31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/1

—

Regionkommittén anser att den interkulturella dialogen i detta sammanhang är ett viktigt instrument för att främja förståelsen för den kulturella mångfalden och för att stärka och förena människor i ett flerspråkigt och mångkulturellt Europa.

—

Regionkommittén är övertygad om att dialogen mellan olika religioner och världsåskådningar är ett av de främsta verktygen för en hållbar interkulturell dialog.

—

Regionkommittén uppmanar därför Europaparlamentet att verka för en europeisk stadga för interkulturell dialog och uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en permanent europeisk plattform för interkulturell dialog, som inbegriper de lokala och regionala myndigheterna, för att utveckla en systematisk dialog med början i våra städer och regioner.

—

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna har viktiga befogenheter när det handlar om att stimulera interkulturell dialog.

—

Regionkommittén anser att de lokala myndigheterna bör inleda en öppen dialog med enskilda grupper eller delar av samhället, därefter främja och stödja kommunikation mellan dessa grupper, anordna möten och utbilda människor genom föredrag, festivaler, utställningar och andra former av aktiviteter.

—

Regionkommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna i många medlemsstater har ansvaret för lagstiftningen rörande integrationspolitiken och dess genomförande och på så sätt spelar en viktig roll för invandrarnas integration.

—

Regionkommittén anser att interkulturell dialog är en förutsättning för en lyckad integration. De lokala och regionala myndigheterna står människorna närmast och kan därför verka för ömsesidigt erkännande och ett mer aktivt engagemang i den interkulturella dialogen.

Föredragande

:

Milan BELICA (SK–PPE), regionpresident i Nitra

1.

Regionkommittén anser att respekten för och främjandet av den kulturella mångfalden är den grundläggande principen för den europeiska integrationen. Den interkulturella dialogen är i detta sammanhang ett viktigt instrument för att främja förståelsen för den kulturella mångfalden och för att stärka och förena människor i ett flerspråkigt och mångkulturellt Europa.

2.

Regionkommittén framhåller att konceptet interkulturell dialog tillsammans med social och territoriell sammanhållning kan bidra till att förankra privatlivets, det sociala livets och samhällslivets grundläggande värderingar som solidaritet, ansvar, tolerans, respekt, traditionella värderingar, strävan efter sociala framsteg och förståelse för social och kulturell mångfald. Det kan också främja förmågan hos enskilda individer och grupper från en annan kulturell bakgrund att kommunicera med varandra och att leva tillsammans i solidaritet.

3.

Regionkommittén understryker att lika tillgång till kultur och frihet att ge uttryck för sin kultur är grundläggande inslag i den europeiska värdegrunden och förutsättningar för interkulturell dialog och integration.

4.

ReK framhåller att det för att man effektivt ska kunna främja den interkulturella dialogen måste finnas ett samarbete på regional och lokal nivå, där lokala och regionala beslutsfattare, arbetsmarknadsparter, utbildningsinrättningar, icke-statliga organisationer, ungdoms-, idrotts- och kulturorganisationer samt strukturer som företräder invandrare och andra berörda partner på gräsrotsnivå deltar. Religiösa och sekulära sammanslutningar är också viktiga parter i denna dialog genom att de hjälper till att skapa behov av ömsesidig förståelse och tolerans, förutsatt att de i praktiken förmedlar behovet av detta.

5.

Regionkommittén är övertygad om att dialogen mellan olika religioner och världsåskådningar är ett av de främsta verktygen för en hållbar interkulturell dialog. De olika trosåskådningarnas organisationer är ofta grundläggande aktörer i vårt samhälle, och på lokal och regional nivå kan offentliga och religiösa myndigheter tillsammans utveckla arbetsmetoder för att främja ömsesidig förståelse och såtillvida stärka den interkulturella dialogen. Genom att stödja dessa metoder och aktiviteter som utvecklas på lokal och regional nivå kan man också främja principen om ömsesidig förståelse.

6.

Regionkommittén uppmanar därför Europaparlamentet att verka för en europeisk stadga för interkulturell dialog och uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en permanent europeisk plattform för interkulturell dialog, som inbegriper de lokala och regionala myndigheterna, för att utveckla en systematisk dialog med början i våra städer och regioner.

7.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna har viktiga befogenheter när det handlar om att stimulera interkulturell dialog. De har ett viktigt ansvar när det gäller att utforma och stödja vår rika kulturella mångfald. De har en viktig roll när det gäller att sprida och tillämpa bästa praxis och att utbyta erfarenheter i den interkulturella dialogen, framför allt genom att de samordnar mångdimensionella lokala och regionala nätverk där alla berörda parter kan delta.

8.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna kan utnyttja sin ställning för att öka medvetenheten om den komplicerade situation som råder i nuläget och om samexistensen mellan olika kulturella identiteter och trosinriktningar. Av denna anledning är det viktigt att de verkligen förstår de enskilda grupperna, deras verksamhet och deras inflytande i samhället. Man måste därför identifiera en så bred krets aktörer som möjligt i den interkulturella dialogen och se till att de ingår i strukturer för direkt och intensiv diskussion med relevanta regionala och lokala myndigheter.

9.

Regionkommittén noterar att många interkulturella initiativ sköts på lokal eller regional nivå. Genom sin närhet till medborgarna är de lokala och regionala myndigheterna strategiskt lämpade att – i partnerskap med andra lokala aktörer – tillgodose de specifika behoven och önskemålen hos de olika kulturella grupperna i deras områden och främja ökad interkulturell dialog.

10.

Regionkommittén anser att de lokala myndigheterna bör inleda en öppen dialog med enskilda grupper eller delar av samhället, därefter främja och stödja kommunikation mellan dessa grupper, anordna möten och utbilda människor genom föredrag, festivaler, utställningar och andra former av aktiviteter. De lokala och regionala myndigheterna bör ta initiativ till en öppen dialog där de deltar opartiskt och med respekt för enskilda individers och gruppers frihet och rättigheter. I övrigt bör de endast agera förmedlare och eventuellt tillhandahålla ”rådgivning” (information, projekt).

11.

Regionkommittén anser att invandrare bör ha möjlighet att rösta i val på lokal, regional och europeisk nivå.

12.

Regionkommittén uppmanar behöriga myndigheter och politiska grupper att främja invandrares deltagande för att underlätta deras integration i samhället.

13.

Regionkommittén anser att interkulturell dialog är en förutsättning för en lyckad integration. De lokala och regionala myndigheterna står människorna närmast och kan därför verka för ömsesidigt erkännande och ett mer aktivt engagemang i den interkulturella dialogen.

14.

Regionkommittén anser att EU inom ramen för sina befogenheter bör se till att det finns tydliga ramar och att förutsättningarna för en lyckad integration är uppfyllda men konstaterar samtidigt att invandrings- och integrationspolitiken är en nationell behörighet och att subsidiaritetsprincipen måste respekteras.

15.

Regionkommittén vill peka på behovet av att inrätta och stödja förvaltningsstrukturer (en enda kontaktpunkt) för de praktiska frågor som invandrare ställs inför (utöver de vanliga byråkratiska problemen). Dessa strukturer ska kunna erbjuda viktig information, särskilt för nyanlända.

16.

Regionkommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna i många medlemsstater har ansvaret för lagstiftningen rörande integrationspolitiken och dess genomförande och på så sätt spelar en viktig roll för invandrarnas integration. När man utarbetar gemensamma europeiska ramar enligt punkt 14 måste man ta hänsyn till skillnaderna mellan de nationella systemen och de olika medlemsstaternas geografiska läge, seder och bruk samt historiska och kulturella särdrag. Detta innebär också att de lokala och regionala myndigheterna bör tillämpa en integrationsmodell som är avpassad till den egna specifika situationen.

17.

Regionkommittén framhåller att lokala och regionala myndigheter ofta påverkar hur effektiv integrationspolitiken är i olika aspekter genom sitt sätt att fullgöra sitt ansvar.

18.

Regionkommittén anser att integrationsåtgärder på lokal och regional nivå måste få tillräckliga resurser medan befintliga program granskas. De lokala och regionala myndigheterna bör få hjälp att sköta integrationsprocessen – med information och finansiering samt med att utveckla bästa praxis. Vi anser därför att man bör ta med åtgärder som gör det möjligt att finansiera projekt och åtgärder på lokal och regional nivå som syftar till att integrera invandrare.

19.

Regionkommittén noterar invandringens stora omfattning i EU. I detta fall måste samarbetet och dialogen på kulturens område öka, så att de kulturella skillnaderna inte leder till disharmoni utan i stället blir ett utvecklingsverktyg, ett instrument för att öka toleransen och förena befolkningarna i ett mångkulturellt Europa på grundval av ömsesidig respekt och solidaritet.

20.

Regionkommittén efterlyser ökade satsningar på att utarbeta en gemensam europeisk politik för att hantera regelstridig invandring. Många av de rättsliga aspekterna av regelstridig invandring går utanför de lokala myndigheternas befogenheter, men de sociala konsekvenserna av sådan invandring drabbar först och främst den lokala och regionala nivån. Satsningar bör göras för att finna lösningar vad gäller att rådfråga regionerna och den lokala nivån när man utarbetar den gemensamma politiken i denna fråga och att ta itu med problemen i samband med regelstridig invandring inom ramen för den interkulturella dialogen.

21.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna spelar en särskild roll i migrationspolitiken, eftersom många av de tjänster som är viktiga för en lyckad integration, t.ex. bostäder, hälsovård, utbildning, program för inlärning av färdigheter och språk, tillhandahålls av lokala och regionala myndigheter. Dessa myndigheter är därför de som främst berörs av problem inom dessa områden.

22.

Regionkommittén påpekar att integrationsprocessen ibland sträcker sig över flera generationer – framför allt på lokal nivå – och anser därför att det är mycket viktigt att de lokala och regionala myndigheterna verkar för en faktisk strukturell, social, ekonomisk och kulturell integration och för att nykomlingar inte diskrimineras utan har rätt och tillgång till resurser, sysselsättning och tjänster så att de fullt ut kan delta i det europeiska samhället. En förutsättning är att de har tillgång till den normala arbetsmarknaden, en fråga som regleras av medlemsstaterna.

23.

Regionkommittén anser att man i varje medlemsstat bör studera möjligheten att inrätta ett system med nätverk av lokala och regionala myndigheter för att öka samarbetet för att ta itu effektivt med migrationsströmmarna och integrera invandrarna på ett målmedvetet sätt, genom lokala projekt som främjas av dessa myndigheter.

24.

Kommittén vill påminna om det europeiska året för interkulturell dialog 2008, som genom att främja förståelse för olika kulturer lämnar ett viktigt bidrag till integrationen av människor med invandrarbakgrund. Kommissionen bör undersöka om en årlig ”europeisk dag för integration och interkulturell tolerans” kan öka medvetenheten, särskilt om den rikedom som den kulturella mångfalden innebär.

25.

Regionkommittén anser att man bör skapa förutsättningar för invandrarfamiljer att integreras bland lokala familjer och i närsamhället genom integrerade program som invandrarna deltar aktivt i och som omfattar upprustning av byggnader och förbättrad stadsplanering, tillhandahållande av tjänster, förbättrad miljökvalitet och kamp mot social utestängning. Regionkommittén anser att det behövs ytterligare forskning och att man bör sammanställa de erfarenheter som alla medlemsstater fått under de senaste åren rörande möjligheten till (att tillhandahålla) bostäder (för invandrare), särskilt erfarenheter från program för upprustning av invandrartäta områden.

26.

Regionkommittén uppmuntrar de lokala och regionala myndigheterna att utnyttja de befintliga möjligheterna till EU-finansiering för att kunna hjälpa invandrare, asylsökande och flyktingar att få arbete, tillgång till sociala tjänster, hälsovård och bostäder. De lokala och regionala myndigheterna bör värna om kvaliteten på och omfattningen av offentliga tjänster, utbildning samt livskvaliteten i städerna genom att bedriva en effektiv stadsplanering och en lämplig bostadspolitik så att man kan förhindra att områden i städerna blir nedgångna och effektiva program för upprustning av förfallna stadsområden.

27.

Regionkommittén vill påpeka att invandrare, om det inte sker någon planering för mottagande, integration och stabil sysselsättning, kan råka ut för exploatering och kriminalitet samt medvetet eller omedvetet begå brott, vilket kan skapa problem vad gäller säkerhet och social sammanhållning.

28.

Regionkommittén föreslår att medlemsstaterna i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna, alla ekonomiska partner och arbetsmarknadspartner anstränger sig för att förbättra invandrarnas tillgång till arbete inom ramen för medlemsstaternas befogenheter och för att bekämpa diskriminering på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna måste informera dem om möjligheterna och uppmuntra dem att förbereda sig för ett arbete genom bland annat särskilda fortbildningsprogram.

29.

Regionkommittén anser att känslan av tillhörighet uppstår redan i skolan och att programmen för mottagande och integration kan utformas som en naturlig del av alla förskole-, skol- och universitetssystem i medlemsstaterna.

30.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna bör framhäva utbildningens roll och betydelse som ett viktigt verktyg för att öka medvetenheten om mångfalden.

31.

Regionkommittén anser att man bör ägna större uppmärksamhet åt invandrarnas kulturella, språkliga och intellektuella potential, som är av stor betydelse för EU i en allt mer globaliserad värld.

32.

Regionkommittén framhåller behovet av att stödja undervisning som syftar till ömsesidig förståelse. I enlighet med enighetens princip bör man anpassa läroplanerna till EU:s mångkulturella miljö och till principen om att aktivt stödja den interkulturella dialogen.

33.

Regionkommittén lägger stor vikt vid undervisning i främmande språk och vid att man lägger grunden för utveckling av flerspråkighet redan i förskoleåldern. Kommittén understryker vikten av goda kunskaper i språken i värdländerna och i de områden där man bor. Regionkommittén föreslår därför att man vidtar lämpliga stödåtgärder för att uppmuntra språkstudier både i skolorna, och – för invandrare i andra åldersgrupper – utanför skolan.

34.

Regionkommittén anser också att det finns ett behov av att uppmuntra dialogen mellan religiösa gemenskaper och sammanslutningar samt andra aktörer på kulturområdet. Människor inom EU behöver få bättre kunskaper om och en bättre förståelse av länder både inom och utanför EU, deras historia och deras kultur. Invandrare och ursprunglig befolkning måste få en positiv utbildning om Europa: upptäckten av delade värderingar och en gemensam historia, interaktionen mellan kulturer, liknande sociala och politiska rättigheter och skyldigheter.

35.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna bör åta sig att främja den interkulturella medvetenheten bland personalen vid de lokala och regionala myndigheterna och andra organ som tillhandahåller offentliga tjänster och verka för en rättvis representation av invandrare och personer från nationella minoriteter inom personalen vid dessa institutioner.

36.

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna kan hjälpa till att skapa en miljö för utländska studerande där de åtminstone under en kort tid kan skapa band till den ort där de studerar.

37.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna, i nära samarbete med lokala medier samt organisationer och sammanslutningar av kulturellt intresse, bör genomföra informationskampanjer på lokal och regional nivå så att man framför allt når ut till ”missgynnade” grupper och på så sätt kan se till att de kan dra största möjliga nytta av de möjligheter som finns.

38.

Regionkommittén anser att lokala media har en viktig roll att spela när det gäller att informera så objektivt som möjligt om situationen och verkligheten i Europas mångkulturella samhällen, och därmed å ena sidan öka anpassningsförmågan hos värdlandets befolkning (öka deras interkulturella medvetenhet och kunskaper, öka acceptansen för invandring) och å andra sidan uppmuntra invandrare att integrera sig, respektera kulturen, traditionerna, sederna och språket i mottagarlandet och andra EU-länder.

39.

Regionkommittén föreslår att man når ut till aktörer på lokal eller regional nivå genom decentraliserade evenemang och verkar för att de får tillräcklig täckning i regionala media. De lokala och regionala myndigheterna borde framhäva medias roll när det gäller att stödja jämlikhet och ömsesidig förståelse och fortsätta skapa förutsättningar till stöd för den kulturella dialogen.

40.

Regionkommittén noterar att man måste stimulera arbetet med att skapa nya forum för interkulturell dialog (olika e-miljöer, särskilda kaféer, aktiviteter i parker eller på torg) och föreslår att stöd ges till debatter i städerna, dialoger, språkundervisning, naturaliseringskurser, sysselsättningsprogram, jämställdhetskurser och antidiskrimineringsprogram m.m. och att man ser till att det sker ett systematiskt utbyte och uppföljning av erfarenheter, nya tillvägagångssätt, framsteg och misstag på lokal nivå.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/6

—

Regionkommittén konstaterar att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll för det europeiska området för forskningsverksamhet, eftersom de för ut politiken till medborgarna och befinner sig närmare den miljö som politikens aktörer verkar i.

—

Kommittén stöder inrättandet av en gemensam rättslig ram som har efterlysts av medlemsstaterna och som syftar till att underlätta inrättandet och genomförandet av europeisk infrastruktur för spetskompetens som kan stimulera forskningen och i förlängningen ge Europa en bättre ställning i konkurrensen med tredje land.

—

Kommittén anser att man särskilt bör betrakta EGTS som ett giltigt alternativ för att inrätta forskningsinfrastruktur med en europeisk dimension (1). Därför bör skälen 5 och 9 i rådets nya förordning innehålla en tydligare hänvisning till detta.

—

Kommittén understryker att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll som drivkraft för gemensamma forskningsprogram, eftersom de är mer insatta i de lokala förhållandena, både när det gäller forskning, teknik och näringsliv, och därför vet mer om samarbetsbehovet på strategiska områden.

—

I detta sammanhang är det mycket viktigt att de regionala och lokala effekterna optimeras genom decentraliserad forskningsinfrastruktur, och det är nödvändigt att vara medveten om det stöd som den europeiska forskningsinfrastrukturen kan få genom inrättandet av ett virtuellt infrastrukturnät i Europa.

Föredragande

:

Iñaki Aguirre ARIZMENDI (ES–ALDE), generalsekreterare vid Baskiens regionregering, med ansvar för yttre förbindelser

1.

Regionkommittén konstaterar att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll för det europeiska området för forskningsverksamhet, eftersom de för ut politiken till medborgarna och befinner sig närmare den miljö som politikens aktörer verkar i. Därför anser kommittén att regionerna måste spela en viktig roll i de initiativ som tas för att stärka och utvidga det europeiska området för forskningsverksamhet, särskilt i de initiativ som gäller skapande av stabila forskningsinstitut i innovativ miljö och samarbete i forskningsfrågor.

2.

Vi välkomnar de initiativ som presenteras och konstaterar att de är ett viktigt bidrag till fördjupningen och utvidgningen av det europeiska forskningsområdet. I sitt yttrande om ”Europeiska området för forskningsverksamhet – Nya utsikter” (2) har kommittén redan framhållit att man måste genomföra de insatser som krävs för att intensifiera processen för att införa detta område, som ett led i Europas förvandling till världens mest dynamiska ekonomi.

3.

Kommittén är helt övertygad om att de regionala och lokala myndigheterna är de viktigaste förvaltningsorganen både i geografiskt och ekonomiskt hänseende, och vi vill framhålla den avgörande roll som europeiska regioner och kommuner spelar för genomförandet av den nya Lissabonagendan, för att skapa en mer konkurrenskraftig europeisk ekonomi med hjälp av en innovationsinriktad strategi.

4.

Var och en av de europeiska regionerna har sin särprägel som beror på hur företagssektorn ser ut och hur utvecklad och specialiserad den är. Därför vill vi påpeka hur viktigt det är att beakta denna särprägel när regionerna kopplas samman för att förbättra den internationella konkurrenskraften. Mot den bakgrunden är det viktigt att säkerställa att de särskilda svårigheter som är kopplade till vissa regioner, t.ex. i de yttersta randområdena, inte orsakar utestängning när ERI skapas. Det är också nödvändigt att vidta åtgärder för att säkerställa tillgång till detta virtuella infrastrukturnät för regioner i yttersta randområden.

5.

ReK uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med de regioner de består av utforma sin innovationspolitik samt åtgärder och redskap till stöd för denna politik, så att de resultat som uppnås även motsvarar behoven på lokal och regional nivå.

6.

Kommittén instämmer i slutsatserna från rådets möte (konkurrenskraft) (3) om förbättrade styresformer för det europeiska forskningsområdet, vilka grundar sig på en långsiktig vision för detta område som ska utvecklas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna i samarbete med intressegrupper och medborgare. I detta sammanhang insisterar kommittén på att alla berörda aktörer, särskilt forskarsamfundet, ska involveras redan i det första skedet i utarbetandet av styresformerna för det europeiska forskningsområdet, genom att man respekterar subsidiaritetsprincipen och skapar kopplingar till utbildnings-, innovations- och sammanhållningspolitiken.

7.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att göra regionala och lokala myndigheter verkligt och fullständigt delaktiga i förvaltningen av de två initiativ som detta yttrande handlar om.

8.

Kommittén stöder inrättandet av en gemensam rättslig ram som har efterlysts av medlemsstaterna och som syftar till att underlätta inrättandet och genomförandet av europeisk infrastruktur för spetskompetens som kan stimulera forskningen och i förlängningen ge Europa en bättre ställning i konkurrensen med tredje land.

9.

ReK uppmanar kommissionen att låta regionerna bli fullvärdiga deltagare vid sidan av medlemsstater, icke-statliga organisationer och tredjeland i arbetet med att fastställa särdragen för och kraven på medlemmarna i varje enskild ERI. Regionerna bör inte betraktas som företrädare för en medlemsstat utan som autonoma förvaltningsenheter, eftersom de har kapacitet, resurser och välutvecklade vetenskapliga och tekniska system som gör att de gemensamt på ett tillfredsställande sätt kan ta ledningen för inrättandet och genomförandet av omfattande infrastruktur för spetskompetens.

10.

Forskningsinfrastrukturens transnationella karaktär ska kunna garanteras. Därför föreslår vi att man när medlemmarna i en ERI är regionala eller lokala myndigheter kräver att det ska vara minst tre regionala eller lokala myndigheter från olika medlemsstater, utan att detta påverkar de övriga medlemmarnas hemhörighet.

11.

Kommittén ser positivt på att den europeiska forskningsinfrastrukturen kan finansieras både genom ramprogrammet för forskning och strukturfonderna. Vi föreslår också att man på ett samordnat sätt använder andra finansieringskällor i medlemsstaterna, såväl offentliga som privata.

12.

Kommittén föreslår att man på europeisk nivå inrättar samordningsmekanismer som de viktigaste intressegrupperna kan delta i, för att garantera att en konsekvent politik för den europeiska forskningsinfrastrukturen genomförs på ett effektivt sätt och t.ex. inbegriper de viktiga frågorna om utvärdering av initiativ och om hur man ska lösa problemen med placering av den europeiska forskningsinfrastrukturen.

13.

Kommittén håller med kommissionen om att man måste främja initiativ som bygger på samordning mellan aktörer, för att underlätta inbördes överföring av information och kunskap så att fördelarna får spridning inom näringslivet, forskarvärlden, universitetsvärlden och den tekniska sektorn i de olika regionerna och kommunerna. I detta sammanhang välkomnar vi den webbplats om forskningsinfrastruktur som kommissionen nyligen satt upp i samarbete med ESF (European Science Foundation).

14.

ReK konstaterar att de nuvarande rättsliga formerna för inrättande av europeisk forskningsinfrastruktur har sina begränsningar, och att det krävs en europeisk ram för att infrastrukturen ska fungera bättre och hindren för transnationell forskning kunna undanröjas.

15.

Vi vill påminna om att det finns andra instrument som kompletterar den europeiska forskningsinfrastrukturen på internationell, nationell och europeisk nivå. Medan den europeiska forskningsinfrastrukturen inrättas för särskilda syften har exempelvis den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) mer omfattande mål: att underlätta och stödja det territoriella samarbetet för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen på olika områden. Kommittén rekommenderar därför att den europeiska forskningsinfrastrukturen utvecklas i linje med EGTS och andra befintliga instrument, för att de alla ska ge bästa möjliga resultat.

16.

Kommittén anser att man särskilt bör betrakta EGTS som ett giltigt alternativ för att inrätta forskningsinfrastruktur med en europeisk dimension (4). Därför bör skälen 5 och 9 i rådets nya förordning innehålla en tydligare hänvisning till detta.

17.

Kommittén vill påpeka att den europeiska forskningsinfrastrukturen för närvarande, och främst av historiska skäl, är geografiskt koncentrerad till EU:s västra delar. Man bör se till att det blir en jämn fördelning över hela territoriet och om möjligt också mellan medlemsstaterna. En decentraliserad fördelning av anläggningar kommer att ge regionala fördelar samtidigt som den tillgodoser behovet av ny infrastruktur på Europanivå, och den kan förstärkas genom ett virtuellt nätverk som knyter samman alla dessa anläggningar och särskilt stöder liten och medelstor forskningsinfrastruktur som kan ha betydelse för kunskapsutvecklingen på strategiskt viktiga områden liksom för den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen av innovationer i de berörda lokala och regionala myndigheterna.

18.

Kommittén instämmer i slutsatserna från rådets möte (konkurrenskraft) den 30 maj 2008, i vilka rådet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till de europeiska regionernas och kommunernas kapacitet att bygga upp och använda modern forskningsinfrastruktur. I detta sammanhang föreslår kommittén följande åtgärder:

19.

Kommittén vill framhålla att de regionala och lokala myndigheterna är viktiga för utvecklingen av den innovativa miljön runt den europeiska forskningsinfrastrukturen, eftersom regionalpolitiken i hög grad påverkar dragningskraften på forskare och främjandet av europeiska forskningsinfrastrukturer som centrum för regional utveckling. Den europeiska forskningsinfrastrukturen har potential att ge de anslutna städerna och regionerna omfattande socioekonomiska fördelar.

20.

Kommittén är positiv till att kommissionen fattar beslut om den europeiska forskningsinfrastrukturen. Enligt vår åsikt kommer förfarandet på så vis att bli enklare och kortare än om rådet fattar varje enskilt beslut om den europeiska forskningsinfrastrukturen. För att man ska kunna garantera att besluten i denna process fattas med fullständig öppenhet och är berättigade efterlyser kommittén detaljerade kriterier för kommissionens utvärdering, och vi anser att en förvaltningskommitté med företrädare för medlemsstaterna och vid behov regionerna eller företrädare för de lokala och regionala myndigheterna eller deras sammanslutningar bör inrättas och få sista ordet i kommissionens beslut om europeisk forskningsinfrastruktur. ReK föreslår också att medlemsstaterna inrättar lämpliga samordningsmekanismer, så att varje lands ståndpunkt i förvaltningskommittén återspeglar synpunkterna från de regionala och lokala myndigheter som landet företräder.

21.

Kommittén välkomnar att man undanröjer de administrativa, rättsliga och skattemässiga hindren för den rättsliga form för den europeiska forskningsinfrastrukturen som föreslås i denna förordning. Det handlar om undantag från skatter samt smidigare och flexiblare upphandlingsförfaranden som enligt vår åsikt bidrar till att förenkla införandet av omfattande forskningsinfrastruktur och till att åstadkomma effektivare verksamhet och resultat.

22.

Kommittén understryker att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll som drivkraft för gemensamma forskningsprogram, eftersom de är mer insatta i de lokala förhållandena, både när det gäller forskning, teknik och näringsliv, och därför vet mer om samarbetsbehovet på strategiska områden. Flera europeiska regioner deltar redan i och leder med framgång samordnings- och samarbetsinstrument för forskningsprogrammen, t.ex. i samband med ERA-NET-projekten. Regionkommitténs förslag går främst ut på att inte bara medlemsstaterna, utan även och framför allt de regionala offentliga myndigheterna ska spela en aktiv roll i det gemensamma programmets samarbetsavtal.

23.

Det är nödvändigt att mer effektiva samordningsmekanismer införs i förslaget och definieras på ett lämpligt sätt, för att avtalen mellan de olika regioner och kommuner som utgör Europa ska fungera ordentligt.

24.

Kommittén är medveten om att det är nödvändigt att föreslå ett program som innehåller dessa element. Det är dock önskvärt att införandet av detta program inte medför en ytterligare börda för medlemsstaterna och regionerna, och därför föreslår vi att kommissionens stöd till programmet inte bara ska bestå i att underlätta avtalen, utan även i åtaganden och ekonomiska resurser. Ett finansiellt åtagande är en grundförutsättning för att programmet ska kunna ge tillfredsställande resultat. Kommittén föreslår att kommissionen i framtiden inrättar en särskild fond för att stödja detta initiativ.

25.

Innan EU och medlemsstaterna lanserar nya program bör de utforska alla möjligheter till samverkanseffekter mellan befintliga transnationella strategier och samarbetsinstrument, och inrätta mekanismer som garanterar att man får ut mesta möjliga av de samordningsprogram som redan finns, t.ex. ERA-NET, den öppna samordningsmetoden, de europeiska teknikplattformarna etc.

26.

ReK inser hur viktigt det är att ta initiativ som grundar sig på samordning och samarbete mellan de aktörer som utgör den europeiska FoU-miljön, för att uppnå Lissabonstrategins mål att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomi. Denna samordning måste dock ske med ett nedifrån-och-upp-perspektiv, med beaktande av principerna för variabel geometri och subsidiaritet. I detta avseende bör regionernas frivilliga medverkan ses som ett steg mot ökad variabel geometri.

27.

ReK håller med kommissionen om att utmaningar som överskrider den nationella nivån måste hanteras gemensamt. Det är ju de regionala och lokala myndigheterna som bäst känner till problemen och bristerna, och det är just när man förenar ekonomiska och mänskliga resurser och kunskap som det blir möjligt att lösa de mest komplicerade forsknings- och teknikproblemen.

28.

ReK begär att beslut om det gemensamma programmets viktigaste teman ska fattas i samförstånd, med hänsyn till det stora antalet regioner med behörighet på området och genom särskilda samråd med forskarvärlden och intressegrupperna på varje enskilt område.

29.

Kommittén föreslår att detta program på grund av sin natur och nydanande karaktär ska innehålla en pragmatisk, flexibel och detaljerad utvecklingsprocess i vilken de regionala forskningsprioriteringarna får en viktig plats.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/14

—

ReK framhåller åter vikten av en europeisk strategi som ska stödja ekonomisk tillväxt och sysselsättning och som bygger på innovation, forskning och konkurrenskraft, i synnerhet mot bakgrund av den aktuella finanskrisen och dess sannolika konsekvenser på den reala ekonomin. Denna strategi måste samtidigt i högre grad inriktas på hållbarhet såväl genom respekt för principerna om sammanhållning och solidaritet som genom skydd av miljön.

—

Kommittén konstaterar att strategin för tillväxt och sysselsättning, som nylanserades 2005 vid Europeiska rådets vårmöte, trots sitt upprop för ett europeiskt partnerskap inte till fullo har lyckats engagera de institutionella aktörer som är så viktiga för att genomföra den. ReK framhåller att man vid vårtoppmötet 2008 erkände ”den lokala och regionala nivåns betydelse när det gäller att skapa tillväxt och sysselsättning” samt att ”ökat egenansvar för tillväxt- och sysselsättningsagendan på alla statliga nivåer kommer att leda till mer konsekventa och effektiva politiska beslut”.

—

Regionkommittén noterar att detta bristande engagemang när det gäller tillväxt- och sysselsättningsstrategin är orsak till att man inte lyckats förvandla Lissabonstrategins mål till integrerade politikinsatser på alla styresnivåer, vilket har lett till en inte alltid lyckad användning av de produktionsresurser samt finansiella, mänskliga och sociala resurser som är avsedda för att nå målen om ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

Föredragande

:

Flavio DELBONO (IT–ALDE), ledamot i regionfullmäktige och vice regionpresident i Emilia Romagna

1.

Regionkommittén noterar den ökande klyftan mellan tillväxten i den europeiska ekonomin och världsekonomin, framför allt i relation till de ändrade förutsättningar som orsakas av globaliseringen av marknaderna.

2.

ReK framhåller åter vikten av en europeisk strategi som ska stödja ekonomisk tillväxt och sysselsättning och som bygger på innovation, forskning och konkurrenskraft i synnerhet mot bakgrund av den aktuella finanskrisen och dess sannolika konsekvenser på den reala ekonomin. Denna strategi måste samtidigt i högre grad inriktas på hållbarhet såväl genom respekt för principerna om sammanhållning och solidaritet som genom skydd av miljön.

3.

Kommittén konstaterar att strategin för tillväxt och sysselsättning, som nylanserades 2005 vid Europeiska rådets vårmöte, trots sitt upprop för ett europeiskt partnerskap inte till fullo har lyckats engagera de institutionella aktörer som är så viktiga för att genomföra den. ReK framhåller att man vid vårtoppmötet 2008 erkände ”den lokala och regionala nivåns betydelse när det gäller att skapa tillväxt och sysselsättning” samt att ”ökat egenansvar för tillväxt- och sysselsättningsagendan på alla statliga nivåer kommer att leda till mer konsekventa och effektiva politiska beslut”.

4.

Vi påpekar särskilt att arbetet med övervakningen av Lissabonplattformen har visat att det finns en ”Lissabonparadox”: lokala och regionala myndigheter spelar en framträdande roll för strategin för tillväxt och sysselsättning (utbildning, innovation, forskning på lokal/regional nivå), men ser ofta inte detta som en del av Lissabonstrategin (bristande stordriftsfördelar/ räckvidd) och majoriteten av dem upplever inte heller att de har någon egentlig nytta av Lissabonstrategin.

5.

Utgångspunkten är att Lissabonstrategin kan genomföras på ett effektivt sätt endast om EU har kapacitet att skapa, dra till sig och utnyttja mänskliga resurser, flexibel och mångfasetterad kompetens samt kunniga forskare och tekniker på hög nivå, om unionen utmärks av beteendemodeller, värden, förtroendefulla relationer och organisationskapacitet som främjar samverkan och samarbete mellan aktörer och företag samt marknadens funktion och livskvaliteten, och om det finns en tillräcklig materiell och immateriell infrastruktur som står i proportion till behoven samt trovärdiga och effektiva institutioner.

6.

Regionkommittén noterar att detta bristande engagemang när det gäller tillväxt- och sysselsättningsstrategin är orsak till att man inte lyckats förvandla Lissabonstrategins mål till integrerade politikinsatser på alla styresnivåer, vilket har lett till en inte alltid lyckad användning av de produktionsresurser samt finansiella, mänskliga och sociala resurser som är avsedda för att nå målen om ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

7.

Vi erinrar om de synpunkter som Regionkommittén nyligen lagt fram i några yttranden om Lissabonstrategin:

8.

Vi framhåller därför kravet på

9.

För att strategin ska lyckas måste de olika styresnivåerna genomföra de beslut som fastställdes i riktlinjerna från vårmötet i Europeiska rådet genom att på ett mer integrerat sätt samordna sina dagordningar på relevanta politikområden för att göra beslutsfattandet mer effektivt. I detta sammanhang bör avtal mellan olika styresnivåer uppmuntras.

10.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna och deras sammanslutningar och nätverk i EU (t.ex. Lissabonregionernas nätverk) att utöver sina formella befogenheter verka aktivt för att inom ramen för strategin lansera konkreta åtgärder för att vägleda och stödja ekonomiska och sociala aktörer i deras arbete för att uppnå målen om tillväxt och sysselsättning.

11.

ReK uppmanar de nationella regeringarna i EU-27 att mer aktivt involvera de lokala och regionala myndigheterna i sina länder i genomförandet från inledningen till slutfasen av Lissabonstrategin. Detta kan ske med hjälp av följande:

12.

ReK uppmanar kommissionen att i den årsrapport som ska offentliggöras i december 2008 noggrannare granska den aktuella situationen och göra en strukturerad analys för varje land av de lokala och regionala myndigheternas roll och deltagande i genomförandet av strategin.

13.

Vi uppmanar Europeiska rådets vårtoppmöte 2009 att uppmuntra största möjliga spridning av verktyg som behövs för en integrerad politik och ett flernivåstyre, och göra dem till en varaktig beståndsdel i politiken i hela EU fram till år 2010 och även därefter.

14.

ReK upprepar sitt åtagande att bidra till ett framgångsrikt genomförande av Lissabonstrategin såväl genom övervakning av genomförandet på regional och nationell nivå som genom ett aktivt stöd till landsöversynerna, bland annat via kommitténs nationella delegationer.

15.

Kommittén ber också kommissionen och institutionerna på alla nivåer att göra en ny satsning på kommunikation, dels för att informera de lokala och regionala myndigheterna om politiska åtgärder och program som syftar till att finansiera initiativ och planer som står i överensstämmelse med Lissabonagendans mål, dels för att informera allmänheten om den inverkan som strategin för tillväxt och sysselsättning kan få på det dagliga livet. På så sätt skapas ökad medvetenhet om vad EU-initiativen kan åstadkomma.

16.

De ständiga förändringarna i världen och det faktum att Lissabonstrategin inte har genomförts fullt ut kräver en bred diskussion om gemenskapens framtida insatser för att uppnå målen om ökad tillväxt och bättre sysselsättning.

17.

ReK anser att en viktig förutsättning för tillväxt och sysselsättning är en snabb och samordnad hantering från EU:s sida i fråga om att säkra och reglera finansmarknaderna.

18.

Regionkommittén efterlyser en omfattande reflektion och bred diskussion om följande aspekter, med aktiv medverkan av samtliga aktörer vars insatser är avgörande för att målen ska uppnås:

19.

Man bör inrikta insatserna inom den europeiska strategin för tillväxt och sysselsättning på konkurrenskraft baserad på forskning och innovation, en grundläggande faktor som kan göra EU:s ekonomiska område och handelsområde verkligt internationellt konkurrenskraftig, och en omdefiniering av den interna arbetsmarknaden vad gäller arbetets kvantitet och kvalitet. Dessutom måste åtgärder vidtas för att främja konkurrenskraften för små och medelstora företag, och arbetet för bättre lagstiftning måste fortsätta. Tillväxtens sociala och miljömässiga hållbarhet måste vid sidan av den ekonomiska hållbarheten förbli ett riktmärke vid beslut om metoderna för hur konkurrenskraftsmålet ska uppnås.

20.

ReK föreslår att EU i stället för en bred strategi utarbetar en strukturerad uppsättning samordnade och integrerade åtgärder så att insatserna får mer effekt och blir mer genomgripande.

21.

ReK anser att gemenskapen behöver en mer resolut beslutsprocess vad gäller att utarbeta, samordna och genomföra de åtgärder och program som ska utgöra den nya agendan för konkurrenskraft. I samband med detta måste medlemsstaternas befogenheter och subsidiaritetsprincipen respekteras. I sammanhanget bör det vid översynen av gemenskapsbudgeten fattas viktiga beslut som främjar konkurrenskraften både genom en kvantitativ bedömning av anslagen och en strikt samordning av åtgärderna. Om åtgärderna faller under medlemsstaternas behörighet bör EU och dess medlemsstater skaffa sig effektiva besluts- och samordningsinstrument på olika myndighetsnivåer för att garantera att åtgärderna ger resultat.

22.

Det behövs en ordentlig insats för att öka och förbättra investeringarna i tillämpad forskning. Samtliga styresnivåer bör gemensamt stimulera och stödja gruppen små och medelstora företag i sökandet efter investeringsalternativ som både bevarar företagens konkurrenskraft på inre marknaden och öppnar vägen mot en internationell marknad. Offentliga investeringar i grundforskning måste åtföljas av omfattande privata investeringar i tillämpad forskning om produkt- och processinnovation.

23.

Regionkommittén är medveten om att inre marknaden är en förutsättning för en genuin och effektiv strategi för konkurrenskraft och efterlyser en förnyad insats för att genomföra samtliga åtgärder som syftar till att fullborda inre marknaden. ReK vill också att man framhåller strategins lokala och regionala dimension för att göra de små och medelstora företagen konkurrenskraftigare genom att den lokala mångfalden utnyttjas som en konkurrensfördel.

24.

En genuin och effektiv strategi för konkurrenskraft måste inbegripa särskilda åtgärder för att minska antalet arbetsplatsolyckor.

25.

Kommittén understryker kravet på en europeisk energipolitik för produktion, konsumtion och energiförsörjning och att man successivt minskar beroendet av energi från tredjeland. En sådan politik är nödvändig för att stödja de europeiska företagens konkurrenskraft, särskilt de små och medelstora företagens, och för att upprätthålla en anständig levnadsstandard för medborgarna.

26.

Kommittén anser att man aktivt och på olika sätt måste verka för nya arbeten för kvinnor och att det är medlemsstaterna eller de lokala och regionala myndigheterna alltefter behörighet som ska besluta om de åtgärder som ska vidtas på detta område. Erfarenheten visar att den kvinnliga arbetskraften är mer beroende av nettolönen än den manliga, och att olika former av skattelättnader för nya arbetstillfällen för kvinnor i vissa sammanhang skulle kunna bidra till att råda bot på den stora eftersläpning som alltjämt råder i många länder med avseende på Lissabonmålen.

27.

Det är ytterst angeläget att vid sidan av arbetet med att hantera följderna av befolkningsminskningen i många regioner ta itu med utmaningarna i samband med den åldrande befolkningen i EU. Detta kräver en ny välfärdspolitik för familjer vid sidan av en omsorgsfull invandringspolitik som beaktar mänskliga och sociala behov och som inte bara är inriktad på invandring av högkvalificerad arbetskraft utan eventuellt också på okvalificerad arbetskraft som kan stötta de små och medelstora företagens produktion, beroende på de enskilda medlemsstaternas eller de regionala och lokala myndigheternas behov. Den sociala och ekonomiska globaliseringen lämnar inget utrymme för ageranden som ofta lett till illegala situationer på arbetsmarknaden.

28.

ReK erinrar om vikten av naturvetenskaplig utbildning och utbildning på hög nivå, men också av grundskole- och gymnasieutbildning samt yrkesutbildning som öppnar vägen för vidareutbildning på högre nivå. Samtidigt skapar det förutsättningar och möjligheter även för kvinnor att delta mer aktivt i arbetslivet och i produktionen. Mot denna bakgrund behövs det också fler insatser för att minska antalet elever som slutar skolan i förtid.

29.

Mot bakgrund av ovanstående understryker Regionkommittén att man alltid måste utgå från de grundläggande värdena i det europeiska projektet.

30.

Vi vill därför fästa uppmärksamheten på att den europeiska sociala modellens och den europeiska sociala agendan samt Bologna- och Köpenhamnsprocesserna är mycket viktiga i utbildningssammanhang. Trots att de är så olika bygger de nationella systemen på kollektiva grundvalar och principer som skapar en gemensam syn på sociala framsteg där arbetsmarknadens parter, lokalsamhället, olika grupper, lokala och regionala myndigheter och civila organisationer spelar en allt större roll.

31.

ReK erinrar om kravet att skydda miljön, både genom lokala och internationella åtgärder, särskilt i anslutning till Kyotoprotokollet om klimatförändringar. Vi betonar i sammanhanget den betydelse som kommissionens ”hållbarhetspaket” har för den lokala och regionala dimensionen och särskilt meddelandet om en handlingsplan för en hållbar industripolitik som en integrerad strategi för att hjälpa EU:s ekonomi att bli inte bara konkurrenskraftig utan också miljömässigt hållbar.

32.

Vi påpekar också att kunskap om lokala förhållanden är en av de viktigaste förutsättningarna för genomförandet av Lissabonstrategins mål på lokal och regional nivå. Man måste därför ta fram en av alla accepterad statistik och se till att indikatorerna kan tolkas också på lokal och regional nivå.

33.

ReK föreslår att man bygger strategin efter 2010 på en bättre styrning som kan ge ny dynamik och livskraft åt EU:s insatser för ekonomisk tillväxt och sysselsättning; en förvaltning som kan övervinna svårigheterna i de nuvarande mekanismerna (den öppna samordningsmetoden, fastställande av riktmärken, strukturella indikatorer och ytterligare tekniska förbättringar).

34.

Strategin ska bygga på följande:

35.

Regionkommittén kommer att ytterligare bidra till diskussionerna om de beslut som måste fattas om den framtida europeiska politiken för tillväxt och sysselsättning efter 2010. För detta ändamål kommer ReK också att undersöka möjligheten att bland de egna medlemmarna inrätta en specialiserad arbetsgrupp som är öppen för dialog med EU-institutionerna.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/19

—

ReK påminner EU-institutionerna om att lokala insatser är en avgörande faktor för att målet att öka energieffektiviteten med 20 % ska nås. Att regioner och kommuner har en viktig roll för att uppnå detta mål är redan ett erkänt faktum inom kommissionen och Europaparlamentet.

—

ReK påpekar att transporter, bostäder och offentliga byggnader samt offentlig belysningsinfrastruktur – som lokala och regionala myndigheter planerar och tillhandahåller – är områden där utsläppen av koldioxid kan minskas väsentligen och energibesparingar göras.

—

ReK anser att handlingsplaner för städer måste falla inom ramen för regionala och nationella planer. Regionala planer skulle kunna bli länken mellan de lokala och nationella initiativen, vilket skulle säkerställa att lokala planer utarbetas på ett konsekvent sätt. För att målen ska kunna uppnås är det viktigt att handlingsplanerna innehåller konkreta instrument och att det anslås tillräckliga resurser för detta ändamål.

—

Avtalet bör sålunda återlanseras för att göra klart för alla myndigheter under nationell nivå, inklusive regioner, att de har tillfälle att ansluta sig.

—

Kommittén efterlyser en anpassning av EU:s fondstöd och annan finansiering så att insatser för att främja hållbar energianvändning prioriteras, t.ex. att procentandelen regionalt stöd som används till att förbättra energieffektiviteten i privata hem ökas från 3 % till 5 %. Lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) bör vara lättillgängliga för lokala myndigheter och regioner som är villiga att investera i energieffektivitetsprogram, främja användningen av förnybara energikällor och minska utsläppen av koldioxid.

Föredragande

:

Kay TWITCHEN (UK–PPE), ledamot av Essex County Council

1.

ReK välkomnar Europeiska kommissionens begäran om att kommittén ska yttra sig om regionernas roll för Borgmästaravtalet.

2.

ReK understryker att alla medborgare har rätt att veta vad deras valda företrädare gör för att garantera en hållbar miljö för framtida generationer.

3.

Kommittén vill framhäva att Borgmästaravtalet är ett lysande tillfälle för borgmästarna att göra medborgarna delaktiga i kollektiva och positiva insatser för att bekämpa klimatförändringarna, samt att avtalet gör det möjligt för EU att visa på ett sant ledarskap på detta område.

4.

ReK påminner EU-institutionerna om att lokala insatser är en avgörande faktor för att förändra beteendet hos enskilda människor, vilket är absolut nödvändigt om målet att öka energieffektiviteten med 20 % ska nås. Att regioner och kommuner har en viktig roll för att uppnå detta mål är redan ett erkänt faktum inom kommissionen (1) och Europaparlamentet (2).

5.

ReK konstaterar att Borgmästaravtalet genom att främja hållbar energi och energieffektivitet kan sporra städer och regioner att genomföra förändringar för att skydda sina mest utsatta medborgare (särskilt dem som har låga fasta inkomster) från följderna av höga energipriser och förhindra att de hamnar i en situation då de inte har råd med bränsle. Arbetet måste dock bedrivas på ett sådant sätt att subventionerad energianvändning undviks och att starka incitament tillåts verka för att effektivisera och om möjligt minska energianvändningen.

6.

ReK noterar att lokala och regionala myndigheter redan har börjat vidta åtgärder och ta initiativ som kommer att bidra till att uppfylla målen för EU:s klimatförändringspolitik, och att de ger prov på gott ledarskap genom att fatta de stora och viktiga beslut som behövs för att öka energieffektiviteten till gagn för medborgarna och miljön. Borgmästaravtalet är ett starkt verktyg bland flera liknande nationella och internationella koncept för att skapa förnyad stimulans till att fortsätta detta arbete.

7.

Kommittén välkomnar möjligheten för kommunerna att tillgodoräkna sig redan uppnådda resultat på området energieffektivitet och energibesparingar, och uppmanar kommuner som ligger långt framme att delta aktivt och presentera sina projekt inom ramen för borgmästarförsamlingen.

8.

ReK gläds över att avtalet har fått en så positiv start och över det stora engagemanget hos de EU-kommuner som åtagit sig att spara mer än 20 % energi. Om det bara är större kommuner som undertecknar avtalet riskerar dock detta initiativ att bara bli en symbolisk gest. Det är nu dags att engagera alla myndigheter under nationell nivå, kommuner och regioner, i linje med de enskilda medlemsstaternas interna förvaltningsstrukturer, för att öka antalet parter som undertecknar avtalet eller öka antalet partner som är involverade i andra typer av konkret arbete i samma syfte. Mindre kommuner bör informeras om möjligheterna att samarbeta i regionala nätverk.

9.

ReK uppmanar därför alla instanser på lokal och regional nivå att bli självständiga och nödvändiga parter i avtalet och i genomförandet av EU:s klimatförändringsåtaganden.

10.

ReK välkomnar de framsteg som gjorts inom lagstiftningsramarna för energi- och klimatpaketet, vilket kommer att skapa rättslig säkerhet och en ram för vilka åtgärder som kan vidtas via Borgmästaravtalet. Men för att aktivera medlemsstaternas åtagande att minska energikonsumtionen med 20 % behövs det fler insatser på EU-nivå.

11.

ReK beklagar att man misslyckades med att införa ett bindande energibesparingsmål i klimat- och energipaketet för 2008, eftersom detta är den länk som saknas för att uppnå den nödvändiga minskningen av koldioxidutsläppen.

12.

Kommittén vill också understryka att utan en ram för målen på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå så kommer det inte att räcka med avtalet för att uppnå de minst 20-procentiga utsläppsminskningar som undertecknarna har åtagit sig. Det är viktigt att lokala och regionala myndigheter involveras i utformningen av klimat- och energimål, att det införs konkreta instrument för att uppnå målen och att det för detta ändamål anslås tillräckliga resurser.

13.

ReK upprepar budskapet från sina tidigare yttranden inom detta ämnesområde (3): Regioner är precis som städer huvudaktörer på energiområdet eftersom de bär ansvaret för en rad verksamheter som rör planering, tillståndsgivning, investeringar, upphandling, produktion och konsumtion. Transporter, bostäder och offentliga byggnader samt offentlig belysningsinfrastruktur – som lokala och regionala myndigheter planerar och tillhandahåller – är områden där utsläppen kan minskas väsentligen och energibesparingar göras.

14.

ReK understryker att ett allmänt minskningsmål för konsumtionen både när det gäller konsumentvaror och naturresurser, t.ex. vatten, skulle få betydelse för att minska utsläppen och energianvändningen. Regionerna kan i många fall i högre grad än enskilda lokala myndigheter arbeta för beteendeförändringar och de är därigenom väl lämpade att påverka medborgarna att ändra sitt beteende eftersom de verkar både i stadsområden och på landsbygden.

15.

ReK förordar därför ett starkt engagemang från regionerna och hoppas att de ansvariga regionala organen kan motivera många kommuner inom regionen att delta.

16.

ReK anser att handlingsplaner för städer måste falla inom ramen för regionala och nationella planer. Regionala planer skulle kunna bli länken mellan de lokala och nationella initiativen, vilket skulle säkerställa att lokala planer utarbetas på ett konsekvent sätt. För att målen ska kunna uppnås är det viktigt att handlingsplanerna innehåller konkreta finansiella, tekniska och personalrelaterade instrument samt lagstiftnings- och utvärderingsinstrument och en tidsplan.

17.

ReK påpekar att det finns stora skillnader mellan regionerna, att några system, sektorer och regioner kan komma att drabbas särskilt hårt av klimatförändringarna och att anpassningsförmågan, som är ojämnt fördelad mellan olika sektorer och regioner, hänger nära samman med den sociala och ekonomiska utvecklingen. Mot denna bakgrund har de lokala och regionala myndigheter en betydelsefull roll att spela.

18.

ReK välkomnar de riktmärken som avtalet innehåller och understryker den ledande roll som regionerna skulle kunna spela för att identifiera lokala insatsmöjligheter, dela med sig av bästa metoder, finna projektpartner, fördela finansiering, mäta framsteg och informera om framgångar. Lokala initiativ bör ingå i ett regionalt eller nationellt ramverk så att effekterna maximeras och partnerskap kan växa fram. De ska också vara fria att själva kunna fastställa ambitiösa mål som är hållbara och går längre än de mål som fastställs i de nationella ramverken.

19.

Kommittén är införstådd med att en viktig faktor för avtalets framgång eller misslyckande kommer att bli omfattningen av de partnerskap som åtar sig att vidta åtgärder. Om åtgärderna ska bli effektiva måste de vara tillräckligt omfattande för att få effekt, men också tillräckligt små för att säkerställa lokalt ansvarstagande. Medan storstäder kan ha stordriftsfördelar, kan regioner hjälpa i synnerhet mindre kommuner och landsbygdskommuner att möta de avsevärda utmaningarna när det gäller energieffektivitet, främjande av förnybara energikällor och minskning av koldioxidutsläpp.

20.

ReK påminner kommissionen om den viktiga roll som regioner och städer spelar för att påverka energimarknaderna genom att de är stora upphandlare av värme och el och leverantörer av värme och el genom bland annat kombinerade värme- och kraftsystem och system för behandling av kommunalt avfall, t.ex. energi från avfall, anaerob nedbrytning och produktion av återvunna fasta bränslen, samt för att utveckla förnybara energikällor med låga utsläpp av växthusgaser.

21.

Avtalet bör sålunda återlanseras för att göra klart för alla myndigheter under nationell nivå, inklusive regioner, att de har tillfälle att ansluta sig, för att avtalet ska få maximal territoriell täckning, inklusive landsbygdsområden, där utmaningarna i fråga om energieffektivitet, främjandet av förnybara energikällor och minskningen av koldioxidutsläppen är betydande. Avtalet bör samordnas med nationella koncept som är likvärdiga med Borgmästaravtalet.

22.

ReK upprepar sitt stöd för avtalets mål och insatsernas räckvidd, inbegripet att minska energiefterfrågan och energikonsumtion, utveckla en hållbar och säker energiförsörjning genom främjande av förnybara energikällor och förbättra produkters energieffektivitet.

23.

ReK vidhåller att huvudmålet med åtgärderna för att minska utsläppen måste vara långsiktig hållbarhet, och kvalitativa kriterier ska därför fogas till målen i syfte att garantera hållbarheten.

24.

ReK vill framhålla att en förutsättning för att avtalet ska få långsiktiga effekter är att det är fast förankrat i författningarna för de instanser som undertecknar det. Avtalets åtaganden och mål måste därför skyddas från framtida påverkan eller urvattning som ett resultat av att det politiska ledarskapet, förvaltningen eller gränsdragningen förändras i framtiden.

25.

ReK framhåller att kortsiktig press på budgeten är en utmaning när regioner och städer gör investeringar eller fattar politiska beslut för att förbättra sin energieffektivitet på medellång eller lång sikt, främja användningen av förnybara energikällor och minska koldioxidutsläppen. Nationella mål för effektivitetsbedömningen bör fastställas med detta i minnet.

26.

Eftersom det inte finns en enda definition av borgmästare eller region som gäller i alla EU-medlemsstater, anser kommittén att titeln på avtalet och dess avsedda räckvidd måste garantera att andra parter inte utestängs eller att undertecknande av avtalet förhindras.

27.

ReK vill fästa uppmärksamheten på de skillnader i framsteg i EU:s städer och regioner som förekommit under senare år när det gäller att minska koldioxidutsläppen och energikonsumtionen, och på att vissa framstegspionjärer redan har gått längre än att bara plocka ”den mest lättplockade frukten”. Man bör även beakta variationerna i energiintensitet för konsumtion och produktion och de därtill hörande växthusgasutsläppen mellan och inom medlemsstaterna, och i synnerhet mellan städer och landsbygden.

28.

ReK efterlyser stöd för att ta fram referensvärden för utsläppen samt klara riktlinjer för hur utsläppsuppgifter ska rapporteras och mätas. Detta är av avgörande betydelse om man ska kunna jämföra och fastställa riktmärken.

29.

I syfte att förhindra att misstag upprepas föreslår ReK att riktmärkningen ska omfatta exempel på såväl misslyckanden som framgångsrika initiativ. Dessa bör kunna tillämpas direkt, och därför är det nödvändigt att noggrant beskriva initiativen samt deras budgeteffekter. EU bör införliva de lärdomar som dragits av den amerikanska borgmästarkonferensen och det regionala växthusgasinitiativ som tagits i staterna vid nordöstra och mellersta Atlantkusten i USA.

30.

Eftersom många städer och kommuner är medlemmar i regionala eller nationella nätverk som alla har utvecklat olika metoder och redovisningssystem, bör man överväga hur dessa metoder kan användas inom avtalet samtidigt som man försöker harmonisera rapporterings- och mätningsverktygen på medellång sikt. Detta skulle förhindra att man återuppfinner redan existerande metoder och kanske även uppmuntra till ett utvidgat deltagande i avtalet. Strävan bör vara att få merparten av de kommuner som ingår i de befintliga nätverken att ansluta sig till Borgmästaravtalet.

31.

ReK anser att tidsfristerna inom ramen för avtalet måste tillåta att riktmärken för bästa resultat – och befintliga initiativ som betraktas som bästa metoder – kan spridas till alla medlemsstater innan man börjar utarbeta handlingsplaner. Detta kommer att säkerställa att städernas och regionernas handlingsplaner avspeglar dessa bästa metoder.

32.

ReK understryker hur viktig den europeiska och nationella kontexten är om de lokala insatserna ska bli framgångsrika, och vill särskilt peka på att kommissionen misslyckats med att agera för att uppdatera 2006 års handlingsplan för energieffektivitet. Detta kommer att krävas för att medlemsstaterna och deras regioner och städer ska få den stimulans som behövs för att sträva efter en effektivitet som går längre än EU:s mål på 20 %.

33.

ReK upprepar att Europeiska rådet i juni krävde att kommissionen och medlemsstaterna skulle skynda på genomförandet av handlingsplanen och överväga om den behöver revideras.

34.

ReK hävdar att det måste finnas ett direkt samband mellan de nationella och regionala handlingsplanerna för energi, eftersom de senare är en absolut nödvändig länk mellan de nationella planerna för hållbar energi och dem som finns i städerna och kommunerna. Det är viktigt att lokala och regionala myndigheter involveras i utarbetandet av klimat- och energimål, att det fastställs konkreta instrument för att uppnå målen och att det anslås tillräckliga resurser för detta.

35.

Kommittén efterlyser en anpassning av EU:s fondstöd och annan finansiering så att insatser för att främja hållbar energianvändning prioriteras, t.ex. att procentandelen regionalt stöd som används till att förbättra energieffektiviteten i privata hem ökas från 3 % till 5 %. Lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) bör vara lättillgängliga för lokala myndigheter och regioner som är villiga att investera i energieffektivitetsprogram, främja användningen av förnybara energikällor och minska utsläppen av koldioxid.

36.

ReK anser därför att man vid halvtidsöversynen av EU:s stödprogram måste undersöka hur hela raden av program kan anpassas så att de stödjer energieffektivitet, främjande av förnybara energikällor och minskning av koldioxidutsläppen och garanterar att program för förbättrad energieffektivitet finns att tillgå för regioner och städer. Förutom ett ökat regionalt stöd eller sammanhållningsstöd för att främja energieffektiviteten i privata hem bör eventuella revideringar därför t.ex. inkludera ökade investeringar i syfte att stödja kommersialiseringen av ny teknik exempelvis inom sjunde ramprogrammet. En översyn kan också behövas av statsstödsregler för att möjliggöra insatser i industri- och energiomvandling.

37.

ReK uppmanar kommissionen att fortsätta utveckla och påskynda översynen av åtgärder som skulle kunna hjälpa städer och regioner att åstadkomma ett förändrat beteende, t.ex. genom att främja och klassificera energieffektiva produkter.

38.

ReK anser att regioner och städer skulle få stöd i ansträngningarna att uppfylla och överträffa målet om 20 % energieffektivitet för 2020 om målet gjordes bindande och om EU:s energieffektivitetsplan uppdaterades för att beakta detta. Medlemsstaterna förväntas samtidigt se över sina nationella handlingsplaner så att de avspeglar detta mål.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/23

—

Regionkommittén ser för närvarande stora skillnader mellan de olika medlemsstaterna när det gäller hur volontärarbetet är organiserat och noterar att det för det mesta saknas statistiska uppgifter och högkvalitativ forskning om volontärarbete.

—

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att främja samverkan mellan frivilligorganisationer genom att inte bara utveckla en europeisk portal för unga volontärer utan också en databas med en översikt över bästa praxis, projekt, möjligheter och uppgifter. Europeiska kommissionen skulle i samband med detta kunna använda sig av och hänvisa till nationell, regional och lokal information, så att informationen förs närmare ungdomarna.

—

Regionkommittén stöder med hela sitt hjärta initiativet från Europaparlamentet m.fl. att utropa 2011 till ett europeiskt år för volontärarbete, och är redo att aktivt delta i genomförandet. Under detta år skulle man framför allt behöva rikta uppmärksamheten på ungdomar och integration.

—

Regionkommittén uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att aktivt verka för volontärarbete inom utbildningssystemet, så att ungdomar redan i ett tidigt stadium kommer i kontakt med volontärarbete och börjar se det som ett normalt bidrag till samhällslivet. Sådant volontärarbete skulle kunna ingå i läroplanerna.

—

Volontärarbete utgör en särskilt värdefull möjlighet till rörlighet för ungdomar, särskilt missgynnade ungdomar som vill utföra volontärarbete och som annars i mindre utsträckning, eller inte alls, skulle kunna dra nytta av möjligheterna till rörlighet. För dessa unga människor behövs därför olika former av stöd. Stöd till utbildning och rörlighet för ungdomsledare och socialpedagoger som arbetar med ungdomar kommer att vara mycket värdefullt. Vid sidan om detta måste man utnyttja de möjligheter som lokala och regionala myndigheter har att bättre nå denna målgrupp.

Föredragande

:

Rinda DEN BESTEN (NL–PSE), kommunalråd i Utrecht

1.

Regionkommittén ser för närvarande stora skillnader mellan de olika medlemsstaterna när det gäller hur volontärarbetet är organiserat och noterar att det för det mesta saknas statistiska uppgifter och högkvalitativ forskning om volontärarbete. Eftersom man inte kan harmonisera lagar och bestämmelser och detta inte heller är önskvärt, föreslår Regionkommittén att man arbetar med ett perspektiv i faser. Den första fasen består i högkvalitativ forskning kring de olika system, lagar och bestämmelser om volontärarbete som finns i de olika medlemsstaterna, kring (potentiella) unga volontärers önskemål och kring de hinder de stöter på när de vill utföra gränsöverskridande volontärarbete samt kring vad volontärarbete ger de unga volontärerna och de regioner som sänder ut respektive tar emot dem. Dessa uppgifter kan föra diskussionen vidare och ge upphov till en ny politik som knyter väl an till den verklighet som unga volontärer i Europa står inför.

2.

Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens initiativ att främja unga volontärers rörlighet i Europa.

3.

Regionkommittén uppskattar den kreativitet som Europeiska kommissionen visat prov på i sitt sökande efter ett sätt att underlätta unga människors volontärarbete i andra europeiska länder men fruktar att det inte är den rätta lösningen att göra de nationella systemen för volontärarbete kompatibla med varandra på grund av skillnaderna mellan hur volontärarbetet är organiserat i olika europeiska länder. Vi anser därför att man bör främja samverkan mellan frivilligorganisationer (oavsett om det handlar om organisationer inom det civila samhället eller offentliga myndigheter) i eller från olika europeiska länder. Vi uppmanar också medlemsstaterna att främja gränsöverskridande volontärprojekt.

4.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att främja samverkan mellan frivilligorganisationer genom att inte bara utveckla en europeisk portal för unga volontärer utan också en databas med en översikt över bästa praxis, projekt, möjligheter och uppgifter. Europeiska kommissionen skulle i samband med detta kunna använda sig av och hänvisa till nationell, regional och lokal information, så att informationen förs närmare ungdomarna.

5.

Regionkommittén framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll för volontärarbetet och när det handlar om att involvera framför allt unga med begränsade möjligheter. Volontärarbete kan innebära början på en integrering för ungdomar med begränsade möjligheter, och eftersom de lokala och regionala myndigheterna i många medlemsstater är direkt ansvariga för ungdomspolitiken och sitter inne med en mängd kunskaper och erfarenheter, är detta den nivå där man vanligen finner innovativa och kreativa lösningar och där viktiga partnerskap ingås. Dessutom spelar de lokala och regionala myndigheterna en viktig roll när det gäller att stimulera ungdomar, eftersom de befinner sig nära de organisationer som tar emot volontärerna och kan motivera dem till utbyte av unga volontärer.

6.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att bevilja de lokala och regionala myndigheterna de medel som krävs för att de ska kunna förverkliga de gemensamma målsättningarna för unga människors volontäraktiviteter. Kommittén uppmanar också medlemsstaterna att använda sig av EU-fonder och EU-program (t.ex. Europeiska socialfonden och programmet Aktiv ungdom) för att höja kvaliteten på internationella volontärprojekt genom stöd till nationella, regionala och lokala frivilligorganisationer. Detta stöd är tänkt att hjälpa organisationer att bygga upp internationella kontakter, utveckla de specifika färdigheter som krävs för att de ska kunna stödja ungdomar från andra länder och organisera internationella projekt.

7.

Regionkommittén rekommenderar de lokala och regionala myndigheterna att aktivt verka för att utveckla en infrastruktur som stöder volontärarbete samtidigt som man förstås måste värna om volontärarbetets autonomi. Genom att öppna lokala och regionala volontärcentrum kan man t.ex. bidra till att främja volontärarbete, tillhandahålla information, motivera unga människor att engagera sig i gränsöverskridande volontärarbete och bedöma kvaliteten och effektiviteten på volontärarbetet.

8.

Enligt Regionkommittén är det mycket beklagligt att det fortfarande finns socioekonomiska och administrativa hinder som försvårar rörligheten för unga volontärer och kommittén föreslår därför att man tar initiativ till en inventering av dessa hinder i en bredare undersökning om volontärarbete (som framgår av punkt 1 i detta yttrande). På grund av bristen på uppgifter om volontärarbete uppmanar kommittén också medlemsstaterna att före 2011 lägga fram resultaten av bredare forskning, så att politiken på området volontärarbete kan anpassas.

9.

Regionkommittén stöder med hela sitt hjärta initiativet från Europaparlamentet m.fl. att utropa 2011 till ett europeiskt år för volontärarbete, och är redo att aktivt delta i genomförandet. Under detta år skulle man framför allt behöva rikta uppmärksamheten på ungdomar och integration.

10.

Regionkommittén vill uttryckligen framhäva vikten av att man minskar de språkliga hindren i Europa genom att uppmuntra volontärer att lära sig språk.

11.

Regionkommittén påpekar att det behövs en bredare definition på volontärarbete än den som framgår av förslaget. Volontärarbete kan vara både ett heltids- och ett deltidsarbete, på kort eller lång sikt, obetalt eller med fickpengar och/eller ersättning för utgifter, med eller utan ett eget bidrag beroende på målgruppen och omständigheterna.

12.

Regionkommittén framhåller vikten av att man erkänner färdigheter som förvärvats så att de kan användas i volontärens fortsatta karriär (arbete eller studier). Volontärarbete är slutligen en viktig form av icke-formellt lärande och bidrar till att utveckla ungdomar och till att göra utbildning tillgänglig för dem. Därför skulle skolor, men också organisationer inom det civila samhället och näringslivet, kunna spela en (större) roll genom att erkänna färdigheter som förvärvats genom volontärarbete och genom att använda de instrument för detta som finns i dag, Europass och Youthpass.

13.

Regionkommittén uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att aktivt verka för volontärarbete inom utbildningssystemet, så att ungdomar redan i ett tidigt stadium kommer i kontakt med volontärarbete och börjar se det som ett normalt bidrag till samhällslivet. Sådant volontärarbete skulle kunna ingå i läroplanerna.

14.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt att man håller ögonen på balansen när det gäller det mervärde som volontärarbete ger unga människor och samhället (i alla dess aspekter). Unga människors intresse och utveckling står alltid i första rummet och efter detta kommer samhällsintresset genom att ungdomar mer aktivt bidrar och deltar i samhället.

15.

Regionkommittén uppskattar Europeisk volontärtjänst och hoppas att denna ska utvecklas vidare i framtiden, så att så många ungdomar som möjligt får möjlighet att utföra gränsöverskridande volontärarbete.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/30

—

Vi välkomnar kommissionens ökande medvetenhet om att de lokala myndigheterna ”[…] allt oftare uttrycker önskemål om att delta aktivt i utvecklingen” men vill understryka att lokala och regionala myndigheter inte är några noviser på detta område. De har redan i årtionden verkat för frågan och är både engagerade i och intresserade av deltagande som aktiva aktörer inom utvecklingssamarbetet, finansieringen och reformen av det.

—

Vi upprepar att det finns behov av en ”börs” (en elektronisk internetportal) i form av ett system som tillämpas på lokal och regional nivå för lokala och regionala myndigheter som är aktivt involverade i decentraliserat samarbete. Detta skulle i hög grad underlätta utbytet av information mellan europeiska lokala och regionala myndigheter som deltar aktivt i utvecklingssamarbetet och möjliggöra sammanlänkning av projekt som drivs av lokala och regionala myndigheter i Europa och i utvecklingsländerna. Detta skulle underlätta utvecklingen av decentraliserade samarbetsprojekt och förbättra samordningen av desamma, skapa synergier och bidra till att överlappningar kan undvikas. Samarbetet med GD Utveckling är värdefullt i detta avseende.

—

Vi vill rikta uppmärksamhet på det faktum att många lokala och regionala myndigheter i EU har förbindelser till sina motsvarigheter i u-länderna i utvecklingsfrågor, och att behövlig erfarenhet därmed har kunnat samlas, särskilt på områdena för utbildning, hälso- och sjukvård, kommunala tjänster (vattenförsörjning och avfallshantering), småskaligt fiske och vattenbruk, infrastruktur, transporter, kommunikationer, miljöfrågor, landsbygdsutveckling, regional ekonomisk utveckling och stöd till utvecklingen av lokala organ, samt politisk decentralisering.

—

Regionkommittén konstaterar att man måste involvera lokala och regionala myndigheter i mottagarländerna i samband med arbetet med att göra utvecklingspolitiken mer effektiv och sammanhängande.

Föredragande

:

Heini UTUNEN (FI–ALDE), stadsfullmäktigeledamot i Jyväskylä

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande eftersom det finns ett akut behov av utvecklingspolitik för att bekämpa fattigdomen runtom i världen och dess orsaker och uppnå jämlikhet. Europa kan inte isolera sig från problemen i resten av världen.

2.

Vi hoppas att 2008 ska utgöra en vändpunkt för EU:s ansträngningar på utvecklingsområdet, med målet att göra millennieutvecklingsmålen till en prioriterad politisk fråga.

3.

Vi konstaterar med oro att det europeiska utvecklingsstödet har minskat för andra året i följd och att endast några få länder (t.ex. Nederländerna, Sverige och Danmark) uppfyller sina internationella åtaganden i fråga om stödets storlek.

4.

Vi beklagar också det faktum att det stöd som beviljas av Europeiska unionen inte bara är för lågt, utan även för ineffektivt.

5.

Meddelandet är mycket viktigt för lokala och regionala myndigheter, och därför välkomnar vi kommissionens ståndpunkt att EU måste anta ett inkluderande synsätt där lokala myndigheter och det civila samhället involveras, både i Europa och i utvecklingsländerna.

6.

Vi välkomnar kommissionens ökande medvetenhet om att de lokala myndigheterna ”[…] allt oftare uttrycker önskemål om att delta aktivt i utvecklingen” men vill understryka att lokala och regionala myndigheter inte är några noviser på detta område. De har redan i årtionden verkat för frågan och är både engagerade i och intresserade av deltagande som aktiva aktörer inom utvecklingssamarbetet, finansieringen och reformen av det. Det kan konstateras att vissa distrikt och regioner i EU redan fullgör sin proportionella del av målet om 0,7 % av BNI till utvecklingssamarbete.

7.

Vi är glada över det fruktbara samarbetet mellan Regionkommittén och kommissionen, vilket visar att Regionkommitténs samt de lokala och regionala myndigheternas roll inom utvecklingspolitiken får allt större erkännande. Lokala och regionala myndigheter bör ses som en viktig partner inom EU:s utvecklingspolitik.

8.

Vi vill påminna om principen att goda styresformer är avgörande för en framgångsrik utvecklingspolitik och att det viktigaste inom goda styresformer är insikten om att de bästa besluten fattas så nära gräsrotsnivån som möjligt.

9.

Vi anser att budget- och sektorsstöd är viktiga, i synnerhet för de fattigaste länderna. Men samtidigt anser vi att en mekanism i relationerna mellan centralregeringarna och aktörerna i det civila samhället bör utformas i syfte att skapa en ny kultur för hur stöden används. Mekanismen ska på lokal och regional nivå fungera som en länk mellan regeringarnas och det civila samhällets utvecklingsstöd.

10.

Vi konstaterar att ett starkare och effektivare partnerskap mellan europeiska aktörer skulle kunna säkerställa att insatserna kompletterar varandra och att de är strategiskt hållbara, i synnerhet när det gäller förvaltningen av stödet.

11.

Kommittén uppmanar kommissionen att prioritera införlivandet av Europeiska utvecklingsfonden (EUF) i gemenskapens budget och säkra att den samordnas med Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) inom ramen för den utvidgade europeiska grannskapspolitiken i syfte att öka samordningen när det gäller EU:s utvecklingspolitiska åtgärder.

12.

Regionkommittén välkomnar kommissionens konstaterande att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen förutsätter att EU antar ett synsätt som uppmuntrar till deltagande och som involverar lokala och regionala myndigheter samt det civila samhället i utvecklingspolitiken både inom EU och i utvecklingsländerna.

13.

Vi vill att lokala och regionala myndigheter samt organisationer i det civila samhället ska behandlas som självständiga aktörer som alla har viktiga och särskilda roller och betydelse i utvecklingsinsatserna. Deras insatser måste samordnas och komplettera varandra, samt vara effektiva, resultatorienterade, överblickbara och bygga på ett aktivt deltagande.

14.

Vi upprepar att det finns behov av en ”börs” (en elektronisk internetportal) i form av ett system som tillämpas på lokal och regional nivå för lokala och regionala myndigheter som är aktivt involverade i decentraliserat samarbete. Detta skulle i hög grad underlätta utbytet av information mellan europeiska lokala och regionala myndigheter som deltar aktivt i utvecklingssamarbetet och möjliggöra sammanlänkning av projekt som drivs av lokala och regionala myndigheter i Europa och i utvecklingsländerna. Detta skulle underlätta utvecklingen av decentraliserade samarbetsprojekt och förbättra samordningen av desamma, skapa synergier och bidra till att överlappningar kan undvikas. Samarbetet med GD Utveckling är värdefullt i detta avseende.

15.

Vi ser positivt på initiativet från Europeiska kommuners och regioners råd (CEMR) att utforma en webbportal för kommunerna. Genom portalen kan en kommun finna en europeisk vänkommun. ReK välkomnar utbyggnaden av portalen för vänortsförbindelser. Denna sköts av CEMR och gör det möjligt för EU-kommuner att upprätta vänortsförbindelser med kommuner i utvecklingsländer. Kommittén bör förstärka och stödja det arbete som CEMR redan nu har gjort.

16.

Regionkommittén understryker att alla européer, inklusive offentliga myndigheter, den privata sektorn och enskilda medborgare, måste känna ett gemensamt ansvar för globala utvecklingsfrågor.

17.

Vi konstaterar samtidigt att även om inte alla nivåer av lokala och regionala myndigheter – beroende på vilken medlemsstat det är fråga om – har behörighet på området utvecklingssamarbete, så behövs det ett kollektivt, alleuropeiskt ansvar för utvecklingsfrågor. Utvecklingssamarbete måste på ett eller annat sätt ingå i lokala och regionala myndigheters verksamhet, även om det inte sker direkt genom projekt för ekonomiskt stöd till partner i utvecklingsländerna. Olika förfaringssätt kunde presenteras i ett särskilt forum för utbyte.

18.

Vi ser det som positivt för lokala och regionala myndigheter att kommissionen konstaterar behovet av att involvera dessa myndigheter i utvecklingssamarbetet, och välkomnar särskilt denna aspekt av kommissionens meddelande.

19.

Vi vill rikta uppmärksamhet på det faktum att många lokala och regionala myndigheter i EU har förbindelser till sina motsvarigheter i u-länderna i utvecklingsfrågor, och att behövlig erfarenhet därmed har kunnat samlas, särskilt på områdena för utbildning, hälso- och sjukvård, kommunala tjänster (vattenförsörjning och avfallshantering), småskaligt fiske och vattenbruk, infrastruktur, transporter, kommunikationer, miljöfrågor, landsbygdsutveckling, regional ekonomisk utveckling och stöd till utvecklingen av lokala organ, samt politisk decentralisering.

20.

Vi tror att dessa projekt kan ge de lokala och regionala myndigheterna legitimitet, sakkunskap och erfarenhet på dessa områden, som är särskilt viktiga för ekonomiska och sociala framsteg i u-länderna. Därför är det av största vikt att ge dessa myndigheter en mer framträdande roll och att dra nytta av deras erfarenheter inom utvecklingspolitiken.

21.

I många av EU:s medlemsstater har de lokala och regionala myndigheterna rättsliga befogenheter att delta i den nationella utvecklingspolitiken genom decentraliserat samarbete. De kan därför betraktas som direkta aktörer inom EU:s utvecklingspolitik och yttre förbindelser.

22.

Vi vill påminna om fördelarna med det decentraliserade samarbetet och behovet av att främja detta, eftersom många lokala och regionala myndigheter direkt finansierar och genomför utvecklingspolitiska åtgärder. De har en kompletterande funktion och bidrar till att göra utvecklingspolitiken mer sammanhängande.

23.

Vi understryker att kommuner och regioner önskar förstärka sitt engagemang baserat på partnerskap och sakkunskap genom att i synnerhet öka insatserna på områden som faller inom lokal och regional förvaltning. De kommer även att arbeta tillsammans med aktörer inom utvecklingssamarbetet för att öka människors medvetenhet om behovet av solidaritet med utvecklingsländerna.

24.

Vi anser att de lokala och regionala myndigheterna, på grund av sina nära kontakter med medborgarna och i kraft av subsidiaritetsprincipen, möjliggör ett flernivåperspektiv, i en nationell, europeisk och världsomspännande utvecklingspolitik som garanterar effektivare och bättre stöd.

25.

Kommittén framhåller den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna i de yttersta randområdena kan spela i egenskap av privilegierade partner i samband med genomförandet av EU:s samarbetspolitik med angränsande tredjeländer, eftersom dessa regioner även kan fungera som pilotområden vid genomförandet av projekt som kräver lämplig samordning med Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF).

26.

Regionkommittén konstaterar att man måste involvera lokala och regionala myndigheter i mottagarländerna i samband med arbetet med att göra utvecklingspolitiken mer effektiv och sammanhängande.

27.

Vi understryker att lokalt ansvar och decentralisering bör vara vägledande principer i utvecklingsinsatser och utvecklingspolitik.

28.

Vi vill se insatser för ett synsätt som ger lokala och regionala myndigheter i Europa och i utvecklingsländerna bättre möjligheter att stödja intressegrupper och aktörer på utvecklingsområdet.

29.

Vi delar åsikten om att demokrati inte bara innebär fritt val, utan bygger på en ekonomisk och social utveckling i vardagen, varvid lokala och regionala myndigheter spelar en avgörande roll.

30.

Vi konstaterar att det mervärde lokala och regionala myndigheter ger särskilt framträder i deras uppgift som idealiskt sett är att bygga upp demokrati och goda styresformer samt att främja decentraliserade styresformer.

31.

Vi understryker att företrädare för europeiska lokala och regionala myndigheter inte bara arbetar tillsammans med sina motsvarigheter i söder, utan även med det övriga civila samhället.

32.

Vi vill rikta uppmärksamhet på problem som härrör från att bistånd är beroende av ett ensidigt uppifrån-och-nedriktat system, vilket är den vanligaste metoden inom Europeiska kommissionens bidragsverksamhet. Reella partnerskap, den lokala nivån och de organisationer som företräder denna (kommunsammanslutningar) lyser med sin frånvaro, vilket innebär att finansieringen inte får några effekter på lokal nivå. Samtidigt kanske effekterna av bistånd som ges av frivilligorganisationer, och som vanligen är lokalt, inte sträcker sig till offentliga myndigheter, lokala och regionala myndigheter och institutionella mekanismer, vilket ytterligare undergräver bidragens långsiktiga effekt och effektivitet.

33.

Vi anser att angreppssättet uppifrån-och-ned innebär att lokala och regionala myndigheter eller behöriga personer inte involveras på ett lämpligt sätt, och att variation och bredd i metoder inte ges plats. Därför behövs det en bro som sammanbinder de centrala förvaltningarna och gräsrotsnivån. I många bidragsmottagande utvecklingsländer kunde de lokala myndigheterna och stöd för dessa leda till reella lösningar som givetvis måste tillämpas efter bedömning av varje enskilt fall.

34.

Vi är övertygade om att utvecklingsstöd till olika myndigheter i mottagarlandet i många fall kunde producera bättre, öppnare och hållbarare styresformer. I samband med detta måste framför allt kostnaderna för stödgivaren hållas inom försvarbara ramar.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/34

—

Vi framhåller att kommittén är beredd att samarbeta och bidra till utarbetandet av en gemensam invandringspolitik.

—

Kommittén betonar att de lokala och regionala myndigheterna befinner sig i första ledet och i avsevärd utsträckning berörs av en gemensam invandringspolitik. Dels berörs de av de svårigheter den illegala migrationen skapar; dels ska de tillhandahålla en rad tjänster till dessa personer inom ramen för den lokala integrationsprocessen. Därför bör de aktivt engageras i utarbetandet av ett europeiskt regelverk för laglig invandring, i åtgärderna för bekämpning av olaglig invandring och i utvecklingssamarbetet med ursprungsländerna.

—

Kommittén vill framhäva invandrarnas stora betydelse genom deras bidrag till den socioekonomiska utvecklingen i EU. Med tanke på det europeiska ekonomiska samarbetsområdets internationella konkurrenskraft måste EU:s attraktionsförmåga förbättras märkbart, så att den lokala och regionala potentialen utnyttjas bättre.

—

Kommittén vill påpeka att man kan beakta den nationella och regionala arbetsmarknadens behov genom att medlemsstaterna har befogenhet att fastställa hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa till deras territorium för att där söka sysselsättning som arbetstagare eller egenföretagare.

—

Kommittén konstaterar att kunskaper i värdlandets officiella språk är av avgörande betydelse. En framgångsrik integration även på lokal och regional nivå underlättas av tidig språkinlärning.

—

Regionkommittén vill påpeka att olaglig och laglig invandring hänger nära samman och att kampen mot den olagliga invandringen har central betydelse för utformningen av en politik för laglig invandring. Å ena sidan måste kampen mot den olagliga invandringen föras konsekvent och med ett helhetsperspektiv för att effektivt kunna ta itu med de många gånger organiserade kriminella strukturerna. Å andra sidan måste man utveckla möjligheter till laglig invandring när det råder brist på arbetskraft, liksom utbyte och överföring av kunskap samt sådan vidareutbildning av migranter under en tidsmässigt begränsad vistelse.

Föredragande

:

Werner JOSTMEIER (DE–PPE), Ledamot av Nordrhein-Westfalens delstatsparlament

1.

Regionkommittén stöder utvecklingen av en gemensam invandringspolitik i linje med den som utarbetats alltifrån Europeiska rådets möte i Tammerfors 1999 fram till den europeiska pakten för invandring och asyl.

2.

Vi framhåller att kommittén är beredd att samarbeta och bidra till utarbetandet av en gemensam invandringspolitik. I detta sammanhang är de regionala och lokala myndigheterna beredda att anta de nya utmaningarna och att främja utbytet av bästa praxis på detta område på lokal och regional nivå.

3.

Kommittén ser positivt på och är tacksam för det stärkta samarbetet med kommissionen. Detta samarbete bör fortsätta.

4.

ReK välkomnar kommissionens inriktning på partnerskap. Samarbetet och solidariteten mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna bör också omfatta de lokala och regionala aktörerna. De framtida utmaningarna kräver samordnade och enhetliga åtgärder som förutsätter ett effektivt arbete i EU och medlemsstaterna inom ramen för en gemensam invandringspolitik.

5.

Kommittén betonar att de lokala och regionala myndigheterna befinner sig i första ledet och i avsevärd utsträckning berörs av en gemensam invandringspolitik. Dels berörs de av de svårigheter den illegala migrationen skapar; dels ska de tillhandahålla en rad tjänster till dessa personer inom ramen för den lokala integrationsprocessen. Därför bör de aktivt engageras i utarbetandet av ett europeiskt regelverk för laglig invandring, i åtgärderna för bekämpning av olaglig invandring och i utvecklingssamarbetet med ursprungsländerna.

6.

Liksom kommissionen anser ReK att det krävs en mekanism som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna och EU vad gäller att dela bördorna och samordna politiken. De regionala och lokala myndigheterna pekar på behovet av att finansiera bland annat övervakningen och kontrollen av gränserna samt integrationspolitiken, vilket påverkar de offentliga finanserna på nationell, regional och lokal nivå.

7.

Respekten för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samt främjandet av demokratin är centrala beståndsdelar i en invandringspolitik. EU garanterar dessa friheter och principer som är förankrade i stadgan om grundläggande rättigheter, till exempel människans värdighet, frihet, jämlikhet, solidaritet, medborgarrätt och rättskipning. Kvinnors och barns rättigheter ges i detta sammanhang särskild betydelse. Traditioner och agerande som strider mot dessa principer kan inte tolereras. De gemensamma europeiska värderingar som utgör grunden för stadgan om de grundläggande rättigheterna är inte förhandlingsbara. Inom Europeiska unionen måste alla acceptera att de europeiska grundläggande rättigheterna utgör en bindande värdegrund.

8.

Regionkommittén vill påpeka att invandrarna i många europeiska kommuner och regioner redan utgör en viktig och integrerad del av samhället. Europeiska unionen är ett samhälle med ett mycket rikt och mångfasetterat kulturarv som måste bevaras och vidareutvecklas. Enligt Unesco är kultur ett svårdefinierat begrepp som inte endast omfattar konst och litteratur, utan också levnadssätt, grundläggande mänskliga rättigheter, värdesystem, traditioner och trosuppfattningar. Invandringen kan bidra till att den kulturella mångfalden berikas. Med Europeiska året för interkulturell dialog (1) har Europeiska unionen visat särskild uppskattning för den kulturella mångfalden.

9.

Med beaktande av redan antagna yttranden från kommittén begär vi att lokala och regionala aktörer ska involveras i de kommande faserna i den framtida gemensamma invandringspolitiken (2).

10.

Kommittén vill framhålla invandrarnas stora betydelse genom deras bidrag till den socioekonomiska utvecklingen i EU. Med tanke på det europeiska ekonomiska samarbetsområdets internationella konkurrenskraft måste EU:s attraktionsförmåga förbättras märkbart, så att den lokala och regionala potentialen utnyttjas bättre.

11.

Med hänsyn till rättssäkerheten och en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare anser ReK att det är absolut nödvändigt att reglerna är klara och tydliga och att de efterlevs.

12.

Integrationsinriktade stimulansåtgärder med attraktiva uppehållsvillkor för tredjelandsmedborgare och deras familjer är ett viktigt tillvägagångssätt för att locka behövlig arbetskraft till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I samband med utarbetandet av goda modeller för en arbetsmarknadsanpassad styrning av invandringen måste man också ta hänsyn till frågan om familjeåterförening i enlighet med direktiv 2003/86/EG.

13.

Kommittén menar att en gemensam invandringspolitik kan leda till avsevärt lägre administrativa kostnader för såväl medlemsstater som regionala och lokala myndigheter, genom att de administrativa förfarandena i samband med mottagandet av invandrare förenklas.

14.

Det är viktigt att kommissionen analyserar vilka krav som kommer att åläggas regionala och lokala myndigheter genom de åtgärder som kommissionen föreslår ska vidtas på EU-nivå eller nationell nivå. Det är också viktigt att de uppgifter som kan komma att åläggas lokala och regionala myndigheter finansieras på nationell nivå eller genom EU-medel.

15.

Kommittén vill påpeka att de olika medlemsstaternas arbetsmarknadsbehov ser olika ut. Eventuella gemensamma standarder, procedurregler och uppehållstillstånd inom EU, såsom det planerade ”EU-blåkortet”, bör därför införas med beaktande av de nationella, regionala och lokala arbetsmarknadernas olika krav, bevarandet av medlemsstaternas förvaltningsautonomi samt subsidiaritetsprincipen. Genom att medlemsstaterna har befogenhet att fastställa hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa till deras territorium för att där söka sysselsättning som arbetstagare eller egenföretagare, kan arbetsmarknadens behov beaktas.

16.

I sammanhanget välkomnar ReK kommissionens förslag om att aktivt involvera de regionala och lokala myndigheterna för att uppnå en bättre balans mellan kvalifikationer och behoven inom olika sektorer, eftersom de lokala och regionala särdragen därmed uttryckligen kan beaktas.

17.

Regionkommittén betonar den aktiva roll som de lokala och regionala myndigheterna har i integreringen av invandrare. Kommunernas och regionernas särskilda behov måste beaktas i den framtida gemensamma invandringspolitiken och i de kompletterande åtgärderna, till exempel i genomförandet av åtgärder inom ramen för Europeiska integrationsfonden. Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna måste beaktas.

18.

De grundläggande rättigheterna är förbundna med ansvar och skyldigheter gentemot medmänniskorna, samhället och de kommande generationerna. Den europeiska värdegemenskapen förpliktar till respekt och tolerans, vilket är en förutsättning för en fredlig och demokratisk samlevnad. Även den interkulturella dialogen på lokal och regional nivå kan i detta sammanhang ge viktiga impulser.

19.

Viktiga förutsättningar för integration är aktivt samarbete mellan alla delar av det civila samhället samt en positiv attityd hos invandrarna och de mottagande samhällena. Ursprungsländerna kan bidra till integrationen av sina medborgare i de europeiska värdländerna.

20.

Kommittén konstaterar att kunskaper i värdlandets officiella språk är av avgörande betydelse. En framgångsrik integration även på lokal och regional nivå underlättas av tidig inlärning av värdlandets officiella språk. Invandrarnas och särskilt deras barns inlärning av värdlandets officiella språk bör främjas intensivt, samtidigt som deras rätt att behärska sitt eget modersmål bör respekteras och understödjas.

21.

Det är mycket viktigt att tillhandahålla grundläggande och lättförståelig information om destinationen (stad, ort eller område) och levnadsförhållandena där och i omgivningarna.

22.

Grundläggande kunskaper om mottagarlandets historia och institutioner är viktiga. För att kunna integreras måste invandrarna tillägna sig dessa grundläggande kunskaper.

23.

Vi uppmuntrar program och andra insatser för mottagning av nyligen anlända tredjelandsmedborgare för att de ska få grundläggandes kunskaper i språket samt kännedom om mottagarlandets historia, institutioner, socioekonomiska förhållanden, kulturliv och grundläggande värderingar.

24.

Vi stöder finansiering av innovativa integrationsprogram och integrationsmodeller som inbegriper utbildning i språk- och kommunikation samt kunskaper om värdlandets kulturella, politiska och sociala förhållanden.

25.

Enligt kommittén har utbildningen en nyckelroll i integrationen. De lokala och regionala myndigheterna har viktiga uppgifter inom utbildningsområdet för att bidra till lika möjligheter för alla. I kommissionens grönbok ”Migration & rörlighet: utmaningar och möjligheter för EU:s utbildningssystem” (3) betonas utbildningens centrala betydelse för integrationen. Vid utvärderingen av samrådet bör kommissionen särskilt beakta de lokala och regionala myndigheternas arbetsuppgifter.

26.

ReK vill framhålla att arbetslivet spelar en central roll för integrationen av invandrare. Arbetslöshet utgör ofta ett hinder för en framgångsrik integration, i synnerhet när det är fråga om unga människor. Invandringen av tredjelandsmedborgare måste ske i enlighet med behoven på de olika medlemsstaternas arbetsmarknader. Ett eget förvärvsarbete är en väsentlig förutsättning för integration, särskilt som detta innebär anslutning till de sociala trygghetssystemen. Annars är det svårt att motivera för medlemsstaternas befolkning att invandrare inlemmas direkt i de sociala trygghetssystemen, med särskild belastning för regionala och kommunala myndigheter.

27.

Regionkommittén vill påpeka att olaglig och laglig invandring hänger nära samman och att kampen mot den olagliga invandringen har central betydelse för utformningen av en politik för laglig invandring. Å ena sidan måste kampen mot den olagliga invandringen föras konsekvent och med ett helhetsperspektiv för att effektivt kunna ta itu med de många gånger organiserade kriminella strukturerna. Av den anledningen är det viktigt att avtal med tredjeland innehåller bestämmelser om bekämpning av olaglig invandring, i synnerhet om återtagande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Å andra sidan måste man utveckla möjligheter till laglig invandring när det rör sig om högkvalificerade invandrare och det råder brist på arbetskraft, liksom utbyte och överföring av kunskap samt sådan vidareutbildning av migranter under en tidsmässigt begränsad vistelse som också senare främjar utvecklingen i ursprungsländerna.

28.

ReK efterlyser omfattande information om EU:s relevanta fonder och stödprogram, för att alla aktörer på lokal och regional nivå ska kunna utnyttja befintliga fonder och program.

29.

Regionkommittén menar att det inom ramen för den framtida invandringspolitiken kan bli nödvändigt att avsätta erforderliga ekonomiska och mänskliga resurser för att öka kapaciteten inom Frontex i fråga om gränskontroller och förebyggande av säkerhetshot, så att detta organ kan utföra sin uppgift på ett effektivt sätt.

30.

Kommittén vill understryka att man inom ramen för EU:s framtida invandringspolitik bör beakta nödvändigheten av att öka de regionala och lokala myndigheternas kapacitet att hantera migrationsströmmarna, särskilt genom att avsätta tillräckliga ekonomiska medel och säkerställa tillgången till EU:s fonder och program. Om man inte lyckas åstadkomma en hållbar och framgångsrik invandringspolitik, dvs. en politik som accepteras av de berörda aktörerna, innebär detta stora socioekonomiska kostnader och en risk för att vår välfärd, den sociala freden och den ekonomiska utvecklingen äventyras.

31.

Kommittén efterlyser ekonomiskt stöd till integrationspolitiken, särskilt till uppgifterna på utbildningsområdet på lokal och regional nivå. Grönboken om migration och rörlighet kommer att ta upp bidraget från gemenskapens program och fonder till stöd för integrationspolitiken. De lokala och regionala integrationsspecifika uppgifterna på utbildningsområdet måste stödjas genom Europeiska integrationsfonden.

32.

Kommittén anser att man i EU:s kommande invandringspolitik bör beakta betydelsen av att främja dialog och samarbete med ursprungs- och transitländerna, och i det syftet använda de instrument som finns inom den europeiska grannskapspolitiken eller unionen för Medelhavsområdet. Man bör också sträva efter ett effektivt utvecklingssamarbete. De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll i att främja detta samarbete. Detta gäller i synnerhet de lokala och regionala myndigheter som kan fungera som plattformar för samarbetet med angränsande tredjeländer.

33.

Invandringens globala dimension har vittgående följder för såväl ursprungsländerna som Europeiska unionen. Därför måste man ta särskild hänsyn till växelverkan mellan migration och utveckling. Man måste komma ihåg att arbetskraftsutvandringen inte får medföra några negativa ekonomiska konsekvenser (”brain-drain”) för utvecklingsländerna. Vid cirkulär migration kan arbetskraften efter att den återvänt till ursprungslandet ställa sina förvärvade kunskaper till förfogande eller föra dem vidare.

34.

Med tanke på utmaningarna för EU:s framtida invandringspolitik i samband med den olagliga invandringen vill ReK peka på det nödvändiga i att prioritera genomförbara och samordnade åtgärder mot människohandel och kriminella organisationer, detta för att förhindra mänskliga tragedier.

35.

Europeiska unionen måste med kraft förhindra olaglig invandring, som ofta leder till att i synnerhet kvinnor och barn blir utnyttjade. För detta behövs konsekventa åtgärder. Nätverk och grupper som organiserar eller deltar i människohandel måste bekämpas i samarbete med ursprungs- och transitländerna. De lokala och regionala myndigheterna måste engageras i samarbetet på lämpligt sätt.

36.

Regionkommittén ser utsikter och möjligheter till en lyckad invandringspolitik som kan bidra till ekonomisk framgång och kulturell mångfald. De lokala och regionala myndigheterna stöder en sådan politik som bidrar till att öka Europeiska unionens ekonomiska och samhälleliga potential. Samtidigt måste än en gång påpekas att en förutsättning för att Europeiska unionen ska kunna dra nytta av alla de fördelar som laglig invandring för med sig är att kampen mot olaglig invandring är omfattande och framgångsrik.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/38

—

Kommittén menar att sammanhållningspolitiken även i fortsättningen måste eftersträva ekonomisk och social balans för att hålla begreppen social integration och solidaritet levande, utan att falla för frestelsen att överlasta sammanhållningspolitiken med många motstridiga mål.

—

Sammanhållnings- och tillväxtmålen kan och bör vara förenliga med varandra eftersom det finns så starka samband mellan dem. Kommittén framhåller att man bör undersöka hur tillväxten kan förbättra sammanhållningen i stället för hur sammanhållningen kan bidra till tillväxt.

—

ReK tvivlar på det rimliga i att tillämpa tillväxtstrategins konkurrensmål på sammanhållningspolitikens instrument och uppmanar till en analys – i samband med diskussionerna om den framtida utformningen av strukturfonderna – av hur öronmärkning i enlighet med Lissabonstrategin påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningens resultat.

—

Kommittén anser att man bör studera möjligheterna att utveckla mer omfattande och fullständiga utvecklings- och välståndsindikatorer som återspeglar de icke obetydliga skillnaderna i inkomst på regional och lokal nivå, i tillgänglighet till offentliga tjänster, vårdkvalitet och utbudet av kulturell och yrkesinriktad fortbildning.

—

ReK framhåller att en förutsättning för att sammanhållningspolitiken ska spela en viktig roll för att stärka den ekonomiska och sociala balansen är att den förfogar över tillräckliga resurser och medel, och påpekar att den nuvarande finansieringsnivån endast ligger på ett absolut minimum för att kunna uppfylla denna uppgift.

Föredragande

:

Marta VINCENZI (PSE–IT), borgmästare i Genua

1.

ReK anser att det blir allt viktigare att ge sammanhållningspolitiken en territoriell dimension vid sidan av den ekonomiska och sociala eftersom skillnader i utveckling mellan regioner, trots framsteg och förbättringar, inte bara kvarstår, utan de strukturella problemen inom regionerna blir till och med fler. Det är viktigt att den territoriella dimensionen åtföljs av respekt för principerna om lika möjligheter och proportionalitet.

2.

Kommittén håller med om att många insatser finansierade av EU har ett bevisat mervärde. Stödet gör det lättare att hitta offentliga och privata finansiärer och snabbare utveckla innovation inom förvaltning och genomförande.

3.

ReK beklagar att kommissionen fortfarande negligerar strukturfondernas hävstångseffekt, och vi erinrar om att vi i ett förberedande yttrande i denna fråga föreslagit en ram för bedömning av olika aspekter på mervärde i sammanhållningspolitiken.

4.

Kommittén välkomnar begreppet övergångsregioner, som inbegriper inte bara de nuvarande infasnings- och utfasningsregionerna utan även de regioner vars stöd upphör när stödperioden 2007–2013 har löpt ut, och stöder utarbetandet av särskilda lösningar för dessa områden.

5.

Kommittén ser positivt på det samråd som föregick offentliggörandet av kommissionens grönbok om territoriell sammanhållning och som visar att alla berörda parter fortsätter att erkänna och stödja sammanhållningspolitikens betydelse för unionens uppbyggnad.

6.

Möjligheten att införa nya och olika kriterier för stödberättigande har framförts i debatten. Vid sidan av BNP och BNI har önskemål framförts om att man även ska beakta t.ex. den demografiska strukturen och befolkningens bosättning (uppgifter om befolkningens spridning, ålder och försörjningsbörda), arbetsmarknad, tjänsteutbud, geografiska förhållanden, stads- och landsbygdsdimensionerna, naturtillgångar, kulturella tillgångar, miljö- och klimatfaktorer m.m. Alla dessa faktorer kan sägas påverka den ekonomiska och sociala utvecklingen. De gemenskapsomfattande indikatorerna för avgränsning av stödområden fungerar bra, men det är lämpligt med en bredare uppsättning indikatorer som hämtats från ett mer omfattande spektrum av uppgifter för den innehållsliga bedömningen av effekterna av sammanhållningspolitiken.

7.

Det är önskvärt att man vid den innehållsliga bedömningen av skillnader i utveckling och framsteg för sammanhållningen inte bara beaktar BNP och BNI, utan även arbetsmarknaden (uppgifter om sysselsättning, rörlighet och utbildning), utbudet av tjänster (uppgifter om tillgång, effektivitet och fördelning) och geografiska förhållanden (uppgifter om storlek, kontinuitet och polycentrism), den demografiska strukturen och befolkningens bosättning (uppgifter om befolkningens spridning, ålder och försörjningsbörda), befolkningens utbildningsnivå, investeringar i forskning och innovation (uppgifter om andel av BNP som anslås till FoU och innovation) samt de specifika geografiska särdragen i vissa av EU:s yttersta randområden, öregioner och bergsregioner.

8.

ReK anser att klimatförändringens utmaningar och energiförsörjningsproblemen på olika sätt och i olika utsträckning fortsätter att påverka olika frågor som rör ekonomisk och social utveckling, och får effekter på sammanhållningspolitikens insatser och kapacitet.

9.

De yttersta randområdena och öregionerna är särskilt sårbara när det gäller de nya utmaningarna på klimat- och energiområdet, men utgör å andra sidan en möjlighet för EU, eftersom de kan användas som naturliga laboratorier för att studera effekterna och söka lösningar i anslutning till dessa utmaningar, vilket kan gynna hela EU.

10.

Trots att regional statistik utgör ett viktigt redskap för att förbättra kriterierna för stödberättigande eller ändra utvecklingsindikatorerna, kan uppgifterna, om de redan är tillgängliga, i många medlemsstater vara svåra att använda och bearbeta, eller kan, om de ännu inte är tillgängliga, vara svåra att samla in eller mäta.

11.

Målet är fortfarande att främja europeisk sammanhållning genom att minska utvecklingsklyftorna. Stödet bör därför främst gå till ekonomiskt svagare regioner, men för att vara framgångsrik och en angelägenhet för alla måste sammanhållningspolitiken omfatta samtliga europeiska områden.

12.

Kommittén anser att den viktigaste utmaningen består i att skynda på konvergensen i regioner som släpar efter i utvecklingen, särskilt när det gäller integration av de nya medlemsstaternas territorier, något som regelbundet och med rätta påpekas i kommissionens olika dokument om sammanhållningspolitik.

13.

ReK anser att brister i infrastruktur behöver kartläggas och åtgärdas med hög prioritet.

14.

Kommittén framhåller att sammanhållningspolitiken syftar till att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och till att, med denna utgångspunkt även bidra till EU:s alla politikområden eller all nationell politik i medlemsstaterna.

15.

ReK anser att sammanhållningspolitiken ännu inte har införlivats i övrig politik i någon större utsträckning, och att man om helhetsperspektivet ska stärkas måste sätta upp övergripande mål för att i första hand harmonisera utvecklingen av jordbruk, miljö, energifrågor och transporter.

16.

Regionkommittén anser att det med tanke på nuläget i den ekonomiska politiken finns ett ännu starkare behov av nätverk och koncentration i nätverksprojekt och klusterprojekt, oberoende av områdesavgränsningarna.

17.

Sammanhållnings- och tillväxtmålen kan och bör vara förenliga med varandra eftersom det finns så starka samband mellan dem. Kommittén framhåller att man bör undersöka hur tillväxten kan förbättra sammanhållningen i stället för hur sammanhållningen kan bidra till tillväxt.

18.

ReK tvivlar på det rimliga i att tillämpa tillväxtstrategins konkurrensmål på sammanhållningspolitikens instrument och uppmanar till en analys – i samband med diskussionerna om den framtida utformningen av strukturfonderna – av hur öronmärkning i enlighet med Lissabonstrategin påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningens resultat.

19.

Alla parter anser att en rationalisering av förfarandena skulle göra det lättare att förvalta fondmedlen, men kommittén vill påpeka att reformer inte får ske på bekostnad av det mervärde som utgörs av regionala och lokala myndigheters medverkan på olika nivåer i gemenskapens styresformer.

20.

ReK anser att den rättsliga och administrativa miljön är avgörande för att sammanhållningspolitiken ska lyckas, och att förstärkning av institutionerna är ett av de mest värdefulla men minst synliga redskapen för att genomföra insatser och få sammanhållningspolitiken att fungera.

21.

Den ökade konkurrensen mellan de europeiska regionerna i fråga om effektiv produktion och administration är en faktor som måste beaktas ur den ekonomiska och sociala sammanhållningens perspektiv, eftersom det handlar om möjlighet till utländska investeringar och integration i världsekonomin.

22.

Kommittén håller med om att det är lämpligt att utveckla och förstärka nya och innovativa finansiella instrument inom ramen för sammanhållningspolitiken (t.ex. roterande fonder), och påpekar samtidigt att samfinansieringsprincipen är ett värdefullt och effektivt instrument för att upprätthålla sammanhållningspolitikens mervärde.

23.

Kommittén framhåller att sammanhållningspolitiken i hög grad kan bidra till att göra det europeiska projektet synligt, och att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna bör finna ännu mer effektiva sätt att informera allmänheten om sammanhållningspolitikens fördelar och resultat.

24.

Principerna för den nuvarande europeiska sammanhållningspolitiken, det vill säga koncentration, programplanering, samfinansiering, additionalitet och partnerskap, har visat sig fungera, och vi anser att de bör få en central plats i gemenskapsinsatserna även i framtiden.

25.

Den gemensamma sammanhållningspolitiken bör även i fortsättningen grunda sig på ett stabilt partnerskap mellan alla styresnivåer, och de lokala och regionala myndigheterna bör i allt högre grad involveras i alla skeden, från utformningen av projekt till bedömningen av program.

26.

Kommittén betonar det territoriella samarbetets betydelse för sammanhållningspolitikens alla dimensioner när det gäller mervärde och lokal synlighet, och det lämpliga i att till fullo utnyttja de möjligheter som den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) erbjuder.

27.

Sammanhållningspolitikens stadsdimension bör stärkas, eftersom stadsområden ofta utgör drivkraften för den ekonomiska tillväxten men även rymmer allvarliga fenomen såsom ekonomiska klyftor, social orättvisa och kulturell isolering.

28.

Det är nödvändigt att i högre grad samordna hanteringen av problem i landsbygdsområdena och svårigheterna i stadsområdena, eftersom sambandet mellan förhållandena i städerna och landsbygdsmiljön är en viktig faktor i en heltäckande politik för regional utveckling.

29.

Kommittén rekommenderar att instrumenten för landsbygdsutveckling införlivas i den allmänna sammanhållningspolitiken, eftersom strukturfonderna redan används för att finansiera många åtgärder med parallella mål och denna lösning kan bli den bästa för att undvika överlappningar mellan projekt och åtgärder.

30.

ReK föreslår samarbete mellan förvaltningsmyndigheter och statistikinstitut för att få till stånd nya instrument för regional statistik, göra en lämplig och målinriktad utvärdering av sammanhållningspolitiken, utforma utvecklingsindikatorerna tydligare eller fastställa kriterierna för stödberättigande på ett lämpligt sätt.

31.

Kommittén anser att man bör studera möjligheterna att utveckla mer omfattande och fullständiga utvecklings- och välståndsindikatorer som återspeglar de icke obetydliga skillnaderna i inkomst på regional och lokal nivå, i tillgänglighet till offentliga tjänster, vårdkvalitet och utbudet av kulturell och yrkesinriktad fortbildning.

32.

Vi vill påpeka att möjligheten till heltäckande finansieringsformer, t.ex. roterande fonder med riskkapital och mjuka eller garanterade lån skulle kunna få en positiv spridningseffekt utan att sammanhållningspolitikens stödsystem undermineras.

33.

ReK anser att de offentliga myndigheterna, även de lokala och regionala, kommer att tvingas investera mer än tidigare i tillhandahållande av och stöd till tjänster i allmänhetens intresse för att komma till rätta med de olikheter som förekommer, särskilt när det gäller allmännyttiga tjänster och transporter.

34.

Kommittén erinrar om att den successivt åldrande befolkningen ställer EU:s medlemsstater inför en utmaning, och framhåller att en av aspekterna på denna förändring är den ökade efterfrågan på offentliga tjänster, framför allt vårdtjänster och sociala tjänster, som garanterat är lika effektiva och håller lika hög kvalitet för alla.

35.

Förenklingen av sammanhållningspolitiken bör bygga på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och kraven på redovisning och kontrollförfaranden bör knytas till åtgärdernas omfattning och projektens geografiska lokalisering, för att minska kostnaderna och decentralisera förvaltningen.

36.

Kommittén anser att EU bör erkänna och stärka sammanhållningspolitikens territoriella dimension för att möjliggöra en ekonomisk och social utveckling som inte bara är balanserad och hållbar mellan olika regioner utan även polycentrisk och harmonisk i själva regionerna.

37.

ReK framhåller att sammanhållningen fortfarande är en stor utmaning, eftersom de stora skillnaderna i ekonomisk och social utveckling mellan olika regioner samt inom dessa regioner består och till och med har ökat sedan den senaste utvidgningen.

38.

Kommittén menar att sammanhållningspolitiken även i fortsättningen måste eftersträva ekonomisk och social balans för att hålla begreppen social integration och solidaritet levande, utan att falla för frestelsen att överlasta sammanhållningspolitiken med många motstridiga mål.

39.

ReK framhåller att en förutsättning för att sammanhållningspolitiken ska spela en viktig roll för att stärka den ekonomiska och sociala balansen är att den förfogar över tillräckliga resurser och medel, och påpekar att den nuvarande finansieringsnivån endast ligger på ett absolut minimum för att kunna uppfylla denna uppgift. Det är också viktigt att stå emot trycket som skapats av den globala finanskrisen att begränsa utgifterna, i en situation då en starkare sammanhållningspolitik förefaller än mer motiverad.

40.

ReK påpekar att sammanhållningen bör ha en europeisk dimension och motsätter sig varje försök att åternationalisera gemenskapsåtgärderna, vars mervärde även består i att detta är en omfattande, gemensam politik med tydliga strategiska mål som kan möta utmaningarna kontinentalt och globalt samt anpassas till regionala och lokala krav.

41.

Kommittén framhåller sammanhållningspolitikens hävstångseffekt, eftersom investeringarna ger långvariga strukturella effekter för den regionala och lokala ekonomin, främjar innovativa utvecklings- och sysselsättningsmetoder och i hög grad inverkar på myndigheternas och företagens kapacitetsuppbyggnad.

42.

Vi efterlyser nya finansiella instrument som på ett enkelt och effektivt sätt kan bidra till investeringar framför allt i de regioner som behöver omstrukturering och innovation, i synnerhet för att stödja de små och medelstora företagens roll och utveckling.

43.

Man kan erinra om att det i enlighet med subsidiaritetsprincipen är nödvändigt att de lokala och regionala myndigheterna involveras i alla skeden, från planering till utvärdering, eftersom denna styrelsenivå befinner sig närmast både slutmottagarna och dem som främst är ansvariga för sammanhållningspolitikens genomförande på plats.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/42

—

Regionkommittén anser att EU:s löfte om en framtid för hela västra Balkan inom unionen är bindande, förutsatt att de enskilda länderna uppfyller villkoren för anslutning till EU.

—

Regionkommittén uppmanar länderna på västra Balkan att så snart som möjligt fullgöra villkoren för en liberalisering av EU:s visumpolitik. Det visumtvång som för närvarande gäller för medborgarna i länderna på västra Balkan gör det svårt att utveckla sociala kontakter med partner i EU:s medlemsländer och gör också att genomförandet av utbildnings- och utvecklingsprojekt tar längre tid. Regionkommittén uppmanar EU:s medlemsstater att fortsätta liberalisera visumkraven för länderna på västra Balkan.

—

Regionkommittén framhåller vikten av den decentralisering och spridning av statsmakten som inletts i länderna på västra Balkan. Vi vill påpeka att den etniska faktorn inte får vara den enda eller dominerande faktorn i dessa processer. Det är viktigt att man i etniskt mycket heterogena länder tryggar ställningen för de centrala institutioner som krävs för att staten ska fungera, samtidigt som man erkänner de lokala och regionala institutionernas och organens rätt att fatta autonoma beslut.

—

Regionkommittén understryker vikten av att arbetet med att stärka rättsväsendets oberoende fortsätter med kraft. Arbetet med att bekämpa korruption och stärka medborgarnas förtroende för rättsväsendet måste fortsätta.

—

Regionkommittén stöder tanken på ett nära samarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna och institutionerna och olika partner i EU:s medlemsstater. ReK anser att man bör skapa lämpliga institutionella och finansiella mekanismer för att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna delta mer i gränsöverskridande och regionala projekt på samma sätt som de nationella sammanslutningarna för lokala myndigheter, däribland i de initiativ som faller inom ramen för den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS).

Föredragande

:

František KNAPÍK (SK–PPE), borgmästare i Košice

1.

Regionkommittén anser att EU:s löfte om en framtid för hela västra Balkan inom unionen är bindande, förutsatt att de enskilda länderna uppfyller villkoren för anslutning till EU.

2.

Regionkommittén ställer sig positiv till de framsteg som länderna på västra Balkan gjort i sina strävanden att närma sig EU. Undertecknandet av ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan EU och Serbien samt mellan EU och Bosnien och Hercegovina, är en förutsättning för att hela regionen ska ha utsikter till EU-medlemskap. Ett annat bevis för framstegen på vägen mot europeisk integration är Montenegros och Albaniens reella utsikter att inom en nära framtid bli kandidatländer, åtföljda av de andra länderna i regionen, samt framstegen i anslutningsförhandlingarna med Kroatien.

3.

Regionkommittén rekommenderar Europeiska kommissionen att göra mer för att utnyttja de nya medlemsstaternas erfarenheter av både integration och omvandling. De nya medlemsstaternas synpunkter bör vara ett mervärde vid utformningen av EU:s strategier, framför allt när det gäller strävan efter EU-medlemskap i länderna på västra Balkan.

4.

Regionkommittén uppmanar länderna på västra Balkan att så snart som möjligt fullgöra villkoren för en liberalisering av EU:s visumpolitik. Det visumtvång som för närvarande gäller för medborgarna i länderna på västra Balkan gör det svårt att utveckla sociala kontakter med partner i EU:s medlemsländer och gör också att genomförandet av utbildnings- och utvecklingsprojekt tar längre tid. Regionkommittén uppmanar EU:s medlemsstater att fortsätta liberalisera visumkraven för länderna på västra Balkan.

5.

Regionkommittén framhåller vikten av den decentralisering och spridning av statsmakten som inletts i länderna på västra Balkan. Vi vill påpeka att den etniska faktorn inte får vara den enda eller dominerande faktorn i dessa processer. Det är viktigt att man i etniskt mycket heterogena länder tryggar ställningen för de centrala institutioner som krävs för att staten ska fungera, samtidigt som man erkänner de lokala och regionala institutionernas och organens rätt att fatta autonoma beslut.

6.

ReK erinrar om att erkännandet av minoritetsskyddet är ett av Köpenhamnskriterierna, som måste uppfyllas av länder som ansluter sig till unionen. Kommittén är övertygad om att en central aspekt när det gäller minoriteternas rättigheter är att verka för fredlig samexistens mellan befolkningsgrupper med en annan etnisk tillhörighet, språk eller religion och majoritetsbefolkningen samt att garantera att deras specifika behov tillgodoses.

7.

Regionkommittén uppmanar länderna att utveckla åtgärderna för att stärka kvinnors deltagande i det politiska, sociala och ekonomiska livet och för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommittén noterar att diskriminering av kvinnor och våld i hemmet fortfarande förekommer och uppmanar därför länderna att öka ansträngningarna för att stärka kvinnors rättigheter.

8.

Regionkommittén föreslår att man stärker de nationella institutionernas och de lokala myndigheternas administrativa kapacitet, för att de finansiella medel som tilldelas länderna på västra Balkan genom instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) ska användas så effektivt som möjligt.

9.

Regionkommittén understryker vikten av att arbetet med att stärka rättsväsendets oberoende fortsätter med kraft. Arbetet med att bekämpa korruption och stärka medborgarnas förtroende för rättsväsendet måste fortsätta.

10.

Kommittén beklagar den utbredda förekomsten av korruption. Denna hindrar uppbyggnaden av en öppen offentlig förvaltning och hämmar en effektiv handläggning och administration av EU:s fonder och program.

11.

Regionkommittén ställer sig positiv till det arbete som gjorts för att skapa Regionala skolan för offentlig förvaltning (ReSPA), med alla de befogenheter som en institution för utbildning av offentliga tjänstemän bör ha, och stärka den offentliga sektorns kapacitet i länderna på västra Balkan. Vi anser att man i största möjliga utsträckning bör involvera de utbildningsinstitutioner med inriktning på offentlig förvaltning som redan finns i de enskilda medlemsstaterna i samarbetet med den institutionen. Vi stöder också andra instrument som Europeiska kommissionen har för att stärka den offentliga förvaltningens kapacitet, bygga upp institutioner och genomföra EU-lagstiftning, framför allt genom partnersamverkan, instrumentet för tekniskt bistånd och informationsutbyte (TAIEX) och instrumentet för förbättring av förvaltning och ledning (SIGMA).

12.

Regionkommittén ställer sig positiv till den lyckade omvandlingen av stabilitetspakten för sydöstra Europa till det regionala samarbetsrådet. Vi anser att regionalt samarbete är en av de grundläggande förutsättningarna för att länderna på västra Balkan ska kunna göra framsteg på vägen mot EU-medlemskap. Utvecklingen av det gränsöverskridande samarbetet måste i detta sammanhang ägnas särskild uppmärksamhet, eftersom det i många fall just är de gränsnära regionerna som drabbats hårdast av följderna av de väpnade konflikterna på 1990-talet. ReK anser i detta sammanhang att gränsinfrastrukturen mellan de enskilda länderna i regionen måste utvecklas.

13.

ReK anser att ett ökat gränsöverskridande samarbete mellan kustområden och gränsområden i västra Balkan och näraliggande eller angränsande områden i EU-länderna är enda vägen om man vill övervinna den splittring, de fördomar och den misstro som är ett resultat av gamla eller nya tvister och konflikter mellan länderna i västra Balkan och de grannländer som i dag är EU-medlemmar.

14.

Regionkommittén ställer sig positiv till de framsteg som gjorts vid skapandet av ett frihandelsområde på västra Balkan, nämligen Centraleuropeiska frihandelsavtalet (Cefta). Vi rekommenderar de länder som deltar att påskynda arbetet för att skapa ett fungerande frihandelsområde som täcker hela regionen, eftersom ett sådant område hjälper de enskilda länderna att förbereda sig för anslutningen till EU:s inre marknad.

15.

Regionkommittén stöder tanken på ett nära samarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna och institutionerna och olika partner i EU:s medlemsstater. Vi anser att man bör skapa lämpliga institutionella och finansiella mekanismer för att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna delta mer i gränsöverskridande och regionala projekt på samma sätt som de nationella sammanslutningarna för lokala myndigheter, däribland i de initiativ som faller inom ramen för den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS).

16.

Kommittén är medveten om att civilsamhällesorganisationerna spelar en viktig roll för att främja EU:s integration, och vi stöder dessa organisationers nätverksarbete i regionen samt utvecklingen av gemensamma projekt.

17.

Regionkommittén anser att välfungerande lokala och regionala myndigheter är en viktig faktor såväl för de enskilda ländernas inre konsolidering som för deras tillnärmning till EU. Vi rekommenderar regeringarna i de enskilda länderna att öka kommunikationen med de lokala och regionala myndigheterna för att främja idén om europeisk integration.

18.

Regionkommittén ställer sig positiv till den särskilda mekanism för stöd till de lokala och regionala myndigheterna på västra Balkan som utgör en del av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA), som Europeiska kommissionen offentliggjorde på en konferens i Bryssel i april 2008. Kommittén rekommenderar Europeiska kommissionen att i största möjliga utsträckning förenkla stödprocessen, framför allt genom att minska tidsåtgången och göra stödmekanismerna mer effektiva. Vi anser att allt slags stöd måste vara målinriktat, men att det också måste ges till en så bred krets av mottagare som möjligt.

19.

Regionkommittén är medveten om den regionala obalans som finns – mellan storstadsregioner och regioner som ligger längre bort från urbana centrum – om man ser till verksamheten hos de lokala och regionala myndigheter som arbetar för en harmonisk och balanserad territoriell utveckling och för att främja idén om europeisk integration. ReK anser att man måste stödja myndigheterna under den nationella nivån så att dessa kan arbeta effektivt i landsbygdsområden, framför allt i etniskt blandade områden, där man bör inrikta sig på att genomföra multietniska projekt.

20.

Kommittén är medveten om att de lokala och regionala myndigheterna i länderna på västra Balkan spelar en avgörande roll i sökandet efter de institutionella lösningar som krävs i fråga om nationella minoriteters rättigheter. Vi förväntar oss därför att regeringarna i dessa länder rådfrågar de lokala och regionala myndigheterna när nya normer och lagstiftning som avser nationella minoriteters rättigheter ska diskuteras och antas, i överensstämmelse med Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter.

21.

Regionkommittén understryker de lokala och regionala myndigheternas betydelse när det gäller att komma över fördomar och meningsskiljaktigheter mellan etniska grupper i regionen – och i detta sammanhang deras roll för kommunikationen mellan de enskilda ländernas lokala, regionala och nationella nivåer.

22.

Regionkommittén ställer sig positiv till de goda framsteg som gjorts i anslutningsförhandlingarna med Kroatien, vilket är en signal också för de andra länderna på västra Balkan när det gäller deras egna utsikter till EU-medlemskap när de uppfyller de nödvändiga villkoren. Enligt ReK har den ovisshet som just nu råder kring Lissabonfördragets ikraftträdande efter den irländska folkomröstningen inte några effekter på de pågående anslutningsförhandlingarna med Kroatien.

23.

Regionkommittén ställer sig positiv till de framsteg som gjorts inom regionalpolitiken och det gränsöverskridande samarbetet. Vi uppskattar också att Kroatien börjat göra mer för att lösa de meningsskiljaktigheter som finns med grannländerna.

24.

Regionkommittén påminner om att Kroatien måste göra ytterligare framsteg när det gäller att reformera domstolsväsendet, bekämpa korruptionen, omstrukturera varvsindustrin, främja nationella minoriteters rättigheter och göra det möjligt för flyktingar att återvända om landet ska kunna göra betydande framsteg i anslutningsprocessen.

25.

Regionkommittén påminner om att Kroatien också måste påskynda reformen av den offentliga förvaltningen och öka den offentliga förvaltningens kapacitet på lokal och regional nivå.

26.

Under förutsättning att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien uppfyller de villkor och kriterier som Europeiska rådet angav i juni 2008 anser ReK att landet har möjlighet att göra ytterligare framsteg i sitt närmande till EU.

27.

Regionkommittén uppskattar f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens bidrag till stabiliteten på västra Balkan och noterar regeringens beslut beträffande erkännandet av Kosovos självständighet.

28.

Kommittén välkomnar inrättandet av en gemensam rådgivande kommitté EU–f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och uppmuntrar en fördjupad politisk dialog mellan lokala och regionala myndigheter i EU med motsvarigheterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

29.

ReK konstaterar att man till slut lyckats lösa den politiska krisen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Kommittén rekommenderar att landet omgående vidtar åtgärder för att förbättra och stärka de statliga myndigheternas funktion, så att man kan ta itu med orsakerna bakom det problemfyllda genomförandet av valet i juni 2008, men även för att säkerställa att framtida val kommer att ske i enlighet med internationellt erkända standarder. ReK understryker att det krävs en politisk dialog mellan de politiska partierna, om det ska kunna skapas ett stabilt politiskt samförståndsklimat så att man kan genomföra de reformer som är en förutsättning för ett närmande till EU.

30.

Regionkommittén föreslår att man fortsätter decentraliseringsprocessen, men etnisk tillhörighet får inte vara det främsta kriteriet när man bildar lokala och regionala myndigheter. Vi anser att man bör värna om den politiska stabiliteten i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien på nationell, regional och lokal nivå genom att understryka behovet av dialog i stället för andra lösningar.

31.

Regionkommittén stöder den konstruktiva roll som utskottet för förbindelser mellan olika folkgrupper spelar på både nationell och lokal nivå, som medlare mellan olika etniska grupper och parlamentet. ReK anser också att man bör värna om f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens multietniska karaktär, och framför allt den orubbliga respekten för minoriteternas medborgerliga rättigheter.

32.

Kommittén välkomnar att förhandlingarna har återupptagits, med stöd av FN:s speciella sändebud Matthew Nimetz, och uppmanar f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att intensifiera sina ansträngningar när det gäller att lösa frågan om landets namn, i linje med FN:s säkerhetsråds resolutioner 817/93 och 845/93. ReK understryker att goda grannförbindelser är nödvändigt om man ska kunna göra ytterligare framsteg när det gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens väg mot EU.

33.

Regionkommittén anser att man bör fortsätta reformen av den offentliga förvaltningen, inklusive den lokala beskattningsreformen, som är tänkt att ge de lokala myndigheterna större autonomi i finansiella frågor.

34.

Regionkommittén ställer sig positiv till att man genomför åtgärder för att reformera statsförvaltningen och öka de lokala myndigheternas befogenheter.

35.

Regionkommittén understryker vikten av att öka ekonomins tillväxt och prestationsförmåga. Ekonomiskt välstånd och hållbar ekonomisk tillväxt är förutsättningar för framsteg på vägen mot EU-medlemskap.

36.

Regionkommittén framhäver vikten av politiskt samförstånd i frågor som rör den europeiska integrationen.

37.

Regionkommittén anser att de politiska partierna på lokal nivå måste avsvära sig icke-konstruktiva ståndpunkter, så att de kan fatta beslut i samförstånd och ta itu med lokala problem och tillmötesgå lokalsamhällenas behov.

38.

Regionkommittén anser att man måste införa verksamma mekanismer för att utplåna korruptionen inte bara på nationell utan även på lokal nivå. Vi anser också att man måste öka berörda institutioners engagemang i kampen mot den organiserade brottsligheten.

39.

Regionkommittén ställer sig positiv till att de lokala myndigheternas befogenheter utökats i fråga om lokala skatter och utgifter.

40.

Regionkommittén anser att de lokala myndigheternas decentraliserade befogenheter bör förstärkas.

41.

ReK uppmanar Albanien att till fullo tillämpa föreskrifterna i Europarådets ramkonvention om skydd av etniska minoriteter, framför allt när det gäller användning av minoritetsspråk.

42.

Regionkommittén välkomnar undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Bosnien och Hercegovina. ReK anser att den höge representantens kansli bör stängas och att EU:s särskilda representantkontor ska förstärkas, när de nödvändiga villkoren och målen har uppfyllts.

43.

Kommittén värdesätter också att frågan om Kosovos slutliga status inte har haft några större efterverkningar i Bosnien och Hercegovina och att det allmänna politiska och säkerhetsrelaterade läget har förblivit lugnt.

44.

Regionkommittén ställer sig positiv till att det bosniska parlamentet antagit polisreformen, med tanke på hur viktig denna är på vägen till EU-medlemskap. Kommittén är medveten om att polisreformen i sin nuvarande form är frukten av ett samförstånd som nåtts efter långvariga och invecklade förhandlingar mellan de olika berörda parterna. Vi understryker också behovet av att företa ytterligare konstitutionella ändringar för att de nationella institutionerna ska bli mer funktionella och den etniska faktorn ska upphöra att vara den viktigaste principen för hur samhället förvaltas i Bosnien och Hercegovina. Vi anser även att det är viktigt att stärka samarbetet med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty).

45.

Regionkommittén uppskattar att demokratiska kommunalval hölls i oktober 2008 och att de kunde genomföras utan problem. Kommittén är medveten om vikten av att företrädarna för de lokala myndigheterna väljs i demokratiska val och om deras roll i demokratiseringen av samhället i Bosnien och Hercegovina och i landets tillnärmning till EU.

46.

Regionkommittén stöder förstärkningen av den administrativa kapaciteten i avdelningen för europeisk integration inom Bosnien och Hercegovinas ministerråd samt av kapaciteten hos andra institutioner och organ som arbetar med den europeiska integrationsprocessen. Bosnien och Hercegovinas framsteg i den europeiska integrationsprocessen kommer att kräva ytterligare ansträngningar när det gäller att genomföra EU-relaterade reformer.

47.

Kommittén menar att den samhällsomfattande debatten om EU-anslutningen bör stöttas med ett antal målinriktade projekt, som involverar företrädare för statsmakten, de regionala och lokala myndigheterna, den akademiska världen och den icke-statliga sektorn. De nya medlemsstaternas erfarenheter på detta område skulle kunna tjäna som inspiration, framför allt när det handlar om att inrätta ett sådant nationalkonvent om EU som visat sig vara lyckat i Slovakien och som också inleddes i Serbien 2006.

48.

Regionkommittén ställer sig positiv till att man genomfört demokratiska och öppna presidentval, i synnerhet som det var det första presidentvalet sedan Montenegro förklarade sig självständigt 2006.

49.

Regionkommittén välkomnar Montenegros aktiva bidrag till stabiliseringen av regionen, framför allt landets konstruktiva sätt att etablera goda bilaterala förbindelser med grannländerna. Vi noterar regeringens beslut beträffande erkännandet av Kosovos självständighet.

50.

Regionkommittén ställer sig också positiv till att Europeiska kommissionen inrättat en delegation i huvudstaden Podgorica. Kommittén är övertygad om att delegationen kommer att vara till stor hjälp för att underlätta och öka kommunikationen mellan Europeiska kommissionen och Montenegro och hjälpa landet på vägen mot EU-medlemskap.

51.

Regionkommittén anser att reformen av domstolsväsendet bör påskyndas och att den offentliga förvaltningen bör ges en starkare ställning. Vi stöder framstegen i den administrativa och rättsliga reformen. Med tanke på genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet bör man öka den offentliga förvaltningens kapacitet samt kapaciteten på det politiska och rättsliga området.

52.

Regionkommittén uppmanar de behöriga organen att göra mer för att utplåna korruptionen i de nationella och kommunala institutionerna och bekämpa den organiserade brottsligheten, framför allt smugglingen av narkotika och andra varor.

53.

Regionkommittén ställer sig positiv till att ett stabiliserings- och associeringsavtal undertecknats mellan Serbien och EU. Vi uppmanar den serbiska regeringen att konsekvent fullgöra sina åtaganden i samband med genomförandet.

54.

Regionkommittén välkomnar arresteringen av Radovan Karadžić på Serbiens territorium och värdesätter den serbiska regeringens insatser i detta ärende. Vi anser även att det är viktigt med fortsatt samarbete mellan den serbiska regeringen och Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty).

55.

ReK uppmanar EU att vidta beslutsamma åtgärder för att fördjupa förbindelserna med Serbien, genom att se till att interimsavtalet träder i kraft och inleda förfarandet för att ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet i medlemsstaternas parlament. Kommittén anser även att Serbien skulle kunna få kandidatlandsstatus under 2009.

56.

Regionkommittén ser positivt på att presidentvalen i januari–februari 2008 och de tidigarelagda parlamentsvalen och kommunalvalen i maj 2008 kunde genomföras på ett demokratiskt sätt. Vi uppskattar också att regeringskrisen kunde lösas på ett demokratiskt sätt.

57.

Regionkommittén understryker behovet av en effektiv skattemässig decentralisering och stöder lagen om kommunal egendom i den version som föreslagits av Serbiens ständiga konferens för städer och kommuner.

58.

Regionkommittén ställer sig positiv till att Serbiens parlament ratificerat den europeiska stadgan om lokalt självstyre och att denna trädde i kraft den 1 januari 2008.

59.

Regionkommittén föreslår att man utarbetar en decentraliseringsstrategi för att säkerställa insyn och förutsägbarhet i den serbiska decentraliseringsprocessen. Vi understryker behovet av att stärka de lokala institutionerna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om den fulla respekten för nationella minoriteters och etniska gruppers rättigheter.

60.

ReK uppmanar regeringen i Belgrad att förlika sig med Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (EULEX).

61.

Regionkommittén stöder Eulex fortsatta uppdrag i Kosovo och ställer sig positiv till EU:s åtagande att ta över en stor del av ansvaret för utvecklingen i Kosovo. Vi välkomnar avtalet om överförande av befogenheter från Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) till Eulex.

62.

Kommittén välkomnar resultaten av givarkonferensen för Kosovo, som anordnades av Europeiska kommissionen den 11 juli 2008 i Bryssel, och vi värdesätter EU:s engagemang för Kosovo och för stabilitet på västra Balkan.

63.

Regionkommittén stöder Kosovos deltagande i regionala initiativ, framför allt dem med anknytning till västra Balkans utsikter till EU-medlemskap. ReK konstaterar att integrationen av västra Balkan i EU inte kommer att lyckas om man inte involverar alla regionala aktörer i processen.

64.

Regionkommittén noterar att de olika etniska gruppernas rättigheter är förankrade i den nya konstitutionen.

65.

Kommittén ställer sig positiv till att man inrättat en rådgivande kommitté för olika befolkningsgrupper under presidentens beskydd och att man infört ett system med två majoriteter, där beslut i frågor som rör de olika befolkningsgruppernas grundläggande intressen måste godkännas inte bara av en majoritet av lagstiftarna utan också av en majoritet av företrädarna för de enskilda befolkningsgrupperna. Vi anser att man bör komma överens om tidpunkten för ikraftträdandet med företrädare för världssamfundet.

66.

ReK hoppas att Kosovos egna självständighetsförklaring inte kommer att innebära nya hinder för handelsutbytet eller människors möjlighet att förflytta sig inom västra Balkanområdet.

67.

Regionkommittén stöder tanken på världssamfundets fortsatta närvaro i Kosovo under en längre tid. Med tanke på den offentliga förvaltningens bristande administrativa kapacitet i Kosovo anser vi att världssamfundet måste lämna betydande stöd i samband med att den nya konstitutionen genomförs.

68.

Vi beklagar att den administrativa kapaciteten fortfarande är otillräcklig för att säkerställa en effektiv och öppen offentlig förvaltning och handläggning av EU:s fonder och program.

69.

Regionkommittén anser att de nationella minoritetsgrupperna bör delta i samhällsstyrningen i Kosovo inom ramen för den nya konstitutionens bestämmelser. Vi beklagar att företrädarna för den serbiska befolkningsgruppen inte vill delta i arbetet med att skapa offentliga institutioner och i de demokratiska processerna för att välja företrädare till institutionerna i Kosovo.

70.

Regionkommittén uppmanar myndigheterna i Kosovo att respektera de olika etniska minoriteterna och uppfylla alla internationella krav i detta sammanhang.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/48

—

Regionkommittén rekommenderar att de potentiella kandidatländerna, i den mån de lever upp till de krav som ställs av Europeiska kommissionen, också ges tillgång till de tre återstående instrumenten, så att de kan uppnå samma villkor som kandidatländerna.

—

Regionkommittén anser att detta yttrande bör ligga till grund för en mer omfattande och grundlig utvärdering av de erfarenheter som hittills gjorts, eftersom man i en utvärdering kan klarlägga och dokumentera det omfattande och viktiga arbete som de lokala och regionala myndigheterna utfört i samband med tidigare utvidgningar. I samband med detta bör Regionkommittén med hjälp av forskningsmedel göra en grundlig analys av det lokala och regionala engagemanget inom ramen för föranslutningsstödet under 2007–2009.

—

Regionkommittén bör i början av 2009 ta initiativ till en rundabordsdiskussion, där företrädare för kommissionen, Europaparlamentet, de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna samt andra relevanta aktörer bjuds in till en ingående diskussion om detta ämne. Detta kommer att utgöra startskottet till utvärderingen.

—

Regionkommittén anser att man på grundval av utvärderingen bör utarbeta en politisk referensram mellan Regionkommittén och kommissionen för att involvera lokala och regionala myndigheter i utvidgningsprocesser. Denna bör antas av kommittén, eftersom en politisk referensram är ett enastående redskap om man vill se över de nuvarande strukturerna och samarbetsformerna i syfte att skapa ytterligare utveckling när det gäller det gränsöverskridande samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i medlemsländer, kandidatländer och potentiella kandidatänder

Föredragande

:

Helene LUND (DK–PSE), kommunfullmäktigeledamot (Furesø kommun)

1.

Regionkommittén gläder sig över att den femte utvidgningen, där de lokala och regionala myndigheterna i Bulgarien och Rumänien spelat en väsentlig roll när det gäller att skapa en utveckling i riktning mot en hållbar demokrati på det lokala och regionala planet, slutförts med framgång.

2.

Regionkommittén understryker vikten av att dra lärdom av de erfarenheter som gjorts under tidigare utvidgningar när det gäller gränsöverskridande samarbete, så att insatsen kan optimeras och förbättras i samband med de nuvarande anslutningsförhandlingarna med kandidatländerna och potentiella kandidatländer.

3.

Regionkommittén rekommenderar därför att man fokuserar ytterligare på samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i medlemsländerna, kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna.

4.

Regionkommittén välkomnar instrumentet för stöd inför anslutningen, som följer av kommissionens meddelande (KOM(2004) 627 slutlig) och rådets förordning nr 1085/2006 och hänvisar till sitt yttrande ”Ett instrument för stöd inför anslutningen” (CdR 498/2004 fin). Regionkommittén stöder strukturen på föranslutningsstödet, som består av fem delar, nämligen a) övergångsstöd och institutionsuppbyggnad, b) gränsöverskridande samarbete, c) regional utveckling, d) mänskliga resurser, och e) landsbygdsutveckling.

5.

Regionkommittén konstaterar att föranslutningsstödet, med löptiden 2007–2013, är ett viktigt redskap i arbetet med att skapa hållbara politiska och administrativa strukturer i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna, eftersom föranslutningsstödet sedan den 1 januari 2007 har fungerat som ett samlat instrument för de olika delarna av de föranslutningsstöd som tidigare funnits för Turkiet och västra Balkan: Phare, Ispa, Sapard, Cards och det finansiella instrumentet för Turkiet.

6.

Regionkommittén välkomnar den treåriga vägledande finansiella ramen inom föranslutningsstödet för tilldelning av resurser till varje mottagarland eftersom den vittnar om ett flexibelt angreppssätt. Man kan inte finna en lösning som passar alla. Det finns därför ett behov av flexibla instrument för att man ska kunna bemöta de utmaningar och problem som finns i varje enskilt land.

7.

Regionkommittén noterar samtidigt att mottagarländerna delas in i två grupper, där kandidatländerna, nämligen f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Kroatien och Turkiet, är den ena gruppen och de potentiella kandidatländerna, nämligen Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Serbien och Kosovo, den andra. Med tanke på ovanstående indelning kan kandidatländerna söka stöd inom alla fem delarna, medan de potentiella kandidatländerna endast kan söka stöd inom de två första delarna, nämligen övergångsstöd och institutionell kapacitet samt gränsöverskridande samarbete.

8.

Regionkommittén rekommenderar att de potentiella kandidatländerna, i den mån de lever upp till de krav som ställs av Europeiska kommissionen, också ges tillgång till de tre återstående instrumenten, så att de kan uppnå samma villkor som kandidatländerna.

9.

Regionkommittén understryker att det är avgörande att man ställer höga krav på efterföljande dokumentation av de resultat som uppnåtts inom ramen för föranslutningsstödet.

10.

Regionkommittén påpekar att en stor del av lagstiftningen ofta genomförs lokalt och regionalt (på miljöområdet genomförs upp till 70 % av EU:s lagstiftning lokalt och regionalt). Det är därför viktigt att de lokala och regionala myndigheterna får en reell stödmöjlighet inom ramen för föranslutningsstödet så att de kan fortsätta sitt positiva och viktiga arbete och sitt konstruktiva bidrag till utvecklingen av solida förvaltningsstrukturer och en hållbar demokrati på det lokala och regionala planet i kandidatländerna och i de potentiella kandidatländerna.

11.

Regionkommittén understryker att ansökarländerna, för att kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna ska kunna leva upp till de krav som ställs i gemenskapens regelverk, Köpenhamnskriterierna och Madrid-slutsatserna från december 1995, måste utveckla hållbara lokala och regionala politiska och administrativa strukturer.

12.

Regionkommittén uppmärksammar att de lokala och regionala myndigheterna ofta är medborgarnas främsta port till systemet och att det därför är viktigt att de kan tillhandahålla de tjänster som invånarna efterfrågar. Erfarenheter visar att det är viktigt att satsa på utvecklingen av starka lokala och regionala politiska och administrativa strukturer, eftersom dessa ofta är svaga i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna. Detta är ett område där de lokala och regionala myndigheterna i EU har stor erfarenhet, eftersom det handlar om utmaningar som lokala och regionala myndigheter i alla medlemsländer står inför. Regionkommittén understryker samtidigt vikten av att invånarna inte upplever några varaktiga sänkningar av servicenivån under anslutningsprocessen, eftersom detta kan leda till en negativ syn på EU-medlemskapet.

13.

Regionkommittén understryker i samband med detta att det dessutom är viktigt att fokusera på utvecklingen av starka lokala och regionala strukturer, eftersom en stor del av gemenskapens regelverk genomförs på det lokala och regionala planet. Det är därför viktigt att den lokala och regionala nivån är en likvärdig aktör i förhållande till den centrala nivån, eftersom en väl utbyggd administrativ kapacitet på lokal och regional nivå, som kan tillhandahålla de tjänster som krävs och hantera de utmaningar som uppstår, bidrar till att avlasta den centrala nivån.

14.

Regionkommittén riktar uppmärksamheten på vikten av att man, för att med framgång politiskt och administrativt förankra politiska och administrativa strukturer på lokal och regional nivå, i samarbete med det civila samhället utvecklar en lokal demokrati, som invånarna känner tillit till och som de känner att de kan påverka. Kommunala och regionala myndigheter har många års erfarenhet av gränsöverskridande samarbete, t.ex. vänortssamarbete, som också innefattar den kulturella och identitetsrelaterade dimensionen i fråga om utveckling av demokrati och förvaltning. Detta innebär ett positivt mervärde för gemenskapen.

15.

Regionkommittén påpekar vidare att den lokala och regionala nivån besitter sakkunskaper i fråga om interkulturellt samarbete, eftersom det oftast är dessa nivåer som kommer i direkt kontakt med invånare med olika kulturell bakgrund. Detta har gett de lokala och regionala myndigheterna erfarenhet i arbetet med olika kulturer på nära håll, och detta är en resurs som kan föras över till det interkulturella arbetet mellan medlemsländerna, kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna i samband med utvidgningsprocesserna.

16.

Regionkommittén anser att det är viktigt att man utvecklar en samlad strategi för det gränsöverskridande samarbetet i samband med föranslutningsprocesserna.

17.

Regionkommittén framhäver att en av kommitténs viktigaste prioriteringar på området yttre förbindelser är att informera invånarna om utvidgningarna (CdR 322/2006 fin). Regionkommitténs insats kommer att kunna kommuniceras lättare och bättre om kommittén systematiskt håller sig informerad om de praktiska, konstruktiva och hållbara resultat som uppnåtts av lokala och regionala myndigheter under utvidgningsprocessen.

18.

Regionkommittén tackar alla lokala och regionala myndigheter i de medlemsländer, kandidatländer och potentiella kandidatländer som medverkat i den undersökning som ligger till grund för detta yttrande. De har lämnat ett framstående bidrag till arbetet med att utarbeta yttrandet genom att bidra med sina erfarenheter vid samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i medlemsländer och kandidatländer samt potentiella kandidatländer. Framför allt de kroatiska städerna och regionerna har gjort en stor insats, vilket framhäver deras stora engagemang. De svar som inkommit från alla de länder som medverkat är en stark praktisk ansats i arbetet med att utvärdera den insats som hittills gjorts och en grund för utarbetandet av en rad politiska riktlinjer för det framtida arbetet.

19.

Regionkommittén anser att detta yttrande bör ligga till grund för en mer omfattande och grundlig utvärdering av de erfarenheter som hittills gjorts, eftersom man i en utvärdering kan klarlägga och dokumentera det omfattande och viktiga arbete som de lokala och regionala myndigheterna utfört i samband med tidigare utvidgningar. I samband med detta bör Regionkommittén med hjälp av forskningsmedel göra en grundlig analys av det lokala och regionala engagemanget inom ramen för föranslutningsstödet under 2007–2009. Forskningen bör ske i samarbete mellan universitet och organisationer i alla medlems- och ansökarstater. Dessutom bör man inrätta en övervakningsgrupp bestående av företrädare för de politiska grupperna samt företrädare för kommissionen och de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna, som ska följa forskningsarbetet och rapportera till kommittén och arbetsgrupperna för att skapa ett brett ansvar för utvärderingsprojektet.

20.

Regionkommittén bör i början av 2009 ta initiativ till en rundabordsdiskussion, där företrädare för kommissionen, Europaparlamentet, de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna samt andra relevanta aktörer bjuds in till en ingående diskussion om detta ämne. Detta kommer att utgöra startskottet till utvärderingen.

21.

Regionkommitténs sekretariat och de tre arbetsgrupperna för västra Balkan, Turkiet och Kroatien, som i viss mån redan behandlat relevanta utvidgningsaspekter, och den gemensamma rådgivande kommittén för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien bör involveras i utvärderingen, eftersom de kommer att kunna bidra med viktiga kunskaper om de utmaningar som kandidatländer och potentiella kandidatländer står inför.

22.

Regionkommittén anser att man på grundval av utvärderingen bör utarbeta en politisk referensram mellan Regionkommittén och kommissionen för att involvera lokala och regionala myndigheter i utvidgningsprocesser. Denna bör antas av kommittén, eftersom en politisk referensram är ett enastående redskap om man vill se över de nuvarande strukturerna och samarbetsformerna i syfte att skapa ytterligare utveckling när det gäller det gränsöverskridande samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i medlemsländer, kandidatländer och potentiella kandidatänder. Den skulle också tjäna som ett gemensamt referensunderlag för kommissionen och Regionkommittén i arbetet med att vidareutveckla föranslutningsstödet, så att detta i högre grad kan tillmötesgå de behov som de lokala och regionala myndigheterna har.

23.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna bör involveras i utvidgningsprocessen som en likvärdig aktör, med tanke på deras stora sakkunskaper och kunnande när det gäller att stärka kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna genom det gränsöverskridande lokala och regionala samarbetet. Det bör ses som en samlad resurs som också kommer resten av EU och EU:s institutioner till godo. Kommissionen, kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna uppmanas därför att i samarbete med lokala och regionala myndigheter utveckla de juridiska och finansiella ramar som krävs för att de ska kunna involveras. Den politiska referensramen för lokala och regionala myndigheters medverkan är det första steget på vägen till detta.

24.

Regionkommittén påpekar att mindre gränsöverskridande projekt som utförs av lokala och regionala myndigheter tillför ett betydande mervärde, eftersom erfarenheter från flera medlemsländer visar att den öppenhet, genomsynlighet och direkta kontakt mellan parterna som mindre projekt inbjuder till skapar ömsesidig tillit och konkreta resultat vid praktiska problemställningar.

25.

Regionkommittén understryker i detta sammanhang att erfarenheter från bl.a. Rumänien visar att de medel som kan sökas till decentraliserade projekt genom föranslutningsinstrumenten är av största vikt för uppbyggnaden av den offentliga förvaltningens förmåga på lokal och regional nivå i kandidatländer och potentiella kandidatländer.

26.

Regionkommittén rekommenderar att alla komponenter inom föranslutningsstödet justeras så att de tillgodoser behoven hos de lokala och regionala myndigheter, samt icke-statliga organisationer, som gör en viktig insats i samband med utvidgningsprocesser. Erfarenheter från flera medlemsländer, bl.a. England och Danmark, visar att lokala och regionala myndigheter har svårt att leva upp till den nedre stödgränsen för gränsöverskridande projekt inom ramen för föranslutningsstödet.

27.

Regionkommittén påpekar i detta sammanhang att det är viktigt att föranslutningsstödet i högre grad också riktas in på att bygga upp den administrativa kapaciteten lokalt och regionalt och att det inte bara koncentreras på att bygga upp den centrala förvaltningen. Om de lokala och regionala myndigheterna inte har den administrativa kapacitet som krävs kommer det att bli svårt att genomföra gemenskapens regelverk på ett hållbart sätt.

28.

Regionkommittén uppmärksammar i detta sammanhang att erfarenheter gett vid handen att kandidatländernas och de potentiella kandidatländernas bristande förmåga att absorbera stödmedel är ett grundläggande hinder för utnyttjandet av projektmedlen. Det handlar om hela processen, från ansökningsförfarandena till genomförandet och rapporteringen, vilket i hög grad beror på bristande erfarenhet. I samband med detta pekas det på att språkliga hinder och brist på praktisk kunskap om ansökningsförfaranden och projektförvaltning är stora utmaningar i samband med att projekt initieras och genomförs. Detta understryker ytterligare vikten av att man inom ramen för föranslutningsstödet skapar verkliga stödmöjligheter för de lokala och regionala myndigheterna att bygga upp sin administrativa kapacitet.

29.

Regionkommittén föreslår att man lägger in ett fasperspektiv i utformningen av föranslutningsstödet, så att det just finns en möjlighet att börja med mindre projekt och att därefter, i takt med att erfarenheterna och den administrativa kapaciteten ökar, inleda större projekt.

30.

Regionkommittén rekommenderar att man inom ramen för föranslutningsstödet inrättar en särskild budgetpost för små projekt, som man gjort under tidigare program som Phare Baltic Project Facility och Tacis Small Project Facility. Under perioden 1998–2001 genomfördes 259 projekt inom dessa program i samarbete mellan Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Vitryssland, Ukraina och Moldavien och medlemsländerna. I utvärderingar av bl.a. Tacis-programmen av Europeiska revisionsrätten under år 2000, rekommenderades en ökning av Tacis Small Project Facility på grund av den stora framgången.

31.

Regionkommittén påpekar samtidigt att bland annat erfarenheter från Turkiet visat att just mindre projekt, som ofta innefattar konkreta initiativ, skapar ett stort positivt mervärde för hela EU, eftersom det samtidigt är ett sätt att ge positiv publicitet åt och sprida kunskaperna om EU lokalt och regionalt och att öka kunskaperna om EU på ett konkret sätt.

32.

Regionkommittén pekar på att erfarenheter inom tidigare stödprogram visar att det är viktigt att stödmöjligheten inom föranslutningsstödet är så obyråkratisk som möjligt och inte delas upp i alltför många faser med särskilda anslag och påpekar därför att det behövs flexibla projektramar, så att man kan flytta medel från pelare till pelare inom budgeten, då detta är ett sätt att arbeta in ny information och därmed bidra till att förbättra och utveckla projekten under deras gång. Regionkommittén vill i samband med detta peka på att tunga byråkratiska förfaranden hämmar framför allt de mindre projekten. Erfarenheter från Serbien visar att t.ex. en försening i överföringen av projektmedel till de projektansvariga myndigheterna kan få oavsedda följder.

33.

Regionkommittén påpekar att nationella sammanslutningar kan vara med och underlätta processen kring projekthanteringen genom att spela en aktiv roll, t.ex. genom att fungera som kontaktställe och sprida kunskaper, eftersom de ofta sitter inne med relevanta kunskaper och kan vara med och sprida bästa praxis i fråga om projekthantering.

34.

Regionkommittén uppmärksammar det lyckade samarbetet mellan medlemsländerna och Turkiet, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien inom ramen för EU:s kulturprogram och mellan medlemsländerna och Turkiet inom ramen för EU:s program för livslångt lärande, samt de positiva erfarenheterna av samarbetet inom ramen för EU:s sjunde ramprogram för forskning, där Turkiet, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien deltagit. Denna tankegång och möjlighet till utbyte bör beaktas när det gäller föranslutningsstödet, så att man i högre grad kan utbyta t.ex. sakkunniga inom en viss sektor mellan medlemsländerna, kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna på lokal och regional nivå.

35.

Regionkommittén pekar på den stora betydelsen av att man fokuserar på den sektorsspecifika fackkunskapen. Danska och polska erfarenheter visar att ett deltagande av lokala och regionala sakkunniga, som arbetar med de konkreta problemställningarna till vardags, möjliggör en ämnesrelaterad dialog, vilket är positivt för samspelet och inlärningsprocessen. I samband med detta visar engelska erfarenheter att utbyte av sakkunniga ska ses som en positiv tvåvägsprocess, där inlärning sker på båda sidor, genom att nationella sakkunniga inom en viss sektor också får utbyte av samarbetet. Italienska och kroatiska erfarenheter visar att sådana projekt, där utbytet upplevs som någonting positivt på båda sidor, kan leda till fler projekt och samarbeten.

36.

Regionkommittén uppmärksammar att program för livslångt lärande och utbildning är av allra största vikt för att inlärningen inte ska upphöra med det enskilda projektet utan att en fortsatt utveckling och dynamik säkras. Erfarenheter från bl.a. Rumänien visar att det är viktigt med samarbete på detta område om man vill göra den offentliga sektorn effektiv och livskraftig.

37.

Regionkommittén anser att man bör se till att det finns en budgetpost för tolkning och hänvisar till erfarenheter från bl.a. Estland och Kroatien som visar att planering och genomförande av projekt över gränserna försvåras om det inte finns någon möjlighet till professionell tolkning, eftersom detta betyder att parterna därmed skärs av från den kommunikation som är avgörande för ett projekts framgång och för den ömsesidiga förståelsen.

38.

Regionkommittén riktar uppmärksamheten på att man bör fokusera ytterligare på projektens datamaterial, eftersom data i ett antal fall visat sig vara svårtillgängliga och av varierande kvalitet, vilket kan få negativ inverkan på projektens kvalitet.

39.

Regionkommittén anser att en stark administrativ kapacitet på alla myndighetsnivåer är avgörande för utvecklingen av institutionella reformer. Det finns en risk för att institutionella reformer undermineras om det finns svagheter i den administrativa strukturen. Kroatiska och bosniska erfarenheter visar t.ex. att ett försenat genomförande av nationell lagstiftning haft en negativ inverkan på genomförandet av projekt på lokal och regional nivå.

40.

Regionkommittén anser i detta sammanhang att man bör fokusera på de utmaningar som kan uppstå när EU:s bestämmelser och den nationella lagstiftningen samspelar. Serbiska erfarenheter visar t.ex. att en bristande överensstämmelse mellan upphandlingsregler kan leda till missförstånd och till att genomförandet av projekt försenas.

41.

Regionkommittén pekar på vikten av en hållbar balans mellan stöd till de olika områdena. Erfarenheter från tidigare utvidgningar visar att det funnits en stor variation i utvecklingen av olika sektorer. Medan framsteg gjorts i de sektorer som grundar sig på gemenskapens regelverk, som erkänts vara tydliga politiska prioriteringar, har det hänt mycket litet inom andra sektorer. Detta har lett till en snävare fokusering på få sektorer, vilket lett till att medel och fokus tagits från andra viktiga områden inom den offentliga sektorn. En rad initiativ på dessa områden har därför vidtagits förhastat och under stor tids- och resurspress, vilket bidragit till att begränsa möjligheterna att åstadkomma effektiva resultat.

42.

Regionkommittén understryker med tanke på ovanstående erfarenheter att EU-projekten bör initieras redan tidigt i processen, så att utförandet och därmed också resultatet inte försvagas i onödan till följd av tidspress.

43.

Regionkommittén anser att angreppssättet i fråga om de politiska kriterierna bör utvidgas på ett sådant sätt att man tar hänsyn till den balans och det samspel som krävs mellan de politiska kriterier som fastställs av EU och andra nationella områden. Tidigare erfarenheter inom ramen för Phare-programmet har visat att en del av stödet som varit inriktat på uppfyllelse av de politiska kriterierna varit ineffektivt, eftersom man anlagt ett för snävt perspektiv. Stödet har inte i tillräckligt hög grad varit grundat på behovet av att ta upp samspelet mellan sådana centrala områden som reformer av den offentliga sektorn, utveckling av det civila samhället, goda styresformer och korruptionsbekämpning. Dessutom har man i stödet inte tagit hänsyn till den viktiga aspekten att mycket av de politiska kriterierna inte kan utföras utan att detta påverkar de ekonomiska kriterierna. Det är därför viktigt att den lokala och regionala nivån involveras i arbetet med att fastställa prioriteringarna inom föranslutningsstödet, så att stödet utgår från de behov som faktiskt finns. I detta sammanhang kan det vara problematiskt om det inte finns någon samstämmighet mellan de nationella utvecklingsstrategierna och externa givares strategier, något som understryks av erfarenheter från Kroatien.

44.

Regionkommittén anser att den lokala och den regionala nivån bör involveras i processen på ett tidigare stadium, eftersom det finns ett behov av samordning mellan den lokala, den regionala och den centrala nivån. Erfarenheter visar att bristande samordning leder till att en rad aktiviteter sätts i gång på central nivå men att man därefter inte tar hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas uppgifter. Detta leder till att aktiviteter som satts i gång och projektens potential inte utnyttjas fullt ut.

45.

Regionkommittén rekommenderar däför att det sker en öppen samordning mellan den centrala nivån och de lokala och regionala myndigheterna och hänvisar bl.a. till de kroatiska regionerna Sisak-Moslavina, Slavonien, Osijek-Baranja, Lika-Senj samt städerna Varaždin och Karlovac, som uttryckt en önskan om ökat deltagande i förberedelsen av de operativa programmen inom ramen för föranslutningsstödet. Detta kommer också att bidra till större överensstämmelse mellan de behov som finns och de aktiviteter som sätts i gång.

46.

Regionkommittén rekommenderar därför att man i de operativa programmen inom ramen för föranslutningsstödet uppmuntrar till att lokala och regionala folkvalda myndigheter involveras i högre grad, så som har skett i Kroatien under del II i föranslutningsstödet i samband med det gränsöverskridande samarbetet. Det är de lokala och regionala myndigheterna som har erfarenhet av och en känsla för de lokala och regionala behoven och som därför kan identifiera problemen och bidra till att de blir lösta. Därför rekommenderar vi att denna metod utsträcks till att omfatta även andra länder som ansökt om medlemskap och även de andra programprioriteringarna.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/54

—

Regionkommittén konstaterar att hanteringen av klimatförändringarna är en av de viktigaste politiska utmaningarna för de lokala och regionala myndigheterna under de närmaste åren.

—

Kommittén anser att man för att nå de ambitiösa målen för år 2020 måste se till att det finns god tillgång till IKT-baserade lösningar och att dessa lösningar också utnyttjas fullt ut.

—

ReK betonar att IKT spelar en viktig roll vid genomförandet av unionens strategi för hållbar utveckling. Genom tekniska och kommersiella innovationer påverkar IKT den hållbara utvecklingen på ett positivt sätt, och främjar med hjälp av de intelligentaste och renaste processerna strukturella förändringar i utnyttjandet av naturresurserna.

—

Kommittén framhåller att den informations- och kommunikationsteknik som ökar energieffektiviteten har en enorm potential att förbättra EU:s konkurrenskraft och öka möjligheterna till affärsverksamhet på lokal och regional nivå.

—

Kommittén påpekar att kommunerna och regionerna förfogar över flera instrument som kan hjälpa dem att fullt ut utnyttja de möjligheter som IKT erbjuder inom ramen för hanteringen av klimatförändringarna. Hit hör bl.a. ansvar och befogenheter på områdena fysisk planering, energiutbud, byggnadsverksamhet och trafik.

—

Kommittén föreslår att det skulle kunna anordnas ett evenemang på EU-nivå med anknytning till den fråga som behandlas i meddelandet under vilket man ordnar en utställning för de lokala och regionala myndigheterna och en tävling om de bästa projekt där IKT utnyttjas för energieffektivitet. ReK är villig att delta i såväl utställningen som programmet under själva evenemanget. Kommissionen skulle i samarbete med Regionkommittén och övriga aktörer kunna utarbeta en handledning om hur de lokala och regionala myndigheterna kan utnyttja IKT i sina klimatförändringsplaner.

Föredragande

:

Risto KOIVISTO (FI–PSE), ordförande i landskapsstyrelsen för Birkalands förbund

1.

Regionkommittén har i sina yttranden under senare tid konstaterat att hanteringen av klimatförändringarna är en av de viktigaste politiska utmaningarna för de lokala och regionala myndigheterna under de närmaste åren.

2.

ReK stöder Europeiska rådets mål att fram till år 2020 minska utsläppen med 20 % jämfört med nivån år 1990, öka andelen förnybar energi till 20 % av EU:s totala energikonsumtion och minska EU:s energikonsumtion med 20 % jämfört med beräkningarna.

3.

Kommittén stöder kommissionens uppfattning att man för att nå de ambitiösa målen för år 2020 måste se till att det finns god tillgång till IKT-baserade lösningar och att dessa lösningar också utnyttjas fullt ut.

4.

Kommittén upprepar sitt tidigare konstaterande att energieffektivitet måste prioriteras i alla val som görs inom ramen för den europeiska energipolitiken. Därför välkomnar kommittén att kommissionen i meddelandet konstaterar att den med hjälp av informations- och kommunikationstekniken vill öka effektiviteten inom energiproduktionen, -distributionen och -handeln.

5.

ReK har i sina yttranden om kommissionens i2010-initiativ på senare tid särskilt lyft fram IKT:s sociala och ekonomiska aspekter, och gläder sig därför över att kommissionen nu även beaktar kunskapssamhällets miljöaspekter.

6.

ReK betonar att IKT spelar en viktig roll vid genomförandet av unionens strategi för hållbar utveckling. Genom tekniska och kommersiella innovationer påverkar IKT den hållbara utvecklingen på ett positivt sätt, och främjar med hjälp av de intelligentaste och renaste processerna strukturella förändringar i utnyttjandet av naturresurserna.

7.

Kommittén framhåller att den informations- och kommunikationsteknik som ökar energieffektiviteten har en enorm potential att förbättra EU:s konkurrenskraft och öka möjligheterna till affärsverksamhet på lokal och regional nivå.

8.

Regionkommittén är övertygad om att kommissionen har gjort ett riktigt val när den vid godkännandet och testningen av idéer har prioriterat stadsområdenas deltagande och samarbetet med dessa, och anser att detta val ligger i linje med kommitténs tidigare kommentarer beträffande strategin för i2010.

9.

Kommittén tror att det är just de lokala och regionala myndigheterna som på grund av sina konkreta behov kan utforma de mest nyskapande och innovativa initiativen till stöd för EU:s i2010-strategi.

10.

Kommittén påpekar att kommunerna och regionerna förfogar över flera instrument som kan hjälpa dem att fullt ut utnyttja de möjligheter som IKT erbjuder inom ramen för hanteringen av klimatförändringarna. Hit hör bl.a. ansvar och befogenheter på områdena fysisk planering, energiutbud, byggnadsverksamhet och trafik.

11.

ReK konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna redan i dag i stor utsträckning utnyttjar IKT i många av sina åtgärder för att minska energikonsumtionen och utsläppen, bl.a. på följande områden:

12.

Kommittén stöder kommissionens förslag om att man i detta skede ska ge IKT-företagen en ledande roll i den strukturförändring som ska leda till ett minskat klimatavtryck.

13.

ReK framhåller också de stora möjligheter som IKT erbjuder de lokala och regionala myndigheterna när det gäller att öka produktiviteten och förbättra tjänsterna samtidigt som energikonsumtionen och utsläppen minskar. Ett utnyttjande av dessa möjligheter förutsätter dock ofta en mer omfattande omstrukturering av myndigheternas arbetsmetoder, t.ex. följande:

14.

Regionkommittén framhåller att de europeiska lokala och regionala myndigheterna och deras nätverk gärna deltar i den samråds- och partnerskapsprocess för IKT och energieffektivitet som föreslås av kommissionen, och också gärna bidrar till en spridning av bästa praxis.

15.

ReK uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utarbeta för ändamålet lämpliga finansieringsmodeller som även beaktar de lokala och regionala myndigheternas behov. Kommittén uppmanar också kommissionen att i alla sina finansieringskällor prioritera energieffektivitet, särskilt när IKT-lösningar tillämpas.

16.

Regionkommittén anser att kommissionen, trots att flera initiativ redan inletts på området, i meddelandet borde ha inbegripit transporter i de frågor som man koncentrerar sig på i inledningsskedet, eftersom dessa erbjuder stora besparingsmöjligheter och många möjligheter att tillämpa IKT samt är av central betydelse ur den lokala och regionala förvaltningens synvinkel.

17.

Kommittén anser i likhet med kommissionen att det är viktigt att stödja utvecklingen av datorer som förbrukar mindre energi, och uppmanar samtidigt kommissionen att också investera i utvecklingen av metoder för att förbättra utnyttjandet av i synnerhet den värmeenergi som alstras i stora datorutrymmen.

18.

Utöver den energieffektivitet som kommissionen lyft fram fäster kommittén även uppmärksamhet vid den omfattande inverkan som produktionen, transporten och bortskaffandet av IT-produkter har på branschens miljöavtryck, och anser att man måste försöka påverka detta både genom frivilliga avtal och vid behov även genom lagstiftning.

19.

Kommittén föreslår att det utarbetas gemensamma riktlinjer för sådan forskningsverksamhet som med informations- och kommunikationsteknikens hjälp utvecklar energieffektiviteten, så att de splittrade europeiska, nationella och regionala resurserna kan föras samman och bättre utnyttjas för de gemensamma målen.

20.

ReK betonar den kundbaserade forskningens betydelse, och anser att en förutsättning för att denna ska bli framgångsrik är ett nära samarbete mellan den vetenskapliga forskningen, IKT-företag och övriga företag, energiproducenter, de lokala och regionala myndigheterna samt konsumentorganisationerna.

21.

Med beaktande av de lokala och regionala myndigheternas centrala ställning på området energieffektivitet uppmanar ReK kommissionen att ge dessa myndigheter en viktig roll i unionens ramprogram för forskning liksom i motsvarande nationella projekt och framför allt i de storskaliga pilotprogram för att spåra IKT-sektorns koldioxidavtryck som omnämns i meddelandet.

22.

Kommittén oroar sig över att man, trots frågans stora betydelse, inte tillräckligt har betonat ett konkret utnyttjande av innovationer i form av produkter och tjänster på massmarknaden, och konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna förutom att vara föregångare när det gäller att utnyttja innovationer också kan erbjuda företag i branschen en positiv ekonomisk utvecklingsmiljö.

23.

Kommittén anser att ett stort problem med tanke på marknadstillväxten är bristen på gemensamma normer framför allt på teknikområden med nära anknytning till den lokala och regionala förvaltningen, såsom intelligenta styrsystem för byggnader, belysningsstyrning och trafiksystem. Avsaknaden av normer förhindrar teknisk kompatibilitet, begränsar konkurrensen på marknaden och försvårar den offentliga upphandlingen.

24.

ReK noterar att de prioriterade områden som kommissionen föreslår saknar gemensamma mätmetoder med vars hjälp de lokala och regionala myndigheterna skulle kunna bedöma nyttan av olika lösningar.

25.

Med avseende på eldistributionen och en tryggad elförsörjning är det ändamålsenligt att decentralisera energiproduktionen till olika kommuner och regioner, och decentraliseringen erbjuder en möjlighet att kombinera olika energiproduktionsformer. Därför välkomnar kommittén varmt kommissionens planer på att öka utbytet av information och goda lösningar beträffande nya IKT-baserade företagsmodeller för den decentraliserade produktionen och att satsa på forskningen och utvecklingen på detta område.

26.

Regionkommittén konstaterar att kommissionen i sitt meddelande inte har lyft fram främjandet av miljövänlig IKT i den offentliga upphandlingen, och uppmanar kommissionen att utveckla förfaranden för att de lokala och regionala myndigheterna i den offentliga upphandlingen och framför allt i det förkommersiella förfarandet lättare än i dag ska kunna prioritera energieffektiviteten och utvecklingen av relevant IKT.

27.

Kommittén är positiv till de förväntningar på ett nära samarbete med Regionkommittén som kommissionen framför i sitt meddelande, och föreslår följande:

28.

ReK föreslår att kommissionen i sitt nästa meddelande om IKT och miljön, som ska offentliggöras våren 2009,

29.

Såsom kommittén redan tidigare har konstaterat bör energieffektivitet och en ökad användning av förnybar energi bli en central del av EU:s energipolitik. Investeringar i IKT som ökar energieffektiviteten hjälper kommunerna och regionerna att hantera klimatförändringarna, decentralisera energiproduktionen och minska energiförbrukningen samt att erbjuda lokala företag nya verksamhetsmodeller.

30.

Kommittén fäster stor vikt vid kommissionens planer på att vid godkännandet och testningen av idéer utnyttja stadsområdenas erfarenheter och även samarbeta med existerande nätverk för lokala och regionala myndigheter. Kommunerna och regionerna har på grund av sina många olika roller (som bl.a. tillsynsmyndighet, konsument, tillhandahållare av tjänster, energiförbrukare och -tillhandahållare, impulsgivare, sakkunnig och tillhandahållare av anvisningar) flera skäl att ge sitt fulla stöd till ett fullt utnyttjande av IKT i samband med ökningen av energieffektiviteten. Kommittén kommer att göra vad den kan för att öka medvetenheten hos stadsområdena och nätverken för lokala och regionala myndigheter om dessa möjligheter och uppmuntra dem att delta i partnerskapsprocessen.

31.

Kommittén önskar att kommissionen skulle satsa mer på en standardisering på området, så att de lokala och regionala myndigheterna skulle få tillgång till mer kompatibla produkter. Standardisering och kvalitetskriterier främjar också marknadskonkurrensen och gör det enklare att genomföra offentliga upphandlingar som gynnar energieffektiviteten.

32.

De lokala och regionala myndigheterna representerar det gemensamma miljöansvaret och kan med stöd av unionen och medlemsstaterna vara föregångare och visa gott exempel genom att öka energieffektiviteten med hjälp av IKT. Denna roll som föregångare omfattar bland annat inrättandet av ett nytt partnerskap med IKT-företag och energiproducenter, genomförandet av intelligent energiförbrukning i offentliga byggnader och intelligent belysning på offentliga platser samt större energieffektivitet i förvaltning och tjänster.

33.

Kommittén föreslår att Europeiska unionen i sitt nästa meddelande på området offentliggör en europeisk handlingsplan för hur IKT kan utnyttjas till att främja hållbar utveckling. Regionkommittén anser också att det är nödvändigt att inkludera transporterna i den övergripande granskningen och att i handlingsplanen inbegripa en omfattande e-strategi för minskning av koldioxidutsläppen, kvantitativa sektorsspecifika mål för dessa utsläpp och åtgärder på EU-nivå och nationell nivå för att nå dessa mål samt fastställa indikatorer för en uppföljning av utvecklingen.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/58

—

Det främsta målet för insatser på nivån ovanför den nationella bör vara att skapa ett europeiskt mervärde. Därför instämmer kommittén i kommissionens uppmaning att bättre utnyttja mångfalden i de europeiska skolsystemen, som bygger på gemensamma värden och erbjuder ett stort antal innovativa och utmärkta exempel på goda metoder.

—

ReK erinrar om att man även i fortsättningen måste ta hänsyn till den nuvarande decentraliseringen i de enskilda medlemsstaterna. I många medlemsstater tillhör skolorna de lokala och regionala myndigheternas behörighetsområde, och det är därför viktigt att det politiska och administrativa samspelet mellan alla nivåer fungerar väl och att man skapar en gemensam politik. Skolväsendet kan förbättras på bästa sätt om de lokala och regionala myndigheterna deltar aktivt och övertar ansvaret för utvecklingen av undervisningen.

—

Man får inte glömma att lärandet inte bara sker i skolan, utan också i förskolan och i vardagslivet utanför skolan, t.ex. i familjen, under fritidsaktiviteter med jämnåriga, i en e-miljö och genom massmedier. De aktörer som ansvarar för utbildning och ungdomspolitik bör försöka se till elevernas hela livssituation, och i sina överväganden om möjligt ta hänsyn till de inlärningsprocesser som sker utanför skolan och hur dessa påverkar inställningen till skolutbildningen samt till icke-formell utbildning.

—

Förskolor och daghem finansieras i Europa till stor del av de lokala och regionala myndigheterna, som i många år kontinuerligt har byggt ut och förbättrat detta utbud så långt resurserna tillåter. En förutsättning för att många projekt har kunnat och ska kunna inledas är dock att de får stöd från gemenskapsprogram. Detta gäller t.ex. främjande av flerspråkighet hos små barn, framför allt i gränsregioner. Kommittén anser att EU:s åtgärder i sådana fall måste vara mer kontinuerliga, för att motverka att bra projekt läggs ner på grund av finansieringsbrist efter några år och att kunskap och erfarenheter går förlorade. Man måste se till att det finns finansiellt stöd från EU för att fortsätta projekten.

—

ReK hoppas i detta sammanhang att det nya Comenius Regio-initiativet ska ge de lokala och regionala myndigheterna större handlingsutrymme för prioritering av projektstöd.

—

Kommittén erbjuder sig att bidra till det samarbete som kommissionen föreslår. Vi påpekar dock att samarbetet i första hand bör bestå i direkt erfarenhetsutbyte mellan de myndigheter som ansvarar för utbildningspolitiken i medlemsstaterna.

Föredragande

:

Helma KUHN-THEIS (DE–PPE), ledamot av Saarlands delstatsparlament

1.

Kommittén välkomnar kommissionens meddelande ”Förbättrad kompetens för framtiden”, som behandlar de stora utmaningar som de europeiska skolsystemen står inför. Till stor del instämmer vi i kommissionens analys av problemet och de slutsatser som dras. Framför allt delar vi kommissionens åsikt att investeringar i ungdomar – framför allt i deras skolgång – bör få högsta prioritet.

2.

I detta sammanhang hade det varit till stor hjälp om kommissionen försökt uppskatta omfattningen av de finansiella åtaganden som de lokala och regionala myndigheterna måste göra för att förslaget ska kunna genomföras.

3.

ReK anser nämligen att det problem som kommissionen behandlar ofta står i centrum inte bara för medlemsstaternas, utan även för de lokala och regionala myndigheternas insatser. Därför beklagar kommittén att kommissionen i sitt resonemang inte nämner att de lokala och regionala myndigheterna, som kan bidra till att lösa problemen i fråga, redan gör det, och även i fortsättningen kommer att satsa stora finansiella resurser och ansträngningar på detta område, på grund av sina många olika ansvarsområden inom utbildningssektorn och sin ingående kunskap om den lokala och regionala situationen.

4.

Vi konstaterar dock att man behöver gå längre, med tanke på utbildningens viktiga roll för Europas ekonomiska tillväxt och välfärd och skolgångens stora betydelse för livslångt lärande. Därför stöder ReK i princip förslaget om förstärkning av det europeiska samarbetet om skolor.

5.

Samtidigt bör det främsta målet för insatser på nivån ovanför den nationella vara att skapa ett europeiskt mervärde. Därför instämmer kommittén i kommissionens uppmaning att bättre utnyttja mångfalden i de europeiska skolsystemen, som bygger på gemensamma värden och erbjuder ett stort antal innovativa och utmärkta exempel på goda metoder. Särskilt uppskattar vi kommissionens avsikt att stödja de – lokala, regionala och nationella – myndigheter som har ansvar för utbildningssystemens utformning och innehåll, genom att underlätta utbyte av goda erfarenheter.

6.

ReK erinrar om att man även i fortsättningen måste ta hänsyn till den nuvarande decentraliseringen i de enskilda medlemsstaterna. I många medlemsstater tillhör skolorna de lokala och regionala myndigheternas behörighetsområde, och det är därför viktigt att det politiska och administrativa samspelet mellan alla nivåer fungerar väl och att man skapar en gemensam politik. Skolväsendet kan förbättras på bästa sätt om de lokala och regionala myndigheterna deltar aktivt och övertar ansvaret för utvecklingen av undervisningen på sitt territorium.

7.

Att meddelandet begränsas till struktureringen av det europeiska samarbetet om skolor är berättigat och realistiskt. Men man får inte glömma att lärandet inte bara sker i skolan, utan också i förskolan och i vardagslivet utanför skolan, t.ex. i familjen, under fritidsaktiviteter med jämnåriga, i en e-miljö och genom massmedier. De aktörer som ansvarar för utbildning och ungdomspolitik bör försöka se till elevernas hela livssituation, och i sina överväganden om möjligt ta hänsyn till de inlärningsprocesser som sker utanför skolan och hur dessa påverkar inställningen till skolutbildningen samt till icke-formell utbildning.

8.

ReK framhåller kommissionens iakttagelse att förvärvandet av kompetens i ganska hög grad bestäms av eleverna själva, som måste ”tänka kritiskt runt sina lärandemål, styra sitt lärande med självdisciplin, arbeta självständigt och tillsammans med andra, söka information och stöd när så krävs och använda alla möjligheter som informations- och kommunikationstekniken kan erbjuda” (se punkt 2.3). Just i ett samhälle där förmågan till livslångt lärande blir allt viktigare, är att ”lära sig lära sig” och självständigt lärande centrala färdigheter som måste uppmuntras.

9.

Det är därför viktigt att skolorna använder sig av ett logiskt utbildningskoncept, så att eleverna förstår hur undervisningen är uppbyggd och vad som förväntas av dem. Barns och ungdomars lärande bör präglas av positiva förväntningar, positivt mottagande samt stimulans och vägledning.

10.

ReK håller med om att reformer av läroplanerna bör utgå från ett holistiskt och kompetensorienterat tillvägagångssätt, i vilket ”såväl lärare, lärande som andra aktörer är fullt involverade” (punkt 2.5) och där särskilt vårdnadshavarna bör göras delaktiga. Man bör ha höga förväntningar på skolsystemet men vara medveten om att skolan visserligen kan åstadkomma mycket men också i hög grad är underställd samhällets ramvillkor. Detta kan förtydligas genom två exempel. Skolans insatser ger bättre resultat när en positiv inställning till lärande redan har grundlagts i familjen och i förskola och daghem. I slutet av skoltiden är signalerna från ekonomin och arbetsmarknaden mycket viktiga för ungdomars studiemotivation. Skolan kan å sin sida stödja en ny medborgarkultur på följande sätt:

11.

ReK är överens med kommissionen om att främjande av läskunnighet är en av skolans centrala uppgifter. Många av de strategier kommissionen nämner – framför allt på skolans område – är typiska uppgifter för de lokala och regionala myndigheterna, t.ex. åtgärder för att förbättra familjernas språkkunskaper och förbättringar i infrastrukturen för läskunnighet. Även när det gäller att utveckla en positiv inställning till matematik, informationsteknik och annan teknik samt naturvetenskap är uppbyggnaden av skolor, mediatek och fritidsanläggningar en viktig faktor och något som ofta finansieras av lokala och regionala myndigheter.

12.

Vid sidan av det allmänna främjandet av läs- och skrivkunnighet understryker ReK vikten av att främja även elektronisk läskunnighet i skolorna. På detta sätt kan unga på ett bättre sätt förbereda sig inför och öva sig på ett självständigt liv. Genom användning av modern IT bidrar de till att ett mervärde uppstår såväl för deras egen utveckling som för samhällsutvecklingen.

13.

Vi delar kommissionens uppfattning om de individuella lärandestrategiernas betydelse och syftet med bedömningar. En bedömning bör vara formativ, det vill säga framtidsinriktad, och syfta till att göra inlärningen mer effektiv och individuell. Ofta är bedömningar dock sammanfattande, anger resultat efter en viss period och används enbart för att rangordna eleverna. Kommittén anser att utbildningen och vidareutbildningen av lärare behöver förbättras ordentligt i detta avseende och att europeiska program för spridning av ny kunskap kan bidra till detta, särskilt när det gäller att vända sig till lärarstudenterna under utbildningen och vidareutbildningen.

14.

Tredje punkten i sammanfattningen innehåller en formulering – ”antagande av en övergripande metod för att utveckla kompetenser som omfattar läroplaner, undervisningsmaterial, lärarutbildning …” – som vi anser är olycklig, eftersom det inte klargörs att det i stället för gemenskapsomfattande harmonisering handlar om att uppmuntra medlemsstaterna och deras skolutbildningsansvariga.

15.

Det finns ett nära samband mellan entreprenöriellt förhållningssätt och utveckling av företagaranda och den ovannämnda principen att allmänt främja utveckling av självständiga personligheter, så att ungdomarna blir redo att ta initiativ inte bara på det ekonomiska området utan också i form av samhällsengagemang. Skolan måste alltså erbjuda undervisning av hög kvalitet för alla elever (avsnitt 3), och sträva efter att vara en välfungerande utbildningsmiljö ur kognitiv, kulturell och social synpunkt och att ge en utbildning inriktad på både vetande och medborgarkunskap. I detta sammanhang är det för övrigt viktigt med ett nära samarbete med det lokala och regionala arbetslivet

16.

Kommittén ställer sig förbehållslöst bakom kommissionens strävan efter bättre möjligheter till lärande i förskoleåldern. Vi instämmer helt och fullt i följande uttalande: ”En förbättring av förskoleundervisningen och en ökad tillgång till denna är potentiellt sett det viktigaste bidrag[et] … för att förbättra möjligheterna för alla och för att uppfylla Lissabonmålen”. Det är till stor del i förskola och daghem som grunden läggs för lärandet under hela skoltiden. Detta gäller inte bara barn från missgynnade grupper – en bra förskoleutbildning är till fördel för alla. Att barnen går i förskola och på daghem innebär en första möjlighet att närma sig kunskaper, eftersom förskola och daghem genom sina socialpedagogiska åtgärder ser till att barnen från tidig ålder får en grundläggande positiv attityd till det sociala sammanhanget, till arbete och lärande, och att familjen får delta i de egna barnens utbildning. Innovativa metoder som ofta används på den didaktiska nivån inom barnomsorgen kan utvecklas på lämpligt sätt för de följande utbildningsstadierna. Kommittén påpekar dock att inte ens den allra bästa förskoleundervisning befriar lärarna på högre stadier från ansvaret för att hålla liv i och vidareutveckla elevernas upptäckarglädje och lust att lära.

17.

Förskolor och daghem finansieras i Europa till stor del av de lokala och regionala myndigheterna, som i många år kontinuerligt har byggt ut och förbättrat detta utbud så långt resurserna tillåter. En förutsättning för att många projekt har kunnat och ska kunna inledas är dock att de får stöd från gemenskapsprogram. Detta gäller t.ex. främjande av flerspråkighet hos små barn, framför allt i gränsregioner. Kommittén anser att EU:s åtgärder i sådana fall måste vara mer kontinuerliga, för att motverka att bra projekt läggs ner på grund av finansieringsbrist efter några år och att kunskap och erfarenheter går förlorade. Man måste se till att det finns finansiellt stöd från EU för att fortsätta projekten.

18.

Vi hoppas i detta sammanhang att det nya Comenius Regio-initiativet ska ge de lokala och regionala myndigheterna större handlingsutrymme för prioritering av projektstöd.

19.

ReK stöder kommissionens krav på lika möjligheter i utbildningssystemet men kan inte hålla med om den delvis generaliserande beskrivningen av olika lösningar i vissa medlemsstater. Det gäller exempelvis frågan om vid vilken ålder barn ska börja på olika skolor som ger avgångsbetyg av olika kvalitet. Av en McKinsey-undersökning från 2007 (1) framgår att strukturen på undervisningen har mycket större betydelse för inlärningen än skolsystemets utformning. Som kommissionen med all rätt påpekar på ett annat ställe i meddelandet (avsnitt 4) bör man därför satsa på en förbättring av lärarutbildningens kvalitet.

20.

Det är viktigt att alla medlemsstater anstränger sig för att ge lika tillgång till utbildning. Målet är att alla ska få tillgång till en högkvalitativ utbildning och att skilda sociala och ekonomiska förutsättningar inte ska spela någon avgörande roll för hur man lyckas med utbildningen.

21.

Kommittén är medveten om att elever med invandrarbakgrund oftast ställs inför mycket komplexa problem och därför behöver särskild uppmärksamhet. Därför välkomnar vi kommissionens grönbok (2) på detta tema, som också kommer att bli föremål för ett ReK-yttrande. I detta sammanhang är det nödvändigt att skolan fortsätter sin satsning på att integrera barn och ungdomar med invandrarbakgrund och deras familjer med hjälp av ett utbud av interkulturell utbildning som innebär att alla uppmärksammas och att mångfalden respekteras. En förståelse för det djupgående sambandet mellan språk och kultur ökar insikten om vikten av språkstudier, med början i värdlandets språk (tal och skrift), som verktyg för kommunikation och kontakter. Man bör också lyfta fram behovet av kunskaper i hemlandets språk, som ett erkännande av identiteten och av respekt för mångfalden, som bör tas tillvara.

22.

En väsentlig uppgift för skolan är att stödja missgynnade elever, stärka deras självförtroende, ge dem erkänsla för deras framsteg och visa hur de kan lyckas på ett sätt som passar deras enskilda förutsättningar och behov. Man får dock inte glömma att elever med goda förutsättningar och särskilda intressen och begåvningar har rätt till stimulans, uppbackning och utmaningar. Detta hör också till ett rättvist skolsystem. En av de främsta och svåraste pedagogiska uppgifterna består i att ge alla elever individuellt stöd utan att motverka den samhälleliga solidariteten. Individerna måste fortsätta att känna ansvar för helheten.

23.

ReK efterlyser en rejäl förstärkning av de betydelsefulla åtgärder inom och utanför skolan som vidtas för att minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid. Lokala och regionala myndigheter är i hög grad medansvariga på detta område och avsätter omfattande resurser. ReK värdesätter i detta sammanhang tilldelningen av europeiska strukturfondsmedel som kan vara till stor hjälp, men det vore bra om de lokala och regionala myndigheterna fick mer omfattande tillgång till gemenskapsmedel med så lite byråkrati som möjligt.

24.

Vi vill i detta sammanhang nämna ”skolor som erbjuder en andra chans” och påminna om hur viktigt det är att det finns en andra utbildningsmöjlighet inte bara för ungdomar utan för alla åldersgrupper. Alla vuxna, men naturligtvis främst de som missat mycket under barndomen och ungdomen, måste få möjligheter till utveckling.

25.

Kommittén anser inte att det är lämpligt att dra upp allmänna riktlinjer för utbildningen för elever med särskilda utbildningsbehov. För det första har sådana barn mycket olika behov, och för det andra är det stora skillnader mellan medlemsstaternas system för särskilda utbildningsbehov. Det övergripande målet för de pedagogiska insatserna måste vara att hjälpa elever med inlärnings- och anpassningsproblem på ett rättvist och flexibelt sätt, oberoende av skolform. Därför är det inte adekvat att bedömningen av kvaliteten på lösningar för barn med särskilda utbildningsbehov begränsas till frågan om olika skolformer. Många elever kan endast få tillgång till utbildning genom specialiserade särskolor. Framför allt för barn med ett eventuellt behov av specialpedagogiskt stöd är det dock viktigt att detta behov upptäcks och erkänns så tidigt som möjligt före skolstarten, så att man kan sätta in stödmekanismer. Detta gör skolstarten lättare för dessa barn och deras familjer.

26.

Skolutvecklingen är viktig för att reformerna av de olika utbildningssystemen ska ge varaktiga resultat. Man bör även undersöka vilken roll som spelas av skolinspektionerna, som bör främja och stödja flexibilitet och innovation i skolorna. I linje med detta vill kommittén uppmana kommissionen att gå varsamt fram när det gäller att fullfölja en politik för samordning och enhetlighet, eftersom de övergripande målen om innovation och entreprenörsanda i skolan kan komma i skymundan om en sådan politik blir ett standardiseringsmedel. När det gäller utveckling av skolor kan inte bara medlemsstaterna utan även de lokala och regionala myndigheterna och skolorna själva dra nytta av ett utbyte av erfarenheter. Kommittén konstaterar att gemenskapsprogram, framför allt Comenius och det tidigare Arion, har varit mycket värdefulla.

27.

Kommittén delar rådets uppfattning (3) att skolorna bör utvecklas till ”inlärningssamfund” som utvärderar sig själva och sätter upp nya mål, engagerar sig i kommunens eller regionens utbildningspolitik i den mån det är förenligt med medlemsstatens konstitutionella bestämmelser, och deltar i arbetet med dess utformning. Det innebär att lärarna ska få större möjligheter till kontinuerlig vidareutbildning och vidareutveckling. I detta sammanhang är det positivt om skolor och lärare har goda kontakter med den närmaste omgivningen. Enligt vår uppfattning har den regionala och lokala nivån avgörande betydelse för en skolas positiva utveckling.

28.

Kommittén håller med kommissionen om att lärarna har en central roll i insatserna för att uppnå Lissabonmålen. Man bör prioritera en grundutbildning med såväl pedagogiskt som ämnesmässigt hög kvalitet och integrerad praktik.

29.

Kommittén efterlyser större rörlighet för lärare i grund- och vidareutbildningen. Man kan förvänta sig att lärare som har egna erfarenheter från andra europeiska länder på ett åskådligt sätt kan låta eleverna ta del av mångfalden i Europas traditioner och kultur och även kan förmedla insikter om gemensamma värden.

30.

Kommittén ser fler aspekter som bör uppmärksammas i lärarnas grund-, fort- och vidareutbildning. Ett exempel är den förändring i lärandet som användningen av internet och andra innovationer med anknytning till internet medfört. Därför måste bilden av lärarna och deras självbild förändras. Flexibilitet är absolut nödvändigt. Lärarna måste på ett tidigt stadium uppmärksamma utbildningstendenser och hantera förändringar inom utbildningssektorn. Lärare, socialarbetare, personer som arbetar med ungdomar och många andra på det pedagogiska området måste samarbeta och försöka förstå alla andra aktörers arbetssituation. Temaarbete bör vara centralt i grund-, fort- och vidareutbildningen. Lika viktigt är nätverksarbete och samarbete med kolleger på andra skolor.

31.

Man bör även undersöka vilken roll kompletterande och möjligen även halvprofessionella verksamheter kan spela. I många regioner inför man coacher som kan stödja vissa elever och tillgodose deras individuella behov. Här finns eventuellt efterföljansvärda modeller för andra skolsystem.

32.

Kommittén anser att kommissionens förslag om förbättrade rekryteringsförfaranden är en fråga som behöver uppmärksammas. ReK anser att kommissionen är inne på rätt väg i punkt 4.4, när man nämner en målinriktad rekrytering av kvalificerade kandidater och uppföljning under utbildningen och genom yrkeslivet.

33.

Kommittén håller med kommissionen om att kraven på skolledare har ökat enormt. Mot bakgrund av detta och i syfte att hitta kompetenta personer för dessa uppgifter, anstränger sig de lokala och regionala myndigheterna att göra skolorna till attraktiva arbetsplatser även för skolledare.

34.

Rek finner det viktigt att i det fortsatta samarbetet föra en allmän diskussion om skolledarnas roll, uppgifter och behov av kompetens. Som ett led i detta är det också viktigt att utbyta erfarenheter kring goda metoder för rekrytering av skolledare.

35.

Kommittén erbjuder sig att bidra till det samarbete som kommissionen föreslår. Vi påpekar dock att samarbetet i första hand bör bestå i direkt erfarenhetsutbyte mellan de myndigheter som ansvarar för utbildningspolitiken i medlemsstaterna. Kommittén anser att det är ytterst viktigt att som kommissionen föreslår verka för bättre läs- och skrivkunnighet, bättre tillgång till förskoleundervisning och ett stärkande av lärarutbildningen. Kommittén anser att man bör utvidga och underlätta EU-finansieringen av spridning och tillämpning av god praxis i kommuner och regioner. Man måste därvid ta hänsyn till att överföring av modeller från en region till en annan alltid måste ske med stor försiktighet på grund av skillnaderna i kulturella och sociala förhållanden och alltid måste grunda sig på medvetna beslut och uttryckligt medgivande från de ansvariga på lokal nivå.

36.

Kommittén tackar för de impulser som meddelandet ger och ber kommissionen att i fortsatta diskussioner beakta kommentarerna i detta yttrande.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/63

1.

Kommittén är bekymrad över de allvarliga sociala effekterna av finanskrisen och vilka konsekvenser den får för ekonomin i dess helhet och i synnerhet för regionerna och medborgarna. Kommittén efterlyser därför beslutsamma åtgärder som stöder efterfrågesidan av ekonomin, och åtgärder för att bistå särskilt de små och medelstora företagen samt de lokala och regionala myndigheterna, i syfte att bevara sammanhållningen och skydda viktiga investeringar och infrastrukturprojekt.

2.

Kommittén stöder helhjärtat målet om en säker, gemensam finansmarknad i Europeiska unionen som grundas på höga krav på insyn, samt ett avancerat och smidigt övervakningssystem på relevanta förvaltningsnivåer. Kommittén framhåller att åtgärder och bestämmelser som kan strypa finansmarknaderna bör undvikas och målinriktade gemensamma ansträngningar göras i syfte att säkra en sund finansiell förvaltning för att återupprätta förtroendet för ekonomin.

3.

Kommittén välkomnar den överenskommelse som Europeiska rådet nådde den 15–16 oktober 2008. Denna överenskommelse är en förutsättning för att återställa förtroendet på finansmarknaderna. ReK anser att dessa beslut utgör viktiga steg mot att återupprätta tilltron inom den finansiella sektorn och begränsa konsekvenserna av krisen för ekonomin, även om detta belastar budgeten och skattebetalarna.

4.

Kommittén stöder EU:s beslut att öka minimigarantierna för medborgarnas besparingar på EU:s territorium och välkomnar det som en riktig åtgärd för att säkra EU-medborgarnas besparingar och återupprätta förtroendet för bankväsendet på kort sikt utan att påföra skattebetalarna extra kostnader eller snedvrida konkurrensen. Rek stöder även målet att undvika konkurser bland EU:s större banker.

5.

Kommittén ser positivt på medlemsstaternas tillkännagivande att de har för avsikt att avsätta 30 miljarder euro före 2011 via Europeiska investeringsbanken för att hjälpa små och medelstora europeiska företag, men framhåller att detta endast är det första steget när det gäller att stödja ekonomin.

6.

Regionkommittén understryker den viktiga roll som spelas av Europeiska socialfonden och program som syftar till att begränsa de negativa effekterna av den pågående krisen. ReK uppmanar kommissionen att utröna vilka möjligheter det finns att anpassa befintliga instrument till rådande omständigheter, inklusive en översyn av Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter, för att göra detta instrument mer funktionsdugligt.

7.

Kommittén stöder kommissionens senaste initiativ som syftar till att ändra de direktiv som reglerar finansmarknaderna, med särskilt fokus på tillsynsåtgärder, riskhantering och krishantering. ReK uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas roll.

8.

Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag till direktiv i syfte att harmonisera finansinstitutens information om finansiella produkter och fastställa en skyldighet att klassificera tillhörande risker på ett lättförståeligt sätt, förenkla kontrakten och fastställa enkla öppenhetskrav för banktjänster.

9.

Kommittén uppmanar kommissionen att verka för en överenskommelse om en uppförandekod för att säkra att finansinstitutens vinstdrivande verksamhet inte strider mot allmänintresset.

10.

Kommittén framhåller vidare att finanskrisens konsekvenser för ekonomin inte bör ändra de långsiktiga politiska prioriteringar som fastställts av EU, bland annat stöd till fler och bättre arbetstillfällen, främjande av forskning och utveckling, förbättrad konkurrenskraft, ökad territoriell sammanhållning och bekämpning av orsakerna till och effekterna av den globala uppvärmningen.

11.

Kommittén uppmanar kommissionen att ägna stor uppmärksamhet åt privatpersoners skuldsättning, i synnerhet kreditkortsskulder som ökar så snabbt att låntagarna inte klarar av att betala dem.

12.

Kommittén välkomnar inrättandet av en högnivågrupp som ska ägna sig åt tillsynsstrukturen på EU:s finansmarknader och konstaterar att den består av sakkunniga från finansinstitut, nationella finansministerier, bankväsendet och industrin. ReK beklagar emellertid att de lokala och regionala förvaltningsnivåerna inte är företrädda i De Larosière-gruppen och yrkar på att en företrädare för Regionkommittén utses.

13.

Kommittén efterlyser lämpliga rättsliga ramar med effektiva regelsystem och mekanismer för brottsbekämpning.

14.

Kommittén efterlyser en översyn av det internationella finansiella systemet, bl.a. för att uppnå ökad insyn i finansiella transaktioner, översyn av finansinstitutens försiktighetsnormer och redovisningsstandarder, utökat ansvar för företagsledningar och en begränsning av de bestämmelser i systemet som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande (t.ex. värdepapperisering och principer för löner och andra ersättningar). ReK understryker slutligen att det krävs en bättre samordning mellan de olika nationella tillsynsmyndigheterna i fråga om tillsynen av multinationella finansiella grupper.

15.

Regionkommittén påminner om att de lokala och regionala myndigheterna ansvarar för en tredjedel av de offentliga utgifterna och mer än två tredjedelar av de offentliga investeringarna i EU, och de måste därför betraktas som aktiva aktörer som bör engageras i arbetet med att finna lösningar på krisen och säkerställa den framtida ekonomiska tillväxten. Därför insisterar vi på att de lokala och regionala myndigheterna bör få stöd i sina investeringar i exempelvis infrastruktur, för att undvika en ond cirkel där brist på investeringar leder till färre jobb, brist på krediter och ännu större brist på investeringar.

16.

Kommittén vill understryka att de lokala och regionala myndigheterna berörs direkt av finanskrisen eftersom sparbankerna i många länder har sina rötter i regionerna. De är de myndigheter som är närmast lokalbefolkningen och de lokala företagen, och de bidrar till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att bistå nystartade företag och små och medelstora företag.

17.

ReK uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att erkänna den lokala och regionala nivåns viktiga roll för de offentliga finansiella mellanhändernas funktion. Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna bör höras i samband med utarbetande och genomförande av alla nya strukturer inom ramen för EU:s finansiella system, i syfte att säkerställa utbyte av erfarenheter och överföring av sakkunskap nedifrån och upp och uppifrån och ned, till förmån för ekonomin, småföretagen och medborgarna.

18.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om ”Tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen” (1), och uppmanar kommissionen att noga granska konsekvenserna av statligt stöd enligt artikel 87.3.b till enskilda banker i syfte att se till att sådant stöd inte bli större än nödvändigt och att en snedvridning av konkurrensen förhindras.

19.

Kommittén välkomnar överenskommelsen om minimigaranti för insatta medel på 50 000 euro, och uppmanar till lämpliga skatteincitament för allmänheten för att minimera snedvridningen av konkurrensen och ge alla finansinstitut lika konkurrensvillkor. Dessa åtgärder är viktiga för att återvinna medborgarnas förtroende för det finansiella systemet.

20.

Kommittén föreslår en översyn av klassificeringssystemet i syfte att skapa enkla koder eller kategorier som kan användas för att skilja banker med en försiktig inställning i fråga om investeringar från högriskbanker. Kommittén anser därför att det vore värdefullt att inrätta ett europeiskt kreditvärderingsinstitut.

21.

ReK stöder kommissionens satsning på att undanröja all snedvridning på den inre finansmarknaden (Report on the retail banking sector inquiry, 31 januari 2007) och den kvarvarande uppdelningen längs nationella gränser samt skillnaderna i vinstmarginal, prissättning, försäljningsmönster och information. Kommittén stöder kommissionens mål att fullborda en gemensam finansmarknad som är öppnare, sundare och bättre lämpad att bemöta globala utmaningar.

22.

Regionkommittén påminner om att de lokala och regionala myndigheterna är viktiga aktörer inom politik och budget när det gäller att ta itu med alla viktiga utmaningar inför de kommande årtiondena i Europa.

23.

Kommittén understryker att finanskrisen och dess negativa konsekvenser för den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen kommer att öka efterfrågan på stöd, socialhjälp och förmånliga priser på offentliga tjänster. De lokala och regionala myndigheterna står i främsta ledet med avseende på dessa förväntningar.

24.

ReK vill rikta uppmärksamheten på att finansieringsvillkoren för ekonomiska aktörer enligt prognoserna kommer att försämras, även för lokala och regionala myndigheter, vilket eventuellt kan påverka deras möjligheter att låna till nya investeringar.

25.

Regionkommittén efterfrågar särskild uppmärksamhet på de lokala och regionala myndigheternas finansieringsmöjligheter och efterlyser lämpligt stöd för regionala och lokala myndigheter i de fall då ökade kostnader för finansiering och skuldbördan äventyrar ett genomförande i rimlig tid av projekt som i övrigt är solida samt värdefulla och viktiga för regionerna och för EU:s ekonomi som helhet.

26.

Regionkommittén efterfrågar större flexibilitet under innevarande period när det gäller användningen av strukturfonderna, och förespråkar bland annat extra tid för mobilisering av strukturfonderna från referensåret plus 2 (N+2) till referensåret plus 3 (N+3) i syfte att säkerställa att högkvalitativa projekt som förväntas ge effektiva lösningar inte i onödan utsätts för risken att förlora EU-finansieringen.

27.

Kommittén uppmanar finansinstituten, EU-myndigheterna och bankerna att avsätta lämplig finansiering eller garantier för infrastrukturinvesteringar samt innovativa projekt med bevisat hög kvalitet som bidrar till konkurrenskraft och effektivitet. ReK insisterar på att man bör beakta att om sådana investeringar inte görs inom rimlig tid kan detta få direkt skadliga effekter för de berörda regionerna och deras småföretag, men också negativa konsekvenser för EU:s industri. Därmed skulle den ekonomiska tillväxten påverkas och värdefulla arbetstillfällen äventyras.

28.

Kommittén begär att de lokala och regionala myndigheternas samfinansieringskvoter, precis som kvoterna för ERUF och ESF i de operativa programmen, inte ska räknas med i den interna stabilitetspakten för varje land. På så sätt kan de lokala myndigheterna inleda projekt för att främja tillväxt och utveckling av den lokala ekonomin och arbetsmarknaden, utan att drabbas av de restriktioner som man i vissa länder vidtar mot lokala myndigheter som bryter mot pakten (blockering av lånemedel och åtaganden samt nedskärning av statliga medel).

29.

Kommittén föreslår ett närmare institutionellt partnerskap mellan ReK och EIB, i enlighet med målen om att stärka ekonomin och den sociala sammanhållningen, mål som fastställts i EG-fördraget och i synnerhet dess protokoll nr 28 om ekonomisk och social sammanhållning.

30.

Kommittén stöder de reformer som aviserats av EIB om enklare låneförfaranden, utsträckning av lånemöjligheter till immateriella investeringar (licenser, forskning osv.), riskdelning mellan EIB och bankerna samt öppenhet vad avser de finansieringsförmåner som beviljas småföretagen. Kommittén efterlyser en förstärkning av EIB:s möjligheter att delta i infrastrukturprojekt, bland annat genom användning av långsiktiga investeringsfonder (riskkapital) i syfte att öka EIB:s genomslagskraft. Regionkommittén föreslår slutligen att man utvecklar en mekanism som inbegriper EIB och som liknar stödmekanismerna för småföretagen. Denna mekanism skulle syfta till att bistå de lokala och regionala myndigheterna när det gäller att medfinansiera projekt kopplade till den territoriella sammanhållningen.

31.

Regionkommittén bekräftar sitt engagemang när det gäller att uppnå klimatmålen och uttrycker en förhoppning om att målen kommer att uppnås trots de ekonomiska svårigheterna. Satsningar bör därför göras på att mobilisera europeiska investeringar i teknik för förnybar energi genom finansieringsprogram (transporter, byggnation osv.) och forskningsfinansiering, i synnerhet i småföretagen.

32.

Kommittén vill åter understryka sitt engagemang när det gäller att åstadkomma dynamisk, hållbar ekonomisk tillväxt inom ramen för en sund europeisk social modell, med beaktande av energieffektivitet och minskad miljöpåverkan. Kommittén anser att dessa mål inte får äventyras ens under de nuvarande exceptionella förhållandena, vare sig genom EU:s åtgärder eller genom åtgärder på nationell, och lokal eller regional nivå. Kommittén uppmanar tvärtom de ansvariga aktörerna att inta en ledande roll och förvandla riskerna till möjligheter genom att stödja forskning och investeringar i effektiv teknik som kan åstadkomma en långsiktig ekonomisk återhämtning på ett miljömässigt hållbart sätt.

33.

Kommittén ger sin ordförande i uppdrag att presentera denna resolution för Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, rådet och ordförandeskapen för Europeiska unionen.

31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/66

1.

Regionkommittén understryker vikten av ny dynamik i EU:s strukturreformer i syfte att finna lösningar på den aktuella finansiella krisen och dess återverkningar på ekonomin i EU och resten av världen. Även om nödåtgärder är viktiga för att leda Europa ut ur den aktuella krisen på kort sikt är det nödvändigt och av högsta prioritet att även på längre sikt skapa hållbara arbetstillfällen och tillväxt samt utveckla infrastrukturkvaliteten, kollektivtrafiken och investeringarna i energieffektiv teknik.

2.

I detta sammanhang hänvisar kommittén till sin resolution om finanskrisen, där det anges vilka huvudsakliga steg som bör tas på europeisk, nationell, regional och lokal nivå för att hantera finanskrisen och för att i så hög grad som möjligt begränsa dess negativa konsekvenser.

3.

Regionkommittén välkomnar såväl den uttryckliga viljan att förstärka Europeiska unionens territoriella dimension och dess demokratiska anda som de förslag som lagts fram i sammanhanget. Kommittén har för avsikt att fortsätta stärka ReK:s politiska och institutionella roll i EU:s beslutsprocess och meddelar att den kommer att utarbeta en vitbok om flernivåstyre och lägga fram den under 2009.

4.

Regionkommittén upprepar sin avsikt att noga följa upp översynen av EU:s budget i syfte att bidra till en bättre integration och samordning av EU:s politikområden på lokal och regional nivå. Denna process bör återspegla behoven på alla styresnivåer och leda till höjd kvalitet samt ökad jämlikhet, stabilitet, öppenhet och förenkling i anslutning till EU:s åtgärder. I detta syfte föreslås att budgetperioden anpassas till EU:s valperioder enligt principen 5+5 år i avsikt att tillhandahålla effektivt stöd till de minst utvecklade regionerna för att dessa ska hinna i kapp, och i avsikt att säkerställa att framtida budgetar bättre återspeglar EU:s samtliga behörighetsområden samtidigt som ett återförstatligande av EU:s politikområden undviks, eftersom det skulle äventyra effektiviteten i det europeiska integrationsprojektet (1).

5.

Regionkommittén understryker behovet av förtroendeskapande åtgärder i syfte att återvinna EU-medborgarnas tillit i en situation av osäkerhet då deras arbeten är kraftigt hotade, energipriserna fluktuerar, ekonomin sviktar och förtroendet för banksektorn rasar. Det är även nödvändigt att överväga mekanismer som kan bidra till att liknande kriser undviks i framtiden.

6.

Regionkommittén understryker behovet av hållbar utveckling för medborgarna och för kommande generationer. Ett socialt Europa är viktigt. Dessa mål är oantastliga, men samtidigt behövs det gemensamma åtgärder som vidtas gemensamt av EU, medlemsstaterna och regionala och lokala politiska aktörer. I detta syfte bör centralregeringar och lokala och regionala myndigheter – även genom en mindre strikt tillämpning av bestämmelserna om hur stort underskott som tillåts för medlemsstaterna – få ytterligare uppmuntran av EU för att även de ska sträva efter dessa mål genom ambitiösa och långsiktiga investeringar i grund- och yrkesutbildning, forskning och innovation samt i utvecklingen av infrastruktur av hög kvalitet, nätverk för kollektivtrafik och investering i energieffektiv teknik.