7.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/1

—

För närvarande genomgår EU en period präglad av genomgripande socioekonomiska förändringar och tekniska utmaningar som står i centrum för de stora utmaningar som år 2000 togs upp i Lissabonagendan, nämligen att upprätthålla och förbättra en europeisk modell som kombinerar välstånd och solidaritet. Mot denna bakgrund krävs det kraftfulla politiska åtgärder som kan tillhandahålla aktörerna nödvändiga instrument för att kunna dra nytta av möjligheterna men också reagera på de konsekvenser som kan bli resultatet. De lokala och regionala myndigheterna i EU tillhör de mest exponerade när det gäller dessa utmaningar, men de har även stor kapacitet att omsätta strategiska riktlinjer i konkreta åtgärder och mobilisera olika ekonomiska och sociala aktörer runtom i Europa.

—

EU:s nya tillväxt- och sysselsättningsstrategi kan bara bli en framgång om den lyckas uppbåda resurser i hela EU. Både medlemsstaternas och EU:s budgetar är emellertid utsatta för ett starkt tryck, och därför bör EU försöka utnyttja de finansiella resurser som finns tillgängliga på ett så effektivt sätt som möjligt. Enligt Regionkommitténs mening är sammanhållningspolitiken, på grund av såväl sin strategiska inriktning som sina tillämpningsmekanismer, ett instrument som kan ge multiplikatoreffekter och som främjar EU:s målsättningar.

—

Regionkommittén menar att sammanhållningspolitikens hävstångseffekt kan stärkas under programperioden 2007–2013. Dess principer, som nu har beprövats och stärkts, har kompletterats med en rad åtgärder: en mer strategisk utformning av sammanhållningspolitiken, öronmärkning och en större koncentration av resurserna till prioriterade sektorer, en bättre rättslig ram för antagande av sofistikerade och innovativa finansieringsformer, tillräcklig fokus på stadsutvecklingsprogrammen samt ett bättre samarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna. Dessa förändringar har visat att sammanhållningspolitiken kan spela en central roll vid avgörande strategiomläggningar inom EU genom att på ett konkret sätt inspirera och stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen i hela EU.

1.1

I ett brev av den 24 mars 2006 undertecknat av kommissionär Margot Wallström bad Europeiska kommissionen Regionkommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om ”Strukturfondernas hävstångseffekt i EU:s sammanhållningspolitik”. Enligt kommissionens bedömning kan kommitténs yttrande utgöra ett viktigt bidrag till den fjärde sammanhållningsrapporten, som kommer att läggas fram under våren 2007.

1.2

I ett brev från Europaparlamentets talman, Josep Borrell, av den 20 juli 2006 ombads dessutom ReK att utarbeta ett yttrande om den rapport om strukturfondspolitikens inverkan på sammanhållningen i EU som utarbetats av EU-parlamentarikern Francisca Pleguezuelos Aguilar (ES–PSE), medlem i parlamentets utskott för regional utveckling. Följaktligen beslutade COTER-utskottet att det här förberedande yttrandet skulle utgöra ett svar också på Europaparlamentets begäran.

1.3

Syftet med yttrandet är att bidra till diskussionen om sammanhållningspolitikens framtid i ett utvidgat EU och dess plats i budgeten. Kommittén vill påpeka att sammanhållningspolitikens effektivitet i ett EU som till följd av utvidgningen och globaliseringen är i behov av reformer har ifrågasatts i ett antal tidigare förslag, och vi bekymrar oss över den felaktiga bedömning av sammanhållningspolitikens effekter som ligger bakom dessa förslag.

1.4

För närvarande genomgår EU en period präglad av genomgripande socioekonomiska förändringar och tekniska utmaningar som står i centrum för de stora utmaningar som år 2000 togs upp i Lissabonagendan, nämligen att upprätthålla och förbättra en europeisk modell som kombinerar välstånd och solidaritet. Mot denna bakgrund krävs det kraftfulla politiska åtgärder som kan tillhandahålla aktörerna nödvändiga instrument för att kunna dra nytta av möjligheterna men också reagera på de konsekvenser som kan bli resultatet.

1.5

De lokala och regionala myndigheterna i EU tillhör de mest exponerade när det gäller dessa utmaningar, men de har även stor kapacitet att omsätta strategiska riktlinjer i konkreta åtgärder och mobilisera olika ekonomiska och sociala aktörer i kommunerna och regionerna.

1.6

EU:s nya tillväxt- och sysselsättningsstrategi kan bara bli en framgång om den lyckas uppbåda resurser i hela EU. Både medlemsstaternas och EU:s budgetar är emellertid utsatta för ett starkt tryck, och därför bör EU försöka utnyttja de finansiella resurser som finns tillgängliga på ett så effektivt sätt som möjligt. Enligt Regionkommitténs mening är sammanhållningspolitiken, på grund av såväl sin strategiska inriktning som sina tillämpningsmekanismer, ett instrument som kan ge multiplikatoreffekter och som främjar EU:s målsättningar.

1.7

I föreliggande yttrande skall vi försöka att bidra till debatten genom en bred diskussion om hävstångseffekten som tar hänsyn till en rad av sammanhållningspolitikens effekter på olika områden inom EU. Bilagan innehåller information om den vetenskapliga metod och det arbetssätt som kommittén har tillämpat vid utarbetandet av detta yttrande (3).

—

Finansiella aspekter.

—

Politiska och strategiska aspekter på tematisk koncentration.

—

Förbättringar av den institutionella kapaciteten.

—

Ökad sammanhållning i EU.

2.1.1

Sammanhållningspolitiken har ett stort mervärde på EU-nivå eftersom gemenskapsmedlen gör det möjligt att uppnå bättre resultat och större effekter i form av mobilisering av aktörer än vad som är möjligt på nationell eller regional nivå. Enligt Europeiska kommissionens egen bedömning (4) genererar varje euro som EU spenderar på sammanhållningspolitiken i mål 1-regioner ytterligare medel motsvarande i genomsnitt 0,9 euro. I mål 2-regionerna mobiliseras ytterligare 3 euro för varje investerad euro.

2.1.2

Denna multiplikatoreffekt är i första hand en konsekvens av strukturfondernas tematiska och geografiska koncentration. Koncentrationen av fonderna och ett begränsat antal instrument ökar möjligheterna att nå en erforderlig kritisk massa, vilket skapar förutsättningar för att investeringarna skall kunna ge upphov till ytterligare utveckling. Genom en geografisk och tematisk koncentration, som även gör det möjligt att investera till lägre kostnader, kan följaktligen investeringarna bli ännu mer attraktiva.

2.1.3

Hävstångseffekten varierar också beroende på utbudet av finansieringsinstrument, även om medlemsstaterna och regionerna i många fall inte är i stånd att utnyttja sammanhållningspolitikens alla möjligheter på ett lämpligt sätt. Vi har exempelvis kunnat konstatera att ett globalt stöd utgör ett flexibelt instrument som kan ge upphov till en finansiell hävstångseffekt – och även stärka denna – vid genomförandet av många olika projekt och program.

2.1.4

Andra instrument som kan bidra till att öka hävstångseffekten är sådana med koppling till strukturfondernas bidrag till finansieringstekniska verktyg för företagen (framför allt de små och medelstora företagen), exempelvis riskkapitalfonderna, garantifonderna, utlåningsfonderna och stadsutvecklingsfonderna. I många stödregioner har man genom att sätta in strukturfonderna redan samlat rikligt med erfarenheter av dessa stödinstrument, framför allt när det gäller finansiering av riskkapital. Detta gäller också uppbyggnaden av roterande fonder, som kan fortsätta att bidra till den regionala utvecklingen även efter stödperiodens slut. I detta sammanhang bör man välkomna initiativen Jeremie, Jaspers och Jessica. Bakom dessa står bland annat Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF), det vill säga aktörer som kan spela en betydande roll vid genomförandet av denna sorts åtgärder.

2.1.5

Den här sortens instrument kan öka de offentliga myndigheternas möjligheter till samarbete med internationella finansinstitut och privata banker, och samtidigt ligga till grund för finansiering av andra utvecklingsprojekt. Ytterligare fördelar med dessa instrument är att de ger större flexibilitet i förvaltningen av strukturfonderna och ökad solvens gentemot externa aktörer tack vare EIB och EIF.

2.1.6

Slutligen kan hävstångseffekten främjas genom att man förbättrar ett antal faktorer som syftar till att stärka de offentlig-privata partnerskapen. Kapacitet att identifiera hinder som avskräcker privata investerare och förmåga att inrätta och stödja projektlag för partnerskap med den privata sektorn är grundläggande faktorer för att få till stånd privata investeringar på relativt kort sikt.

2.1.7

Tack vare dess stabila finansiering och den fleråriga programplaneringen ger sammanhållningspolitiken dessutom solida möjligheter till kontakter med den privata sektorn, vilket kan ligga till grund för större investeringar under en längre tid. Dessa särdrag, som är utmärkande för sammanhållningspolitiken vid en jämförelse med motsvarande nationella politik, skapar helt säkert ett nytt och extra mervärde som man inte kan blunda för.

2.1.8

En kraftig ökning av de offentliga investeringarna på kort och medellång sikt skulle i vissa medlemsstater, framför allt de tio nya, kunna äventyra respekten för underskottskriteriet och även för stabilitets- och tillväxtpaktens regler, något som man inte heller får glömma i sammanhanget. Det blir allt vanligare att använda sig av offentlig-privata partnerskap, och detta skulle kunna utgöra ett lämpligt alternativ till en direkt ökning av de offentliga investeringarna.

2.2.1

Offentliga investeringar bör fastställas noggrant och planeras väl på samtliga nivåer. Det är viktigt att framhålla att sammanhållningspolitiken spelar en nyckelroll när det gäller att förena regionala och nationella prioriteringar i syfte att skapa samverkanseffekter på EU-nivå. De europeiska investeringsstrategierna måste i själva verket åtföljas av en lämplig politik på nationell och regional nivå som kan leda till kvalitativa offentliga investeringar, framför allt på de områden som omfattas av Lissabonstrategin och dess koppling till Göteborgsstrategin.

2.2.2

Investeringarna avser utbildning, kunskap, innovation och forskning, miljöskydd, sociala tjänster, ett livslångt lärande och inrättande av olika europeiska strukturer. Dessa investeringar påverkar inte bara efterfrågan, utan får även strukturella effekter på ekonomin på längre sikt, eftersom de ökar den ekonomiska tillväxten och leder till att regionerna blir mer konkurrenskraftiga. Sammanhållningspolitikens hävstångseffekt åstadkoms i själva verket av en rad faktorer.

2.2.3

För det första genom att nya idéer och synsätt införs i medlemsstaternas och regionernas politik i syfte att främja innovationens roll för den ekonomiska utvecklingen. De studiefall som analyserats visar att sammanhållningspolitiken har lett till att de nationella politiska prioriteringarna i högre grad har inriktats på områden som är viktiga för den ekonomiska tillväxten, exempelvis innovation, forskning och en aktiv sysselsättningspolitik samt insatser för social integration.

2.2.4

Denna fokusering har blivit möjlig eftersom man tack vare fonderna har kunnat möjliggöra pilotprojekt med nya infallsvinklar och instrument, exempelvis innovationskluster och projekt som omfattar ett större antal aktörer. Detta har bidragit till kunskapsspridning och en vidgning av innovationsbegreppet genom att man i de regionala utvecklingsstrategierna bättre har kunnat integrera organisatoriska, finansiella, förvaltningsmässiga, utbildningsmässiga och innovationsfrämjande aspekter.

2.2.5

För det andra har sammanhållningspolitiken lett till att politikområden som tidigare inte ingick i den nationella och regionala politiken finns med. Många pilotprojekt, exempelvis RIS (Strategier för regional innovation) och ERUF:s innovativa insatser, har med tiden bekräftat sin roll som grundläggande politiska strategier på nationell och regional nivå. Rent allmänt kan sägas att flexiblare och mer marknadsorienterade riktlinjer har varit en gemensam nämnare i de nya strategier som introducerats till följd av sammanhållningspolitiken.

2.2.6

Slutligen har sammanhållningspolitikens integrerade utvecklingsstrategier, som fastställts gemensamt på nationellt och regionalt plan, banat vägen för mer strategiska metoder med avseende på ekonomisk utveckling och sysselsättning, vilket gjort det möjligt att realisera större projekt. Många områden – teknik, innovation, utbildning av mänskliga resurser, lika möjligheter och miljö – har fastställts som viktiga för tillväxten och har inbegripits i respektive politikområden på ett mer integrerat sätt.

2.3.1

En annan påtaglig konsekvens av strukturfondernas hävstångseffekt är att det påverkar hur de offentliga förvaltningarna fungerar; det bidrar till en modernisering, en bättre förvaltning och en harmonisering av förfarandena inom EU. Sammanhållningspolitiken har bidragit till genomförandet av gemenskapspolitiken, bland annat på områdena miljöskydd och lika möjligheter, samt när det gäller den ekonomiska och sociala omstruktureringen, vilket är i linje med prioriteringarna i Lissabon- och Göteborgsstrategierna.

2.3.2

Det bör framhållas att genomförandet av de nationella reformplanerna är ett viktigt inslag om man skall lyckas uppfylla målen i den nya Lissabonstrategin, och det bör finnas en samordning mellan dessa och de nationella strategiska referensramarna för 2007–2013.

2.3.3

Främjandet av partnerskap, den förbättrade administrativa kapaciteten när det gäller utarbetande och genomförande av den offentliga politiken, utvecklingen av utvärderingskulturen, öppenheten och utbytet av bästa praxis bör också nämnas i detta sammanhang. Dessa faktorer ingår i det politiska system som etablerats inom ramen för sammanhållningspolitiken och utvecklats inom Europeiska unionen, vilket har medverkat till ett bättre styre på samtliga nivåer eftersom administrationerna senare har tillämpat många av metoderna inom andra sektorer. Inrättandet av nya strukturer som regionala utvecklingskontor har också spelat en avgörande roll för utvecklingen av många EU-regioner.

2.3.4

Sammanhållningspolitiken har även bidragit till att det gjorts stora framsteg vad gäller upprättandet av planer och program på detta område. Rigorösa analyser och diagnoser får allt större utrymme, målsättningarna fastställs med större noggrannhet, och kontrollen och utvärderingen av planer och program har förbättrats med utgångspunkt i riktmärken. Att utforma långsiktiga strategier för de offentliga investeringarna har blivit ett vanligt inslag i den aktuella planeringskulturen.

2.3.5

Detta har även ökat medlemsstaternas kapacitet att anta och genomföra gemenskapslagstiftningen på ett effektivt sätt inom många områden, exempelvis miljön. Sammanhållningspolitiken har framför allt bidragit till stora förändringar av lagstiftningen för offentlig upphandling i medlemsstaterna. Detta har lett till att de offentliga marknaderna har öppnats för alla företag inom EU, vilket har bidragit till att stärka den inre marknaden. Detta är en mycket viktig aspekt i anslutning till EU:s senaste utvidgningar.

2.3.6

När det gäller utformningen och tillämpningen av gemenskapens regionalpolitik har EU:s sammanhållningspolitik främjat och stärkt regionernas roll i beslutsprocessen. Genom att uppfylla behovet av personalresurser för förvaltningen av fonderna har man gett de lokala och regionala myndigheterna större autonomi och stärkt regionaliseringen och det lokala självstyret i EU.

2.4.1

Sammanhållningspolitiken har även haft en positiv inverkan när det gäller att skapa ett EU med större sammanhållning, tack vare en rad olika faktorer.

2.4.2

För det första har partnerskapsprincipen och de ansvariga aktörernas engagemang främjat samarbetet mellan de offentliga institutionerna och olika sociala grupper, vilket har spelat en central roll för att finna lösningar på olika problem.

2.4.3

För det andra har sammanhållningspolitiken möjliggjort flerdimensionella lösningar på mycket komplexa och olikartade problem. I själva verket varierar de problem som finns på olika håll i EU och förhållandena kan se mycket olika ut. Trots det har sammanhållningspolitiken gjort det möjligt att ta hänsyn till olika situationer, framför allt i EU:s avlägsna och mindre utvecklade regioner samt i de yttersta randområdena. Fokuseringen på sammanhållningen har även fått ett påtagligt inflytande på övrig politik i medlemsstaterna.

2.4.4

Sammanhållningspolitiken har gjort det möjligt att skapa en gynnsam terräng för samarbete mellan regionerna och EU:s lokala myndigheter, främst genom initiativet Interreg. På så vis har man kunnat lösa långvariga konflikter och överbrygga historiska motsättningar på båda sidor gränserna. Dessutom har samarbetet mellan kommuner och regioner utan gemensam gräns genom stödet till det mellanregionala samarbetet starkt vidareutvecklats och bidrar i dag i hög grad till utvecklingen av nya regionala strategier.

2.4.5

Under de hittillsvarande strukturfondsperioderna har den nära kopplingen mellan ERUF och EUGFJ inneburit väsentliga hävstångseffekter i fråga om en integrerad landsbygdsutveckling. Mot bakgrund av den önskade territoriella sammanhållningen måste kopplingen mellan ERUF och EJFLU upprätthållas, åtminstone på samordnings- och samarbetsnivå.

2.4.6

I detta sammanhang har effekterna av programmet Urban varit särskilt viktiga, eftersom de gett resultat i form av både fysisk förnyelse och social integrering. Medborgarna har fått se exempel på gemenskapspolitikens mervärde samtidigt som effektiviteten ökat genom att åtgärderna koncentrerats.

2.4.7

Slutligen har sammanhållningspolitiken stärkt det europeiska integrationsprojektets synlighet utåt. Detta har varit allra mest påtagligt vid de tillfällen då sammanhållningspolitiken har gjort det möjligt att förbättra de offentliga tjänsterna och öka medborgarnas livskvalitet.

3.1

Den europeiska sammanhållningspolitiken har till följd av sina särdrag (partnerskap, additionalitet, strategisk programplanering och flerårig finansiering) gett upphov till olika konsekvenser och positiva effekter som varit märkbara på flera sätt.

3.2

Den europeiska sammanhållningspolitiken utövar en hävstångseffekt när det gäller att mobilisera och generera resurser och offentliga och privata partnerskap. Den är en katalysator med avseende på både offentlig och privat finansiering inom många sektorer tack vara dess stabila fleråriga finansieringsmekanism och dess kapacitet att mobilisera den kritiska massa som krävs för investeringar.

3.3

Såväl hävstångseffekten som andra effekter till följd av sammanhållningspolitiken uppstår i alla typer av regioner och inom ramen för många olika program och projekt, oavsett hur mycket pengar som satsats.

3.4

Det bör dock påpekas att förvaltningen av fonderna måste förenklas för att partnerskapen skall kunna ge så stor hävstångseffekt som möjligt. Små och splittrade stödområden kan försvåra bildandet av partnerskap i vissa regioner, och påverkar urvalet av aktörer inom ett partnerskap och deras engagemang. Detta problem kommer dock att ha lösts under perioden 2007–2013, eftersom de nya bestämmelserna innebär att den nuvarande områdesindelningen för Mål 2 upphör.

3.5

Den europeiska sammanhållningspolitiken spelar en viktig roll för den offentliga politikens strategiska inriktning. Den kan främja innovativa metoder inom olika sektorer och fungera som riktlinje för många politiska strategier på nationellt, regionalt och lokalt plan. Sammmanhållningspolitiken är en effektiv drivkraft när det gäller att se till att de centrala aktörerna verkligen tar ansvar för och genomför EU:s mål, exempelvis Lissabonstrategin, i olika delar av EU.

3.6

Den europeiska sammanhållningspolitiken bidrar även till att mobilisera resurser till stöd för åtgärder som – i linje med Lissabonstrategin – fokuserar på forskning, utveckling och innovation som avgörande tillväxtfaktorer på medellång och lång sikt.

3.7

En mycket viktig faktor som har bidragit till att många innovativa program och projekt inom sammanhållningspolitiken har blivit framgångsrika är det stöd på hög politisk och administrativ nivå som de ”nya koncepten och metoderna” fått. Konsekventa strategier och samarbete mellan förvaltningarna har också varit viktiga förutsättningar. Dessa faktorer har bidragit till strukturfondernas hävstångseffekt.

3.8

Sammanhållningspolitiken har även stor betydelse för uppbyggnaden av den institutionella kapaciteten. Genom partnerskapsprincipen har den inom hela EU främjat en ny samarbetsbaserad förvaltningsmodell som på ett strategiskt sätt inbegriper de olika styresnivåerna och det civila samhället, vilket har gjort det möjligt att öka de lokala och regionala myndigheternas sociala och ekonomiska kapital. Det är en faktor som kommer att få avgörande betydelse för de nya medlemsstaternas framtida utveckling.

3.9

I syfte att stärka strukturfondernas hävstångseffekt så mycket som möjligt på lång sikt är det viktigt att ta hänsyn till de övergripande förhållandena och regionernas kulturella identitet. Det måste därför alltid råda ett balanserat förhållande mellan riktlinjer som omfattar hela EU och regionala prioriteringar. Om de förändringar som strukturfonderna leder till skall vara hållbara, måste man få till stånd förändringar med avseende på samhällets kultur och mentalitet och i högre grad fokusera på innovation, utbildning, företagaranda och kreativitet.

3.10

Sammanhållningspolitiken spelar en avgörande roll för att man skall uppnå en EU-integration med större sammanhållning. Den gör det möjligt att inbegripa olika typer av regioner över hela kontinenten, möjliggör en aktiv medverkan av alla sociala och ekonomiska aktörer, är synlig utåt och uppfattas av de europeiska medborgarna som ett integrationsfrämjande element tack vare att den konkret bidrar till att förbättra livskvaliteten.

3.11

Sammanhållningspolitiken ger upphov till en hävstångseffekt som främjar en hållbar, miljövänlig tillväxt. Därigenom undviker man att bristande miljöhänsyn begränsar tillväxten samt livskvaliteten och bevarandet av naturresurser.

3.12

Sammanhållningspolitiken omfattar alla områden i EU och är därför en lämplig grogrund på EU-nivå för en balanserad ekonomisk och social utveckling. Genom att ta hänsyn till faktorer som rör såväl konvergens som konkurrensförmåga skapar den grundläggande förutsättningar för erfarenhetsinsamling och utbyte av bästa praxis. Dessutom erbjuder den integrerade ramar som kan stärka det ömsesidiga lärandet, och möjliggör inte bara finansiering, utan även återupprepanden av framgångsrika initiativ genom konkreta tillämpningsmetoder.

3.13

Regionkommittén menar att sammanhållningspolitikens hävstångseffekt kan stärkas under programperioden 2007–2013. Dess principer, som nu har beprövats och stärkts, har kompletterats med en rad åtgärder: en mer strategisk utformning av sammanhållningspolitiken, öronmärkning och en större koncentration av resurserna till prioriterade sektorer, en bättre rättslig ram för antagande av sofistikerade och innovativa finansieringsformer, tillräcklig fokus på stadsutvecklingsprogrammen samt ett bättre samarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna. Dessa förändringar har visat att sammanhållningspolitiken kan spela en central roll vid avgörande strategiomläggningar inom EU genom att på ett konkret sätt inspirera och stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen i hela EU.

3.14

Det har visat sig att utvecklingen och urvalet av projekt är en viktig framgångsfaktor: Den typ av instrument som används bör väljas ut noggrant och på bästa sätt stämma överens med de regionala förhållandena och de mål som eftersträvas.

4.1

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i sin kommande utvärdering av resultaten och framstegen när det gäller sammanhållningen i EU inbegripa en utvidgad definition av hävstångseffekten.

4.2

Kommissionen, Europaparlamentet och rådet bör betrakta hävstångseffekten som en passande ram för utvärderingen av EU-politiken, framför allt med hänsyn till halvtidsöversynen av EU:s budget.

4.3

Vi uppmanar kommissionen att göra större insatser för att lyfta fram sammanhållningspolitikens fördelar och särdrag samt stärka dess bild utåt i alla medlemsstater och framför allt bland deras lokala och regionala myndigheter.

4.4

Kommissionen bör satsa mer på insatserna för att främja olika finansieringsinstrument (Jeremie, Jessica osv.) via strukturfonderna och framför allt skapa de möjligheter med avseende på konkurrenslagstiftningen som krävs för att riskkapitalfonder och garantiprogram skall utvecklas i regionerna.

4.5

Vi rekommenderar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att förenkla de administrativa förfarandena, inrätta en rättslig, administrativ och finansiell ram som kan främja innovation och bidra till att det utvecklas olika finansieringsformer som passar innovativa företag (riskkapital, business angels, mikrokrediter osv.).

4.6

Vi vill rekommendera kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera de framsteg som har gjorts när det gäller strukturfonderna förenkling och decentralisering under perioden 2007–2013. Framför allt bör man se till att de administrativa bördorna står i proportion till åtgärdernas art och omfång och beakta deras effekt på de lokala och regionala myndigheternas administrativa kostnader.

4.7

Vi rekommenderar medlemsstaterna att stärka partnerskapet i beslutsförfarandets alla faser liksom vid förvaltningen av strukturfonderna genom en praktisk tillämpning av metoder som inbegriper de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhället i hela processen, och rekommenderar ett fördjupat partnerskap med städer eftersom de har en potential som drivkraft för tillväxt och sysselsättning.

4.8

Regionkommittén vill rekommendera kommissionen, Europaparlamentet, medlemsstaterna och Europeiska investeringsbanken att tydligt fastställa vilka hinder som försvårar offentlig-privata partnerskap vid förvaltningen av projekt som finansieras av strukturfonderna. En entydig tolkning på EU-nivå av de grundläggande begreppen i de offentlig-privata partnerskapsavtalen liksom en förenkling av reglerna för statligt stöd vore till stor hjälp. Dessutom måste de lokala och regionala myndigheterna i EU få bättre information om möjligheter och svårigheter när det gäller offentlig-privata partnerskap.

4.9

Vi vill rekommendera kommissionen och medlemsstaterna att bevara strukturfondernas i många fall experimentella karaktär och pionjäranda. Vi vill i sammanhanget rekommendera medlemsstaterna att utnyttja redan befintlig kapacitet samt andra instrument för att lyfta fram och sprida de strategier som har varit mest framgångsrika och på så vis konsolidera resultaten av det territoriella samarbetet.

4.10

Kommittén uppmanar kommissionen att beakta det nära sambandet mellan insatser inom ramen för strukturfonderna och programmen för landsbygdutveckling och att på alla nivåer – trots nödvändigheten av tydliga redovisningstekniska avgränsningar – möjliggöra och främja en optimal innehållsmässig avstämning och samordning.

4.11

När det gäller tillämpningen av strukturfonderna anser vi att man särskilt bör uppmärksamma Kyotoprotokollets målsättningar och sträva efter en hållbar tillväxt som tar hänsyn till miljön.

4.12

Vi vill rekommendera medlemsstaterna och kommissionen att främja hävstångseffekten vid planeringen av strukturfondernas program och se till att man genererar, stimulerar och finansierar projekt med en betydande hävstångseffekt. Samma gäller vid utarbetandet av rapporter och inom ramen för utvärderingen.

4.13

Kommittén betonar nödvändigheten av att också i den framtida sammanhållningspolitiken beakta regionala särdrag på alla nivåer, eftersom ”styrkan i mångfalden” är en väsentlig framgångsfaktor för hävstångseffekten i sammanhållningspolitiken.

4.14

För att fullt ut kunna dra nytta av strukturfondernas hävstångseffekter vill vi rekommendera regionerna och medlemsstaterna att visa prov på stor noggrannhet och säkerställa en överensstämmelse mellan de regionala strategierna, de nationella reformplanerna, de nationella strategiska referensramarna och de operativa program som utvecklas inom ramen för den europeiska sammanhållningspolitiken.

4.15

Vi anser att man bör framhäva hävstångseffektens fördelar och arbeta för att sprida information till allmänheten om dess möjligheter, både genom insatser med inriktning på särskilda målgrupper och genom verksamhet i större skala. Goda metoder bör också spridas, något som Regionkommittén bidrar till genom sina Öppet hus-dagar.

4.16

Regionkommittén rekommenderar att kommissionen analyserar och gör en bedömning av regionernas utveckling på lång sikt, och vi vill framhålla att det krävs förändringar med avseende på kultur och mentalitet för att säkerställa att dessa regioner skall kunna göra påtagliga framsteg när det gäller den sociala och ekonomiska utvecklingen. Informationsarbetet bör samtidigt ske på ett öppet och för alla parter begripligt sätt.

4.17

Vi välkomnar kommissionens initiativ att skapa nätverk för ”regioner för ekonomisk förändring”, och rekommenderar att man behandlar ett stort urval av teman som återspeglar olika processer på lokal och regional nivå som kan ge upphov till förändring. Vi välkomnar de initiativ som tagits under den innevarande perioden. De bör aktivt bidra till att göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i urvalet av prioriterade områden inom ramen för initiativet, och vi utgår från att kommittén skall få möjlighet att delta fullt ut i utvecklingen av initiativet.

4.18

Regionkommittén uppmanar EU-institutionerna att införa begreppet solidaritet mellan EU:s territorier som en grundläggande dimension i EU:s sammanhållningspolitik. Sammanhållningspolitiken måste även i framtiden vara en central beståndsdel i den europeiska integrationspolitiken.

7.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/8

—

Regionkommittén anser att man, särskilt i den aktuella debatten om Europas framtid, måste öka ungdomars delaktighet och informationen till ungdomar i deras egen miljö.

—

Regionkommittén betonar att det krävs en övergripande syn på ungdomars problem inom samtliga råd, eftersom ungdomar måste inbegripas i alla frågor som är av intresse för unionen.

—

ReK påpekar att ungdomarna utgör ett viktigt element när det gäller att uppnå målen i den nya Lissabonstrategin, och anser att man måste erbjuda dem bättre utbildning, yrkesutbildning, rörlighet och tillträde till arbetsmarknaden.

—

ReK underskattar dock inte de stora utmaningar som ungdomar i dag ställs inför, t.ex. arbetslöshet, sen integrering på arbetsmarknaden, osäkra arbetsvillkor och problem att skaffa egen bostad med därmed sammanhängande svårigheter att planera ett självständigt liv.

—

Regionkommittén förespråkar projekt som syftar till att stimulera de ungas deltagande i det regionala och lokala styret och i förvaltningen, samt förbindelserna mellan de lokala myndigheterna och skolan, i syfte att främja medborgarandan och välinformerat utnyttjande av rösträtten.

—

Kommittén uppmanar kommissionen att stödja initiativ för att sprida den europeiska ungdomspolitiken och innehållet i den europeiska ungdomspakten på lokal nivå. I samband med detta bör nätverk mellan lokala myndigheter användas, och unga handläggare bör ges en aktiv roll.

1.1

Regionkommittén välkomnar det nya meddelandet från kommissionen som utvärderar medlemsstaternas uppföljning av de gemensamma målen för ungdomars medverkan och information till ungdomar.

1.2

Kommittén anser att medlemsstaterna sedan vitboken offentliggjordes 2001 och fram till i dag har gjort stora framsteg på väg mot ett ökat fokus på ungdomar. Mycket återstår dock att göra, både med hjälp av den öppna samordningsmetoden på ungdomsområdet och via ytterligare insatser inom ramen för annan politik på området.

1.3

Kommittén noterar den nyligen utarbetade resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, där nya åtgärder till stöd för tillämpningen och genomförandet av de gemensamma mål som gäller ungdomars medverkan och information till ungdomar fastställdes.

1.4

Regionkommittén är överens med rådet om att de fyra tematiska prioriteringar som föreslås i vitboken (medverkan, information, volontärarbete samt bättre kunskaper om och förståelse för ungdomar) och de relevanta gemensamma målen alltjämt är mycket aktuella, och anser att de bör utgöra hörnstenarna i medlemsstaternas och institutionernas insatser på detta specifika område och inom alla andra politikområden som rör ungdomar.

1.5

Regionkommittén betonar att det krävs en övergripande syn på ungdomars problem inom samtliga råd, eftersom ungdomar måste inbegripas i alla frågor som är av intresse för unionen.

1.6

ReK vill dock påpeka att rådet kunde ha framhållit de lokala och regionala myndigheternas betydelse, särskilt i den del som innehåller åtgärder för hur genomförandet av de gemensamma målen kan stödjas, med tanke på att lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll när det gäller utbildning och utveckling av ett medborgaransvar hos ungdomar.

1.7

ReK anser att man, särskilt i den aktuella debatten om Europas framtid, måste öka ungdomars delaktighet och informationen till ungdomar i deras egen miljö, för att stärka deras känsla av att tillhöra unionen, för att se till att de verkligen kan komma i åtnjutande av de rättigheter som skall införas genom EU:s stadga om grundläggande rättigheter och för att bidra till nylanseringen av EU-projektet och på så vis göra verklighet av begreppet aktivt samhällsengagemang. Regionkommittén understryker att man när det gäller ungdomars ”delaktighet” och ”information” till ungdomar särskilt bör uppmärksamma de ungdomar som bor på unionens öar.

1.8

ReK underskattar dock inte de stora utmaningar som ungdomar i dag ställs inför, t.ex. arbetslöshet, sen integrering på arbetsmarknaden, osäkra arbetsvillkor och problem att skaffa egen bostad med därmed sammanhängande svårigheter att planera ett självständigt liv, brist på lämpliga medel för att skaffa rätt kompetens, fattigdom, avhopp från skolan och social utestängning.

1.9

Kommittén anser emellertid att målen om medverkan och information skulle nås mycket snabbare om medlemsstaterna och EU-institutionerna skulle sätta in alla ansträngningar för att erbjuda ungdomar bättre framtidsutsikter genom att se till att de verkligen kan komma i åtnjutande av rättigheterna i EU:s stadga om grundläggande rättigheter (till exempel rätten till arbete, rätten att gifta sig och skaffa familj, rätten att kunna förena familjeliv och arbetsliv).

1.10

I sammanhanget påpekar ReK att ungdomarna utgör ett viktigt element när det gäller att uppnå målen i den nya Lissabonstrategin, och anser att man måste erbjuda dem bättre utbildning, yrkesutbildning, rörlighet, tillträde till arbetsmarknaden, social integration och tjänster för unga familjer:

1.11

ReK menar därför att de lokala lokala och regionala myndigheternas ungdomspolitik kan anta en europeisk dimension med hjälp av den nationella politiken och lämpliga resurser tillsammans med specifika gemenskapsprogram, som ökar informationen till ungdomar och ger unga EU-medborgare möjlighet att ta större del i samhällslivet och i den lokala, regionala, nationella och europeiska politiken.

1.12

Regionkommittén påminner om att unionens grundval är principerna om frihet och demokrati och att man därför, utan ytterligare dröjsmål och med respekt för subsidiaritetsprincipen, bör vidta konkreta åtgärder för att alla EU-medborgare, inklusive de unga, skall kunna medverka.

2.1

Regionkommittén noterar att rådet främst uppfattar målet om ”ungdomars medverkan i samhällslivet” som ett sätt att få dem att delta i olika strukturer för medinflytande.

2.2

ReK påpekar att man kan delta i samhällslivet på hemorten utan att tillhöra någon organisation. Kommittén anser därför att detta mål bör ses i ett bredare perspektiv, där man uppmuntrar initiativ som bland annat syftar till att engagera ungdomar som beslutar sig för att delta i det lokala samhällslivet på egen hand.

2.3

Regionkommittén håller helt med om att man särskilt bör inrikta sig på de mest missgynnade ungdomarna och anser att man bör vara extra uppmärksam på denna kategori i varje lokalt sammanhang. ReK anser att Polens och Litauens initiativ som riktar sig till ungdomar på landsbygden är lovvärda.

2.4

Regionkommittén anmodar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa och avsätta budgetmedel för åtgärder som avser att främja medverkan i det europeiska samhällslivet för ungdomar i unionens yttersta randområden, eftersom dessa områden genom att de ligger långt från den europeiska kontinenten kännetecknas av särskilda svårigheter när det gäller att integrera ungdomar i samhällslivet.

2.5

Kommittén välkomnar likaså alla initiativ som lanseras av offentliga myndigheter till stöd för strukturer som främjar medinflytande med hjälp av finansiella bidrag eller genom att ställa upp med material, teknisk assistans, mänskliga resurser, lokaler och hjälp med att inrätta webbplatser.

2.6

Regionkommittén anser detta mål vara särskilt viktigt för få till stånd ett verkligt aktivt medborgarskap. Ungdomar skall ges plats i lokala, regionala och nationella organ, och även i ministerier och politiska partier genom att pojkar och flickor garanteras lika möjligheter.

2.7

Regionkommittén anser det vara mycket viktigt att verkligen ta till vara de möjligheter som den nya tekniken innebär om EU skall komma närmare ungdomarna. Kommittén menar också att gemenskapens institutioner måste stimulera nya former av åtgärder, som olika samhällsinstanser, framför allt regionala och lokala förvaltningar, kan föreslå. I detta hänseende efterlyser kommittén ett utbyte av information om bästa praxis. Kommittén förslår också att kommissionen tar initiativ till ett årligt återkommande ungdomsforum, där ungdomar och offentliga instanser kan utbyta åsikter och lansera nya åtgärder.

2.8

ReK ser positivt på alla de initiativ som lanserats i medlemsstaterna för att främja dialogen med ungdomar: lokala, nationella och regionala råd, ungdomsparlament, särskilda ungdomskommittéer, ungdomsombudsman och kontaktpersoner samt ministermöten. Kommittén skulle gärna se en utveckling av dessa initiativ.

2.9

ReK kan meddela att det inom italienska kommunförbundet har inrättats ett ungdomsråd som bland många uppgifter ämnar kontrollera hur många ungdomar som arbetar för de lokala förvaltningarna, främja deltagande och dra nytta av det.

2.10

ReK hoppas att medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna skall genomföra lämpliga program som inom den formella undervisningen lär ut hur man medverkar i den demokratiska processen inom institutionerna och att de satsar på samverkan mellan den formella och den icke-formella utbildningen.

2.11

Regionkommittén menar att förbindelser mellan skola och lokala organ kan tjäna som ett medel för att främja studenternas medverkan i det lokala samhällslivet och uppmanar anställda inom de lokala myndigheterna – särskilt unga medarbetare – att göra sig till ambassadörer genom att arrangera offentliga debatter om ämnen av lokalt intresse, som också är öppna för ungdomar som har lämnat skolan.

2.12

Om ungdomar får tillträde till de lokala myndigheterna kommer de att få full förståelse för det ansvar som den lokala förvaltningen innebär, och det kommer också att bidra till att skapa ansvarstagande medborgare och stimulera till ett välinformerat utnyttjande av rösträtten, en rätt som alltför många ungdomar hittills inte utnyttjat.

2.13

ReK uppskattar Finlands initiativ att utsträcka rösträtten i kommunalvalen till ungdomar som fyllt 16 år och Tysklands initiativ rörande ungdomars projekt för stadsförnyelse. Vi lovordar också rådets uppmaning att överväga en debatt om en minimiålder för rösträtt.

2.14

Regionkommittén välkomnar beslutet från Stockholms stad att tillsätta en ung, kvinnlig vice ordförande i kommunstyrelsen.

2.15

Regionkommittén anser att Europarådets ”Revised European Charter on the Participation of Young People in Local and Regional Life” är ett mycket värdefullt dokument, och hoppas att det sprids bland de lokala och regionala myndigheterna i EU och att det kommer att ske ett ökat samarbete på detta område mellan Regionkommittén och Europarådets kommunalkongress.

2.16

Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens förslag, som bekräftats av rådet, om hur detta mål skall uppnås.

2.17

Kommittén noterar med tillfredsställelse att kommissionen har beaktat ReK:s tidigare kommentarer om verkningsfulla åtgärder för dialog och samråd med ungdomar (1), och stöder helt idén om en förbättrad dialog på den europeiska dagordningen. Kommittén vill emellertid på nytt hävda att särskilt de lokala och regionala myndigheterna måste göras delaktiga i detta sammanhang.

2.18

ReK uppskattar det nya programmet ”Aktiv ungdom” och andra program på utbildningsområdet med inriktning på ungdom. De har gjort det möjligt för många ungdomar att skaffa sig konkreta erfarenheter av Europa, och kommittén hoppas att tillgängligheten skall fortsätta att öka och att programmen skall spridas allt mer, med särskild uppmärksamhet riktad på de mest missgynnade ungdomarna. Kommittén rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna decentraliserar en större del av förvaltningen av detta program, med hänsyn till subsidiaritetsprincipen och den regionala förvaltningen av detta program. ReK beklagar att programmet Unga företagare har upphört. Programmet erbjöd stöd till ungdomar för etablering av nya företag och förvärvande av viktiga erfarenheter.

2.19

Regionkommittén föreslår de lokala och regionala myndigheterna i Europa att tillhandahålla ett forum för de ungdomar från deras respektive kommuner och regioner som arbetar inom institutionerna eller de europeiska byråerna eller som har deltagit i gemenskapsprogram, och att engagera dem som ambassadörer i debatter om Europa. Därigenom skulle man stärka det dubbla deltagandet och visa att man värderar arbete, utbildning och yrkeserfarenhet från andra länder.

2.20

Kommittén uppmanar kommissionen att stödja initiativ för att sprida den europeiska ungdomspolitiken och innehållet i den europeiska ungdomspakten på lokal nivå. I samband med detta bör nätverk mellan lokala myndigheter användas, och unga handläggare bör ges en aktiv roll.

3.1

Regionkommittén påminner om att rätten till information ligger till grund för EU:s verksamhet för information till ungdomar. Kommittén anser därför att medlemsstaterna, och i förekommande fall de lokala och regionala myndigheterna, som en del av utbildningsprocessen har en skyldighet att genomföra en politik som garanterar ungdomar möjligheten att utnyttja sina rättigheter och fäster särskild vikt vid att främja överskådlighet och tillgång till information.

3.2

Kommittén ser mycket positivt på att kommissionen har tagit hänsyn till ReK:s kommentarer om vikten av den lokala och regionala dimensionen i ungdomspolitiken, och konstaterar att det är av central betydelse att mobilisera de lokala myndigheterna om man vill främja lokalt deltagande bland ungdomar. ReK vill i detta avseende åter peka på vikten av den lokala och regionala dimensionen eftersom den lokala nivån är den direkta politiska kontaktyta där det aktiva medborgarskapet kan förverkligas.

3.3

Regionkommittén noterar med tillfredsställelse att man i nästan samtliga medlemsstater har inrättat webbplatser med information till ungdom, men önskar att en effektiv informationsstrategi som omfattar frågor och teman som är av intresse för unga inrättas inom många olika områden.

3.4

Kommittén instämmer i rådets ståndpunkt att Europeiska ungdomsportalen är ett mycket värdefullt instrument som bör utvecklas och spridas, och att de instrument som finns på lokal nivå bör samordnas bättre med dem på nationell och europeisk nivå, för att informationsflödet skall gå snabbare och lättare.

3.5

Kommittén anser att de nätverk för ungdomssammanslutningar som finns på lokal nivå bör involveras i samrådsprocessen och arbetet med de ungas medverkan för att undvika risken för att endast de stora nationella nätverken engageras. Regionkommittén anmodar kommissionen att hitta nya kanaler för samråd med och deltagande bland ungdomar som inte är medlemmar i någon organisation. För att uppnå detta vore det lämpligt att direkt engagera kommunerna som inom sitt territorium kan utveckla modeller för de ungas deltagande i samrådsförfarandena.

3.6

Regionkommittén noterar kommissionens uppgift att endast ett fåtal medlemsstater uppmärksammar utbildning och vidareutbildning av personer som arbetar med information för ungdomar. Kommittén skulle gärna se att större uppmärksamhet ägnas åt detta mål, med särskilda utbildningsprogram för området.

3.7

ReK anser att kommissionen i högre grad borde betona sambandet mellan information och rådgivning i syfte att hjälpa ungdomar att lära sig finna, välja och bedöma information, och därmed bli medvetna användare. Medlemsstaterna uppmanas att använda alla befintliga informationskanaler för att sprida information om ungdom (Internet, mobiltelefoner, video, biografer).

3.8

Kommittén noterar med tillfredsställelse den nya inriktningen på lokala ungdomsråd, där ungdomar systematiskt engageras i lokala beslutsfattande organ med stöd från regionala och lokala myndigheter. ReK uppmanar kommissionen att uppmuntra utarbetandet av precisa kriterier för målet för ungdomarnas deltagande, för att stödja lokalt deltagande och aktivt medborgarskap.

3.9

Kommittén vill åter påpeka vikten av att engagera unga i genomförandet av informationsstrategierna, utarbetandet av informationsmaterial, informationsspridning och rådgivning.

3.10

ReK anser att enskilda ungdomars eller ungdomsorganisationers bidrag i detta sammanhang är en värdefull resurs som bör utnyttjas på bästa möjliga sätt, och uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att ta fram nya former för deltagandet.

4.1

Regionkommittén är väl medveten om att ungdomsfrågorna faller under medlemsstaternas ansvarsområde, och skulle därför gärna se ett gemensamt engagemang från kommissionens och medlemsstaternas sida i samarbete med regionala och lokala myndigheter.

4.2

Kommittén anser för övrigt att kommissionen kan lägga större tonvikt vid framgångar i medlemsstaterna, och framför allt vid goda metoder.

5.1

Kommittén önskar att medlemsstaterna säkerställer lika möjligheter för alla medborgare av båda könen, särskilt för ungdomar, samt för unga män och unga kvinnor.

5.2

Kommittén skulle gärna se att man vid tilldelningen av resurser på ett rättvist sätt stöder både projekt som gynnar ungdomsorganisationer och projekt som vänder sig till enskilda ungdomar, med särskilt beaktande av unga från de mest missgynnade befolkningsskikten.

5.3

Kommittén skulle också vilja att medlemsstaterna uppmuntrade ungdomar att engagera sig i lokala, regionala och nationella organ, i ministerier och i politiska partier, och att de ungas mening efterfrågas genom ungdomsråd och andra deltagandestrukturer.

5.4

Regionkommittén förespråkar projekt i medlemsstaterna som syftar till att stimulera de ungas deltagande i det regionala och lokala styret och i förvaltningen, samt förbindelserna mellan de lokala myndigheterna och skolan, i syfte att främja medborgarandan och välinformerat utnyttjande av rösträtten.

5.5

Regionkommittén anser att de lokala, regionala och nationella myndigheterna på ett effektivt sätt skall engagera ungdomar i debatter om Europas framtid för att öka deras deltagande i EU:s utveckling. I samband med detta bör en aktiv roll tilldelas dem som arbetar inom institutionerna eller EU-kontoren eller som deltar i gemenskapens program.

5.6

Kommittén anser att medlemsstaterna bör garantera rätten till information med lämpliga strategier, med hänsyn till de ungas behov och med särskild uppmärksamhet på de mest missgynnade. Samtidigt bör lämpliga program för utbildning och vidareutbildning genomföras för personal som sysslar med utbildning av unga.

5.7

ReK bekräftar att skapandet av ett medborgarnas Europa och ungdomarnas sociala integration är ett av kommitténs huvudprioriteringar, och ReK avser att bidra genom att åta sig att organisera strukturerade och systematiska dialoger samt möten mellan företrädare för lokala och regionala ungdomssammanslutningar och ungdomsråd. Kommittén undersöker också möjligheterna att inrätta en egen arbetsgrupp som skulle övervaka och främja ett effektivt engagemang bland lokala och regionala myndigheter samt god lokal och regional praxis, bland annat med stöd av relevanta nationella sammanslutningar. Kommitténs ambition är att i så stor utsträckning som möjligt underlätta för medlemsstaterna i deras arbete med att genomföra rekommendationerna rörande ungdomars engagemang och information.

5.8

Regionkommittén åtar sig att verka för bredare informationsspridning om de europeiska frågorna som grundval för debatt på lokal och regional nivå och om europeiska arrangemang för ungdomar, i syfte att öka deltagandet bland en så bred publik som möjligt.

5.9

För att stimulera ungdomarnas aktiva medverkan i utvecklingen av EU uppmanar kommittén kommissionen att lägga upp en informationskampanj för att sprida information om alla gemenskapsprogram med inriktning på ungdomar.

5.10

Regionkommittén uppskattar rådets vilja att anpassa och förbättra handlingslinjerna och att integrera de åtgärder som lyftes fram i den resolution som nyligen utarbetades. Kommittén anser att även de observationer och förslag som förs fram i detta yttrande bör beaktas.

5.11

Kommittén anser att medlemsstaterna i fortsättningen bör informera kommissionen om sin ungdomspolitik inom ramen för den rapportering som skett hittills. Det skulle främja deras bidrag till den öppna samordningsmetoden och göra det lättare att ta fram och sprida goda metoder.

5.12

ReK instämmer i att man senast i mars 2007 bör fastställa de handlingslinjer som medlemsstaterna avser att koncentrera sig på i fråga om deltagande och information för att kunna utarbeta motsvarande handlingsplaner och framför allt sprida goda metoder bland fler aktörer.

5.13

Kommittén uppmanar kommissionen att ta fram den bästa metoden för effektiv analys av framstegen i medlemsstaterna genom verksamma statistiska metoder och kvalitativ forskning.

5.14

Regionkommittén anser att en arbetsgrupp bör inrättas i syfte att utarbeta instrument för utvärdering av genomförandet av åtgärder som syftar till att uppnå gemensamma mål. Företrädare för lokala och regionala myndigheter bör genom Regionkommitténs försorg ingå i denna grupp.

5.15

Kommittén påpekar åter att de gemensamma målen på ungdomsområdet lättare uppnås om ungdomar får möjlighet till bättre livsvillkor. Kommittén önskar att kommissionen inom ramen för den europeiska ungdomspakten utarbetar en handlingsplan för att ge ledning och stöd åt de enskilda medlemsstaternas initiativ. Finansiering för detta bör också tas fram, eventuellt knuten till innovativa åtgärder och utbyte av goda metoder.

5.16

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel till lokala och regionala myndigheter för förverkligandet av de gemensamma målsättningarna.

5.17

Kommittén önskar slutligen att frågan om osäkerheten på arbetsmarknaden för ungdomar bör tas upp av medlemsstaterna så att ungdomspolitikens mål kan uppnås. Detta bör även ske inom ramen för diskussionerna om kommissionens nya grönbok om arbetsmarknadslagstiftning.

7.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/14

—

Kommittén anser att inre marknaden är i behov av ny stimulans för att kunna anta kommande års utmaningar. Inre marknaden består i dag av 27 medlemsstater, vilket innebär att mångfalden är mycket större än när den från början inrättades. Dagens inre marknad fungerar i en global miljö och den måste därför från att ha varit ett internt EU-projekt vidareutvecklas och bli ett effektivt instrument som kan förbättra EU:s kapacitet att effektivt konkurrera med resten av världen, uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt uppfylla Lissabondagordningens målsättningar. Här har de lokala och regionala myndigheterna en viktig uppgift att fylla.

—

Vi vill uppmana Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att i nära samarbete med de lokala och regionala myndigheterna genomföra studier för att fastställa både vilka hinder regionerna, städerna och kommunerna för närvarande står inför när det gäller inre marknadens genomförande och tänkbara lösningar för att skapa en inre marknad för 2000-talet.

—

Europeiska kommissionen bör fokusera sin verksamhet på att i högre grad genomföra inre marknaden med avseende på tjänste-, sysselsättnings- och finanssektorn. Framgångarna har varit relativt stora när det gäller fri rörlighet för varor, men inre marknaden har inte varit lika effektiv när det gäller dessa sektorer.

1.

Regionkommittén instämmer i Europeiska kommissionens och rådets uppfattning att den europeiska ekonomin står inför stora nya utmaningar och möjligheter under 2000-talet. Därför välkomnar vi Europeiska kommissionens åtagande att göra en grundlig översyn av både inre marknaden och det europeiska samhället under 2007. Vidare ställer vi oss positiva till att Europeiska kommissionen har bett ReK att bidra till denna översyn med ett förberedande yttrande.

2.

Kommittén anser att inre marknaden är i behov av ny stimulans för att kunna anta kommande års utmaningar. Inre marknaden består i dag av 27 medlemsstater, vilket innebär att mångfalden är mycket större än när den från början inrättades. Dagens inre marknad fungerar i en global miljö. Som framhålls i detta yttrande måste inre marknaden därför från att ha varit ett internt EU-projekt vidareutvecklas och bli ett effektivt instrument som kan förbättra EU:s kapacitet att effektivt konkurrera med resten av världen, uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt uppfylla Lissabondagordningens målsättningar. Här har de lokala och regionala myndigheterna en viktig uppgift att fylla.

3.

Fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital är en grundläggande princip i Europeiska unionen och utgör grunden för inre marknaden. När det gäller det europeiska integrationsprojektet handlade – och handlar – det inte bara om inre marknaden, utan målsättningen var att bevara freden genom att skapa solidaritet och sammanhållning mellan Europas folk, vilket bör hållas i minnet.

4.

Vi understryker vikten av att samla alla aktörer i ett tidigt skede av beslutsprocessen genom att utveckla de offentliga rådfrågningsförfarandena samt att i samband med konsekvensbedömningarna fästa särskild uppmärksamhet vid EU-lagstiftningens territoriella, sociala och miljömässiga återverkningar.

5.

Med hänsyn till det bristande genomförandet anser vi att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna bör dra bättre nytta av de europeiska lokala och regionala myndigheternas kreativa och innovativa potential. Särskilt viktigt är det att främja öppenheten och komma till rätta med den protektionistiska politik i vissa medlemsstater som hindrar små och medelstora företag från att investera på nya marknader runtom i EU och övriga världen.

6.

Vi vill uppmana Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att i nära samarbete med de lokala och regionala myndigheterna genomföra studier för att fastställa både vilka hinder regionerna, städerna och kommunerna för närvarande står inför när det gäller inre marknadens genomförande och tänkbara lösningar för att skapa en inre marknad för 2000-talet.

7.

Kommittén påpekar att kommunernas och regionernas roll inte enbart är att anpassa sig till de ekonomiska förändringarna och att stödja företagen på inre marknaden. Eftersom kommunerna och regionerna organiserar och producerar offentliga tjänster är de även aktörer på inre marknaden.

8.

Samhällsbalansen är starkt kopplad till hur inre marknaden fungerar i praktiken. Vid en inventering av det europeiska samhället bör man ta hänsyn till att traditionella samhällsproblem (exempelvis fattigdom och funktionshinder) kan komma att öka till följd av befolkningens åldrande och en ihållande arbetslöshet. Samtidigt kan nya samhällsproblem uppstå till följd av ändrade familjestrukturer och globaliseringen. Inventeringen bör leda till en gemensam strategi när det gäller analyser och utbyte av bästa praxis på EU-nivå och mellan medlemsstaterna.

9.

Regionkommittén vill rekommendera Europeiska kommissionen att mer systematiskt riktmärka, mäta och överväga de nationella och regionala ekonomiernas prestanda och politiska utveckling hos våra utomeuropeiska konkurrenter, framför allt USA, Kina och Indien, och jämföra dem med medlemsstaterna och regionerna i EU.

10.

Vi ställer oss bakom kommissionens slutsats att det är nödvändigt att i högre grad tänka globalt för att den inre marknaden skall kunna förbli konkurrenskraftig och attraktiv. En mer integrerad inre marknad är i själva verket ett svar på de utmaningar som följer på globaliseringen. En sådan inre marknad skulle kunna utnyttja globaliseringens möjligheter och därigenom bidra till att förbättra bilden av den. Regionkommittén vill i detta sammanhang understryka att även de lokala och regionala myndigheterna runtom i EU ingår i en alltmer globaliserad ekonomi inom vilken världsvaruhandeln fördubblas i storlek varje decennium. Mot bakgrund av konkurrensen från kunskapsintensiva ekonomier måste EU:s företag bli betydligt mer innovativa, öka sin kompetens och stärka sin kreativitet för att klara sig.

11.

Inre marknaden bör ses som ett dynamiskt instrument för europeisk social och ekonomisk tillväxt. Marknaden måste få stöd för att kunna utvecklas och möta de nya strukturerna och utmaningarna i en global ekonomi för att på ett effektivt sätt kunna öka EU:s ekonomiska tillväxt genom att man skapar de politiska och ekonomiska förhållanden som krävs för detta.

12.

Ett samordnat angreppssätt för att utforma en uppsättning sociala miniminormer som bygger på en gemensam vision bör fastställas på EU-nivå. Särskilda principer för lika behandling när det gäller arbetsförhållanden bör upprättas på den plats där arbetet bedrivs, på grundval av avtal mellan arbetsmarknadsparterna. Som en följd av världsmarknadens utveckling kommer många av de utmaningar utifrån som inre marknaden står inför.

13.

Vi rekommenderar att Europeiska kommissionen ser till att kompetensutvecklingsstödet genom lika möjligheter och investeringar i livslångt lärande fokuserar på att utbildningspolitiken skall ge en sådan kompetens som människor behöver för att hitta ett lämpligt arbete och svara mot företagens behov.

14.

Kompetensutveckling är en stor utmaning för EU:s regioner, och tillsammans med innovation, företagande, konkurrensförmåga och investeringar är det en av produktivitetens centrala drivkrafter. Regionkommittén vill framhålla vikten av att förbättra medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas förmåga att investera i kompetensutveckling för att säkerställa ett livslångt lärande i praktiken och en aktivare arbetsmarknadspolitik genom en hållbar strategi i linje med Lissabondagordningen.

15.

Vi rekommenderar att Europeiska kommissionen i samråd med medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna lägger fram ett strategiskt ramverk och satsar resurser i syfte att upprätta fokuserade regionalt och lokalt baserade kunskapsstrategier.

16.

När det gäller inre marknaden bör Europeiska kommissionen och medlemsstaterna inrikta sig på att utveckla kompetensen och sysselsättningen, och när så är lämpligt bör åtgärderna genomföras på lokal och regional nivå. Med ett ökat regionalt självstyre och ansvarstagande bör kompetensprogrammen (exempelvis sådana som fått stöd från Europeiska socialfonden) säkerställa att det finns en koppling till lokala och regionala arbetsmarknadsfrågor, så att man kan möta de utmaningar som regionerna står inför.

17.

Europeiska kommissionen och medlemsstaterna bör ta utgångspunkt i EU:s styrka som en kunskapsekonomi och främja kunskapsöverföring och anställbarhet bland medborgarna i stället för att försöka konkurrera med de ekonomier som har konkurrensfördelar i form av lågkvalificerat arbete med föga mervärde. Kompetensutveckling och livslångt lärande är viktiga faktorer i alla program för en effektivare inre marknad.

18.

I sammanhanget erinras om att den internationella konkurrensen och inriktningen på kunskaps- och tjänsteekonomier skapar nya utmaningar för kompetensutveckling och utbildning. En ny grupp av ”fattiga arbetstagare” får inte skapas genom okvalificerade och lågbetalda arbeten. Därför måste sociala tjänster särskilt inriktas på att hjälpa dem som berörs genom utbildning, anständiga löner och arbetsförhållanden för alla, och genom bestämmelser för ökad social rörlighet.

19.

Regionkommittén stöder rådets ståndpunkt när det gäller betydelsen av EU:s (1) sociala dimension. Regionkommittén ställer sig därför positiv till rådets krav på att Europeiska kommissionen och Europaparlamentet skall uppmärksamma EU-lagstiftningens sociala effekter.

20.

Vi vill framhålla att inre marknaden bör ses som en viktig del av det europeiska samhället i vidare bemärkelse. Därför bör man i högre grad fokusera på de sociala aspekterna när det gäller politiken för inre marknaden. Utgångspunkten bör vara regionernas mångfald och deras olika infallsvinklar när det gäller socioekonomisk utveckling genom att försöka tillämpa gemensamma EU-principer snarare än att införa en enhetlig politik med inriktning på enbart ekonomiska aspekter.

21.

Europeiska kommissionen bör fortsätta att garantera sociala rättigheter och konsumenträttigheter, samtidigt som tjänstemarknaden avregleras (exempelvis genom det framtida tjänstedirektivet).

22.

Med hänvisning till debatten om tjänstedirektivet anser vi det vara nödvändigt att public service-tjänsternas särskilda syfte uppmärksammas då reglerna för inre marknaden tillämpas.

23.

Europeiska kommissionen bör framför allt ta hänsyn till vilka effekter pågående och framtida demografiska förändringar kan få när det gäller inre marknadens framgång och inriktning. Framför allt bör man uppmärksamma de ojämna effekterna till följd av pågående och framtida migrationsströmmar. Lika möjligheter är en grundläggande princip i det moderna Europa. Diskriminering är inte något alternativ.

24.

Europeiska kommissionen bör anta en mer sammanhängande och strukturerad metod för att i högre grad fokusera på inre marknadens sociala dimension. EU-medborgarnas välfärd och intressen och företagens verksamhet måste vara vägledande för EU-politiken; det är en förutsättning för att inre marknaden skall bli en framgång. Därför bör regionernas konkurrenskraft ses mot bakgrund av både medborgarnas och företagens möjligheter.

25.

EU bör vinnlägga sig om att skydda de mest sårbara medlemmarna i det europeiska samhället. Världsmarknadens globalisering innebär ytterligare möjligheter att blåsa nytt liv i de olika ekonomierna i EU. Även om stöd till ytterligare ekonomisk tillväxt bör leda till nya arbetstillfällen och välståndsutveckling, kan det finnas delar av befolkningen som inte kan dra nytta av denna tillväxt. Också på grund av de demografiska förändringarna och en åldrande befolkning måste välfärdspolitiken anpassas till dessa nya utmaningar. Samtidigt som EU-politiken skall utnyttja tillväxtmöjligheterna måste den säkerställa lika möjligheter och stödja en anpassning av de befintliga sociala strukturerna till en europeisk inre marknad i utveckling. Detta kräver välfärdsstrukturer, framför allt utbildning, som är inriktade på dem som har störst behov och samtidigt tillhandahåller lämpliga resurser och stimulansåtgärder. Man måste också utveckla innovativa strategier för att tillhandahålla en välfungerande välfärd.

26.

Vi rekommenderar att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna konsulterar och samarbetar med de lokala och regionala myndigheterna för att stimulera debatten och engagera medborgarna när det gäller målsättningar som välfärd, solidaritet och säkerhet samt sysselsättning och ekonomisk tillväxt. I sammanhanget bör nämnas den viktiga roll som arbetsmarknadsparterna och den sociala dialogen kan spela på samtliga nivåer när det gäller att utvärdera marknadens funktion, främja en hållbar politik avseende ekonomisk migration, bekämpa undermåliga arbetsförhållanden och utrota diskriminering på både arbetsplatsen och arbetsmarknaden.

27.

Vi vill understryka att fördelarna med inre marknaden inte har diskuterats tillräckligt med de olika aktörerna, medborgarna och inte heller företagen. Att återupprätta banden mellan EU och medborgarna är en förutsättning för att inre marknaden skall bli framgångsrik. Regionkommittén föreslår därför att de lokala och regionala myndigheterna, som är den styresnivå som befinner sig närmast medborgarna, skall inta en ledande roll i denna process. Vi rekommenderar att Europeiska kommissionen i samarbete med Regionkommittén utvecklar en kommunikations- och politikbaserad process för att engagera medborgarna och företagen och uppfylla deras förväntningar och involvera dem när det gäller unionens målsättningar som välfärd, solidaritet och säkerhet samt sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Detta är en förutsättning för att medborgarna i framtiden skall sätta sin tillit till och stödja EU.

28.

Vi rekommenderar att Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna i syfte att stilla medborgarnas, företagens och framför allt de små och medelstora företagens oro ger bättre information om hur man skall hantera ekonomiska och sociala anpassningar till följd av globaliseringen och en ökad konkurrens.

29.

Europeiska kommissionen bör fokusera sin verksamhet på att i högre grad genomföra inre marknaden med avseende på tjänste-, sysselsättnings- och finanssektorn. Framgångarna har varit relativt stora när det gäller fri rörlighet för varor, men inre marknaden har inte varit lika effektiv när det gäller dessa sektorer.

30.

Vi vill uppmana medlemsstaterna att stödja de lokala och regionala myndigheterna när de skall införa samordnade, förenklade och integrerade strukturer för företagsstöd på lämpligaste geografiska nivå. Dessa strukturer har stora möjligheter att fungera som informationskällor när det gäller offentlig upphandling och kan bidra till att sprida kunskap om hur tilldelningen av avtal om allmänna tjänster går till. De lokala och regionala myndigheterna spelar även en betydelsefull roll när det gäller att stödja små och medelstora företag, inte minst som stora konsumenter av de varor och tjänster som de små och medelstora företagen tillhandahåller.

31.

Vi rekommenderar Europeiska kommissionen att i samråd med företagen främja den europeiska konkurrenskraften genom att införa ett europeiskt patentsystem till stöd för patentinnehavare både när det gäller att främja deras immateriella rättigheter och minska kostnaderna samtidigt som det ger bättre incitament till innovation.

32.

Vi anser att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna bör inleda ett genuint samråd och en dialog med de lokala och regionala myndigheterna och företagssektorn för att fastställa områden där regleringsbördan på företag, framför allt små och medelstora företag, kan minskas.

33.

Vi delar övertygelsen om att en förenkling och ett effektivt genomförande av den befintliga gemenskapslagstiftningen är nödvändiga för integrationen på inre marknaden. Detta innebär dock inte att ”bättre lagstiftning” är detsamma som ”mindre lagstiftning”. I syfte att säkerställa respekten för gemenskapens lagstiftning kan det vara nödvändigt med ökad harmonisering för att unionen skall få en tydligare och mer integrerad regelram.

34.

Vi rekommenderar att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna gör en mer omfattande förhandsanalys för att se vilka effekter EU:s lagstiftningsprocess får för de små och medelstora företagen. Dessutom bör dessa företags roll stärkas i lagstiftningsprocessen.

35.

Vi vill se en konsolidering av principen för ömsesidigt erkännande (EG-domstolens avgörande i fallet ”Cassis de Dijon”, ärende 120/78 av den 20 februari 1979). Kommissionen bör se till att medlemsstaterna även i fortsättningen har rätt till olika framställningsnormer utan att detta innebär ett hinder för marknadsföring av produkten.

36.

Europeiska kommissionen bör erkänna den proaktiva och viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar när det gäller en fortsatt positiv utveckling av inre marknaden och EU:s sociala verklighet. Det kommunala och regionala självstyret bör därför stärkas. Regionkommittén är en viktig samarbetspart när det gäller att visa upp inre marknadens fördelar tack vare dess starka band till EU-medborgarna och den utmärkta position som kommittén har när det gäller att gå i bräschen för förändringar.