27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/1

1.

Den 7 mars 2007 överlämnades meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om uppföljningen av arbetsprogrammet för ett bättre genomförande av dataskyddsdirektivet (3) av kommissionen till datatillsynsmannen. Datatillsynsmannen lämnar detta yttrande i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 45/2001.

2.

I meddelandet upprepas att direktiv (4) 95/46/EG är en milstolpe i skyddet av personuppgifter, och direktivet och dess genomförande diskuteras i tre kapitel om tidigare förhållanden, den nuvarande situationen, och framtiden. Meddelandets centrala slutsats är att direktivet inte bör ändras. Genomförandet av direktivet bör förbättras ytterligare genom andra policyinstrument som i de flesta fall inte bör vara bindande.

3.

Datatillsynsmannens yttrande följer dispositionen i meddelandet. Än viktigare är att han ansluter sig till kommissionens centrala slutsats att direktivet inte bör ändras.

4.

Det finns dock även pragmatiskt grundade skäl till att datatillsynsmannen intar denna ståndpunkt. Datatillsynsmannens utgångspunkter är följande:

5.

Dessa utgångspunkter är viktiga eftersom man måste komma ihåg att direktivet ska tillämpas i ett dynamiskt sammanhang. Dels förändras Europeiska unionen: Det fria informationsflödet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredjeländer har ökat och kommer att bli en allt viktigare faktor. Dessutom förändras samhället. Informationssamhället utvecklas och får allt mer karaktären av ett övervakningssamhälle (5). Detta medför ett ökat behov av ett effektivt skydd av personuppgifter för att klara av dessa nya förutsättningar på ett helt tillfredsställande sätt.

6.

Vid sin bedömning av meddelandet kommer datatillsynsmannen att ta upp följande aspekter som är relevanta i samband med den utveckling som berörs ovan:

7.

Den första rapporten från den 15 maj 2003 om genomförandet av dataskyddsdirektivet innehöll ett arbetsprogram för ett bättre genomförande av dataskyddsdirektivet med en lista på tio initiativ som skulle genomföras 2003 och 2004. I meddelandet beskrivs hur var och en av dessa åtgärder har genomförts.

8.

På grundval av en genomgång av det arbete som utförts enligt arbetsprogrammet görs i meddelandet en positiv bedömning av de förbättringar som uppnåtts vid direktivets genomförande. I huvudsak är kommissionens bedömning enligt rubrikerna i kapitel 2 (”idag”) i meddelandet att genomförandet har förbättrats, trots att det ännu inte har genomförts i tillräcklig utsträckning av en del medlemsstater. Vissa avvikelser förekommer fortfarande men de faller i de flesta fall inom ramen för det handlingsutrymme som fastställs i direktivet och utgör i vilket fall inte något verkligt problem för den inre marknaden. De föreskrivna juridiska lösningarna i direktivet har i sak visat sig vara lämpliga för att garantera den grundläggande rätten till dataskydd och har samtidigt kunnat anpassas till den tekniska utvecklingen och samhällets krav.

9.

Datatillsynsmannen instämmer i denna positiva bedömning som helhet. Han uttrycker i synnerhet sitt erkännande för det betydande arbete som utförts när det gäller uppgiftsflödet över gränserna: Uppgifter om adekvat skydd vad avser tredjeländer, nya standardavtalsklausuler, antagandet av bindande regler för företag, diskussionen om en mer enhetlig tolkning av artikel 26.1 i direktivet och förbättring av anmälningsförfarandet enligt artikel 26.2 är förhållanden som alla leder till att den internationella överföringen av personuppgifter underlättas. Det framgår emellertid av domstolens rättspraxis (6) att vissa problem återstår att lösa på detta avgörande område för att ta hänsyn till utvecklingen inom såväl teknik som brottsbekämpning.

10.

I meddelandet visas också att genomförande av direktivet och medvetandehöjande åtgärder är nyckelfaktorer när det gäller att främja ett bättre genomförande och att de kan utnyttjas i större utsträckning. Vidare utgör utbytet av bästa praxis och harmoniseringen vad avser anmälningsförfaranden och bestämmelser om information goda förebilder när det gäller att minska byråkratin och kostnaderna för företagen.

11.

Dessutom bekräftas vid analysen av tidigare förhållanden att förbättringarna inte kan åstadkommas om inte ett stort antal intressenter medverkar. Kommissionen, dataskyddsmyndigheterna och medlemsstaterna är centrala aktörer vid de flesta av de genomförda insatserna. Privata aktörer får emellertid en allt viktigare roll, särskilt när det gäller att främja självreglering och europeiska uppförandekoder eller att utveckla integritetsfrämjande teknik.

12.

Det finns flera skäl att ställa sig bakom kommissionen i dess slutsats att inget förslag till ändring av direktivet bör planeras för närvarande eller på kort sikt.

13.

Kommissionen motiverar denna slutsats med i huvudsak två skäl. För det första har direktivet inte tillämpats fullt ut. Det går fortfarande att i hög grad förbättra direktivets genomförande i medlemsstaternas jurisdiktioner. För det andra konstateras att trots att direktivet ger medlemsstaterna ett visst handlingsutrymme finns det ingenting som tyder på att avvikelserna inom detta utrymme innebär något verkligt problem för den inre marknaden.

14.

Mot bakgrund av dessa båda skäl formulerar kommissionen sin slutsats enligt följande. Den förklarar hur direktivet bör fungera, med betoning på att förtroende ska garanteras, och konstaterar sedan att direktivet leder till en viss kvalitetsnivå, är tekniskt neutralt och även framgent erbjuder en god och lämplig lösning (7).

15.

Datatillsynsmannen välkomnar det sätt på vilket slutsatsen formuleras men anser att den skulle kunna skärpas än mer med hänvisning till ytterligare två förhållanden:

16.

Att fysiska personer har en grundläggande rätt till skydd av sina personuppgifter erkänns i artikel 8 i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fastställs bl.a. i Europarådets konvention 108 av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. Direktivet utgör väsentligen en ram med huvudpunkterna i skyddet av denna grundläggande rättighet genom att rättigheterna och friheterna i konventionen preciseras och förstärks (8).

17.

I ett demokratisk samhälle är syftet med en grundläggande rättighet att oavsett omständigheterna skydda medborgaren. Huvudprinciperna bakom en sådan grundläggande rättighet bör inte lätt kunna ändras med hänvisning till samhällsutvecklingen eller de styrandes politiska preferenser. Exempelvis kan terroristorganisationers hot mot samhället leda till ett annat resultat i bestämda fall på grund av att större ingrepp i en persons grundläggande rättighet kan krävas men de får aldrig påverka de väsentliga principerna bekom själva rättigheterna eller upphäva eller i oskälig omfattning begränsa den enskildes möjlighet att utöva rättigheten.

18.

Det andra som kännetecknar direktivet är att det är avsett att främja ett fritt informationsflöde på den inre marknaden. Även detta andra syfte kan anses vara grundläggande på en allt mer utvecklad inre marknad utan inre gränser. Harmonisering av viktiga bestämmelser i nationell lagstiftning är ett av huvudinstrumenten för att säkerställa att denna inre marknad kommer till stånd och fungerar väl. Den konkretiserar det ömsesidiga förtroende medlemsstaterna hyser för varandras nationella rättssystem. Även av dessa skäl bör ändringar diskuteras i vederbörlig omfattning. Ändringar kan påverka det ömsesidiga förtroendet.

19.

Ett tredje kännetecken för direktivet är att det måste ses som en allmän ram för utformning av specifika rättsliga instrument. Dessa särskilda instrument omfattar genomförandeåtgärder för den allmänna ramen och särskilda ramar för specifika områden. Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation, 2002/58/EG (9), utgör en sådan särskild ram. När så är möjligt bör förändrade utvecklingstendenser i samhället leda till ändring av genomförandeåtgärderna eller de särskilda rättsliga ramarna men däremot inte av den allmänna ram som dessa bygger på.

20.

Enligt datatillsynsmannen är slutsatsen att inte nu ändra direktivet även den logiska följden av de allmänna principerna för god förvaltning och lagstiftningspolicy. Lagstiftningsförslag bör – oavsett om de inbegriper nya områden för gemenskapsåtgärder eller medför ändring av gällande lagstiftningslösningar – läggas fram endast om nödvändigheten och proportionaliteten kan påvisas i tillräcklig omfattning. Inget lagstiftningsförslag bör läggas fram om samma resultat kan uppnås med hjälp av andra mindre långtgående verktyg.

21.

Under rådande omständigheter har det inte kunnat visas att en ändring av direktivet uppfyller kravet på nödvändighet och proportionalitet. Datatillsynsmannen erinrar om att direktivets bestämmelser utgör en allmän ram för dataskyddet enligt gemenskapsrätten. Det måste garantera dels skyddet av den enskildes rättigheter och friheter, framför allt rätten till integritetsskydd, vid behandling av personuppgifter, dels det fria flödet av personuppgifter på den inre marknaden.

22.

Denna allmänna ram bör inte ändras förrän den har genomförts fullt ut i medlemsstaterna, såvida inte det finns klara indikationer på att direktivets syfte inte kan uppnås inom den gällande ramen. Enligt datatillsynsmannen har kommissionen under nuvarande omständigheter nöjaktigt styrkt att direktivets alla möjligheter ännu inte har uttömts (se kapitel III i detta yttrande). Det finns inte heller något som talar för att det är omöjligt att uppnå syftena inom nuvarande ram.

23.

Det måste även i framtiden garanteras att principerna för dataskydd skyddar fysiska personer effektivt med hänsyn till det dynamiska sammanhang som direktivet genomförs i (se punkt 5 i detta yttrande) och de aspekter som tas upp i punkt 6 i detta yttrande: förbättrat genomförande, samspel med tekniken, internationellt integritetsskydd och internationell jurisdiktion, dataskydd och brottsbekämpning samt ett reformfördrag. Detta behov av en fullständig tillämpning av dataskyddsprinciperna anger nivån för framtida ändringar av direktivet. Datatillsynsmannen påminner på nytt om att ändringar av direktivet inte verkar gå att undvika på längre sikt.

24.

När det gäller det materiella innehållet i eventuella framtida åtgärder kommer datatillsynsmannen redan nu med vissa synpunkter som han anser vara viktiga för varje form av framtida system för dataskydd i Europeiska unionen. Det rör sig om bl.a. följande synpunkter:

25.

I meddelandet nämns, i fråga om de utmaningar som ny teknik innebär, den pågående översynen av direktiv 2002/58/EG och det eventuella behovet av mer specifika regler för att hantera dataskyddsproblem om uppstår till följd av ny teknik som Internet och RFID (10). Datatillsynsmannen välkomnar denna översyn och ytterligare insatser, men de bör enligt honom inte endast avse den tekniska utvecklingen utan även beakta det dynamiska sammanhanget i dess helhet och på lång sikt även omfatta direktiv 95/46/EG. Vidare krävs ökad fokusering inom detta område. Tyvärr lämnar meddelandet en rad frågor obesvarade:

Datatillsynsmannen föreslår att kommissionen lämnar uppgifter om detta.

26.

Framtida ändringar måste föregås av ett fullständigt genomförande av direktivets nuvarande bestämmelser. En förutsättning för ett fullständigt genomförande är att alla rättsliga krav i direktivet är uppfyllda. I meddelandet nämns (11) att en del medlemsstater har underlåtit att införliva en rad viktiga bestämmelser från direktivet och det är särskilt bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas oberoende som avses. Det är kommissionens sak att övervaka överensstämmelsen och att när den anser lämpligt använda sig av sina befogenheter enligt artikel 226 i EG-fördraget.

27.

Kommissionen planerar ett tolkningsmeddelande om vissa bestämmelser, särskilt de bestämmelser som kan leda till formella överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG-fördraget.

28.

Genom direktivet införs dessutom andra mekanismer för ett förbättrat genomförande. Framför allt har de uppgifter för artikel 29-gruppen som räknas upp i artikel 30 i direktivet utarbetats i detta syfte. De är avsedda att stimulera genomförandet av en hög och harmoniserad nivå av dataskydd i medlemsstaterna som går utöver vad som egentligen krävs för fullgöra skyldigheterna i direktivet. Arbetsgruppen har fyllt denna funktion under årens lopp och därvid utarbetat ett stort antal yttranden och andra dokument.

29.

Enligt datatillsynsmannen bör följande båda villkor vara uppfyllda för ett fullständigt genomförande av direktivet:

Datatillsynsmannen betonar att båda villkoren tydligt bör skiljas från varandra på grund av sina skilda rättliga följder och tillhörande ansvar. En tumregel är att kommissionen bör ta hela ansvaret för det första villkoret, medan i första hand arbetsgruppen bör agera när det gäller det andra villkoret.

30.

Man måste göra en annan och mer precis åtskillnad vad avser de verktyg som finns att tillgå för att åstadkomma ett bättre genomförande av direktivet. Bland dessa ingår följande:

31.

Datatillsynsmannen rekommenderar kommissionen att tydligt ange hur den kommer att använda dessa olika verktyg när den utformar sin politik på grundval av det här meddelandet. Kommissionen bör då också tydligt skilja mellan sina egna arbetsuppgifter och arbetsgruppens. Bortsett från detta är det självklart att ett gott samarbete mellan kommissionen och arbetsgruppen under alla omständigheter är en förutsättning för framgång.

32.

Utgångspunkten är att direktivets bestämmelser formuleras på ett tekniskt neutralt sätt. I meddelandet kopplas tyngdpunkten på teknisk neutralitet till flera tekniska utvecklingstendenser, t.ex. Internet, accesstjänster som tillhandahålls i tredjeländer, RFID och kombinationen av ljud- och bilddata med automatisk igenkänning. Man skiljer mellan två olika typer av åtgärder. För det första särskilda riktlinjer för dataskyddsprincipernas tillämpning i en föränderlig teknisk miljö, där arbetsgruppen och dess särskilda Internetgrupp (13) fyller en viktig roll. För det andra kan kommissionen själv föreslå sektorsspecifik lagstiftning.

33.

Datatillsynsmannen välkomnar denna strategi som ett viktigt första steg. På längre sikt kan emellertid andra och mer grundläggande steg behövas. Detta meddelande skulle kunna användas som utgångspunkt för en sådan långsiktig strategi. Datatillsynsmannen föreslår att denna strategi diskuteras som en uppföljning till meddelandet. Följande punkter kan nämnas som möjliga inslag i en sådan strategi:

34.

För det första fungerar samspelet med tekniken på två sätt. Å ena sidan kan utvecklingen av ny teknik kräva ändringar av den rättsliga ramen för dataskydd. Å andra sidan kan behovet av att effektivt skydda enskilda personers personuppgifter kräva nya begränsningar eller lämpliga skyddsåtgärder vid användning av viss teknik, vilket är en ännu mer långtgående konsekvens. Emellertid kan ny teknik också användas på ett effektivt och tillförlitligt sätt för att främja integritet.

35.

För det andra kan det behövas vissa begränsningar om ny teknik används av statliga institutioner i deras offentliga verksamhet. De diskussioner om interoperabilitet och tillträde som äger rum inom området för frihet, säkerhet och rättvisa och som rör genomförandet av Haagprogrammet är ett gott exempel (14).

36.

För det tredje finns det en tendens att i mycket större utsträckning använda biometriskt material som exempelvis – men inte endast – DNA-material. De särskilda utmaningar som användningen av personuppgifter som härrör från detta material innebär kan få konsekvenser för dataskyddslagstiftningen.

37.

För det fjärde måste man inse att samhället förändras och att det får fler och fler drag av övervakningssamhälle (15). Denna utveckling behöver diskuteras ingående. Centrala frågor i en sådan diskussion borde vara huruvida denna utveckling är oundviklig, om det är de europeiska lagstiftarnas uppgift att ingripa i utvecklingen och sätta gränser för den, om och hur den europeiske lagstiftaren kan vidta effektiva åtgärder etc.

38.

Aspekten internationellt integritetsskydd och internationell jurisdiktion har begränsad betydelse i meddelandet. Kommissionens enda avsikt i detta sammanhang är att fortsätta att övervaka och lämna bidrag till internationella forum, för att se till att medlemstaternas åtaganden överensstämmer med deras skyldigheter enligt direktivet. Dessutom räknar kommissionen upp ett antal olika insatser för att förenkla kraven när det gäller internationella överföringar (se kapitel III i detta yttrande).

39.

Datatillsynsmannen beklagar att denna aspekt inte har fått en mer framträdande roll i meddelandet.

40.

För närvarande införs, utöver de allmänna reglerna om dataskydd, genom kapitel IV i direktivet (artiklarna 25 och 26) ett särskilt system för överföring av uppgifter till tredjeländer. Detta särskilda system har utarbetats under åren för att man skall få en rimlig balans mellan skyddet av de personer vars uppgifter ska överföras till tredjeländer och bl.a. den internationella handelns krav och en verklighet med globala telekommunikationsnät. Kommissionen och arbetsgruppen (16) men också t.ex. Internationella handelskammaren har lagt ner mycket arbete på att få detta system att fungera genom bedömningar av adekvat skyddsnivå, standardavtalsklausuler, bindande regler för företag etc.

41.

Domstolens dom i målet Lindqvist  (17) har haft särskild betydelse för tillämpningen av systemet på Internet. Domstolen pekar på det faktum att informationen på Internet är mycket utbredd och beslutar att utläggande av uppgifter på en webbsida inte omfattas av begreppet överföring av uppgifter till tredjeland, även om dessa på detta sätt blir åtkomliga för sådana personer i tredjeland som har de tekniska möjligheterna att få tillgång till hemsidan.

42.

Systemet som är en logisk och nödvändig konsekvens av Europeiska unionens territoriella begränsningar kommer inte att ge fullständigt skydd för en europeisk registrerad person i ett nätverkssamhälle där fysiska gränser förlorar betydelse (se exemplen i punkt 6 i detta yttrande): informationen på Internet är allmänt tillgänglig men den europeiska lagstiftarens jurisdiktion är inte allomfattande.

43.

Utmaningen består i att hitta praktiska lösningar som förenar behovet av skydd för europeiska registrerade personer och Europeiska unionens och dess medlemsstaters territoriella begränsningar. Datatillsynsmannen har redan – i sina synpunkter på kommissionens meddelande ”En strategi för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa” – uppmuntrat kommissionen att inta en proaktiv hållning när den främjar skyddet av personuppgifter på internationell nivå genom att stödja bilaterala och multilaterala strategier med tredjeländer och samarbete med andra internationella organisationer (18).

44.

Sådana praktiska lösningar innefattar följande:

45.

Ingen av dessa lösningar är ny. Det behövs emellertid en tydlig strategi om hur man faktiskt skall använda dessa metoder så effektivt som möjligt och hur man skall säkerställa att datakyddsnormer som i Europeiska unionen är klassificerade som grundläggande rättigheter också kommer att gälla i ett globalt nätverkssamhälle. Datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att börja utveckla en sådan strategi tillsammans med de intressenter som berörs mest.

46.

I meddelandet läggs stor vikt vid krav som motiveras av ett allmänintresse, särskilt säkerhetskrav. Det förklarar artikel 3.2 i direktivet, den tolkning av denna bestämmelse som ges av domstolen i PNR-målet (19) samt artikel 13 i direktivet, bland annat i samband med Europadomstolens rättspraxis. I meddelandet betonas vidare att kommissionen, när den gör avvägningar, mellan åtgärder för att garantera säkerheten och ej förhandlingsbara grundläggande rättigheter, ser den till att personuppgifter skyddas enligt artikel 8 i Europakonventionen. Den här utgångspunkten gäller också den transatlantiska dialogen med Förenta Staterna.

47.

Enligt datatillsynsmannen är det viktigt att kommissionen på ett tydligt sätt erinrar om unionens skyldigheter enligt artikel 6 i FEU att respektera de grundläggande rättigheterna som är garanterade i Europakonventionen. Detta uttalande är ännu viktigare nu när Europeiska unionen har beslutat att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna enligt Reformfördraget bör vara rättsligt bindande. I artikel 8 i stadgan fastställs vars och ens rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne.

48.

Det är allmänt känt att brottsbekämpningens krav på att mer och mer använda personuppgifter för att bekämpa brottslighet – för att inte nämna kampen mot terrorismen – innebär risk för att medborgarskyddet sänks till och med under den nivå som garanteras genom artikel 8 i Europakonventionen och/eller Europarådets konvention 108 (20). Dessa farhågor var ett viktigt inslag i datatillsynsmannens tredje yttrande av den 27 april 2007 om förslaget till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

49.

Det är i detta sammanhang viktigt att den skyddsnivå som fastställs genom direktivet tas som grundval för skyddet av medborgaren även när det gäller brottsbekämpningens krav. I Europakonventionen och konvention 108 fastställs en minimiskyddsnivå men ger inte den nödvändiga precisionen. Över och bortom den nivån behövdes ytterligare åtgärder för att ett adekvat medborgarskydd skall tillgodoses. Detta behov var en av de faktorer som drev fram antagandet av direktivet 1995 (21).

50.

Likaså är det viktigt att denna skyddsnivå effektivt garanteras i alla situationer där personuppgifter behandlas i brottsbekämpande syfte. Även om behandling av uppgifter inom tredje pelaren inte avhandlas i detta meddelande, tas med rätta den situation upp där uppgifter som insamlats (och behandlats) för kommersiella syften används i brottsbekämpande syfte. En situation som blir allt vanligare, eftersom det polisiära arbetet mer och mer är beroende av att uppgifter som innehas av tredje part är tillgängliga. Denna trend illustreras bäst av direktiv 2006/24/EG (22): enligt detta direktiv är leverantörer av elektronisk kommunikation skyldiga att (längre) lagra de uppgifter de samlat in (och lagrat) för kommersiella ändamål, för brottsbekämpande syften. Enligt datatillsynsmannen bör det till fullo säkerställas att personuppgifter som insamlats och behandlats inom direktivets tillämpningsområde skyddas på ett korrekt sätt när de används för syften av allmänintresse och särskilt för syften som rör säkerhet eller kampen mot terrorism. De senare syftena kan emellertid i några fall ligga utanför direktivets räckvidd.

51.

Dessa iakttagelser medför följande förslag till kommissionen:

52.

Kommissionen vidrör i sitt meddelande den – enorma – påverkan som det konstitutionella fördraget har på dataskyddsområdet. Fördraget, som nu kallas reformfördraget, kommer att vara av avgörande betydelse på detta område. Fördraget kommer att innebära slutet på pelarstrukturen, bestämmelsen om dataskydd (för närvarande artikel 286 i EG-fördraget) kommer att klargöras och unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som i sin artikel 8 har en bestämmelse om dataskydd kommer att bli ett bindande instrument.

53.

I mandatet för regeringskonferensen ägnas dataskydd särskild uppmärksamhet. I punkt 19 f fastslås i stort sett tre saker. För det första kommer inte de allmänna bestämmelserna om dataskydd att påverka tillämpningen av de särskilda bestämmelser som antagits i Gusp-avdelningen (nuvarande andra pelaren). För det andra kommer en förklaring att antas om dataskydd på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete (nuvarande tredje pelaren) och för det tredje kommer särskilda punkter i de berörda protokollen att antas om enskilda medlemsstaters ståndpunkter (detta rör främst Förenade kungarikets särskilda ställning beträffande polissamarbete och straffrättsligt samarbete).

54.

Av dessa tre saker är det den andra (förklaringen) som kommer att behöva klargöras vid regeringskonferensen. Effekterna av att pelarstrukturen upphör och frågan huruvida direktivet är tillämpligt på polissamarbete och straffrättsligt samarbete måste övervägas i vederbörlig ordning för att säkerställa bredast möjliga tillämpning av de dataskyddsprinciper som direktivet innehåller. Ytterligare detaljer i denna fråga skall inte tas upp här. Datatillsynsmannen har framfört förslag till förklaringen i ett brev till ordförandeskapet för regeringskonferensen (25).

55.

I meddelandet hänvisas det till en rad verktyg och åtgärder som kan användas för ett bättre genomförande av direktivet i framtiden. Datatillsynsmannen vill kommentera dessa men även utforska andra instrument som inte nämns i meddelandet.

56.

I vissa fall kan särskilda lagstiftningsåtgärder på EU-nivå bli nödvändiga. I synnerhet kan sektoriell lagstiftning visa sig vara nödvändig för att anpassa direktivets principer till frågor som uppstår genom viss teknik, såsom fallet var med direktiven om integritet på telekommunikationsområdet. Användning av särskild lagstiftning bör noggrant övervägas när det gäller exempelvis användning av RFID-teknik.

57.

Det mest verkningsfulla instrument som omnämns i meddelandet är överträdelseförfarandet. I meddelandet identifieras ett särskilt problemområde, nämligen dataskyddsmyndigheternas oberoende och deras befogenheter, men andra områden omnämns bara i allmänna termer. Datatillsynsmannen delar uppfattningen att överträdelseförfaranden är ett viktigt och oundvikligt instrument, om medlemsstaterna inte sörjer för ett fullt genomförande av direktivet, särskilt med beaktande av att nästan nio år har förflutit sedan tidsfristen för direktivets genomförande löpte ut och att den strukturerade dialog som fastställs i arbetsprogrammet redan har ägt rum. Hittills har emellertid inte något fall av överträdelse mot direktiv 95/46 förts inför domstolen.

58.

En jämförande analys av alla fall där man misstänker ett felaktigt eller ofullständigt införlivande (26) liksom ett tolkningsmeddelande kan säkerligen göra kommissionens roll som fördragens väktare mer konsekvent. Utarbetandet av dessa instrument, vilket kan komma att kräva ett visst mått av tid och ansträngning, bör emellertid inte försena överträdelseförfaranden på de områden där ett felaktigt införlivande eller en felaktig tillämpning redan klart har fastställts av kommissionen.

59.

Datatillsynsmannen uppmanar därför kommissionen att vid behov genom överträdelseförfaranden eftersträva ett bättre genomförande av direktivet. Datatillsynsmannen kommer i detta sammanhang att utnyttja sin interventionsrätt vid domstolen för att när så är lämpligt intervenera i överträdelseförfaranden som rör genomförandet av direktiv 95/46 eller andra rättsliga instrument i fall som rör skydd av personuppgifter.

60.

I meddelandet hänvisas det också till ett tolkningsmeddelande om några bestämmelser i vilket kommissionen kommer att klargöra sin tolkning av de bestämmelser i direktivet som visat sig svåra att genomföra och således kan leda till överträdelseförfaranden. Datatillsynsmannen välkomnar i detta sammanhang att kommissionen tar hänsyn till det arbete om tolkning som arbetsgruppen utfört. Det är viktigt att arbetsgruppens ståndpunkt vederbörligen beaktas när det kommande tolkningsmeddelandet utarbetas och att arbetsgruppen hörs så att dess erfarenheter kan tas till vara vid tillämpningen av direktivet på nationell nivå.

61.

Vidare bekräftar datatillsynsmannen att han står till kommissionens förfogande för rådgivning i alla frågor som rör skydd av personuppgifter. Detta gäller även de instrument, exempelvis kommissionsmeddelanden, som inte är bindande men vars syfte fortfarande är att fastställa kommissionens politik när det gäller skydd av personuppgifter. För att denna rådgivande roll ska bli verkningsfull bör samrådet med datatillsynsmannen i fråga om meddelanden äga rum innan tolkningsmeddelandet antas (27). Den rådgivande roll som både arbetsgruppen för artikel 29 och datatillsynsmannen har kommer att ge mervärde åt detta meddelande, samtidigt som kommissionens oberoende bevaras när det gäller att självständigt besluta om att formellt inleda överträdelseförfaranden som rör genomförandet av direktivet.

62.

Datatillsynsmannen välkomnar att meddelandet endast kommer att behandla ett begränsat antal artiklar och därmed möjliggöra en fokusering på mer känsliga frågor. I det perspektivet vill datatillsynsmannen rikta kommissionens uppmärksamhet på följande frågor som förtjänar särskild uppmärksamhet i tolkningsmeddelandet:

63.

Andra, icke bindande instrument bör proaktivt utveckla överensstämmelse med principerna för dataskydd, särskilt i nya tekniska miljöer. Dessa åtgärder bör bygga på idén att skydd av privatlivet ska ingå som en del av utformningen och säkerställa att ny teknik utvecklas och byggs upp på ett sådant sätt att den helt och fullt beaktar principerna för dataskydd. Främjandet av tekniska produkter som överensstämmer med kraven på skydd av privatlivet bör vara ett viktigt inslag i ett sammanhang där en allmänt förekommande datoranvändning är under snabb utveckling.

64.

Nära förbundet med detta är nödvändigheten att utvidga skalan av berörda aktörer vid den faktiska tillämpningen av lagstiftningen om dataskydd. Å ena sidan stöder datatillsynsmannen kraftfullt dataskyddsmyndigheternas grundläggande roll när det gäller att verkställa principerna i direktivet och fullt ut använda sig av sina befogenheter samt de möjligheter till samordning som finns inom arbetsgruppen för artikel 29. En mer kraftfull tillämpning av direktivet är också ett av målen med ”Londoninitiativet”.

65.

Å andra sidan betonar datatillsynsmannen det önskvärda i att främja privat tillämpning av dataskyddsprinciper genom självreglering och konkurrens. Näringslivet bör uppmuntras att genomföra dataskyddsprinciper och konkurrera om att utveckla produkter och tjänster som är förenliga med kraven på skydd av privatlivet som ett sätt att utvidga sin position på marknaden genom att på ett bättre sätt tillgodose förväntningarna från integritetsmedvetna konsumenter. Ett bra exempel i detta sammanhang är integritetsmärkning som kan åtfölja produkter och tjänster som har genomgått ett certifieringsförfarande (29).

66.

Datatillsynsmannen vill också uppmärksamma kommissionen på att det finns andra verktyg som, även om de inte omnämns i meddelandet, skulle kunna vara till nytta för ett bättre genomförande av direktivet. Bland sådana verktyg som skulle kunna hjälpa dataskyddsmyndigheter att bättre upprätthålla dataskyddslagstiftningen kan följande nämnas:

67.

Som sista punkt hänvisar datatillsynsmannen till andra instrument som inte omnämns i meddelandet men som antingen skulle kunna övervägas vid en framtida ändring av direktivet eller inkluderas i annan horisontell lagstiftning, i synnerhet följande:

68.

Olika institutionella aktörer har ansvar i fråga om direktivets genomförande. Tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna ansvarar enligt artikel 28 i direktivet för övervakningen av tillämpningen av de nationella bestämmelser i medlemsstaternas lagstiftning som antas till följd av detta direktiv. Artikel 29 introducerar tillsynsmyndigheternas arbetsgrupp och i artikel 30 räknas dess arbetsuppgifter upp. Enligt artikel 31 biträder en kommitté med företrädare för medlemsstaternas regeringar kommissionen när det gäller genomförandeåtgärder på gemenskapsnivå (en kommitté för kommittéförfarande).

69.

Behovet av bättre definition av de olika aktörernas ansvar gäller särskilt (den verksamhet som bedrivs av) arbetsgruppen. I artikel 30.1 räknas arbetsgruppens fyra uppgifter upp vilka sammanfattningsvis innebär att granska direktivets tillämpning på nationell nivå för att uppnå enhetlighet och att avge yttranden om utvecklingen på gemenskapsnivå när det gäller skyddsnivå, lagförslag och uppförandekodexar. Uppräkningen visar arbetsgruppens breda ansvarsområde när det gäller dataskydd vilket även illustreras av de dokument som arbetsgruppen under åren producerat.

70.

Enligt meddelandet är arbetsgruppen ”avgörande för att få en bättre och mer konsekvent tillämpning”. Datatillsynsmannen stöder till fullo detta men anser också att det är nödvändigt att klargöra vissa specifika ansvarsområden.

71.

För det första efterlyses i meddelandet en förbättring av arbetsgruppens bidrag eftersom de nationella myndigheterna bör sträva efter att anpassa sin nationella praxis till den gemensamma linjen (30). Datatillsynsmannen välkomnar avsikten i uttalandet men varnar för oklarheter i ansvarsfrågan. Enligt artikel 211 i EG-fördraget är det kommissionens ansvar att övervaka hur gemenskapslagstiftningen följs i medlemsstaterna, inbegripet av tillsynsmyndigheterna. Arbetsgruppen kan som oberoende rådgivare inte hållas ansvarig för hur de nationella myndigheterna tillämpar dess yttranden.

72.

För det andra måste kommissionen vara medveten om sina olika roller i arbetsgruppen eftersom den inte enbart är medlem av arbetsgruppen utan även förser den med dess sekretariat. Vid utövandet av sin andra roll som sekretariat måste kommissionen stödja arbetsgruppen så att denna kan utföra sitt arbete på ett oberoende sätt. Detta innebär i grunden två saker: kommissionen måste tillhandahålla de nödvändiga resurserna och sekretariatet måste arbeta enligt instruktioner från arbetsgruppen och dess ordförande när det gäller innehållet i och omfattningen av arbetsgruppens verksamhet och verksamhetens resultat. Mer allmänt bör kommissionens verksamhet när den fullgör sina övriga plikter enligt EG-lagstiftningen inte inkräkta på dess tillgänglighet som sekretariat.

73.

För det tredje kan kommissionen, även om det är arbetsgruppen själv som avgör sina prioriteringar, påpeka vad den förväntar sig från arbetsgruppen och på vilket sätt den anser att de tillgängliga resurserna bäst kan utnyttjas.

74.

För det fjärde beklagar datatillsynsmannen att meddelandet inte ger tydliga anvisningar om rollfördelningen mellan kommissionen och arbetsgruppen. Han uppmanar kommissionen att lägga fram ett dokument för arbetsgruppen där dessa anvisningar ges. Datatillsynsmannen har följande förslag på vilka punkter som kan tas upp i dokumentet:

75.

Datatillsynsmannen delar kommissionens centrala slutsats att direktivet inte bör ändras på kort sikt. Denna slutsats skulle kunna stärkas genom att även grunda den på direktivets karaktär och unionens lagstiftningspolicy.

76.

Datatillsynsmannens utgångspunkter är följande:

77.

De viktigaste delarna i framtida ändringar inbegriper följande punkter:

78.

Datatillsynsmannen föreslår att kommissionen specificerar en tidsplan för den verksamhet som tas upp i kapitel 3 i meddelandet, en tidsgräns för nästa rapport om direktivets tillämpning, en uppdragsbeskrivning för att mäta i vilken grad den planerade verksamheten har genomförts samt indikationer på hur arbetet ska bedrivas på längre sikt.

79.

Datatillsynsmannen välkomnar strategin om teknik som ett viktigt första steg och föreslår att diskussionen om en strategi på längre sikt inleds, med en grundläggande diskussion om övervakningssamhällets utveckling bland annat. Han välkomnar också den pågående översynen av direktiv 2002/58/EG och det eventuella behovet av mer specifika regler för att hantera dataskyddsproblem som uppstår till följd av ny teknik som Internet och RFID. Dessa åtgärder bör beakta det dynamiska sammanhanget i dess helhet och på lång sikt även omfatta direktiv 95/46/EG.

80.

Datatillsynsmannen beklagar att internationella frågor om integritetsskydd och jurisdiktion har en begränsad roll i meddelandet och efterlyser praktiska lösningar som gör att behovet av skydd för registrerade inom Europeiska unionen går att förena med Europeiska unionens och dess medlemsstaters territoriella begränsningar, exempelvis en fortsatt utveckling av en internationell ram för dataskydd, ytterligare utveckling av det särskilda systemet för överföring av uppgifter till tredjeländer, internationella överenskommelser om jurisdiktion eller liknande överenskommelser med tredjeländer samt satsningar på mekanismer för internationell efterlevnad såsom multinationella företags användning av bindande regler.

Datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att börja utveckla en sådan strategi i denna fråga tillsammans med de mest berörda intressenterna.

81.

När det gäller brottsbekämpning har datatillsynsmannen följande förslag till kommissionen:

82.

Ett fullständigt genomförande av direktivet innebär för det första att det måste säkerställas att medlemsstaterna till fullo fullgör sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen och för det andra att andra icke bindande verktyg som kan bidra till en hög och harmoniserad dataskyddsnivå till fullo måste utnyttjas. Datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att tydligt ange hur den kommer att använda de olika instrumenten och hur den särskiljer sitt eget ansvar från arbetsgruppens ansvar.

83.

Ifråga om dessa instrument gäller följande:

84.

Datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att lägga fram ett dokument för arbetsgruppen med tydliga anvisningar om rollfördelningen mellan kommissionen och arbetsgruppen, inbegripet följande frågor:

85.

Effekterna av reformfördraget måste beaktas noga så att man säkerställer bredast möjliga tillämpning av dataskyddsprinciperna i direktivet. Datatillsynsmannen har framfört sina förslag i ett brev till ordförandeskapet för regeringskonferensen.

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/13

1.

Kommissionen överlämnade förslaget till rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) till datatillsynsmannen för rådgivning i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001. Enligt datatillsynsmannen bör detta yttrande nämnas i ingressen till rambeslutet (3).

2.

Förslaget syftar inte till någon stor förändring av Europols mandat eller verksamhet, utan huvudsyftet är att ge Europol en ny och mer flexibel rättslig grund. Europol inrättades 1995 på grundval av en konvention mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel K.6 i EU-fördraget (nu artikel 34) (4). Nackdelen med sådana konventioner när det gäller flexibilitet och effektivitet är att de måste ratificeras av alla medlemsstater, och de senaste erfarenheterna visar att detta kan ta flera år. Såsom anges i motiveringen till förslaget hade de tre ändringsprotokollen till Europolkonventionen, vilka antogs 2000, 2002 och 2003, ännu inte trätt i kraft i slutet av 2006 (5).

3.

Förslaget innehåller emellertid även materiella ändringar för att ytterligare förbättra Europols sätt att fungera. Det utökar Europols mandat och innehåller flera nya bestämmelser som syftar till att underlätta Europols arbete. Ur detta perspektiv blir utbytet av uppgifter mellan Europol och andra (exempelvis Europeiska gemenskapens/Europeiska unionens organ, medlemsstaternas myndigheter och tredjeländer) en viktigare fråga. Enligt förslaget skall Europol göra sitt yttersta för att säkerställa interoperabiliteten mellan Europols databehandlingssystem och databehandlingssystemen i medlemsstaterna och hos Europeiska gemenskapens/Europeiska unionens organ (artikel 10.5 i förslaget). Dessutom skall nationella enheter ha direkt åtkomst till Europols system.

4.

Europols ställning som organ enligt avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen (tredje pelaren) får konsekvenser för den tillämpliga dataskyddslagstiftningen eftersom förordning (EG) nr 45/2001 endast gäller databehandling som utförs vid utövandet av verksamhet som omfattas av gemenskapslagstiftningen och därför i princip inte är tillämplig på databehandling vid Europol. Kapitel V i förslaget innehåller särskilda bestämmelser om dataskydd och datasäkerhet som kan anses vara lex specialis där det föreskrivs ytterligare regler utöver en lex generalis, en allmän rättslig ram för dataskydd. Denna allmänna rättsliga ram för tredje pelaren har emellertid ännu inte antagits (se vidare punkterna 37–40).

5.

Slutligen måste det påpekas att vissa andra ändringar innebär att Europols ställning kommer att anpassas till andra EU-organ, som inrättats enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Även om detta inte ändrar Europols ställning i grunden kan det ses som ett första, positivt steg. Europol kommer att finansieras genom gemenskapsbudgeten och Europols anställda kommer att omfattas av gemenskapernas tjänsteföreskrifter. Detta innebär ökad kontroll för Europaparlamentet (till följd av dess ställning i budgetförfarandet) och för EG-domstolen (i tvister om budgeten och frågor som rör anställda). Datatillsynsmannen kommer att ha behörighet i fråga om behandlingen av personuppgifter som rör gemenskapens anställda (se vidare punkt 47).

6.

Detta yttrande kommer i tur och ordning att ta upp de materiella ändringarna (nämnda i punkt 3), tillämplig dataskyddslagstiftning (punkt 4) och de ökande likheterna mellan Europol och gemenskapsorganen (punkt 5).

7.

Yttrandet kommer särskilt att inriktas på den allt större betydelsen av uppgiftsutbytet mellan Europol och andra EU-organ, som datatillsynsmannen i de flesta fall har tillsyn över. I detta sammanhang kan särskilt nämnas artiklarna 22, 25 och 48 i förslaget. Denna frågas komplexitet leder till farhågor både när det gäller principen om ändamålsbegränsning och när det gäller tillämplig dataskyddslagstiftning och tillsyn i de fall då olika tillsynsorgan har behörighet att utöva tillsyn över de olika EU-organen, beroende på vilken pelare de grundar sig på. En annan källa till oro gäller interoperabiliteten mellan Europols informationssystem och andra informationssystem.

8.

Lagstiftningen på detta område undergår snabb förändring.

9.

För det första är det föreliggande förslaget ett av flera lagstiftningsinitiativ på området för polissamarbete och rättsligt samarbete som syftar till att underlätta möjligheterna till lagring och utbyte av personuppgifter för brottsbekämpningsändamål. Några av dessa förslag har antagits av rådet – exempelvis rådets rambeslut av den 18 december 2006 om informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater – (6), medan andra fortfarande är under behandling.

10.

Den vägledande principen för dessa lagstiftningsinitiativ är principen om tillgänglighet, som infördes som en viktig ny rättsprincip i Haagprogrammet i november 2004. Den innebär att uppgifter som är nödvändiga för att bekämpa brottslighet bör passera EU:s inre gränser utan hinder.

11.

Principen om tillgänglighet är inte i sig tillräcklig. Det krävs ytterligare lagstiftningsåtgärder för att göra det möjligt för de polisiära och rättsliga myndigheterna att utbyta uppgifter på ett effektivt sätt. I vissa fall innefattar det instrument som valts för att underlätta detta utbyte inrättande eller förbättring av ett informationssystem på europeisk nivå. Europols informationssystem är ett sådant system. Datatillsynsmannen har tagit upp grundläggande frågor i samband med sådana system när det gäller Schengens informationssystem och kommer även att ta upp några av dessa frågor med avseende detta förslag. Sådana frågor är bl.a. villkoren för åtkomst till systemet, sammankoppling och interoperabilitet samt tillämpliga bestämmelser om dataskydd och tillsyn (7).

12.

Vidare bör förslaget analyseras mot bakgrund av den senaste utvecklingen, exempelvis det initiativ som det tyska ordförandeskapet för Europeiska unionen lagt fram om att införliva Prümfördraget med EU:s regelverk.

13.

För det andra har ramen för dataskyddet inom den tredje pelaren – en förutsättning för utbyte av personuppgifter – (såsom nämnts tidigare) ännu inte antagits. Tvärtom har förhandlingarna i rådet om förslaget till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete visat sig vara ganska besvärliga. Rådets tyska ordförandeskap har meddelat att en ny text (8) kommer att föreslås, med ett antal väsentliga skillnader jämfört med upplägget i kommissionens förslag.

14.

För det tredje har förslaget ett direkt samband med utvecklingen beträffande fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Det är meningen att artikel III-276 i det konstitutionella fördraget skall vara ett viktigt steg i en process där, å ena sidan, Europols roll och uppgifter successivt utökas och, å andra sidan, Europol gradvis införlivas i den europeiska institutionella ramen. Som anges i motiveringen till förslaget ger denna artikel uttryck för den vision om Europols framtid som man kom fram till. En del av denna vision finns med i förslaget, med beaktande av den osäkerhet som råder om huruvida och när bestämmelserna i det konstitutionella fördraget kommer att träda i kraft.

15.

Artiklarna 4 och 5 samt bilaga I i förslaget fastställer Europols mandat. Mandatet utökas nu till att även gälla brottslighet som inte i strikt mening är kopplad till organiserad brottslighet och som omfattar samma förteckning över allvarliga brott som ingår i rådets rambeslut om den europeiska arresteringsordern (9). En andra utökning av Europols roll är att dess databaser nu kommer att innehålla uppgifter och underrättelser som lämnats av privata enheter.

16.

Denna första utökning är ett logiskt steg i utvecklingen av polissamarbetet i straffrättsliga ärenden. Datatillsynsmannen är medveten om att detta leder till bättre harmonisering av de rättsliga instrument som syftar till att underlätta polissamarbetet. Harmonisering är fördelaktigt inte bara för att det förbättrar förutsättningarna för ett gott samarbete utan också för att det leder till ökad rättssäkerhet för medborgarna och möjliggör effektivare kontroll av polissamarbetet, eftersom alla de olika instrumenten omfattar samma brottskategorier. Datatillsynsmannen förutsätter att denna utökning av mandatet föreslås med beaktande av proportionalitetsprincipen.

17.

När det gäller den andra utvidgningen överensstämmer detta med den senaste tendensen i polissamarbetet enligt vilken användning av uppgifter som samlats in av privata företag för brottsbekämpning blir allt vanligare. Datatillsynsmannen inser att det kan finnas ett behov av sådan användning. Det kan i synnerhet vara nödvändigt för bekämpning av terrorism och annan allvarlig brottslighet att de brottsbekämpande organen har tillgång till alla relevanta uppgifter, inbegripet uppgifter som innehas av privata parter (10). Arten av uppgifter och underrättelser från privata parter kräver dock ytterligare skyddsåtgärder, bl.a. för att säkerställa att uppgifterna är tillförlitliga eftersom det gäller personuppgifter som samlats in för kommersiella ändamål inom ramen för affärsverksamhet. Det bör även säkerställas att uppgifterna har samlats in och behandlats på laglig sätt innan de överlämnas Europol, i enlighet med den nationella lagstiftningen för genomförande av direktiv 95/46/EG och att Europol endast ges tillträde enligt väl fastställda villkor och begränsningar: tillträde bör endast beviljas från fall till fall, för särskilda ändamål och under medlemsstaternas rättsliga kontroll (11). Datatillsynsmannen föreslår därför att sådana villkor och begränsningar skall föras in i texten till beslutet.

18.

I artikel 6 i Europolkonventionen fastställs ett restriktivt tillvägagångssätt när det gäller Europols behandling av insamlade uppgifter. Behandlingen är begränsad till tre inslag: Europols informationssystem, ett arbetsregister för analysändamål och ett indexsystem. I artikel 10.1 i förslaget ersätts detta tillvägagångssätt med en allmän bestämmelse där Europol tillåts behandla information och underrättelser i den utsträckning detta är nödvändigt för att Europol skall kunna uppnå sina mål. Det anges dock i artikel 10.3 i förslaget att behandling av personuppgifter i andra system än Europols informationssystem eller analysregister skall omfattas av villkor som rådet skall fastställa efter att ha hört Europaparlamentet. Enligt datatillsynsmannen är bestämmelsen formulerad på ett tillräckligt klart sätt för att skydda rättmätiga intressen hos de personer som berörs av uppgifterna. Det bör i artikel 10.3 läggas till att dataskyddsmyndigheter skall höras innan rådet antar ett sådant beslut som avses i punkt 55.

19.

I artikel 10.2 förefaller möjligheten för Europol att ”behandla uppgifter i syfte att fastställa om sådana uppgifter är relevanta för Europols arbetsuppgifter” strida mot proportionalitetsprincipen. Formuleringen är inte tillräckligt precis och medför en risk för att uppgifter behandlas för en rad odefinierade ändamål.

20.

Datatillsynsmannen inser behovet av att kunna behandla personuppgifter i ett skede när deras relevans för att utföra en uppgift inom Europol ännu inte har fastställts. Det bör dock säkerställas att behandlingen av personuppgifter vars ändamålsenlighet ännu inte har utvärderats strikt begränsas till utvärderingen av deras ändamålsenlighet, att utvärderingen genomförs inom en rimlig tidsperiod och, om ändamålsenligheten inte kontrolleras, att uppgifterna inte behandlas för brottsbekämpningsändamål. En annan lösning skulle inte enbart inkräkta på de registrerades rättigheter utan även utgöra ett hinder för brottsbekämpningen.

För att iaktta proportionalitetsprincipen föreslår datatillsynsmannen därför att det läggs till en bestämmelse i artikel 10.2 där det fastställs en skyldighet att lagra uppgifter i separata databaser till dess att ändamålsenligheten för en viss uppgift för Europol fastställts. Den tidsperiod under vilken uppgifterna får behandlas måste dessutom strikt begränsas och under inga omständigheter överskrida 6 månader (12).

21.

Enligt artikel 10.5 i förslaget skall Europol skall göra sitt yttersta för att säkerställa driftskompatibilitet (interoperabilitet) med databehandlingssystemen i medlemsstaterna och de system som används av organ med anknytning till gemenskapen eller unionen. Detta tillvägagångssätt vänder på tillvägagångssättet i Europolkonventionen (artikel 6.2) med ett förbud mot en samkörning med andra system för automatiserad databehandling.

22.

I sina kommentarer till kommissionens meddelande om interoperabilitet mellan EU:s databaser (13) motsätter sig datatillsynsmannen åsikten att interoperabilitet i första hand är ett tekniskt begrepp. Om databaserna ur teknisk synvinkel skulle bli interoperabla – vilket innebär att tillgång till och utbyte av uppgifter skulle bli möjligt – skulle det uppstå påtryckningar för att faktiskt få utnyttja denna möjlighet. Detta medför särskilda risker i förhållande till principen om ändamålsbegränsning eftersom uppgifter lätt kan användas för andra ändamål än för insamlingsändamålet. Datatillsynsmannen insisterar på att strikta villkor och garantier tillämpas om samkörning med en databas verkligen skulle genomföras.

23.

Datatillsynsmannen rekommenderar därför att det läggs till en bestämmelse i förslaget med ett krav på att driftskompatibilitet endast skall vara tillåtet efter ett beslut där villkoren och garantierna för denna driftskompatibilitet fastställs, särskilt när det gäller behoven av denna driftskompatibilitet och de ändamål för vilka personuppgifterna kommer att användas. Detta beslut bör antas efter samråd med datatillsynsmannen och gemensamma tillsynsmyndigheten. En sådan bestämmelse skulle kunna kopplas till artikel 22 i förslaget om förbindelser med andra organ och byråer.

24.

När det gäller artikel 11.1 noterar datatillsynsmannen att den nuvarande begränsningen av en nationell enhets tillgång till personuppgifter i fråga om tänkbara brottslingar som (ännu) inte begått någon brottslig handling har utgått. Begränsningen finns nu i artikel 7.1 i konventionen, där den direkta tillgången av personuppgifter begränsas till uppgifter om de berörda personernas identitet.

25.

Datatillsynsmannen anser att det inte finns någonting som motiverar denna väsentliga ändring. Tvärtom ligger de särskilda skyddsåtgärderna för denna kategori av personer helt i linje med kommissionens förslag till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Datatillsynsmannen rekommenderar att det inrättas fler skyddsåtgärder när det gäller tillgång till personuppgifter för dessa personer som (ännu) inte har begått något brott och under alla omständigheter att det skydd som inrättats genom Europolkonventionen inte försvagas.

26.

Enligt den ändrade texten till artikel 21.3 i Europolkonventionen (14) skall nödvändigheten av att bevara personuppgifter för sådana personer som avses i artikel 10.1 undersökas på nytt varje år och denna undersökning skall noteras. I artikel 20.1 i förslaget krävs det dock endast en översyn inom tre år efter uppgifternas införande. Datatillsynsmannen är inte övertygad om att denna kompletterande flexibilitet är nödvändig och rekommenderar därför att det införs en skyldighet till årlig översyn i förslaget. Det är ännu viktigare att ändra själva förslaget eftersom det bör innehålla en skyldighet att se över lagringen regelbundet och inte bara en gång efter tre år.

27.

Artikel 21 innehåller en allmän bestämmelse som ger Europol rätt till datoriserad tillgång till och inhämtande av uppgifter från andra nationella eller internationella informationssystem. Detta tillträde bör endast godkännas från fall till fall och på stränga villkor. I artikel 21 tillåts dock ett alltför brett tillträde som inte är nödvändigt för att Europol skall kunna utföra sina uppgifter. I detta sammanhang hänvisar datatillsynsmannen till sitt yttrande av den 20 januari 2006 om tillträde till VIS för medlemsstatsmyndigheter med ansvar för inre säkerhet (15). Datatillsynsmannen rekommenderar att texten ändras i enlighet med detta.

28.

Det är viktigt att komma ihåg att denna bestämmelse, när det gäller tillträde till nationella databaser, går längre än överföring av uppgifter mellan Europol och de nationella enheterna, vilket bland annat behandlas i artikel 12.4 i förslaget. Detta tillträde kommer inte endast att omfattas av bestämmelserna i det här rådsbeslutet utan även att regleras av nationell lagstiftning om tillgång till och användning av uppgifter. Datatillsynsmannen välkomnar att det i artikel 21 anges att de striktare bestämmelserna skall gälla. Betydelsen av överföringen av personuppgifter mellan Europol och de nationella databaserna, inbegripet Europols tillträde till dessa nationella databaser, utgör dessutom ytterligare ett skäl till att anta ett rambeslut från rådet om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, där det erbjuds en tillräcklig skyddsnivå.

29.

I artikel 24.1 fastställs två villkor för överföring av uppgifter till offentliga myndigheter i tredjeländer och till internationella organisationer: a) överföringen får endast äga rum om detta i ett enskilt fall är nödvändigt för att bekämpa brottslighet och b) på grundval av ett internationellt avtal där en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna säkerställs av denna utomstående instans. I artikel 24.2 ges en möjlighet till undantag i exceptionella fall, med beaktande av den dataskyddsnivå som gäller för den mottagande instansen. Datatillsynsmannen inser behovet av dessa undantag och betonar nödvändigheten av en strikt tillämpning i fråga om dessa, med en bedömning i varje enskilt fall i mycket exceptionella situationer. Detta återspeglas i texten till artikel 24.2 på ett tillfredsställande sätt.

30.

I artikel 29 behandlas rätt att få tillgång till personuppgifter. Detta är en av den registrerades grundläggande rättigheter, som har fastställts i artikel 8.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och även i Europarådets konvention 108 av den 28 januari 1981 och Europarådets rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987. Denna rättighet utgör en del av principen om rättvis och laglig behandling av personuppgifter och är avsedd att skydda den registrerades väsentliga intressen. Villkoren i artikel 29 begränsar dock denna rättighet på ett sätt som inte är godtagbart mot bakgrund av det ovan sagda.

31.

För det första fastställs det i artikel 29.3 att denna begäran om tillgång – gjord i en medlemsstat i enlighet med artikel 29.2 – skall behandlas i enlighet med artikel 29 och med lagstiftningen och förfarandena i den medlemsstat där begäran lämnades in. Följaktligen skulle den nationella lagstiftningen kunna begränsa räckvidden för och innehållet i rätten till tillgång och det skulle kunna åläggas formella restriktioner. Detta skulle kunna få otillfredsställande resultat. Begäran om tillgång till personuppgifter kan exempelvis också göras av personer vars personuppgifter inte behandlas av Europol. Det är mycket viktigt att rätten till tillgång utvidgas till att även omfatta dessa fall. Det måste därför säkerställas att nationell lagstiftning som ytterligare begränsar rätten till tillträde inte skall gälla.

32.

Enligt datatillsynsmannen bör hänvisningen till nationell lagstiftning i artikel 29.3 strykas och ersättas av harmoniserade regler om räckvidd, innehåll och förfarande, helst i rådets rambeslut om skydd av personuppgifter eller, i förekommande fall, i rådets beslut.

33.

Artikel 29.4 innehåller dessutom en förteckning över grunderna för att vägra tillgång till personuppgifter, om den registrerade begär tillgång till personuppgifter som rör honom/henne och som behandlas av Europol. Enligt artikel 29.4 skall tillgång vägras om denna tillgång skulle skada vissa särskilda intressen. Denna lydelse är mycket vidare än den i artikel 19.3 i Europolkonventionen, där tillgång endast får vägras ”i den mån det är nödvändigt för att”.

34.

Datatillsynsmannen rekommenderar att den striktare lydelsen i Europolkonventionen skall behållas. Det måste även säkerställas att den registeransvarige är skyldig att ange skälen till vägran på ett sådant sätt att det är möjligt att effektivt kontrollera tillämpningen av detta undantag. Denna princip är uttryckligen fastställd i Europarådets rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987. Lydelsen i kommissionens förslag kan inte godtas eftersom den inte gör rättvisa åt den grundläggande arten hos rätt till tillgång. Undantag från denna rätt kan endast godtas om detta är nödvändigt för att skydda andra grundläggande intressen, dvs. om tillgång skulle undergräva dessa andra intressen.

35.

Sist men inte minst är rätten till tillgång strängt begränsad genom den samrådsmekanism som anges i artikel 29.5. Denna mekanism gör tillgång avhängig av samråd med alla behöriga berörda myndigheter och, när det gäller analysregister, också av konsensus från Europol och samtliga medlemsstater som deltar i analysen eller direkt berörs. Denna mekanism kullkastar i själva verket den grundläggande karaktären på rätten till tillgång. Tillgång bör ges som en allmän princip och kan begränsas endast under särskilda förhållanden. Enligt texten till förslaget kan tillgång däremot ges endast efter det att samråd skett och konsensus har nåtts.

36.

Europol skall vara ett av Europeiska unionens organ, inte en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan enligt vad som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 45/2001. Förordningen är därför som regel inte tillämplig på Europols behandling av personuppgifter, utom i särskilda situationer. I kapitel V i förslaget införs därför en form av dataskydd sui generis, som också bygger på en tillämplig allmän rättslig ram för dataskydd.

37.

I förslaget erkänns behovet av en allmän rättslig ram för dataskydd. Enligt artikel 26 i förslaget skall Europol som en lex generalis tillämpa principerna i rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Denna hänvisning till rådets (föreslagna) rambeslut ersätter hänvisningen i Europolkonventionens artikel 14.3 till Europarådets konvention 108 av den 28 januari 1981 och rekommendation nr R (87) 15 från Europarådets ministerkommitté av den 17 september 1987.

38.

Datatillsynsmannen välkomnar förslagets artikel 26. Denna bestämmelse är mycket viktig både för dataskyddets effektivitet och för enhetligheten eftersom det underlättar utbytet av personuppgifter, något som även främjar brottsbekämpningen. Kompatibiliteten mellan de två instrumenten bör dock garanteras, något som inte är självklart eftersom

Beroende på resultatet av rådets förhandlingar om detta rambeslut, som antagligen bygger på det tyska förslaget, kan ytterligare skyddsåtgärder behövas i det nuvarande förslaget. Denna punkt måste bedömas i ett senare skede, när man tydligare kan bedöma resultatet av förhandlingarna om rådets rambeslut.

39.

Datatillsynsmannen betonar att det här rådsbeslutet inte bör antas innan rådet antar en ram för dataskydd, som garanterar en lämplig nivå på dataskydd i enlighet med datatillsynsmannens slutsatser i hans två yttranden om kommissionens förslag till rådets rambeslut (16).

40.

I detta sammanhang understryker datatillsynsmannen två specifika delar i kommissionens förslag till rådets rambeslut, som är särskilt lämpade för att stärka det skydd som erbjuds de registrerade vid Europolbehandling av deras uppgifter. Först och främst öppnar förslaget för möjligheter att skilja på databehandling enligt graden av exakthet och tillförlitlighet. Uppgifter som bygger på åsikter skiljs från uppgifter som bygger på fakta. En sådan tydlig åtskillnad mellan ”mjukdata” och ”hårddata” är en viktig metod för överensstämmelse med principen om datakvalitet. Dessutom anges i förslaget skillnad mellan uppgifterna för personer av olika kategorier, på grundval av deras tänkbara inblandning i ett brott.

41.

Detta innebär att förordning (EG) nr 45/2001 är tillämplig på Europols verksamhet. Denna förordning 45/2001 gäller först och främst Europols personal, vilken tas upp i punkt 47. För det andra, och det är ämnet för del IV av detta yttrande, gäller förordningen uppgiftsutbyte med gemenskapens organ, åtminstone i den mån uppgifter skickas av dessa organ till Europol. Viktiga exempel på gemenskapsorgan är de organ som nämns i förslagets artikel 22.1.

42.

Man kan vänta sig att dessa organ kommer att uppmanas skicka personuppgifter till Europol ganska regelbundet. När gemenskapens institutioner och organ gör detta tvingas de fullgöra de skyldigheter som anges i förordning 45/2001, särskilt beträffande de situationer då personuppgifter får behandlas (artikel 5 i förordningen), förhandskontroller (artikel 27) och samråd med den europeiska datatillsynsmannen (artikel 28). Detta väcker frågor om tillämpligheten av artiklarna 7, 8 och 9 i förordning 45/2001. Eftersom Europol inte är något av ”gemenskapens institutioner och organ” och inte faller under direktiv 95/46/EG kan det mycket väl omfattas av artikel 9. I så fall skall bedömningen av om skyddet från Europol är adekvat ske enligt artikel 9.2 i förordning 45/2001 på samma sätt som andra internationella organisationer eller tredjeländer. Denna lösning skulle skapa osäkerhet och inte heller överensstämma med förslagets grundidé om att föra Europols ställning mer i linje med institutioner och organ under EG-fördraget. En bättre lösning skulle vara att behandla Europol som ett gemenskapsorgan i den mån det behandlar uppgifter från gemenskapsorgan. Datatillsynsmannen föreslår tillägg av en punkt till artikel 22 med följande lydelse: ”När personuppgifter förs över av gemenskapens institutioner och organ, skall Europol betraktas som ett gemenskapsorgan i enlighet med artikel 7 i förordning nr 45/2001.”

43.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt utbyte av personuppgifter med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). För närvarande sker informationsutbyte mellan Europol och OLAF på grundval av ett administrativt avtal mellan de två organen. I detta avtal föreskrivs utbyte av strategisk och teknisk information, men där ingår inte utbyte av personuppgifter.

44.

Förslaget till rådets beslut är av annan karaktär. I artikel 22.3 föreskrivs informationsutbyte, även personuppgifter, på samma sätt som uppgiftsutbyte sker mellan OLAF och medlemsstaternas myndigheter (17). Syftet med detta utbyte är begränsat till bedrägeri, bestickning, mutbrott och penningtvätt. Såväl OLAF som Europol skall, i varje enskilt fall, beakta kraven på förundersökningssekretess och dataskydd. För OLAF betyder detta att den skyddsnivå som anges i förordning 45/2001 alltid måste iakttas.

45.

I artikel 48 i förslaget anges också att förordning (EG) nr 1073/1999 (18) skall tillämpas på Europol. OLAF skall ha behörighet att genomföra administrativa utredningar inom Europol och skall därför ha rätt till omedelbar och oanmäld tillgång till all information som innehas av Europol (19). Enligt Europeiska datatillsynsmannen är inte räckvidden för denna bestämmelse tydlig:

46.

Bestämmelsen omfattar dock inte och bör inte omfatta utredningar av oegentligheter utanför Europol om vilka uppgifter som behandlats av Europol skulle kunna ge ytterligare klarhet. Bestämmelserna om informationsutbyte, även personuppgifter, enligt artikel 22.3 skulle vara tillräckliga i dessa fall. Datatillsynsmannen rekommenderar att man i detta sammanhang klargör räckvidden för förslagets artikel 48.

47.

Europols personal kommer att omfattas av tjänsteföreskrifterna. När det gäller databehandling rörande Europols personal, bör såväl de materiella reglerna som de som gäller tillsyn i förordning 45/2001 tillämpas, av skäl som gäller enhetlighet och icke-diskriminering. I förslagets 12:e skäl nämns förordningens tillämplighet på behandlingen av personuppgifter, särskilt när det gäller personuppgifter som rör Europolpersonal. Enligt datatillsynsmannen räcker det inte med att klargöra detta i skälen. Skäl i en gemenskapsrättsakt är inte bindande och skall inte innehålla normativa bestämmelser (20). För att till fullo säkerställa tillämpningen av förordning 45/2001 bör en punkt läggas till i texten till själva beslutet – till exempel i artikel 38 – där det anges att förordning 45/2001 skall tillämpas på behandlingen av personuppgifter som gäller Europols personal.

48.

Förslaget syftar inte till en grundläggande ändring av tillsynssystemet för Europol med en central roll för det gemensamma tillsynsorganet. Enligt den föreslagna rättsliga ramen kommer tillsynsorganet att inrättas i enlighet med artikel 33 i förslaget. Vissa ändringar i Europols ställning och verksamhet kommer dock att leda till ett begränsat engagemang från datatillsynsmannens sida, vid sidan av dennes uppgifter beträffande Europols personal. Av det skälet anges i förslagets artikel 33.6 att det gemensamma tillsynsorganet måste samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen, och även med andra tillsynsmyndigheter. Denna bestämmelse speglar Europeiska datatillsynsmannens skyldighet att samarbeta med det gemensamma tillsynsorganet enligt artikel 46.f ii i förordning 45/2001. Datatillsynsmannen välkomnar denna bestämmelse som ett användbart instrument som gynnar ett konsekvent förhållningssätt till uppgifter för tillsyn inom EU, oavsett pelare.

49.

Såsom tidigare sagts förutses inte i det här förslaget någon grundläggande ändring av tillsynssystemet. Förslagets vidare kontext kan dock kräva ett mer grundläggande övervägande av det kommande systemet för tillsyn av Europol. En utveckling på två speciella sätt kan nämnas. För det första anges i artiklarna 44–47 i förordning (EG) nr 1987/2006 (21) en ny tillsynsstruktur för SIS II. För det andra meddelade det tyska ordförandeskapet i anslutning till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete att man överväger en ny struktur för tillsyn av de europeiska informationssystemen inom den tredje pelaren, även Europol.

50.

Enligt datatillsynsmannen är det inte rätt tillfälle att i detta yttrande diskutera grundläggande ändringar i tillsynssystemet. Tillsynssystemet för SIS II som ett system i nätverk har sin grund i första pelaren och skulle inte vara lämpligt för Europol som ett organ inom tredje pelaren som medför begränsade befogenheter för gemenskapens institutioner, särskilt kommissionen och domstolen. Utan garantier inom tredje pelaren kommer ett särskilt tillsynssystem fortfarande att behövas. Exempelvis behandlas i artikel 31 överklaganden från enskilda personer. Dessutom är de idéer om en ny struktur för tillsynen över de europeiska informationssystemen som det tyska ordförandeskapet har tillkännagett fortfarande i sin linda. Slutligen fungerar det nuvarande systemet bra.

51.

Datatillsynsmannen vill därför koncentrera sina kommentarer till datatillsynsmannens roll när det gäller utbyte av personuppgifter mellan Europol och andra organ på EU-nivå. Bestämmelserna som rör detta utbyte är ett viktigt nytt inslag i förslaget. I artikel 22.1 nämns Frontex, Europeiska centralbanken, ECNN (22) och OLAF. Alla dessa organ omfattas av datatillsynsmannens tillsyn. I artikel 22.2 anges att Europol får ingå samarbetsavtal med de organ som får införa utbyte av personuppgifter. Vad OLAF anbelangar kan detta utbyte t.o.m. äga rum utan samarbetsavtal (artikel 22.3). Även artikel 48 i förslaget – redan diskuterad i punkterna 45–46 – är av betydelse i detta sammanhang.

52.

Det bör säkerställas att datatillsynsmannen kan utöva de befogenheter som tilldelas honom enligt förordning (EG) nr 45/2001 med avseende på uppgifter som överlämnas av gemenskapsorgan. Detta är desto viktigare då det gäller överföring av personuppgifter där Europol kommer att anses som ett gemenskapsorgan enligt lydelsen i artikel 7 i förordning (EG) nr 45/2001, såsom tidigare har förslagits. Detta gör det nära samarbetet med den gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 33 ännu viktigare.

53.

Datatillsynsmannen har ytterligare två rekommendationer att ge beträffande berörda personers rätt till dessa uppgifter:

54.

På grund av ovanstående överväganden bör datatillsynsmannen ha ett nära samarbete med den gemensamma tillsynsmyndigheten, åtminstone så snart överenskommelserna om att utbyta uppgifter med gemenskapsorganen kommer att bli giltiga. Detta är ett av de viktigaste områden där de ömsesidiga skyldigheterna att samarbeta kommer att få verkan.

55.

I artikel 10.3 föreskrivs ett rådsbeslut för fastställande av villkoren för Europols upprättande av vissa system för behandling av personuppgifter. Datatillsynsmannen rekommenderar tillägg av en skyldighet att samråda med datatillsynsmannen och den gemensamma tillsynsmyndigheten innan ett sådant beslut antas.

56.

Artikel 22 handlar om Europols förbindelser med andra organ och byråer med anknytning till gemenskapen eller unionen. De samarbetsförbindelser som nämns i denna artikel får genomföras med hjälp av samarbetsavtal och får röra utbyte av personuppgifter. Av det skälet bör datatillsynsmannen och den gemensamma tillsynsmyndigheten höras om antagandet av avtalen enligt artikel 22, i den mån dessa avtal är relevanta för skyddet av personuppgifter som behandlas av gemenskapens institutioner och organ. Datatillsynsmannen rekommenderar att förslaget ändras i enlighet med detta.

57.

I artikel 25.2 anges att det skall fastställas tillämpningsföreskrifter för utbytet med andra organ och byråer med anknytning till gemenskapen eller unionen. Datatillsynsmannen rekommenderar att samråd sker inte bara med den gemensamma tillsynsmyndigheten utan även med datatillsynsmannen, innan sådana föreskrifter antas, i överensstämmelse med bruket enligt den gemenskapslagstiftning som säger att gemenskapens organ skall samråda med datatillsynsmannen enligt artikel 28.1 i förordning (EG) nr 45/2001.

58.

Datatillsynsmannen välkomnar artikel 27 som innehåller en bestämmelse om ett uppgiftsskyddsombud, som bl.a. har till uppgift att på ett oberoende sätt säkerställa att behandlingen av personuppgifter är lagenlig och att bestämmelserna om behandling av personuppgifter följs. Denna uppgift har framgångsrikt införts på gemenskapsnivå genom förordning (EG) nr 45/2001 inom gemenskapens institutioner och organ. Även inom Europol utförs uppgiftsskyddsombudets uppgift men hittills utan adekvat rättslig grund.

59.

För att uppgiftsskyddsombudets verksamhet skall bli framgångsrik är det viktigt att denna persons oberoende verkligen garanteras genom lagstiftning. Av detta skäl innehåller artikel 24 i förordning (EG) nr 45/2001 flera bestämmelser i vilka detta mål tryggas. Uppgiftsskyddsombudet utnämns för en viss tid och kan endast entledigas under mycket exceptionella omständigheter. Ombudet kommer att förses med den personal och budget som krävs. Han/hon får inte ta emot instruktioner vid utförandet av sina uppgifter.

60.

Tyvärr finns inte dessa bestämmelser med i det nuvarande förslaget, utom bestämmelsen om att inte ta emot instruktioner. Datatillsynsmannen rekommenderar därför bestämt att de garantier som rör uppgiftsskyddsombudets oberoende införs, t.ex. de särskilda garantierna för utnämning och entledigande av uppgiftsskyddsombudet samt för denna persons oberoende visavi styrelsen. Dessa bestämmelser är nödvändiga för att säkerställa uppgiftsskyddsombudets oberoende. Dessutom skulle dessa bestämmelser få till effekt att Europols uppgiftsskyddsombuds ställning mera står i överensstämmelse med den ställning som uppgiftsskyddsombud inom gemenskapsinstitutionerna har. Slutligen betonar datatillsynsmannen att artikel 27.5 i förslaget, där Europols styrelse uppmanas att anta tillämpningsföreskrifter för vissa aspekter av uppgiftsskyddsombudets verksamhet, genom sin karaktär inte är lämplig som garant för ombudets oberoende. Man måste komma ihåg att oberoende framför allt krävs visavi Europols styrelse.

61.

Det finns ytterligare ett skäl till att harmonisera bestämmelsen om uppgiftsskyddsombudet i rådets beslut med artikel 24 i förordning (EG) nr 45/2001. För personuppgifter om Europols personal (se punkt 47) gäller denna förordning, vilket betyder att Europols uppgiftsskyddsombud för dessa frågor kommer att omfattas av förordningen. Ett uppgiftsskyddsombud bör under alla förhållanden utnämnas i enlighet med förordningens krav.

62.

Vidare rekommenderar datatillsynsmannen att systemet med förhandskontroll, såsom föreskrivs i artikel 27 i förordning (EG) nr 45/2001 för gemenskapens organ, tillämpas på Europol. Systemet med förhandskontroll har visat sig vara ett effektivt instrument och spelar en viktig roll för dataskyddet inom gemenskapens institutioner och organ.

63.

Det skulle slutligen vara värdefullt för Europols uppgiftsskyddsombud att delta i det befintliga nätet av uppgiftsskyddsombud inom första pelaren, även bortsett från uppgiftsskyddsombudets verksamhet avseende Europols personal. Detta skulle vidare säkerställa en metod för dataskyddsfrågor som är gemensam med den metod som används av gemenskapens organ och helt och hållet stämma överens med det mål som anges i förslagets skäl nummer 16, nämligen samarbete med de europeiska organ och byråer som säkerställer en adekvat dataskyddsnivå i överensstämmelse med förordning (EG) nr 45/2001. Datatillsynsmannen rekommenderar att en mening läggs till i skälen till förslagen där syftet med denna gemensamma metod fastställs. En sådan mening skulle kunna lyda på följande sätt: ”Uppgiftsskyddsombudet kommer vid utförandet av sina uppgifter att samarbeta med de uppgiftsskyddsombud som har utnämnts enligt gemenskapsrätten”.

64.

Datatillsynsmannen förstår behovet av en ny och mer flexibel rättslig grund för Europol men ägnar särskild uppmärksamhet åt ändringarna i sak, den tillämpliga lagstiftningen om dataskydd och de växande likheterna mellan Europol och gemenskapens organ.

65.

Beträffande ändringarna i sak rekommenderar datatillsynsmannen följande:

66.

Det aktuella rådsbeslutet bör inte antas innan rådet har antagit en ram för dataskydd som garanterar en lämplig dataskyddsnivå i överensstämmelse med datatillsynsmannens slutsatser i dennes två yttranden om kommissionens förslag till rådets rambeslut. Uppgifter som grundar sig på åsikter bör skiljas från uppgifter grundade på fakta. Det bör göras åtskillnad mellan de uppgifter om personkategorier som grundar sig på dessa personers eventuella inblandning i brott.

67.

Datatillsynsmannen föreslår tillägg av en punkt i artikel 22 med följande lydelse: ”Om personuppgifter överförs av gemenskapens institutioner eller organ, skall Europol betraktas som ett gemenskapsorgan såsom avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 45/2001”.

68.

Artikel 48 i förslaget om utredningar av OLAF bör inte omfatta utredningar om oegentligheter utanför Europol, över vilka sådana uppgifter som behandlats av Europol skulle kunna sprida ytterligare ljus. Datatillsynsmannen rekommenderar ett klargörande av räckvidden för artikel 48 i förslaget.

69.

För att helt och fullt säkerställa tillämpningen av förordning (EG) nr 45/2001 bör en punkt läggas till i beslutet, i vilken det anges att förordning (EG) nr 45/2001 skall vara tillämplig på behandling av personuppgifter om Europols personal.

70.

Räckvidden för två bestämmelser om berörda personers rättigheter (artiklarna 30.2 och 32.2) bör utvidgas till att omfatta uppgifter som överlämnas av ett gemenskapsorgan som övervakas av datatillsynsmannen för att säkerställa att Europol och detta gemenskapsorgan reagerar på samma sätt.

71.

Artiklarna 10.3, 22 och 25.2 bör innehålla en (tydligare) bestämmelse om samråd med dataskyddsmyndigheter.

72.

Datatillsynsmannen rekommenderar bestämt att de garantier som rör uppgiftsskyddsombudets oberoende, t.ex. de särskilda garantierna i samband med denna persons utnämning och entledigande samt hans/hennes oberoende visavi styrelsen, införs i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/22

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/24

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/31

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32007M4889. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet. (http://eur-lex.europa.eu)

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/31

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32007M4885. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet. (http://eur-lex.europa.eu)

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/32

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32007M4836. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet. (http://eur-lex.europa.eu)

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/32

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32007M4822. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet. (http://eur-lex.europa.eu)

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/33

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/34

1.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionens bedömning av produkten och det geografiska område som påverkas av kartellen i utkastet till beslut.

2.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionens bedömning av fakta att det är ett avtal och/eller samordnade förfaranden enligt artikel 81 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.

3.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionens åsikt att överträdelsen avsåg en enda fortlöpande överträdelse, särskilt när det gäller perioden efter inspektionerna i mars-april 2001.

4.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionens utkast till beslut vad gäller mottagarna av beslutet, särskilt när det gäller ansvarsyrkande mot de berörda koncernernas moderbolag

5.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionen när det gäller prövningen av tillämpning av förmånlig behandling och rangordning.

6.

Rådgivande kommittén instämmer i att förfarandena mot FNAS skall avslutas.

7.

Rådgivande kommittén rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska gemenskapens officiella tidning.

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/34

1.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionen om grundbeloppet för böter.

2.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionen om ökningen av grundbeloppet på grund av försvårande omständigheter.

3.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionen om nedsättningen av grundbeloppet på grund av förmildrande omständigheter.

4.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens åsikt om nedsättningen av bötesbeloppen på grundval av kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden från 1996.

5.

Rådgivande kommittén instämmer med Europeiska kommissionen om det slutliga bötesbeloppet.

6.

Rådgivande kommittén rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska gemenskapens officiella tidning.

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/35

1.

EFTA-ländernas företrädare instämmer med Europeiska kommissionens bedömning att produkten och det geografiska område som påverkas av kartellen i utkastet till beslut.

2.

EFTA-länderna företrädare instämmer med kommissionens bedömning av fakta att det är ett avtal och/eller samordnade förfaranden enligt artikel 81 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.

3.

EFTA-ländernas företrädare instämmer med Europeiska kommissionens åsikt att överträdelsen utgjorde en enda fortlöpande överträdelse, särskilt när det gäller perioden efter inspektionerna i mars-april 2001.

4.

EFTA-ländernas företrädare instämmer med Europeiska kommissionens utkast till beslut vad gäller mottagarna av beslutet, särskilt när det gäller ansvarsyrkande mot de berörda koncernernas moderbolag.

5.

EFTA-ländernas företrädare instämmer med Europeiska kommissionen när det gäller prövningen av tillämpning av förmånlig behandling och rangordning.

6.

EFTA-ländernas företrädare instämmer i att förfarandena mot FNAS skall avslutas.

7.

EFTA-ländernas företrädare rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska gemenskapens officiella tidning.

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/36

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/38

—

Tekniska resurser och personal som företaget kommer att avsätta för att bedriva trafiken.

—

Antal anställda, deras kvalifikationer och arbetsuppgifter samt eventuella nyanställningar som företaget räknar med att göra.

—

De flygplanstyper som används och, i tillämpliga fall, registreringsnummer.

—

En kopia av tillståndet att bedriva lufttrafik för det företag som kommer att svara för trafiken.

—

Om tillståndet är utfärdat av en annan EU-medlemsstat än Frankrike måste den sökande också uppge följande:

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/42

—

Tekniska resurser och personal som företaget kommer att avsätta för att bedriva trafiken.

—

Antal anställda, dessas kvalifikationer och arbetsuppgifter samt eventuella nyanställningar som företaget räknar med att göra.

—

De flygplanstyper som används, i tillämpliga fall med registreringsnummer.

—

En kopia av tillståndet att bedriva lufttrafik för det företag som kommer att svara för trafiken.

—

Om tillståndet är utfärdat av en annan EU-medlemsstat än Frankrike måste den sökande också uppge följande:

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/45

1.

Kommissionen mottog den 19 oktober 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Goldman Sachs Group, Inc. (Goldman Sachs, Förenta staterna) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen förvärvar fullständig kontroll över företaget LOMO Group (LOMO, Tyskland) genom förvärv av värdepapper.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4911 – Goldman Sachs/LOMO, till

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/46

1.

Kommissionen mottog den 22 oktober 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget SAP AG (”SAP”, Tyskland) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, förvärvar fullständig kontroll över företaget Business Objects SA (”BO”, Frankrike/Förenta staterna) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4944 – SAP/Business Objects, till

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/47

1.

Kommissionen mottog den 19 oktober 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget SC-Beteiligungsgesellschaft mbH (SCB, Tyskland), ytterst kontrollerat av JP Morgan Chase & Co. (JPMorgan Chase, Förenta staterna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen förvärvar fullständig kontroll över Süd-Chemie AG (Süd-Chemie, Tyskland) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4899 – SCB/Süd-Chemie, till

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/48

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (3) innehåller regler för de berörda parternas deltagande i sådana förfaranden.

(2)

Parterna i ett förfarande kan vara beredda att medge att de har deltagit i en kartell som strider mot artikel 81 i fördraget och medge ansvar för detta deltagande om de med rimlig säkerhet kan förutse kommissionens bedömning av deras deltagande i överträdelsen och nivån på eventuella böter och godta denna bedömning. Kommissionen bör när det är lämpligt kunna lämna ut uppgifter till dessa parter om vilka invändningar den överväger att framföra mot dem på grundval av bevisningen i ärendet och om vilka böter som sannolikt kommer att åläggas. Ett så tidigt utlämnande av uppgifter bör ge de berörda parterna möjlighet att lägga fram sina synpunkter på de invändningar som kommissionen avser att framföra mot dem och i fråga om deras eventuella ansvar.

(3)

Om kommissionen i meddelandet om invändningar godtar parternas skriftliga förlikningsinlagor och parterna i sina svar bekräftar att meddelandet om invändningar motsvarar innehållet i deras skriftliga inlagor, bör kommissionen omedelbart kunna gå vidare och fatta ett beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor enligt artikel 14 i samma förordning.

(4)

Det bör därför införas ett förlikningsförfarande så att kommissionen kan handlägga kartellärenden snabbare genom att nå en överenskommelse med parterna.

(5)

Erfarenheten har visat att parterna i förfarandet kan bli mindre benägna att samarbeta med kommissionen om klagande systematiskt tillställs icke-konfidentiella versioner av meddelandet om invändningar. Klagande bör även i fortsättningen vara nära knutna till förfarandet och skriftligen underrättas om, och kunna lämna sina synpunkter skriftligen på, arten av och föremålet för förfarandet, men det bör ankomma på kommissionen att avgöra hur sådan skriftlig information ska lämnas i varje enskilt ärende.

(6)

Förordning (EG) nr 773/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen får besluta att inleda ett förfarande i syfte att fatta ett beslut enligt kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003 vid vilken tidpunkt som helst, dock senast den dag då den utfärdar en sådan preliminär bedömning som avses i artikel 9.1 i samma förordning, ett meddelande om invändningar eller en begäran om att parterna ska uttrycka sitt intresse för att inleda förlikningsdiskussioner eller den dag då ett tillkännagivande enligt artikel 27.4 i den förordningen offentliggörs, beroende på vilken dag som infaller tidigast.”

2.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1.   När kommissionen utfärdar ett meddelande om invändningar rörande en sak som den har mottagit ett klagomål om, ska den underrätta klaganden skriftligen om arten av och föremålet för förfarandet och fastställa en tidsfrist inom vilken klaganden får framföra synpunkter skriftligen. Kommissionen får också tillställa klaganden en kopia av den icke-konfidentiella versionen av meddelandet om invändningar.”

3.

Artikel 10.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska underrätta de berörda parterna om de invändningar som riktas mot dem. Meddelandet om invändningar ska skriftligen delges var och en av de parter mot vilka invändningar riktas.”

4.

Följande artikel 10a ska införas:

”Artikel 10a

Förlikningsförfarande i kartellärenden

1.   Efter det att kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 1/2003 får den fastställa en tidsfrist inom vilken parterna skriftligen får ange att de är beredda att inleda förlikningsdiskussioner i syfte att eventuellt ge in förlikningsinlagor. Kommissionen ska inte vara skyldig att beakta svar som inkommer efter det att tidsfristen har löpt ut.

Om två eller flera parter som hör till samma företag anger att de är villiga att inleda förlikningsdiskussioner enligt första stycket ska dessa parter utse gemensamma företrädare som ska inleda diskussioner med kommissionen på deras vägnar.

2.   Kommissionen får underrätta de parter som är villiga att ge in förlikningsinlagor om

Om förlikningsdiskussionerna når ett skede där de upplysningar som anges ovan på begäran har lämnats ut till parterna eller på annat sätt gjorts tillgängliga för dem, får kommissionen fastställa en tidsfrist inom vilken parterna får åta sig att följa förlikningsförfarandet genom att ge in skriftliga förlikningsinlagor i vilka de återger resultaten av förlikningsdiskussionerna och medger sitt deltagande i en överträdelse av artikel 81 i fördraget och sitt ansvar för denna. Kommissionen ska inte vara skyldig att beakta skriftliga förlikningsinlagor som inkommer efter det att tidsfristen har löpt ut.

3.   Om det meddelande om invändningar som delges parterna godtar innehållet i deras förlikningsinlagor, ska de berörda parternas skriftliga svar på meddelandet om invändningar, vilket ska ges in inom en av kommissionen fastställd tidsfrist, bekräfta att det meddelande om invändningar som riktats mot dem motsvarar innehållet i deras förlikningsinlagor. Kommissionen får då omedelbart gå vidare och fatta ett beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i förordning nr 1/2003 efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor enligt artikel 14 i förordning nr 1/2003.”

5.

Artikel 11.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska ge de parter till vilka den riktar ett meddelande om invändningar tillfälle att yttra sig innan den samråder med den rådgivande kommitté som avses i artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1/2003.”

6.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska ge de parter till vilka den riktar ett meddelande om invändningar tillfälle att utveckla sina argument vid ett muntligt hörande, om de så begär i sin skriftliga inlaga.

2.   Parterna ska dock när de ger in sina skriftliga förlikningsinlagor bekräfta för kommissionen att de skulle begära att få tillfälle att utveckla sina argument vid ett muntligt hörande endast om innehållet i deras skriftliga förlikningsinlagor inte godtas i meddelandet om invändningar.”

7.

I artikel 15 ska följande punkt 1a läggas till:

”1a.   Efter det att kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 1/2003 ska den när det är lämpligt lämna ut den bevisning som ligger till grund för de planerade invändningarna till parter som är villiga att ge in förlikningsinlagor för att ge dem möjlighet att göra detta. Med hänsyn till detta ska parterna när de ger in sina förlikningsinlagor bekräfta för kommissionen att de kommer att begära att få tillgång till handlingar i ärendet efter mottagandet av meddelandet om invändningar endast om innehållet i deras skriftliga förlikningsinlagor inte godtas i meddelandet om invändningar.”

8.

Artikel 17.1 och 17.3 ska ersättas med följande:

”1.   När kommissionen fastställer de tidsfrister som avses i artiklarna 3.3, 4.3, 6.1, 7.1, 10.2, 10a.1, 10a.2, 10a.3 och 16.3, ska den beakta både den tid som krävs för att utarbeta inlagan och hur brådskande ärendet är.”

”3.   De tidsfrister som avses i artiklarna 3.3, 4.3, 10a.1, 10a.2 och 16.3 ska vara minst två veckor. Den tidsfrist som avses i artikel 10a.3 ska vara minst en vecka.”

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/51

1.

I detta tillkännagivande anges ramen för belöning av samarbete under förfaranden som har inletts i syfte att tillämpa artikel 81 i EG-fördraget (1) i kartellärenden. Förlikningsförfarandet kan ge kommissionen möjlighet att handlägga fler ärenden med samma resurser, vilket främjar allmänhetens intresse av att kommissionen bestraffar karteller effektivt och snabbt samtidigt som det ger en större avskräckande verkan generellt. Det samarbete som omfattas av detta tillkännagivande skiljer sig från det som regleras av kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter (2) (tillkännagivandet om förmånlig behandling), dvs. att företag frivilligt lägger fram bevis så att kommissionens undersökning kan inledas eller gå framåt. Om det samarbete som ett företag erbjuder omfattas av tillämpningsområdet för båda tillkännagivandena, kan det belönas kumulativt (3).

2.

Om parterna i ett förfarande är beredda att medge att de har deltagit i en kartell som strider mot artikel 81 i EG-fördraget och att medge ansvar för detta kan de också, på det sätt och med de garantier som anges i detta tillkännagivande, bidra till att påskynda det förfarande som leder fram till ett beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (4). I sin egenskap av utredande myndighet och fördragets väktare med befogenhet att fatta beslut som omfattas av gemenskapsdomstolarnas domstolskontroll, förhandlar kommissionen inte om förekomsten av en överträdelse av gemenskapsrätten och om lämpliga påföljder, men den kan belöna sådant samarbete som beskrivs i detta tillkännagivande.

3.

Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (5) innehåller de centrala praktiska reglerna för förfaranden i antitrustärenden, inbegripet de regler som är tillämpliga vid en förlikning. Förordning (EG) nr 773/2004 ger i detta hänseende kommissionen en skönsmässig befogenhet att avgöra om den ska undersöka möjligheterna till en förlikning eller inte i kartellärenden, samtidigt som den säkerställer att parterna inte kan tvingas att välja förlikningsförfarandet.

4.

Ett effektivt genomdrivande av gemenskapens konkurrenslagstiftning bygger på att parternas rätt till försvar respekteras fullt ut, vilket är en grundläggande princip i gemenskapsrätten som ska respekteras under alla omständigheter, särskilt i antitrustförfaranden som kan leda till påföljder. Reglerna för hur kommissionens undersökningar vid tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget ska bedrivas bör därför säkerställa att berörda företag och företagssammanslutningar under loppet av det administrativa förfarandet lämnas tillfälle att yttra sig om riktigheten och relevansen hos de sakförhållanden, invändningar och omständigheter som ligger till grund för kommissionens påståenden (6).

5.

Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra om det i ett ärende kan vara lämpligt att undersöka om parterna har intresse av att inleda förlikningsdiskussioner och att avgöra om sådana diskussioner ska inledas eller avbrytas eller om en förlikning ska ingås. I detta hänseende kan kommissionen beakta hur stor sannolikheten är för att ett samförstånd med parterna i fråga om omfattningen av de potentiella invändningarna ska kunnas uppnås inom en rimlig tidsram, mot bakgrund av omständigheter som t.ex. antalet berörda parter, vilka meningsskiljaktigheter angående fördelning av ansvar som kan förutses och i vilken utsträckning sakförhållanden bestrids. Utsikterna att uppnå effektivitetsvinster till följd av förlikningsförfarandet kommer även att bedömas med utgångspunkt från vilka framsteg som redan har gjorts i förfarandet. Andra överväganden kan göras, t.ex. om förfarandet kan leda till ett prejudikat. Kommissionen kan inleda förlikningsdiskussioner endast om de berörda parterna begär det skriftligen.

6.

Parterna i förfarandet har inte någon rätt till förlikning, men om kommissionen anser att ett ärende i princip lämpar sig för detta förfarande kommer den att undersöka om alla parter i ett och samma förfarande är intresserade av en förlikning.

7.

Parterna i förfarandet och deras företrädare får inte för något annat företag eller någon tredje part i någon jurisdiktion avslöja innehållet i diskussionerna eller i de handlingar som de har fått tillgång till i förlikningsförfarandet, om de inte först har fått ett uttryckligt godkännande från kommissionen. Varje överträdelse i detta hänseende kan leda till att kommissionen bortser från företagets begäran om ett förlikningsförfarande och kan utgöra en försvårande omständighet i den mening som avses i punkt 28 i kommissionens riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (7) (riktlinjerna om böter).

8.

När kommissionen överväger att fatta ett beslut enligt artikel 7 och/eller artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003, måste den först identifiera de juridiska personer som kan åläggas en påföljd för en överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget och erkänna dessa som parter i förfarandet.

9.

Kommissionen kan inleda ett förfarande enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 1/2003 i syfte att fatta ett sådant beslut vid vilken tidpunkt som helst, dock senast den dag då den utfärdar ett meddelande om invändningar till de berörda parterna. Artikel 2.1 i förordning (EG) nr 773/2004 anger vidare att om kommissionen anser det vara lämpligt att utforska parternas intresse av att inleda förlikningsdiskussioner kommer den att inleda förfarandet senast den dag då den antingen utfärdar ett meddelande om invändningar eller begär att parterna skriftligen uttrycker sitt intresse för att inleda förlikningsdiskussioner, beroende på vilken dag som infaller först.

10.

Efter det att ett förfarande enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 1/2003 har inletts, är kommissionen ensam behörig att tillämpa artikel 81 i EG-fördraget på ärendet i fråga (8).

11.

Om kommissionen anser att det är lämpligt att utforska parternas intresse för att inleda förlikningsdiskussioner kommer den att fastställa en tidsfrist på minst två veckor enligt artikel 10a.1 och artikel 17.3 i förordning (EG) nr 773/2004, inom vilken parterna i förfarandet skriftligen ska ange huruvida de avser att inleda förlikningsdiskussioner i syfte att i ett senare skede eventuellt inkomma med förlikningsinlagor.

12.

Alla parter i förfarandet som hör till samma företag och avser att utnyttja möjligheten att ge in en förlikningsinlaga och begära att förlikningsdiskussioner ska inledas bör utse gemensamma företrädare med vederbörlig fullmakt att agera på deras vägnar. Detta kan göras vid vilken tidpunkt som helst, dock senast vid utgången av den tidsfrist som avses i punkt 11.

13.

Kommissionen kan bortse från en ansökan om immunitet mot eller nedsättning av böter enligt tillkännagivandet om förmånlig behandling på den grunden att den har getts in efter det att den tidsfrist som avses i punkt 11 har löpt ut.

14.

Om vissa av parterna i förfarandet begär att förlikningsdiskussioner ska inledas och dessa parter uppfyller villkoren i punkterna 11 och 12, kan kommissionen besluta att förlikningsförfarandet ska ske i form av bilaterala kontakter mellan kommissionens generaldirektorat för konkurrens och de företag som är intresserade av en förlikning.

15.

Kommissionen har under hela förfarandet en skönsmässig befogenhet att avgöra om det är lämpligt att föra bilaterala förlikningsdiskussioner med vart och ett av företagen och i vilken takt detta ska ske. Enligt artikel 10a.2 i förordning (EG) nr 773/2004 (9) innefattar detta att, beroende på hur förlikningsförfarandet fortskrider, avgöra i vilken ordning de bilaterala förlikningsdiskussionerna ska hållas och när upplysningar ska lämnas ut, även den bevisning i kommissionens akt som har använts för att fastställa kommissionens potentiella invändningar och vilka böter som kan komma att åläggas (10). Uppgifter kommer att lämnas ut inom rimlig tid allteftersom diskussionerna fortskrider.

16.

Genom att upplysningar kan lämnas ut i ett så tidigt skede i samband med förlikningsdiskussioner enligt artikel 10a.2 och artikel 15.1a i förordning (EG) nr 773/2004 kommer parterna att vara underrättade om de viktigaste omständigheter som hittills har beaktats, såsom de påstådda sakförhållandena och kvalificeringen av dessa, den påstådda kartellens allvar och varaktighet, fördelningen av ansvar, en uppskattning av storleken på sannolika böter (11) och vilken bevisning som har använts för att fastställa de potentiella invändningarna (12). De kommer därmed att kunna bestämma sin inställning till de invändningar som kan komma att framföras mot dem och kunna fatta ett informerat beslut om huruvida de vill ingå en förlikning eller inte.

17.

Om förlikningsdiskussionerna leder till samförstånd i fråga om omfattningen av de potentiella invändningarna och i fråga om uppskattningen av storleken på de böter som det är sannolikt att kommissionen kommer att ålägga, kan kommissionen bevilja en slutlig tidsfrist på minst XXX arbetsdagar inom vilken ett företag ska ge in en slutlig skriftlig förlikningsinlaga enligt artikel 10a.2 och artikel 17.3 i förordning (EG) nr 773/2004. Tidsfristen kan förlängas efter en motiverad begäran. Innan tidsfristen beviljas kommer parterna att ha rätt att på begäran få tillgång till de upplysningar som avses i punkt 16. Efter en motiverad begäran av en part kommer kommissionens avdelningar också att bevilja denne tillgång till icke-konfidentiella versioner av alla tillgängliga handlingar som förtecknas i akten vid den tidpunkten, om de anser att det är motiverat för att parten ska kunna bestämma sin inställning till andra aspekter av kartellen och under förutsättning att de förfarandemässiga effektivitetsvinster som avses i punkt 5 inte äventyras (13).

18.

Parterna kan vända sig till förhörsombudet i vilket skede som helst av förlikningsförfarandet avseende rättssäkerhetsfrågor som kan uppkomma. Förhörsombudets uppgift är att se till att rätten till försvar iakttas i konkurrensförfaranden.

19.

Om de berörda parterna inte ger in en förlikningsinlaga kommer det förfarande som leder fram till det slutliga beslutet för deras vidkommande att följa de allmänna bestämmelserna i artikel 10.2, artikel 12.1 och artikel 15.1 i förordning (EG) nr 773/2004 i stället för bestämmelserna om förlikningsförfarandet.

20.

Parter som väljer ett förlikningsförfarande måste ge in en formell begäran om förlikning i form av en skriftlig förlikningsinlaga. Den skriftliga förlikningsinlaga som det hänvisas till i artikel 10a.2 i förordning (EG) nr 773/2004 bör innehålla följande uppgifter:

21.

De medgivanden och bekräftelser som parterna lämnar i syfte att uppnå en förlikning är ett uttryck för deras åtagande att samarbeta i den snabba handläggning av ärendet som följer på förlikningsförfarandet. Medgivandena och bekräftelserna är dock förenade med det villkoret att kommissionen godtar deras begäran om förlikning, inbegripet det förväntade högsta bötesbeloppet.

22.

En skriftlig begäran om förlikning kan därför inte återkallas ensidigt av den part som har gett in den, utom för det fall att kommissionen inte godtar den skriftliga förlikningsinlagan, först i ett meddelande om invändningar och därefter i ett slutligt beslut (se punkterna 27 och 29). Det anses att den skriftliga förlikningsinlagan har godtagits i meddelandet om invändningar om detta överensstämmer med innehållet i förlikningsinlagan i fråga om beskrivningen av kartellen och företagets deltagande i denna samt den rättsliga kvalificeringen av kartellen. För att en skriftlig förlikningsinlaga ska anses ha godtagits i ett slutligt beslut krävs också att de böter som åläggs inte överskrider det högsta bötesbelopp som anges i förlikningsinlagan.

23.

Enligt artikel 10.1 i förordning (EG) nr 773/2004 är det obligatoriskt att som ett förberedande steg i förfarandet delge de berörda parterna ett meddelande om de invändningar som riktas mot dem innan ett slutligt beslut fattas (15). Kommissionen kommer därför att utfärda ett meddelande om invändningar även i ett förlikningsförfarande (16).

24.

För att parterna på ett korrekt sätt ska kunna utöva sin rätt till försvar bör kommissionen inhämta parternas synpunkter på invändningarna och den bevisning som åberopas som stöd för dem innan den fattar ett slutligt beslut, och kommissionen bör beakta synpunkterna och vid behov ändra sin preliminära analys (17). Kommissionen måste inte endast kunna godta eller förkasta de berörda företagens argument utan också göra en egen analys av de faktiska omständigheter som dessa har anfört för att avstå från sådana invändningar som har visat sig ogrundade eller för att faktiskt eller rättsligt, tillrättalägga eller komplettera sin argumentation till stöd för de invändningar den vidhåller (18).

25.

Genom att ge in en formell begäran om förlikning i form av en skriftlig förlikningsinlaga innan meddelandet om invändningar delges, ger de berörda parterna kommissionen möjlighet att faktiskt beakta deras synpunkter (19) redan under utarbetandet av meddelandet om invändningar, i stället för först innan samrådet med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor (rådgivande kommittén) eller innan det slutliga beslutet fattas (20). Det meddelande om invändningar som delges parterna kan därför när det är lämpligt bygga på innehållet i förlikningsinlagan och det potentiella bötesbeloppet kan justeras ned mot bakgrund av detta (21).

26.

Om parternas förlikningsinlagor godtas i meddelandet om invändningar bör de berörda parterna inom en tidsfrist på minst en vecka som kommissionen fastställer enligt artikel 10a.3 och artikel 17.3 i förordning (EG) nr 773/2004 svara på meddelandet genom att helt enkelt (och otvetydigt) bekräfta att meddelandet om invändningar överensstämmer med innehållet i deras förlikningsinlagor och att deras åtagande att följa förlikningsförfarandet kvarstår. Om ett sådant svar inte inkommer får kommissionen bortse från företagets begäran om att följa förlikningsförfarandet.

27.

Kommissionen har rätt att anta ett meddelande om invändningar som inte godtar parternas förlikningsinlagor. Om den gör det kommer de generella bestämmelserna i artikel 10.2, artikel 12.1 och artikel 15.1 i förordning (EG) nr 773/2004 att tillämpas. De medgivanden som parterna har gjort i förlikningsinlagorna anses då ha återkallats och de kan inte användas mot någon av parterna i förfarandet. De berörda parterna skulle således inte längre vara bundna av sina förlikningsinlagor och de skulle beviljas en tidsfrist för att lägga fram sitt försvar på nytt, vilket även innebär att de kan begära en muntlig hearing och tillgång till handlingar i ärendet om de så önskar.

28.

När parterna har svarat på meddelandet om invändningar och bekräftat sitt åtagande att ingå en förlikning, kan kommissionen med stöd av förordning (EG) nr 773/2004 utan vidare förfarandeåtgärder fatta ett slutligt beslut enligt artikel 7 och/eller artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 efter att ha hört rådgivande kommittén enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1/2003. Detta innebär särskilt att dessa parter inte längre kan begära en muntlig hearing eller tillgång till handlingarna i ärendet när deras förlikningsinlagor väl har godtagits i meddelandet om invändningar (22), i enlighet med artikel 12.2 (23) och artikel 15.1a (24) i förordning (EG) nr 773/2004.

29.

Kommissionen har rätt att fatta ett slutligt beslut som avviker från den preliminära hållning som den gav uttryck för i det meddelande om invändningar där parternas skriftliga förlikningsinlagor godtogs, antingen mot bakgrund av synpunkter från rådgivande kommittén eller av andra skäl med hänsyn till att kommissionskollegiet har den slutliga beslutanderätten (25). Om kommissionen avser att fortsätta på den linjen kommer den emellertid att underrätta parterna om denna avsikt och delge dem ett nytt meddelande om invändningar, för att ge dem möjlighet att förbereda sitt försvar i enlighet med de allmänna förfarandereglerna (26). Parterna skulle då även ha rätt att få tillgång till handlingar i ärendet, att begära en muntlig hearing och att svara på meddelandet om invändningar. De medgivanden som parterna gjort i förlikningsinlagorna skulle anses ha återkallats och skulle inte kunna användas mot någon av parterna i förfarandet.

30.

Det slutliga bötesbeloppet i ett visst ärende fastställs i det beslut där kommissionen konstaterar att en överträdelse har begåtts och ålägger en påföljd, enligt artikel 7 och artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003.

31.

I linje med kommissionens praxis kommer ett företags samarbete med kommissionen enligt detta tillkännagivande under det administrativa förfarandet att anges i beslutet som en förklaring till bötesbeloppets storlek.

32.

Om kommissionen beslutar att belöna ett företag för att det har samarbetat inom ramen för detta tillkännagivande, kommer den att sänka bötesbeloppet med XX % efter beaktande av tröskelvärdet på 10 % enligt riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (27), och eventuella särskilda höjningar i avskräckande syfte (28) kommer inte att överstiga en multiplicering med två.

33.

I ärenden där en förlikning ingås med parter som har ansökt om förmånlig behandling kommer den sänkning av bötesbeloppet som beviljas att vara summan av belöningen enligt reglerna om förmånlig behandling och belöningen för förlikning.

34.

Detta tillkännagivande är tillämpligt på alla ärenden som är under handläggning vid kommissionen vid den tidpunkt då det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och därefter.

35.

Kommissionen anser att ett offentliggörande av handlingar och skriftliga redogörelser som har mottagits eller muntliga redogörelser som har tagits upp i samband med ett förfarande enligt detta tillkännagivande i allmänhet skulle undergräva skyddet för vissa allmänna eller enskilda intressen, till exempel skyddet för syftet med inspektioner och utredningar, i den mening som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (29), även efter det att ett beslut har fattats.

36.

Slutliga beslut som kommissionen fattar enligt förordning (EG) nr 1/2003 kan bli föremål för domstolens prövning i enlighet med artikel 230 i EG-fördraget. Enligt artikel 229 i EG-fördraget och artikel 31 i förordning (EG) nr 1/2003 har EG-domstolen vidare en obegränsad behörighet att pröva beslut om påföljder som fattats med stöd av artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003.

—

”Kommissionen skall ge de parter till vilka den riktar ett meddelande om invändningar tillfälle att yttra sig innan den samråder med den rådgivande kommitté som avses i artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1/2003”. (Artikel 11.1 i förordning (EG) nr 773/2004).

—

”Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 7, 8, 23 och 24.2 skall den ge de företag eller företagssammanslutningar som omfattas av det förfarande som kommissionen inlett tillfälle att yttra sig över kommissionens invändningar. Kommissionen skall grunda sina beslut endast på invändningar som de berörda parterna har fått tillfälle att yttra sig över. De klagande skall vara nära knutna till förfarandet”. (Artikel 27.1 i förordning (EG) nr 1/2003).

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/58

Produktens namn

Produktbeskrivning

Geografiskt område

Bevis på ursprung

Framställningsmetod

Samband

Märkning

Nationella krav