Rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” – ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation”

(2008/C 86/01)

1.   INLEDNING

Utbildning är av avgörande betydelse för ekonomiska och sociala förändringar. Om vi vill få den flexibilitet och säkerhet som krävs för att åstadkomma fler och bättre arbeten måste vi se till att alla medborgare tillägnar sig nyckelkompetenser och uppdaterar sina kvalifikationer genom hela livet (1). Livslångt lärande främjar kreativitet och innovation och gör att medborgarna kan delta fullt ut i det ekonomiska och sociala livet.

Rådet satte därför upp egna ambitiösa mål i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”. Dessa fungerar sedan i sin tur som stöd för fullföljandet av Lissabonriktlinjerna för sysselsättning och tillväxt. Målen kan endast nås genom fortlöpande och långsiktiga insatser. Framstegen kommer oundvikligen att ske ojämnt. Det är för att kartlägga utvecklingen och styra insatserna i riktning mot svårare områden som rådet och kommissionen utarbetar en gemensam rapport vartannat år.

I detta bidrag till den tredje gemensamma rapporten (2) pekas på både betydande framsteg och problem i samband med utbildningsreformerna. Det behövs särskilda insatser inom följande områden:

2.   FRAMSTEG PÅ OLIKA OMRÅDEN

Europa har gjort framsteg på ett antal olika områden. Detta betyder inte att framstegen är enhetliga, eller att insatserna kan trappas ned. Det tempo som reformerna genomförs i utgör fortfarande en stor utmaning. De flesta länder har dock genomfört eller håller på att genomföra reformer inom följande områden.

2.1   Strategier för livslångt lärande och kvalifikationssystem

En majoritet av länderna har utarbetat särskilda strategier för livslångt lärande (4), där de beskriver nationella politiska prioriteringar och förhållandet mellan olika sektorer (5).

De flesta av dessa innehåller en övergripande plan för livslångt lärande som omfattar utbildning av alla slag och på alla nivåer. Några av dem är dock främst inriktade på system för formell utbildning eller på utveckling av specifika faser i det livslånga lärandet.

Det finns tecken på att evidensbasen för utbildningspolitiken håller på att stärkas (6). Detta är nödvändigt för systemens allmänna samstämmighet och för en optimal fördelning av resurserna. Vissa länders prioriteringar i syfte att främja flexibla utbildningsvägar och möjligheter till övergång mellan olika delar av systemet stärker också denna samstämmighet.

Referensramar för kvalifikationer och validering av icke-formellt och informellt lärande

Nationella referensramar för kvalifikationer, som är kopplade till den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (7), håller på att utvecklas i de flesta länder (5). Dessa åtföljs också av en ny inriktning på läranderesultat.

Det håller också på att etableras system för validering av icke-formellt och informellt lärande, även om detta arbete går långsammare (5). Utmaningen består nu i att förflytta sig från experiment till full tillämpning inom ramen för de nationella kvalifikationssystemen, också i fråga om förbättrat tillträde till högre utbildning och tillträde till utbildningskvalifikationer för lågutbildade och äldre eller arbetslösa arbetstagare.

I Portugal inrättades år 2000 ett rikstäckande nät av centrum för erkännande, validering och certifiering av kompetens (RVCC). För närvarande är nästan 250 000 vuxna i färd med att genomgå valideringsprocessen. Centrumen bedömer och validerar kompetens som rör specifika kvalifikationer. I certifieringsprocessen ingår en undersökning som görs av en extern jury och, om nödvändigt, kompletterande utbildning.

2.2   Förskola

Förskolans betydelse erkänns i ökande grad i hela Europa. Dess möjligheter att bidra till både effektivitet och lika möjligheter avspeglas i utarbetandet av nya angreppssätt och ny politik. Till exempel pågår en översyn av undervisningens innehåll (8), kapacitetsuppbyggande bland lärarna (9), utvidgning av den obligatoriska skolgången till att omfatta delar av förskolenivån (10), kvalitetsbedömningar (11) och ökade investeringar, t.ex. i form av flera anställda inom förskolan (12).

Det har genomförts framgångsrika pilotprojekt och försök i ett antal länder. Utmaningen är nu att övergå från pilotprojekt till ett allmänt införande, stött av investeringar, särskilt i form av högkvalificerad personal.

Mellan 2000 och 2005 steg andelen 4-åringar som går i skola i EU-27 med ca 3 procentenheter till över 85 % (13).

2.3   Högre utbildning: en framträdande plats på Lissabonagendan

Moderniseringen av den högre utbildningen är av avgörande betydelse både för de tre faktorer som kunskapssamhället bygger på och för Lissabonstrategin. Dess styrning, finansiering och attraktionskraft har fått ökad uppmärksamhet på både europeisk och nationell nivå, något som kompletterar Bolognareformerna.

Det har konstaterats stora framsteg i fråga om ökat oberoende för universiteten. Det rör sig om större ekonomiskt oberoende och nya system för ansvarsutkrävande. Nya sätt att involvera de berörda parterna befinner sig i försöksfasen. Dessa rör huvudsakligen förvaltning av högre utbildningsinstitutioner, men också utveckling av kursplaner (14) eller fastställande av hur man ska mäta läranderesultat (15).

En grupp av institutioner för högre utbildning håller på att utarbeta ett kompendium om bästa praxis för modernisering av universiteten, med både de politiska beslutsfattarna och allmänheten som målgrupper.

2.4   Utbildning i ett bredare politiskt sammanhang på EU-nivå

De allra flesta medlemsstater lägger stor vikt vid utveckling av utbildning och kvalifikationer i sina nationella Lissabonreformprogram för 2005–2008. Detta avspeglar deras betydelsefulla bidrag till genomförandet av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning.

Det har gjorts stora framsteg när det gäller att knyta ihop operativa program inom strukturfonderna och de prioriterade områdena inom arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”. Detta har varit särskilt tydligt när det gäller områden med indikatorer och riktmärken.

Stora framsteg har också gjorts när det gäller utvecklingen av europeiska referensredskap till stöd för reformerna. Under 2006 och 2007 antog Europaparlamentet och rådet rekommendationer inom områdena nyckelkompetenser, rörlighetens kvalitet och kvalitetssäkring inom högre utbildning, och de har nu enats om den europeiska referensramen för kvalifikationer.

Generellt sett har kommissionen och medlemsstaterna gjort stora framsteg när det gäller genomförandet av åtgärderna i handlingsplanen för språk 2004–2006 (16).

3.   OMRÅDEN DÄR DET INTE HAR GJORTS TILLRÄCKLIGA FRAMSTEG

3.1   Genomförandet av livslångt lärande

Genomförandet är fortfarande den största utmaningen när det gäller strategierna för livslångt lärande. Det behövs ett starkt engagemang från institutionernas sida samt samordning och partnerskap med alla relevanta berörda parter. Genom varaktiga insatser kan avsikterna omsättas i politik som i sin tur ger resultat. Lämpliga fördelningssystem och ökade investeringar är av avgörande betydelse. Mycket finns ännu kvar att göra.

Den positiva tendensen när det gäller offentliga utgifter för utbildning under perioden 2000–2003 tycks ha stannat av under 2004.

De samlade offentliga utgifterna i EU för utbildning i procent av BNP steg mellan 2000 (4,7 %) och 2003 (5,2 %), men minskade därefter till 5,1 % under 2004. Det finns fortfarande mycket stora skillnader i utgiftsnivå mellan de olika länderna (mellan 3,3 % av BNP i Rumänien och 8,5 % i Danmark). De privata utgifterna för utbildning i procent av BNP har stigit något sedan 2000, men utvecklingstakten minskade under 2004 (13).

Samtidigt som områdena med EU-riktmärkning i viss mån avspeglas i nationella mål, finns det länder som inte har fastställt sådana mål (5).

3.2   Grundläggande kvalifikationer för alla

När det gäller personer med kort skolgång, utbildning på gymnasienivå och nyckelkompetenser finns det fortfarande stora problem. Det har inte gjorts tillräckliga framsteg sedan 2000 för att EU:s riktmärken ska kunna nås senast 2010. I vissa länder har resultaten faktiskt försämrats mellan 2000 och 2006. Flera länder hade fortfarande en mycket hög andel personer med kort skolgång, över 20 % år 2006. Resultaten för personer med svag läsförmåga har försämrats i stället för att förbättras.

I Europa finns det alltför många ungdomar som lämnar utbildningssystemet utan de kvalifikationer som krävs för att de ska kunna delta i kunskapssamhället och på ett smidigt sätt övergå till yrkeslivet (17). Dessa ungdomar riskerar socialt utanförskap. De blir dessutom i praktiken redan tidigt i livet utestängda från att delta i livslångt lärande.

Personer med kort skolgång: fortfarande lämnar var sjätte ung människa (15,3 %) i åldersgruppen 18–24 skolan med en utbildning på högst högstadienivå, och deltar inte heller senare i någon form av utbildning. Utvecklingen måste gå snabbare om EU:s riktmärke på 10 % ska kunna nås senast 2010.

I fråga om utbildning på gymnasienivå har utvecklingen gått framåt sakta men säkert. Utvecklingstakten har ökat något på senare år, men inte tillräckligt för att målet för 2010 ska nås (dvs. att minst 85 % av 22-åringarna ska ha åtminstone utbildning på gymnasienivå).

Trots att EU har som riktmärke att senast 2010 ha minskat andelen 15-åringar inom EU som har svag läsförmåga med 20 % jämfört med år 2000 har denna andel faktiskt ökat mellan 2000 och 2006 (13).

Invandrare och missgynnade minoritetsgrupper klarar sig i de flesta länder sämre på områden med riktmärken (18). De behöver särskild uppmärksamhet. En integration av dem i förskoleutbildningen skulle förbättra deras språkinlärning och utsikter till en framgångsrik skolgång.

Initiativen för personer med kort skolgång och i socioekonomiskt underläge måste kompletteras. Fritidsaktiviteter (t.ex. inom kultur och sport), lokala partnerskap, engagemang från föräldrarnas sida, uppmärksammande av föräldrarnas lärandebehov samt förbättrad trivsel i skolan för både elever och lärare skulle bidra till detta.

3.3   Lärarutbildning

Den faktor bland skolans egna resurser som har störst betydelse för elevernas resultat är kvaliteten på lärarutbildningen (19).

Lärare och utbildare står inför utmaningar i form av allt mer heterogena klasser, krav på ny kompetens och behov av att ta stor hänsyn till individuella lärandebehov. Att skolorna fått större oberoende har medfört ytterligare uppgifter.

Stora grupper av äldre lärare ska ersättas inom den närmaste framtiden, varför yrkets attraktionskraft måste ökas.

Ofta får dock lärarna inte den utbildning de behöver inom de befintliga systemen för lärarutbildning. Det gäller särskilt fort- och vidareutbildning för lärare. Fortbildning för lärare är obligatorisk i elva medlemsstater.

3.4   Högre utbildning: framstående kvalitet, partnerskap och finansiering

Länderna har blivit mer uppmärksamma på vikten av att stärka universitetens roll inom forskning och innovation, och partnerskap mellan universitet och näringsliv har blivit allt vanligare. I många länder återstår det dock mycket att göra i detta avseende (20).

Åtgärder som syftar till framstående kvalitet på de högre utbildningsinstitutionerna bör fokusera på både utbildning, forskning och kunskapsöverföring. För närvarande inriktas arbetet inte så ofta på själva undervisningen. Det föreslagna Europeiska institutet för innovation och teknik (21) kommer att ge inspiration till förändringar inom utbildnings- och forskningsinstitutionerna genom att bli en referensmodell för utbildning, forskning och innovation.

I Tyskland har förbunds- och delstatsregeringarna genomfört ett initiativ för framstående kvalitet som innebär att det under perioden 2006–2011 avsätts ytterligare 1,9 miljarder EUR för främjande av framstående forskning på universitet som valts ut i konkurrens med varandra. Initiativet omfattar tre aktionslinjer: högre utbildningsinstitutioner, grupper av institutioner för högre utbildning som skapar kontakter mellan universitetsforskning, forskning utanför universitet och näringslivet samt övergripande strategier för universitet med forskning i toppklass.

Det är fortfarande en utmaning att öka investeringarna, däribland investeringarna från privata källor. Samtidigt måste rättvist tillträde till många olika slags studie- och forskningsprogram garanteras. Flera regeringar har infört instrument som ska stimulera privata investeringar, t.ex. skattelättnader (22), offentlig-privata partnerskap eller sponsringssystem (23), och vissa länder har infört eller ökat kurs- eller anmälningsavgiften (24).

De offentliga utgifterna för högre utbildningsinstitutioner i EU, även utbildning och forskning, låg på 1,1 % av BNP för EU-27 år 2004. De varierade mellan 0,6 % (Malta) och 2,5 % (Danmark). De totala utgifterna ligger dock långt under nivån i Förenta staterna. Detta beror huvudsakligen att de privata investeringarna i USA är mer än sju gånger högre. Utgifterna per studerande vid högre utbildningsinstitutioner i USA var mer än dubbelt så höga som EU:s genomsnitt (25).

Medan det har gjorts framsteg när det gäller att öka universitetens oberoende och egenansvar, finns det få uppgifter om hur mycket stöd universitetens personal och ledare får för att kunna hantera denna utmaning.

3.5   Vuxnas deltagande i livslångt lärande

Vuxnas deltagande i livslångt lärande utvecklas inte så att EU:s riktmärke kommer att kunna nås. Det behövs fortfarande en större insats för att öka befolkningens kvalifikationsnivå och uppnå flexibilitet och säkerhet på hela arbetsmarknaden.

Utvecklingen i riktning mot EU:s riktmärke (12,5 %) var i stort sett tillfredsställande fram till 2005 (26). År 2006 deltog dock i genomsnitt 9,6 % av européerna i åldersgruppen 25–64 i utbildning, vilket är något färre än 2005. Bakom den totala summan döljer sig dock en allvarlig brist på balans: det är mer än sex gånger vanligare att vuxna med hög utbildningsnivå deltar i livslångt lärande än att lågutbildade gör det.

Lågt deltagande i livslångt lärande bland äldre arbetstagare och lågutbildade är ett särskilt stort problem när deltagandet redan är lågt för befolkningen i dess helhet (27). Dessutom är kvalifikationsnivån särskilt låg bland invandrare. De demografiska och arbetsmarknadsrelaterade tendenserna kommer att leda till en ökad efterfrågan på höga kvalifikationer och färre möjligheter för lågutbildade. Mer uppmärksamhet kommer att behöva ägnas utbildning av dessa grupper.

3.6   Yrkesutbildningens attraktionskraft, kvalitet och relevans

Det behövs större insatser för att förbättra yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft. Detta är ett centralt område för prioriteringar i Köpenhamnsprocessen (28).

En del länder har inrättat avancerade och övergripande kvalitetssäkringssystem (29), medan andra fortfarande befinner sig i utvecklingsfasen (30).

Den mer utbredda tillämpningen av metoder baserade på läranderesultat inom utbildningsprogram och när det gäller kvalifikationer ökar yrkesutbildningens relevans för arbetsmarknaden. Den förnyade inriktningen på lärlingsplatser, samarbete mellan skolor och företag, och lärande på arbetsplatsen är ännu en positiv faktor. Man kan dock konstatera endast begränsade framsteg när det gäller förmågan att förutse hur behovet av kvalifikationer kommer att utvecklas.

Yrkesutbildningen lider i vissa fall av att vara dåligt integrerad i resten av utbildningssystemet. Förbättrad integration kan bidra till att minska det potentiella frånfallet inom utbildning, då det är utbildningen på de lägre nivåerna som ger de nyckelkompetenser som är nödvändiga för deltagande i yrkesutbildning. Även om vissa medlemsstater (31) har gjort livslång vägledning till en viktig politisk prioritering behöver särskild uppmärksamhet fortfarande ägnas åt att förstärka vägledningen för vuxna. Ytterligare framsteg måste också göras när det gäller att underlätta övergången från yrkesutbildning till vidareutbildning eller högre utbildning.

3.7   Rörlighet mellan länder

Det har gjorts stora framsteg när det gäller införandet och användningen av Europass (32). Icke desto mindre är rörlighet mellan länder fortfarande huvudsakligen en effekt av EU-program. De flesta nationella åtgärderna rör högre utbildning. Rörlighet inom yrkesutbildningen är ett särskilt svårt område.

Utlandsstudier är obligatoriska vid Luxemburgs universitet. Alla studerande på kandidatnivå ska genomföra en del av sina studier i utlandet.

4.   VÄGEN FRAMÅT

4.1   Livslångt lärande för att uppnå effektivitet och lika möjligheter

Det finns fortfarande stora brister när det gäller den inbördes samstämmigheten i, och omfattningen av, strategierna för livslångt lärande. Det är nu genomförandet som utgör utmaningen och det har i många fall bara just inletts. Strategiernas trovärdighet förutsätter att de knyts till politiska åtgärder, på myndigheternas förmåga att målinrikta resurserna, och på deras förmåga att mobilisera nationella institutioner och berörda parter på alla nivåer genom lärandepartnerskap.

Förbättring av kunskapsbasen

Kunskapen om utbildningspolitikens ekonomiska och sociala effekter måste stärkas (33). Hänsyn till både effektivitet och rättvisa bör ligga till grund för utvecklingen av den europeiska och nationella forskningsbasen för politik och praxis inom utbildning.

Ömsesidigt lärande och erfarenhetsutbyte mellan politiska beslutsfattare och berörda parterna är en viktig källa till know-how och bör stödjas. Uppföljningen av utvecklingen och genomförandet av strategier för livslångt lärande bör fortsätta och mynna ut i en bedömning av framstegen i den gemensamma rapporten 2010.

Hållbar finansiering

Finansieringens omfattning, effektivitet och hållbarhet är fortfarande av avgörande betydelse. Många länder experimenterar med nya instrument och med incitament till privata investeringar, bland annat målinriktad insatser som riktar sig till enskilda personer, familjer och arbetsgivare. Dessa insatser måste intensifieras.

Förbättring av kvalifikationsnivån

Ökade investeringar i utbildning för tidiga åldrar ger de bästa resultaten både när det gäller effektivitet och rättvisa (34). Att ge barnen möjlighet att tillägna sig nyckelkompetenser i tidig ålder är ett effektivt sätt att etablera en grundval för framtida lärande, vilket ger rättvisare resultat och förbättrar den allmänna kvalifikationsnivån. Övergången till arbetsmarknaden underlättas och kompetensbrister undviks.

Det finns fortsatt efterfrågan på ingenjörer och personer med examen i naturvetenskapliga ämnen. Det är därför angeläget att få till stånd ökad rekrytering till naturvetenskapliga och tekniska studier.

Yrkesutbildningens image, status och attraktionskraft behöver dock stärkas. För att underlätta tillträdet till grundläggande yrkesutbildning, rörlighet och återvändande till utbildningssystemet bör man utveckla flexibla, moduluppbyggda strukturer. Alla medborgare bör ha tillgång till integrerade system för livslång vägledning. Vuxenutbildningen kräver särskild uppmärksamhet.

Arbete för att lösa problemen med socioekonomiska hinder

Utbildning kan bidra till att lösa problemen med socioekonomiska hinder men kan också bidra till att bevara dem. Orättvisa förhållanden på utbildningsområdet för med sig stora kostnader. Det handlar ofta om dolda, men icke desto mindre verkliga kostnader. Rättvisa i fråga om tillträde, deltagande, behandling och resultat måste därför även i fortsättningen prioriteras högt.

Utnyttjande av invandrares potential

De europeiska samhällenas ökande mångfald ger upphov till ytterligare problem på utbildningsområdet. Invandrarnas resultat, deltagande och utbildningsnivå ligger vanligen fall lägre än genomsnittet. Även om detta till viss del kan förklaras med hjälp av faktorer som socioekonomisk bakgrund och språk, kan man också konstatera att utbildningspolitik och utbildningssystem inte klarar att lösa de problem som finns i och själva kan bidra till att skapa dem (35). Denna situation kräver särskild uppmärksamhet så att migranternas ekonomiska och sociala integration, och den interkulturella dialogen, främjas.

Undervisning av hög kvalitet

Lärarutbildningen och lärarnas fortbildning måste förbättras. Detta kommer att ge bättre resultat på utbildningsområdet. Det är också av stor betydelse att lärare och utbildare engageras i innovation och reformer. Kommissionen har visat på problemen (36). Den håller också på att genomföra ett offentligt samråd om skolorna (37). Problemen kan lämpligen tas upp inom ramen för arbetsprogrammet.

4.2   Innovation och kreativitet: utbildning som en nyckelfaktor i kunskapstriangeln

Utbildning är avgörande för kunskapstriangeln och därmed också för att främja tillväxt och sysselsättning. Universiteten är här av central betydelse. Spetsforskningsenheter där man fokuserar på undervisning, forskning och kunskapsöverföring spelar en mycket betydelsefull roll. Mycket mer behöver göras för att se till att högre utbildningsanstalter och näringslivet kan arbeta i partnerskap.

Att befolkningen har en bred kompetensbas är en förutsättning för forskning och innovation. Expertis och nyckelkompetenser, särskilt sådana som rör företagaranda, kreativitet och förmågan att ”lära att lära” måste utvecklas på alla nivåer i alla utbildningssystem. Både skolor och yrkesutbildning kan lämna ett viktigt bidrag till främjandet av innovation. Yrkesutbildning av hög kvalitet kan t.ex. bidra till innovation på arbetsplatsen.

4.3   Bättre styrning: bästa möjliga utnyttjande av resultaten av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”

Arbetsprogrammet ger resultat på europeisk och nationell nivå. Utvecklingen av europeiska referensredskap, arbetet i kluster och ömsesidigt lärande ger nya impulser till och stöder ländernas reformer. Utmaningar på utbildningsområdet och utveckling av mänskliga resurser har en framträdande plats i de flesta medlemsstaters nationella reformprogram inom ramen för Lissabonstrategin. Den öppna samordningsmetodens effektivitet inom utbildningen, dess betydelse och den politiska uppslutningen kan stärkas ytterligare. Både på nationell och europeisk nivå bör uppmärksamheten i särskild grad inriktas mot följande:

För att säkerställa att de överenskomna prioriteringarna i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” avspeglas fullt ut i den nationella politiken, bör de specifika åtgärder som nämns i den gemensamma rapporten 2006 vidtas.

Det bör etableras mekanismer för genomförande av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” och strategier för livslångt lärande. Det behövs nära samordning med de ansvariga för den övergripande socioekonomiska politiken, särskilt Lissabonreformerna och de nationella strategierna för social integration.

De nationella målen och indikatorerna bör vidareutvecklas. I det sammanhanget bör hänsyn tas till målsättningar och riktmärken på europeisk nivå. Politik och praxis bör vara präglade av tillgänglig kunskap och utvärderingar. De gemensamma principer, riktlinjer och rekommendationer som godkänts på europeisk nivå erbjuder referenspunkter för utformningen av nationella reformer.

4.4   Förberedelse inför tiden efter 2010

Arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” ger praktiskt stöd till medlemsstaternas utbildningsreformer. Det har gjorts betydande framsteg sedan programmet inleddes 2002. Det tar dock en viss tid innan utbildningsreformer bär frukt. Ett antal stora problem är ännu inte lösta, samtidigt som nya utmaningar har dykt upp. Detta arbete, även samarbetet inom ramarna för Bologna- och Köpenhamnsprocesserna, måste fortsätta och genomföras på ett mer verkningsfullt sätt. Diskussioner om en uppdaterad strategisk ram för det europeiska samarbetet på utbildningsområdet bör därför inledas nu. Då utbildning är av avgörande betydelse för strategin för sysselsättning och tillväxt, måste stor hänsyn tas till dessa faktorer i den framtida utvecklingen av Lissabonprocessen.

(1)  Kommissionens meddelande ”Gemensamma principer för flexicurity: fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet.” KOM(2007) 359.

(2)  Rapporten är huvudsakligen baserad på en analys av nationella rapporter och resultaten i förhållande till ett antal indikatorer och riktmärken. Se bilaga 2 och SEK(2007) 1284 Progress towards the Lisbon objectives in education and training. Indicators and benchmarks 2007. Den bygger också på resultaten av den öppna samordningsmetoden inom utbildning, särskilt EU:s referensverktyg och ömsesidigt lärande till stöd för medlemsstaternas reformer och motsvarande utbyte som genomförs som en del av Köpenhamns- och Bolognaprocesserna. Den första gemensamma rapporten, se rådets dokument 6905/04 EDUC 43. Den andra gemensamma rapporten, se EUT C 79, 1.4.2006, s. 1.

(3)  Kommissionens meddelande Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa, KOM(2006) 481.

(4)  Rådet har enats om att medlemsstaterna skulle ha fastställt samstämmiga och omfattande strategier för livslångt lärande senast 2006 (Rådets resolution om livslångt lärande från juni 2002, den gemensamma rapporten 2004 och Europeiska rådets vårmöte 2005).

(5)  Se bilaga 1.

(6)  BE, DE, EE, EL, HU och UK. BG, CY, ES, IE och TR framställer detta som en förutsättning för sina strategier. Se också SEK(2007) 1098 Towards more knowledge-based policy and practice in education and training.

(7)  KOM(2006) 479.

(8)  DE, DK och EL.

(9)  CZ.

(10)  CY, DK, EL och PL.

(11)  ES, LT, HR och NO.

(12)  AT, BE, CY, DE, DK, EL, ES, HU, MT, NL, PL, SE, SK, UK, HR, IS, NO.

(13)  Se bilaga 2.

(14)  CY.

(15)  BG, LU, SE och TR.

(16)  Kommissionens arbetsdokument Rapport om genomförandet av handlingsplanen”Främjande av språkinlärning och språklig mångfald”, KOM(2007) 554 slutlig/2.

(17)  Kommissionens meddelande om att främja unga människors fulla deltagande i utbildning, arbetsliv och samhälle, KOM(2007) 498.

(18)  SEK(2007) 1284, s. 50 och 75.

(19)  Kommissionens meddelande Bättre utbildning för lärare, KOM(2007) 392.

(20)  God praxis har etablerats i de nordiska länderna och Storbritannien.

(21)  KOM(2006) 604 slutlig/2.

(22)  ES, SE, SI, SK och TR.

(23)  AT, FR, HU, IE, LU, LV och UK.

(24)  AT, DE, IE, NL, SI, UK och HR.

(25)  SEK(2007) 1284, s. 67.

(26)  Utvecklingen var i stort sett tillfredsställande, något som dock berodde på förändrade undersökningsmetoder i ett antal länder vilket fick utvecklingen att se bättre ut än den egentligen var. Se bilaga 2.

(27)  SEK(2007) 1284, s. 81.

(28)  Rådets slutsatser om framtida prioriteringar för ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning. Rådets dokument 14474/06 av den 30 oktober 2006.

(29)  AT, DE, DK, FI, IE, SE och NO.

(30)  BG, CZ, ES, FR, LU, MT och SI.

(31)  FR och IT.

(32)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 (EUT L 390, 31.12.2004, s. 6).

(33)  Se SEK(2007) 1098.

(34)  KOM(2006) 481, s. 5.

(35)  SEK(2007) 1284, s. 51.

(36)  Kommissionens meddelande Bättre utbildning för lärare, KOM(2007) 392.

(37)  SEK(2007) 1009 Schools for the 21st century.

Inledning av förfarande

(Ärende COMP/M.4942 – Nokia/Navteq)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 86/02)

Den 28 mars 2008 beslutade kommissionen att inleda ett förfarande i detta ärende efter att ha konstaterat att den anmälda koncentrationen ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Inledandet av förfarandet öppnar en undersökning i andra fasen avseende den anmälda koncentrationen och påverkar inte det slutliga beslutet i ärendet. Beslutet baseras på artikel 6.1 c i rådets förordning (EG) nr 139/2004.

Kommissionen uppmanar intresserade tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

För att kunna beaktas i sin helhet, måste synpunkterna nå kommissionen senast femton dagar efter offentliggörandet. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post med referensnummer COMP/M.4942 – Nokia/Navteq, till

Eurons växelkurs (1)

4 april 2008

(2008/C 86/03)

1 euro=

(1)  

Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

INBJUDAN ATT LÄMNA PROJEKTFÖRSLAG – GD EAC/14/08

ICI-program för utbildningssamarbete – Samarbete inom högre utbildning och yrkesinriktad utbildning mellan EU och Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea (1)

(2008/C 86/04)

1.   SYFTE OCH BESKRIVNING

Det allmänna syftet med inbjudan att lämna projektförslag är att främja större förståelse och ökad samverkan mellan befolkningarna i EU:s medlemsstater och partnerländerna Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea, bl.a. genom att förbättra deras kunskaper om varandras språk, kultur och institutioner, och att höja kvaliteten på den högre utbildningen och den yrkesinriktade utbildningen i EU och partnerländerna. Följande verksamhet kommer att stödjas:

ICI – Gemensamma utbytesprojekt

Inom detta område ges stöd till projekt med inriktning på utveckling av internationella kursplaner som omfattar utbyten av kortare varaktighet mellan EU-länderna och ICI-partnerländerna och som inte direkt eller nödvändigtvis är relaterade till uppnåendet av en dubbel eller gemensam examen.

Konsortier som lämnar in en ansökan för ett sådant projekt ska bestå av högskolor eller institutioner för yrkesinriktad utbildning från EU-länderna och från de berörda partnerländerna. De konsortier som väljs ut ska utforma ett system för studentutbyte, där studenter från EU-länderna i regel ska tillbringa en termin hos institutionen i partnerlandet i fråga och vice versa. Heminstitutionen ska erkänna studieperioden utomlands fullt ut. I stödet ingår utbytesstipendier för studenter och för akademisk och administrativ personal.

2.   VEM FÅR SÖKA?

Behöriga att söka är universitet och högskolor samt institutioner för yrkesinriktad utbildning. De sökande måste vara etablerade i något av de 27 EU-länderna.

3.   BUDGET OCH PROJEKTENS LÖPTID

Den tillgängliga budgeten för samfinansiering av projekten beräknas uppgår till 2,5 miljoner EUR. Stöd förväntas ges till 4–5 projekt EU-Australien, 2–3 projekt EU-Japan, 1 projekt EU-Nya Zeeland och 1–2 projekt EU-Sydkorea.

EU-stödet kan uppgå till högst 425 000 EUR för ett treårigt gemensamt utbytesprojekt som omfattar fyra eller fler partnerinstitutioner från EU-länderna. De gemensamma utbytesprojekten ska genomföras under tre år.

4.   SISTA ANSÖKNINGSDAG

Ansökan ska skickas till kommissionen senast den 6 juni 2008.

5.   MER INFORMATION

Den fullständiga texten till inbjudan och ansökningsformulären finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/education/programmes/calls/callg_en.html

För ytterligare upplysningar kontakta: eac-3C-cooperation@ec.europa.eu

(1)  I bokstavsordning.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.5128 – Nordic Capital/TietoEnator)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 86/05)

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.5118 – P7S1/United Internet/Maxdome JV)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 86/06)

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(2)  EUT C 56, 5.3.2005, s. 32.

Meddelande från den franska regeringen beträffande Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (1)

(Tillkännagivande av en ansökan om ett exklusivt tillstånd för att inleda prospektering efter flytande kolväten och kolväten i gasform, kallat Valenciennois-tillståndet)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 86/07)

Den 2 oktober 2007 lämnade företaget Gazonor, med huvudkontor på 2, avenue de la fosse, F-62420 Billy-Montigny, in en ansökan om exklusivt tillstånd under 5 år för prospektering efter flytande kolväten och kolväten i gasform (”Valenciennois-tillståndet”) i ett ca 423 kvadratkilometer stort område i en del av det franska departementet Nord.

Tillståndet avser ett område som bestäms av de längd- och breddgrader som efter varandra förbinder de nedan angivna punkterna. Som nollmeridian räknas Parismeridianen.

Inlämning av ansökan och tilldelningskriterier

Det företag som har lämnat in den ursprungliga ansökan samt de företag som lämnar in konkurrerande ansökningar ska visa att de uppfyller villkoren i artiklarna 4–5 i dekretet nr 2006-648 av den 2 juni 2006 om gruvdriftslicenser och licenser för underjordisk lagring (Journal officiel de la République française av den 3 juni 2006).

Intresserade företag kan lämna in en konkurrerande ansökan inom 90 dagar räknat från offentliggörandet av detta tillkännagivande. Ansökan ska göras i enlighet med de bestämmelser som anges i tillkännagivandet om ansökningsförfarande för gruvdriftslicenser för kolväten i Frankrike, som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 374 av den 30 december 1994, s. 11. Bestämmelserna antogs genom dekret nr 2006-648 om gruvdriftslicenser och licenser för underjordisk lagring. Konkurrerande ansökningar ska skickas till ministern med ansvar för gruvor på den adress som anges nedan.

Besluten avseende den ursprungliga ansökan och konkurrerande ansökningar kommer att fattas på grundval av de kriterier för tilldelning av gruvlicenser som anges i artikel 6 i nämnda dekret och ska fattas senast den 24 oktober 2009.

Villkor och krav för att bedriva verksamhet och upphöra med den

De sökande hänvisas till artikel 79 och 79.1 i gruvlagen och till dekret nr 2006-649 av den 2 juni 2006 om gruvdrift, underjordisk lagring samt om tillsyn av sådan verksamhet (Journal officiel de la République française av den 3 juni 2006).

Kompletterande information kan erhållas från Ministère de l'écologie, du développement et de l'aménagement durables (direction générale de l'énergie et des matières premières, direction des ressources énergétiques et minérales, bureau de la législation minière), 61, boulevard Vincent Auriol, Télédoc 133, F-75703 Paris Cedex 13 (tfn (33) 144 97 23 02, fax (33) 144 97 05 70).

Ovannämnda bestämmelser i lagar och andra författningar är tillgängliga på följande webbadress:

http://www.legifrance.gouv.fr

(1)  EGT L 164, 30.6.1994, s. 3.