5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/1

1.

Den 27 februari 2008 offentliggjordes i Officiella tidningen ett initiativ från 14 medlemsstater i syfte att anta ett rådsbeslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF (1).

2.

Datatillsynsmannen ombads inte att avge något yttrande om detta initiativ. Han avger därför detta yttrande på eget initiativ, i likhet med hans yttranden om initiativet till rådets beslut om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (”Prümfördraget”) och om initiativet till rådets beslut om genomförande av det beslutet (2). Enligt datatillsynsmannen bör det här yttrandet nämnas i ingressen till rådets beslut, på samma sätt som hans yttrande nämns i ett antal rättsliga instrument som har antagits på grundval av ett förslag från kommissionen.

3.

Även om en medlemsstat, eller en grupp av medlemsstater, som tar initiativ till en lagstiftningsåtgärd enligt avdelning VI i EU-fördraget inte har någon rättslig skyldighet att anmoda datatillsynsmannen att avge ett yttrande, utesluter de gällande bestämmelserna inte heller att en sådan begäran görs. Datatillsynsmannen beklagar att medlemsstaterna inte har begärt hans yttrande i det aktuella fallet, eftersom en betydande del av initiativet handlar om – förutsättningarna för – behandling av personuppgifter.

4.

På samma sätt beklagar han att en konsekvensanalys inte åtföljer initiativet (3). Detta är ett nödvändigt inslag för att öka öppenheten och, mer allmänt, kvaliteten i lagstiftningsprocessen. För Europeiska unionens medborgare är det inte lätt att förstå varför detta inslag utgör en normal del av lagstiftningsprocessen när kommissionen lägger fram förslag men inte när medlemsstaterna tar ett initiativ.

5.

I det här fallet kunde de åtföljande dokumenten ha motiverat det brådskande behovet av en ändring av beslut 2002/187/RIF. I detta sammanhang måste det betonas att initiativet har tagits i syfte att anta ett rättsligt instrument strax före ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Detta fördrag kommer att leda till att Eurojusts status ändras, bland annat på grund av att EU-fördragets pelarstruktur avskaffas.

6.

Som en sista inledande anmärkning erinrar datatillsynsmannen om att dessa 14 medlemsstater har lagt fram ytterligare ett, nära anknutet, initiativ inför antagandet av rådets beslut om europeiska rättsliga nätverket (4). Datatillsynsmannen kommer inte att yttra sig om det senare initiativet eftersom det har mindre betydelse för skyddet av personuppgifter. Den information som sprids inom det europeiska rättsliga nätverket – enligt artikel 8 i det initiativet – är normalt inte inriktat på personuppgifter.

7.

Enligt ingressen syftar detta initiativ till att ytterligare förbättra Eurojusts operativa effektivitet. Detta mål passar in i ett sammanhang där den fortsatta utvecklingen av Eurojust ses som ett logiskt steg framåt för denna organisation. Redan i Haagprogrammet från november 2004 (5) uppmanade Europeiska rådet kommissionen att överväga en vidare utveckling av Eurojust. I oktober 2007 överlämnade kommissionen till rådet och Europaparlamentet ett meddelande om Eurojusts och det europeiska rättsliga nätverkets roll i bekämpningen av organiserad brottslighet och terrorism i EU (6). I meddelandet dras slutsatsen att det behövs en ändring av beslutet om Eurojust för att ge Eurojust bättre förutsättningar för att bygga ut sitt samarbete och ytterligare etablera sig som en viktig aktör i kampen mot organiserad brottslighet och terrorism i Europa.

8.

Datatillsynsmannen erinrar också om att den rättsliga grunden för Eurojust kommer att utvidgas genom artikel 85 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget), i jämförelse med den nuvarande grunden i artikel 31.2 i EU-fördraget I artikel 85 i EUF-fördraget omnämns bland annat inledande av brottsutredningar. I artikel 86 i EUF-fördraget fastställs det att rådet får inrätta en europeisk åklagarmyndighet som baseras på Eurojust.

9.

I meddelandet noteras Eurojusts positiva verksamhetsresultat. Antalet fall som Eurojust hanterar ökar väsentligt. Samtidigt konstateras det dock att denna utveckling kräver att befogenheterna för Eurojusts nationella medlemmar och kollegiet förtydligas och förstärks. I meddelandet påvisas bristerna i den nuvarande ramen som inte garanterar tillräcklig självständighet för de nationella medlemmarna och kollegiet.

10.

Datatillsynsmannen inser behovet av att förbättra den rättsliga ramen för Eurojust i syfte att göra den mer effektiv. Eurojust är en organisation som utvecklas. Dess roll vid brottsutredningar och åtal växer och bör göra det, i syfte att etablera Eurojust som en viktig aktör på detta område.

11.

I meddelandet framhävs det att tillgång till information är grundläggande. Det är i detta perspektiv logiskt att flera av förslagen till ändringar i initiativet avser Eurojusts ställning när det gäller information (7). Det här yttrandet från datatillsynsmannen kommer särskilt att inriktas på denna fråga eftersom det gäller insamling, lagring och utbyte av personuppgifter. Det är i detta sammanhang också viktigt att den andra delen av meddelandet inriktas på förbindelserna mellan Eurojust och andra aktörer på området för straffrättsligt samarbete. En förbättring av dessa förbindelser är också av avgörande betydelse i initiativet och kommer att utgöra en viktig del av detta yttrande.

12.

Datatillsynsmannen noterar att initiativet innehåller bestämmelser av särskilt intresse när det gäller insamling, lagring och utbyte av personuppgifter:

13.

Dessa bestämmelser ökar möjligheterna till insamling, lagring och utbyte av personuppgifter och medför därför ökade risker för skyddet av personuppgifter. Riskerna kan naturligtvis inte alltid undvikas eftersom de gällande reglerna måste göra det möjligt för Eurojust att utföra sin verksamhet på ett effektivt sätt. När det fastställs nya bestämmelser för att öka möjligheterna till uppgiftsbehandling bör dock gemenskapslagstiftaren säkerställa en god jämvikt mellan de olika berörda allmänna samhällsintressena, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

14.

Under alla omständigheter måste dessa bestämmelser upprättas på grundval av en analys av de gällande bestämmelsernas brister samt de nya bestämmelsernas förväntade effektivitet. Det är även av detta skäl beklagligt att initiativet inte åtföljs av några dokument med en sådan analys, trots att meddelandet innehåller en hel del användbar information. Till exempel finns det inga några belägg för behovet av att ersätta de uttömmande förteckningarna i artikel 15 med öppna förteckningar.

15.

Efterfrågan på bevis är ännu mer framträdande mot bakgrund av den komplicerade verklighet där Eurojust verkar. I det nuvarande skedet av den europeiska integrationen omfattas brottsutredningar och åtal av nationell lagstiftning. Nationella lagar på detta område är grundade på gamla rättsliga traditioner och kan vara mycket olika. Eurojusts uppgift är att underlätta en optimal samordning av insatserna när det gäller utredningar och åtal som omfattar mer än en medlemsstats territorium med full respekt för de grundläggande rättigheterna och friheterna (8).

16.

Dessutom ger beslut 2002/187/RIF de nationella regeringarna stor handlingsfrihet i fråga om sättet att verkställa uppgifter som rör Eurojust, till exempel den ställning de ger de nationella medlemmarna.

17.

Konsekvenserna av denna verklighet varierar. För det första förefaller det finnas goda skäl att begränsa medlemsstaternas handlingsfrihet för att säkerställa att Eurojust kan fungera effektivt. I den föreslagna artikel 2.2 förstärks den lägsta nivån för de resurser som medlemsstaterna bör ge de nationella medlemmarna. Även den nya artikel 9a syftar till att stärka ställningen för de nationella medlemmarna. Medlemsstaterna måste ge dem vissa befogenheter.

18.

För det andra måste man beakta att Eurojust utbyter information inom rättsliga system som skiljer sig mycket från varandra, med olika juridiska (och konstitutionella) krav när det gäller användning av och tillgång till denna information. Dessa krav bör inte användas för att begränsa Eurojusts befogenheter att samla in, lagra och utbyta uppgifter och inte heller för att låta dem förbli begränsade, men i en sådan komplex miljö bör alla tänkbara konsekvenser på förhand noga utvärderas och behandlas.

19.

Lissabonfördraget har tre viktiga konsekvenser som berör detta initiativ:

20.

Frågan är om det inte vore bättre att invänta ikraftträdandet av Lissabonfördraget innan man antar ändringen av den rättsliga ramen för Eurojust såsom föreslås i initiativet.

21.

Enligt datatillsynsmannen finns det några övertygande argument till stöd för ett tillvägagångssätt där man inväntar ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Dessa argument är de följande:

22.

I artikel 14 i beslut 2002/187/RIF fastställs det att Eurojust, inom ramen för sin behörighet och för att utföra sina uppgifter, får behandla personuppgifter. Denna artikel innehåller dessutom en hänvisning till Europarådets konvention nr 108 (12) och vissa allmänna dataskyddsprinciper och föreskriver att Eurojust ska upprätta ett index över uppgifter som rör utredningar och får upprätta tillfälliga arbetsregister som även innehåller personuppgifter.

23.

Det föreslås inte i initiativet att hänvisningen till konvention nr 108 ska ersättas med en hänvisning till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete i brottmål (13), och det hänvisas inte heller på något annat sätt till detta rambeslut (14). För konsekvensens skull rekommenderar datatillsynsmannen att en sådan hänvisning till artikel 14 i beslut 2002/187/RIF läggs till. En sådan hänvisning är desto viktigare eftersom Eurojust utbyter personuppgifter med nationella myndigheter som kommer att vara bundna av rådets rambeslut om skydd av personuppgifter, efter det att det har trätt i kraft i medlemsstaterna.

24.

I initiativet föreslås det att hänvisningen till ett ”index” ska ersättas med en hänvisning till ett ”ärendehanteringssystem som omfattar”. Datatillsynsmannen stöder denna ändring eftersom den bättre återspeglar praxis inom Eurojust. Den klargör att bestämmelserna om – begränsningarna för – behandling av personuppgifter tillämpas på ärendehanteringssystemet som sådant och inte bara på index.

25.

Det föreslås i initiativet att de begränsade förteckningarna över de personuppgifter som får behandlas i enlighet med artikel 15.1 och 15.2 ska ersättas av liknande förteckningar men med öppen karaktär. Ordet ”endast” kommer att utgå och i artikel 15.1 kommer ordet ”såsom” läggas till. Bortsett från en liten inkonsekvens i initiativet (varför bara lägga till ”såsom” i artikel 15.1?) anser datatillsynsmannens att denna ändring inte bör antas i unionslagstiftningen. Ändringen förändrar förteckningens karaktär med negativa konsekvenser för dataskyddet och för rättssäkerheten, utan någon tillräcklig bakomliggande orsak (15).

26.

Datatillsynsmannen förstår inte varför denna ändring behövs, särskilt som förteckningarna över uppgifter redan är ganska omfattande. Om en särskild kategori av uppgifter saknas vore det bättre att ta med denna kategori i själva beslutet. Detta initiativ är ett bra tillfälle att göra så, vilket framgår av det föreslagna tillägget av en kategori l i artikel 15.1.

27.

Detta tillägg gäller telefonnummer, uppgifter ur fordonsregister, uppgifter angående telefon och e-posttrafik, DNA-uppgifter och fotografier, allt när det gäller personer som omfattas av en brottsutredning eller ett åtal för vissa typer av brott. Datatillsynsmannen inser behovet av att behandla sådana uppgifter men tar upp några särskilda punkter som måste klargöras.

28.

Enligt det sjunde skälet i ingressen till initiativet är det också nödvändigt att stärka Eurojusts förmåga att arbeta tillsammans med externa partner, såsom Europol, Olaf och Frontex samt myndigheter i tredje land.

29.

Artikel 26 innehåller dessutom några nya bestämmelser om förbindelser och nära samarbete med andra partner, till exempel det europeiska rättsliga nätverket, den gemensamma lägescentralen, Interpol och Världstullorganisationen. Det framgår av texten i initiativet att detta samarbete i samtliga fall kan omfatta utbyte av personuppgifter. Detta föranleder följande kommentarer:

30.

När det gäller samarbetet med Europol innehåller initiativet flera nya inslag som huvudsakligen avser Eurojusts ställning gentemot Europols arbetsregister för analysändamål (18). I artikel 9a.1 c i förslaget ges Eurojusts nationella medlemmar behörighet att utföra uppgifter i förhållande till Europols arbetsregister för analysändamål. Den föreslagna artikel 26a.1a är särskilt viktig eftersom det fastställs där att medlemsstaterna ska se till att kollegiet verkligen kan öppna ett Europolarbetsregister för analysändamål och att kollegiet får delta i verksamheten. Detta förslag är av en helt ny karaktär eftersom det upphäver en situation där Europol och Eurojust hålls helt åtskilda på grund av deras respektive rättsliga ramar. Till exempel samarbetar de på grundval av en ömsesidig överenskommelse men de har inte någon direkt tillgång till varandras system.

31.

Förslaget till rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) innehåller inte någon bestämmelse som motsvarar den i artikel 26a.1a och som möjliggör tillgång för Eurojust till Europols analysregister och deltagande i verksamheten (19). Tvärtom innehåller artikel 14 i förslaget stränga begränsningar för deltagande och analys när det gäller dessa arbetsregister. I artikel 14.2 föreskrivs det att endast analytiker ska ha tillstånd att föra in och ändra uppgifter i det berörda registret och att alla deltagare i analysgruppen får söka efter uppgifter i registret.

32.

Detta leder till två motstridiga rättsliga skyldigheter: på den ena sidan bör Europol begränsa deltagandet i och analysen av dessa arbetsregister till analytiker/deltagare i en analysgrupp. På den andra sidan är medlemsstaterna skyldiga enligt unionsrätten att ge Eurojust tillgång till arbetsregistren och delta i verksamheten. Det är inte uppenbart vilken av dessa skyldigheter som har företräde. Av skäl som rör rättssäkerheten är det nödvändigt att rådet ändrar en av de båda rättsakterna före det slutliga antagandet. De två instrumenten måste vara förenliga med varandra.

33.

I detta sammanhang finns det också en grundläggande fråga som måste besvaras. Är det nödvändigt för Eurojusts kollegium att aktivt delta i Europols arbete, eller skulle det vara tillräckligt om Eurojust begär Europol att öppna ett arbetsregister för analysändamål och/eller mottar information från Europol på begäran, vilket är den nuvarande situationen enligt överenskommelsen mellan de båda organen?

34.

Datatillsynsmannen anser att man, under rådande omständigheter och i avsaknad av en tydlig och offentlig motivering, bör överväga om det inte vore nog att fortsätta med det nuvarande systemet, förutsatt att

En sådan lösning skulle också främja dataskyddsintresset. Europols och Eurojusts respektive ansvar i fråga om behandling av personuppgifter (vem kommer att behandla och vem kommer att kontrollera?) kommer att förbli klart åtskilda vilket även är motiverat mot bakgrund av de olika tillsynsystemen för databehandlingen och de olika gemensamma tillsynsmyndigheterna, varvid den gemensamma tillsynsmyndigheten för Eurojust består av domare (21).

35.

Detta leder också till frågan om samarbete med myndigheter i tredjeland. De redan befintliga arrangemangen enligt artikel 27 i rådets beslut 2002/187/RIF kommer att kompletteras med en artikel om sambandspersoner som utstationeras till tredjeland (artikel 26 a) och med en artikel om framställningar om rättsligt samarbete från tredje land (artikel 27a).

36.

Datatillsynsmannen stöder dessa nya bestämmelser men begär särskild uppmärksamhet när det gäller nivån för dataskydd i tredjeland, vilket behandlas i artikel 27.4 i rådets beslut 2002/187/RIF. Datatillsynsmannen rekommenderar att man utnyttjar den nuvarande ändringen av rådets beslut, genom vilken tillämpningsområdet för utbyten med tredje land ytterligare utvidgas, för att i rådets beslut fastställa ett förfarande för bedömning av lämplighet. Denna bedömning bör göras av Eurojusts kollegium, med godkännande från den gemensamma tillsynsmyndigheten.

37.

Rådets beslut 2002/187/RIF innehåller omfattande bestämmelser för att säkerställa överensstämmelse med de dataskyddskrav som gäller för Eurojust. Artikel 17 gäller Eurojusts personuppgiftsombud medan det i artikel 23 inrättas en gemensam tillsynsmyndighet som gemensamt ska kontrollera Eurojusts verksamhet.

38.

Det föreslås inte i initiativet några grundläggande förändringar i dessa bestämmelser som verkar fungera väl. Endast ett smärre tillägg föreslås när det gäller artikel 23.10 där det anges att tillsynsmyndighetens sekretariat ska kunna anlita expertisen hos det sekretariat som inrättades genom rådets beslut 2000/641/RIF (22).

39.

Datatillsynsmannen välkomnar detta tillägg som skulle kunna främja en enhetlig övervakning av dataskyddet på området för polisiärt och rättsligt samarbete i brottmål (nuvarande tredje pelaren). Att utnyttja erfarenheterna med andra EU-organ och storskaliga informationssystem skulle enbart ytterligare förbättra skyddets kvalitet.

40.

Även följande fråga när det gäller enhetlighet bör uppmärksammas: Artikel 38 i förslaget till rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (23) gäller Europols personal. Enligt artikel 38.1 omfattas direktören, de biträdande direktörerna och Europols personal av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (och liknande bestämmelser). Samtidigt fastställs det i artikel 38.5a att Europol ska tillämpa bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001 på behandling av personuppgifter när det gäller Europols personal. Detta inbegriper övervakning av datatillsynsmannens tillämpning av denna förordning.

41.

Datatillsynsmannen rekommenderar att rådet använder samma tillvägagångssätt i förhållande till Eurojust och lägger till en liknande bestämmelse om behandling av personuppgifter när det gäller Eurojusts personal. Ytterligare ett skäl för detta synsätt är att det inte alls är klart om den gemensamma tillsynsmyndigheten är behörig att övervaka behandlingen av personuppgifter när det gäller Eurojusts personal. I artikel 23.1 i rådets beslut 2002/187/RIF hänvisas det särskilt till kontroll av den verksamhet vid Eurojust som avses i artiklarna 14–22 i beslutet vilket inte nödvändigtvis inbegriper uppgifter när det gäller Eurojusts förvaltning såsom personaluppgifter.

42.

Ett sådant tillvägagångssätt är desto mer användbart eftersom ikraftträdandet av Lissabonfördraget, vilket leder till att pelarstrukturen avskaffas, möjligen kan leda till att Eurojust omfattas av tillämpningen av förordning (EG) nr 45/2001, och i vart fall av tillämpningsområdet för artikel 16.2 i EUF-fördraget genom vilken unionslagstiftaren är skyldig att fastställa bestämmelser om behandling av personuppgifter hos alla EU-organ.

43.

I detta initiativ erkänns slutligen den gemensamma tillsynsmyndighetens rådgivande roll. Flera beslut kan endast fattas efter samråd med gemensamma tillsynsmyndigheten. Detta erkännande måste välkomnas. På vissa punkter skulle denna roll t.o.m. kunna stärkas genom att ålägga Eurojusts kollegium en skyldighet att inte bara samråda med den gemensamma tillsynsmyndigheten utan också att följa dess rekommendationer (se punkterna 29 och 36 ovan).

44.

Datatillsynsmannen beklagar att medlemsstaterna inte har begärt hans yttrande eftersom en betydande del av initiativet handlar om – förutsättningarna för – Eurojusts behandling av personuppgifter.

45.

Initiativet borde ha åtföljts inte bara av en motivering utan också av en konsekvensanalys, vilka båda är nödvändiga för att öka öppenheten och, mer allmänt, kvaliteten i lagstiftningsprocessen. Dessa åtföljande dokument kunde ha motiverat det brådskande behovet av att beslut 2002/187/RIF ändras.

46.

Datatillsynsmannen inser behovet av att förbättra den rättsliga ramen för Eurojust i syfte att göra den mer effektiv. Eurojust är en organisation som utvecklas. Datatillsynsmannen noterar följande:

Även av dessa skäl måste det fastställas nya bestämmelser på grundval av en analys av de gällande bestämmelsernas brister samt de nya bestämmelsernas förväntade effektivitet.

47.

I yttrandet ges följande fyra argument till stöd för att man bör invänta ikraftträdandet av Lissabonfördraget:

48.

Det bör göras en hänvisning till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete Förteckningarna över de personuppgifter som får behandlas i enlighet med artikel 15.1 och 15.2 bör förbli slutna förteckningar. Det krävs förtydliganden när det gäller de nya uppgifter som läggs till i artikel 15.1.l.

49.

Datatillsynsmannen motsätter sig utbyte av personuppgifter mellan Eurojust och Världstullorganisationen.

50.

När det gäller förbindelserna med Europol bör man överväga att fortsätta med det nuvarande systemet, förutsatt att

51.

När det gäller samarbetet med myndigheter i tredjeland rekommenderas det att man utnyttjar den nuvarande ändringen av rådets beslut, genom vilken tillämpningsområdet för utbyte med tredje land ytterligare utvidgas, för att i rådets beslut fastställa ett förfarande för bedömning av lämplighet.

52.

Datatillsynsmannen välkomnar det tillägg som föreslås i artikel 23.10 där det anges att tillsynsmyndighetens sekretariat ska kunna anlita expertisen hos det sekretariat som inrättades genom rådets beslut 2000/641/RIF.

53.

Datatillsynsmannen rekommenderar att en bestämmelse liknande den i artikel 38.5a i förslaget till rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) ska införas för att fastställa att bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001 gäller för behandling av personuppgifter om Eurojusts personal.

54.

Bestämmelserna om den gemensamma tillsynsmyndighetens rådgivande roll välkomnas och kunde på vissa ställen till och med förstärkas.

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/9

1.

Kommissionen översände den 19 mars 2008 förslaget till direktiv om gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser (nedan kallat förslaget) till datatillsynsmannen för samråd i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 (1).

2.

Innan kommissionen antog förslaget samrådde man informellt med datatillsynsmannen vilket denne välkomnade eftersom det gav honom möjlighet att lämna vissa förslag om utkastet till förslag innan det antogs av kommissionen. Datatillsynsmannen är glad att se att en stor del av hans förslag återspeglas i förslaget.

3.

Förslaget är en åtgärd med det övergripande målet att minska antalet dödsolyckor, personskador och materiella skador som orsakas genom trafikolyckor vilket är ett viktigt mål för EU:s trafiksäkerhetspolitik. Förslaget avser att inrätta ett system för att underlätta gränsöverskridande uppföljning av specifika trafikförseelser. Det har konstaterats att ett stort antal trafikförseelser begås utan påföljd när de sker i ett annat land än gärningsmannens bosättningsland.

4.

För att bidra till en icke-diskriminerande och effektivare uppföljning av personer som begår trafikförseelser föreskriver förslaget att ett system för gränsöverskridande utbyte av information mellan medlemsstaterna inrättas.

5.

Eftersom det föreskriver utbyte av personuppgifter om misstänkta gärningsmän har förslaget direkta konsekvenser när det gäller uppgiftsskydd.

6.

I yttrandet från datatillsynsmannen kommer åtgärdernas berättigande och nödvändighet att analyseras i kapitel II. Kvaliteten på de insamlade uppgifterna i förhållande till syftet kommer att tas upp i kapitel III. Kapitel IV kommer att inriktas på de registrerades rättigheter samt villkoren för utövandet av dessa. Slutligen kommer villkoren för överföring av uppgifter via ett elektroniskt nät och dess säkerhetsaspekter att analyseras.

7.

I direktiv 95/46/EG om skydd av personuppgifter (2) anges som en av dess viktigaste principer att uppgifterna måste samlas in och behandlas för ett särskilt, uttryckligen angivet och berättigat ändamål. Vidare måste behandlingen vara nödvändig för detta ändamål (3). Ändamålets berättigande kan utvärderas mot de kriterier som ges i artikel 7 e–f i direktivet, dvs. särskilt utförandet av ett uppdrag som är av allmänt intresse eller de berättigade intressen hos den registeransvarige.

8.

Att minska antalet dödsoffer i trafiken måste vara ett berättigat ändamål som kan anses som ett uppdrag av allmänt intresse. Frågan är snarare om den planerade åtgärden utgör ett ändamålsenligt verktyg för att nå målet att minska antalet dödsoffer i trafiken. Tar förslaget med andra ord upp konkreta element som fastslår nödvändigheten av ett sådant system för informationsutbyte med tanke på de följder det kommer att få när det gäller den personliga integriteten för de som berörs.

9.

I motiveringen framhålls (4) att den aktuella strategin – kommissionens rekommendation om efterlevnadskontroller inom trafiksäkerhetsområdet av den 21 oktober 2003 (5) – kommer att vara otillräcklig för att uppnå en halvering av antalet dödsolyckor (6). Detta uttalande grundas på ökningen av antalet dödsfall sedan 2004 och statistik om andelen utländska förare skyldiga till fortkörning. Det verkar som att utländska förare oftare gör sig skyldiga till fortkörning än inhemska förare (7).

10.

Den statistik som nämns i konsekvensbedömningen visar också på en koppling mellan antalet kontroller och antalet dödsoffer vilket leder till slutsatsen att efterlevnadskontroller verkar vara ett viktigt verktyg för att minska antalet dödsolyckor i trafiken (8).

11.

Datatillsynsmannen konstaterar också att denna åtgärd som vidtas på gemenskapsnivå inte påverkar – utan i stället kompletterar – åtgärder som vidtas på nationell nivå för att stärka efterlevnadskontrollerna i de länder där dessa fastslagits som en prioritering.

12.

Datatillsynsmannen är övertygad om att de olika elementen i motiveringen och i ingressen till förslaget är tillräckligt detaljerade och välgrundade för att understödja det berättigade i förslaget och nödvändigheten av det planerade uppgiftsutbytet.

13.

Enligt artikel 6.1 c i direktiv 95/46/EG måste personuppgifter vara adekvata och relevanta och får inte omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de har samlats in och/eller för vilka de senare behandlas.

14.

Förslagets tillämpningsområde begränsas till specifika allvarliga överträdelser som anses vara den viktigaste orsaken till dödsolyckor, dvs. fortkörning, bristande bilbältesanvändning, rattfylleri och körning mot rött ljus.

15.

Tre av dessa trafikförseelser (fortkörning, körning mot rött ljus och bristande bilbältesanvändning) kan upptäckas och vidarebehandlas på ett automatiskt sätt eller utan direkt kontakt med föraren vilket gör det nödvändigt att på ett senare stadium identifiera den registrerade genom gränsöverskridande utbyte av information. När det gäller rattfylleri måste kontrollmyndighetens personal vara närvarande när en trafikförseelsen upptäcks och kan i princip direkt registrera gärningsmannens identitet. Anledningen till att gränsöverskridande utbyte av information trots detta är nödvändigt förklaras närmare i ingressen till direktivet: för att kunna göra en uppföljning av brottet kan det bli nödvändigt att kontrollera fordonets registreringsuppgifter även om fordonet har stoppats vilket särskilt är fallet vid rattfylleri.

16.

Datatillsynsmannen uttrycker sin tillfredsställelse över att informationsutbytet begränsas till ovanstående fyra överträdelser med hänsyn till deras andel av samtliga dödsolyckor och nödvändigheten av att erhålla ytterligare identifieringsinformation i ett uppföljningsperspektiv.

17.

Datatillsynsmannen tillstyrker också att förteckningen över trafikförseelser är slutgiltig och att alla tillägg av ytterligare förseelser till denna förteckning endast kan ske till följd av ytterligare övervakning från kommissionen och genom en översyn av direktivet. Detta ligger i linje med rättssäkerhetskraven.

18.

Rätten till information, tillgång och rättelse av personuppgifter fastställs särskilt i artikel 7 i förslaget. Hur de registrerade kommer att informeras om sina rättigheter kommer att vara avhängigt av i vilket format meddelandet om trafikförseelsen har lämnats.

19.

Det är därför viktigt att det meddelande om trafikföreteelsen som anges i artikel 5 och utvecklas i bilagan innehåller all information som är relevant för den registrerade på ett språk som han/hon förstår.

20.

I sin nuvarande form innehåller meddelandet större delen av den information som avser den registrerades rättigheter. Denna information är emellertid placerad i slutet av meddelandets svarsformulär. Datatillsynsmannen anser att det skulle vara lämpligare att en tydlig information ges i början av formuläret om den registeransvariges exakta identitet, dvs. den nationella myndighet som ansvarar för verkställandet av påföljderna.

21.

I artikel 5.5 i direktivet anges att mindre väsentliga bestämmelser i direktivet ska ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande som fastställs i rådets beslut 99/468 om de genomförandebefogenheter som tilldelas kommissionen. Datatillsynsmannen frågar sig vilka av förslagets bestämmelser som kan anses mindre väsentliga. För att undvika att den del av formuläret för meddelandet om förseelsen som avser enskilda personer människors rättigheter senare ändras rekommenderar datatillsynsmannen att artikel 5.2 i förslaget kompletteras så att dessa rättigheter fastställs på ett definitivt sätt, inbegripet informationen om den registeransvariges identitet.

22.

Artikel 5.2 skulle kunna kompletteras enligt följande: ”Meddelandet om trafikförseelse ska innehålla namnet på den myndighet som ansvarar för verkställandet av påföljder och syftet med meddelandet, relevanta uppgifter om trafikförseelsen (…), information om möjligheterna för innehavaren att bestrida grunderna för meddelandet om trafikförseelse och att överklaga (…), samt information om förfarandet vid (…). Denna information ska ges på ett språk som kan förstås av mottagaren.”

23.

När det gäller den registrerades möjlighet till tillträde till uppgifter om honom/henne och eventuellt bestrida behandlingen av dessa välkomnar datatillsynsmannen den möjlighet som fastställs i förslaget om möjlighet att utöva dessa rättigheter hos en myndighet i bosättningslandet. Underlättandet av gränsöverskridande efterlevnadskontroll av överträdelser bör inte leda till att de registrerades möjlighet att utöva sina rättigheter hindras eller görs för svår.

24.

I motiveringen (9) påpekas möjligheten att använda redan existerande EU-informationssystem för överföring av de uppgifter som krävs för efterlevnadskontroller.

25.

I den mån enbart den tekniska infrastrukturen berörs (10) har datatillsynsmannen inga invändningar mot att redan existerande system används för att begränsa den ekonomiska och administrativa bördan och detta inte påverkar de aspekter som gäller den personliga integriteten. Interoperabilitet bör emellertid inte leda till utbyte av uppgifter med andra databaser. Det bör påpekas att ingen sammankoppling av databaser bör upprättas utan klara och befogade grunder (11).

26.

Datatillsynsmannen insisterar också på att syftet med nätet är att tillåta utbyte av information mellan nationella myndigheter och inte att skapa en central databas över trafikförseelser. Centralisering och återanvändning av uppgifter ligger inte inom förslagets tillämpningsområde.

27.

Datatillsynsmannen noterar att en garanti har införts i artikel 3.3 i förslaget för att undvika att information om trafikförseelser sprids. Endast den medlemsstat där trafikförseelsen begicks har rätt att behandla relevanta uppgifter om den berörda personen. Denna persons bosättningsland som är ansvarar för överföringen av identifieringsuppgifter ska inte lagra denna information eller återanvända den i andra syften. Datatillsynsmannen välkomnar därför förslaget bestämmelse om att inget annat land än det i vilket trafikförseelsen begicks ska lagra denna information.

28.

Kommissionen ska anta gemensamma bestämmelser i enlighet med artikel 4 i förslaget, bl.a. tekniska förfaranden för elektroniskt utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna. Enligt datatillsynsmannen ska dessa bestämmelser inkludera fysiska och organisatoriska garantier för att förhindra missbruk av informationen. Datatillsynsmannen står till förfogande för ytterligare samråd när det gäller utarbetandet i detalj av dessa bestämmelser.

29.

Datatillsynsmannen anser att förslaget ger tillräcklig motivering för att inrätta ett system för gränsöverskridande utbyte av information och det på ett adekvat sätt begränsar den typ av uppgifter som ska samlas in och överföras.

30.

Han välkomnar också det förfarande för överklagande som fastställs i förslaget och särskilt det faktum att tillträdet till personuppgifter kommer att vara möjligt i den registrerades bosättningsland.

31.

Datatillsynsmannen lämnar följande rekommendation om förbättring av texten när det gäller att informera den registrerade: hur de registrerade kommer att informeras om att de har särskilda rättigheter kommer att vara avhängigt av i vilket format meddelandet om trafikförseelsen har lämnats. Det är därför viktigt att artikel 5 innehåller all information som är relevant för den registrerade på ett språk som han/hon förstår. En möjlig lydelse har föreslagits i punkt 22 i yttrandet.

32.

När det gäller säkerhet har datatillsynsmannen ingen invändning mot att en redan existerande infrastruktur används för utbyte av informationen – i den mån detta begränsar ekonomiska och administrativa bördor insisterar han på att detta inte bör leda till interoperabilitet med andra databanker. Datatillsynsmannen välkomnar den begränsning som görs i förslaget när det gäller möjligheten för andra medlemsstater än den i vilken förseelsen begicks att använda uppgifterna.

33.

Datatillsynsmannen står till förfogande för ytterligare samråd när det gäller de gemensamma bestämmelser som kommissionen ska utarbeta om tekniska förfaranden för elektroniskt utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna och särskilt vad gäller säkerhetsaspekterna i dessa bestämmelser.

3.

Rättsliga aspekter på förslaget, proportionalitetsprincipen.

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/13

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32008M5333. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet (http://eur-lex.europa.eu).

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/13

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32008M5376. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet (http://eur-lex.europa.eu).

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/14

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/15

—

namn, adress, e-postadress, telefon- och faxnummer samt kontaktperson,

—

företagets totala omsättning (i euro) under perioden 1 oktober 2007–30 september 2008,

—

det totala antalet anställda,

—

en noggrann beskrivning av företagets verksamhet när det gäller den berörda produkten,

—

volym (i styck) och värde (i euro) av importen till och återförsäljningen på gemenskapsmarknaden under perioden 1 oktober 2007–30 september 2008 av den berörda produkten med ursprung i Kina,

—

namn på och noggrann beskrivning av verksamheten hos alla närstående företag (7) som är involverade i tillverkningen eller försäljningen av den berörda produkten,

—

andra relevanta uppgifter som kan vara kommissionen till hjälp vid urvalet.

i)

Uppgifterna enligt punkt 5.1 a i bör ha inkommit till kommissionen senast 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eftersom kommissionen avser att inom 21 dagar efter detta offentliggörande samråda om det slutliga urvalet med de berörda parter som förklarat sig villiga att ingå i urvalet för stickprovsförfarandet.

ii)

Alla andra uppgifter av betydelse för urvalet enligt punkt 5.1 a iii skall ha inkommit till kommissionen inom 21 dagar efter det att detta tillkännagivande offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

iii)

Frågeformulärsvaren från de parter som ingår i urvalet måste vara kommissionen till handa inom 37 dagar efter det att parterna underrättats om att de ingår i urvalet.

European Commission

Directorate General for Trade

Directorate H

Office: N105 04/92

B-1049 Brussels

Fax (32-2) 295 65 05

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/19

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/21

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/23

1.

I de fall där kommissionen avser att anta ett beslut om att en överträdelse måste upphöra och de berörda parterna erbjuder åtaganden för att undanröja de betänkligheter som kommissionen har delgivit dem i sin preliminära bedömning, får kommissionen – i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) – genom beslut göra dessa åtaganden bindande för företagen. Ett sådant beslut får antas för en bestämd period och ska fastställa att det inte längre finns skäl för kommissionen att ingripa. Enligt artikel 27.4 i förordningen ska kommissionen offentliggöra en kort sammanfattning av ärendet samt huvuddragen i åtagandena. Berörda tredje parter får inkomma med synpunkter inom den tidsfrist som kommissionen fastställer.

2.

Den 15 oktober 2008 antog kommissionen en preliminär bedömning i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1/2003 rörande påstådda överträdelser av RWE AG, Essen och dess dotterbolag (nedan kallade RWE) på de tyska gasmarknaderna.

3.

Enligt den preliminära bedömningen är RWE en dominerande aktör på marknaden (marknaderna) för gastransport inom det område som får leverans från dess ledningsnät. I den preliminära bedömningen uttrycktes farhågor om att RWE kan ha missbrukat sin dominerande ställning i enlighet med artikel 82 i EG-fördraget, särskilt genom att ha vägrat att leverera gas till tredje parter och genom att anta ett beteende som syftar till att minska marginalerna (marginalpress) i efterföljande marknadsled för RWE:s konkurrenter på marknaden för gasleverans.

4.

RWE instämmer inte i kommissionens preliminära bedömning. Företaget har trots detta erbjudit åtaganden i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1/2003 för att undanröja kommissionens betänkligheter beträffande konkurrensen. Huvuddragen i åtagandena kan sammanfattas på följande sätt:

5.

RWE kommer att avyttra sitt nuvarande tyska gasleveranssystem till en lämplig köpare. Avyttringen får inte vid första påseendet ge upphov till konkurrensproblem. RWE åtog sig särskilt att avyttra följande:

6.

RWE åtar sig också att under en begränsad period på högst fem gasår efter det att avyttringen avslutats till köparen leverera den hjälputrustning som behövs för driften av ledningsnätet, t.ex. flexibilitetstjänster.

7.

Verksamheten kommer att förses med den personal och nyckelpersonal som är nödvändig för driften av ledningsnätet.

8.

Dessa åtaganden offentliggörs i sin helhet på tyska på webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens:

http://ec.europa.eu/comm/konkurrens/index_en.html

9.

Kommissionen avser, med förbehåll för marknadstestet, att fatta ett beslut enligt artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1/2003 i vilket de åtaganden som sammanfattas ovan, vilka offentliggörs i sin helhet på webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens, förklaras vara bindande.

10.

I enlighet med artikel 27.4 i förordning (EG) nr 1/2003 uppmanar kommissionen berörda tredje parter att lämna synpunkter på de föreslagna åtagandena. I detta sammanhang uppmanar kommissionen de berörda parterna att lämna synpunkter på om de anser att de tillgångar och rättigheter som RWE föreslår ska överföras till köparen (se bilagorna 1–6) är tillräckliga för att garantera verksamhetens lönsamhet, och, om de anser att så inte är fallet, att i detalj beskriva de delar som inte tas upp. Dessa synpunkter måste ha inkommit till kommissionen senast en månad efter dagen för offentliggörandet av detta tillkännagivande. Berörda tredje parter ombeds också inkomma med en icke-konfidentiell version av sina synpunkter, där affärshemligheter och andra konfidentiella stycken har strukits och ersatts med en icke-konfidentiell sammanfattning eller av orden affärshemligheter eller konfidentiella uppgifter. Hänsyn kommer att tas till legitima krav på förtrolig behandling.

11.

Synpunkterna kan sändas till kommissionens generaldirektorat för konkurrens med e-post (COMP-GREFFE-ANTITRUST@ec.europa.eu), med fax ((32-2) 295 01 28) eller per post, med angivande av referens COMP/B-1/39.402 – RWE, till följande adress:

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/25

Den använda malten framställs av tvåradigt vårkorn. Malten måste uppvisa följande värden:

Vattnet som används kommer från stadens dricksvattenledningsnät. Humle av sorterna ”Žatecký poloraný červeňák” och ”Magnum” används i granulatform eller som extrakt. Sorterna har använts sedan lång tid på grund av sina egenskaper och sina effekter på slutproduktens (dvs. ölets) smak och arom. Dessa båda sorter ger ”Brněnské pivo” och ”Starobrněnské pivo” deras typiska anstrykning av beska.

5.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/s3