5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/2

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 maj 2008 – Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd

(Mål C-442/04) (1)

(Fiske - Förordning (EG) nr 1954/2003 - Förordning (EG) nr 1415/2004 - Förvaltning av fiskeansträngning - Fastställande av tak för den årliga fiskeansträngningen - Referensperiod - Fiskezoner och fisketillgångar inom gemenskapen - Biologiskt känsligt område - Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt om anpassning av fördragen - Invändning om rättsstridighet - Upptagande till sakprövning - Icke-diskrimineringsprincipen - Maktmissbruk)

(2008/C 171/02)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: E. Braquehais Conesa och M.A. Sampol Pucurull)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J. Monteiro och F. Florindo Gijón)

Med stöd av: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. van Rijn och F. Jimeno Fernández)

Saken

Ogiltigförklaring av artiklarna 1–6 i rådets förordning (EG) nr 1415/2004 av den 19 juli 2004 om fastställande av taket för den årliga fiskeansträngningen för vissa fiskezoner och fisken (EGT L 258, s. 1) – Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen – Maktmissbruk

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 300, 4.12.2004.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd

(Mål C-91/05) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Artikel 47 EU - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Beslut 2004/833/GUSP - Genomförande av den gemensamma åtgärden 2002/589/GUSP - Bekämpande av spridningen av lätta vapen och handeldvapen - Gemenskapens behörighet - Politik inom området för utvecklingssamarbete)

(2008/C 171/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P.J. Kuijper, J. Enegren och M. Petite)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Europaparlamentet (ombud: R. Passos, K. Lindahl och D. Gauci)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-C. Piris, R. Gosalbo Bono, S. Marquardt och E. Finnegan)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: A. Jacobsen, C. Thorning och L. Lander Madsen), Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad, Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, E. Belliard och C. Jurgensen), Konungariket Nederländerna (ombud: M. de Grave, C. Wissels och H.G. Sevenster), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: R. Caudwell och E. Jenkinson samt A. Dashwood, barrister)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2004/833/GUSP av den 2 december 2004 om genomförande av gemensam åtgärd 2002/589/GUSP inför ett bidrag från Europeiska unionen till Ecowas inom ramen för moratoriet för handeldvapen och lätta vapen (EUT L 359, s. 65) samt yrkande om att domstolen ska konstatera att rådets gemensamma åtgärd 2002/589/GUSP av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/GUSP (EGT L 191, s. 1) är rättsstridig

Domslut

1)	Rådets beslut 2004/833/GUSP av den 2 december 2004 om genomförande av gemensam åtgärd 2002/589/GUSP inför ett bidrag från Europeiska unionen till Ecowas inom ramen för moratoriet för handeldvapen och lätta vapen ogiltigförklaras.

2)	Europeiska gemenskapernas kommission och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

3)	Konungariket Danmark, Republiken Frankrike, Konungariket Spanien, Konungariket Nederländerna, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 82, 14.4.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato (Italien)) – SECAP SpA (C-147/06) mot Comune di Torino, ytterligare deltagare i rättegången: Tecnoimprese Srl, Gambarana Impianti Snc, ICA Srl, Cosmat Srl, Consorzio Ravennate, ARCAS SpA, Regione Piemonte, och Santorso Soc. coop. arl (C-148/06) mot Comune di Torino, ytterligare deltagare i rättegången: Bresciani Bruno Srl, Azienda Agricola Tekno Green Srl, Borio Giacomo Srl, Costrade Srl

(Förenade mål C-147/06 och C-148/06) (1)

(Offentlig upphandling av byggentreprenader - Tilldelning av kontrakt - Onormalt låga anbud - Regler för uteslutande av anbud - Byggentreprenader som inte når upp till de tröskelvärden som föreskrivs i direktiven 93/37/EEG och 2004/18/EG - Den upphandlande myndighetens skyldigheter som följer av grundläggande gemenskapsrättsliga principer)

(2008/C 171/04)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato (Italien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SECAP SpA (C-147/06), Santorso Soc. coop. arl (C-148/06)

Motpart: Comune di Torino

Ytterligare deltagare i rättegången: Tecnoimprese Srl, Gambarana Impianti Snc, ICA Srl, Cosmat Srl, Consorzio Ravennate, ARCAS SpA, Regione Piemonte (C-147/06), Bresciani Bruno Srl, Azienda Agricola Tekno Green Srl, Borio Giacomo Srl, Costrade Srl (C-148/06)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Consiglio di Stato – Tolkning av artikel 30.4 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader (EGT L 199, s. 54) och av artikel 55.1 och 55.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) – Onormalt låga anbud – Omfattning av skyldigheten att tillämpa ett kontrollförfarande varvid möjlighet att yttra sig ges

Domslut

EG-fördragets grundläggande regler om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster samt den allmänna icke-diskrimineringsprincipen utgör hinder för nationella bestämmelser där det i fråga om kontrakt, vars värde understiger tröskelvärdet i artikel 6.1 a i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997, och som är av ett bestämt gränsöverskridande intresse, anges att de upphandlande myndigheterna är skyldiga, när antalet giltiga anbud är högre än fem, att automatiskt utesluta anbud som enligt ett matematiskt kriterium som anges i nämnda bestämmelser anses vara onormalt låga i förhållande till det arbete som ska utföras, varvid de upphandlande myndigheterna inte ges någon möjlighet att kontrollera sammansättningen av dessa anbud genom att begära in närmare upplysningar om dem från berörda anbudsgivare. Detta gäller inte om det – till följd av att antalet anbud är alltför högt, vilket är en omständighet som kan medföra att den upphandlande myndigheten måste genomföra ett kontradiktoriskt förfarande för att kontrollera ett så stort antal anbud att detta övergår den upphandlande myndighetens administrativa kapacitet eller kan komma att äventyra genomförandet av projektet på grund av den försening som eventuellt kan uppstå till följd av denna kontroll – i nationella eller lokala bestämmelser, eller av den upphandlande myndigheten själv, har fastställts en rimlig undre gräns för tillämpning av automatiskt uteslutande av onormalt låga anbud.

(1) EUT C 143, 17.6.2006.

EUT C 154, 1.7.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/4

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden) – Staatssecretaris van Financiën mot Orange European Smallcap Fund N.V.

(Mål C-194/06) (1)

(Artiklarna 56-58 EG - Fri rörlighet för kapital - Beskattning av utdelning - Kompensation som beviljats ett skattemässigt företag för kollektiva investeringar till följd av att en annan stat har innehållit källskatt på utdelning som detta företag erhållit - Begränsning av denna kompensation till det belopp som en aktieägare hemmahörande i företagets hemvistmedlemsstat hade kunnat räkna av från sin inkomstskatt med stöd av ett avtal för att undvika dubbelbeskattning om denne gjort en investering utan att gå via ett sådant företag - Begränsning av denna kompensation i förhållande till den andel av företaget som ägs av i landet ej hemmahörande aktieägare)

(2008/C 171/05)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: Orange European Smallcap Fund N.V.

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Hoge Raad der Nederlanden – Tolkning av artiklarna 56 EG, 57.1 EG och 58.1 EG – Nationell lagstiftning enligt vilken ett investmentbolag beviljas avräkning av skatt till följd av att en annan medlemsstat har innehållit källskatt på utdelning – Begränsning avseende aktieägare som inte är hemmahörande i Nederländerna eller inte är skattskyldiga till inkomstskatt för juridiska personer

Domslut

Artiklarna 56 EG och 58 EG utgör inte hinder mot en sådan lagstiftning i en medlemsstat som den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken fondföretag hemmahörande i den medlemsstaten beviljas en kompensation för beaktande av källskatt som en annan medlemsstat har innehållit på utdelningar till sådana företag, och denna kompensation begränsas till det belopp som en fysisk person hemmahörande i förstnämnda medlemsstat hade kunnat avräkna, på grund av liknande skatteuttag, med stöd av ett avtal för att undvika dubbelbeskattning som ingåtts med den andra medlemsstaten.

Artiklarna 56 EG och 58 EG utgör hinder mot en sådan lagstiftning i en medlemsstat som den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken fondföretag hemmahörande i den medlemsstaten beviljas kompensation för beaktande av källskatt som en annan medlemsstat eller ett tredjeland har innehållit på utdelningar till sådana företag. Denna kompensation reduceras dock om och i den mån aktieägarna i dessa företag är fysiska eller juridiska personer som är hemmahörande i andra medlemsstater eller i tredjeländer, eftersom en sådan minskning missgynnar samtliga aktieägare i dessa företag utan åtskillnad.

Det saknar därvid betydelse att de utländska aktieägarna i ett fondföretag är hemmahörande i en stat med vilken detta företags hemviststat har ingått ett avtal med ömsesidiga bestämmelser om avräkning av källskatt som innehållits på utdelningen.

En restriktion omfattas av artikel 57.1 EG i egenskap av restriktion för kapitalrörelser som gäller direktinvesteringar i den mån den avser investeringar av alla slag som fysiska eller juridiska personer gör och som syftar till att upprätta eller upprätthålla hållbara och direkta relationer mellan den person som tillhandahåller kapitalet och den företagare eller det företag som får tillgång till kapitalet för sin ekonomiska verksamhet.

(1) EUT C 178, 29.7.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 maj 2008 – Evonik Degussa GmbH, tidigare Degussa GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-266/06 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Metioninmarknaden - Förordning nr 17 - Artikel 15.2 - Legalitetsprincipen - Missuppfattning av de faktiska omständigheterna - Proportionalitetsprincipen - Likabehandlingsprincipen)

(2008/C 171/06)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Evonik Degussa GmbH, tidigare Degussa GmbH (ombud:R. Bechtold, n. Karl och C. Steinle, Rechtsantwälte)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Bouquet, W. Mölls, båda i egenskap av ombud och av H.-J.Freund, Rechtsantwalt) och Europeiska unionens råd (ombud: S. Marquardt, G. Curmi och M. Simm, samtliga i egenskap av ombud)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av förstainstansrätten (tredje avdelningen) den 5 april 2006, Degussa AG mot kommissionen (T-279/02) i vilken dom förstainstansrätten delvis ogillade talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/674/EG om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (EUT L 255, s. 1) – Konkurrensbegränsande samverkan på metioninmarknaden – De krav som enligt rättsäkerhetsprincipen ställs på överträdelser och påföljdssanktioner vad beträffar det system för att beräkna böter som föreskrivs i artikel 15.2 i förordning nr 17/62

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Evonik Degussa GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Europeiska unionens råd ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 190 av den 12.8.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/5

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Köln (Tyskland)) – Brigitte Bosmann mot Bundesagentur für Arbeit – Familienkassse Aachen

(Mål C-352/06) (1)

(Social trygghet - Familjebidrag - Innehållande av rätten till förmåner - Artikel 13.2 a i förordning (EEG) nr 1408/71 - Artikel 10 i förordning (EEG) nr 574/72 - Tillämplig lagstiftning - Beviljande av förmåner i bosättningsstaten som inte är den behöriga staten)

(2008/C 171/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln (Tyskland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Brigitte Bosmann

Motpart: Bundesagentur für Arbeit – Familienkassse Aachen

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Finanzgericht Köln – Tolkningen av artikel 13.2 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) – Tolkningen av artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106) – Tolkningen av artikel 39 EG – Tolkningen av allmänna principer – Rätt till bidrag för hemmavarande barn – Innehållande av rätten till förmåner i bosättningsstaten – Rätt till förmåner av samma slag i anställningsstaten

Domslut

Artikel 13.2 a i rådets förordning nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005, utgör inte hinder för att en migrerande arbetande person, som omfattas av det sociala trygghetssystemet i den medlemsstat där vederbörande har anställning, uppbär familjeförmåner i bosättningsstaten med stöd av den sistnämnda statens nationella lagstiftning.

Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om frågan huruvida en arbetande person, som befinner sig i samma situation som klaganden i målet vid den nationella domstolen, återvänder till hemmet i den berörda medlemsstaten efter varje arbetsdag har betydelse för bedömningen av om en sådan arbetande person uppfyller villkoren för att, med stöd av den nämnda statens lagstiftning, beviljas de aktuella familjeförmånerna i denna stat.

(1) EUT C 281, 18.11.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het bedrijfsleven – Nederländerna) – Feinchemie Schwebda GmbH, Bayer CropScience AG mot College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen

(Mål C-361/06) (1)

(Växtskyddsmedel - Godkännande för utsläppande på marknaden - Etofumesat - Direktiven 91/414/EEG och 2002/37/EG - Förordning (EEG) nr 3600/92 - Begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet)

(2008/C 171/08)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Feinchemie Schwebda GmbH, Bayer CropScience AG

Motpart: College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen

Ytterligare deltagare i rättegången: Agrichem BV

Saken

Begäran om förhandsavgörande – College van Beroep voor het bedrijfsleven – Tolkning av artikel 4.1 i kommissionens direktiv 2002/37/EG av den 3 maj 2002 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG i syfte att införa etofumesat som verksamt ämne (EGT L 117, s. 10) – Medlemsstaternas skyldighet att återkalla godkännandet för en produkt som innehåller etofumesat före den 1 september 2003 om den som innehar godkännandet inte förfogar över, eller har någon möjlighet att få tillgång till, dokumentation som uppfyller villkoren i bilaga II till rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236).

Domslut

Artikel 4.1 i kommissionens direktiv 2002/37/EG av den 3 maj 2002 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG i syfte att införa etofumesat som verksamt ämne ska tolkas så, att medlemsstaterna enligt denna bestämmelse inte är skyldiga att före den 1 september 2003 dra in godkännandet för ett växtskyddsmedel som innehåller etofumesat på grund av att innehavaren av godkännandet inte förfogar över, eller har tillgång till, dokumentation som uppfyller kraven i bilaga 2 till rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden.

(1) EUT C 294, 2.12.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/6

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Lidl Belgium GmbH & Co. KG mot Finanzamt Heilbronn

(Mål C-414/06) (1)

(Etableringsfrihet - Direkt skatt - Beaktande av förluster i ett fast driftställe som är beläget i en medlemsstat och som tillhör ett bolag med stadgeenligt säte i en annan medlemsstat)

(2008/C 171/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof – Tyskland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lidl Belgium GmbH & Co. KG

Motpart: Finanzamt Heilbronn

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesfinanzhof – Tolkning av artiklarna 43 EG och 56 EG – Avdrag från skattepliktig vinst för förluster i verksamheten i ett fast driftställe etablerat i en annan medlemsstat – Nekat avdrag baserat på ett av denna medlemsstat slutet bilateralt avtal för undvikande av dubbelbeskattning

Domslut

Artikel 43 EG utgör inte hinder för att ett bolag hemmahörande i en medlemsstat inte från sitt beskattningsunderlag får dra av förluster som är hänförliga till ett bolaget tillhörigt fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat, när inkomsten i detta fasta driftställe, enligt ett avtal för att undvika dubbelbeskattning, ska beskattas i sistnämnda stat och nämnda förluster kan beaktas i den staten inom ramen för beskattningen av inkomsten i detta fasta driftställe under kommande beskattningsår.

(1) EUT C 326 av den 30.12.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande av Oberlandesgericht Dresden (Tyskland)) – Förfarandet rörande energiförsörjning citiworks AG, ytterligare deltagare i rättegången: Sächsisches Staatsministerium für Wirtschaft und Arbeit als Landesregulierungsbehörde, Flughafen Leipzig/Halle GmbH, Bundesnetzagentur

(Mål C-439/06) (1)

(Den inre marknaden för el - Direktiv 2003/54/EG - Artikel 20.1 - Fritt tillträde för tredje parter till system för överföring och distribution av el)

(2008/C 171/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Dresden (Tyskland)

Part i förfarandet rörande energiförsörjning

Citiworks AG

Ytterligare deltagare i rättegången:

Sächsisches Staatsministerium für Wirtschaft und Arbeit als Landesregulierungsbehörde, Flughafen Leipzig/Halle GmbH, Bundesnetzagentur

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tolkningen av artikel 20.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, s. 37) – Nationella bestämmelser enligt vilka system som uteslutande är belägna inom ett verksamhetsområde (Betriebsnetze) inte omfattas av principen om fritt tillträde för tredje parter till system för överföring eller distribution av el

Domslut

Artikel 20.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en sådan bestämmelse som 110 § punkt 1 moment 1 i lagen om el- och gasförsörjning, kallad lagen om rationell energihantering (Gesetz über die Elektrizitäts- und Gasversorgung (Energiewirtschaftsgesetz)) av den 7 juli 2005, genom vilken vissa systemansvariga för energiförsörjningssystem befrias från skyldigheten att ge tredje parter fritt tillträde till dessa system, på den grunden att dessa system är belägna på sammanhörande verksamhetsområden och till övervägande del används för leverans av energi inom det egna företaget och till närstående företag.

(1) EUT C 326, av den 30.12.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline mot Jean-Pierre Rouard

(Mål C-462/06) (1)

(Förordning (EG) nr 44/2001 - Avsnitt 5 i kapitel II - Behörighet vid tvister om individuella anställningsavtal - Avsnitt 2 i nämnda kapitel - Särskilda behörighetsregler - Artikel 6.1 - Flera svarande)

(2008/C 171/11)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline

Motpart: Jean-Pierre Rouard

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Cour de cassation – Tolkning av artiklarna 6.1, 18.1 och 19 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 12, 2001, s. 1) – Behörighetsregler för tvister om individuella anställningsavtal – Uppsagd arbetstagare som arbetat i tredjeland för två bolag i en koncern med säte i två olika medlemsstater

Domslut

Den särskilda behörighetsregeln i artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område kan inte tillämpas på en tvist som omfattas av avsnitt 5, om behörighet vid tvister om anställningsavtal, i kapitel II i nämnda förordning.

(1) EUT C 326, 30.12.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/7

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Koszalinie – Republiken Polen) – Halina Nerkowska mot Zakład Ubezpieczeń Społecznych Oddział w Koszalinie

(Mål C-499/06) (1)

(Invaliditetspension som beviljas civila offer för krig eller förtryck - Villkor om bosättning inom det nationella territoriet - Artikel 18.1 EG)

(2008/C 171/12)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Koszalinie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Halina Nerkowska

Motpart: Zakład Ubezpieczeń Społecznych Oddział w Koszalinie

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Sąd Okręgowy w Koszalinie – Tolkning av artikel 18 EG – Fråga huruvida en nationell bestämmelse, enligt vilken utbetalning av pension till offer för krig eller dess följer görs beroende av bosättning på nationellt territorium, är förenlig med gemenskapsrätten

Domslut

Artikel 18.1 EG ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa en medlemsstats lagstiftning med stöd av vilken medlemsstaten, generellt och i samtliga fall, nekar sina medborgare utbetalning av en förmån som beviljas civila offer för krig eller förtryck av det enda skälet att medborgarna under hela den period under vilken förmånen betalas ut inte är bosatta i denna stat, utan i en annan medlemsstat.

(1) EUT C 20, 27.1.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/8

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 15 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-503/06) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 79/409/EEG - Bevarande av vilda fåglar - Undantag från skyddsreglerna för vilda fåglar - Regionen Ligurien)

(2008/C 171/13)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Recchia)

Svarande: Republiken Italien (ombud: I. Braguglia och G. Fiengo, avvocato dello Stato)

Saken

Fördragsbrott – Regionen Liguriens antagande och tillämpning av en lagstiftning som medger undantag från skyddsreglerna för vilda fåglar och som inte uppfyller villkoren i artikel 9 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161).

Domslut

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar genom regionen Liguriens antagande och tillämpning av en lagstiftning som medger undantag från skyddsreglerna för vilda fåglar och som inte uppfyller villkoren i artikel 9 i direktivet.

2)	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som förorsakats av det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 82, 14.4.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione (Italien)) – Ampliscientifica Srl, Amplifin SpA mot Ministero dell'Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate

(Mål C-162/07) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Skattskyldiga personer - Artikel 4.4 andra stycket - Moderbolag och dotterbolag - Medlemsstatens genomförande av bestämmelserna om en gemensam skattskyldig person - Villkor - Följder)

(2008/C 171/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ampliscientifica Srl, Amplifin SpA

Motparter: Ministero dell'Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Corte suprema di cassazione – Tolkning av artikel 4.4 andra stycket i direktiv 77/388/EEG: rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – ”Personer som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band” – Huruvida begreppet är tillräckligt precist för att medlemsstaterna ska kunna tillämpa de mervärdesskatteregler som föreskrivs – Begreppet band – Nationell bestämmelse enligt vilken bandet mellan personerna ska föreligga sedan en längre tid tillbaka för att förhindra rättsmissbruk.

Domslut

Artikel 4.4 andra stycket i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund är en bestämmelse vars tillämpning förutsätter ett föregående samråd med medlemsstatens mervärdesskattekommitté och ett antagande av nationella bestämmelser som tillåter att personer, särskilt bolag, som är etablerade inom landet och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band, upphör att anses som olika skattskyldiga personer för mervärdesskatt och i stället anses som en gemensam skattskyldig person som ensam är innehavare av ett individuellt mervärdesskattenummer och följaktligen ensam är behörig att underteckna mervärdesskattedeklarationerna. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om nationella bestämmelser som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen uppfyller dessa villkor. Nationella bestämmelser som uppfyller dessa villkor utgör, vid avsaknad av ett föregående samråd med den rådgivande mervärdesskattekommittén, en införlivandeåtgärd som står i strid med förfarandekravet i artikel 4.4 andra stycket i sjätte direktivet 77/388.

Principen om skatteneutralitet utgör inte hinder för nationella bestämmelser som inskränker sig till en särbehandling av de skattskyldiga personer som önskar att välja ett förenklat uppbörds- och deklarationsförfarande, beroende på om moderbolaget äger mer än 50 procent av aktierna eller andelarna i de underställda bolagen sedan senast det kalenderårs början som föregår deklarationsåret, eller tvärtom inte uppfyller dessa villkor förrän efter detta datum. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om nationella bestämmelser som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, utgör sådana bestämmelser. För övrigt utgör varken principen om förbud mot rättsmissbruk eller proportionalitetsprincipen hinder för sådana bestämmelser.

(1) EUT C 140 av den 23.6.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/9

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Vestre Landsret (Danmark)) – Skatteministeriet mot Ecco Sko A/S

(Mål C-165/07) (1)

(Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tullklassificering - Nummer 6403 - Skodon med överdelar av läder - Nummer 6404 - Skodon med överdelar av textilmaterial)

(2008/C 171/15)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Vestre Landsret (Danmark)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Skatteministeriet

Motpart: Ecco Sko A/S

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Vestre Landsret – Tolkning av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2388/2000 (före rättelse nr 2263/2000) av den 13 oktober 2000, om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 – Huruvida kompletterande anmärkning 1 till kapitel 64 i den kombinerade nomenklaturen, tillagd genom kommissionens förordning (EEG) nr 3800/92 av den 23 december 1992 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2658/87, är förenlig med anmärkning 4 a i samma kapitel – Skodon med yttersulor av gummi, plast, läder eller konstläder – Klassificering enligt tulltaxenummer 6403 i kombinerade nomenklaturen (skodon med överdelar av läder) eller enligt tulltaxenummer 6404 (skodon med överdelar av textilmaterial)

Domslut

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2388/2000 av den 13 oktober 2000, ska tolkas så, att en sandal som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen med yttersula av gummi vars översida består av två läderpartier som har fästs vid mellansulan genom limning och som sitter ihop med spännstroppar av läder med kardborrband, då lädret utgör ungefär 71 procent av överdelens utvändiga yta och det elastiska underliggande textilmaterialet i förhållande till lädret bitvis är synligt, omfattas av

—	nummer 6404 i kombinerade nomenklaturen om textilmaterialet på översidan av sandalen, utan läderpartierna, fyller en överdels funktion, det vill säga om det säkerställer att användarens fot får ett tillräckligt stöd, så att denne kan använda nämnda sandal till att gå i,

—	nummer 6403 i kombinerade nomenklaturen om textilmaterialet på översidan av sandalen, utan läderpartierna, inte fyller en överdels funktion, det vill säga om det inte säkerställer att användarens fot får ett tillräckligt stöd, så att denne kan använda nämnda sandal till att gå i.

2)	Kompletterande anmärkning 1 till kapitel 64 i kombinerade nomenklaturen, vilken infördes genom kommissionens förordning (EEG) nr 3800/92 av den 23 december 1992 om ändring av förordning nr 2658/87, är förenlig med anmärkning 4 a i nämnda kapitel.

(1) EUT C 129, 9.6.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/10

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 20 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-271/07) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 96/61/EG - Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar - Ofullständigt och felaktigt införlivande)

(2008/C 171/16)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Alcover San Pedro och J.-B. Laignelot)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: C. Pochet)

Saken

Fördragsbrott – Delvis, felaktigt eller uteblivet införlivande av artiklarna 2.2–7, 2.9–11, 3, 5, 6.1, 8, 9.3–6, 10, 12.2, 13.1, 13.2, 14, 17.2 och bilagorna I och IV i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, s. 26) – Det föreligger inte något samband mellan införlivandeåtgärdernas materiella tillämpningsområde och direktivets materiella tillämpningsområde – De regionala myndigheterna har tillerkänts ett alltför stort utrymme för skönsmässig bedömning beträffande meddelandet av driftstillstånd och de omständigheter som kan ligga till grund för en omprövning och/eller en uppdatering av villkoren för tillståndet

Domslut

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2.2–7, 2.9–11, 3, 5, 6.1, 8, 9.3–6, 10, 12.2, 13.1, 13.2 och 14 samt bilagorna I och IV i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar genom att delvis och felaktigt införliva dessa bestämmelser.

2)	Konungariket Belgien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 211 av den 8.9.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/10

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 15 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Corte d'appello di Firenze – Italien) – Nancy Delay mot Universita' degli studi di Firenze, Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS), Repubblica italiana

(Mål C-276/07) (1)

(Fri rörlighet för arbetstagare - Diskriminering på grund av nationalitet - Kategorin utbyteslektorer - Före detta lektorer i främmande språk - Erkännande av förvärvade rättigheter)

(2008/C 171/17)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte d'appello di Firenze

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Nancy Delay

Svarande: Universita' degli studi di Firenze, Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS), Repubblica italiana

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Corte d'appello di Firenze – Tolkning av artikel 39 EG – Erkännande av de rättigheter som har förvärvats av de före detta lektorerna i främmande språk – Lektorer som har anställts med stöd av ett avtal om kulturellt utbyte med andra medlemsstater (”lettori di scambio”) – Tillämplighet av principer som följer av målen C-212/99 och C-119/04

Domslut

Det är oförenligt med artikel 39.2 EG att en person som befinner sig i samma situation som käranden i målet vid den nationella domstolen, när ett tidsbegränsat anställningsavtal som utbyteslektor ersätts av ett avtal om tillsvidareanställning som språkmedarbetare och språkexpert med det ifrågavarande språket som modersmål, vid fastställandet av sina förvärvade rättigheter inte får tillgodoräkna sig anställningstid från och med den dag då den första anställningen påbörjades, med de följder detta kan ha för lönen, beaktandet av antalet tjänsteår och arbetsgivarens betalning av socialförsäkringsavgifter, när en nationell arbetstagare som befinner sig i en liknande situation skulle få tillgodoräkna sig denna tid. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva om så är fallet.

(1) EUT C 211, 8.9.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/11

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 10 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia) – Termoraggi SpA mot Commune di Monza

(Mål C-323/07) (1)

(Offentlig upphandling - Offentlig upphandling av varor och tjänster - Tilldelning av kontrakt utan anbudsförfarande - En offentligrättslig enhet tilldelar ett kontrakt till ett bolag i vilket den offentligrättsliga personen innehar aktiekapitalet)

(2008/C 171/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Termoraggi SpA

Motpart: Commune di Monza

Ytterligare deltagare i rättegången: Acqua Gas Azienda Municipale (AGAM)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia – Tolkning av artikel 6 i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209. s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139) – Tillämpningsområde – Nationella bestämmelser enligt vilka det är möjligt att tilldela kontrakt om uppvärmning av byggnader som förvaltas av kommunen till ett kommunalt bolag utan det upphandlingsförfarande som föreskrivs i direktivet

Avgörande

Rådets direktiv 92/50/EG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor och tjänster och rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor är inte tillämpliga med avseende på ett avtal efter en offentlig upphandling mellan ett offentligrättsligt subjekt och ett företag som är rättsligt åtskild från det offentligrättsliga subjektet om detta subjekt utövar en kontroll över företaget som motsvarar den kontroll som det utövar över den egna förvaltningen eller om företaget utför huvuddelen av sin verksamhet för de offentligrättsliga subjekt som äger företaget.

Artikel 6 i direktiv 92/50 är endast tillämpligt om det finns bestämmelser i lagar eller författningar som tilldelar den som tilldelats kontraktet ensamrätt på det område som avses med upphandlingen.

(1) EUT C 235 av den 6.10.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/12

Överklagande ingett den 13 februari 2008 av Gateway, Inc. av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 27 november 2007 i mål T-434/05, Gateway, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(Mål C-57/08 P)

(2008/C 171/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Gateway, Inc. (ombud: C.R. Jones, Solicitor)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Fujitsu Siemens Computers GmbH

Klagandenas yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva förstainstansrättens (femte avdelningen) dom av den 27 november 2007 i mål T-434/05,

—	bifalla klagandens invändning mot det sökta varumärket i dess helhet, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att förstainstansrätten gjorde följande fel:

Begreppen ”media gateway” och ”gateway” har en mycket speciell mening inom IT-marknaden för särskilda former av anordningar som konverterar ett protokoll eller format till ett annat. Förstainstansrätten fann emellertid felaktigt att när ”gateway” införlivades som en beståndsdel i det sökta varumärket tjänade det till att ge beskrivande kännetecken avseende alla de varor och tjänster som omfattas av den ifrågasatta specificeringen, medan i själva verket ingen av de varor eller tjänster som omfattas av det ifrågasatta varumärket är upptagna som ”media gateways” eller ”gateways”.

b)	Förstainstansrätten definierade felaktigt omsättningskretsen såsom bestående av konsumenter som endast köper datorartiklar och datortjänster, istället för konsumenter av alla de slags varor och tjänster som omfattas av den ifrågasatta specificeringen.

c)	Förstainstansrätten fann felaktigt att de motstående varumärkena inte har visuell, fonetisk eller begreppsmässig likhet.

Förstainstansrätten förklarade felaktigt att ett villkor för att likhet ska föreligga mellan två motstående ordmärken är att den dominerande beståndsdelen i det visuella, fonetiska eller begreppsmässiga helhetsintryck som det sammansatta ordmärket ger är den beståndsdel som återfinns i det äldre varumärket.

e)	När förstainstansrätten bedömde de motstående varumärkenas likhet försummade den att ge tillräcklig vikt åt den särskiljningsförmåga begreppet ”gateway” har inom den relevanta omsättningskretsen såsom äldre varumärke, tillhörande klaganden, avseende datorartiklar och datortjänster.

f)	Förstainstansrätten försummade att ge tillräcklig vikt åt den omständigheten att varumärken med mycket hög särskiljningsförmåga, antingen i sig själva eller på grund av deras anseende, åtnjuter ett högre skydd än varumärken med en lägre grad av särskiljningsförmåga.

g)	Förstainstansrätten fann felaktigt att ”gateway” inte har en oberoende särskiljningsförmåga inom det sökta varumärket.

h)	Förstainstansrätten förklarade felaktigt att risken för förväxling ska underställas villkoret att det helhetsintryck som det sammansatta varumärket ger ska domineras av den beståndsdel som återfinns i det äldre varumärket.

i)	Förstainstansrätten gjorde en oriktig bedömning av det visuella, fonetiska och begreppsmässiga helhetsintryck som den genomsnittlige konsumenten av de aktuella varorna och tjänsterna troligen får av ordet ”gateway” när det införlivas som en beståndsdel i det sökta varumärket.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 3 april 2008 – Janko Rottmann mot Freistaat Bayern

(Mål C-135/08)

(2008/C 171/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Janko Rottman

Motpart: Freistaat Bayern

Tolkningsfrågor

Utgör gemenskapsrätten hinder för en rättsföljd som innebär en förlust av unionsmedborgarskapet (och med detta förbundna rättigheter och grundläggande friheter) när det är en följd av ett rättsenligt beslut enligt nationell (tysk) rätt att återkalla ett beslut om medborgarskap i en medlemsstat i gemenskapen (Tyskland) som antagits på grundval av bedrägligt uppgivna uppgifter, och detta återkallande i samverkan med de nationella bestämmelserna om medborgarskap i en annan medlemsstat (Österrike) leder till statslöshet på grund av att klaganden i förevarande fall inte återfår sitt ursprungliga österrikiska medborgarskap?

För det fall denna fråga ska besvaras jakande:

Måste då den medlemsstat (Tyskland) som beviljat unionsmedborgarskap och som avser att återkalla beslutet om medborgarskap som antagits på grundval av bedrägligt uppgivna uppgifter, med beaktande av gemenskapsrätten, fullständigt eller temporärt avstå från att tillämpa återkallandet av beslutet om medborgarskap när och så länge som den i fråga 1 angivna rättsföljden av återkallandet innebär en förlust av unionsmedborgarskapet (och med detta förbundna rättigheter och grundläggande friheter), eller är den andra medlemsstaten (Österrike), i vilken den berörde tidigare var medborgare, med beaktande av gemenskapsrätten skyldig att tolka och tillämpa eller anpassa sin nationella rätt så att denna rättsföljd inte inträder?

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tallinna Halduskohus (Republiken Estland) den 7 april 2008 – Rakvere Lihakombinaat AS mot Põllumajandusministeerium och Maksu- ja Tolliameti Ida maksu- ja tollikeskus

(Mål C-140/08)

(2008/C 171/23)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tallinna Halduskohus (Republiken Estland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rakvere Lihakombinaat AS

Motpart: Põllumajandusministeerium och Maksu- ja Tolliameti Ida maksu- ja tollikeskus

Tolkningsfrågor

Ska fryst maskinurbenat kött som framställts genom maskinell urbening av höns (begreppet maskinurbenat kött fastställs för första gången i punkt 1.14 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 853/2004 (1) av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung) från den 1 maj 2004 klassificeras enligt KN nummer 0207 14 10 eller enligt KN nummer 0207 14 99 i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2) av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan?

Om den i fråga 1.1 beskrivna produkten ska klassificeras enligt KN-nummer 0207 14 10 begärs ett förhandsavgörande avseende följande fråga:

2.1)

Är det oförenligt med artikel 4.1 och 4.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1972/2003 (3) att fastställa volymen på en aktörs överskottslager genom att från det överskottslagret [sic] (såsom övergångslager) automatiskt dra av genomsnittslagret per den 1 maj, beräknat på genomsnittet de senaste fyra verksamhetsåren före den 1 maj 2004, multiplicerat med koefficienten 1,2?

Om denna fråga besvaras jakande, blir bedömningen en annan om det vid fastställandet av volymen på övergångslagret och överskottslagret även är möjligt att beakta en ökning av aktörens produktions-, bearbetnings- och försäljningsvolymer, mognadstiden för jordbruksprodukter, lageruppbyggnadsperioden samt andra omständigheter som aktören inte kan råda över?

2.2)

Är det förenligt med målet med kommissionens förordning (EG) nr 1972/2003 att avgiften på överskottslager tas ut när det konstateras att aktören har ett överskottslager den 1 maj 2004, men denne kan styrka att försäljningen av överskottslagret efter den 1 maj 2004 inte har medfört någon faktisk fördel för honom i form av en prisskillnad?

(1) EUT L 139, s. 55.

(2) EUT L 256, s. 1.

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 1972/2003 av den 10 november 2003 om övergångsåtgärder för handeln med jordbruksprodukter med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/14

Talan väckt den 8 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland

(Mål C-144/08)

(2008/C 171/24)

Rättegångsspråk: finländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: I. Koskinen och D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Finland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Finland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.1 i rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (1), genom att för möjlig skattebefrielse i samband med tillfällig införsel av vissa transportmedel använda en ofullständig definition av begreppet normal hemvist, och

—	förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I samband med möjlig skattebefrielse innehåller artikel 7.1 i direktiv 83/182/EEG en bestämmelse om normal hemvist med stöd av vilken det kan fastställas vilken medlemsstats lagstiftning om tillfällig införsel det ifrågavarande transportmedlet ska omfattas av och vilken medlemsstat som har rätt att beskatta det ifrågavarande transportmedlet. I artikel 7.1 i direktiv 83/182/EEG föreskrivs vissa undantag från denna regel, enligt vilka normal hemvist är den plats där en person stadigvarande vistas åtminstone 185 dygn per år. Artikel 7.1 andra stycket föreskriver att normal hemvist för en person med yrkesmässig anknytning till en annan plats än den till vilken han har personlig anknytning och som en följd därav bor omväxlande på olika platser, belägna i två eller fler medlemsstater, ska betraktas som den plats till vilken han har personlig anknytning, om personen i fråga regelbundet återkommer dit. Det föreskrivs emellertid uttryckligen att detta villkor inte behöver vara uppfyllt om personen i fråga bor i en medlemsstat för att genomföra en uppgift av bestämd varaktighet.

I den finska lagstiftningen uppställs emellertid ett sådant villkor om regelbunden återresa även för det fall att en person bor i Finland för att genomföra en uppgift av bestämd varaktighet. Finland har således inte på rätt sätt införlivat artikel 7.1 i direktiv 83/182/EEG med sin nationella rätt.

(1) EGT L 105, s. 59; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/14

Överklagande ingett den 3 april 2008 av Efkon AG av det beslut som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 22 januari 2008 i mål T-298/04, Efkon AG mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-146/08 P)

(2008/C 171/25)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Efkon AG (ombud: M. Novak, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva förstainstansrättens beslut av den 22 januari 2008 (T-298/04), eftersom det är rättsstridigt samt förpliktiga förstainstansrätten att genomföra ett regelrätt förfarande och pröva ärendet i sak,

—	ogiltigförklara de ifrågasatta bestämmelserna i direktivet i enlighet med yrkandena i talan vid förstainstansrätten och förplikta de svarande parterna att ersätta rättegångskostnaderna,

—	fastställa att beslutet av den 22 januari 2008, genom vilket ett ärende avgjordes där talan väcktes den 21 juli 2004, utgör ett brott mot artikel 6 i EKMR på grund av det utdragna förfarandet, varför det redan av detta skäl finns anledning att bevilja klaganden rättsligt skydd.

Grunder och huvudargument

Klaganden grundar sitt överklagande av det nämnda domstolsbeslutet på att artikel 230 fjärde stycket EG tolkats felaktigt och att det under förfarandet begåtts rättegångsfel.

Förstainstansrätten avvisade talan med motiveringen att klaganden inte var direkt och personligen berörd av den ifrågasatta rättsakten i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG.

Förstainstansrätten har genom sitt synsätt gjort en felaktig rättstillämpning. Förstainstansrätten har inte tagit hänsyn till att ingrepp i upphovsrätten i sig gör att någon blir personligen och direkt berörd, vilket medför att denne blir personligen och direkt berörd i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG. Det ligger i ett patents natur att ett visst bestämt rättssubjekt tillerkänns en exklusiv och tidsbestämd rätt. En sådan rätt kan logiskt sett endast tillerkännas ett visst bestämt rättssubjekt. Ingen annan förfogar över denna rätt, varför ett ingrepp i denna rätt genom en gemenskapsrättsakt med nödvändighet får personliga och direkta verkningar.

Förstainstansrättens argument att det utöver klaganden finns andra leverantörer av elektroniska vägtullssystem som i förekommande fall skulle kunna drabbas på samma sätt som klaganden och det därför inte föreligger någon som kan vara direkt och personligen berörd är inte övertygande. Möjligheten att någon kan bli direkt och personligen berörd i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG kan inte uteslutas enbart för att det också finns andra som berörs av den ifrågasatta rättsakten, när de senare faktiskt inte innehar något patent.

Förstainstansrättens avvisning av ett meddelande från klaganden, av vilket det framgick att klaganden har utvecklat en ISO-CALM-infrarödstandard och därför erhållit ett statligt pris, utgör ett åsidosättande av klagandens rätt att yttra sig. Slutligen är förfarandets tidsåtgång om fyra år inte acceptabel och utgör i sig ett allvarligt fel i förfarandet.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeitsgericht Hamburg (Tyskland) den 10 april 2008 – Jürgen Römer mot Freie und Hansestadt Hamburg

(Mål C-147/08)

(2008/C 171/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Arbeitsgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jürgen Römer

Motpart: Freie und Hansestadt Hamburg

Tolkningsfrågor

Ska kompletterande pension som utbetalas till tidigare anställda vid Freie und Hansestadt Hamburg och till deras efterlevande, vilken regleras i Erstes Ruhegeldgesetz (nedan kallad första RGG), som antagits av Freie und Hansestadt Hamburg, likställas med ”utbetalningar från offentliga system eller liknande, däribland offentliga system för social trygghet eller socialt skydd”, i den mening som avses i artikel 3.3 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (1), vilket skulle innebära att nämnda direktiv (nedan kallat direktivet) inte är tillämpligt inom tillämpningsområdet för första RGG?

För det fall fråga 1 besvaras nekande:

2.1.

Ska bestämmelserna i första RGG, vilka vid beräkningen av den pension som ska utbetalas gör åtskillnad mellan pensionerade makar och andra pensionärer, och därvid gynnar pensionerade makar – bland annat i förhållande till personer som har ingått registrerat partnerskap med en person av samma kön i enlighet med Lebenspartnerschaftsgesetz der Bundesrepublik Deutschland (nedan kallad lag om partnerskap) –, anses utgöra ”lagstiftning som gäller civilstånd och de förmåner som är avhängiga därav”, i den mening som avses i skäl 22 i direktivet?

2.2	För det fall fråga 2.1 besvaras jakande: Medför detta att direktivet inte är tillämpligt på de nämnda bestämmelserna i första RGG, trots att själva direktivet inte innehåller någon bestämmelse som begränsar dess tillämpningsområde på det sätt som anges i skäl 22?

För det fall fråga 2.1 eller fråga 2.2 besvaras nekande:

Strider 10 § punkt 6 första RGG, enligt vilken pensionen för pensionerade makar som inte varaktigt lever åtskilda beräknas genom fiktiv tillämpning av skattekolumn III/0 (vilket är gynnsammare för den skattskyldige), medan pensionen för andra pensionärer beräknas genom fiktiv tillämpning av skattekolumn I (vilket är mindre gynnsamt för den skattskyldige), mot artikel 1 jämförd med artiklarna 2 och 3.1 c i direktivet, med avseende på en pensionär som har ingått partnerskap med en person av samma kön och som inte varaktigt lever åtskild från sin partner?

4.	För det fall fråga 1 eller fråga 2.2 besvaras jakande eller fråga 3 besvaras nekande: Strider 10 § punkt 6 första RGG mot artikel 141 EG eller mot en allmän gemenskapsrättslig princip med anledning av den bestämmelse som beskrivs i fråga 3 eller de rättsliga följderna av nämnda bestämmelse?

För det fall fråga 3 eller fråga 4 besvaras jakande:

Medför detta att en pensionär som ingått registrerat partnerskap och som inte varaktigt lever åtskild från sin partner kan kräva att han eller hon vid beräkningen av pensionen behandlas som pensionerade makar som inte varaktigt lever åtskilda innan 10 § punkt 6 första RGG har ändrats på så sätt att den kritiserade diskrimineringen har undanröjts? Om så är fallet, gäller detta – för det fall direktivet är tillämpligt och vid ett jakande svar på fråga 3 – också innan det att införlivandefristen i artikel 18.1 i direktivet har löpt ut?

För det fall fråga 5 besvaras jakande:

Ska denna rättighet, i överensstämmelse med domskälen i EG-domstolens dom i mål C-262/88, Barber, inskränkas på så sätt att likabehandlingen vid beräkningen av den pension som ska betalas ut endast avser den del av pensionen som pensionären har rätt till från den 17 maj 1990?

(1) EGT L 303, s. 16.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Madrid (Spanien) den 15 april 2008 – Real Sociedad de Fútbol S.A.D. och Nihat Kahveci mot Consejo Superior de Deportes och Real Federación Española de Fútbol

(Mål C-152/08)

(2008/C 171/28)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Real Sociedad de Fútbol S.A.D. och Nihat Kahveci

Motparter: Consejo Superior de Deportes och Real Federación Española de Fútbol

Tolkningsfråga

Utgör artikel 37 i avtalet [Nämnda artikel torde rätteligen vara hänförlig till nedannämnda tilläggsprotokoll. Övers. anm.] om en associering mellan EEG och Turkiet, som undertecknades den 12 september 1963 i Ankara och som antogs av rådet den 23 december 1963 genom beslut 64/732/EEG, (1) samt dess tilläggsprotokoll av den 23 november 1970 (2) hinder för att ett idrottsförbund på en professionell idrottsman, vilken, såsom i målet vid den nationella domstolen, har turkiskt medborgarskap och är anställd av en spansk fotbollsklubb, tillämpar en bestämmelse enligt vilken klubbarna i mästerskap på nationell nivå endast får använda ett begränsat antal spelare från tredjeländer som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet?

(1) Avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, som undertecknades den 12 september 1963 i Ankara och som ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685).

(2) Tilläggsprotokollet, som undertecknades den 23 november 1970 i Bryssel och som ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 (EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/17

Talan väckt den 15 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-154/08)

(2008/C 171/29)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Afonso y F. Jimeno Fernández, agentes)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 4.1 och 4.2 i sjätte mervärdesskattedirektivet (1) genom att fastställa att de tjänster som autonoma regioner tillhandahålls av registreringsbyråer för hypotek (registradores de la propiedad), i deras egenskap av likvidatorer på området för hypotek (oficina liquidadora de distrito hipotecario) inte är skattskyldiga, och

—	förplikta Kungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registreringsbyråer för hypotek utses av den spanska staten och har anförtrotts att förvalta fastighetsregister. De nämnda registreringsbyråerna bedriver verksamheten för egen räkning, organiserar fritt sin verksamhet, utser själva sina anställda, och uppbär själva de honorar som utgör deras intäkter. Olika autonoma regioner har anförtrott dem olika uppgifter som har samband med uppbörd av vissa skatter och avgifter. Registreringsbyråerna för hypotek erhåller en procentsats av de insamlade skatterna och avgifterna.

De spanska myndigheterna ansåg tidigare att registreringsbyråer för hypotek borde, vid utförande av dessa uppgifter åt de autonoma regionerna, med avseende på mervärdesskatt, anses utgöra företag eller näringsidkare som tillhandahåller tjänster för vilka mervärdesskatt skall erläggas. Den spanska administrationens argumentering i detta hänseende är huvudsakligen grundad på domstolens dom av den 26 mars 1987 (mål C-235/85, kommissionen mot Konungariket Nederländerna) (2) och av den 25 juli 1991 (mål C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla) (3).

Tribunal Supremo (den högsta domstolen) i Spanien fann i dom av den 12 juli 2003 att registreringsbyråer för hypotek i den mån de utför de uppgifter som de åläggs av de autonoma regionerna bestående i uppbörd av vissa skatter och avgifter, är en del av den offentliga sektorn. Den spanska administrationen har på grundval av den domen, vilken meddelades i ett mål rörande ett överklagande av särskilt rättsligt intresse, ansett att de aktuella tjänsterna inte omfattas av mervärdesskatt.

Kommissionen anser tvärtemot att de tjänster som utförs av registreringsbyråer för hypotek åt de autonoma regionerna borde omfattas av mervärdesskatteplikt, i enlighet med artikel 2 i sjätte direktivet. Detta påstående följer av den omständigheten att registreringsbyråerna-likvidatorerna (registradores–liquidadores) agerar som näringsidkare vilka självständigt organiserar sina resurser i form av personal och material med avseende på tillhandahållandet av tjänster, såsom föreskrivs i artikel 4.1 i det nämnda direktivet. Registreringsbyråerna-likvidatorerna befinner sig i detta fall inte i det beroendeförhållande som är utmärkande för att det skall kunna anses att tjänsterna i fråga utfördes inom den administrationen som ansvarar för de aktuella tjänsterna, vilka under dessa förhållanden inte omfattas av mervärdesskatteplikt. En registreringsbyrå-likvidator är inte ett administrativt organ i en autonom region, och utgör inte heller en del av eller är integrerad med en sådan region, utan utgör en person som oberoende och självständig och med vilken den autonoma regionen ingår ett avtal om tillhandahållande av tjänster mot betalning.

Kommissionen konstaterar även att de villkor som har uppställts i rättspraxis för att fastställa att Konungariket Spanien har gjort sig skyldig till fördragsbrott med anledning av dess tolkning av gemenskapsrätten, vilken varken överensstämmer med dess mening, syfte eller med domstolens rättspraxis, är uppfyllda i förevarande fall. Kommissionen hänvisar i detta hänseende för det första till den omständigheten att Tribunal Supremo är högsta rättsinstans, med förbehåll för bestämmelser om konstitutionella garantier. Den åberopar för det andra domens relevans och inverkan som i princip är oförenlig med domstolens tolkning och som, med beaktande av att domen är tvingande, innebar en totaländring av lägre domstolars rättspraxis och av den spanska administrationens praxis. Kommissionen hänvisar för det tredje till den skadliga påverkan som uppstår inom mervärdesskattesektorn och som kan påverka gemenskapens egna tillgångar. Den spanska administrationen kan följaktligen inte åberopa domen av Tribunal Supremo för att motivera att gemenskapsrätten har åsidosatts.

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/CEE av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; EE 09/01, s. 54; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

(2) REG 1987, s. 1471.

(3) REG 1991, s. 4247; svensk specialutgåva, volym 11, s. 385.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/18

Överklagande ingett den 15 april 2008 av Isabella Scippacercola och Ioannis Terezakis av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 16 januari 2008 i mål T-306/05, Isabella Scippacercola och Ioannis Terezakis mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-159/08 P)

(2008/C 171/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Isabella Scippacercola och Ioannis Terezakis (ombud: B. Lombart, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva förstainstansrättens dom i mål T-306/05, Isabella Scippacercola och Ioannis Terezakis mot Europeiska gemenskapernas kommission, genom vilken förstainstansrätten ogillade deras talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 2 maj 2005, antaget i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 (1) och delgivet klagandena den 6 februari 2008, att inte göra en fördjupad undersökning av de orimliga avgifter som nya Athens International Airport i Spata, som har en dominerande ställning, tar ut såsom

a)	passagerarsäkerhetsavgift.

b)	passageraravgifter för flygplatsresurser, och

c)	bilparkeringsavgifter.

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande och i förfarandet vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör gällande att förstainstansrätten underlät att fastställa att kommissionen, genom att avstå från att pröva AIA:s avgifter för säkerhet, flygplatsresurser och bilparkering i förhållande till dess kostnader och genom att inveckla sig i ofullständiga jämförelser mellan AIA:s avgifter och dem som tas ut på andra flygplatser som inte tillhandahåller konkurrerande tjänster i den mening som avses i artikel 82 EG, åsidosatte gemenskapsrätten såsom denna har tolkats i domstolens dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands mot kommissionen. Klagandena hävdar vidare att förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten genom att underlåta att fastställa att kommissionen, för det första, inte beaktade samtliga de relevanta omständigheter som förelåg när kommissionen antog det ifrågasatta beslutet, såsom krävs enligt domstolens dom av den 4 mars 1999 i mål C-119/97, Ufex m.fl. mot kommissionen, och, för det andra, att kommissionen grundade sitt ifrågasatta beslut på i sak oriktiga omständigheter, varför det var behäftat med en uppenbart oriktig bedömning och maktmissbruk.

Klagandena hävdar att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte fastställa att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den bedömde att säkerhetskontroller inte utgör ekonomisk verksamhet och att bilparkeringstjänster inte utgör en relevant marknad för tillämpningen av artikel 82 EG.

Vad gäller den påstått felaktiga rättstillämpningen avseende den omständigheten att en högre avgift tas ut för flygplatsresurser av passagerare som reser inom gemenskapen och med internationella flygningar än av dem som reser med inrikes flygningar, och att högre avgifter för flygplatsresurser och säkerhet tas ut av dem som reser med reguljära flygningar än av dem som reser med charterflygningar, vidhåller klagandena att förstainstansrätten försummade att fastställa att kommissionen vägrade säkerställa att icke-diskrimineringsprincipen inte åsidosattes genom AIA:s metoder.

Slutligen gör klagandena gällande att förstainstansrätten försummade att fastställa att kommissionen åsidosatte fastställda rättigheter och etablerade förfaranden genom att, för det första, inte beakta klagandenas sifferuppgifter, hämtade ur officiella källor som visade att AIA tillämpade en orimlig prissättning, och för det andra, genom att inveckla sig i en jämförelse mellan de avgifter som Spata tar ut och dem som tas ut vid andra europeiska flygplatser, vilka saknade relevans för tillämpningen av artikel 82 EG, och, för det tredje, genom att begära upplysningar från AIA utan att därvid, bland annat, undersöka byggkostnaden för flygplatsen och kostnaderna inkorporeringen och organisationen av AIA.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Monomeles Protodikeio Rethimnis (Grekland) den 17 april 2008 – Georgios Lagoudakis mot 3 Kentro Anoiktis Prostasias Ilikiomenon Dimou Rethimnis

(Mål C-162/08)

(2008/C 171/32)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Monomeles Protodikeio Rethimnis

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Georgios Lagoudakis

Svarande: 3 kentro Anoiktis Prostasias Ilikiomenon Dimou Rethimnis

Tolkningsfrågor

Skall klausulerna 5, 8.1 och 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, vilket utgör en del av rådets direktiv 1999/70/EG (EGT L 175, 1999, s. 43), tolkas så att gemenskapsrätten utgör hinder för att en medlemsstat med åberopande av genomförandet av ramavtalet antar bestämmelser a) när det i den nationella rättsordningen, innan direktivet trädde i kraft, redan fanns likvärdiga lagliga åtgärder i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet och b) när de bestämmelser som antas för att genomföra ramavtalet medför en sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen?

Om den första fråga besvaras jakande, är då sänkningen av skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare i situationer där det inte föreligger flera på varandra följande avtal om visstidsanställning utan ett enda anställningsavtal, som dock har till syfte att tillgodose konstanta och varaktiga behov istället för tillfälliga, extraordinära eller omedelbara sådana, hänförlig till genomförandet av ramavtalet och direktivet och är följaktligen sänkningen av skyddsnivån förbjuden eller tillåten enligt gemenskapsrätten?

Om den första frågan besvaras jakande, utgör då antagandet av en föreskrift som är motiverad av genomförandet av ramavtalet, såsom den i förevarande mål aktuella artikel 11 i presidentdekret nr 164/2004, en otillåten sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen, i den mening som avses i klausul 8.1 och 8.3 i ramavtalet, när det i den nationella rättsordningen, innan direktiv 1999/70/EG trädde i kraft, fanns likvärdiga lagliga åtgärder i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, såsom artikel 8.3 i lag nr 2112/1920, som är aktuell i förevarande mål och

när tillämpningsområdet för nämnda föreskrift, som antagits i syfte att genomföra ramavtalet, endast omfattar situationer avseende flera på varandra följande avtal om visstidsanställning eller visstidsanställningsförhållanden och inte omfattar situationer avseende anställda som (inte ingått flera på varandra följande anställningsavtal utan) ingått ett enda avtal om visstidsanställning för att tillgodose konstanta och varaktiga behov hos arbetsgivaren medan motsvarande befintliga bestämmelse omfattar samtliga situationer avseende avtal om visstidsanställning, inbegripet de situationer där arbetstagaren ingått ett enda avtal om visstidsanställning, vilka avtal i själva verket avser arbetsuppgifter som har till syfte att tillgodose konstanta och varaktiga behov istället för tillfälliga, extraordinära eller omedelbara sådana, och

när det i den aktuella föreskriften, som antagits i syfte att genomföra ramavtalet, föreskrivs, såsom rättsverkan av skyddet för visstidsanställda arbetstagare och för att förhindra missbruk i den mening som avses i ramavtalet, att avtal om visstidsanställning skall anses utgöra avtal om tillsvidareanställning med omedelbar verkan (ex nunc), medan det i motsvarande befintliga bestämmelser föreskrivs att avtal om visstidsanställning skall anses utgöra avtal om tillsvidareanställning med retroaktiv verkan från avtalets ingående (ex tunc)?

Om den första frågan besvaras jakande, utgör den grekiske lagstiftarens val vid införlivandet av direktiv 1999/70/EG med den grekiska rättsordningen att dels inte låta det skydd som inrättas genom nämnda presidentdekret nr 164/2004 omfatta missbruk som uppstår genom ett enda avtal om visstidsanställning som avser arbetsuppgifter som har till syfte att tillgodose konstanta och varaktiga behov hos arbetsgivaren istället för tillfälliga, extraordinära och omedelbara sådana, dels inte anta analoga bestämmelser vilka särskilt avser sådana omständigheter som de som är aktuella i förevarande mål och vilka bestämmelser medför ett skydd för arbetstagare mot denna särskilda form av missbruk, vilket skydd kompletterar det allmänna skydd som föreskrivs i den grekiska rättsordningens allmänna arbetsrätt avseende varje fall av arbete som utförts på grundval av ett ogiltigt anställningsavtal, oavsett om det förekommit missbruk i den mening som avses i ramavtalet, vilket skydd omfattar arbetstagares lönekrav och krav avseende avgångsvederlag, oberoende av huruvida arbetet utförts på grundval av ett giltigt anställningsavtal, en otillåten sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen, i den mening som avses i klausul 8.1 och 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete, vilket utgör en del av nämnda direktiv, när det i den nationella rättsordningen, innan direktiv 1999/70/EG trädde i kraft, fanns likvärdiga lagliga åtgärder i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, såsom artikel 8.3 i lag nr 2112/1920, som är aktuell i förevarande mål, med beaktande av

a)	att det i den nationella rätten föreskrivs en skyldighet att erlägga lön och avgångsvederlag avseende varje anställningsförhållande och att denna skyldighet inte har till särskilt syfte att förhindra missbruk i den mening som avses i ramavtalet samt

b)	att den befintliga likvärdiga lagliga åtgärden innebär att ett (enda) avtal om visstidsanställning skall anses utgöra ett avtal om tillsvidareanställning?

Om föregående frågor besvaras jakande, skall då den nationella domstolen, vid tolkningen av den nationella rätten i enlighet med direktiv 1999/70/EG, underlåta att tillämpa de bestämmelser som är oförenliga med direktivet och som föreskrivs i föreskriften som antagits för att genomföra ramavtalet och som medför en sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen, såsom bestämmelserna i presidentdekret nr 164/2004, vilka underförstått och indirekt, men uppenbart, inte omfattar något skydd mot missbruk som uppstår genom ett enda avtal om visstidsanställning som i själva verket avser arbetsuppgifter som har till syfte att tillgodose konstanta och varaktiga behov istället för tillfälliga, extraordinära eller omedelbara sådana, och istället tillämpa bestämmelserna i en likvärdig nationell föreskrift som fanns vid direktivets ikraftträdande, såsom bestämmelserna i artikel 8.3 i lag nr 2112/1920?

Om den nationella domstolen finner att en bestämmelse (i förevarande mål artikel 8.3 i lag nr 2112/1920) som utgör en likvärdig laglig åtgärd i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, vilket utgör en del av direktiv 1999/70/EG, i princip är tillämplig i ett mål som rör visstidsarbete och ett konstaterande, på grundval av denna bestämmelse, att ett anställningsavtal – även om det är fråga om endast ett avtal – har tidsbegränsats utan objektiva grunder hänförliga till verksamhetens karaktär, art eller egenskaper, innebär att anställningsavtalet utgör ett avtal om tillsvidareanställning,

är då en nationell domstols tolkning och tillämpning av nationell rätt – som innebär att det under alla omständigheter föreligger objektiva grunder för ett avtal om visstidsanställning när avtalets rättsliga grund utgörs av bestämmelser om visstidsanställning för att tillgodose sociala, säsongsrelaterade, periodiska, tillfälliga, extraordinära eller kompletterande behov (i förevarande mål bestämmelserna i lag nr 3250/2004, FEK A' 124/7.7.2004), trots att visstidsanställningen i själva verket har till syfte att tillgodose konstanta och varaktiga behov – förenlig med gemenskapsrätten och

är då en nationell domstols tolkning och tillämpning av nationell rätt – som innebär att en bestämmelse, enligt vilken det är förbjudet att omvandla avtal om visstidsanställning inom den offentliga sektorn till avtal om tillsvidareanställning, skall tolkas så att det inom den offentliga sektorn är absolut och under alla omständigheter förbjudet att omvandla ett avtal om visstidsanställning eller visstidsanställningsförhållande till ett avtal om tillsvidareanställning eller tillsvidareanställningsförhållande, även i de fall då tidsbegränsningen utgör missbruk på grund av att de aktuella arbetsuppgifterna i själva verket har till syfte att tillgodose konstanta och varaktiga behov och den nationella domstolen i ett sådant fall inte ges någon möjlighet att fastställa det omtvistade anställningsförhållandets verkliga karaktär och klassificera det som ett avtal om tillsvidareanställning – förenligt med gemenskapsrätten, eller avser förbudet endast avtal om visstidsanställning som verkligen ingåtts för att tillgodose tillfälliga, oförutsedda, omedelbara, extraordinära eller liknande behov och inte sådana anställningsavtal som i själva verket ingåtts för att tillgodose konstanta och varaktiga behov?

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Monomeles Protodikeio Rethimnis (Grekland) den 17 april 2008 – Dimitros G. Ladakis, Andreas M. Birtas, Konstantinos G. Kiriakopoulos, Emmanouil B. Klambonis och Sofokles E. Mastorakis mot Dimos Geropotamou

(Mål C-163/08)

(2008/C 171/33)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Monomeles Protodikeio Rethimnis

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Dimitros G. Ladakis, Andreas M. Birtas, Konstantinos G. Kiriakopoulos, Emmanouil B. Klambonis och Sofokles E. Mastorakis

Svarande: Dimos Geropotamou

Tolkningsfrågor

när föreskriften, som antagits i syfte att genomföra ramavtalet, har antagits efter det att fristen för att införliva direktiv 1999/70/EG löpt ut men skall tillämpas endast på avtal om visstidsanställning och visstidsanställningsförhållanden som var i kraft vid föreskriftens ikraftträdande eller som löpt ut inom en fastställd period före föreskriftens ikraftträdande men efter det att fristen för att införliva direktivet löpt ut, medan tillämpningsområdet för befintliga likvärdiga lagliga åtgärder inte är begränsat i tiden och omfattar samtliga avtal om visstidsanställning som ingåtts, var i kraft eller löpt ut när direktiv 1999/70/EG trädde i kraft och fristen för dess införlivande löpte ut,

i)	att det inte får ha förflutit mer än tre månader mellan avtalen, och

ii)

att avtalens sammanlagda löptid skall vara minst 24 månader vid föreskriftens ikraftträdande, oberoende av hur många gånger avtalet har förnyats, eller att det ursprungliga avtalet har förnyats minst tre gånger och den sammanlagda anställningstiden räknat från och med det ursprungliga avtalet uppgår till minst 18 månader under en 24-månadersperiod, medan det inte föreskrivs sådana villkor i de befintliga likvärdiga lagliga åtgärderna, vilka istället omfattar samtliga (på varandra följande) avtal om visstidsanställning, utan krav på en minsta anställningstid och ett lägsta antal förnyelser av anställningsavtalet,

när det i föreskriften, som antagits i syfte att genomföra ramavtalet, föreskrivs, såsom rättsverkan av skyddet för visstidsanställda arbetstagare och för att förhindra missbruk i den mening som avses i ramavtalet, att avtal om visstidsanställning skall anses utgöra avtal om tillsvidareanställning med omedelbar verkan (ex nunc), medan det i motsvarande befintliga bestämmelser föreskrivs att avtal om visstidsanställning skall anses utgöra avtal om tillsvidareanställning med retroaktiv verkan från avtalets ingående (ex tunc)?

Om den första frågan besvaras jakande, utgör då antagandet av en föreskrift som är motiverad av genomförandet av ramavtalet, såsom den i förevarande mål aktuella artikel 7 i presidentdekret nr 164/2004, en otillåten sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen, i den mening som avses i klausul 8.1 och 8.3 i ramavtalet, när det i föreskriften såsom skydd för visstidsanställda arbetstagare mot missbruk endast föreskrivs att arbetsgivaren är skyldig att erlägga lön och avgångsvederlag i situationer avseende olagliga på varandra följande avtal om visstidsanställning och när det i den nationella rättsordningen, innan direktiv 1999/70/EG trädde i kraft, fanns likvärdiga lagliga åtgärder i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, såsom artikel 8.3 i lag nr 2112/1920, som är aktuell i förevarande mål, med beaktande av

a)	att det i den nationella rätten föreskrivs en skyldighet att erlägga lön och avgångsvederlag avseende varje anställningsförhållande och att denna skyldighet inte har till särskilt syfte att förhindra missbruk i den mening som avses i ramavtalet samt

b)	att de befintliga likvärdiga lagliga åtgärderna innebär att på varandra följande avtal om visstidsanställning skall anses utgöra avtal om tillsvidareanställning?

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Monomeles Protodikeio Rethymnis (Grekland) den 17 april 2008 – Michail Zacharioudakis mot Dimos Lampis

(Mål C-164/08)

(2008/C 171/34)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Monomeles Protodikeio Rethymnis

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Michail Zacharioudakis

Svarande: Dimos Lampis

Tolkningsfrågor

a)	när det i den nationella rättsordningen, innan direktivet trädde i kraft, redan fanns likvärdiga lagliga åtgärder i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet och

b)	när de bestämmelser som antas för att genomföra ramavtalet medför en sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen?

när föreskriften, som antagits i syfte att genomföra ramavtalet, endast skall tillämpas på avtal om visstidsanställning och visstidsanställningsförhållanden som, för att de skall anses följa på varandra i den mening som avses i föreskriften, uppfyller kumulativa villkor som innebär 1) att det inte får ha förflutit mer än tre månader mellan avtalen, och 2) att avtalens sammanlagda löptid skall vara minst 24 månader vid föreskriftens ikraftträdande, oberoende av hur många gånger avtalet har förnyats, eller att det ursprungliga avtalet har förnyats minst tre gånger och den sammanlagda anställningstiden räknat från och med det ursprungliga avtalet uppgår till minst 18 månader under en 24-månadersperiod, medan det inte föreskrivs sådana villkor i de befintliga likvärdiga lagliga åtgärderna, vilka istället omfattar samtliga (på varandra följande) avtal om visstidsanställning, utan krav på en minsta anställningstid och ett lägsta antal förnyelser av anställningsavtalet,

a)	att det i den nationella rätten föreskrivs en skyldighet att erlägga lön och avgångsvederlag avseende varje anställningsförhållande och att denna skyldighet inte har till särskilt syfte att förhindra missbruk i den mening som avses i ramavtalet samt

b)	att de befintliga likvärdiga lagliga åtgärderna innebär att på varandra följande avtal om visstidsanställning skall anses utgöra avtal om tillsvidareanställning?

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte costituzionale (Italien) den 21 april 2008 – Presidente del Consiglio dei Ministri mot Regione autonoma della Sardegna

(Mål C-169/08)

(2008/C 171/35)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte costituzionale (Italien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Presidente del Consiglio dei Ministri

Motpart: Regione autonoma della Sardegna

Tolkningsfrågor

Ska artikel 49 i fördraget tolkas så, att den utgör hinder för att tillämpa en sådan bestämmelse som den som föreskrivs i artikel 4 i Regionen Sardiniens lag nr 4 av den 11 maj 2006 (Diverse bestämmelser om intäkter, nyfastställelse av utgifter, socialpolitik och utvecklingspolitik), i dess lydelse enligt artikel 3.3 i Regionen Sardiniens lag nr 2 av den 29 maj 2007 (Bestämmelser om upprättande av regionens årliga och fleråriga budget – 2007 års finanslag), enligt vilken den regionala skatten vid ankomster med luftfartyg som sker för turiständamål enbart tas ut av företag som har sitt skatterättsliga hemvist utanför Regionen Sardinien, vilka ansvarar för driften av luftfartyg som de själva utnyttjar för transport av personer inom ramen för verksamhet av typen ”allmänt affärsflyg” (dvs. transport utan vederlag för ändamål avseende den egna affärsverksamheten)?

Ska artikel 4 i Regionen Sardiniens lag nr 4 av den 11 maj 2006 i dess lydelse enligt artikel 3.3 i Regionen Sardiniens lag nr 2 av den 29 maj 2007 – genom att det i den föreskrivs att den regionala skatten på ankomster med luftfartyg som sker för turiständamål enbart tas ut av företag som har sitt skatterättsliga hemvist utanför Regionen Sardinien, vilka ansvarar för driften av luftfartyg som de själva utnyttjar för transport av personer inom ramen för verksamhet av typen allmänt affärsflyg – anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i fördraget till de företag som bedriver verksamhet av samma slag men som har sitt skatterättsliga hemvist i Regionen Sardinien?

Ska artikel 49 i fördraget tolkas så, att den utgör hinder för att tillämpa en sådan bestämmelse som den som föreskrivs i artikel 4 i [orig. s. 21] Regionen Sardiniens lag nr 4 av den 11 maj 2006, i dess lydelse enligt artikel 3.3 i Regionen Sardiniens lag nr 2 av den 29 maj 2007, enligt vilken den regionala skatten vid ankomster med fritidsbåtar som sker för turiständamål enbart tas ut av företag som har sitt skatterättsliga hemvist utanför Regionen Sardinien, vilka ansvarar för driften av fritidsbåtar och vars verksamhet består i att ställa dessa båtar till förfogande för tredje man?

Ska artikel 4 i Regionen Sardiniens lag nr 4 av den 11 maj 2006 i dess lydelse enligt artikel 3.3 i Regionen Sardiniens lag nr 2 av den 29 maj 2007 – genom att det i den föreskrivs att den regionala skatten på ankomster med fritidsbåtar som sker för turiständamål enbart tas ut av företag som har sitt skatterättsliga hemvist utanför Regionen Sardinien, vilka ansvarar för driften av fritidsbåtar och vars verksamhet består i att ställa dessa båtar till förfogande för tredje man – anses utgöra statligt stöd, i den mening som avses i artikel 87 i fördraget, till de företag som bedriver verksamhet av samma slag men som har sitt skatterättsliga hemvist i Regionen Sardinien?

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/24

Talan väckt den 25 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-171/08)

(2008/C 171/36)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Montaguti, P. Guerra e Andrade och M. Telles Romão)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 56 EG och 43 EG genom att bibehålla särskilda rättigheter för staten och andra offentliga rättssubjekt i Portugal Telecom S.A., vilka är knutna till de särskilda aktier (gyllene aktier) som staten äger i Portugal Telecom S.A., och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Portugisiska staten äger 500 särskilda aktier (gyllene aktier) i Portugal Telecom S.A. (nedan kallat PT). Dessa aktier ger staten vetorätt med avseende på val som sker genom omröstning på bolagsstämman, val av ordförande i revisionskommittén och bolagets officiella revisor, disposition av bolagets resultat, ändringar av bolagsordningen, ökningar av bolagets kapital, begränsningar och upphävande av företrädesrätt, emission av obligationer och andra värdepapper, fastställande av de allmänna målen och grundläggande principerna för bolagets verksamhet, fastställande av de allmänna principerna för bolagets innehav av kapital i andra bolag, tillstånd till ändring av sätet och tillstånd till att aktier som motsvarar mer än 10 procent av bolagskapitalet förvärvas av aktieägare som direkt eller indirekt bedriver verksamhet som konkurrerar med den verksamhet som bedrivs av bolag som kontrolleras av PT. Dessutom föreligger vetorätt med avseende på valet av en tredjedel av antalet styrelseledamöter, däribland alltid styrelseordföranden.

Kommissionen anser att denna vetorätt utgör en restriktion för kapitalrörelser och en inskränkning i etableringsfriheten. Den utgör ett hinder för direktinvesteringar i PT, ett hinder för portföljinvesteringar och ett hinder för utövandet av etableringsfriheten.

Utövandet av de ovannämnda särskilda rättigheterna för staten utgör statliga åtgärder då de särskilda aktierna inte har tillkommit genom en normal tillämpning av bolagsrättsliga bestämmelser.

De ovannämnda gyllene aktierna har inte något samband med legitima mål av allmänintresse, i synnerhet inte de mål som portugisiska staten har åberopat, nämligen allmän ordning och säkerhet, bevarandet av kabel- och kopparnäten och bevarandet av PT:s verksamhet i grossist- och detaljhandelsleden, koncessionen av en samhällsomfattande tjänst, modellen för reglering av marknaden för telekommunikationer samt eventuella snedvridningar av kapitalmarknaden.

Portugisiska staten har under alla omständigheter åsidosatt proportionalitetsprincipen, eftersom åtgärderna i fråga inte är ägnade att säkerställa att de eftersträvade målen uppnås samt åtgärderna går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 28 april 2008 – NCC Construction Danmark A/S mot Skatteministeriet

(Mål C-174/08)

(2008/C 171/37)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret (Danmark)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: NCC Construction Danmark A/S

Svarande: Skatteministeriet

Tolkningsfrågor

Ska begreppet ”kringtransaktioner i samband med fastighetstransaktioner” i artikel 19.2 andra meningen i sjätte mervärdesskattedirektivet (1) tolkas så att ett byggföretag ska erlägga full mervärdesskatt när företaget efterföljande säljer fast egendom som har uppförts av byggföretaget för egen räkning med avsikt att säljas vidare?

2.	Har det någon betydelse för svaret på fråga 1 i vilken omfattning själva försäljningsaktiviteterna innebär att det används varor och tjänster för vilka det ska betalas mervärdesskatt?

Är det förenligt med den mervärdesskatterättsliga neutralitetsprincipen att ett byggföretag, som enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten – med stöd i artikel 5.7 och artikel 6.3 i sjätte mervärdesskattedirektivet – ska erlägga mervärdesskatt för interna leveranser vid byggnation för egen räkning med avsikt att den ska säljas vidare, endast delvis har rätt att dra av mervärdesskatten för allmänna kostnader i byggföretaget med hänvisning till att den efterföljande försäljningen av den fasta egendomen enligt medlemsstatens lagstiftning om mervärdeskatt är befriad från mervärdesskatt med stöd av artikel 28.3 b i sjätte mervärdesskattedirektivet jämförd med bilaga F punkt 16?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande mervärdesskatter: Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Dioikitiko Efeteio Thessaloniki (Grekland) den 28 april 2008 – Maria Kastrinaki mot Panepistimiako Geniko Nosokomeio Thessalonikis ACHEPA

(Mål C-180/08)

(2008/C 171/38)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Dioikitiko Efeteio Thessaloniki

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maria Kastrinaki

Motpart: Panepistimiako Geniko Nosokomeio Thessalonikis ACHEPA

Tolkningsfrågor

Har de behöriga myndigheterna – för det fall att en medborgare i en medlemsstat åberopar ett utbildningsbevis som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 89/48/EEG, anställs av en offentligrättslig juridisk person, utövar ett reglerat yrke i värdmedlemsstaten enligt ett civilrättsligt avtal om tillsvidareanställning samt dennes karriärsutveckling, med avseende på tjänstegrad och lön, motsvarar nämnda utbildningsbevis – därefter enligt artiklarna 1–4 i nämnda direktiv, tolkade mot bakgrund av artiklarna 149 och 150 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, rätt att besluta att denne inte har full behörighet att utöva nämnda yrke på den grunden att det är omöjligt att erkänna det åberopade utbildningsbeviset såsom likvärdigt i akademiskt avseende för placering i den tjänstekategori och med den lön som motsvarar utbildningsbeviset, endast av det skälet att utbildningsbeviset visserligen har utfärdats av ursprungsmedlemsstatens myndighet, men att delar av utbildningen med stöd av ett franchisingavtal har ägt rum i värdmedlemsstaten och vid ett institut som enligt en allmän bestämmelse i värdmedlemsstatens lagstiftning inte ska anses utgöra ett utbildningsinstitut i denna stat, även om det fritt utövar verksamhet där?

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Dioikitiko Efeteio Thessaloniki (Grekland) den 28 april 2008 – Maria Kastrinaki mot Panepistimiako Geniko Nosokomeio Thessalonikis ACHEPA

(Mål C-186/08)

(2008/C 171/39)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Dioikitiko Efeteio Thessaloniki

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maria Kastrinaki

Motpart: Panepistimiako Geniko Nosokomeio Thessalonikis ACHEPA

Tolkningsfråga

Har de behöriga myndigheterna, enligt bestämmelserna i direktiv 89/48/EEG, såsom det införlivats med den grekiska rättsordningen genom ministerdekret nr A4/4112/247/1992, tolkade mot bakgrund av artiklarna 39.1, 40 första stycket, 43, 47.1, 49 och 55 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, rätt att hindra karriärsutvecklingen, med avseende på tjänstegrad och lön, med andra ord att hindra utnämningen till offentlig tjänsteman med en fast tjänst för vilken det krävs universitetsutbildning och lön i enlighet därmed, för en medborgare i en medlemsstat som innehar ett utbildningsbevis som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 89/48/EEG som arbetar hos en offentligrättslig juridisk person, med vilken denne ingått ett civilrättsligt avtal om tillsvidareanställning, och till vilken, på ena sidan, de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten beviljat ett tillstånd att göra gällande yrkestiteln, och, på andra sidan, de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten beviljat ett tillstånd att utöva yrket i enlighet med bestämmelserna i direktiv 89/48/EEG, såsom det införlivats med den grekiska rättsordningen genom ministerdekret nr A4/4112/247/1992, endast av det skälet att det inte var möjligt att erkänna att dennes utbildningsbevis från universitetet i ursprungsmedlemsstaten även var likvärdigt i akademiskt avseende, eftersom delar av utbildningen med stöd av ett franchisingavtal har ägt rum i värdmedlemsstaten vid ett privat institut som i den medlemsstaten inte anses utgöra ett utbildningsinstitut?

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/26

Talan väckt den 7 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-190/08)

(2008/C 171/40)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och R. Troosters)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med nationell rätt löpte ut den 10 oktober 2006.

(1) EUT L 304, s. 12.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/27

Talan väckt den 7 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-191/08)

(2008/C 171/41)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och A. Caeiros)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 38.1 i rådets direktiv 2004/83/EG (1) av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet

—	genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet,

—	eller, i vart fall, genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

Sökanden yrkar vidare att domstolen ska förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 10 oktober 2006.

(1) EUT L 304, s. 12.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Republiken Litauen) den 14 maj 2008 – Inga Rinau

(Mål C-195/08)

(2008/C 171/42)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Inga Rinau

Övrig part i målet: Michael Rinau

Tolkningsfrågor

1)	Kan en berörd part i den mening som avses i artikel 21 i förordning nr 2201/2003 (1) få fastställt att ett domstolsavgörande inte ska erkännas, utan att någon ansökan om erkännande av avgörandet har ingetts?

Om den första frågan besvaras jakande, hur ska den nationella domstolen tillämpa artikel 31.1 i förordning nr 2201/2003, vari föreskrivs att ”[i] detta skede av förfarandet skall varken den part mot vilken verkställighet begärs eller barnet ges tillfälle att yttra sig över ansökan”, när den prövar en ansökan om icke erkännande av ett avgörande som ingetts av den part mot vilken avgörandet ska verkställas?

Ska den nationella domstol, vid vilken en person med föräldraansvar har ansökt om icke-erkännande av ett avgörande från domstolen i ursprungsmedlemsstaten som förordnar om att det barn som bor hos vederbörande ska återlämnas till ursprungsmedlemsstaten och för vilket ett intyg har utfärdats med stöd av artikel 42 i förordning nr 2201/2003, pröva ansökan i enlighet med bestämmelserna i kapitel III avsnitten 1 och 2 i förordning nr 2201/2003 såsom föreskrivs i artikel 40.2 i nämnda förordning?

4)	Vad innebär villkoret ”[u]tan att det påverkar tillämpningen av avsnitt 4” i artikel 21.3 i förordning nr 2201/2003?

Är det förenligt med de mål som eftersträvas med och förfarandena i förordning nr 2201/2003 att domstolen i ursprungsmedlemsstaten beslutar om återlämnande av barnet och utfärdar ett sådant intyg som avses i artikel 42 i förordning nr 2201/2003 efter det att domstolen i den medlemsstat i vilken barnet olovligen kvarhålls har beslutat om återlämnande av barnet till ursprungsmedlemsstaten?

Ska förbudet mot att ompröva ursprungsdomstolens behörighet i artikel 24 i förordning nr 2201/2003 tolkas så, att den nationella domstol vid vilken en ansökan om erkännande eller icke-erkännande av ett avgörande från en utländsk domstol har ingetts och som varken kan ompröva behörigheten för domstolen i ursprungsmedlemsstaten eller har funnit några andra skäl för att vägra erkännande enligt artikel 23 i förordning nr 2201/2003, är tvungen att erkänna det avgörande som domstolen i ursprungsmedlemsstaten har fattat angående barnets återlämnande när domstolen i ursprungsmedlemsstaten inte har iakttagit de förfaranden som föreskrivs i förordningen i syfte att lösa frågan om barnets återlämnande?

(1) Rådets direktiv (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EGT L 388, s. 1).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/28

Talan väckt den 15 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike

(Mål C-200/08)

(2008/C 171/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Bordes och H. Støvlbæk)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

Fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 39 EG, 43 EG och 49 EG samt artikel 6 i direktiv 92/51/EEG (1), genom att inte tillåta tyska och brittiska snowboardinstruktörer att bedriva undervisning i detta enda ämne i Frankrike och genom att i kungörelse av den 4 maj 1995 i ändrad lydelse inte ange diplom för snowboardinstruktörer som erhållits i andra länder

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Trots att undervisning i skidåkning och snowboardåkning i flera medlemsstater kan ges av yrkesverksamma som fått särskild utbildning, får undervisning i snowboardåkning i Frankrike endast ges av skidlärare.

Sökanden anser att vägran att ge tillträde till yrket snowboardinstruktör inte kan motiveras på grundval av grundläggande principer om fri rörlighet för personer, friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten. Kommissionen anser i övrigt att de fyra kumulativa undantagsvillkor som fastslagits genom domstolens rättspraxis och som ska läggas till grund för eventuella inskränkningar av dessa principer – icke-diskriminering, tvingande hänsyn till allmänintresset, möjlighet att säkerställa att det eftersträvade målen förverkligas och beaktande av proportionalitetsprincipen – inte är uppfyllda.

(1) Rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (EGT L 209, s. 25).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/28

Talan väckt den 20 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-209/08)

(2008/C 171/44)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: Maria Condou Durande)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17 i rådets direktiv 2003/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (1), genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för införlivande gick ut den 5 augusti 2006 Svaranden hade vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes, ännu inte vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att införliva direktivet, eller i vart fall underrättat kommissionen om sådana åtgärder.

(1) EUT L 261, s. 19.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/29

Talan väckt den 23 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-223/08)

(2008/C 171/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Huvelin)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2 i rådets direktiv 2006/100/EG av den 20 november 2006 om anpassning av vissa direktiv när det gäller fri rörlighet för personer, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller åtminstone inte ha meddelat dem till kommissionen,

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2006/100/EG löpte ut den 1 januari 2007 när Bulgarien och Rumänien blev medlemmar i Europeiska unionen. Storhertigdömet Luxemburg hade inte vid den tidpunkt som kommissionen väckte förevarande talan vidtagit några införlivandeåtgärder eller meddelat dem till kommissionen.

(1) EUT L 363, s. 141.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/29

Talan väckt den 23 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike

(Mål C-224/08)

(2008/C 171/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Huvelin)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2 i rådets direktiv 2006/100/EG av den 20 november 2006 om anpassning av vissa direktiv när det gäller fri rörlighet för personer, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2006/100/EG löpte ut på dagen för Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, närmare bestämt den 1 januari 2007. Den dag då förevarande talan väcktes hade svaranden fortfarande inte vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att helt införliva direktivet, särskilt såvitt avser medicinska yrken, advokater och arkitekter.

(1) EUT L 363, s. 141.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/31

Förstainstansrättens dom av den 21 maj 2008 – Belfass mot rådet

(Mål T-495/04) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Av gemenskapen genomfört förfarande för anbudsinfordran - Uppenbart materiellt fel - Tilldelning utifrån det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet - Onormalt lågt anbud - Artikel 139.1 i förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 - Invändning om rättsstridighet - Förfrågningsunderlag - Upptagande till sakprövning)

(2008/C 171/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Belfass SPRL (Forest, Belgien) (ombud: advokaten L. Vogel)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och A. Vitro)

Saken

Dels en talan om ogiltigförklaring av Europeiska unionens råds beslut av den 13 oktober 2004 att förkasta de två anbud som sökanden ingett inom ramen för anbudsförfarande UCA-033/04, dels en talan om skadestånd för skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av rådets agerande.

Domslut

1)	Europeiska unionens råds beslut av den 13 oktober 2004 att förkasta de två anbud som Belfass SPRL ingett inom ramen för förfarandet för anbudsinfordran UCA-033/04 ska ogiltigförklaras i den del som innebar att Belfass anbud förkastades såvitt avser del 2.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 57, 5.3.2005.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/31

Förstainstansrättens dom av den 22 maj 2008 – NewSoft Technology mot harmoniseringsbyrån – NewSoft Technology/OHMI – Soft (Presto! BizCard Reader)

(Mål T-205/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket Presto! BizCard Reader - Äldre nationella figurmärken Presto - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artiklarna 8.1 b och 52.1 a i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 171/56)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: NewSoft Technology Corp. (Taipei, Taiwan) (ombud: advokaterna M. Dirksen-Schwanenland, U. von Sothen och M. Di Stefano)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Soft, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna A. Velázquez Ibáñez och P. Merino Baylos)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 19 maj 2006 (ärende R 601/2005-2), om ett ogiltighetsförfarande mellan Soft, SA och NewSoft Technology Corp.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	NewSoft Technology Corp. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 237, 30.9.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/32

Förstainstansrättens dom av den 22 maj 2008 – Ott m.fl. mot kommissionen

(Mål T-250/06 P) (1)

(Överklagande - Anslutningsöverklagande - Upptagande till sakprövning - Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsförfarandet 2004 - Tilldelning av prioritetspoäng - Allmänna genomförandebestämmelser till artikel 45 i tjänsteföreskrifterna - Invändning om rättsstridighet - Ändring av skälen - Överklagande som till viss del är ogrundat och till viss del är grundat - Tvist som är färdig för avgörande - Ogillande av talan)

(2008/C 171/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Martial Ott (Oberanven, Luxemburg), Fernando Lopez Tola (Luxemburg, Luxemburg) och Francis Weiler (Itzig, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Berardis-Kayser och D. Martin)

Saken

Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 30 juni 2006 i mål F-87/05, Ott m.fl. mot kommissionen (REG 2006, s. 0000), vari det yrkas att beslutet ska upphävas.

Domslut

1)	Det beslut som personaldomstolen (andra avdelningen) meddelade den 30 juni 2006 i mål F-87/05, Ott m.fl. mot kommissionen, upphävs till den del personaldomstolen avvisade den talan som väckts av Francis Weiler.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Anslutningsöverklagandet ogillas.

4)	Den talan som väckts vid personaldomstolen under målnummer F-87/05 ogillas till den del som den väckts av Francis Weiler.

Martial Ott, Fernando Lopes Tola och Francis Weiler ska bära sina rättegångskostnader som är hänförliga till förfarandet vid förstainstansrätten och ersätta fyra femtedelar av kommissionens rättegångskostnad. Kommissionen ska bära en femtedel av sin rättegångskostnad som är hänförlig till förfarandet vid förstainstansrätten.

6)	Francis Weiler och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader som är hänförliga till förfarandet vid personaldomstolen.

(1) EUT C 281, 18.11.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/33

Förstainstansrättens beslut av den 19 maj 2008 – TF1 mot kommissionen

(Mål T-144/04) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Beslut av kommissionen att vissa åtgärder som vidtagits av Republiken Frankrike till förmån för France 2 och France 3 ska anses utgöra ett statligt stöd som är förenligt med den gemensamma marknaden - Tidsfrist för talans väckande - Artikel 44.1 c i rättegångsreglerna - Avvisning)

(2008/C 171/60)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Télévision française 1 SA (TF1) (Nanterre, France) (ombud: advokaterna J.-P. Hordies och C. Smits)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Buendía Sierra, N. Niejahr och C. Giolito)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2004/838/EG av den 10 december 2003 om det statliga stöd Frankrike har genomfört till förmån för France 2 och France 3 (EUT L 361, 2004, s. 21).

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Télévision française 1 SA (TF1) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

3)	Republiken Frankrike ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 168, 26.6.2004.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/34

Förstainstansrättens beslut av den 13 maj 2008 – SNIV mot kommissionen

(Mål T-327/04) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Tidsfrist för väckande av talan - Tidpunkt från vilken fristen ska börja löpa - Offentliggörande av ett kortfattat meddelande - Webbplats - Avvisning)

(2008/C 171/62)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Syndicat national de l'industrie des viandes (SNIV) (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna N. Coutrelis och S. Henneresse)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Triantafyllou och A. Stobiecka-Kuik)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2004) 936 slutlig av den 30 mars 2004 om de franska myndigheternas planerade stödåtgärder för att finansiera åtgärder för destruering av slakteriavfall (Statligt stöd N 515/2003 – Frankrike)

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Syndicat national de l'industrie des viandes (SNIV) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

3)	Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 273 av den 6.11.2004.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/34

Förstainstansrättens beslut av den 30 januari 2008 – Arktouros mot kommissionen

(Mål T-260/06) (1)

(Talan om ogiltighet - Förordning (EG) nr 1655/2000 - Upphävande av det finansiella stöd som beviljats för ett ekologiskt projekt - Beslut om att avsluta projektet och begära återbetalning av de belopp som utbetalts som förskott - Tidsfristen för väckande av talan har gått ut - Bekräftande rättsakt - Avvisning)

(2008/C 171/63)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Etairia prostasias kai diacheirisis fysikou perivallontos kai agrias zoïs Arktouros (Thessaloniki, Grekland) (ombud: advokaterna N. Korogiannakis och N. Keramidas)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Konstantinidis)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut E (2006) 3181 slutlig av den 6 juli 2006 att dels avsluta ett projekt rörande åtgärder för att bevara miljön i Pindos norra nationalpark (Grekland) (Ellas – LIFE03/NAT/GR/000089), dels begära återbetalning av det förskott som betalts ut till sökanden såsom ekonomiskt stöd från gemenskapen vilket beviljats sökanden vid genomförandet av kommissionens beslut K (2003) 2919 slutlig av den 4 september 2003.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Etairia prostasias kai diacheirisis fysikou perivallontos kai agrias zoïs Arktouros ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 18.11.2006.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/35

Förstainstansrättens beslut av den 14 maj 2008 – Lactalis Gestion Lait och Lactalis Investissements mot rådet

(Mål T-29/07) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Direktiv 2006/112/EG - Upphävande av det första mervärdesskattedirektivet - Delvis ogiltigförklaring - Ej personligen berörd - Avvisning)

(2008/C 171/65)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Lactalis Gestion Lait SNC (Laval, Frankrike) och Lactalis Investissements (Laval, Frankrike) (ombud: advokaten A. Philippart)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: A.-M. Colaert och M. Iosifidou)

Saken

Ogiltigförklaring av artikel 411.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) i den del som det i den artikeln föreskrivs att fjärde och åttonde skälen och första och tredje styckena i artikel 1 i rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, 1967, s. 1301; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 3) inte längre ska gälla

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det finns inte längre anledning att pröva kommissionens och Konungariket Spaniens interventionsansökningar.

3)	Lactalis Gestion Lait SNC och Lactalis Investissements SNC ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 69 av den 24.3.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/36

Förstainstansrättens beslut av den 8 maj 2008 – Jacques Frankin mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-92/07 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän och tillfälligt anställda - Pension - Överföring av pensionsrättigheter - Uppenbart att överklagandet skall avisas - Uppenbart att överklagandet är ogrundat)

(2008/C 171/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Jacques Frankin (Sorée, Belgien) och 482 tjänstemän och tillfälligt anställda hos Europeiska gemenskapernas kommission, vars namn återfinns i bilaga till domen (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Berardis-Kayser och D. Martin)

Saken

Överklagande av dom meddelad den 16 januari 2007 av Europeiska gemenskapernas personaldomstol (första avdelningen) i mål F-3/06, Frankin m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, s. 0000), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Jacques Frankin och de övriga 482 tjänstemän och tillfälligt anställda hos kommissionen, vars namn återfinns i bilagan skall bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnad i denna instans.

(1) EUT C 117, 26.5.2007.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/39

Talan väckt den 21 april 2008 – Victor Guedes-Indústria e Comércio mot harmoniseringsbyrån – Consorci de l'Espai Rural de Gallecs (GALLECS)

(Mål T-151/08)

(2008/C 171/74)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Victor Guedes-Indústria e Comércio, SA (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten B. Braga da Cruz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Consorci de l'Espai Rural de Gallecs (Barcelona, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd fattat den 16 januari 2008 i ärende R 986/2007-2,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att avslå ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 3 710 597 avseende varorna i klass 29 och 31, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Consorci de l'Espai Rural de Gallecs

Sökt gemenskapsvarumärke: figurmärket ”GALLECS” för varor i klasserna 29 och 31 – ansökan nr 3 710 597

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det nationella figurmärket ”GALLO” för varor i klass 29, det nationella figurmärket ”GALLO AZEITE NOVO” för varor i klass 29, det nationella figurmärket ”AZEITE GALLO” för varor i klass 29, det nationella varumärket ”GALLO AZEITE NOVO” för varor i klass 29, gemenskapsfigurmärket ”GALLO” för varor i klass 29.

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b och artikel 8.5 i rådets förordning nr 40/94, eftersom det ifrågasatta varumärket liknar äldre varumärken och dess användning skulle vara till förfång för de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga, med beaktande av sedvanlig praxis i den relevanta kommersiella sektorn och av alla andra omständigheter i förevarande mål.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/39

Överklagande ingett den 24 april 2008 av R av den dom som personaldomstolen meddelade den 19 februari 2008 i mål F-49/07, R mot kommissionen

(Mål T-156/08 P)

(2008/C 171/75)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: R (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten Y. Minatchy)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara Europeiska unionens personaldomstols beslut av den 19 februari 2008 i mål F-49/07,

—	bifalla yrkandena om ogiltigförklaring och ersättning som klaganden framställde i första instans, och

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden begär genom detta överklagande ogiltigförklaring av personaldomstolens beslut att avvisa denna parts talan om dels ogiltigförklaring av hela dennes provanställningstid och samtliga rättsakter som antagits med anledning av denna, inbegripet rapporten om provanställning, dels skadestånd som ersättning för den påstådda skada denne lidit.

Till stöd för sin talan åberopar klaganden dels åsidosättande av dennes rätt till försvar, då personaldomstolen inte beaktat viss omständigheter och vissa handlingar klaganden ingett, dels oriktig tolkning av personaldomstolens rättegångsregler och tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. Klaganden åberopar även en uppenbart oriktig tolkning av de faktiska omständigheterna.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/40

Talan väckt den 28 april 2008 – Paroc mot harmoniseringsbyrån (INSULATE FOR LIFE)

(Mål T-157/08)

(2008/C 171/76)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Paroc Oy/AB (Vanda, Finland) (ombud: advokaten J. Palm)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 21 februari 2008 i ärende R 0054/2008-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket INSULATE FOR LIFE för varor och tjänster i klasserna 6, 17, 19 och 37 – ansökan nr 593 2827

Granskarens beslut: Avslag på ansökan för alla varor och tjänster

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets förordning nr 40/94, eftersom varumärket har uppnått tillräcklig särskiljningsförmåga för att registreras.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/40

Talan väckt den 2 maj 2008 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån – Bayer (LIVENSA)

(Mål T-159/08)

(2008/C 171/77)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: The Procter & Gamble Company (Cincinnati, Förenta staterna) (ombud: advokaten K. Sandberg)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Bayer AG (Leverkusen, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 11 februari 2008 i ärende R 960/2007-2,

—	ogilla invändning nr B 873 978 av den 3 maj 2007,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta kostnaderna för förfarandet vid harmoniseringsbyrån.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket LIVENSA för varor i klass 5 – ansökan nr 004 062 725

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsvarumärket LYVELSA för varor i klass 5

Invändningsenhetens beslut: Ansökan om varumärkesregistrering avslås i sin helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 40/94 eftersom det inte föreligger någon risk för förväxling av de två jämförda varumärkena.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/40

Talan väckt den 29 april 2008 – Frag Comercio Internacional, SL mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-162/08)

(2008/C 171/78)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Frag Comercio Internacional, SL (Esparraguera, Spanien) (ombud: advokaten E. Sugrañes)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Tinkerbell Modas, Ltda, Sao Pãolo, Brasilien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av andra överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 14 februari 2008 i ärende nr R 1527/2006-2,

—	avslå ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 3 663 234, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Tinkerbell Modas

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”Green by missako” för varor och tjänster i klasserna 3, 25 och 35 – ansökan nr 3 663 234

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det figurativa gemenskapsvarumärket ”MI SA KO” för varor och tjänster i klasserna 18 och 25 och det nationella figurativa varumärket ”MI SA KO” för tjänster i klass 35

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslogs

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslogs

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 40/94, eftersom det ska föreligga en mer generell risk för att konsumenterna ska förväxla varumärken för att avslå en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/41

Talan väckt den 29 april 2008 – Arbeitsgemeinschaft Golden Toast mot harmoniseringsbyrån (Golden Toast)

(Mål T-163/08)

(2008/C 171/79)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Arbeitsgemeinschaft Golden Toast e.V. (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Späth och G. Hasselblatt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 31 januari 2008 (Ärende R 761/2007-1),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Golden Toast” för varor och tjänster i klasserna 5, 8, 9, 11, 14, 16, 21, 24, 25, 28–32, 39 och 41–44 (Ansökan nr 4 811 171)

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan med avseende på varor i klasserna 11 och 30.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 73 första meningen i förordning (EG) nr 40/94 (1), eftersom det angripna beslutet är grundat på avsaknad av särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i nämnda förordning, vilket emellertid inte har prövats av överklagandenämnden. Sökanden åberopar vidare åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden har missförstått de villkor som ska vara uppfyllda för att det sökta varumärket ska anses beskrivande.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/41

Talan väckt den 9 maj 2008 – Microsoft mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-167/08)

(2008/C 171/80)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Microsoft Corp. (ombud: J-F. Bellis, avocat och I. Forrester, QC)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2008) 764 slutligt av den 27 februari 2008 om fastställande av det slutliga vite som ålagts Microsoft Corporation genom kommissionens beslut K(2005) 4420 slutligt,

—	i andra hand, undanröja eller sänka det vite som ålagts, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom ett beslut av den 10 november 2005, som fattats med stöd av artikel 24.1 i förordning (EG) nr 1/2003 (1), ålade kommissionen sökanden ett vite för att inte ha uppfyllt sina skyldigheter att på rimliga och icke-diskriminerande villkor ge berörda företag tillgång till teknisk dokumentation innehållandes information om kompatibiliteten i enlighet med artikel 5 a i kommissionens beslut 2007/53/EG av den 24 mars 2004 (2). I det angripna beslutet fastställs det slutliga vitet till 899 miljoner euro för perioden från den 21 juni 2006 till och med den 21 oktober 2007. Sökanden har yrkat att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras på följande grunder:

1.	Kommissionen har felaktigt ålagt Microsoft viten för att tvinga bolaget att tillämpa ”rimliga” priser utan att i förväg ha preciserat vilka priser som enligt kommissionen är rimliga, så att Microsoft skulle kunna rätta sig till detta och sålunda undvika sådana viten.

Kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning och åsidosatt artikel 253 EG när den dragit den slutsatsen att de priser som offentliggjorts och som tillämpats av Microsoft var orimliga och stridande mot beslutet från år 2004 utan att beakta den omständigheten att i) dessa offentliggjorda priser uttryckligen var avsedda att förenkla förhandlingarna mellan Microsoft och eventuella licensinnehavare och att ii) Microsoft i samråd med kommissionen hade skapat en mekanism enligt vilken förvaltaren skulle granska de priser som Microsoft föreslagit för det fall att eventuella licensinnehavare inte skulle nå en överenskommelse. Denna mekanism var i princip identisk med den som kommissionen själv upprättat i NDC Health/IMS Health: Interimistiska åtgärder (IMS Health) (3). Kommissionen har dessutom gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning genom att i) underlåta att lägga tillräcklig vikt vid att Microsoft hade fastställt dessa offentliggjorda priser till ett lägre belopp än vad en utomstående expert hade bedömt vara rimligt, ii) underlåta att lägga tillräcklig vikt vid att det inte varit några förvaltare som inte kunde nå en överenskommelse med Microsoft, och iii) inte beakta den omständigheten att de licensinnehavare som hade en ”no patent”-licens också hade tillgång till Microsofts patent.

Kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning när den förpliktade Microsoft att uppvisa att bolagets företagshemligheter var innovativa i enlighet med strängare patentbarhetskriterier i syfte att motivera avgifterna för licenser till sådana affärshemligheter. Kommissionen har dessutom åsidosatt artikel 253 EG genom att underlåta att beakta flera av de argument som Microsoft framfört med stöd av rapporter som sammanställts av patentexperter, i vilka kommissionens förfaringssätt kritiseras.

Kommissionen har åsidosatt artikel 233 EG genom att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter domen i mål C-201/04 (4), i den mån som kommissionen baserat sina bedömningsrapporter, som sammanställts av förvaltaren, på handlingar som erhållits med hjälp av utredningsbefogenheter som förstainstansrätten funnit vara rättstridiga.

5.	Kommissionen har åsidosatt Microsofts rätt att bli hörd genom att inte ge bolaget tillfälle att framföra sina synpunkter efter utgången av den referensperiod för vilken Microsoft ålades vite, och således hindrat Microsoft att kommentera alla relevanta aspekter i målet.

Vitesbeloppet är orimligt och oproportionerligt. Detta bland annat på grund av att kommissionen underlåtit att ta tillräckligt hänsyn till den omständigheten att det angripna beslutet endast fastslår att de licensavgifter som Microsoft påstås har fastställt (”no patent”-licensen) var orimliga, och att beslutet således varken ifrågasätter i) de licensavgifter som Microsoft påstås ha fastställt för alla bolagets immateriella rättigheter som ingick i den information om kompatibiliteten som bolaget måste lämna ut i enlighet med artikel 5 a beslutet från år 2004 eller ii) huruvida denna information om kompatibiliteten var fullständig och exakt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (Text av betydelse för EES), EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

(2) Kommissionens beslut av den 24 maj 2004 om ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget och artikel 54 i EES-avtalet mot Microsoft Corporation – Ärende COMP/C-3/37.792 – Microsoft (Text av betydelse för EES), EUT L 32, 6.2.2007, s. 23.

(3) 3 Kommissionens beslut 2002/165/EG av den 3 juli 2001 om ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (Ärende COMP D3/38.044 – NDC Health/IMS Health: Interimistiska åtgärder) [delgivet med nr K(2001) 1695], EGT L 59, s. 18.

(4) 4 Dom av den 17 september 2007 i mål C-201/04, Microsoft mot kommissionen, REG 2007, s. I-0000.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/42

Talan väckt den 13 maj 2008 – Kommissionen mot I.D. FOS Research

(Mål T-170/08)

(2008/C 171/81)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och W. Roals, båda i egenskap av ombud)

Svarande: I.D. FOS Research EEIG (Mol, Belgien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	förplikta svaranden att till kommissionen betala 21 599,26 EUR jämte 6 375,94 EUR i dröjsmålsränta,

—	förplikta svaranden att betala 3,99 EUR per dag i dröjsmålsränta från den 8 januari 2007 till den tidpunkt skulden har betalats tillbaka i sin helhet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskapen, representerad av kommissionen, ingick den 12 december 1995 avtal BRPR-CT-95-099 med svaranden. Avtalet avsåg ett projekt för att förbättra kvalitet och metoder avseende kablar som murats in i efterhand. Avtalet och projektet ingår i ett särskilt program för forskning och teknisk utveckling, inklusive demonstrationsprojekt, inom området teknik och materialteknik (1994–1998) (1).

När avtalet var avslutat undersökte svaranden hur sökanden hade fullgjort sina avtalsförpliktelser. Kommission beslutade, mot bakgrund av resultaten från denna undersökning, att rikta återkrav på en del betalningen med stöd av avtalets allmänna villkor.

(1) Rådets beslut 94/571/EG av den 27 juli 1994 om ett särskilt program för forskning och teknisk utveckling, inklusive demonstrationsteknik, inom området för industriell teknik och materialteknik (1994–1998) (EGT L 222, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 26, s. 198).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/43

Talan väckt den 7 maj 2008 – Berliner Institut für Vergleichende Sozialforschung mot kommissionen

(Mål T-171/08)

(2008/C 171/82)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Berliner Institut für Vergleichende Sozialforschung (Berlin, Tyskland) (ombud: advokat U. Claus)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 30 oktober 2007 i form av skrivelse av den 7 mars 2008 angående definitivt anslag för en betalning med upp till 9 215,20 euro inom ramen för projektet ”Traumatiserade flyktingar inom EU” på grundval av ”Grant Agreement JAI/2004/ERF/073”, till den del klaganden nekats betalning av mer än 9 215,20 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden och kommissionen undertecknade i maj år 2005 ett avtal för främjandet av ett projekt inom ramen för Europeiska flyktingfonden. I skrivelse av den 30 oktober 2007, vilken bekräftades i skrivelse av den 7 mars 2008 översände svaranden till sökanden en korrigerad beräkning av ännu utestående betalning till sökanden, i vilken en del av sökandens kostnader inte ansetts utgöra kostnader för främjandet. Sökanden invänder i förevarande talan mot kommissionens skrivelse av den 7 mars 2008.

Sökanden anför till stöd för sin talan att motiveringsskyldigheten har åsidosatts i det angripna beslutet eftersom svaranden flera gånger har bytt grunderna för sitt beslut. Vidare har det skett ett åsidosättande av principen om ett rättvist förfarande. Slutligen har sakförhållandena felbedömts på grund av ett åsidosättande av bestämmelserna i Grant Agreement och av skyddet för berättigade förväntningar.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/43

Talan väckt den 13 maj 2008 – Messe Düsseldorf mot harmoniseringsbyrån – Canon Communications (MEDTEC)

(Mål T-173/08)

(2008/C 171/83)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Messe Düsseldorf GmbH (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaten I. Friedhoff)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Canon Communications LLC (Los Angeles, Förenta staterna)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 6 mars 2008 (ärende R 0989/2005-1), och

—	förplikta svaranden/motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”MEDTEC” för varor och tjänster i klasserna 16, 35 och 41 (ansökan nr 2 885 853)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det nationella ordmärket ”Metec” för varor och tjänster i klasserna 16, 35, 37, 38, 41 och 42 och det internationella ordmärket ”Metec” för varor och tjänster i klasserna 16, 35, 38, 41 och 42

Invändningsenhetens beslut: Biföll invändningen avseende samtliga varor och tjänster

Överklagandenämndens beslut: Upphävde det överklagade beslutet och avslog invändningen i dess helhet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden felaktigt bifallit överklaganden och slå fast att det inte finns någon likhet mellan varumärkena. Åsidosättande av artikel 62 i rådets förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden fattade beslut på grundval sakförhållanden som inte omfattades av överklagandet.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/44

Talan väckt den 9 maj 2008 – Infeurope mot kommissionen

(Mål T-176/08)

(2008/C 171/84)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: infeurope SA (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: juristen O. Mader)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	fastställa att kommissionen har försummat att ogiltigförklara harmoniseringsbyråns beslut om tilldelning av ramavtalen i anbudsförfarandet AO/042/05 avseende underhåll av programvara,

—	fastställa att kommissionen har försummat att upphäva de enskilda kontrakt som har ingåtts inom ramen för ovanstående ramavtal,

—

förplikta kommissionen att till sökanden betala 37 002 euro, jämte 4 procent ränta på beloppet 31 650 euro från den 29 augusti 2006, 4 procent ränta på beloppet 3 650 euro från den 3 december 2007 och 4 procent ränta på beloppet 1 702 euro från den 3 maj 2008 samt 8 procent ränta på beloppet 37 002 euro från dagen för domen,

—	förplikta kommissionen att till sökanden betala 1 209 037 euro, jämte 4 procent ränta på beloppet från den 3 maj 2008 samt 8 procent ränta på beloppet från dagen för domen,

—	förplikta kommissionen att förete vissa handlingar avseende förfarandet för utvärdering av anbuden, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar fastställelse av att kommissionen har försummat att ogiltigförklara beslutet från Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) om tilldelning av flera ramavtal för tillhandahållande av IT-underhållstjänster inom ramen för anbudsförfarandet AO/042/05 ”E-Alicante: Programvaruunderhåll avseende system för KHIM:s huvudverksamhet (förvaltning och registrering av varumärken och mönster)” (1)och att kommissionen har försummat att upphäva motsvarande enskilda kontrakt inom ramen för ramavtalen.

Sökanden hävdar att en rad allvarliga brister förekom i såväl anbudsförfarandet som genomförandet av de enskilda kontrakt som omfattas av upphandlingen. Det påstås således att tilldelningskriterierna var inkorrekta, att utvärderingskommittén hade en felaktig sammansättning, att kontrakten tilldelades efter det att anbudens giltighetstid hade löpt ut och att harmoniseringsbyrån godtog flera betydande ändringar i villkoren för de enskilda kontrakten.

Sökanden hävdar att harmoniseringsbyrån, som upphandlande myndighet, har brutit mot principerna om likabehandling, insyn och god förvaltningssed och har tillämpat ramavtalssystemet på ett felaktigt sätt. Harmoniseringsbyrån påstås även ha överträtt ett antal bestämmelser i budgetförordningen (2).

Sökanden hävdar att kommissionen, som tillsynsorgan för harmoniseringsbyrån (3), har försummat att vidta lämpliga åtgärder mot dessa överträdelser. Sökanden gör gällande att kommissionen inte har något utrymme för skönsmässig bedömning av huruvida åtgärder ska vidtas mot rättsöverträdelser och laglighet ska upprätthållas och att kommissionen således har en skyldighet att agera.

Sökanden begär dessutom skadestånd för den skada som sökanden har lidit till följd av oegentligheterna i anbudsförfarandet och det efterföljande genomförandet av detta förfarande.

(1) EUT 2006/S 135-144019.

(2) Rådets förordning (EG; Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

(3) I artikel VI.4.2) i meddelandet om upphandling, vilken avser överprövning, hänvisas till artikel 118 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3) i vilken det föreskrivs att ”framställning skall riktas till kommissionen inom en månad från den dag då den berörda parten först fick kännedom om den aktuella åtgärden”.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/45

Talan väckt den 13 maj 2008 – Schräder mot CPVO – Hansson (Sumost 01)

(Mål T-177/08)

(2008/C 171/85)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Ralf Schräder (Lüdinghausen, Tyskland) (ombud: T. Leidereiter och W.-A. Schmidt, Rechtsanwälte)

Svarande: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO)

Motpart vid överklagandenämnden: Jørn Hansson (Søndersø, Danmark)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av överklagandenämnden vid Gemenskapens växtsortsmyndighet den 4 december 2007 (ärende A 005/2007),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapens växtförädlarrätt: Sökanden

Gemenskapens växtförädlarrätt som avses i ansökan: Sumost 1 (växtsortsanmälan nr 2001/1758)

Innehavare av den gemenskapens växtförädlarrätt som åberopats som hinder för registrering: Jørn Hansson

Gemenskapens växtförädlarrätt som åberopats som hinder för registrering: Lemon Symphony

Beslut av Gemenskapens växtsortsmyndighet som har överklagats till överklagandenämnden: Avslag på ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 59.2 i förordning (EG) nr 1239/95 (1), eftersom sökanden inte hade kallats till den muntliga förhandlingen på rätt sätt.

—	Åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 2100/94 (2), eftersom det angripna beslutet stöder sig på grunder och bevis som sökanden inte har beretts tillfälle att yttra sig över.

—	Åsidosättande av artiklarna 81.2 och 48 i förordning nr 2100/94 på grund av påstått jäv hos en anställd hos CPVO, vars utsagor kom till användning i det angripna beslutet.

—	Åsidosättande av artikel 60 i förordning nr 1239/95, eftersom det inte fattades något formellt beslut att en anställd hos VO skulle avlägga vittnesmål,

—	Åsidosättande av artikel 62 i förordning nr 2100/94 på grund av att det skett en otillräcklig och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, särskilt beträffande särskiljningsförmåga,

—	Åsidosättande av artikel 48 i förordning nr 2100/94 på grund av påstått jäv hos en ledamot i överklagandenämnden.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1239/95 av den 31 maj 1995 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet (EGT L 121, s. 37).

(2) Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/45

Överklagande ingett den 15 maj 2008 av Giuseppe Tiralongo av det beslut som personaldomstolen meddelade den 6 mars 2008 i mål F-55/07, Tiralongo mot kommissionen

(Mål T-180/08 P)

(2008/C 171/86)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Giuseppe Tiralongo (Ladispoli, Italien) (ombud: advokaterna F. Sciaudone, R. Sciaudone, S. Frazzani)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet, vilket meddelades den 6 mars 2008 i mål F-55/07 och återförvisa målet till personaldomstolen för nytt avgörande i sak, mot bakgrund av de uppgifter som har angetts av förstainstansrätten,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål och i mål F-55/07.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för sina yrkanden gjort gällande att

—

personaldomstolen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller rättspraxis avseende grundernas självständighet. Domstolen i första instans har särskilt, felaktigt tillämpat principerna om skadestånd grund av rättsstridiga rättsakter i ett fall där skadan orsakats av ett rättsstridigt uppträdande,

—	personaldomstolen har inte motiverat det omtvistade beslutet när den funnit att de tre grunder som framförts av klaganden inte avser kommissionens uppträdande utan vissa rättsakters rättsstridighet,

—	personaldomstolen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller rättspraxis avseende grundernas självständighet. Domstolen i första instans har särskilt, felaktigt funnit att principen om grundernas självständighet inte kan tillämpas i förevarande fall,

—

beslutet är otillräckligt motiverat vad gäller skadeståndstalan avseende ideell skada, trots ett flertal argument från klaganden för att visa ett samband mellan den ideella skadan och kommissionens uppträdande, anges i det angripna beslutet ingenting som kan förklara varför dessa argument förkastats.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/46

Talan väckt den 16 maj 2008 – Tay Za mot rådet

(Mål T-181/08)

(2008/C 171/87)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Pye Phyo Tay Za (Yangoon, Myanmar) (ombud: D. Anderson QC, M. Lester, barrister och G. Martin, solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara förordning 194/2008 av den 25 februari 2008 i sin helhet eller i den del den avser sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att förordning (EG) nr 194/2008 (1) ska ogiltigförklaras i den del den avser honom av fyra skäl:

För det första gör sökanden gällande att förordningen saknar en adekvat rättslig grund. Han anför för detta ändamål att varken artikel 60 EG eller artikel 301 EG ger rådet behörighet att frysa en persons samtliga tillgångar, som inte har förbindelse med militärregimen i Burma/Myanmar. För det andra anför sökanden att förordningen innebär att motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG åsidosätts. Sökanden hävdar att det av förordningen inte följer några skäl till varför sökanden upptagits i DEL J i bilaga VI till nämnda förordning, som innehåller en förteckning över medlemmar i den burmanska regeringen och personer som är knutna till den. Vidare, den gemensamma ståndpunkten nr 2006/318/GSUP (2) enligt vilken det krävs att medlemsstaterna ska förhindra sökanden från inresa i deras territorier och passage av medlemsstaternas yttre gränser, föreskrivs inte heller, efter vad som uppgetts, några skäl för sökandens upptagande i förteckningen, utan upptar honom endast i en förteckning med rubriken ”Personer som drar nytta av regeringens ekonomiska politik”. För det tredje gör sökanden gällande att förordningen innebär en kränkning av hans grundläggande rättigheter eftersom den, efter vad sökanden påstår, på ett oproportionerligt sätt inskränker hans rätt till respekt för sin egendom, en rättvis rättegång och effektivt rättsmedel. För det fjärde hand innebär förordningen, enligt sökanden, ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 194/2008 av den 25 februari 2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Bruma/Myanmar och om upphävande av förordning (EG) nr 817/2006 (EUT L 66, s. 1).

(2) Rådets gemensamma ståndpunkt nr 2006/318/GUSP av den 27 april 2006 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 116, s. 77), förlängd till och med den 30 april 2009 genom rådets gemensamma ståndpunkt 2008/349/GUSP av den 29 april 2008 (EUT L 116, s. 57).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/46

Talan väckt den 16 maj 2008 – Kommissionen mot Atlantic Energy

(Mål T-182/08)

(2008/C 171/88)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A.-M. Rouchaud-Joët, S. Lejeune och M. Jarvis, barrister)

Svarande: Atlantic Energy Ltd (Truro, Förenade kungariket)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

förplikta svaranden att till kommissionen erlägga 383 081,19 EUR, som utgörs av det huvudsakliga beloppet 226 010 EUR jämte 76 233,61 EUR i dröjsmålsränta beräknad enligt ECB:s räntesats med tillägg av 2 procent på det huvudsakliga beloppet för perioden mellan den 1 juni 1996–28 februari 2002, samt 84 448,11 EUR i dröjsmålsränta beräknad på det huvudsakliga beloppet jämte ränta till den 28 februari 2002 enligt ECB:s räntesats med tillägg av 1,5 procent för perioden den 16 juli 2002–31 maj 2008 minskat med beloppet 3 610,53 EUR,

—	förplikta svaranden att betala 39,33 EUR per dag i ränta från den 31 maj 2008 till dess skulden har återbetalats fullständigt, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den 29 mars 1996 ingick Europeiska gemenskapen, företrädd av kommissionen, avtal BU 183/95 UK/AT med Sidney C. Banks Plc och Jenbacher Energiesysteme AG för genomförande av projektet ”Förautomatiserad kolförgasning med CHP genom användning av träavfall som bränsle” inom ramen för gemenskapens verksamheter inom området för icke-nukleär energi (1). I enlighet med avtalet gjorde kommissionen en förskottsutbetalning av sitt projektbidrag till den utsedda samordnaren Sidney C. Banks Plc.

Sidney C. Banks Plc meddelade per fax av den 25 september 1996 kommissionen att bolaget hade beslutat att dra sig ur projektet. Den 17 april 1998 ingick Europeiska gemenskapen, företrädd av kommissionen, Tillägg nr 1 till avtalet enligt vilket Atlantic Energy Ltd ersatte Sidney C. Banks Plc som avtalspart och samordnare.

I enlighet med paragraf 2 i Tilläggsavtalet överförde Sidney C. Banks Plc i april 1998 den förskottsutbetalning som mottagits av kommissionen (jämte ränta) till Atlantic Energy Ltd.

Kommissionen yrkar att domstolen ska fastställa att Atlantic Energy Ltd ska återbetala förskottsutbetalningen jämte ränta eftersom projektet aldrig faktiskt påbörjades eller, om det faktiskt påbörjades, avslutades av kommissionen.

(1) Rådets beslut 94/806/EG av den 23 november 1994 om ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration inom området icke-nukleär energi (1994–1998) (EGT L 334, s. 87; svensk specialutgåva, område 12, volym 3, s. 10).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/47

Talan väckt den 16 maj 2008 – Schuhpark Fascies mot harmoniseringsbyrån – Leder & Schuh (jello SCHUHPARK)

(Mål T-183/08)

(2008/C 171/89)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Schuhpark Fascies GmbH (Warendorf, Tyskland) (ombud: A. Peter och J. Braune, Rechtsanwälte)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Leder & Schuh AG (Graz, Österrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 13 mars 2008 i ärende R 1560/2006-4,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Leder & Schuh AG

Sökt gemenskapsvarumärke: Ord- och figurmärket jello Schuhpark för varor i klasserna 1, 3, 9, 14, 16, 18, 21, 23, 24–26 och 28 (ansökan nr 1 269 372)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket Schuhpark för varor i klass 25 (nr 1 007 149), vilket ligger till grund för invändningen mot registreringen för klasserna 18, 21, 25 och 26

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall till överklagande och delvis avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av det överklagade beslutet och avslag på invändningen

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 43.2 andra meningen och 43.3 i förordning (EG) nr 40/94 (1) samt regel 22.2 andra meningen i förordning nr 2868/95 (2), eftersom sökanden bevisat att det äldre varumärket lagligen användes.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1).

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/47

Talan väckt den 13 maj 2008 – Rodd & Gunn Australia mot harmoniseringsbyrån (återgivning av en hund)

(Mål T-187/08)

(2008/C 171/90)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Rodd & Gunn Australia Limited (Wellington, Nya Zeeland) (ombud: B. Brandreth, barrister, och N. Jenkins, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 12 mars 2008 i ärende R 1245/2007-4,

—	förordna om återställande av försutten tid avseende gemenskapsvarumärke nr 339 218, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke bestående av en återgivning av en hund för varor i klasserna 16, 18 och 25 – gemenskapsvarumärke nr 339 218

Varumärkes- och registeravdelningen: Avslag på ansökan om återställande av försutten tid

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 47 i rådets förordning nr 40/94, eftersom inte bara varumärkesinnehavaren och dennes yrkesmässiga företrädare har rätt att förnya gemenskapsvarumärken. Överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en oriktig bedömning när den fann att sökanden och dess bemyndigade företrädare hade underlåtit att iaktta den omsorg som har betingats av omständigheterna. Överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att det var oförsiktigt av sökanden att utse Computer Patent Annuities Limited, en agentur för förnyelse av varumärken, att förnya sökandens varumärken.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/48

Talan väckt den 13 maj 2008 – Infeurope mot kommissionen

(Mål T-188/08)

(2008/C 171/91)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Infeurope SA (Luxembourg, Luxemburg) (ombud: advokaten O. Mader)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	fastställa att kommissionen har underlåtit att upphäva beslutet om tilldelning av ramkontrakten i harmoniseringsbyråns upphandlingsförarande AO/026/06 avseende rådgivnings-, revisions- och undersökningstjänster,

—	fastställa att kommissionen har underlåtit att avsluta de enskilda kontrakt som slutits enligt nämnda ramavtal,

—

förplikta kommissionen att till sökanden betala ett belopp på 35 950 euro samt ränta med 4 procent på ett belopp på 33 050 euro från den 19 december 2006, samt ränta med 4 procent på ett belopp på 2 900 euro från den 14 december, respektive ränta med 8 procent på ett belopp på 35 950 euro från den dag då dom avkunnas,

—	förplikta kommissionen att förete vissa handlingar avseende utvärderingen av anbuden,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar fastställelse av att kommissionen har underlåtit att upphäva det beslut som fattats av Byrån för harmomisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) genom vilket flera ramavtal enligt upphandlingsförfarande AO/026/06 ”E-Alicante: Rådgivnings-, revisions- och undersökningstjänster” (1) och av att kommissionen inte har avslutat de enskilda kontrakt som slutits enligt ramavtalet.

Sökanden anför identiska grunder och huvudargument som i mål T-176/08, Infeurope mot kommissionen.

(1) EUT 2006 S 210-223510.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/50

Talan väckt den 5 februari 2008 – Nardin mot parlamentet

(Mål F-12/08)

(2008/C 171/99)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Thierry Nardin (Luxemburg, Storhertigdömet Luxemburg) (ombud: advokaten V. Wiot)

Svarande: Europaparlamentet

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om dels ogiltigförklaring av europaparlamentets beslut av den 2 april 2007 om fastställelse av sökandens rättigheter vid tillträde till tjänsten, i den del sökanden inte har erhållit utlandstillägg, och dels skyldighet för svaranden att utbetala utlandstillägg, jämte dröjsmålsränta, samt att ersätta den ideella skada som sökanden har lidit.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara europaparlamentets beslut av de 2 april 2007 om fastställelse av sökandens rättigheter vid tillträde till tjänsten, i den del sökanden inte har erhållit utlandstillägg,

—	förplikta europaparlamentet att utbetala utlandstillägg till sökanden motsvarande ett månatligt belopp på 16 procent av sökandens totala grundlön, samt månatliga hushållstillägg och barntillägg, från och med april 2007 till dess fullständig betalning har skett,

—	betala dröjsmålsränta med 8 procent per år från respektive förfallodag till dess betalning sker,

—	förplikta europaparlamentet att utbetala ersättning med 10 000 euro eller med annat, till och med högre, belopp för den ideella skada som sökanden har lidit, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/52

Talan väckt den 30 april 2008 – Willy Buschak mot Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor

(Mål F-47/08)

(2008/C 171/104)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Willy Buschak (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna L. Lévi och C. Ronzi)

Svarande: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av beslutet om ändring av sökandens av arbetsbeskrivning och förpliktelse för svaranden att utge ersättning för materiell och ideell skada.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut om ändring av sökandens arbetsbeskrivning som direktören för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor överlämnade till denne den 4 juli 2007,

—	i den mån det är nödvändigt ogiltigförklara beslutet av den 29 eller 30 januari 2008 att avslå sökandens klagomål,

—	förplikta Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor att utge 50 000 euro som ersättning för skada,

—	förplikta Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor att ersätta rättegångskostnaderna.

5.7.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/52

Talan väckt den 27 april 2008 – Ortega Serrano mot kommissionen

(Mål F-48/08)

(2008/C 171/105)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Antonio Ortega Serrano (Cádiz, Spanien) (ombud: advokaten A. Ortega Serrano)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av beslutet av uttagningskommittén vid uttagningsprovet EPSO/AD/26/05 att inte föra upp sökanden på listan över godkända personer.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara de beslut som innebär att sökanden varken kan föras upp på reservlistan för uttagningsprovet EPSO/AD/26/05 eller göra om det muntliga provet,

—	förplikta kommissionen att fastställa ett nytt datum för det muntliga provet,

—	förplikta kommissionen att motivera sitt beslut EPSO/900 R,

—	tillse att svaranden ges tillgång till protokollen avseende det muntliga provet,

—	tillse att svaranden ges tillgång till samtliga handlingar som ingår i svarandens akt,

—	tillåta sökanden, som är utövande advokat vid spanska domstolar, att vara sitt eget ombud,

—

granska akterna för samtliga de personer som har förts upp på listan över godkända i uttagningsprovet i syfte att kontrollera att samtliga sökande har ett examensbevis som visar att de har en utbildningsnivå motsvarande fullständiga universitetsstudier om minst tre år och har erhållit ett examensbevis i juridik, samt att detta har getts in i tid och uppfyller de formella kraven,

—	tillåta de handlingar som getts in som bilagor på franska och engelska som bevisning, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 171

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	51 årgången 5 juli 2008

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2008/C 171/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 158, 21.6.2008	1