den gemensamma transportpolitiken innefattade följande mål: att återupprätta balansen mellan transportsätten, att beskatta enligt samma principer oavsett transportsätt, att avgifterna i högre utsträckning ska återspegla de verkliga kostnaderna för respektive transportsätt, att skapa lika möjligheter för de olika transportsätten, att vidta åtgärder för en fullständig internalisering av de sociala och miljörelaterade kostnaderna, att infrastrukturkostnaderna och de externa kostnaderna i samband med olyckor, luftföroreningar, buller och trafikstockningar ska räknas in i kostnaderna för infrastrukturanvändningen samt att dessa principer ska gälla för alla transportsätt och alla kategorier av användare.

10.

Kommissionen har inte tagit med olyckskostnaderna vid internaliseringen av de externa kostnaderna för vägtrafiken. Kommissionen framhåller att dessa kostnader tas ut genom försäkringsbolagens försäkringspremier. Regionkommittén anser att försäkringspremierna i de flesta fall inte ger tillräckliga incitament till ett trafiksäkert körsätt och beteende i trafiken. Försäkringspremierna tar inte heller hänsyn till samhällets kostnader för trafik-olyckorna. Det är därför angeläget att EU skapar ett ramverk för hur de externa kostnaderna för olyckor ska värderas och beräknas. Det bör sedan vara upp till varje medlemsland att besluta om de externa kostnaderna för olyckor ska internaliseras genom försäkringspremien eller på annat sätt.

11.

Regionkommittén påminner vidare om att det enligt Europeiska kommissionen handlar om att ändra transportmönstren i samhället genom att främja medborgarnas användning av kollektivtrafik, eftersom transportmönstren hänger oskiljaktigt samman med EU:s allmänna miljö- och klimatmål. Dessutom ska ju EU:s åtgärder för hållbar rörlighet inte bara bedömas enligt artikel 71 i EG-fördraget utan också enligt artiklarna 6, 174ff och 176 i EG-fördraget eftersom miljövänligare och effektivare transporter är ett centralt mål för den gemensamma transportpolitiken.

12.

Regionkommittén undrar dock om detta förslag räcker för att man ska uppnå de nämnda målen för den europeiska transportpolitiken, i synnerhet som man åtminstone inte för tillfället åsyftar en internalisering av alla externa kostnader, såsom utlovades i direktiv 2006/38/EG, och eftersom Europeiska kommissionen i sitt förslag överlåter åt medlemsstaterna att avgöra huruvida och på vilka sträckor av de transeuropeiska transportnäten vägavgifter ska tas ut. Man måste ta hänsyn till det särskilda författningsrättsliga läget i de skandinaviska länderna i fråga om beskattning av godstrafik på väg.

13.

Kommissionen nämner i skälen också att man strävar efter en harmonisering av avgifts-systemen som ett sätt att undanröja konkurrenssnedvridningar och att avgifterna ska kunna differentieras beroende på fordonets euroklass så att grönare transporter uppnås.

14.

Regionkommittén hoppas dock att kommissionen i sina framtida förslag ger mer effektiva svar på de avvikelser som de stora skillnaderna i avgifter och skatter lett till, den snedvridning i användningen av transportsätten som detta resulterat i och den överbelastning som viss infrastruktur lider av, särskilt som man hittills inte kunnat undanröja denna brist på jämvikt med den rättsliga ram för vägavgifter som finns.

15.

Regionkommittén konstaterar att kommissionens ansträngningar för att harmonisera skatten på bränslen hittills inte lett till någon tillnärmning av bränslebeskattningen i EU:s medlems-stater och att det därför fortfarande finns stora skillnader mellan bränslepriserna i Europa. Det är angeläget att kommissionen fortsätter sina ansträngningar att utjämna de stora skillnaderna i drivmedelsbeskattning. Till dess att det har skett en långtgående tillnärmning av drivmedelsskatterna bör det vara möjligt för medlemsländerna att ta ut de externa kostnaderna för klimatpåverkan genom internalisering.

16.

Regionkommittén efterlyser en långsiktig gradvis minskning av de stora skillnaderna också i fråga om skattesystemet för transportsektorn (t.ex. fordonsskatter, skatter på olja m.m.) och ökad insyn i användningen av medlen.

17.

Regionkommittén beklagar att kostnaderna för användningen av infrastrukturen vid gräns-överskridande varutransporter fortfarande varierar och att länder som inte är EU-medlemmar, t.ex. Schweiz, i detta avseende till och med har det bättre ställt än EU:s medlemsstater. ReK betonar att också de ändringar och förbättringar av vägavgifterna som gjorts under de senaste åren endast inneburit smärre förändringar, att det på jämförbara sträckor fortfarande råder stora skillnader om man ser till vilka sammanlagda vägavgifter som tas ut och att dessa skillnader i avgiftsuttag leder till en omfattande omdirigering av trafiken och därmed till en snedvridning av konkurrensen. Regionkommittén uppmanar kommissionen att vidta åtgärder och stödja medlemsstaterna, så att man vid valet av rutt för godstrafik på väg beaktar miljökonsekvenserna, trafiksäkerheten och vägarnas skick.

18.

Regionkommittén är medveten om att de fyra grundläggande friheterna, framför allt den fria rörligheten för varor och tjänster, ligger till grund för alla kommissionens överväganden i fråga om den gemensamma transportpolitiken och att syftet med den europeiska transport-politiken är att transporterna ska förlöpa tekniskt smidigt och till en samhällsekonomiskt låg kostnad.

19.

Regionkommittén vill dock påpeka att de tunga transporterna just i de känsliga regioner som drabbas mest av externa transportkostnader får särskilt graverande konsekvenser för befolkningens hälsa och miljön, samt att den fria rörligheten för varor därför får mycket negativa följder för känsliga områden och att man enligt EG-domstolens rättspraxis måste föreskriva att hänsyn ska tas till miljön. Miljöskyddet och hälsoskyddet ställer den europeiska transportpolitiken inför särskilda utmaningar, så att man numera, när man verkar för huvudmålet att skapa ett modernt transportsystem, vid sidan om ekonomiska och sociala överväganden också måste ta hänsyn till miljö- och hälsoskyddsfaktorer för att skapa ett system som är bärkraftigt på lång sikt.

20.

Regionkommittén understryker vidare att man inte får kompromissa med de europeiska medborgarnas hälsa, att den grundläggande rätten till hälsa och en ren miljö inte får underordnas målet att den fria rörligheten för varor ska vara obegränsad och bör vara förenlig med respekten för fri rörlighet för personer och varor genom att lämpliga åtgärder antas. I detta sammanhang har utbildningspolitiken en mycket viktig roll i form av trafiksäkerhets-upplysning i skolor och via offentliga massmedier.

21.

Regionkommittén konstaterar att de viktade genomsnittliga vägtullar som krävs för uppbyggnad, drift och utveckling av det berörda infrastrukturnätet enligt direktiv 1999/62/EG visserligen ska ligga till grund för fördelningen av vägavgifterna. Detta förslag är dock inte någon lösning på det grundläggande problemet med stora skatteskillnader inom transportsektorn, eftersom medlemsstaterna fortfarande inte har någon skyldighet att ta ut vägavgifter inom de transeuropeiska näten, eftersom man endast fastställt maximibelopp och inga minimibelopp samt eftersom medlemsstaterna själva beslutar hur intäkterna från vägavgifterna ska användas och det inte finns något syfte angivet för utnyttjandet av intäkterna.

22.

Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens förslag att intäkterna från internaliseringen ska öronmärkas för att användas till att minska de negativa effekterna av transporterna inom de transeuropeiska näten. Om trängselkostnader räknas med bör detta få ske endast under förutsättning att det finns en handlingsplan som visar hur trängselproblemen ska åtgärdas, men utan att kostnaderna i så fall är bundna till ett visst transportslag.

23.

Med tanke på den kontroversiella diskussionen om kommissionens förslag, den stora oron på finansmarknaderna och rädslan för en lågkonjunktur ställer sig Regionkommittén tveksam till om alla medlemsstater kommer att tillämpa systemet för internalisering av ytterligare externa kostnader.

24.

Regionkommittén är övertygad om att internaliseringen av externa kostnader för de transeuropeiska vägnäten inte helt och hållet får överlåtas åt medlemsstaterna. Det måste finnas ett överskådligt system med lämpliga kriterier, och medlemsstaterna bör på olika sätt stimuleras till att internalisera de externa kostnaderna och använda avkastningen för särskilda ändamål.

25.

I många medlemsstater ansvarar regionerna och kommunerna för en betydande andel av vägnätet. När vägavgifter införs inom ett område eller på en vägsträcka kan det leda till icke önskvärda omfördelningar av trafiken. Det är därför viktigt att det i direktivet anges att alla väghållare måste vara delaktiga när det beslutas vilka vägar som ska avgiftsbeläggas. Det är också viktigt att de lokala och regionala väghållarna är delaktiga i hur avgiftssystemet utformas och hur intäkterna används.

26.

Regionkommittén anser att alla externa kostnader (t.ex. hälsa, klimatskydd, miljön i allmänhet, olyckskostnader, kostnader för energiproduktion, produktion, underhåll och bortskaffande av fordon, effekter på gångtrafikanter och cyklister, markanvändning) måste internaliseras och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att omarbeta förslaget och utarbeta en plan i flera steg för implementeringen av de externa kostnaderna.

27.

Regionkommittén beklagar att internaliseringen av de externa kostnaderna enligt förslaget i första hand är tänkt som en specifik lösning på problem som framför allt uppträder i storstäderna men att det inte kommer att ske någon verklig internalisering av de externa kostnader som uppstår på interurbana vägar. Detta innebär att det på vägsträckan som helhet, genom att de externa kostnaderna inte internaliseras, inte kommer att ske någon omställning av varutransporterna från väg till järnväg och att de faktiska effekterna i riktning mot ett mer miljövänligt körsätt också kommer att vara marginella.

28.

Regionkommittén ställer sig tveksam till om ens de förhållandevis höga kostnader som överbelastningen av infrastrukturen leder till kommer att kunna leda till förväntade styrningseffekter mot bakgrund av näringslivets krav (just in time-leveranser).

29.

Regionkommittén påpekar att man endast genom en heltäckande och storskalig tillämpning av systemet kan uppnå de mål som kommissionen eftersträvar (att avgifter ska återspegla alla kostnader och att bördan ska fördelas jämnt över alla transportsätt).

30.

Regionkommittén anser därför att tillämpningen av detta system ska uppmuntras, så att det inte bara – med tanke på den ekonomiska situationen – är vissa tätbefolkade storstadsområden (med trängsel och luftföroreningar) som uppfyller förutsättningarna för en sådan internalisering av kostnader.

31.

Regionkommittén beklagar att man inte kan kombinera korsfinansiering och externa kostnader, allra helst som korsfinansiering framför allt är ett finansieringsinstrument och de externa kostnaderna i princip också kan användas för andra ändamål.

32.

Regionkommittén efterlyser ett övergripande synsätt, så att alla externa kostnader kan beaktas över hela nätet. Ett sådant krävs för en omställning av varutransporterna till miljövänliga transportsätt, så att man genom högre vägavgifter också kan uppnå en hållbar omställning av varutransporterna från väg till järnväg.

33.

Regionkommittén påpekar att skillnaderna i beskattning, framför allt i kombination med att det inte finns någon skyldighet att ta ut minimiavgifter och att internaliseringen av de externa kostnaderna inte är heltäckande, kommer att leda till en varaktig obalans i fråga om vägavgifterna i transitkorridorerna.

34.

Regionkommittén betonar att man också för trafiksäkerhetens skull måste undvika en oproportionerlig belastning av enskilda transitsträckor och uppmuntra förbättring av vissa sträckor och upprättande av alternativa, miljövänliga järnvägs- och sjöfartsförbindelser, samt att befintliga höghastighetsleder till sjöss måste vidareutvecklas och nya rutter inom samma koncept möjliggöras i syfte att minska volymen av godstransporter på vägar.

35.

Regionkommittén anser att förslaget är ett första steg för att man ska kunna undvika en överbelastning av väginfrastrukturen generellt och öka marknadsandelarna för miljövänliga transportsätt.

36.

Det reviderade direktivet föreslås till en början omfatta endast tunga godsfordon överstigande 12 ton. Regionkommittén finner ingen anledning till att direktivet redan när det träder i kraft inte skulle kunna omfatta alla tunga nyttofordon.

37.

Regionkommittén understryker att industrin genom den oproportionerliga ökningen i mängden varutransporter på väg i kombination med de gällande gränsvärdena i de europeiska miljönormerna knappt har några utvecklingsmöjligheter. Det är inte bara befolkningens hälsa som påverkas negativt, utan även dess ekonomiska möjligheter begränsas drastiskt.

38.

Regionkommittén påpekar att framför allt omdirigerad trafik leder till en orimlig belastning i vissa transitkorridorer och att konkurrensen i gemenskapen snedvrids på ett otillbörligt sätt genom att kostnaderna fördelas olika.

39.

Regionkommittén uppmanar därför EU-institutionerna att själva vidta samtliga rättsliga åtgärder för att vägkostnaderna i de olika transportkorridorerna ska kunna jämföras och därigenom se till att minska mängden omdirigerad trafik, samtidigt som marknadens behov och de berörda områdenas utveckling beaktas i samband med analyserna av de olika rutterna och deras kapacitet.

40.

Regionkommittén hänvisar till informationen i de tabeller om varutransporterna över Alperna som bifogas för kännedom. Dessa visar tydligt diskrepansen mellan olika vägavgifter i de viktiga korridorerna i Frankrike, Schweiz och Österrike.

Minskat järnvägsbuller

41.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att det behöver vidtas åtgärder för att minska bullerstörningarna från godstransporterna på järnväg, och välkomnar de åtgärder som kommissionen föreslår. Särskilt ombyggnaden av befintliga godsvagnar så att de förses med tystare bromsar verkar lovande eftersom stor effekt åstadkoms med jämförelsevis små kostnader. Kommittén anser att man i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet för buller från spårbundna fordon (TSD Buller) bör fastställa bullergränsvärden för befintliga fordon och tidsgränser för ombyggnaden. ReK uppmanar kommissionen att granska huruvida det finns behov av att utreda och fastställa gränsvärden för eventuella skadliga emissioner i samband med slitage på bromsarna för att förhindra eventuella långsiktiga negativa konsekvenser av bromsslitage längs järnvägslinjerna. Kommittén uppmanar kommissionen att beakta att man med moderna verksamhetsmetoder och kapacitetshöjande infrastrukturåtgärder kan minska tågens behov av att använda friktionsbromsarna. Därigenom skulle den spårbundna trafikens energieffektivitet kunna förbättras ytterligare samtidigt som buller och slitage minskar.

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/52


Yttrande från Regionkommittén om ”det gemensamma europeiska luftrummet II”

2009/C 120/10

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén understryker att flygtrafiken har stor betydelse för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen, konkurrenskraften samt välståndet, såväl på regional nivå som i hela Europa.

Regionkommittén bedömer det vara viktigt att beakta den nationella eller regionala verksamhetsmiljön vid formuleringen av alleuropeiska kvalitetsmål, eftersom det inte är ändamålsenligt att samma mål ska gälla för livligt trafikerade och för glest trafikerade områden. Det är viktigt att bevara AFIS (Aerodrome Flight Information Service) flyginformationstjänst och inte tvinga in alla flygplatserna till flygkontrolltjänst, vilket skulle innebära en fördyring för de mindre flygplatserna. Nationella eller regionala myndigheter är bäst skickade att ta ställning till detta.

Kommissionen föreslår att gemensamma projekt finansieras genom trafikavgifter. Kommittén anser att även annan möjlig finansiering måste klarläggas och att den nationella eller regionala part som det gemensamma projektet riktar sig till ska få delta i beslutsfattandet i frågan.

Kommittén rekommenderar med hänsyn till subsidiaritetsprincipen att den behörighet som tilldelas EASA begränsas till att endast gälla flygplatser som är utrustade för yrkesmässig IFR-trafik (enligt instrument flight rules – instrumentinflygningsregler).

Det är viktigt att genomförandebestämmelserna för flygplatserna utformas i förhållande till flygplatsens komplexitet och vilken verksamhet som drivs vid den, samt med hänsyn till trafikvolymen. Härvid bör man särskilt beakta flygplatser med gles trafik och antalet anställda vid dessa.

Föredragande

:

Lea Saukkonen (FI–PPE), suppleant i Helsingfors stadsfullmäktige

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om ändring av förordningarna (EG) nr 549/2004, (EG) nr 550/2004, (EG) nr 551/2004 och (EG) nr 552/2004 i syfte att förbättra det europeiska luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet, KOM(2008) 388 slutlig – 2008/0127 (COD)

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Det gemensamma europeiska luftrummet II: mot en hållbarare och effektivare luftfart, KOM(2008) 389 slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 216/2008 inom området flygplatser, flygledningstjänst och flygtrafiktjänster och om upphävande av rådets direktiv 06/23/EEG, KOM(2008) 390 slutlig – 2008/0128 (COD)

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

Inledning

1.

Regionkommittén understryker att flygtrafiken har stor betydelse för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen, konkurrenskraften samt välståndet, såväl på regional nivå som i hela Europa. Flygförbindelserna säkerställer snabba och flexibla kommunikationer mellan olika områden i Europa samt till resten av världen.

2.

Kommittén är övertygad om att effektiviseringen av det europeiska luftfartssystemets prestanda kan innebära betydande ekonomiska fördelar samtidigt som man ökar flexibiliteten och höjer säkerheten i flygtrafiken. Dessutom kan miljöskyddsfrågor och utmaningar till följd av klimatförändringen beaktas i högre grad än tidigare.

3.

Kommittén betonar att förmågan och möjligheterna för de nationella myndigheterna att samarbeta måste utvecklas och förbättras inom samma funktionella luftrumsblock (FAB) som en smidigt fungerande helhet, samtidigt som verksamheten måste stå i samklang med regler som överenskommits tillsammans med EU.

4.

Kommittén erinrar om sin uppfattning att regionala flygplatser ska ses som en tillgång. De är synnerligen viktiga för utvecklingen av det lokala och regionala näringslivet. Dessutom innebär utvidgningen av unionen att lufttransporternas samhälleliga och ekonomiska betydelse ökar (1).

5.

Kommittén vill fästa kommissionens uppmärksamhet på att de olika flygplatserna i Europa uppvisar stora skillnader. Kraven när det gäller såväl trafikhantering som säkerhet varierar kraftigt om man jämför flygplatserna i Europas storstäder med dem i glest befolkade randområden eller i skärgården.

Allmänt

6.

Regionkommittén konstaterar att förslaget till ändring avseende det gemensamma europeiska luftrummet utgör en del av en större helhet som även omfattar förslaget till utvidgade befogenheter för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) när det gäller flygtrafik, flygledning och flygplatser.

7.

Kommittén noterar att syftet med det övergripande systemet är att effektivisera verksamheten genom att undanröja hinder bestående av nationella gränser eller begränsningar, så att dessa inte ska hindra en optimal användning av luftrummet eller annan verksamhet.

8.

Kommittén konstaterar att förslaget bygger på en rapport från högnivågruppen för den framtida rättsliga ramen för den europeiska luftfarten, samt på en rapport från Eurocontrols kommitté för kvalitets- och produktionsövervakning med titeln ”Evaluation of Functional Airspace Block Initiatives and their Contribution to Performance Improvement”.

9.

Upprinnelsen till förslaget är kommissionens bedömning att det nuvarande flygledningssystemet närmar sig bristningsgränsen. Den viktigaste orsaken till detta problem är avsaknaden av ett nätverksbaserat tillvägagångssätt, en ännu ej helt avreglerad marknad, bristen på fri rörlighet på arbetsmarknaden för flygledare samt de institutionella arrangemangen för flygledningstjänster.

10.

Verksamheten i det gemensamma europeiska luftrummet kan effektiviseras genom reglering för bättre kapacitet, en gemensam säkerhetsram, ibruktagande av ny teknik och hantering av flygplatskapaciteten.

11.

Flyglednings- och flygtrafiktjänster bör i linje med principen om en hållbar utveckling av luftfarten utvecklas för att svara mot användarnas behov, med målet att bilda ett gemensamt luftrum.

12.

Det är positivt att överlappande bestämmelser ersätts med gemenskapsramar som täcker flygtrafikens samtliga stadier i luftfartsnätet.

13.

Det är likaledes positivt att flygledningssystemet utvecklas mot högre prestanda genom att säkerhetsaspekterna beaktas. Detta gagnar användarna av luftrummet.

14.

En annan förbättring är att miljöaspekterna beaktas vid utvecklingen av luftfartssystemet. Därmed kan luftfartens fördelar för regionernas näringsliv sammanjämkas med behovet av miljöskydd på ett balanserat sätt.

15.

Kommittén ställer sig bakom att definitionen av de funktionella luftrumsblocken ändras för att i högre grad betona kapaciteten. Detta innebär bättre möjligheter att uppnå förordningens mål att på ett ändamålsenligt sätt beakta behoven i olika områden.

16.

Huvudplanen för flygledningstjänsten (ATM Master Plan) är motiverad. Planen skulle fungera som en handledning i arbetet med att utveckla verksamheten. Inom ramen för planen skulle man även kunna utveckla de regionala flygplatsernas funktion som delar av nätverket av luftfartstjänster.

17.

Det är viktigt att införa reglering avseende prestanda. Systemet skulle kunna omfatta gemensamma kvalitetsindikatorer, regelbunden tillsyn över flygledningstjänster och nätverks-funktioner samt förfaranden för insamling av data från samtliga berörda parter.

18.

Vid fastställande av bindande kvalitetsmål måste man fästa stor vikt vid utarbetande och godkännande av regionala kvalitetsplaner. På gemenskapsnivå är det skäl att endast fastställa övergripande mål som kan preciseras på nationell eller regional nivå.

19.

Kravet på att tillsynsmyndigheten ska vara opartisk är ett riktigt synsätt.

20.

Kommittén ställer sig bakom kravet att en medlemsstat inte får vägra en leverantör av flygtrafikledningstjänster tillstånd med hänvisning till krav i nationell lagstiftning om nationellt ägande eller inhemsk lokaliseringsort.

21.

Det är utmanande men fullt möjligt att fram till 2012 skapa funktionella luftrumsblock. Det förutsätter dock att såväl medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna som tjänsteleverantörerna och flygplatserna intensifierar det ömsesidiga samarbetet.

22.

Specifikation av tjänsteleverantörernas ekonomiska uppgifter och förbud mot korssubventionering mellan kontrollcentrum och flygplatsernas flygtrafiktjänster skapar ökad öppenhet kring hur avgifterna fastställs.

23.

Beräkningen av trafikavgifterna under de närmaste åren utgör en del av planeringen av flygtrafiktjänster på lång sikt. Förslaget att binda avgifterna för flera år framåt kan stödja verksamhetsplaneringen för användarna av luftrummet, om de har en uppfattning om utgifterna under de närmaste åren.

24.

Kommittén fäster uppmärksamhet vid förslaget att kommissionen senast om fyra år ska lämna en redogörelse och vid behov ett förslag om tillämpningen av marknadsprinciper på tillhandahållandet och utformningen av tjänster på områdena för kommunikation, navigering, kontroll, meteorologi och flyginformation. Det är naturligt att eftersträva en kostnadseffektiv verksamhet, men man måste inse att det inte är möjligt att leverera lönsamma och/eller konkurrensfrämjande flygledningstjänster i områden med gles trafik.

25.

ReK stöder förslaget om att slopa den definition som begränsar det funktionella luftrumsblocket till det övre luftrummet. Det nya förslaget ger bättre möjligheter att skapa ett gemensamt europeiskt luftrum och att bedriva flexibel luftfart.

26.

Kommittén stöder förslaget om en gemensam europeisk flyginformationsregion (EFIR – European Flight Information Region), som bildas genom att gemenskapen och medlemsstaterna anhåller om erkännande för regionen från Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). Detta torde dock inte vara brådskande, eftersom det inte har framförts vilken konkret nytta som kan uppnås genom att regionen bildas.

27.

Det är viktigt att eftersträva ändamålsenliga lösningar när man överväger hur nätverket ska administreras och hur stödfunktionerna ska anordnas. En annan fråga är hur Eurocontrols sakkunskap kan tas till vara i samband med en omorganisering av verksamheterna.

28.

En flexibel och effektiv luftfart främjas av förslaget om överensstämmelse mellan färdplaner och ankomst- och avgångstider samt en samordning med angränsande regioner vid behov.

29.

Det är nödvändigt att trygga en hög nivå av flygsäkerhet i Europa, och kommittén ställer sig positiv till en utvidgning av EASA:s behörighet. En regelsamling som till sitt innehåll är harmoniserad, som är utarbetad av en enda myndighet och som tillämpas på ett så enhetligt sätt som möjligt överallt i gemenskapen skulle kunna främja flygsäkerheten och samtidigt minska problem som drabbar flygoperatörer och luftfarten med anledning av varierande regeltillämpning.

30.

Tillämpningsområdet för förslaget om utvidgning av EASA:s behörighet är alltför brett och kan i sin tur leda till orimliga krav, särskilt för små regionala flygplatser och därmed försvåra verksamheten vid dessa.

31.

Det är viktigt att EASA:s verksamhet inriktas på säkerhetsfrågor för att myndighetens uppdrag även i fortsättningen ska vara tydligt.

32.

Det är nödvändigt att säkerställa att det europeiska luftfartsnätverket kan fungera så väl som möjligt och att man bidrar till att uppnå dess kvalitetsmålsättningar genom ett bättre samarbete på alla nivåer mellan civil och militär luftfart.

II.   SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

33.

Regionkommittén bedömer det vara viktigt att beakta den nationella eller regionala verksamhetsmiljön vid formuleringen av alleuropeiska kvalitetsmål, eftersom det inte är ändamålsenligt att samma mål ska gälla för livligt trafikerade och för glest trafikerade områden. Det är viktigt att bevara AFIS (Aerodrome Flight Information Service) flyginformationstjänst och inte tvinga in alla flygplatserna till flygkontrolltjänst, vilket skulle innebära en fördyring för de mindre flygplatserna. Nationella eller regionala myndigheter är bäst skickade att ta ställning till detta.

34.

Det är viktigt att datainsamlingen för utvärdering av prestandanivån sker i anslutning till andra, redan existerande, rapporteringsförfaranden.

35.

För att säkerställa insyn är det också viktigt att tjänsteleverantörerna redogör för sina produktvisa intäkter och utgifter. Härvid kan tjänsteleverantörens egna bokföringsförfaranden tillämpas, under förutsättning att sådana redan är i bruk.

36.

Kommissionen föreslår att gemensamma projekt finansieras genom trafikavgifter. Kommittén anser att även annan möjlig finansiering måste klarläggas och att den nationella eller regionala part som det gemensamma projektet riktar sig till ska få delta i beslutsfattandet i frågan.

37.

Det vore värdefullt att tydliggöra ändringar som planeras i avgiftssystemet när det gäller trafikavgifter som fastställs för flera år framåt. Det är också oklart hur tjänsteleverantörer som agerar enligt gängse affärsprinciper ska kunna förutse löneutgifter och användningsavgifter som en del av bedömningen av affärsriskerna om ändringar sker under avtalsperioden. Denna översyn kan bäst utföras på nationell eller regional nivå.

38.

Kommittén rekommenderar att nätverksförvaltning och därmed förknippade funktioner som är viktiga för verksamheten beskrivs närmare. I det nuvarande förslaget har man nöjt sig med ett allmänt omnämnande. Därmed skulle återverkningarna bättre kunna prognostiseras, samtidigt som man kan klarlägga hur användarna av luftrummet och flygtrafiktjänsteleverantörerna kan delta på ett vederbörligt sätt i beslutsfattandet om frågor som berör dem i anslutning till reformen av de administrativa strukturerna.

39.

Kommittén rekommenderar med hänsyn till subsidiaritetsprincipen att den behörighet som tilldelas EASA begränsas till att endast gälla flygplatser som är utrustade för yrkesmässig IFR-trafik (enligt instrument flight rules – instrumentinflygningsregler).

40.

Det är viktigt att genomförandebestämmelserna för flygplatserna utformas i förhållande till flygplatsens komplexitet och vilken verksamhet som drivs vid den, samt med hänsyn till trafikvolymen. Härvid bör man särskilt beakta flygplatser med gles trafik och antalet anställda vid dessa.

41.

Regionkommittén ser det som viktigt att utvidgningen av EASA:s behörighet leder till goda regler, vilket innebär följande:

Att man säkerställer att verksamheten i anslutning till flygtrafiktjänsterna står i samklang med ICAO:s bestämmelser.

Att man kontrollerar att ändringen av förordningen om EASA:s behörighet samt förordningarna om det gemensamma europeiska luftrummet inte innehåller överlappningar eller överlappande förfaranden, exempelvis när det gäller certifikat.

Att man garanterar tillräckliga övergångsregler eller andra metoder som säkerställer att certifikat som har beviljats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/23/EG om ett gemenskapscertifikat för flygledare även gäller efter att den nya förordningen har trätt i kraft.

Att definitionerna gällande flygplatsutrustning, som faller under förordningens tillämpningsområde, bör inskränkas till att gälla endast utrustning som påverkar flygsäkerheten.

Att det föreslagna åliggandet för flygplatsoperatören i fråga om att ”uppgifter om flygplatsen och tillgängliga tjänster måste samlas och hela tiden uppdateras” ska begränsas till att endast gälla uppgifter som är väsentliga för piloter.

Att man ser över åliggandet att bevisa efterlevnad av förfaranden vid leverans av bränsle, så att man inte ålägger flygplatsoperatören tillsynsuppgifter som kommer an på myndigheterna.

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  CdR 76/2005 och CdR 63/2004.


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/56


Yttrande från Regionkommittén om ”översynen av Emas och Ecolabel”

2009/C 120/11

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén betraktar organisationers miljöordningar och produkters miljömärkning som goda marknadsbaserade metoder för att öka miljöansvaret hos olika aktörer i samhället samt för att höja nivån på miljöskyddet.

Regionkommittén ser Emas-ordningen som ett gott verktyg för många olika slag av organisationer eftersom de kan vinna många fördelar om verktygen tas i bruk, t.ex. minskade skador på miljön, inbesparingar i fråga om energi- och avfallsutgifter, säkerställande av att miljölagstiftningen efterlevs och effektiviserad verksamhet.

Man bör även fastställa i vilken utsträckning miljöskyddsnivån inom en Emas-registrerad organisation ska granskas. Dessutom bör man formulera ändamålsenliga krav för miljörevisioner på olika nivåer utgående från om det handlar om en primär (produktion), en sekundär (anskaffning) eller en tertiär (övriga) analysnivå. Alla små och medelstora företag eller organisationer inom lokal- och regionalförvaltningen har inte tillräcklig information, förmåga eller sakkunskap för miljörevisionen, utan de måste utnyttja utomstående konsulter.

ReK anser det viktigt att förfarandet för förhandsutvärdering kvarstår som en garant för märkets trovärdighet och pålitlighet. För att ISO-standarden ska uppfyllas krävs att det organ som ansvarar för märket såväl på förhand som i efterhand granskar att produkten som är föremål för ansökan svarar mot kriterierna för märket. Den föreslagna ändringen att frångå granskning före till förmån för registrering och granskning i efterhand är ett allvarligt hot mot märkets trovärdighet och pålitlighet.

Huvudföredragande

:

Britt Lundberg, landskapsregeringsledamot på Åland

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ett miljömärkesprogram för gemenskapen (KOM(2008) 401 slutlig – 2008/0152 COD)

och

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) (KOM(2008) 402 slutlig – 2008/0154 COD).

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

GEMENSAMMA REKOMMENDATIONER FÖR EMAS OCH ECOLABEL

1.

Regionkommittén anser att översynen av Emas-ordningen och EU-Ecolabel är ytterst nödvändig. Vi stöder helhjärtat EU:s strävan efter att främja en politik för hållbar produktion och konsumtion i enlighet med bl.a. Lissabonfördraget och strategin för hållbar utveckling i gemenskapen. Dessutom bidrar det till att uppnå gemenskapens miljöpolitiska mål.

2.

Vi anser att översynen är särskilt viktig mot bakgrund av att inget av systemen har fått det stöd eller den effekt som tanken ursprungligen var.

3.

Vi betraktar organisationers miljöordningar och produkters miljömärkning som goda marknadsbaserade metoder för att öka miljöansvaret hos olika aktörer i samhället samt för att höja nivån på miljöskyddet.

4.

Även regionala och lokala aktörer skulle i högre grad kunna dra nytta av systemen. I samband med att lagstiftningen ändras och i anslutning till medlemsstaternas stödåtgärder till systemen bör man uppmärksamma möjligheterna för stora och små organisationer i offentliga sektorn att få gagn av systemen.

5.

Även om förslaget om Emas-ordningen innehåller förhållandevis detaljerade regler, förfaranden och åligganden står den fortfarande i samklang med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna; genomförandet ligger kvar på medlemsstaternas eller deras regionala och lokala myndigheters nivå. Miljömärkesprogrammet är inte exkluderande, utan kan tillämpas vid sidan av nationella och regionala system under förutsättning att de sistnämnda bygger på stränga kriterier.

6.

Vi bedömer att systemen inte skapar några onödiga bördor eftersom deltagandet i dem är frivilligt. Utvecklingen och översynen av kriterierna inom miljömärkesprogrammet är flexibla. I förslaget om Emas-ordningen ingår ökad flexibilitet i regleringen.

7.

Förslagen står i samklang med Europeiska kommissionens strategi för förbättrad lagstiftning (förenklad lagstiftning, minskade administrativa bördor för företag och myndigheter).

Målsättningarna för översynen av Emas-ordningen

8.

Regionkommittén ser Emas-ordningen som ett gott verktyg för många olika slag av organisationer eftersom de kan vinna många fördelar om verktygen tas i bruk, t.ex. minskade skador på miljön, inbesparingar i fråga om energi- och avfallsutgifter, bättre miljöimage, säkerställande av att miljölagstiftningen efterlevs och effektiviserad verksamhet.

9.

Vi stöder att ett begränsat antal mätbara målsättningar uppställs för Emas-registrerade organisationer då 5 och 10 år förflutit sedan förordningen trätt i kraft.

10.

Målet skulle lättare kunna nås om även medlemsstaterna förutsattes formulera egna mål för att antalet Emas-registrerade organisationer ska öka.

11.

Det vore ytterst lönsamt att med alla tillgängliga medel göra Emas mer känt. Exempelvis den offentliga sektorn i de nordiska länderna har mycket begränsade kunskaper om Emas och använder den nästan inte alls.

12.

Det finns skäl att i förordningstexten beakta organisationernas perspektiv dvs. organisationer som planerar att ta Emas i bruk. Ur dessa organisationers synvinkel är det centrala hur Emas-ordningen är uppbyggd. Detta har gömts undan i bilaga II till förslaget. Det enklaste sättet att åtgärda denna brist vore att göra om bilaga II till ett eget kapitel i förordningstexten med rubriken ”Emas-ordningens struktur och krav”.

13.

Vi ser positivt på förslaget att nationella eller regionala miljösystem helt eller delvis kan ges Emas-status. I sådana fall underlättas organisationernas övergång från dessa system till Emas-ordningen. Emas-ordningen skulle därmed få ett stort antal ansökningar om registrering från potentiella organisationer som är på väg att uppfylla Emas-kriterierna. Dessutom skulle de lokala systemens trovärdighet öka i samband med att de integreras i Emas-familjen.

14.

Vi anser att kommissionen bör fastställa minimikrav för de system som delvis överensstämmer med Emas för att undvika att ansökningar gällande enskilda delar av ett miljöledningssystem lämnas in trots att de inte ännu kan betraktas som miljöledningssystem.

15.

Minimikraven kunde exempelvis gälla följande: en miljöpolitik med åtagande om kontinuerliga förbättringar, miljöutvärderingar som anger de miljöaspekter som förorsakar organisationens främsta miljöpåverkan, uppfyllande av kraven i miljölagstiftningen, miljömål som omfattar de viktigaste miljöaspekterna, ett miljöprogram eller en handlingsplan som fastställer ansvar, åtgärder och en tidsplan för uppnående av miljömålen, tillräckliga resurser för genomförande av miljöledningsprogrammet, intern informationsspridning om miljöledningssystemet på olika nivåer inom organisationen samt en extern revision av miljöledningssystemet.

16.

Vi anser att förslagets bilaga IV om miljörapportering behöver kompletteras. Vissa planerade indikatorer, såsom materialeffektivitet, är omöjliga att fastställa, i synnerhet för små och medelstora företag i tjänstesektorn eller exempelvis kommunala aktörer. Antalet använda material är så stort att insamlingen av data ofta skulle vara en övermäktig uppgift, även om det endast är fråga om de allra vanligaste materialen. Organisationernas påverkan på den biologiska mångfalden är också så obefintlig när det gäller flertalet små och medelstora företag och små organisationer inom den offentliga sektorn att det inte är befogat att avkräva miljörapportering i detta avseende.

17.

Man bör även fastställa i vilken utsträckning miljöskyddsnivån inom en Emas-registrerad organisation ska granskas. Dessutom bör man formulera ändamålsenliga krav för miljörevisioner på olika nivåer utgående från om det handlar om en primär (produktion), en sekundär (anskaffning) eller en tertiär (övriga) analysnivå. Alla små och medelstora företag eller organisationer inom lokal- och regionalförvaltningen har inte tillräcklig information, förmåga eller sakkunskap för miljörevisionen, utan de måste utnyttja utomstående konsulter.

18.

ReK ifrågasätter de kostnader som tillämpningen av Emas och miljömärkningssystemen innebär för offentliga myndigheter och privata företag. Kommittén anser att systemen antagligen skulle locka fler deltagare om avgifterna avskaffades eller sänktes. En distinktion måste dock göras mellan Emas å ena sidan och miljömärkningen å andra sidan, eftersom kostnadsstrukturerna för de deltagande organisationerna ser olika ut.

19.

Regionkommittén anser att näringslivet måste befrias från administrativa bördor när Emas-systemet införs, även om minskad byråkrati aldrig får leda till att Emas-systemet förlorar i trovärdighet hos offentliga myndigheter, konsumenter eller organisationer som överväger att ansluta sig till systemet.

Eco-label

20.

Regionkommittén anser att de uppställda målen går i rätt riktning, särskilt i fråga om att involvera nya aktörer i fastställandet av kriterierna för miljömärkningen samt när det gäller att påskynda godkännandeförfarandena. Tack vare dessa åtgärder kan nya produkter snabbare tilldelas miljömärket.

21.

ReK anser att namnet ”EU” ska anges på miljömärket så att det står klart för allmänheten att miljömärkningen sker på initiativ från Europeiska unionen.

22.

Det är värdefullt att förfarandet för att fastställa kriterier för produktgrupper som godkänts inom andra miljömärkessystem förkortas. Exempelvis det nordiska svanmärket eller den blå ängeln i Tyskland är så välkända märken i respektive länder att de kan ge draghjälp åt EU:s miljömärke.

23.

Vi ställer oss bakom förslaget till förordning när det gäller att slopa årsavgifterna för miljömärkta produkter, eftersom ett ekonomiskt hinder för många små och medelstora företag att ansluta sig till systemet därmed undanröjs.

24.

Vi stöder förslaget att behöriga parter ska utarbeta en handbok för myndigheter som handhar offentliga upphandlingskontrakt. Detta gör det lättare för offentliga upphandlare att integrera kriterierna för miljömärket i upphandlingsförfarandena. En handbok är ett välkommet stöd för de regionala och lokala förvaltningarnas arbete.

25.

Det är viktigt att förfarandet för förhandsutvärdering kvarstår som en garant för märkets trovärdighet och pålitlighet. Europeiska miljömärket är ett livscykelbaserat märkningssystem i enlighet med ISO 14024. Märkningen certifieras av en tredje part. För att ISO-standarden ska uppfyllas krävs att det organ som ansvarar för märket såväl på förhand som i efterhand granskar att produkten som är föremål för ansökan svarar mot kriterierna för märket. Den föreslagna ändringen att frångå granskning före till förmån för registrering och granskning i efterhand är ett allvarligt hot mot märkets trovärdighet och pålitlighet.

26.

När det gäller produktgrupper för vilka det redan finns kriterier för användning av EU:s miljömärke stöder vi inte förslaget om att skärpa kraven inom nationella eller regionala märkningssystem för att göra dem minst lika stränga som kriterierna för EU:s miljömärke. Hur stränga kraven ska vara inom olika märkningssystem måste avgöras utgående från förhållandena inom respektive sektor och relateras till såväl miljön som marknaden. Det finns stora skillnader från ett område till ett annat inom unionen när det gäller en rad avgörande faktorer bakom märket, exempelvis miljöns tillstånd, belastning och tolerans.

27.

Vi anser att det är ytterst viktigt att medlemsstaterna och kommissionen effektivare bedriver upplysning och sprider information om miljömärkning. Samarbetet med aktörer inom handeln kan i detta sammanhang vara den effektivaste metoden eftersom det är i affärerna som konsumenten vanligen fattar beslut om vilken vara hon eller han köper eller väljer. Därmed har affärerna stora möjligheter att påverka konsumentens beslut.

28.

Regionkommittén anser att en progressiv ökning av antalet varor och tjänster som riktas till konsumenter och som uppfyller gemenskapskraven för miljömärkning bör vara en prioriterad målsättning. En sådan ökning bör stödjas genom att man tar fram produktutformningsmetoder som uppfyller de fastställda kraven för relevanta varugrupper under hela deras livscykel. Vi rekommenderar därför att behöriga myndigheter genomför program för att främja miljömärkning (som bl.a. bygger på befintliga miljömärkningskriterier), i syfte att bistå näringslivet på detta område och stödja olika pilotprojekt.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsförslag 1

Emas-förordningen

Artikel 7

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Artikel 7

Undantag för små organisationer

1.

Behöriga organ ska på begäran av en liten organisation förlänga det treåriga intervall som avses i artikel 6.1 till högst fem år eller det ettåriga intervall som avses i artikel 6.2 till högst två år för den organisationen, under förutsättning att alla följande villkor uppfylls:

a)

Inga miljörisker föreligger.

b)

Organisationen har inga planer på operativa ändringar av miljöledningssystemet.

c)

Det föreligger inga betydande lokala miljöproblem.

2.

För att få förlängning enligt punkt 1 ska den berörda organisationen lämna in en ansökan till det behöriga organ som har registrerat organisationen och styrka att villkoren för undantaget är uppfyllda.

3.

Organisationer som i enlighet med punkt 1 får förlängning till högst två år ska skicka den icke-godkända miljöprestandarapporten till det behöriga organet varje år som de är undantagna från kravet att ha en godkänd miljöprestandarapport.

Artikel 7

Undantag för små organisationer

1.

Behöriga organ ska på begäran av en liten organisation förlänga det treåriga intervall som avses i artikel 6.1 till högst fem år eller det ettåriga intervall som avses i artikel 6.2 till högst två år för den organisationen, under förutsättning att alla följande villkor uppfylls:

a)

Inga miljörisker föreligger.

b)

Organisationen har inga planer på operativa ändringar av miljöledningssystemet.

c)

Det föreligger inga betydande lokala miljöproblem.

2.

För att få förlängning enligt punkt 1 ska den berörda organisationen lämna in en ansökan till det behöriga organ som har registrerat organisationen och styrka att villkoren för undantaget är uppfyllda.

3.

Organisationer som i enlighet med punkt 1 får förlängning till högst två år ska skicka den icke-godkända miljöprestandarapporten till det behöriga organet varje år som de är undantagna från kravet att ha en godkänd miljöprestandarapport.

4.

I organisationer som i enlighet med artikel 6.1 får förlängning till högst fem år ska revisionscykeln anpassas till detta.

Motivering

Det mål som uppställdes i Emas III-förordningen om att minska bördorna i synnerhet för småföretagen är i farozonen eftersom å ena sidan en förlängning av kontrollcykeln blir möjlig upp till högst fem år samtidigt som den obligatoriska treåriga revisionscykeln består. Dessa cykler måste anpassas till varandra.

Ändringsförslag 2

Ecolabel-förordningen

Artikel 9.4

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

4.

Inom två månader efter mottagandet av en ansökan om registrering ska det behöriga organet kontrollera den dokumentation som nämns i punkt 2.

Under förutsättning att dokumentationen är fullständig ska det behöriga organet tilldela varje produkt ett registreringsnummer.

4.

Inom två månader efter mottagandet av en ansökan om registrering ska det behöriga organet kontrollera den dokumentation som nämns i punkt 2.

Under förutsättning att dokumentationen är fullständig och har kontrollerats av det behöriga organet, ska det behöriga organet tilldela varje produkt ett registreringsnummer.

Motivering

Att uppfylla ISO-standarden innebär att det behöriga organet i förväg har kontrollerat att den vara för vilken ansökan om miljömärkning lämnats in uppfyller miljömärkningskraven. Förslaget att gå från bedömning till registrering och kontroll i efterhand utgör ett allvarligt hot mot trovärdigheten och tillförlitligheten för miljömärkningen (det räcker inte med stickprovskontroller).

Ändringsförslag 3

Emas-förordningen

Artikel 43.2

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

2.

Kommissionen ska upprätthålla och låta allmänheten få tillgång till

a)

ett register över miljökontrollanter och Emas-registrerade organisationer,

b)

en databas över miljöredovisningar och miljöprestandarapporter i elektroniskt format.

2.

Kommissionen ska upprätthålla och låta allmänheten få tillgång till

a)

ett register över miljökontrollanter och Emas-registrerade organisationer,

b)

en databas över miljöredovisningar och miljöprestandarapporter i elektroniskt format.

c)

en databas för god praxis inom Emas på olika miljörelaterade områden (energi, avfall, upphandling, kommunikation m.m.).

Motivering

Genomslaget för Emas då ordningen tas i bruk kunde förbättras om det fanns en lättfattlig handbok med redogörelser för framgångarna på olika områden (avfall, energi, upphandling m.m.) inom ramen för Emas-ordningen. Goda exempel som även klarlägger vilka inbesparingar som har gjorts kunde uppmuntra organisationer att delta i Emas.

Ändringsförslag 4

Emas-förordningen

Artikel 39.2

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapens lagstiftning, framför allt lagstiftning om konkurrens, beskattning och statligt stöd, ska medlemsstaterna i tillämpliga fall vidta åtgärder för att underlätta för organisationer att bli eller fortsätta vara Emas-registrerade. Åtgärderna ska utformas på något av följande två sätt:

a)

Regellättnader, så att en Emas-registrerad organisation anses efterleva vissa lagstadgade miljökrav som fastställs i andra rättsakter och som identifierats av de behöriga myndigheterna.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapens lagstiftning, framför allt lagstiftning om konkurrens, beskattning och statligt stöd, ska medlemsstaterna i tillämpliga fall vidta åtgärder för att underlätta för organisationer att bli eller fortsätta vara Emas-registrerade. Åtgärderna ska utformas på något av följande två sätt:

a)

Regellättnader, exempelvis miljötillstånd som gäller under längre tid eller lättare krav på rapportering om uppfyllande av reglerna för deltagande, så att en Emas-registrerad organisation anses efterleva vissa lagstadgade miljökrav som fastställs i andra rättsakter och som identifierats av de behöriga myndigheterna.

Motivering

Lagstiftningen bör innehålla ett tydligt budskap om att Emas-organisationerna måste få administrativa lättnader bland annat i frågor som gäller miljötillstånd.

Ändringsförslag 5

Emas-förordningen

Artikel 45.1

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

1.

Medlemsstaterna får till kommissionen lämna en skriftlig begäran om erkännande av att befintliga miljöledningssystem, eller delar av dessa, som certifierats i enlighet med lämpliga certifieringsförfaranden erkända på nationell eller regional nivå, uppfyller motsvarande krav i denna förordning.

1.

Medlemsstaterna och organisationer som samordnar nationella eller regionala Emas-ordningar får till kommissionen lämna en skriftlig begäran om erkännande av att befintliga miljöledningssystem, eller delar av dessa, som certifierats i enlighet med lämpliga certifieringsförfaranden erkända på nationell eller regional nivå, uppfyller motsvarande krav i denna förordning.

Motivering

Det är onödigt att begränsa möjlighen att lägga fram förslag i enlighet med artikel 39 endast till medlemsstaterna, eftersom de organ som upprätthåller regionala miljöledningssystem bäst känner till systemen och därmed är bäst skickade att motivera förslag om uppfyllande av kriterierna för Emas.

Ändringsförslag 6

Emas-förordningen

Artikel 4.5

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Organisationer ska tillhandahålla faktaunderlag eller dokument som styrker att organisationen uppfyller alla tillämpliga lagstadgade miljökrav som har identifierats.

Organisationer får begära ett utlåtande om efterlevnad från den eller de behöriga tillsynsmyndigheterna enligt artikel 33.5.

Organisationer utanför gemenskapen ska också hänvisa till de lagstadgade miljökrav som är tillämpliga på liknande organisationer i de medlemsstater där de avser att lämna in en ansökan.

Organisationer ska tillhandahålla faktaunderlag eller dokument som styrker att organisationen uppfyller alla tillämpliga lagstadgade miljökrav som har identifierats.

Organisationer får begära ett utlåtande om efterlevnad från den eller de behöriga tillsynsmyndigheterna enligt artikel 33.5.

Organisationer utanför gemenskapen ska också hänvisa till de lagstadgade miljökrav som är tillämpliga på liknande organisationer i de medlemsstater där de avser att lämna in en ansökan.

Motivering

Möjligheten att få ett bevis om efterlevnad från en myndighet innebär ett allvarligt systemfel och strider mot tanken på Emas som ett system med ”kontrollerat” egenansvar. Detta innebär dessutom att myndigheterna går miste om en betydande fördel med Emas. Emas skulle inte leda till en minskning i byråkratin och myndigheternas arbetsbörda utan snarare till en ökning. Att gynna Emas-registrerade organisationer genom undantag från bestämmelser och minskade avgifter skulle inte längre kunna motiveras och ett viktigt incitament för Emas-registrering skulle försvinna.

Ändringsförslag 7

Emas-förordningen

Artikel 7.1

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Artikel 7

Undantag för små organisationer

1.

Behöriga organ ska på begäran av en liten organisation förlänga det treåriga intervall som avses i artikel 6.1 till högst fem år eller det ettåriga intervall som avses i artikel 6.2 till högst två år för den organisationen, under förutsättning att alla följande villkor uppfylls:

a)

Inga miljörisker föreligger.

b)

Organisationen har inga planer på operativa ändringar av miljöledningssystemet.

c)

Det föreligger inga betydande lokala miljöproblem.

Artikel 7

Undantag för små organisationer

1.

Miljökontrollanten Behöriga organ ska på begäran av en liten organisation förlänga det treåriga intervall som avses i artikel 6.1 till högst fem år eller det ettåriga intervall som avses i artikel 6.2 till högst två år för den organisationen, under förutsättning att alla följande villkor uppfylls:

a)

Inga miljörisker föreligger.

b)

Organisationen har inga planer på operativa ändringar av miljöledningssystemet.

c)

Det föreligger inga betydande lokala miljöproblem.

Motivering

Om man inför ett formellt förfarande för förlängning av godkännanden vid den behöriga myndigheten leder detta till onödig byråkrati, och det är kontraproduktivt för de små och medelstora företagen. Hittills har godkännandena förlängts genom en direkt överenskommelse mellan miljökontrollanten och företaget utan att någon särskild framställan behövt göras. Detta har visat sig fungera och innebär också att hänsyn tas till att miljökontrollanten är den som har bäst inblick i företagets förhållanden.

Ändringsförslag 8

Emas-förordningen

Artikel 28.1

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Artikel 28

Ackreditering

1.

Ackrediteringsorgan som utses av medlemsstaten i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 765/2008 ska ansvara för ackreditering av miljökontrollanter och tillsyn över den verksamhet som utförs av miljökontrollanter enligt denna förordning.

Artikel 28

Ackreditering

1.

Ackrediteringsorgan som utses av medlemsstaten i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 765/2008 ska, med beaktande av det ansvarsfördelningssystem som finns i respektive medlemsstat, ansvara för ackreditering av miljökontrollanter och tillsyn över den verksamhet som utförs av miljökontrollanter enligt denna förordning.

Motivering

I skäl 11 i förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 anges följande:

”(11)

Inrättandet av ett enhetligt nationellt ackrediteringsorgan bör ske utan att det påverkar fördelningen av arbetsuppgifterna inom medlemsstaterna.”

Ändringsförslag 9

Emas-förordningen

Artikel 12.2

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Artikel 12 –   Skyldigheter i fråga om registreringsförfarandet

2.

Behöriga organ ska upprätta och föra ett register över organisationer som är registrerade i deras medlemsstater, inklusive deras miljöredovisning eller miljöprestandarapport i elektroniskt format, och uppdatera registret varje månad.

Registret ska vara tillgängligt för allmänheten på en webbplats.

Artikel 12 –   Skyldigheter i fråga om registreringsförfarandet

2.

Behöriga organ ska upprätta och föra ett register över organisationer som är registrerade i deras medlemsstater, inklusive deras senaste miljöredovisning eller miljöprestandarapport i elektroniskt format, och uppdatera registret varje månad.

Registret ska vara tillgängligt för allmänheten på en webbplats.

Motivering

När man hänvisar till en miljöredovisning eller en miljöprestandarapport bör man ange om det är den senaste miljöredovisningen eller miljöprestandarapporten.

Å andra sidan ger vissa organisationer tillgång till miljöredovisningen på begäran (vilket fastställs i artikel 6.3) i syfte att upprätta en förteckning över intressenter, vilket gör att de motsätter sig att deras miljöredovisning offentliggörs utan en föregående ansökan.

Organisationerna bör därför inte tvingas offentliggöra sin miljöredovisning eller rapport på en webbplats så att den kan konsulteras utan föregående ansökan. De berörda organen kan istället tillhandahålla en liknande tjänst, där det krävs att man ansöker om att konsultera sådana dokument från alla organisationer. Dessa skulle då på begäran kunna erhålla det aktuella registret.

Ändringsförslag 10

Emas-förordningen

Artikel 14.3

Kommissionens textförslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Artikel 14 –   Tillfällig eller permanent avregistrering av organisationer

3.

En registrerad organisation ska tillfälligt eller permanent avregistreras, beroende på vad som är lämpligt, om den underlåter att inom en månad efter begäran inlämna något av följande till det behöriga organet:

a)

De godkända uppdateringarna av miljöredovisningarna, miljöprestandarapporten eller den undertecknade deklaration som avses i artikel 24.9.

b)

En ifylld blankett, som inkluderar åtminstone de minimiuppgifter som anges i bilaga VI, från organisationen.

Artikel 14 –   Tillfällig eller permanent avregistrering av organisationer

3.

En registrerad organisation ska tillfälligt eller permanent avregistreras, beroende på vad som är lämpligt, om den underlåter att inom en månad tre månader efter begäran inlämna något av följande till det behöriga organet:

a)

De godkända uppdateringarna av miljöredovisningarna, miljöprestandarapporten eller den undertecknade deklaration som avses i artikel 24.9.

b)

En ifylld blankett, som inkluderar åtminstone de minimiuppgifter som anges i bilaga VI, från organisationen.

Motivering

Tidsfristen för att lämna in de dokument som saknas bör utökas till tre månader från och med det datum då ansökan inlämnas för att organisationerna ska ha tid att förbereda dokumenten och få dem godkända om så krävs, eftersom detta också beror på om miljökontrollanten finns tillgänglig.

Bryssel den 12 februari 2009

Regionkommitténs ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/65


Yttrande från Regionkommittén om ”Gränsöverskridande hälso- och sjukvård”

2009/C 120/12

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén anser att patientrörlighet inte får leda till att de nationella sjukvårdssystemen inom EU försätts i ekonomisk eller finansiell fara.

Kommittén anser att gränsöverskridande samarbete inom hälso- och sjukvård bör stödjas, särskilt i gränsregioner.

Kommittén påpekar att det måste finnas en bra balans mellan behovet av att vidareutveckla det europeiska samarbetet, vars mervärde är erkänt av alla parter, och respekten för närhetsprincipen.

Kommittén rekommenderar att man skapar garantier för att mer utsatta och sårbara patientgrupper också ska kunna utnyttja de rättigheter som de tillskrivs enligt gemenskapslagstiftningen.

Kommittén anser att försäkringsmedlemsstaterna bör ha all rätt att etablera ett allmänt system med förhandstillstånd för sjukhusvård i annan behandlingsmedlemsstat.

Kommittén anser att man vid inrättandet av det utskott som ska bistå kommissionen i genomförandet av direktivet bör ta till vara den kunskap som finns på lokal och regional nivå och göra Regionkommittén delaktig i arbetet.

Föredragande

:

Karsten Uno Petersen (DK/PSE), regionrådsmedlem i Region Syddanmark

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

KOM(2008) 414 slutlig.

I.   ALLMÄNNA SYNPUNKTER OCH REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén välkomnar direktivförslagets målsättning att i enlighet med EG-domstolens rättspraxis skapa ett tydligare rättsläge i fråga om patienters rättigheter och garantera en mer allmän och effektiv tillämpning av rätten att utnyttja hälso- och sjukvård.

2.

I artikel 152 i EG-fördraget fastslås att sjukvården är en nationell angelägenhet. Regionkommittén utgår från att denna artikel respekteras och understryker därmed att medlemsstaterna har huvudansvaret för hälsopolitiken.

3.

Kommittén stöder uppfattningen att hälsa är en viktig angelägenhet för alla människor som ska stödjas genom en effektiv och överskådlig politik samt åtgärder i medlemsstaterna, på EU-nivå och globalt. Vi anser att kommissionen i förlängningen bör säkerställa att de lokala och regionala myndigheter som ansvarar för hälso- och sjukvård görs delaktiga i samarbetet om sjukvård och medicinsk behandling.

4.

Regionkommittén betonar att fri rörlighet för tjänster och folkhälsa är frågor som både faller inom medlemsstaternas och gemenskapens behörighetsområde. Av den anledningen är det viktigt att göra en bedömning av närhetsprincipens tillämpning i fråga om de lagförslag som läggs fram på de här områdena.

5.

ReK framhåller dessutom att man bör skilja mellan den fria rörligheten för personer (dvs. patienter) och den för tjänster, som regleras av lagstiftningen för inre marknaden. Om man utgår från principen att hälsovården är en fråga av allmänt intresse motsätter sig ReK att hälso- och sjukvård ska omfattas av bestämmelserna för inre marknaden. Medlemsstaterna och i förekommande fall de lokala och regionala myndigheterna måste fortsätta att ha möjlighet att fastställa regler för hälso- och sjukvården för att med hänsyn tagen till de ekonomiska begränsningarna se till att de håller hög kvalitet och är tillgängliga.

6.

Kommittén utgår från att den ekonomiska balansen inom sjukvården är en nationell angelägenhet som måste garanteras. Direktivförslaget kan få betydande återverkningar särskilt på lokalt plan, exempelvis i gränsregioner och i mindre medlemsstater. Patient-rörlighet får inte leda till att de nationella sjukvårdssystemen inom EU försätts i ekonomisk eller finansiell fara.

7.

Med tanke på att vården jämställs med andra tjänster i förslaget till direktiv om tjänster anser kommittén att det är viktigt att kommissionen skapar garantier för att vården inte grundar sig på utsikter till ekonomisk vinst. I stället bör en sådan utveckling baseras på hänsyn till den enskilde individens hälsa, förebyggande hälsovård, behandlingsförlopp och livskvalitet.

8.

Kommittén anser att gränsöverskridande samarbete inom hälso- och sjukvård bör stödjas, särskilt i gränsregioner. Dessutom är det synnerligen viktigt att ge stöd till de nya medlemsstaterna i utvecklingen av åtgärder på hälso- och sjukvårdsområdet och insatser som syftar till att uppnå än bättre hälso- och sjukvård i de EU-länder där behovet att jämna ut skillnaderna och obalansen i EU är störst, så att man successivt kan närma sig den högsta nivån i EU.

9.

Kommittén anser vidare att det är av största vikt att medlemsstaternas initiativ och bestämmelser om hög patientsäkerhet och patienträttigheter inte undermineras i framtida initiativ.

10.

Vidare konstaterar kommittén att de patienträttigheter som fastslås i direktivförslaget i första hand är riktade till icke-akutpatienter och patienter i gränsregioner, och att dessa patienter inte får prioriteras framför andra patientgrupper, exempelvis akutpatienter, som utgör den allra största delen av patienterna.

Medlemsstaternas ansvar

11.

Regionkommittén påpekar att det måste finnas en god balans mellan behovet av att vidareutveckla det europeiska samarbetet, vars mervärde är erkänt av alla parter, och respekten för närhetsprincipen med medlemsstaterna, eller i vissa fall de regionala och lokala myndigheterna, som garanter för välfungerande hälso- och sjukvårdssystem. Vi efterlyser större klarhet när det gäller de punkter i direktivet där krav ställs på att medlemsstaterna ska anpassa sina egna hälso- och sjukvårdssystem och socialförsäkringssystem och systemens tillämpningsområde i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

12.

I detta sammanhang hänvisar vi till Regionkommitténs nätverk för övervakning av subsidiaritetsprincipen (1) som med utgångspunkt i samråd med nätverkets deltagare har utarbetat en rapport om direktivförslaget. I rapporten understryks bland annat att direktivförslaget riskerar att undergräva befintliga styrinstrument hos lokala och regionala myndigheter som ansvarar för hälso- och sjukvård.

13.

Regionkommittén anser dessutom att det inte enbart gäller att säkerställa medborgarnas rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen och upplysa om dem. Man bör även i högre grad undersöka möjligheterna att säkerställa ett försäkringssystem som är tillgängligt och lätt-hanterligt, så att alla patientgrupper kan utnyttja de rättigheter och möjligheter som står dem till buds. Man bör skapa garantier för att mer utsatta och sårbara patientgrupper också ska kunna utnyttja de rättigheter som de tillskrivs enligt gemenskapslagstiftningen. Det handlar till exempel om äldre med bristande kunskaper i främmande språk eller patienter med fysiska eller psykiska funktionshinder. Det bör också föras en diskussion om huruvida den behöriga institutionen i den medlemsstat där vårdtagaren är sjukförsäkrad ska ersätta kostnader för resa och logi under behandlingen. Den totala kostnaden bör inte överskrida behandlingskostnaden i den medlemsstat där vårdtagaren är sjukförsäkrad.

14.

Regionkommittén anser att det är medlemsstaternas, eller i vissa fall de regionala och lokala myndigheternas, ansvar att säkerställa en välfungerande hälso- och sjukvård med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet och fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för vården. Dessutom är följande av vikt:

Att det finns system som säkerställer att normer följs och att efterlevnaden övervakas.

Att relevant patientinformation (välgrundat val) ges i samband med behandling och vård.

Att det finns ett system för patienter att framföra klagomål.

Att yrkesverksamma inom vården omfattas av en ansvarsförsäkring.

Att säkerställa en hög nivå för skydd av personuppgifter.

Att patienter behandlas lika, oberoende av vilket EU-land de kommer ifrån.

Även om dessa ansvarsområden är centrala för en välfungerande sjukvård tillhör de medlemsstaternas, eller i vissa fall de regionala och lokala myndigheternas, behörighetsområden. Direktivförslaget bör inte ses som ett steg mot harmonisering.

Trots att också ansvaret för att utforma kvalitetskrav faller på medlemsstaterna, eller i vissa fall behöriga lokala och regionala myndigheter, finns det inte något som hindrar EU-organ från att utfärda rekommendationer i syfte att standardisera dessa kriterier och uppmuntra samarbetet genom att inrätta referensnätverk och -tjänster.

15.

Kommittén välkomnar att vårdtjänster ska tillhandahållas enligt behandlingsstatens bestämmelser och förfaranden.

EU-ländernas sjukvård – undersökning och kapacitet

16.

ReK ställer sig positiv till att försäkringsstatens administrativa förfaranden för undersökning och remittering förblir oförändrade, förutsatt att de inte är diskriminerande eller utgör ett hinder mot den fria rörligheten.

17.

Kommittén välkomnar att kommissionen i direktivförslaget understryker att medlemsstaterna får behålla allmänna villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnader i en annan medlemsstat, t.ex. att remittering till specialistbehandling sker via en allmänläkare.

18.

Kommittén anser att försäkringsmedlemsstaterna bör ha all rätt att etablera ett allmänt system med förhandstillstånd för sjukhusvård i en annan behandlingsmedlemsstat. På så sätt ökar möjligheterna att planera ett effektivt sjukvårdssystem och komma till rätta med eventuella problem med in- och utflöde av patienter. Samtidigt minskar risken att patientströmmarna stör den ekonomiska jämvikten i de nationella sjukvårdssystemen eller underminerar möjligheterna till planering, exempelvis kapacitetsplanering, effektivisering och tillgänglighet. Kommissionens direktiv bör innehålla en uppsättning kriterier för de fall då den medlemsstat där vårdtagaren är sjukförsäkrad kan vägra lämna tillstånd. Utan sådana fastställda kriterier riskerar direktivet att undermineras. Ett allmänt system med förhandstillstånd bör också medverka till att de medlemsstater som tillhandahåller vårdtjänsterna får större möjligheter till kompensation för de vårdtjänster de erbjuder. Slutligen är tanken att man genom ett allmänt system med förhandstillstånd kan fokusera på patientförloppet, så att lämplig rehabilitering kan sättas in efter avslutad behandling.

19.

Kommittén påpekar att skillnaden mellan sjukhusvård och vårdtjänster som inte kräver sjukhusvistelse kan skapa problem, eftersom behandlingspraxis varierar från land till land. Mot den bakgrunden bör det vara medlemsstaterna, eller i vissa fall de regionala och lokala myndigheterna, som bestämmer vilka tjänster som kräver sjukhusvistelse med utgångspunkt i den senaste forskningen och utvecklingen och med hänsyn tagen till de lokala och regionala förhållandena.

20.

Regionkommittén önskar att man i samband med utvecklingen av initiativ som syftar till att säkerställa utnyttjande av kapacitetsöverskott och gränsöverskridande vård ser till att initiativen inte leder till en ojämn fördelning av vårdresurserna, inklusive personal, både inom landet och mellan medlemsstaterna, exempelvis till följd av olika lönesystem.

21.

Regionkommittén konstaterar att vårdinsatser för patienter från andra medlemsstater inte får inkräkta på medlemsstatens möjligheter och skyldigheter att erbjuda vård till den egna befolkningen.

22.

Kommittén anser att det i princip är nödvändigt att inrätta kontaktcentrum där patienter kan få relevant information om sina rättigheter när det gäller gränsöverskridande sjukvård. Kontaktcentrumens uppgifter bör utföras av befintliga organ om sådana finns. Kontaktcentrumen bör inte fungera som juridiska enheter, utan som informationscentrum för patienter.

Ersättning för vårdkostnader

23.

Kommittén anser att patienters utgifter som kan ersättas i samband med gränsöverskridande sjukvård ska begränsas till de vårdtjänster som omfattas av försäkringsmedlemsstatens socialförsäkringssystem. ReK välkomnar kommissionens förslag till garantier för att patienter inte väljer gränsöverskridande sjukvård i vinstsyfte.

24.

Kommittén påpekar att den berörda vårdgivaren i medlemsstaterna ska få ersättning för alla faktiska kostnader i samband med behandlingen. Den medlemsstat där patienten är försäkrad är endast skyldig att ersätta kostnader för behandling upp till den nivå som skulle ha betalats om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Alla övriga kostnader ska betalas av patienten.

25.

Regionkommittén vill påpeka att kostnadsersättningen i praktiken ofta innebär ett problem och anser därför att medlemsstaterna bör kunna vidta åtgärder för att underlätta eller trygga betalning av behandlingskostnader. Det kan t.ex. handla om överenskommelser mellan socialförsäkringar och aktörer som tillhandahåller sjuk- och hälsovårdstjänster eller mellan medlemsstaterna själva eller också åtgärder för att se till att patienten betalar.

26.

Det är glädjande att det skapas klarhet kring medborgarnas rättigheter i kommissionens förslag till direktiv om patienträttigheter i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård och förordning 1408/71 om samordning av socialförsäkringssystem.

Samarbete inom hälso- och sjukvård

27.

Kommittén anser att endast de områden som har direkt betydelse för patienternas rättigheter bör regleras genom direktivförslaget.

28.

ReK påpekar att läkemedel omfattas av nationella bestämmelser och att gemenskapslagstiftningen inte får stå i vägen för strängare nationella normer för patientsäkerhet när det gäller recept och medicin. Dessutom bör harmoniseringssträvanden inte underminera medlemsstaternas möjligheter att reglera läkemedelsområdet i syfte att uppnå högsta möjliga patientskydd och säkerställa den ekonomiska jämvikten och möjligheten att rikta offentliga medel till läkemedelsområdet.

29.

Kommittén anser att medlemsstaterna bör främja inrättandet av nätverk inom hälso- och sjukvård för att underlätta samarbete som rör högt specialiserade och särskilt resurskrävande behandlingar. Att samarbeta om särskilda typer av behandlingar och därigenom säkra innovation, kvalitet och effektivt resursutnyttjande skapar ett mervärde. Dessa referenscentrum bör dock inte omfattas av harmonisering eller reglering av specialistbehandlingar.

30.

Kommittén påpekar att kommissionens åtgärder när det gäller informations- och kommunikationssystem som kan användas mellan medlemsstaterna (interoperabilitet) inte får stå i vägen för medlemsstaternas egna åtgärder på området. Kommittén anser att kommissionens åtgärder måste återspegla den tekniska utvecklingen, respektera skyddet av personuppgifter och ta fram nödvändiga normer och terminologi för interoperabilitet.

31.

I detta sammanhang anser Regionkommittén att ett strukturerat och samordnat samarbete på EU-nivå som syftar till erfarenhetsutbyte, utbyte av vetenskaplig kunskap samt forskning kring utvecklingen inom medicinsk teknologi kan medföra ett tydligt mervärde för medlemsstaterna. Samarbetet bör dock inte omfattas av harmonisering eller reglering.

32.

ReK är av den uppfattningen att tillgång till tillförlitliga data och information av hög kvalitet är av största vikt. Det bör dock säkerställas att uppgifterna i största möjliga utsträckning är baserade på redan insamlad information i medlemsstaterna.

De lokala och regionala myndigheternas deltagande

33.

Kommittén påminner om att det i många medlemsstater är den lokala och regionala nivån som ofta står för planeringen, ledningen, driften och utvecklingen av hälso- och sjukvården, och att de befinner sig nära medborgarna och därför utgör en stor tillgång och källa till kunskap på hälso- och sjukvårdsområdet.

34.

Vi förutsätter att de regionala och lokala myndigheterna får medverka i Europeiska gemenskapens verksamhet och initiativ på hälsoområdet.

35.

Dessutom uppmanar Regionkommittén medlemsländerna att fastställa förfaranden, så att de egna lokala och regionala myndigheterna kan involveras i ett tidigt skede i lagstiftningsförslag på EU-nivå beträffande hälso- och sjukvård.

36.

Regionkommittén anser att man vid inrättandet av det utskott som ska bistå kommissionen i genomförandet av direktivet bör ta till vara den kunskap som finns på lokal och regional nivå och göra Regionkommittén delaktig i arbetet.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsförslag 1

Ändra första ledet i beaktandemeningen

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel artiklarna 152, 95 och 16,

Motivering

Som föredraganden betonar i punkt 2 i yttrandet och kommissionen anger i skäl 1 i förslaget till direktiv utgör det mål om en hög hälsoskyddsnivå för människor som fastställs i artikel 152 i EG-fördraget den politiska legitimiteten för detta direktivförslag. Man bör också framhålla den viktiga roll som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse spelar på hälso- och sjukvårdsområdet och som nämns i artikel 16 i EG-fördraget.

Ändringsförslag 2

Lägg till ett nytt skäl efter skäl 3:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

 

(3a)

De befintliga skillnaderna mellan målen i hälsopolitiken och målen för inre marknaden för tjänster gör det vid en konflikt nödvändigt att av tvingande hänsyn till allmänintresset alltid prioritera hälsopolitikens mål (t.ex. folkhälsa, socialpolitikens mål, bibehållande av den ekonomiska jämvikten i socialförsäkringssystemet etc.).

Ändringsförslag 3

Skäl 10 – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

(10)

I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård följande sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård:

Användning av hälso- och sjukvård utomlands (dvs. patienten beger sig till en vårdgivare i en annan medlemsstat för att få behandling); det är detta som kallas patientrörlighet.

Gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård (dvs. tillhandahållande av tjänster från en medlemsstat till en annan), t.ex. telemedicin, fjärrdiagnoser, utskrivning av läkemedelsrecept på distans och laboratorietjänster.

Etablering av vårdgivaren (dvs. en vårdgivare etablerar sig i en annan medlemsstat).

Tillfällig närvaro av personer (dvs. rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal när de t.ex. under en viss period vistas i patientens medlemsstat för att ge vård).

(10)

I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård följande sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård:

Användning av hälso- och sjukvård utomlands (dvs. patienten beger sig till en vårdgivare i en annan medlemsstat för att få behandling); det är detta som kallas patientrörlighet.

Gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård (dvs. tillhandahållande av tjänster från en medlemsstat till en annan), t.ex. telemedicin, fjärrdiagnoser, utskrivning av läkemedelsrecept på distans och laboratorietjänster.

Etablering av vårdgivaren (dvs. en vårdgivare etablerar sig i en annan medlemsstat).

Tillfällig närvaro av personer (dvs. rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal när de t.ex. under en viss period vistas i patientens medlemsstat för att ge vård).

Motivering

Tredje strecksatsen i kommissionens text rör en fråga som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. För att undvika överlappningar eller oklara bestämmelser förslår vi att denna strecksats stryks.

Den fjärde strecksatsen i kommissionens text rör en fråga som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer. För att undvika överlappningar eller oklara bestämmelser föreslås att även den strecksatsen stryks.

Ändringsförslag 4

Ändra skäl 31

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Tillämpningen av principerna om fri rörlighet på utnyttjande av vård i en annan medlemsstat inom ramarna för vad som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad kommer enligt tillgängliga belägg inte att urholka medlemsstaternas hälso- och sjukvård eller socialförsäkringssystemens ekonomiska hållbarhet. Domstolen har emellertid erkänt att det inte kan uteslutas att den möjliga risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i de sociala trygghetssystemen eller målet att upprätthålla en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla kan utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset, vilket skulle kunna motivera ett hinder för rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Domstolen har också erkänt att det är nödvändigt att kunna planera i fråga om antalet sjukhus, deras geografiska spridning, hur de organiseras och vilka resurser de ska ha samt vilken typ av vårdtjänster de ska erbjuda. Genom detta direktiv bör det införas ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhusvård i en annan medlemsstat som uppfyller följande villkor: Om vården hade getts i den egna medlemsstaten, skulle den ha ersatts av dess socialförsäkringssystem. Utflödet av patienter till följd av genomförandet av direktivet skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarigt hot mot den ekonomiska balansen i landets socialförsäkringssystem och/eller detta utflöde av patienter skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarligt hot mot planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, eller att medlemsstaterna inte kan garantera en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller behålla sin vårdkapacitet eller medicinska kompetens. Eftersom en bedömning av de exakta konsekvenserna av ett förväntat utflöde av patienter förutsätter komplicerade antaganden och beräkningar medger direktivet ett system med förhandstillstånd om det finns tillräckliga orsaker att anta att socialförsäkringssystemet allvarligt försvagas. Detta bör även omfatta fall av redan befintliga system för förhandstillstånd som är förenliga med villkoren i artikel 8.

Tillämpningen av principerna om fri rörlighet på utnyttjande av vård i en annan medlemsstat inom ramarna för vad som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad kommer enligt tillgängliga belägg inte att urholka medlemsstaternas hälso- och sjukvård eller socialförsäkringssystemens ekonomiska hållbarhet. Domstolen har emellertid erkänt att det inte kan uteslutas att den möjliga risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i de sociala trygghetssystemen eller målet att upprätthålla en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla kan utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset, vilket skulle kunna motivera ett hinder för rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Domstolen har också erkänt att det är nödvändigt att kunna planera i fråga om antalet sjukhus, deras geografiska spridning, hur de organiseras och vilka resurser de ska ha samt vilken typ av vårdtjänster de ska erbjuda. Genom detta direktiv bör det införas ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhusvård i en annan medlemsstat som uppfyller följande villkor: Om vården hade getts i den egna medlemsstaten, skulle den ha ersatts av dess socialförsäkringssystem. Utflödet av patienter till följd av genomförandet av direktivet skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarigt hot mot den ekonomiska balansen i landets socialförsäkringssystem och/eller detta utflöde av patienter skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarligt hot mot planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, eller att medlemsstaterna inte kan garantera en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller behålla sin vårdkapacitet eller medicinska kompetens. Eftersom en bedömning av de exakta konsekvenserna av ett förväntat utflöde av patienter förutsätter komplicerade antaganden och beräkningar medger direktivet ett system med förhandstillstånd om det finns tillräckliga orsaker att anta att socialförsäkringssystemet allvarligt försvagas. Detta bör även omfatta fall av redan befintliga system för förhandstillstånd som är förenliga med villkoren i artikel 8. Ett system med förhandstillstånd är nödvändigt för att försäkra gränsöverskridande patienter om att de kommer att få behandling och ersättning från det sociala trygghetssystemet i sitt bosättningsland. Ett sådant system med förhands-tillstånd är i linje med domstolens rättspraxis.

Motivering

1)

Vilka är de tillgängliga beläggen för en tillämpning av principerna om fri rörlighet på utnyttjande av vård i en annan medlemsstat? Man bör under alla omständigheter inte antyda att syftet med direktivförslaget är att uppmuntra patienternas fria rörlighet.

2)

Andra delen av ändringsförslaget är självförklarande.

Ändringsförslag 5

Artikel 1 – Syfte – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för tillgång till en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård, med hänsyn tagen till att det är medlemsstaternas ansvar att organisera och tillhandahålla vårdtjänster och medicinsk behandling.

Motivering

Det är mycket viktigt att i inledningen slå fast att direktivförslaget utgår från att det är medlemsstaterna som har ansvaret för hälso- och sjukvården och att gemenskapens insats enbart utgör ett komplement till den nationella politiken på hälsoområdet.

Ändringsförslag 6

Artikel 2 – Tillämpningsområde – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.

Detta direktiv gäller enskilda patienters gränsöverskridande tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur den organiseras, tillhandahålls och finansieras och om den är offentliga eller privata.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsförslag 7

Artikel 4 – Definitioner – led b – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

gränsöverskridande hälso- och sjukvård hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad,

gränsöverskridande hälso- och sjukvård hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad,

Motivering

Det är inte det land där vårdgivaren är etablerad som är viktigt, utan det land där patienten är försäkrad.

Ändringsförslag 8

Artikel 4 – Definitioner – led d – Ändra enligt följande:

Befintlig text

Ändringsförslag

hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut enligt direktiv 2005/36/EG eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG,

hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut enligt direktiv 2005/36/EG eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG,

Motivering

[Berör inte den svenska översättningen. I den spanska versionen ändras ”doctor en medicina” till ”médico”, eftersom den högsta akademiska graden i många länder, bl.a. Spanien, inte är nödvändig för att utöva läkaryrket; ö.a.]

Ändringsförslag 9

Artikel 5 – Myndigheternas ansvar i den behandlande medlemsstaten – rubriken – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Artikel 5 –

Myndigheternas ansvar i den behandlande medlemsstaten

Artikel 5 –

Myndigheternas ansvar i den behandlande medlemsstaten medlemsstaterna

Motivering

I artikel 5 behandlas även det ansvar som de försäkrades medlemsstater har.

Ändringsförslag 10

Artikel 5 – Myndigheternas ansvar i den behandlande medlemsstaten – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

1.

Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till

a)

att det finns arrangemang som säkrar att vårdgivarna kan uppfylla sådana normer med beaktande av internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis,

b)

att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,

c)

att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,

d)

att patienterna har möjlighet att klaga och garanteras prövning och kompensation när de lider skada på grund av den vård de fått,

e)

att det för den vård som bedrivs på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,

f)

att den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,

g)

att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten.

2.

Alla åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att genomföra denna artikel ska vara förenliga med bestämmelserna i direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel.

3.

I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå, ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta europeiska riktlinjer för att underlätta genomförandet av punkt 1.

1.

Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de Detta ska ske med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till

a)

att det finns arrangemang som säkrar att vårdgivarna kan uppfylla sådana normer med beaktande av internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis,

b)

att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,

c)

att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,

d)

att patienterna har möjlighet att klaga och garanteras prövning och kompensation när de lider skada på grund av den vård de fått,

e)

att det för den vård som bedrivs på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,

a f)

att den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,

b g)

att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten.

2.

Alla åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att genomföra denna artikel ska vara förenliga med bestämmelserna i direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel.

3.

I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gräns-överskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskydds-nivå, ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta europeiska riktlinjer för att underlätta genomförandet av punkt 1.

Motivering

I artikel 5 behandlas även det ansvar som de försäkrades medlemsstater har.

Motiveringen till ändringsförslaget till artikel 5 är i första hand att organisationen och tillhanda-hållandet av vårdtjänster och medicinsk behandling helt och hållet är medlemsstaternas ansvar; se artikel 152 i EG-fördraget.

Genom att föreslå riktlinjer för de nationella sjukvårdssystemen om kvalitetsnormer och övervakningssystem lägger sig kommissionen i hur medlemsstaterna organiserar de nationella sjukvårdssystemen, och följer därmed inte artikel 152 i fördraget.

Ändringsförslag 11

Artikel 6 – Punkterna 1 och 2 – Ändra enligt följande:

Befintlig text

Ändringsförslag

Artikel 6 –   Hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat

1.

Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.

2.

Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.

Artikel 6 –   Hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat

1.

Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat. om b Behandlingen i fråga ska ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Ett villkor är dock att behandlingen inte i skälig tid kan utföras i den medlemsstat där patienten är försäkrad. Det behöriga organet i Den den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkrings- eller hälso- och sjukvårdssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.

2.

Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den det behöriga organet i den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.

Motivering

Genom förslaget till direktiv vill man klargöra patienternas rättigheter i enlighet med EG-domstolens avgöranden.

Begreppet ”without undue delay” har använts i avgöranden från EG-domstolen (t.ex. i målen Watts och Inizan), varför man i det engelska ändringsförslaget anser att begreppet bör användas även i detta yttrande. [Ö.a: Det finns ingen enhetlig översättning av begreppet till svenska.] Domstolen har fastställt att sådan vård som ges i en annan medlemsstat än den där den försäkrade personens socialförsäkringsinstitution är belägen ska beviljas, förutsatt att den nödvändiga behandlingen inte i skälig tid kan utföras i den medlemsstat i vilken patienten är bosatt. Begreppet ”i skälig tid” måste tolkas på basis av kliniska undersökningar i varje enskilt fall.

Genom de övriga ändringarna vill man klargöra att det inte är medlemsstaten utan den eller de berörda socialförsäkringsinstitutionerna som ska ersätta kostnaderna, och att det inte enbart är de kostnader som omfattas av det lagstadgade socialförsäkringssystemet utan också de som täcks av de statligt finansierade hälso- och sjukvårdssystemen som ska ersättas.

Ändringsförslag 12

Artikel 6 – Lägg till punkterna 3 och 4:

Befintlig text

Ändringsförslag

Artikel 6   Hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat

1.

Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.

2.

Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.

3.

Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.

4.

Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.

5.

Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överens-stämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

Artikel 6   Hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat

1.

Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.

2.

Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.

3.

Den behöriga behandlande institutionen ska få ersättning för samtliga faktiska kostnader (totala kostnader) som uppstår i samband med behandlingen.

4.

Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att underlätta eller trygga betalningen av kostnaderna för behandlingen.

3. 5.

Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.

4. 6.

Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkrings-systemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.

5. 7.

Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överens-stämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

Motivering

Frågan om den ekonomiska ersättningen till den medlemsstat där behandlingen sker och den praktiska betalningsfrågan lämnas i direktivförslaget helt och hållet utan beaktande. Den nya punkt 3 i artikel 6 i direktivet syftar därför till att garantera den finansiella stabiliteten och funktionssäkerheten för systemet i den medlemsstat där behandlingen sker, genom att man ser till att denna medlemsstat får samliga kostnader som uppstår i samband med en behandling ersatta. Det innebär också att det krav som framförs i punkt 24 i yttrandet omsätts i praktiken. Den nya punkt 4 ska ge medlemsstaterna en möjlighet att reglera hur behandlingskostnaderna ska betalas och att trygga den faktiska betalningen.

Ändringsförslag 13

Artikel 8 – Sjukhusvård och specialistvård – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

1.

För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhusvård

a)

sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,

b)

hälso- och sjukvård som upptas i en särskild förteckning och som inte kräver att patienten läggs in minst en natt. Denna förteckning ska endast innehålla

sådan hälso- och sjukvård som kräver högt specialiserad och kostnads-intensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller

hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.

2.

Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.

3.

Medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad får införa ett system med förhandstillstånd för ersättning genom sina socialförsäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat när följande villkor är uppfyllda:

a)

Om vården har getts på medlemsstatens territorium skulle den ha ersatts av medlemsstatens socialförsäkringssystem.

b)

Syftet med systemet är att hindra utflödet av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att allvarligt försvaga eller sannolikt allvarligt försvaga

i)

den ekonomiska balansen i medlemsstatens system för social trygghet, och/eller

ii)

planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.

4.

Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.

5.

Den berörda medlemsstaten ska ge allmänheten tillgång till all relevant information om de system med förhandstillstånd som införts i enlighet med punkt 3.

1.

För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhusvård

a)

sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,

b)

hälso- och sjukvård som upptas i en särskild förteckning och som inte kräver att patienten läggs in minst en natt. Denna förteckning ska endast kan innehålla :

sådan hälso- och sjukvård som kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller

hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.

c)

andra typer av behandling som på grund av sjukdomens art bäst utförs på sjukhus.

2.

Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3. av varje medlemsstat och uppdateras regelbundet, så att den är anpassad till medlemsländernas, eller i vissa fall de regionala och lokala myndigheternas, hälso- och sjukvårds-system.

3.

Medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad får har möjlighet att införa ett allmänt system med förhandstillstånd för ersättning genom sina social-försäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat om vården skulle ha ersatts av medlemsstatens socialförsäkringssystem. när följande villkor är uppfyllda:

a)

Om vården har getts på medlemsstatens territorium skulle den ha ersatts av medlemsstatens socialförsäkringssystem.

b)

Syftet med systemet är att hindra utflödet av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att allvarligt försvaga eller sannolikt allvarligt försvaga

i)

den ekonomiska balansen i medlemsstatens system för social trygghet, och/eller

ii)

planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.

4.

Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att skydda patienternas rättigheter undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.

5.

Planerade vårdinsatser får inte inkräkta på medlemsstatens möjligheter och skyldigheter att erbjuda vård till den egna befolkningen.

6. 5.

Den berörda medlemsstaten ska ge allmänheten tillgång till all relevant information om de system med förhandstillstånd som införts i enlighet med punkt 3.

Motivering

Det är inte möjligt att utarbeta en komplett EU-förteckning över alla de typer av behandlingar som kräver sjukhusvård, eftersom sjukvården varierar från ett land till ett annat.

När det gäller förhandstillstånd (punkt 3) strider bestämmelserna mot artikel 152 i EG-fördraget. För närvarande utgör den gränsöverskridande patientmobiliteten enbart en liten del av det sammanlagda antalet patienter inom sjukvården, men i och med att föreliggande direktiv utarbetas kan man anta att patientmobiliteten ökar, i synnerhet i gränsområden och för en viss typ av behandling såsom elektiv kirurgi.

Mot den bakgrunden föreslås att ett allmänt system med förhandstillstånd för sjukhusvård utformas så att medlemsstaterna har möjlighet att styra och planera utifrån de samlade sjukhustjänsterna. Behandlingsmedlemsstaterna får därmed större garantier för att få kompensation för den sjukvård de tillhandahåller, eftersom behandlingen har godkänts i det land där patienten är försäkrad.

Vidare bör ett system med förhandstillstånd bidra till att patienter erbjuds relevant, nödvändig och säker behandling. Det i sin tur bör bidra till att patienter känner trygghet i att få vård i ett annat EU-land samt till att främja lämplig rehabilitering.

Avslutningsvis måste medlemsstaterna ha möjlighet att neka patienter på grund av kapacitetsbrist. Det är en nödvändighet för att man ska kunna planera och styra den nationella hälso- och sjukvården.

Ändringsförslag 14

Artikel 12 – Nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

1.

Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.

2.

Den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska i nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter och med nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater, särskilt den behandlande medlemsstaten, och med kommissionen

a)

ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,

b)

hjälpa patienterna att bevaka sina rättigheter och överklaga på lämpligt sätt i händelse av skada på grund av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat; de nationella kontaktpunkterna ska särskilt informera patienterna om vilka möjligheter till tvistlösning som finns, hjälpa dem att välja lämplig tvistlösning utanför domstol för det specifika fallet samt vid behov hjälpa dem att följa upp ärendet,

c)

samla in detaljerade uppgifter om nationella tvistlösningsorgan utanför domstol och främja samarbetet med dessa organ,

d)

främja internationella mekanismer för tvistlösning utanför domstol när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

3.

Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarandet i artikel 19.2 anta

a)

åtgärder som behövs för förvaltningen av det nätverk av nationella kontaktpunkter som avses i denna artikel,

b)

vilken art och typ av uppgifter som deltagarna i nätverket ska samla in och utbyta med varandra,

c)

riktlinjer för den patientinformation som föreskrivs i punkt 2 a i denna artikel.

1.

Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.

2.

Den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska i nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter och med nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater, särskilt den behandlande medlemsstaten, och med kommissionen

a)

ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,

b)

hjälpa patienterna att bevaka sina rättigheter och överklaga på lämpligt sätt i händelse av skada på grund av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat; de nationella kontaktpunkterna ska särskilt informera patienterna om vilka möjligheter till tvistlösning som finns, hjälpa dem att välja lämplig tvistlösning utanför domstol för det specifika fallet samt vid behov hjälpa dem att följa upp ärendet,

c)

samla in detaljerade uppgifter om nationella tvistlösningsorgan utanför domstol och främja samarbetet med dessa organ,

d)

främja internationella mekanismer för tvistlösning utanför domstol när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

3.

Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarandet i artikel 19.2 anta

a)

åtgärder som behövs för förvaltningen av det nätverk av nationella kontaktpunkter som avses i denna artikel,

b)

vilken art och typ av uppgifter som deltagarna i nätverket ska samla in och utbyta med varandra,

c)

riktlinjer för den patientinformation som föreskrivs i punkt 2 a i denna artikel.

Motivering

Det är av största vikt att patienterna får information om möjligheten att få behandling i en annan EU-medlemsstat. Den informationsplikt som åläggs medlemsstaterna i direktivförslaget är dock mycket omfattande och bedöms vara synnerligen svår att efterleva i praktiken. Det är dessutom oklart vad kommissionen menar med juridiskt förpliktande när det gäller tvistlösning. Därför bör de nationella kontaktpunkternas roll och behörighet beskrivas närmare.

Ändringsförslag 15

Artikel 15 – Europeiska referensnätverk – Stryk text enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Medlemsstaterna ska främja inrättandet av europeiska referensnätverk av vårdgivare. Dessa nätverk ska alltid vara öppna för nya vårdgivare som kan vilja delta, förutsatt att dessa uppfyller de fastställda villkoren och kriterierna.

2.

De europeiska referensnätverken ska

a)

bidra till att utnyttja potentialen för det europeiska samarbetet om högt specialiserad hälso- och sjukvård för patienter och hälso- och sjukvårdssystem genom att utnyttja nya medicinska rön och metoder,

b)

bidra till att främja tillgången till högkvalitativ och kostnadseffektiv hälso- och sjukvård för alla patienter med sjukdomar som kräver särskilda resurser eller särskild expertis,

c)

se till att resurserna utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt genom att koncentrera dem där det är lämpligt,

d)

bidra till kunskapsutbyte och utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal,

e)

ta fram riktmärken för kvalitet och säkerhet och bidra till att utveckla och sprida bästa praxis inom och utanför nätverket,

f)

hjälpa medlemsstater som inte har så många patienter med en viss sjukdom eller saknar teknik eller expertis att erbjuda ett komplett utbud av högt specialiserade tjänster av högsta kvalitet.

3.

Kommissionen ska anta följande:

a)

En förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla, däribland de villkor och kriterier som krävs av vårdgivare som önskar delta, i syfte att särskilt se till att de europeiska referensnätverken

i)

har tillräcklig kapacitet att diagnostisera, följa upp och handlägga patienter med dokumenterat goda resultat i den mån det är tillämpligt,

ii)

har tillräcklig kapacitet och verksamhet för att tillhandahålla relevanta tjänster och upprätthålla god kvalitet på de tjänster som erbjuds,

iii)

har kapacitet att ge expertråd, diagnostisera eller bekräfta en diagnos, utarbeta och följa riktlinjer för god praxis och genomföra resultatåtgärder och kvalitetskontroll,

iv)

kan visa att de arbetar tvärvetenskapligt,

v)

kan erbjuda expertis och erfarenhet på hög nivå, dokumenterat genom publikationer, anslag eller hedersposter och utbildningsverksamhet,

vi)

har en stark forskning,

vii)

deltar i epidemiologisk övervakning, t.ex. register,

viii)

har en nära koppling till och ett nära samarbete med andra expertcentrum och nätverk på nationell och internationell nivå och kapacitet att nätverka,

ix)

har en nära koppling till och ett nära samarbete med eventuella patientföreningar.

b)

Förfarandet för att inrätta de europeiska referensnätverken.

4.

Åtgärderna i punkt 3 som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering ska antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 19.3.

Medlemsstaterna ska främja inrättandet av europeiska referensnätverk av vårdgivare. Dessa nätverk ska alltid vara öppna för nya vårdgivare som kan vilja delta, förutsatt att dessa uppfyller de fastställda villkoren och kriterierna.

2.

De europeiska referensnätverken ska

a)

bidra till att utnyttja potentialen för det europeiska samarbetet om högt specialiserad hälso- och sjukvård för patienter och hälso- och sjukvårdssystem genom att utnyttja nya medicinska rön och metoder,

b)

bidra till att främja tillgången till högkvalitativ och kostnadseffektiv hälso- och sjukvård för alla patienter med sjukdomar som kräver särskilda resurser eller särskild expertis,

c)

se till att resurserna utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt genom att koncentrera dem där det är lämpligt,

d)

bidra till kunskapsutbyte och utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal,

e)

ta fram riktmärken för kvalitet och säkerhet och bidra till att utveckla och sprida bästa praxis inom och utanför nätverket,

f)

hjälpa medlemsstater som inte har så många patienter med en viss sjukdom eller saknar teknik eller expertis att erbjuda ett komplett utbud av högt specialiserade tjänster av högsta kvalitet.

3.

Kommissionen ska anta följande:

a)

En förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla, däribland de villkor och kriterier som krävs av vårdgivare som önskar delta, i syfte att särskilt se till att de europeiska referensnätverken

i)

har tillräcklig kapacitet att diagnostisera, följa upp och handlägga patienter med dokumenterat goda resultat i den mån det är tillämpligt,

ii)

har tillräcklig kapacitet och verksamhet för att tillhandahålla relevanta tjänster och upprätthålla god kvalitet på de tjänster som erbjuds,

iii)

har kapacitet att ge expertråd, diagnostisera eller bekräfta en diagnos, utarbeta och följa riktlinjer för god praxis och genomföra resultatåtgärder och kvalitetskontroll,

iv)

kan visa att de arbetar tvärvetenskapligt,

v)

kan erbjuda expertis och erfarenhet på hög nivå, dokumenterat genom publikationer, anslag eller hedersposter och utbildningsverksamhet,

vi)

har en stark forskning,

vii)

deltar i epidemiologisk övervakning, t.ex. register,

viii)

har en nära koppling till och ett nära samarbete med andra expertcentrum och nätverk på nationell och internationell nivå och kapacitet att nätverka,

ix)

har en nära koppling till och ett nära samarbete med eventuella patientföreningar.

b)

Förfarandet för att inrätta de europeiska referensnätverken.

4.

Åtgärderna i punkt 3 som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering ska antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 19.3.

Motivering

Vi stöder ett gränsöverskridande samarbete som skapar ett mervärde för medlemsstaterna. Det finns dock ingen anledning att i ett direktiv reglera ett samarbete om specialistbehandling och förvaltning av ny sjukvårdsteknik, eftersom det skapar en juridisk skyldighet för medlemsstaterna att samarbeta. Mot den bakgrunden anser kommittén att bestämmelsen inte omfattas av direktivets syfte enligt artikel 1.

Ändringsförslag 16

Artikel 17 – Samarbete om nya medicinska metoder – Stryk text enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Medlemsstaterna ska främja inrättandet och förvaltningen av ett nätverk med nationella myndigheter eller organ som är ansvariga för utvärdering av medicinska metoder.

2.

Nätverket för utvärdering av medicinska metoder ska

a)

stödja samarbetet mellan nationella myndigheter eller organ,

b)

bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.

3.

Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.

4.

Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och ange vilken art och typ av information som ska utbytas.

Medlemsstaterna ska främja inrättandet och förvaltningen av ett nätverk med nationella myndigheter eller organ som är ansvariga för utvärdering av medicinska metoder.

2.

Nätverket för utvärdering av medicinska metoder ska

a)

stödja samarbetet mellan nationella myndigheter eller organ,

b)

bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.

3.

Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.

4.

Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och ange vilken art och typ av information som ska utbytas.

Motivering

Vi stöder ett gränsöverskridande samarbete som skapar ett mervärde för medlemsstaterna. Det finns dock ingen anledning att i ett direktiv reglera ett samarbete om specialistvård och förvaltning av ny sjukvårdsteknik, eftersom det skapar en juridisk skyldighet för medlemsstaterna att samarbeta. Mot den bakgrunden anser inte kommittén att bestämmelsen omfattas av direktivets syfte i enlighet med artikel 1.

Ändringsförslag 17

Artikel 18.1 – Insamling av uppgifter för statistik- och övervakningsändamål – Ändra enligt följande:

Kommissionens förslag

Regionkommitténs ändringsförslag

Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk och andra kompletterande uppgifter som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter

Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk och andra kompletterande uppgifter som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska enbart samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter.

Motivering

Det är en god idé att samla in data om gränsöverskridande sjukvård, men endast under förutsättning att det rör sig om redan befintliga data som samlas in och vidarebefordras. Kompletterande datainsamling kan nämligen vara tidskrävande. Om ny information ska samlas in bör därför tidsaspekten vägas mot nyttan och effekterna av informationen.

Bryssel den 12 februari 2009.

Regionkommitténs ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  Rapport om samrådet med nätverket för bevakning av subsidiaritetsprincipen om förslaget till direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, http://subsidiarity.cor.europa.eu