ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 325

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

51 årgången
19 december 2008


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

III   Förberedande rättsakter

 

REGIONKOMMITTÉN

 

76:e plenarsession den 8–9 oktober 2008

2008/C 325/01

Yttrande på eget initiativ från Regionkommittén om Upptrappning av kampen mot terrorism: de lokala och regionala myndigheternas bidrag

1

2008/C 325/02

Yttrande från Regionkommittén om Åtgärdspaketet för godstransporter

6

2008/C 325/03

Yttrande från Regionkommittén om Främjande av förnybara energikällor

12

2008/C 325/04

Yttrande från Regionkommittén om Handel med utsläppsrätter

19

2008/C 325/05

Yttrande från Regionkommittén om Kommissionens lagstiftningsförslag om den gemensamma jordbrukspolitiken efter hälsokontrollen

28

2008/C 325/06

Yttrande från Regionkommittén om Förkommersiell upphandling: att driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa

44

2008/C 325/07

Yttrande från Regionkommittén om En europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning och om Ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen

48

2008/C 325/08

Yttrande från Regionkommittén om Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet – Vilka blir konsekvenserna för de regionala och lokala myndigheterna?

52

2008/C 325/09

Yttrande från Regionkommittén om Förvaltning och partnerskap på nationell och regional nivå samt inom ramen för projekt på det regionalpolitiska området

56

2008/C 325/10

Yttrande från Regionkommittén om Industriutsläpp

60

2008/C 325/11

Yttrande från Regionkommittén om EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)

66

2008/C 325/12

Yttrande från Regionkommittén om Mediekunskap och Kreativt innehåll på internet

70

2008/C 325/13

Yttrande på eget initiativ från Regionkommittén om Medborgerliga rättigheter: främjande av de grundläggande rättigheterna och de rättigheter som EU-medborgarskapet medför

76

2008/C 325/14

Yttrande från Regionkommittén om Gemenskapsprogrammet för ett säkrare internet (2009–2013)

81

2008/C 325/15

Yttrande från Regionkommittén om Kommissionens meddelande – En stark europeisk grannskapspolitik

87

 

2008/C 325/16

Not till läsaren(se omslagets tredje sida)

s3

SV

 


III Förberedande rättsakter

REGIONKOMMITTÉN

76:e plenarsession den 8–9 oktober 2008

19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/1


Yttrande på eget initiativ från Regionkommittén om ”Upptrappning av kampen mot terrorism: de lokala och regionala myndigheternas bidrag”

(2008/C 325/01)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kommittén instämmer i att det globala hot som terrorismen utgör är ett av de allvarligaste hoten mot demokratin, de mänskliga rättigheterna och den ekonomiska och sociala utvecklingen i världen.

Kommittén vill betona att lokala och regionala myndigheter kommer att ha en betydande roll i genomförandet av EU:s strategi för kampen mot terrorism. Det är dessa myndigheter som kommer att genomföra de förebyggande åtgärderna och de kommande initiativen mot terrorism och radikalisering i medlemsstaterna.

Kommittén erkänner betydelsen av EU:s strategi mot radikalisering, som genomförs parallellt med strategin mot terrorism, men betonar att dessa strategier måste lämna utrymme för det lokala genomförandet med utgångspunkt i lokala erfarenheter och kunskaper. Tydliga ramar för gemenskapens underrättelseverksamhet bör utvecklas, och de lokala myndigheterna bör vid behov få stöd och resurser för att kunna genomföra projekt mot våldsinriktad radikalisering. Kommittén vill understryka att arbetet med att utveckla en roll för de lokala och regionala offentliga myndigheterna i förebyggandet av terrorism och radikalisering med ökat våld bör genomföras i partnerskap med EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar.

Kommittén rekommenderar att offentliga samråd genomförs på lokal nivå i medlemsstaterna för att få fram en nyanserad förståelse av lokala erfarenheter och uppfattningar i fråga om terrorism samt av grogrunden för extremism. Medlemsstaterna bör se till att samråd och engagemang öppnar för deltagande från sådana som inte normalt deltar i den lokala demokratin.

Regionkommittén välkomnar den andra expertgranskningen av krishanteringsplanerna som för närvarande genomförs av kommissionen. Kommissionen uppmanas emellertid se till att de lokala och regionala myndigheterna deltar fullt ut och spelar en aktiv roll i samband med granskningen.

Kommittén uppmanar EU att se till att alla antiterrorstrategier utarbetas med hänsyn till jämlikhet och mänskliga rättigheter, och att antiterroroperationer inte resulterar i negativa erfarenheter för vissa befolkningsgrupper och därigenom bidrar till känslor av främlingskap som i sin tur kan bli en grogrund för extremism.

Föredragande

:

Graham Tope (UK-ALDE) fullmäktigeledamot i London Borough of Sutton och ledamot i Metropolitan Police Authority

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Upptrappning av kampen mot terrorism

KOM(2007) 649 slutlig

Förslag till rådets rambeslut om ändring av rambeslut 2002/475/RIF av den 13.6.2002 om bekämpande av terrorism

KOM(2007) 650 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Att trappa upp den förebyggande strategin

1.

Regionkommittén instämmer i att det globala hot som terrorismen utgör är ett av de allvarligaste hoten mot demokratin, de mänskliga rättigheterna och den ekonomiska och sociala utvecklingen i världen.

2.

Kommittén inser att uppmärksamheten oundvikligen kommer att riktas mot al-Qaida-inspirerad terrorism och mot den radikalisering som leder till våldsinriktad extremism i våra samhällen. Vi vill emellertid erinra om att många terrordåd på senare tid har begåtts av personer som är födda och uppvuxna i det land där gärningarna begåtts eller i annat land inom EU, och att incitamentet legat i förhållanden i det land där attackerna utförts, och att de kanske inte i första hand varit religiöst motiverade. Kommittén konstaterar ändå att hotet från al-Qaida-inspirerad terrorism är en viktig säkerhetsfråga som EU står inför i dag.

3.

Regionkommittén anser att EU:s arbete mot terrorism måste ha två fokus: dels den direkta bekämpningen av terrorhandlingar, dels en förebyggande insats. Ju tidigare orsakskedjan som leder fram till en terrorhandling kan brytas, desto bättre. Här kan ökad forskning kring de orsaker och incitament som leder människor till att stödja, finansiera eller delta i terroristaktioner vara till stor nytta.

4.

Regionkommittén konstaterar att religionsaspekten inte får ignoreras när det gäller terrorism. Budskapet att terrorhandlingar inte på något sätt kan rättfärdigas måste ges ytterligare spridning.

5.

Regionkommittén anser därför att EU ska ta initiativ till och ställa sig bakom insatser som syftar till minskad terrorism genom religions- och kulturdialog.

6.

Regionkommittén anser att EU:s samarbete med länder utanför unionen är av största vikt när det gäller att förebygga terrorism. Utökade strategier för detta externa samarbete, såväl när det gäller utbyte av information, som mer praktiskt polisiärt samarbete och tullsamarbete bör stärkas.

7.

Vi vill betona att lokala och regionala myndigheter kommer att ha en betydande roll i genomförandet av EU:s strategi för kampen mot terrorism. Det är dessa myndigheter som, tillsammans med de nationella och regionala rättsvårdande myndigheter som har behörighet att skydda personer och egendom, kommer att genomföra de förebyggande åtgärderna och de kommande initiativen mot terrorism och radikalisering i medlemsstaterna.

8.

Kommittén vill rikta uppmärksamheten på de avsevärda framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av de övriga tre pelarna – skydda, förfölja och agera – i medlemsstaterna sedan ramlagstiftningen 2002. Kommittén välkomnar förslagen i det aktuella initiativet om att trappa upp kampen mot terrorismen, att upprätta en rättslig grund för vissa aspekter av strategin mot terrorism, inbegripet kriminalisering av utbildning och rekrytering av terrorister och öppen anstiftan att begå terroristbrott, åtgärder för att förebygga användning av sprängämnen i terrorsyfte, för att säkerställa tillgång till flygpassageraruppgifter i samband med brottsutredningar, förebyggande och straffbeläggande av finansiering av terrorism och erkännande av behovet av teknisk forskning och utveckling för att underlätta kontroll inom unionen i syfte att skydda medborgarna från terrorattacker.

9.

Kommittén vill emellertid framhålla att EU i samband med upptrappningen av kampen mot terrorismen också bör öka investeringarna i utvecklingen av partnerskap för förebyggande åtgärder mellan medlemsländer, lagvårdande myndigheter samt regionala och lokala myndigheter och de brottsbekämpande organ som är ansvariga inför dem. Att förebygga terrorism och våldsam extremism kan inte uppnås enbart genom lagstiftning och verkställighet av lagstiftningen. Enbart repressiva åtgärder kommer inte heller att vara effektiva och de måste åtföljas av åtgärder som ger personer, som är särskilt mottagliga för radikalisering och benägna att ansluta sig till terrornätverk, goda framtidsutsikter och en plats i samhället.

10.

Regionkommittén anser att det är nödvändigt att motverka terrorism genom att bekämpa de faktorer som är nära förknippade med den och som leder till radikalisering och därefter eventuellt till terrorism.

11.

ReK konstaterar att terrorism ofta är global till sin natur och har globala inspirationskällor. Terrorismens konsekvenser upplevs emellertid direkt av medborgare och lokalsamhällen på ett konkret och individuellt plan. De som planerar och stöder våldsam extremism lever och agerar fritt som europeiska medborgare, bosatta i våra lokalsamhällen, och de använder och växelverkar med lokala tjänster, lokal demokrati och lokalbefolkning. Mot bakgrund av erfarenheterna inom EU erkänner medlemsstaterna därför behovet av att göra en genomgripande analys för att förstå och ta itu med de bakomliggande orsaker och de processer som leder till att europeiska medborgare söker sig till våldsam extremism och al-Qaida-rörelser.

12.

Regionkommittén anser att kampen mot radikalisering kräver riktade åtgärder på lokal nivå. Kommunerna och regionerna, som befinner sig närmast de utsatta grupperna, spelar en särskilt viktig roll när det gäller att se till att personer som är bosatta inom EU i så hög grad som möjligt integreras i samhället, utan diskriminering och i ett klimat präglat av fred och demokrati.

13.

Kommittén påminner om att Europarådets kommunalkongress 2003 antog särskilda rekommendationer om de lokala myndigheternas roll i kampen mot terrorismen.

Handlingsplan: Lokala och regionala myndigheters roll

14.

Regionkommittén välkomnar kommissionens satsningar på att rikta uppmärksamheten mot de förebyggande åtgärderna i EU:s strategi för kampen mot terrorism, och välkomnar planerna på att offentliggöra ett meddelande om kampen mot våldsinriktad radikalisering under 2008. Kommittén vill emellertid påpeka att det förebyggande arbetet innebär ett stort kulturskifte för de terrorbekämpande organen och kräver de lokala och regionala myndigheternas kunskap, erfarenhet och samarbetsvilja.

15.

Regionkommittén ställer sig bakom Europeiska unionens initiativ att utropa 2008 till Europeiska året för interkulturell dialog, eftersom detta är ett utomordentligt viktigt styrinstrument för att främja åsiktsutbyte, tolerans och förståelse mellan olika kulturer och religioner.

16.

Kommittén vill understryka att arbetet med att utveckla en roll för de lokala och regionala offentliga myndigheterna i förebyggandet av terrorism och våldsinriktad radikalisering bör genomföras i partnerskap med EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar. Kommittén rekommenderar därför att ett system av nätverk av lokala och regionala myndigheter upprättas i varje medlemsstat, i partnerskap med de nationella regeringarna, polismyndigheterna (med deltagande av de regionala polisenheter som har ensam behörighet när det gäller att skydda människor och egendom) och lokalsamhällena, för att underlätta ett utbyte av bästa praxis när det gäller integration i samhället och möjliggöra djupare kunskaper och förståelse av hur våldsam extremism växer fram i kommuner och bostadsområden.

17.

ReK rekommenderar att offentliga samråd genomförs på lokal nivå i medlemsstaterna för att få fram en nyanserad förståelse av lokala erfarenheter och uppfattningar i fråga om terrorism samt av grogrunden för extremism. Medlemsstaterna bör se till att samråd och engagemang öppnar för deltagande från sådana som inte normalt deltar i den lokala demokratin.

18.

Kommittén avser att komplettera det föreliggande yttrandet med stöd till kommissionen och EU:s samordnare för kampen mot terrorism i form av en praktisk vägledning som inbegriper bästa praxis på områden som leder till engagemang och partnerskapsprojekt i syfte att bekämpa radikalisering.

19.

ReK bör anordna ett årligt evenemang som syftar till att underlätta strategisk inlärning genom utbyte av erfarenheter mellan lokala och regionala myndigheter på alleuropeisk nivå, och tillhandahålla stöd för att ytterligare utveckla lokala åtgärder i syfte att förebygga terrorism och undanröja faktorer som leder till våldsinriktad extremism.

Genomförande

Att lära av engagemang och arbete i partnerskap

20.

Kommittén erkänner betydelsen av EU:s strategi mot radikalisering, som genomförs parallellt med strategin mot terrorism, men betonar att dessa strategier måste lämna utrymme för det lokala genomförandet med utgångspunkt i lokala erfarenheter och kunskaper. Tydliga ramar för gemenskapens underrättelseverksamhet bör utvecklas, och de lokala myndigheterna bör vid behov få stöd och resurser för att kunna genomföra projekt mot våldsinriktad radikalisering.

21.

Regionkommittén rekommenderar att gemenskapen antar bestämmelserna i Prümfördraget om fördjupat gränsöverskridande samarbete för att bekämpa terrorism.

Gemenskapens underrättelseverksamhet

22.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna och polismyndigheterna att utveckla tydliga och säkra system för utbyte av information mellan lokala och regionala partner (inbegripet lokala och regionala polisenheter) och enheter som arbetar med terrorbekämpning och förebyggande av radikalisering med ökat våld.

23.

Kommittén betonar att system för insamling av uppgifter måste beakta konsekvenserna för säkerheten, medborgarnas grundläggande rättigheter och personuppgiftsskyddet i samband med utbyte av information mellan lokala partner och polisen. Man måste göra det möjligt för invånarna att på ett anonymt sätt lämna uppgifter till de lokala myndigheterna och polisen om möjliga terroristattacker.

24.

Det är också viktigt att gränserna mellan polis, polisiära organ och lokala myndigheter är tydliga när det gäller gemenskapens underrättelseverksamhet. System bör upprättas för att de lokala och regionala partnerna ska kunna känna sig trygga i förvissningen om att deras deltagande inte får några samhällsskadliga följder. Informationskällor ska skyddas och partner utanför verksamheten ska ha en frivillig, kompletterande roll.

25.

Regionkommittén föreslår att EU tar fram riktlinjer för att stödja utvecklingen av informationsutbyte och för att se till att systemen är stabila, rättvisa och säkra.

Åtgärder mot radikalisering

26.

Regionkommittén föreslår att medlemsstaterna hjälper de lokala och regionala myndigheterna att upprätta närmare arbetsrelationer med polis (såväl statliga som regionala polisenheter) och domstolar i genomförandet av projekt mot radikalisering, och att de projekt som startas har en inriktning som bygger på polisens underrättelser och lokala och regionala kunskaper och erfarenheter.

27.

Regionkommittén förespråkar stöd till den interkulturella dialogen och till genomförandet av samhällsintegrationsplaner på lokal nivå, i syfte att förhindra fenomen såsom radikalisering i förening med ökat våld.

28.

Kommittén inser att storleken på de resurser som medlemsstaterna avsätter kommer att variera på grundval av den bild som underrättelseverksamheten ger. ReK vill emellertid betona att fortsatta satsningar i lokalsamhällena är nödvändiga för att kunna granska effektiviteten i de pågående projekten, bygga upp långsiktiga relationer mellan medborgare, rättsvårdande organ och staten i arbetet med att bekämpa terrorism, och att beakta ändrade ståndpunkter och demografiska förändringar. Inriktningen på resurser och projekt bör anpassas i enlighet med detta.

29.

Kommittén rekommenderar att medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna genomför projekt med lokalsamhällena för att förebygga våldsam extremism och stödja arbetet för integration. Sådana projekt bör stödjas genom solid professionell vägledning och utvärderas av oberoende organ för att effektiviteten ska kunna bedömas. ReK föreslår därför att medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna gemensamt identifierar moderata krafter i lokalsamhället som kan undergräva möjligheterna för våldsamma radikala krafter och stödja trovärdiga alternativa budskap till dessa extremister.

30.

En av de kända grogrunderna för terrorismen är missnöjet med samhället och känslan av maktlöshet och utanförskap. I ett väl fungerande demokratiskt samhälle minskar risken för att idéer om terrorism och terroristiska nätverk ska få fäste och börja växa. Regionkommittén anser därför att det är av största vikt att demokratiarbetet och efterlevnaden av de civila/politiska rättigheterna är en viktig del i de terrorismbekämpande insatserna.

31.

Kommittén konstaterar att terminologin är en komplex och känslig fråga som kräver avsevärda kunskaper och efterforskningar av dem som leder initiativ mot radikalisering.

32.

Regionkommittén rekommenderar att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna stöder sårbara lokala institutioner som skolor, fortbildningscentrer, universitet, moskéer och religiösa institutioner i arbetet med att identifiera verksamhet som syftar till våldsinriktad radikalisering, störa radikala element och hjälpa dem som kan vara mottagliga för radikalisering i förening med ökat våld att stå emot extremisterna genom att tillhandahålla positiva och trovärdiga alternativ.

33.

Kommittén rekommenderar att medlemsstaterna bedriver ett nära samarbete med fängelser och instanser för skyddstillsyn och rehabilitering i syfte att identifiera, störa och avskräcka frihetsberövade personer som tenderar till våldsinriktad radikalisering.

34.

Kommittén anser att genomförandet av sådana projekt bör samordnas regionalt med polisen och polisiära organ och övervakas av lokala och regionala myndigheter eller motsvarande, med skyldighet att rapportera till statliga instanser som bedömer utvecklingen.

35.

För att stödja sådana projekt bör EU, medlemsstaterna och polismyndigheterna utveckla EU-nätverk, som även bör omfatta regionala polisenheter med ansvar för att skydda människor och egendom och övervakningsenheter som arbetar med terrorbekämpning, i syfte att ta fram bästa praxis, vägledning, stöd och utbildning för personer som ansvarar för att genomföra projekten lokalt.

Engagemang från det civila samhällets sida och ledarskap

36.

Kommittén konstaterar att de lokala och regionala myndigheternas ledarskapsroll har en avgörande betydelse för genomförandet av strategier för att förebygga terrorism i medlemsstaterna.

37.

Kommittén rekommenderar de lokala och regionala myndigheterna att stärka lokalsamhällenas kapacitet att stå emot våldsamma extremister i kraft av ett starkt ledarskap och uppmanar därför myndigheterna att göra följande:

Visa att de delar lokalsamhällenas värderingar genom att arbeta tillsammans med lokala grupper, partnerskap och ledare för att skapa samhörighet på det lokala planet.

Utveckla sätt att avfärda eller erkänna och bemöta missnöje som kan bidra till känslor av främlingskap och bli en grogrund för våldsam extremism.

Ta itu med hatbrott på ett effektivt sätt genom ett nära samarbete med polisen, samt genom projekt som stöder lokalsamhällena.

Säkra en lokalsamhällsbaserad medlarfunktion i samband med genomförandet av säkerhetsoperationer.

Tillhandahålla stöd och rådgivning till de lokala grupper och organisationer som försöker motarbeta våldsamma extremistiska ideologier.

38.

Kommittén anser att ett polisväsen som präglas av öppenhet och som kan hållas ansvarigt är grundläggande för uppbyggnaden av tilltron till och förtroendet för polisinsatser mot terrorism och för att säkra allmänhetens stöd till antiterroroperationer samt nationella och lokala aktioner för att bekämpa våldsam extremism. Regionkommittén uppmanar därför såväl medlemsstaterna som de regionala myndigheter som har ansvar för att skydda människor och egendom och som förfogar över enheter för terrorbekämpning att reflektera över hur polisens ansvarsskyldighet kan stärkas på det lokala planet och i förekommande fall söka stöd och rådgivning från europeiska och internationella partner.

39.

Kommissionen uppmanas föreslå metoder för hur den ska kunna bistå medlemsstaterna när det gäller att undersöka hur polisens terroristbekämpning kan integreras i alla aspekter av det polisiära arbetet, vilket i förekommande fall underlättar erfarenhetsutbytet mellan medlemsstaterna och polisstyrkorna.

40.

Kommittén konstaterar betydelsen av att polisväsendet återspeglar mångfalden i den befolkning den betjänar när det gäller att bygga upp förtroendet och öppna positiva kommunikationskanaler mellan polis och allmänhet. Kommittén anser därför att en konstruktiv dialog som främjar mångfald och lika möjligheter inom polisen bör underlättas på lokal nivå i alla medlemsstater.

Beredskap och civila beredskapsplaner

41.

Regionkommittén välkomnar den andra expertgranskningen av krishanteringsplanerna som för närvarande genomförs av kommissionen.

42.

Kommissionen uppmanas emellertid se till att de lokala och regionala myndigheterna deltar fullt ut och spelar en aktiv roll i samband med granskningen. Mot bakgrund av lärdomarna från terroristattacken i London 2005 bör kommissionen se till att det snarast möjligt införs en klar ansvarsfördelning och beslutskedja mellan de olika myndigheter och organ som har till uppgift att utarbeta beredskapsplaner och tillhandahålla räddningstjänst.

43.

Regionkommittén stöder helhjärtat inrättandet av nätverk för föreningar som stöder offer för terroristattacker och noterar kommitténs roll med avseende på att främja erfarenhetsutbytet mellan medlemsstaterna.

44.

Kommittén välkomnar planerna på att stödja forskningen och utveckla tekniska lösningar som kan bistå polisen i dess arbete inom unionen för att skydda medborgarna från terroristattacker. Kommittén uppmanar EU att stödja tekniska lösningar inom ramen för de fyra pelarna, till exempel genom att göra Internet till en ogynnsam miljö för extremister genom initiativ som inte bara begränsas till brottsbekämpning. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att ställa tillräckliga resurser till förfogande för sådana utvecklingsprojekt.

45.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att inrätta samordningsmekanismer i enlighet med de lokala och regionala myndigheternas behörighet i fråga om säkerhet, så att de inom ramen för sina befogenheter kan sörja för den allmänna säkerheten på platser där många människor samlas, särskilt när det gäller att förebygga terrorhandlingar med hjälp av planeringsprocesser.

46.

Kommittén uppmanar EU att se till att alla antiterrorstrategier utarbetas med hänsyn till jämlikhet och mänskliga rättigheter, och att antiterroroperationer inte resulterar i negativa erfarenheter för vissa befolkningsgrupper och därigenom bidrar till känslor av främlingskap som i sin tur kan bli en grogrund för extremism.

Bryssel den 8 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/6


Yttrande från Regionkommittén om ”Åtgärdspaketet för godstransporter”

(2008/C 325/02)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK anser att det bör ske en förbättring av energieffektiviteten genom tekniska innovationer och utveckling av de miljövänliga transportalternativen. Transporterna bör genom internalisering av de externa kostnaderna styras till det för varje transportändamål mest miljövänliga och energieffektiva transportslaget.

ReK anser att ett gemensamt trafikledningsspråk för tågtrafiken därför bör införas inom EU.

Godstransporterna på järnväg delar i stor utsträckning spårutrymme med persontrafiken. Detta kan ibland begränsa kapaciteten och tillförlitligheten i båda systemen inte bara i de befolkningstäta områdena utan även i den interregionala trafiken. EU bör i samverkan med medlemsstaterna kartlägga var sådana flaskhalsar finns och medverka till att de elimineras, genom att eftersträva att befintlig och framtida järnvägsinfrastruktur utnyttjas maximalt. I det långsiktiga perspektivet bör EU och medlemsstaterna bidra till att det byggs separata järnvägsnät för godstransporter och persontransporter, i första hand på de hårdast belastade delarna av nätet och under förutsättning att bristen på mark inte innebär ett hinder.

ReK anser att stadstrafikplaneringen, särskilt i fråga om systemen för fraktleveranser, kräver speciellt stöd från kommunernas sida. Organisationen av distributionen i tätorterna bör göras effektivare, både miljömässigt och ekonomiskt.

De lokala och regionala myndigheterna kan genom att utveckla och öppna inlandshamnar, inklusive anordningar för kombinerade transporter, spela en viktig roll när en hållbar politik för godstransporter ska förverkligas.

Kommittén anser att det är nödvändigt att koppla samman järnvägstransporterna med sjötransporterna, som i vissa områden ännu inte är effektiva. ReK stöder lokala och regionala myndigheters utveckling av logistiklösningar i inlandet genom inrättande av logistikplattformar och inlandsterminaler, eftersom de utgör ett grundläggande redskap för att förbättra hela godsdistributionssystemet och uppmuntra utvecklingen och sammanhållningen i inlandet.

Föredragande

:

José Macário Correia (PT–PPE), kommunstyrelsens ordförande i Tavira

Referensdokument

Meddelande från kommissionen – EU:s agenda för godstransporter: Främja effektiviteten, integrationen och hållbarheten hos godstransporterna i Europa

KOM(2007) 606 slutlig

Meddelande från kommissionen: Handlingsplan för godslogistik

KOM(2007) 607 slutlig

Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: Mot ett järnvägsnät för godstransporter

KOM(2007) 608 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledning

1.

Kommissionens meddelanden om godstransporter har utarbetats som en följd av de politiska utmaningar som beskrivs i vitboken om den gemensamma transportpolitiken 2001 och i halvtidsöversynen som offentliggjordes 2006. Som en del av detta arbete anordnades 13 seminarier och konferenser och mer än 30 externa arrangemang. Därutöver har det inkommit nästan 160 skriftliga inlägg. Kommissionen har dessutom mottagit över 500 rapporter om problem med flaskhalsar.

2.

I översynen av vitboken beaktas de förändrade omständigheterna sedan 2001, som består i den allt snabbare globaliseringen av produktionen, den osäkra energiförsörjningen, ökad global uppvärmning och EU:s kontinentala dimension efter utvidgningen till Central- och Östeuropa. Mot bakgrund av dessa förändringar föreslås det att fokus och de transportpolitiska instrumenten ska breddas för att bemöta dessa nya utmaningar. Särskild tonvikt läggs på behovet av att öka effektiviteten hos de olika transportslagen, oavsett om de används för sig eller i kombination med varandra (sammodalitet).

Politiska rekommendationer

3.

Mot bakgrund av riktlinjerna i ovannämnda studier framstår det enligt vår åsikt tydligt att vissa politiska åtgärder måste utvecklas ytterligare, däribland följande:

Minskning av koldioxidutsläppen som ett bidrag till uppfyllandet av Kyotoprotokollet.

Minskning av beroendet av fossila bränslen och successivt införande av energi från förnybara källor.

ReK anser att det bör ske en förbättring av energieffektiviteten genom tekniska innovationer och utveckling av de miljövänliga transportalternativen. Detta kan ske på många sätt. Transporterna bör genom internalisering av de externa kostnaderna styras till det för varje transportändamål mest miljövänliga och energieffektiva transportslaget.

Transport av farligt gods bör uppmärksammas särskilt i EU. När det gäller vägtransporter är det nödvändigt att harmonisera de administrativa förfarandena för att undvika missförstånd på grund av språkförbistring eller regelsystem som är svårbegripliga för transportörer från andra länder. När det gäller sjötransporter med farligt gods bör EU se över bestämmelserna om villkoren för att kombinera passagerartransport med godstransport.

Förbättring av järnvägsteknologin så att järnvägarna inte förlorar konkurrenskraft gentemot andra transportmedel.

De operatörer som bedriver internationell tågtrafik möts av många problem och svårigheter att bedriva trafiken på ett rationellt och effektivt sätt. Ett av problemen är att trafikledningen för tågtrafiken sker på respektive medlemsstats eget språk. Detta försvårar för tågoperatörerna att bedriva trafik utanför det egna landets gränser. ReK anser att ett gemensamt trafikledningsspråk för tågtrafiken därför bör införas inom EU på samma sätt som det i dag finns ett gemensamt internationellt språk för trafikledning inom flyget.

Kraven på utbildning av tågförare varierar inom EU, precis som säkerhetsbestämmelserna rörande last. Dessa skillnader utgör ett problem för internationellt verksamma järnvägsoperatörer. Därför bör dessa bestämmelser harmoniseras inom EU.

Ökad användning av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) genom utveckling av konceptet med ”Internet för gods” och genom ett bättre utnyttjande av satellit- och radiofrekvenssystem.

Många aktörer är inblandade i de intermodala transportkedjorna. Ansvaret gentemot kunden kan därför bli otydligt vilket ofta leder till att tillförlitligheten, säkerheten och kvaliteten i transporterna blir lidande. EU har en viktig roll när det gäller att skapa en tydlig struktur och ansvarsfördelning i transportsystemet.

4.

Vi rekommenderar också följande:

Begränsning av svårigheterna för den internationella tågtrafiken vid gränsövergångar, när det gäller såväl tekniska problem (olika spårvidd, skillnader i spänningssystem och olika kriterier för typgodkännande av rullande materiel etc.) som administrativa frågor.

Anläggning på längre sikt av ett nätverk avsett endast för godstransporter, varvid hänsyn tas till de höga anläggningskostnaderna och en grundlig kostnads-nyttoanalys.

Utveckling av gröna korridorer, vars huvudsakliga uppgift är att förkorta transporttiden och förbättra servicekvaliteten.

Godstransporterna på järnväg delar i stor utsträckning spårutrymme med persontrafiken. Detta kan ibland begränsa kapaciteten och tillförlitligheten i båda systemen inte bara i de befolkningstäta områdena utan även i den interregionala trafiken. Ofta ställs de i konflikt med varandra på ett sätt som inte främjar utvecklingen mot energieffektivare och miljöanpassade transportsystem. EU bör i samverkan med medlemsstaterna kartlägga var sådana flaskhalsar finns och medverka till att de elimineras, genom att eftersträva att befintlig och framtida järnvägsinfrastruktur utnyttjas maximalt. I det långsiktiga perspektivet bör EU och medlemsstaterna bidra till att det byggs separata järnvägsnät för godstransporter och persontransporter, i första hand på de hårdast belastade delarna av nätet och under förutsättning att bristen på mark inte innebär ett hinder.

Förbättrad intermodalitet som leder till en verklig effektivisering av transportsystemen.

Genomgång av tågens och vägfordonens dimensioner och längd i syfte att öka transportkapaciteten samtidigt som miljöskyddet respekteras.

5.

Dessutom rekommenderar vi följande:

Förenkling av komplicerade tullförfaranden inom sjötransportsektorn, särskilt mellan hamnar i EU.

Införande av en europeisk tågförarlicens för att underlätta för kvalificerade tågförare att arbeta i samtliga medlemsstater och med olika system och utrustning.

Likhet inför lagen är viktigt för att det ska råda konkurrens på lika villkor. Genom förordningen om kör- och vilotidsregler har reglerna inom EU harmoniserats oavsett i vilket land transportören har sin hemvist. Möjligheterna att verkställa påföljder mot dem som bryter mot förordningens regler är dock olika beroende på om förseelsen har begåtts i samma land som fordonet och föraren har sin hemvist eller om den har begåtts i ett annat land. Kommissionens förslag till direktiv om att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser omfattar förseelser relaterade till fortkörning, rattfylleri, bristande bältesanvändning och rödljuskörning. Brott mot kör- och vilotidsreglerna bör även ingå i det gränsöverskridande samarbetet för uppföljning av trafikrelaterade brott.

Uppfyllande av bestämmelserna om punktlighet, särskilt i enlighet med UIRR:s bestämmelser (International Union of combined Road-Rail transport companies).

Bestämmelserna om tågförares övernattning i annat land missgynnar operatörer från stater som geografiskt befinner sig i periferin, när de bedriver internationella fjärrtransporter. Arbetsreglerna bör därför ses över så att randstaternas operatörer ges samma möjligheter att bedriva internationell tågtrafik som operatörerna i de centraleuropeiska länderna.

EU bör särskilt uppmärksamma den ökande brottsligheten och terroristhoten riktade mot godstransporterna på väg och järnväg. Ett organiserat samarbete mellan medlemsstaterna bör utvecklas och EU har en viktig roll i det sammanhanget. Fler säkra rastplatser, framför allt inom TEN-T-nätet, är en viktig faktor för att förstärka säkerheten.

Reducering av trafikstockningarna genom mer ändamålsenlig tilldelning av järnvägsspår.

Generell förbättring av servicen och införande av riktlinjer för bästa praxis i denna sektor i syfte att öka användarnas förtroende.

Det är också viktigt att EU uppmärksammar den brottslighet som har kopplingar till framför allt godstransporter på väg. Det har framkommit från olika håll att smuggling och olaglig försäljning av framför allt tobak och alkohol inte är någon sällsynt företeelse på rastplatser längs transportlederna. För att komma tillrätta med detta problem krävs ett internationellt samarbete som bör initieras och samordnas av EU.

Man bör göra sjöfarten på de inre vattenvägarna mer konkurrenskraftig.

Man bör tillsammans med de lokala och regionala myndigheterna genom en nätverks- och kedjestrategi skapa ett nätverk av vattenvägar och hamnar som kan hålla stånd i framtiden.

Man bör stimulera innovationen inom sjöfarten på de inre vattenvägarna.

Man bör satsa på en säker och hållbar sjöfart på de inre vattenvägarna.

Förbindelserna med de lokala och regionala myndigheterna

6.

På lång sikt måste man skapa tillförlitlig järnvägsinfrastruktur som har tillräcklig kapacitet, som garanterar att godstransporterna inte hamnar i konflikt med andra transportmål eller med andra samhällsintressen och som ger förutsättningar för energieffektiva och miljövänliga transporter.

7.

På kortare sikt måste man i första hand kartlägga och lösa problemen med stockningarna och kapacitetsbristen i systemet.

8.

Även om godstransporter associeras med stora nationella och internationella korridorer anser vi att de inte kan fungera utan medverkan av de lokala och regionala myndigheterna i de områden där de passerar.

9.

Kommittén anser att stadsplaneringen och den regionala planeringen rörande godstransporter har stor betydelse för att skapa ett smidigt godstransportflöde som är energisnålt och miljövänligt. En ny transportpolitik måste följaktligen förlita sig på ett aktivt stöd från samtliga aktörer som kan bidra till dess effektivitet, särskilt de som verkar på gräsrotsnivå och därigenom kan lösa problem på det lokala planet.

10.

Godstransporter kan framför allt bli energisnåla och miljövänliga genom att man i de fall där detta är möjligt använder sig av de inre vattenvägarna. Detta kan också minska trafikstockningarna på vägarna mellan hamnarna och upptagningsområdena.

11.

I det intermodala transportsystemet är terminaler, omlastningsstationer och hamnar en betydelsefull del av infrastrukturen. Planeringen och lokaliseringen av dessa är ett ansvar för de lokala och regionala myndigheterna. Det är viktigt att städerna i ett tidigt skede har med dessa anläggningar i stadsplaneringen vilket förutsätter att EU och den nationella nivån skapar långsiktiga och stabila förutsättningar för städernas planering.

12.

Eftersom cirka 40 % av fordonen i EU används för distribution eller leverans av varor och tjänster och eftersom merparten av konsumenterna bor i städer, måste man få kontroll över de stora trafikflöden som uppstår i städerna. Man bör därför planera en spridning av bästa lösningar beträffande strategier för godstransporter i städerna.

13.

ReK konstaterar att inrättandet av transportmyndigheter i olika regioner och storstadsområden i flera medlemsstater innebär ett värdefullt stöd när det gäller att samordna olika önskemål och resultat. ReK framhåller att det är viktigt att detta sker i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

14.

Kommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna har större möjligheter att föra en dialog med producenter och godsmottagare.

15.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid distributionen av tjänster och varor i städerna, eftersom en genomtänkt planering av stadslogistiken är av avgörande betydelse för rörligheten i städerna.

16.

Kommittén är övertygad om att lokaliseringen av terminaler, logistik- och distributionscentrum och själva försäljningsställena i framtiden kommer att kräva en aktivare medverkan från de lokala myndigheternas sida.

17.

ReK understryker att logistik på regional nivå kommer att bli ett nytt politikområde som kommer att utvecklas snabbt i framtiden. Det kommer att vara av avgörande betydelse att förvaltningen av trafikknutpunkterna decentraliseras till de regionala myndigheterna, medan fastställandet av de stora, internationella transportkorridorerna förblir medlemsstaternas ansvarsområde.

18.

Kommittén anser att lokala myndigheter med en genomtänkt stadspolitik kan vara till stor hjälp när det gäller att förkorta transporttiden för järnvägsgods, och ett sådant bidrag är ovärderligt.

19.

Kompletterande järnvägstjänster, framför allt terminaler och rangerbangårdar, kräver särskild uppmärksamhet från strukturfondernas sida.

20.

ReK anser att stadstrafikplaneringen, särskilt i fråga om systemen för fraktleveranser, kräver speciellt stöd från kommunernas sida. Organisationen av distributionen i tätorterna bör göras effektivare, både miljömässigt och ekonomiskt. I detta syfte bör man öka den miljömässiga kvaliteten i transportmedlen och öka de belastningsfaktorer som gör det möjligt att förbättra förhållandet mellan antalet resor och mängden varor som transporteras.

21.

De lokala och regionala myndigheterna kan genom att utveckla och öppna inlandshamnar, inklusive anordningar för kombinerade transporter, spela en viktig roll när en hållbar politik för godstransporter ska förverkligas.

22.

De lokala och regionala myndigheterna kan genom att använda sig av fysisk planering, framför allt vid valet av industriområden, stimulera transporter över vatten. Områden för företag inriktade på vatten, vattenleder och inre hamnar måste därför ägnas särskild uppmärksamhet från strukturfondernas sida.

Slutsatser och rekommendationer

23.

Kommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna spelar en allt viktigare roll i utarbetandet av logistikstrategier för effektiv och tillräcklig planering, infrastruktur och samordning.

24.

En stor del av godstransportflödet belastar transportnäten i Centraleuropa även i de fall transporterna inte har sitt mål där. Med tanke på kapacitetsproblemen på de centraleuropeiska transportnäten är det därför av stor betydelse att EU stöder utbyggnaden av länkar och korridorer som inte belastar eller som bidrar till att avlasta dessa nät. De öst-västliga transportkorridorerna i norra Europa är exempel på sådana förbindelser och som samtidigt bidrar till att utveckla dessa regioner. Den kommande strategin för Östersjön som håller på att utarbetas för närvarande kommer bland annat att belysa vikten av välfungerande transportnät och multimodala lösningar för att skapa en hållbar och konkurrenskraftig region. Det är av största vikt att EU även fortsättningsvis öronmärker medel för denna typ av insatser, exempelvis genom strukturfonds- och sektorprogram.

25.

För råvaruproducerande regioner är godstransporterna till sjöss av stor betydelse. Tillverkningsindustrin är beroende av att transporterna fungerar på ett tillförlitligt sätt året runt. För att vintersjöfarten ska fungera är det angeläget att isbrytningen utgör ett prioriterat område och ingår i TEN-T.

26.

Kommittén anser att EU måste inneha ett helhetsperspektiv över infrastrukturplanering inom Europeiska unionen och mellan EU och angränsande länder och regioner. EU:s åtgärdspaket för godstransporter bör sålunda utformas i överensstämmelse med andra redan, av Europeiska unionen, utpekade och godtagna transport- och infrastrukturkartor såsom TEN-T och karta över transnationella transportkorridorer (map of cross-border transport corridors).

27.

Kommittén erinrar om att många regioner på senare år har utvecklat strategier av denna typ för att kunna beräkna framtida transportvolymer på kort sikt och med utgångspunkt i detta dra de slutsatser som krävs. Detta förutsätter en alltmer omfattande gränsöverskridande och transnationell samordning av logistikprojekt i Europa. Ett exempel på denna tendens är det central- och östeuropeiska kemilogistikinitiativet som lanserades genom de europeiska regionernas nätverk för kemisk industri, i syfte att förbättra de långsiktiga globala villkoren för den kemiska industrins produktionsanläggningar i Central- och Östeuropa genom en samordnad strategi. Ett annat exempel är projektet att bygga en järnvägskorridor (EU4SeaRail) mellan Östersjön, Nordsjön, Medelhavet och Svarta havet. Bottniska korridoren och Northern axis är andra viktiga exempel på transportkorridorer i norra EU. Regionerna har också spelat en viktig roll i utvecklingen av logistikplatser som gör det möjligt att komplettera och byta mellan transportsätt, särskilt för godstransporterna, och optimera användningen av varje enskilt transportsätt. Detta är fallet med logistikplattformen PLAZA i Aragonien och dess kopplingar till andra plattformar, t.ex. Eurocentre i Toulouse eller de olika hamnarna på Iberiska halvön.

28.

Kommittén anser att effektiva transporter mellan länderna i Europa i hög grad kan bidra till ekonomisk tillväxt. Därför uppmanar vi kommissionen att beakta dessa synpunkter vid den framtida översynen av TEN-T-direktiven 2009–2010 genom att först och akut genomföra de projekt som redan godkänts, införlivats i nätet och fått hög prioritet, framför allt de sträckor som särskilt försvårar effektiva godstransporter, till exempel de gränsöverskridande delarna eller de delar av nätet som genomkorsar bergsområden.

Det är därför viktigt att framhålla följande:

29.

Regionkommittén välkomnar de ansträngningar som hittills gjorts för en konstruktiv utveckling på detta område, särskilt av de finska och tyska ordförandeskapen.

30.

Kommittén stöder i princip analysen och åtgärderna i de meddelanden som ingår i detta åtgärdspaket för godstransporter.

31.

Kommittén rekommenderar ändå att man tar hänsyn till behovet av goda förbindelser med de lokala och regionala myndigheterna enligt punkten ovan.

32.

Kommittén är medveten om att en ny, effektiv godstransportpolitik inte kan fungera utan ett nära samarbete mellan samtliga berörda lokala och regionala myndigheter. Kommittén kräver att ett sådant samarbete inleds och kommer att göra sitt bästa för att bidra till detta samarbete.

33.

Kommittén rekommenderar att det görs ytterligare ansträngningar för att göra de politiska myndigheterna medvetna om denna fråga, mot bakgrund av sektorns stora betydelse för BNP och dess direkta och indirekta inverkan på ekonomin och på samhället i allmänhet.

34.

Det förefaller inte lämpligt att se över direktiv 96/53/EG. Man bör bibehålla den nuvarande inriktningen på miljövänligare lösningar, det vill säga fler tåg och inte nödvändigtvis fler lastbilar.

35.

En betydande andel av det totala godsflödet har sitt slutmål i de stora stadsområdena. Städernas och regionernas planering för varudistribution är därför av stor betydelse för ett energisnålt och miljöanpassat godstransportflöde. Omlastningsstationernas lokalisering i förhållande till det övergripande godstransportnätet är härvid av stor betydelse. Det måste därför finnas ett väl fungerande samspel mellan den lokala och regionala nivån och EU:s övergripande policy för transportlogistiken. Kommittén anser att politiken för godstransporter bör samordnas med handlingsplanen för stadstransporter.

36.

Mot bakgrund av energikostnaderna framstår innovation vad gäller biobränslen som mycket viktigt, men den bör ske med beaktande av den globala övergripande balansen inom jordbruket. Därför uppmanar vi kommissionen att genomföra mer dynamiska undersökningar på detta område.

37.

ReK förespråkar liberalisering av alla järnvägstransporter, men med bestämmelser om samordning som underordnas allmänhetens intresse.

38.

Det är önskvärt att det görs så stora framsteg som möjligt på särskilda godstrafiklinjer.

39.

Kommittén anser att transportnäten alltmer bör integreras i logistikpolitiken, genom att de lokala och regionala myndigheterna involveras, inlandsterminalskonceptet utvecklas och genom att man tar hänsyn till miljöaspekterna.

40.

Kommittén anser att det är nödvändigt att koppla samman järnvägstransporterna med sjötransporterna, som i vissa områden ännu inte är effektiva. Vi stöder lokala och regionala myndigheters utveckling av logistiklösningar i inlandet genom inrättande av logistikplattformar och inlandsterminaler, eftersom de utgör ett grundläggande redskap för att förbättra hela godsdistributionssystemet och uppmuntra utvecklingen och sammanhållningen i inlandet.

41.

Kommittén framhåller hur viktigt det är att man i framtiden harmoniserar teknik och standard, så att man snabbt kan undanröja de hinder i fråga om olika elförsörjningsproblem och spårvidd som försvårar järnvägstransporterna.

42.

Kommittén är övertygad om att Kyotoprotokollet och dess följder för transportpolitiken kommer att påverka godslogistiken på ett kännbart sätt.

43.

Det idealiska vore enligt vår åsikt snabbtågslinjer genom hela Europa, från Lissabon till hela Medelhavsområdet, Östersjön och de nya gränserna med tredjeland.

44.

Kommittén föreslår att studierna ska fördjupas för att man ska kunna utforma och genomföra åtgärder i syfte att avhjälpa flaskhalsar i nuvarande infrastruktur och förordningar. För att man ska kunna kartlägga problem och hitta lösningar i snabbare takt rekommenderar vi inrättandet av nätverk för utbyte av kunskap och god praxis mellan center som är specialiserade på logistik och intermodalitet på lokal och regional nivå.

45.

Kommittén anser att man bör införa långsiktiga strategier och handlingsplaner för att utvidga de europeiska korridorerna.

46.

Vi stöder åtgärder för att garantera neutrala konkurrensvillkor för alla medlemsstater.

47.

ReK ser positivt på harmonisering och förenkling av bestämmelser och regler, i synnerhet bestämmelser om mått och vikt, säkerhetsbestämmelser rörande stuvning av last och parternas ansvar, likhet inför lagen oavsett transportörens etableringsort, gemensamt språk för trafikkontroller samt import från länder utanför EU.

48.

Kommittén anser även att administrativa hinder bör undanröjas genom att dokumentationen i så stor utsträckning som möjligt sänds elektroniskt.

49.

Kommittén rekommenderar större transporteffektivitet när det gäller utveckling och utnyttjande av varje enskilt transportslags kapacitet samt utveckling och främjande av intermodaliteten.

50.

Kommittén rekommenderar större effektivitet i transportsystemet genom förbättring av politiken för logistik i hamnar och terminaler.

51.

ReK anser att information om hamnarnas tillstånd och egenskaper bör göras tillgänglig på internet.

Bryssel den 8 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/12


Yttrande från Regionkommittén om ”Främjande av förnybara energikällor”

(2008/C 325/03)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Vi vill att man säkerställer att stödprogram finns tillgängliga för producenter av förnybar energi på samtliga nivåer, inklusive när det rör sig om mindre anläggningar, och för enhetlighetens skull anser vi att stödet till den förnybara energin bör åtföljas av en utfasning av stödet till produktion och användning av fossila bränslen (med undantag för eventuellt stöd till kraftvärmeanläggningar som används för offentlig fjärrvärmeförsörjning) och produktion och användning av kärnkraft. Ett undantag ska också ges i fall där avskiljning och lagring av koldioxid används för att minska de mängder koldioxid som släpps ut genom användningen av fossila bränslen.

Kommittén anser att man måste sörja för en maximal samordning mellan de viktigaste EU-rättsakterna på dessa områden, nämligen direktivet om byggnaders energiprestanda, direktivet om energieffektivitet och energitjänster, tredje avregleringspaketet för energimarknaden och de olika delarna i paketet om ”energiklimat”, bland annat direktivet om ”förnybar energi”.

Vi vill uppmana kommissionen att ändra artikel 4 så att den innehåller ett krav på att de lokala och regionala myndigheterna ska delta vid utformningen av de nationella handlingsplanerna och ta vederbörlig hänsyn till denna aspekt i samband med sin utvärdering av dessa planer.

Regionkommittén anser att målet på 10 % för användningen av biobränslen inom transportsektorn endast kan få avsedd positiv effekt om biobränslena framställs med råvaror där utvinningen inte stör den naturliga balansen i miljön, livsmedelsförsörjningen, den ekonomiska jämvikten på marknaden samt den sociala balansen i samhället.

Föredragande

:

Paula Baker (UK-ALDE), ledamot av Basingstoke och Deane Borough Council

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av förnybar energi

KOM(2008) 19 slutlig

I   REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

Allmänt

1.

Regionkommittén välkomnar direktivet om förnybar energi, eftersom vi tror att produktionen av förnybar energi kan minska utsläppen av växthusgaser, öka tryggheten i energiförsörjningen, främja den tekniska utvecklingen, öka sysselsättningen och bidra till den regionala utvecklingen.

2.

Regionkommittén understryker att det för att direktivets mål ska kunna uppnås är ytterst viktigt att de regionala och lokala myndigheterna bildar en strategisk allians för att den förnybara energin ska vinna spridning nedifrånochupp.

3.

Regionkommittén efterlyser lagstiftning som ger långsiktig stabilitet för investeringsbeslut så att innovativa förnybara projekt, som använder sig av det stora teknikutbud som nu finns tillgängligt, kan konkurrera med konventionell teknik.

4.

Regionkommittén välkomnar beslutet om att införa tvingande mål för förnybar energi. Vi påpekar emellertid att de mellanliggande mål som fastställs i del B i bilaga 1 i förslaget till direktiv också måste vara tvingande för att slutmålen snabbt ska kunna uppnås och genomföras. Regionkommittén vill dessutom att de lokala och regionala myndigheterna deltar i diskussionerna med medlemsstaterna vad gäller utarbetandet av de nationella handlingsplanerna, så att man på lämpligt sätt kan kontrollera de mellanliggande målen och fastställa vilka operativa instrument som ska användas på lokal nivå.

5.

Regionkommittén stöder helhjärtat kommissionens förslag att medlemsstaterna ska utveckla nätinfrastruktur för el från förnybara källor och att denna typ av el ges företräde till nätet, men betonar att tillträde måste ges till rättvisa och konkurrensinriktade priser, antingen det sker genom inmatningstariffer eller på annat sätt.

6.

Regionkommittén betonar också att det är viktigt att utveckla nätinfrastruktur för gas och värme från förnybara källor samt spillvärme och att denna typ av energi ges skäligt tillträde till respektive nät.

7.

Regionkommittén anser att nätleverantörer bör göra rimliga justeringar och även stå för kostnaderna för dessa för att underlätta tillgången till förnybara energikällor. Kostnaderna bör inte fördelas över alla energiförbrukare.

8.

Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens uppmaning till de nationella, regionala och lokala myndigheterna att främja lågenergihus och passiva hus. Även om sådana politiska åtgärder kräver en särskild behandling är de nödvändiga, ytterst viktiga och relevanta för att uppnå målsättningarna i direktivet om förnybar energi. Kommittén föreslår att direktivets bestämmelser på detta område vederbörligen beaktas i samband med nästa översyn av direktivet om byggnaders energiprestanda. Rent generellt anser kommittén att man måste sörja för en maximal samordning mellan de viktigaste EU-rättsakterna på dessa områden, nämligen direktivet om byggnaders energiprestanda, direktivet om energieffektivitet och energitjänster, tredje avregleringspaketet för energimarknaden och de olika delarna i paketet om ”energiklimat”, bland annat direktivet om ”förnybar energi”. För att kunna uppnå de fastställda målen i de olika länderna måste största möjliga uppmärksamhet ägnas det nationella genomförandet av direktivet om ”förnybar energi”.

De lokala och regionala myndigheternas roll

9.

Regionkommittén menar att de lokala och regionala myndigheterna har erfarenheter och väl etablerad kompetens för att kunna påverka energiinfrastrukturen och energipolitiken inom sina regioner. Flera regioner i EU visar redan prov på ett politiskt engagemang vad gäller att främja förnybar energi inom sina respektive regioner. De har satt upp konkreta mål på detta område och arbetar aktivt för att uppnå dem. De påverkar redan energiinfrastrukturen och energipolitiken genom sina insatser i fysisk planering och regional utveckling samt genom att påverka enskilda medborgares handlande. I många fall har de också initierat innovativ användning av förnybar energi (solenergi, jordvärme, biomassa, vattenenergi och vindenergi) för byggnader, transporter och andra områden.

10.

Vi kan notera att bytet från icke-förnybara till förnybara energikällor innebär en ökning av den relativt småskaliga lokala energiproduktionen, vilket även kommer att minska förlusterna vid el-överföring över långa avstånd och få effekter för alla lokala och regionala myndigheters insatser.

11.

Vi anser att de lokala och regionala myndigheterna kan bidra med bland annat följande aktiviteter för att uppnå direktivets mål:

Fysisk planering (genom tydlig planering och tydliga specifikationer av utvecklingen, både i rollen som reglerare och som genomförare).

Ägande och förvaltning av offentlig mark och egendom (inklusive gatubelysning, bostäder, transporter, offentliga byggnader och kontor och avgränsade fordonsflottor).

Tillhandahållande av hållbara transporttjänster och förslag på alternativa transportsätt (cykel eller elhyrbil).

Tillhandahållande av fjärrvärmenät och kylnät för privatbostäder eller stora offentliga byggnader (simbassänger, skolor, stadshus, rådhus etc.).

Regional utveckling.

Åtgärder för att underlätta för företag som producerar förnybar energi, inklusive bidrag och tillgång till finansiering.

Bidrag och förenklad tillgång till finansiering för att göra förnybar energi tillgänglig för privata hushåll, offentliga organisationer och företag.

Kommunikation med medborgarna.

Tillhandahållande av information och utbildning (till medborgare, byggmästare, installatörer och reparatörer samt små och medelstora företag som ingår i stödprogram).

Stöd till forskning, utveckling och teknisk innovation på energiområdet, särskilt när det gäller energibesparing och energieffektivitet samt förnybar energi.

12.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att avstå från att ålägga medlemsstater att inrätta ett centraliserat, administrativt organ som ansvarar för ansökningar och bistånd till nya förnybara energianläggningar.

13.

Regionkommittén varnar för att låta normer för ”överskottsenergi” gälla retroaktivt för offentliga byggnader.

14.

Kommittén erinrar ånyo om erfarenheterna av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och uppmanar kommissionen att anslå alla nödvändiga medel (inklusive mänskliga resurser) samt vidta alla åtgärder (inklusive rättsliga åtgärder och ekonomiska sanktioner) som krävs för att säkerställa att medlemsländerna inom angiven tid presenterar nationella handlingsplaner för förnybar energi som håller hög kvalitet och gör det möjligt att nå direktivets mål.

15.

Vi vill dessutom påpeka att lokala och regionala myndigheter handhar stora budgetar för offentliga inköp och upphandling av energikrävande produkter och tjänster. Under omvandlingsperioden mot ett Europa som i mycket högre grad domineras av förnybar energi bör man lyfta fram den betydelsefulla roll som lokala och regionala myndigheter spelar när det gäller att specificera, nyskapa och förhandla med sektorn för förnybar energi.

16.

De lokala och regionala myndigheternas insatser för att minska den totala efterfrågan på energi genom åtgärder för att förbättra energieffektiviteten är ett värdefullt bidrag när det gäller att uppnå målsättningarna i direktivet om förnybar energi.

Nationella handlingsplaner

17.

Regionkommittén är övertygad om att tillämpningen av många av de åtgärder (se exempelvis artikel 12) som kommer att ingå i medlemsstaternas nationella handlingsplaner kommer att falla på de lokala och regionala myndigheterna. De lokala och regionala myndigheterna har redan gjort viktiga insatser, och denna erfarenhet bör användas fullt ut vid utformningen, tillämpningen och övervakningen av de nationella handlingsplanerna.

18.

Vi vill därför uppmana kommissionen att ändra artikel 4 så att den innehåller ett krav på att de lokala och regionala myndigheterna ska delta vid utformningen av de nationella handlingsplanerna och ta vederbörlig hänsyn till denna aspekt i samband med sin utvärdering av dessa planer.

19.

Med hänvisning till erfarenheterna från de nationella energieffektivitetsplanerna uppmanar vi kommissionen att i god tid utfärda riktlinjer för utarbetandet av dessa planer, inklusive en standardplan. De regionala och lokala myndigheternas medverkan i utarbetandet av de nationella handlingsplanerna kommer tydligt att framstå som en av huvudpunkterna i alla former av standardplaner, övergripande planer eller andra former av rekommendationer som kommissionen utfärdar avseende de nationella handlingsplanerna.

Stödåtgärder

20.

Vi vill uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att uppmuntra användningen av befintliga stödprogram för förnybar energi, t.ex. strukturfonderna, lån från EIB, initiativet ”Intelligent energi för Europa” inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation samt olika program och initiativ inom det sjunde ramprogrammet för forskning och kommissionens planer i meddelandet om ”En Europeisk strategisk plan för energiteknik” (KOM(2007) 723 slutlig).

21.

Vi vill att man säkerställer att stödprogram finns tillgängliga för producenter av förnybar energi på samtliga nivåer, inklusive när det rör sig om mindre anläggningar, och för enhetlighetens skull anser vi att stödet till den förnybara energin bör åtföljas av en utfasning av stödet till produktion och användning av fossila bränslen (med undantag för eventuellt stöd till kraftvärmeanläggningar som används för offentlig fjärrvärmeförsörjning) och produktion och användning av kärnkraft. Ett undantag ska också ges i fall där avskiljning och lagring av koldioxid används för att minska de mängder koldioxid som släpps ut genom användningen av fossila bränslen.

22.

Regionkommittén anser att kommissionen bör erkänna vikten av stöd för främjande av forskning och utveckling och att tillräckliga resurser bör anslås till detta syfte för att öka användningen av ren, förnybar maritim energi som t.ex. vindkraft, vågor, tidvattenrörelser och havsströmmar. Regionkommittén erinrar om att de nationella och regionala stödprogrammen, som erbjuder lösningar som är anpassade till nationella, regionala och lokala förhållanden, har visat att de framgångsrikt kan främja den förnybara energin. Mot denna bakgrund måste de nationella och regionala stödprogrammen, även om extra stöd från EU är önskvärt, förbli de främsta instrumenten för att främja denna energi. All standardisering av villkoren i stödprogrammen på EU-nivå bör undvikas.

Ursprungsgarantier

23.

Vi noterar att kommissionen föreslår EU-täckande ursprungsgarantier för att godkänna el, uppvärmning och kylning från förnybara energikällor, vilket är i linje med Regionkommitténs yttrande om att begränsa den globala klimatförändringen (1), där man efterlyste ett certifikatssystem för grön energi.

24.

Användningen av ursprungsgarantier även när det gäller handel och redovisning är enligt vår uppfattning alltför komplicerat, och vi förslår att kommissionen omprövar och bringar klarhet i denna fråga för att öka insynen och rättssäkerheten i systemet. Regionkommittén föreslår även att kommissionen i detta sammanhang ser till att systemet för handel med och marknadsföring av ursprungsgarantier inte utgör en risk för nationella och regionala stödprogrammens genomförande och effektivitet samt överväger ett separat certifikat för frivillig handel.

25.

Vi anser att den småskaliga kraftvärmens bidrag måste beaktas, och att den måste ges erkännande och stöd som komponent i varje medlemsstats övergripande energipaket.

Information och utbildning

26.

Produktionen, distributionen och användningen av energi förändras i snabb takt och takten kommer att öka under de kommande åren. Därför krävs breda informations- och utbildningsinsatser så att energiproducenter, -installatörer och -konsumenter får bättre förståelse för ny teknik, vilket kan möjliggöra en effektiv och rättvis förändring.

27.

Vi stöder kommissionens förslag att medlemsstaterna ska se till att lämplig information och vägledning samt lämpliga ackrediteringssystem införs.

28.

Lokala och regionala myndigheter har en viktig roll att spela inom utbildningen, och allmänheten efterlyser i allt högre grad en förbättring av kvaliteten på den erbjudna informationen. De kommer också att vara direkt inblandade i vägledningen för hur man ska genomföra kontrollen av planering och standarder för nya byggnader, och därför anser vi att det är angeläget att de lokala och regionala myndigheterna till fullo deltar i framtagandet av information samt utvecklandet och omsättandet i praktiken av medvetenhet, vägledning och utbildning.

Biobränslen

29.

De lokala och regionala myndigheterna har främjat användning av biobränslen, till exempel genom insamling och återanvändning av matolja för användning i kommunala fordon eller produktion av biogas från avloppsvatten och annat biologiskt avfall för användning i kommunala fordon samt framställning av träpellets från kommunala skogar och träavfall, som främst används för uppvärmning och i anslutning till kraftvärmesystem. De insatser som gjorts i olika regioner i EU för att inrätta ”nätverk för biobränslen” måste också stödjas. Dessa strukturer syftar till att samordna produktion och konsumtion av biobränslen på regional nivå. Under förutsättning att produktionen av biobränsle är hållbar, dvs. med beaktande av alla ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter, kan de bidra till att utveckla den regionala ekonomin.

30.

Regionkommittén anser att målet på 10 % för användningen av biobränslen inom transportsektorn bäst uppnås genom ökad användning av elektriska fordon som drivs med förnybar el.

31.

Vi anser att biobränslen framställda av avfall, biprodukter och restavfall har två fördelar ur klimatförändringssynpunkt – de minskar transportutsläppen och tar hand om material från avfallskedjan och utgör därmed en god hushållning med de begränsade resurser som biomassan utgör. De konkurrerar heller inte med matproduktion.

32.

Regionkommittén anser att ökad användning av biobränslen inom transportsektorn endast kan få avsedd positiv effekt om biobränslena framställs med råvaror där utvinningen inte stör den naturliga balansen i miljön, livsmedelsförsörjningen, den ekonomiska jämvikten på marknaden och den sociala balansen i samhället.

33.

Regionkommittén noterar att utsläppen av luftförorenande, hälsovådliga ämnen från biobränsleanvändning på transportområdet varierar beroende på källan. Biobränslen kan därför på ett positivt eller negativt sätt påverka luftkvaliteten. De lokala myndigheterna har ett vikigt ansvar när det gäller förvaltningen av detta.

34.

Regionkommittén anser därför att det är av största vikt att omfattande forskning utförs kring utsläpp av olika biobränslen, och att effekterna på luftkvaliteten utvärderas samtidigt som man gör en hållbarhetsbedömning utifrån ett helhetsperspektiv.

35.

Regionkommittén anser att de nationella handlingsplanerna, som de lokala och regionala myndigheterna kommer att vara med och utarbeta, specifikt bör omnämna de råvaror som används för framställning av biobränslen. I de nationella handlingsplanerna bör man ta hänsyn till den specifika situationen i fråga om naturresurser som råder och jordbrukspotentialen i varje medlemsstat.

36.

Biobränslen som ger betydande och kvantifierbara besparingar av växthusgasutsläpp bör få stöd.

37.

Vi inser att biomassa innehållande cellulosa (2) och alger kan skördas utan att man påverkar livsmedelsekonomin i samma utsträckning och utan en lika hög belastning av landresurserna, under förutsättning att det är förenligt med annan havsbaserad verksamhet. Produktionsmetoderna håller fortfarande på att utvecklas, men man hävdar redan nu att utsläppen av växthusgaser kan minskas med 90 % (3). Vidare kan fordonsbränsle produceras från avfall genom rötning till biogas med samma reduktion av växthusgasutsläpp.

38.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att vidareutveckla kriterierna för miljömässig hållbarhet för de biobränslen som definieras i artikel 15 i förslaget till direktiv. Dessa kriterier bör främst leda till en lösning på följande frågor, som är avgörande för biobränslenas allmänna hållbarhet:

Produktionsaspekter (intensiva metoder med användning av gödningsmedel och syntetiska bekämpningsmedel).

Sparsam vattenförbrukning i samband med odling.

Användning av mark som skulle kunna användas för livsmedelsproduktion.

På grundval av de ovannämnda exemplen på regionala nätverk uppmanar vi också kommissionen att noga beakta de möjligheter som regionala produktions-/konsumtionskedjor erbjuder.

39.

Vi föreslår därför en noggrann utvärdering av biobränslenas hållbarhet efter hand som tekniken utvecklas och en justering av minimigränserna för besparingarna av utsläpp av växthusgaser i takt med teknikutvecklingen.

40.

Hållbarhetskriteriet måste tillämpas på biobränslen som produceras såväl inom som utanför EU för att allmänheten ska känna förtroende vid inköp och fästa tilltro till de system som de lokala myndigheterna använder sig av.

41.

Biobränslen måste framställas på ett hållbart sätt och så att klimatpåverkan minimeras. Ytor som är kontinuerligt skogbevuxna får inte avskogas för att bereda plats för energigrödor som de facto binder mindre koldioxid.

II   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsförslag 1

Artikel 3.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3.   Medlemsstaterna ska se till att andelen förnybar energi på transportområdet år 2020 är minst 10 % av den slutliga energiförbrukningen på transportområdet.

Vid beräkningen av den totala energiförbrukning som avses i första stycket, ska petroleumprodukter förutom bensin och diesel inte tas med.

3.   Medlemsstaterna ska se till att andelen förnybar energi på transportområdet år 2020 är minst 10 % av den slutliga energiförbrukningen på transportområdet. Denna energi kan endast framställas med råvaror där utvinningen inte stör den naturliga balansen i miljön och den ekonomiska jämvikten på marknaden.

Vid beräkningen av den totala energiförbrukning som avses i första stycket, ska petroleumprodukter förutom bensin och diesel inte tas med.

Motivering

Produktionsmetoder för biobränslen som innebär stora besparingar vad gäller utsläpp av växthusgaser håller fortfarande på att utvecklas, och att vid denna tidpunkt fastställa ett mål riskerar att snedvrida den globala livsmedelsmarknaden.

Ändringsförslag 2

Artikel 4.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   Medlemsstaterna ska anta var sin nationell handlingsplan.

De nationella handlingsplanerna ska innehålla medlemsstaternas mål för andelen förnybar energi inom transport, el samt värme och kyla år 2020. De ska vidare innehålla åtgärder för att uppnå dessa mål, till exempel nationella planer för att utveckla befintliga biomasseresurser och mobilisera nya sådana för olika användningsområden, samt de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i artiklarna 12–17.

1.   Medlemsstaterna ska anta var sin nationell handlingsplan på grundval av energihandlingsplaner som utarbetats på lokal och regional nivå och samordnats med strategier för regional planering och markanvändning. Medlemsstaterna ska i ett tidigt skede aktivt konsultera och involvera de regionala och lokala myndigheterna i utarbetandet av de nationella handlingsplanerna.

De nationella handlingsplanerna ska innehålla medlemsstaternas mål för andelen förnybar energi inom transport, el samt värme och kyla år 2020. De ska vidare innehålla åtgärder för att uppnå dessa mål, till exempel miljövänlig offentlig upphandling genom införande av miljökrav som främjar utnyttjandet av förnybara energikällor i samband med de offentliga myndigheternas upphandling av energitänster, nationella planer för att utveckla befintliga biomasseresurser och mobilisera nya sådana för olika användningsområden, samt de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i artiklarna 12–17.

Motivering

Eftersom det kommer att åligga de lokala och regionala myndigheterna att genomföra många av de åtgärder som ingår i de nationella handlingsplanerna, är det viktigt att de medverkar när de nationella handlingsplanerna utarbetas.

De 25 medlemsstaterna har som ett led i handlingsplanen för miljöteknik antagit nationella handlingsplaner för miljövänlig offentlig upphandling (Italien antog sin plan genom ett dekret av den 11 april 2008). Miljövänlig offentlig upphandling ska användas för att införa miljökrav (för utnyttjande av förnybara energikällor) vid upphandling av energitjänster.

I förslaget till direktiv hänvisas endast i begränsad utsträckning till den positiva roll lokala och regionala myndigheter kan spela (artikel 12.1 a, 12.3 och 12.7). Ändringsförslaget, som samtidigt stöder kommissionens argument att man bör prioritera att målet uppnås utan att föregripa hur medlemsstaterna går till väga, kan bidra till att öka synligheten och respekten för det lokala styrets befogenheter samt uppmuntra de nationella myndigheterna att aktivt samarbeta med dem vid utarbetandet och genomförandet av de nationella handlingsplanerna.

Ändringsförslag 3

Artikel 12.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna ska av lokala och regionala administrativa organ kräva att de vid planering, utformning, byggande och renovering av industri eller bostadsområden beaktar installation av utrustning och system för produktion av värme, kyla och el från förnybar energi samt för fjärrvärme och -kyla.

Medlemsstaterna ska av lokala och regionala administrativa organ kräva att de vid planering, utformning, byggande och renovering av både kommersiella områden och industri-, kontors- och bostadsområden beaktar installation av utrustning och system för produktion av värme, kyla och el från förnybar energi samt för fjärrvärme och -kyla.

Ändringsförslag 4

Artikel 13.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   Medlemsstaterna ska se till att information om stödåtgärder finns tillgängliga för konsumenter, byggare, installatörer, arkitekter och leverantörer av kyl, värme och elutrustning och -system och fordon som kan drivas med biobränslen eller bränslen med hög andel biobränslen.

1.   Medlemsstaterna ska i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna se till att information om stödåtgärder finns tillgängliga för konsumenter, byggare, installatörer, arkitekter och leverantörer av kyl, värme och elutrustning och -system och fordon som kan drivas med biobränslen eller bränslen med hög andel biobränslen.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna måste spela en viktig roll i samband med utbildnings- och informationsinsatser för ökad användning av förnybara energikällor för att säkerställa att man uppnår målen i programmet 20-20-20.

Ändringsförslag 5

Artikel 13.4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

4.   Medlemsstaterna ska utveckla riktlinjer för planerare och arkitekter så att de kan överväga användningen av förnybar energi och fjärrvärme och kyla när de planerar, utformar, bygger och renoverar industri eller bostadsområden.

4.   Medlemsstaterna ska i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna utveckla riktlinjer för planerare och arkitekter så att de kan överväga användningen av förnybar energi och fjärrvärme och kyla när de planerar, utformar, bygger och renoverar industri eller bostadsområden.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna måste spela en viktig roll i samband med utbildnings- och informationsinsatser för ökad användning av förnybara energikällor för att säkerställa att man uppnår målen i programmet 20-20-20.

Ändringsförslag 6

Artikel 14 a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

 

Utan att det påverkar underhållet av nätets säkerhet ska medlemsstaterna se till att de överförings- och distributionsansvariga på sina territorier garanterar att gas från förnybara energikällor och spillvärme ges företräde till näten på rimliga villkor.

Motivering

Gas (biogas) och värme från förnybara energikällor bör i slutändan ges tillträde till relevanta nät. Att utnyttja restvärme från industriella processer, såsom avfallsförbränning, är ett mycket effektivt sätt att spara primärenergi.

Bryssel den 8 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  CdR 110/2007 fin.

(2)  Trä (pil, poppel och eukalyptus), högt flerårigt gräs (switchgrass och elefantgräs, skörderester och kommunalt organiskt avfall).

(3)  National Geographic, oktober 2007, och Engineering & Technology, maj 2008.


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/19


Yttrande från Regionkommittén om ”Handel med utsläppsrätter”

(2008/C 325/04)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK uppmanar kommissionen att påskynda antagandet av lagstiftningen för att inkludera lufttransportsektorn i systemet för handeln med utsläppsrätter, och att snarast möjligt låta sjötransporterna ingå i detta system.

Kommittén är bekymrad över att direktivet inte uppmuntrar till minskade utsläpp av växthusgaser inom sektorn för avfallshantering, som är särskilt känslig vad gäller såväl utsläpp som markanvändning.

ReK rekommenderar att minst 30 % av inkomsterna från utauktioneringen av utsläppsrätter av medlemsstaterna ska tilldelas de regionala och lokala myndigheterna i syfte att främja användningen av förnybar energi och energieffektivitet i slutanvändning, så att gemenskapen kan uppfylla sitt åtagande att utnyttja 20 % förnybar energi 2020 och att öka energieffektiviteten med 20 % fram till 2020, att främja åtgärder för att minska växthusgaserna inom sektorer utanför systemet med utsläppsrätter, särskilt transport- och avfallssektorn.

Kommittén rekommenderar åtgärder för att stödja vissa energiintensiva industrier i händelse av koldioxidläckage.

Senast ett halvt år efter det att detta direktiv trätt i kraft ska kommissionen efter samråd med alla berörda arbetsmarknadsparter och Regionkommittén lägga fram en analytisk rapport för Europaparlamentet och rådet med konkreta förslag på hur man kan förhindra koldioxidläckage inom energiintensiva sektorer och delsektorer.

Föredragande

:

Pietro Marrazzo (IT–PSE), regionpresident i Lazio

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser

KOM(2008) 16 slutlig – 2008/0013 (COD)

I   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna rekommendationer

1.

Regionkommittén erinrar om att lokala och regionala myndigheter på ett avgörande sätt bidrar till de europeiska initiativens framgång, och att de spelar en viktig roll för genomförandet av miljö-, industri- och energipolitiken.

2.

Kommittén stöder en konkret tillämpning av principen att ”förorenaren betalar” inom all gemenskapspolitik som rör miljöskydd och klimatfrågor. Internaliseringen av miljökostnaderna för varor och tjänster utgör ett viktigt element inom en korrekt offentlig politik som bygger på principerna om hållbar, balanserad och miljövänlig utveckling.

3.

ReK välkomnar därför kommissionens hittillsvarande arbete för att upprätta en effektiv koldioxidmarknad som inom ett system för fria förhandlingar lyckas fastställa priset på föroreningen från ett ton koldioxid.

4.

Kommittén välkomnar förslaget att justera och uppdatera systemet för handel med utsläppsrätter i linje med de hittills uppnådda resultaten och de problem som uppstått under systemets första år (2005–2007).

5.

Trots de framsteg som gjorts anser vi det dock nödvändigt att fortsätta att öka systemets öppenhet och tillförlitlighet på lång sikt. Man måste också vara uppmärksam på de sociala och miljömässiga återverkningar som de föreslagna åtgärderna kommer att få, särskilt på regional och lokal nivå.

Anpassningar av systemet med utsläppsrätter:

Tekniska anpassningar

6.

Den förenkling som kommissionen föreslår samt möjligheten att utesluta de minsta anläggningarna och förtydligandet av begreppet förbränningsanläggning bidrar till att göra koldioxidmarknaden i sin helhet tillförlitligare, effektivare och öppnare.

7.

ReK uppmanar emellertid kommissionen att precisera vilka motsvarande åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att minska utsläppen från små anläggningar förutom att generellt hänvisa till möjliga skattepolitiska åtgärder (koldioxidskatt).

8.

Vad beträffar utauktionering av utsläppsrätter vore det lämpligt att gradvis övergå från en helt kostnadsfri tilldelning till offentlig utauktionering. Regionkommittén hävdar med kraft att man måste skydda mindre bemedlade samhällsgrupper mot eventuella prisökningar på industriprodukter och andra energikällor, särskilt elavgifter, även genom att hjälpa dem att förbättra energieffektiviteten i deras bostäder.

9.

ReK stöder kommissionens förslag att överge den hittillsvarande strategin med nationella fördelningsplaner som antagits för varje medlemsstat, och välkomnar beslutet att fastställa gemensamma gemenskapsmål i syfte att uppnå en större enhetlighet och solidaritet i hela EU.

10.

Kommittén stöder kommissionens förslag om att inkludera processerna för avskiljning, transport och geologisk lagring av koldioxid i systemet för handel med utsläppsrätter och hoppas i samband med detta på tillräckligt stöd till forskning om denna teknik, som kräver fortsatt utveckling och fortsatta investeringar. Det förutsätter dock att man alltid tar hänsyn till den påverkan som koldioxidlagring kan ha på de ekosystem där lagringen sker.

11.

ReK framhåller den viktiga roll som forskningen på energi- och miljöområdet kan spela för minskningen av utsläppen och anpassningen till klimatförändringarna och hoppas att direktivet kan utgöra ett verkningsfullt instrument för att säkerställa en stadigvarande finansieringskälla för sådan verksamhet.

12.

Upptagningen av nya sektorer och verksamheter i systemet för handel med utsläppsrätter måste bedömas inte bara utifrån risken för att den europeiska industrin tappar konkurrenskraft i förhållande till de internationella marknaderna utan också utifrån den faktiska föroreningen från denna sektor, möjligheten till tekniska förbättringar inom de nya sektorerna och bedömningen av i vilken utsträckning som extrakostnaderna kan överföras på slutkonsumenterna.

13.

ReK uppmanar därför kommissionen att påskynda antagandet av lagstiftningen för att inkludera lufttransportsektorn i systemet för handeln med utsläppsrätter, och att snarast möjligt låta sjötransporterna ingå i detta system (se punkt 65 i yttrandet CdR 22/2008).

14.

ReK ställer sig bakom principen i det nya systemet för handeln med utsläppsrätter om samarbete och solidaritet mellan de tekniskt mest avancerade medlemsstaterna (som har mer energieffektiva industrisektorer) och de länder som släpar efter i utvecklingen (som har ekonomier med högre energiförbrukning och som behöver öka sin tillväxt).

Den internationella dimensionen i kampen mot klimatförändringarna

15.

ReK välkomnar det insatser som EU hittills gjort för att delta i de internationella förhandlingarna om genomförandet av Kyotoprotokollet, senast under konferensen på Bali, och lägga fast gemensamma globala strategier, särskilt vad gäller fördelningen mellan rika länder och utvecklingsländer av de insatser som måste göras. Regionkommittén hoppas därför att de resultat som hittills uppnåtts ytterligare ska stärkas och utvecklas genom de överenskommelser som träffas vid de kommande internationella konferenserna i Poznan och Köpenhamn.

16.

ReK efterlyser ytterligare åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och en utökning av de mål som satts upp för systemet för handel med utsläppsrätter i syfte att anpassa dem till målen om en övergripande minskning av utsläppen på 30 % till följd av internationella avtal på området.

17.

Regionkommittén betonar att det internationella avtal som eftersträvas måste leda till att berörda sektorer behandlas lika över hela världen. Därför bör man fastställa vilka minimikrav ett avtal måste uppfylla för att vara giltigt som internationellt avtal i den mening som avses i direktivet.

Nya sektorer som omfattas av lagstiftningen

18.

Regionkommittén betonar kravet på effektiva kostnads-/nyttoanalyser av upptagningen av nya produktionssektorer i systemet för handel med utsläppsrätter för att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan olikartade industrisektorer till följd av begränsningen av produktionen av växthusgaser.

19.

Kommittén är bekymrad över att direktivet inte uppmuntrar till minskade utsläpp av växthusgaser inom sektorn för avfallshantering, som är särskilt känslig vad gäller såväl utsläpp som markanvändning.

20.

Regionkommittén vill påminna om att det parallellt med systemet med utsläppsrätter krävs stora ansträngningar för att i första hand övergå till miljövänliga transportslag. De nationella regeringarna måste här ta sitt ansvar för att bygga ut järnvägs- och vattenvägsinfrastrukturen samt allmänt främja intermodala transporter.

Företagens konkurrenskraft och konsumentskydd

21.

ReK konstaterar att kommissionen ännu inte fullt ut har bedömt risken för förlorad konkurrenskraft inom industrisektorerna och att det nya direktivet ännu inte innehåller några lämpliga åtgärder för stöd och försvar av de europeiska ekonomierna. Kommittén vill i sammanhanget betona vikten av en stabil och lockande miljö för investeringar och kravet på att i tid ta upp frågan om risken för att överföra utsläppen till länder med mindre stränga miljöbestämmelser och lägre kostnader (koldioxidläckage). Regionkommittén anser att kommissionen snarast möjligt för Europaparlamentet och rådet bör lägga fram förslag på fullständigt harmoniserade och EU-täckande bestämmelser rörande kostnadsfri tilldelning av utsläppsrätter. I dessa bestämmelser bör man framför allt ta hänsyn till situationen inom energiintensiva sektorer och delsektorer, där det finns en stor risk för koldioxidläckage.

22.

Kommittén föreslår att de ansträngningar som krävs för att bekämpa klimatförändringarna fördelas på lämpligt sätt mellan de berörda industriella aktörerna och slutkonsumenterna så att man undviker risken för att de extra kostnader som de antagna strategierna medför inte enbart överförs på den sistnämnda gruppen, särskilt inom vissa produktionssektorer.

23.

I kommissionens förslag tas inte tillräcklig hänsyn till behovet av att undvika negativa effekter på mindre bemedlade grupper, särskilt vad gäller direktivets eventuella inverkan på en ökning av elpriserna. Vi ber därför kommissionen att bättre bevaka marknaderna, stärka konsumenternas förtroende och begränsa riskerna för marknadsmanipulation.

24.

Regionkommittén anser att man vid tilldelningen av kostnadsfria utsläppsrätter bör ta hänsyn till de utsläppsminskningar som enskilda företag redan uppnått. I samband med detta skulle t.ex. de anläggningar som fungerar som riktmärke inom sin produktionssektor genom att de har de lägsta utsläppen av växthusgaser per produktionsenhet tilldelas 100 % kostnadsfria utsläppsrätter.

De lokala och regionala myndigheternas bidrag

25.

Regionkommittén understryker att de lokala och regionala myndigheterna befinner sig i frontlinjen vad gäller att ta itu med klimatförändringens konsekvenser och därför måste få delta aktivt i antagandet av alla strategier för bekämpning av och anpassning till dessa.

26.

ReK vill göra kommissionen uppmärksam på att man i samband med översynen av systemet för handel med utsläppsrätter inte bara måste beakta följderna för konkurrenskraften på nationell och internationell nivå, utan också riskerna för de olika regionernas konkurrenskraft och attraktionskraft internt inom EU.

27.

ReK förordar därför att man noga beaktar behoven inom politiken för regional utveckling och påpekar att vissa industriella anläggningar på grund av koldioxidmarknadens ökade öppenhet och effektivitet kan komma att genomgå omfattande omstruktureringar och att mindre effektiva anläggningar eller anläggningar som redan befinner sig i svårigheter kan tas ur produktionssystemet. I sådana fall föreslår kommittén att man vidtar åtgärder till stöd för den industriella omställningsprocess som ska genomföras och för de arbetstagare som berörs.

28.

Vad gäller utvecklingen och anpassningen av systemet för handel med utsläppsrätter måste åtgärderna allmänt göras mer samstämmiga och ambitiösare mål sättas upp som i enlighet med de internationella avtal som håller på att förhandlas siktar mot en 30-procentig minskning av utsläppen av växthusgaser senast 2020.

29.

ReK anser att man med de lokala och regionala myndigheternas hjälp i högre grad måste engagera allmänheten i EU:s insatser för att hindra den pågående klimatförändringen. Denna medvetandehöjande insats bör dels inriktas på att uppmuntra till ett positivt individuellt beteende, dels på att för allmänheten klargöra de stora industriella och tekniska frågor som ofta ligger till grund för de strategier som antas.

30.

Kommittén anser att man bör stärka de lokala och regionala myndigheternas arbete med att utbilda och informera slutanvändare och aktörer inom små och medelstora företag som omfattas av direktivet om systemet för handel med utsläppsrätter.

II   ÄNDRINGSFÖRSLAG

Ändringsförslag 1

Artikel 1.5 (artikel 9)

Kommissionens textförslag

Ändringsförslag

Artikel 9

Sammanlagd kvantitet utsläppsrätter i gemenskapen

Den sammanlagda kvantitet utsläppsrätter för gemenskapen som utfärdas varje år med början 2013, ska minska linjärt med början i mitten av perioden 2008–2012. Kvantiteten ska minska enligt en linjär faktor på 1,74 % jämfört med den genomsnittliga totala årliga kvantitet utsläppsrätter som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens beslut om de nationella fördelningsplanerna för perioden 2008–2012.

Senast den 30 juni 2010 ska kommissionen offentliggöra den absoluta kvantiteten utsläppsrätter för 2013, baserat på den totala kvantitet utsläppsrätter som utfärdats av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens beslut om de nationella fördelningsplanerna för perioden 2008–2012.

Kommissionen ska se över den linjära faktorn senast 2025.

Artikel 9

Sammanlagd kvantitet utsläppsrätter i gemenskapen

Den sammanlagda kvantitet utsläppsrätter för gemenskapen som utfärdas varje år med början 2013, ska minska linjärt med början i mitten av perioden 2008–2012. Kvantiteten ska minska enligt en linjär faktor på 1,74 % jämfört med den genomsnittliga totala årliga kvantitet utsläppsrätter som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens beslut om de nationella fördelningsplanerna för perioden 2008–2012.

Senast den 30 juni 2010 ska kommissionen offentliggöra den absoluta kvantiteten utsläppsrätter för 2013, baserat på den totala kvantitet utsläppsrätter som utfärdats av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens beslut om de nationella fördelningsplanerna för perioden 2008–2012.

Kommissionen ska se över den linjära faktorn senast 2025. Kommissionen ska senast 2018 se över direktivet med avseende på den fortsatta utvecklingen för perioden efter 2020.

Motivering

Den ändring av direktivet som föreslås avser perioden 2013–2020. Det är därför inte på sin plats med bestämmelser för tiden efter 2020. De djupgående ändringarna i förhållande till det handelssystem som gällt hittills motiverar däremot en allmän översyn senast 2018.

Ändringsförslag 2

Artikel 1.7 (artikel 10.3)

Kommissionens textförslag

Ändringsförslag

Minst 20 % av inkomsterna från utauktioneringen av utsläppsrätter enligt punkt 2, inklusive alla däri ingående inkomster från utauktionering enligt punkt b, bör användas i följande syfte:

Minst 20 50 % av inkomsterna från utauktioneringen av utsläppsrätter enligt punkt 2, inklusive alla däri ingående inkomster från utauktionering enligt punkt b, bör av medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna användas i följande syfte:

Ändringsförslag 3

Artikel 1.7 (artikel 10.3 f)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

f)

Att hantera sociala aspekter som berör hushåll som består av låg- eller medelinkomsttagare, till exempel genom ökad energieffektivitet och isoleringsåtgärder.

f)

Att hantera sociala aspekter som berör hushåll som består av låg- eller medelinkomsttagare, till exempel, till exempel genom ökad med hjälp av ekonomiska åtgärder som kompensation för en eventuell prishöjning på el samtidigt som man hjälper dem till ökad energieffektivitet och bättre isoleringsåtgärder.

Motivering

Målet bör vara att minska energikonsumtionen och inte att kompensera för ökade energikostnader.

Ändringsförslag 4

Artikel 1.7 (artikel 10.3), lägg till en punkt 3a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

 

3a   Minst 30 % av inkomsterna från utauktioneringen av utsläppsrätter enligt punkt 2, inklusive alla däri ingående inkomster från utauktionering enligt punkt b, ska av medlemsstaterna tilldelas de regionala och lokala myndigheterna i följande syfte:

a)

Att främja användningen av förnybar energi och energieffektivitet i slutanvändning, så att gemenskapen kan uppfylla sitt åtagande att utnyttja 20 % förnybar energi 2020 och att öka energieffektiviteten med 20 % fram till 2020.

b)

Att främja åtgärder för att minska växthusgaserna inom sektorer utanför systemet med utsläppsrätter, särskilt transport- och avfallssektorn.

c)

Att finansiera informationsinsatser för att uppmuntra till ett positivt beteende bland slutanvändarna för att uppväga eventuella prisökningar på el.

d)

Att finansiera utbildnings- och informationsinsatser för att uppmuntra till ett positivt beteende bland små och medelstora industriföretag och operatörer.

Motivering

De regionala och lokala myndigheterna bör tilldelas en roll inom åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser och säkerställa en lämplig finansiering av dessa.

De regionala och lokala myndigheterna bör få en särskild roll när det gäller att främja användning av förnybara energikällor och energieffektivitet.

Man bör finansiera insatser på regional och lokal nivå för att minska växthusgasutsläppen inom sektorer som inte omfattas av direktivet om systemet för handel med utsläppsrätter, t.ex. avfalls- och transportsektorn.

Man bör finansiera utbildnings- och informationsinsatser som riktas såväl till allmänheten som till de aktörer inom industrin som omfattas av direktivet om systemet för handel med utsläppsrätter.

Ändringsförslag 5

Artikel 1.7 (artikel 10.5)

Kommissionens textförslag

Ändringsförslag

Senast den 31 december 2010 ska kommissionen anta en förordning om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionsförfarandet i syfte att se till att det sker på ett öppet, tydligt och icke-diskriminerande sätt.   Auktionerna ska utformas så att aktörerna, särskilt små och medelstora företag som täcks av gemenskapssystemet, har fullt tillträde och så att inga andra deltagare kan undergräva auktionsförfarandet. Denna åtgärd, som syftar till att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel [23.3].

Senast den 31 december 2010 ska kommissionen anta en förordning om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionsförfarandet i syfte att se till att det sker på ett öppet, tydligt och icke-diskriminerande sätt.   Auktionerna ska utformas så att aktörerna, särskilt små och medelstora företag som täcks av gemenskapssystemet, har fullt tillträde och så att inga andra deltagare kan undergräva auktionsförfarandet. För att undvika oönskade spekulationsvinster kan tillgången till auktioner begränsas till faktiska marknadsaktörer. Denna åtgärd, som syftar till att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel [23.3].

Motivering

Eftersom man kan förutse bristen på utsläppsrätter finns det en risk för att rent spekulativa element vållar orimliga prisökningar.

Ändringsförslag 6

Artikel 1.8 (artikel 10a, punkt 1)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   Senast den 30 juni 2011 ska kommissionen anta gemenskapstäckande och fullt harmoniserade genomförandebestämmelser för en harmoniserad tilldelning av utsläppsrätter enligt punkterna 2–6 och 8.

Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel [23.3].

Den åtgärd som avses i första stycket får inte ge incitament till att öka utsläppen samt ska, i möjligaste mån, garantera att tilldelningen sker på ett sätt som främjar utnyttjandet av effektiv teknik för att bekämpa utsläpp av växthusgaser och förbättra energieffektiviteten, genom att beakta mest effektiv teknik, ersättningsmöjligheter, alternativa produktionsprocesser, utnyttjande av biomassa samt av avskiljning och lagring av växthusgaser. Gratisutdelning får inte förekomma för någon typ av elproduktion.

Efter det att gemenskapen slutit ett internationellt avtal om klimatförändringar som leder till obligatoriska minskningar av utsläppen av växthusgaser som är jämförbara med gemenskapens minskningar ska kommissionen se över dessa åtgärder i syfte att se till att fri tilldelning endast sker om den är fullt berättigad mot bakgrund av nämnda avtal.

1.   Senast den 30 juni 2011 ska kommissionen anta gemenskapstäckande och fullt harmoniserade genomförandebestämmelser för en harmoniserad tilldelning av utsläppsrätter enligt punkterna 2–6 och 8.

Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel [23.3].

Den åtgärd som avses i första stycket får inte ge incitament till att öka utsläppen samt ska, i möjligaste mån, garantera att tilldelningen sker på ett sätt som främjar utnyttjandet av effektiv teknik, inklusive kraftvärme, för att bekämpa utsläpp av växthusgaser och förbättra energieffektiviteten, genom att beakta mest effektiv teknik, ersättningsmöjligheter, alternativa produktionsprocesser, utnyttjande av biomassa samt av avskiljning och lagring av växthusgaser. Gratisutdelning får inte förekomma för någon typ av elproduktion. Alla andra sektorer kan däremot tilldelas gratisrätter.

Efter det att gemenskapen slutit ett internationellt avtal om klimatförändringar som leder till obligatoriska minskningar av utsläppen av växthusgaser som är jämförbara med gemenskapens minskningar ska kommissionen se över dessa åtgärder i syfte att se till att fri tilldelning endast sker om den är fullt berättigad mot bakgrund av nämnda avtal.

Motivering

Man bör precisera att gratisutdelning (helt eller delvis) är möjlig inom andra sektorer än elsektorn.

Ändringsförslag 7

Artikel 1.8 (artikel 10a, punkt 3), lägg till en ny punkt 3a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

I syfte att garantera likabehandling i förhållande till andra värmeproducenter kan elproducenter endast få gratis tilldelning för högeffektiv kraftvärmeproduktion enligt definitionen i direktiv 2004/8/EG, förutsatt att det finns en ekonomiskt motiverad efterfrågan. Varje år efter 2013 ska den totala tilldelningen av utsläppsrätter för värmeproduktion till sådana anläggningar justeras enligt den linjära faktor som avses i artikel 9.

I syfte att garantera likabehandling i förhållande till andra värmeproducenter kan elproducenter endast få Ggratis tilldelning av utsläppsrätter till elproducenter på basis av riktmärken för separat produktion för vid högeffektiv kraftvärmeproduktion enligt definitionen i direktiv 2004/8/EG får vid behov ske i syfte att garantera likabehandling i förhållande till andra värmeproducenter, förutsatt att det finns en ekonomiskt motiverad efterfrågan. Varje år efter 2013 ska den totala tilldelningen av utsläppsrätter för värmeproduktion till sådana anläggningar justeras enligt den linjära faktor som avses i artikel 9.

Ändringsförslag 8

Artikel 1.8 (artikel 10a, punkt 5)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

5.   Det maximala antalet utsläppsrätter som ligger till grund för beräkningen av tilldelningen till anläggningar som endast deltagit i gemenskapssystemet från och med 2013 och framåt får, under 2013, inte överstiga de totala verifierade utsläppen från dessa anläggningar under 2005–2007. Varje därpå följande år ska den totala tilldelningen till sådana anläggningar justeras enligt den linjära faktor som avses i artikel 9.

5.   Det maximala antalet utsläppsrätter som ligger till grund för beräkningen av tilldelningen till anläggningar som endast deltagit i gemenskapssystemet från och med 2013 och framåt får, under 2013, inte överstiga det historiska genomsnittet av de totala verifierade utsläppen från dessa anläggningar under 2005–2007. Varje därpå följande år ska den totala tilldelningen till sådana anläggningar justeras enligt den linjära faktor som avses i artikel 9.

Motivering

Man bör klargöra att anläggningarna i fråga inte kan ha verifierade utsläpp eftersom de inte ingår i systemet för handel med utsläppsrätter under perioden 2008–2013.

Ändringsförslag 9

Artikel 1.8 (artikel 10a, punkt 6)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

6.   Av den mängd utsläppsrätter för hela gemenskapen som under perioden 2013–2020 fastställs i enlighet med artiklarna 9 och 9a ska fem procent avsättas för nya deltagare, vilket är den högsta andel som kan tilldelas nya deltagare i enlighet med de bestämmelser som antagits med tillämpning av punkt 1 i denna artikel.

Tilldelningen ska justeras enligt den linjära faktor som avses i artikel 9.

Elproduktion från nya deltagare ska inte omfattas av gratis tilldelning.

6.   Av den mängd utsläppsrätter för hela gemenskapen som under perioden 2013–2020 fastställs i enlighet med artiklarna 9 och 9a ska fem procent avsättas för nya deltagare, vilket är den högsta andel som kan tilldelas nya deltagare i enlighet med de bestämmelser som antagits med tillämpning av punkt 1 i denna artikel. och som ska fastställas i förhållande till den förväntade utvecklingen av BNP inom gemenskapens industri år 2020. Under alla omständigheter får den högsta andel som kan tilldelas inte överstiga fem procent (5 %) av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i gemenskapen som fastställts i enlighet med artikel 9 och 9a för perioden 2013–2020.

Tilldelningen ska justeras enligt den linjära faktor som avses i artikel 9.

Elproduktion från nya deltagare ska inte omfattas av gratis tilldelning.

Motivering

Utsläppsrätterna för nya deltagare bör fastställas på grundval av den BNP-tillväxt som förväntas inom industrin år 2020. Procentsatsen 5 % förefaller överdriven i förhållande till den förväntade BNP-tillväxten inom gemenskapens industri.

Ändringsförslag 10

Artikel 1.8 (artikel 10a, punkt 8)

Kommissionens textförslag

Ändringsförslag

8.   Från och med 2013 och varje därpå följande år till 2020 ska anläggningar inom sektorer där det föreligger betydande risk för koldioxidläckage tilldelas gratis utsläppsrätter på upp till 100 procent av den kvantitet som fastställs i enlighet med punkterna 2–7.

8.   Från och med 2013 och varje därpå följande år till 2020 ska anläggningar inom sektorer där det föreligger betydande risk för koldioxidläckage tilldelas gratis utsläppsrätter på upp till 100 procent av den kvantitet som fastställs i enlighet med punkterna 2–7. I samband med detta ska de anläggningar som har de lägsta koldioxidutsläppen per produktionsenhet gynnas (riktmärken).

Motivering

Kommissionens förslag missgynnar företag som på frivillig basis redan gjort stora ansträngningar för att minska sina utsläpp av växthusgaser. Om ”rena” anläggningar i sådana företag behandlades på samma sätt som ”smutsiga” anläggningar vid tilldelningen av de kostnadsfria utsläppsrätterna skulle detta leda till en snedvridning av konkurrensen mellan företagen inom en och samma sektor inom gemenskapen. Det är därför bara rättvist att man tar vederbörlig hänsyn till redan gjorda prestationer. Den riktmärkesmodell som föreslås, där endast de ”renaste” anläggningarna tilldelas 100 % kostnadsfria utsläppsrätter, är hanterlig, överskådlig och konkurrensneutral.

Ändringsförslag 11

Artikel 1.8 (artikel 10b)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Åtgärder för att stödja vissa energiintensiva industrier i händelse av koldioxidläckage

Senast i juni 2011 ska kommissionen, mot bakgrund av utgången av de internationella förhandlingarna och den mån i vilken dessa leder till globala minskningar av växthusgasutsläppen samt efter att ha samrått med alla berörda arbetsmarknadsparter, lägga fram en analytisk rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av situationen rörande energiintensiva sektorer och delsektorer som har fastställts vara förenade med betydande risker för koldioxidläckage. Rapporten ska åtföljas av lämpliga förslag rörande t.ex. följande:

Justering av andelen gratis utsläppsrätter som tas emot av dessa sektorer eller delsektorer i enlighet med artikel 10a.

Upptagande i gemenskapssystemet av importörer av produkter som producerats av de sektorer eller delsektorer som fastställs i enlighet med artikel 10a.

Eventuella bindande sektorsanknutna avtal som leder till globala utsläppsminskningar av den storleksordning som krävs för att på ett effektivt sätt hantera klimatförändringarna och som är möjliga att övervaka och verifiera samt omfattas av obligatoriska tillsynsarrangemang ska också beaktas vid övervägandet av lämpliga åtgärder.

Åtgärder för att stödja vissa energiintensiva industrier i händelse av koldioxidläckage

Senast ett halvt år efter det att detta direktiv trätt i kraft ska kommissionen efter samråd med alla berörda arbetsmarknadsparter och Regionkommittén lägga fram en analytisk rapport för Europaparlamentet och rådet med konkreta förslag på hur man kan förhindra koldioxidläckage inom energiintensiva sektorer och delsektorer.

Senast i juni 2011 ska kommissionen, mot bakgrund av utgången av de internationella förhandlingarna och den mån i vilken dessa leder till globala minskningar av växthusgasutsläppen samt efter att ha samrått med alla berörda arbetsmarknadsparter, lägga fram en analytisk rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av situationen rörande energiintensiva sektorer och delsektorer som har fastställts vara förenade med betydande risker för koldioxidläckage. Rapporten ska åtföljas av lämpliga förslag rörande t.ex. följande:

Justering av andelen gratis utsläppsrätter som tas emot av dessa sektorer eller delsektorer i enlighet med artikel 10a.

Upptagande i gemenskapssystemet av importörer av produkter som producerats av de sektorer eller delsektorer som fastställs i enlighet med artikel 10a.

Eventuella bindande sektorsanknutna avtal som leder till globala utsläppsminskningar av den storleksordning som krävs för att på ett effektivt sätt hantera klimatförändringarna och som är möjliga att övervaka och verifiera samt omfattas av obligatoriska tillsynsarrangemang ska också beaktas vid övervägandet av lämpliga åtgärder.

Motivering

De regionala och lokala myndigheterna bör delta i kartläggningen av de sektorer och delsektorer som riskerar att utsättas för koldioxidläckage för att begränsa faran för att dessa företag, särskilt små och medelstora företag, tappar konkurrenskraft och arbetstillfällen.

Just investeringar i energiintensiva sektorer kräver som regel en stor mängd kapital och långa ledtider. Desto viktigare är det för de företag som berörs att de har ramvillkor som är tillförlitliga och förutsägbara. Planen att inte inleda diskussionerna om hur man kan ta hänsyn till den särskilda situationen i de energiintensiva sektorerna förrän 2011 strider mot de berörda företagens berättigade krav på förutsägbarhet. Osäkerheten kring de framtida ramvillkoren leder bevisligen till att investeringar skjuts upp eller till och med utlokaliseras till tredjeland. Kommissionen uppmanas därför att inleda dessa diskussioner så snart som möjligt och skapa öppenhet kring sin planering.

Ändringsförslag 12

Artikel 1.21 (artikel 27.1)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   Medlemsstaterna kan undanta vissa förbränningsanläggningar från gemenskapssystemet förutsatt att dessa anläggningar har en tillförd effekt på mindre än 25MW, att de har rapporterat utsläpp till den behöriga myndigheten som underskrider 10 000 ton koldioxidekvivalent (med undantag av utsläpp från biomassa) under vart och ett av de tre föregående åren och att de omfattas av åtgärder som kommer att leda till likvärdiga bidrag till utsläppsminskningarna, samt förutsatt att den berörda medlemsstaten uppfyller följande villkor:

a)

Den underrättar kommissionen om varje enskild anläggning av denna typ samt om de likvärdiga åtgärder som införts.

b)

Den bekräftar att det har införts övervakningsåtgärder för bedömning av om någon av anläggningarna under något kalenderår släpper ut 10 000 ton koldioxidekvivalent eller mer, med undantag av utsläpp från biomassa.

c)

Den bekräftar att en anläggning som under något kalenderår släpper ut 10 000 ton koldioxidekvivalent eller mer (med undantag av utsläpp från biomassa) eller som inte längre tillämpar de likvärdiga åtgärderna, kommer att återinföras i systemet.

d)

Den offentliggör den information som avses i leden a, b och c för synpunkter från alla berörda parter.

1.   Medlemsstaterna kan undanta vissa förbränningsanläggningar från gemenskapssystemet, också för att beakta anläggningsägarens åsikt, förutsatt att dessa anläggningar har en tillförd effekt på mindre än 25MW, att de har rapporterat utsläpp till den behöriga myndigheten som underskrider 10 000 ton koldioxidekvivalent (med undantag av utsläpp från biomassa) under vart och ett av de tre föregående åren och att de omfattas av åtgärder som kommer att leda till likvärdiga bidrag till utsläppsminskningarna. Medlemsstaterna ska besluta om dessa åtgärder i samarbete med regionala och lokala myndigheter på grundval av lämpliga riktlinjer som antagits av kommissionen.

2.   De anläggningar som avses i punkt 1 kan undantas från gemenskapssystemet förutsatt att den berörda medlemsstaten uppfyller följande villkor:

a)

Den underrättar kommissionen om varje enskild anläggning av denna typ samt om de likvärdiga åtgärder som införts. ,

b)

Den bekräftar att det har införts övervakningsåtgärder för bedömning av om någon av anläggningarna under något kalenderår släpper ut 10 000 ton koldioxidekvivalent eller mer, med undantag av utsläpp från biomassa. ,

c)

Den bekräftar, efter att ha rådfrågat de regionala och lokala myndigheterna, att en anläggning som under något kalenderår släpper ut 10 000 ton koldioxidekvivalent eller mer (med undantag av utsläpp från biomassa) eller som inte längre tillämpar de likvärdiga åtgärderna, kommer att återinföras i systemet. ,

d)

Den offentliggör den information som avses i leden a, b och c för synpunkter från alla berörda parter.

Motivering

Syftet är att skaffa information om vilka åtgärder för att minska utsläppen som vidtagits på regional nivå med tanke på att det är regionerna som utfärdar tillstånd att driva sådana små anläggningar.

Bryssel den 8 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/28


Yttrande från Regionkommittén om ”Kommissionens lagstiftningsförslag om den gemensamma jordbrukspolitiken efter hälsokontrollen”

(2008/C 325/05)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén uttrycker sin oro över bristen på medel för landsbygdsutveckling. Medel till ytterligare investeringar i nya utmaningar bör inte enbart tas från pelare I, och kommittén kräver därför att detta kopplas till andra områden inom EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken.

Samverkanseffekter mellan politiken för landsbygdsutveckling och den övriga EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken, måste främjas.

Regionkommittén instämmer i de röster som alltmer höjs för att investera i jordbruksrelaterad forskning och tillämpa resultaten av forskningen och välkomnar kommissionens förslag att söka samverkanseffekter med kunskapsnätverket.

För att kunna anta de nya utmaningarna måste Europa sträva efter ett slutet ekonomiskt kretslopp och därför stimulera och stödja ett innovativt jordbruk som helhet.

I syfte att bekämpa klimatförändringarna bör man uppmuntra integrerade livsmedelsstrategier.

Regioner bör uppmuntras att utveckla och främja lokalt producerade livsmedel och livsmedelsrelaterade produkter om detta ökar balansen i miljön.

Den förslagna ökningen av mjölkkvoterna bör redan nu höjas till 2 % per år, och kommissionen bör trygga lantbrukarnas ställning i sårbara områden för den händelse att deras ställning skadas till följd av de höjda mjölkkvoterna.

Europa har det sociala ansvaret att göra sitt yttersta för att förankra principerna om människor, planet och vinst i pågående och framtida WTO-förhandlingar.

Lokala och regionala organ i merparten av medlemsstaterna har skaffat sig viktiga erfarenheter och kunskaper om landsbygdsutveckling, och skulle välkomna ett mer vidsträckt ansvar för att genomföra och inrikta EU:s politik för jordbruk och landsbygdsutveckling.

Föredragande

:

Lenie Dwarshuis-van de Beek (NL–ALDE), provinsråd i Zuid-Holland

Referensdokument

Förslag till rådets förordning om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare

Förslag till rådets förordning om ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken genom ändring av förordningarna (EG) nr 320/2006, (EG) nr 1234/2007, (EG) nr 3/2008 och (EG) nr […]/2008

Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)

Förslag till rådets beslut om ändring av beslut 2006/144/EG om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen (programperiod 2007–2013) (framlagt av kommissionen) {SEK(2008) 1885} {SEK(2008) 1886}

KOM(2008) 306 slutlig – 2008/0103 (CNS) – 2008/0104 (CNS) – 2008/0105 (CNS) – 2008/0106 (CNS)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

De viktigaste punkterna i yttrandet

1.

Regionkommittén uppmärksammar jordbrukets och livsmedelsindustrins strategiska betydelse för Europa och företagens mycket multinationella verksamhet, stöder en jordbruksproduktion av hög kvalitet i hela unionen och delar kommissionens uppfattning om en gemensam jordbrukspolitiks betydelse.

2.

Regionkommittén delar uppfattningen att ett system som garanterar den europeiska befolkningen en viss självförsörjning på livsmedelsområdet kräver krishantering vid behov och tillstår att marknaden, i fråga om livsmedelsproduktionen, inte alltid kan skapa en balans mellan producentens inkomster och allmänhetens samlade efterfrågan, vilket rättfärdigar den gemensamma jordbrukspolitiken.

3.

Med tanke på de rekommendationer som redan tagits med i lagstiftningsförslagen vill Regionkommittén understryka att många av de rekommendationer som den framförde i sitt förberedande yttrande om ”Hälsokontroll av den gemensamma jordbrukspolitiken” (CdR 197/2007) fortfarande gäller. Utöver det lagstiftningsförslag som lagts fram krävs emellertid ytterligare förenklingar för att man verkligen ska kunna minska den administrativa bördan för de regionala myndigheter som ansvarar för genomförandet av GJP och för lantbrukarna. Det krävs i synnerhet större förenkling vad avser tvärvillkoren. Mot den bakgrunden får en utvidgning av villkoren i bilaga III inte leda till ökad belastning. Dessutom bör man i samband med genomförandet av de enskilda åtgärder som grundar sig på normerna i bilaga III beakta de delvis mycket skilda regionala och naturliga förutsättningarna. Man bör också ta hänsyn till de gällande bestämmelserna.

4.

Regionkommittén förespråkar här, till skillnad från vad som framförts i det förberedande yttrandet, avskaffandet av obligatoriska arealuttag i kombination med frivilliga miljöskyddande åtgärder för vissa arealer inom ramen för andra pelaren.

5.

Kommittén rekommenderar att man än en gång ser över förslagen om kvotökning som förberedelse inför avvecklingen av kvotsystemet mot bakgrund av den aktuella situationen inom mjölksektorn. Man bör ta fram lämpliga instrument och vid behov ställa ekonomiska medel till förfogande för att förhindra att alltför stora problem orsakas av avskaffandet av kvoterna för regioner med svag konkurrenskraft och naturbetingade handikapp.

6.

Den så kallade hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken får inte begränsas till att bara bli en uppföljning av 2003 års reform, utan bör innebära att man verkligen konfronterar den nya internationella livsmedelssituationen. ReK uppmanar till försiktighet, så att befintliga marknadsinstrument (med undantag av obligatoriska arealuttag) inte upphävs på ett oåterkalleligt sätt genom hälsokontrollen. Ett försiktigt förhållande till de internationella livsmedelsmarknadernas lättrörlighet förutsätter att instrumenten kan aktiveras igen om det behövs, även om de inte används för närvarande.

7.

Regionkommittén anser att de nya utmaningarna är viktiga och håller med om att det krävs kraftiga incitament i alla medlemsstater för att på ett framgångsrikt sätt lansera åtgärder för att hantera de nya utmaningarna.

8.

Kommittén befarar att den moduleringsform som kommissionen föreslår innebär att jordbrukarnas inkomster generellt skulle sjunka kraftigt beroende på region.

9.

Kommittén anser att kommissionen inte bör underskatta vikten av att den överenskomna budgetramen för den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2013 är tillförlitlig.

10.

Kommittén föreslår att en del av de frigjorda medlen också investeras i andra åtgärder utöver dem som vidtas med avseende på de nya utmaningarna, t.ex. i nya åtgärder under pelare I till stöd för gemenskapens får- och getköttssektor, som är mycket viktig ur social och ekonomisk synpunkt samt miljösynpunkt och som för närvarande hotas av en drastisk minskning av det europeiska beståndet, i befintliga jordbruksrelaterade åtgärder under pelare II, i olika nya åtgärder under pelare II som ska hjälpa jordbrukare att anpassa sig till den nya situationen under pelare I, eller i andra nya åtgärder under pelare II som är avsedda att täcka kostnaderna för de olika åtgärderna för ett mångfunktionellt jordbruk som är riktat till den stora allmänheten.

11.

Kommittén anser att balansen mellan mål och åtgärder skulle kunna variera mellan olika regioner som redan har genomfört många av de åtgärder som vidtagits för att klara av de nya utmaningarna eller som redan har använt en stor del av sina resurser i enlighet med de nya utmaningarna.

12.

Om EU:s jordbrukspolitik ska respektera EU-politikens grundinslag bör tillämpningen av modulering i första hand grundas på produktionsvillkoren, och först därefter bör en granskning av de globala konkurrenskriterierna prioriteras.

13.

Regionkommittén anser att beslut om modulering helst bör fattas på en lämplig decentraliserad nivå för att bättre avspegla de varierande lokala och regionala behoven. Medlemsstaterna och regionerna bör kunna rikta medel till åtgärder inom ramen för den andra pelaren på basis av de verkliga behoven.

14.

I detta yttrande om lagstiftningsförslagen vill Regionkommittén uttrycka sin oro över bristen på medel för landsbygdsutveckling i allmänhet och för de nya utmaningarna i synnerhet. Kommittén fastslår därför klart att medel till ytterligare investeringar i nya utmaningar inom den närmaste framtiden inte ska tas från pelare I och kräver därför att detta kopplas till andra områden inom EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken.

15.

Regionkommittén riktar i detta yttrande in sig på tillämpningsområdet för förslagen rörande förordning (EG) nr 1698/2005 om landsbygdsutveckling, som syftar till största möjliga resultat i fråga om de nya utmaningarna.

16.

Regionkommittén uttalar sig i detta yttrande om framtidens gemensamma jordbrukspolitik ur ett globalt perspektiv, inklusive frågor med anknytning till WTO, t.ex. immateriella rättigheter, EU-kvalitet och energimärkning.

17.

Regionkommittén ber i detta yttrande kommissionen att uppmana ReK att bidra till ytterligare debatter och till utformningen av politiken och aviserar nya ReK-initiativ, t.ex. en konferens för berörda aktörer och ett framåtblickande dokument för jordbruk och landsbygdsutveckling i Europa med fokus på effekterna av det regionala beslutsfattandet samt på det fortsatta arbetet med att skapa förbättrade miljöförhållanden inom jordbruket.

18.

Kommittén betonar vikten av en egen jordbruks- och livsmedelsindustri inom EU samt livsmedelssäkerhetens och livsmedelsförsörjningens avgörande betydelse i en tid när EU är den största jordbruksimportören i världen.

19.

En ”mjuklandning” krävs för att skapa en smidig övergång när mjölkkvoterna avvecklas år 2015. Regionkommittén förespråkar en ökning av de årliga mjölkkvoterna med minst 2 %, åtminstone för regioner och länder med större produktionspotential. Mot bakgrund av dagens mycket stora volym- och prisfluktuationer bör mekanismerna för styrning av marknaden bibehållas till dess att kvotsystemet avvecklas.

I   POLITISKA REKOMMENDATIONER

Den gemensamma jordbrukspolitiken

20.

Regionkommittén anser att den gemensamma jordbrukspolitiken är viktig i dag och att den troligen förblir viktig i en nära framtid, eftersom den gemensamma jordbrukspolitikens resultat kommer att fortsätta att bli föremål för diskussion mot bakgrund av den allt större globala efterfrågan på livsmedel, foder, bränsle och fibrer.

21.

Regionkommittén anser att det europeiska jordbruket inte kan klara sig i en allt mer globaliserad värld utan en kraftfull europeisk gemensam politik med marknadsreglerande mekanismer som, samtidigt som den tar hänsyn till den geografiska, sociala och ekonomiska mångfalden i Europas regioner, fokuserar på strategiska målsättningar och konsumenternas efterfrågan, skapar möjligheter i regionerna och ett regionalt engagemang, framför allt i fråga om de nya utmaningarna, är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar och bidrar till en levande landsbygd.

22.

Kommittén instämmer i kommissionens uppfattning att klimatförändringarna, bioenergi, vattenförvaltning och biologisk mångfald utgör viktiga utmaningar för framtiden, även för jordbruket. I det sammanhanget bör man granska vilket bidrag GJP kan lämna som stöd till de nödvändiga anpassningarna. ReK anser att de insatser som medlemsstaterna och regionerna redan gjort måste beaktas i lämplig utsträckning.

23.

Kommittén är oroad över kommissionens förslag om att fortsätta minskningen av gemenskapsåtgärderna i en situation som präglas av instabila marknader. Det är viktigt att bibehålla befintliga marknadsinstrument som finansieras med gemenskapsmedel.

24.

Regionkommittén kommer att fortsätta sitt arbete för att se till att den översyn som krävs av den gemensamma jordbrukspolitiken inte leder till en åternationalisering av denna politik – med detta menar vi att den gemensamma jordbrukspolitiken själv, även om genomförandet och medfinansieringen kan läggas ut på regionerna och medlemsstaterna, och strategin och budgeten för den måste förvaltas på gemenskapsnivå. Kommittén anser att den finansieringsram som fastställdes för GJP i EU:s finansiella ram för perioden 2007–2013 bör gälla utan ändring fram till slutet av finansieringsperioden.

25.

Mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska situationen och den allvarliga europeiska krisen som drabbar landsbygden särskilt hårt rekommenderar vi kommissionen att inte anta åtgärder som bidrar till att öka arbetslösheten och minska den ekonomiska verksamheten.

26.

ReK anser att fortsatt jordbruksverksamhet bör vara ett villkor för samtliga direktstöd, även om de kan frikopplas från en viss produktion. I detta sammanhang bör hälsokontrollen inte innebära ett nytt steg mot obundet direktstöd.

27.

ReK förespråkar att både den traditionella och den regionala modellen successivt utvecklas mot ett homogent stöd per arbetsenhet på gemenskapsnivå, utformad i förhållande till de varor och tjänster som samhället tillförs inom ramen för ett multifunktionellt jordbruk.

28.

Kommissionens förslag om att fastställa en tröskel under vilken stöd inte medges kan enligt vår åsikt få motsatt verkan i socialt hänseende och med hänsyn till den regionala mångfalden även betydande sociala effekter i många regioner. Därför är det nödvändigt att förenklingsåtgärderna utformas inom varje enskild medlemsstat.

29.

Mot bakgrund av kommissionens förslag om att senast den 30 juni 2011 lägga fram en rapport om villkoren för successivt avskaffande av systemet med mjölkkvoter anser ReK att varje beslut om kvotsystemets framtid bör fattas efter detta datum.

30.

Kommissionen inser själv att avskaffande av kvotsystemet, eller helt enkelt en successiv ökning, i slutändan skulle kunna leda till lägre priser.

31.

Som ett säkerhetsnät för att kunna hantera stora volym- och prisfluktuationer föreslår ReK att lämpliga mekanismer för styrning av marknaden bibehålls inom ramen för hälsokontrollen och även efter det att kvotsystemet avvecklats.

32.

ReK rekommenderar att marknadsinstrumenten för mjölk och mejeriprodukter bör finnas i reserv så länge de anses göra nytta, också efter 2015.

33.

Kommissionen uppmanas att inrätta en särskild fond inom gemenskapen, som vid behov kan kompletteras med statliga medel, med syftet att öka bärkraften för jordbruk som ligger i regioner med svag konkurrenskraft och/eller naturbetingade handikapp eller där förhållandena är svåra.

34.

ReK föreslår att medlemsstaterna ska få stödja dessa jordbruk på olika sätt – t.ex. genom att på nytt införa klassificeringen mindre gynnade områden – genom att erbjuda åtgärder under pelare II och/eller genom att tillämpa artikel 68 och därmed inrätta ett säkerhetsnät.

35.

ReK uppmanar till försiktighet för att hälsokontrollen inte ska leda till att marknadsinstrumenten för mjölk och mjölkprodukter avskaffas. Vi anser att de nuvarande instrumenten bör bibehållas.

36.

Regionkommittén anser att jordbrukets miljöpåverkan är en stor utmaning och att EU bör prioritera att nå ett grönare jordbruk. ReK vill därför understryka betydelsen av en fortgående diskussion om miljöförhållandena inom jordbruket.

Samverkanseffekter, komplementaritet och avgränsningen av den gemensamma politiken

37.

ReK anser att det kan vara problematiskt att försöka samla ett allt större antal frågor under det övergripande begreppet ”landsbygdsutveckling” och ifrågasätter att vissa av dessa utmaningar bäst kan mötas med hjälp av program för landsbygdsutveckling.

38.

Regionkommittén utgår faktiskt från att gapet håller på att öka mellan de medel som finns tillgängliga inom den andra pelaren och effekterna av de målsättningar som man måste ta itu med, både de ”nya utmaningarna” och de ”nuvarande utmaningarna”, som har att göra med ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter i landsbygdsområdena.

39.

ReK är av uppfattningen att den gemensamma jordbrukspolitiken i första hand är avsedd för jordbruket och inte får bli enbart en del av den territoriella sammanhållningspolitiken. När den gemensamma jordbrukspolitiken tar vederbörlig hänsyn till regionala särdrag och olika produktionssystem, bidrar den också till territoriell sammanhållning. Eventuella förslag till ändringar till följd av hälsokontrollen måste i tillräckligt hög grad beakta de olika regionala särdragen och produktionssystemen inom Europeiska unionen.

40.

Regionkommittén ser positivt på att artikel 69 i förordning (EG) 1782/2003 blir mer flexibel, men betraktar den samtidigt som otillräcklig med hänsyn till avvecklingen av de marknadsinstrument som kommissionen föreslagit, framför allt för att hantera effekterna av mjölkkvoternas avskaffande.

41.

Regionkommittén anser att arbetet med att utveckla landsbygdsområdena i riktning mot större innovation, hållbarhet och högkvalitativa tjänster för alla invånare och ekonomiska aktörer sträcker sig längre än bara till ramen för jordbrukets utveckling.

42.

Regionkommittén instämmer i de röster som alltmer höjs för att investera i jordbruksrelaterad forskning och tillämpa resultaten av forskningen och välkomnar kommissionens förslag att söka samverkanseffekter med kunskapsnätverket.

43.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att se till att eventuell politik för statligt stöd inte står i vägen för behovet av att uppmuntra innovation och en modernisering av jordbruksföretag och andra livsmedelsrelaterade företag, ett behov som uppstått till följd av nödvändigheten av att ta itu med de nya utmaningarna när ny konkurrenskraft ska skapas.

44.

Regionkommittén är övertygad om att samverkanseffekter mellan politiken för landsbygdsutveckling och den övriga EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken, måste främjas och välkomnar varje tillfälle att bidra till de förestående samråden om debatter för att utforska dessa samverkanseffekter.

Större uppskattning för det regionala beslutsfattandet

45.

Regionkommittén understryker att arbetet med att utföra alla åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken har effekter på lokal nivå och framhäver att den regionala nivån är den bäst lämpade om man vill få största möjliga resultat när man genomför en gemensam politik. Man måste emellertid se till att konkurrensen inte snedvrids mellan medlemsstater eller regioner.

46.

Regionkommittén vill påpeka att lokala och regionala organ i merparten av medlemsstaterna har skaffat sig viktiga erfarenheter och kunskaper om landsbygdsutveckling, t.ex. vid genomförandet av Proder- och Leader-programmen under det senaste årtiondet och skulle välkomna ett mer vidsträckt ansvar för att genomföra och inrikta EU:s politik för jordbruk och landsbygdsutveckling.

47.

Kommittén påpekar att den regionala nivån är bäst lämpad för att utforma åtgärder för att minska den gemensamma jordbrukspolitikens administrativa kostnader. Man bör undersöka om det är möjligt att jordbrukare vars stöd är lägre än den fastställda tröskeln kan undantas från obligatorisk modulering, eftersom detta skulle innebära en avsevärd minskning av dessa kostnader i vissa områden.

48.

Regionkommittén pekar på att övergången från en historisk till en regional betalningsmodell, på det sätt som kommissionen uppmuntrar, förutsätter att man tillämpar betydligt mer geografiska kriterier och att man tar itu med frågor som ligger inom kommunernas och regionernas behörighetsområde, t.ex. vattenförvaltning, energiförsörjning och fysisk planering.

49.

Regionkommittén anser att man måste underlätta tillämpningen av landsbygdsutvecklingspolitiken med ökat stöd i form av teknik och utbildning.

50.

Regionkommittén vill betona behovet av effektivisering av all form av information om jordbrukssektorn till både producenter och konsumenter på de lokala och regionala myndigheternas nivå. Syftet är att höja olika samhällsgruppers ansvarskänsla och medvetenhet om jordbrukets betydelse för vårt dagliga liv samt dess återverkningar på ekonomisk, samhällelig och miljömässig utveckling förr, nu och i framtiden.

51.

Regionkommittén föreslår att en ytterligare aspekt bör definieras och införas vad gäller klassificeringen av företag under tröskelvärdet för modulering för att kunna skilja mellan stora centralt styrda företag och lokalt styrda, kooperativa företag och för att ge medlemsstaterna möjlighet att vidta stödåtgärder, för att därigenom ge dessa rörelser en mjuklandning.

Det globala perspektivet, handelsfrågor och den gemensamma jordbrukspolitikens framtid

52.

Regionkommittén noterar att det kommer att ske en kraftig ökning i den kvantitativa efterfrågan på varor från jordbruket och livsmedel till följd av den explosiva befolkningstillväxten i världen i kombination med det ökade välståndet och den ökade köpkraften, och att denna ökning kommer att hålla i sig i flera år framöver.

53.

Regionkommittén noterar att befolkningsökningen och den ökade köpkraften också kommer att leda till en kraftig ökning i efterfrågan på högkvalitativa livsmedel, bearbetade livsmedel, kött och mejerivaror, och att detta i sin tur kommer att leda till en ökad brist på livsmedelsgrödor, inklusive spannmål, fibrer och andra jordbruksråvaror.

54.

Regionkommittén är oroad över att den årliga ökning av mjölkkvoterna på 1 % som föreslås från 2009–2013 kanske inte kommer att vara tillräcklig och föreslår att den föreslagna ökningen redan nu bör höjas till 2 % per år. Kommittén menar även att kommissionen bör trygga lantbrukarnas ställning i sårbara områden för den händelse att denna ställning skadas till följd av de höjda mjölkkvoterna.

55.

Gemenskapslagstiftningen måste möjliggöra en mer ambitiös omvandling av de branschöverskridande förbindelserna och bland annat innebära att det på regional och statlig nivå blir möjligt att utforma åtgärder för att reglera vinstmarginalerna i varje länk i livsmedelskedjorna utan att detta betraktas som en förändring av konkurrensreglerna.

56.

Regionkommittén anser att man med den gemensamma jordbrukspolitiken måste fortsätta att eftersträva målen att tillhandahålla EU:s medborgare högkvalitativa livsmedel till rimliga priser, i tillräcklig mängd och med hälsogarantier, skapa livskraftiga lantbruksföretag, bevara vår landsbygdskultur och skydda landsbygdsmiljön och att politiken utvecklats för att kunna möta utmaningar och nya behov samtidigt som den skapar förutsättningar för rättvis konkurrens som gör att det europeiska jordbruket kan behålla en stark position på världsmarknaden.

57.

För att skapa lika konkurrensvillkor på global nivå vill kommittén även framhålla att enhetliga växtskyddsmedels-, veterinär- och miljönormer bör tillämpas på livsmedelsprodukter som konsumeras i EU, oberoende av om de producerats i EU eller i tredje land, och att gränskontrollmyndigheterna, Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) samt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) bör tilldelas de resurser som behövs.

58.

Regionkommittén understryker att produktionen av livsmedel fortfarande är lantbrukets huvuduppgift. Denna kompletteras med odling av energigrödor, som kan bidra i arbetet med att uppnå gemenskapens energi- och klimatpolitiska mål och har stor värdepotential för jordbruket och landsbygdsregionerna. Detta bör tas upp i samband med de nya utmaningarna.

59.

Regionkommittén anser att Europa har det sociala ansvaret att göra sitt yttersta för att förankra principerna om människor, planet och vinst i pågående och framtida WTO-förhandlingar.

60.

Regionkommittén anser att kommissionen bör utverka ett avtal om immateriella rättigheter som omfattar geografiska beteckningar (erkända regionala produkter) innan den undertecknar ett WTO-avtal om jordbruk.

61.

Regionkommittén anser att kommissionen bör definiera utformningen av en europeisk livsmedelsstämpel som grundar sig på nuvarande föreskrifter.

Nya utmaningar

62.

Kommittén framhåller att de utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitikens står inför inte enbart kan hanteras genom denna politik, utan måste mötas med hjälp av alla typer av gemenskapspolitik.

63.

Regionkommittén anser att man i syfte att bekämpa klimatförändringarna bör uppmuntra integrerade livsmedelsstrategier och på så sätt minska transportavstånden för livsmedel, täcka in avfallshantering och energihushållning och inrätta ett märkningssystem som grundar sig på kriterier för ursprung, kvalitet och hållbarhet och anger den totala mängden energi som förbrukats när produkten når kunden.

64.

Regionkommittén anser att regioner bör uppmuntras att utveckla och främja lokalt producerade livsmedel och livsmedelsrelaterade produkter om detta ökar balansen i miljön.

65.

Regionkommittén är medveten om att artiklarna 28 och 29 i EG-fördraget förbjuder kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna på import, export och transitering samt åtgärder med motsvarande verkan men anser att de åtgärder som nämns under punkterna 60 och 61 i yttrandet bör kunna tillåtas mot bakgrund av att EG-domstolen tillåter åtgärder som ligger i allmänhetens intresse, som t.ex. kampen mot klimatförändringarna. Kommittén efterlyser därför ytterligare studier av alternativen.

66.

Regionkommittén önskar tillägga att en strävan efter en viss nivå av regional självförsörjning för vissa produkter inte strider mot import från andra länder.

67.

Regionkommittén anser i detta sammanhang att exportsubventioner endast bör beviljas i den mån detta krävs för att avlasta de inhemska marknaderna och inte skadar uppbyggnaden av marknader i utvecklingsländerna.

68.

Kommittén betonar vikten av en egen jordbruks- och livsmedelsindustri inom EU samt den avgörande betydelsen av livsmedelssäkerhet, livsmedelsförsörjning och FoU-kapacitet för att utveckla hållbarhetsrelaterad teknik nu när EU är världens största importör av jordbruksprodukter.

69.

Regionkommittén anser att det europeiska jordbruket i allra högsta grad kan kombinera Lissabonmålsättningen (kunskap, forskning och innovation) och Göteborgsmålsättningen (hållbarhet) och samtidigt fungera som ett internationellt föredöme.

Landsbygdsutveckling och genomförandet av målsättningarna för den andra pelaren

70.

Regionkommittén anser att den gemensamma jordbrukspolitiken med en skräddarsydd andra pelare måste leda till en landsbygdsutveckling som är anpassad till all ekonomisk verksamhet på landsbygden, till jordbrukarnas nya villkor och till en mer heltäckande landsbygdsutveckling som omfattar alla landsbygdsområden i EU samt till de mest känsliga områdena, t.ex. områden med naturbetingade nackdelar (glesbygder vars geografiska läge hämmar deras utveckling, bergsområden, öar och yttersta randområden) samt de mest dynamiska områdena, t.ex. stadsnära områden som har till uppgift att förse majoriteten av EU:s medborgare med livsmedel. Politiken bör också kunna anta utmaningen att utveckla kunskap och integrera landsbygdsområdena i EU:s stora geografiska grupperingar.

71.

Regionkommittén noterar att större delen av världens befolkning enligt vad som framkommit på senare tid lever i tätbebyggda områden i städer och att denna del av befolkningen är beroende av att förvaltningen av landsbygdområdena sker på ett effektivt sätt för livsmedel och tillförsel av sötvatten. ReK noterar att tätbebyggda områden dessutom har ett stort behov av naturreservat och attraktiva och tillgängliga naturområden. För att dessa ska kunna bevaras på ett hållbart sätt är det nödvändigt att garantera tillräckligt inkomststöd för de jordbrukare som förvaltar områdena, så att de trots de ökade kraven i enlighet med gemenskapsbestämmelserna kan bli konkurrenskraftiga och fortsätta att driva jordbruk som är livskraftiga.

72.

Kommittén framhåller att EU:s mångfunktionella jordbruksmodell måste bidra till kampen mot klimatförändringarna, inbegripa hållbarhet, konkurrenskraft, mångfald, självförsörjning med livsmedel och anpassning till samhället, konsumenterna och det allmänna bästa samt att goda jordbruksmetoder, miljöskydd och djurskydd är en del av detta. Dessa bidrag till jordbruket ligger i allmänhetens intresse och har ett ekonomiskt värde som är värt att stödja om inte de ökade kostnaderna jämnas ut genom korrekt prissättning på den fria marknaden. I detta sammanhang bör man särskilt se till att lantbruksbefolkningen har del i de ekonomiska och sociala framstegen.

73.

Kommittén föreslår att artikel 13.2 stryks, en artikel som fastslår att ”[m]edlemsstaterna skall ge företräde åt de jordbrukare som får mer än 15 000 euro i direktstöd per år”, med avseende på villkoren för att delta i systemet för jordbruksrådgivning.

74.

Regionkommittén noterar att klimatförändringarna nödvändiggör ytterligare åtgärder på området vattenförvaltning, bland annat lagring av vatten, kontroll av nivåer, förebyggande av översvämningar och vattenbrist samt förvaltning av sötvattenresurserna.

75.

Regionkommittén anser att Europa måste stimulera och stödja användning och produktion av verkligt förnybar energi inom jordbruket och inte bara rikta in sig på (andra generationens) biobränslen och grödor för biobränslen utan även på solenergi, vindenergi, vattenkraft, geotermisk värme och kraftvärme.

76.

Regionkommittén anser att Europa för att kunna anta de nya utmaningarna måste sträva efter ett slutet ekonomiskt kretslopp och därför stimulera och stödja ett innovativt jordbruk som helhet och inte bara vända sig till kunskapsinstitutioner utan även främja system-, nätverks- och kedjeinnovation och följaktligen främja en modernisering av alla företag som ingår i kedjan för produktion och bearbetning av livsmedel, avfallshantering, transport och distribution.

77.

Regionkommittén anser att landförvaltningen måste bli professionell så att man kan se till att bördig jordbruksmark hålls i gott skick så att den kan användas för en hållbar produktion av livsmedel för den inre och den yttre marknaden.

78.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt med specifika jordbruksområden om man vill bevara och återställa den biologiska mångfalden och naturen och att detta allmänna intresse är ett ekonomiskt värde som bör komma i fråga för ekonomiskt stöd.

79.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt med specifika jordbruksområden om man vill erbjuda fritidsmöjligheter och att detta allmänna intresse är ett ekonomiskt värde som bör komma i fråga för ekonomiskt stöd.

80.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt med specifika jordbruksområden om man vill ägna sig åt vattenvård och att detta allmänna intresse är ett ekonomiskt värde som bör komma i fråga för ekonomiskt stöd.

81.

Sedan den gemensamma jordbrukspolitiken introducerades har den på ett framgångsrikt sätt anpassats till utmaningar av olika slag. Kommittén anser dock att kommissionen och dess representanter måste göra mer för att bättre informera medborgarna om och engagera dem i GJP:s syfte, resultat och prioriteringar, och framhåller att kommissionen i framtiden bör prioritera detta i sin kommunikationspolitik.

II   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsförslag 1

Artikel 6 och bilaga III – 2008/0103 (CNS) – KOM(2008) 306 slutlig

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 6

God jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

1.   Medlemsstaterna ska sörja för att all jordbruksmark, i synnerhet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell och regional nivå fastställa minimikrav för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden utifrån den ram som anges i bilaga III, med hänsyn till särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstrukturer.

2.   Alla medlemsstater utom de nya medlemsstaterna ska se till att mark som var permanent betesmark vid tidpunkten för ansökan om arealstöd för 2003 bibehålls som permanent betesmark. De nya medlemsstaterna ska se till att mark som var permanent betesmark den 1 maj 2004 bibehålls som permanent betesmark. Bulgarien och Rumänien ska emellertid se till att mark som var permanent betesmark den 1 januari 2007 bibehålls som permanent betesmark.

I välgrundade fall får emellertid en medlemsstat avvika från bestämmelserna i första stycket under förutsättning att den vidtar åtgärder för att förhindra en betydande minskning av den totala permanenta betesmarksarealen.

Första stycket ska inte gälla permanent betesmark som ska beskogas, om sådan beskogning är förenlig med miljön, dock med undantag av planteringar av julgranar och snabbväxande arter som odlas på kort sikt.

Artikel 6

God jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

1.   Medlemsstaterna ska sörja för att all jordbruksmark, i synnerhet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell och regional nivå fastställa minimikrav för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden utifrån den ram som anges i bilaga III, med hänsyn till särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstrukturer.

2.   Alla medlemsstater utom de nya medlemsstaterna ska se till att mark som var permanent betesmark vid tidpunkten för ansökan om arealstöd för 2003 bibehålls som permanent betesmark. De nya medlemsstaterna ska se till att mark som var permanent betesmark den 1 maj 2004 bibehålls som permanent betesmark. Bulgarien och Rumänien ska emellertid se till att mark som var permanent betesmark den 1 januari 2007 bibehålls som permanent betesmark.

I välgrundade fall får emellertid en medlemsstat avvika från bestämmelserna i första stycket under förutsättning att den vidtar åtgärder för att förhindra en betydande minskning av den totala permanenta betesmarksarealen.

Första stycket ska inte gälla permanent betesmark som ska beskogas, om sådan beskogning är förenlig med miljön, dock med undantag av planteringar av julgranar och snabbväxande arter som odlas på kort sikt.

De åtgärder som nämns i bilaga III ska ses som rekommendationer. I syfte att säkerställa goda jordbruks- och miljöförhållanden uppmanas medlemsstaterna att föreslå fler eller andra typer av åtgärder som motsvarar de nationella, regionala och lokala villkoren.


BILAGA III

God jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, vilka avses i artikel 6

Problem

Normer

Markerosion:

Skydda marken genom lämpliga åtgärder

Minimikrav för marktäckning

Minimikrav för markanvändning som avspeglar lokala förhållanden

Bibehållande av terrasser

Organiskt material i mark:

Bibehålla markens innehåll av organiskt material med lämpliga metoder

Normer för växtföljder, i tillämpliga fall

Skötsel av stubbåkrar

Markstruktur:

Bibehålla markstrukturen genom lämpliga åtgärder

Lämplig maskinanvändning

Lägsta hävdnivå:

Säkerställa en lägsta hävdnivå och undvika försämring av livsmiljöer

Regler om minsta djurtäthet eller andra lämpliga system

Skydd av permanent betesmark

Bibehållande av landskapselement, i förekommande fall även häckar, dammar, diken, träd på rad, i grupp eller isolerade träd samt åkerkanter

I tillämpliga fall förbud mot att gräva upp olivträd

Undvika att oönskad vegetation inkräktar på odlingsmark

Bibehållande av olivlundar och vinrankor i gott vegetativt skick

Vattenskydd och vattenförvaltning:

Skydda vatten mot föroreningar och avrinning, och förvalta vattenförbrukningen

Upprättande av buffertremsor längs vattendrag

Efterlevnad av tillståndsförfarandena för användning av vatten för bevattning

Motivering

I enlighet med subsidiaritetsprincipen ska Europeiska kommissionen föreskriva mål men inte åtgärder. Förvaltningar under EU-nivån ska ha rätt att själva fastställa effektiva åtgärder. En särskilt ineffektiv åtgärd i bilaga III – upprättande av buffertremsor längs vattendrag – bör redan nu strykas.

För att skydda vattendrag mot föroreningar och vattenavrinning bör stödåtgärder främjas. Buffertremsor längs vattendrag skulle i vissa fall kunna vara användbart i syfte att uppfylla målen för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.

Att allmänt föreskriva upprättande av buffertremsor längs vattendrag vore inte effektivt och skulle gå ut över produktiviteten.

Flera medlemsstater använder exempelvis en tät väv av små och i huvudsak konstgjorda diken för dränering och vattenförvaltning. Upprättande av buffertremsor skulle här kunna göra anspråk på 50 % av ytan av de skiften som omges av dessa diken. Det finns olika sätt att uppnå målen vad gäller vatten- och markkvalitet.

Ändringsförslag 2

Artikel 25.3 – 2008/0103 (CNS) – KOM(2008) 306 slutlig

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 och i enlighet med villkoren i de närmare föreskrifter som avses i artikel 26.1 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa en minskning eller uteslutning på 100 euro eller mindre per jordbrukare och kalenderår, och som omfattar en minskning eller uteslutning som tillämpas på stöd i enlighet med artikel 51.1 i förordning (EG) nr 1698/2005.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 och i enlighet med villkoren i de närmare föreskrifter som avses i artikel 26.1 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa en minskning eller uteslutning på 100 euro eller mindre per stödsystem, jordbrukare och kalenderår ansökningsår och som omfattar en minskning eller uteslutning som tillämpas på stöd i enlighet med artikel 51.1 i förordning (EG) nr 1698/2005.

Motivering

Normalt sett ansvarar de regionala eller kommunala myndigheterna för genomförandet av GJP-åtgärder. För att verkligen kunna förenkla administrationen i systemet krävs denna ändring. Av den anledningen bör också stödsystem beaktas separat.

Ändringsförslag 3

Artikel 47 – 2008/0103 (CNS) – KOM(2008) 306 slutlig

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 47

Regional fördelning av det tak som anges i artikel 41

1.   En medlemsstat som har infört systemet med samlat gårdsstöd i enlighet med avdelning III kapitel 1–4 i förordning (EG) nr 1782/2003 får senast den 1 augusti 2009 besluta att från och med 2010 tillämpa systemet på regional nivå i enlighet med de villkor som anges i detta avsnitt.

2.   Medlemsstaterna ska definiera regionerna på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som institutionell struktur, administrativ struktur eller regional jordbrukspotential.

Medlemsstater med mindre än tre miljoner stödberättigande hektar får betraktas som en enda region.

3.   Medlemsstaterna ska fördela det tak som anges i artikel 41 mellan regionerna i enlighet med objektiva och icke-diskriminerande kriterier.

Artikel 47

Regional fördelning av det tak som anges i artikel 41

1.   En medlemsstat som har infört systemet med samlat gårdsstöd i enlighet med avdelning III kapitel 1–4 i förordning (EG) nr 1782/2003 får senast den 1 augusti 2009 besluta att från och med 2010 tillämpa systemet på regional nivå i enlighet med de villkor som anges i detta avsnitt.

2.   Medlemsstaterna ska definiera regionerna på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som institutionell struktur, administrativ struktur eller regional jordbrukspotential.

Medlemsstater med mindre än tre miljoner stödberättigande hektar får betraktas som en enda region.

3.   Medlemsstaterna ska fördela det tak som anges i artikel 41 mellan regionerna i enlighet med objektiva och icke-diskriminerande kriterier.

4.   Medlemsstaterna ska i samråd med myndighetsnivåerna under den statliga följa föreskrifterna i punkterna 47.1–3 ovan.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsförslag 4

Artikel 68 – 2008/0103 (CNS) – KOM(2008) 306 slutlig

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 68

Allmänna regler

1.   Medlemsstaterna får senast den 1 augusti 2009 besluta att från och med 2010 använda upp till 10 % av sina nationella tak enligt artikel 41 för att bevilja stöd till jordbrukare för följande ändamål:

a)

Stöd kan beviljas för

i)

olika typer av jordbruk som är viktiga när det gäller att skydda eller förbättra miljön,

ii)

åtgärder för att förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter, eller

iii)

åtgärder för att stärka saluföringen av jordbruksprodukter.

b)

Stöd kan beviljas för att åtgärda specifika problem som drabbar jordbrukarna inom mjölk-, nötkötts-, får- och getkötts- och rissektorerna i ekonomiskt eller miljömässigt känsliga områden.

c)

Stöd kan beviljas för åtgärder i områden som omfattas av omstrukturerings- eller utvecklingsprogram i syftet att motverka att jordbruksmark överges och/eller för att åtgärda särskilda problem som drabbar jordbrukarna i sådana områden.

d)

Stöd kan beviljas för bidrag till skördeförsäkringar i enlighet med villkoren i artikel 69.

e)

Stöd kan beviljas för gemensamma jordbruksfonder mot djur- och växtsjukdomar i enlighet med villkoren i artikel 70.

2.   Stöd till de åtgärder som avses i punkt 1 a får endast beviljas

a)

om

i)

det är fråga om stöd till de särskilda typer av jordbruk som avses i led i och villkoren för stöd för miljövänligt jordbruk enligt artikel 39.3 första stycket i förordning (EG) nr 1698/2005 är uppfyllda,

ii)

det är fråga om stöd för att förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter enligt led ii och stödet är förenligt med rådets förordning (EG) nr 509/2006, rådets förordning (EG) nr 510/2006, rådets förordning (EG) nr 834/2007 och del II avdelning II kapitel I i förordning (EG) nr 1234/2007, och

iii)

det är fråga om stöd åtgärder för att stärka saluföringen av jordbruksprodukter enligt led iii och stödet uppfyller de kriterier som fastställs i artiklarna 2–5 i rådets förordning (EG) nr 3/2008, och

b)

om det är fråga om att täcka faktiska extrakostnader och faktiskt inkomstbortfall så att det aktuella målet kan uppnås.

3.   Stöd till de åtgärder som avses i punkt 1 b får endast beviljas

a)

när systemet med samlat gårdsstöd har genomförts fullt ut i den berörda sektorn i enlighet med artiklarna 54, 55 och 71,

b)

i den utsträckning som krävs för att bibehålla de nuvarande produktionsnivåerna.

4.   Stöd till de åtgärder som avses i punkt 1 leden a, b och e får inte överskrida 2,5 % av de nationella taken enligt artikel 41; medlemsstaterna får fastställa egna undertak per åtgärd.

5.   För stöd till följande åtgärder ska följande gälla:

a)

Stöd enligt punkt 1.a och 1.d ska beviljas som årligt extra stöd.

b)

Stöd enligt punkt 1.b ska beviljas i form av årligt extra stöd, som stöd per djur eller stöd till gräsmark.

c)

Stöd enligt punkt 1.c ska beviljas som en ökning av enhetsvärdet och/eller av antalet stödrättigheter.

d)

Stöd enligt punkt 1.e ska beviljas i form av ersättning i enlighet med artikel 70.

6.   Överföring av stödrättigheter med höjda enhetsvärden och av extra stödrättigheter enligt punkt 5.c ska endast tillåtas om överföringen åtföljs av en överföring av motsvarande antal hektar.

7.   Stöd som beviljas för de åtgärder som avses i punkt 1 ska vara förenligt med andra gemenskapsåtgärder och annan gemenskapspolitik.

8.   Medlemsstaterna ska uppbringa de medel som behövs för de stöd som avses

a)

i punkterna 1.a–d genom en linjär minskning av de stödrättigheter som har beviljats jordbrukarna och/eller av stödrättigheter från de nationella reserverna,

b)

i punkt 1.e, vid behov genom linjär minskning av ett eller flera av de stöd som på grundval av denna avdelning ska betalas ut till stödmottagarna inom de tidsfrister som anges i punkterna 1 och 3.

9.   Kommissionen ska, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 128.2, definiera villkoren för beviljande av stöd enligt detta avsnitt och därvid särskilt se till att villkoren är förenliga med andra gemenskapsåtgärder och annan gemenskapspolitik och att det inte förekommer någon kumulering av stöd.

Artikel 68

Allmänna regler

1.   Medlemsstaterna får senast den 1 augusti 2009, 2010 eller 2011 besluta att från och med 2010, 2011 eller 2012 använda upp till 10 % av sina nationella tak enligt artikel 41 för att bevilja stöd till jordbrukare för följande ändamål:

a)

Stöd kan beviljas för

i)

olika typer av jordbruk som är viktiga när det gäller att skydda eller förbättra miljön, inklusive djurens välbefinnande,

ii)

åtgärder för att förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter, eller

iii)

åtgärder för att stärka saluföringen av jordbruksprodukter.

b)

Stöd kan beviljas för att åtgärda specifika problem som drabbar jordbrukarna inom mjölk-, nötkötts-, får- och getkötts- och getköttssektorerna samt inom potatisstärkelse-, lin- och rissektorerna i ekonomiskt eller miljömässigt känsliga områden.

c)

Stöd kan beviljas för åtgärder i områden som omfattas av omstrukturerings- eller utvecklingsprogram i syftet att motverka att jordbruksmark överges och/eller för att åtgärda särskilda problem som drabbar jordbrukarna i sådana områden.

d)

Stöd kan beviljas för bidrag till skördeförsäkringar i enlighet med villkoren i artikel 69.

e)

Stöd kan beviljas för gemensamma jordbruksfonder mot djur- och växtsjukdomar i enlighet med villkoren i artikel 70.

2.   Stöd till de åtgärder som avses i punkt 1 a får endast beviljas

a)

om

i)

det är fråga om stöd till de särskilda typer av jordbruk som avses i led i och villkoren för stöd för miljövänligt jordbruk enligt artikel 39.3 första stycket i förordning (EG) nr 1698/2005 är uppfyllda,

ii)

det är fråga om stöd för att förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter enligt led ii och stödet är förenligt med rådets förordning (EG) nr 509/2006, rådets förordning (EG) nr 510/2006, rådets förordning (EG) nr 834/20071 och del II avdelning II kapitel I i förordning (EG) nr 1234/2007, och

iii)

det är fråga om stöd åtgärder för att stärka saluföringen av jordbruksprodukter enligt led iii och stödet uppfyller de kriterier som fastställs i artiklarna 2–5 i rådets förordning (EG) nr 3/2008, och

b)

om det är fråga om att täcka faktiska extrakostnader och faktiskt inkomstbortfall så att det aktuella målet kan uppnås.

3.   Stöd till de åtgärder som avses i punkt 1 b får endast beviljas

a)

när systemet med samlat gårdsstöd har genomförts fullt ut – eller kommer att genomföras fullt ut inom tre år – i den berörda sektorn i enlighet med artiklarna 54, 55 och 71,

b)

i den utsträckning som krävs för att bibehålla de nuvarande produktionsnivåerna.

4.   Stöd till de åtgärder som avses i punkt 1 leden a, b och e får inte överskrida 2,5 % av de nationella taken enligt artikel 41; medlemsstaterna får fastställa egna undertak per åtgärd.

5.   För stöd till följande åtgärder ska följande gälla:

a)

Stöd enligt punkt 1.a och 1.d ska beviljas som årligt extra stöd.

b)

Stöd enligt punkt 1.b ska beviljas i form av årligt extra stöd, som stöd per djur eller stöd till gräsmark.

c)

Stöd enligt punkt 1.c ska beviljas som en ökning av enhetsvärdet och/eller av antalet stödrättigheter.

d)

Stöd enligt punkt 1.e ska beviljas i form av ersättning i enlighet med artikel 70.

6.   Överföring av stödrättigheter med höjda enhetsvärden och av extra stödrättigheter enligt punkt 5.c ska endast tillåtas om överföringen åtföljs av en överföring av motsvarande antal hektar.

7.   Stöd som beviljas för de åtgärder som avses i punkt 1 ska vara förenligt med andra gemenskapsåtgärder och annan gemenskapspolitik.

8.   Medlemsstaterna ska uppbringa de medel som behövs för de stöd som avses

a)

i punkterna 1.a–d genom en linjär minskning av de stödrättigheter som har beviljats jordbrukarna och/eller av stödrättigheter från de nationella reserverna,

b)

i punkt 1.e, vid behov genom linjär minskning av ett eller flera av de stöd som på grundval av denna avdelning ska betalas ut till stödmottagarna inom de tidsfrister som anges i punkterna 1 och 3.

9.   Kommissionen ska, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 128.2, definiera villkoren för beviljande av stöd enligt detta avsnitt och därvid särskilt se till att villkoren är förenliga med andra gemenskapsåtgärder och annan gemenskapspolitik och att det inte förekommer någon kumulering av stöd.

10.   När medlemsstaterna beslutar om att använda upp till 10 % av de nationella taken från och med 2010 ska det ske i samråd med myndighetsnivåerna under den statliga.

Motivering

Artikel 68 är alltjämt föremål för omfattande diskussioner. Många medlemsstater och regioner skulle behöva mer tid för att besluta om på vilken nivå och på vilket sätt de skulle vilja tillämpa den. Eventuellt skulle de även vilja lägga till fler mål under de allmänna bestämmelserna. För att en ytterligare frikoppling ska bli mindre smärtsam bör en mer successiv övergång som inbegriper stödåtgärder vara möjlig under artikel 68.

Ändringsförslag 5

Artikel 1 (6) 2b – 2008/0105 (CNS) – KOM(2008) 306 slutlig

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

I enlighet med villkoren i de detaljerade bestämmelser som avses i punkt 4 i denna artikel får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa en minskning eller indragning på 100 euro eller mindre per jordbrukare och kalenderår, och som omfattar en minskning eller uteslutning som tillämpas på direktstöd i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr [XXXX/2008 (den nya förordningen om system för direktstöd)].

I enlighet med villkoren i de detaljerade bestämmelser som avses i punkt 4 i denna artikel får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa en minskning eller indragning på 100 euro eller mindre per jordbrukare, åtgärd och ansökningsår kalenderår, och som omfattar en minskning eller uteslutning som tillämpas på direktstöd i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr [XXXX/2008 (den nya förordningen om system för direktstöd)].

Motivering

Normalt sett ansvarar de regionala eller kommunala myndigheterna för genomförandet av GJP-åtgärder. För att verkligen kunna förenkla administrationen i systemet krävs denna ändring. De enskilda åtgärderna bör beaktas separat.

Ändringsförslag 6

BILAGA II – 2008/0105 (CNS) – KOM(2008) 306 slutlig

BILAGA II

Vägledning avseende olika typer av åtgärder knutna till prioriteringarna i artikel 16a

Prioritering: Klimatförändringar

Typindelning av åtgärderna

Artiklar och åtgärder

Potentiella effekter

Effektiviserad användning av kvävegödselmedel (t.ex. minskad användning, utrustning, precisionsjordbruk), förbättrad lagring av gödsel

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Minskade utsläpp av metan (CH4) och dikväveoxid (N2O)

Ökad energieffektivitet

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Minskade utsläpp av koldioxid (CO2) genom energibesparing

Minskad transportsträcka för livsmedel

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 53: diversifiering till annan verksamhet än jordbruk

Artikel 54: stöd för etablering och utveckling av företag

Artikel 56: grundläggande tjänster för ekonomin och befolkningen på landsbygden

Minskade utsläpp av koldioxid (CO2) genom energibesparing

Markanvändningsmetoder (t.ex. jordbearbetningsmetoder, mellangrödor, olika växtföljder)

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Minskade utsläpp av dikväveoxid (N2O); koldioxidupptagning

Ändrad markanvändning (t.ex. omläggning av åkermark till betesmark, permanent arealuttag, minskad användning/ återuppbyggnad av organisk jordmån)

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Minskade utsläpp av dikväveoxid (N2O); koldioxidupptagning

Extensifiering av djuruppfödning (t.ex. minskad djurtäthet, mer bete)

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Minskade utsläpp av metan (CH4)

Beskogning

Artiklarna 43 och 45: en första beskogning av jordbruksmark och annan mark än jordbruksmark

Minskade utsläpp av dikväveoxid (N2O); koldioxidupptagning

Förebyggande av skogsbränder

Artikel 48: Restaurering av skogsbeståndet och införande av förebyggande åtgärder

Kolupptagning i skogar och undvika utsläpp av koldioxid (CO2)

Prioritering: Förnybara energikällor

Typindelning av åtgärderna

Artiklar och åtgärder

Potentiella effekter

Produktion av biogas – anläggningar med anaerob nedbrytning av animaliskt avfall (på jordbruket och lokalt)

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 53: diversifiering till annan verksamhet än jordbruk

Substitut till fossilt bränsle; minskade utsläpp av metan (CH4)

Fleråriga energigrödor (skottskog med kort omloppstid och gräs)

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Substitut till fossilt bränsle; koldioxidupptagning; minskade utsläpp av dikväveoxid (N2O)

Bearbetning av biomassa från jord-/skogsbruket till förnybar energi

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Substitut till fossilt bränsle

Installationer/infrastruktur som producerar förnybar energi utifrån biomassa

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 53: diversifiering till annan verksamhet än jordbruk

Artikel 54: stöd för etablering och utveckling av företag

Artikel 56: grundläggande tjänster för ekonomin och befolkningen på landsbygden

Substitut till fossilt bränsle

Förbättrad avfallshantering vad gäller återvinning av material

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 53: diversifiering till annan verksamhet än jordbruk

Artikel 54: stöd för etablering och utveckling av företag

Artikel 56: grundläggande tjänster för ekonomin och befolkningen på landsbygden

Substitut till fossilt bränsle

Användning och produktion av solenergi, vindenergi, geotermisk värme samt kraftvärme

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 53: diversifiering till annan verksamhet än jordbruk

Artikel 54: stöd för etablering och utveckling av företag

Artikel 56: grundläggande tjänster för ekonomin och befolkningen på landsbygden

Substitut till fossilt bränsle

Prioritering: Vattenförvaltning

Typindelning av åtgärderna

Artiklar och åtgärder

Potentiella effekter

Vattenbesparande tekniker, vattenlagring

Vattenbesparande produktionstekniker

Artikel 26: modernisering av jordbruksföretagen

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 30: infrastruktur

Effektivare vattenanvändning

Hantering av risken för översvämningar

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Artikel 41: icke-produktiva investeringar

Effektivare vattenanvändning

Restauration av våtmarker

Omställning av åkermark till skogsbruk eller blandat jord- och skogsbruk

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Artikel 41: icke-produktiva investeringar

Artiklarna 43 och 45: en första beskogning av jordbruksmark och annan mark än jordbruksmark

Bevara värdefulla vattenområden; skydda vattenkvaliteten

Skapa delvis naturliga vattenområden

Artikel 57: bevarande och uppgradering av natur- och kulturarvet på landsbygden

Bevara värdefulla vattenområden; skydda vattenkvaliteten

Markanvändningsmetoder (t.ex. mellangrödor)

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Bidra till minskade förluster av olika vattenkomponenter, inklusive fosfor

Prioritering: Biologisk mångfald

Typindelning av åtgärderna

Artiklar och åtgärder

Potentiella effekter

Ingen användning av gödningsmedel och bekämpningsmedel på jordbruksmark av stort naturvärde

Integrerad och organisk produktion

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Artikel 28: höjt värde på jord- och skogsbruksprodukter

Artikel 29: samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn

Bevara artrika vegetationstyper, skydd och bevarande av gräsmarker.

Fleråriga åkerrenar och strandkanter

Anläggning/förvaltning av biotoper/habitat inom och utanför Natura-2000-områden

Ändrad markanvändning (extensiv gräsmarksdrift, omläggning från åkerareal till betesmark, långsiktigt arealuttag)

Förvaltning av perenner av stort ekologiskt värde

Artiklarna 38 och 46: Natura 2000-stöd

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Artikel 41: icke-produktiva investeringar

Artikel 47: stöd för miljövänligt skogsbruk

Artikel 57: bevarande och uppgradering av natur- och kulturarvet på landsbygden

Skydda fåglar och andra vilda djur samt förbättra biotopnätet. Minska användningen av skadliga ämnen i angränsande habitat

Bevara den genetiska mångfalden

Artikel 39: stöd för miljövänligt jordbruk

Bevarad genetisk mångfald

Motivering

De nya utmaningarna kommer att utgöra en betydande och kanske lönsam del av jordbruksverksamheten.

För att stimulera jordbrukarna att gå i täten vad gäller att skapa både konkurrenskraftiga och hållbara företag, hitta lösningar för ett hållbart jordbruk och aktivt genomföra nya miljöåtgärder bör de ges möjlighet att använda sig av alla relevanta åtgärder inom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, inklusive åtgärder för att skapa mer innovation, utveckla ny teknik och utarbeta nya strategier. Dessa åtgärder ingår ännu inte i kommissionens förteckning men genom att inkludera dem på listan kommer medlemsstaterna att kunna främja dem.

Bryssel den 8 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/44


Yttrande från Regionkommittén om ”Förkommersiell upphandling: att driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa”

(2008/C 325/06)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande, eftersom kommissionen i detta dokument drar upp de grundläggande riktlinjerna för förkommersiell upphandling och anger hur denna upphandling kan ske. Kommittén vill dock framhålla att meddelandet har vissa brister när det gäller hur det föreslagna förfarandet ska genomföras.

Regionkommittén betonar att kommunerna och regionerna kommer att möta en rad utmaningar som inte analyseras i kommissionens meddelande, om de väljer förfarandet för förkommersiell upphandling och att främja innovation för att lösa specifika problem med hjälp av detta instrument.

Regionkommittén anser att kommissionen bör tillhandahålla tydliga och detaljerade riktlinjer för avtalsslutande myndigheter på lokal och regional nivå och möjligheter till utbildning och fortbildning som visar hur förkommersiell upphandling av FoU-tjänster går till, i syfte att undvika överträdelser av gemenskapsrättens bestämmelser.

Regionkommittén anser dessutom att de riktlinjer och utbildningsmöjligheter som bör tillhandahållas är ännu viktigare när man beaktar att förfarandena för förkommersiell upphandling innebär konsekvenser för immaterialrätten och att inte ens centralmyndigheternas rättsenheter är sysselsatta med dylika rättsliga frågor i dagsläget.

Föredragande

:

Dimitrios Tsigkounis (EL–PPE), Borgmästare i Leonidio (Arkadien)

Referensdokument

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Förkommersiell upphandling: Att driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa”

KOM(2007) 799 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer om kommunernas och regionernas roll

1.

Regionkommittén begär att man under den kommande debatten analyserar den roll som kommunerna och regionerna måste spela för att kunna ta itu med viktiga samhällsproblem, bl.a. att tillhandahålla högkvalitativa vårdtjänster till rimlig kostnad som är anpassade till en allt äldre befolkning, att möta klimatförändringarna, att förbättra energieffektiviteten, att garantera bästa möjliga utbildningsväsende som är öppet för så många som möjligt och att effektivt hantera eventuella hot mot säkerheten.

2.

Regionkommittén föreslår att kommunerna och regionerna aktivt inbegrips i utarbetandet av en ny ram för förkommersiell upphandling, eftersom arbetet med att hitta lösningar på dessa problem sannolikt kommer att kräva nya och innovativa lösningar som på grund av tekniska krav ännu inte är kommersiellt tillgängliga eller, om de finns, inte tillgodoser samtliga kravspecifikationer, vilket i sig kräver omedelbara FoU-satsningar. Kommunernas och regionernas möjligheter att hantera och genomföra denna typ av upphandling måste förbättras.

3.

Regionkommittén ställer sig bakom tanken om att man genom att inkludera forskning och utveckling på upphandlingsområdet, i syfte att främja innovativa lösningar, ger kommunerna och regionerna möjlighet att på lämpligt sätt bidra till ökad effektivitet och en god avkastning på medellång och lång sikt i fråga om de tjänster som de tillhandahåller samtidigt som de främjar det europeiska näringslivets konkurrenskraft via innovation.

4.

Regionkommittén anser att det är nödvändigt att kommunerna och regionerna kan förbereda sig inför rollen som viktig pådrivande kraft för forskning och utveckling i hela EU, eftersom en betydande del av den offentliga upphandlingen görs av kommuner och regioner.

5.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att ta hänsyn till kommitténs politiska prioriteringar för perioden 2008–2010, som bl.a. omfattar genomförandet av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, åtgärder för att komma till rätta med klimatförändringarna, frågan om en diversifierad och långsiktigt hållbar energianvändning, en förbättrad livskvalitet för medborgarna, bl.a. genom gränsöverskridande samarbete i fråga om tillgången till vårdtjänster som håller hög kvalitet, åtgärder för ökad solidaritet samt dialog mellan kulturer och religioner från kommunernas och regionernas sida samt räddningsstöd till alla former av lokal kultur och lokala traditioner, deltagande i debatten om en gemensam invandrings- och asylpolitik, framför allt genom att sprida information om bästa praxis på integrationsområdet samt den prioriterade frågan om en modern inre marknad med en strategi som uppmuntrar offentlig upphandling av varor och tjänster som håller hög kvalitet. Dessa frågor är av stor betydelse för kommunerna och regionerna, och de bör inbegripas i arbetet med offentlig upphandling för att främja forskning och utveckling på ITK-området, som är av prioriterad betydelse för frågan om förkommersiell upphandling.

6.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande KOM(2007) 799 slutlig, eftersom kommissionen i detta dokument drar upp de grundläggande riktlinjerna för förkommersiell upphandling och anger hur denna upphandling kan ske. Kommittén vill dock framhålla att meddelandet har vissa brister när det gäller hur det föreslagna förfarandet ska genomföras.

7.

Regionkommittén betonar att kommunerna och regionerna kommer att möta en rad utmaningar som inte analyseras i kommissionens meddelande KOM(2007) 799 slutlig, om de väljer förfarandet för förkommersiell upphandling och att främja innovation för att lösa specifika problem med hjälp av detta instrument.

8.

Regionkommittén anser att den nuvarande lagstiftningen för offentlig upphandling redan är relativt komplicerad och att många kommuner och regioner har svårt att tillämpa den på ett korrekt sätt. Kommittén anser också att man inom kommunerna och regionerna känner viss tveksamhet inför att föra in ytterligare en komplicerad faktor, som detta initiativ av kommissionen, i den administrativa organisationen och arbetsmetoderna. ReK anser därför att lagstiftningen för offentlig upphandling inte bör användas i samband med förkommersiell upphandling.

9.

Kommittén föreslår att kommissionen utreder om direktivet om upphandling kan ändras så att innovationer kan frambringas till exempel inom ramen för partnerskapsprojekt. Ett stort konkret hinder för nya innovationer är det tröga upphandlingsförfarandet. EG-fördragets krav på en rättvis behandling som inte utesluter någon får inte tolkas så att företag och upphandlande enheter i praktiken inte kan utnyttja den forskning och utveckling som företagen bedriver.

10.

Regionkommittén är övertygad om att utarbetandet och utformningen av mycket tekniska bestämmelser för offentlig upphandling för att främja innovation kräver kunskaper och specialistkompetens. Våra kommuner och regioner saknar ofta dessa kunskaper. Till och med i centralförvaltningarna i många medlemsstater finns sådan specialistkompetens endast inom vissa enheter.

11.

Regionkommittén anser i linje med detta att den stegvisa upphandlingen som anges som förfarande för förkommersiell upphandling av FoU-tjänster också kräver tekniska specialkunskaper och en förståelse för de aktuella frågorna, som kommunerna och regionerna ofta saknar.

12.

Regionkommittén anser att det kan vara mycket komplicerat att få till stånd en mobilisering och ett politiskt engagemang för detta förfarande från medborgarnas sida på lokal och regional nivå, även om den förkommersiella upphandlingen av FoU-tjänster till sist visar sig vara framgångsrik. En faktor som väger tungt när kommunerna och regionerna fattar beslut är att ett korrekt genomförande av en förkommersiell upphandling av FoU-tjänster medför omedelbara utbetalningar som belastar den dagliga förvaltningen, samtidigt som fördelarna normalt sett blir påtagliga först på lång sikt. Det krävs tid för att skapa ett medvetande om denna problematik hos medborgarna, och sannolikt handlar det om en tidsperiod som är längre än den som ligger mellan två på varandra följande val till de politiska församlingarna på lokal och regional nivå.

13.

Regionkommittén ser med oro på möjligheten att det kan uppstå situationer där den förkommersiella upphandlingen av FoU-tjänster är politiskt diskutabel, beroende på kostnaderna för eller nyttan av upphandlingen. Efter en valkampanj, när den nyvalda politiska församlingen tillträtt, kommer sannolikt de partier som ifrågasatt upphandlingen även fortsätta att ifrågasätta att upphandlingen fullföljs, samtidigt som den kommersiella varan eller tjänsten under tiden har utvecklats och därmed skapat väsentliga fördelar, som den avtalsslutande myndigheten inkluderade i sina ursprungliga beräkningar i samband med den första upphandlingen.

14.

Regionkommittén tror att förslaget kan skapa mycket stora politiska problem för kommunerna och regionerna om de slutliga avtalsparterna för den förkommersiella upphandlingen av FoU-tjänster är hemmahörande i en annan än den avtalsslutande myndighetens kommun eller region till och med i en annan medlemsstat.

15.

Regionkommittén vill framhålla att kommunerna och regionerna kommer att hamna i en mycket svår sits när det gäller att försvara sina beslut ifall den förkommersiella upphandlingen av FoU-tjänster misslyckas, vilket inte kan uteslutas, framför allt inom vissa segment där genomförandegraden fortfarande är låg. Det kan också vara svårt att ur kommersiell synvinkel övertyga medborgarna om att beslutsfattarna trots den negativa utgången agerat på ett korrekt sätt i stället för att välja att investera i befintlig och välbeprövad teknik.

16.

Regionkommittén föreslår med hänsyn till ovanstående problem, som kommunerna och regionerna kan möta i samband med förkommersiell upphandling av FoU-tjänster, att kommissionen och medlemsstaterna utarbetar och vidtar en rad åtgärder för att denna upphandling ska tjäna sitt syfte på lokal och regional nivå vilket kommer att få ett stort inflytande rent generellt över de olika FoU-aktörernas prestationer inom EU i förhållande till deras konkurrenter på världsmarknaden.

17.

Regionkommittén påminner om att vi inte får glömma bort att en del av medlen kan komma att gå förlorade om EU inte lyckas införa praktiska förfaranden i den löpande verksamheten för förkommersiell upphandling av FoU-tjänster på lokal och regional nivå.

18.

Regionkommittén anser att kommissionen bör tillhandahålla tydliga och detaljerade riktlinjer för avtalsslutande myndigheter på lokal och regional nivå och möjligheter till utbildning och fortbildning som visar hur förkommersiell upphandling av FoU-tjänster går till, i syfte att undvika överträdelser av gemenskapsrättens bestämmelser.

19.

Regionkommittén anser dessutom att de riktlinjer och utbildningsmöjligheter som bör tillhandahållas är ännu viktigare när man beaktar att förfarandena för förkommersiell upphandling innebär konsekvenser för immaterialrätten och att inte ens centralmyndigheternas rättsenheter är sysselsatta med dylika rättsliga frågor i dagsläget.

20.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta stödstrukturer till vilka de kommuner och regioner som väljer att inleda ett förkommersiellt anbudsförfarande för FoU-tjänster kan vända sig för tydlig och användbar information och rådgivning, framför allt när det gäller frågan om en korrekt fördelning av risker och vinster mellan den avtalsslutande myndigheten och de avtalsparter som slutligen vinner anbudsförfarandet.

21.

Regionkommittén understryker att den förkommersiella upphandlingen av FoU-tjänster medför tydliga risker på kort sikt för den avtalsslutande myndigheten på lokal eller regional nivå och, i gengäld, fördelar på lång sikt som är svåra att definiera i konkreta termer. Kommunerna och regionerna känner därför med rätta en viss betänksamhet. Medlemsstaterna och kommissionen bör ge dem ett mycket tydligt stöd på flera plan, så att samtliga berörda parter förstår att det finns risk för ett eventuellt misslyckande i en dylik process, som handlar om forskning kring innovativa lösningar på problem som under kortare eller längre tid präglat våra europeiska samhällen.

22.

Regionkommittén anser att de förkommersiella anbudsförfarandena för FoU-tjänster oundvikligen kommer att leda till en, åtminstone partiell, överföring av resurser från den avtalsslutande regionen till en region i ett annat land inom EU, eftersom förfarandena är öppna för aktörer i samtliga medlemsstater. Detta fenomen innebär förvisso inga problem på EU-nivå, men kan vara en mycket avskräckande faktor när en kommun eller region beslutar om huruvida man bör finansiera en dylik upphandling.

23.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att visa att förkommersiell upphandling är till nytta för den region som väljer ett sådant anbudsförfarande, även när de aktörer som inkommer med anbud inte är hemmahörande i den regionen.

24.

Regionkommittén uppmanar också kommissionen att uppmuntra och hjälpa större grupperingar av kommuner och regioner att tillsammans inleda förkommersiell upphandling för att minska riskerna jämfört med om en kommun eller region på egen hand skulle genomföra upphandling av denna typ.

25.

Regionkommittén medger att inrättandet av alleuropeiska nätverk och kontinuerliga kontakter mellan kommuner och regioner i olika medlemsstater, men med samma behov, är den bästa tänkbara grogrunden för ett samarbete mellan länder, regioner och kommuner i fråga om förkommersiell upphandling av FoU-tjänster och för en samordning av de förfaranden som hänger samman med denna upphandling.

26.

Regionkommittén ser positivt på att åtgärder som syftar till att förmå kommuner och regioner att genomföra förkommersiell upphandling av FoU-tjänster finansieras av resurser som frigörs inom EU:s budget med anledning av översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

27.

Regionkommittén försvarar tanken om att ett gemensamt europeiskt område för forskningsverksamhet (ERA) kan ta sig nya former och skapa en ny dynamik, om förfarandena för förkommersiell upphandling av FoU-tjänster inkluderas i befintliga bestämmelser för offentlig upphandling.

28.

Regionkommittén förespråkar idén om att strategin för att främja förkommersiell upphandling av FoU-tjänster kommer att underlättas betydligt om man drar nytta av verksamheten vid universitet, forskningsinstitut – och framför allt kunskapsintensiva små och medelstora företag med en hög grad av teknisk innovation – i våra kommuner och regioner, genom att skapa en ny ram för samarbete med kommunerna och regionerna i respektive land. Nätverk bör inrättas mellan kommuner och regioner i olika medlemsstater samt universitet, forskningsinstitut och små och medelstora företag med likartad verksamhet.

29.

Regionkommittén anser att man kan föra de kommuner och regioner som möter liknande problem närmare varandra genom att inrätta särskilda informationsenheter på lokal och regional nivå som har kunskap om olika problem som innovationsfrämjande kommuner och regioner kan möta och om olika kommuners och regioners FoU-potential. Detta gäller också forskningsinstitut och företag med kompletterande verksamhet, och man kan genom samordningsvinster övervinna många problem.

30.

Regionkommittén föreslår att medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden anslås till forskning och utveckling via förkommersiell upphandling.

Bryssel den 8 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/48


Yttrande från Regionkommittén om ”En europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning” och om ”Ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen”

(2008/C 325/07)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kommittén håller med om att det finns ett brett samförstånd inom EU om behovet av att modernisera och förbättra yrkesutbildningen i Europa. Kvalitetssäkringen av yrkesutbildningen utgör ett viktigt led i denna målsättning.

Kommittén anser att problemen med erkännande av läranderesultat från andra medlemsstater dock har bromsat rörligheten i EU och utgör ett hinder för ett verkligt livslångt lärande.

Kommittén framhåller att ansvaret för yrkesutbildningen i många länder ligger på lokal och regional nivå.

Kommittén välkomnar kommissionens två meddelanden, eftersom de syftar till att föreslå lösningar på de sociala och ekonomiska utmaningarna i den alltmer globaliserade, kunskapsbaserade världsekonomi vi lever i. Förslagen till rekommendationer syftar även till att öka rörligheten inom Europeiska unionen och att uppmuntra utbyte av kunskaper. Därför ser ReK det som nödvändigt att utveckla områden som är viktiga för medborgarna samt den verksamhet som regionerna och kommunerna ansvarar för.

Kommittén räknar med att de huvudsakliga användarna av den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning kommer att utgöras av nationella, regionala och lokala myndigheter med ansvar för kvalitetssäkring och förbättringar på yrkesutbildningsområdet.

Kommittén begär att de lokala och regionala myndigheterna ska göras delaktiga i arbetet med att koppla de nationella och regionala kvalifikationsramarna till ECVET.

Kommittén framhåller att systemets verkliga framgångar kommer att bero på hur det tillämpas samt användningens omfattning. Lokala och regionala myndigheter kommer att kunna spela en viktig roll genom att främja ECVET via sina nätverk och göra systemet trovärdigt och användbart.

Föredragande

:

Kent Johansson (SE-ALDE), regionråd i Västra Götalandsregionen

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om inrättandet av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning

KOM(2008) 179 slutlig – 2008/0069 (COD)

Förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om inrättandet av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen

KOM(2008) 180 slutlig – 2008/0070 (COD)

REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Kommittén konstaterar att yrkesutbildningen är av kritisk betydelse för att Lissabonstrategins mål om ökad ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och social integration ska uppnås. Utbildning, kompetensutveckling och livslångt lärande utgör några av ReK:s viktigaste prioriteringar.

2.

Kommittén anser att problemen med erkännande av läranderesultat från andra medlemsstater dock har bromsat rörligheten i EU och utgör ett hinder för ett verkligt livslångt lärande.

3.

Kommittén håller med om att det finns ett brett samförstånd inom EU om behovet av att modernisera och förbättra yrkesutbildningen i Europa. Kvalitetssäkringen av yrkesutbildningen utgör ett viktigt led i denna målsättning.

4.

Kommittén framhåller att ansvaret för yrkesutbildningen i många länder ligger på lokal och regional nivå. Yrkesutbildning finansieras genom en rad finansieringskällor. I de flesta medlemsstater sker finansieringen dock via nationella och regionala myndigheter, med en hög andel lokal och regional finansiering.

5.

Kommittén yttrar sig om två meddelanden om europeiskt samarbete på yrkesutbildningens område. I båda fallen är vi positiva och välkomnar förslagen. I det ena fallet, som gäller ett europeiskt system för överföring av meriter inom yrkesutbildning (ECVET), har samrådsprocessen kommit längre medan den andra rekommendationen, som avser en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning, befinner sig på ett tidigare stadium. Ytterligare samråd kommer därför att vara viktiga och välkomna.

6.

Kommittén välkomnar kommissionens två meddelanden, eftersom de syftar till att föreslå lösningar på de sociala och ekonomiska utmaningarna i den alltmer globaliserade, kunskapsbaserade världsekonomi vi lever i. Förslagen till rekommendationer syftar även till att öka rörligheten inom Europeiska unionen och att uppmuntra utbyte av kunskaper. Därför ser ReK det som nödvändigt att utveckla områden som är viktiga för medborgarna samt den verksamhet som regionerna och kommunerna ansvarar för.

7.

Kommittén noterar att det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET) är ett redskap som kan användas för beskrivning av kvalifikationer i form av utbildningsmoduler med tillhörande poäng i syfte att överföra och ackumulera läranderesultat. Systemets syfte är att tillhandahålla en metodisk ram som ska underlätta meritöverföring av läranderesultat från ett kvalifikationssystem till ett annat eller från en läroväg till en annan.

8.

Kommittén räknar å andra sidan med att de huvudsakliga användarna av den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQAF) kommer att utgöras av nationella, regionala och lokala myndigheter med ansvar för kvalitetssäkring och förbättringar på yrkesutbildningsområdet. Till skillnad från ECVET syftar referensramen till att skapa ökad öppenhet och samstämmighet i den politiska utvecklingen på yrkesutbildningsområdet.

9.

Kommittén instämmer i att det ska vara frivilligt att delta i genomförandet av ECVET och EQAF, men understryker att det är nödvändigt att skapa ramar och riktlinjer för hur systemet ska hanteras. Brukargrupper (inom ECVET och ENQAVET) måste också ha representanter med direkt mandat från regional och lokal nivå. På motsvarande sätt bör den privata sektorn och arbetsmarknadens parter vara representerade.

10.

Kommittén understryker att oavsett om ett land väljer att delta i genomförandet av ECVET/EQAF eller ej, behöver regioner med lagstadgat ansvar för utbildningssystemet få direkt tillgång till de gemensamma forum som arbetar med utveckling av systemen.

11.

Kommittén understryker det viktiga och kritiska momentet under det kommande utvecklingsarbetet. Det handlar om att åstadkomma en bra balans mellan å ena sidan en strävan att utveckla medborgarnas rörlighet genom överförbara meritsystem samt kvalitetsutveckling i verksamheten och å andra sidan behovet av att utveckla mångfalden i de utbildningssystem som regioner och kommuner ansvarar för i medlemsländerna.

12.

Kommittén understryker att ECVET och EQAF ingår i en lång rad initiativ på utbildningsområdet som också omfattar det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS), Europass, den europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (EQCM), de europeiska principerna för identifikation och validering av icke formellt lärande samt den europeiska referensramen för kvalifikationer och livslångt lärande (EQF).

13.

Kommittén har i tidigare yttranden framhållit att de ständigt föränderliga krav som människor ställs inför på arbetsplatsen, bl.a. nya arbetssystem och anpassning till ny teknik, fordrar att arbetskraften genomgår en ständig fortbildning. Enligt en strategi för livslångt lärande kan fortbildning därför visa sig vara ett avgörande instrument för att nå dit, vilket är en central förutsättning för hållbar ekonomisk och social utveckling (1). Arbetskraften måste användas mer effektivt, särskilt mot bakgrund av den demografiska utvecklingen.

14.

Kommittén framhåller att särskilda ekonomiska resurser kommer att krävas för att pröva och vidareutveckla systemen.

Ett europeiskt system för överföring av meriter inom yrkesutbildning (ECVET)

15.

Kommittén noterar att lärande och yrkesverksamhet med mobilitet över nationsgränserna har en lång historia i Europa. De har haft mycket stor betydelse för utvecklingen av hantverk, industriell verksamhet, handel och företagsamhet, vilket har legat till grund för välstånd på lokal, regional och nationell nivå.

16.

Kommittén anser att lärande och yrkesverksamhet över gränser kommer att få en mycket stor betydelse i en långtgående globaliserad ekonomi. Det behövs tidsenliga verktyg som stöd för en sådan mobilitet i lärande och yrkesverksamhet. ReK ser ECVET som ett sådant verktyg.

17.

Regionkommittén noterar att kompetensbehov mer och mer identifieras på regional nivå. Kommittén har framhållit att den lokala och regionala utvecklingen visserligen sker utifrån skilda förutsättningar och utgångslägen, men den kan under inga omständigheter ses som isolerad från omvärlden. Regioner och lokala samhällen behöver verksamhet med förnyad produktion i takt med att de gamla jobben försvinner, för att inte riskera att drabbas av stagnation, social utslagning i form av arbetslöshet m.m., höga sjukskrivningstal och höga nivåer av oönskat förtida utträde från arbetsmarknaden (2).

18.

Kommittén betonar att arbetslivet i Europa bör kännetecknas av en långtgående flexibilitet i kombination med ett effektivt socialt skydd, på det sätt som Europeiska kommissionen framställer saken i ”Gemensamma principer för ’flexicurity’” (3).

19.

Kommittén har redan tidigare uttryckt att den delar kommissionens uppfattning att kvalifikationsramar på nationell och EU-nivå skulle underlätta valideringen av lärande i alla möjliga sammanhang (4).

20.

Kommittén har uttryckt sitt stöd till kommissionens referensram för kvalifikationer (EQF) och dess dubbla syfte, nämligen att förbättra tydligheten i fråga om kvalifikationer och främja rörligheten inom unionen.

21.

Kommittén begär, liksom i sin framställning angående referensramen för kvalifikationer, att de lokala och regionala myndigheterna ska göras delaktiga i arbetet med att koppla de nationella och regionala kvalifikationsramarna till ECVET.

22.

Kommittén stöder Europeiska kommissionens erkännande av ECVET som kulturellt och tekniskt anpassat till regionala förhållanden och erinrar om att regionala myndigheter ofta spelar en roll i identifiering, utveckling och genomförande av kvalifikationssystem och livslångt lärande i formella, informella och icke-formella sammanhang.

23.

Kommittén understryker att mycket av yrkesutbildningen i ett livslångt lärandeperspektiv sker inom kunskapsintensiva företag eller företagsnätverk och allt oftare över nationsgränserna.

24.

Kommittén noterar att det i dag även finns goda exempel på samarbete mellan branschorganisationer och regioner i olika länder kring yrkesutbildning. Det omfattar även gemensam planering och ömsesidigt erkännande (5). Sådana initiativ bör främjas och tillvaratas.

25.

Kommittén understryker att ett system för erkännande bör omfatta olika aktörer, inte bara de offentliga utan även privata aktörer, företag och arbetsmarknadens parter.

26.

Kommittén välkomnar inrättandet av en brukargrupp inom ECVET som ska uppdatera och samordna processerna. Kommittén insisterar dock på att regionala och lokala myndigheter, lokala företag samt arbetsmarknadens parter ska delta i brukargruppen så att de, samtidigt som de efterlever de nationella reglerna och föreskrifterna, bereds direkt tillgång till ECVET.

27.

Kommittén framhåller att det ofta är de lokala och regionala myndigheterna som vidtar verksamma åtgärder på yrkesutbildningsområdet.

28.

Kommittén noterar att ECVET är ett modulbaserat meritöverföringssystem som erbjuder en möjlighet att mäta och jämföra resultat av lärande och överföra dem från en institution till en annan.

29.

Kommittén välkomnar att systemet är kompatibelt med alla kvalifikationssystem, särskilt med det europeiska systemet för överföring av studiemeriter, som stöder och underlättar universitetsstudenters rörlighet inom och utanför Europa.

30.

Kommittén framhåller dock att systemets verkliga framgångar kommer att bero på hur det tillämpas samt användningens omfattning. Lokala och regionala myndigheter kommer att kunna spela en viktig roll genom att främja ECVET via sina nätverk och göra systemet trovärdigt och användbart.

31.

Kommittén anser att en effektiv användning av ECVET kräver konkreta exempel på hur systemet praktiskt fungerar när det är satt i funktion. Det skulle uppmuntra fler användare att utnyttja de möjligheter som ECVET ger.

En europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQAF)

32.

Kommittén noterar att man ur socioekonomisk synpunkt uppnår ökad effektivitet inom yrkesutbildningen genom att säkerställa att man på området är bättre rustad att möta de ständigt nya kraven på arbetsmarknaden i kunskapssamhället. Det handlar främst om att få fram högt kvalificerad arbetskraft som kan hantera den utmaning som globaliseringen innebär.

33.

Kommittén understryker att utbildningssystem inte, som ibland är fallet, bör utvecklas avskilt från näringslivet, den sociala omgivningen och den innovativa miljön på en ort eller i en region, trots att framtidsutsikterna i fråga om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning i ett område i allt större utsträckning är avhängiga av kompetensen hos dagens och morgondagens arbetskraft samt av det sätt på vilket yrkesutbildning, fortbildning och omskolning kan främja en kontinuerlig komplettering och utveckling av denna kompetens.

34.

Kommittén framhåller att det därför är nödvändigt att koppla den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning till behoven på den lokala arbetsmarknaden, och efterlyser ackreditering av yrkesutbildningsinstanser som ett led i denna process.

35.

Kommittén erkänner det mervärde som en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning medför genom att förbättra utbildningspolitiken i EU, framför allt vad gäller främjandet av ömsesidigt lärande, rörlighet och utbyte av bästa praxis.

36.

Kommittén välkomnar det principiella upplägget av EQAF i form av en förbättringscykel och framhåller att kvalitetsindikatorerna ska ses som referenspunkter, inte som riktlinjer, som på olika sätt fortgående kan utvecklas, exempelvis i bilaterala och multilaterala sammanhang.

37.

Kommittén understryker att EQAF inte får begränsas till att bli ett statistiksystem eller en slags kontrollfunktion, utan ska ses som ett verksamt instrument för fortgående kvalitetsutveckling på olika nivåer och hos olika huvudmän och intressenter.

38.

Kommittén understryker att ”ägarskapet” för referensramen inte bör förbehållas den nationella nivån; motsvarande processer bör även stimuleras på lokal och regional nivå, med syfte till fortlöpande förbättring och utveckling. Detta behöver även beaktas för strukturer av lärande utanför de offentliga utbildningssystemen.

39.

Kommittén anser att man måste överväga utformningen av referensramen och hur detaljerad den bör vara för att uppnå sina syften. Kommittén framhåller att indikatorerna inte får ges en så detaljerad utformning att implementering och uppföljning av referensramen leder till en indirekt styrning av utbildningssystemen.

40.

Kommittén understryker att de referensindikatorer som kommissionen föreslår

är att uppfatta som en verktygslåda avsedd att göra det lättare att utvärdera yrkesutbildningssystemen och förbättra kvaliteten på dem i överensstämmelse med nationell lagstiftning och nationella förfaranden,

inte innefattar några nya normer utan är tänkta att stödja medlemsstaternas ansträngningar samtidigt som hänsyn tas till att medlemsstaterna har olika ansatser,

ska tillämpas på frivillig basis, att de endast ger en fingervisning och därför inte får användas för att jämföra de olika nationella systemen i Europa med avseende på kvalitet och effektivitet.

Det är därför en styrka att de olika användarna kan välja ut de indikatorer som känns mest relevanta med tanke på behoven inom varje kvalitetssäkringssystem.

41.

Kommittén betonar att den lokala och regionala dimensionen bör stärkas, i synnerhet genom stöd till lokala och regionala nätverk på området, och beklagar att rekommendationen inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till vikten av de lokala och regionala myndigheternas delaktighet.

42.

Kommittén efterlyser ökade möjligheter för den lokala och regionala nivån att direkt delta i ENQA-VET, det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning. Utveckling av nätverk bestående av olika regioner och företag kring EQAF behöver uppmuntras och stödjas.

43.

Kommittén föreslår att en kvalitetsmärkning införs för yrkesutbildningsinstanser i likhet med det rankingsystem som redan finns för högre utbildningsinstanser.

44.

Kommittén anser att förbättringar av yrkesutbildningen skapar betydande fördelar både för individen och samhället. En generellt höjd kompetensnivå bidrar till förbättrade resultat med avseende på ekonomiska indikatorer, t.ex. för produktivitet och arbetslöshet samt sociala indikatorer som medborgardeltagande, brottslighet och sjukvårdskostnader.

45.

Kommittén betonar att yrkesutbildningen ger möjlighet att främja social integration av missgynnade grupper på arbetsmarknaden som t.ex. invandrare, äldre och personer som hoppar av skolan i förtid.

46.

Kommittén understryker att man inte bara ska se till de grupper som omfattas av utbildningarna utan att även ta hänsyn till de individer som får begränsad eller ingen tillgång till systemen, eller som faller ut ur systemen.

Bryssel den 8 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  CdR 226/98 fin.

(2)  Yttrande från Regionkommittén av den 14 juni 2006 om Förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande.

(3)  Se yttrande CdR 274/2007 om dokument KOM(2007) 359 slutlig.

(4)  CdR 335/2006 fin.

(5)  Till exempel European class in truck maintenance www.anfa-auto.fr


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/52


Yttrande från Regionkommittén om ”Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet – Vilka blir konsekvenserna för de regionala och lokala myndigheterna?”

(2008/C 325/08)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén understryker vikten av initiativet Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet, som har placerat Medelhavsområdet högt upp på EU:s dagordning och gett upphov till en debatt och idéer som är i nivå med de utmaningar som projektet för med sig.

ReK är övertygad om att initiativ i Medelhavsområdet som endast bygger på diplomatiska strategier inte kommer att leda till varaktiga lösningar så länge den lokala demokratin inte har en central plats i debatten, som bör vara inriktad på hur den lokala nivån ska stärkas och ett direkt samarbete inledas mellan länderna på båda sidor av Medelhavet inom ramen för Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet.

Den lokala och regionala nivån är en myndighetsnivå som i nära samarbete med de övriga myndighetsnivåerna kan fungera som plattform för att komma fram till lösningar på anpassningsproblem och andra problem som skapas av globaliseringen. De lokala och regionala myndigheterna i framför allt EU har gradvis gjort sig gällande som en viktig förvaltningsnivå för att formulera dessa lösningar.

Kommittén upprepar därför sin begäran att de lokala och regionala myndigheterna ska erkännas som viktiga partner i Barcelonaprocessen och samarbetet EU–Medelhavsområdet.

ReK beslutar att stödja inrättandet av en församling för regionala och lokala EU–Medelhavsmyndigheter (ARLEM) bestående av ett antal ledamöter i Regionkommittén, företrädare för europeiska och internationella sammanslutningar som är involverade i samarbetet EU–Medelhavsområdet och ett likvärdigt antal företrädare för de lokala och regionala myndigheterna söder och öster om Medelhavet, som en permanent plattform för dialog, utbyte och samarbete. Kommittén föreslår att församlingen erkänns som ett rådgivande organ inom den framtida förvaltningen för Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet, precis som skett med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet när det gäller de nationella parlamenten.

Huvudföredragande

:

Isidoro Gottardo, kommunfullmäktigeledamot i Sacile

Referensdokument

Remiss av den 13 juni 2008 från det franska EU-ordförandeskapet om ”Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet – Vilka blir konsekvenserna för de regionala och lokala myndigheterna?” och ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet”,

KOM(2008) 319 slutlig

I   ALLMÄNNA KOMMENTARER

1.

Regionkommittén understryker vikten av initiativet Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet, som har placerat Medelhavsområdet högt upp på EU:s dagordning och gett upphov till en debatt och idéer som är i nivå med de utmaningar som projektet för med sig. Vi välkomnar både den pragmatiska dimensionen och den politiska visionen i detta projekt som lanserades av det franska EU-ordförandeskapet med stöd av 16 partnerskapsländer i södra och östra Medelhavsområdet.

2.

ReK konstaterar med tillfredsställelse att Barcelonaprocessen har gett upphov till flera framgångsrika åtgärder och initiativ. Vi beklagar dock att få framsteg har gjorts när det gäller fred, säkerhet och mänsklig och social utveckling samt att lokala och regionala myndigheter inte har deltagit i projektet.

3.

Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet bör i sin nya form göra det möjligt att gå från ett rent mellanstatligt samarbetsprojekt till ett projekt för dialog mellan medborgarna i Medelhavsområdet. Processen bör framför allt syfta till ett samarbete mellan länderna i södra och östra Medelhavsområdet och involvera de lokala och regionala myndigheterna i konkreta projekt som utformats i samförstånd utifrån en övergripande strategi baserad på medborgarnas behov och på solidaritet.

4.

Ett villkor för att man genom Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet ska lyckas stärka samarbetet och partnerskapet mellan länderna i EU och Medelhavsländerna är att man hittar nya projektområden med katalysatoreffekt som klart kan visa på de konkreta vinsterna för medborgarna. Det kräver att man går vidare från principförklaringar till konkreta åtgärder, vilket i sin tur förutsätter ett omfattande deltagande av politiker på lokal och regional nivå och en öppen och tydlig kommunikation.

5.

Möjligheten för de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhället att bidra mer till de offentliga insatserna begränsas ofta av den lokala demokratins svaghet och avsaknaden av en verklig decentraliseringsprocess i länderna i södra och östra Medelhavsområdet.

6.

Vi konstaterar också att decentraliseringen och den lokala deltagardemokratin inte alltid går hand i hand. I vissa stater inom och utanför EU står de lokala och regionala myndigheterna inför utmaningen att öka valdeltagandet samt att främja medborgarnas och organisationslivets medverkan i utformningen av strategier och planer som rör större kommunala eller regionala projekt.

7.

ReK är övertygad om att initiativ i Medelhavsområdet som endast bygger på diplomatiska strategier inte kommer att leda till varaktiga lösningar så länge den lokala demokratin inte har en central plats i debatten, som bör vara inriktad på hur den lokala nivån ska stärkas och ett direkt samarbete inledas mellan länderna på båda sidor av Medelhavet inom ramen för Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet.

8.

Kommittén välkomnar därför stats- och regeringschefernas deklaration om Europa-Medelhavspartnerskapet i Paris den 13 juli, där de framhöll att det är viktigt att det civila samhället, de lokala och regionala myndigheterna och den privata sektorn deltar aktivt i genomförandet av Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet.

9.

Kommittén anser dock att det inte är lämpligt att placera de aktörer som åtnjuter demokratisk legitimitet, t.ex. de lokala och regionala myndigheterna, på samma nivå som det civila samhället och den privata sektorn.

10.

ReK instämmer också i den slutsats som drogs av stats- och regeringscheferna inom Europa-Medelhavspartnerskapet att ansvaret för processen måste spridas på fler aktörer, att alla parter måste delta på lika villkor i projektförvaltningen och att processen måste utmynna i konkreta projekt som är mer synliga för medborgarna, vilket gör det möjligt att ge förbindelserna mellan länderna i Medelhavsområdet en mer konkret och synlig form tack vare ytterligare regionala och lokala projekt som gynnar medborgarna i regionen.

11.

ReK påpekar att de lokala och regionala myndigheterna är beredda och åtar sig att bidra till Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet genom att främja den lokala demokratin och ett decentraliserat samarbete.

12.

De lokala och regionala myndigheterna har stor erfarenhet av att genomföra EU-insatser, som ofta kräver deras engagemang och resurser. De har stor erfarenhet och sakkunskap när det gäller att hantera stads- och landsbygdsfrågor som rör miljö, energi, transporter, räddningstjänst, migration, ekonomisk utveckling och många andra viktiga prioriterade områden i Barcelonaprocessen, däribland interkulturell dialog, utbildning och den mänskliga och sociala dimensionen. ReK beklagar följaktligen att man inte på förhand rådfrågat de lokala och regionala myndigheterna om de utvecklingsprojekt som bifogas slutsatserna från toppmötet i Paris, trots att dessa myndighetsnivåer måste delta när projekten ska genomföras. Det är nödvändigt att i framtiden bryta med denna mellanstatliga logik och ge utrymme för alla berörda myndighetsnivåer att delta.

13.

Kommittén vill betona, liksom i tidigare yttranden om detta ämne, vikten av att de lokala och regionala myndigheterna deltar inte bara i samband med genomförandet av projekten utan också i samarbete som rör hela kedjan från utformning av strategier, genomförande av program och projekt till uppföljning av strategiernas genomförande och utvärdering av resultaten. Detta är särskilt viktigt när projekten rör områden där lokala och regionala myndigheter har vidsträckta, direkta befogenheter, till exempel stadsplanering och fysisk planering, vattenförvaltning, sophantering, miljöförvaltning, klimatförändringens effekter på det lokala planet, lokal ekonomisk utveckling, bevarande av det kulturella och historiska arvet, lokal turismutveckling, grundläggande hälso- och sjukvård, integrationsinsatser och social sammanhållning.

14.

Kommittén välkomnar att det nya programmet Ciudad, genom vilket man vill främja samarbete när det gäller stadsutveckling och en dialog i Medelhavsregionen, inom kort kommer att inledas inom ramen för det redan existerande europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Kommittén samtycker till en prioritering av miljömässig hållbarhet, energieffektivitet, hållbar ekonomisk utveckling och en minskning av de sociala skillnaderna. Detta är områden där de lokala och regionala myndigheterna har omfattande och direkta befogenheter och kan bidra med stor erfarenhet och sakkunskap.

15.

ReK påpekar att de finansiella aspekterna av Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet ännu inte har beskrivits i detalj och att de lokala och regionala myndigheterna kan fungera som politiska, tekniska och finansiella samarbetsparter vid utarbetandet och genomförandet av strategier och projekt som tillgodoser medborgarnas reella behov och främjar Barcelonaprocessens målsättningar. Vi konstaterar också att initiativet Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet inte medför några som helst förändringar av de program och budgetmedel som rör Medelhavsdimensionen i EU:s grannskapspolitik.

16.

Den lokala och regionala nivån är en myndighetsnivå som i nära samarbete med de övriga myndighetsnivåerna kan fungera som plattform för att komma fram till lösningar på anpassningsproblem och andra problem som skapas av globaliseringen. De lokala och regionala myndigheterna i framför allt EU har gradvis gjort sig gällande som en viktig förvaltningsnivå för att formulera dessa lösningar.

17.

Kommittén upprepar därför sin begäran att de lokala och regionala myndigheterna ska erkännas som viktiga partner i Barcelonaprocessen och samarbetet EU–Medelhavsområdet.

18.

ReK erkänner den roll som spelas av de olika nätverk och sammanslutningar av lokala, regionala, nationella, europeiska och internationella myndigheter i det decentraliserade Europa–Medelhavssamarbetet samt deras erfarenhet, sakkunskap och lokalkännedom (1). För att uppnå optimala resultat är det därför nödvändigt att i högre grad dra större ömsesidig fördel av insatserna och att samordna målsättningarna för decentraliserade samarbetsprojekt med målsättningarna för Europa–Medelhavspartnerskapet.

19.

Kommittén bekräftar sitt stöd till den deklaration som företrädarna för lokala och regionala myndigheter i Medelhavsområdet och Europa utfärdade i Marseille den 23 juni 2008 under forumet för kommunala och regionala myndigheter runt Medelhavet.

20.

Vi delar i detta sammanhang de lokala och regionala myndigheternas och deras representativa organisationers vilja att skapa ett officiellt instrument som ger dem en permanent politisk representation och möjlighet att aktivt delta i Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet. Detta är ett viktigt instrument för att ge Barcelonaprocessen en lokal och regional förankring, och kommittén upprepar därför sin ståndpunkt från tidigare yttranden på detta område.

21.

ReK har följaktligen som mål att inrätta Församlingen för regionala och lokala EU–Medelhavsmyndigheter (ARLEM) bestående av lika många företrädare för de lokala och regionala myndigheterna i EU och partnerländerna i Medelhavsområdet, i analogi med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) som inrättades för att representera den parlamentariska dimensionen.

II   POLITISKA REKOMMENDATIONER

22.

Regionkommittén uppmanar de organ som ansvarar för förvaltningen av Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet att inte bara politiskt erkänna de lokala och regionala myndigheterna utan också att formellt och konkret integrera dem i samarbetet i Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet.

23.

Kommittén rekommenderar därför att man i nya arbetsdokument betraktar de lokala och regionala myndigheterna som fullvärdiga parter i samarbetsprocessen i samband med nylanseringen av Barcelonaprocessen.

24.

ReK insisterar på att de lokala och regionala myndigheterna, jämsides med centralregeringarna, involveras redan i ett tidigt skede vid utarbetandet av associeringsavtal, strategiska dokument och handlingsplaner som antas av EU och partnerländerna i södra och östra Medelhavsområdet inom ramen för EU:s grannskapspolitik.

25.

Vi uppmanar därför regeringarna i EU och Medelhavsländerna att fastställa formerna för en nationell strukturerad dialog och ett samråd med lokala och regionala aktörer, arbetsmarknadens parter och det civila samhället via de lokala och regionala myndigheternas nätverk och sammanslutningar.

26.

ReK beslutar att stödja inrättandet av en församling för regionala och lokala EU–Medelhavsmyndigheter (ARLEM) bestående av ett antal ledamöter i Regionkommittén, företrädare för europeiska och internationella sammanslutningar som är involverade i samarbetet EU–Medelhavsområdet och ett likvärdigt antal företrädare för de lokala och regionala myndigheterna söder och öster om Medelhavet, som en permanent plattform för dialog, utbyte och samarbete. Kommittén föreslår att församlingen erkänns som ett rådgivande organ inom den framtida förvaltningen för Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet, precis som skett med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet när det gäller de nationella parlamenten.

27.

Vi uppmanar kommissionen att harmonisera, samordna och förbinda det nya initiativet med de olika programmen, projekten och instrumenten i gemenskapen (2) och med dem som redan finns inom samarbetet EU–Medelhavsländerna (3) för att dra nytta av tidigare erfarenheter, undvika överlappningar och göra allt större framsteg.

28.

Regionkommittén föreslår att man undersöker möjligheten att anpassa existerande stödinstrument till Medelhavsområdet, vilket i huvudsak skulle innebära en politik för ekonomisk och social sammanhållning med vars hjälp samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna i EU och i Medelhavsländerna skulle bygga på en territoriell dimension.

29.

ReK uppmanar förvaltningsorganen för Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet att utnyttja det tillfälle som en nylansering av processen ger för att arbeta vidare med reformen för det lokala styret och decentraliseringen i vissa länder kring södra och östra Medelhavet och att i andra länder initiera decentraliseringsprocessen.

30.

Vi föreslår därför att man prioriterar initiativen för den institutionella uppbyggnaden av de lokala och regionala myndigheterna och att man lanserar program för en modernisering av förvaltningarna och utbildningsprojekt för de anställda på lokal och regional nivå.

31.

ReK anser att ett ökat ansvar för lokalt och regionalt folkvalda kommer att bidra till ett flernivåstyre där olika institutionella nivåer knyts till den offentliga politikens och utvecklingspolitikens beslutsprocess, utarbetande, genomförande och utvärdering.

32.

Regionkommittén föreslår att de lokala mänskliga, tekniska och akademiska resurserna utnyttjas när projekten genomförs och att medborgarna får delta så mycket som möjligt så att de känner sig delaktiga i samarbetsprocessen och de projekt som den mynnar ut i.

33.

Slutligen anser vi att dynamiken inom Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet kan ge samtliga aktörer på olika nivåer tillfälle till nya kunskaper och kontakter, nya sätt att lära känna varandra samtidigt som den gör det möjligt för de olika aktörer som deltar i processen (centrala och decentraliserade förvaltningar, lokala och regionala myndigheter, det civila samhället etc.) att få lära sig ett nytt sätt att se på utveckling och lokal demokrati.

34.

Kommittén ger ordföranden i uppdrag att lägga fram detta yttrande för det franska ordförandeskapet, det delade ordförandeskapet för en union för Medelhavsområdet, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet samt statscheferna i länderna söder och öster om Medelhavet.

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  Det finns en mängd nätverk, organisationer och centrum som ägnar sig åt undersökningar och forskning om länderna i EU och Medelhavsområdet och deras samarbete. Det vore värdefullt att kartlägga och ta del av deras arbete, dra slutsatser och utforma ett nytt initiativ utifrån deras resultat. Ett exempel är den globala rapporten om decentralisering och lokal demokrati från United Cities and Local Governments (UCLG), som redogör för situationen i partnerländerna i Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet.

(2)  T.ex.: fonden för interregionalt samarbete, EU:s utvidgningspolitik gentemot kandidatländer som Kroatien och Turkiet.

(3)  T.ex. EU:s grannskapspolitik, gemenskapsprogram som Erasmus Mundus eller ramprogrammet för forskning och utveckling samt 5+5-dialogen mellan EU-länderna vid Medelhavet och Maghrebländerna.


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/56


Yttrande från Regionkommittén om ”Förvaltning och partnerskap på nationell och regional nivå samt inom ramen för projekt på det regionalpolitiska området”

(2008/C 325/09)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén upprepar i fråga om partnerskap att de lokala och regionala myndigheterna inte bör placeras i samma kategori som det civila samhället och de ekonomiska aktörerna och arbetsmarknadens parter. De lokala och regionala myndigheterna är nämligen valda organ med ett direkt ansvar gentemot EU:s medborgare.

Regionkommittén vill påpeka att det inte finns några allmäneuropeiska metoder för hur partnerskap ska inrättas när det gäller förberedelse, genomförande, uppföljning och utvärdering av program- och planeringsdokument för territoriell utveckling. Detta gör det omöjligt att i praktiken bedöma huruvida partnerskapsprincipen verkligen tillämpats och inte bara nämnts som en formsak och vilken effekt den faktiskt haft.

Regionkommittén rekommenderar att Europaparlamentet och kommissionen utvärderar möjligheterna att ta tillvara de nationella och/eller regionala myndigheternas kapacitet när det gäller att övervaka tillämpningen av operativa program och utgifterna under struktur- och sammanhållningsfonderna i syfte att kontrollera de kostnader som uppstår och de resultat som uppnås.

Regionkommittén är övertygad om att ReK måste få en större roll i arbetet med att utarbeta, genomföra och följa upp de europeiska strategierna genom att man aktivt involverar ReK:s ledamöter i dialogen på lokal och regional nivå.

Regionkommittén åtar sig att planera och genomföra initiativ för att sprida god praxis i fråga om partnerskap för att fastställa prioriteringarna i medlemsstaterna.

Föredragande

:

Vladimir Kissiov (BG-PPE), ledamot av kommunfullmäktige i Sofia

REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

Allmänna synpunkter rörande förvaltning och partnerskap på nationell, regional och lokal nivå samt inom ramen för projekt på det regionalpolitiska området

1.

Regionkommittén stöder till fullo initiativet att studera och analysera förvaltning och partnerskap på nationell, regional och lokal nivå samt inom ramen för projekt på det regionalpolitiska området i samband med att program- och planeringsdokument för territoriell utveckling utarbetas och genomförs.

2.

Regionkommittén välkomnar medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas insatser för att fastställa och systematiskt tillämpa partnerskap mellan statliga, regionala och lokala institutioner och företrädare för det civila samhället, arbetsmarknadsparter och näringsliv när planeringsdokument sammanställs för hur strategierna för regional planering och utveckling ska utarbetas och tillämpas.

3.

Regionkommittén ställer sig särskilt positiv till att regeringarna i medlemsstaterna arbetar för att utveckla en dialog med de lokala och regionala myndigheterna för att fastställa målen, prioriteringarna, resurserna för och genomförandet av den territoriella utvecklingen mot bakgrund av de europeiska och nationella strategierna.

4.

Regionkommittén understryker städernas och regionernas ledande roll i samband med att strategidokument utarbetas, program genomförs och EU:s strategier följs upp och genomförs.

5.

Regionkommittén upprepar i fråga om partnerskap att de lokala och regionala myndigheterna inte bör placeras i samma kategori som det civila samhället och de ekonomiska aktörerna och arbetsmarknadens parter. De lokala och regionala myndigheterna är nämligen valda organ med ett direkt ansvar gentemot EU:s medborgare. Partnerskap mellan medlemsstaternas nationella organ, EU:s organ och de lokala och regionala myndigheterna står därför på en kvalitativt annorlunda nivå än de andra formerna av partnerskap. Lokala och regionala myndigheter som valts av medborgarna och anförtrotts statliga uppgifter bör därför vara tydligt förankrade som sådana i de allmänna förordningarna och dokumenten.

6.

Regionkommittén är övertygad om att principerna om god förvaltning i lokal- och regionalpolitiken kan tillämpas genom att man i högre grad involverar företrädare för det civila samhället, de ekonomiska aktörerna och arbetsmarknadens parter.

Centrala förvaltningsfrågor inom ramen för strukturpolitiken

7.

ReK stöder en omfattande utvärdering av förvaltningen av strukturfonderna i EU:s flernivåsystem.

8.

Regionkommittén anser det vara avgörande för goda styresformer inom regionalpolitiken att det föreligger en integrerad strategi vad gäller de politiska instrumenten, att samtliga berörda aktörer deltar aktivt, att man tydligt fokuserar på ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av politiken och satsar på en horisontell och vertikal integration av de olika instrumenten som ger tydligt mätbara resultat.

9.

Kommittén värdesätter den europeiska strukturpolitikens roll som ett effektivt kompletterande instrument för den administrativa decentraliseringsprocessen i de olika EU-länderna vid utveckling av regionala styrprocesser som bygger på planering och indikatorer. Dessa processer har i hög grad bidragit till att förbättra de offentliga insatserna på lokal och regional nivå.

10.

Regionkommittén anser att strukturpolitikens nuvarande förvaltningsmodell utgör en god grund för strukturpolitikens framtida inriktning.

11.

Regionkommittén vill påpeka att det inte finns några allmäneuropeiska metoder för hur partnerskap ska inrättas när det gäller förberedelse, genomförande, uppföljning och utvärdering av program- och planeringsdokument för territoriell utveckling. Detta gör det omöjligt att i praktiken bedöma huruvida partnerskapsprincipen verkligen tillämpats och inte bara nämnts som en formsak och vilken effekt den faktiskt haft.

Politiska aspekter på partnerskap i förvaltningen av regionalpolitiken

12.

Regionkommittén anser att man lyckats fördjupa partnerskap för att utveckla en mer hållbar politik för sammanhållning och ökad vertikal och horisontell integration i förvaltningen och partnerskap på nationell, regional och lokal nivå.

13.

Regionkommittén ser det som en demokratisk landvinning i de nya medlemsstaterna att regeringarna arbetar för att införa principerna om goda styrelseformer när programdokument ska utarbetas och genomföras.

14.

De nationella och regionala myndigheterna och förvaltningarna måste utarbeta och fastställa metoder för hur partnerskap i regionalpolitiken ska tillämpas när det gäller program- och planeringsdokumenten, metoder med vilka man klart och tydligt definierar hur partnerskapet ska fungera och hur omfattande det måste vara i alla faser (t.ex. förberedelse, genomförande, uppföljning och utvärdering). I samband med detta måste man ta hänsyn till de två kvalitativt olika partnerskapsnivåer som finns:

Valda organ med ett direkt ansvar gentemot EU:s medborgare, t.ex. de lokala och regionala myndigheterna.

Ekonomiska aktörer, arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

Vilka partner som ska involveras varierar beroende på deras befogenhetsområde, sakkunskaper, färdigheter och möjliga mervärde. Dessutom måste man också ta hänsyn till att nivån av decentralisering varierar mellan de enskilda medlemsstaterna samt huruvida det är de lokala och regionala myndigheterna som förvaltar vissa operativa program.

15.

Regionkommittén anser att länder som varit medlemmar i EU under en längre tid, framför allt de som har en högre grad av decentralisering, väsentligen har bidragit till att förbättra systemet för god förvaltning och partnerskap på nationell, regional och lokal nivå och inom ramen för projekt på det regionalpolitiska området och kan dela med sig av god praxis till andra länder.

16.

Regionkommittén anser att man genom att involvera partnernätverk när regionala utvecklingsstrategier ska utarbetas och tillämpas ger olika aktörer/deltagare stora möjligheter att ge uttryck för sina intressen och ökar medborgarnas tilltro till förvaltningen. Man måste dock se till att berörda partner har det mandat att agera, de sakkunskaper och de färdigheter som krävs samt att deras deltagande medför ett verkligt mervärde och att de har tillräckliga finansiella medel för att till fullo kunna delta i diskussionerna. Dessa finansiella medel skulle kunna ingå i det tekniska stödet och också göra det möjligt att utarbeta verkligt motiverade studier och vetenskapliga undersökningar på europeisk, nationell och lokal nivå.

17.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att, eftersom det inte beaktas i en rad operativa program, tillåta och uppmuntra de lokala och regionala myndigheterna, deras nationella och övernationella sammanslutningar och andra berörda partner att utnyttja de medel som finns för tekniskt stöd under innevarande programperiod så att de kan utföra studier och analyser på lokal, regional, nationell och europeisk nivå för att identifiera behov och prioriteringar för en ny sammanhållningspolitik.

18.

Regionkommittén är övertygad om att fördjupningen av partnerskap och förvaltning inom ramen för projekt håller på att få allt större betydelse i alla skeden av EU:s politiska beslutsfattande på området för regional och lokal utveckling – utarbetande, genomförande, uppföljning och utvärdering.

19.

Regionkommittén anser att förvaltning och partnerskap när EU:s strategier för territoriell utveckling utarbetas, genomförs, följs upp och utvärderas måste få en allt viktigare plats i EU:s kommunikationsstrategi.

20.

Regionkommittén uppmanar Europaparlamentet och kommissionen att när de utarbetar EU:s strategier i större omfattning använda sig av partnerskap, förvaltning och den öppna samordningsmetoden, så att ett maximalt antal berörda parter omfattas, framför allt de lokala och regionala myndigheterna, som är de förvaltningsnivåer där en stor del av gemenskapens strategier genomförs. I detta sammanhang uppmanar vi kommissionen att verka för att de regionala och lokala myndigheter som önskar och har kompetens att förvalta gemenskapsprogram för regional utveckling utnämns till förvaltningsmyndigheter för operativa program.

21.

Regionkommittén anser att de frågor som uppstår inom förvaltning och partnerskap på nationell och regional nivå när nationella, regionala och lokala strategiska dokument och planeringsdokument utarbetas måste knytas till diskussionen om och lanseringen av initiativen för att övervinna utmaningar i samband med t.ex. klimatförändringarna, kollektivtrafiken i städerna, utvecklingen av biovetenskaperna och biotekniken, den vetenskapliga forskningens utveckling och innovationerna i EU:s regioner.

Att uppmuntra till partnerskap i förvaltningen

22.

Regionkommittén anser att det är av avgörande betydelse vid utarbetandet av den nya politiken för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, särskilt med avseende på regioner med allvarliga och bestående naturbetingade och demografiska nackdelar, att man ser till att framför allt de lokala och regionala myndigheterna, och deras nationella och övernationella sammanslutningar, men också de ekonomiska aktörerna och arbetsmarknadsparterna och det civila samhället i ett så tidigt skede som möjligt involveras i arbetet med att formulera de nationella ståndpunkterna och prioriteringarna och med att utarbeta dokumenten samt att man tar vederbörlig hänsyn till deras åsikter.

23.

Regionkommittén anser att man bör fortsätta den ingående granskningen av medlemsstaternas metoder och erfarenheter av partnerskap när de fastställer prioriteringarna för den lokala, regionala, nationella och överstatliga utvecklingen. Granskningarna kommer att stödja genomförandet av enklare och effektivare kommunikationsformer mellan parterna på lokal och regional nivå.

24.

Regionkommittén anser att skillnaderna i graden av decentralisering mellan medlemsstaterna gör att samrådet och förvaltningen på projektbasis sker på olika sätt.

25.

Regionkommittén anser att de som deltar i förvaltning och partnerskap på nationell och regional nivå i medlemsstaterna under nästa planeringsperiod måste förberedas för detta genom beprövade och fungerande mekanismer för samråd med partner och aktörer inom det civila samhället, t.ex. genom handböcker för god praxis, för offentlig-privata partnerskap, och för samarbete med partner i det civila samhället för samordnade insatser vid planeringen av den framtida utvecklingen på lokal och regional nivå.

26.

I överensstämmelse med Lissabonstrategins mål att utveckla en kunskapsbaserad ekonomi rekommenderar Regionkommittén målinriktade åtgärder för att involvera universiteten, olika forsknings- och vetenskapsinstitut och teknikcentrumen i arbetet med de nationella ståndpunkterna och dokumenten för den nya programperioden, inte bara på nationell utan även på lokal och regional nivå.

27.

Regionkommittén anser att man inom ramen för de allmänna ansträngningarna för att stärka den administrativa förmågan måste prioritera målinriktade åtgärder för att involvera ungdomar redan i de tidigaste etapperna av processen att utarbeta, harmonisera och planera strategierna för territoriell utveckling. Detta kommer att få en mycket tydlig effekt på hur EU:s strategier genomförs på lång sikt och kommer att stimulera ungdomarna till ett aktivt medborgarskap.

28.

Regionkommittén anser att man måste fortsätta stärka aktivt partnerskap (på initiativ av de lokala och regionala myndigheterna och de icke-statliga organisationerna) i förvaltningsprocessen. Regionkommittén ser det som ett mål att medlemsstaterna vidtar sådana åtgärder som med tanke på de särskilda nationella omständigheterna lämpar sig för att partnersammanslutningar ska bildas, så att deltagandet, ansvarskänslan och intresset hos det civila samhällets aktörer ökar.

29.

Regionkommittén rekommenderar att Europaparlamentet och kommissionen utvärderar möjligheterna att ta tillvara de nationella och/eller regionala myndigheternas kapacitet när det gäller att övervaka tillämpningen av operativa program och utgifterna under struktur- och sammanhållningsfonderna i syfte att kontrollera de kostnader som uppstår och de resultat som uppnås. Detta skulle bidra till att förenkla förfarandena och minska de därmed sammanhängande kostnaderna.

30.

Regionkommittén anser att man måste utarbeta institutionella instrument som underlättar tillämpningen av horisontella och vertikala tillvägagångssätt. Exempel på sådana instrument är plattformar, regional strategiförvaltning och rundabordssamtal som underlättar kommunikationen inom branschspecifika nät på politisk och administrativ nivå.

31.

Kommittén anser att man bör beakta och uppmuntra den roll som de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS) spelar inom regionalpolitiken. Dessa nya grupperingar är inte bara ett instrument för förvaltning av gemenskapsmedlen, utan framför allt ett redskap för att göra det civila samhället i grannländerna delaktigt i gemensam och tvärgående verksamhet.

32.

Regionkommittén anser att man vid utvärdering av partnerskap inom förvaltning och projektplanering av den lokala och regionala utvecklingen måste tillmäta den kvalitativa aspekten större vikt än de kvantitativa indikatorerna. Det är därför mycket viktigt att de centrala, regionala och lokala myndigheter som deltar i styrningsprocessen inte utvärderas på samma sätt, utan indelas i kategorier i förhållande till sin förmåga och möjlighet att bidra.

33.

Med tanke på hur svårt det är för de regionala strategierna att få uppmärksamhet i samhället är det ytterst viktigt att man skapar de gränssnitt som behövs på de olika nivåer där strategierna möter olika sektorer.

34.

En av de största uppgifterna för de lokala, regionala och centrala myndigheterna måste vara att främja den administrativa kapaciteten och få till stånd fortlöpande förbättringar i det avseendet. Årliga utvärderingar av den administrativa kapaciteten måste omvandlas från en formalitet till en analys av vad som har uppnåtts, och resultaten bör sedan offentliggöras och tjäna som underlag för framtida kapacitetsuppbyggnad.

Regionkommitténs roll

35.

Regionkommittén är övertygad om att ReK måste få en större roll i arbetet med att utarbeta, genomföra och följa upp de europeiska strategierna genom att man aktivt involverar ReK:s ledamöter som företrädare för de lokala och regionala myndigheternas intressen i dialogen med medborgarna och de icke-statliga organisationerna på lokal och regional nivå. Detta är en nödvändig förutsättning för att planeringen av den territoriella utvecklingen ska lyckas, samt för att den administrativa kapaciteten och informationskapaciteten på lokal och regional nivå ska stärkas och utvidgas, så att man kommer över det förvaltningsunderskott som i många EU-dokument anförs som ett hinder för utvecklingen.

36.

Regionkommittén kommer varje år att utarbeta förslag till hur partnerskap i förvaltningen på lokal och regional nivå kan förbättras, och dessa förslag kommer att ingå som en självklar del i diskussionerna på de toppmöten som äger rum varje år.

37.

Regionkommittén kommer att stödja initiativ från medlemsstaternas, Europaparlamentets och Europeiska kommissionens sida för att tillämpa principen om partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna, inte bara vid uppföljningen av strategiernas genomförande utan framför allt också vid förverkligandet av dem.

38.

Regionkommittén anser att man genom olika initiativ bör stödja, stimulera och utveckla partnerskap med icke-statliga organisationer och arbetsgivare på lägre förvaltningsnivåer, framför allt under planeringsstadiet men också när konkreta åtgärder genomförs.

39.

Regionkommittén åtar sig att planera och genomföra initiativ för att sprida god praxis i fråga om partnerskap för att fastställa prioriteringarna för medlemsstaternas lokala, regionala, nationella och överstatliga politik. De lokala myndigheterna måste delta i kommunikationsinsatserna, eftersom de är bäst placerade för att förklara vad EU innebär för människors vardag.

40.

Regionkommittén kommer att göra allt som krävs för att använda mekanismerna inom den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) för att samordna och genomföra de europeiska, nationella och regionala strategierna som ett instrument för decentraliserat internationellt samarbete, som också kan användas för att på ett mer effektivt sätt involvera de olika partnergrupperna i förvaltningen.

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/60


Yttrande från Regionkommittén om ”Industriutsläpp”

(2008/C 325/10)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén betonar att minskade industriutsläpp är viktigt främst när det gäller luftföroreningar. Direktivet om industriutsläpp är en viktig gemenskapsåtgärd som gör det möjligt för medlemsstaterna att uppnå sina utsläppsmål senast år 2020.

Regionkommittén anser att direktivet inte innehåller tillräckligt långtgående åtgärder i fråga om luftföroreningar och är besviken över de lågt satta utsläppsvärdena (se bilaga 1) för stora förbränningsanläggningar. Kommittén vill också framhålla att det fortfarande är stor skillnad mellan de utsläppsvärden som fastställs i förslaget och de värden som anges i BREF-dokumenten om stora förbränningsanläggningar. Dessa gränsvärden bör samordnas och skärpas.

Regionkommittén rekommenderar att man i direktivet inkluderar ett praktiskt översynssystem som möjliggör en översyn av delar av direktivet (t.ex. de tekniska kapitlen och gränsvärdena för utsläpp) via medbeslutandeförfarandet. Kommittén ser också med oro på den framtida anpassningen av lagstiftningen, som ska ske enligt Sevilla-processen (se bilaga 1) vilken inte är något rättsligt förfarande föreskrivet i fördraget och inte föremål för demokratisk kontroll.

Regionkommittén motsätter sig starkt kommissionens förslag att fastställa kriterier för beviljande av undantag som bygger på lokala förhållanden i enlighet med kommittéförfarandet.

Kriterierna för att bevilja undantag borde ha fastställts i direktivet (och således ha fastställts enligt medbeslutandeförfarandet) och bör inte i framtiden fastställas på EU-nivå via kommittéförfarandet, där Regionkommittén och andra representanter för de lokala och regionala myndigheterna inte konsulteras.

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen bör arbetet med att väga lokala miljöförhållanden mot kostnaderna och nyttan för miljön samt ta ställning till den tekniska genomförbarheten utföras av de lokala och regionala myndigheterna inom ramen för lokala och regionala demokratiska processer.

Föredragande

:

Cor Lamers, borgmästare i Houtens kommun (NL-PPE)

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: På väg mot en bättre politik för industriutsläpp

KOM(2007) 843 slutlig

och

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)

KOM(2007) 844 slutlig – 2007/0286/COD

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna rekommendationer

1.

Regionkommittén noterar att de lokala och regionala förvaltningarna i flera av EU:s medlemsstater spelar en avgörande roll när det gäller att genomföra miljö- och näringspolitiken och att de har långtgående befogenheter när det gäller förebyggande politiska åtgärder och att upprätthålla utsläppskontroller.

2.

Regionkommittén stöder utsläppsförebyggande åtgärder och principen ”förorenaren betalar” och uppskattar därför att detta syfte anges i direktivet om industriutsläpp.

3.

Regionkommittén betonar vikten av att åtgärder vidtas vid källan. Det är av största betydelse att orsaken till nedsmutsning identifieras och att utsläpp hanteras vid källan på ekonomiskt och miljömässigt bästa sätt.

4.

I både stadsmiljö och landsbygdsområden är luft-, vatten- och markkvalitet frågor som direkt påverkar medborgarnas dagliga liv. Fortfarande står stora industrianläggningar för en avsevärd andel av luftföroreningarna i EU.

5.

Politiken för ren luft och rent vatten har en gränsöverskridande dimension och kräver därför åtgärder på EU-nivå. Regionkommittén välkomnar direktivet om industriutsläpp eftersom det är ett gemenskapsinstrument för att minska industriutsläppen vid källan.

Miljövinster

6.

Regionkommittén är övertygad om att förslaget innehåller åtgärder som är nödvändiga och som har stora möjligheter att främja miljön. I detta hänseende ställer sig kommittén positiv till en ökad användning av BREF-dokument (referensdokument om bästa tillgängliga teknik, se bilaga 1) såsom föreslås i direktivet, eftersom detta kommer att leda till ökade miljövinster.

7.

Regionkommittén betonar att minskade industriutsläpp är viktigt främst när det gäller luftföroreningar. Direktivet om industriutsläpp är en viktig gemenskapsåtgärd som gör det möjligt för medlemsstaterna att uppnå sina utsläppsmål senast år 2020. En viktig aspekt av det nya direktivet är därför att man inkluderar mindre förbränningsanläggningar på mellan 20 och 50 MW.

8.

Regionkommittén anser att direktivet inte innehåller tillräckligt långtgående åtgärder i fråga om luftföroreningar.

Kommittén är besviken över de lågt satta utsläppsvärdena (se bilaga 1) för stora förbränningsanläggningar. Vi vill också framhålla att det fortfarande är stor skillnad mellan de utsläppsvärden som fastställs i förslaget och de värden som anges i BREF-dokumenten om stora förbränningsanläggningar (se bilaga 1). Dessa gränsvärden bör samordnas och skärpas.

Kommittén håller inte med om att genomförandeperioden för stora förbränningsanläggningar ska vara fem år, utan vill se en sänkning till tre år, vilket ligger i linje med övriga kapitel i direktivet.

9.

Regionkommittén är därför oroad över att direktivet främst kommer att leda till vinster på kort sikt. Kommittén ser med stor oro på de mycket begränsade vinsterna på lång sikt (se punkt 17).

Det nuvarande IPPC-systemet

10.

Regionkommittén betonar att IPPC-tillstånden (integrated pollution prevention and control, dvs. samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, se bilaga 1) även fortsättningsvis bör bygga på en övergripande helhetssyn som tar hänsyn till miljö, produktion, teknisk genomförbarhet, kostnadseffektivitet och, inte minst, lokala förhållanden.

11.

Regionkommittén håller med kommissionen om att IPPC-direktivet inte genomförts på ett korrekt sätt i samtliga medlemsstater. Det har varit svårt att genomföra IPPC-direktivet och BREF-dokumenten har inte alltid använts, vilket också beror på att dokumenten är relativt tekniska och svårbegripliga.

12.

Regionkommittén konstaterar att tillstånden i högre grad återspeglar centraliserade och enhetligt fastställda standarder och krav. Även om detta verkar vara positivt blir det samtidigt svårare att genom tillstånden se vad företag gör, producerar, behandlar eller utvecklar optimalt.

13.

Regionkommittén menar att direktivet om industriutsläpp (som omfattar en översyn av IPPC-direktivet) lades fram endast några veckor efter sista dagen för genomförandet av den nuvarande IPPC-lagstiftningen, som fastställts till den 31 oktober 2007. Översynen äger med andra ord rum innan den nuvarande IPPC-lagstiftningen har fått en chans att visa att den fungerar och är effektiv, och, vilket är ännu viktigare, innan det kunnat göras en fullständig utvärdering av dess effekt i form av utsläppsminskningar.

Sammanslagning av sju direktiv till ett

14.

Regionkommittén anser att sammanslagningen av sju direktiv till ett är ett mycket ambitiöst projekt. Ett stegvis förfarande eller ett ramdirektiv med underliggande dotterdirektiv hade varit att föredra. Ett ramdirektiv kunde även göra det möjligt att inkludera andra direktiv – till exempel direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse – som är direkt kopplade till det, utan att äventyra framtida omarbetningar av ramdirektivet.

15.

Regionkommittén ställer sig positiv till principen om bättre lagstiftning. Kommissionens förslag att slå samman sju direktiv tycks ligga i linje med den principen. Till viss del innebär det nya direktivet en förenkling när det gäller förfarandet för att bevilja tillstånd. Kommittén anser dock att direktivets olika delar inte konsoliderats till fullo, och eftersom det fortfarande finns avgörande skillnader mellan direktivet och BREF-dokumenten har man inte löst samtliga praktiska problem.

16.

Regionkommittén undrar om den bristande överensstämmelse och de tvetydigheter som i dag kännetecknar vissa definitioner verkligen har lösts i och med det nya direktivet. Det råder till exempel fortfarande oklarhet i fråga om vilka återverkningar den nya definitionen av BAT kommer att få avseende bästa tillgängliga teknik. Om teknik avser ett vidare begrepp och inte en specifik teknisk metod kan investeringar från näringslivet underlättas samtidigt som konkurrensen blir rättvisare, vilket leder till att fler nydanande lösningar på miljöproblem kan tas fram.

17.

Regionkommittén är allvarligt oroad över vilka konsekvenser denna sammanslagning kan få för en framtida översyn. Förslaget omfattar nu flera olika områden där det krävs teknisk sakkunskap. Eftersom direktivet är både långt och komplicerat kommer det att vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att se över direktivet i framtiden och att anpassa lagstiftningen till framtida behov och den tekniska utvecklingen genom att fastställa strängare driftskrav t.ex. i fråga om gränsvärden för utsläpp.

18.

Regionkommittén inser att kommissionen försöker hantera problemet med en komplicerad framtida översyn genom den koppling som görs mellan direktivet och BREF-dokumenten. I direktivet fastställs minimistandarder som måste uppnås och genom BREF-dokumenten, som det är mycket enkelt att ändra, kommer systemet att hållas uppdaterat med avseende på den tekniska utvecklingen och skärpta utsläppsnivåer (BAT-AEL, se bilaga 1). Kommittén ser med stor oro på de skillnader som kan uppstå i framtiden mellan BAT-AEL (i BREF-dokument, som går att ändra) och gränsvärdena för utsläpp (i direktivet). Det finns en betydande risk att systemet kan bli föråldrat och därför i mycket begränsad utsträckning bidra till den framtida utvecklingen inom miljöområdet.

19.

Regionkommittén rekommenderar att man i direktivet inkluderar ett praktiskt översynssystem som möjliggör en översyn av delar av direktivet (t.ex. de tekniska kapitlen och gränsvärdena för utsläpp) via medbeslutandeförfarandet. Kommittén ser också med oro på den framtida anpassningen av lagstiftningen, som ska ske enligt Sevilla-processen (se bilaga 1) vilken inte är något rättsligt förfarande föreskrivet i fördraget och inte föremål för demokratisk kontroll.

BREF-dokumentens nya ställning

20.

Regionkommittén är nöjd med de förbättringar som gjorts av BREF-dokumenten och anser dem vara värdefulla referensdokument. De flesta BREF-dokumenten finns dock endast tillgängliga på engelska, vilket kan orsaka svårigheter för de lokala och regionala tillsyns- och tillståndsmyndigheterna. Regionkommittén begär därför att de viktigaste kapitlen i BREF-dokumenten översätts till samtliga EU-språk (t.ex. de kapitel som behandlar bästa tillgängliga teknik (BAT, se bilaga 1) för en viss näringsgren).

21.

Regionkommittén anser det vara oförsvarligt att BREF-dokumenten inte används oftare inom EU och rekommenderar att man använder dem i högre grad. Vi ställer oss därför positiva till den nya ställning som BREF-dokumenten får och till kravet att använda dem vid tillståndsgivning. Kommittén tolkar denna nya ställning för BREF-dokumenten som mer bindande, eftersom dessa dokument (som för närvarande endast är referensdokument som man kan, men inte måste, konsultera) nu i praktiken blir obligatoriska.

22.

Regionkommittén anser att det finns utrymme för förbättringar i BREF-dokumenten. I vissa sammanhang saknas innovationer och förbättringar inom produktionsprocessen. Om till exempel kontroller med stickprovsundersökningar leder till upptäckten av variationer, leder detta för närvarande till straffpåföljder för företagen trots att de kunde användas till att förbättra tekniken. Ett annat exempel är den bristfälliga överensstämmelsen mellan avsnittet om flyktiga organiska föreningar i direktivet och motsvarande BREF-dokument. Därför finns det farhågor om att den renaste metoden inte nödvändigtvis alltid är den mest prioriterade. Nytänkande för att förbättra miljön lokalt bör alltid gynnas av de lokala myndigheterna då det är möjligt, och kvaliteten på BREF-dokumenten bör vara tillräckligt hög för att vara till nytta för behöriga myndigheter.

23.

Regionkommittén anser att den nya ställningen för BREF-dokumenten kommer att leda till en bättre samstämmighet i fråga om tillståndsgivningen och att detta i sin tur kommer att bidra till att det skapas rättvisa konkurrensförhållanden för de europeiska företagen.

24.

Regionkommittén anser att Sevilla-processen (se bilaga 1) är en nödvändig och väletablerad process. I Sevilla-processen utarbetas och uppdateras BREF-dokument vid möten mellan tjänstemän från kommissionen samt sakkunniga från medlemsstaterna, näringslivet och olika icke-statliga organisationer. Samarbetet mellan dessa parter är nödvändigt för att man ska kunna få fram ny bästa tillgängliga teknik och att skapa nya BREF-dokument eller ändra befintliga dokument. Denna process bör därför ges större utrymme i direktivet i förhållande till dess nuvarande innehåll.

25.

Regionkommittén har noterat att representanter från lokala och regionala myndigheter inte ingår i Sevilla-processen och begär att dessa representanter bjuds in. I egenskap av tillståndsgivande instanser och kontrollorgan har de lokala och regionala myndigheterna viktig kunskap om bästa tillgängliga teknik. Sevilla-processen kan därför förbättras genom att representanter för lokala och regionala myndigheter tillåts delta.

26.

Regionkommittén vill betona att den nya ställningen för BREF-dokumenten kan inverka negativt på Sevilla-processen (se bilaga 1). Att uppnå samförstånd om bästa tillgängliga teknik kommer att bli svårare när BREF-dokumenten blir bindande eftersom medlemsstaterna, näringslivet och icke-statliga organisationer kan anta ett mer strategiskt arbetssätt när nya BREF-dokument utarbetas. På grund av produktionskostnaderna skulle näringslivet tjäna på mindre nyskapande normer i BREF-dokumenten. I ett sådant läge skulle Sevilla-processen kunna bli en långsam och sluten politisk process i stället för ett sökande efter bästa tekniska lösningar.

27.

Regionkommittén anser att denna situation kan leda till svagare dokument. Som ett resultat skulle vi få ett omodernt, svagt instrument som inte skulle stimulera innovationer eller förbättra miljökvaliteten, utan t.o.m. försvaga genomförandet av det nya direktivet om industriutsläpp.

Politiskt beslutsfattande: Flexibilitet och hänsyn till lokala miljöförhållanden

28.

Regionkommittén stöder syftet med det nya direktivet om industriutsläpp som är att verka för enhetligare beslut om utsläppstillstånd.

29.

Regionkommittén vill framhålla att de lokala och regionala myndigheterna har olika befogenheter för tillståndsgivning i olika medlemsstater. I Danmark är till exempel både de lokala myndigheterna och den nationella regeringen ansvariga för att utfärda tillstånd. I Nederländerna utfärdar kommuner och provinser tillstånd till förorenare, medan det i Storbritannien är centralregeringen som hanterar frågor om utsläpp från stora källor. Generellt sett har de lokala och regionala myndigheterna inom EU del i politiken genom att normerna fastställs på nationell nivå medan genomförandet sker på nivån under den nationella.

30.

Regionkommittén vill påpeka att nytänkande för renare produktion förekommer i lokalsamhället. Utvecklingen av renare produktion sker på flera olika håll, t.ex. inom medborgarorganisationer, företag och behöriga myndigheter. För närvarande är de lokala myndigheternas roll ofta begränsad till övervakning. Direktivet bör därför skapa möjligheter för samarbete mellan olika parter (lokala myndigheter och företag) vilket skulle hjälpa dem att stimulera nytänkande. Goda exempel på detta finns både i Nederländerna och i Danmark samt i östeuropeiska länder, exempelvis Rumänien.

31.

Regionkommittén vill betona behovet av flexibilitet. De lokala förhållandena varierar och olika anläggningar runtom i EU fungerar på olika sätt, även när de producerar liknande produkter, beroende på skillnader i lokala förhållanden. De lokala och regionala myndigheterna skapar skräddarsydda lösningar för sitt geografiska område. På lokal och regional nivå strävar man alltid efter att balansera mellan lämpligt skydd av miljön och ekonomiska faktorer. Även om en bättre miljö är det allmänna politiska målet måste lokala och regionala myndigheter varje dag besluta om olika miljöfaktorer och ofta kompromissa mellan olika åtgärders miljöpåverkan. I samband med utfärdande av tillstånd är möjligheten att bevilja undantag från utsläppsgränsvärden som baseras på bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) särskilt viktig för regioner i de medlemsstater där det av tradition har slutits frivilliga överenskommelser med näringslivet och där förvaltningens beslut inte kringskurits drastiskt genom lagstiftning.

32.

Regionkommittén är dock fast övertygad om att flexibiliteten bör vara begränsad. Det måste finnas en balans mellan upprätthållandet av rättvis konkurrens och det lokala beslutsfattandet. Kommittén välkomnar därför att utsläppsvärdena inkluderats i själva direktivet, vilket kommer att leda till ett generellt miljöskydd i hela EU. Flexibilitet kan missbrukas och kommittén ser därför positivt på förslaget att förfarandet för lokala hänsynstaganden ger tillräckliga garantier för att förhindra missbruk, eftersom de tillståndgivande instanserna endast kan bevilja undantag med stöd av konsekvensanalyser (artikel 16.3) och är ålagda att offentliggöra motiveringen för allmänheten (artikel 26.3 f).

33.

Regionkommittén motsätter sig starkt kommissionens förslag att fastställa kriterier för beviljande av undantag som bygger på lokala förhållanden i enlighet med kommittéförfarandet (artikel 16.3), och detta av följande skäl:

Kriterierna för att bevilja undantag borde ha fastställts i direktivet (och således ha fastställts enligt medbeslutandeförfarandet) och bör inte i framtiden fastställas på EU-nivå via kommittéförfarandet, där Regionkommittén och andra representanter för de lokala och regionala myndigheterna inte konsulteras.

Eftersom de lokala och regionala förhållandena är av mycket skiftande art är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att fastställa enhetliga kriterier på EU-nivå.

Kommittén är starkt övertygad om att förfarandet för undantag, i linje med ovanstående punkt 29, innebär tillräckliga garantier för att förhindra missbruk.

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen bör arbetet med att väga lokala miljöförhållanden mot kostnaderna och nyttan för miljön samt ta ställning till den tekniska genomförbarheten utföras av de lokala och regionala myndigheterna inom ramen för lokala och regionala demokratiska processer.

Innovation och renare teknik

34.

Regionkommittén stöder idén om innovationsincitament, men undrar om det nya direktivet utgör en solid grund för en sådan utveckling.

35.

Regionkommittén välkomnar förslaget att tillstånd ska prövas oftare. En successiv anpassning av tillståndskraven kommer att bidra till att renare teknik används och således minska industriutsläppens skadeverkningar på miljön. För att se till att innovation verkligen äger rum måste två villkor uppfyllas. För det första måste det finnas en rättslig säkerhet för att investeringskapital ska vara tillgängligt. Konjunkturcykler måste respekteras och generell praxis i medlemsstaterna är att behålla samma tillståndsvillkor under en åttaårsperiod. Bestämmelser om anpassning av tillståndvillkoren till nya eller uppdaterade BREF-dokument (artikel 22.3) måste återspegla detta. För det andra måste det finnas utrymme för undantag som gör det möjligt att testa ny teknik. Regionkommittén anser att de tidsbegränsningar som läggs fast i artikel 16.5 kan vara alltför strikta i vissa fall, åtminstone inom en fyraårsperiod efter offentliggörandet av ett nytt BREF-dokument.

36.

Regionkommittén är oroad över att den nya ställningen för BREF-dokumenten skulle kunna motverka innovation inom industrin p.g.a. att hållbarhet inte belönas tillräckligt mycket. Det europeiska näringslivet kommer inte att uppmuntras till att bli eller förbli världsledande i ny ren teknik, och det kommer att bli svårare att ta itu med befintliga miljöproblem inom EU.

37.

Regionkommittén föredrar att direktivet genomförs på ett sätt som inte indirekt uppmuntrar till stora utlokaliseringar av befintlig industri till ”utsläppsparadis” i andra länder.

38.

Regionkommittén vill understryka att det visserligen är en viktig aspekt av det nya direktivet att mindre förbränningsanläggningar på mellan 20 och 50 MW inkluderas, men att det ur lantbrukets synvinkel är tveksamt om man kan uppnå så pass betydande miljöfördelar genom att inkludera fler gårdar med litet boskapsbestånd att man därigenom kan motivera den administrativa bördan.

Administrativa kostnader

39.

Regionkommittén anser att införandet av bättre lagstiftning, vid sidan om en anpassning av lagstiftningen, också förutsätter kostnadseffektivitet och minskad byråkrati. Kommittén undrar om det nuvarande förslaget verkligen uppfyller dessa sistnämnda krav.

40.

Regionkommittén ser med oro på att det i det nya direktivet införs ett stort antal krav om tillsyn, övervakning, omprövning av tillståndsvillkor och rapportering om efterlevnad.

41.

Regionkommittén anser att tillsyn är en viktig del av ett korrekt genomförande av direktivet. Kommittén välkomnar att detta faktum erkänns i direktivet. Kommittén ställer sig dock tveksam till om detta verkligen bör anges i själva direktivet, i stället för i rekommendationen om minimikriterier för miljötillsyn. Detta skulle också begränsa eventuella skillnader mellan direktivet och rekommendationen om minimikriterier för miljötillsyn (som för närvarande ses över).

42.

Regionkommittén konstaterar att det i förslaget anges att den årliga rapporteringen om efterlevnad av bästa tillgängliga teknik (artikel 8) bör inkludera en jämförelse med bästa tillgängliga teknik (artikel 24). Detta tycks vara en onödig administrativ börda. Eftersom alla tillståndskrav måste bygga på bästa tillgängliga teknik räcker det att rapportera om efterlevnad av de krav som gäller för tillståndet. De flesta kontrollresultat innehåller många osäkra faktorer och att inrapportera dessa uppgifter kan inte leda till konstruktiva förbättringar av den teknik som används. Därför är det tveksamt om detta bidrar till bättre lagstiftning.

43.

Regionkommittén noterar att medlemsstaterna vart tredje år rapporterar om efterlevnaden av direktivet. Även om detta endast görs vart tredje år innebär rapporteringen en stor administrativ börda för de lokala och regionala myndigheterna. Vi vill därför föreslå att medlemsstaterna utarbetar interna databaser med all relevant information som kommissionen alltid kan ta del av. Detta förslag skulle ersätta rapporteringssystemet och ligga i linje med strävan efter bättre lagstiftning.

44.

Regionkommittén noterar att en verksamhetsutövare som helt upphör med verksamheten ska återställa marken till dess ursprungliga skick i enlighet med statusrapporten (artikel 23). Kommittén tolkar detta som att marken ska återlämnas i ett renare skick jämfört med när verksamheten inleddes. Kommittén anser också att markföroreningar bör återställas i enlighet med nästkommande nivå i fråga om markens framtida användning. Detta förslag ligger mer i linje med principen om ”förorenaren betalar”.

45.

Regionkommittén anser att förslaget innebär en regelbunden kontroll av mark och grundvatten före och under det att verksamhet bedrivs. Ett tillstånd bygger dock redan på ett beslut om tillräckligt mark- och grundvattenskydd. I vissa fall kan och bör det finnas skäl för ytterligare kontroll, men detta bör inte vara obligatoriskt i samtliga fall.

46.

Regionkommittén håller med om att allmänheten ska ges tillräcklig information om IPPC-anläggningar. Kommittén betonar att information alltid ska finnas tillgänglig, men endast på begäran.

47.

Regionkommittén kan inte godta förslaget om kommittéförfarande för att fastställa olika kriterier, t.ex. för kontroll av mark och grundvatten och riskbaserade analyser. Kommittén anser att dessa kriterier bör fastställas i själva direktivet och diskuteras under det pågående lagstiftningsförfarandet.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Rekommendation 1

Artikel 6

Beviljande av tillstånd

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Den behöriga myndigheten ska meddela tillstånd om anläggningen uppfyller de krav som ställs i detta direktiv.

Den behöriga myndigheten ska meddela tillstånd om anläggningen uppfyller de krav som ställs i detta direktiv.

Utan att det påverkar andra krav på grund av nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser, ska den behöriga myndigheten meddela tillstånd med villkor som säkerställer att anläggningen uppfyller de krav som ställs i detta direktiv.

Motivering

Förslaget till ändring av IPPC-direktivet strider mot bestämmelserna i vattenramdirektivet och är därmed inte förenligt med befintlig gemenskapslagstiftning. T.ex. förutsätter bestämmelserna i artikel 11.3 i vattenramdirektivet omfattande statliga förvaltningskrav för att kunna uppnå förvaltningsmålen.

Rekommendation 2

Artikel 16.3

Utsläppsgränsvärden, likvärdiga parametrar och tekniska åtgärder

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Genom undantag från punkt 2 andra stycket får den behöriga myndigheten i specifika fall, på grundval av en bedömning av miljömässiga och ekonomiska kostnader och fördelar med hänsyn till den aktuella anläggningens tekniska egenskaper och geografiska belägenhet samt de lokala miljöförhållandena, fastställa utsläppsgränsvärden som är högre än de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten.

Dessa utsläppsgränsvärden får dock inte vara högre än de utsläppsgränsvärden som anges i bilagorna V–VIII, i tillämpliga fall.

Kommissionen får fastställa kriterier för medgivande av undantag enligt denna punkt.

Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

Genom undantag från punkt 2 andra stycket får den behöriga myndigheten i specifika fall, på grundval av en bedömning av miljömässiga och ekonomiska kostnader och fördelar med hänsyn till den aktuella anläggningens tekniska egenskaper och geografiska belägenhet samt de lokala miljöförhållandena, fastställa utsläppsgränsvärden som är högre än de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten.

Dessa utsläppsgränsvärden får dock inte vara högre än de utsläppsgränsvärden som anges i bilagorna V–VIII, i tillämpliga fall.

Kommissionen får fastställa kriterier för medgivande av undantag enligt denna punkt.

Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

Motivering

Regionkommittén motsätter sig starkt kommissionens förslag att kommissionen ska få fastställa kriterier för medgivande av undantag med utgångspunkt i lokala förhållanden enligt kommittéförfarandet (artikel 16.3). Kriterier för beviljande av undantag bör ha fastställts i själva direktivet (och således antagits enligt medbeslutandeförfarandet) och bör inte fastställas i framtiden på EU-nivå via kommittéförfarandet, i vilket Regionkommittén och andra representanter för lokala och regionala myndigheter inte deltar. Eftersom de lokala och regionala förhållandena varierar i mycket hög grad är det mycket svårt, om inte omöjligt att fastställa enhetliga kriterier på EU-nivå. Förfarandet för att bevilja undantag innefattar tillräckliga garantier för att förhindra missbruk, eftersom de tillståndsgivande myndigheterna endast kan bevilja undantag med stöd av konsekvensanalyser (artikel 16.3) och är ålagda att offentliggöra motiveringen för allmänheten (artikel 26.3 f). Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen bör de lokala och regionala myndigheterna inom ramen för lokala och regionala demokratiska processer väga lokala miljöförhållanden mot kostnaderna och nyttan för miljön samt ta ställning till den tekniska genomförbarheten.

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/66


Yttrande från Regionkommittén om ”EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)”

(2008/C 325/11)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén delar helt kommissionens uppfattning att ”rörlighet för arbetstagarna är ett viktigt verktyg för en effektiv och välfungerande inre marknad och är nödvändig för att man ska kunna hjälpa fler människor att hitta bättre jobb, vilket är ett av de centrala målen i Lissabonstrategin”.

Kommittén betonar att ”rörlighet” i detta sammanhang ska uppfattas och främjas som såväl geografisk rörlighet (både inom och mellan medlemsstater) som ekonomisk och social rörlighet och rörlighet mellan olika arbeten.

Kommittén stöder kommissionens mål att öka allmänhetens medvetenhet om de möjligheter och fördelar som rörlighet ger, och betonar den särskilda roll som de lokala och regionala myndigheterna kan ha i spridningen av relevant information.

Kommittén anser att alla rättsliga och administrativa hinder för fri rörlighet för arbetskraften bör avlägsnas innan denna handlingsplan löper ut år 2011.

Detta ska inkludera avlägsnandet av alla återstående hinder för fri rörlighet för arbetstagare från de tio medlemsstater som anslöt sig till EU år 2004 samt från Bulgarien och Rumänien.

Inga begränsningar får tillämpas på arbetstagare från Kroatien då landet ansluter sig till EU.

ReK rekommenderar att de lokala och regionala myndigheterna även ökar möjligheterna till praktikantplatser på kort eller medellång sikt för personer i andra medlemsstater.

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna behöver en rättslig grund för att utföra dessa uppgifter i anslutning till arbetstagarnas rörlighet, framför allt spridningen av information på lokal och regional nivå till både arbetstagare och arbetsgivare. Det är också viktigt att de nationella och europeiska organen i förekommande fall ger dem befogenheter att utföra dessa uppgifter.

Föredragande

:

Dave Quayle, ledamot i Trafford Metropolitan Borough Council (UK-PSE)

Referensdokument

”Meddelande från kommission till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)”

KOM(2007) 773 slutlig

REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén delar helt kommissionens uppfattning att ”rörlighet för arbetstagarna är ett viktigt verktyg för en effektiv och välfungerande inre marknad och är nödvändig för att man ska kunna hjälpa fler människor att hitta bättre jobb, vilket är ett av de centrala målen i Lissabonstrategin”.

2.

Kommittén betonar att ”rörlighet” i detta sammanhang ska uppfattas och främjas som såväl geografisk rörlighet (både inom och mellan medlemsstater) som ekonomisk och social rörlighet och rörlighet mellan olika arbeten.

3.

ReK betonar att rörlighet, i enlighet med de överenskomna principerna om ”flexicurity”, bör vara ett frivilligt val för arbetstagarna och måste stödjas så att riskerna i anslutning till rörligheten kan minimeras och fördelarna för såväl arbetstagare som arbetsgivare maximeras.

Uppföljning av handlingsplanen 2002

4.

Kommittén stöder förslaget om att utbildningssystemen i högre grad ska beakta utvecklingen på arbetsmarknaden och bättre förbereda människor för rörlighet genom språkundervisning och kompetensutveckling.

5.

Kommittén stöder förslaget om att undanröja rättsliga och administrativa hinder och främja erkännande av kvalifikationer över gränserna.

6.

Kommittén stöder inrättandet av en samlad informationsportal för rörlighet baserad på Eures-systemet för lediga platser.

Handlingsplanen för rörlighet för arbetstagarna 2007–2010

7.

ReK stöder avsikterna att förbättra gällande lagstiftning och nuvarande administrativa förfaranden för rörlighet för arbetstagarna för att se till att utövandet av rätten till rörlighet inte medför att arbetstagaren förlorar sitt sociala skydd eller att andra oproportionerliga risker uppstår.

8.

ReK är medveten om behovet av att säkra myndigheternas stöd för rörlighetspolitiken på alla nivåer, dvs. såväl lokal, regional, nationell som europeisk nivå.

9.

Kommittén instämmer i att det finns ett behov av att stärka Eures som en kontaktpunkt för att underlätta rörlighet för arbetstagare och deras familjemedlemmar.

10.

Kommittén stöder kommissionens mål att öka allmänhetens medvetenhet om de möjligheter och fördelar som rörlighet ger, och betonar den särskilda roll som de lokala och regionala myndigheterna kan ha i spridningen av relevant information.

11.

Kommittén välkomnar inrättandet av ”europeiska partnerskap för rörlighet för arbetstagarna”, ett initiativ som omfattar ett nätverk för berörda parter som vill utveckla rörligheten för arbetstagare i EU (åtgärd 14), samt tilldelningen av resurser inom Progress-programmet till finansiering av pilotprojekt, utbyte av god praxis, spridning av rön om nya utvecklingstendenser och framväxten av innovativa program (åtgärd 15).

12.

Kommittén anser att alla rättsliga och administrativa hinder för fri rörlighet för arbetskraften måste avlägsnas innan denna handlingsplan löper ut år 2011.

i)

Detta ska inkludera avlägsnandet av alla återstående hinder för fri rörlighet för arbetstagare från de tio medlemsstater som anslöt sig till EU år 2004 samt från Bulgarien och Rumänien.

ii)

Inga begränsningar får tillämpas på nya medlemsstater då de ansluter sig till EU.

13.

För att denna strategi ska bli framgångsrik och rörlighet en realitet för alla arbetstagare som vill söka arbete i en annan medlemsstat bör följande åtgärder vidtas:

i)

Information om lediga platser i andra medlemsstater bör tillhandahållas via Eures och nationella arbetsförmedlingar samt på lokal och regional nivå via de lokala eller regionala myndigheterna.

ii)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att prioritera geografisk rörlighet och rörlighet mellan olika arbeten i sina nationella sysselsättningsstrategier och strategier för livslångt lärande (åtgärd 5).

iii)

Arbetstagarna måste göras medvetna om rättigheten att söka arbete i andra medlemsstater och om hur detta går till i praktiken samt hur de ska gå till väga för att bevaka sin rätt till social trygghet i denna process.

iv)

Arbetsgivare, i synnerhet i små och medelstora företag på lokal nivå, måste göras medvetna om att de, under strikt iakttagande av alla gällande arbetsrättslagar samt av anställningsskydd och socialt skydd, kan anställa arbetstagare från andra medlemsstater och om de potentiella ömsesidiga fördelarna med detta.

v)

Språkinlärning och främjandet av flerspråkighet bör betonas i högre grad.

vi)

Det bör ske ett mer omfattande erkännande av kvalifikationer över gränserna, inklusive yrkeskvalifikationer.

vii)

Arbetsmarknadsparterna måste involveras i alla aspekter av rörlighet för arbetstagare.

viii)

Överföring av pensionsrättigheter måste möjliggöras (åtgärd 4) och mer flexibla bestämmelser om social trygghet inom och mellan medlemsstater måste införas.

ix)

Man måste se till att lokala, regionala och nationella tjänstemän i den offentliga sektorn som arbetar med alla slags frågor som har anknytning till arbetstagarnas rörlighet får lämplig utbildning, så att dessa snabbt kan tillhandahålla korrekt information till de arbetstagare som söker arbete i andra länder och hjälpa dem att tillvarata sin rätt till socialt skydd vid kontakterna med ansvariga myndigheter i mottagarlandet.

14.

För att säkerställa att denna rörlighet inte leder till sociala spänningar och instabilitet i värdsamhället bör följande åtgärder vidtas:

i)

Europeiska kommissionen måste stödjas i sin strävan att främja konceptet ”rättvis rörlighet”.

ii)

Kampen mot odeklarerat arbete och social dumpning måste fortsätta (åtgärd 6).

iii)

Den allmänna principen om att migrerande arbetstagare ska ha samma lön och arbetsförhållanden samt likvärdiga villkor som arbetstagare från värdlandet i samma yrke eller bransch bör stödjas.

iv)

Social solidaritet och integration mellan migrerande arbetstagare och arbetstagare från värdlandet bör stödjas.

De lokala och regionala myndigheternas roll i främjandet av rörlighet för arbetstagarna

15.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll när det gäller att tillsammans med andra nationella och europeiska myndigheter tillhandahålla information om lediga platser i andra medlemsstater och om hur det i praktiken går till att ansöka om dessa.

16.

Man måste se till att lokala arbetsgivare, i synnerhet i små och medelstora företag, blir medvetna om sin rätt att anställa arbetstagare från hela EU samt vid behov erbjuda praktisk hjälp och råd.

17.

ReK konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna ofta är de främsta tillhandahållarna av utbildning på grundskole- och gymnasienivå, och anser att detta även bör inbegripa språkundervisning, främjande av flerspråkighet och utveckling av interkulturell kompetens, vilket krävs om man ska kunna förbereda människor för att leva och bo i olika kulturella miljöer.

18.

Kommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna främjar och tillhandahåller livslångt lärande (ofta i partnerskap med andra organ).

19.

Kommittén vill fästa uppmärksamhet vid att de lokala och regionala myndigheterna är viktiga arbetsgivare och att dessa bör uppmuntras att i alla medlemsstater försöka finna arbetstagare som kan besätta lediga platser. ReK rekommenderar att de lokala och regionala myndigheterna även ökar möjligheterna till praktikantplatser på kort eller medellång sikt för personer i andra medlemsstater.

För att kunna utföra dessa uppgifter och allmänt bidra till rörligheten för arbetstagare behöver de lokala och regionala myndigheterna följande:

—   Rättslig grund och befogenheter

20.

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna behöver en rättslig grund för att utföra dessa uppgifter i anslutning till arbetstagarnas rörlighet, framför allt i samband med spridning av information på lokal och regional nivå till både arbetstagare och arbetsgivare. Det är också viktigt att de nationella och europeiska organen i förekommande fall ger dem befogenheter att utföra dessa uppgifter.

—   Resurser

21.

Det kan innebära stora påfrestningar för de lokala och regionala myndigheterna om ett stort antal migrerande arbetstagare börjar arbeta och bo i deras område, framför allt om denna förändring sker plötsligt. Detta rör framför allt sociala tjänster, utbildning, hälsovård och bostäder. För att myndigheterna ska kunna hantera situationen måste följaktligen tillräckliga resurser anslås. Detta gynnar inte enbart de nyanlända, utan minskar också risken för spänningar mellan de migrerande arbetstagarna och värdsamhället. ReK stöder därför insamling av statistiska uppgifter om behoven inom arbetsmarknadens olika delar samt utbyte av dessa uppgifter på EU-nivå i syfte att förbättra planeringen och hanteringen av arbetstagarnas rörlighet. Nationella, regionala och lokala myndigheter måste tillsammans i förväg planera hur de sociala tjänsterna ska utformas för att bättre kunna hantera tillströmningen av europeiska invandrare. Skälet till detta är dels att arbetskraftsmigrationen mellan EU-länder kommer att öka kraftigt i framtiden, dels att en bristande planering och den sociala påfrestning och de dåliga samhällsrelationer som blir följden kommer att skada migrationen mellan EU-länderna och till och med skulle kunna äventyra den europeiska enigheten.

22.

Resurser måste också anslås för tillhandahållande av information om rörlighet för arbetstagare och för en utvidgning av språkundervisningen.

—   Kunskap om och tillgång till ”bästa lösningar”

23.

ReK betonar att kommittén är villig att fortsätta att arbeta aktivt för rörlighet för arbetstagare, både när det gäller att främja själva rörligheten, att hitta bästa lösningar och att därefter se till att dessa blir allmänt tillgängliga för lokala och regionala myndigheter.

24.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att tillsammans med berörda organ i de andra medlemsstaterna utveckla ”goda lösningar” på detta område och därefter sprida dessa på nationell nivå och i alla medlemsstater (åtgärderna 7 och 15).

Eures

25.

Kommittén stöder kommissionen i dess strävan att utveckla och stärka Eures ”som en samlad kontaktpunkt för att underlätta rörlighet för arbetstagare och deras familjemedlemmar”. Med beaktande av subsidiaritetsprincipen bör detta mål dock integreras i strukturer på nationell, regional och lokal nivå.

26.

ReK instämmer i kommissionens ståndpunkt att en av Eures huvuduppgifter är att ”öka medvetenheten om principen om likabehandling och behovet av att se till att arbetsnormerna följs på de europeiska arbetsmarknaderna” (åtgärd 9).

27.

Kommittén håller med om att Eures bör ”förbättra sina tjänster för att tillgodose behoven hos särskilda kategorier av arbetstagare” (långtidsarbetslösa, ungdomar, äldre arbetstagare, kvinnor osv.) (åtgärd 10).

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/70


Yttrande från Regionkommittén om ”Mediekunskap” och ”Kreativt innehåll på internet”

(2008/C 325/12)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK uppmanar rådet och Europaparlamentet att ytterligare utveckla sin politik för mediekunskap (med strategiska mål och uppföljning av framstegen) och anta den rekommendation om mediekunskap som nämns i meddelandet och då även beakta detta yttrande från ReK samt subsidiaritetsprincipen. I nästa Media-program bör en särskild avdelning om mediekunskap läggas till. Samtidigt eller alternativt bör EU-finansierade pilotprojekt för mediekunskap planeras.

ReK understryker att man i rapporterna, enligt artikel 26 i det nya direktivet om audiovisuella tjänster, och inom åtgärderna från kommissionens och medlemsstaternas sida måste bedöma vilka skillnader som förekommer och vilka framsteg som gjorts när det gäller mediekunskap på regional nivå i Europa. Man bör ge exempel på välfungerande metoder som kommuner och regioner och motsvarande aktörer använder sig av.

ReK uppmanar nationella, regionala och kommunala myndigheter att stödja initiativ som rör mediekunskap samt att i synnerhet underlätta det civila samhällets bidrag. Kommittén rekommenderar att kommunerna och regionerna verkar för långsiktiga samarbetsprojekt för mediekunskap i offentlig och icke-formell utbildning som riktas till medborgarna, i synnerhet till barn och ungdomar, personer med särskilda behov och samhällsgrupper som löper risk att bli utestängda.

ReK uppmuntrar kommunerna och regionerna att spela en avgörande roll i förvaltningen av det kulturella och språkliga arvet genom kreativt innehåll på internet – främja nya företagsmodeller i den lokala kreativa industrin och i lokala media, stödja kreativa verk som (med)finansieras av medieinstitut och medieorganisationer eller genom att till och med införa elektroniskt styre (e-Government).

ReK ställer sig kritisk till att kommissionen inte har bedömt de kulturella och sociala konsekvenserna av det framväxande området för kreativt innehåll på internet: tillämpningsområdet för den föreslagna rekommendationen och forumet för internetinnehåll, måste införliva kulturell mångfald.

Föredragande

:

Evangelia Schoinaraki-Iliaki (EL-PSE), prefekt i departementet Heraklion

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En europeisk strategi för mediekunskap i den digitala miljön

KOM(2007) 833 slutlig

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om kreativt innehåll på internet inom den inre marknaden

KOM(2007) 836 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

A.   Mediekunskap (1)

1.

Regionkommittén har som uppgift att främja den sociala sammanhållningen på regional nivå och där är digital konvergens en viktig faktor. ReK välkomnar kommissionens meddelande om mediekunskap i digital miljö och i synnerhet om den integrerade definition som kommissionen gör av mediekunskap eftersom den omfattar förmågan och möjligheten att ha tillgång till och använda media, men även att förstå deras funktion och kritiskt bedöma deras innehåll.

2.

Rek stödjer de mål och prioriteringar som kommissionen fastställt i sitt meddelande och understryker särskilt att mediekunskap för ReK:s del innebär följande:

a)

Stöd till medborgarna för en aktiv och kreativ användning av media, i synnerhet till den yngre generationen som både är konsumenter och producenter av kreativt innehåll. Mediekunskaperna bland äldre och bland personer i aktiv ålder bör utvecklas och upprätthållas.

b)

Stöd till ett kritiskt förhållningssätt hos medborgarna gentemot alla media.

c)

Främjande av mångfald inom media.

d)

Bidrag till diskussionen om kommersiella meddelanden och frågor om respekt och skydd av privatlivet.

e)

Främjande av aktivt deltagande från medborgarnas sida med tanke på att media har stor betydelse för att sprida kunskap om det europeiska audiovisuella arvet, den lokala och regionala identiteten samt den interkulturella dialogen och demokratin.

f)

Främjande av social integration.

g)

Säkerställande av lika tillgång till nya media och ny teknik eftersom telekommunikation och media får en allt viktigare roll inom nästan alla områden av livet.

3.

ReK har tagit del av slutsatserna från rådets möte den 21 maj 2008 (2) och har följande kommentarer.

ReK erinrar om att kommittén redan 2004 fastslog att främjande av mediekunskaper var ett prioriterat område.

ReK välkomnar rådets insatser för att främja mediekompetensen, även om det råder skillnader mellan vilka metoder medlemsstaterna använder och vilka framsteg de gör.

ReK instämmer i rådets uppfattning att utbyte av information och välfungerande metoder är viktigt om man ska kunna utveckla mediekunskaperna, men vill dessutom understryka att detta kan kombineras med insatser från lokala och regionala myndigheter, som skulle kunna spela en betydande roll på detta område.

ReK anser att mediekunskaperna kan främjas genom ökad finansiering via befintliga och nya initiativ.

Främjande av mediekunskap på EU-nivå

4.

ReK erinrar om att kommittén redan 2004 (3) begärde att kommissionen skulle lägga särskild vikt vid att främja mediekunskap i alla EU:s medlemsstater och säkerställa en lägsta informationsnivå för vart och ett av dem. Av denna anledning välkomnar kommittén att kommissionen i meddelandet stakar ut en gemenskapspolitik för mediekunskap.

5.

ReK uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla sin politik för mediekunskap (program med strategiska mål och uppföljning av framstegen) i samarbete med alla EU-institutioner samt kommuner och regioner, och att stärka samarbetet med Unesco och Europarådet på detta område.

6.

ReK begär att rådet och Europaparlamentet ska anta den rekommendation om mediekunskap som nämns i meddelandet och då även beakta detta yttrande från ReK, subsidiaritetsprincipen och det ansvar som har lagts på lokal och regional nivå i EU när det gäller mediekunskapsfrågor.

7.

ReK uttrycker sin tillfredsställelse över att kommissionen numera måste lägga fram rapporter, enligt artikel 26 i det nya direktivet om audiovisuella tjänster, men understryker dock att man i dessa rapporter och vid påföljande åtgärder från kommissionens och medlemsstaternas sida måste bedöma vilka skillnader som förekommer och vilka framsteg som gjorts när det gäller mediekunskap på regional nivå i Europa. Man bör även sprida de välfungerande metoder som kommuner och regioner och motsvarande aktörer använder sig av.

8.

ReK uppskattar kommissionens ökade insatser för att utnyttja den tekniska kunskap i mediekunskapsfrågor som förvärvas genom lokala och regionala program över hela EU, genom främjande av plattformar för dialog, redogörelser och nätverk för utbyte av bästa praxis.

9.

ReK begär att EU-institutionerna i nästa Media-program ska lägga till en särskild avdelning om mediekunskap, eftersom den gällande versionen av detta program endast innehåller ett enda litet bidrag i denna fråga. Samtidigt eller alternativt, begär ReK att kommissionen ska planera pilotprojekt för mediekunskap och att de ska finansieras av EU.

10.

ReK understryker att de gällande EU-programmen och EU-initiativen, t.ex. om säkrare internet, har en mycket begränsad potential när det gäller utveckling och utbyte av bästa praxis i mediekunskapsfrågor, och begär att kommissionen under översynen av dessa program ska harmonisera dem på ett sådant sätt att kunskapsfrågor införlivas.

Främjande av mediekunskap på nationell, regional och lokal nivå

11.

ReK uppmanar staterna, regionerna och kommunerna att stödja projekt, program och initiativ som rör mediekunskap och som särskilt syftar till följande:

a)

Samarbete mellan alla berörda aktörer, i synnerhet den audiovisuella industrin (film, tv, radio, leverantörer och producenter av internetinnehåll), medieorganisationer, utbildningsinstitutioner, reglerande organ, forsknings- och kulturinstitutioner samt samhällsorganisationer.

b)

Fungerande tjänster för att främja mediekunskap.

c)

Bedömning av framstegen när det gäller mediekunskap på lokal och regional nivå.

d)

Genomförande av informationskampanjer om mediekunskap, stöd till ”Media desks” (informationskontor för frågor om Media-programmet) och skapande av informationscentrum för mediekunskapsfrågor som verkar på regional nivå.

e)

Tillhandahållande av stimulansåtgärder och främjande av politik som syftar till produktion och spridning av europeiskt innehåll och till utveckling av media för det civila samhället.

f)

Deltagande i nätverksamarbete både inom länderna och på EU-nivå.

12.

ReK uppmanar de offentliga myndigheterna att i synnerhet underlätta det civila samhällets bidrag, med tanke på att det i dag är mycket få samhällsorganisationer som deltar i diskussionen om mediekunskap. Parallellt bör man stödja ett förstärkt deltagande av de reglerande myndigheterna i medlemsstaterna och regionerna.

13.

ReK välkomnar kommissionens direkta hänvisning till den centrala roll som kommuner och regioner spelar när det gäller att stödja initiativ inom den icke-formella utbildningen, men vill ändå tillägga att kommunerna och regionerna i många fall även är ansvariga för att införliva mediekunskap på alla nivåer i den offentliga utbildningen.

14.

ReK uppmanar kommunerna och regionerna att införliva mediekunskapsfrågorna i lärarutbildningen, läroplanerna och det livslånga lärandet, samt att främja läromedel och elevers och studenters färdigheter i att använda och producera multimedia.

15.

ReK uppmanar kommunerna och regionerna att verka för ett långsiktigt samarbete för mediekunskap i offentlig och informell utbildning mellan berörda parter inom den offentliga och privata sektorn (t.ex. utgivare av lokala eller regionala tidningar som stöder utbildning i pressfrågor och elektronisk journalistik i skolorna, filmfestivaler som innefattar medieutbildning samt mediekunskapskampanjer som genomförs av statliga tv-kanaler samt hårdvaru- och mjukvaruföretag).

16.

ReK föreslår att medlemsstaterna i högre grad ska främja mediekunskap genom att tillämpa Europaparlamentets och rådets rekommendation om filmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher (4) samt Europaparlamentets och rådets rekommendation om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster (5).

Mediekunskap för kommersiell kommunikation (reklam)

17.

ReK upprepar vad kommittén redan sagt i sitt yttrande om det nya direktivet om audiovisuella tjänster (6), där vi begärde att möjligheten att förbjuda reklaminslag under barnprogram och nyhetssändningar skulle utredas, vilket tyvärr inte beaktades. Kommittén instämmer inte i kommissionens synsätt, där man hävdar att ökad mediekunskap är en lämpligare metod än förbud mot reklam (7). Det finns förstås behov av bättre kunskaper hos medborgarna, i synnerhet barn och ungdomar, så att de kan utveckla ett rationellt och kritiskt förhållningssätt till media. ReK har dock uttryckt sin oro över barns förmåga att skilja själva programmen från reklamen eller att på ett korrekt sätt tolka reklammeddelandena. Av denna anledning stöder kommittén möjligheten att reglera och stärka lagstiftningen i medlemsstaterna.

18.

ReK delar kommissionens åsikt om att det råder stort behov av utveckling och utbyte av välfungerande metoder på detta område. Detta gäller även utvecklingen och tillämpningen av etiska regler och om så behövs ramar för självreglering och samreglering. Samtidigt finns det ett behov av att skydda konsumenternas rättigheter med avseende på innehållstjänster för att säkerställa att tjänsterna uppfyller kvalitetskraven i fråga om tillförlitlighet och giltighet.

19.

ReK stöder alla mediekunskapsprogram på alla styresnivåer, vare sig finansieringen är offentlig eller privat, men förstås under förutsättning att de är transparenta så att de enskilda deltagarnas intressen (särskilt när det gäller aktörer från den privata sektorn) tydligt kan urskiljas.

Mediekunskap för audiovisuella verk och för internetinnehåll

20.

ReK uppmanar kommunerna och regionerna att med stöd från medlemsstaterna och EU främja insatser som grundar sig på de prioriteringar som fastställts i kommissionens meddelande. Dessa insatser riktar sig till medborgarna, i synnerhet till barn och ungdomar, personer med särskilda behov och samhällsgrupper som löper risk att bli utestängda, och omfattar följande:

a)

Ökade kunskaper om det europeiska kulturarvet och ökat intresse för europeiska audiovisuella verk.

b)

Möjligheter för medborgarna att på nära håll följa produktionen av audiovisuella tjänster och verk och att förvärva kreativa färdigheter samt även möjligheter att uttrycka sig och ifrågasätta sin kulturella identitet.

c)

Förståelse av upphovsrättens betydelse.

d)

Kritisk värdering av internetinnehåll från användarnas sida och bättre användning av sökmaskiner.

e)

Främjande av e-integration, vilket även ReK underströk i sitt yttrande i denna fråga (8).

21.

ReK understryker behovet av att införliva det europeiska audiovisuella arvet i utbildnings- och kulturpolitiken i medlemsstaterna, regionerna och kommunerna, och att stödja och främja nya kreatörer, som utgör det europeiska audiovisuella områdets framtid. I detta sammanhang har ReK redan tagit ställning och rekommenderat (9) ökat ekonomiskt stöd och uppbackning av regionala och lokala audiovisuella festivaler i syfte att stärka främjandet av verk gjorda av unga europeiska kreatörer och förbättra yrkesutbildningen på det audiovisuella området i länder och regioner med låg produktion och/eller begränsat geografiskt eller språkligt omfång.

B.   Kreativt innehåll på internet inom den inre marknaden (10)

22.

ReK välkomnar kommissionens meddelande om kreativt innehåll på internet inom den inre marknaden. Vi delar kommissionens åsikt att överföringen av tjänster för kreativt innehåll till internetmiljön är en radikal förändring och att de digitala teknikerna underlättar skapande av audiovisuella verk och gör det möjligt att sprida kreativt innehåll på en audiovisuell marknad utan gränser, samtidigt som tillgången till kreativt innehåll genom apparater, nät och tjänster ökar. Detta innehåll omfattar audiovisuella verk på internet, t.ex. filmer, tv, musik, radio, dataspel, internetpublikationer, utbildningsmaterial på internet samt innehåll som användarna skapar.

23.

ReK understryker att det krävs ytterligare åtgärder om man till fullo ska kunna aktivera potentialen i det europeiska innehållet på internet i syfte att stärka både produktionen, tillhandahållandet och spridningen av kvalitativa och innovativa europeiska verk, främja den europeiska kulturella mångfalden och öka den europeiska konkurrenskraften.

24.

ReK understryker att utmaningarna inte bara måste hanteras av EU, medlemsstaterna, företagen som producerar och sprider innehåll, internetoperatörerna, rättighetsinnehavarna, konsumenterna och fristående reglerande myndigheter, utan även av kommunerna och regionerna.

25.

ReK uppmanar kommunerna och regionerna att spela en avgörande roll i förvaltningen av sitt kulturella och språkliga arv, att främja nya företagsmodeller i den lokala kreativa industrin och i lokala media, att stödja kreativa verk som (med)finansieras av medieinstitut och medieorganisationer eller till och med att införa elektroniskt styre (e-Government) genom att tillhandahålla tjänster via flera kanaler.

26.

ReK stöder de två huvudinitiativen i kommissionens meddelande, dvs. a) förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om kreativt innehåll på internet, och b) skapandet av ett forum för diskussion och samarbete för berörda parter, det s.k. forumet för internetinnehåll, i syfte att utveckla dialogen om hur man ska hantera denna fråga. Kommittén begär att deltagande av företrädare för lokal och regional nivå ska garanteras i detta sammanhang.

Kreativt innehåll på internet och kulturell mångfald

27.

ReK ställer sig kritisk till att kommissionen inte har bedömt de kulturella och sociala konsekvenserna av det framväxande området för kreativt innehåll på internet och inte heller föreslagit att man vidtar de åtgärder som behövs för att främja den kulturella mångfalden och säkerställa att alla får tillgång till IKT:s fördelar. Kommittén ansåg redan i sitt yttrande om strategin i2010 (11) att politiken för de nya tjänsterna och de nya digitala medierna samt det kreativa innehållet inte bör utformas endast på grundval av ekonomiska kriterier, utan att man även måste ta hänsyn till kulturella och sociala kriterier. Mot den bakgrunden måste kreativt innehåll främja social sammanhållning och integration, särskilt vad avser grupper som riskerar utestängning (kvinnor, ungdomar, funktionshindrade osv.).

28.

ReK konstaterar att man när det gäller politiken och lagstiftningen för kreativt innehåll på internet måste uppnå en balans mellan dess betydelse som kulturell tillgång och som ekonomisk tillgång. Det ökade ömsesidiga beroendet mellan kulturområdet, de audiovisuella medierna och IKT gör det nödvändigt att utveckla en sammanhållen politik när det gäller industrin, de kreativa företagen och internetinnehållet.

29.

ReK begär att kommissionen ska införliva skyddet av den kulturella mångfalden inom ramen för internetinnehåll, och i detta syfte utreda:

a)

En utvidgning av tillämpningsområdet för den föreslagna rekommendationen från Europaparlamentet och rådet om kreativt innehåll på internet och forumet för internetinnehåll, så att den kulturella mångfalden införlivas.

b)

Hur kommissionen anser att Unescos konvention om skydd och främjande av kulturell mångfald ska tillämpas i detta sammanhang. I sitt yttrande om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld uppmanade ReK kommissionen att på grundval av subsidiaritetsprincipen vidta åtgärder för att tillämpa denna världsomfattande konvention (12).

c)

Hur man från kommissionens sida ska tillämpa bestämmelsen om kulturell kompatibilitet (artikel 151.4 i EG-fördraget) på detta politikområde.

d)

Utbyte av information mellan medlemsstaterna och förbättrad praxis på detta område.

30.

ReK strävar efter att garantera den kulturella mångfalden och identiteten även i ett pluralistiskt europeiskt samhälle i den framtida digitala miljön och av denna anledning upprepar kommittén sina tidigare krav (13) när det gäller:

a)

Säkerställande av att innehåll och diskussioner finns på alla språk, med tanke på den ökande användningen av ett enda språk i det kreativa innehållet på internet.

b)

Stödjande av digitalisering, dubbning, undertextning och skapande av flerspråkiga versioner av de europeiska audiovisuella verken.

c)

Säkerställande av att leverantörerna av icke-internetrelaterade medietjänster främjar produktionen av verk av europeiska och oberoende europeiska producenter och tillgången till dem.

d)

Positiv särbehandling när det gäller gemenskapsstödet till de länder som har mer begränsade möjligheter att producera kreativt innehåll på internet och/eller har ett begränsat geografiskt eller språkligt omfång.

e)

En bedömning av användarnas behov i olika språkområden vid skapandet av de digitala biblioteken. Bibliotekens digitala material bör vara tillgängligt över medlemsstaternas gränser utan hinder av användningsrättigheterna.

Särskilda åtgärder

31.

ReK delar kommissionens oro över verk som saknar upphovsmän och det faktum att många konstutövare fortfarande tvekar att tillåta spridning på internet, eftersom de är rädda för att förlora kontrollen på grund av den illegala kopieringen. Detta utgör ett hinder för skapande av nya marknader för de europeiska kreativa verken och den kulturella mångfalden i den digitala miljön. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna, kommunerna och regionerna att underlätta dialogen mellan de berörda parterna, i syfte att finna lösningar när det gäller avtalsvillkoren mellan rättighetsinnehavarna och distributörerna på internet, och dessutom stärka sina åtaganden när det gäller genomförandet av den europeiska stadgan om filmer på internet (European Film Online Charter) från 2006.

32.

ReK konstaterar att det finns en motsägelse mellan möjligheterna för tillhandahållarna av tjänster med internetinnehåll att närma sig allmänheten på global nivå och det traditionella bandet mellan immateriella rättigheter och ett bestämt territoriellt område. Det råder även ett motsatsförhållande mellan det kulturpolitiska målet att öka utbytet och spridningen av europeiskt kreativt innehåll på internet och det faktum att många rättighetsinnehavare eftersträvar att förvärva tillstånd i ett begränsat antal medlemsstater, där detta innebär ekonomiska fördelar för dem.

33.

Kommittén är i detta sammanhang nöjd med kommissionens förslag att ytterligare klargöra valmöjligheterna när det gäller att förbättra nuvarande mekanismer, bland annat tillståndsgivning för flera länder, innan den går vidare med utredningen av denna komplicerade fråga i det kommande förslaget till rekommendation.

34.

ReK har redan i ett tidigare yttrande (14) accepterat kommissionens förslag att utveckla en ram för förvaltning av digitala rättigheter och inbjudan till berörda parter att delta i gemensamma diskussioner i vilka innehavarna av digitala rättigheter uppmuntras att enas om graden av interoperabilitet.

35.

ReK anser att samtidigt som en stor del av det äldre europeiska kulturarvet är fritt när det gäller immateriella rättigheter och därför finns på internet så är en översyn av lagstiftningen för de immateriella rättigheter som avser det senare kulturarvet särskilt viktig (15).

36.

ReK stöder kommissionens förslag att planera samarbetsförfaranden (etiska regler) mellan operatörer och tjänsteleverantörer, producenter av innehåll, rättighetsinnehavare och i synnerhet konsumenter, så att man säkerställer åtgärder som är konsumentvänliga i syfte att skapa ett lämpligt skydd av de upphovsrättsskyddade verken och respekt för upphovsmännens rättigheter samt bekämpa piratverksamhet och illegal kopiering.

37.

ReK begär att kommunerna och regionerna ska stödja offentliga och informella insatser för information och ökad medvetenhet om upphovsrättens betydelse för tillgång till kreativt innehåll.

38.

ReK föreslår att EU-institutionerna inom ramen för det europeiska året för kreativitet och innovation 2009 ska planera insatser på lokal och regional nivå när det gäller kunskaperna om och förståelsen av frågor om tillgång till kreativt innehåll på internet, respekt för de immateriella rättigheterna och bekämpande av piratverksamhet.

39.

ReK anser att insatser från EU-institutionernas sida för att stärka och främja produktionen och spridningen av kreativt innehåll på internet måste knytas till motsvarande initiativ för mediekunskap.

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  Efter omfattande diskussioner med medborgare och experter anser föredraganden att den grekiska termen ”γραμματισμός” som används för att återge den engelska termen ”literacy” är olämplig, eftersom den inte på ett begripligt sätt uttrycker vilken innebörd och vilket innehåll termen har. Hon föreslår i stället termen ”αγωγή” (eller ”παιδεία”), vilket betyder mediebildning eller medieutbildning, och hon använder denna term i den grekiska versionen av yttrandet. [Denna ändring påverkar inte den svenska versionen. Ö.a.]

(2)  Rådets slutsatser om en europeisk strategi för mediekompetens i den digitala miljön – 2868:e mötet i rådet (utbildning, ungdom och kultur), Bryssel den 21–22 maj 2008.

(3)  CdR 67/2004 fin.

(4)  Rekommendation 2005/865/EG.

(5)  Rekommendation 2006/952/EG.

(6)  CdR 106/2006 fin.

(7)  Se uttalande från kommissionsledamot Viviane Reding och kommissionens pressmeddelande IP/07/1970.

(8)  CdR 5/2008 fin.

(9)  CdR 303/2004 fin.

(10)  Efter omfattande diskussioner med medborgare och experter anser föredraganden att den grekiska termen ”επιγραμμικό” som används för att återge den engelska termen ”online” är olämplig, eftersom den inte på ett begripligt sätt uttrycker vilken innebörd och vilket innehåll termen har. Hon föreslår i stället termen ”διαδικτυακό”; vilket betyder ungefär internetrelaterad, och hon använder denna term i den grekiska versionen av yttrandet. [Denna ändring påverkar inte den svenska versionen. Ö.a.]

(11)  CdR 252/2005 fin.

(12)  CdR 172/2007 fin.

(13)  CdR 106/2006 fin, CdR 33/2006 fin, CdR 252/2005 fin, CdR 303/2004 fin, CdR 67/2004 fin.

(14)  CdR 252/2005 fin.

(15)  CdR 32/2006 fin.


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/76


Yttrande på eget initiativ från Regionkommittén om ”Medborgerliga rättigheter: främjande av de grundläggande rättigheterna och de rättigheter som EU-medborgarskapet medför”

(2008/C 325/13)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK betonar att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har haft stor betydelse. Den utgör en milstolpe för arbetet med att säkerställa de grundläggande rättigheterna och en viktig referenspunkt för definitionen och tolkningen av de rättigheter som EU bör respektera. Kommittén betonar den särskilda funktion som stadgan för grundläggande rättigheter har som ett instrument som står till förfogande för alla människor.

Vi betonar att utövandet av de rättigheter som medborgarskapet ger också medför krav på att respektera särskilda skyldigheter i förhållande till de lokala och regionala myndigheterna.

Vi understryker att alla styresnivåer bär ansvar för att bygga en ”kultur av grundläggande rättigheter” genom att verka för att öka medborgarnas medvetenhet om sina rättigheter. Vi betonar därför att det krävs en gemensam insats för att främja medborgarnas rättigheter, en insats som bör ingå som en del i kommissionens informations- och kommunikationspolitik. Regionkommittén anser att man för detta ändamål bör avsätta särskilda resurser och vidta åtgärder med aktivt deltagande från de regionala och lokala myndigheternas sida.

ReK har för avsikt att bygga vidare på nuvarande givande interinstitutionella samarbete om grundläggande rättigheter, som bekräftades vid seminariet i Reggio Emilia i september 2008, och kommer på ett seriöst sätt att beakta kommissionens förslag om att anordna ett gemensamt årligt evenemang som fokuserar på en målorienterad syn på grundläggande rättigheter hos medborgaren och en riktmärkning på olika styresnivåer.

Vi upprepar kravet på att en företrädare för de regionala och lokala myndigheterna ska ingå i styrelsen för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

Regionkommittén ber kommissionen att regelbundet bjuda in kommitténs ordförande att delta i det arbete som utförs av den grupp av kommissionsledamöter som ansvarar för grundläggande rättigheter, kamp mot diskriminering och jämställdhet och som utfärdar riktlinjer och ser till att initiativen på detta område är samstämmiga.

Föredragande

:

Sonia Masini (IT-PSE), provinsordförande i Reggio Emilia

Referensdokument

Rapport från kommissionen: Femte rapporten om unionsmedborgarskap

(1 maj 2004–30 juni 2007)

KOM(2008) 85 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén erinrar om att det i EU-fördraget fastställs att unionen grundar sig på principerna om frihet, demokrati och rättstat, respekten för den enskildes rättigheter och de grundläggande friheterna, som är gemensamma för medlemsstaternas konstitutionella traditioner och som garanteras genom Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som undertecknades i Rom den 4 november 1950.

2.

ReK betonar att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som offentliggjordes för första gången i Nice den 7 december 2000 av parlamentet, rådet och kommissionen, har haft stor betydelse för att på ett synligt sätt stadfästa betydelsen och räckvidden av de okränkbara rättigheterna. Även om stadgan hittills inte har varit ett bindande rättsligt dokument utgör den en milstolpe för arbetet med att säkerställa de grundläggande rättigheterna, och en viktig referenspunkt för definitionen och tolkningen av de rättigheter som EU bör respektera.

3.

Kommittén betonar den utomordentliga betydelse som stadgan har bland instrumenten för mänskliga rättigheter, eftersom den dels i ett och samma dokument förenar den enskildes universella rättigheter (eller medborgerliga och politiska rättigheter), som härrör från den historiska utvecklingen i Europa av den enskildes rätt till frihet och integritet, dels de ekonomiska och sociala rättigheter som kan hänföras till den europeiska erfarenheten av att utveckla en ”social marknadsekonomi” samt ett antal bestämmelser som är helt nya, som äldres och funktionshindrades rättigheter, som ansluter sig till den europeiska välfärdsmodellen.

4.

ReK betonar den särskilda funktion som stadgan för grundläggande rättigheter har som ett instrument som står till förfogande för alla människor.

5.

Vi välkomnar därför att stadgan när Lissabonfördraget träder i kraft kommer att bli rättsligt bindande i den ändrade version som antogs den 12 december 2007 i Lissabon, och påpekar särskilt att den får samma rättsliga värde som fördragen, som, vilket EG-domstolen har klargjort, utgör författningsurkund för gemenskapsrätten.

6.

De rättigheter som medborgarskapet medför utgör ett viktigt framsteg, men det finns fortfarande svårigheter i genomförandet (Femte rapporten om unionsmedborgarskap). Särskilt i breda befolkningsgrupper finns det en känsla av avstånd till EU-institutionerna som måste bemötas och övervinnas. Även i detta hänseende kan de regionala och lokala myndigheterna spela en roll som förbindelselänk mellan institutionerna och medborgarna.

7.

ReK pekar på nödvändigheten av att på nytt främja stadgan om grundläggande rättigheter, med tanke på att den kommer att bli rättsligt bindande. Man kan därför särskilt på utbildningsområdet satsa på en ”utbildning i europeisk medborgarkunskap”. Regionkommittén vill i detta sammanhang framhålla de regionala och lokala myndigheternas roll också vad gäller informationsspridning samt utbyte av erfarenheter och projektidéer.

8.

Unionen garanterar alla människor inom EU:s rättsområde (EU-medborgare, medborgare i tredje land och statslösa) ”universella” rättigheter men tillerkänner ”unionsmedborgarna” särskilda rättigheter, eftersom de har särskilt starka band till unionen.

9.

Kommittén anser att de allmänna grundläggande rättigheterna och unionsmedborgarnas rättigheter bör erkännas och respekteras inte bara av EU-institutionerna och EU-organen, däribland ReK, utan också av medlemsstaternas myndigheter och av de regionala och lokala myndigheterna.

10.

Kommittén erinrar om principen i ingressen till stadgan om grundläggande rättigheter, enligt vilken unionens gemensamma värden ska utvecklas med respekt för mångfalden i de europeiska folkens kultur och traditioner samt för medlemsstaternas nationella identitet och organisering av sina offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå. Vi välkomnar denna tydliga hänvisning till det regionala och lokala självstyret och närdemokratin.

11.

Enligt EG-fördraget medför unionsmedborgarskapet inte bara rättigheter utan också skyldigheter.

12.

Kommittén betonar särskilt unionsmedborgarnas skyldighet att följa unionens lagar och lagarna i den medlemsstat där de är bosatta samt att respektera andra människors kultur.

13.

Många av rättigheterna i fråga berör befogenheter som i vissa europeiska stater i stor utsträckning har överlåtits på regionala och lokala myndigheter (t.ex. på områdena utbildning, folkhälsa och miljöskydd, socialpolitik, bostadspolitik, närpolis, transporter) eller som berör frågor av allmän betydelse för alla offentliga organ (god administration, öppenhet och tillgång till dokument, barns, äldres och funktionshindrades rättigheter).

14.

ReK upprepar därför kravet på att de grundläggande rättigheterna måste skyddas på flera nivåer och välkomnar att man hänvisade till denna princip i samband med utarbetandet av Europaparlamentets Cataniarapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU.

15.

ReK betonar särskilt att det främst är på regional och lokal nivå som allmänheten kommer i kontakt med offentliga myndigheter och utnyttjar administrativa strukturer och tjänster.

16.

Främjandet av mänskliga och medborgerliga rättigheter kräver en aktiv politik: en rättighet kan utövas först när det finns konkreta förutsättningar för detta.

17.

I sammanhanget noterar kommittén att unionen måste fortsätta att driva sin politik för ökad ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och välkomnar att Lissabonfördraget innehåller en uttrycklig hänvisning till ”territoriell sammanhållning” som ett av Europeiska unionens mål.

18.

Regionkommittén ser positivt på att protokollet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som bifogas Lissabonfördraget, har antagits. Där betonas betydelsen för medborgarna av effektiva offentliga tjänster som är tillgängliga för alla och som ser till individuella behov samt de lokala och regionala myndigheternas avgörande roll och stora handlingsutrymme när det gäller att organisera, tillhandahålla och beställa sådana tjänster.

19.

ReK erinrar om att EU i enlighet med stadgan för grundläggande rättigheter respekterar kulturell, religiös och språklig mångfald och gläds åt att respekten för kulturell och språklig mångfald som ett av unionens mål anges i Lissabonfördraget, naturligtvis inom ramen för fastställda demokratiska regler.

20.

ReK framhåller att de icke-statliga organisationerna, som är naturliga partner till de regionala och lokala myndigheterna, spelar en central roll för att den enskildes rättigheter ska tillvaratas till fullo.

21.

ReK menar att de regionala och lokala myndigheterna, som befinner sig nära medborgarna och känner till deras behov och synpunkter, har den mest omedelbara och realistiska uppfattningen av den faktiska tillämpningen av de rättigheter som unionen stadfäster. ReK framhåller därför att kommittén kan åta sig att bevaka hur dessa rättigheter respekteras i praktiken, och hoppas att kommissionen och parlamentet utnyttjar denna potential och när de antar rättsakter beaktar de regionala och lokala myndigheternas tolkning av olika företeelser.

22.

Regionkommittén ber kommissionen att regelbundet bjuda in kommitténs ordförande att delta i det arbete som utförs av den grupp av kommissionsledamöter som ansvarar för grundläggande rättigheter, kamp mot diskriminering samt för jämställdhet och som utfärdar riktlinjer och ser till att initiativen på detta område är samstämmiga.

23.

ReK noterar att beslut 2007/252/EG om inrättande av det särskilda programmet ”Grundläggande rättigheter och medborgarskap” för perioden 2014–2020 har antagits, och uppmanar kommissionen att låta kommittén delta i översynen av programmet för perioden 2014–2020.

Grundläggande mänskliga rättigheter

24.

Vi upprepar att principen om respekten för den enskildes grundläggande rättigheter intar en central plats i EU:s alla insatser. Dessa rättigheter är ett resultat av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s nationalförsamling av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och av andra internationella konventioner (framför allt inom FN), och de har ratificerats av EU:s medlemsstater.

25.

Den europeiska modellen för skydd av de grundläggande rättigheterna, särskilt så som den beskrivs i stadgan, framstår som den mest avancerade, eftersom den omfattar medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska sociala och kulturella rättigheter och grundas på ett eget rättssystem och egna värderingar, som vad gäller de universella rättigheterna respekterar mångfald och samspel mellan olika kulturer, religioner och övertygelser, inom ramen för de regler som fastställts i de europeiska demokratiska systemen.

26.

ReK understryker de konflikter som eventuellt kan uppstå mellan respekten för rätten till personlig integritet och garantin för andra grundläggande rättigheter, t.ex. säkerhet, och uppmanar kommissionen att vidareutveckla denna fråga med beaktande av de regionala och lokala myndigheternas erfarenheter och deras nyckelroll vad gäller skyddet av de uppgifter som de innehar om sina invånare.

27.

ReK anser att EU måste bli förespråkare för demokrati och mänskliga rättigheter också i tredje land, och erinrar i sammanhanget om sitt yttrande om strategiska mål 2007–2010 för det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) (föredragande: Heini Utunen Ziv).

28.

Vi återupprepar kravet på respekt för de grundläggande rättigheterna och rättsstaten inom ramen för politiken för genomförandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och påminner samtidigt om att EU:s arbete i denna riktning måste tillförsäkra människor en hög säkerhetsnivå.

29.

Vi välkomnar att EU:s pelarstruktur har avskaffats i och med Lissabonfördraget och att insatser på området frihet, säkerhet och rättvisa som en följd av detta är underkastade EU-politikens allmänna bestämmelser, särskilt vad gäller domstolens rättsliga prövning.

30.

Kommittén välkomnar de nya inslagen i Lissabonfördraget som innebär en stärkt roll för Europaparlamentet inom utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av politiken för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och ett erkännande av de nationella parlamentens deltagande i mekanismerna för utvärdering av resultaten på detta område.

31.

ReK har för avsikt att bygga vidare på nuvarande givande interinstitutionella samarbete om grundläggande rättigheter, som bekräftades vid seminariet i Reggio Emilia i september 2008, och kommer på ett seriöst sätt att beakta kommissionens förslag om att anordna ett gemensamt årligt evenemang som fokuserar på en målorienterad syn på grundläggande rättigheter hos medborgaren och en riktmärkning på olika styresnivåer.

32.

ReK ser positivt på att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har inrättats och inlett sin verksamhet.

33.

Vi bekräftar att Regionkommittén samt de lokala och regionala myndigheterna vill ta aktiv del i byråns arbete och i dess fleråriga programplanering och är nöjd med de samarbetsformer som redan inrättats.

34.

Vi upprepar kravet på att en företrädare för de regionala och lokala myndigheterna ska ingå i byråns styrelse.

35.

Regionkommittén erbjuder sig att samarbeta med byrån både vad gäller sammanställning och förmedling av exempel på välfungerande metoder och särskilt viktiga erfarenheter på området skydd och främjande av grundläggande rättigheter på det lokala och regionala planet och spridning av relevanta uppgifter som samlats in på lokal och regional nivå.

36.

Kommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna är mest lämpade att spela en aktiv roll vad gäller att främja barnens rättigheter. De kan också hjälpa till att övervaka de faktiska omständigheter under vilka dessa rättigheter utnyttjas.

37.

Vi har redan påpekat den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar vad gäller försvaret av kvinnors grundläggande rättigheter och principen om lika möjligheter för alla.

38.

Med särskild hänvisning till invandrarkvinnor upprepar vi att integration innebär att man ställer upp på och respekterar de grundläggande individuella skyldigheter och rättigheter som ingår i det europeiska rättsarvet och erinrar om betydelsen av en mottagningspolitik som bygger på erkännandet av kulturell mångfald, som grundar sig på principen om människors fria val (CdR 396/2006).

39.

Regionkommittén understryker medias betydelse när det gäller att sprida information om övergrepp mot mänskliga och medborgerliga rättigheter och att sprida välfungerande metoder och särskilt viktiga erfarenheter från arbetet med att skydda mänskliga och medborgerliga rättigheter.

Rättigheter som EU-medborgarskapet medför

40.

Som fastställts av domstolen reglerar medborgarskapet i dag den enskildes grundläggande rättsliga ställning som politisk delaktig i den europeiska integrationsprocessen.

41.

ReK välkomnar därför att Lissabonfördraget rymmer de allmänna bestämmelserna om unionsmedborgarskap i det nya EU-fördraget, särskilt i det avsnitt som innehåller bestämmelser om demokratiska principer, där man bekräftar principen om att beslut ska fattas under största möjliga öppenhet och så nära medborgarna som möjligt (närhetsprincipen).

42.

Vi beklagar emellertid att man inte uttryckligen nämner de regionala och lokala myndigheternas viktiga roll i detta sammanhang.

43.

ReK framhåller rörelse- och uppehållsfrihetens särskilda betydelse bland de rättigheter som tillerkänns EU-medborgarna, bland annat för att folken i EU ska få ökad kunskap om varandra.

44.

ReK noterar de framsteg som gjorts vad gäller denna frihet tack vare antagandet och ikraftträdandet av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

45.

Vi uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att säkerställa medborgarnas krav på säkerhet och för att bekämpa brott.

46.

Mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av direktiv 2004/38/EG understryker kommittén med eftertryck de regionala och lokala myndigheternas grundläggande ansvar vad gäller hantering av problem i samband med EU-medborgarnas rörlighet, och särskilt bosättning. Detta gäller inte enbart formaliteterna och de praktiska frågorna i samband med bosättning utan framför allt politiken för mottagandet.

47.

Vi beklagar därför att kommissionen i femte rapporten om unionsmedborgarskap inte nämner de lokala och regionala myndigheternas särskilda ansvar vad gäller mottagande.

48.

Kommittén erinrar om att varje unionsmedborgare som inte är anställd eller egenföretagare i enlighet med direktiv 2004/38/EG har rätt att uppehålla sig i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare såvida detta inte vållar några problem eller blir en för stor belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem och på villkor att personen i fråga, om vistelsen är längre än tre månader, har tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten.

49.

ReK noterar domstolens tolkning av dessa villkor och framhåller den inverkan som denna tolkning kan komma att få på de regionala och lokala myndigheternas ansvar och de finansiella bördor den kan medföra.

50.

Vi erinrar om de nationella myndigheternas rätt och skyldighet att bestraffa missbruk av rättigheterna i direktivet eller att bekämpa bedrägerier, t.ex. när det gäller skenäktenskap eller fiktiva partnerskap eller lagöverträdelser.

51.

Regionkommittén välkomnar kommissionens initiativ för att öka kunskapen om de nya bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG, t.ex. genom att ge ut en ”Vägledning om våra rättigheter enligt direktiv 2004/38/EG”, och uppmanar kommissionen att dra nytta av de regionala och lokala myndigheternas särskilda ställning för att förmedla denna information.

52.

Vi betonar att utövandet av de rättigheter som medborgarskapet ger också medför krav på att respektera särskilda skyldigheter i förhållande till de lokala och regionala myndigheterna.

53.

Rek framhåller den principiella vikten av EU-medborgarnas rösträtt och valbarhet i den stat där de bor i samband med lokalval och val till Europaparlamentet.

54.

I detta sammanhang vill vi särskilt betona att de lokala politiska institutionerna följaktligen utgör ett uttryck för den europeiska valmanskåren och därmed är det europeiska styrets primära organ.

55.

Kommittén gläds åt det ökade deltagandet i valen till Europaparlamentet bland de unionsmedborgare som bor i en annan medlemsstat än sin ursprungsmedlemsstat, men noterar med oro det generellt minskade deltagandet i dessa val.

56.

Vi uppmanar därför åter till intensifierade informations- och utbildningsinsatser i samband med Europavalen, där de regionala och lokala myndigheternas kunnande tas tillvara.

57.

Vi upprepar att vi är angelägna om utvecklingen av europeiska politiska partier (CdR 280/2004) och betonar att folkvalda på lokal och regional nivå borde spela en nyckelroll vad gäller dessa partiers funktion och utarbetandet av deras strategier, bland annat som länk mellan de olika styresnivåerna (EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå).

58.

Vi noterar med tillfredsställelse att Lissabonfördraget innehåller en bestämmelse som ger EU-medborgarna rätt att uppmana kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag, såvida de är minst en miljon och kommer från ett betydande antal medlemsstater.

59.

Mot bakgrund av de erfarenheter som noterats betonar vi den mycket viktiga roll som den europeiska ombudsmannen har spelat för att råda bot på administrativa missförhållanden inom EU-institutionerna och EU-organen.

60.

Vi välkomnar att allmänheten fått möjlighet att göra framställningar till Europaparlamentet och att anföra klagomål till ombudsmannen på elektronisk väg.

61.

ReK erinrar om att unionsmedborgarna inom ett tredje lands territorium, där den medlemsstat i vilken han eller hon är medborgare inte är representerad, har rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, på samma villkor som medborgarna i den staten. Vi understryker vikten av denna bestämmelse, också på det principiella planet, eftersom den syftar till att tillerkänna unionsmedborgarskapet en extern dimension.

62.

Vi håller med kommissionen om att regelverket för diplomatiskt och konsulärt skydd är tillfredsställande och välkomnar kommissionens handlingsplan för perioden 2007–2009 som syftar till en utveckling av regelverket. Vi uppmanar rådet och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs i detta hänseende, också på det internationella planet.

63.

ReK framhåller i detta sammanhang de regionala och lokala myndigheternas kompetens och erfarenheter på områden som turism, hälso- och sjukvårdspolitik, begravning och kremering av avlidna, och uppmanar därför EU-institutionerna att rådfråga ReK när de bereder och antar beslut på detta område.

64.

Kommittén välkomnar att unionens internationella rättskapacitet erkänns i Lissabonfördraget och hoppas att unionen också kan skydda medborgare på det internationella planet.

65.

ReK noterar uppgifterna i kommissionens femte rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2004–30 juni 2007) enligt vilka unionsmedborgarna skulle vilja ha bättre kunskap om sina rättigheter. Mindre än en tredjedel av dem anser sig i själva verket vara väl informerade om de rättigheter som följer med unionsmedborgarskapet.

66.

Vi understryker att alla styresnivåer bär ansvar för att bygga en ”kultur av grundläggande rättigheter” genom att verka för att öka medborgarnas medvetenhet om sina rättigheter. Vi betonar därför att det krävs en gemensam insats för att främja medborgarnas rättigheter, en insats som bör ingå som en del i kommissionens informations- och kommunikationspolitik.

67.

Regionkommittén anser att man för detta ändamål bör avsätta särskilda resurser och vidta åtgärder med aktivt deltagande från de regionala och lokala myndigheternas sida.

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/81


Yttrande från Regionkommittén om ”Gemenskapsprogrammet för ett säkrare internet (2009–2013)”

(2008/C 325/14)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kommittén menar att de åtgärder som tidigare genomförts måste anpassas till nya krav med tanke på framväxten av ny teknik och nya tjänster som innebär nya faror och ökar de befintliga riskerna.

Kommittén rekommenderar att man åtminstone försöker uppnå samförstånd om ramarna för olagligt innehåll genom att jämföra de straffrättsliga bestämmelserna och se vad man har gemensamt. Åtgärderna bör stödja samordningen av arbetet med att sammanställa en europeisk svart lista över olagligt innehåll och främja att den används av internetleverantörer.

Kommittén uppmanar att de åtgärder som syftar till att öka medvetenhet hos slutanvändarna uttryckligen omfattar de lokala myndigheterna och regeringarna, som befinner sig närmast målgrupperna och har den största potentialen när det gäller att förmedla viktig information och genomföra konkreta program och projekt.

Kommittén rekommenderar att verksamheten för ökad medvetenhet bör följa fastställda strategier i arbetet med barn, föräldrar och lärare och att de säkerställer kvaliteten i åtgärderna. Programmet måste också stödja ett aktivare medieengagemang i medvetandehöjande kampanjer.

Kommittén anser att det är av särskild betydelse att ha ett så nära samarbete som möjligt mellan telejourer, brottsbekämpande organ och internetleverantörer, och andra aktörer, t.ex. lämpliga sociala organisationer och icke-statliga organisationer.

Kommittén uppmanar att man inom ramen för åtgärderna bör ta fram undervisningsmaterial i informationsteknik och mediekunskap som behandlar säkra online-miljöer. Åtgärderna bör inte bara inriktas på skydd av barn utan också på aktiv träning i säkrare internetanvändning (användarinflytande).

Föredragande

:

Ján Oravec (SK-PPE), Borgmästare i Štúrovo

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett flerårigt gemenskapsprogram för att skydda barn som använder internet och annan kommunikationsteknik

KOM(2008) 106 slutlig – 2008/0047 COD

I   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ALLMÄNNA KOMMENTARER

Allmänna anmärkningar om programmet

1.

Regionkommittén instämmer i att både teknik och användning har förändrats avsevärt sedan handlingsplanen för ett säkrare internet antogs. Barn är i allt högre utsträckning aktiva användare av online-teknik. Att skydda dem från skadligt innehåll och motverka spridning av olagligt innehåll samt fostra dem till en medveten och kritisk användning av internet är en mycket stor utmaning som politiker och lagstiftare, industri, slutanvändare och i synnerhet föräldrar, andra vårdnadshavare och lärare aktivt måste ta itu med.

2.

Kommittén instämmer i att de allvarligaste riskerna för barn när det gäller online-teknik är de fall då de kan skadas direkt, som offer för sexuella övergrepp som dokumenteras genom fotografier, filmer eller ljudinspelningar som sedan sprids via internet, vid direkt kontakt med människor som närmar sig dem i syfte att begå sexuella övergrepp (”grooming”), eller när de blir utsatta för mobbning på internet.

3.

ReK noterar resultatet av programutvärderingen av handlingsplanen för ett säkrare internet.

4.

Kommittén sätter värde på EU-programmen för ett säkrare internet, som är de enda alleuropeiska initiativ som är inriktade på skydd av barn i online-miljön.

5.

Kommittén instämmer i att de åtgärder som har genomförts har varit effektiva, men menar att de måste anpassas till nya krav med tanke på framväxten av ny teknik och nya tjänster som innebär nya faror och ökar de befintliga riskerna.

6.

ReK ser positivt på att det nya programmet underlättar samarbete och insamling av erfarenheter och goda metoder på alla nivåer i fråga om barns säkerhet på internet, vilket ökar mervärdet på EU nivå.

7.

Regionkommittén är medveten om svårigheterna med att finna en gemensam definition av begrepp som ”olagligt innehåll” och ”skadligt innehåll”, där bedömningarna är olika i olika länder och kulturer.

8.

ReK rekommenderar emellertid att man åtminstone försöker uppnå samförstånd om ramarna för olagligt innehåll genom att jämföra de straffrättsliga bestämmelserna och se vad man har gemensamt.

9.

Kommittén anser att de åtgärder som föreslås kommer att bidra till skyddet av barn som använder internet och annan kommunikationsteknik och kan anpassas till utvecklingen och hindra spridningen av olagligt innehåll via internet, särskilt spridningen via internet av material som bygger på sexuellt utnyttjande av barn, grooming och internetmobbning.

10.

Regionkommittén hoppas att ytterligare åtgärder kommer att vidtas för att stimulera och uppmuntra utveckling och tillämpning av tekniska lösningar för att komma åt olagligt innehåll och skadligt beteende på internet, samt främja samarbete och utbyte av goda metoder bland en stor mängd aktörer på lokal, regional, europeisk och internationell nivå.

11.

Regionkommittén föreslår att man varje år organiserar riktlinjekonferenser med deltagande av berörda parter på nationell, europeisk och internationell nivå, för att kunna diskutera aktuella utmaningar och satsningar, utbyta bästa metoder och främja samarbete.

12.

Kommittén är besviken över att de åtgärder som syftar till att öka allmänhetens medvetenhet (särskilt bland barn, föräldrar, andra vårdnadshavare och lärare) om möjligheter och risker i samband med användningen av internet samt metoder för att använda internet på ett säkert sätt inte uttryckligen omfattar de lokala och regionala myndigheterna, som befinner sig närmast målgrupperna och har den största potentialen när det gäller att förmedla viktig information och genomföra konkreta program och projekt.

13.

Kommittén stöder tanken på att upprätta och utveckla en kunskapsbas som kan användas för att ta itu med nuvarande och kommande risker och konsekvenserna av internetanvändning.

14.

ReK rekommenderar att man samordnar undersökningsverksamheten på relevanta områden inom och utom EU och utvecklar kunskap om barns (framtida) användning av online-teknik, relaterade risker och eventuella skadliga effekter på barn av användningen av online-teknik, inbegripet tekniska, psykologiska och sociala aspekter. Man bör också ta fram positiva exempel på hur man lär barn att förhålla sig kritiskt till medier.

15.

Regionkommittén stöder helhjärtat arbetet med att koppla satsningarna till programmet Safer internet plus, som bör förbättras.

16.

ReK uppmanar gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaternas regeringar att inom ramen för deras befogenheter ge denna fråga den uppmärksamhet den kräver.

17.

Regionkommittén hoppas att ett genomförande av åtgärderna kommer att bidra verksamt till att minska hotet mot barn som använder internet och annan kommunikationsteknik.

II   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsförslag 1

Bilaga I – Handlingslinje 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.

Tillhandahålla kontaktpunkter för allmänheten för rapportering av olagligt innehåll och skadligt beteende online. Verksamheten bör garantera att kontaktpunkterna fungerar effektivt och att allmänheten får kännedom om dem samt att de har ett nära samband med andra åtgärder på nationell nivå och samarbetar på EU-nivå för att hantera gränsöverskridande frågor och utbyta bästa praxis.

1.

Tillhandahålla kontaktpunkter för allmänheten för rapportering av olagligt innehåll och skadligt beteende online. Verksamheten bör garantera att kontaktpunkterna fungerar effektivt och att allmänheten får kännedom om dem samt att de har ett nära samband med andra åtgärder på nationell nivå och samarbetar på EU-nivå för att hantera gränsöverskridande frågor och utbyta bästa praxis. Stöd bör ges för att sprida information om telejourer bland slutanvändare, och de lokala myndigheternas möjligheter att förmedla viktig information bör utnyttjas.

Motivering

Kontaktpunkter och telejourer kan endast utföra sina uppgifter effektivt om så många som möjligt av slutanvändarna känner till deras existens. De behöver därför maximal publicitet, något som de lokala myndigheterna är väl utrustade att tillhandahålla.

Ändringsförslag 2

Bilaga I – Handlingslinje 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2.

Bekämpa skadligt beteende online, i synnerhet grooming och mobbning. Verksamheten bör syfta till att bekämpa grooming online, det vill säga att en vuxen försöker bli vän med barn i syfte att begå sexuella övergrepp, och mobbning. Åtgärderna bör inriktas på tekniska, psykologiska och sociologiska faktorer i samband med sådana frågor och på att främja samarbete och samordning mellan berörda aktörer.

2.

Bekämpa skadligt beteende online, i synnerhet grooming och mobbning. Verksamheten bör syfta till att bekämpa grooming online, det vill säga att en vuxen försöker bli vän med barn i syfte att begå sexuella övergrepp, och mobbning. Åtgärderna bör inriktas på tekniska, psykologiska och sociologiska faktorer i samband med sådana frågor och på att främja samarbete och samordning mellan berörda aktörer. Det är av särskild betydelse att ha ett så nära samarbete som möjligt mellan å ena sidan telejourer, brottsbekämpande organ och internetleverantörer, och å andra sidan andra aktörer, t.ex. lämpliga sociala organisationer och icke-statliga organisationer.

Motivering

Om effektiva motåtgärder ska kunna vidtas måste det finnas en snabb och stadig ström av information från telejourer och andra aktörer i kampen mot olagligt innehåll och skadligt beteende.

Ändringsförslag 3

Bilaga I – Handlingslinje 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3.

Stimulera tillämpning av tekniska lösningar som kan användas för att vidta lämpliga åtgärder mot olagligt innehåll och skadligt beteende online. Verksamheten bör uppmuntra utveckling eller anpassning av effektiva tekniska verktyg som allmänt kan användas av berörda aktörer för att vidta lämpliga åtgärder mot olagligt innehåll och skadligt beteende online.

3.

Stödja och s Stimulera tillämpning av tekniska lösningar som kan användas för att vidta lämpliga åtgärder mot olagligt innehåll och skadligt beteende online. Verksamheten bör uppmuntra utveckling eller anpassning av effektiva tekniska verktyg som allmänt kan användas av berörda aktörer för att vidta lämpliga åtgärder mot olagligt innehåll och skadligt beteende online. Åtgärderna bör dessutom stödja samordningen av arbetet med att sammanställa en europeisk svart lista över olagligt innehåll och främja att den används av internetleverantörer.

Motivering

Nya tekniska lösningar bör inte bara stimuleras utan också stödjas. En europeisk svart lista skulle kunna bidra till att man förhindrar eller möjligen reagerar på olagligt innehåll.

Ändringsförslag 4

Bilaga I – Handlingslinje 2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3.

Stimulera involveringen av barn och ungdomar i skapandet av en säkrare internetmiljö. Åtgärderna bör syfta till att involvera barn och ungdomar för att man bättre ska förstå deras inställning till och erfarenheter av att använda online-teknik och hur man kan främja en säkrare online-miljö för barn.

3.

Stimulera involveringen av barn och ungdomar i skapandet av en säkrare internetmiljö. Åtgärderna bör syfta till att involvera barn och ungdomar för att man bättre ska förstå deras inställning till och erfarenheter av att använda online-teknik och hur man kan främja en säkrare online-miljö för barn. Inom ramen för åtgärderna bör man dessutom ta fram undervisningsmaterial i informationsteknik och mediekunskap som behandlar säkra online-miljöer och faran med olagligt innehåll och skadligt beteende. Åtgärderna bör inte bara inriktas på skydd av barn utan också på aktiv träning i säkrare internetanvändning (användarinflytande).

Motivering

En utbildad lärare kan använda interaktiva undervisningsmetoder för att göra barnen medvetna om farorna med internetanvändning, och samtidigt dra slutsatser av deras reaktioner på grundval av deras åsikter och erfarenheter av online-teknik.

Ändringsförslag 5

Bilaga I – Handlingslinje 2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

4.

Öka informationen om lämpliga verktyg för att hantera skadligt innehåll på online. Verksamheten bör syfta till att öka informationen om prestanda och effektivitet hos olika verktyg för att hantera potentiellt skadligt innehåll på internet och utrusta användarna med information, instrument och applikationer som kan fungera som lämpligt stöd vid hanteringen av skadligt innehåll på olika plattformar.

4.

Öka informationen om lämpliga verktyg för att hantera skadligt innehåll på online och informera slutanvändarna om de möjligheter som finns att filtrera bort skadligt innehåll. Verksamheten bör syfta till att öka informationen om prestanda och effektivitet hos olika verktyg för att hantera potentiellt skadligt innehåll på internet och utrusta användarna med information, instrument och applikationer som kan fungera som lämpligt stöd vid hanteringen av skadligt innehåll på olika plattformar.

Motivering

Information om lämpliga eller nya sätt att hantera skadligt innehåll är viktigt inte bara för specialisterna på området, utan också för praktiskt taget varje slutanvändare, så att de kan göra sitt bästa för att reagera på ett så lämpligt och effektivt sätt som möjligt inför nya faror.

Ändringsförslag 6

Bilaga I – Handlingslinje 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.

Öka medvetenheten hos allmänheten och sprida information om säkrare användning av online-teknik. Verksamheten bör öka allmänhetens medvetenhet genom tillhandahållande av lämplig information om möjligheterna, riskerna och hur de kan hanteras på ett samordnat sätt inom EU. Verksamheten bör uppmuntra kostnadseffektiva sätt att sprida information till ett stort antal användare för att öka deras medvetenhet.

1.

Öka medvetenheten hos allmänheten och sprida information om säkrare användning av online-teknik och stödja ett aktivare medieengagemang i medvetandehöjande kampanjer. Verksamheten bör öka allmänhetens medvetenhet genom tillhandahållande av lämplig information om möjligheterna, riskerna och hur de kan hanteras på ett samordnat sätt inom EU. Verksamheten bör uppmuntra kostnadseffektiva sätt att sprida information till ett stort antal användare för att öka deras medvetenhet.

Motivering

Både lokala och nationella medier har en central roll att spela när det gäller att sprida information om säkrare användning av online-teknik. Man bör därför uppmuntra deras medverkan i processen och i medvetandehöjande kampanjer.

Ändringsförslag 7

Bilaga I – Handlingslinje 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2.

Tillhandahålla kontaktpunkter där föräldrar och barn kan få svar på frågor om hur man tar sig fram säkert på internet. Verksamheten bör inriktas på att ge användarna relevant information och råd om de försiktighetsåtgärder som bör vidtas för att ta sig fram säkert på internet, så att de förmår göra välgrundade och ansvarsfulla val.

2.

Tillhandahålla kontaktpunkter där föräldrar och barn kan få svar på frågor om hur man tar sig fram säkert på internet. Verksamheten bör inriktas på att ge användarna relevant information och råd om de försiktighetsåtgärder som bör vidtas för att ta sig fram säkert på internet, så att de förmår göra välgrundade och ansvarsfulla val. Åtgärder ska vidtas som ökar allmänhetens medvetenhet om dessa kontaktpunkter så mycket som möjligt.

Motivering

Kontaktpunkterna kan endast fylla sin funktion om allmänheten eller slutanvändarna vet om att de finns och vet vart de kan vända sig för att få information och svar på sina frågor.

Ändringsförslag 8

Bilaga I – Handlingslinje 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3.

Uppmuntra till förbättring av effektiva och kostnadseffektiva metoder och verktyg för ökad medvetenhet. Åtgärderna bör inriktas på att förbättra relevanta metoder och verktyg för ökad medvetenhet i syfta att göra dem effektivare och mer kostnadseffektiva i ett långsiktigt perspektiv.

3.

Kräva att verksamheten för ökad medvetenhet följer fastställda strategier i arbetet med barn, föräldrar och lärare. Uppmuntra till förbättring av effektiva och kostnadseffektiva metoder och verktyg för ökad medvetenhet. Åtgärderna bör inriktas på att förbättra relevanta metoder och verktyg för ökad medvetenhet i syfta att göra dem effektivare och mer kostnadseffektiva i ett långsiktigt perspektiv. Man bör i sammanhanget säkerställa kvaliteten i åtgärderna.

Motivering

Medvetandehöjande centrum är en av de viktigaste faktorerna för att kunna öka allmänhetens medvetenhet eftersom den information som de tillhandahåller kommer att förmedlas till allmänheten direkt eller genom olika informationskanaler. De måste därför kunna peka på faror och erbjuda svar. Det är mycket viktigt att samordna insatserna och bedriva ett nära samarbete med sakkunniga när det gäller medieutbildning och kunskaper om medier.

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/87


Yttrande från Regionkommittén om Kommissionens meddelande – ”En stark europeisk grannskapspolitik”

(2008/C 325/15)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK erinrar om sin övertygelse att man bara kan uppnå ett blomstrande och säkert grannskap om det finns ett effektivt samarbete på lokal och regional nivå. De lokala och regionala myndigheterna är de bäst lämpade att utröna vilka behov medborgarna har och att erbjuda lämpliga tjänster för att uppfylla dem.

ReK understryker att man måste inrätta regionala forum för myndigheter under den nationella nivån, vilket också är i linje med det regionala angreppssättet i grannskapspolitiken (Medelhavsdimensionen, den nordliga dimensionen, Atlantdimensionen och Svartahavsdimensionen) och att främja regionalt och decentraliserat samarbete.

ReK välkomnar förslaget om att knyta närmare band med EU:s grannländer i öster, vilket lades fram på ett möte med EU:s utrikesministrar den 26 maj 2008, dvs. Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina.

ReK gläder sig åt att EU–Medelhavspartnerskapet återlanseras och understryker hur viktigt det är att ge det en territoriell dimension och att stödja dialogen mellan lokala och regionala myndigheter i EU-medlemsstaterna och grannskapsländerna i södra Medelhavsområdet.

ReK välkomnar det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI), som togs i bruk 2007, och särskilt den gränsöverskridande dimensionen, som möjliggör samarbete med regioner som gränsar till EU (finansierat av Europeiska regionala utvecklingsfonden och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet).

ReK uppmanar kommissionen att skapa en ny tematisk fond i EU-budgeten (förutom de europeiska fonderna för integration) i syfte att hjälpa lokala myndigheter i EU:s medlemsstater som har ett särskilt stort inflöde av personer från tredje land att på ett effektivt sätt ta itu med de utmaningar som migrerande grupper skapar för lokala tjänster.

Föredragande

:

Sharon Taylor (UK-PSE), ledamot av Stevenage Borough Council

Referensdokument

Meddelande från kommissionen – En stark europeisk grannskapspolitik

(KOM(2007) 774 slutlig)

REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

Politisk dialog och decentraliserade reformer

1.

ReK erinrar om sin övertygelse att man bara kan uppnå ett blomstrande och säkert grannskap om det finns ett effektivt samarbete på lokal och regional nivå. De lokala och regionala myndigheterna har de bästa möjligheterna att utröna vilka behov medborgarna har och att erbjuda lämpliga tjänster för att uppfylla dem.

2.

ReK uppmanar grannskapsländerna att i samband med val tillämpa och sprida goda valmetoder samt ta emot internationella observatörer i syfte att öka insynen i valförfarandet och därmed även öka medborgarnas förtroende för demokratiska processer.

3.

ReK manar till vidare spridning av den allmänna medvetenheten om grannskapspolitiken, både bland medborgarna i EU och i grannskapsländerna. De regionala och lokala myndigheterna bör via specifika program och insatser delta i detta arbete i så stor utsträckning som möjligt.

4.

ReK understryker att man måste inrätta regionala forum för myndigheter under den nationella nivån, vilket också är i linje med det regionala angreppssättet i grannskapspolitiken (Medelhavsdimensionen, den nordliga dimensionen, Atlantdimensionen och Svartahavsdimensionen) och att främja regionalt och decentraliserat samarbete genom att stödja partnerskaps- och utvecklingsprogram med integrerade insatser för varje berörd region. Företrädare för ReK bör delta i arbetet inom varje forum.

5.

ReK välkomnar Sveriges och Polens gemensamma förslag till rådet om ett partnerskap med grannarna i öster, ”Eastern Partnership”.

6.

ReK vill tillsammans med kommissionen delta i utarbetandet och bedömningen av programmen inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) för att frågorna om den territoriella dimensionen på ett bättre sätt ska integreras i den operativa ramen.

7.

ReK uppmanar kommissionen att stödja flera program som verkar för utveckling och stöd till fria och professionella massmedier i grannskapsländerna.

8.

ReK uppmanar kommissionen att lägga större vikt vid den lokala ekonomiska utvecklingen i ländernas egna handlingsplaner och fördela lämpliga anslag via grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

9.

ReK framhåller att övervakningskommittéer för de gränsöverskridande samarbetsprogrammen är en viktig samrådsmekanism för att lösa alla slags problem som kan uppstå i fråga om de operativa villkoren, inklusive förvaltningen av anslag.

10.

ReK uppmanar regeringarna i partnerländerna att arbeta för ökad insyn och större ansvarstagande samt uppbyggnad av en tillräcklig förvaltningskapacitet, och uppmanar kommissionen att nära övervaka den totala omfattningen av korruptionen samt insatser för korruptionsförebyggande i de partnerländer där korruption fortfarande är ett hinder för demokrati, insyn, öppenhet och ansvar. I samband med att gemenskapen ger stöd och incitament bör kommissionen även studera vilka framsteg som görs på dessa områden.

11.

ReK uppmanar regeringarna i Israel, Georgien, Tunisien och Ukraina att ratificera FN:s konvention mot korruption och ansluta sig till resten av grannskapsländerna, som redan har gjort detta.

12.

ReK gläder sig åt att kommissionen har öppnat representationskontor i Minsk, Vitryssland, och hoppas att kontoret kommer att kunna arbeta för att stärka det civila samhället och den lokala och regionala demokratin samt förbättra allmänhetens medvetenhet om EU, dess institutioner och delade värden.

13.

ReK uppmanar kommissionen att omgående ge ett effektivare stöd till det civila samhället i Vitryssland, till oberoende och professionella massmedier, samt till politiska partier som arbetar för demokrati och reformer.

14.

ReK erinrar om att en av huvudprinciperna för grannskapspolitiken är att den ska stå fri från EU:s utvidgningsprocess och politiken som rör den, och även från frågan om EU-medlemskap. Grannskapspolitiken måste dock vara förutsättningslös när det gäller eventuell framtida utveckling av partnerländerna och EU.

15.

ReK uppmanar EU:s medlemsstater och kommissionen att erbjuda Ukraina och Moldavien möjlighet till ett europeiskt perspektiv i de nya kommande avtal som kommer att följa på de tioåriga partnerskaps- och samarbetsavtalen.

16.

ReK välkomnar förslaget om att knyta närmare band med EU:s grannländer i öster, vilket lades fram på ett möte med EU:s utrikesministrar den 26 maj 2008, dvs. Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina.

17.

ReK välkomnar det franska ordförandeskapets ansträngningar för att blåsa nytt liv i dialogen och det multilaterala samarbetet med EU:s grannländer söder och öster om Medelhavet – och därmed bidra till att stärka Barcelonaprocessen.

18.

ReK gläder sig åt att arbetet med att genomföra de överenskomna handlingsplanerna fortsätter, eftersom dessa är utmärkta verktyg för att främja ländernas inre reformer, och kommittén uppmanar EU att utarbeta utkast till handlingsplaner för alla återstående länder.

19.

ReK välkomnar att man nu ser över de handlingsplaner som trädde i kraft i början av 2005 och önskar att man går vidare mot förbättrade avtal med Moldavien och Israel.

20.

ReK uppmanar kommissionen att när så är möjligt låta företrädare för det civila samhället i grannskapsländerna delta i processen att övervaka vilka framsteg som görs inom ramen för grannskapspolitikens handlingsplaner, i syfte att få en direkt och opartisk bedömning av vissa aspekter på genomförandet av enskilda handlingsplaner.

21.

ReK uppmanar kommissionen att låta företrädare för lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna delta i övervakningen av utarbetandet och genomförandet av enskilda länders handlingsplaner.

22.

ReK rekommenderar att man noga definierar vad som är prioriterat i det gränsöverskridande samarbetet i norr och öster samt i söder så att man maximerar synergierna och kan arbeta mer effektivt mot de mål som man kommit överens om i handlingsplanerna.

23.

ReK bekräftar att det behövs mer tekniskt och politiskt stöd för att garantera ett kontinuerligt gränsöverskridande och internationellt samarbete mellan EU:s medlemsstater och grannskapsländerna över den gräns man delar.

24.

ReK välkomnar det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI), som togs i bruk 2007, och särskilt den gränsöverskridande dimensionen, som möjliggör samarbete med regioner som gränsar till EU (finansierat av Europeiska regionala utvecklingsfonden och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet).

25.

Regionkommittén ställer sig positiv till att de gränsöverskridande samarbetsprogrammen inom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet börjar genomföras och är redo att samarbeta i övervakningen av programmen. ReK uppmanar kommissionen och de deltagande parterna att se till att de gränsöverskridande samarbetsprogrammen färdigställs och antas i tid. ReK understryker att man måste göra det lättare att få tillgång till alla de resurser som anslagits för gränsöverskridande samarbete inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, och att man därmed vid behov anvisar resurser för program som redan börjat genomföras i grannskapet.

26.

ReK gläder sig åt att det gränsöverskridande samarbetet vid EU:s yttre gränser har fått ökad finansiering för perioden 2007–2013. ReK uppmanar dock kommissionen att inom ramen för EU:s nya sammanhållningspolitik ytterligare öka Interreg-stödet till gränsöverskridande samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i EU:s medlemsstater och grannskapsländerna efter 2013, i syfte att ta itu med gemensamma problem som är speciella för de regioner dessa länder tillhör.

27.

ReK uppmanar medlemsstaterna och deltagande länder att till fullo använda byråerna för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex) och instrument för vänortssamarbete för att erbjuda en riktad policyrådgivning och/eller juridisk rådgivning till lokala och regionala myndigheter i grannskapsländerna i samband med att lagstiftningen anpassas till gemenskapens regelverk.

28.

Kommittén betonar åter sitt stöd till den framväxande Svartahavsregionen som ska främja samarbete på lokal och regional nivå mellan länderna runt Svarta havet och på detta sätt stödja lokal demokrati, stabilitet, sund offentlig förvaltning och hållbar utveckling.

29.

ReK uppskattar EU:s tematiska finansieringsformer som redan finns och i vilka grannskapsländerna kan delta, t.ex. sjunde ramprogrammet och Daphne.

30.

ReK uppmanar lokala och regionala myndigheter inom EES-området (Island, Norge och Liechtenstein) att använda sin avsevärda erfarenhet för att bygga upp demokratiska institutioner i utvidgningsländerna och hjälpa lokala och regionala myndigheter i grannskapsländerna att öka sin demokratiska kapacitet och utveckla sin ekonomi.

31.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett system för utbyte av information om enskilda och gemensamma insatser som gjorts för att stödja det civila samhället i grannskapsländerna så att man undviker dubbelarbete och kan öka synergin mellan framtida program.

32.

ReK välkomnar att programmen Tempus, Erasmus Mundus och andra program för akademiskt samarbete fortsätter under perioden 2007–2010 eftersom de ger studenter från grannskapsländerna möjligheter att studera.

33.

ReK uppmanar kommissionen att stödja ett utökat samarbete mellan forskningsinstitut och tankesmedjor i grannskapsländerna och EU-medlemsstaterna, eftersom de erbjuder ett forum för diskussioner i frågor som kan vara känsliga för regeringarna.

34.

ReK noterar att produktionen av koldioxid och växthusgaser kommer att öka i takt med ökad rörlighet och ökat användande av transporter, och uppmanar grannskapsländerna att se miljöåtgärder som grundläggande för en hållbar ekonomisk utveckling. Lokala och regionala myndigheter i grannskapsländerna har en viktig roll att spela genom att utveckla kommunikation och planering som beaktar klimatförändringsfrågorna. Lokala och regionala myndigheter i EU:s medlemsstater skulle välkomna en tvåvägsdialog om dessa frågor.

35.

ReK gläder sig åt att EU-Medelhavspartnerskapet återlanseras och understryker hur viktigt det är att ge det en territoriell dimension och att stödja dialogen mellan lokala och regionala myndigheter i EU-medlemsstaterna och grannskapsländerna i södra Medelhavsområdet. Kommittén anser att den europeiska grannskapspolitiken i egenskap av stödinstrument för denna process ska anpassas till den förnyade Barcelonaprocessen.

36.

ReK manar till utveckling av forum för lokala och regionala myndigheter i EU-medlemsstaterna och grannskapsländerna inom den östra dimensionen.

37.

ReK erinrar om att kommittén i den politiska förklaringen om ”Gränsöverskridande samarbete i Europas norra regioner” (CdR 313/2006) stödde Europaparlamentets initiativ till att anordna ett parlamentariskt forum för den nordliga dimensionen och upprepar förslaget att inrätta ett lämpligt permanent organ för att diskutera frågor med lokal och regional betydelse inom politiken för den nordliga dimensionen.

38.

Regionkommittén välkomnar att kommissionen verkar för att de viktiga transportkorridorerna förlängs till unionens grannländer inom ramen för EU:s grannskapspolitik. Ett integrerat och för framtiden utformat transportnät är av grundläggande betydelse för utvecklingen av de ekonomiska delarna av EU:s grannskapspolitik.

Rörlighet och migration

39.

ReK upprepar att rörlighet och kontakt mellan människor stärker grannskapsländernas förmåga att dra nytta av den ekonomiska integrationen, och att det utan ökade möjligheter för medborgare i grannskapsländerna att resa till EU blir extremt svårt att göra framsteg när det gäller att skapa ömsesidig förståelse.

40.

ReK välkomnar möjligheten till ännu fler utbyten av praktikanter och tjänstemän från lokala och regionala myndigheter mellan EU:s medlemsstater, utvidgningsländer och grannskapsländer.

41.

ReK vädjar till EU:s medlemsstater att förbättra viseringsförfarandet i syfte att öka medborgarnas rörlighet. Man bör fästa särskild uppmärksamhet vid studerande, kulturellt och akademiskt utbyte och företrädare för det civila samhället. Främjandet av direktkontakter mellan människor kan gå lättare om viseringskostnaderna sänks och handläggningen förenklas.

42.

ReK uppmanar EU:s medlemsstater att förbättra effektiviteten i de konsulära tjänsterna i grannskapsländerna och uppmuntrar dem att inrätta gemensamma centrum för ansökan om visa till Schengenländerna.

43.

ReK välkomnar att man slutfört avtal om viseringslättnader och återresor med Ukraina och Moldavien. ReK uppmanar kommissionen att utnyttja de erfarenheter som gjorts med länder som nyligen anslutit sig till EU och inleda förhandlingar om liknande avtal med andra grannskapsländer.

44.

ReK betonar att rörlighet endast kan existera i en säker omgivning. Det nya systemet för partnerskap för rörlighet måste fokuseras på alla länders gemensamma ansvar för att ta itu med de utmaningar som uppstår på grund av migrationen. Det är därför nödvändigt att även EU:s samarbetsländer inom ramen för gemenskapens grannskapspolitik förpliktar sig att vidta ytterligare åtgärder för ökad säkerhet och ett förbättrat rättsväsende. Det nya systemet skulle kunna omfatta åtgärder för att bekämpa illegal migration och erbjuda fler tillfällen till legal migration för grannskapsländer till EU.

45.

ReK upprepar sin övertygelse om att lokala och regionala myndigheter befinner sig i frontlinjen när det gäller att hantera frågor som uppstår på grund av migration. Detta gäller även illegal migration, då lokala och regionala myndigheter måste hantera mottagandet och ta hand om resultatet av illegalt arbete. Det gäller också legal migration, då lokala och regionala myndigheter är ansvariga för att ge lokal service.

46.

ReK ger sitt erkännande till samarbetet mellan Frontex (1) och de lokala myndigheterna när det gäller att förhindra illegal migration och uppmanar till närmare samarbete med lokala och regionala myndigheter i angränsande medlemsstater.

47.

Kommittén uppmanar kommissionen att uppmuntra och bidra till praktiska lösningar i syfte att stärka förvaltningen av unionens södra yttre sjögränser och förbättra förmågan hos gemenskapen, dess medlemsstater och dess lokala och regionala myndigheter att hantera kritiska situationer, exempelvis en massiv tillströmning av illegala invandrare (2), i samarbete med ursprungsländerna.

48.

ReK uppmanar kommissionen att skapa en ny tematisk fond i EU-budgeten (förutom de europeiska fonderna för integration) i syfte att hjälpa lokala myndigheter i EU:s medlemsstater som har ett särskilt stort inflöde av personer från tredje land att på ett effektivt sätt ta itu med de utmaningar som migrerande grupper skapar för lokala tjänster.

49.

ReK uppmanar kommissionen att tänka över vilka åtgärder som behövs för att göra det möjligt för de lokala myndigheterna i migranternas ursprungsländer – som särskilt drabbas av att kvalificerad arbetskraft utvandrar – att skapa arbetstillfällen som attraherar skickliga och utbildade personer och som garanterar en lokal ekonomisk och kulturell utveckling.

50.

ReK uppmanar kommissionen att inom ramen för EU:s nya sammanhållningspolitik ytterligare öka Interreg-stödet till gränsöverskridande samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i EU:s medlemsstater och grannskapsländerna efter 2013, i syfte att ta itu med gemensamma problem som är speciella för de regioner dessa länder tillhör.

51.

ReK uppmanar EU:s medlemsstater att använda bestämmelserna om lokal gränstrafik, vilka gör det möjligt för EU:s medlemsstater att sluta bilaterala avtal med angränsande tredjeländer och förbättra de gränsöverskridande kontakterna. EU:s medlemsstater bör förenkla och snabba upp behandlingen av visumansökningar för sökande som tidigare har uppfyllt viseringskraven.

Mänskliga rättigheter och människohandel

52.

ReK noterar att det har gjorts avsevärda framsteg när det gäller att förbättra mänskliga rättigheter och demokrati sedan grannskapspolitiken och EU–Medelhavspartnerskapsprogrammet inleddes och kommittén uppmanar regeringarna i grannskapsländerna att fortsätta upprätthålla de grundläggande demokratiprinciperna och de mänskliga rättigheterna eftersom de är EU:s kärnvärden.

53.

ReK uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med lokala och regionala myndigheter och det civila samhället i grannskapsländerna för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna, minoriteters rättigheter samt kvinnors och barns rättigheter. Kommittén uppmanar regeringarna i grannskapsländerna att visa större öppenhet för allt som det civila samhället kan bidra med.

54.

ReK välkomnar de åtgärder som alla grannskapsländer vidtagit för att stärka kvinnors deltagande i det politiska, sociala och ekonomiska livet och för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, men noterar att diskriminering av kvinnor och våld i hemmet fortfarande i hög grad förekommer. Kommittén uppmanar därför de deltagande länderna att öka ansträngningarna för att verka för kvinnors rättigheter.

55.

ReK konstaterar att handel med människor mellan vissa grannskapsländer och EU:s medlemsstater fortfarande är ett särskilt allvarligt problem.

56.

ReK uppmanar Vitrysslands regering att ratificera den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och relevanta protokoll, samt att inleda en konstruktiv dialog med EU och delta till fullo i grannskapspolitiken.

57.

ReK upprepar att den sociala dialogen är viktig och uppmanar Jordanien, Libanon och Marocko att ratificera ILO:s grundläggande konventioner om organisationsfrihet och kollektivförhandlingar.

58.

Kommittén vill uppmana kommissionen att prioritera skydd av offren för människohandel i sin grannskapspolitik, i enlighet med respekten för de mänskliga rättigheterna, som också är EU:s huvudprincip.

59.

ReK påpekar att lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll i kampen mot människohandel. ReK rekommenderar därför att lokala och regionala myndigheter i grannskapsländerna i enlighet med respektive nationella rättsliga ramar och i nära samarbete med centralregeringarna och andra medlemsstater utarbetar och genomför lokala och regionala handlingsplaner och strategier mot människohandel i syfte att förhindra människohandel och skydda offren.

60.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna i EU:s medlemsstater att hjälpa de lokala och regionala myndigheterna i grannskapsländerna att ta fram handlingsplaner som t.ex. kan omfatta inrättande av ett specialiserat resurscentrum eller en stödenhet på lokal och/eller regional nivå som genomför åtgärder mot människohandel och kampanjer för att öka medvetenheten, anordnar särskild utbildning för polis och personer som i sitt yrke kommer i kontakt med människor som blivit offer för människohandel, erbjuder bättre utbildningsmöjligheter för kvinnor och barn, etc.

61.

ReK gläder sig åt att alla grannskapsländer har undertecknat FN:s konvention mot gränsöverskridande brottslighet och uppmanar regeringarna i Israel, Marocko och Jordanien att underteckna och ratificera det första och andra protokollet, som handlar om människohandel och människosmuggling.

62.

Regionkommittén ställer sig bakom ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 1 september om konflikten i Georgien och vill samtidigt framhålla den viktiga roll lokala och regionala myndigheter kan spela i konfliktlösning och återuppbyggnad efter konflikter. ReK uppmanar Georgiens och Rysslands regeringar och myndigheterna i Sydossetien att snarast vidta de åtgärder som krävs för att alla flyktingar från kriget i Sydossetien varaktigt ska kunna återvända i säkerhet.

Regionala konflikter

63.

ReK upprepar att EU har ett direkt intresse av att samarbeta med grannskapsländerna i syfte att bidra till en lösning av de så kallade ”frusna konflikterna” (3), eftersom dessa kan äventyra Europas egen säkerhet genom regional upptrappning, ohanterliga migrationsströmmar, avbrott i energiförsörjningen m.m.

64.

ReK upprepar att grannskapspolitiken kommer att ha svårigheter att nå sin fulla potential om man inte lyckas lösa de konflikter som gör regionalt samarbete mycket svårt eller omöjligt. Människor och lokala samhällen på båda sidor om gränsen lider mest av centralregeringarnas oförmåga att delta i dialog och konstruktiv konfliktlösning.

65.

ReK uppmanar EU att mer aktivt engagera sig i lösningen av s.k. ”frusna konflikter” genom stöd till olika förtroendeskapande program, konflikthantering, direktkontakter mellan människor, diplomatiska kontakter mellan städer och uppbyggnad av kompetens hos civila samhällsorganisationer i utbrytarområden. EU bör alltid ha konfliktfrågan på agendan när man möter berörda internationella institutioner och länder.

66.

ReK uppmanar kommissionen att stödja gränsförvaltningsprogram och förtroendeskapande åtgärder mellan lokala samhällen på båda sidor om gränsen i utbrytarregioner. Att främja konvergens mellan politiska, ekonomiska och rättsliga system kommer att möjliggöra bättre social integrering och återställande av infrastrukturen. Särskilt viktiga är lokala projekt som genererar inkomster.

67.

ReK uppmanar kommissionen att använda erfarenheterna från EU:s senaste utvidgningsprocess och göra goda grannrelationer till en förutsättning för fullt utnyttjande av grannskapspolitikens fördelar och potential. Kommissionen bör sätta press på länder som berörs av ”frusna konflikter” att göra nya och genuina försök att hitta ömsesidigt godtagbara och hållbara lösningar.

Bryssel den 9 oktober 2008.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


(1)  FRONTEX (Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser) är EU:s byrå för säkerhet vid de yttre gränserna.

(2)  CdR 64/2007 fin.

(3)  Konflikterna i Transnistrien, Abchasien, Sydossetien, Nagorno-Karabach, Mellanöstern och Västafrika kallas för ”frusna konflikter”.


19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/s3


NOT TILL LÄSAREN

EU-institutionerna har beslutat att deras texter inte längre ska innehålla en hänvisning till den senaste ändringen av den ifrågavarande rättsakten.

Såvida inte annat anges, avser därför hänvisningarna i de texter som här offentliggörs rättsakter i deras gällande lydelse.