22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/1

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Luxemburgs uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2007-2010.

(2)

Efter det att avmattningen under perioden 2001-2003 upphört upplever Luxemburg på nytt en period av stark tillväxt. Under perioden 2004-2007 har, i genomsnitt per år, reala BNP ökat med 5,25 % och den inhemska sysselsättningen med 3 %. Mot den bakgrunden har Luxemburg kunnat få sina offentliga finanser att åter uppvisa ett överskott. Tillväxten bör förbli stark under programperioden, även om den förväntas mattas av en aning under de kommande åren. Trots att tillståndet för ekonomin, och särskilt för de offentliga finanserna, nu är gott kommer dock problemet med befolkningens åldrande att bli särskilt allvarligt i Luxemburg och att säkerställa långsiktig hållbarhet är därför en krävande uppgift.

(3)

Programmet innehåller två olika scenarier för de makroekonomiska prognoserna och budgetprognoserna: ett ”centralt” scenario och en ”variant”. Det ”centrala” scenariot presenteras i programmet som referensscenario, och det är på detta scenario som prognoserna för de offentliga finanserna bygger. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (2) verkar det baseras på rimliga tillväxtantaganden. Det förutses att den reala BNP-tillväxten kommer att minska från 6 % 2007 till i genomsnitt 4,5 % under perioden 2008-2010. Programmets inflationsprognoser för 2008 förefaller vara i underkant med tanke på att konsumentprisökningen sköt fart under slutet av 2007 och att energipriserna nyligen stigit. Ökningen av arbetskostnaderna i Luxemburg har väsentligt överskridit EU-genomsnittet sedan början av 2000-talet, och enligt programmet beräknas den förbli ganska kraftig under programperioden, vilket kan komma att gradvis försvaga landets konkurrenskraft.

(4)

Överskottet i de offentliga finanserna för 2007 beräknas till 1,2 % av BNP i kommissionens höstprognos 2007 och till 1 % av BNP i 2007 års uppdatering av stabilitetsprogrammet, vilket ska ställas mot målet 0,9 % av BNP i den föregående uppdateringen. Den huvudsakliga orsaken till denna stora avvikelse från målet är en kraftig revidering av uppgifterna om de offentliga finanserna under senare år som har lett till en betydande uppskrivning av saldona sedan 2005. Denna uppskrivning innebär att Luxemburg under de senaste åren genomgående har uppfyllt sitt medelfristiga mål för det offentliga saldot: ett beräknat strukturellt underskott (dvs. ett konjunkturrensat underskott exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) på 0,75 % av BNP. Detta är ett mycket bättre resultat än vad som förutsågs i 2006 års uppdatering där det medelfristiga målet beräknades kunna uppnås från och med 2007. Även om förbättringen av saldot för de offentliga finanserna under 2007 endast var hälften av vad som förutsågs i 2006 års uppdatering och resultatet överträffade förväntningarna nästan helt och hållet till följd av den kraftiga revisionen av uppgifterna om de offentliga finanserna, har genomförandet av finanspolitiken under 2007 således lett till att de mål uppnåtts som tillstyrktes i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om 2006 års uppdatering (3). Rådet noterar att det också är konsekvent med Eurogruppens riktlinjer för finanspolitiken från april 2007.

(5)

Med hänsyn till dessa reviderade uppgifter förutses inte längre i det nya programmet någon konsolidering av de offentliga finanserna motsvarande den i det föregående programmet. Det huvudsakliga målet i dess strategi på medellång sikt för de offentliga finanserna är nu att bevara ett nominellt överskott på i genomsnitt cirka 1 % av BNP och fortsätta att med bred marginal uppfylla det medelfristiga målet under hela programperioden. Det totala överskottet beräknas minska från 1,0 % av BNP 2007 till 0,8 % 2008 till följd av sänkningar av inkomstskatten och därefter gradvis åter öka. Det primära överskottet skulle utvecklas på liknande sätt. Ökningen av överskottet från 2007 till 2010 planeras uppnås genom en minskning av utgiftskvoten med 0,9 punkter, vilket mer än väl kompenserar en nedgång med 0,7 punkter av inkomstkvoten. För 2008 tar uppgifterna hänsyn till budgeterade åtgärder, men för övriga år har de beräknats under antagande om oförändrad politik och är inte mål som ska uppnås genom politiska åtgärder.

(6)

Riskerna i programmets beräkningar av de offentliga finanserna verkar i stort sett uppväga varandra. De beräknade målen bygger på ett rimligt makroekonomiskt scenario och förefaller möjliga att uppnå. Resultaten skulle faktiskt till och med kunna bli något bättre än vad som beräknats i programmet, vilket bland annat beror på att inkomstberäkningarna är försiktiga och att landets tidigare finansiella resultat har varit goda.

(7)

Utifrån denna riskbedömning förefaller programmets finanspolitiska inriktning vara tillräckligt ambitiös för att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna ska kunna bibehållas med stor marginal under resten av programperioden, så som förutses i programmet. Den finanspolitiska inriktning som programmet förutsätter överensstämmer under hela perioden med stabilitets- och tillväxtpakten. Rådet noterar att det också är konsekvent med Eurogruppens riktlinjer från april 2007.

(8)

Riskerna för Luxemburgs offentliga finansers hållbarhet förefaller vara medelstora. Luxemburg är ett av de EU-länder där befolkningens åldrande mest påverkar de offentliga finanserna på lång sikt, främst med anledning av en mycket stor prognostiserad ökning av pensionsutgifterna. De beräknade effekterna på lång sikt av denna demografiska utveckling uppvägs dock delvis av att situationen för de offentliga finanserna 2007, enligt beräkningarna i programmet, ger ett bättre utgångsläge än vad som förutsågs i det föregående programmet, att skuldkvoten är låg, att betydande tillgångar ackumulerats för att täcka de sociala utgifterna och att det strukturella saldot uppvisar överskott. Detta är dock inte tillräckligt för att täcka den ansenliga ökningen av de åldersrelaterade utgifterna. Om man uppnår höga primära överskott på medellång sikt och, så som myndigheterna förespråkar, genomför åtgärder för att begränsa den betydande ökningen av de åldersrelaterade utgifterna skulle riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet minskas.

(9)

Stabilitetsprogrammet förefaller i viss utsträckning överensstämma med genomföranderapporten från oktober 2007 om det nationella reformprogrammet. Bland annat överensstämmer åtgärderna i stabilitetsprogrammet med 2005 års nationella reformprogram och med rapporten om dess genomförande från oktober 2007, till exempel i fråga om den beräknade ökningen av FoU-utgifterna och de nya projekten för investeringar i väg- och järnvägsinfrastruktur. Effekterna av de reformer inom det nationella reformprogrammet som direkt påverkar de offentliga finanserna har beaktats i beräkningarna i stabilitetsprogrammet.

(10)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer delvis med de länderspecifika allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna och med de finanspolitiska riktlinjer för medlemsstaterna inom euroområdet som utfärdades inom ramen för Lissabonstrategin. Det ska särskilt noteras att ingen reform av pensionssystemet hittills har igångsatts för att öka hållbarheten i de offentliga finanserna.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (4).

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/5

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Finlands uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2007–2011.

(2)

Finland har haft en stark och balanserad makroekonomisk utveckling under de senaste åren, med en tillväxt som avsevärt överskridit de tidigare förväntningarna. Den nuvarande konjunkturuppgången har använts på lämpligt sätt för att bygga upp budgetöverskott och förbereda för konsekvenserna av befolkningens åldrande, vilket i betydande grad minskar riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet. Den nära förestående demografiska förändringen väntas dock dämpa den ekonomiska tillväxten redan vid slutet av programperioden och medföra mindre budgetöverskott, vilket kräver en fortsatt kontroll av de offentliga utgifterna.

(3)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med att den reala BNP-tillväxten kommer att avta under programperioden, i det att den 2008 och 2009 är högre än 3 % och minskar till drygt 2 % 2011. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (2) verkar scenariot baseras på rimliga tillväxtantaganden, och vara något försiktigt för åren 2010 och 2011. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller vara realistiska.

(4)

Enligt det uppdaterade programmet beräknas överskottet i den offentliga sektorns finanser för 2007 uppgå till 4,5 % av BNP, vilket i stort överensstämmer med kommissionens höstprognos 2007 och kan jämföras med målet på 2,8 % av BNP i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet. Detta beror på övervältringseffekter från 2006, då utfallet blev bättre än väntat. Det beror också på den oväntat starka tillväxten under 2007 som ökade de offentliga inkomsterna, samtidigt som utgifterna på det stora hela hölls tillbaka i linje med tidigare planer. Genomförandet av 2007 års budget var i stora drag i linje med rådets yttrande om det föregående programmet (3). Rådet noterar också att 2007 års budet i stora drag var i konsekvens med Eurogruppens riktlinjer för finanspolitiken från april 2007.

(5)

Programmets centrala mål är att garantera de offentliga finansernas hållbarhet mot bakgrund av den åldrande befolkningen. Som i det föregående programmet är Finlands mål för de offentliga finanserna på medellång sikt ett strukturellt överskott i den offentliga sektorns finanser (dvs. ett konjunkturrensat saldo exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) på 2 % av BNP. Det totala saldot och det primära saldot kommer att minska varje år, låt vara från en hög nivå 2007. Enligt programmet planerar man att behålla strukturella överskott som överstiger målet för de offentliga finanserna på medellång sikt under hela programperioden. Jämfört med den föregående programuppdateringen beräknas i den nya uppdateringen det strukturella överskottet (beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden) bli 1,5 procentenhet högre under 2007, men de båda uppdateringarna beräknar det strukturella saldot till samma nivå 2010. Den större minskningen av överskottet i den senaste uppdateringen förklaras av att inkomstkvoten minskar mer än utgiftskvoten, som bara minskar marginellt. Den minskade inkomstkvoten avspeglar infasningen av tillkännagivna skattesänkningar samt de försiktiga beräkningarna av de inkomstökningar som följer av BNP-tillväxten. Den mindre utpräglade nedgången i utgiftskvoten i jämförelse med det föregående programmet återspeglar en markant ökning av de fleråriga budgettaken för den centrala förvaltningen, där utgiftsökningarna koncentreras till 2008 som är den nya regeringens första mandatår.

(6)

Riskerna i programmets beräkningar av de offentliga finanserna verkar i stort sett uppväga varandra. Budgetutfallet 2008 kan bli bättre än programmets beräkningar med tanke på de utpräglat försiktiga antagandena om skatteinkomster för det året. Vissa risker kan vållas av snabba löneökningar i den offentliga sektorn, som ökar utgiftstrycket. Å andra sidan uppvägs dessa negativa risker av de försiktiga tillväxtantagandena för de senare åren och de försiktiga inkomstberäkningarna.

(7)

Mot bakgrund av denna riskbedömning skulle programmets finanspolitiska inriktning göra det möjligt att nå målet för de offentliga finanserna på medellång sikt med god marginal under hela programperioden, i enlighet med programmet. Detta är i linje med stabilitets– och tillväxtpakten. För 2008 planeras dock en expansiv finanspolitik, vilket visas av en nedgång i det strukturella överskottet på 0,5 procentenhet av BNP enligt kommissionens höstprognos och 1 % enligt programmet. Även om ekonomin väntas gå från ”goda tider” till en neutral tillväxt under 2008, är det inte orimligt att de gynnsamma ekonomiska villkoren under föregående år fortsätter under 2008. Det finns därför en risk att programmets finanspolitiska inriktning kan visa sig vara konjunkturförstärkande under 2008. De potentiellt konjunkturförstärkande stimulanserna till ekonomin är emellertid troligen begränsade och finanspolitiken i stort sett kommer att bli neutral redan under det följande året. Ett stort budgetöverskott kommer att behållas.

(8)

Finland verkar vara ett lågriskland när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet. Även om de långfristiga budgeteffekterna av befolkningens åldrande är större än genomsnittet i EU har de beslutade pensionsreformerna bidragit till att hålla tillbaka de beräknade ökningarna av pensionsutgifterna under de kommande decennierna. Budgetsituationen för 2007 enligt programmets uppskattning, med ett stort strukturellt överskott, bidrar avsevärt till att uppväga de långfristiga budgeteffekterna av åldrandet. De stora tillgångar som ackumulerats i de offentliga pensionssystemen kommer också att kunna finansiera en del av ökningen av pensionsutgifterna. Om man behåller de stora primära överskotten på medellång sikt kan detta begränsa hoten mot de offentliga finansernas hållbarhet.

(9)

Stabilitetsprogrammet ger intryck av att överensstämma med rapporten från oktober 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. I synnerhet de åtgärder som anges i denna rapport för att kontrollera riskerna med befolkningens åldrande är en väsentlig del av stabilitetsprogrammets strategi. Det talas även om ett starkt engagemang för åtgärder för att förbättra de offentliga tjänsternas produktivitet så att utgiftstrycket kan bemästras. Samtidigt kommer de fleråriga utgiftstaken för den centrala förvaltningen, som ligger till grund för beräkningarna i stabilitetsprogrammet, att utgöra ett fast hinder för kostnaderna för det nationella reformprogrammets åtgärder.

(10)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer i stort med de allmänna ekonomiska riktlinjer för finanspolitiken som anges i de integrerade riktlinjerna för euroområdets medlemsstater och som fastställts inom ramen för Lissabonstrategin.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (4).

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/8

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Nederländernas uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2007-2010.

(2)

Nederländernas BNP-tillväxt ligger sedan 2006 åter betydligt över den potentiella tillväxten. Det nuvarande uppsvinget bedöms allmänt vara en normal konjunkturuppgång och det är inte många som felaktigt förväxlar den med högre potentiell tillväxt, vilket var fallet under den tämligen långvariga högkonjunkturen i slutet av 1990-talet. Det rör sig vidare om ett mer brett uppsving som bärs upp av både ökad inhemsk efterfrågan och ökad export. Med tanke på det goda utgångsläget kan emellertid den ansträngda arbetsmarknaden på ett ganska tidigt stadium leda till ett tryck uppåt på löner och priser.

(3)

I det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet förutspås att den reala BNP-tillväxten saktar av från 2,75 % 2007 till 2,5 % 2008 och 1,75 % under resten av programperioden. Enligt nu tillgänglig information (2) förefaller detta scenario bygga på rimliga tillväxtantaganden fram till 2008 och därefter på försiktiga tillväxtantaganden. Med tanke på att den nederländska arbetsmarknaden redan visar tecken på överhettning, vilket förväntas pressa upp lönerna, förefaller den beräknade inflationstakten i programmet på 2 % från och med 2009 vara i underkant.

(4)

För 2007 uppskattas det offentiga underskottet i 2007 års höstprognos från kommissionen och i programmet uppgå till 0,4 % av BNP (även om den senaste officiella uppskattningen på 0,2 % av BNP även nämns i programmet och utfallet skulle kunna bli ännu bättre enligt den senaste informationen). I den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet var målet ett överskott på 0,2 % av BNP. De viktigaste bidragande faktorerna till denna försämring är utgiftsöverskridanden (särskilt inom hälso- och sjukvården) och lägre intäkter från gasförsäljning, medan utfallet för skatteintäkterna har blivit bättre än planerat. Även om finanspolitiken 2007 fortsatt var förenlig med det medelfristiga målet, var den inte i linje med uppmaningen i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet (3), där Nederländerna uppmanades att för 2007 (och åren därefter) bibehålla ett starkt strukturellt saldo i de offentliga finanserna och därigenom undvika en konjunkturförstärkande finanspolitik under goda ekonomiska tider. Rådet noterar att den inte heller överensstämde med Eurogruppens riktlinjer från april 2007 för budgetpolitiken 2007, eftersom utgiftsöverskridanden således inte undveks och extraordinära inkomster endast delvis användes till att minska det offentliga underskottet och den offentliga skulden.

(5)

Huvudmålet i programmets strategi för de offentliga finanserna är att uppnå ett överskott i strukturella termer, dvs. ett konjunkturrensat överskott exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, på 1 % av BNP vid utgången av regeringens planerade mandatperiod 2011. Nederländerna planerar således att under hela programperioden till fullo uppfylla sitt medelfristiga mål för de offentliga finanserna, som är ett strukturellt underskott på mellan 0,5 och 1 % av BNP. Efter den betydande försämring som konstaterats under 2007 räknar man i programmet med en återgång till små, i stort sett stabila totala överskott. Det primära saldot utvecklas på ett likartat sätt och beräknas att stabiliseras på 2,75 % av BNP under perioden 2008-2010. I den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet antogs att tillväxten skulle avta under 2008 snarare än 2009 och programmets mål var då att uppnå i stort sett balans i de offentliga finanserna fram till 2008 och ett överskott på närmare 1 % av BNP 2009. I den aktuella uppdateringen är den totala anpassningen under programperioden helt inkomstbaserad och infaller i början av perioden under 2008. Den är huvudsakligen ett resultat av ökade intäkter från gasförsäljning, diskretionära ökningar av socialförsäkringsavgifter och gynnsamma tillväxtutsikter. Man planerar att styra de offentliga utgifterna med hjälp av utgiftstak i reala termer, som i 2008 års budgetförslag har definierats för hela regeringens mandatperiod.

(6)

Riskerna i programmets beräkningar av de offentliga finanserna förefaller i stort sett uppväga varandra fram till 2008, medan utfallen skulle kunna bli bättre än beräkningarna från och med 2009, eftersom den ekonomiska tillväxten kan komma att bli starkare än vad som förutses i programmet. Å andra sidan behöver detaljerade uppgifter om de planerade åtgärderna fortfarande specificeras fullt ut. Om den ekonomiska tillväxten visar sig bli högre än vad som förutses i programmet bör detta avspeglas i ett bättre utfall för de offentliga finanserna från och med 2009 för att förhindra att finanspolitiken blir konjunkturförstärkande.

(7)

Utifrån denna riskbedömning förefaller budgetpolitikens inriktning i programmet vara tillräckligt ambitiös för att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna skall kunna bibehållas med stor marginal under hela programperioden, så som det förutses i programmet. Den finanspolitiska inriktning som kan utläsas av programmet är under hela perioden förenlig med stabilitets- och tillväxtpakten. Rådet noterar också att 2008 års budget överensstämmer med Eurogruppens finanspolitiska riktlinjer från april 2007.

(8)

Riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet i Nederländerna förefaller vara medelstora. De långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande är i Nederländerna större än EU-genomsnittet, främst till följd av en relativt stor ökning av pensionsutgifterna som andel av BNP under de kommande årtiondena. Den beräknade framtida ökningen av skattekvoten, främst tack vare uppskjuten beskattning av privata pensioner, skulle emellertid delvis kompensera för ökningen av de offentliga utgifterna på lång sikt. De offentliga finansernas ställning 2007 enligt programmets uppskattningar, som är sämre än utgångsläget i det föregående programmet, bidrar till att uppväga de beräknade långsiktiga effekterna av en åldrande befolkning. Den är dock inte tillräckligt stark för att täcka den betydande ökningen av åldersrelaterade utgifter, särskilt med tanke på försämringen av det primära saldot i strukturella termer 2007 jämfört med 2006. Genom att säkerställa större primära överskott på medellång sikt, såsom redan angivits i programmet, och/eller vidta reformåtgärder för att stävja den beräknade ökningen av åldersrelaterade utgifter skulle man bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet.

(9)

Stabilitetsprogrammet verkar vara väl förenligt med rapporten från oktober 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. Även om programmet inte innehåller en kvalitativ bedömning av det nationella reformprogrammets totala effekter, diskuteras särskilt i båda dokumenten relevanta åtgärder på lägre nivå vilka utgör en del av regeringens ”strategi i sex delar” som täcker hela politiken för den offentliga sektorn under den sittande regeringens mandatperiod. Med inriktning på åtgärder som har direkta effekter på de offentliga finanserna nämns i båda dokumenten utfasningen med början 2009 av möjligheten att överföra den allmänna skattekrediten under en period av 15 år. I stabilitetsprogrammet omnämns vidare planer på att minska arbetsgivarnas och arbetstagarnas avgifter för arbetslöshetsförsäkringen under 2009, vilket skulle finansieras av en ökning av mervärdesskattesatsen under samma år.

(10)

Programmets strategi för de offentliga finanserna överensstämmer i huvudsak med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade finanspolitiska riktlinjer för euroområdets medlemsstater som utfärdats inom ramen för Lissabonstrategin.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram innehåller programmet alla obligatoriska uppgifter och de flesta av de frivilliga uppgifterna.

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/12

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Tysklands uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2007–2011.

(2)

Den ekonomiska tillväxten i Tyskland var väsentligt starkare under 2006 och 2007 än under första hälften av decenniet. Konsekvent återhållsamhet i löneutvecklingen och strukturreformer bidrog till att återvinna konkurrenskraften och stimulera till ökad sysselsättning. Den tydliga förbättringen på arbetsmarknaden stöder prognosen om en stadig återhämtning av den inhemska efterfrågan, vilket bidrar till att uppväga den förväntade minskningen av den externa nettoefterfrågans påverkan på tillväxten.

Konsolideringen av de offentliga finanserna har gått anmärkningsvärt snabbt. Saldot förbyttes från ett underskott på nästan 3,5 % av BNP 2005 till ett litet överskott under 2007. Det strukturella underskottet har också minskat med 2,5 procentenheter mellan 2005 och 2007. Drivkraften för denna konsolidering var kontrollen av de offentliga utgifterna som minskade från nära 47 % av BNP 2005 till under 44 % 2007. Detta var en följd inte bara av de konsolideringsåtgärder som vidtagits sedan 2005 utan också av att de oväntat höga skatteintäkterna inte användes för att finansiera utgifter utan för att minska underskottet.

(3)

Enligt det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet beräknas den reala BNP-tillväxten sakta av från 2,4 % år 2007 till 2 % år 2008 och i genomsnitt 1,5 % under resten av programperioden. Att döma av nu tillgänglig information (2) förefaller detta scenario trovärdigt till och med 2008 och försiktigt därefter. Tillväxten av BNP skulle enligt scenariot fortfarande ligga under sin potential 2009-2011, trots att sysselsättningen beräknas fortsätta att öka. Löneökningarna förväntas förbli måttliga och således inte skapa något inflationstryck. Den trendmässiga utveckling mot konkurrenskraftigare prisnivåer som kunnat iakttas under den senaste tioårsperioden beräknas dock upphöra.

(4)

För 2007 beräknas enligt det uppdaterade programmet de offentliga finanserna vara i balans, vilket i stort överensstämmer med kommissionens höstprognos 2007 som förutser ett överskott på 0,1 % av BNP, vilket ska ställas mot det mål på ett underskott motsvarande 1,5 % av BNP som sattes upp i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet. Drivkraften för denna klara förbättring jämfört med det uppsatta målet var minskningen av det förväntade underskottet för 2006, en starkare konjunktureffekt och en stramare offentlig finanspolitik. Under 2007 genomfördes finanspolitiken i enlighet med rådets rekommendationer i yttrandet av den 27 februari 2007 om den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet (3). Rådet noterar att genomförandet också var i överensstämmelse med Eurogruppens riktlinjer för finanspolitiken från april 2007, eftersom de oförutsedda skatteintäkterna fullt ut användes för att minska underskottet.

(5)

Det främsta målet för strategin för de offentliga finanserna på medellång sikt är att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. För att uppnå detta föreslår man i programmet att fullfölja konsolideringen av de offentliga finanserna och samtidigt förbättra förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning. Målet för de offentliga finanserna på medellång sikt, ett strukturellt saldo (dvs. ett konjunkturrensat saldo exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) i balans, uppnåddes i stort under 2007. Enligt programmet väntas det strukturella saldot försvagas något under 2008 och därefter åter förbättras så att det till slut på nytt uppnår målet på medellång sikt under 2010 och uppvisar ett strukturellt överskott (beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden) senast 2011. Enligt det föregående programmet beräknades målet på medellång sikt inte komma att uppnås under programperioden. Det ekonomiska läget förväntas dessutom ge stöd åt en utveckling mot ett litet överskott i de offentliga finanserna. Förbättringen av det primära saldot följer samma mönster, och det primära överskottet beräknas senast 2011 komma att nå 3,5 % av BNP. Den förutsedda konsolideringen är helt utgiftsbaserad och skulle mer än uppväga den minskning av intäkterna som huvudsakligen beror på bolagsskattereformen och nedskärningen av avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen under 2008. Utgiftskvoten beräknas fram till år 2011 minska med 2,5 procentenheter till 41,5 % av BNP, vilket främst beräknas uppnås genom återhållsamhet med de sociala utgifterna. Den offentliga bruttoskulden, som beräknas minska till 65 % av BNP under 2007, vilket fortfarande ligger över referensvärdet i fördraget på 60 % av BNP, väntas minska med ytterligare 7,5 procentenheter under programperioden.

(6)

Riskerna för prognoserna i programmet förefaller vara måttliga. Den makroekonomiska prognosen är trovärdig under 2008 och försiktig därefter. Under de senaste två åren har också den faktiska situationen för de offentliga finanserna utvecklats bättre än enligt riktvärdena. Programmet förefaller utgå från att de strukturella förbättringarna till följd av arbetsmarknadsreformerna kommer att fortsätta under programperioden. Eftersom inga ytterligare reformer planeras krävs det för att det planerade finansiella resultatet ska uppnås, att Tyskland håller fast vid åtagandet att utöva en strikt utgiftskontroll. De risker som omgärdar skuldkvotens beräknade utveckling verkar likaledes i stort sett vara måttliga.

(7)

Utifrån denna riskbedömning förefaller programmets finanspolitiska inriktning vara tillräcklig för att målet på medellång sikt för de offentliga finanserna ska kunna uppnås senast 2010, så som förutses i programmet. Under hela programperioden skulle en tillräcklig säkerhetsmarginal ges för att referensvärdet för underskottet på 3 % av BNP inte överskrids vid normala konjunktursvängningar. Den planerade finanspolitiska expansionen på omkring 0,5 % av BNP innebär emellertid också en avvikelse från målet på medellång sikt endast 2008. Det är därför möjligt att den inriktning för de offentliga finanserna som återspeglas i programmet inte helt överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten. Rådet noterar att budgetplanerna för 2008 fortfarande överensstämmer med Eurogruppens riktlinjer för finanspolitiken från april 2007. Med hänsyn till de risker för skuldprognoserna som nämnts ovan förefaller slutligen skuldkvoten komma att minskas i tillräcklig takt i riktning mot referensvärdet under programperioden.

(8)

Tyskland förefaller vara utsatt för medelstora risker med avseende på de offentliga finansernas hållbarhet. Den långsiktiga effekten på de offentliga finanserna av den demografiska utvecklingen ligger nära genomsnittet i EU med pensionsutgifter som uppvisar en något mer begränsad ökning än i många andra länder, vilket är ett resultat av de pensionsreformer som redan beslutats. Den nyligen (under 2007) beslutade pensionsreformen kommer gradvis att öka den lagstadgade pensionsåldern till 67 år från och med 2012, vilket ytterligare bör minska den förväntade utgiftsökningen till följd av den demografiska utvecklingen. Den situation för de offentliga finanserna 2007 som förutses i programmet är bättre än utgångsläget i det föregående programmet, vilket bidrar till att kompensera de beräknade långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av den demografiska utvecklingen. Detta är dock inte tillräckligt för att helt kompensera det framtida utgiftstrycket. Det skulle bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet om höga primära överskott skulle kunna fortsätta att uppnås på medellång sikt och skuldkvoten därigenom skulle kunna nedbringas under referensvärdet i fördraget.

(9)

Även om de direkta effekterna på de offentliga finanserna enligt rapporten från hösten 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet inte specificeras i stabilitetsprogrammet förefaller de finanspolitiska strategier som skisseras i de båda dokumenten vara väl förenliga med varandra. De viktigaste åtgärderna som anges i rapporten om genomförandet av det nationella reformprogrammet nämns också i stabilitetsprogrammet, t.ex. bolagsskattereformen, ökningen av den lagstadgade pensionsåldern, nedskärningen av de sociala avgifterna, barnomsorgen och den andra etappen av reformen av det federala systemet med en översyn av de finanspolitiska relationerna mellan de olika styrelsenivåerna i syfte att säkerställa budgetdisciplin.

(10)

Den strategi för de offentliga finanserna som anges i programmet överensstämmer i stort med de länderspecifika allmänna ekonomiska riktlinjerna, som ingår i de integrerade riktlinjerna, och med de riktlinjer för medlemsstaterna inom euroområdet i fråga om politiken för de offentliga finanserna som utfärdats inom ramen för Lissabonstrategin.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknas i programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (4).

i)

slå vakt om de positiva resultat som uppnåtts under 2007 genom en fortsatt strikt utgiftskontroll i linje med målen i programmet och genom att oförutsedda extra intäkter används för att minska skulden,

ii)

förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt genom att fortsätta att genomföra de beslutade tillväxt- och sysselsättningsfrämjande ekonomiska reformerna och stödja den uppnådda finansiella konsolideringen genom att stärka de finanspolitiska institutionerna, särskilt genom den fortlöpande översynen av de finanspolitiska relationerna mellan de olika federala nivåerna.

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/16

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Sveriges uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2007-2010.

(2)

Den svenska ekonomin har under de senaste åren uppvisat goda resultat. Under 2007 gick ekonomin in i en mer mogen fas, vilket avspeglas av en stabil inhemsk efterfrågan som lyfts upp av hög investeringsaktivitet och hög privat konsumtionstillväxt. Mot denna bakgrund har de svenska offentliga finanserna också varit starka med stabila och betydande överskott i de offentliga finanserna.

De sunda offentliga finanserna har understötts av en stabilitetsinriktad makroekonomisk ram, god ekonomisk tillväxt och en nationell regelbaserad budgetram. Även om den ekonomiska tillväxten beräknas minska gradvis under de kommande åren, förväntas både ekonomiska fundamenta och situationen för de offentliga finanserna fortsätta att utvecklas gynnsamt. Mot denna bakgrund är det viktigt att det manöverutrymme som starka offentliga finanser ger inte används för att varaktigt öka de offentliga konsumtionsutgifterna. Särskilt om kommunerna skulle öka utgifterna i goda tider skulle detta kunna leda till varaktigt högre offentliga utgifter i framtiden, vilket skulle kunna störa planerna på en måttlig långsiktig minskning av utgiftskvoten och regeringens strategi att genom att sänka skatterna göra det mer lönsamt att arbeta.

(3)

Programmet innehåller tre olika scenarier för de makroekonomiska beräkningarna och budgetberäkningarna: Ett ”basscenario”, ett ”lågtillväxtscenario” och ett ”högtillväxtscenario”. Basscenariot betraktas som referensscenario för bedömningen av budgetberäkningarna, men även om det är grundat på nu tillgänglig information (2), förefaller det vara baserat på något optimistiska tillväxtantaganden. I detta scenario antas den reala BNPtillväxten sjunka något, från 3,2 % 2007 till i genomsnitt 2,6 % under återstoden av programperioden. Inflationsberäkningarna i programmet, enligt vilka inflationstakten förväntas öka och överstiga riksbankens inflationsmål på 2 %, förefaller också realistiska. En högre löneökningstakt i förening med svagare produktivitetstillväxt än under de senaste åren förväntas höja enhetsarbetskostnaderna, vilket skulle kunna öka inflationstrycket.

(4)

Enligt kommissionens höstprognos 2007 beräknas överskottet i den offentliga sektorns finanser för 2007 uppgå till 3,0 % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 1,2 % av BNP i den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet. Att saldot blev bättre än planerat förklaras särskilt av en basårseffekt (en avspegling av att utfallet 2006 blev bättre än vad som beräknats i det tidigare programmet) och av att arbetsmarknaden utvecklades bättre än beräknat under 2007, vilket fick en mer gynnsam effekt på de offentliga inkomsterna och, i mindre utsträckning, på de offentliga utgifterna än förväntat.

I linje med den implicita uppmaning som gällde den finanspolitiska inriktningen i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet (3), beräknas det strukturella saldot förbättras betydligt under 2007, vilket tyder på att den finanspolitik som förts under 2007 inte varit konjunkturförstärkande.

(5)

Huvudmålet för den medelfristiga strategin för de offentliga finanserna i programmet är att uppnå ett offentligt överskott i nominella termer på i genomsnitt 1 % av BNP över konjunkturcykeln, med stöd av fleråriga statliga utgiftstak och ett budgetbalanskrav på kommunerna. Detta överskottsmål motsvarar Sveriges medelfristiga mål för saldot i de offentliga finanserna på 1 % av BNP i strukturella termer (dvs. konjunkturrensat överskott justerat för engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder), vilket förväntas uppfyllas med god marginal under programperioden. Det medelfristiga målet för de offentliga finanserna har reducerats i förhållande till målet på 2 % i den föregående uppdateringen till följd av genomförandet av Eurostats beslut från mars 2004 om att premiepensionssystemet från och med april 2007 ska redovisas utanför den offentliga sektorn (4). Denna omläggning är enbart av teknisk natur och i det nya målet bekräftas samma ambitionsnivå vad gäller de offentliga finanserna. Överskottet i den offentliga sektorns finanser beräknas minska något för 2008 till 2,8 %, från 3,0 % av BNP 2007. Därefter beräknas saldot åter gradvis öka till 3,6 % år 2010. Försvagningen under 2008 avspeglar betydande inkomstskattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare genom ett utökat jobbskatteavdrag, vilket endast delvis finansieras av andra inkomstförstärkande och utgiftsminskande åtgärder. För resten av programperioden grundas beräkningarna på ett antagande om oförändrad politik, som innebär att både inkomst- och utgiftskvoterna visar en gradvis sjunkande trend. Till följd av de bättre än väntade utfallen 2006 och 2007 är dessa beräknade överskott mycket högre än i den föregående uppdateringen mot bakgrund av en likartad makroekonomisk situation. Det primära och strukturella saldot följer i stort sett samma utveckling som det övergripande saldot.

(6)

Riskerna i programmets beräkningar över de offentliga finanserna verkar i stort sett uppväga varandra. BNP-tillväxten beräknas i programmet komma att gradvis dämpas under programperioden (5), men samtidigt beräknas tillväxtens sammansättning förbli gynnsam med avseende på de offentliga finanserna, särskilt till följd av den solida privata konsumtionstillväxten. Budgetberäkningarna bärs dessutom upp av goda tidigare meriter när det gäller att uppnå uppsatta mål, delvis med hjälp av de ovan nämnda utgiftstaken, samtidigt som beräkningarna av skatteintäkterna förefaller rimliga.

(7)

Mot bakgrund av denna riskbedömning förefaller den finanspolitiska inriktningen i programmet göra det möjligt att uppnå det medelfristiga målet för de offentliga finanserna med god marginal under hela programperioden. Samtidigt finns det dock en risk för att den finanspolitiska inriktningen i programmet kan visa sig bli svagt konjunkturförstärkande under 2008, när det förväntas råda ekonomiskt goda tider. Det något svagare saldot för de offentliga finanserna 2008 är en följd av fortsatta strukturella reformer som syftar till att stimulera arbetskraftsutbudet genom att minska skattekilen och på så sätt höja ekonomins tillväxtpotential. Den senaste informationen som pekar på lägre tillväxtutsikter antyder att risken med en konjunkturförstärkande finanspolitisk inriktning under 2008 är mycket begränsad. Försämringen av de offentliga finanserna under 2008 skulle dessutom bli tillfällig eftersom den inte förväntas få övervältringseffekter på efterföljande år.

(8)

Risken med avseende på de offentliga finansernas hållbarhet förefaller för Sveriges del vara låg. De långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande är lägre i Sverige än genomsnittet i EU, och pensionsutgifterna, som andel av BNP, beräknas på lång sikt hålla sig relativt stabila, bland annat tack vare den betydande utgiftssänkande effekten av den reform av pensionssystemet som antogs 1998. Programmets uppskattade saldo i de offentliga finanserna för 2007 med ett högt primärt överskott bidrar till att minska bruttoskulden. Sunda offentliga finanser med fortsatta överskott enligt planerna i programmet bidrar till att begränsa riskerna med avseende på de offentliga finansernas hållbarhet.

(9)

Konvergensprogrammet är helt integrerat med genomföranderapporten från oktober 2007 för det nationella reformprogrammet. Båda dokumenten innehåller finanspolitiska åtgärder som syftar till att öka drivkrafterna för att arbeta och öka arbetskraftsutbudet. Med fokus på de åtgärder som direkt påverkar de offentliga finanserna planeras en ytterligare sänkning av inkomstskatterna under 2008 och både systemen för arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring ska reformeras för att på ett bättre sätt integrera människor som för närvarande står utanför arbetsmarknaden. Det uppdaterade konvergensprogrammet innehåller också en kvalitativ beskrivning av det nationella reformprogrammets totala effekter inom ramen för den medelfristiga strategin för de offentliga finanserna, särskilt vad gäller det ökade arbetsutbudets effekter på de offentliga finanserna som helhet och tillväxtpotentialen i ekonomin.

(10)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram innehåller programmet samtliga obligatoriska uppgifter och de flesta av de frivilliga uppgifterna (6).

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/20

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Ungerns uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2007–2011.

(2)

Jämfört med sina grannländer har Ungern de senaste åren halkat efter i upphämtningsprocessen. Detta har varit förenat med ökad finanspolitisk släpphänthet, som bidragit till betydande obalanser internt och mot omvärlden samt en relativt stram penningpolitik. Sedan halvårsskiftet 2006 har regeringen vidtagit genomgripande åtgärder för att konsolidera de offentliga finanserna.

Dessa har fått det offentliga underskottet att successivt sjunka från en topp på drygt 9 % av BNP 2006 till cirka 6 % 2007 (och antagligen därunder, enligt de allra senaste uppskattningarna) och har börjat förbättra bytes- och kapitalbalansen. Samtidigt har höjningar av den indirekta skatten och av reglerade priser tillfälligt ökat inflationstrycket, som bör sjunka igen från och med 2008. Den fortsatta konsolideringen av de offentliga finanserna, tillsammans med en förbättrad finanspolitisk styrning och förstärkta strukturreformer bör kunna utgöra basen för en återgång till kraftig och balanserad tillväxt. Det bör också bidra till större manöverutrymme för penningpolitiken och till att sänka landets riskpålägg.

(3)

Enligt det makroekonomiska basscenariot beräknas den reala BNP-tillväxten bromsa upp och hamna under det långsiktiga genomsnittet 2007 och 2008, för att från och med 2009 återgå till minst 4 %. Tillgänglig information (2) tyder på att tillväxtantagandena är rimliga för 2007 och 2008 men därefter närmast optimistiska. Särskilt väntas enligt programmet en ganska snabb återhämtning från 2009, vilket innebär en något optimistisk utveckling av den inhemska efterfrågan, parallellt med en endast måttlig minskning av bidraget från nettoexporten. Den beräknat kraftiga tillväxten efter 2008 grundas på ett något optimistiskt antagande om ökad arbetsproduktivitet och på en beräknad uppgång för privat konsumtion och återverkningar på investeringar. Den beräknade förbättringen av bytes- och kapitalbalansen är rimlig, förutsatt att den finanspolitiska konsolideringen fortsätter som planerat. Visserligen är det i stort sett rimligt att inflationen väntas sjunka från 7,9 % år 2007 till cirka 3 % under programmets slutår. Emellertid kan högre löner än väntat och råvaruprisernas fortsatta press på ekonomin innebära risker för programmets inflationsutveckling och kan därmed ytterligare försena nominell konvergens. I detta sammanhang spelar det fortsatta genomförandet av strukturreformer en viktig roll.

(4)

Enligt kommissionens höstprognos 2007 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finanser för 2007 uppgå till 6,4 % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 6,8 % i den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet. I programmet beräknas underskottet 2007 bli ännu lägre och hamna på 6,2 % av BNP, vilket till och med verkar ha överträffats enligt de senaste uppgifterna om budgetgenomförandet. I mitten av januari offentliggjorde regeringen en ännu lägre underskottsprognos på 5,7 % av BNP. Att underskottsmålet för 2007 överträffats beror framför allt på den gynnsamma baseffekten från 2006 samt på högre intäkter än väntat, till följd av skattehöjningar och genomförandet av ett åtgärdspaket mot skatteflykt. Underskottsminskningen hade blivit ännu högre, om inte en del av det extra manöverutrymmet hade använts till högre utgifter än planerat. I huvudsak motsvarade budgetgenomförandet 2007 den uppmaning om att strikt genomföra 2007 års budget som ges i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om den tidigare uppdateringen av konvergensprogrammet (3).

(5)

Huvudmålet i uppdateringen är att korrigera det alltför stora underskottet till 2009 (genom att minska det från 6,2 % av BNP 2007 till 3,2 % år 2009 (4)), för att sedan minska det ytterligare till 2,2 % år 2011. Detta är i linje med den föregående uppdateringen, mot bakgrund av ett i stort sett liknande makroekonomiskt scenario. Eftersom ränteutgifterna väntas sjunka successivt efter 2008, ska det primära saldot sjunka något mindre och vändas från ett underskott på 2,2 % av BNP 2007 till ett överskott på 1,1 % 2011. I uppdateringen bekräftas målet på medellång sikt om ett strukturellt underskott på 0,5 % av BNP (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder). Detta väntas inte kunna uppnås under programperioden.

Konsolideringen av de offentliga finanserna ska genomföras genom en minskning av utgiftskvoten, som planeras sjunka med 1,5 procentenheter 2007 och med cirka 6 procentenheter under programperioden. Från 2008 skulle detta mer än väl kompensera intäktskvotens minskning med cirka 2 procentenheter (främst till följd av ett lägre skattetryck då tillväxten innebär att skatternas andel av BNP sjunker). Efter att utgiftstaken upphört 2009, ska utgiftskvoten sänkas genom successiv infasning av strukturreformer inom offentlig förvaltning, utbildning, hälso/sjukvård och pensionssystem samt genom ytterligare nedskärningar av prisstöden. Den offentliga bruttoskulden uppskattades till runt 65 % av BNP 2007, dvs. översteg fördragets referensvärde på 60 %, men beräknas under programperioden sjunka med 3,6 procentenheter.

(6)

Riskerna i programmets beräkningar av de offentliga finanserna förefaller på det hela taget uppväga varandra för 2008, beroende på att utfallet under 2007 blev bättre än programmets prognos och eftersom budgetreserverna kunde kompensera eventuella överskridanden på utgiftssidan. De offentliga finanserna kan från 2009 utvecklas sämre än programmets prognos. Med programmets makroekonomiska framtidsutsikter verkar riskerna som omgärdar underskottsplanen i stort sett uppväga varandra 2008. Det finns en risk från 2009 för en lägre BNP-tillväxt än beräknat, vilket skulle leda till högre underskott. Det finns vissa tecken på ökad släpphänthet vid tillämpningen av utgiftsåtgärderna. Sedan halvårsskiftet 2007 har nämligen utgifterna hunnit ifatt de oväntat höga intäkterna och frysningen av de offentliganställdas nominella löner (upphör 2009) kommer inte att efterlevas 2008 (eftersom de offentliganställdas löner ökade i reala termer, delvis med hänvisning till en inflation som var högre än väntat). Ytterligare risker på utgiftssidan kan uppstå, om den planerade omorganisationen av det svårt skuldsatta nationella järnvägsbolaget inte leder till en minskning av motsvarande offentliga utgifter (5). Avgörande för att bromsa utgifterna är ytterligare planer på strukturreformer och uppföljning av dessa inom offentlig förvaltning, hälso/sjukvård, pensionssystem, prisstöd och utbildningssystem. De behöver dock konkretiseras helt och antas.

I november 2007 lades ett viktigt reformförslag fram i parlamentet om att förbättra den finanspolitiska styrningen, vilket bör kunna öka trovärdigheten för den finanspolitiska strategin och minska riskerna för de offentliga finanserna. Det kommer dock att krävas en kvalificerad majoritet för ett godkännande och det kvarstår att pröva om förslaget effektivt kan åtgärda senare tids budgetavvikelser. Även om den senaste utvecklingen av de offentliga finanserna har varit bättre än planerat, pekar senare erfarenheter på att det från och med 2009 finns en risk för sämre budgetdisciplin. Riskerna för de finanspolitiska målen gäller i lika hög grad för skuldkvoten. Den utveckling som förutsetts från 2009 kan därför bli mindre gynnsam än i programprognosen.

(7)

Med hänsyn tagen till dessa risker förefaller programmets finanspolitiska inriktning i stort sett vara förenlig med en varaktig korrigering av det alltför stora underskottet till 2009 som rådet rekommenderat, under förutsättning att programmets aviserade finanspolitiska åtgärder och strukturreformer genomförs fullständigt och effektivt. Även om budgetplanerna från 2009 omfattar inbyggda reserver på utgiftssidan utgör det planerade underskottsmålet för 2009 på 3,2 % av BNP inte en tillräcklig buffert vid en negativ finanspolitisk utveckling. Under programperioden förväntas ingen tillräcklig säkerhetsmarginal för att referensvärdet för underskottet på 3 % av BNP inte ska överskridas vid normala konjunktursvängningar. Under de år som följer på korrigeringen av det alltför stora underskottet förefaller programmets takt i anpassningen till målet på medellång sikt vara otillfredsställande och inte tillräcklig stödd med specifika åtgärder. Med tanke på de ovannämnda riskerna för skuldprognoserna, sjunker kanske slutligen inte skuldkvoten tillräckligt mot referensvärdet under programperioden.

(8)

Även om nyligen genomförda reformer under 2006 och 2007 har hjälpt till att bromsa ökningen av de åldersrelaterade utgifterna förfaller Ungern vara utsatt för stora risker för de offentliga finansernas hållbarhet. Åldrandets långsiktiga påverkan på de offentliga bruttoutgifterna fortsätter att ligga över genomsnittet i EU. Den fullständiga konkretiseringen av de budgetbesparingar som väntas av det planerade införandet av direkt beskattning av pensioner från och med 2013 beror på hur denna beskattning genomförs.

Viktigt är dessutom att medan de offentliga finanserna 2007 enligt programmets beräkningar visserligen är bättre än 2006, innebär de fortfarande en risk för hållbarheten, redan innan de långsiktiga effekterna av befolkningens åldrande har beaktats. Dessutom överstiger den nuvarande bruttoskuldnivån fördragets referensvärde. Den ytterligare konsolidering av de offentliga finanserna som planeras i programmet skulle bidra till att minska riskerna för dessas hållbarhet.

(9)

Konvergensprogrammet verkar i viss mån ligga i linje med rapporten från oktober 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. I båda programmen betonas åtgärderna med direkt påverkan på de offentliga finanserna. Båda programmen innehåller de redan antagna och planerade åtgärderna för att effektivisera hela den offentliga sektorns organisation, inklusive rationaliseringen av offentlig förvaltning och hälso/sjukvård. Båda innehåller också olika åtgärder mot tidig pensionering. I den nya uppdateringen finns vissa uppgifter om de planerade strukturreformernas direkta påverkan på de offentliga finanserna och om de nyligen antagna åtgärder som nämns i genomföranderapporten. I konvergensprogrammets finansiella prognoser kvantifieras emellertid inte alla planerade åtgärder och beskrivningen av dem är dessutom varken uttömmande eller systematisk.

(10)

Programmets finanspolitiska strategi är i stort sett förenlig med de länderspecifika allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, som ingår i de utfärdade integrerade finanspolitiska riktlinjerna inom ramen för Lissabonstrategin.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (6).

i)

Att strikt genomföra 2008 års budget och på lämpligt sätt se till att det alltför stora underskottet korrigeras senast 2009 som planerat, vid behov även vidta ytterligare åtgärder, inklusive utnyttja de extra intäkterna till att minska underskottet, också med tanke på riskerna med den otillräckliga marginalen 2009, så att skuldminskningens takt ökar mot referensvärdet på 60 % av BNP.

ii)

Att säkerställa en måttlig utgiftsnivå på permanent basis genom att fortsätta förstärka finanspolitiska regler och institutioner samt genom att anta och skyndsamt genomföra de återstående aviserade rationaliseringsåtgärderna inom offentlig förvaltning, hälso/sjukvård samt utbildningssystemet.

iii)

Att förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet genom snabba framsteg mot målet på medellång sikt samt fortsätta reformen av pensionssystemet som aviserades efter de åtgärder som redan vidtogs 2006–2007, vilket motiveras av skuldnivån och ökningen av åldersrelaterade utgifter.

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/25

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Förenade kungarikets uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden från och med budgetåret 2007/2008 till och med budgetåret 2012/2013 (2).

(2)

Under de senaste tio åren har Förenade kungarikets ekonomi haft en kraftig och anmärkningsvärt stabil tillväxt. År 2007 låg tillväxttakten över den potentiella, dock i förening med växande obalanser i form av exempelvis lågt hushållssparande och ett ökat underskott i betalningsbalansen. Trots gynnsamma tillväxtförhållanden har underskottet i den offentliga sektorns finanser ökat under innevarande budgetår, dvs. 2007/2008. Efter ett underskott i den offentliga sektorns finanser 2006/2007 på 2,6 % av BNP väntas underskottet enligt programmet hamna på cirka 3 % av BNP 2007/2008, utan någon marginal till referensvärdet.

Dessutom finns det risk för att de ekonomiska utsikterna ytterligare försämras efter oron på finansmarknaden och en försvagad bostadsmarknad under andra halvåret 2007. Detta pekar mot en förestående ekonomisk nedgång. På längre sikt kan detta bromsa inkomsttillväxten och öka behovet av utgiftsåtstramning, om Förenade kungariket ska kunna förbättra saldot i de offentliga finanserna. Den senaste tidens relativt snabba depreciering av växelkursen kan också öka inflationstrycket. Vissa makroekonomiska risker handlar om den mycket mer abrupta nedgången på bostadsmarknaden, som kan dämpa tillväxten av den privata konsumtionen, och om den oväntat stora nedgången för tillväxt och sysselsättning inom den finansiella tjänstesektorn.

(3)

Programmet innehåller två makroekonomiska scenarion: ett centralt scenario och ett alternativt scenario, baserat på en trendmässig tillväxt som är en kvarts procentenhet lägre än tillväxten i det centrala scenariot. Beräkningarna av de offentliga finanserna baseras på det alternativa scenariot, som ska vara mer försiktigt än det centrala scenariot. Båda scenarierna utgår från att oron på finansmarknaderna under den senaste tiden i viss utsträckning kommer att leda till kreditåtstramningar. Det alternativa scenariot är referensscenariot vid bedömningen av det uppdaterade programmet. I detta scenario beräknas den ekonomiska tillväxten sjunka från 3,0 % 2007/2008 till 2,0 % 2008/2009. Enligt programmet ska tillväxten åter öka under 2009/2010 och uppgå till 2,75 %. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (3), bland annat en allt mer sannolik större nedgång på bostadsmarknaden och fortsatta problem på finansmarknaderna, verkar scenariot baseras på optimistiska tillväxtantaganden för 2009/2010 och därefter på rimliga antaganden. Programmets inflationsberäkningar på kort sikt verkar också vara tilltagna i underkant, framför allt antagandet om nästa års oljepriser. Att aktivitetsnivån på kort sikt sannolikt sjunker mot sin potentiella nivå bör dock leda till en måttlig inflationstakt och därmed bevara prisstabiliteten.

(4)

Enligt kommissionens höstprognos 2007 beräknas det offentliga underskottet för 2007 uppgå till 3,0 % av BNP, vilket kan jämföras med beräkningen 2,3 % av BNP i den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet. Det strukturella saldot (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden) kommer att öka med 0,5 % av BNP jämfört med föregående budgetår. Försämringen av de offentliga finanserna beror främst på att företagsbeskattningen gett lägre intäkter än väntat. Jämfört med föregående program kan det också noteras att en omklassificering inom nationalräkenskaperna ökat underskottet med cirka 0.25 % av BNP per år. Enligt senare uppgifter, bland annat om statsinkomsterna för innevarande budgetår, finns det en tydlig risk för att underskottet kommer vara högre under 2007/2008 och alltså överstiga referensvärdet. Mot denna bakgrund ligger den väntade försämringen av de offentliga finanserna inte i linje med den konsolidering som rekommenderas i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet (4).

(5)

Uppdateringen anger inte något kvantitativt mål för de offentliga finanserna på medellång sikt. Programmets beräkningar utgår från en oförändrad politik och anger en långsam minskning av det offentliga underskottet. Under 2008/2009 beräknas underskottskvoten bli något lägre än föregående år. Samma år beräknas det strukturella underskottet förbättras med cirka 0,3 procentenheter. Det primära underskottet beräknas stiga långsamt, då de växande primära utgifterna bara delvis kompenseras av sjunkande räntebetalningar. I programmet väntas därefter underskottet i den offentliga sektorns finanser att minska med 0,5 procentenhet 2009/2010 och med cirka 0,25 procentenhet per år under de följande tre budgetåren. Det primära saldot väntas bli bättre och vändas från ett underskott på 0,9 % av BNP 2008/2009 till balans 2010/2011. Under programperioden väntas en ökad intäktskvot och minskad utgiftskvot bidra med 2/5 respektive 3/5 av denna korrigering. Ökningen av intäktskvoten är jämnt fördelad över programperioden, med s.k. ”fiscal drag” på den personliga inkomstskatten, i mindre utsträckning på redan aviserade intäktshöjande åtgärder.

Utgiftssidan beskrivs i utgiftsplanen Comprehensive Spending Review (CSR) för 2007, som anger en betydande minskning av den årliga utgiftsökningen mellan 2008/2009 och 2010/2011 i jämförelse med årsgenomsnittet under den föregående tioårsperioden. Departementen har redan gjort goda framsteg mot effektivitetsmålen under SR04-perioden (Spending Review period), som avslutas 2007/2008, och har offentliggjort en sammanfattning av besparingsförslag för CSR-perioden. Under 2008/2009 väntas dock de totala utgifterna öka snabbare än nominell BNP, vilket höjer underskottskvoten. Jämfört med föregående program förväntas de offentliga finanserna enligt den nya uppdateringen bli svagare, särskilt under de första åren av programperioden, delvis till följd av ovannämnda omklassificering inom nationalräkenskaperna. Bruttoskuldkvoten beräknas hamna klart under referensvärdet på 60 % av BNP, men väntas stiga till 2010/2011.

(6)

Utfallet för de offentliga finanserna kan komma att bli sämre än vad som anges i programmet, särskilt på grund av lägre skatteintäkter och den eventuella uppkomsten av skulder p.g.a. en kraftigare och längre nedgång inom finanssektorn. Utgifter som ger goda skatteintäkter, särskilt hushållskonsumtionen, kan också minska avsevärt genom en utdragen anpassning på bostadsmarknaden. Ett högre underskott 2007/2008 till följd av intäktssidan kan mycket väl åtföljas av ett högre underskott 2008/2009. I konvergensprogrammet antas att Förenade kungarikets ekonomi 2009/2010 snabbt kommer att återhämta sig så att tillväxten motsvarar den potentiella. Detta förefaller optimistiskt med tanke på riskerna för det makroekonomiska utfallet 2008 och innebär därför en risk för att underskottet blir större än beräknat. Samtidigt åtföljs den kraftiga uppbromsningen av utgiftsökningarna i den senaste CSR-utgiftsplanen av målsättningar om betydande effektivitetsvinster vid tillhandahållandet av offentliga tjänster. Om dessa inte kan uppnås, kan utgifterna bli högre än i CSR-utgiftsplanen. Enligt beräkningarna för 2011/2012 respektive 2012/2013, efter nästa CSR-period, väntas utgifterna stiga måttligt, men här saknas närmare uppgifter i de utgiftsplaner på områdesnivå som fastställts för föregående år.

(7)

Mot bakgrund av denna riskbedömning är det möjligt att den finanspolitiska inriktningen i programmet inte är tillräcklig för att säkerställa dess eftersträvade begränsade konsolidering. Det finns en klar risk för att underskottet blir högre på kort sikt och följaktligen överskrider referensvärdet. Under programperioden inte sannolikt att man kommer att uppnå en tillräcklig säkerhetsmarginal för att varje år hålla ett underskott inom referensvärdet på 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar (beräknad till 1,5 % av BNP). Den finanspolitiska konsolideringstakten bör stärkas under programperioden.

(8)

Förenade kungariket verkar vara utsatt för medelstora risker, när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet. De långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande ligger nära genomsnittet i EU, med pensionsutbetalningar som ökar i något lägre takt än EU-genomsnittet, vilket delvis beror på att Förenade kungariket i större utsträckning än andra EU-länder använder sig av privata pensionssystem. Reformerna år 2007 var ett svar på farhågorna om eventuellt otillräckliga pensionsmedel i framtiden och bör innebära en något större ökning av de åldersrelaterade utgifterna. Programmets saldo för de offentliga finanserna 2007 är klart sämre än motsvarande uppgift i det föregående programmet och medför en risk för dessas hållbarhet, redan innan de långsiktiga effekterna av befolkningens åldrande tas med i beräkningen. Högre primära överskott skulle bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet.

(9)

Konvergensprogrammet verkar ligga i linje med rapporten från september 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. Bland annat ingår utgiftsplanen ”Comprehensive Spending Review” för 2007 i bägge programmen, inklusive det gradvisa förverkligandet av regeringens målsättningar om ökad effektivitet och mer valuta för pengarna vid tillhandahållandet av offentliga tjänster. I konvergensprogrammets budgetberäkningar har hänsyn tagits till de direkta budgetkonsekvenserna av viktigare reformer enligt rapporten om genomförandet av det nationella reformprogrammet. Hit hör ökningen av de statliga pensionernas värde och täckning, de senaste initiativen för att öka tillgången på bostäder, främja innovation och FoU samt öka arbetskraftens utbildning.

(10)

Programmets finanspolitiska strategi är i stort sett förenlig med de länderspecifika allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, som ingår i de utfärdade integrerade finanspolitiska riktlinjerna inom ramen för Lissabonstrategin.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram, har programmet fortfarande betydande luckor i obligatoriska och frivilliga uppgifter (5), utan några tecken på förbättringar som svar på rådets tidigare uppmaningar på denna punkt.

i)

vidta de åtgärder som behövs för att underskottet inte ska överstiga referensvärdet på 3 % av BNP, och

ii)

stärka de offentliga finansernas förbättringstakt under hela programperioden och därigenom möta de ökande riskerna för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/29

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Italiens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2007–2011.

(2)

Italiens reala BNP-tillväxt har legat under euroområdets genomsnitt sedan 1990-talet och den potentiella tillväxten beräknas ha sjunkit från över 2 % i början av 1990-talet till omkring 1,5 % under de senaste 15 åren. Det positiva är att sysselsättningen har ökat stadigt sedan decennieskiftet och att arbetslösheten har minskat avsevärt, vilket också är en följd av arbetsmarknadsreformer.

Det återstår dock mycket att göra innan Italien kommer i kapp EU:s genomsnittliga sysselsättningsgrad, samtidigt som kombinationen av stark sysselsättningsökning och trög BNP-tillväxt understryker Italiens produktivitetsproblem. Även om det har skett en återhämtning under de senaste åren är utsikterna för Italiens ekonomi på medellång sikt inte goda, med tanke på de stora strukturella svagheterna. Det handlar särskilt om en begränsad inhemsk konkurrens på tjänstemarknaderna, vilket man har börjat ta itu med på senare år. De strukturella svagheterna har medfört en låg produktivitetsökning, en kontinuerligt försämrad konkurrenskraft gentemot omvärlden och, tills nyligen, en högre inflation än euroområdets genomsnitt. En offentlig skuldkvot på mer än 100 % och det fortfarande relativt stora, om än minskande, budgetunderskottet ökar den ekonomiska osäkerheten och innebär höga skuldtjänstkostnader, vilket gör Italien sårbart för räntehöjningar. Dessa problem hindrar också en mera produktiv användning av offentliga resurser och begränsar finanspolitikens förmåga att effektivt utnyttja automatiska stabilisatorer. För att snabbt minska skuldkvoten och gå i riktning mot hållbara offentliga finanser krävs det att man fortsätter att hålla tillbaka den strukturella primära utgiftskvoten, efter att den nyligen stabiliserats, och att man ökar den potentiella tillväxten, även genom att förbättra de offentliga finansernas kvalitet.

(3)

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario beräknas den reala BNP-tillväxten avta från 1,9 % under 2007 till 1,5 % under 2008. Under den återstående programperioden väntas tillväxten stiga svagt men kontinuerligt och beräknas uppgå till 1,8 % under 2011. Med tanke på senare utveckling framstår tillväxtantagandet för 2008 i programmet som ganska hoppfullt (2), eftersom den reala BNP-tillväxten under 2008 för närvarande väntas underskrida programmets beräkningar, vilket kan få konsekvenser för nivån på den ekonomiska aktiviteten även efter 2008. Programmets inflationsberäkningar verkar också vara i underkant för 2008, men rimliga för åren därefter. Dessa inflationsutsikter, och den bakomliggande avmattande ökningen av enhetsarbetskostnaderna, förefaller förenliga med målet att hålla tillbaka förlusten av landets konkurrenskraft.

(4)

Enligt 2007 års uppdatering av stabilitetsprogrammet beräknas underskottet i den offentliga sektorns finanser för 2007 uppgå till 2,4 % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 2,8 % av BNP i den föregående uppdateringen. Enligt kommissionens höstprognos 2007 beräknades underskottet uppgå till 2,3 % av BNP. Dessa lägre underskottsberäkningar har haft främjats av att den nominella BNP-tillväxten under 2007 var 1,8 procentenheter högre än i 2006 års program och av ett effektivt genomförande av korrektiva åtgärder under 2006 och 2007, vilket delvis uppvägs av ytterligare utgifter motsvarande ca 0,9 % av BNP, i huvudsak sociala transfereringar och kapitalutgifter som beslutats under 2007. Enligt senare tillgängliga uppgifter skulle underskottet för 2007 kunna bli avsevärt lägre än bedömningen i höstprognosen, vilket innebär att det klart skulle underskrida fördragets referensvärde på 3 % av BNP. Genomförandet av budgeten under 2007 är i linje med uppmaningen i rådets yttrande av den 27 februari (3) om den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet i fråga om att korrigera det alltför stora underskottet. Det sannolikt mycket positiva utfallet för 2007 års budget kunde varit ännu bättre om de ovan nämnda ytterligare utgifterna inte hade beslutats under året, varför budgetgenomförandet inte kan anses vara helt förenligt med uppmaningen att utnyttja den bättre än förväntade budgetutvecklingen till att minska underskottet. Rådet noterar att genomförandet av 2007 års budget inte heller fullt ut uppfyller Eurogruppens riktlinjer för finanspolitiken från april 2007.

(5)

Programmets finanspolitiska strategi syftar till en konsolidering av budgeten mot målet på medellång sikt i form av en balans i strukturella termer, dvs. konjunkturrensat och exklusive engångsåtgärder eller andra tillfälliga åtgärder, vilket planeras uppnås senast 2011. Eftersom de ekonomiska utsikterna inte har förändrats mycket jämfört med det föregående programmet, är underskottsmålen för perioden 2008–2011 i stort sett oförändrade. Den beräknade justeringen under 2008 är emellertid 0,5 procentenhet av BNP lägre än i den föregående uppdateringen, beroende på att det oförändrade riktvärdet jämförs med en bättre utgångspunkt. Underskottet i den offentliga sektorns finanser planeras minska med endast 0,2 procentenheter av BNP under 2008, men därefter med omkring 0,75 procentenheter per år så att balans uppnås 2011. Sammansättningen av denna justering tillhandahålls endast för 2008, då minskningen av underskottet med 0,2 procentenheter av BNP i huvudsak uppnås med utgiftsminskningar.

För perioden efter 2008 beskrivs i programmet den totala omfattningen av det konsolideringspaket som krävs varje år för att uppnå budgetmålen i jämförelse med ett scenario som bygger på oförändrad lagstiftning, utan att några uppgifter om sammansättningen av konsolideringen anges. Bruttoskuldkvoten för 2007 uppskattas till 105 % av BNP, vilket avsevärt överskrider fördragets referensvärde på 60 % av BNP, och planeras sjunka med omkring 10 procentenheter under programperioden.

(6)

Riskerna för programmets underskottsberäkningar förefaller på det hela taget uppväga varandra för 2008, men för åren därefter kan budgetutfallen bli sämre än vad som beräknats i programmet. Samtidigt som det sannolikt positiva utfallet för 2007 innebär en gynnsam utgångspunkt för 2008, förutsätter man i budgetlagen för 2008 att en bättre än förväntad permanent inkomst ska finansiera skattesänkningar, att efter det att budgetmålet har nåtts. Med tanke på den senaste ekonomiska utvecklingen finns också en risk för att en avsevärt lägre BNP-tillväxt kan inverka på underskottsresultatet för 2008. Om man uppnår målet i form av ett underskott på 2,2 % av BNP för 2008 kan det innebära att både det totala och det strukturella saldot försämras jämfört med 2007 (4). Scenariot med oförändrad lagstiftning innebär en betydande underskattning av utgiftstrender. Detta, tillsammans med det faktum att det inte finns någon information om sammansättningen av det nödvändiga konsolideringspaketet som tillkommer i detta scenario, innebär stora risker. I synnerhet behöver specifika åtgärder för att bromsa utgiftsutvecklingen beskrivas närmare. Med hänsyn till de risker som omgärdar budgetmålen kan skuldkvoten från och med 2009 utvecklas mindre gynnsamt än vad som anges i programmet.

(7)

Mot bakgrund av denna riskbedömning är programmets finanspolitiska strategi förenlig med en korrigering av det alltför stora underskottet under 2007 i enlighet med rådets rekommendation. Dock kan en tillräcklig säkerhetsmarginal för att vid normala konjunktursvängningar inte överskrida underskottströskeln på 3 % av BNP inte garanteras före 2010, och programmets finanspolitiska strategi kanske inte räcker till för att målet på medellång sikt ska uppnås vid utgången av programperioden, i enlighet med programmet. Under 2008 finns risken att det strukturella saldot försämras avsevärt, såvida man inte bygger vidare på det bättre än förväntade utgångsläget för 2007. För 2008 är anpassningen till målet på medellång sikt enligt programmet otillräcklig och bör bli snabbare för att uppfylla kraven enligt stabilitets- och tillväxtpakten, som säger att den årliga förbättringen av det strukturella saldot för euroområdet och de medlemsstater som deltar i ERM II som ett riktmärke bör uppgå till 0,5 % av BNP. Vidare noterar rådet att den finanspolitiska strategin för 2008 inte överensstämmer med Eurogruppens riktlinjer för finanspolitiken från april 2007, enligt vilka finanspolitiken för 2008 ska utformas omsorgsfullt så att anpassningen till målet på medellång sikt accelereras. För perioden från och med 2009 bör programmets finanspolitiska strategi underbyggas med konkreta åtgärder. Med tanke på ovan nämnda risker i samband med beräkningarna av skuldutvecklingen kan det slutligen vara så att skuldkvoten inte minskar tillräckligt i riktning mot referensvärdet under programperioden.

(8)

Riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet är medelstora i Italien. De långfristiga budgeteffekterna av åldrandet är lägre än EU-genomsnittet, i det att pensionsutgifterna ökar lägre än genomsnittet i EU tack vare de pensionsreformer som beslutats. Pensionsutgifternas andel av BNP är ändå en av de högsta i EU och prognoserna bygger på antagandet att de nyligen antagna reformerna genomförs till fullo, i synnerhet att ändringen av de försäkringstekniska koefficienterna genomförs från och med 2010 enligt nuvarande lagstiftning och att man inte avviker från den princip om avgiftsfinansiering som ligger till grund för det reformerade pensionssystemet. De offentliga finansernas situation 2007 enligt programmets uppskattningar, som är bättre än utgångsläget enligt det föregående programmet, bidrar till att uppväga de beräknade långfristiga effekterna på de offentliga finanserna av åldrandet men är fortfarande otillräcklig för att till fullo täcka framtida utgiftstryck, även om man väger in det sannolikt bättre utfallet. Den nuvarande bruttoskuldkvoten ligger också avsevärt över fördragets referensvärde och för att minska den krävs det att höga primära överskott uppnås och bibehålls under en lång period.

(9)

Stabilitetsprogrammet är helt förenligt med rapporten från oktober 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. I synnerhet överensstämmer rapportens beskrivning av de offentliga finansernas utveckling och den finanspolitiska strategin med den mera detaljerade beskrivningen i stabilitetsprogrammet. Även om det inte görs systematiskt beaktar programmets budgetberäkningar uttryckligen effekterna på de offentliga finanserna av de strukturreformer med en direkt budgetpåverkan som beskrivs i rapporten, nämligen det åtgärdspaket som ingår i avtalsprotokollet om välfärd, konkurrenskraft och arbetsmarknad av den 23 juli 2007, liksom vissa åtgärder inom forskning och utveckling.

(10)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer delvis med de länderspecifika allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna och med de finanspolitiska riktlinjer för medlemsstaterna inom euroområdet som utfärdats inom ramen för Lissabonstrategin. Med tanke på den gynnsamma konjunktur- och budgetutvecklingen borde Italien ha genomfört en mera ambitiös konsolideringsstrategi. Genomförda åtgärder för att förbättra de offentliga finansernas kvalitet genomförs inbegriper en omklassificering av budgeten och en översyn av utgifterna. Ytterligare åtgärder som syftar till att bromsa den uppåtgående trenden för löpande primära utgifter och göra utgifterna mera ändamålsenliga och kostnadseffektiva behöver konkretiseras.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram har programmet luckor i fråga om både obligatoriska och frivilliga uppgifter. (5)

i)

att bygga vidare på det positiva resultatet under 2007 och skärpa budgetmålet för 2008 så att en ambitiös justering säkerställs, att genomföra den planerade budgetkonsolideringen därefter, med särskilda åtgärder som säkerställer tillräckliga framsteg mot målet på medellång sikt, så att det uppnås inom programperioden och så att skulden kan minskas i snabbare takt,

ii)

att med tanke på den mycket stora statsskulden till fullo genomföra pensionsreformerna, särskilt de planerade periodiska försäkringstekniska justeringarna, för att undvika betydande höjningar av åldersrelaterade utgifter,

iii)

att konkretisera budgetstrategin på medellång sikt i linje med stabilitets- och tillväxtpakten och uppförandekoden, fortsätta insatserna för att förbättra de offentliga finansernas kvalitet genom inriktning på deras sammansättning, att förbättra budgetprocessens öppenhet, samt att införa verksamma mekanismer för att övervaka och kontrollera utgifter.

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/34

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Frankrikes uppdaterade stabilitetsprogram som omfattar perioden 2007–2012, ett år längre än den föreskrivna referensperioden för att få den att sammanfalla med regeringsprogrammet.

(2)

Mellan 2001 och 2005 växte BNP i reala termer med i genomsnitt endast drygt 1,5 % per år. Detta låg i linje med den genomsnittliga tillväxten i euroområdet, samtidigt som inflationen var något lägre än genomsnittet i euroområdet. BNP-tillväxten i Frankrike har sedan 2006 hamnat under genomsnittet i euroområdet, med tecken på strukturella problem och en därmed sammanhängande försämrad konkurrenskraft. Även om arbetslösheten har minskat sedan 2005, ligger den fortfarande betydligt över genomsnittet i euroområdet och sysselsättningsgraden är fortfarande låg liksom antalet arbetade timmar.

I detta sammanhang skulle de åtgärder som antagits och de omfattande reformer av arbets- och produktmarknader som regeringen planerar under de kommande fem åren, förutsatt att de genomförs fullt ut, öka den potentiella tillväxten och konkurrenskraften samt förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. De offentliga underskotten och skuldkvoterna är fortfarande höga, om än sjunkande. Även om verksamma åtgärder har vidtagits för att hålla tillbaka utgifterna, särskilt i de sociala trygghetssystemen, har Frankrike den högsta utgiftskvoten i euroområdet och landets offentliga underskott ligger fortfarande ganska nära referensvärdet på 3 % av BNP. Frankrikes planer att genomföra reformer för att öka den potentiella tillväxten, stärka den franska ekonomins konkurrenskraft och fortsätta konsolideringen av de offentliga finanserna samt kraftfullt begränsa utgifterna på alla förvaltningsnivåer och öka deras effektivitet, kommer att bidra till att möta viktigast uppgifterna under de kommande åren.

(3)

Programmet innehåller två olika scenarier för de makroekonomiska beräkningarna och budgetberäkningarna: Ett ”lågtillväxtscenario” och ett ”högtillväxtscenario”. Lågtillväxtscenariot betraktas som referensscenario vid bedömningen av beräkningarna för de offentliga finanserna. Enligt det scenariot förväntas den reala BNP-tillväxten öka från 2 % 2007 till 2–2,5 % 2008 och 2,5 % under återstoden av programperioden, vilket är högre än kommissionens uppskattning av den potentiella tillväxten till drygt 2 %. De aviserade tillväxtfrämjande reformerna av arbets- och produktmarknaderna kommer stegvis att bidra till en högre tillväxtpotential, vars storlek och tidpunkt är osäkra. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (2) verkar även detta scenario vara baserat på optimistiska tillväxtantaganden, särskilt för 2009. Med en mer dämpad tillväxt på medellång sikt än i programmet finns det därför en risk som även beror på något förmånliga antaganden om den internationella konjunkturen.

(4)

Enligt kommissionens höstprognos 2007 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finanser 2007 uppgå till 2,6 % av BNP, vilket kan jämföras med det mål på 2,5 % av BNP som angavs i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet. I den nya uppdateringen förväntas underskottet hamna på 2,4 % av BNP. Oförutsedda inkomster, som delvis är ett resultat av en positiv basårseffekt till följd av att inkomsterna 2006 blev högre än förväntat, uppväger i stort sett kostnaderna för det skattepaket som antogs i somras i syfte att stimulera tillväxten (främst bestående av skattesänkningar) och i synnerhet de överskridanden av de budgeterade utgiftsökningarna (bland annat inom hälso- och sjukvårdssektorn trots korrigerande åtgärder som vidtagits för att minska underskottet i utgiftsmålet för den nationella sjukförsäkringen (ONDAM) efter det att misslyckandet med detta upptäckts av ”Alert-kommittén” i juni 2007). Trots att det är möjligt att den föregående uppdateringens budgetmål uppnås, kan således genomförandet av finanspolitiken 2007 bara delvis anses ligga i linje med uppmaningen gällande den ekonomiska politiken i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet (3) för att ”utnyttja det starka tillväxtperspektivet och den positiva grundläggande effekten av ett resultat för 2006 som blev starkare än väntat för att tidigarelägga insatser för anpassning i riktning mot det medelfristiga målet ... i syfte att uppnå det senast under 2010 som planerat och särskilt genomföra budgeten för 2007 fullt ut och effektivt och tillvarata varje tillfälle att öka den strukturella anpassningen”. Rådet noterar också att genomförandet av finanspolitiken inte heller verkar vara i linje med Eurogruppens alla riktlinjer för finanspolitiken från april 2007, eftersom oförutsedda extrainkomster delvis användes för skattesänkningar och högre utgifter än budgeterat.

(5)

Huvudmålet för den finanspolitiska strategin i uppdateringen av stabilitetsprogrammet är att betydligt hålla tillbaka de offentliga utgifterna, mot bakgrund av en ekonomisk situation där man räknar med att tillväxten kommer att stärkas tack vare de strukturella reformer som beslutats eller aviserats, för att senast 2012 uppnå det medelfristiga målet för de offentliga finanserna uttryckt som ett saldo i balans i strukturella termer (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder).

Enligt referensscenariot kommer det nominella underskottet att minska marginellt under 2008, från 2,4 % av BNP 2007 till 2,3 % av BNP, och därefter minska i snabbare takt med 0,6 procentenheter per år, för att nå ett saldo i balans år 2012. Det primära överskottet beräknas samtidigt öka från 0,2 % av BNP 2007 till 2,5 % av BNP 2012. Trots en bakgrund med mer optimistiska makroekonomiska tillväxtantaganden och ett bättre utgångsläge för budgeten, senareläggs i programmet den planerade anpassningen i den föregående uppdateringen, där 2010 hade fastställts som det år då det medelfristiga målet för de offentliga finanserna skulle uppnås. Strukturanpassningen under programmets första år närmast är mycket begränsad och genom att den sprids ut över en längre period. Underskottsminskningen planeras att vara helt utgiftsbaserad. Utgiftskvoten planeras att minska med nära 3 procentenheter av BNP. Intäktskvoten beräknas också minska något under 2008 och 2009 och därefter stabiliseras. Den offentliga bruttoskulden, som i 2007 års uppdatering uppskattas till 64,2 % av BNP, dvs. överskrider referensvärdet enligt fördraget på 60 % av BNP, beräknas under programperioden minska med mer än 4 procentenheter av BNP och till referensvärdet 2012.

(6)

Utfallen för de offentliga finanserna kan komma att bli sämre än målen i programmet. Det makroekonomiska scenariot, som bygger på ett gynnsamt internationellt ekonomiskt läge, verkar optimistiskt för hela programperioden. Detta sammanhänger delvis med att det bygger på att strukturreformer genomförs, inklusive den reformering av de särskilda pensionsordningarna och översyn av anställningsformerna som man redan enats om, samt ännu ej beslutade reformer. För att uppnå full effekt på potentiell tillväxt borde strukturella åtgärder genomföras med beslutsamhet. På utgiftssidan finns det på kort sikt en del konkreta åtgärder för ökad åtstramning (t.ex. införandet av en minsta patientavgift för vissa sjukvårdsutgifter och beslutet att endast delvis ersätta pensionsavgångarna i den offentliga förvaltningen).

På medellång sikt, då konsolideringen av de offentliga finanserna förväntas bli större, borde en positiv effekt av bl.a. den ”Allmänna översynen av offentlig politik” leda till strukturella reformer på alla offentliga utgiftsområden, vilket ska beslutas våren 2008 och täcka perioden 2009-2001, men de konkreta åtgärderna har dock ännu inte utarbetats, vilket gör att budgeteffekterna är osäkra. Utvidgningen av statens utgiftsregel till att även omfatta överföringar till kommuner kan komma att bidra till att hålla tillbaka utgifterna. Kommunernas och socialförsäkringssektorns utgifter kvarstår som en risk för statens totala utgifter. Med tanke på riskerna som är förknippade målen för de offentliga finanserna, skulle skuldkvoten också kunna visa sig högre vad som beräknas i programmet.

(7)

Utifrån ovan nämnda riskbedömning och det faktum att det strukturella saldot nästan inte alls förbättras under 2008, och därefter förbättras med nära 0,5 procentenheter av BNP i medeltal per år, är finanspolitikens inriktning inte tillräckligt stram för att säkerställa att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna uppnås senast 2010 i enligt planerna i det tidigare programmet och kanske inte heller senast under 2012 som förutses i programmet. Dessutom noterar rådet att budgetåtstramningen inte är i linje med Eurogruppens riktlinjer från 2007. Enligt programmet kommer man 2009 att uppnå en tillräcklig säkerhetsmarginal för att förhindra att referensvärdet för underskottet på 3 % av BNP överskrids vid normala konjunktursvängningar. Med tanke på de risker som är förknippade med målen för de offentliga finanserna, är det mera troligt att säkerhetsmarginalen nås senare. Anpassningen i programmet är inte i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens riktvärde på 0,5 % av BNP, fr.a. på grund av en tillräcklig anpassning under 2008. Rådet noterar att detta in är i linje med Eurogruppens riktlinjer från april 2007. Med hänsyn till riskerna förknippade med de ovannämnda underskottsberäkningarna, är det möjligt att skuldkvoten under programperioden inte kommer att minska tillräckligt i riktning mot referensvärdet.

(8)

Riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet i Frankrike är medelstora. De långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande är något mindre än genomsnittet i EU, och pensionskostnaderna visar en något mer begränsad ökning till följd av de redan antagna pensionsreformerna. Den finanspolitiska situationen 2007 enligt programmet, som visserligen förbättrats jämfört med föregående år, utgör fortfarande en risk för de offentliga finansernas hållbarhet redan innan de långsiktiga budgeteffekterna av befolkningens åldrande har tagits med i beräkningarna. Dessutom överstiger den nuvarande bruttoskulden fördragets referensvärde. Bättre resultat i fråga om budgetkonsolidering skulle bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet.

(9)

Stabilitetsprogrammet ligger i linje med rapporten från oktober 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. I båda programmen redovisas särskilt regeringens omfattande reformprogram, inklusive arbetsmarknadsreformen, omorganiseringen av den offentliga förvaltningen och förbättringen av företagens konkurrensvillkor. Regeringen har hittills bland annat antagit en universitetsreform, ytterligare åtgärder för att stimulera företagens forskning och avskaffande av skatten på övertid, reformering av detaljhandelssektorn (Galland-lagen) samt har enats om att reformera de särskilda pensionsordningarna och att slå samman ANPE (arbetsförmedlingen) och Unedic (arbetslöshetsförsäkringen). Reformer som är på gång täcker dessutom en hel rad olika områden såsom en ytterligare reformering av pensionssystemet och arbetsmarknaden, bland annat genom en översyn av anställningsformerna på arbetsmarknaden, liksom en modernisering av den franska ekonomin med beaktande av de förslag som den s.k. Attali-kommissionen lämnat. Genomföranderapporten täcker ett bredare spektrum av frågor, medan stabilitetsprogrammet innehåller fler uppgifter om den senaste utvecklingen. Båda programmen saknar systematiska uppgifter om de direkta budgetkostnader (eller budgetbesparingar) som de viktigaste reformerna ger upphov till, samtidigt som de påstås utgöra grunden för konsolideringen av de offentliga finanserna i stabilitetsprogrammet.

(10)

Programmets finanspolitiska strategi är delvis förenlig med de länderspecifika allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och de finanspolitiska riktlinjerna för euroområdets medlemsstater som utfärdats inom ramen för Lissabonstrategin. I synnerhet är det inte troligt att Frankrike uppnår sitt medelfristiga mål för de offentliga finanserna senast 2010, och storleken på den offentliga skuldkvoten är otillfredsställande hög.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknas i programmet en del obligatoriska och frivilliga uppgifter (4).

i)

Att öka takten i konsolideringen av de offentliga finanserna och skuldminskningstakten, inklusive genom ett strikt genomförande av budgeten för 2008, för att säkerställa att säkerhetsmarginalen, som ska förhindra att tröskelvärdet för underskottet på 3 % av BNP överskrids, uppnås snabbare och sträva efter att uppnå det medelfristiga målet för de offentliga finanserna uppnås senast 2010, om konjunkturförhållandena tillåter detta, för att beslutsamt bidra till att förstärka de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

ii)

Att effektivt upprätthålla respekten för befintliga utgiftsregler för att säkerställa de ambitiösa fleråriga målen för utgiftsminskningar för samtliga delsektorer av den offentliga sektorn, så att det leder till en minskning av BNP-kvoten.

iii)

Att fortsätta med och påskynda det strukturella reformarbetet för att öka den potentiella tillväxten och hålla tillbaka de offentliga utgifterna.

22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/39

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Rumäniens uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2007–2010.

(2)

Rumänien har uppnått stark ekonomisk tillväxt med i genomsnitt 6,5 % per år mellan 2003 och 2006. Den högpresterande ekonomin visar dock tydliga tecken på överhettning med ett stort och ökande underskott i utlandsställningen (som beräknas till nära 13 % av BNP under 2007) med en mindre täckning av finansiering genom utländska direktinvesteringar – trots oavbruten icke-privatiseringsrelaterad investering under 2007 – men ännu dämpad genom en större andel och medellångsiktiga och långsiktiga kapitalflöden grundad på uppgifter som än så länge är tillgängliga för 2007.

Ökande brister på arbetskraft, kraftiga löneökningar som inverkar negativt på konkurrenskraften och snabba ökningar av hushållens skuldsättning är andra tecken på överhettning. En plötslig inflationsökning efter en lång period av framgångsrik inflationsbekämpning utlöste främst av chocker på tillgångssidan p.g.a. väderrelaterad svag produktion i jordbrukssektorn under 2007. Detta förstärktes av effekterna på en sammantagen efterfrågan från inkomst- och kredittillväxt, bristande återhållsamhet i politiken på områdena för offentliga finanser och löner inom den offentliga sektorn och nedskrivningen av valutan leu sedan augusti 2007 (efter uppskrivningen under senare år). Om Rumänien ska kunna bevara den höga takten i sin utveckling mot konvergens med genomsnittlig BNP per capita för EU-27-länderna, kommer det att vara av avgörande betydelse att åtgärda de växande obalanserna gentemot omvärlden. I detta sammanhang kan finanspolitiken spela en viktig roll genom att kyla ner den inhemska efterfrågan och samtidigt förbättra kvaliteten på de offentliga finanserna, bland annat genom en övergång till tillväxtskapande investeringar.

(3)

I det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet förväntas BNP-tillväxten i reala termer öka från 6,1 % 2007 till 6,5 % 2008 och sedan sakta av i riktning mot 5,8 % 2010. Mot bakgrund av för närvarande tillgänglig information (2) är den beräknade tillväxten 2008 och 2009 i högsta laget. Det är bland annat oklart hur minskningen av nettoexportens negativa inverkan på tillväxten ska kunna uppnås i en situation med ökande enhetsarbetskostnader och ett starkt efterfrågetryck som ytterligare förvärras av en oåterhållsam politik för de offentliga finanserna. Omfattningen och den snabba försämringen av obalanserna mot omvärlden är en källa till oro som bekräftas av att valutan leu sedan mitten av 2007 följer en nedåtgående trend i en situation då riskpremierna allmänt skrivs upp på de internationella finansiella marknaderna. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller också ligga klart i underkant. Det starka inflationstrycket till följd av löneutvecklingen (också inom den offentliga sektorn), de snabba ökningarna av de internationella livsmedels- och råvarupriserna och den svagare växelkursen (efter en lång tids stigande trend) talar för en mer uttalad inbromsning av den snabba antiinflationsprocessen. Därför väntas skillnaden i HIKP-inflation mot EU-27 stabiliseras eller minskas endast marginellt under prognosperioden. Rent generellt finns det risk för att den mix av politik på olika områden som beskrivs i programmet inte kommer att leda till några framsteg i riktning mot nominell konvergens.

(4)

Enligt det uppdaterade programmet beräknas underskottet i de offentliga finanserna för 2007 bli 2,9 % av BNP, vilket är 0,2 procentenheter högre än i kommissionens höstprognos och också i förhållande till riktvärdet i det föregående programmet. Den positiva baseffekten av att underskottet blev mindre än väntat under 2006 motverkades av utgiftsökningarna som översteg inkomstökningarna under 2007. Genomförandet av budgeten 2007 motsvarar därför inte uppmaningen i rådets yttrande av den 27 mars 2007”att utnyttja de goda tiderna för att väsentligt öka takten i anpassningen i riktning mot det medelfristiga målet för de offentliga finanserna genom att rikta in sig på mer krävande finanspolitiska mål för 2007” (3).

(5)

I uppdateringen bekräftas det centrala målet i det föregående programmet: att uppnå det medelfristiga målet för saldot i de offentliga finanserna, ett strukturellt underskott (dvs. ett konjunkturrensat underskott exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) på 0,9 % av BNP senast 2011 (dvs. efter programperiodens utgång). Programmet är inriktat på att stabilisera det totala underskottet på 2,9 % av BNP under perioden 2007–2009 och minska det till 2,4 % av BNP 2010. Det primära saldot kommer att utvecklas på liknande sätt. Inga särskilda finanspolitiska insatser görs mellan 2007 och 2009 då det strukturella underskottet beräknas ligga kvar på cirka 3,5 % av BNP, och först under 2010 planeras en justering med 0,75 % i riktning mot målet på medellång sikt. I jämförelse med det föregående konvergensprogrammet som var inriktat på att i stort sett gradvis närma sig målet på medellång sikt i stället för att som nu förlägga alla insatser till det sista året är de finanspolitiska målen mindre ambitiösa, trots att tillväxtantagandena i programmet för åren 2008 och 2009 är mer gynnsamma. Drivkraften bakom justeringen i uppdateringen är en betydande ökning av inkomstkvoten (med 3,5 procentenheter, som till större delen bygger på optimistiska prognoser om inkomstbasen) som överträffar en påtaglig ökning av utgiftskvoten (med nära 3 procentenheter).

Det största bidraget till inkomstökningarna (1,4 procentenheter av BNP) kommer från skatter till följd av en antagen expansion av den direkta beskattningen (inkomstskatterna väntas öka på grund av en gynnsam utveckling av genomsnittsinkomsten och antalet anställda och företagsbeskattningen skulle påverkas positivt av nedskärningarna av de sociala avgifter som betalas av arbetsgivarna) och också på grund av åtgärder på momsområdet (beträffande tidpunkterna för vissa momsinbetalningar), även om detta inte förklaras tillräckligt i programmet. ”Övriga intäkter” ökar med ett liknande belopp, bland annat till följd av förväntade ökningar av EU-medel. Beträffande de sociala avgifterna görs flera reformåtgärder 2008 som antas ge positiva nettoeffekter (nedskärningar med 6 procentenheter, införande av en andra pelare i pensionssystemet och vidgande av skattebasen för pensioner genom att ta bort taket på fem gånger den genomsnittliga inkomsten och genom att inkludera bonusar i skattebasen). Förändringen på utgiftssidan orsakas till stor del av en betydande ökning av de offentliga investeringarna på grund av en antagen väsentlig ökning av utnyttjandet av EU-medel som förefaller ambitiös. Även betalningarna från socialförsäkringssystemen (särskilt pensionerna) väntas öka betydligt. Denna ökning kommer endast delvis att kompenseras av en brant minskning av ersättningar till anställda och bidrag (dessa båda åtgärder redovisas inte närmare i programmet).

(6)

Utfallet för de offentliga finanserna kan komma att bli sämre än vad som anges i programmet. Bland annat är det inte troligt att den planerade intäktsnivån för 2007 kommer att uppnås, vilket sammanhänger med de gynnsamma antagandena om skatteelasticiteten i programmet och de senaste uppgifterna om genomförandet av budgeten. Detta skulle tyda på en negativ baseffekt på inkomsterna under programperioden, vilket skulle innebära sämre utfall för de offentliga finanserna än vad som förutses i programmet för 2008–2010. Denna utveckling skulle kunna förstärkas till följd av de gynnsamma tillväxtantaganden som gjorts för 2008–2009. Även expansionen av sociala avgifter och indirekta skatter kan ha överskattats. På utgiftssidan förefaller programmet följa det tidigare mönstret med överbudgeterade investeringskostnader. Det finns således risk för att resurser som anslagits till investeringar åtminstone delvis kommer att föras över till löpande utgifter, så som skett tidigare, och särskilt till de poster som förefaller ha tagits upp med för låga belopp i programmet, nämligen ersättningar till anställda, sociala transfereringar och bidrag.

Enligt programmet väntas en försiktigare lönepolitik för den offentliga sektorn för perioden 2008–2010, men detta redogörs inte för närmare i programmet och det förefaller inte heller realistiskt med tanke på de tidigare överdragen när det gäller lönerna inom offentlig sektor: under 2006 och 2007 var löneökningarna mer än två gånger högre än ursprungligen planerat. Med denna utgiftsutveckling i beaktande kan man inte utesluta en högre utgiftskvot än beräknat, särskilt för åren 2009–2010. Ytterligare riskfaktorer är de svagheter som finns på områdena för planering och genomförande av budgeten, utgiftstryck under valåren 2008 och 2009 och osäkerheten om de belopp som regeringen kommer att ge som kompensation till ägare av egendomar som nationaliserades av kommunistregimen i den så kallade egendomsfonden. Vidare har inte tillräckligt med konkreta åtgärder angetts för den finanspolitiska åtstramning som förutses för år 2010.

(7)

Utifrån denna riskbedömning är programmets finanspolitiska inriktning otillräcklig för att säkerställa att målet på medellång sikt för de offentliga finanserna ska kunna uppnås senast 2011, så som förutses i programmet. En säkerhetsmarginal mot ett överskridande av referensvärdet för maximalt underskott på 3 % av BNP (beräknad till 1,75 % av BNP) skulle inte skapas före utgången av programperioden, och det finns därför en påtaglig risk för att referensvärdet kan komma att överskridas i en nära framtid. Efter en abrupt försämring av underskottet under 2007 kan ingen anpassning i riktning mot målet på medellång sikt förväntas före 2010, trots att ekonomin visar tecken på överhettning. Detta ligger inte i linje med stabilitets– och tillväxtpakten. Den finanspolitiska inriktningen bidrar inte till att avhjälpa de makroekonomiska obalanser som redovisats ovan, särskilt det stora och växande underskottet i utlandsställningen och det inhemska efterfrågetrycket som utsätter den makroekonomiska och finansiella stabiliteten för risker.

(8)

Eftersom det saknas långsiktiga beräkningar av de åldersrelaterade utgifterna utifrån de gemensamma makroekonomiska antaganden som utarbetats av Kommittén för ekonomisk politik och kommissionen, är det inte möjligt att bedöma effekterna av befolkningens åldrande i Rumänien på ett jämförbart och vederhäftigt sätt, så som för närvarande sker för de andra medlemsstaterna. Det kan med hänsyn till den nuvarande befolkningsstrukturen inte uteslutas att befolkningens åldrande kommer att väsentligt påverka de offentliga utgifterna, men den finansiella ställning som anges för 2007 i programmet med ett stort strukturellt underskott är inte tillräcklig för att skulden ska kunna stabiliseras ens innan de långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av åldrandet har tagits med i beräkningen. En förbättring av det strukturella saldot på medellång sikt skulle därför bidra till att hålla riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet i schack.

(9)

Konvergensprogrammet förefaller i viss utsträckning vara förenligt med det nationella reformprogrammet från juli 2007. Det bekräftar bland annat de centrala prioriteringarna för regeringens politik, till exempel förbättrad kvalitet och förvaltning av de offentliga utgifterna, affärsmiljö och offentlig förvaltning samt de viktigaste reformer som direkt påverkar de offentliga finanserna, särskilt avseende arbetsmarknad, pensioner, vård och utbildning. Det bekräftar också prioriteringen av utgifter för utbildning, forskning, vård, infrastruktur, miljö och jordbruk. Däremot ger inte konvergensprogrammet någon systematisk information om de direkta kostnader för de offentliga finanserna som föranleds av de viktigaste reformer som planeras enligt det nationella reformprogrammet.

(10)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet trots vissa framsteg vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter. (4)

i)

väsentligt öka takten i anpassningen till målet på medellång sikt genom att rikta in sig på betydligt mer krävande mål för de offentliga finanserna under 2008 och påföljande år för att avvärja risken för ett alltför stort underskott, skapa förutsättningar för makroekonomisk stabilitet, tygla de växande obalanserna mot omvärlden och ta itu med riskerna för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet,

ii)

hålla tillbaka den planerade stora ökningen av de offentliga utgifterna, förbättra dessas sammansättning i syfte att öka tillväxtpotentialen i ekonomin och förbättra planeringen och genomförandet av utgifterna genom bindande utgiftsramar på medellång sikt, och

iii)

fortsätta med politiska åtgärder för att hålla tillbaka inflationstrycket och komplettera den rekommenderade stramare inriktningen på den offentliga finanspolitiken med en lämplig politik för lönesättningen inom offentlig sektor och ytterligare strukturreformer.