ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 193E

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

50 årgången
21 augusti 2007


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

III   Förberedande rättsakter

 

Rådet

2007/C 193E/01

Gemensam ståndpunkt (EG) nr 9/2007 av den 21 maj 2007, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93

1

2007/C 193E/02

Gemensam ståndpunkt (EG) nr 10/2007 av den 28 juni 2007, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000

13

SV

 


III Förberedande rättsakter

Rådet

21.8.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 193/1


GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 9/2007

antagen av rådet den 21 maj 2007

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2007 av den … om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93

(2007/C 193 E/01)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 285.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (1), och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets förordning (EEG) nr 2186/93 av den 22 juli 1993 (2) fastställdes en gemensam ram för utarbetandet av företagsregister för statistiska ändamål med harmoniserade definitioner, variabler, tillämpningsområde och uppdateringsförfaranden. För att företagsregistrens utveckling skall förbli harmoniserad, bör en ny förordning antas.

(2)

Rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om statistiska enheter för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen (3) innehåller definitionerna av de statistiska enheter som skall användas. Den inre marknaden kräver bättre statistisk jämförbarhet för att motsvara gemenskapens krav. För att uppnå denna förbättring bör gemensamma definitioner och beskrivningar antas för de företag och andra relevanta statistiska enheter som skall omfattas.

(3)

Genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 58/97 av den 20 december 1996 om statistik rörande företagsstrukturer (4) och rådets förordning (EG) nr 1165/98 av den 19 maj 1998 om konjunkturstatistik (5) fastställdes en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av gemenskapens statistik om struktur, verksamhet, konkurrenskraft och prestanda hos företagen inom gemenskapen. Företagsregister för statistiska ändamål utgör ett grundelement för en sådan gemensam ram och gör det möjligt att genomföra och samordna statistiska undersökningar genom att tillhandahålla en harmoniserad urvalsram.

(4)

Företagsregister är ett sätt att förena de motstridiga kraven på att samla in ökad information om företagen, å ena sidan, och att minska företagens administrativa börda å den andra, främst genom att använda befintlig information i administrativa och juridiska arkiv, särskilt då det gäller mikroföretag samt små och medelstora företag såsom de definieras i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 (6).

(5)

I rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik (7) angavs ramen för att inrätta gemenskapens statistiska program och fastställdes en gemensam ram för statistiksekretess.

(6)

De särskilda bestämmelserna för behandling av uppgifter inom ramen för gemenskapens statistiska program påverkar inte Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (8).

(7)

Företagsregister för statistiska ändamål är huvudkällan till uppgifter om företagens demografi, eftersom de hålls uppdaterade när det gäller såväl etablering och nedläggning av företag som de strukturella förändringar i ekonomin som sker genom koncentration eller spridning av ägandet till följd av åtgärder såsom fusioner, uppköp, uppdelning, delning och omstrukturering.

(8)

Företagsregister tillhandahåller den grundläggande information som behövs för att tillmötesgå det starka politiska intresset för landsbygdsutveckling, inte bara när det gäller jordbruk utan också den allt vanligare företeelsen med jordbruk i kombination med andra verksamheter som inte omfattas av den produktbaserade jordbruksstatistiken.

(9)

De offentliga företagen spelar en viktig roll för medlemsstaternas ekonomier. Kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (9) omfattar särskilda kategorier av offentliga företag. Olika former av offentliga företag bör därför identifieras i företagsregister och detta kan ske genom den institutionella sektorindelningen.

(10)

Information om kontrollkedjor mellan de rättsliga enheterna är nödvändiga för att definiera företagsgrupper, beskriva företagen korrekt, profilera stora och komplexa enheter och studera den ekonomiska koncentrationen på vissa marknader. Information om företagsgrupper ger företagsregistren högre kvalitet och kan användas för att minska risken för att konfidentiella uppgifter lämnas ut. Vissa ekonomiska uppgifter är ofta mera meningsfulla på företagsgrupps- eller undergruppsnivå än när det gäller ett enskilt företag och de kanske till och med bara finns tillgängliga på företagsgrupps- eller undergruppsnivå. Registrering av uppgifter om företagsgrupper gör det möjligt att när så behövs undersöka gruppen snarare än gruppens företag, och detta kan märkbart minska arbetet med att lämna uppgifter. För att registrera företagsgrupper bör företagsregistren harmoniseras ytterligare.

(11)

Den alltmer globaliserade ekonomin innebär en utmaning för produktionen av statistik på flera områden. Då uppgifter om multinationella företagsgrupper registreras, utgör företagsregistren ett grundläggande verktyg för förbättring av mycken statistik som är knuten till globalisering: internationell handel med varor och tjänster, betalningsbalans, utländska direktinvesteringar, utländska dotterföretag, forskning, utveckling och innovation samt den internationella arbetsmarknaden. Den största delen av denna statistik täcker hela ekonomin och kräver således att företagsregistren omfattar alla ekonomiska sektorer.

(12)

Enligt artikel 3.2 i rådets förordning (Euratom, EEG) nr 1588/90 av den 11 juni 1990 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor (10) kan nationella bestämmelser om statistiskt insynsskydd inte åberopas för att förhindra att konfidentiella statistiska uppgifter överförs till gemenskapsmyndigheten (Eurostat) om det finns en gemenskapsrättsakt som stadgar att sådana uppgifter skall tillhandahållas.

(13)

För att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning kan de institutioner i medlemsstaterna som är ansvariga för insamlingen av uppgifter behöva tillträde till uppgiftskällor inom förvaltningen såsom register som förs av skattemyndigheter, sociala myndigheter, centralbanker och andra offentliga institutioner liksom andra databaser som innehåller information om gränsöverskridande transaktioner och positioner, närhelst sådana uppgifter behövs för produktionen av gemenskapsstatistik.

(14)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 184/2005 av den 12 januari 2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar (11) inrättades en gemensam ram för sammanställning, överföring och utvärdering av den relevanta gemenskapsstatistiken.

(15)

De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (12).

(16)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att uppdatera förteckningen över registervariabler i bilagan, deras definitioner och kontinuitetsregler, att besluta om täckningen av de minsta företagen och de inhemskt etablerade företagsgrupperna, att anta reglerna för uppdatering av registren och att fastställa gemensamma kvalitetsnormer och kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar eller komplettera denna förordning genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(17)

Förordning (EEG) nr 2186/93 bör därför upphävas.

(18)

Samråd har skett med kommittén för det statistiska programmet, inrättad genom rådets beslut 89/382/EEG, Euratom (13).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning upprättas en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål i gemenskapen.

Medlemsstaterna skall upprätta ett eller flera harmoniserade register för statistiska ändamål som ett instrument för förberedelse och samordning av undersökningar, som en informationskälla för statistisk analys av företagspopulationen och dess demografi, för användning av administrativa data och för kartläggning och konstruktion av statistiska enheter.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a)

rättslig enhet, företag, lokal enhet och företagsgrupp: enligt definitionen i bilagan till förordning (EEG) nr 696/93,

b)

nationella myndigheter: enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 322/97,

c)

statistiska ändamål: enligt beskrivningen i artikel 2.4 i förordning (EEG) nr 1588/90,

d)

multinationell företagsgrupp: en företagsgrupp som består av minst två företag eller rättsliga enheter i olika länder,

e)

trunkerad företagsgrupp: företag och rättsliga enheter i en multinationell företagsgrupp som är etablerade i samma land. Den kan bestå av bara en enhet om de andra enheterna är etablerade i ett annat land. Ett företag kan vara den trunkerade företagsgruppen eller en del av denna.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.   I enlighet med definitionerna i artikel 2 och med förbehåll för begränsningarna i denna artikel skall register upprättas över

a)

alla företag som bedriver en ekonomisk verksamhet som bidrar till bruttonationalprodukten, och deras lokala enheter,

b)

de rättsliga enheter som dessa företag består av,

c)

trunkerade företagsgrupper och multinationella företagsgrupper,

d)

inhemskt etablerade företagsgrupper.

2.   Kravet i punkt 1 skall dock inte gälla hushåll i den mån de varor och tjänster som de producerar är avsedda för deras egen konsumtion eller omfattar uthyrning av egen fast egendom.

3.   Lokala enheter som inte utgör särskilda rättsliga enheter (filialer), som är underordnade utländska företag och som klassificeras som kvasibolag i enlighet med det europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (14) och Förenta nationernas system för nationalräkenskaper från 1993, skall anses vara företag med avseende på företagsregistren.

4.   Företagsgrupper kan identifieras genom kontrollkedjan mellan deras rättsliga enheter. Den definition av kontroll som ges i punkt 2.26 i bilaga A till förordning (EG) nr 2223/96 skall användas för beskrivning av företagsgrupper.

5.   Denna förordning gäller bara enheter som helt eller delvis bedriver ekonomisk verksamhet. All verksamhet som består i att erbjuda varor och tjänster på en viss marknad är ekonomisk verksamhet. Dessutom skall icke-marknadstjänster som bidrar till bruttonationalprodukten liksom direkt eller indirekt ägande av aktiva rättsliga enheter betraktas som ekonomisk verksamhet med avseende på företagsregister. Ekonomiskt inaktiva rättsliga enheter är en del av ett företag bara i kombination med ekonomiskt aktiva rättsliga enheter.

6.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning i fråga om i vilken mån företag med mindre än en halv anställd och inhemskt etablerade företagsgrupper utan statistisk betydelse för medlemsstaterna skall införas i registren samt definitionen av enheter i överensstämmelse med definitionerna för jordbruksstatistik skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 16.3.

Artikel 4

Källor

1.   Med iakttagande av de villkor i fråga om kvalitet som avses i artikel 6 får medlemsstaterna hämta de uppgifter som krävs enligt förordningen ur alla källor som de anser vara relevanta. De nationella myndigheterna har tillstånd att inom sina kompetensområden samla in uppgifter för statistiska ändamål enligt denna förordning ur administrativa och juridiska arkiv.

2.   Om uppgifterna inte kan samlas in till en rimlig kostnad får de nationella myndigheterna använda sig av statistiska skattningar under förutsättning att behovet av exakthet och kvalitet beaktas.

Artikel 5

Variabler

1.   Enheterna i registren skall utmärkas med identitetsnummer och de karakteristika som anges i bilagan.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera dem i fråga om uppdatering av förteckningen över variabler och definitionen av variabler och kontinuitetsregler, skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 16.3.

Artikel 6

Kvalitetsnormer och -rapporter

1.   Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera kvaliteten i företagsregistren.

2.   På begäran av kommissionen (Eurostat) skall medlemsstaterna lämna en rapport om företagsregistrens kvalitet (nedan kallade kvalitetsrapporter).

3.   De åtgärder som avser gemensamma kvalitetsnormer liksom kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 16.3 och därvid skall kostnaderna för att samla in uppgifter beaktas.

4.   Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen (Eurostat) om större metodrelaterade eller andra ändringar, som skulle kunna inverka på företagsregistrens kvalitet så snart de blir kända och senast sex månader efter det att en sådan ändring trätt i kraft.

5.   Kommissionen skall överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning, särskilt med avseende på kostnaderna för det statistiska systemet, bördan på företag och fördelarna.

Artikel 7

Handbok

Kommissionen skall publicera en handbok med rekommendationer för företagsregister. Handboken skall uppdateras i nära samarbete med medlemsstaterna.

Artikel 8

Tidsreferens och periodicitet

1.   Minst en gång om året skall registren uppdateras för att eventuellt föra in eller ta bort uppgifter.

2.   Uppdateringsfrekvensen skall vara kopplad till slaget av enhet, variabel, enhetens storlek och den källa som vanligen används vid uppdateringen.

3.   De åtgärder som avser reglerna för uppdatering skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 16.3.

4.   Medlemsstaterna skall varje år göra en sammanställning över registrens status i slutet av året och bevara denna sammanställning i minst 30 år för analysbehov.

Artikel 9

Överföring av rapporter

1.   Medlemsstaterna skall göra statistiska analyser av registren och överföra uppgifterna till kommissionen (Eurostat) i ett format och enligt ett förfarande som definierats av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 16.2.

2.   På begäran av kommissionen (Eurostat) skall medlemsstaterna översända alla relevanta uppgifter om tillämpningen av denna förordning i medlemsstaterna.

Artikel 10

Utbyte av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna

Utbyte av konfidentiella uppgifter får ske, uteslutande för statistiska ändamål, mellan de olika medlemsstaternas berörda nationella myndigheter och i enlighet med nationell lagstiftning för att säkerställa kvaliteten på uppgifterna om multinationella företagsgrupper i Europeiska unionen. Nationella centralbanker får delta i utbytet i enlighet med nationell lagstiftning.

Artikel 11

Utbyte av konfidentiella uppgifter mellan kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna

1.   Nationella myndigheter skall till kommissionen (Eurostat) överföra uppgifter om multinationella företagsgrupper och de företag som ingår där i enlighet med bilagan, för att lämna uppgifter uteslutande för statistiska ändamål om multinationella grupper i Europeiska unionen.

2.   För att säkerställa enhetlig registrering av uppgifter, uteslutande för statistiska ändamål, skall kommissionen (Eurostat) till de berörda nationella myndigheterna i varje medlemsstat överföra uppgifter om en multinationell företagsgrupp och de enheter som ingår i denna, när det finns åtminstone en rättslig enhet av denna grupp i medlemsstaten.

3.   För att säkerställa att uppgifter som överförs i enlighet med denna artikel uteslutande används för statistiska ändamål skall syfte, räckvidd, format, säkerhets- och sekretessåtgärder och förfarande för överföringen av uppgifter om enskilda enheter till kommissionen (Eurostat) och för överföringen av uppgifter om multinationella företagsgrupper till de berörda nationella myndigheterna fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 12

Utbyte av konfidentiella uppgifter mellan kommissionen (Eurostat) och centralbankerna

1.   För tillämpningen av denna förordning får utbyte av konfidentiella uppgifter ske, uteslutande för statistiska ändamål, mellan kommissionen (Eurostat) och nationella centralbanker samt mellan kommissionen (Eurostat) och Europeiska centralbanken, om utbytet syftar till att säkerställa kvaliteten på informationen om multinationella företagsgrupper i Europeiska unionen och om det uttryckligen godkänts av den behöriga nationella myndigheten.

2.   För att säkerställa att uppgifter som överförs i enlighet med denna artikel uteslutande används för statistiska ändamål skall syfte, räckvidd, format, säkerhets- och sekretessåtgärder och förfarande för överföringen av uppgifter om multinationella företagsgrupper till de nationella centralbankerna och Europeiska centralbanken fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 13

Konfidentialitet och tillgång till identifierbara uppgifter

1.   Då kommissionen (Eurostat), nationella myndigheter, nationella centralbanker och Europeiska centralbanken mottar konfidentiella uppgifter enligt artiklarna 10, 11 och 12, skall de behandla dessa uppgifter konfidentiellt i enlighet med förordning (EG) nr 322/97.

2.   För tillämpningen av denna förordning och utan hinder av artikel 14 i förordning (EG) nr 322/97 får överföring mellan nationella myndigheter och kommissionen (Eurostat) av konfidentiella uppgifter ske i den utsträckning som sådan överföring är nödvändig för att framställa särskild gemenskapsstatistik. All överföring därutöver skall uttryckligen godkännas av den nationella myndighet som samlat in uppgifterna.

Artikel 14

Övergångsperiod och undantag

När företagsregistren kräver en större översyn kan kommissionen på en medlemsstats begäran medge för en övergångsperiod som inte får vara längre än … (15).

För jordbruk, skogsbruk, fiske, offentlig förvaltning, försvar och obligatorisk socialförsäkring samt för ytterligare variabler avseende företagsgrupper får kommissionen, på en medlemsstats begäran, medge undantag för en övergångsperiod som inte får vara längre än … (16).

Artikel 15

Genomförandeåtgärder

1.   Nedanstående åtgärder, som är avsedda att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 16.3:

a)

Täckning av de minsta företagen och de inhemskt etablerade företagsgrupperna enligt artikel 3.6.

b)

Uppdatering av förteckningen av registervariabler i bilagan, deras definitioner och kontinuitetsregler, enligt artikel 5, med hänsyn tagen till principen att nyttan med uppdateringen måste uppväga kostnaderna i samband med denna samt principen att de ytterligare kostnader som detta medför antingen för medlemsstater eller företag måste förbli rimliga.

c)

Fastställande av gemensamma kvalitetsnormer samt kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet enligt artikel 6.3.

d)

Reglerna för uppdatering av registren enligt artikel 8.3.

2.   Åtgärder som avser det följande skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 16.2:

a)

Överföring av upplysningar från de statistiska analyserna av registren enligt artikel 9.

b)

Överföring av uppgifter om enskilda enheter för multinationella företagsgrupper mellan kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna enligt artikel 11.

c)

Överföring av uppgifter om multinationella företagsgrupper mellan kommissionen (Eurostat) och centralbankerna enligt artikel 12.

Artikel 16

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av kommittén för det statistiska programmet.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1-5a.4 och artikel 7 i rådets beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 17

Upphävande

Förordning (EEG) nr 2186/93 skall upphävas.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i,

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande


(1)  Europaparlamentets yttrande av den 1 juni 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 maj 2007 och Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT) samt rådets beslut av den … (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EGT L 196, 5.8.1993, s. 1. Förordningen ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(3)  EGT L 76, 30.3.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(4)  EGT L 14, 17.1.1997, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).

(5)  EGT L 162, 5.6.1998, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1893/2006.

(6)  EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

(7)  EGT L 52, 22.2.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(8)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(9)  EGT L 195, 29.7.1980, s. 35. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/81/EG (EUT L 312, 29.11.2005, s. 47).

(10)  EGT L 151, 15.6.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(11)  EUT L 35, 8.2.2005, s. 23. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 602/2006 (EUT L 106, 19.4.2006, s. 10).

(12)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(13)  EGT L 181, 28.6.1989, s. 47.

(14)  EGT L 310, 30.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1267/2003 (EUT L 180, 18.7.2003, s. 1).

(15)  Två år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(16)  Fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft.


BILAGA

Företagsregistren skall innehålla följande uppgifter för varje enhet. Uppgifterna behöver inte lagras separat för varje enhet om de kan härledas från andra enheter.

Uppgifter utan märkning är obligatoriska, uppgifter märkta ”villkorliga” är obligatoriska om de är tillgängliga i medlemsstaten, och uppgifter märkta ”valfria” är rekommenderade.

1.   

Rättslig enhet

Identifikationsuppgifter

1.1

 

Identitetsnummer

1.2a

 

Namn

1.2b

 

Fullständig adress (inkl. postnummer)

1.2c

Valfria uppgifter

Telefon- och faxnummer, e-postadress och uppgifter för elektronisk insamling av uppgifter

1.3

 

Momsregistreringsnummer eller annat administrativt identitetsnummer

Demografiska variabler

1.4

 

Datum för registrering för juridiska personer och datum för officiellt erkännande som ekonomisk aktör för fysiska personer

1.5

 

Datum då den rättsliga enheten upphörde som del i ett företag (enligt identifikation i punkt 3.3)

Ekonomiska variabler/stratifieringsvariabler

1.6

 

Juridisk form

Länkar till andra register

 

 

Hänvisning till andra register, i vilka den rättsliga enheten är registrerad och som innehåller uppgifter som kan användas för statistiska ändamål

1.7a

 

Hänvisning till registret över aktörer inom gemenskapen upprättat i enlighet med förordning (EG) nr 638/2004 (1) och hänvisning till tullregister eller till registret över aktörer utanför gemenskapen

1.7b

Valfria uppgifter

Hänvisning till uppgifter ur balansräkningen (för enheter som är redovisningsskyldiga), och hänvisning till register över betalningsbalansen eller utländska direktinvesteringar och hänvisning till lantbruksregistret

Ytterligare variabler för rättsliga enheter som ingår i företag som tillhör en företagsgrupp

Anknytning till företagsgruppen

1.8

 

Identitetsnummer för den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgrupp (4.1), till vilken enheten hör

1.9

 

Datum för anslutning till den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppen

1.10

 

Datum för avskiljning från den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppen

Kontroll av enheter

 

 

De inhemska kontrollkedjorna kan registreras antingen uppifrån och ner (1.11a) eller nerifrån och upp (1.11b). Endast den första kontrollnivån registreras direkt eller indirekt för varje enhet (hela kontrollkedjan erhålls genom att kombinera dessa).

1.11a

 

Identitetsnummer för i landet etablerade rättsliga enheter som kontrolleras av den rättsliga enheten

1.11b

 

Identitetsnummer för den i landet etablerade rättsliga enhet som kontrollerar den rättsliga enheten

1.12a

 

Registreringsland/-länder och identitetsnummer eller namn och adress för icke-inhemska rättsliga enheter som kontrolleras av den rättsliga enheten

1.12b

Villkorliga uppgifter

Momsredovisningsnummer för icke-inhemska rättsliga enheter som kontrolleras av den rättsliga enheten

1.13a

 

Registreringsland och identitetsnummer eller namn och adress för den icke-inhemska rättsliga enhet som kontrollerar den rättsliga enheten

1.13b

Villkorliga uppgifter

Momsredovisningsnummer för den icke-inhemska rättsliga enhet som kontrollerar den rättsliga enheten

Ägandeförhållanden

 

Villkorliga uppgifter

Inhemskt ägande kan registreras antingen uppifrån och ner (1.14a) eller nerifrån och upp (1.14b).

Registrering av uppgifterna och tröskeln för aktieinnehav i den mån uppgifterna finns tillgängliga i de administrativa källorna. Den rekommenderade tröskeln är 10 % eller mer av det direkta ägandet.

1.14a

Villkorliga uppgifter

a)

Identitetsnummer och

b)

aktier (%)

i den/de i landet etablerade rättsliga enhet/er som ägs av den rättsliga enheten

1.14b

Villkorliga uppgifter

a)

Identitetsnummer och

b)

aktier (%)

i den/de i landet etablerade rättsliga enhet/er som äger den rättsliga enheten

1.15

Villkorliga uppgifter

a)

Registreringsland/länder och

b)

identitetsnummer eller namn, adress och momsregistreringsnummer

c)

aktier (%)

i den/de rättsliga enhet/er som inte är etablerad/e i landet och som ägs av den rättsliga enheten

1.16

Villkorliga uppgifter

a)

Registreringsland och

b)

identitetsnummer eller namn, adress och momsregistreringsnummer och

c)

aktier (%)

i den/de rättsliga enhet/er som inte är etablerad/e i landet och som äger den rättsliga enheten

2.   

Lokal enhet

Identifikationsuppgifter

2.1

 

Identitetsnummer

2.2a

 

Namn

2.2b

 

Fullständig adress (inkl. postnummer)

2.2c

Valfria uppgifter

Telefon- och faxnummer, e-postadress och uppgifter för elektronisk insamling av uppgifter

2.3

 

Identitetsnummer för det företag (3.1) till vilket den lokala enheten hör

Demografiska variabler

2.4

 

Datum då verksamheten inleddes

2.5

 

Datum då verksamheten definitivt upphörde

Ekonomiska variabler/stratifieringsvariabler

2.6

 

Huvudverksamhetskod på fyrställig NACE-nivå

2.7

Villkorliga uppgifter

Eventuell sekundär verksamhet på fyrställig NACE-nivå; denna punkt gäller bara de lokala enheter som ingår i undersökningar

2.8

Valfria uppgifter

Verksamhet som bedrivs i den lokala enheten och som är en hjälpverksamhet för det företag till vilket det hör (Ja/Nej)

2.9

 

Antal sysselsatta

2.10a

 

Antal anställda

2.10b

Valfria uppgifter

Antal anställda i heltidsekvivalenter

2.11

 

Geografisk kod

Länkar till andra register

2.12

Villkorliga uppgifter

Hänvisning till andra register där den lokala enheten förekommer och som innehåller uppgifter som kan användas för statistiska ändamål (om sådana andra register förekommer)

3.   

Företag

Identifikationsuppgifter

3.1

 

Identitetsnummer

3.2a

 

Namn

3.2b

Valfria uppgifter

Postadress, e-postadress och nätadress

3.3

 

Identitetsnummer på den/de rättsliga enhet/er som företaget består av

Demografiska variabler

3.4

 

Datum då verksamheten inleddes

3.5

 

Datum då verksamheten definitivt upphörde

Ekonomiska variabler/stratifieringsvariabler

3.6

 

Huvudverksamhetskod på fyrställig NACE-nivå

3.7

Villkorliga uppgifter

Eventuell sekundär verksamhet på fyrställig NACE-nivå; denna punkt gäller bara de företag som ingår i undersökningar

3.8

 

Antal sysselsatta

3.9a

 

Antal anställda

3.9b

Valfria uppgifter

Antal anställda i heltidsekvivalenter

3.10a

 

Omsättning med undantag enligt 3.10b

3.10b

Valfria uppgifter

Omsättning: för jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske samt offentlig förvaltning och försvar, obligatorisk socialförsäkring, privata hushåll med anställda och extraterritoriella organisationer

3.11

 

Institutionell sektor och undersektor enligt det europeiska räkenskapssystemet

Ytterligare variabler för företag som tillhör en företagsgrupp:

Anknytning till företagsgruppen

3.12

Identitetsnummer för den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgrupp (4.1) till vilket företaget hör

4.   

Företagsgrupp

Identifikationsuppgifter

4.1

 

Identitetsnummer för den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppen

4.2a

 

Namn på den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppen

4.2b

Valfria uppgifter

Postadress, e-postadress och nätadress till den i landet etablerade/trunkerade företagsgruppen

4.3

Delvis villkorliga uppgifter

Identitetsnummer till det inhemskt etablerade/trunkerade huvudföretaget (lika med identitetsnumret för den rättsliga enhet som är det i landet etablerade huvudföretaget).

Villkorligt om kontrollenheten är en fysisk person som inte är någon ekonomisk aktör görs registrering om dessa uppgifter finns i de administrativa källorna

4.4

 

Typ av företagsgrupp:

1.

inhemskt etablerad grupp,

2.

inhemskt kontrollerad trunkerad grupp,

3.

utländskt kontrollerad trunkerad grupp.

Demografiska variabler

4.5

 

Datum då den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppens verksamhet inleddes

4.6

 

Datum då den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppens verksamhet upphörde

Ekonomiska variabler/stratifieringsvariabler

4.7

 

Den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppens huvudverksamhetskod på tvåställig NACE-nivå

4.8

Valfria uppgifter

Den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppens sekundära verksamhet på tvåställig NACE-nivå

4.9

 

Antal sysselsatta i den inhemskt etablerade/trunkerade företagsgruppen

4.10

Valfria uppgifter

Konsoliderad omsättning

Ytterligare variabler för multinationella företagsgrupper (typerna 2 och 3 i 4.4):

Registrering av variablerna 4.11 och 4.12a är valfri tills överföringen av uppgifter om multinationella grupper enligt i artikel 11, har kommit igång.

Identifikationsuppgifter

4.11

 

Identitetsnummer för den globala gruppen

4.12a

 

Den globala gruppens namn

4.12b

Valfria uppgifter

Det globala huvudkontorets registreringsland, postadress, e-postadress och nätadress

4.13a

 

Det globala huvudkontorets identitetsnummer om huvudkontoret har säte i landet (lika med identitetsnumret för den rättsliga enheten som är huvudkontor).

Om det globala huvudkontoret inte har säte i landet, dess registreringsland.

4.13b

Valfria uppgifter

Det globala huvudkontorets identitetsnummer eller namn och adress om huvudkontoret inte har säte i landet.

Ekonomiska variabler/stratifieringsvariabler

4.14

Valfria uppgifter

Antal sysselsatta totalt

4.15

Valfria uppgifter

Konsoliderad total omsättning

4.16

Valfria uppgifter

Hemvist för det globala beslutscentrumet

4.17

Valfria uppgifter

Länder där företagen eller de lokala enheterna är belägna


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 av den 31 mars 2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3330/91 (EUT L 102, 7.4.2004, s. 1).


RÅDETS MOTIVERING

I.   INLEDNING

1.

Kommissionen antog sitt förslag (1) den 5 april 2005 i syfte att modernisera den gällande företagsregisterförordningen (EEG) nr 2186/96 samt beakta ytterligare statistiska krav som har uppkommit med tiden. Förslaget har behandlats och diskuterats i rådets förberedande organ under flera på varandra följande ordförandeskap.

2.

Europaparlamentet antog sitt yttrande vid första behandlingen den 1 juni 2006.

3.

Rådet antog sin gemensamma ståndpunkt i enlighet med artikel 251 i EG-fördraget den 21 maj 2007.

II.   SYFTEN

Huvudsyftena med utkastet till förordning är

att obligatoriskt registrera alla företag, deras lokala enheter och motsvarande rättsliga enheter som bedriver en ekonomisk verksamhet som bidrar till bruttonationalprodukten,

att täcka alla ekonomiska band och företagsgrupper samt att utbyta uppgifter om multinationella grupper och de företag som ingår där mellan medlemsstaterna och kommissionen (Eurostat).

Förslaget syftar vidare till att åstadkomma en harmonisering mellan samtliga medlemsstater genom att det införs gemensamma metoder.

III.   ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

1.   Allmän bakgrund

En överenskommelse i ärendet nåddes vid första behandlingen i juni 2006 (PE-CONS 3624/06).

Den 17 juli 2006 antog rådet beslut 2006/512/EG om ändring av rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, varvid det infördes ett nytt förfarande kallat ”föreskrivande förfarande med kontroll” (artikel 5a).

Det är nödvändigt att tillämpa det nya kommittéförfarandet vid antagandet av åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, inbegripet genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering genom tillägg av nya icke väsentliga delar.

2.   Anpassningar som införts av rådet

Utkastet till förordning hänvisar till det föreskrivande kommittéförfarandet när kommissionen ges genomförandebefogenheter och måste därför, i tillämpliga fall, anpassas till det nya föreskrivande kommittéförfarandet med kontroll.

Kommissionen har godtagit rådets gemensamma ståndpunkt.


(1)  KOM(2005) 112 slutlig.


21.8.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 193/13


GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 10/2007

antagen av rådet den 28 juni 2007

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2007 av den … om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000

(2007/C 193 E/02)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.5 andra strecksatsen,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Unionen har uppställt som mål att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att gradvis upprätta ett sådant område bör gemenskapen bland annat besluta om sådana åtgärder som rör civilrättsligt samarbete i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2)

En väl fungerande inre marknad kräver att man förbättrar och påskyndar översändandet av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur för delgivning mellan medlemsstaterna.

(3)

Rådet utarbetade genom en rättsakt av den 26 maj 1997 (3) en konvention om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur och rekommenderade medlemsstaterna att anta konventionen i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Konventionen har inte trätt i kraft. Kontinuitet i resultaten av förhandlingarna om ingående av konventionen bör säkerställas.

(4)

Rådet antog den 29 maj 2000 förordning (EG) nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (4). Innehållet i den förordningen grundar sig huvudsakligen på konventionen.

(5)

Kommissionen antog den 1 oktober 2004 en rapport om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1348/2000. I rapporten konstateras det att översändandet och delgivningen av handlingar mellan medlemsstaterna generellt har förbättrats och påskyndats genom tillämpningen av förordning (EG) nr 1348/2000, sedan den trädde i kraft 2001, men det anges också att tillämpningen av vissa bestämmelser i förordningen inte är helt tillfredsställande.

(6)

Snabba och effektiva förfaranden inom det civilrättsliga området kräver att översändandet av rättegångshandlingar och andra handlingar sker direkt och snabbt mellan lokala organ som utses av medlemsstaterna. Medlemsstaterna får uttrycka sin avsikt att utse endast ett sändande eller mottagande organ eller ett organ som skall uppfylla båda funktionerna under en period om fem år. Detta mandat kan dock förnyas vart femte år.

(7)

Kravet på snabbt översändande motiverar alla lämpliga sätt för översändande, förutsatt att vissa villkor avseende den mottagna handlingens läsbarhet och tillförlitlighet iakttas. Säkerheten vid översändandet kräver att den handling som skall översändas åtföljs av ett standardformulär som skall fyllas i på det officiella språket eller något av de officiella språken på den plats där delgivning skall ske, eller på något annat språk som godtas av medlemsstaten i fråga.

(8)

Denna förordning bör inte tillämpas på delgivning av en handling till partens representant i den medlemsstat i vilken förfarandet äger rum, oavsett denna parts hemvist.

(9)

Delgivningen av en handling bör ske snarast möjligt och under alla omständigheter inom en månad efter det att det mottagande organet har mottagit handlingen.

(10)

För att säkerställa förordningens effektivitet bör möjligheten att vägra delgivning av handlingar begränsas till undantagsfall.

(11)

I syfte att underlätta översändande och delgivning av handlingar mellan medlemsstaterna bör standardformulären i bilagorna till denna förordning användas.

(12)

Det mottagande organet bör med användande av standardformuläret skriftligen upplysa adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot den handling som skall delges, antingen vid delgivningstillfället eller genom att inom en vecka återsända handlingen till det mottagande organet om den inte är avfattad på ett språk som han eller hon förstår eller på det officiella språket eller något av de officiella språken på delgivningsorten. Denna regel bör även gälla senare delgivningar, efter det att adressaten utövat sin rätt att vägra. Dessa regler för vägran bör även gälla delgivning genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän, postdelgivning och direkt delgivning. Det bör föreskrivas att delgivning av en handling för vilken mottagande vägrats kan ske genom att adressaten delges en översättning av denna handling.

(13)

Ett snabbt översändande av handlingar bör leda till att delgivning av en handling kan ske inom några dagar efter mottagandet. Om delgivning emellertid inte skett inom en månad bör det mottagande organet underrätta det sändande organet om detta. Det faktum att tidsgränsen på en månad överskridits bör emellertid inte innebära att framställningen skickas tillbaka till det sändande organet, om det fortfarande är uppenbart att delgivning är möjlig inom rimlig tid.

(14)

Det mottagande organet bör fortsätta att vidta alla nödvändiga åtgärder för att delge handlingen även i sådana fall där det inte varit möjligt att utföra delgivningen inom en månad, till exempel på grund av att svaranden inte varit hemma utan på semester eller att svaranden inte varit på sin arbetsplats utan på tjänsteresa. Det översändande organet bör emellertid ha möjlighet att ange en tidsfrist i standardformuläret, efter vilken delgivning inte längre krävs, för att undvika att det mottagande organet under obestämd tid är skyldigt att vidta åtgärder för att utföra delgivningen.

(15)

Med hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaterna då det gäller deras processuella regler kan det variera från en stat till en annan vilken dag som räknas som delgivningsdag. Med tanke på dessa fall och på de svårigheter som kan uppstå, bör det i denna förordning föreskrivas ett system som innebär att det är den mottagande medlemsstatens lag som bestämmer delgivningsdagen. Om en handling enligt medlemsstatens lagstiftning skall delges inom en viss period bör emellertid den dag som gäller den sökande vara samma dag som fastslås i medlemsstatens lagstiftning. Detta system med två skilda datum förekommer enbart i ett begränsat antal medlemsstater. De medlemsstater som tillämpar detta system bör underrätta kommissionen om det, och kommissionen bör offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning och göra den tillgänglig via det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättats genom rådets beslut 2001/470/EG (5).

(16)

För att underlätta tillgången till rättslig prövning bör kostnaderna för att anlita en stämningsman eller annan person som är behörig enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten, svara mot en enhetlig, på förhand fastställd avgift som är förenlig med proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering. Kravet på en enhetlig, på förhand fastställd avgift bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att fastställa olika avgifter för olika typer av delgivning så länge de iakttar dessa principer.

(17)

Det bör stå varje medlemsstat fritt att delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat handlingar direkt genom postdelgivning, såsom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller motsvarande.

(18)

Det bör vara möjligt för varje person som berörs av ett rättsligt förfarande att låta delge handlingar direkt genom stämningsmän, tjänstemän eller andra behöriga personer i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att en sådan direkt delgivning är tillåten enligt den medlemsstatens lagstiftning.

(19)

Kommissionen bör utarbeta en handbok med information som är relevant för en korrekt tillämpning av denna förordning och som bör göras tillgänglig via det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. Kommissionen och medlemsstaterna bör göra sitt yttersta för att se till att dessa uppgifter – särskilt de sändande och de mottagande organens kontaktuppgifter – är aktuella och fullständiga.

(20)

Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (6) bör tillämpas för beräkning av de perioder och frister som föreskrivs i denna förordning.

(21)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(22)

Kommissionen bör särskilt ges befogenheter att uppdatera eller göra tekniska ändringar av standardformulären i bilagorna. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra/stryka icke väsentliga delar av denna förordning, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(23)

Denna förordning har företräde framför bestämmelserna i bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang med samma tillämpningsområde vilka ingåtts av medlemsstaterna, i synnerhet protokollet till Brysselkonventionen av den 27 september 1968 (8) och Haagkonventionen av den 15 november 1965 (9), i förhållandena mellan de medlemsstater som har tillträtt dessa. Förordningen hindrar inte medlemsstaterna från att bibehålla eller ingå avtal eller arrangemang för att påskynda eller underlätta översändande av handlingar, förutsatt att dessa är förenliga med denna förordning.

(24)

Information som översänds enligt denna förordning bör skyddas på lämpligt sätt. Detta omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (11).

(25)

Kommissionen bör senast den 1 juni 2011 och därefter vart femte år se över tillämpningen av denna förordning och föreslå de ändringar som förefaller nödvändiga.

(26)

Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)

Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 bör för översiktlighetens och läsbarhetens skull upphävas och ersättas av den här förordningen.

(28)

I enlighet med artikel 3 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning deltar Förenade kungariket och Irland i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(29)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning som inte är bindande för eller tillämplig i Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning skall tillämpas i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur då en rättegångshandling eller en annan handling skall sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning. Den skall i synnerhet inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor eller på statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet (acta jure imperii).

2.   Denna förordning är inte tillämplig när adressen till den person som skall delges inte är känd.

3.   I denna förordning skall ordet ”medlemsstaterna” avse medlemsstaterna med undantag för Danmark.

Artikel 2

Sändande och mottagande organ

1.   Varje medlemsstat skall utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade ”sändande organ”, med behörighet att översända handlingar i mål och ärenden som skall delges i en annan medlemsstat.

2.   Varje medlemsstat skall utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade ”mottagande organ”, med behörighet att ta emot handlingar i mål och ärenden från en annan medlemsstat.

3.   En medlemsstat kan utse endast ett sändande organ och ett mottagande organ, eller endast ett organ med båda funktionerna. En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än ett sådant organ. Organen skall utses för en tid av fem år med möjlighet till förlängning vart femte år.

4.   Varje medlemsstat skall lämna kommissionen uppgifter om:

a)

namn på och adresser till de mottagande organ som avses i punkterna 2 och 3,

b)

deras territoriella behörighetsområden,

c)

de sätt på vilka de kan ta emot handlingar, och

d)

de språk som kan användas för att fylla i standardformulären i bilaga I.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om varje senare ändring av sådana uppgifter.

Artikel 3

Central enhet

Varje medlemsstat skall utse en central enhet med ansvar för:

a)

att ge information till de sändande organen,

b)

att söka lösningar på svårigheter som kan uppstå när handlingar översänds för delgivning,

c)

att, i undantagsfall och på begäran av ett sändande organ, vidarebefordra en framställning om delgivning till det behöriga mottagande organet.

En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella enheter har rätt att utse mer än en central enhet.

KAPITEL II

RÄTTEGÅNGSHANDLINGAR

AVSNITT 1

Översändande och delgivning av rättegångshandlingar

Artikel 4

Översändande av handlingar

1.   Rättegångshandlingar skall översändas direkt och snarast möjligt mellan de organ som utsetts på grundval av artikel 2.

2.   Översändande av handlingar, framställningar, bekräftelser, kvitton, bevis och alla andra dokument mellan sändande organ och mottagande organ kan ske på varje lämpligt sätt, förutsatt att innehållet i den mottagna handlingen är riktigt och troget återger innehållet i den översända handlingen och att all information i denna är väl läslig.

3.   Den handling som skall översändas skall åtföljas av en framställning som avfattats på det standardformulär som anges i bilaga I. Formuläret skall fyllas i på den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall ske, eller på något annat språk som den medlemsstaten har angett som godtagbart. Varje medlemsstat skall ange det eller de av Europeiska unionens institutioners officiella språk förutom dess egna som godtas av den medlemsstaten vid ifyllandet av formuläret.

4.   För de handlingar och andra dokument som översänds skall ingen legalisering eller motsvarande formalitet krävas.

5.   Om det sändande organet önskar att ett exemplar av handlingen skall återsändas tillsammans med det intyg som avses i artikel 10, skall det sända handlingen i två exemplar.

Artikel 5

Översättning av handlingar

1.   Det sändande organ till vilket sökanden överlämnar en handling för översändande skall upplysa sökanden om att adressaten kan vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på något av de språk som avses i artikel 8.

2.   Sökanden skall stå för alla översättningskostnader innan handlingen översänds, om inte annat följer av ett eventuellt senare beslut av domstol eller behörig myndighet om ersättningsskyldighet för sådana kostnader.

Artikel 6

Det mottagande organets mottagande av handlingar

1.   Det mottagande organet skall, när det mottagit handlingen, så snart som möjligt och under alla omständigheter senast sju dagar efter mottagandet, sända ett kvitto till det sändande organet på snabbast möjliga sätt och därvid använda standardformuläret i bilaga I.

2.   Om framställningen om delgivning inte kan tillgodoses på grundval av den information eller de handlingar som översänts, skall det mottagande organet ta kontakt med det sändande organet på snabbast möjliga sätt för att skaffa den information eller de handlingar som saknas.

3.   Om framställningen om delgivning uppenbart ligger utanför denna förordnings tillämpningsområde eller om delgivning inte är möjlig på grund av att de formella kraven inte har uppfyllts, skall framställningen och de översända handlingarna genast efter mottagandet återsändas till det sändande organet tillsammans med meddelandet om återsändande varvid standardformuläret i bilaga I skall användas.

4.   Det mottagande organ som tar emot en handling för delgivning men som saknar territoriell behörighet skall vidarebefordra den, tillsammans med framställningen, till det behöriga mottagande organet i samma medlemsstat om framställningen uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 4.3 och skall informera det sändande organet om detta på standardformuläret i bilaga I. Det senare mottagande organet skall meddela det sändande organet när det tar emot handlingen, på det sätt som anges i punkt 1.

Artikel 7

Delgivning av handlingar

1.   Det mottagande organet skall delge eller låta delge handlingen, antingen enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten eller på ett särskilt sätt som begärts av det sändande organet, såvida inte detta delgivningssätt är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstaten.

2.   Det mottagande organet skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att genomföra delgivningen så snart som möjligt och under alla omständigheter inom en månad efter mottagandet. Om det inte har varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet, skall det mottagande organet

a)

omedelbart underrätta det sändande organet med användande av intyget i standardformuläret i bilaga I, vilket skall ifyllas i enlighet med villkoren i artikel 10.2, och

b)

fortsätta att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för delgivningen av handlingar, såvida inte annat angetts av det sändande organet, om delgivningen förefaller vara möjlig inom rimlig tid.

Artikel 8

Vägran att ta emot en handling

1.   Det mottagande organet skall med användande av standardformuläret i bilaga II upplysa adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot den handling som skall delges, antingen vid delgivningstillfället eller genom att inom en vecka återsända handlingen till det mottagande organet, om den inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till något av följande språk:

a)

ett språk som adressaten förstår,

eller

b)

den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall ske.

2.   Om det mottagande organet underrättas om att adressaten vägrar att ta emot handlingen enligt punkt 1, skall det omedelbart underrätta det sändande organet med användande av det intyg som avses i artikel 10 och återsända framställningen och de handlingar av vilka en översättning begärs.

3.   Om adressaten vägrar att ta emot en handling enligt punkt 1, kan delgivningen ske genom att adressaten tillsammans med handlingen delges en översättning av denna till något av de språk som avses i punkt 1. I det fallet skall dagen för delgivning av handlingen vara den dag då handlingen och översättningen delges i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten. Om en handling enligt medlemsstatens lagstiftning skall delges inom en viss period, bör emellertid den dag som skall beaktas med avseende på den sökande vara den dag då den ursprungliga handlingen delgavs, i enlighet med artikel 9.2.

4.   Punkterna 1-3 skall även tillämpas på de sätt att översända och delge rättegångshandlingar som anges i avsnitt 2.

5.   Med avseende på tillämpningen av punkt 1 skall de diplomatiska och konsulära tjänstemännen, när det rör sig om delgivning enligt artikel 13, eller myndigheten eller personen, när det rör sig om delgivning enligt artikel 14, underrätta adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot handlingen och om att varje handling som denne vägrar att ta emot måste sändas till de berörda tjänstemännen respektive den berörda myndigheten eller personen.

Artikel 9

Delgivningsdag

1.   Dagen för delgivning av en handling enligt artikel 7 skall vara den dag då den delges i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten, om inte annat följer av artikel 8.

2.   Om en handling enligt medlemsstatens lagstiftning skall delges inom viss tid, skall emellertid den dag som gäller den sökande vara samma dag som fastslås i medlemsstatens lagstiftning.

3.   Punkterna 1 och 2 skall även tillämpas på de sätt att översända och delge de rättsliga handlingar som anges i avsnitt 2.

Artikel 10

Delgivningsintyg och kopia av den delgivna handlingen

1.   När formaliteterna för delgivning av handlingen har fullgjorts skall ett intyg om fullgörande av dessa formaliteter utfärdas på det standardformulär som anges i bilaga I och lämnas till det sändande organet, tillsammans med en kopia av den delgivna handlingen i de fall då artikel 4.5 är tillämplig.

2.   Intyget skall utfärdas på ursprungsmedlemsstatens officiella språk eller ett av dess officiella språk eller på något annat språk som den medlemsstaten har angett som godtagbart. Varje medlemsstat skall ange det eller de officiella språk vid Europeiska unionens institutioner som utöver dess eget eller egna godtas av den staten för ifyllandet av formuläret.

Artikel 11

Kostnader för delgivning

1.   För delgivning av rättegångshandlingar från en medlemsstat får den mottagande medlemsstaten inte utkräva avgift eller kostnadsersättning.

2.   Sökanden skall dock betala eller ersätta kostnader som föranletts av:

a)

anlitande av stämningsman eller annan person som är behörig enligt lagen i den mottagande medlemsstaten,

b)

användandet av en särskild delgivningsform.

Kostnaderna för att anlita en stämningsman eller annan person som är behörig enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten skall motsvara en enhetlig, på förhand fastställd avgift som är förenlig med proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sådana fastställda avgifter.

AVSNITT 2

Andra sätt att översända och delge rättegångshandlingar

Artikel 12

Översändande på konsulär eller diplomatisk väg

Varje medlemsstat får i undantagsfall översända handlingar för delgivning på konsulär eller diplomatisk väg till de organ i en annan medlemsstat vilka utsetts enligt artiklarna 2 och 3.

Artikel 13

Delgivning av handlingar genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän

1.   Varje medlemsstat får, utan användande av tvångsmedel, omedelbart genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat handlingar.

2.   Varje medlemsstat får i enlighet med artikel 23.1 förklara att den motsätter sig sådan delgivning på sitt territorium, om inte handlingarna skall delges en medborgare i den medlemsstat från vilken handlingarna härrör.

Artikel 14

Postdelgivning

Varje medlemsstat får utföra delgivning av rättegångshandlingar direkt genom posttjänster, såsom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller motsvarande, till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.

Artikel 15

Direkt delgivning

Varje person som har ett intresse av ett rättsligt förfarande får låta delge rättegångshandlingar direkt genom stämningsmän, tjänstemän eller andra behöriga personer i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att en sådan direkt delgivning är tillåten enligt den medlemsstatens lagstiftning.

KAPITEL III

ANDRA HANDLINGAR ÄN RÄTTEGÅNGSHANDLINGAR

Artikel 16

Översändande

Andra handlingar än rättegångshandlingar får översändas för delgivning i en annan medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Tillämpningsbestämmelser

Åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning i fråga om uppdatering eller teknisk ändring av standardformulären i bilagorna I och II skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.2.

Artikel 18

Kommitté

1.   Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1-5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 19

Svarandes utevaro

1.   Om en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och svaranden inte inställer sig, får saken inte avgöras förrän det har konstaterats att:

a)

handlingen delgetts enligt en delgivningsform som föreskrivs i den mottagande medlemsstatens lagstiftning för delgivning av handlingar i inhemska rättegångar mot personer som uppehåller sig på statens territorium, eller

b)

handlingen lämnats till svaranden eller i hans bostad på annat sätt som är tillåtet enligt denna förordning,

och att handlingen i båda dessa fall delgetts eller överlämnats i så god tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål.

2.   Varje medlemsstat får i enlighet med artikel 23.1 avge förklaring att domstolen utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får meddela avgörande även om bevis om att handlingen delgetts eller lämnats inte mottagits, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)

Handlingen har översänts på ett sätt som föreskrivs i denna förordning.

b)

En tidsperiod som domstolen i varje särskilt fall anser skälig, dock minst sex månader, har förflutit sedan handlingen avsändes.

c)

Inget intyg av något slag har mottagits, trots att skäliga ansträngningar gjorts att få ett sådant från behöriga myndigheter eller organ i den mottagande staten.

3.   Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får domstolen i brådskande fall besluta om interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder.

4.   När en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och ett avgörande har meddelats mot svaranden i dennes utevaro, skall en domstol på ansökan av svaranden kunna medge att saken får prövas utan hinder av att fullföljdstiden utgått, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Svaranden har utan egen förskyllan inte fått kännedom om handlingen i sådan tid att han eller hon haft möjlighet att avge svaromål, och inte heller haft kännedom om avgörandet i sådan tid att han eller hon kunnat överklaga avgörandet.

b)

Svaranden har visat sannolika skäl för sin inställning.

En ansökan om omprövning måste inges i rimlig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet.

Varje medlemsstat får avge förklaring i enlighet med artikel 23.1 att en sådan ansökan kommer att avvisas om den inges efter utgången av en tidsperiod som skall anges i förklaringen men som dock aldrig skall vara kortare än ett år från dagen för avgörandet.

5.   Punkt 4 är inte tillämplig på avgöranden angående personers status.

Artikel 20

Förhållande till avtal eller arrangemang i vilka medlemsstater är parter

1.   Denna förordning skall inom sitt tillämpningsområde ha företräde framför de bestämmelser som återfinns i bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang som ingåtts av medlemsstaterna, i synnerhet artikel IV i protokollet till 1968 års Brysselkonvention och Haagkonventionen av den 15 november 1965.

2.   Denna förordning skall inte hindra enskilda medlemsstater från att bibehålla eller ingå avtal eller arrangemang för att påskynda eller förenkla översändandet av handlingar, förutsatt att dessa är förenliga med denna förordning.

3.   Medlemsstaterna skall till kommissionen översända:

a)

en kopia av de avtal eller arrangemang som ingås mellan medlemsstaterna enligt punkt 2 samt utkast till sådana avtal eller arrangemang som de avser att ingå,

och

b)

uppgift om uppsägning eller ändringar av dessa avtal eller arrangemang.

Artikel 21

Rättshjälp

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av artikel 23 i konventionen av den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, artikel 24 i konventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen eller artikel 13 i konventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp mellan de medlemsstater som har tillträtt dessa konventioner.

Artikel 22

Skydd för översänd information

1.   Uppgifter, särskilt personuppgifter, som översänds enligt denna förordning skall av det mottagande organet användas endast för det ändamål för vilket de översänts.

2.   De mottagande organen skall säkerställa konfidentialitet för sådana uppgifter i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten.

3.   Punkterna 1 och 2 skall inte påverka sådana bestämmelser i tillämplig nationell lag som ger de personer om vilka uppgifter har översänts enligt denna förordning rätt till information om hur dessa uppgifter har använts.

4.   Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av direktiv 95/46/EG och direktiv 2002/58/EG.

Artikel 23

Kommunikation och offentliggörande

1.   Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna den information som avses i artiklarna 2, 3, 4, 10, 11, 13, 15 och 19. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om en handling, enligt deras nationella lagstiftning, skall delges inom en särskild tidsgräns enligt artiklarna 8.3 och 9.2.

2.   Kommissionen skall i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra den information som avses i punkt 1, med undantag för adresser och övriga kontaktuppgifter till de organ och centrala enheter och de geografiska områden där de har behörighet.

3.   Kommissionen skall utarbeta och regelbundet uppdatera en handbok som skall innehålla den information som avses i punkt 1 och vara elektroniskt tillgänglig, i synnerhet genom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område.

Artikel 24

Översyn

Senast den 1 juni 2011 och därefter vart femte år skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas effektiviteten hos de organ som utsetts i enlighet med artikel 2 i denna förordning och den praktiska tillämpningen av artikel 3 c och artikel 9. Denna rapport skall vid behov åtföljas av förslag till anpassning av denna förordning till delgivningssystemens utveckling.

Artikel 25

Upphävande

1.   Förordning (EG) nr 1348/2000 skall upphöra att gälla den dag då den här förordningen skall börja tillämpas.

2.   Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses utgöra hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 26

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den … (12), med undantag av artikel 23 som skall tillämpas från och med den … (13).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande


(1)  EUT C 88, 11.4.2006, s. 7.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 4 juli 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 28 juni 2007 och Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3)  EGT C 261, 27.8.1997, s. 1. Samma dag som konventionen utarbetades noterade rådet den förklarande rapport om konventionen som finns på sidan 26 i samma nummer av EGT.

(4)  EGT L 160, 30.6.2000, s. 37.

(5)  EGT L 174, 27.6.2001, s. 25.

(6)  EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(8)  Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 13.12.1972, s. 32; konsoliderad version, EGT C 27, 26.1.1998, s. 1).

(9)  Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet i mål och ärenden av civil och kommersiell natur.

(10)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(11)  EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. Direktivet ändrat genom direktiv 2006/24/EG (EUT L 105, 13.4.2006, s. 54).

(12)  Tolv månader efter antagandet av denna förordning.

(13)  Nio månader efter antagandet av denna förordning.


BILAGA I

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image


BILAGA II

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image


BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 1348/2000

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 1.1 första meningen

Artikel 1.1 andra meningen

Artikel 1.2

Artikel 1.2

Artikel 1.3

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7.1

Artikel 7.1

Artikel 7.2 första meningen

Artikel 7.2 första meningen

Artikel 7.2 andra meningen

Artikel 7.2 andra meningen (inledande orden) och artikel 7.2 a

Artikel 7.2 b

Artikel 7.2 tredje meningen

Artikel 8.1 inledande meningen

Artikel 8.1 inledande meningen

Artikel 8.1 a

Artikel 8.1 b

Artikel 8.1 b

Artikel 8.1 a

Artikel 8.2

Artikel 8.2

Artikel 8.3-5

Artikel 9.1 och 2

Artikel 9.1-2

Artikel 9.3

Artikel 9.3

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11.1

Artikel 11.1

Artikel 11.2

Artikel 11.2 första stycket

Artikel 11.2 andra stycket

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 14.1

Artikel 14

Artikel 14.2

Artikel 15.1

Artikel 15

Artikel 15.2

Artikel 16

Artikel 16

Artikel 17, inledande meningen

Artikel 17

Artikel 17.a to .c

Artikel 18

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 22

Artikel 23.1

Artikel 23.1 första meningen

Artikel 23.1 andra meningen

Artikel 23.2

Artikel 23.2

Artikel 23.3

Artikel 24

Artikel 24

Artikel 25

Artikel 25

Artikel 26

Bilagan

Bilaga I

Bilaga II

Bilaga III


RÅDETS MOTIVERING

I.   INLEDNING

Kommissionen lade i juli 2005 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1348/2000. Efter fördjupade diskussioner av förslaget i den ansvariga rådskommittén godkände rådet en allmän riktlinje vid mötet den 1-2 juni 2006. Efter antagandet av denna allmänna riktlinje togs kontakter med Europaparlamentet och en överenskommelse nåddes om vilka ändringar som skall göras i förordning (EG) nr 1348/2000. De båda institutionerna ansåg att förordning (EG) nr 1348/2000 bör kodifieras i stället för att endast ändras till gagn för god lagstiftning.

Europaparlamentet antog därefter i sitt yttrande i juli 2006 ett antal ändringar som svarar mot de ändringar som överenskommits med rådet och uppmanade formellt kommissionen att lägga fram en kodifierad version av förordning (EG) nr 1348/2000 genom ett ändrat förslag.

För att efterkomma denna begäran lade kommissionen den 4 december 2006 fram ett ändrat förslag till förordning om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) med införlivande av de ändringar i förordning (EG) nr 1348/2000 som antagits av Europaparlamentet och rådet samt med upphävande av den förordningen.

En något ändrad version av denna text godkändes enhälligt av rådet vid dess möte den 19-20 april 2007, varefter en gemensam ståndpunkt utformades. Rådet antog formellt och enhälligt den gemensamma ståndpunkten den 28 juni 2007.

II.   ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

Rådets gemensamma ståndpunkt följer troget den text som överenskommits mellan Europaparlamentet och rådet och således även i stor utsträckning kommissionens ändrade förslag. Ändringar har endast företagits på de punkter där det ändrade förslaget avvek från den överenskomna texten eller där ändringar var nödvändiga av andra skäl. Nedan anges de viktigaste av dessa.

Ändringar som inte godtogs av rådet

Artikel 1.2 b

Europaparlamentet och rådet hade kommit överens om att införa ett nytt skäl i ingressen (Europaparlamentets ändring 7). Kommissionen hade i sitt ändrade förslag vederbörligen infört det nya skälet (skäl 8) i ingressen men hade även infört en bestämmelse i artikel 1.2 b. Eftersom denna bestämmelse inte hade överenskommits mellan Europaparlamentet och rådet lät rådet den tillagda bestämmelsen utgå. Den gemensamma ståndpunkten följer således den överenskomna inställningen.

Artikel 19

Lydelsen av artikel 19 i kommissionens ändrade förslag avvek något från lydelsen av artikel 19 i förordning (EG) nr 1348/2000 i så måtto att man inte längre angav att handlingen skall ”delges” svaranden. Eftersom Europaparlamentet och rådet inte hade enats om någon ändring av artikel 19 har rådet i sin gemensamma ståndpunkt återgått till den tidigare texten.

Ändringar som godtogs av rådet

Europaparlamentet och rådet hade enats om att införa en ny artikel 15a (Europaparlamentets ändring 25). I sitt ändrade förslag godtog kommissionen sakinnehållet i ändringen men valde en lösning som i stället för en särskild bestämmelse bestod i att två nya punkter infördes i artikel 8 och en ny punkt i artikel 9. Rådet finner att denna lösning ligger helt i linje med god lagstiftning och har därför införlivat den i sin gemensamma ståndpunkt.

Upphävande av förordning (EG) nr 1348/2000

Eftersom rådet och Europaparlamentet hade begärt en kodifiering av förordning (EG) nr 1348/2000 införde kommissionen i sitt ändrade förslag de nödvändiga bestämmelserna för upphävandet av den förordningen (skäl 27 i ingressen, artikel 25 samt jämförelsetabellen i bilaga III). För att sörja för god lagstiftning har rådet i sin gemensamma ståndpunkt införlivat dessa bestämmelser samt jämförelsetabellen.

Ändringar som företagits av rådet

När förordning (EG) nr 1348/2000 antogs i maj 2000 fanns det ännu inte någon etablerad praxis för hur man skulle hantera det förhållande att Danmark i enlighet med protokollet om Danmarks ställning inte deltar i antagandet av åtgärder enligt avdelning IV i EG-fördraget och att sådana åtgärder inte är bindande för och inte skall tillämpas i Danmark. Förordning (EG) nr 1348/2000 innehöll därför inte den numera sedvanliga bestämmelsen om definitionen av ”medlemsstat”. För att kompensera detta utelämnande har rådet i sin gemensamma ståndpunkt i artikel 1 infört en ny punkt 3. Rådet har även till följd av undantaget för Danmark företagit vederbörliga anpassningar i bilagorna.

III.   SLUTANMÄRKNING

Rådet anser att dess gemensamma ståndpunkt om förordningen om delgivningen av handlingar ligger helt i linje med de ändringar som Europaparlamentet och rådet önskat samt i linje med kommissionens ändrade förslag där dessa ändringar införlivas.