26.3.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/1

Meddelande från kommissionen om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor

(2009/C 72/01)

1. INLEDNING

Sedan mitten av 2007 har kreditmarknaderna för institutionella aktörer och stora företag drabbats av allvarliga störningar. Resultatet är att likviditeten inom banksektorn sinat och bankerna blivit motvilliga att låna ut till varandra och till ekonomin i stort. I takt med att störningarna på kreditmarknaderna intensifierats under de senaste arton månaderna har finanskrisen förvärrats och den globala ekonomin gått in i en allvarlig recession.

Det är svårt att föreställa sig en lösning på finanskrisen och en återhämtning inom den globala ekonomin om inte stabiliteten inom banksektorn och det finansiella systemet som helhet kan garanteras. Först då återvänder förtroendet bland investerarna och först då återgår bankerna till sitt normala utlåningsbeteende. Därför har medlemsstaterna vidtagit åtgärder för att stödja stabiliteten i sina banksektorer och stimulera utlåningen, framför allt genom att skjuta till nytt kapital genom att använda offentliga medel och genom att tillhandahålla statliga garantier för bankernas utlåning. Dessa åtgärder tillkännagavs i oktober 2008 och har genomförts gradvis de senaste månaderna.

Flera medlemsstater har nyligen tillkännagivit sin avsikt att komplettera sina befintliga stödåtgärder genom någon form av lättnad för värdeminskade banktillgångar (impaired assets). Dessa tillkännagivanden har jämsides med ett liknande initiativ i Förenta staterna utlöst en omfattande diskussion inom gemenskapen om fördelarna med övertagande av värdeminskade tillgångar som en statlig stödåtgärd för banker. Inom ramen för den diskussionen har kommissionen i samråd med Europeiska centralbanken (ECB) utarbetat detta meddelande, som bygger på de rekommendationer som eurosystemet utfärdade den 5 februari 2009 (se bilaga I).

Detta meddelande fokuserar på frågor som medlemsstaterna ska ta ställning till när de överväger, utformar och genomför åtgärder i form av övertagande av värdeminskade tillgångar (asset relief measures, nedan kallade räddningsåtgärder). På ett allmänt plan omfattar dessa frågor den logiska grunden för övertagande av värdeminskade tillgångar som en åtgärd för att garantera finansiell stabilitet och stimulera bankernas utlåning, de långsiktiga överväganden gällande banksektorns bärkraft och hållbarheten i de offentliga finanserna som ska beaktas när räddningsåtgärder övervägs samt behovet av en gemensam och samordnad strategi på EU-nivå när det gäller övertagande av värdeminskade tillgångar, framför allt för att garantera lika konkurrensvillkor. I samband med en sådan gemenskapsstrategi ger detta meddelande också mer specifik vägledning för tillämpningen av reglerna om statligt stöd på övertagande av värdeminskade tillgångar, med fokus t.ex. på i) insyn och krav på redovisning av tillgångar som minskat i värde, ii) ansvarsfördelningen mellan staten, aktieägarna och fordringshavarna, iii) sammanjämkning av incitamenten för stödmottagarna med målen för den offentliga politiken, iv) principer för utformning av räddningsåtgärder när det gäller stödberättigande, värdering och förvaltning av värdeminskade tillgångar, och v) förhållandet mellan räddningsåtgärder, andra statliga stödåtgärder och omstruktureringen av banker.

2. RÄDDNINGSÅTGÄRDER FÖR ATT GARANTERA FINANSIELL STABILITET OCH STIMULERA BANKERNAS UTLÅNING

De omedelbara syftena med de räddningspaket som vissa medlemsstater tillkännagav i oktober 2008 är att garantera finansiell stabilitet och stimulera långivningen till realekonomin. Det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser om hur effektiva räddningspaketen är, men det står klart att de avvärjt risken för en finansiell härdsmälta och bidragit till att viktiga interbankmarknader kunnat fungera. Å andra sidan har utlåningen till realekonomin utvecklats ogynnsamt sedan paketen tillkännagavs, och den senaste statistiken visar på en brant minskning av kredittillväxten (1). Från många medlemsstater rapporteras allmänt om företag som nekas krediter av bankerna, och kreditåtstramningen förefaller mer hårdhänt än vad normala konjunkturhänsyn kräver.

En viktig orsak till det otillräckliga kreditflöde som kunnat konstateras är osäkerheten om vad värdeminskade tillgångar är värda och var de finns. Detta har varit en källa till problem inom banksektorn ända sedan krisens början. Osäkerheten om hur tillgångar ska värderas har inte bara fortsatt att undergräva förtroendet inom banksektorn, utan har också försvagat effekten av de statliga stödåtgärder man enades om i oktober 2008. Till exempel rekapitaliseringen av banker har utgjort en buffert mot försämringar av värdet på tillgångar, men en stor del av dessa kapitaltillskott har absorberats av bankerna när de gjort avsättningar för framtida värdeförsämringar. Bankerna har redan vidtagit åtgärder mot problemet med värdeminskade tillgångar. De har redan gjort betydande avskrivningar av tillgångar (2), vidtagit åtgärder för att begränsa ytterligare förluster genom att klassificera om tillgångar i sina balansräkningar och gradvis avdelat extra kapital för att stärka sin solvens. Problemet har dock inte lösts på ett adekvat sätt, och den oväntade kraften i den ekonomiska avmattningen indikerar en ytterligare och mer omfattande försämring av kreditkvaliteten på banktillgångar.

Ett övertagande av värdeminskade tillgångar skulle direkt mildra osäkerheten kring kvaliteten på bankernas balansräkningar och därmed bidra till att återställa förtroendet inom banksektorn. En sådan åtgärd skulle också minska risken för upprepade behov av rekapitalisering av bankerna, eftersom värdeminskningens omfattning ökar i ett läge där realekonomin försämras. På grundval av detta överväger flera medlemsstater aktivt att befria banker från värdeminskade tillgångar som komplement till andra åtgärder när de genomför den strategi som stats- och regeringscheferna kom överens om i oktober 2008.

3. MER LÅNGSIKTIGA ÖVERVÄGANDEN: ÅTERGÅNG TILL LÖNSAMHET INOM BANKSEKTORN OCH HÅLLBARA OFFENTLIGA FINANSER

Räddningsåtgärder måste utformas och genomföras på det sätt som mest effektivt tillgodoser det omedelbara syftet, som är att garantera finansiell stabilitet och stimulera bankernas utlåning. Viktigt i detta sammanhang är att garantera ett tillräckligt deltagande i åtgärderna genom lämplig prissättning och lämpliga villkor och genom att göra deltagandet obligatoriskt om det anses nödvändigt. Fokuseringen på att utforma och genomföra åtgärderna bör dock inte enbart vara begränsad till dessa omedelbara syften. Det är viktigt att också mer långsiktiga överväganden beaktas.

Om räddningsåtgärder inte genomförs på ett sådant sätt att man reducerar risken för allvarlig snedvridning av konkurrensen mellan bankerna (både inom och mellan medlemsstaterna) i enlighet med reglerna om statligt stöd i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (vid behov inklusive en omstrukturering av de mottagande bankerna), leder det till en strukturellt svagare banksektor i EU. Detta skulle få negativa konsekvenser för produktivitetspotentialen inom ekonomin som helhet. Det skulle också kunna leda till ett återkommande behov av statliga ingripanden inom banksektorn, vilket skulle innebära en gradvis ökande börda för de offentliga finanserna. Sådana risker är allvarliga med tanke på den statliga exponeringens omfattning. För att begränsa risken för sådana skador på lång sikt bör statliga ingripanden inom banksektorn vara ändamålsenligt inriktade och åtföljas av beteenderegler som anpassar incitamenten för bankerna till målen för den offentliga politiken. Räddningsåtgärder bör ingå i en övergripande strävan att återställa banksektorns bärkraft på grundval av en nödvändig omstrukturering. Behovet av omstrukturering inom banksektorn som motvikt till det statliga stödet diskuteras mer ingående i samband med reglerna om statligt stöd i avsnitt 5 och 6.

10.

När medlemsstaterna överväger hur räddningsåtgärderna ska utformas och genomföras är det viktigt att också budgetramarna beaktas. Beräkningar av de förväntade totala nedskrivningarna av tillgångar visar att kostnaderna (faktiska eller potentiella kostnader eller både och) för övertagande av värdeminskade tillgångar kan bli betydande, både absolut sett och i förhållande till medlemsstaternas bruttonationalprodukt (BNP). Statligt stöd genom räddningsåtgärder (och andra åtgärder) får inte ha en omfattning som ger upphov till farhågor för de offentliga finansernas hållbarhet t.ex. på grund av överskuldsättning eller finansieringsproblem. Sådana överväganden är särskilt viktiga i nuläget, som präglas av allt större offentliga underskott, ökande offentlig skuld och problem i samband med obligationsemissioner.

11.

Läget i de offentliga finanserna i medlemsstaterna kommer i synnerhet att vara en viktig faktor vid valet av modell för hur tillgångar som omfattas av räddningsåtgärder ska förvaltas: ska det ske genom köp av tillgångar, försäkring av tillgångar, swappar eller en hybridform av sådana arrangemang (3). Skillnaderna när det gäller konsekvenserna för de offentliga finansernas trovärdighet blir kanske inte så stora, eftersom finansmarknaderna sannolikt diskonterar potentiella förluster på liknande sätt (4). En metod som kräver ett direkt köp av värdeminskade tillgångar skulle dock få en mer direkt effekt på budgetställningen och statens finansieringsbehov. Även om varje medlemsstat själv väljer hur den förvaltar värdeminskade tillgångar skulle man kunna överväga hybridformer där dåliga tillgångar avskiljs från bankernas balansräkningar till en separat enhet (antingen inom eller utanför bankerna) med någon form av statlig garanti. Ett sådant tillvägagångssätt är tilltalande eftersom det har många av fördelarna med köp av tillgångar när det gäller att återställa förtroendet för banksystemet, samtidigt som det begränsar de omedelbara konsekvenserna för de offentliga finanserna.

12.

I en situation med knappa budgetresurser kan det vara lämpligt att inrikta räddningsåtgärderna på ett begränsat antal banker av stor systemisk betydelse. Vissa medlemsstater kan ha starkt begränsade möjligheter att befria bankerna från värdeminskade tillgångar på grund av snäva budgetramar och/eller därför att bankernas balansräkningar är mycket stora i förhållande till BNP.

4. BEHOVET AV EN GEMENSAM OCH SAMORDNAD STRATEGI PÅ EU-NIVÅ

13.

När man överväger någon form av räddningsåtgärder måste de omedelbara syftena, dvs. att garantera finansiell stabilitet och stödja bankernas utlåning, harmoniera med behovet att undvika långsiktiga skador på banksektorn inom gemenskapen, den inre marknaden och ekonomin i stort. Detta uppnås mest effektivt genom en gemensam och samordnad gemenskapsstrategi som har följande övergripande mål:

a)	Stärka marknadens förtroende genom att visa att gemenskapen förmår vidta effektiva åtgärder på EU-nivå mot finanskrisen och skapa utrymme för gynnsamma spridningseffekter i medlemsstaterna och på finansmarknaderna som helhet.

b)	Begränsa de negativa spridningseffekterna i en situation där den medlemsstat som är först med att införa räddningsåtgärder sätter press på andra medlemsstater att följa efter och riskerar att sätta igång en stödkapplöpning mellan medlemsstaterna.

c)	Skydda den inre marknaden för finansiella tjänster genom att se till att de räddningsåtgärder som medlemsstaterna inför är samstämmiga, samt undgå finansiell protektionism.

d)	Se till att kraven på kontroll av statligt stöd och andra rättsliga krav uppfylls genom att garantera att räddningsåtgärderna är konsekventa och genom att minimera snedvridningen av konkurrensen och en alltför stor risktagning från bankernas sida.

14.

Samordning mellan medlemsstaterna behövs bara på ett allmänt plan, och kan uppnås med bibehållen tillräcklig flexibilitet att skräddarsy åtgärder som lämpar sig för enskilda bankers situation. Utan tillräcklig samordning på förhand kommer flera av dessa mål att kunna nås endast genom kompletterande kontroll av statligt stöd i efterhand. En gemensam vägledning om huvuddragen i olika räddningsåtgärder skulle därför bidra till att minimera behovet av korrigeringar och anpassningar till följd av en bedömning på grundval av reglerna om statligt stöd. Sådan vägledning ges i följande avsnitt.

5. RIKTLINJER FÖR TILLÄMPNING AV REGLERNA OM STATLIGT STÖD PÅ RÄDDNINGSÅTGÄRDER

15.

Det är bankernas normala skyldighet att göra en riskbedömning av de tillgångar de förvärvar och se till att de kan täcka förluster som sådana tillgångar eventuellt ger upphov till (5). Räddningsåtgärder kan dock övervägas för att stödja den finansiella stabiliteten. Offentliga räddningsåtgärder utgör statligt stöd om de befriar den mottagande banken från (eller kompenserar den för) skyldigheten att registrera en förlust eller en reserv för en eventuell förlust på grund av dess värdeminskade tillgångar och/eller frigöra lagstadgat kapital för andra ändamål. Detta är fallet i synnerhet om värdeminskade tillgångar köps eller försäkras till ett värde som är högre än marknadspriset, eller om priset på garantin inte kompenserar staten för dess potentiella maximala ansvar inom ramen för garantin (6).

16.

Stöd för räddningsåtgärder bör dock vara förenligt med de allmänna principerna för nödvändighet, proportionalitet och minimering av konkurrenssnedvridningen. Sådant stöd kan orsaka en allvarlig snedvridning av konkurrensen mellan mottagande banker och andra banker samt mellan mottagande banker som har olika grader av räddningsbehov. Banker som inte omfattas av räddningsåtgärder och är sunda i grunden kan tvingas att begära ett statligt ingripande för att bevara sin konkurrensposition på marknaden. Liknande snedvridningar av konkurrensen kan uppstå mellan olika medlemsstater, vilket skapar risk för en stödkapplöpning (då de försöker rädda sina banker utan hänsyn till konsekvenserna för banker i andra medlemsstater) och en tendens till finansiell protektionism och fragmentering av den inre marknaden. Därför bör det ställas klart definierade och objektiva villkor för ett deltagande i systemet med räddningsåtgärder för att undvika att enskilda banker drar oskälig nytta av systemet.

17.

Principerna för tillämpningen av reglerna om statligt stöd, särskilt artikel 87.3 b i fördraget, på stödåtgärder till förmån för banker i samband med den globala finanskrisen har fastställts i kommissionens meddelande – Tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (7). En mer detaljerad vägledning om den praktiska tillämpningen av dessa principer på rekapitalisering har sedermera lämnats i kommissionens meddelande – Rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (8). I linje med detta kartläggs i de riktlinjer som ges i detta meddelande, som grundar sig på samma principer, de utmärkande egenskaper som avgör hur effektiva räddningsåtgärderna eller räddningsprogrammen är och hur de påverkar konkurrensen. Dessa riktlinjer är tillämpliga på alla banker som omfattas av räddningsåtgärder oberoende av deras individuella situation, men de praktiska konsekvenserna av en tillämpning kan variera beroende på förmånstagarens riskprofil och bärkraft. Principerna i dessa riktlinjer är på motsvarande sätt tillämpliga om två eller flera medlemsstater samordnar sina åtgärder för att rädda gränsöverskridande banker.

18.

Syftet med detta meddelande är att fastställa samordnade principer och villkor för att garantera effektivast möjliga räddningsåtgärder på den inre marknaden, med hänsyn tagen till det långsiktiga målet att återgå till normala marknadsförhållanden. Samtidigt är det meningen att vägledningen ska vara tillräckligt flexibel för att man ska kunna beakta olika särdrag, vidta kompletterande åtgärder eller införa kompletterande förfaranden för enskilda banker eller på nationell nivå för att garantera finansiell stabilitet. För att vara effektiva bör räddningsåtgärder leda till att utlåningen till realekonomin upprätthålls.

5.1 Problemdefinition och alternativa lösningar: full förhandsinsyn och redovisning av värdeminskningar och förhandsbedömning av vilka banker som är stödberättigade

19.

Alla räddningsåtgärder måste grunda sig på en tydlig kartläggning av vidden av bankens tillgångsrelaterade problem, dess verkliga solvensgrad före stödet och utsikterna till återställd lönsamhet, med behörig hänsyn tagen till alla tänkbara alternativ, för att underlätta den nödvändiga omstruktureringsprocessen, förhindra snedvridning av incitamenten för alla aktörer och undvika slöseri med statliga medel som inte bidrar till att återupprätta det normala kreditflödet till realekonomin.

20.

För att minimera risken för ett återkommande behov av statliga ingripanden till förmån för samma förmånstagare bör en bank därför uppfylla följande villkor för att kunna omfattas av räddningsåtgärder:

Stödberättigade banker som ansöker om stöd bör ge full insyn före ingripandet och öppet redovisa värdeminskningar av de tillgångar som kommer att omfattas av räddningsåtgärder på grundval av en korrekt värdering som certifierats av erkända oberoende experter och validerats av den behöriga tillsynsmyndigheten i överensstämmelse med de värderingsprinciper som anförs i avsnitt 5.5 (9). Värdeminskningarna bör redovisas före det statliga ingripandet. Utifrån detta kan man fastställa stödbeloppet och de förluster överföringen av tillgångar innebär för banken (10).

När en bank lämnat in en stödansökan bör man göra en fullständig genomgång av dess verksamheter och balansräkning för att bedöma dess kapitaltäckningsgrad och utsikterna vad gäller bärkraften (granskning av bärkraften). Granskningen måste ske samtidigt som verifieringen av de värdeminskade tillgångar som omfattas av räddningsprogrammet, men eftersom arbetet är omfattande kan det kanske slutföras först när banken gått med i räddningsprogrammet. Resultaten av granskningen av bankens bärkraft ska meddelas kommissionen, och de beaktas vid bedömningen av nödvändiga uppföljande åtgärder (se avsnitt 6).

5.2 Delande av kostnaderna mellan staten, aktieägarna och fordringshavarna i samband med värdeminskade tillgångar

21.

Som allmän princip gäller att bankerna i största möjliga utsträckning ska bära de förluster som hänför sig till värdeminskade tillgångar. Detta kräver för det första fullständig insyn och redovisning på förhand, följt av en korrekt värdering av tillgångar före det statliga ingripandet och en korrekt ersättning i någon form till staten som kompensation för räddningsåtgärden, för att säkerställa att aktieägarna tar en motsvarande del av ansvaret och bördan oberoende av vilken modell som valts. Alla dessa faktorer tillsammans bör leda till en övergripande konsekvens i ansvarsfördelningen för olika former av statligt stöd, med hänsyn tagen till särdragen hos olika stödtyper (11).

22.

Om det efter att tillgångarna värderats och förlusterna fastställts på vederbörligt sätt (12) konstateras att banken vore tekniskt insolvent utan statligt ingripande, bör banken antingen försättas i konkurs eller avvecklas i enlighet med gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen. I en sådan situation kan det vara lämpligt att ge obligationsinnehavare skydd eller garantier för att upprätthålla stabiliteten och förtroendet för det finansiella systemet (13).

23.

Om det med tanke på den finansiella stabiliteten inte förefaller lämpligt att försätta en bank i konkurs eller avveckla den i god ordning (14), kan stöd, begränsat till det absolut nödvändigaste, i form av en garanti eller köp av tillgångar beviljas banker så att de kan fortsätta med sin verksamhet under den tid som behövs för att en plan för omstrukturering eller avveckling i god ordning ska hinna utarbetas. I sådana fall bör aktieägarna svara för förlusterna åtminstone till dess att bankens kapitaltäckning nått upp till lagstadgad nivå. Alternativet att förstatliga banken kan också övervägas.

24.

Om det inte går att uppnå fullständig ansvarsfördelning på förhand bör banken uppmanas att bidra till förlusten eller risktäckningen i ett senare skede, till exempel i form av klausuler om återbetalning (claw-back clause) eller, när det är fråga om en försäkringsordning, genom en klausul om att banken ska ansvara för den första förlusten (first loss) (i regel minst 10 %) och en klausul om att dela resterande förluster (residual loss sharing), genom vilken banken ansvarar för en viss andel (i regel minst 10 %) av eventuella ytterligare förluster (15).

25.

Huvudregeln är att ju mindre banken deltar direkt desto större är behovet av ett bidrag från aktieägarna i ett senare skede, antingen i form av en omvandling av statens förluster till bankaktier och/eller i form av ytterligare kompenserande åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen i samband med bedömning av behovet av en omstrukturering.

5.3 Incitamenten för bankerna att delta i räddningsåtgärder bör anpassas till målen för den offentliga politiken

26.

I allmänhet bör räddningsprogram för värdeminskade tillgångar ha en anmälningsfrist på högst sex månader, som börjar löpa när staten lanserar programmet. Det begränsar bankernas möjligheter att dröja med nödvändig redovisning av värdeminskade tillgångar i hopp om mer omfattande räddningsåtgärder vid en senare tidpunkt och underlättar en snabb lösning av bankernas problem innan situationen förvärras ytterligare av den ekonomiska nedgången. Under sexmånadersfristen kan bankerna föreslå paket av värdeminskade tillgångar som kan komma i fråga för räddningsåtgärder, med möjlighet till förlängning (16).

27.

Det kan bli nödvändigt att utarbeta lämpliga sätt att garantera att de statliga åtgärderna omfattar just de banker som är i störst behov av räddningsåtgärder. Ett sätt kan vara att göra deltagandet i programmet obligatoriskt, och bör åtminstone omfatta en skyldighet att redovisa tillgångar för tillsynsmyndigheterna. Alla bankers skyldighet att redovisa omfattningen av sina tillgångsrelaterade problem hjälper att på medlemsstatsnivå kartlägga behovet av ett räddningsprogram och hur omfattande det måste vara.

28.

Om deltagandet inte är obligatoriskt kan programmet omfatta lämpliga incitament för att bankerna lättare ska gå med på att delta (t.ex. beviljandet av garantier eller rättigheter till befintliga aktieägare så att dessa i framtiden kan delta i anskaffningen av privat kapital på förmånliga villkor), dock utan att avvika från principerna om insyn och öppen redovisning, korrekt värdering och delat ansvar.

29.	Efter sexmånadersfristen bör det gå att anmäla sig till programmet endast under exceptionella och oförutsebara omständigheter som banken inte är ansvarig för (17), och på strängare villkor, t.ex. större ersättning till staten och/eller mer omfattande kompenserande åtgärder.

30.

Tillträdet till räddningsprogrammet bör alltid vara förenat med vissa begränsande villkor som avser bankernas verksamhet. Det bör framför allt finnas skyddsmekanismer som garanterar att de förmånstagande bankerna använder kapitaleffekterna av stödet till kreditgivning för att på ett korrekt sätt tillgodose efterfrågan utifrån kommersiella kriterier och utan diskriminering och inte för att finansiera en tillväxtstrategi (särskilt inte genom att förvärva sunda banker) till skada för konkurrenterna.

31.

Dessutom bör man överväga att begränsa utdelningarna och sätta ett tak för ledningens arvoden. Begränsningarna avseende bankernas verksamhet bör fastställas på grundval av en proportionalitetsbedömning med hänsyn tagen till de olika faktorer som kan påverka behovet av omstrukturering (se avsnitt 6).

5.4 Tillgångar som kan omfattas av räddningsåtgärder

32.

När man avgör vilka tillgångar som kan omfattas av räddningsåtgärder måste man finna en jämvikt mellan målet att uppnå omedelbar finansiell stabilitet och att garantera en återgång till normala marknadsförhållanden på medellång sikt. Så kallade ”giftiga” tillgångar (t.ex. amerikanska värdepapper mot säkerhet i panträtter och därmed förknippade hedgefonder och derivat), som har utlöst finanskrisen och i stor utsträckning blivit illikvida eller fått sitt värde avsevärt nedjusterat, verkar vara den främsta orsaken till osäkerheten och tvivlen kring bankernas bärkraft. Om de stödberättigande tillgångarna begränsas till denna kategori minskar statens exponering mot eventuella förluster och det blir lättare att undvika konkurrenssnedvridningar (18). Om räddningsåtgärden är alltför snävt inriktad finns det å andra sidan en risk för att den inte kan återställa förtroendet inom banksektorn, eftersom olika medlemsstater och olika banker har sina egna specifika problem och eftersom problemet med värdeminskning nu har spridit sig till andra tillgångar. Detta talar för ett pragmatiskt tillvägagångssätt, med inslag av flexibilitet, som garanterar att andra tillgångar också omfattas av räddningsåtgärder i lämplig omfattning i väl motiverade fall.

33.

Gemenskapen måste tillämpa en gemensam och samordnad strategi för att avgöra vilka tillgångar som kan omfattas av räddningsåtgärder, dels för att hindra snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna och inom EU:s banksektor, dels för att minska incitamenten för gränsöverskridande banker att bedriva arbitrage mellan olika nationella räddningsåtgärder. För att garantera att alla medlemsstater identifierar stödberättigande tillgångar på samma sätt bör man utveckla kategorier av tillgångar (korgar) som motsvarar värdeminskningens omfattning. Närmare vägledning om avgränsningen av dessa kategorier ges i bilaga III. Användningen av sådana kategorier av tillgångar gör det lättare att jämföra banker och deras riskprofiler inom gemenskapen. Medlemsstaterna skulle då behöva avgöra vilken kategori som kan omfattas av räddningsprogrammet och i vilken omfattning, efter det att kommissionen har granskat i vilken grad de valda tillgångarna har minskat i värde.

34.

En väl avvägd strategi borde utvecklas som gör det möjligt för en medlemsstat där banksektorn påverkas ytterligare av andra faktorer av en storleksordning som äventyrar den finansiella stabiliteten (t.ex. att luften går ur den inhemska fastighetsmarknaden) att av välgrundade skäl utan kvantitativa begränsningar utsträcka stödberättigandet till väl avgränsade kategorier av tillgångar som är relevanta med tanke på det systemiska hotet.

35.

Dessutom kan man överväga ytterligare flexibilitet genom att ge banker möjlighet att bli av med värdeminskade tillgångar utöver det som anges i punkterna 32, 33 34 utan att behöva ange något särskilt skäl. Flexibiliteten kan tänkas uppgå till högst 10–20 % av de totala tillgångarna för en bank som omfattas av ett räddningsprogram, med hänsyn tagen till särförhållandena i olika medlemsstater och banker. Tillgångar som för närvarande inte kan anses ha minskat i värde bör däremot inte omfattas av ett räddningsprogram. Räddningsåtgärder bör inte ha till syfte att ge en obegränsad försäkring mot framtida konsekvenser av recessionen.

36.

Som allmän princip gäller att ju vagare kriterierna för stödberättigande är och ju större del av bankens portfölj de berörda tillgångarna utgör, desto mer genomgripande måste omstruktureringen och de korrigerande åtgärderna vara för att otillbörlig snedvridning av konkurrensen ska kunna undvikas. I alla händelser anser kommissionen inte att tillgångar kan omfattas av räddningsåtgärder om de har införts i den förmånstagande bankens balansräkning efter ett visst slutdatum före tillkännagivandet av räddningsprogrammet (19). Allt annat skulle kunna leda till arbitrage och en oacceptabel försämring av riskmedvetandet då bankerna skulle frestas att avstå från en korrekt riskbedömning av framtida utlåning och andra investeringar. Detta skulle innebära en upprepning av samma misstag som orsakat den rådande krisen (20).

5.5 Värdering och prissättning av tillgångar som kan komma i fråga för räddningsåtgärder

37.

För att undvika otillbörlig snedvridning av konkurrensen och stödkapplöpning mellan medlemsstaterna är det av största vikt att tillämpa en korrekt och konsekvent metod för värdering av tillgångar, även tillgångar som är mer komplexa och mindre likvida. Värderingen bör följa en allmän metod som fastställts på gemenskapsnivå, och kommissionen bör samordna den mellan medlemsstaterna på förhand för att garantera att räddningsåtgärden får maximal effekt och för att minska risken för snedvridningar och skadligt arbitrage, särskilt när det gäller gränsöverskridande banker. Dessutom kan det behövas alternativa metoder för att man ska kunna ta hänsyn till särskilda omständigheter som t.ex. avser inlämnande av relevanta uppgifter i tid, förutsatt att de redovisas öppet. I alla händelser bör stödberättigade banker värdera sina portföljer dagligen samt ofta och regelbundet redovisa dem för nationella myndigheter och tillsynsmyndigheter.

38.

Om värderingen av tillgångar förefaller särskilt komplicerad kan man som alternativ överväga att bilda en ”bra bank”, genom vilken staten köper de problemfria tillgångarna i stället för dem som minskat i värde. Ett alternativ kan vara att en bank övergår i offentlig ägo (t.ex. förstatligas), varvid syftet är att värdera tillgångarna över tid i samband med en omstrukturering eller en avveckling i god ordning. På det sättet undviker man osäkerhet om de berörda tillgångarnas verkliga värde (21).

39.

I ett första skede bör tillgångarna om möjligt värderas på grundval av deras aktuella marknadsvärde. I allmänhet är det fråga om statligt stöd vid överföring av tillgångar som omfattas av ett stödprogram, om tillgångarna värderats högre än marknadspriset. Under rådande förhållanden kan det aktuella marknadsvärdet emellertid ligga långt från det bokförda värdet på dessa tillgångar, eller vara obefintligt om det inte finns någon marknad (för vissa tillgångar kan marknadsvärdet vara praktiskt taget noll).

40.

I det andra skedet måste det värde som i samband med ett räddningsprogram satts på värdeminskade tillgångar (överföringsvärdet) nödvändigt vara högre än rådande marknadspriser för att räddningen ska få verkan. För att garantera en konsekvent bedömning av stödets förenlighet anser kommissionen att ett överföringsvärde som motsvarar det underliggande långsiktiga ekonomiska värdet (det verkliga ekonomiska värdet) på tillgångarna, på grundval av underliggande kassaflöden och utsikterna på lång sikt, är ett godtagbart riktmärke som visar att stödbeloppet är begränsat till det absolut nödvändigaste och därmed förenligt med den gemensamma marknaden. För vissa kategorier av tillgångar måste man överväga enhetliga värdeminskningar för att beräkna det verkliga ekonomiska värdet på tillgångar som är så komplicerade att det inte är möjligt att ge en tillförlitlig prognos över deras utveckling under den närmaste framtiden.

41.

Därför bör överföringsvärdet på tillgångar vid köp eller försäkring av tillgångar (22) grunda sig på tillgångarnas verkliga ekonomiska värde. Dessutom måste staten garanteras en tillräcklig ersättning. Om medlemsstaterna anser att det för att undvika teknisk insolvens är nödvändigt att använda ett överföringsvärde som är högre än tillgångarnas verkliga värde, är stödinslaget i åtgärden större i motsvarande mån. Detta är acceptabelt endast om man dessutom genomför en genomgripande omstrukturering och inför villkor som gör det möjligt att kräva tillbaka det extra stödet i ett senare skede, t.ex. genom klausuler om återbetalning.

42.	Både vid värderingen av marknadsvärdet och det verkliga ekonomiska värdet och vid fastställandet av ersättningen till staten bör man följa de vägledande principer och förfaranden som anges i bilaga IV.

43.

När kommissionen bedömer de värderingsmetoder som medlemsstaterna föreslår och deras tillämpning i enskilda fall kommer kommissionen att konsultera en panel bestående av värderingsexperter (23). Kommissionen kommer också att utnyttja den sakkunskap som finns vid befintliga organ på gemenskapens nivå för att garantera att likadana värderingsmetoder tillämpas.

5.6 Förvaltning av tillgångar som omfattas av räddningsåtgärder

44.

Medlemsstaterna väljer själva bland de alternativ som anges i avsnitt 3 och bilaga II vilken modell som är lämpligast för att befria banker från värdeminskade tillgångar, med hänsyn tagen till problemets omfattning, de enskilda bankernas situation samt budgetmässiga överväganden. Syftet med kontrollen av statligt stöd är att garantera att den modell som valts garanterar likabehandling och hindrar en otillbörlig snedvridning av konkurrensen.

45.

Prissättningsarrangemangen kan variera mellan olika stödåtgärder, men deras särdrag får inte märkbart påverka en lämplig ansvarsfördelning mellan staten och de förmånstagande bankerna. Den övergripande finansieringsmekanismen för ett kapitalförvaltningsbolag, en försäkring eller en hybridform bör på grundval av en korrekt värdering garantera att banken tar ansvar för en lika stor andel av förlusterna. Klausuler om återbetalning kan övervägas i detta sammanhang. Allmänt sett måste alla program garantera att de förmånstagande bankerna står för de förluster som orsakas av överföring av tillgångar (se punkt 50 och fotnot 10).

46.

Oberoende av vilken modell som tillämpas måste man försäkra sig om att den förmånstagande banken och dess värdeminskade tillgångar skiljs åt både funktionellt och organisatoriskt, särskilt vad gäller förvaltning, personal och kundkrets. Syftet är att banken lättare ska kunna koncentrera sig på att återställa lönsamheten och att hindra eventuella intressekonflikter.

5.7 Procedurfrågor

47.	I bilaga V ges detaljerad vägledning om konsekvenserna av dessa riktlinjer för förfarandet för statligt stöd både när det gäller den ursprungliga stödanmälan och bedömningen av eventuella omstruktureringsplaner.

6. UPPFÖLJANDE ÅTGÄRDER – OMSTRUKTURERING OCH ÅTERGÅNG TILL LÖNSAMHET

48.

Principerna och villkoren i avsnitt 5 utgör ramen för utformning av räddningsåtgärder i enlighet med reglerna om statligt stöd. Syftet med reglerna om statligt stöd är i detta sammanhang att garantera att det stöd som ges för att befria de förmånstagande bankerna från risker som avser en särskild kategori av tillgångar begränsas till ett minimum och har minsta möjliga snedvridande effekter, så att man lägger en stabil grund för en återgång till lönsamhet på lång sikt utan statligt stöd. Hanteringen av värdeminskade tillgångar enligt ovannämnda principer är ett nödvändigt steg på vägen mot återställd lönsamhet, men räcker inte ensamt till för att garantera att målet nås. Bankerna måste vidta lämpliga åtgärder i eget intresse utifrån sin egen specifika situation och sina egna särdrag för att undvika att liknande problem upprepas och för att garantera en hållbar lönsamhet.

49.

Enligt reglerna om statligt stöd, särskilt reglerna om stöd till undsättning och omstrukturering, utgör åtgärder av typen omhändertagande av värdeminskade tillgångar strukturella transaktioner som kräver en omsorgsfull bedömning av huruvida följande tre villkor uppfylls: i) att förmånstagaren deltar tillräckligt i kostnaderna för räddningsprogrammet för värdeminskade tillgångar, ii) att lämpliga åtgärder vidtas för att garantera en återgång till lönsamhet, och iii) att nödvändiga åtgärder vidtas för att råda bot på snedvridningar av konkurrensen.

50.

Det första villkoret uppfylls i regel om de krav som föreskrivs i avsnitt 5 uppfylls, nämligen redovisning av värdeminskade tillgångar samt värdering, prissättning och delat ansvar. Detta bör garantera att den förmånstagande banken åtminstone står för de förluster som uppstår i samband med att tillgångar överförs till staten. Om detta inte är praktiskt möjligt kan stöd fortfarande godkännas undantagsvis, om strängare krav ställs för de båda övriga villkorens del.

51.

Krav som gäller återgången till lönsamhet och behovet av åtgärder som korrigerar en snedvridning av konkurrensen avgörs från fall till fall. Vad gäller det andra villkoret, dvs. behovet av återställd lönsamhet på lång sikt, bör det noteras att räddningsåtgärder kan bidra till detta mål. I samband med granskningen av lönsamheten bör det verifieras att bankens nuvarande och framtida kapitaltäckning är tillräcklig, efter att alla tänkbara riskfaktorer bedömts och beaktats (24).

52.

Efter att preliminärt ha godkänt räddningsåtgärderna bedömer kommissionen hur omfattande behovet av en omstrukturering är på grundval av följande kriterier: huruvida kriterierna i kommissionens meddelande om rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen är uppfyllda: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen, hur stor andel av bankens totala tillgångar som omfattas av räddningsåtgärder, överföringspriset på sådana tillgångar jämfört med marknadspriset, de beviljade räddningsåtgärdernas särdrag, den statliga exponeringens storlek i förhållande till en banks riskvägda tillgångar, vilken typ av problem den förmånstagande banken har och hur de uppstått samt huruvida banken har en sund affärsmodell och investeringsstrategi. Dessutom avser kommissionen att beakta eventuella kompletterande statliga garantier eller rekapitaliseringar för att skapa sig en fullständig bild av den förmånstagande bankens situation (25).

53.

Långsiktig lönsamhet kräver att banken ska kunna överleva utan statligt stöd, vilket förutsätter att banken har klara planer för hur den ska betala tillbaka statligt kapital den eventuellt tagit emot och hur den ska avsäga sig statliga garantier. Beroende på resultatet av denna bedömning måste en omstrukturering omfatta en genomgripande granskning av bankens strategi och verksamhet, som t.ex. omfattar fokusering på kärnverksamheten, omorientering av affärsmodellerna, nedläggning eller avyttring av affärsområden/dotterbolag, ändringar i styrningen av balansräkningen samt andra ändringar.

54.

Ett behov av en genomgripande omstrukturering antas föreligga om en korrekt värdering av de värdeminskade tillgångarna enligt principerna i avsnitt 5.5 och bilaga IV visar att banken kommer att få ett negativt eget kapital eller bli tekniskt insolvent utan statligt ingripande. Upprepade stödansökningar och avsteg från de allmänna principer som anges i avsnitt 5 tyder i allmänhet på att det behövs en sådan genomgripande omstrukturering.

55.

En genomgripande omstrukturering krävs också om banken redan fått statligt stöd i någon form som antingen bidrar till att täcka eller undvika förluster eller sammanlagt överstiger 2 % av bankens totala riskvägda tillgångar. I ett sådant läge tar man dock vederbörlig hänsyn till den förmånstagande bankens särskilda situation (26).

56.	När man väljer tidpunkt för åtgärder för att återställa lönsamheten kommer man att beakta den berörda bankens specifika situation samt läget inom banksektorn i stort, utan att i onödan dröja med nödvändiga anpassningar.

57.

För det tredje bör man granska omfattningen av nödvändiga kompenserande åtgärder på grundval av den snedvridning av konkurrensen som stödet orsakar. Detta kan omfatta nedskärning eller avyttring av lönsamma affärsenheter eller dotterbolag, eller åtaganden om att begränsa en utvidgning av affärsverksamheten.

58.	Ett behov av kompenserande åtgärder antas föreligga om den förmånstagande banken inte uppfyller de villkor som anges i avsnitt 5, särskilt de som gäller redovisning av tillgångar samt värdering, prissättning och delat ansvar.

59.

Kommissionen kommer att bedöma behovet av kompenserande åtgärder på grundval av sin bedömning av vilken snedvridning av konkurrensen stödet orsakar, särskilt med beaktande av följande faktorer: Totalt stödbelopp, inklusive garantier och rekapitaliseringsåtgärder, mängden värdeminskade tillgångar som omfattas av åtgärden, andel förluster till följd av tillgångarna, bankens allmänna soliditet, riskprofilen för de tillgångar som omfattas av räddningsåtgärden, kvaliteten på bankens riskhantering, bankens kapitaltäckningsgrad utan stöd, den förmånstagande bankens marknadsställning och eventuell konkurrenssnedvridning som orsakas av bankens fortsatta verksamhet på marknaden samt stödets inverkan på banksektorns struktur.

7. SLUTBESTÄMMELSE

60.	Med hänsyn tagen till att det finansiella och ekonomiska sammanhanget krävde omedelbara åtgärder tillämpar kommissionen detta meddelande från den 25 februari 2009, det vill säga den dag då kommissionen i princip godkände meddelandets innehåll.

(1) Officiella siffror för euroområdet visar att bankernas utlåning till företagen fortfarande står emot trycket, men den underliggande trenden är negativ och tillväxten i utlåningen minskade markant på månadsbasis mot slutet av 2008. I december 2008 minskade bankernas utlåning till den privata ekonomin (lån till icke-MFI, utom staten) med 0,4 % jämfört med november.

(2) Från mitten av 2007 till i dag har nedskrivningar på totalt 1 063 miljarder USD gjorts, varav 737,6 miljarder USD har rapporterats av USA-baserade banker och 293,7 miljarder USD av Europabaserade banker. I den senare kategorin har 68 miljarder USD rapporterats i Schweiz. Trots omfattningen av de nedskrivningar som redan rapporterats beräknar IMF att bankernas totala förluster på grund av tillgångar som minskat i värde sannolikt kommer att uppgå till 2 200 miljarder USD. Denna beräkning grundar sig på globala innehav av värdepapperiserade hypoteks-, konsumtions- och företagslån med ursprung i Förenta staterna och den har reviderats uppåt stadigt sedan krisen började. Vissa marknadskommentatorer antyder att de totala förlusterna kan vara ännu större. T.ex. Nouriel Roubini, som konsekvent har hävdat att de officiella beräkningarna är i underkant, hävdar att de totala förlusterna kan uppgå till 3 600 miljarder USD enbart i Förenta staterna.

(3) Dessa arrangemang diskuteras närmare i bilaga II.

(4) Att staten köper tillgångar behöver inte innebära en stor påfrestning på de offentliga finanserna på lång sikt, om en tillräckligt stor del av de förvärvade tillgångarna kan säljas med vinst senare (se exemplen från Förenta staterna och Sverige i bilaga II). Däremot innebär de en inledande kostnad som skulle öka den offentliga bruttoskulden och statens bruttofinansieringsbehov. En metod som grundar sig på att värdeminskade tillgångar byts mot statsobligationer skulle kunna användas för att lindra de operativa problemen i samband med emittering, men det skulle få negativa konsekvenser för budgetställningen och öka utbudet på statsobligationer på marknaden.

(5) Banker har vanligen olika slag av tillgångar, bl.a. kontanter, finansiella tillgångar (statsskuldväxlar, skuldförbindelser, aktierelaterade värdepapper, överlåtbara lån samt råvaror), derivat (swappar, optioner), lån, finansiella investeringar, immateriella tillgångar, fastigheter, anläggningar och utrustning. Förluster kan uppstå om tillgångar säljs under sitt bokförda värde, om de minskar i värde och reserver behöver skapas med tanke på eventuella förluster, eller i efterhand, om inkomsterna på förfallodagen är lägre än det bokförda värdet.

(6) En garanti antas utgöra statligt stöd om den mottagande banken inte kan hitta någon självständig privat aktör på marknaden som är villig att ge en liknande garanti. Beloppet statligt stöd är den maximiersättning netto som staten kan tvingas betala.

(7) EUT C 270, 25.10.2008, s. 8.

(8) EUT C 10, 15.1.2009, s. 2.

(9) Med begreppen ”insyn” och ”fullständig redovisning” ska förstås insyn gentemot de nationella myndigheterna, de oberoende berörda experterna och kommissionen, dock utan att det påverkar skyldigheten att offentliggöra hur en räddningsåtgärd som förutsätter en lämplig ansvarsfördelning påverkar bankens balansräkning.

(10) Stödbeloppet motsvarar skillnaden mellan tillgångarnas överföringsvärde (som vanligen grundar sig på deras verkliga ekonomiska värde) och marknadspriset. I detta meddelande motsvarar förlusterna skillnaden mellan överföringsvärdet och det bokförda värdet på tillgångarna. De verkliga förlusterna blir i regel kända först i efterhand.

(11) Räddningsåtgärder kan i viss mån jämföras med kapitaltillskott, eftersom de möjliggör absorbering av förluster och påverkar det lagstadgade kapitalet. När det gäller räddningsåtgärder tar staten dock i regel en större risk, som sammanhänger med en portfölj bestående av värdeminskade tillgångar, utan något direkt bidrag från bankens övriga inkomstgenererande verksamheter och medel. Dessutom är risken större än statens eventuella andel i banken. Med tanke på att riskerna är större och den eventuella nyttan mer begränsad bör ersättningen för räddningsåtgärder normalt sett vara högre än för kapitaltillskott.

(12) Tillgångarnas bokförda värde jämförs med deras överföringsvärde (dvs. deras verkliga ekonomiska värde).

(13) I regel bör dock aktieägarna inte ges något skydd. Se beslut NN 39/2008 (Danmark, stöd till likvidering av Roskilde Bank) och NN 41/2008 (Förenade kungariket, undsättningsstöd till Bradford & Bingley).

(14) Detta kan vara fallet om en bank på grund av sin storlek eller typ av verksamhet är omöjlig att förvalta genom ett administrativt eller rättsligt förfarande eller genom en avveckling i god ordning utan att det orsakar allvarliga störningar i det finansiella systemet för andra finansinstitut eller för utlåningen till realekonomin. I detta avseende behövs det en motivering från den monetära myndigheten och/eller tillsynsmyndigheten.

(15) Den lämpliga nivån kan också påverkas av andra faktorer, t.ex. högre ersättning. Dessutom måste det konstateras att ersättningar i efterhand kan bli aktuella först flera år efter att åtgärden har införts och kan därför på ett negativt sätt förlänga osäkerheten i samband med värderingen av de värdeminskade tillgångarna. Det här problemet förekommer inte i samband med klausuler om återbetalning som grundar sig på förhandsvärdering.

(16) Det är fråga om anmälda tillgångar som förfaller först senare.

(17) Med ”oförutsebara omständigheter” avses omständigheter som företagsledningen inte på något sätt skulle ha kunnat förutse när den fattade sitt beslut att inte ansluta sig till räddningsprogrammet inom anmälningsfristen och som inte är en följd av företagsledningens vårdslöshet eller misstag eller beslut som fattats av bankens moderkoncern. Med ”exceptionella omständigheter” avses omständigheter som är exceptionella till och med under den rådande krisen. Medlemsstater som vill åberopa sådana omständigheter ska förse kommissionen med all nödvändig information.

(18) Förenta staterna förefaller ha valt denna lösning för Citigroup och Bank of America.

(19) Kommissionen anser rent allmänt att ett enda och otvetydigt slutdatum, t.ex. slutet av 2008, skulle garantera lika villkor för banker och medlemsstater.

(20) Vid behov kan statligt stöd som beviljas för risker i samband med framtida tillgångar behandlas på grundval av tillkännagivandet om garantier och den tillfälliga ramen.

(21) Detta vore fallet t.ex. om staten tar över tillgångar i utbyte mot statsobligationer till deras nominella värde, men samtidigt får villkorade teckningsoptioner i bankkapital vilkas värde är beroende av det slutliga försäljningspriset på de tillgångar som minskat i värde.

(22) I samband med försäkringsåtgärder anses det försäkrade beloppet utgöra överföringsvärdet.

(23) Kommissionen avser att använda panelens yttrande på samma sätt som i andra statsstödsförfaranden där den kan anlita utomstående experter.

(24) Kriterierna i punkt 40 i kommissionens meddelande Rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen måste också följas i den mån de är tillämpliga.

(25) När det är fråga om banker som redan ålagts en skyldighet att utarbeta en omstruktureringsplan i samband med ett tidigare beviljat statligt stöd borde en sådan plan ta vederbörlig hänsyn till det nya stödet och granska alla alternativ, från omstrukturering till avveckling i god ordning.

(26) Vid tillämpningen av denna punkt beaktas inte deltagande i ett godkänt kreditgarantiprogram, om garantin inte har behövt tas i anspråk för att täcka förluster.

BILAGA I

Eurosystemets riktlinjer för stödåtgärder avseende banktillgångar

Eurosystemet har identifierat följande sju riktlinjer för stödåtgärder avseende banktillgångar:

1.	När det gäller frågan om vilka institutioner som ska vara stödberättigade gäller att stöd endast ska tillhandahållas om en institution så begär och att institutioner med stora mängder värdeminskade tillgångar får ges företräde i situationer där ett urval måste göras.

2.	Definitionen av begreppet stödberättigade tillgångar bör vara relativt bred.

Värderingen av stödberättigade tillgångar ska vara tydlig och öppen för insyn, helst grunda sig på en rad metoder och gemensamma kriterier som gäller för alla medlemsstater samt grunda sig på utlåtanden från utomstående experter, använda sig av modeller som utgår från uppgifter på mikronivå när det gäller bedömningen av värdet på de förväntade förlusterna och sannolikheten för att de inträffar och göra bruk av tillgångsspecifika värderingsavdrag för det bokförda värdet av en tillgång om marknadsvärdet var särskilt lågt eller situationen krävde snabba insatser.

4.	Alla stödordningar måste innehålla en viss grad av riskdelning, eftersom detta begränsar regeringens kostnader, ger de deltagande institutionerna rätt signaler och bidrar till att upprätthålla lika villkor för alla institutioner.

5.	Stödordningar för tillgångar måste ha tillräcklig varaktighet, varvid de eventuellt kan anpassas till förfallostrukturen för de stödberättigande tillgångarna.

6.	Förvaltningen av institutionerna bör fortsätta att ske på affärsmässiga grunder och ordningar som innehåller väldefinierade avvecklingsstrategier bör prioriteras.

7.	Offentliga stödordningar bör villkoras genom att de knyts till vissa mätbara kriterier, t.ex. åtaganden att fortsätta tillhandahålla krediter på affärsmässiga villkor i den utsträckning som krävs för att motsvara efterfrågan.

BILAGA II

Olika sätt att utforma räddningsåtgärder och exempel på lösningar med avvecklingsenheter som använts i Förenta staterna, Sverige, Frankrike, Italien, Tyskland, Schweiz och Republiken Tjeckien

I Möjliga alternativ

I princip finns följande två huvudalternativ att välja på när det gäller förvaltning av tillgångar som omfattas av räddningsåtgärder:

De värdeminskade tillgångarna skiljs av från de goda tillgångarna inom en bank eller inom banksektorn i dess helhet. Det finns flera olika varianter av denna metod. Ett kapitalförvaltningsföretag (en avvecklingsenhet eller ett riskskydd) kan inrättas för varje bank, varvid de värdeminskade tillgångarna överförs till en separat rättslig enhet samtidigt som tillgångarna fortfarande förvaltas av den nödlidande banken eller en separat enhet och den sanerade delen av banken och staten delar på eventuella förluster. Alternativt kan staten inrätta en självständig institution (aggregator bank som är en uppsamlande bank) som köper de värdeminskade tillgångarna från en enskild bank alternativt från banksektorn i dess helhet, vilket gör det möjligt för bankerna att återuppta ett normalt utlåningsbeteende utan att riskera nedskrivningar av sina tillgångar. Detta tillvägagångssätt kan även omfatta en inledande nationalisering där staten tar kontrollen över några banker alternativt hela banksektorn innan den skiljer av de goda tillgångarna från de dåliga.

En försäkringsordning för tillgångar som gör det möjligt för bankerna att behålla de värdeminskade tillgångarna i sin balansräkning samtidigt som staten försäkrar dem mot förluster. Vid tillgångsförsäkring kvarstår de värdeminskade tillgångarna i de berörda bankernas balansräkning samtidigt som de får ett statligt försäkringsskydd mot en del av eller alla sina förluster. Ett särskilt problem rörande tillgångsförsäkring är fastställandet av en lämplig premie för mycket olikartade och komplexa tillgångar som någorlunda väl återspeglar en rimlig balans mellan de försäkrade tillgångarnas värde och deras riskegenskaper. Ett annat problem är att det är svårt att i praktiken tillämpa försäkringsordningar i situationer där de försäkrade tillgångarna inte är koncentrerade till ett fåtal större banker utan i stället är spridda över ett stort antal banker. Det bör slutligen påpekas att det faktum att de försäkrade tillgångarna kvarstår i de berörda bankernas balansräkning kan ge upphov till intressekonflikter och häva den psykologiska effekten av att det görs en tydlig åtskillnad mellan den sanerade delen av banken och de dåliga tillgångarna.

II Tidigare erfarenheter av avvecklingsenheter

I Förenta staterna inrättade man 1989 det statliga förvaltningsbolaget Resolution Trust Corporation (RTC). RTC fick i uppdrag att likvidera tillgångar (framför allt tillgångar knutna till fastigheter, inbegripet hypotekslån, som tidigare tillhört spar- och lånekassor som förklarats insolventa av Office of Thrift Supervision till följd av krisen 1989–1992. RTC övertog även försäkringsdelen hos den tidigare Federal Home Loan Bank Board. Från 1989 fram till mitten av 1995 avvecklade eller på annat sätt upplöste Resolution Trust Corporation 747 sparkassor, vars samlade tillgångar uppgick till ett värde av 394 miljarder USD. År 1995 överfördes RTC:s uppgifter till Savings Association Insurance Fund under Federal Deposit Insurance Corporation. Sammantaget beräknas detta ha kostat skattebetalarna 124 miljarder USD i 1995 års priser.

RTC använde sig av program för delaktighet i det egna kapitalet (equity partnership programs). I alla sådana program ingår en partner från den privata sektorn som förvärvar en del av en pool av tillgångar. Genom att ha en del av en tillgångsportfölj fick RTC del av den extremt höga avkastning som uppnåddes av portföljinvesterarna. Programmen gjorde det dessutom möjligt för RTC att dra nytta av sina privata partners förvaltnings- och avvecklingsinsatser och bidrog till att säkra en bättre harmonisering av stimulansåtgärderna än vad som är vanligt i förhållandet mellan borgenär och gäldenär. Följande former av program för delaktighet i det egna kapitalet förekom; Multiple Investment Fund (begränsade och selektiva partnerskap, ospecificerade portföljer av tillgångar), N-series och S-series Mortgage Trusts (konkurrensutsatt anbudsförfarande för specificerade portföljer av tillgångar), Land fund (för att uppnå vinst från långsiktig återvinning och exploatering av mark) och JDC Partnership (val av allmän JDC-partner för fordringar utan säkerhet och osäkra fordringar på grundval av en ”skönhetstävling”).

Bland de åtgärder som vidtogs 1992/1993 för att lösa finanskrisen i Sverige ingick inrättandet av två kapitalförvaltningsföretag för banker, nämligen Securum och Retriva, som hade till uppgift att förvalta nödlidande lån som beviljats av finansinstitut. Nödlidande bankers tillgångar delades upp i ”bra” och ”dåliga” tillgångar, varefter de dåliga tillgångarna överfördes till något av de båda kapitalförvaltningsföretagen, oftast Securum. Ett utmärkande drag för det svenska programmet var att bankerna tvingades uppge alla sina befarade kreditförluster och ange realistiska värden för fast egendom och andra tillgångar. För detta ändamål skärpte Finansinspektionen sin definition av befarade kreditförluster och sina regler för värdering av fast egendom. För att få en mer enhetlig värdering av de stödsökande bankernas innehav av fast egendom inrättade Finansinspektionen en värderingsnämnd. De låga marknadsvärden som satts på tillgångar i samband med den inledande noggranna genomgången (”due diligence”) utgjorde sedan en utgångspunkt vid fastställandet av ett lägsta värde för tillgångarna. Eftersom marknadsaktörerna inte förväntade sig att priserna skulle sjunka under denna nivå upprätthölls handeln (1). I det långa loppet visade det sig att de två kapitalförvaltningsföretagen hade ett lyckat resultat såtillvida att budgetkostnaden för stödet till finanssystemet i stort sett uppvägdes av de intäkter som kapitalförvaltningsföretagen erhöll från likvidationen av sina tillgångar.

I Frankrike inrättades under 1990-talet ett organ som erhöll en obegränsad statlig garanti och fick i uppdrag att gradvis överta eller likvidera Crédit Lyonnais dåliga tillgångar. Denna avvecklingsenhet finansierade sitt förvärv av tillgångarna genom ett lån från Crédit Lyonnais. Detta innebar att Crédit Lyonnais slapp redovisa förluster för tillgångarna och kunde frigöra kapital till ett motsvarande belopp i riskvägda tillgångar, eftersom lånet till avvecklingsenheten hade en riskvikt på 0 % på grund av den statliga garantin. Europeiska kommissionen godkände avvecklingsenheten som en form av omstruktureringsstöd. Utmärkande för denna stödmodell var att det gjordes en tydlig uppdelning mellan bra och dåliga tillgångar, i syfte att förhindra intressekonflikter, och att det infördes en återbetalningsklausul till förmån för staten när det gäller den sanerade bankens vinst. Det tog därefter endast några år att privatisera banken. Att tillgångar överfördes till avvecklingsenheten till det bokförda värdet skyddade visserligen aktieägarna från att ta ansvar för förlusterna, men medförde höga kostnader för staten på längre sikt.

I Italien delades Banco di Napoli några år senare upp i en avvecklingsenhet och en sanerad del av banken efter det att de dåvarande aktieägarna övertagit förlusterna och statskassan genomfört en tillräcklig rekapitalisering för att hålla banken flytande. Banco di Napoli finansierade avvecklingsenhetens förvärv av de diskonterade men fortfarande värdeminskade tillgångarna genom ett subventionerat lån från centralbanken, för vilket statskassan ställt en motgaranti. Den sanerade banken privatiserades ett år senare. Vare sig när det gäller Crédit Lyonnais eller Banco di Napoli beviljade statskassan några direkta budgetmedel utöver dem som var motiverade av rekapitaliseringen av dessa banker.

En mjuk form av avvecklingsenhet har nyligen använts i Tyskland för att hantera de dåliga tillgångarna i Landesbanken. I fallet SachsenLB såldes stödmottagaren som ett företag med kontinuerlig verksamhet efter det att de dåliga tillgångarna på ca 17,5 miljarder EUR hade förts över till ett specialföretag (special purpose vehicle (SPV)) som skulle inneha tillgångarna fram till förfallodagen. Den tidigare ägaren, delstaten Sachsen, ställde en förlustgaranti på ca 17 % av det nominella värdet, vilket i en stresstest ansågs vara det absolut högsta taket för eventuella förluster (i grundalternativet utgick man från endast 2 %). Den nya ägaren övertog nästan hela refinansieringen och den kvarvarande risken. Stödbeloppet ansågs uppgå till åtminstone ca 4 %, vilket är den siffra som fastställts för ett scenario med värsta tänkbara utfall. I fallet WestLB överfördes en tillgångsportfölj till ett värde av 23 miljarder EUR till ett specialföretag och det ställdes en statlig garanti på 5 miljarder EUR för att täcka eventuella förluster och skydda balansräkningen från en justering av tillgångarnas värde i enlighet med de internationella redovisningsrekommendationerna (IFRS). På detta sätt kunde WestLB skydda sin balansräkning mot fluktuationer i tillgångarnas marknadsvärde. En garantiavgift på 0,5 % erlades till staten. Riskskyddet finns fortfarande kvar och anses utgöra statligt stöd.

I Schweiz har regeringen inrättat en ny fond till vilken UBS överfört en portfölj med giftiga tillgångar som värderats av tredje part före överföringen. För att säkra finansieringen av denna fond tillsköt Schweiz först kapital till UBS (i form av skuldebrev som kan konverteras till aktier i UBS). Resten av finansieringen av fonden säkrades genom ett lån från den schweiziska centralbanken.

I slutet av 1990-talet beviljade de tjeckiska bankerna företagskrediter på mycket förmånliga villkor. De tjeckiska bankerna försvagades starkt av detta och fick lösas ut av staten i slutet av 1990-talet. Bankernas balansräkningar sanerades i flera större svep för att återupprätta en fungerande banksektor.

I februari 1991 inrättade den tjeckiska regeringen en konsolideringsbank (Konsolidační banka, KOB) som fick till uppgift att överta osäkra lån som banksektorn ådragit sig före 1991, t.ex. skulder som ärvts från planekonomin och som till stor del orsakats av handeln inom Sovjetblocket. I september 2001 omvandlades denna specialbank till ett organ som även fick till uppgift att överta osäkra lån som var ”nya innovativa” lån (framför allt s.k. privatiseringslån, nödlidande lån och bedrägliga lån (fraudulent loans).

Från och med 1991 började de större bankerna befrias från sina osäkra lån och från och med 1994 lades tyngdpunkten i stället på de mindre bankerna. Framför allt Kreditní bankas konkurs i augusti 1996 och den därpå följande vågen av uttag från Agrobanka satte det tjeckiska banksystemet i gungning. De program som vidtogs ledde endast till en tillfällig ökning av det statliga ägandet i banksektorn åren 1995 och 1998 till följd av att Agrobankas oktroj drogs in. Totalt sett ökade statens ägande i banksektorn mellan 1994 och 1995 (från 29 % 1994 till 32 % i slutet av 1995).

Dessutom beviljades de mindre bankerna ett stödprogram 1997 (stabiliseringsprogrammet). Detta innebar i huvudsak att värdeminskade tillgångar ersattes med likvida medel med upp till 110 % av varje deltagande banks kapital genom att värdeminskade tillgångar förvärvades från banken genom ett specialföretag, Česká finanční, med återförvärv av restvärdet för dessa tillgångar inom 5 till 7 år. Sex banker anslöt sig till programmet. Fem av dem uteslöts dock efter det att de misslyckats med att uppfylla villkoren, varefter de upphörde med sin verksamhet. Detta innebar att stabiliseringsprogrammet inte hade fungerat och det avslutades därför.

I slutet av 1998 hade 63 oktrojer beviljats (varav 60 före utgången av 1994). I mitten på september 2000 fanns det 41 banker och filialer till utländska banker kvar med fortsatt verksamhet, 16 banker som omfattades av en särskild ordning (8 var i likvidation och 8 omfattades av ett konkursförfarande), 4 hade gått samman med andra banker och oktrojen för en bank hade dragits tillbaka, eftersom banken inte inlett någon verksamhet. Av de 41 kvarvarande institutionerna (inbegripet CKA) stod 15 banker under inhemsk kontroll och 27 under utländsk kontroll, både i form av dotterbolag och filialer.

I maj 2000 trädde den ändrade lagen om konkurser och avveckling och lagen om offentliga auktioner i kraft, vilka har till syfte att påskynda konkursförfaranden och skapa balans mellan borgenärers och gäldenärers rättigheter genom att tillåta specialiserade företag och juridiska personer att agera förvaltare vid konkursförfaranden och genom att ge möjlighet till uppgörelser i godo.

(1) Detta står i skarp kontrast till den japanska modellen där alltför höga värden fastställdes för dåliga tillgångar, vilket ledde till en frysning av fastighetsmarknaden under nästan ett helt årtionde.

BILAGA III

Fastställande av olika kategorier (korgar) av stödberättigade tillgångar och fullständig information om värdeminskade tillgångar och bankens hela affärsverksamhet

I Fastställande av olika kategorier (korgar) av stödberättigade tillgångar

Vid fastställandet av korgar av värdeminskade tillgångar bör man utgå från kategorier som redan används i följande sammanhang:

1.	Rapportering och värdering enligt försiktighetsprincipen (Baselöverenskommelsen, tredje pelaren = kapitalkravsdirektivet bilaga XII; riktlinjer för finansiell redovisning (Finrep) och riktlinjer för allmän rapportering (Corep).

2.	Finansiell rapportering och värdering (särskilt internationell redovisningsstandard IAS 39 och internationell redovisningsrekommendation IFRS 7).

3.	Specialiserad ad hoc-rapportering om finanskrisen: de arbeten om insyn som lagts fram av Internationella valutafonden (IMF), forumet för finansiell stabilitet (FSF), Roubini och kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS).

Användningen av redan befintliga rapporterings- och värderingskategorier vid fastställandet av tillgångskorgar kommer att

1.	förhindra att bankernas rapporteringsbörda ökar,

2.	göra det möjligt att jämföra värdet av enskilda bankers korg av värdeminskade tillgångar med värderingar på gemenskapsnivå och global nivå (vilket kan vara relevant vid fastställandet av det ”ekonomiska värdet” vid en viss given tidpunkt),

3.	ge objektiva (erkända) utgångspunkter för värderingen av värdeminskade tillgångar.

Mot denna bakgrund föreslår kommissionen följande korgar av finansiella tillgångar som utgångspunkt vid fastställandet av det ”ekonomiska värdet” och räddningsåtgärderna:

Tabell 1

I Strukturerade produkter/värdepapperiserade produkter
	Typ av produkt	Redovisningskategori	Stödordningens värderingsgrund			Anmärkningar
	Typ av produkt	Redovisningskategori	Marknadsvärde	Ekonomiskt värde	Överföringsvärde	Anmärkningar
1	RMBS	FVPL/AFS (1)				Ytterligare uppdelning i geografiskt område, tranchens förmånsrätt, rating, subprime eller alternativ A-papper eller andra underliggande tillgångar, förfallodag/årgång, justeringar och nedskrivningar
2	CMBS	FVPL/AFS
3	CDO	FVPL/AFS
4	ABS	FVPL/AFS
5	Företagslån	FVPL/AFS
6	Övriga lån	FVPL/AFS
Totalt
II Icke värdepapperiserade lån
	Typ av produkt	Redovisningskategori	Ordningens värderingsgrund			Anmärkningar
	Typ av produkt	Redovisningskategori	Kostnad (2)	Ekonomiskt värde	Överföringsvärde	Anmärkningar
7	Företagskrediter	HTM/L&R (1)	Kostnad (2)			Ytterligare uppdelning i geografiskt område, motpartsrisk, kreditriskskydd (säkerheter) och förfallostrukturer; justeringar och nedskrivningar
8	Fastighetskrediter	HTM/L&R	Kostnader
9	Övriga privatlån	HTM/L&R	Kostnader
Totalt

II Fullständig information om värdeminskade tillgångar och affärsverksamhet som är relaterad till dessa

På grundval av tillgångskorgarna i tabell 1 bör mer detaljerad information lämnas (se kolumnen för anmärkningar i tabell 1) om värdeminskade tillgångar som innehas av en bank och som bör bli föremål för räddningsåtgärder.

Enligt god praxis som rekommenderas av kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS) (3) när det gäller information om verksamhet som berörs av bankkrisen bör informationen till granskningen av bärkraften (se avsnitt 5.1) med avseende på den del av bankens verksamhet som är relaterad till de värdeminskade tillgångarna struktureras enligt följande:

Tabell 2

God praxis enligt CEBS

Senior Supervisors Group (SSG):

Information om bästa praxis

Affärsmodell

—	beskrivning av affärsmodellen (t.ex. skälen till en viss verksamhet och bidraget till värdeskapandeprocessen) och av alla eventuella förändringar (t.ex. till följd av krisen),

—	beskrivning av strategi och mål,

—	beskrivning av verksamhetens omfattning och dess bidrag till företaget i dess helhet (även i kvantitativa termer),

—	beskrivning av verksamhetens art, bland annat en beskrivning av instrumenten och hur de fungerar och av de kriterier produkter/investeringar måste uppfylla,

—	beskrivning av institutionens roll och grad av deltagande, dvs. förpliktelser och skyldigheter

—	verksamhet (SPE) (4),

—	typ av riskexponering (sponsor, tillhandahållare av likviditet eller kreditförstärkning) (SPE),

—	kvalitativ analys av strategin (LF)

Risker och riskhantering

—	beskrivning av arten och omfattningen av de risker som är förbundna med verksamheten och instrumenten,

—	beskrivning av riskhanteringsmetoder som är relevanta för verksamheten, av alla svagheter som identifierats och av alla korrigeringsåtgärder som vidtagits för att avhjälpa dessa,

—	i samband med den nuvarande bankkrisen bör särskilt likviditetsrisker uppmärksammas

Krisens inverkan på resultatet

—	kvalitativ och kvantitativ beskrivning av resultatet, med fokus på förluster (när detta är tillämpligt) och nedskrivningar som påverkar resultatet,

—

fördelning av nedskrivningar/förluster på produkttyp och instrument som berörs av krisen (CMBS, RMBS (residential mortage-backed securities: värdepapper som är säkerställt med pantbrev e.d. avseende bostadslånemarknaden) CDO, ABS (asset-backed securities: värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet) och LBO (leveraged buy-outs: företagsförvärv med stor andel främmande kapital) ytterligare uppdelade enligt olika kriterier),

—	beskrivning av de skäl och faktorer som är orsaken till inverkan,

—	jämförelse av i) inverkan under olika (relevanta) perioder och ii) resultaträkningen före och efter krisen,

—	skillnad i nedskrivningar mellan realiserade och orealiserade belopp,

—	beskrivning av krisens inverkan på kursen för företagets aktier,

—	uppgift om maximal förlustrisk och beskrivning av hur institutionens situation påverkas av en ytterligare nedgång respektive återhämtning på marknaden,

—	uppgift om hur förändringar av kreditspreaden för passivsidan inverkar på resultatet och den metod som används för att fastställa denna inverkan

—	förändring av riskexponeringen ibeskrivningförhållande till föregående period, inbegripet försäljning och nedskrivningar (CMB/LF)

Exponeringsnivå och typ av exponering

—	nominellt belopp (eller upplupet anskaffningsvärde) och verkligt värde för utestående exponeringar,

—	uppgift om kreditskydd (t.ex. genom kreditswappar) och dess inverkan på exponeringarna,

—	uppgift om antalet produkter,

—

detaljerade uppgifter om exponeringar fördelade på

—	tranchens förmånsrätt,

—	kreditens kvalitet (t.ex. rating, kreditriskvärdering, årgång),

—	geografiskt ursprung,

—	uppgift om huruvida exponeringen har utgivits av företaget självt, behållits, lagrats eller köpts,

—	produktens egenskaper, t.ex. rating, andel subprime-hypotekslån, diskonteringsränta, betalningssäkring, spreadar, finansiering,

—	den underliggande tillgångens egenskaper, t.ex. årgång, belåningsgrad, uppgift om panträtter, vägd genomsnittlig livslängd för de underliggande tillgångarna, antagen förskottsbetalningstakt, befarade kreditförluster,

—	rörelsemönster för exponeringar mellan relevanta rapporteringsperioder och de bakomliggande orsakerna till dessa (försäljning, avyttring, köp osv.),

—	granskning av exponeringar som ännu inte konsoliderats (eller noterats på grund av krisen) och skälen härtill,

—

exponering mot monoline-företag (som bara tillhandahåller en enda typ av försäkring) och de försäkrade tillgångarnas kvalitet:

—	nominella belopp (eller upplupet anskaffningsvärde) för de försäkrade exponeringarna och storleken på det kreditskydd som köpts,

—	verkligt värde för utestående exponeringar och för kreditskyddet för dessa,

—	storleken på nedskrivningar och förluster, uppdelade i realiserade och orealiserade belopp,

—	Fördelning av exponeringarna efter rating eller motpartsrisk

—	storlek på specialföretaget i förhållande till företagets totala exponering (SPE/CDO),

—	säkerheter: typ, trancher, rating, bransch, geografisk fördelning, genomsnittlig förfallotid, årgång (SPE/CDO/CMB/LF),

—	hedging, inbegripet exponering mot monoline-företag, andra motparter (CDO). Kreditvärdighet för motparten i hedgingen (CDO),

—	whole loans (flera delar sammanslagna till ett lån) RMBS, derivat, andra (O),

—	närmare detaljer om kreditens kvalitet (rating, belåningsgrad, resultatmått) (O),

—	ändring i riskexponeringen i förhållande till föregående period, inbegripet försäljning och nedskrivningar (CMB/LF),

—	skillnad mellan konsoliderade och icke-konsoliderade specialföretag. Skäl till konsolidering (om tillämpligt) (SPE),

—	finansierad exponering och icke-finansierade åtaganden (LF)

Redovisningsprinciper och värderingsfrågor

—	klassificering av transaktioner och strukturerade produkter för redovisningsändamål och själva redovisningen av dessa,

—	konsolidering av specialenheter i allmänhet och andra instrument (t.ex. VIE:s (variable interest entities; enheter med rörlig ränta) och anpassning av dessa till de strukturerade produkter som påverkas av subprime-krisen,

—

detaljerade uppgifter om verkliga värden för finansiella instrument:

—	de finansiella instrument för vilka de verkliga värdena ska tillämpas,

—	en rangskala för verkliga värden (en fördelning av alla exponeringar, angivna till verkligt värde, på olika nivåer i rangskalan och en fördelning mellan likvida instrument och derivat samt uppgift om rörelser mellan de olika nivåerna),

—	behandling av dag 1-vinster (även kvantitativa uppgifter),

—	användning av möjlighet till redovisning till verkligt värde (inbegripet villkoren för användning) och de därtill hörande beloppen (lämpligt fördelade),

—

uppgift om hur de modeller utarbetats som används för värderingen av finansiella instrument, varvid även följande ska anges:

—	beskrivning av hur modellerna utarbetats och av de instrument de tillämpas på,

—	beskrivning av värderingsprocessen (inbegripet en granskning av de antaganden och uppgifter som modellen bygger på),

—	typ av anpassningar som företagits för att ta hänsyn till de risker som är förknippade med modellen och andra osäkerhetsmoment vid värderingen,

—	de verkliga värdenas känslighet,

—	stresscenarier

—	värderingsmetoder och de viktigaste riskdrivande faktorerna (CDO),

—	justeringar av kreditvärderingen för vissa motparter (CDO),

—	värderingens känslighet för förändringar i de viktigaste antagandena och uppgifterna

Övriga upplysningar om information

—	beskrivning av informationspolitiken och de principer som tillämpas i samband med information och finansiell rapportering

Presentation

—	information som är nödvändig för att förstå varför en institution deltar i en viss aktivitet bör så långt som möjligt presenteras på ett och samma ställe,

—	om information sprids mellan flera olika delar eller källor ska tydliga korshänvisningar anges som gör det möjligt för den läsare som så önskar att ta del av all tillgänglig information,

—	textmaterial ska av tydlighetsskäl så långt som möjligt kompletteras med tabeller och översikter,

—	institutionerna ska se till att den terminologi som används för att beskriva komplicerade finansiella instrument och transaktioner åtföljs av tydliga och ändamålsenliga förklaringar

(1) FVPL = verkligt värde via resultaträkningen = handelsportföljen + redovisning enligt verkligt värde); AFS = tillgänglig för försäljning, HTM = hålls till förfall, L&R = lån och fordringar.

(2) Kostnader = lånens balansvärde minus värdeminskningen.

(3) Källa: CEBS (kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter) rapport av den 18 juni 2008 om bankernas öppenhet när det gäller verksamhet och produkter som påverkas av den senaste tidens bankkris.

(4) I SSG-rapporten avser varje egenskap antingen en viss typ av specialföretag (SPE) eller alla typer av specialföretag (Special Purpose Entities in general: specialenheter i allmänhet), LF (Leveraged Finance: finansiering med hög andel främmande kapital), CMB (Commercial Mortgage-Backed Securities: värdepapper som är säkerställt med pantbrev e.d. avseende kommersiella fastigheter), O (sub-prime and Alt-A Exposures: subprime eller alternativ A-papper) och CDO (Collateralised Debt Obligations: en sammansättning av obligationer från många olika värdepapperiserade låneportföljer som struktureras i olika delar (trancher) med olika kreditrisk).

BILAGA IV

Principer och processer för värdering och prissättning

I Metod och förfarande för värdering

I samband med tillämpningen av räddningsåtgärder ska tillgångarna klassificeras i enlighet med tabellerna 1 och 2 i bilaga III.

Fastställandet av det verkliga ekonomiska värdet för tillämpningen av detta meddelande (se avsnitt 5.5) ska grunda sig på verifierbara marknadspriser och realistiska och försiktiga antaganden om framtida kassaflöden.

Värderingsmetoden för stödberättigande tillgångar bör fastställas på gemenskapsnivå och variationer bör tillåtas för enskilda tillgångar eller korgar. När så är möjligt bör den första värderingen regelbundet omprövas mot marknaden under hela tillgångens livslängd.

Tidigare har man med varierande framgång använt sig av flera olika värderingsmetoder. Enkla omvända auktionsförfaranden har visat sig fungera väl för sådana kategorier av tillgångar för vilka marknadsvärdet är rimligt säkert. Denna metod har dock varit mindre lyckad när det gäller mer komplicerade typer av tillgångar i Förenta staterna. Mer sofistikerade förfaranden har visat sig fungera bättre i situationer där marknadsvärdet är mindre säkert och det därför behövs en exaktare metod för fastställande av priset för varje typ av tillgång. Tyvärr är det svårt att hitta en bra utformning för detta slags metoder. Alternativet med modellbaserade beräkningar för komplicerade typer av tillgångar har den nackdelen att de är känsliga med avseende på de grundläggande antagandena (1).

Alternativet med att tillämpa enhetliga värderingsavdrag för alla komplicerade tillgångar förenklar värderingen överlag, även om det ger en mindre korrekt prissättning för enskilda tillgångar. Centralbankerna har stor erfarenhet när det gäller möjliga kriterier och parametrar för säkerheter vid refinansiering, vilket kan tjäna som en värdefull referens.

Oavsett vilken modell som väljs bör värderingsprocessen, och i synnerhet bedömningen av sannolikheten för framtida förluster, grunda sig på noggranna stresstester med antagande av en utdragen global recession.

Värderingen måste grunda sig på internationellt erkända normer och riktmärken. En gemensam metod för värdering som fastställts på gemenskapsnivå och genomförs på ett konsekvent sätt i medlemsstaterna kan effektivt bidra till att mildra oron över att avvikelser mellan värderingssystem ska få en negativ inverkan på de lika konkurrensvillkoren. Vid bedömningen av de värderingsmetoder för räddningsåtgärder som presenterats av medlemsstaterna kommer kommissionen i princip att konsultera grupper av värderingsexperter (2).

II Prissättning av statligt stöd på grundval av en värdering

Det måste göras åtskillnad mellan värderingen av tillgångar och prissättningen av stödåtgärden. Ett köp eller en försäkring som grundar sig på det aktuella faktiska marknadsvärdet eller det verkliga ekonomiska värdet, som beaktar uppskattningar av framtida kassaflöden som antas innehas till förfallodagen, överstiger i praktiken ofta mottagarbankens aktuella förmåga till ansvarsfördelning (3). Prissättningen måste grunda sig på ett överföringsvärde som ligger så nära det konstaterade verkliga ekonomiska värdet som möjligt. Även om en sådan prissättning innebär en fördel i förhållande till det aktuella marknadsvärdet, och därmed är statligt stöd, kan det även uppfattas som en faktor som motverkar de nuvarande överdrivna marknadsreaktionerna som uppstått till följd av finanskrisen och som i sin tur orsakat en försämring eller rentav en kollaps på vissa marknader. Ju större skillnad mellan överföringsvärdet och det verkliga ekonomiska värdet, dvs. ju större stödbelopp, desto större är behovet av korrigerande åtgärder som kan bidra till att återupprätta en korrekt prissättning över tiden (t.ex. genom better fortune clauses som innebär återbetalning från framtida vinster) och av ytterligare omstrukturering. Den tillåtna avvikelsen från värderingsresultatet bör vara mindre för sådana tillgångar där värdet kan fastställas på grundval av tillförlitliga marknadsuppgifter än för sådana tillgångar där det saknas en likvid marknad. Om dessa principer inte efterlevs utgör detta en stark signal om att det finns behov av en omfattande omstrukturering och kompenserande åtgärder, eller till och med avveckling i god ordning.

Hursomhelst måste all prissättning av räddningsåtgärder omfatta en ersättning till staten som ger tillräcklig täckning för eventuella framtida förluster utöver de förluster som uppskattats i samband med fastställandet av det verkliga ekonomiska värdet och för alla eventuella ytterligare risker orsakade av ett överföringsvärde som är högre än det verkliga ekonomiska värdet.

Denna ersättning kan uppnås genom att överföringsvärdet för tillgångarna sätts till en nivå som ligger tillräckligt mycket under det verkliga värdet för att kompensera för risken eller genom att en sänkning av garantiavgiften.

Fastställandet av den avkastning som bedöms vara nödvändig kan ske med ”inspiration” av den ersättning som hade krävts för rekapitaliseringsåtgärder, med hänsyn tagen till de föreslagna räddningsåtgärdernas inverkan på det egna kapitalet. Detta måste ske i överensstämmelse med kommissionens meddelande Rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen, med hänsyn tagen till de räddningsåtgärdernas särskilda egenskaper och särskilt det faktum att de kan medföra en högre riskexponering än kapitaltillskott (4).

Prissättningssystemet kan även omfatta optioner att teckna aktier i bankerna till ett belopp motsvarande tillgångarnas värde (vilket innebär att ett högre betalt pris ger en potentiellt större andel i det egna kapitalet). En modell för ett sådant prissättningssystem kan vara ett scenario med köp av tillgångar där optionerna återlämnas till banken så snart tillgångarna sålts av avvecklingsföretaget, dock under förutsättning att de uppnått den avkastning som är nödvändig. Om tillgångarna inte ger den nödvändiga avkastningen bör banken erlägga skillnaden kontant så att denna uppnås. Om så inte sker kommer medlemsstaten att sälja optionerna så att den nödvändiga avkastningen uppnås.

I ett scenario med garantier kan garantiavgiften erläggas i form av aktier med en fast kumulativ ränta som motsvarar den nödvändiga avkastningen. Om garantin behöver tas i anspråk kan den berörda medlemsstaten använda optioner för att förvärva aktier till ett värde motsvarande de belopp som behövts täckas genom garantin.

Alla prissättningssystem måste vara utformade på ett sätt som gör att det totala bidraget från den mottagande banken minskar statens nettoingripande till ett strikt minimum.

(1) En auktion är hursomhelst endast möjlig för likartade typer av tillgångar och i situationer där det finns ett tillräckligt stort antal potentiella säljare. Det bör dessutom införas ett minimipris för att garantera att statens intressen skyddas och en claw back-mekanism för situationer där de slutliga förlusterna visar sig överstiga minimipriset i syfte att garantera ett tillräckligt bidrag från mottagarbanken. Vid bedömningen av detta slags mekanismer bör det läggas fram jämförelsescenarier med alternativa garanti-köp- ordningar, inbegripet stresstester, för att garantera att mekanismerna är finansiellt likvärdiga globalt sett.

(2) Kommissionen kommer att använda yttranden från sådana grupper av värderingsexperter på samma sätt som i andra förfaranden rörande statligt stöd där den gör bruk av extern experthjälp.

(3) Se avsnitt 5.2.

(4) Det bör beaktas att vid ett scenario med garantier tillhandahålls det inte någon likviditet, vilket är fallet vid rekapitaliseringsåtgärder.

BILAGA V

Förfarande för statligt stöd

Medlemsstater som anmäler räddningsåtgärder måste förse kommissionen med uttömmande och detaljerad information om alla faktorer som är av betydelse för bedömningen av de offentliga stödåtgärderna på grundval av reglerna för statligt stöd i enlighet med vad som anges i detta meddelande (1). Detta omfattar i synnerhet en detaljerad beskrivning av värderingsmetoden och av dess genomförande med deltagande av oberoende extern experthjälp (2). Kommissionen kommer att ge sitt godkännande för en sexmånadersperiod, under förutsättning att det uppvisas antingen en omstruktureringsplan eller en granskning av bärkraften för varje mottagande institution inom tre månader från dess anslutning till räddningsprogrammet.

Om en bank beviljas stöd antingen i form av en enskild åtgärd eller inom ramen för en godkänd räddningsordning måste den berörda medlemsstaten senast i den enskilda anmälan rörande omstruktureringsplanen eller granskningen av bärkraften förse kommissionen med detaljerade uppgifter om de tillgångar som omfattas och värderingen av dessa vid tidpunkten för stödets beviljande jämte en certifierad och validerad redovisning av värdeminskningen för de tillgångar som omfattas av räddningsåtgärden (3). En fullständig rapport om bankens verksamhet och dess balansräkning bör lämnas så snart som möjligt så att diskussioner om hur omstruktureringen ska vara utformad och vilken omfattning den ska ha kan inledas i god tid före den formella presentationen av omstruktureringsplanen. Detta har till syfte att påskynda processen och skapa klarhet angående rättsläget så snart som möjligt.

När det gäller banker som redan erhållit andra former av statligt stöd, t.ex. i form av godkänd garanti, tillgångsswap eller rekapitaliseringsordning eller enskilda åtgärder, måste allt bistånd som beviljats inom ramen för en räddningsordning rapporteras till kommissionen i enlighet med gällande rapporteringskrav så att kommissionen får en fullständig bild av samtliga de statliga stödåtgärder som en enskild stödmottagare omfattas av och kan göra en bättre bedömning av hur effektiva de tidigare åtgärderna varit och av det bidrag som föreslås av den berörda medlemsstaten.

Kommissionen kommer att göra en förnyad bedömning av allt stöd som beviljats inom ramen för en temporär ordning mot bakgrund av kvaliteten på den föreslagna omstruktureringen och de korrigerande åtgärderna (4) samt uttala sig om förenligheten med den inre marknaden för en längre period än sex månader genom ett nytt beslut.

Medlemsstaterna måste även lämna en rapport till kommissionen var sjätte månad om hur räddningsprogrammet och bankernas omstruktureringsplaner fortskrider. Om den berörda medlemsstaten redan omfattas av ett rapporteringskrav till följd av att deras banker även fått andra former av stöd måste sådana rapporter kompletteras med nödvändiga uppgifter om räddningsåtgärderna och bankens omstruktureringsplaner.

(1) Det är lämpligt att kontakt tas före anmälan.

(2) Se avsnitt 5.5 och bilaga IV.

(3) Det ska lämnas en skrivelse från tillsynsmyndigheten i vilken de detaljerade uppgifterna certifieras.

(4) För att underlätta medlemsstaternas och kommissionens arbete är kommissionen beredd att undersöka gruppanmälningar som omfattar liknande omstrukturerings- eller likvidationsärenden. Kommissionen kan anse att det inte behöver läggas fram någon plan när det är fråga om en ren likvidation av ett finansinstitut eller om finansinstitutet är av försumbar storlek.

26.3.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/25

LISTA ÖVER ORGAN OCH OFFENTLIGA MYNDIGHETER SOM UTÖVAR DEN KONTROLL SOM AVSES I ARTIKEL 15 I FÖRORDNING (EEG) nr 2092/91

(2009/C 72/04)

Genom artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel, krävs att medlemsstaterna upprättar ett kontrollsystem som skall skötas av en eller flera utsedda kontrollmyndigheter eller godkända privata kontrollorgan.

I enlighet med bestämmelsen i artikel 15 sista stycket i förordning (EEG) nr 2092/91 innefattar detta meddelande en lista, på grundval av uppgifter från medlemsstaterna uppdaterade i 2008, över de system som upprättats och används i varje medlemsstat och de organ eller myndigheter som godkänts för kontroll.

I spalten ”kommentarer” anges de system som används i alla medlemsstater på följande sätt:

A	:	System för godkända privata kontrollorgan.
B	:	System för en eller flera utsedda offentliga kontrollmyndigheter.
C	:	System för en utsedd offentlig kontrollmyndighet och godkända privata kontrollorgan.

Från och med januari 1998 skall godkända kontrollorgan inom Europeiska unionen uppfylla de krav som fastställs i villkoren för standard EN 45011. (artikel 9.10 i förordning nr 2092/91).

Listan upptar även godkända kontrollorgan och -myndigheter i de EES-stater som inte är medlemmar i EEG.

ÖSTERRIKE OCH SPANIEN

I Österrike och Spanien har organen begränsat sin verksamhet till vissa angivna förbundsstater/autonoma regioner.

Följande koder har använts för de olika förbundsstaterna/autonoma regionerna, i kolumnen ”kommentarer”

Österrike

Kärnten	K
Niederösterreich	N
Oberösterreich	O
Salzburg	S
Steiermark	ST
Tyrolen	T
Wien	W
Burgenland	B
Vorarlberg	V

Spanien

Andalusien	AN
Aragonien	AR
Asturien	AS
Balearerna	BA
Kanarieöarna	CA
Kantabrien	CN
Kastilien-La Mancha	CM
Kastilien-Léon	CL
Katalonien	CT
Extremadura	EX
Galicien	GA
Rioja	RI
Madrid	MA
Murcia	MU
Navarra	NA
Baskien	VAS
Valencia	VA

Medlemsstater och koder

Kontrollmyndighet eller kontrollorgan

Kommentarer

ÖSTERRIKE

System A

AT-N-01-BIO

Austria Bio Garantie

Königsbrunnerstrasse 8

A-2202 Enzersfeld

Tel: +43 2262 67 22 12

Fax: +43 22 62 67 41 43

E-mail: nw@abg.at

Website: www.abg.at

N, B, K, O, S, ST, T, V, W

AT-0-01-BIO

BIOS — Biokontrollservice Österreich

Feyregg 39

A-4552 Wartberg

Tel: +43 7587 7178

Fax:+43 7587 71 78-11

E-mail: office@bios-kontrolle.at

Website: www.bios-kontrolle.at

O, B, K, N, S, ST, T, V, W

AT-O-02-BIO

LACON GmbH

Linzerstrasse 2

A-4150 Rohrbach

Tel: +43 7289 40977

Fax: +43 7289 40977-4

E-mail: office@lacon-institut.at

Website: www.lacon-institut.at

O, B, K, N, S, ST, T, V, W

AT-O-04-BIO

GfRS Gesellschaft für Ressourcenschutz mbH

Prinzenstraße 4

D-37073 Göttingen

Tel: +49 551 58657

Fax: +49 551 58774

E-mail: postmaster@gfrs.de

Website: www.gfrs.de

O, B, K, S, ST, T

AT-S-01-BIO

SLK GesmbH

Maria-Cebotari-Strasse 3

A-5020 Salzburg

Tel: +43 (0)662 649483 14 or +43 (0)662 649483 11

Fax: +43 662 649 483 19

E-mail: office@slk.at

Website: www.slk.at

S, B, K, N, O,ST, T, V, W

AT-T-01-BIO

Kontrollservice BIKO Tirol

Wilhelm — Greil — Straße 9

A-6020 Innsbruck

Tel: +43 (0)59292-3100 or +43 (0)59292 3101

Fax: +43 059292-3199

E-mail: office@biko.at

Website: www.biko.at

T, K, N, O, S, V, W

AT-W-01-BIO

LVA

Blaasstrasse 29

A-1190 Wien

Tel: +43 (0)1 3688555 541 or +43 (0)1 3688555 12

Fax: +43 1 368 85 55-20

E-mail: cs@lva.co.at or bio@lva.at

Website: www.lva.co.at

W, B, K, N, O, S, ST, T, V

AT-W-02-BIO

SGS Austria Controll — Co. GesmbH

Diefenbachgasse 35

A-1150 Wien

Tel: +43 (0)1 5122567 154 or +43 (0)1 5122567 0

Fax: +43 (0)1 5122567 9

E-mail: sgs.austria@sgs.com

Website: www.at.sgs.com

W, B, K, N, O, S, ST, T, V

BELGIEN

System A

BE-BIO-01

CERTISYS

Av. de l'Escrime 85 Schermlaan

B-1150 Bruxelles — Brussel

Bureaux:

Chemin de la Haute Baudecet 1

B-1457 Walhain

Tel: +32 (0) 81 60 03 77

Fax: +32 (0) 81 60 03 13

E-mail: info@certisys.eu

Website: www.certisys.eu

BE-BIO-02

INTEGRA bvba, afdeling BLIK

Statiestraat 164

B-2600 Berchem

Tel: +32 (0)3 287 37 60

Fax: +32 (0)3 287 37 61

E-mail: info@integra-bvba.be

Website: www.integra-bvba.be

BULGARIEN

System A

BG-02

BALKAN BIOCERT Ltd

13, Christo G. Danov Str.

BG-4000 Plovdiv

Tel: +359 32 625 888

Fax: +359 32 625 818

E-mail: gm@balkanbiocert.com

Website: www.balkanbiocert.com

BG-03

QC I INTERNATIONAL SERVICES S.P.A.

23, Vasil Aprilov Blvd., floor 3

BG-4000 Plovdiv

Tel/Fax: +359 32 649 228

E-mail: office@qci.bg

Website: qci.bg

BG-04

CERES — Certification of Environmental Standards Ltd.

15, Ivan Gechov Blvd.

BG-1431 Sofia

Tel/Fax: +359 29530264

E-mail: bioxm_bg@yahoo.com

Website: www.ceres-cert.com

BG-05

LАCON Ltd

17, Prolet Str.

BG-5140 Lyaskovetz

Tel/Fax: +359 619/231 87

E-mail: laconbg@gmail.com

E-mail: b_cert@yahoo.co.uk

Website: www.b-cert.com

BG-06

BCS Öko-Garantie Ltd

15, Ivailo Str.

BG-1606 Sofia

Tel: + 359 29880276

Fax: +359 29880259

E-mail: bulgaria@bcs-oeko.com

Website: www.bcs-oeko.com

BG-07

Control Union Certifications Ltd

40, Graf Ignatiev Str.

BG-9000 Varna

Tel: + 359 52/66 55 903

Fax: + 359 52/600 453

E-mail: sales@fidelitas.bg

Website: www.controlunion.com

CYPERN

System A

CY-BIO-001

LACON LTD

Archbishop Kyprianos 53

2059 Strovolos

Cyprus

Tel: +35 722499640

Fax: +35 722499643

E-mail: laconcy@cytanet.com.cy

CY-BIO-002

BIOCERT (CYPRUS) LTD

Olympias 12

1070 Lefkosia

Cyprus

Tel: +35 722766446

Fax: +35 722375069

REPUBLIKEN TJECKIEN

System A

CZ-BIO-KEZ-01

KEZ o.p.s.

Poděbradova 909

CZ-53701 Chrudim

Tel: +420 469 622 249

Fax: +420 469 625 027

E-mail: kez@kez.cz

Website: www.kez.cz

CZ-BIO-ABCERT-02

ABCERT AG, organizační složka

Lidická 40

CZ-602 00 Brno

Tel: +420 545 215 899

Fax: +420 545 217 876

E-mail: info@abcert.cz

Website: www.abcert.cz

CZ-BIOKONT-03

BIOKONT CZ, s r.o.

Měříčkova 34

CZ-62100 Brno

Tel: +420 545 225 565

Fax: +420 547 225 565

E-mail: slavik@biokont.cz

Website: www.biokont.cz

DANMARK

System B

DK-Ø-50

Plantedirektoratet

Skovbrynet 20

DK-2800 Lyngby

Tel: +45 45 26 36 00

Fax: +45 45 26 36 19

E-mail: pdir@pdir.dk

DK-Ø-1

Fødevareregion Nord

Kontrolafdeling Aalborg

Sofiendalsvej 90

DK-9200 Aalborg SV.

Tel: +45 7227 5000

Fax: +45 7227 5003

E-mail: kontr.aalborg.nord@fvst.dk

DK-Ø-2

Fødevareregion Nord

Kontrolafdeling Viborg

Klostermarken 16

DK-8800 Viborg

Tel: +45 7227 5000

Fax: +45 7227 5007

E-mail: kontr.viborg.nord@fvst.dk

DK-Ø-3

Fødevareregion Nord

Kontrolafdeling Herning

Rosenholmsvej 15, Tjørring

DK-7400 Herning

Tel: +45 7227 5000

Fax: +45 7227 5005

E-mail: kontr.herning.nord@fvst.dk

DK-Ø-4

Fødevareregion Nord

Kontrolafdeling Århus

Sønderskovvej 5

DK-8520 Lystrup

Tel: +45 7227 5000

Fax: +45 7227 5001

E-mail: kontr.aarhus.nord@fvst.dk

DK-Ø-5

Fødevareregion Syd

Kontrolafdeling Vejle

Tysklandsvej 7

DK-7100 Vejle

Tel: +45 7227 5500

Fax: +45 7227 5501

E-mail: kontr.vejle.syd@fvst.dk

DK-Ø-6

Fødevareregion Syd

Kontrolafdeling Esbjerg

Høgevej 25

DK-6705 Esbjerg Ø.

Tel: +45 7227 5500

Fax: +45 7227 5601

E-mail: kontr.esbjerg.syd@fvst.dk

DK-Ø-7

Fødevareregion Syd

Kontrolafdeling Haderslev

Ole Rømersvej 30

DK-6100 Haderslev

Tel: +45 7227 5500

Fax: +45 7227 5701

E-mail: kontr.haderslev.syd@fvst.dk

DK-Ø-8

Fødevareregion Syd

Kontrolafdeling Odense

Lille Tornbjerg Vej 30

DK-5220 Odense SØ.

Tel: +45 7227 5500

Fax: +45 7227 5801

E-mail: kontr.odense.syd@fvst.dk

DK-Ø-9

Fødevareregion Øst

Kontrolafdeling Ringsted

Søndervang 4

DK-4100 Ringsted

Tel: +45 7227 6000

Fax: +45 7227 6101

E-mail: kontr.ringsted.oest@fvst.dk

DK-Ø-10

Fødevareregion Øst

Kontrolafdeling Rødovre

Fjeldhammervej 15

DK-2610 Rødovre

Tel: +45 7227 6000

Fax: +45 7227 6399

E-mail: kontr.roedovre.oest@fvst.dk

ESTLAND

System B

EE-VTA

Veterinary and Food Board

Väike-Paala 3

EE-11415 Tallinn

Tel: +372 605 1710

Fax: +372 621 1441

E-mail: vet@vet.agri.ee

Website: www.vet.agri.ee

VFB is inspection authority responsible for import authorization and processing

EE-TTI

Plant Production Inspectorate

Teaduse 2, Saku 75501

Harjumaa

Tel: +372 6712 602

Fax: +372 6712 604

E-mail: plant@plant.agri.ee

Website: www.plant.agri.ee

PPI is inspection authority responsible for production

FINLAND

System B

FI-A-001

Uudenman työvoima- ja elinkeinokeskus

Elintarviketurvallisuusvirasto Evira

(The Finnish Food Safety Authority Evira)

Mustialankatu 3

FIN-00790 Helsinki

Tel: +358 20 772 003

Fax: +358 20 772 4350

E-mail: kirjaamo@evira.fi

Website: www.evira.fi

FI-A-002

Varsinais-Suomen työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-003

Satakunnan työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-004

Hämeen työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-005

Pirkanmaan työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-006

Kaakkois-Suomen työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-007

Etelä-Savon työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-008

Pohjois-Savon työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-009

Pohjois-Karjalan työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-010

Keski-Suomen työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-011

Etelä-Pohjanmaan työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-012

Pohjanmaan työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-013

Pohjois-Pohjanmaan työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-014

Kainuun työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-A-015

Lapin työvoima- ja elinkeinokeskus

As above

FI-B

Elintarviketurvallisuusvirasto Evira

As above

FI-C

Sosiaali- ja terveysalan lupa- ja valvontavirasto

P.O. Box 210

FIN-00531 Helsinki

Tel: +358-9-772 920

Fax: +358-9-7729 2498

E-mail: kirjaamo@valvira.fi

Website: www.valvira.fi

FI-D

Ålands landskapsregering

PB 1060

FIN-22111 Mariehamn, Åland

Tel: +358 18 250 00

Fax: +358-18-192 40

E-mail: registrator@regeringen.ax

Website: www.regeringen.ax

FRANKRIKE

System A

FR-BIO 01

ECOCERT S.A.S.

B.P. 47

F-32600 L'Isle Jourdain

Tel: +33 (0)5 62 07 34 24

Fax: +33 (0)5 62 07 11 67

E-mail: info@ecocert.com

Website: www.ecocert.fr

FR-AB 06

ULASE SAS

B.P. 68

F-26270 Loriol sur Drôme

Tel: +33 (0)4 75 61 13 05

Fax: +33 (0)4 75 85 62 12

E-mail: info@ulase.fr

Website: www.ulase.fr

FR-BIO 07

AGROCERT

4, rue Albert Gary

F-47200 Marmande

Tel: +33 (0)5 53 20 93 04

Fax: +33 (0)5 53 20 92 41

E-mail: agrocert@agrocert.fr

FR-BIO 09

ACLAVE

56, rue Roger Salengro

F-85013 LA-ROCHE-SUR-YON CEDEX

Tel: +33(0)2 51 05 14 92

Fax: +33 (0)2 51 36 84 63

E-mail: accueil@aclave.asso.fr

Website: www.aclave.asso.fr

FR-BIO 10

QUALITÉ FRANCE S.A.S.

* Immeuble le Guillaumet

60, av. du Gal de Gaulle

F-92046 PARIS la DÉFENSE CEDEX

Tel: +33 (0)1 41 97 00 74

Fax: +33 (0)1 41 97 08 32

E-mail: bio@fr.bureauveritas.com

Website: www.qualite-france.com

* ZAC ATALANTE CHAMPEAUX

1, rue Maillard de la Gournerie

CS 63901

F-35039 RENNES CEDEX

* ZA CHAMPGRAND

B.P. 68

F-26270 LORIOL-SUR-DRÔME

FR-BIO 11

SGS ICS S.A.S.

191, avenue Aristide Briand

F-94237 CACHAN CEDEX

Tel: +33(0)1 41 24 83 04

Fax: +33 (0)1 41 24 89 96

E-mail: fr.certification@sgs.com

Website: www.fr.sgs.com

TYSKLAND

System A

DE-001-Öko-Kontrollstelle

BCS Öko-Garantie GmbH

Control System Peter Grosch

Cimbernstraße 21

D-90402 Nürnberg

Tel: +49 (0)911 424390

Fax: +49 (0)911 492239

E-mail: info@bcs-oeko.de

Website: www.bcs-oeko.de

DE-003-Öko-Kontrollstelle

Lacon GmbH

Privatinstitut für Qualitätssicherung und

Zertifizierung ökologisch erzeugter Lebensmittel

Brünnlesweg 19

D-77654 Offenburg

Tel: +49 (0)781 91937 30

Fax: +49 (0)781 91937 50

E-mail: lacon@lacon-institut.com

Website: www.lacon-institut.com

DE-005-Öko-Kontrollstelle

IMO GmbH

Institut für Marktökologie GmbH

Obere Laube 51-53

D-78462 Konstanz

Tel: +49 (0)7531/81301-0

Fax: +49 (0)7531/81301-29

E-mail: imod@imo.ch

Website: www.imo.ch

DE-006-Öko-Kontrollstelle

ABCERT GmbH

Kontrollstelle für ökologisch erzeugte Lebensmittel

Martinstraße 42-44

D-73728 Esslingen

Tel: +49 (0)711 351792-0

Fax: +49 (0)711 351792-200

E-mail: info@abcert.de

Website: www.abcert.de

DE-007-Öko-Kontrollstelle

Prüfverein Verarbeitung Ökologische Landbauprodukte e.V.

Vorholzstraße 36

D-76137 Karlsruhe

Tel: +49(0)721 35239-20

Fax: +49(0)721 35239-09

E-mail: kontakt@pruefverein.de

Website: www.pruefverein.de

DE-009-Öko-Kontrollstelle

LC Landwirtschafts-Consulting GmbH

Am Kamp 15-17

D-24768 Rendsburg

Tel: +49 (0)4331 33630 0

Fax: +49 (0)4331 33630 12

Website: www.lc-kiel.de

DE-012-Öko-Kontrollstelle

AGRECO R.F. Göderz GmbH

Mündener Straße 19

D-37218 Witzenhausen

Tel: +49 (0)5542 4044

Fax: +49 (0)5542 6540

E-mail: info@agrecogmbh.de

Website: www.agrecogmbh.de

DE-013-Öko-Kontrollstelle

QC & I Gesellschaft für Kontrolle und Zertifizierung von Qualitätssicherungssystemen GmbH

Geschäftsstelle:

Tiergartenstraße 32

D-54595 Prüm/ Eifel

Tel: +49 (0)6551 147641

Fax: +49 (0)6551 147645

Sitz der Gesellschaft:

Gleuelerstraße 286

D-50935 Köln

E-mail: qci.koeln@qci.de

Website: www.qci.de

DE-021-Öko-Kontrollstelle

Grünstempel Ökoprüfstelle e.V.

EU Kontrollstelle für ökologische Erzeugung und Verarbeitung landwirtschaftlicher Produkte

Windmühlenbreite 25d

D-39164 Wanzleben

Tel: +49 (0)39209 46696

Fax: +49 (0)39209 60596

E-mail: info@gruenstempel.de

Website: www.gruenstempel.de

DE-022-Öko-Kontrollstelle

Kontrollverein ökologischer Landbau e.V.

Vorholzstraße 36

D-76137 Karlsruhe

Tel: +49 (0)721 35239-10

Fax: +49 (0)721 35239-09

E-mail: kontakt@kontrollverein.de

Website: www.kontrollverein.de

DE-024-Öko-Kontrollstelle

Ecocert Deutschland GmbH

Güterbahnhofstr.10

D-37154 Northeim

Tel: +49 (0)5551 908430

Fax: +49 (0)5551 9084380

E-mail: info-deutschland@ecocert.com

DE-026-Öko-Kontrollstelle

Certification Services International CSI GmbH

Flughafendamm 9a

D-28199 Bremen

Tel: +49 (0)421 5977322 or (0)421 594770

Fax: +49 (0)421 594771

E-mail: info@csicert.com

Website: www.csicert.com

DE-032-Öko-Kontrollstelle

Kontrollstelle für ökologischen Landbau GmbH

Dorfstraße 11

D-07646 Tissa

Tel: +49 (0)36428 60934 (Office Stadtroda)

Fax: +49 (0)36428 13852

Tel/Fax: +49 (0)36428 62743 (Office Tissa)

E-mail: kontrollstelle@t-online.de

DE-034-Öko-Kontrollstelle

Fachverein für Öko-Kontrolle e.V.

Plauerhäger Straße16

D-19395 Karow

Tel: +49 (0)38738 70755

Fax: +49 (0)38738 70756

E-mail: info@fachverein.de

Website: www.fachverein.de

DE-037-Öko-Kontrollstelle

ÖKOP Zertifizierungs GmbH

Schlesische Straße 17 d

D-94315 Straubing

Tel: +49 (0)9421 703075

Fax: +49 (0)09421 703074

E-mail: biokontrollstelle@oekop.de

Website: www.oekop.de

DE-039-Öko-Kontrollstelle

GfRS Gesellschaft für Ressourcenschutz GmbH

Prinzenstraße 4

D-37073 Göttingen

Tel: +49 (0)551 5865

Fax: +49 (0)551 58774

E-mail: postmaster@gfrs.de

Website: www.gfrs.de

DE-043-Öko-Kontrollstelle

Agro-Öko-Consult Berlin GmbH

Dorotheastraße 30

D-10318 Berlin

Tel: +49 (0)30 54782352

Fax: +49 (0)30 54782309

E-mail: aoec@aoec.de

Website: www.aoec.de

DE-044-Öko-Kontrollstelle

Ars Probata GmbH

Möllendorffstraße 49

D-10367 Berlin

Tel: +49 (0)30/47004632

Fax: +49 (0)30/47004633

E-mail: ars-probata@ars-probata.de

Website: www.ars-probata.de

DE-060-Öko-Kontrollstelle

QAL Gesellschaft für Qualitätssicherung in der Agrar und Lebensmittelwirtschaft GmbH

Am Branden 6b

D-85256 Vierkirchen

Tel: +49 (0)8139 8027-0

Fax: +49 (0)8139 8027-50

E-mail: info@qal-gmbh.de

Website: www.qal-gmbh.de

DE-061-Öko-Kontrollstelle

LAB — Landwirtschaftliche Beratung der Agrarverbände Brandenburg GmbH

Chausseestraße 2

D-03058 Groß Gaglow

Tel: +49 (0)355 541465

Fax: +49 (0)355 541466

E-mail: labgmbh.cottbus@t-online.de

DE-063-Öko-Kontrollstelle

Öko-kontrollstelle der TÜV Nord Cert GmbH

Langemarckstraße 20

D-45141 Essen

Tel: +49 (0)2 01 825 3404

Fax: +49 (0)2 01 825 3290

E-mail: oeko-kontrollstelle@tuev-nord.de

Website: www.tuev-nord.de

DE-064-Öko-Kontrollstelle

ABC GmbH

Agrar- Beratungs- und Controll GmbH

An der Hessenhalle 1

D-36304 Alsfeld

Tel: +49 (0)6631/78490

Fax: +49 (0)6631/78495

E-mail: zwick@abcg-alsfeld.de

GREKLAND

System A

EL-01-BIO

DIO

38, Aristotelous str.

GR-10433 Athens

Tel: +30 210 8224384

Fax: +30 210 8218117

E-mail: info@dionet.gr

Website: www.dionet.gr

EL-02-BIO

PHYSIOLOGIKI Ltd

24, N. Plastira str.

GR-59300 Alexandria Imathias

Tel: +30 23330 24440

Fax: +30 23330 24440

E-mail: fysicert@acn.gr

EL-03-BIO

BIOELLAS S.A.

11 B, Kodringtonos str.

GR-10434 Athens

Tel: +30 210 8211940/8211707

Fax: +30 210 8211015

E-mail: info@bio-hellas.gr

Website: www.bio-hellas.gr

EL-04-BIO

QWAYS DIADROMES PIOTITAS A.E.

8, Demokratias str.

GR-15127 Melissia Athens

Tel: +30 210 6130070/6136326

Fax: +30 210 6136071

E-mail: info@qways.gr

Website: www.qways.gr

EL-05-BIO

A CERT

European Organisation for Certification

2, Telou str.

GR-54638 Thessaloniki

Tel: +30 2310 210777/210417

Fax: +30 2310 219824/210417

E-mail: info@a-cert.org

Website: www.a-cert.org

EL-06-BIO

IRIS — Α. HATZIDAKI & Co Ε.Ε.

Ι. Marneli 13 & Zotou

GR-71305 Heraklion, Crete

Tel: +30 2810 360715-7

Fax: +30 2810 360718

E-mail: info@irisbio.gr

EL-07-BIO

PRASINOS ELEGCHOS — GREEN CONTROL

10th km on the Veria-Skydra road

Kopano-Stenimacho district

P.O.Box 50

GR-59035

Tel: +30 23320 6438

Fax: +30 23320 43509

E-mail: greencontrol@hol.gr

Website: www.greencontrol.gr

EL-08-BIO

GEOTECHNIKO ERGASTIRIO SA

Paleochori Administrative Department

Plateos Municipality

GR-59300 Imathia

Tel: +30 23320 64387

Fax: +30 23320 43509

E-mail: info@bio-geolab.gr

Website: www.bio-geolab.gr

UNGERN

System A

HU-ÖKO-01

Biokontroll Hungária Nonprofit Kft.

Margit krt. 1. III/16-17.

H-1027 Budapest

Tel: +36 1 336 11 22

Fax: +36 1 315 11 23

E-mail: info@biokontroll.hu

E-mail: biokontroll@biokontroll.hu

Website: www.biokontroll.hu

HU-ÖKO-02

Hungária Öko Garancia Kft.

Miklós tér 1.

H-1033 Budapest

Tel: +36 1 336 0533

Fax: +36 1 336 0534

E-mail: info@okogarancia.hu

Website: www.okogarancia.hu

IRLAND

System A

IRL-OIB1

Demeter Standards Ltd

Watergarden

Thomastown

Co. Kilkenny

Ireland

Tel: +353 56 7754214

Fax: +353 56 7754214

E-mail: bdaai@indigo.ie

Website: www.demeter.net

IRL-OIB2

Irish Organic Farmers and Growers Association Ltd

Main Street

Newtownforbes

Co. Longford

Ireland

Tel: +353 43 42495

Fax: +353 43 42496

E-mail: iofga@eircom.net

Website: www.irishorganic.ie

IRL-OIB3

Organic Trust Ltd

2 Vernon Avenue

Clontarf

Dublin 3

Ireland

Tel: +353 1 8530271

Fax: +353 1 8530271

E-mail: organic@iol.ie

Website: www.organic-trust.org

ITALIEN

System A

IT-ASS

Suolo & Salute srl

Via Paolo Borsellino, 12/B

I-61032 Fano (PU)

Tel: +39 0721 860543

Fax: +39 0721 860543

E-mail: info@suoloesalute.it

Website: www.suoloesalute.it

IT-ICA

ICEA — Istituto per la Certificazione Etica e Ambientale

Strada Maggiore, 29

I-40125 Bologna

Tel: +39 051 272986

Fax: +39 051 232011

E-mail: icea@icea.info

Website: www.icea.info

IT-IMC

Istituto Mediterraneo di Certificazione srl — IMC

Via Carlo Pisacane, 32

I-60019 Senigallia (AN)

Tel: +39 071 7928725 or 7930179

Fax:+39 071 7910043

E-mail: imcert@imcert.it

Website: www.imcert.it

IT-BAC

Bioagricert srl

Via dei Macabraccia, 8

I-40033 Casalecchio Di Reno (BO)

Tel: +39 051562158

Fax: +39 051564294

E-mail: info@bioagricert.org

Website: www.bioagricert.org

IT-CPB

CCPB S.r.l.

via Jacopo Barozzi 8

I-40126 Bologna

Tel: +39 051 254688 or 6089811

Fax: +39 051 254842

E-mail: ccpb@ccpb.it

Website: www.ccpb.it

IT-CDX

CODEX srl

Via Duca degli Abruzzi, 41

I-95048 Scordia (CT)

Tel: +39 095 650716/634

Fax: +39 095 650356

E-mail: codex@codexsrl.it

Website: www.codexsrl.it

IT-QCI

QC & I International Services s.a.s.

Villa Parigini

Località Basciano Monteriggioni

I-53035 Siena

Tel:+39 (0)577 327234

Fax: +39 (0)577 329907

E-mail: lettera@qci.it

Website: www.qci.it

IT-ECO

Ecocert Italia S.r.l.

Corso delle Province 60

I-95127 Catania

Tel: +39 095 442746 or 433071

Fax: +39 095 505094

E-mail: info@ecocertitalia.it

Website: www.ecocertitalia.it

IT-BSI

BIOS srl

Via Monte Grappa 37/C

I-36063 Marostica (VI)

Tel: +39 0424 471125

Fax: +39 0424 476947

E-mail: info@certbios.it

Website: www.certbios.it

IT-ECS

ECS — Ecosystem International Certificazioni s.r.l.

Via Monte San Michele 49

I-73100 Lecce

Tel: +39 0832 318433

Fax: +39 0832 315845

E-mail: info@ecosystem-srl.com

Website: www.ecosystem-srl.com

IT-BZO

BIOZOO srl

Via Chironi 9

I-07100 SASSARI

Tel: +39 079 276537

Fax: +39 178 2247626

E-mail: info@biozoo.org

Website: www.biozoo.org

IT-ABC

ABC Fratelli Bartolomeo società semplice

via Roma, 45 Grumo Appula

I-70025 Bari

Tel: +39 080 3839578

Fax: +39 080 3839578

E-mail: abc.italia@libero.it

Website: www.abcitalia.org

IT-ANC

ANCCP S.r.l

via Rombon 11

I-20134 MILANO

Tel: +39 02 2104071

Fax: +39 02 210407218

E-mail: anccp@anccp.it

Website: www.anccp.it

IT-SDL

Sidel S.p.a.

via Larga, 34/2

I-40138 BOLOGNA

Tel: +39 051 6026611

Fax: +39 051 6012227

E-mail: sidel@sidelitalia.it

Website: www.sideitalia.it

IT-CTQ

Certiquality S.r.l.

Via Gaetano Giardino 4

I-20123 Milano

Tel: +39 02 8069171

Fax: +39 02 86465295

E-mail: certiquality@certiquality.it

Website: www.certiquality.it

IT-BZ-BZT

ABCERT GmbH

Martinstrasse 42-44

D-73728 Esslingen

Tel: +49 (0) 711 351792-0

Fax: +49 (0) 711 351792-200

E-mail: info@abcert.de

Website: www.abcert.de

IT-BZ-INC

INAC GmbH

International Nutrition and Agriculture Certification

In der Kämmersliethe 1

D-37213 Witzenhausen

Tel: +49 (0)5542 911400

Fax: +49 (0)5542 911401

Website: www.inac-gmbh.net

IT-BZ-IMO

IMO GMBH

Obere Laube 51/53

D-78462 Konstanz

Tel: +49 (0) 7531 81301-0

Fax: +49 (0) 7531 81301-29

E-mail: imod@imo.ch

Website: www.imo-control.net

IT-BZ-QCI

QC I GmbH — Gesellschaft für Kontrolle und Zertifizierung von Qualitätssicherungssystemen mbh

Gleuelerstraße 286

D-50935 KÖLN

Tel: +49 (0)221 94392-09

Fax: +49 (0)221 94392-11

E-mail: qci.koeln@qci.de

Website: www.qci.de

IT-BZ-BKT

Kontrollservice BIKO Tirol

Wilhelm-Greil-Straße 9

A-6020 INNSBRUCK

Tel: +43 (0)5 92 92 3101

Fax: +43 (0)5 92 92 3199

E-mail: biko@lk-tirol.at

Website: www.kontrollservice-tirol.at

LETTLAND

System A

LV-EQ

Biedrība ”Vides kvalitāte”

Rīgas iela 113

Salaspils

Rīgas raj.

LV-2169

Tel: +371 67709090

Fax: +371 67709090

E-mail: eq@videskvalitate.lv

Website: www.videskvalitate.lv

LV-STC

Valsts SIA ”Sertifikācijas un testēšanas centrs”

Dārza iela 12

Priekuļu pagasts

Cēsu raj.

LV-4126

Tel: +371 64130013

Fax: +371 641 30010

E-mail: info@stc.lv

Website: www.stc.lv

LITAUEN

System B

LT-01

Ekoagros

K. Donelaičio str. 33 or

A. Mickevičiaus str. 48

LT-44240 Kaunas

Tel: +370 37203181

Fax: +370 37203182

E-mail: ekoagros@ekoagros.lt

Website: www.ekoagros.lt

LUXEMBURG

System C

LU-BIO-01

Administration des Services techniques de l'Agriculture

(autorité compétente)

Service de la protection des végétaux

BP 1904

L-1019 Luxembourg

Tel: +352 45 71 72 353

Fax: +352 45 71 72 340

E-mail: Monique.Faber@asta.etat.lu

Website: www.asta.etat.lu

LU-BIO-04

Prüfverein Verarbeitung Ökologische Landbauprodukte e.V. (DE-007)

Vorholzstr. 36

D-76137 Karlsruhe

Tel: +49 721 35239-20

Fax: +49 721-626840-22

E-mail: kontakt@pruefverein.de

Website: www.pruefverein.de

LU-BIO-05

Kontrollverein Ökologischer Landbau e.V. (DE-022)

Vorholzstraße 36

D-76137 Karlsruhe

Tel: +49 (0)721 35239-10

Fax: +49 (0)721 35239-09

E-mail: kontakt@kontrollverein.de

Website: www.kontrollverein.de

LU-BIO-06

CERTISYS (BE-01)

Siège social:

Av. de l'Escrime 85 Schermlaan

B-1150 Bruxelles

Bureaux:

Chemin de la Haute Baudecet 1

B-1457 Walhain

Tel: +32 (0) 81 60 03 77

Fax: +32 (0) 81 60 03 13

E-mail: info@certisys.eu

Website: www.certisys.eu

MALTA

System C

MT01

Malta Standards Authority

2nd Floor, Evans Building

Merchants' Street

Valletta

Tel: + 356 21242420

Fax: + 356 21242406

E-mail: michael.cassar@msa.org.mt

Website: www.msa.gov.mt

MT02

BIOZOO

via Chironi 9

IT-07100 Sassari

Tel: + 39 079 276537

E-mail: info@biozoo.org

Website: www.biozoo.org

NEDERLÄNDERNA

System B

NL01

Stichting Skal

Postbus 384

NL-8000 AJ Zwolle

Tel: +31 38 4268181

Fax: +31 38 4268182

E-mail: info@skal.nl

Website: www.skal.nl

POLEN

System C

RE-01/2005/PL

EKOGWARANCJA PTRE Ltd

ul. Irysowa 12/2

PL-20-834 Lublin

Tel.: +48 (0) 81 742 68 64

E-mail: biuro@ekogwarancja.pl

Website: www.ekogwarancja.pl

RE-02/2005/PL

Certifying Body of Organic Production PNG Ltd

PL-26-065 Piekoszów

Zajaczkow k.Kielc

Tel.: +48 (0)41 306 40 00

E-mail: png@ecofarm.pl

Website: www.ecofarm.pl

RE-03/2005/PL

COBICO Ltd

ul. Grzegórzecka 77

PL-31-559 Kraków

Tel.: +48 (0)12 632 35 71

E-mail: cobico@cobico.pl

Website: www.cobico.pl

RE-04/2005/PL

BIOEKSPERT Ltd

ul. Narbutta 3A m1

PL-02-564 Warsaw

Tel.: +48 (0)22 499 53 66

E-mail: bioekspert@bioekspert.waw.pl

Website: www.bioekspert.waw.pl

RE-05/2005/PL

BIOCERT MAŁOPOLSKA Ltd.

ul. Lubicz 25A

PL-31-503 Kraków

Tel.: +48 (0)12 430 36 06

E-mail: sekretariat@biocert.pl

Website: www.biocert.pl

RE-06/2005/PL

Polish Centre of Research and Certification,

Branch in Pila

ul. Śniadeckich 5

PL-64-920 Piła

Tel.: +48 (0)67 213 87 00

E-mail: pcbcpila@i-pila.pl

Website: www.pcbc.gov.pl

RE-07/2005/PL

AgroBioTest Ltd

ul. Nowoursynowska 166

PL-02-787 Warsaw

Tel.: +48 (0)22 847 87 39

E-mail: agro.bio.test@agrobiotest.pl

Website: www.agrobiotest.pl

PORTUGAL

System A

PT/AB 02

ECOCERT PORTUGAL, Unipessoal Lda

Rua Alexandre Herculano, 68 — 1o Esq.

P-2520-273 Peniche

Tel: +351 262 785117

Fax: +351 262 787171

E-mail: ecocert@mail.telepac.pt

Website: www.ecocert.com

PT/AB 03

SATIVA, DESENVOLVIMENTO RURAL, Lda

Rua Robalo Gouveia, 1o 1a

P-1900-392 Lisboa

Tel: +351 21 799 11 00

Fax: +351 21 799 11 19

E-mail: sativa@sativa.pt

Website: www.sativa.pt

PT/AB 04

CERTIPLANET, Certificação da Agricultura, Floresta e Pescas, Unipessoal Lda

Av. do Porto de Pescas, Lote C — 15, 1 o C

P-2520 — 208 Peniche

Tel: +351 262 789 005

Fax: +351 262 789 514

E-mail: certiplanet@sapo.pt

Website: www.certiplanet.pt

PT/AB 05

CERTIALENTEJO, Certificação de Produtos Agrícolas, Lda

Rua Diana de Liz — Horta do Bispo

Apartado 320

P-7006 — 804 Évora

Tel: +351 266 769564/5

Fax: +351 266769566

E-mail: geral@certialentejo.pt

Website: www.certialentejo.pt

PT/AB 06

AGRICERT — Certificação de Produtos Alimentares Lda

Rua Alfredo Mirante, 1, R/C Esq.

P-7350-153 Elvas

Tel: +351 268 625 026

Fax: +351 268 626 546

E-mail: agricert@agricert.pt

Website: www.agricert.pt

PT/AB 07

TRADIÇÃO E QUALIDADE — Associação Interprofissional para os Produtos Agro-Alimentares de Trás-os-Montes

Av. 25 de Abril 273 S/L E

P-5370-202 Mirandela

Tel/Fax: +351 278 261 410

E-mail: tradicao-qualidade@clix.pt

PT/AB 08

CODIMACO — Certificação e Qualidade, Lda

Pátio do Município, 1, 3o Dto

P-2550 — 103 Cadaval

Tel: +351 262 691 155

Fax: +351 262 695 095

E-mail: codimaco@codimaco.pt

Website: www.codimaco.pt

PT/AB 09

SGS Portugal — Sociedade Geral de Superintendência, S A

Pólo Tecnológico de Lisboa, Lote 6, Pisos 0 e 1

P-1600-546 Lisboa

Tel: +351 217 104 200

Fax: +351 217 157 520

E-mail: sgs.portugal@sgs.com

Website: www.pt.sgs.com

RUMÄNIEN

System A

RO-ECO-001

BCS OKO-Garantie România SRL

Strada Belsugului, nr. 24, ap.1

RO-540037, Oras Targu Mures

Judet Mures

Tel: +40 265250846

Fax: +40 265250928

E-mail: bcs_oko@zappmobile.ro

Website: www.bcs-oeco.com

RO-ECO-002

S.C QC I România SRL

Strada Franz Listz nr.1, ap.1

RO-300081, Oras Timisoara

Judet Timis

Tel: +40 723 748499

Fax: +40 256241562

E-mail: victor_scorodeti@yahoo.com

RO-ECO-003

SUOLO E SALUTE SRL România

Strada Nicolae Balcescu nr. 5, sc. G, ap. 9

RO-600052, Oras Bacau

Judet Bacau

Tel: +40 234206165

Fax: +40 234206166

E-mail: danielciubotaru@yahoo.com

RO-ECO-005

ICEA ROMANIA SRL

Strada Comisia Centrala nr. 80 A

RO-620165, Oras Focsani

Judet Vrancea

Tel: +40 237210497

Fax: +40 0237210497

E-mail: icearomania@yahoo.com

RO-ECO-006

S.C. Eleghos Bio Ellas România SRL

Strada Calea Mosilor, nr. 284, bl. 22A,, sc. B, ap. 32, sector 2

RO-020894, Oras Bucuresti

Tel/Fax: +40 216104020

E-mail: dragomir_damian@yahoo.com

RO-ECO-007

ECOCERT ESE SRL

Strada Viitorului, nr. 112, ap. 1, sector 2

RO-020616, Oras Bucuresti

Tel/Fax: +40 2106835

E-mail: office.romania@ecocert.com

RO-ECO-008

S.C Ecoinspect SRL România

Strada Horia, nr. 75, ap.5

RO-400202, Oras Cluj Napoca

Judet Cluj

Tel/Fax: +40 264432088

E-mail: ecoinspect@from.ro

Website: www.ecoinspect.ro

RO-ECO-009

BIOS SRL Italia România Branch

Strada Dionisie Lupu, nr.50, ap. 2, sector 1

RO-010458, Oras Bucuresti

Tel: +40 212106620

Fax: +40 212106660

E-mail: bios.romania@certbios.it

RO-ECO-010

LACON SRL Germania- România Branch

Strada Baia de Aries, nr. 3, bl. 5B,

sc. 1, et. 4, ap.18, sector 6

RO-060801, Oras Bucuresti,

Tel: +40 214115446

E-mail: marianaexpert@yahoo.com

RO-ECO-011

SC BIO CERT SRL România

Strada Calea Mosilor, nr. 284, bl. 22A,

sc. B, ap. 32, sect. 2

RO-020894, Oras Bucuresti

Tel/Fax: +40 216104020

E-mail: biocert_romania@yahoo.com

RO-ECO-012

BIOINSPECTA SRL Suisse România Branch

Strada Gurghiu, nr. 2, ap. 9

RO-400647, Oras Cluj-Napoca

Judet Cluj

Tel/Fax: +40 264573546

E-mail: monika.zimmermeier@bio-inspecta.ch

RO-ECO-013

IMO CONTROL SRL România

Strada Crizantemelor, nr. 7, ap. 51

RO-545400, Oras Sighisoara

Judet Mures

Tel/Fax: +40 269543609

E-mail: tartler@gmx.de

RO-ECO-014

CERES HAPPURG GmbH Sucursala Iernut Romania

Strada 1 dec.1918, bl. 3, sc. A, ap. 5

RO-545100, Oras Iernut

Judet Mures

Tel: +40 740591529

E-mail: ameliarachita@yahoo.com

Website: www.ceres-cert.com

RO-ECO-015

Agreco R.F GÖDERZ GmbH Germania Sucursala Romania

Strada Magurii, nr. 4, bloc 33, sc.C ap.16

RO-100473, Oras Ploiesti

Judet Prahova

Tel: +40 244561615

E-mail:info@agrecogmbh.de

Website: www.agrecogmbh.de

RO-ECO-016

Bioagricert Italia srl Sucursala România

str. Mateescu Nicolae nr. 3, camera nr. 1, sector 6

Bucureşti

Tel/Fax: +40 213173291

E-mail: achira@info.usamv.ro

Website: www.bioagricert.org

RO-ECO-017

Certification Services International CSI GmbH Germania Sucursala Romania

str. Reconstructiei nr.6, Bloc 28, Sc.2, etaj 1, ap 50, sect.3

Bucureşti

Tel/Fax: +40 216475983

E-mail: beeswoborders@yahoo.com

Website: www.csicert.com

SLOVAKIEN

System A

SK-02-BIO

Naturalis SK Ltd.

Björnsonova 14

SK-811 05 Bratislava

Tel: +421 2 52 62 66 61-3

Fax: +421 2 52 62 66 63

E-mail: kontrola@naturalis.sk, certo@naturalis.sk

Website: www.naturalis.sk

SLOVENIEN

System A

SI-01-EKO

Institute of Inspection and Certification in Agriculture and Forestry

Vinarska ulica 14

SLO-2000 Maribor

Tel: +386 2 228 49 31/32/33

Fax: +386 2 251 94 82

E-mail: info@kon-cert.si

Website: www.kon-cert.si

SI-IKC-EKO

IKC — Institute for Inspection and Certification of University of Maribor

Pivola 8

SLO-2311 Hoče

Tel: +386 (0)2 613 08 31 (-32)

Fax: +386 (0)2 613 08 33

E-mail: Polonca.repic@uni-mb.si

Website: www.ikc-um.si

SI-BV-EKO

Bureau Veritas, d.o.o.

Linhartova cesta 49A

SLO-1000 Ljubljana

Tel: +386 1 475 76 61

Fax: +386 1 475 76 07

E-mail: Marko.Majer@si.bureauveritas.com

E-mail: info@si.bureauveritas.com

Website: www.bureauveritas.si

SPANIEN

System C

ES-AN-00-AE

ES-CM-03-AE

Servicio de certificación CAAE

Av. Emilio Lemos, 2

Edificio Torre Este, planta 6a Módulo 603

E-41020 Sevilla

Tel: +34 955 024 150

Tel: +34 902 521 555

Fax: +34 955 029 440

E-mail: certi@caae.es

Website: www.caae.es

AN, CM

ES-AN-01-AE

ES-AR-05/C-AE

ES-CM-01-AE

SOHISCERT S.A.

Finca La Cañada — Ctra Sevilla-Utrera Km 20.8

E-41710 Utrera (Sevilla)

Tel: +34 955 86 80 51

Fax: +34 955 86 81 37

E-mail: sohiscert@sohiscert.com

Website: www.sohiscert.com

AN, AR, CM

ES-AN-03-AE

AGROCOLOR, S.L.

Ctra. De Ronda, no11.-bajo

E-04004 Almeria

Tel: +34 950 280 380

Fax: +34 950 281 331

E-mail: agrocolor@agrocolor.es

Website: www.agrocolor.es

ES-AN-04-AE

ES-AR-23/C-AE

LGAI TECHNOLOGICAL CENTER, S.A.

Parque Empresarial de Las Mercedes

C/Campezo no 1, Edificio 3, 1a planta

E-28022 Madrid

Tel: +34 91 208 0800/+34 912 756 312

Fax: +34 912 080 803

E-mail: certiagroalimentario@appluscorp.com/imanas@appluscorp.com

Website: www.appluscorp.com

AN, AR

ES-AN-05-AE

AGROCALIDAD DEL SUR S.L.

C/ Méndez Núñez 15, 3o

21001 Huelva

Tel: +34 959 255 524

Fax: +34 959 285 926

E-mail: agrocalidadsur@agrocalidadsur.com

Website: http://www.agrocalidadsur.com

ES-AR-AE

Comité Aragones de Agricultura Ecológica (CAAE)

Edificio Centrorigen

Ctra. Cogullada, 65 — Mercazaragoza

E-50014 Zaragoza

Tel: +34 976.47.57.78

Fax: +34 976.47.58.17

E-mail: caaearagon@caaearagon.com

Website: http://www.caaearagon.com

ES-AR-03/C-AE

BCS Öko — Garantie GmbH

Cimbernstrasse, 21

D-90402 Nürnberg — Alemania

Tel: +49 911 424 391/+34 679 983 598

Fax: +49 911 424 391

E-mail: fischer@bcs-oeko.de/esanchez@canricastell.net

ES-AN-06-AE

ES-AR-17/C-AE

Certificación of Environmental Standards GmbH (CERES)

C/Serrano, 91, 2o

E-28006 Madrid

Tel: +34 915 630 171

Fax: +34 915 637 335

E-mail: ceres-iberica@gmail.com

Website: www.ceres-cert.com

AN, AR

ES-AR-18/C-AE

CERTIAL, S.L.

Polígono Los Leones, Nave 63

E-50298-PINSEQUE (Zaragoza)

Tel: +34-97-6656919

Fax: +34-97-6656823

E-mail: info@certial.com

Website: www.certial.com

ES-AR-19/C-AE

Instituto de Ecomercado (IMO)

C/ Venezuela, 17 3o C

E-36203-VIGO (Pontevedra)

Tel/Fax: +34 986 423 252

E-mail: imo-spain@imo.ch

Website: www.imo.ch

ES-AS-AE

Consejo de la Producción Agraria Ecológica del Principado de Asturias

Avda. Prudencio González, 81

E-33424 Posada de Llanera (Asturias)

Tel: +34 98 577 35 58

Fax: +34 98 577 22 05

E-mail: copae@copaeastur.org

Website: www.copaeastur.org

ES-BA-AE

Consejo Balear de la Producción Agraria Ecológica

C/Selleters, 25 (Edif. Centro BIT)

E-07300 INCA (Mallorca)

Tel: +34 971 88 70 14

Fax: +34 971 88 70 01

E-mail: info@cbpae.org

Website: www.cbpae.org

ES-CA-AE

Instituto Canario de Calidad Agroalimentaria (ICCA)

Av. José Manuel Guimerá, 8, 4a planta

E-38071 Santa Cruz de Tenerife

Tel: +34 922 47 6514

Fax: +34 922 47 67 39

E-mail: icca.cagpa@gobiernodecanarias.org

Website: www.gobiernodecanarias.org/agricultura/icca

ES-CL-AE

Consejo de Agricultura Ecológica de Castilla y León

C/Pio del Río Hortega, 1, 5o A

E-47014 Valladolid

Tel: +34 983/34 38 55

Fax: +34 983/34 26 40

E-mail: caecyl@nemo.es

ES-CM-01-AE

SOHISCERT S.A.

see ES-AN-01-AE

Delegación en Toledo

C/ Italia, 113

45005 Toledo

Tel: +34 925 28 04 68

Fax: +34 925 28 02 22

E-mail: castillalamancha@sohiscert.com

ES-CM-02-AE

Servicios de Inspección y certificación S.L. (SIC)

C/Ronda de Buenavista, 15, 2o

E-45005 TOLEDO

Tel/Fax: +34 925 28 51 39

E-mail: sic-toledo@sicagro.org

Delegación en Albacete

P de la Libertad, 15-6o

E-02001 Albacete

Tel: +34 967 21 09 09

Fax: +34 967 21 07 07

E-mail: sic-albacete@sicagro.org

Website: www.sicagro.org

ES-CM-03-AE

Servicio de certificación CAAE

See ES-AN-00-AE

Delegación en Castilla-La Mancha:

C/ Pedro Muñoz, 1 Edificio CEEI

E-13005 Ciudad Real

Tel: +34 926 20 03 39

Fax: +34 926 21 20 12

E-mail: certi@caae.es

Website:www.caae.es

ES-CM-04-AE

ECOAGROCONTROL, S.L.

C/ Carlos VII, 9

E-13630 Socuéllamos (Ciudad Real)

Tel: +34 926 53 26 28

Fax: +34 926 53 90 64

E-mail: tecnico@ecoagrocontrol.com

Website: www.ecoagrocontrol.com

ES-CN-AE

Consejo Regulador de la Agricultura Ecológica de Cantabria

C/Héroes Dos de Mayo, s/n

E-39600 Muriedas-Camargo (Cantabria)

Tel: +34 942 26 98 55

Fax: +34 942 26 98 56

E-mail: odeca@odeca.es

ES-CT-AE

Consejo Catalán de la Producción Agraria Ecológica

Avinguda Meridiana, 38

E-08018 Barcelona

Tel: +34 93 552 47 90

Fax: +34 93 552 47 91

E-mail: ccpae.darp@gencat.cat

Website: www.ccpae.org

ES-EX-01-AE

Consejo Regulador Agroalimentario Ecológico de Extremadura

Avda. de Huelva 6, 2o

E-06004 Badajoz

Tel: +34 924 01 08 60

Fax: +34 924 01 08 47

E-mail: craex@eco.juntaex.es

Kontroll av förädlare och importörer

ES-EX-02-AE

Comité Extremeño de la Producción Agraria Ecológica

Avda. Portugal, s/n

E-06800 Mérida (Badajoz)

Tel: +34 924 00 22 75

Fax: +34 924 00 21 26

E-mail: cepae@adr.juntaex.es

Website: www.cepae.org

Kontroll av producenter

ES-GA-AE

Consejo Regulador de la Agricultura Ecológica de Galicia

Edificio Multiusos

C/Circunvalación, s/n

Apdo de Correos 55

E-27400 Monforte de Lemos (Lugo)

Tel: +34 982 40 53 00

Fax: +34 982 41 65 30

E-mail: craega@craega.es

Website: www.craega.es

ES-MA-AE

Comité de Agricultura Ecológica de la Comunidad de Madrid

Ronda de Atocha, 17, 7o planta

E-28012 Madrid

Tel: +34 91 420 66 65

Fax: +34 91 420 66 66

E-mail: agricultura.ecologica@madrid.org

Website: www.caem.es

ES-MU-AE

Consejo de Agricultura Ecológica de la Región de Murcia

Avda. del Río Segura, 7

E-30002 Murcia

Tel: +34 968 35 54 88

Fax: +34 968 22 33 07

E-mail: caermurcia@caermurcia.com

Website: www.caermurcia.com

ES-NA-AE

Consejo de la Producción Agraria Ecológica de Navarra

Avda — San Jorge, 81 entreplanta dcha.

E-31012 Pamplona — Iruña

Tel: +34 948-17 83 32

Tel: +34 948-25 67 37

Tel: +34 948-25 66 42

Fax: +34 948-25 15 33

E-mail: cpaen@cpaen.org

Website: www.cpaen.org

ES-VAS-AE

Consejo de Agricultura y Alimentación Ecológica de Euskadi

Euskadiko Nekazaritza eta Elikadura Ekologikoaren Kontseilua

Bekoibarra kalea, 35, ”San Migel” eraikina 2/9 bulegoa

E-48300 Gernika (Bizcaia)

Tel: +34 902 540 165

E-mail: info@eneek-caaee.net

VAS

ES-RI-AE

Dirección General de Calidad e Investigación Agroalimentaria

Consejería de Agricultura, Ganadería y Desarrollo Rural

Avda. de la Paz, 8-10

E-26071 Logroño (La Rioja)

Tel: +34 941 29 16 00

Fax: +34 941 29 16 02

E-mail: seccionproduccion.compatible.agri@larioja.org

Website: www.larioja.org/agricultura

ES-VA-AE

Comité de Agricultura Ecológica de la Comunidad Valenciana

Camí de la Marjal, s/n

E-46470 Albal (Valencia)

Tel: +34 961 22 05 60

Fax: +34 961 22 05 61

E-mail: caecv@caecv.com

Website: www.caecv.com

SVERIGE

System A

SE Ekol 1

Aranea Certifiering AB

Box 1940

S-751 49 Uppsala

Tel: +46 18 17 00 00

Fax: +46 18 10 03 66

E-mail: info@araneacert.se

Website: www.araneacert.se

SE Ekol 3

SMAK AB

Box 42

S-230 53 Alnarp

Tel: +46 40 46 00 72

Fax: +46 40 46 33 72

E-mail: smak@smak.se

Website: www.smak.se

For primary production and feed labelling

FÖRENADE KUNGARIKET

System A

UK 2

Organic Farmers and Growers Ltd

The Old Estate Yard

Shrewsbury Road

Albrighton Shrewsbury

Shropshire SY4 3AG

United Kingdom

Tel: +44 (0)1939 291800

E-mail: info@organicfarmers.org.uk

Website: www.organicfarmers.org.uk

UK 3

Scottish Organic Producers Association

Scottish Food Quality Certification (SFQC)

10th Avenue

Royal Highland Centre

Ingliston

Edinburgh EH28 8NF

United Kingdom

Support and development:

Tel: +44 (0)131 333 0940

E-mail: sopa@sfqc.co.uk

Website:www.sopa.org.uk

UK 4

Organic Food Federation

31 Turbine Way

Eco Tech Business Park

Swaffham

Norfolk PE37 7XD

United Kingdom

Tel: +44 (0)1760 720444

E-mail: info@orgfoodfed.com

Website: www.orgfoodfed.com

UK 5

Soil Association Certification Ltd

South Plaza

Marlborough Street

Bristol BS1 3NX

United Kingdom

Farmers and growers:

Tel: +44 (0)117 914 2412

E-mail: prod.cert@soilassociation.org

Website: www.soilassociation.org/certification

UK 6

Bio-Dynamic Agricultural Association

Demeter Certification Office

17 Inverleith Place

Edinburgh EH3 5QE

United Kingdom

Farmers and growers:

Tel: +44 (0)131 478 1201

E-mail: timbrink@biodynamic.org.uk

Website: www.biodynamic.org.uk/demeter

UK 7

Irish Organic Farmers and Growers Association

Main Street

Newtownforbes

Co. Longford

Ireland

Tel: +353 043 42495

E-mail: iofga@eircom.net

UK 9

Organic Trust Limited

Vernon House

2 Vernon Avenue

Clontarf

Dublin 3

Ireland

Tel.: +353 185 30271

Fax: +353 185 30271

E-mail: organic@iol.ie

Website: www.organic-trust.org

UK 13

Quality Welsh Food Certification Ltd

Gorseland

North Road

Aberystwyth

Ceredigion SY23 2WB

United Kingdom

Tel: +44 (0)1970 636688

E-mail: mossj@wfsagri.net

UK 15

Ascisco Ltd

South Plaza

Marlborough Street

Bristol BS1 3NX

United Kingdom

Farmers and growers:

Tel: +44(0)117 914 2407

E-mail: Dpeace@soilassociation.org

EES-länder och koder

Kontrollmyndighet eller Kontrollorgan

Kommentarer

ISLAND

System B

IS-1

Vottunarstofan Tún e h f

Laugavegur 7

IS-101 Reykjavík

E-mail: tun@nmedia.is

NORGE

System A

N-001

Debio

N-1940 Bjørkelangen

Tel: +47 63862650

Fax: +47 63856985

E-mail: kontor@debio.no

Website: www.debio.no

26.3.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/62

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2009/C 72/10)

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt till invändningar som fastställs genom artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”MOUTARDE DE BOURGOGNE”

EG-nr: FR-PGI-005-0503-25.10.2005

SUB ( ) SGB ( X )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1. Behörig myndighet i medlemsstaten:

Namn:

Institut National des Appellations d'Origine (I.N.A.O.)

Adress:

51, rue d'Anjou

75 008 Paris

FRANCE

Tfn

+33 153898000

Fax

+33 142255797

E-post:

info@inao.gouv.fr

2. Grupp:

Namn:

Association Moutarde de Bourgogne (AMB)

Adress:

AMB ARIA Bourgogne

4, Bd du Docteur Jean Veillet

21 000 Dijon

FRANCE

Tfn

+33 380288140

Fax

+33 380288169

E-post:

laure.ohleyer@cote-dor.chambagri.fr

Sammansättning:

Producenter/bearbetningsföretag ( X ) Annan ( X )

3. Produkttyp:

Klass 2.6 – Senapspasta

4. Produktspecifikation:

(Sammanfattning av kraven i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1 Beteckning:

”Moutarde de Bourgogne”

4.2 Beskrivning:

”Moutarde de Bourgogne” är en stark eller mycket stark vitvinssenap. Den är klargul till färgen och dess konsistens är tjock, homogen och krämig. Den har stark doft och smak med tydliga inslag av vitt bourgognevin.

4.2.1 Tillåtna ingredienser och tillsatser:

—	senapskorn som producerats och lagrats i Bourgogne,

—

lösning: en lösning av vatten och vitt vin med skyddad ursprungsbeteckning som har framställts i vinområdet Bourgogne. Andelen vin ska uppgå till 25 % vid framställningen av senapen. Vinet ska vara torrt vitt vin som framställts med de traditionella druvsorterna från Bourgogne, dvs. Aligoté och Chardonnay. Sådana viner kännetecknas av att de är mycket aromatiska och har en lång eftersmak,

—	salt, socker, kryddor, tillsatsämnen (i enlighet med EU-direktivet från 1995, med undantag av artificiella färgämnen, mjöl av spannmål eller andra stabiliserings- eller förtjockningsmedel, naturlig eller artificiell senapsessens, senapsextrakt eller essentiell senapsolja).

4.2.2 Fysiska och kemiska egenskaper hos ”Moutarde de Bourgogne”:

—	torrextrakt från senapskornen: > eller = 24 viktprocent av den färdiga produkten,

—	fett från senapskornen: > eller = 9 viktprocent av den färdiga produkten,

—	rester av fröskal: mindre än 2 % av den totala vikten.

4.3 Geografiskt område:

Produktion och lagring av senapskorn samt produktion (bearbetning) av senapspastan måste äga rum i det avgränsade produktionsområdet. Produktionsområdet utgörs av departementen i regionen Bourgogne, dvs. Côte d'Or, Nièvre, Saône et Loire och Yonne.

Det geografiska området motsvarar det område där man traditionellt har producerat senapskorn och bourgognevin och har de nödvändiga kunskaperna för att bearbeta dessa till en senap med typiska egenskaper (se punkt 4.6).

De senapskorn som produceras i Bourgogne har särskilda egenskaper som har varit kända i hundratals år. Charles Estienne, som var livläkare åt kung Frans I, ansåg att den senap som framställdes i Bourgogne var av en högre kvalitet på grund av att den framställdes av frön från åkersenapsplantan. Ända fram till andra världskriget odlade man åkersenap i skogarna och i närheten av kolmilor. Efter det att man hade framställt kol i milorna var marken rik på kaliumkarbonat och därför lämplig för senapsodling. Kolarna sådde senapen i mars och skördade i augusti. Dessutom lämpar sig klimatet i Bourgogne, som är ett ganska homogent inlandsklimat, för senapsodling. Senapsodlingen kräver inga stora vattenmängder, och senapen klarar både torka och höga temperaturer. Den mår däremot inte bra om slutet av våren är alltför fuktigt. Efter en nedgång under flera decennier har senapsodlingen i Bourgogne nu nylanserats på initiativ av senapsindustrin. Syftet är att få kontroll över produktionskvaliteten och att förbättra kvaliteten på den färdiga produkten. Nylanseringen har gjorts i samarbete med flera forskningsinstitut, Chambre d'Agriculture de Côte d'Or, regionala lagringsorgan, jordbrukare och bearbetningsföretag. Man har valt ut sorter med specifika egenskaper, dels med hänsyn till klimat och jordmån i Bourgogne och till bearbetningsföretagens kvalitetskrav.

Inom området har man avgränsat ett område där det är lämpligt att odla senap. Området har avgränsats utifrån vilka klimat- och jordmånsförhållanden som särskilt lämpar sig för senapsodling, dvs. andra jordar än brunjordar med hög syrahalt och podsoljordar på hög höjd. Försöksodling har visat att dessa jordar endast har begränsad lämplighet då senapskornen inte får tillräcklig kärna och otillräckliga halter av isotiocyanat, vilket i sin tur gör att det inte är möjligt att framställa senap med de typiska egenskaperna.

4.4 Ursprungsbevis:

Spårbarheten säkras under hela produktionsprocessen, från odlingslotten till den förpackade senapen. För detta används särskilda formulär. Senapen skördas endast på registrerade odlingslotter i det avgränsade produktionsområdet för den skyddade geografiska beteckningen.Odlingslotterna ska uppfylla de kriterier som anges i produktionsplanen. Odlarna levererar sin produktion till lagringsföretag i Bourgogne. Alla aktörer som är verksamma inom produktionen av senapskorn, lagring och bearbetning ska fylla i de särskilda formulären. Under produktionens gång görs analyser av senapskornens och senapspastans kvalitet.

4.5 Framställningsmetod:

Endast följande sorter, vilka valts ut av Association ”Moutarde de Bourgogne” (nedan kallad AMB), får användas; Brassica juncea (bruna och gula senapskorn) och Brassica nigra (svarta senapskorn). Man har utarbetat en produktionsplan i vilken det anges vilka områden som används för odlingen, vilka odlingslotter som har valts ut och var dessa är belägna inom produktionsområdet. Efter skörden levereras senapskornen till ett lagringsföretag i Bourgogne. Lagringsföretaget ansvarar för att säkra spårbarheten och rengör och lagrar senapskornen.

I denna etapp i produktionen ska senapskornen kontrolleras och godkännas/underkännas utifrån följande kriterier:

—	de ska komma från det avgränsade produktionsområdet i Bourgogne och vara av de sorter som valts ut av AMB,

—	andelen gröna eller omogna frön får högst vara på 1,5 % (kvalitet I och II),

—	andelen främmande frön får högst vara 0,3 % i kvalitet I och 0,5 % i kvalitet II,

—	senapskornen får inte vara angripna av insekter eller mögel och de får inte visa tecken på att ha blivit brända av solen,

—	frönas storlek: vikt för 1000 frön = > 2,35 g. Vid exceptionella väderförhållandet får vikten för 1 000 frön ligga på > 2 g,

—	vatten och flyktiga ämnen: 4,2–9 % av substansen,

—	fetthalt: 28–42 % i torrsubstansen,

—	halt av flyktigt isotiocyanat: 0,7–0,94 % i torrsubstansen,

—	proteinhalt: 24,2–30,8 % i torrsubstansen.

När senapskornen har godkänts förbereds och levereras de till produktionsföretag inom det geografiska området. Kornen krossas och blandas med en lösning av vatten och vin. Det vin som används ska vara ett vitt AOC-vin från Bourgogne. Genom denna bearbetning frigörs senapskornets kärna och man får fram den första senapspastan. Pastan passeras därefter för att avlägsna fröskalen. Detta ger en ljusgul pasta som är tjock, homogen och krämig till konsistensen. Avslutningsvis avlägsnas eventuella luftbubblor. Senapen får därefter vila, vilket gör att den starka smaken utvecklas. Därefter lagras och förpackas senapen.

4.6 Samband med det geografiska området:

Sambandet med det geografiska området utgörs av den regionala yrkesskickligheten som funnits i generationer, den traditionella odlingen av senap i Bourgogne, det starka bandet mellan senapsodlingen och vinproduktionen i Bourgogne och dessas goda renommé genom seklerna.

4.6.1 En särskilt god kvalitet:

Senap av typen ”Moutarde de Bourgogne” kännetecknas av sin starka och intensiva smak och framställs av senapsfrön som producerats och lagrats i Bourgogne och av att den blandats med en lösning bestående av vatten, salt, socker, kryddor och minst 25 % torrt vitt vin från druvsorter som traditionellt odlas i Bourgogne. Dessa vita viner är aromatiska med lång eftersmak och ger senapen dess starka och typiska doft och dess tydliga smak av vitt bourgognevin, vilket särskiljer den från andra senapssorter. Torrsubstansen från kornen ska ligga på minst 24 % och andelen fett från kornen ska ligga på minst 9 %.

4.6.2 Senapens renommé:

Senapen hör ihop med regionen Bourgogne. Det berättas att man vid en fest 1336, som organiserades i Rouvres av hertigen Eudes IV av Bourgogne till Filip VI:s ära, förtärde så mycket som 206,75 liter senap. Från och med 1500-talet skapades särskilda stadgor för senapstillverkarnas skrån (i Dijon 1634 och i Beaune 1647). Ända fram till 1800-talet tillverkades senap hantverksmässigt. I och med den industriella revolutionen blev tillverkningen industriell. Tillverkarna i Bourgogne tävlade i uppfinningsrikedom. Bland annat lät en tillverkare i Dijon, en herr Grey, år 1850 hos Académie des Arts, Sciences et Belles Lettres, registrera en maskin som ökade produktionen avsevärt. Mellan 1750 och 1984 förekom 263 olika senapstillverkare. En sådan koncentration av tillverkare finns inte i någon annan region i Frankrike.

Det finns också historiska skäl till varför man odlar senap i Bourgogne, eftersom Frans I:s livläkare, Charles Estienne, ansåg att den senap som producerades i Bourgogne var av allra högsta kvalitet, vilket han ansåg berodde på att åkersenapen här växte bättre än någon annanstans.

Det finns ett nära band mellan senapen och vinet. År 1911 hävdade snapstillverkaren A. Berthiot att den goda kvaliteten på den senap han tillverkade berodde på att han använde de bästa senapskornen som vid malningen blandades med en bourgognelösning innehållande bland annat verjus, ett vin tillverkat på omogna druvor. Den aktuella druvsorten drabbades av vinlus och tillverkarna började istället använda syrliga vita viner. Dessa ersattes i ett senare skede med kvalitetsvin. Det faktum att man i stället för vinäger använder vin i senapen ger den dess särskilda organoleptiska egenskaper.

Senapstillverkarna började tidigt använda beteckningen ”Moutarde de Bourgogne”. Det finns bland annat en registrering från 1891 av märket ”Moutarde de Bourgogne, extra-blanche supérieure” som gjorts vid domstolen i Sens och från 1903 en registrering vid handelskammaren i Dijon av en etikett med texten Moutarde Jacquemart au pur verjus de Bourgogne. Det faktum att man i varumärkenas namn väljer att hänvisa till Bourgogne och dess historia visar på senapens ryktbarhet. Bland de olika varumärkena kan nämnas Jean-sans-Peur, Téméraire, Moutarde à la cuillère de la Belle Bourguignonne och La Bourguignonne.

4.6.3 Den mänskliga faktorn – ett särskilt yrkeskunnande:

Ända fram till andra världskriget var senapsodlingen omfattande i Bourgogne. Efter 1945 försökte senapsindustrin bevara odlingen i regionen och senapstillverkarnas samarbetsorgan gav också ut en broschyr om senapstillverkningen för detta ändamål. Initiativet lyckades inte på grund av världsmarknaden och konkurrensen från andra oljeväxter.

Inte förrän i början av 1990-talet började man återigen odla senap i större skala. Detta berodde bland annat på att de olika aktörerna i produktionskedjan samtidigt hade olika skäl att göra gemensam sak:

—	industrin sökte en möjlighet att diversifiera sina leveranskällor och önskade få kontroll över råvarornas kvalitet. De ville därför kunna påverka själva odlingen av senapskornen för att få en bättre slutprodukt,

—	jordbrukarna önskade diversifiera sin produktion och ville också kunna avsätta produktionen i regionen.

Man tillsatte en kommitté som skulle styra nylanseringen. Där fanns företrädare för följande organ:

—	Etablissement National d'Enseignement Supérieur Agronomique de Dijon och Institut national de recherche agronomique pour la recherche génétique. Dessa ansvarade för förbättringar av produktiviteten och såg till att senapskornens kvalitet motsvarade de kriterier som fastställts av AMB,

—	Chambre d'agriculture de Côte d'Or ansvarade för tillämpad forskning och försöksverksamhet,

—	regionala lagringsföretag ansvarade för logistik i samband med skörd och förpackning,

—	jordbrukarna ansvarade för att omsätta forskningsresultaten i praktiken och för att få fram tillräckliga mängder senapskorn för tillverkarnas provtillverkning,

—	Fédération française des industriels charcutiers, traiteurs et transformateurs de viandes och senapstillverkarna genomförde ett antal prov och försök både i mindre skala och i industriell skala.

Tack vare samarbetet kunde man ta fram två sorter som man önskar skydda med en skyddad geografisk beteckning.

Parallellt med denna utveckling har produktionen ökat från cirka 350 hektar 1993 till 1 230 hektar 2003.

4.7 Kontrollorgan:

Beteckning:

CERTIPAQ

Adress:

44, rue La Quintinie

75015 Paris

FRANCE

Tfn

+33 145309292

Fax

+33 145309300

E-post:

certipaq@certipaq.com

4.8 Märkning:

I märkningen ska följande uppgifter ingå:

—	handelsnamnet ”Moutarde de Bourgogne”,

—	logotyp för den skyddade geografiska beteckningen.

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 72

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	52 årgången 26 mars 2009

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Kommissionen
2009/C 072/01	Meddelande från kommissionen om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor	1

2009/C 072/02	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5364 – Iberia/Vueling/Clickair) ( 1 )	23

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Kommissionen
2009/C 072/03	Eurons växelkurs	24

	UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA
2009/C 072/04	Lista över organ och offentliga myndigheter som utövar den kontroll som avses i artikel 15 i förordning (EEG) nr 2092/91	25

	UPPLYSNINGAR OM EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
	Eftas övervakningsmyndighet
2009/C 072/05	Uppmaning enligt artikel 1.2 i del I av protokoll 3 till avtalet mellan Eftastaterna om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol att inkomma med synpunkter på beskattning av captiveförsäkringsbolag i Liechtenstein	50

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Kommissionen
2009/C 072/06	Beslut nr 842 av den 23 december 2008 om inledande av förfarande för beviljande av prospekterings- och undersökningstillstånd för olja och gas – geologiska naturresurser i enlighet med artikel 2 första stycket punkt 3 i lagen om geologiska naturresurser – i block 1–5 Devetaki i regionerna Lovetj, Pleven och Gabrovo samt meddelande om anbudsförfarande för beviljande av tillstånd	52

2009/C 072/07	Beslut nr 843 av den 23 december 2008 om inledande av förfarande för beviljande av prospekterings- och undersökningstillstånd för olja och gas — Geologiska naturresurser i enlighet med artikel 2 första stycket punkt 3 i lagen om geologiska naturresurser – i block 1–9 Mizija i regionen Vratsa samt meddelande om anbudsförfarande för beviljande av tillstånd	54

2009/C 072/08	Beslut nr 844 av den 23 december 2008 om inledande av förfarande för beviljande av prospekterings- och undersökningstillstånd för olja och gas – geologiska naturresurser i enlighet med artikel 2 första stycket punkt 3 i lagen om geologiska naturresurser – i block 1–10 Botevo i regionerna Vratsa och Montana samt meddelande om anbudsförfarande för beviljande av tillstånd	56

	ANDRA AKTER
	Kommissionen
2009/C 072/09	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	58

2009/C 072/10	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	62

2009/C 072/11	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	67

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3494
JPY	japansk yen	132,24
DKK	dansk krona	7,4486
GBP	pund sterling	0,92425
SEK	svensk krona	10,9565
CHF	schweizisk franc	1,5230
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	8,7275
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	27,290
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	300,22
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7095
PLN	polsk zloty	4,5600
RON	rumänsk leu	4,2811
TRY	turkisk lira	2,2433
AUD	australisk dollar	1,9310
CAD	kanadensisk dollar	1,6598
HKD	Hongkongdollar	10,4580
NZD	nyzeeländsk dollar	2,3847
SGD	singaporiansk dollar	2,0376
KRW	sydkoreansk won	1 837,68
ZAR	sydafrikansk rand	12,8317
CNY	kinesisk yuan renminbi	9,2176
HRK	kroatisk kuna	7,4750
IDR	indonesisk rupiah	15 754,25
MYR	malaysisk ringgit	4,8956
PHP	filippinsk peso	64,880
RUB	rysk rubel	45,4110
THB	thailändsk baht	47,890
BRL	brasiliansk real	3,0442
MXN	mexikansk peso	19,3909
INR	indisk rupie	68,3740