22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/1

Uppförandekod

(2007/C 223/01)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av vad som framkommit vid domstolens möten den 28 mars, den 24 april och den 3 juli 2007,

med beaktande av artiklarna 2, 4, 6, 18 och 47 i domstolens stadga och artikel 5 i bilagan till stadgan, artiklarna 3 och 4 i domstolens rättegångsregler samt artiklarna 4 och 5 i förstainstansrättens rättegångsregler, och

med beaktande av lämpligheten av att, med förbehåll för gällande bestämmelser i stadgor och andra föreskrifter, i en uppförandekod klargöra vissa skyldigheter som följer av nämnda bestämmelser för domstolens, förstainstansrättens och personaldomstolens ledamöter.

Efter samråd med förstainstansrätten och personaldomstolen,

beslutar domstolen att anta följande uppförandekod.

Artikel 1

Allmänna principer

1. Uppförandekoden skall tillämpas på domstolens, förstainstansrättens och personaldomstolens ledamöter och tidigare ledamöter.

2. Ledamöterna skall fullgöra de uppgifter som följer av deras ämbete.

3. Ledamöterna skall utanför domstolen avhålla sig från varje uttalande som kan skada domstolens anseende eller som kan tolkas som ett ställningstagande från domstolen i debatter utanför dess institutionella roll.

Artikel 2

Integritet

Ledamöterna får inte ta emot gåvor av något slag, som kan medföra att deras oavhängighet ifrågasätts.

Artikel 3

Opartiskhet

Ledamöterna skall undvika varje situation som kan ge upphov till en intressekonflikt.

Artikel 4

Förklaring om ekonomiska intressen

1. Ledamöterna skall vid sitt tillträde överlämna en förklaring till domstolens ordförande om sina ekonomiska intressen.

2. Den förklaring som avses i punkt 1 skall ha följande lydelse: ”Jag förklarar att mina förmögenhetsförhållanden inte innefattar något ekonomiskt intresse av sådant slag att det kan vara till men för min opartiskhet och min oavhängighet i utövandet av mitt ämbete.”

Artikel 5

Andra verksamheter

1. Om ledamöterna önskar delta i en extern verksamhet, skall de först ansöka om tillstånd av den domstol som de hör till. De skall emellertid iaktta sin skyldighet att finnas tillgängliga för att kunna fullgöra de uppgifter som följer av deras ämbete.

2. Ledamöterna kan tillåtas att delta i undervisning, en konferens, ett seminarium eller ett symposium. De får vid ett sådant tillfälle inte ta emot ekonomisk ersättning som inte är gängse.

3. Ledamöterna kan även tillåtas att utöva verksamheter av vetenskaplig karaktär samt att utföra oavlönade hedersuppdrag i stiftelser eller liknande organ, inom kulturella, konstnärliga, sociala eller idrottsliga områden eller inom området för välgörenhet, och i undervisnings- eller forskningsanstalter. De får i detta syfte inte utöva administrativ verksamhet som kan äventyra deras oavhängighet eller deras tillgänglighet eller som kan ge upphov till en intressekonflikt. Med stiftelser eller liknande organ avses ideella inrättningar eller sammanslutningar som driver allmännyttig verksamhet inom nämnda områden.

Artikel 6

Ledamöternas förpliktelser efter deras ämbetstid

1. Ledamöterna skall efter sin ämbetstid fortsätta att vara bundna av skyldigheten att visa omdöme.

2. Ledamöterna får efter avslutandet av sin ämbetstid inte på något sätt delta

—	i mål som var anhängiga vid den domstol som ledamöterna hörde till vid utgången av deras ämbetstid,

—	i mål som direkt och uppenbart hänger samman med mål, även avslutade, som de har handlagt i egenskap av domare eller generaladvokat,

och de får inte heller, under en period av tre år från och med denna tidpunkt,

—	i egenskap av företrädare för parter, vare sig skriftligen eller genom muntlig framställning, delta i mål i vilka talan har väckts vid en gemenskapsdomstol.

3. Tidigare ledamöter får delta i andra mål i egenskap av rådgivare eller sakkunnig eller avge ett rättsutlåtande, på villkor att de iakttar de skyldigheter som följer av punkt 1.

Artikel 7

Kodens tillämpning

1. Domstolens ordförande skall, biträdd av en rådgivande kommitté som skall vara sammansatt av de tre till tjänstgöringsåren äldsta ledamöterna av domstolen, övervaka att denna uppförandekod tillämpas korrekt.

2. Domstolen skall säkerställa att uppförandekoden iakttas och skall i tveksamma fall fatta beslut efter det att samråd har ägt rum med förstainstansrätten eller med personaldomstolen, beroende på omständigheterna.

Artikel 8

Ikraftträdande

1. Denna uppförandekod träder i kraft den 1 oktober 2007.

2. Ledamöter vars ämbetstid inte har löpt ut vid nämnda tidpunkt skall överlämna förklaringen om sina ekonomiska intressen till domstolens ordförande senast den 30 november 2007.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 22 juni 2007 – Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband m.fl. mot deutsche internet versicherung AG

(Mål C-298/07)

(2007/C 223/03)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband m.fl.

Motpart: deutsche internet versicherung AG

Tolkningsfrågor

1)	Är en tjänsteleverantör enligt artikel 5.1 c i direktiv 2000/31/EG (1) skyldig att ange ett telefonnummer innan avtal tecknas med en tjänstemottagare, för att möjliggöra snabb kontakt och direkt och effektiv kommunikation?

Om fråga 1 besvaras nekande:

a)	Måste en tjänsteleverantör, utöver att ange sin e-postadress, innan avtal tecknas med en tjänstemottagare öppna en andra kommunikationsväg enligt artikel 5.1 c i direktiv 2000/31/EG?

b)	Om frågan besvaras jakande: Har en andra kommunikationsväg öppnats när tjänsteleverantören inrättar en förfrågningstjänst genom vilken mottagaren kan vända sig till tjänsteleverantören via Internet och när tjänsteleverantören besvarar mottagarens fråga via e-post?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (EGT L 178, s. 1).

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Obersten Gerichtshof (Österrike) den 26 juni 2007 – PAGO International GmbH mot Tirolmilch registrierte Genossenschaft mbH

(Mål C-301/07)

(2007/C 223/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: PAGO International GmbH

Motpart: Tirolmilch registrierte Genossenschaft mbH

Tolkningsfrågor

1)	Åtnjuter ett gemenskapsvarumärke ett sådant skydd som tillerkänns ”kända varumärken” i den mening som avses i artikel 9.1 c i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (varumärkesförordningen) (1) i hela gemenskapen om det endast är ”känt” i en medlemsstat?

2)	Om den första frågan besvaras nekande: Åtnjuter ett varumärke som endast är ”känt” i en medlemsstat skydd enligt artikel 9.1 c i varumärkesförordningen i denna medlemsstat, så att ett förbud som är begränsat till denna medlemsstat kan meddelas?

(1) EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/5

Överklagande ingett den 12 juli 2007 av Papierfabrik August Köhler AG av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02 (Bolloré mot kommissionen), T-118/02 (Arjo Wiggins Appleton mot kommissionen), T-122/02 (Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot kommissionen), T-125/02 (Papierfabrik August Koehler mot kommissionen), T-126/02 (M-real Zanders mot kommissionen), T-128/02 (Papeteries Mougeot mot kommissionen), T-129/02 (Torraspapel mot kommissionen), T-132/02 (Distribuidora Vizcaína de Papeles mot kommissionen) och T-136/02 (Papelera Guipuzcoana de Zicuñaga mot kommissionen)

(Mål C-322/07 P)

(2007/C 223/05)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Papierfabrik August Koehler AG (ombud: advokaterna I. Brinker, S. Hirsbrunner och professorn J. Schwarze)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 26 april 2007 (mål T-125/02) i den mån som domen går klaganden emot,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/337/EG av den 20 december 2001 i ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES (ärende COMP/E-1/36.212 – Självkopierande papper) (1) i den mån som beslutet går klaganden emot, i andra hand att sätta ned böterna enligt artikel 3 i beslutet,

—	i andra hand, avseende andra punkten, att saken skall återförvisas till förstainstansrätten för dom i enlighet med EG-domstolens bedömning, och

—	i vart fall fastställa att kommissionen skall ersätta klagandens rättegångskostnader för förfarandet vid förstainstansrätten och vid EG-domstolen.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför följande grunder till stöd för sin talan. Förstainstansrättens förklaringar strider mot likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen i den del de behandlar storleken av bötesbeloppet. Klaganden gör i den mån gällande att materiell gemenskapsrätt har åsidosatts. Förstainstansrätten har rättsstridigt utgått från att det inte spelar någon roll att klagandebolaget är ett familjeföretag och till skillnad från de andra bolagen inte har någon direkt tillgång till kapitalmarknaden. Förstainstansrätten har istället felaktigt hänvisat till att ett bolag inte till sin egen fördel kan åberopa att gällande bestämmelser har åsidosatts på ett sätt som medfört en fördel för andra bolag. Klaganden har dock aldrig anfört detta argument som stöd för sin talan. Förstainstansrätten har inte gjort en rimlig bedömning av de strukturella skillnaderna mellan klagandebolaget och de andra bolagen som det har gjorts gällande har agerat rättsstridigt.

Förstainstansrätten har dessutom felaktigt utgått från att klaganden var delaktig i överträdelsen under perioden före oktober 1993. Förstainstansrätten har i detta sammanhang brustit i sin bevisupptagning och sin bevisvärdering och har dessutom förfalskat bevis. Förstainstansrätten har åsidosatt oskyldighetspresumtionen och åsidosatt klagandens rätt till försvar. Klaganden gör i den mån gällande rättegångsfel. Förstainstansrättens utveckling av grunderna för sin bedömning att de officiella AEMCP-mötena under perioden januari 1992 till och med september 1993 endast var en ram för europatäckande prisöverenskommelser är långsökt och motsägelsefull. Förstainstansrätten har dessutom gjort sig skyldig till ytterligare felaktigheter när rätten utgick från att klagandebolaget deltagit vid inofficiella möten där priserna på nationell nivå diskuterades.

(1) EGT 2004, L 115, s. 1.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/6

Överklagande ingett den 13 juli 2007 av Bolloré SA av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02 (Bolloré mot kommissionen), T-118/02 (Arjo Wiggins Appleton mot kommissionen), T-122/02 (Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot kommissionen), T-125/02 (Papierfabrik August Koehler mot kommissionen), T-126/02 (M-real Zanders mot kommissionen), T-128/02 (Papeteries Mougeot mot kommissionen), T-129/02 (Torraspapel mot kommissionen), T-132/02 (Distribuidora Vizcaína de Papeles mot kommissionen) och T-136/02 (Papelera Guipuzcoana de Zicuñaga mot kommissionen)

(Mål C-327/07 P)

(2007/C 223/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Bolloré SA (ombud: C. Momège och P. Gassenbach, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den överklagade domen, eftersom den dels innebär att Bollorés rätt till försvar och principen om oskuldspresumtion åsidosätts samt dels att bevisning för att fastställa överträdelsens varaktighet har missuppfattats,

—

slutgiltigt avgöra mål T-109/02 i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga och därvid ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/337/EG av den 20 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/36.212 – Självkopierande papper) (1) till den del detta avser Bolloré SA, eller i vart fall sänka det bötesbelopp som kommissionen ålade Bolloré SA och som förstainstansrätten fastställde,

—	om domstolen inte avgör förevarande mål, besluta om rättegångskostnaderna senare och hänskjuta målet till förstainstansrätten för omprövning i enlighet med domstolens dom, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid såväl förstainstansrätten som domstolen i enlighet med artikel 69 i rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat två grunder till stöd för överklagandet.

I den första grunden, som sönderfaller i två delar, har klaganden gjort gällande dels att förstainstansrätten har åsidosatt den grundläggande principen om rätten till försvar genom att inte ogiltigförklara kommissionens ovannämnda beslut, trots att rätten i samma dom fann att meddelandet om invändningar inte gav klaganden möjlighet att få kännedom om invändningen mot att klaganden var direkt inblandad i överträdelsen och inte heller om de omständigheter som kommissionen åberopade till stöd för denna invändning, varför klaganden inte kunde göra gällande sitt försvar under det administrativa förfarandet.

Rätten till försvar åsidosattes även genom att förstainstansrätten fastslog att den lagstridiga åtgärd kommissionen hade vidtagit inte medförde att det var befogat att ogiltigförklara det angripna beslutet, eftersom det inte hade haft ett avgörande inflytande på den bindande delen av detta beslut. Enligt klaganden är meddelandet om invändningar av så grundläggande betydelse i gemenskapens konkurrensbestämmelser att den omständigheten att bestämmelserna om identifiering och fastställande av ansvar i meddelandet om invändningar inte iakttagits oundvikligen borde ha lett till att det angripna beslutet ogiltigförklarades.

I den tredje grunden har klaganden hävdat att förstainstansrätten, för att fastställa överträdelsens varaktighet och därmed det bötesbelopp som Bolloré skall erlägga, åsidosatte dels principen om oskuldspresumtion, genom att grunda sin bedömning på ogrundade indicier, och dels missuppfattade bevisningen avseende vilket värde uppgifterna från ett annat bolag (Arjo Wiggins Appleton) skulle tillmätas och avseende det påstått konkurrenshämmande syftet med ett officiellt möte med Association européenne des producteurs européens de papier autocopiant (Europeiska förbundet för tillverkare av självkopierande papper) i Zürich den 23 januari 1992.

(1) EUT L 115, s. 1.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/6

Överklagande ingett den 18 juli 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 3 maj 2007 i mål T-357/02, Freistaat Sachsen mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-334/07 P)

(2007/C 223/07)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: Kilian Gross)

Övrig part i målet: Freistaat Sachsen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den överklagade domen som förstainstansrätten meddelade den 3 maj 2007 i målet Freistaat Sachsen mot Europeiska gemenskapernas kommission (T-357/02),

—	pröva målet i sak och ogilla ansökan, och

—	förplikta Freistaat Sachsen att ersätta rättegångskostnaderna såväl för detta förfarande som för förfarandet i första instans i mål T-357/02.

Grunder och huvudargument

Enligt kommissionens uppfattning strider den överklagade domen mot artiklarna 88.2 och 88.3 EG, artiklarna 249.2, 254.2 andra meningen EG, artikel 3 och följande artiklar i tillämpningsföreskrifterna samt artikel 10.1 i undantagsförordningen med avseende på stöd till små och medelstora företag. Förstainstansrätten har vid sin prövning felaktigt tillämpat andra bestämmelser vid sin prövning av det överklagade beslutet (2003/226/EG) (1) än bestämmelserna i undantagsförordningen med avseende på stöd till små och medelstora företag (förordning (EG) nr 70/2001) (2), som är de enda tillämpliga bestämmelserna.

Undantagsförordningen med avseende på stöd till små och medelstora företag hade trätt i kraft innan det överklagade beslutet meddelades och var därmed omedelbart tillämplig. Förordningen utgjorde således de enda giltiga tillämpliga bestämmelserna. Förstainstansrätten har enligt kommissionen felaktigt dragit slutsatsen att förordningen inte var tillämplig, eftersom förstainstansrätten i strid med gällande rätt har antagit att en tillämpning av förordningen i det förevarande fallet skulle innebära att förordningen fick en retroaktiv verkan.

I andra hand gör kommissionen gällande att den överklagade domen även strider mot artiklarna 2.2 och 4.5 i tillämpningsbestämmelserna (förordning (EG) nr 659/1999) (3) eftersom förstainstansrätten har gjort en felaktig bedömning av kriterierna som skall tillämpas vid en prövning av om ett meddelande är fullständigt, samt vilka krav som skall ställas på ett meddelande.

(1) EGT L 91, s. 13.

(2) EGT L 10, s. 33.

(3) EGT L 83, s. 1.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/7

Överklagande ingett den 20 juli 2007 av Distribuidora Vizcaína de Papeles SL mot den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02 (Bolloré mot kommissionen), T-118/02 (Arjo Wiggins Appleton mot kommissionen), T-122/02 (Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot kommissionen), T-125/02 (Papierfabrik August Koehler mot kommissionen), T-126/02 (M-real Zanders mot kommissionen), T-128/02 (Papeteries Mougeot mot kommissionen), T-129/02 (Torraspapel mot kommissionen), T-132/02 (Distribuidora Vizcaína de Papeles mot kommissionen) och T-136/02 (Papelera Guipuzcoana de Zicuñaga mot kommissionen)

(Mål C-338/07 P)

(2007/C 223/08)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Distribuidora Vizcaína de Papeles SL (ombud: E. Pérez Medrano, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	fastställa att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla talan,

—	upphäva den överklagade domen helt eller delvis i den mån den avser klaganden på samtliga eller vissa av de anförda grunderna och dra samtliga rättsliga konsekvenser av att domen hävs oberoende av om domstolen avgör målet i sak eller återförvisar målet till förstainstansrätten,

—	häva eller sätta ned de böter som kommissionen ålagt klaganden i sitt beslut 2004/337/EG av den 20 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/36.212 – Självkopierande papper) (1), som har överklagats,

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i överklagandet.

Grunder och huvudargument

1.	Åsidosättande av rätten till en rättvis prövning av klagandens påstådda delaktighet i vissa kartellmöten på den spanska marknaden och i en europeisk kartell.

2.	Åsidosättande av oskuldspresumtionen vid prövningen av bevisuppgifter för de påstådda överträdelserna.

Åsidosättande av gemenskapsrätten i den mån böterna är oproportionerliga och oskäliga i förhållande till överträdelsens allvar. Kommissionen har inte iakttagit beräkningsreglerna för böterna och inte vare sig tagit hänsyn till förmildrande omständigheter eller angett skälen för sin bedömning av vissa förmildrande omständigheter.

4.	Åsidosättande av rätten till en rättvis och opartisk prövning i skälig tid.

(1) EUT L 115, s. 1.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/8

Talan väckt den 25 juli 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-347/07)

(2007/C 223/09)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Cattabriga)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG (1) av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och om ändring av rådets direktiv 89/662/EEG (2) och 92/118/EEG (3) samt rådets beslut 95/408/EG (4) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2004/41/EG löpte ut den 1 januari 2006.

(1) EUT L 157, s. 33.

(2) EGT L 395, s. 13 (svensk specialutgåva, område 3, volym 31, s. 216).

(3) EGT L 62, s. 49 (svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 194).

(4) EGT L 243, s. 17.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/8

Talan väckt den 2 augusti 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-368/07)

(2007/C 223/10)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Simonsson och E. Montaguti)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5.1 och 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG (1) av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, genom att inte utarbeta och anta planer för mottagande och hantering av avfall för varje italiensk hamn, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 28 december 2002.

(1) EGT L 332, s. 81.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/9

Talan väckt den 3 augusti 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd

(Mål C-370/07)

(2007/C 223/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Valero Jordana och C. Zadra)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

ogiltigförklara rådets beslut av den 24 maj 2007 om fastställande av en ståndpunkt som på Europeiska gemenskapens vägnar skall intas i fråga om vissa förslag som framförts vid det fjortonde mötet i konferensen för parterna (COP 14) till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES) i Haag, Nederländerna, den 3-15 juni 2007, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har anfört att den omständigheten att det angripna beslutet inte innehåller någon precisering av de föreskrifter i EG-fördraget på vilka det grundar sig utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, bland annat av artikel 253 EG.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/9

Talan väckt den 8 augusti 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-382/07)

(2007/C 223/12)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: N. Yerrell och M. Telles Romão)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/51/EG av den 29 april 2004 om ändring av rådets direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av direktivet gick ut den 31 december 2005.

(1) EUT L 164, s. 164.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/10

Förstainstansrättens beslut av den 9 juli 2007 – Wheyco mot kommissionen

(Mål T-6/06) (1)

(Statligt stöd - Stimulansfaktor - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt som medför rättsverkningar - Berättigat intresse av att få saken prövad - Avvisning)

(2007/C 223/13)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: wheyco GmbH, tidigare Mopro-Nord GmbH (Altentreptow, Tyskland) (ombud: advokaterna L. Harings och C. Schmidt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Gross, T. Scharf och A. Stobiecka-Kuik)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 6 september 2005 om statligt stöd N 363/2004 avseende byggandet av en anläggning i Meklenburg-Vorpommern (Tyskland) för bearbetning av vassle (EUT C 262, s. 5).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	wheyco GmbH skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 74, 25.3.2006.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/10

Förstainstansrättens beslut av den 12 juli 2007 – Beau mot kommissionen

(Mål T-252/06 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Yyrkessjukdom - Uppenbart att överklagandet skall avvisas - Uppenbart att är ogrundat)

(2007/C 223/14)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Marie-Yolande Beau (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna S. Rodrigues och C. Bernard-Glanz)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. J. Currall och K. Herrmann)

Saken

Överklagande av personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 juni 2006 i mål F-39/05, Beau mot kommissionen (REGP 2006, s. II-0000) och yrkande om upphävande av denna dom

Domslut

1)	Överklagandet avvisas.

2)	Marie-Yolande Beau skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1) EUT C 281, 18.11.2006.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/11

Förstainstansrättens beslut av den 9 juli 2007 – De Smedt mot kommissionen

(Mål T-415/06 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Kontraktsanställda - Tidigare extra anställd - Begäran om ändring av den lönegrad och lön som fastställts vid anställningen - Uppenbart att överklagandet skall ogillas)

(2007/C 223/15)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Elisabeth De Smedt (Wezembeek-Oppem, Belgien) (ombud: advokaterna L. Vogel och R. Kechiche)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curall och G. Berscheid) och Europeiska unionens råd (ombud: Arpio Santacruz och I. Sulce)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelat den 19 oktober 2006 i mål F-59/05, De Smedt mot kommissionen, med yrkande att denna dom skall upphävas.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Elisabeth De Smedt skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

3)	Rådet skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 42, 24.2.2007.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/11

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 19 juli 2007 – Du Pont de Nemours (France) m.fl. mot kommissionen

(Mål T-31/07 R)

(Interimistiskt förfarande - Begäran om uppskov med verkställigheten - Direktiv 91/414/EEG - Upptagande till sakprövning - Fumus boni juris - Krav på skyndsamhet - Intresseavvägning)

(2007/C 223/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Du Pont de Nemours (France) SAS (Puteaux, Frankrike), Du Pont Portugal Serviços Sociedada Unipessoal Lda (Lissabon, Portugal), Du Pont Ibérica SL (Barcelona, Spanien), Du Pont de Nemours (Belgium) BVBA (Mechelen, Belgien), Du Pont de Nemours Italiana Srl (Milano, Italien), Du Pont de Nemours (Nederland) BV (Dordrecht, Nederländerna), Du Pont de Nemours (Deutschland) GmbH (Bad Homburg vor der Höhe, Tyskland), DuPont CZ s.r.o. (Prag, Republiken Tjeckien), DuPont Magyarország Kereskedelmi kft (Budaörs, Ungern), DuPont Poland sp.z o.o. (Warsawa, Polen), DuPont Romania Srl (Bukarest, Rumänien), Du Pont (UK) Ltd (Herts, Förenade kungariket), Dy-Pont Agkro Ellas AE (Halandri, Grekland), DuPont International Operations SARL (Grand Saconnex, Schweiz), DuPont Solutions (France) SAS (Puteaux, Frankrike) (ombud: advokaterna D. Waelbroeck och N. Rampal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Parpala och B. Doherty)

Saken

Ansökan om fastställelse av att vissa bestämmelser i kommissionens direktiv 2006/133/EG av den 11 december 2006 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för införande av flusilazol som verksamt ämne (EUT L 349, s. 27) tills vidare inte får tillämpas.

Avgörande

Det datum för utgång av tiden för införande av flusilazol i bilaga 1 i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, som i bilagan till kommissionens direktiv 2006/133/EG av den 11 december 2006 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för införande av flusilazol som verksamt ämne, vilket fastställts till den 30 juni 2008, skall inte tillämpas fram till dess att dom meddelas rörande huvudsaken.

Det datum då medlemsstaterna, efter prövning, om det är nödvändigt skall ändra eller återkalla godkännanden för medel som innehåller flusilazol vilket i artikel 3.2 andra stycket i direktiv 2006/133 fastställts till den 30 juni 2008 skall inte tillämpas fram till dess att dom meddelas rörande huvudsaken.

Den begränsning som föreskrivs i del A i de särskilda bestämmelserna i direktiv 2006/133, vilka avser de grödor beträffande vilka medlemsstaterna får godkänna användning av flusilazol, det vill säga annan spannmål än ris, majs, rapsfrön, sockerbetor, skall inte tillämpas fram till dess att dom meddelas rörande huvudsaken.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/12

Talan väckt den 17 juli 2007 – Estland mot kommissionen

(Mål T-263/07)

(2007/C 223/17)

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Republiken Estland (ombud: Lembit Uibo)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 4 maj 2007 angående den nationella fördelningsplan för växthusgaser som Estland lagt fram i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (1).

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 4 maj 2007 angående den nationella fördelningsplan för växthusgaser som Estland lagt fram i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, skall ogiltigförklaras på följande grunder:

—	Åsidosättande av artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87/EG, och överträdelse av den därur följande befogenheten.

—

Uppenbara fel i avvägningen, eftersom kommissionen inte har beaktat den korrekta information som den haft tillgång till, utan stött sig på oriktiga förutsättningar vilket omedelbart och väsentligt påverkat resultatet av det angripna beslutet liksom fastställandet av det sammanlagda antalet utsläppsrättigheter.

—	Åsidosättande av artikel 175.2 c EG, eftersom kommissionen enligt EG-fördraget inte har befogenhet att vidta åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.

—	Åsidosättande av principen om god förvaltningssed, eftersom kommissionen när den fattade beslutet varken beaktat alla givna väsentliga omständigheter eller kontrollerat att de åberopade förutsättningarna var uppfyllda när den fattade sitt beslut.

—	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32).

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/12

Talan väckt den 9 juli 2007 – Italien mot kommissionen

(Mål T-267/07)

(2007/C 223/18)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Aiello och S. Fiorentino, Avvocati dello Stato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 27 april 2007 om granskning och godkännande av räkenskaperna för medlemsstaternas utbetalningsställen beträffande utgifter som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) avseende räkenskapsåret 2006 (delgivet med nr K(2007) 1901), i den mån Republiken Italien där ålagts att till 50 procent i den mening som avses i artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 bära de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen vid i detta mål aktuella oegentligenheter och försummelser.

Grunder och huvudargument

Den italienska regeringen har väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot kommissionens beslut av den 27 april 2007 om granskning och godkännande av räkenskaperna för medlemsstaternas utbetalningsställen beträffande utgifter som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) avseende räkenskapsåret 2006 (delgivet med nr K(2007) 1901), i den mån Republiken Italien där ålagts att till 50 procent i den mening som avses i artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 bära de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen vid i detta mål aktuella oegentligenheter och försummelser.

Till stöd för sin talan anför den italienska regeringen att kommissionen i beslutet tagit upp vissa frågor som den, med tillbörlig omsorg och iakttagande av rimlig tidsåtgång, uttryckligen borde ha beslutat om redan tidigare och då rimligen torde ha ålagt EUGFJ att bära hela kostnaden. Detta understryks av att flera av dessa ståndpunkter fått stöd från kommissionens tjänstemän.

Den italienska regeringen gör således gällande följande grunder för talan:

a)	Åsidosättande och/eller oriktig tillämpning av artikel 5.2. i förordning (EEG) nr 595/91 och av artikel 8 i förordning (EG) nr 1663/95. Åsidosättande av artikel 253 EG i form av brist i motiveringen.

b)	Åsidosättande och/eller oriktig tillämpning av artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 729/70 och artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1258/99. Åsidosättande av artikel 253 EG i form av brist i motiveringen.

Åsidosättande och/eller oriktig tillämpning av artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 595/91 och artikel 8 i förordning (EG) nr 1663/95 samt av artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 729/70 och artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1258/99 (avseende de fall där beloppet understiger 500 000 euro). Åsidosättande av artikel 253 EG i form av brist i motiveringen (avseende de fall där beloppet understiger 500 000 euro).

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/13

Talan väckt den 19 juli 2007 – Agrícola del Sureste mot rådet och kommissionen

(Mål T-268/07)

(2007/C 223/19)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: S. Coop. Agrícola del Sureste (Murcia, Spanien) (ombud: advokaten L. Ortiz Blanco)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	bifalla denna skadeståndstalan, enligt artikel 288 EG, och fastställa att rådet och kommissionen solidariskt skall ersätta sökanden med etthundrafyrtiotvåtusenfemhundraåttiofem (142 585) euro, och

—	förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten motsvaras av dem som tidigare har åberopats i mål T-217/07, Las Palmeras mot rådet och kommissionen.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/13

Talan väckt den 19 juli 2007 – Mediterráneo Algodón mot rådet och kommissionen

(Mål T-269/07)

(2007/C 223/20)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Mediterráneo Algodón, SA (Sevilla, Spanien) (ombud: advokaten L. Ortiz Blanco)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	bifalla denna skadeståndstalan, enligt artikel 288 EG, och fastställa att rådet och kommissionen solidariskt skall ersätta sökanden med tremiljonertvåhundrasjuttiotretusenetthundrafyrtiosju (3 273 147) euro, och

—	förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten motsvaras av dem som tidigare har åberopats i mål T-217/07, Las Palmeras mot rådet och kommissionen.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/14

Talan väckt den 19 juli 2007 – Devisa mot rådet och kommissionen

(Mål T-270/07)

(2007/C 223/21)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Nueva Desmotadora Sevillana SA (Sevilla, Spanien) (ombud: advokaten L. Ortiz Blanco)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	bifalla förevarande talan om skadestånd enligt artikel 288 EG och förplikta rådet och kommissionen att solidariskt utge skadestånd med ett totalt belopp på två miljoner trehundraåttiofemtusen femhundrasjuttioen euro (2 385 571 EUR), och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De grunder och huvudargument som åberopas är identiska med dem som åberopas i mål T-217/07, Las Palmeras mot rådet och kommissionen.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/14

Talan väckt den 19 juli 2007 – Eurosemillas mot rådet och kommissionen

(Mål T-271/07)

(2007/C 223/22)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Eurosemillas SA (Cordoba, Spanien) (ombud: advokaten L. Ortiz blanco)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	bifalla förevarande talan om skadestånd enligt artikel 288 EG och förplikta rådet och kommissionen att solidariskt utge skadestånd med ett totalt belopp på två miljoner sexhundrasextioentusen fyrahundratjugosju (2 661 427 EUR), och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De grunder och huvudargument som åberopas är identiska med dem som åberopas i mål T-217/07, Las Palmeras mot rådet och kommissionen.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/14

Talan väckt den 19 juli 2007 – Surcotton mot rådet och kommissionen

(Mål T-272/07)

(2007/C 223/23)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Surcotton SA (Cordoba, Spanien) (ombud: advokaten L. Ortiz Blanco)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	bifalla förevarande talan om skadestånd enligt artikel 288 EG och förplikta rådet och kommissionen att solidariskt utge skadestånd med ett totalt belopp på en miljon sjuhundratrettiofyratusen tjugosju euro (1 734 027 EUR), och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De grunder och huvudargument som åberopas är identiska med dem som åberopas i mål T-217/07, Las Palmeras mot rådet och kommissionen.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/15

Talan väckt den 19 juli 2007 – Zhejiang Harmonic Hardware Products mot rådet

(Mål T-274/07)

(2007/C 223/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Zhejiang Harmonic Hardware Products Co. Ltd (Zhejiang, Kina) (ombud: R. MacLean, Solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara artiklarna 1 och 2 i rådets förordning (EG) 452/2007 av den 23 april 2007, i den mån den avser sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden tillverkar strykbrädor och deras huvudsakliga beståndsdelar i Folkrepubliken Kina. Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 452/2007 av den 23 april 2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av strykbrädor med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ukraina samt om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (1), i den mån dessa åtgärder är tillämpliga på sökanden.

Till stöd för ansökan gör sökanden för det första gällande att gemenskapsinstitutionerna åsidosatte artikel 2.7 b och c i grundförordningen (2) när kommissionen lade fram ett förslag till rådet på antidumpningsåtgärder på grundval av en felaktig bedömning enligt vilken sökanden inte uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c avseende ställning som marknadsekonomi.

För det andra anför sökanden att gemenskapsinstitutionerna åsidosatte artikel 20.4 och 20.5 i grundförordningen och sökandens rätt att yttra sig eftersom sökanden endast fick sex dagar på sig för att reagera på kommissionens reviderade slutliga informationsskrivelse.

För det tredje anför sökanden att gemenskapsinstitutionerna åsidosatte artikel 8 i grundförordningen genom att inte vederbörligen beakta sökandens prisåtaganden.

Slutligen gör sökanden gällande att åsidosatte artikel 5.2 a i grundförordningen genom att inte avslöja vem det var som initierade den undersökning som ledde fram till den angripna förordningen.

(1) EUT L 109, s. 12.

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/15

Talan väckt den 18 juli 2007 – Italien mot parlamentet och kommissionen

(Mål T-285/07)

(2007/C 223/25)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: P. Gentili, Avvocato dello Stato)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/95/07 för att upprätta en anställningsreserv avseende 20 handläggartjänster (AD 5) inom området för information (bibliotek/dokumentation), vilket endast offentliggjordes på engelska, franska och tyska i Europeiska unionens officiella tidning nr C 103 A av den 8 maj 2007.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten motsvarar dem som åberopats i mål T-156/07, Spanien mot kommissionen.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/16

Talan väckt den 25 juli 2007 – cApStAn mot kommissionen

(Mål T-287/07)

(2007/C 223/26)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: cApStAn Sprl (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten J. Bublot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens avslagsbeslut.

Grunder och huvudargument

Genom denna talan yrkar sökanden ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 22 maj 2007 genom vilket det anbud som sökanden lämnade inom ramen för förfarandet för anbudsinfordran ”Post-editing services PER 2007” (1) förkastades på grund av det saknades bevis om erfarenhet på området.

Till stöd för sin ansökan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet gör sökanden gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning av sökandens anbud, eftersom anbudsinfordran avsåg just sökandens verksamhetsområde, vilket sökanden påstår att den faktiskt angav i sitt anbud. Sökanden påpekar dessutom att den redan tilldelats ett kontrakt vid en offentlig upphandling på området hos kommissionen och att de prestationer som tillhandahölls vid detta tillfälle aldrig har ifrågasatts.

Sökanden gör även gällande att det är uppenbart att de grunder som det angripna beslutet baseras på är oriktiga och att det därför saknas en motivering.

(1) EUT 2007/S 21-123949.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/16

Överklagande ingett den 3 augusti 2007 av Alessandro Lofaro av det beslut som personaldomstolen meddelade den 24 maj 2007 i de förenade målen F-27/06 och F-75/06, Lofaro mot kommissionen

(Mål T-293/07 P)

(2007/C 223/27)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Alessandro Lofaro (Lisabonn, Portugal) (ombud: advokaten J.-L. Laffineur)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten skall

—	uppta överklagandet till sakprövning och bifalla detsamma och, följaktligen,

—	ogiltigförklara det beslut som personaldomstolen meddelade den 24 maj 2007 i de förenade målen F-27/06 och F-75/06,

—	avgöra målet och bifalla klagandens ursprungliga yrkanden.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör i sitt överklagande gällande att personaldomstolen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin tolkning av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, särskilt i fråga om den frist som föreskrivs för att anföra klagomål och den tidpunkt som skall beaktas för att fastställa utgången av denna frist. Klaganden gör gällande att personaldomstolens tolkning innebär ett åsidosättande av gemenskapsrättens allmänna principer, såsom rättssäkerhetsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen, samt av klagandens rättigheter. Klaganden hävdar dessutom att personaldomstolen inte har prövat samtliga grunder som klaganden anfört i sin talan och att beslutets motivering följaktligen är bristfällig i det att denna är otillräcklig och felaktig.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/18

Talan väckt den 11 juli 2007 – Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-133/06)

(2007/C 223/32)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

förklara att beslutet att avslå sökandens ansökan av den 31 augusti 2005 om att tillsättningsmyndigheten skall återställa hans tillhörigheter, som tidigare lämnats på dennes anvisade tjänstgöringsort i Angola och som kommissionen tidigare tagit i besittning utan någon rätt därtill är en rättslig nullitet eller, i andra hand, ogiltigförklara detta,

—	förklara att tillsättningsmyndighetens beslut av den 20 juli 2006 att avslå sökandens klagomål mot det omtvistade beslutet är en rättslig nullitet eller, i andra hand, ogiltigförklara detta,

—	förplikta svaranden att återställa sökandens tillhörigheter till denne,

—

förplikta svaranden att betala ett belopp på 1 000 000 euro, eller det högre eller lägre belopp som förstainstansrätten finner skäligt, som ersättning för den skada som sökanden lidit till följd av det omtvistade beslutet, från dagen för ansökan av den 31 augusti 2005 eller, i andra hand, från dagen för det omtvistade beslutet, till idag,

—

förplikta svaranden att erlägga ett belopp på 300 euro, eller det högre eller lägre belopp som förstainstansrätten finner skäligt, till sökanden för varje dag från idag till den dag svaranden helt och utan undantag har verkställt varje beslut som avser bifall till ansökan av den 31 augusti 2005, som den första dagen i varje månad skall beräknas för de belopp som belöper på föregående månad, som ersättning för den skada som åsamkats genom det omtvistade beslutet och uppkommit under nyssnämnda tidsperiod, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför följande tre grunder till stöd för sin talan:

1)	Fullständig avsaknad av motivering samt bristande logik och konsekvens, förvirring och svepskäl i de skäl svaranden anfört.

2)	Uppenbart och allvarligt åsidosättande av lagstiftningen.

3)	Åsidosättande av omsorgsplikten och av god förvaltningssed.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/18

Talan väckt den 10 juli 2007 – Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-18/07)

(2007/C 223/33)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara det beslut som svaranden fattade den 25 oktober 2005 på grundval av Europeiska gemenskapernas sjukförsäkringssystem om att avslå sökandens begäran av den 11 oktober 2005 att denne skall anses ha en allvarlig sjukdom, i enlighet med och i den mening som avses i artikel 72 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och i bestämmelserna om ersättning vid sjukdom för Europeiska gemenskapernas tjänstemän,

—	ogiltigförklara, i den utsträckning det är nödvändigt, tillsättningsmyndighetens beslut av den 30 november 2006, ref. ADMIN.B.2/MB/nb D(06) 27556, att avslå sökandens klagomål av den 23 augusti 2006 mot, och med begäran om ogiltigförklaring av, det omtvistade beslutet,

—

förklara – i den utsträckning det är nödvändigt och förutsatt att denna faktiskt föreligger, vilket i nuläget är ovisst – att läkarkommitténs förmodade åsikt i meddelandet av den 30 november 2006, vars detaljer var obekanta för sökanden, utgör en rättslig nullitet, eller i andra hand ogiltigförklara denna, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför följande tre grunder till stöd för sin talan:

1)	Fullständig avsaknad av motivering samt bristande logik och konsekvens, upprepning, förvirring, bristande utredning och svepskäl i de skäl svaranden anfört.

2)	Uppenbart och allvarligt åsidosättande av gällande rätt.

3)	Åsidosättande av omsorgsplikten och av god förvaltningssed.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/19

Talan väckt den 27 juni 2007 – Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-20/07)

(2007/C 223/34)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara, i den utsträckning det är nödvändigt, beslutet att avslå ansökan daterad den 31 mars 2006 och avsänd den 4 april 2006, i den mån beslutet rör sökandens ansökan, om att artikel XV.4 i bilaga 1 till reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade reglerna) skulle tillämpas vid fastställandet och den därpå följande utbetalningen av ersättning avseende ett läkarbesök den 28 september 2005,

—	ogiltigförklara beslutet att avslå ansökan av den 31 mars 2006,

—	ogiltigförklara, i den utsträckning det är nödvändigt, beräkning nr 58, förteckning nr 30001052, av den 24 maj 2006,

—	ogiltigförklara, i den utsträckning det är nödvändigt, meddelande ADMIN.B.2/MB/nb D(06) 27556 av den 30 november 2006, innehållande bland annat tillsättningsmyndighetens beslut avseende klagomålet av den 7 augusti 2006 som i huvudsak har samma föremål som förevarande talan,

—

förplikta svaranden att betala ersättning till sökanden upp till 100 procent av dennes medicinska kostnader för vilka han begärt ersättning enligt de gemensamma reglerna genom ansökan av den 31 mars 2006, för skillnaden mellan det belopp på 720,45 euro som sökanden betalt och den ersättning på 396,36 euro som har mottagit, eller det lägre belopp som förstainstansrätten finner skäligt, jämte ränta med 10 procent per år från den 8 april 2006 och med ränta på ränta, eller med de räntevillkor och första dag för tidsfrist som förstainstansrätten finner skäligt,

—

förplikta svaranden, i den utsträckning det är nödvändigt, att betala sökanden vad svaranden är skyldig denne och inte har erlagt, i den mening som avses i artikel XV.4 i bilagan 1 till reglerna, avseende besöket den 28 september 2005, jämte ränta med 10 procent per år från den 4 april 2006 och med ränta på ränta, eller med den räntesats och de räntevillkor och första dag för tidsfrist som förstainstansrätten finner skäligt, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser svarandens underlåtenhet att bevilja sökanden 100 procent ersättning för vissa medicinska kostnader som denne haft och att vid fastställandet av ersättningen avseende ett läkarbesök den 28 september 2005 tillämpa artikel XV.4 i bilaga 1 till reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

Sökande anför följande tre grunder till stöd för sin talan:

1)	Fullständig avsaknad av motivering, liksom av utredning, då det inte alls framgår varför svaranden avslagit sökandens ovannämnda ansökan.

2)	Uppenbart oriktig bedömning och åsidosättande av reglerna, då sökandens sjukdom var av sådan art enligt artikel 72 i tjänsteföreskrifterna att den gav honom rätt till ersättning med 100 procent för medicinska kostnader.

3)	Åsidosättande av omsorgsplikten och av god förvaltningssed, med tanke på att svaranden underlåtit att beakta sökandens intressen och gjort sig skyldig till ett flertal uppenbart lagstridiga rättsakter och därmed förbundna omständigheter.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/20

Talan väckt den 4 juni 2007 – Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-21/07)

(2007/C 223/35)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara det underförstådda beslutet (nedan kallat det omtvistade beslutet) att avslå begäran av den 30 december 2005 som sökanden skickade den 17 januari 2006,

—	i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 15 november 2006 att avslå sökandens klagomål avseende det omtvistade beslutet,

—	förplikta svaranden att till sökanden erlägga den ersättning som sökanden begärde i begäran av den 30 december 2005, det vill säga 100 000 euro, eller det större eller mindre belopp som personaldomstolen finner skäligt,

—	förplikta svaranden att till sökanden dessutom erlägga ett belopp på 50 000 euro, eller det större eller mindre belopp som personaldomstolen finner skäligt, såsom ersättning för de skador som uppstått efter nämnda begäran,

—

förplikta svaranden att erlägga dröjsmålsränta på 10 procent per år med en årlig kapitalisering från datumet för begäran av den 30 december 2005 till dess betalning sker och mer allmänt till dess skadan upphört, eller sådan ränta som personaldomstolen finner skälig på 100 000 euro eller det större eller mindre belopp som personaldomstolen finner skäligt,

—

förplikta svaranden att utan ytterligare dröjsmål förstöra original och samtliga kopior av meddelande av den 20 februari 2001, prot. 951883, av meddelande av den 15 november 2006 samt, om sådana existerar, av den skrivelse av den 20 juli 2006 som klaganden hänvisade till i meddelandet av den 15 november 2006,

—	förplikta svaranden att meddela sökanden när handlingarna har förstörts och att för varje handling därvid ange var handlingen befann sig innan den förstördes samt var, när och hur den förstördes och vem som genomförde detta,

—

förplikta svaranden att den första dagen i varje månad erlägga 100 euro, eller det större eller mindre belopp som personaldomstolen finner skäligt, för varje dag som svaranden dröjer med att förstöra handlingarna räknat från den dag dom meddelas till den dat sökanden meddelas om att handlingarna förstörts,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande tvist har sitt ursprung i vissa påståenden som förekommer i meddelanden från svaranden och av vilka det enligt sökanden framgår att det förekommit olagliga handlingar, omständigheter och ageranden inom ramen för behandlingen av känsliga uppgifter avseende sökanden.

Sökanden har till stöd för sin talan gjort gällande följande tre grunder:

1)	Bristfällig motivering, eftersom dels sökandens begäran avgjordes genom ett tyst avslag, dels svarandens motivering i meddelandet av den 15 november är motsägelsefull, ologisk och endast utgör förevändningar.

Åsidosättande av lagbestämmelser, eftersom förutsättningarna för att sökanden skall ha rätt till det skadestånd som denne begärt i begäran av den 30 december 2005 är uppfyllda. Svaranden har nämligen gjort sig skyldig till rättsstridiga handlingar, åtgärder och ageranden, sökanden har lidit skada och det föreligger ett orsakssamband mellan den åberopade skadan och det rättsstridiga agerandet.

Åsidosättande av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed, eftersom svaranden inte har beaktat sökandens intressen och har vidtagit ett flertal sammanhängande åtgärder som till följd av deras rättsstridighet och den omständigheten att de vidtagits under lång tid utgör ett åsidosättande av nämnda skyldigheter.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/20

Talan väckt den 23 juli 2007 – Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-70/07)

(2007/C 223/36)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara svarandens beslut (nedan kallat det omtvistade beslutet), oavsett vilken form detta har, att avslå sökandens ansökan av den 22 juni 2006 om att kommissionen skall ersätta dennes kostnader i mål T-176/04 (1), Marcuccio mot kommissionen, som prövats av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, vilka svaranden förpliktats att betala genom beslut av den 6 mars 2006,

—	ogiltigförklara, i den utsträckning det är nödvändigt, beslutet, oavsett vilken form detta har, att avslå sökandens klagomål mot det omtvistade beslutet,

—

förplikta svaranden att erlägga ett belopp på 6 347,67 euro till sökanden, jämte dröjsmålsränta och uppräkning av hela summan med 10 procent årligen med ränta på ränta, för tiden från ansökan den 22 juni 2006 till idag, som ersättning för den materiella skada som sökanden åsamkats genom det omtvistade beslutet,

—

förplikta svaranden att erlägga ett belopp på 3 000 euro till sökanden, i överensstämmelse med rätt och billighet (pro bono et ex aequo), eller det högre eller lägre belopp som förstainstansrätten finner skäligt, som ersättning för den ideella skada som sökanden åsamkats genom det omtvistade beslutet,

—

förplikta svaranden att erlägga ett belopp på 2 euro, eller det högre eller lägre belopp som förstainstansrätten finner skäligt, till sökanden för varje dag från idag till den dag svaranden helt och utan undantag har verkställt varje beslut som avser bifall till ansökan av den 22 juni 2006, som den första dagen i varje månad skall beräknas för de belopp som belöper på föregående månad, som ersättning för den skada som kan komma att uppstå till följd av eventuellt dröjsmål med verkställandet av bifallsbeslutet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför följande tre grunder till stöd för sin talan: 1) Fullständig avsaknad av motivering. 2) Åsidosättande av gällande rätt. 3) Åsidosättande av omsorgsplikten och av god förvaltningssed.

(1) EUT C 121, 20.5.2006, s. 12. Sökanden hänvisar, vilket är fel i sak, till mål T-176/03 i stället för till mål T-176/04.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/21

Talan väckt den 3 juli 2007 – Meierhofer mot kommissionen

(Mål F-74/07)

(2007/C 223/37)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Stefan Meierhofer (München, Tyskland) (ombud: advokaten H.-G. Schiessl)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut gentemot sökanden av den 10 maj 2007,

—	ogiltigförklara kommissionens omprövningsbeslut av den 19 juni 2007,

—	förplikta kommissionen att mot bakgrund av gällande kriterier ompröva det muntliga prov som sökanden avlade den 29 mars 2007,

—	förplikta kommissionen att mot bakgrund av det nya provresultatet fatta ett nytt beslut avseende huruvida sökanden skall tas upp på reservlistan för uttagningsprov AD/26/05,

—	förplikta kommissionen at motivera sitt nya beslut, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är deltagare i uttagningsprov AD/26/05 (tjänstemän i lönegrad AD5). Efter avslutat prov meddelade juryn sökanden att han på grund av otillräckliga poäng inte kunde tas upp på reservlistan.

Talan avser en felaktig motivering av kommissionens beslut att inte ta upp sökanden på reservlistan, liksom fel i förfarandet i samband med det muntliga provet.

22.9.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/22

Talan väckt den 31 juli 2007 – Labate mot kommissionen

(Mål F-77/07)

(2007/C 223/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Kay Labate (Tarquinia, Italien) (ombud: I.S. Forrester, Queen's Counsel)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 6 oktober 2006 och av den 18 oktober 2004,

—

förplikta kommissionen att ersätta svaranden de kostnader som föreskrivs i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna) och i artikel 9 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (försäkringsreglerna),

—	föreskriva sådan liknande eller ytterligare rättsenlig ersättning,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden Kay Labate, före detta tjänstemannen Marion Labates änka, bestrider för sin egen och för sin makes dödsbos del kommissionens beslut att inte erkänna makens lungcancer som en arbetssjukdom.

Marion Labate arbetade som tjänsteman vid kommissionen i 29 år och utsattes enligt sökanden under denna tid för passiv tobaksrökning i hög grad. Han förklarades lida av en bestående invaliditet till följd av lungcancern och avled senare av densamma. Han ingav en begäran om att sjukdomen skulle erkännas som en arbetssjukdom. I sitt beslut erkände läkarkommittén att Marion Labate hade utsatts för passiv tobaksrökning och hittade ingen annan orsak till hans lungcancer men framhöll ändå att den inte med säkerhet kunde påvisa ett samband med hans yrkesverksamhet. I enlighet härmed avslog kommissionen hans begäran till följd av läkarkommitténs slutsats att sambandet mellan sjukdomen och Marion Labates yrkesverksamhet inte var tillräckligt fastställd.

Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort en felaktig rättslig bedömning när den drog slutsatsen att Marion Labates cancer inte omfattas av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Hon gör gällande att begreppet ”med säkerhet” som läkarkommittén använder är orimligt strängt och strider mot rättspraxis.

Sökanden gör också gällande att läkarkommittén inte prövade möjligheten att den passiva tobaksrökning som Marion Labate utsattes för kan ha försämrat hans cancer i enlighet med artikel 3 i försäkringsreglerna. Vidare har kommissionen inte tagit ställning till omständigheten att även om passiv tobaksrökning inte i sig finns med på listan i artikeln, finns åtskilliga specifika cancersjukdomar relaterade till passiv tobaksrökning med på densamma och omfattas därför av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Sökanden framhåller att läkarkommittén felaktigt försökte utreda bevisfrågor som ligger utanför dess behörighet snarare än att endast fastställa medicinska omständigheter.

Slutligen hävdar sökanden att kommissionens beslut är bristfälligt och att det tog kommissionen orimligt lång tid att fatta detta i strid med principen om god förvaltningssed. Om beslutet hade fattats innan Marion Labates bortgång och om det hade erkänts att hans sjukdom var yrkesrelaterad skulle han ha erhållit åtta års lön i ersättning.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 223

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	50 årgången 22 september 2007

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2007/C 223/01	Uppförandekod	1

2007/C 223/02	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 211, 8.9.2007	3

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2007/C 223/03	Mål C-298/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 22 juni 2007 – Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband m.fl. mot deutsche internet versicherung AG	4

2007/C 223/04	Mål C-301/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Obersten Gerichtshof (Österrike) den 26 juni 2007 – PAGO International GmbH mot Tirolmilch registrierte Genossenschaft mbH	4

2007/C 223/05	Mål C-322/07 P: Överklagande ingett den 12 juli 2007 av Papierfabrik August Köhler AG av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02 (Bolloré mot kommissionen), T-118/02 (Arjo Wiggins Appleton mot kommissionen), T-122/02 (Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot kommissionen), T-125/02 (Papierfabrik August Koehler mot kommissionen), T-126/02 (M-real Zanders mot kommissionen), T-128/02 (Papeteries Mougeot mot kommissionen), T-129/02 (Torraspapel mot kommissionen), T-132/02 (Distribuidora Vizcaína de Papeles mot kommissionen) och T-136/02 (Papelera Guipuzcoana de Zicuñaga mot kommissionen)	5

2007/C 223/06	Mål C-327/07 P: Överklagande ingett den 13 juli 2007 av Bolloré SA av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02 (Bolloré mot kommissionen), T-118/02 (Arjo Wiggins Appleton mot kommissionen), T-122/02 (Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot kommissionen), T-125/02 (Papierfabrik August Koehler mot kommissionen), T-126/02 (M-real Zanders mot kommissionen), T-128/02 (Papeteries Mougeot mot kommissionen), T-129/02 (Torraspapel mot kommissionen), T-132/02 (Distribuidora Vizcaína de Papeles mot kommissionen) och T-136/02 (Papelera Guipuzcoana de Zicuñaga mot kommissionen)	6

2007/C 223/07	Mål C-334/07 P: Överklagande ingett den 18 juli 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 3 maj 2007 i mål T-357/02, Freistaat Sachsen mot Europeiska gemenskapernas kommission	6

2007/C 223/08	Mål C-338/07 P: Överklagande ingett den 20 juli 2007 av Distribuidora Vizcaína de Papeles SL mot den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02 (Bolloré mot kommissionen), T-118/02 (Arjo Wiggins Appleton mot kommissionen), T-122/02 (Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot kommissionen), T-125/02 (Papierfabrik August Koehler mot kommissionen), T-126/02 (M-real Zanders mot kommissionen), T-128/02 (Papeteries Mougeot mot kommissionen), T-129/02 (Torraspapel mot kommissionen), T-132/02 (Distribuidora Vizcaína de Papeles mot kommissionen) och T-136/02 (Papelera Guipuzcoana de Zicuñaga mot kommissionen)	7

2007/C 223/09	Mål C-347/07: Talan väckt den 25 juli 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien	8

2007/C 223/10	Mål C-368/07: Talan väckt den 2 augusti 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien	8

2007/C 223/11	Mål C-370/07: Talan väckt den 3 augusti 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd	9

2007/C 223/12	Mål C-382/07: Talan väckt den 8 augusti 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	9

	Förstainstansrätten
2007/C 223/13	Mål T-6/06: Förstainstansrättens beslut av den 9 juli 2007 – Wheyco mot kommissionen (Statligt stöd – Stimulansfaktor – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt som medför rättsverkningar – Berättigat intresse av att få saken prövad – Avvisning)	10

2007/C 223/14	Mål T-252/06 P: Förstainstansrättens beslut av den 12 juli 2007 – Beau mot kommissionen (Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Yyrkessjukdom – Uppenbart att överklagandet skall avvisas – Uppenbart att är ogrundat)	10

2007/C 223/15	Mål T-415/06 P: Förstainstansrättens beslut av den 9 juli 2007 – De Smedt mot kommissionen (Överklagande – Personalmål – Kontraktsanställda – Tidigare extra anställd – Begäran om ändring av den lönegrad och lön som fastställts vid anställningen – Uppenbart att överklagandet skall ogillas)	11

2007/C 223/16	Mål T-31/07 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 19 juli 2007 – Du Pont de Nemours (France) m.fl. mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Begäran om uppskov med verkställigheten – Direktiv 91/414/EEG – Upptagande till sakprövning – Fumus boni juris – Krav på skyndsamhet – Intresseavvägning)	11

2007/C 223/17	Mål T-263/07: Talan väckt den 17 juli 2007 – Estland mot kommissionen	12

2007/C 223/18	Mål T-267/07: Talan väckt den 9 juli 2007 – Italien mot kommissionen	12

2007/C 223/19	Mål T-268/07: Talan väckt den 19 juli 2007 – Agrícola del Sureste mot rådet och kommissionen	13

2007/C 223/20	Mål T-269/07: Talan väckt den 19 juli 2007 – Mediterráneo Algodón mot rådet och kommissionen	13

2007/C 223/21	Mål T-270/07: Talan väckt den 19 juli 2007 – Devisa mot rådet och kommissionen	14

2007/C 223/22	Mål T-271/07: Talan väckt den 19 juli 2007 – Eurosemillas mot rådet och kommissionen	14

2007/C 223/23	Mål T-272/07: Talan väckt den 19 juli 2007 – Surcotton mot rådet och kommissionen	14

2007/C 223/24	Mål T-274/07: Talan väckt den 19 juli 2007 – Zhejiang Harmonic Hardware Products mot rådet	15

2007/C 223/25	Mål T-285/07: Talan väckt den 18 juli 2007 – Italien mot parlamentet och kommissionen	15

2007/C 223/26	Mål T-287/07: Talan väckt den 25 juli 2007 – cApStAn mot kommissionen	16

2007/C 223/27	Mål T-293/07 P: Överklagande ingett den 3 augusti 2007 av Alessandro Lofaro av det beslut som personaldomstolen meddelade den 24 maj 2007 i de förenade målen F-27/06 och F-75/06, Lofaro mot kommissionen	16

2007/C 223/28	Mål T-272/04: Förstainstansrättens beslut av den 29 juni 2007 – Keppenne mot Kommissionen	17

2007/C 223/29	Mål T-411/04: Förstainstansrättens beslut av den 29 juni 2007 – Keppenne mot Kommissionen	17

2007/C 223/30	Mål T-326/05: Förstainstansrättens beslut av den 9 juli 2007 – Rath/OHMI mot AstraZeneca (VIXACOR)	17

2007/C 223/31	Mål T-114/06: Förstainstansrättens beslut av den 12 juli 2007 – Globe mot Kommissionen	17

	Europeiska unionens personaldomstol
2007/C 223/32	Mål F-133/06: Talan väckt den 11 juli 2007 – Marcuccio mot kommissionen	18

2007/C 223/33	Mål F-18/07: Talan väckt den 10 juli 2007 – Marcuccio mot kommissionen	18

2007/C 223/34	Mål F-20/07: Talan väckt den 27 juni 2007 – Marcuccio mot kommissionen	19

2007/C 223/35	Mål F-21/07: Talan väckt den 4 juni 2007 – Marcuccio mot kommissionen	20

2007/C 223/36	Mål F-70/07: Talan väckt den 23 juli 2007 – Marcuccio mot kommissionen	20

2007/C 223/37	Mål F-74/07: Talan väckt den 3 juli 2007 – Meierhofer mot kommissionen	21

2007/C 223/38	Mål F-77/07: Talan väckt den 31 juli 2007 – Labate mot kommissionen	22