ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 147

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

50 årgången
30 juni 2007


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

III   Förberedande rättsakter

 

INITIATIV FRÅN MEDLEMSSTATERNA

2007/C 147/01

Initiativ från Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike inför rådets antagande av ett rambeslut (2007/…/RIF) av den … om erkännande och övervakning av uppskjutna påföljder och alternativa och villkorliga påföljder

1

SV

 


III Förberedande rättsakter

INITIATIV FRÅN MEDLEMSSTATERNA

30.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/1


Initiativ från Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike inför rådets antagande av ett rambeslut (2007/…/RIF) av den … om erkännande och övervakning av uppskjutna påföljder och alternativa och villkorliga påföljder

(2007/C 147/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 31.1 a och 31.1 c samt 34.2 b,

med beaktande av initiativet från Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska unionen har satt som mål att inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta förutsätter att det från medlemsstaternas sida föreligger en i sina väsentliga delar identisk tolkning av frihet, säkerhet och rättvisa som bygger på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen.

(2)

Polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i Europeiska unionen syftar till att ge samtliga medborgare en hög nivå av säkerhet. En av grundstenarna för detta är principen om ömsesidigt erkännande av domar som fastställs i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 och bekräftas i Haagprogrammet av den 4 och 5 november 2004 för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (2). I åtgärdsprogrammet av den 29 november 2000 som antogs för genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål har rådet förordat samarbete i fråga om uppskjutna påföljder och villkorliga frigivningar.

(3)

Samtliga medlemsstater har ratificerat Europarådets konvention av den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer. Konventionen gör det möjligt att överföra dömda personer till den stat där de är medborgare, under förutsättning att de berörda staterna och de dömda personerna samtycker till överföringen. Tilläggsprotokollet av den 18 december 1997 till konventionen, enligt vilket en överföring får ske även utan den berörda personens samtycke, har ännu inte ratificerats av samtliga medlemsstater. Genom rådets rambeslut 2007/…/RIF av den … om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa domar i Europeiska unionen (3) utvidgades principen om ömsesidigt erkännande till att även omfatta verkställande av frihetsstraff.

(4)

Förbindelserna mellan medlemsstaterna, som kännetecknas av ömsesidigt erkännande av nationella rättsordningar, gör det även möjligt att erkänna domstolsbeslut som fattats av en annan medlemsstat vid ett straffrättsligt förfarande eller att verkställa påföljden. Europarådets konvention av den 30 november 1964 rörande övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer har endast ratificerats av 12 medlemsstater, i vissa fall med många förbehåll. Rådets rambeslut 2007/…/RIF har medvetet begränsats till överföring av dömda personer som avtjänar frihetsstraff. Ett mer långtgående samarbete mellan medlemsstaterna behövs emellertid särskilt i fall då en person lagförts i en medlemsstat och en uppskjuten påföljd eller alternativ påföljd utdömts, men den berörda personens lagliga och vanliga vistelseort befinner sig i en annan medlemsstat.

(5)

Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och som även uttrycks i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt i kapitel VI. Ingen bestämmelse i detta rambeslut bör tolkas som ett förbud mot att vägra erkännande av en dom och/eller övervakning av ett påföljdsvillkor eller en alternativ påföljd, om det finns saklig grund att anta att påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden syftar till att straffa en person på grundval av hans eller hennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller sexuella läggning eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl.

(6)

Detta rambeslut bör inte hindra en medlemsstat från att tillämpa sina konstitutionella regler om rätt till en rättvis rättegång samt om föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier.

(7)

Bestämmelserna i detta rambeslut bör tillämpas i överensstämmelse med unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, i enlighet med artikel 18 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(8)

Ömsesidigt erkännande och övervakning av uppskjutna påföljder och alternativa och villkorliga påföljder i den verkställande staten syftar till att öka en dömd persons möjlighet till social återanpassning, genom att denne ges möjlighet att upprätthålla familjebanden samt språkliga, kulturella och andra band, samt även till att förbättra övervakningen av att påföljdsvillkor och alternativa påföljder iakttas för att förhindra nya brott, och därigenom ta hänsyn till skyddet för brottsoffer.

(9)

För att säkerställa ett effektivt informationsutbyte om samtliga förhållanden av betydelse för uppskjutna påföljder och påföljdsvillkor uppmanas medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning införa bestämmelser som ger dem möjlighet att ta ansvar för att övervakningen av påföljdsvillkor och alternativa påföljder dokumenteras i de nationella registren.

(10)

Eftersom samtliga medlemsstater har ratificerat Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter bör vid genomförandet av detta rambeslut databehandlade personuppgifter skyddas i enlighet med denna konvention.

(11)

Eftersom målet för detta rambeslut, nämligen att fastställa regler enligt vilka en medlemsstat skall övervaka påföljdsvillkor eller alternativa påföljder som utdömts i en annan medlemsstat, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva med tanke på de berörda situationernas gränsöverskridande art och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpad enligt artikel 2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen går detta rambeslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Syftet med detta rambeslut är att fastställa regler enligt vilka en medlemsstat, för att underlätta dömda personers sociala återanpassning och för att förbättra skyddet för brottsoffer, skall övervaka påföljdsvillkor som utdömts på grundval av en dom som utfärdats i en annan medlemsstat eller alternativa påföljder i en sådan dom samt fatta alla ytterligare beslut i samband med verkställandet av denna dom, inom ramen för sin behörighet.

2.   Detta rambeslut skall endast tillämpas på erkännande av domar och övertagande av ansvaret för övervakning av påföljdsvillkor och alternativa påföljder samt för alla andra rättsliga avgöranden i den mening som avses i detta rambeslut. Detta rambeslut skall inte tillämpas på verkställande av brottmålsdomar genom vilka ett frihetsstraff eller en frihetsberövande åtgärd utdöms och som ligger inom tillämpningsområdet för rådets rambeslut 2007/…/RIF. Erkännande och verkställande av beslut om böter och förverkande skall regleras av de tillämpliga rättsliga instrumenten mellan medlemsstaterna, särskilt rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (4) och rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (5).

Artikel 2

Definitioner

I detta rambeslut avses med

a)

dom: ett beslut eller avgörande som vunnit laga kraft och som fattats av en domstol i den utfärdande staten, genom vilket det mot en fysisk person utdöms

i)

en uppskjuten påföljd,

ii)

en alternativ påföljd, eller

iii)

en villkorlig påföljd,

b)

uppskjuten påföljd: ett frihetsstraff eller en frihetsberövande åtgärd, vars verkställande helt eller delvis görs villkorlig

i)

vid domens avkunnande, eller

ii)

efter avtjänandet av en del av frihetsstraffet eller den frihetsberövande åtgärden (villkorlig frigivning eller frigivning på prov),

c)

alternativ påföljd: krav eller anvisningar som utdöms som en fristående påföljd och som inte är ett frihetsstraff, en frihetsberövande åtgärd eller böter,

d)

villkorlig påföljd: ett beslut som fattats av en domstol, genom vilket utdömandet av en påföljd har gjorts villkorligt genom att någon form av påföljdsvillkor utdöms,

e)

påföljdsvillkor: krav och anvisningar, vilka enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning åläggs en fysisk person i samband med en uppskjuten påföljd eller en villkorlig påföljd,

f)

utfärdande stat: den medlemsstat i vilken en dom enligt led a har meddelats,

g)

verkställande stat: den medlemsstat i vilken påföljdsvillkoren och de alternativa påföljderna övervakas samt där alla följdbeslut i samband med verkställandet av domen fattas, förutsatt att denna stat har övertagit ansvaret för detta.

Artikel 3

Grundläggande rättigheter

Detta rambeslut skall inte påverka skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga principerna enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 4

Utseende av behöriga myndigheter

1.   Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretariat om vilken eller vilka rättsliga myndigheter som enligt dess nationella lagstiftning är behöriga att agera i enlighet med detta rambeslut, när medlemsstaten är utfärdande stat eller verkställande stat.

2.   Rådets generalsekretariat skall göra den erhållna informationen tillgänglig för alla medlemsstater och för kommissionen.

Artikel 5

Typer av påföljdsvillkor och alternativa påföljder

1.   En dom som innehåller en eller flera av följande typer av påföljdsvillkor eller alternativa påföljder får överföras till en annan medlemsstat, i vilken den dömda personen har sin lagliga och vanliga vistelseort, för erkännande och övervakning av dessa påföljdsvillkor och dessa alternativa påföljder:

a)

En skyldighet för den dömda personen att till den behöriga myndigheten i den verkställande staten meddela varje byte av bostad.

b)

En skyldighet att inte utan tillstånd lämna eller besöka vissa orter i den utfärdande eller verkställande staten samt andra förelägganden rörande livsföring, bostadsort, utbildning, yrkesverksamhet eller fritidssysselsättningar.

c)

En skyldighet att vid bestämda tidpunkter inställa sig hos den behöriga myndigheten i den verkställande staten eller hos en annan myndighet i denna.

d)

En skyldighet att avstå från kontakt med personer eller föremål som kan ge incitament till fortsatta brott.

e)

En skyldighet att ersätta den skada som vållats genom brottet.

f)

En skyldighet att utföra samhällstjänst.

g)

En skyldighet att samarbeta med en övervakare.

h)

En skyldighet att genomgå terapeutisk behandling eller avvänjningskur.

2.   Varje medlemsstat skall vid införlivandet av detta rambeslut meddela rådets generalsekretariat vilka typer av påföljdsvillkor och alternativa påföljder som denna är beredd att övervaka utöver dem som anges i punkt 1. Rådets generalsekretariat skall göra den erhållna informationen tillgänglig för alla medlemsstater och för kommissionen.

3.   Utöver de villkor och påföljder som anges i punkt 1 skall det intyg som avses i artikel 6 endast innehålla sådana villkor eller påföljder som den berörda verkställande staten har meddelat i enlighet med punkt 2.

Artikel 6

Förfarande för översändande av domen och ett intyg

1.   Domen, eller en bestyrkt kopia av denna, tillsammans med ett intyg, för vilket ett standardformulär återfinns i bilaga I, skall av den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten översändas direkt till den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning under omständigheter som möjliggör för den verkställande staten att fastställa äktheten. Originalet av domen, eller en bestyrkt kopia av den, och originalet av intyget skall på begäran översändas till den verkställande staten. All officiell kommunikation skall också ske direkt mellan de nämnda behöriga rättsliga myndigheterna.

2.   Intyget, skall vara undertecknat av den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten; denna skall också intyga att dess innehåll är korrekt.

3.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten skall översända domen tillsammans med intyget till endast en verkställande stat åt gången.

4.   Om den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten inte är känd av den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten skall den sistnämnda vidta alla nödvändiga efterforskningar för att erhålla informationen från den verkställande staten, inklusive via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverk som inrättades genom rådets gemensamma åtgärd 98/428/RIF av den 29 juni 1998 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk (6).

5.   Om en rättslig myndighet i den verkställande staten tar emot en dom tillsammans med ett intyg och inte är behörig att erkänna denna skall den på eget initiativ översända domen tillsammans med intyget till den behöriga rättsliga myndigheten. Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten skall omedelbart underrätta den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten om översändandet av domen och intyget till den behöriga myndigheten, på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning.

Artikel 7

Den verkställande statens beslut

1.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten skall erkänna den dom som har översänts i enlighet med förfarandet i artikel 6 och omedelbart vidta alla åtgärder som krävs för övervakningen av påföljdsvillkor och alternativa påföljder, såvida den inte beslutar att åberopa ett av de skäl för vägran att erkänna domen och överta ansvaret för övervakningen som anges i artikel 9.

2.   Om påföljdsvillkoren eller de alternativa påföljderna till sin art eller varaktighet inte överensstämmer med lagstiftningen i den verkställande staten får den behöriga rättsliga myndigheten i denna stat anpassa arten och varaktigheten till de påföljdsvillkor eller de alternativa påföljder som föreskrivs i den verkställande statens lagstiftning för samma slag av brott. Det anpassade påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden skall så nära som möjligt motsvara vad som utdömts i den utfärdande staten.

3.   Det anpassade påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden får inte vara strängare än det ursprungligen utdömda påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden.

Artikel 8

Dubbel straffbarhet

1.   Följande brott skall enligt detta rambeslut och utan kontroll av dubbel straffbarhet medföra erkännande av en dom och övervakning av påföljdsvillkor och alternativa påföljder, förutsatt att de är straffbara i den utfärdande staten och kan leda till frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd under en längsta tid av minst tre år, i enlighet med sin definition i den utfärdande statens lagstiftning:

Deltagande i en kriminell organisation.

Terrorism.

Människohandel.

Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi.

Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen.

Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

Korruption.

Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (7).

Tvätt av vinning av brott.

Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.

IT-brottslighet.

Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter.

Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.

Mord, grov misshandel.

Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

Rasism och främlingsfientlighet.

Organiserad stöld eller väpnat rån.

Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.

Svindleri.

Beskyddarverksamhet och utpressning.

Förfalskning och piratkopiering.

Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.

Förfalskning av betalningsmedel.

Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser.

Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen.

Handel med stulna fordon.

Våldtäkt.

Mordbrand.

Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet.

Kapning av flygplan och fartyg.

Sabotage.

2.   Rådet får när som helst, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet enligt artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, besluta att lägga till andra kategorier av brott i förteckningen i punkt 1. Rådet skall på grundval av den rapport som det erhåller i enlighet med artikel 21.3 i detta rambeslut pröva om förteckningen bör utvidgas eller ändras.

3.   För andra brott än de som omfattas av punkt 1 får den verkställande staten låta erkännande av domen och övervakning av påföljdsvillkoren och de alternativa påföljderna bero på om de gärningar som föranleder domen utgör ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning, oavsett brottsrekvisit eller brottets rättsliga rubricering.

Artikel 9

Skäl för att vägra erkännande och övervakning

1.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten får vägra erkänna domen och överta ansvaret för övervakningen av påföljdsvillkor och alternativa påföljder, om

a)

det intyg som avses i artikel 6 är ofullständigt eller uppenbarligen inte överensstämmer med domen och inte har kompletterats eller rättats till inom en rimlig tidsfrist som har fastställts av den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten,

b)

de kriterier som fastställs i artikel 5 inte är uppfyllda,

c)

erkännandet av domen och övertagande av ansvaret för övervakningen av påföljdsvillkor och alternativa påföljder strider mot principen ne bis in idem,

d)

domen, i ett fall enligt artikel 8.3, avser gärningar som inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning; när det gäller skatter, tullar och valutatransaktioner får dock verkställandet av domen inte vägras av det skälet att den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte föreskriver samma typ av skatter eller att den inte innehåller samma slags bestämmelser om skatter, tullar och valutatransaktioner som den utfärdande statens lagstiftning,

e)

lagföringen eller verkställandet av påföljden redan har preskriberats enligt lagstiftningen i den verkställande staten och hänför sig till en gärning som den verkställande staten i enlighet med sin nationella lagstiftning är behörig att beivra,

f)

det enligt lagen i den verkställande staten föreligger immunitet som gör det omöjligt att övervaka påföljdsvillkoren eller de alternativa påföljderna,

g)

den dömda personen enligt lagen i den verkställande staten på grund av sin ålder inte kan göras straffrättsligt ansvarig för den gärning som domen avser,

h)

domen meddelades i personens frånvaro, såvida det inte i intyget anges att personen kallats personligen eller via en företrädare med behörighet enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning underrättats om tid och plats för de rättsliga förfaranden som ledde till att domen meddelades i personens frånvaro, eller att personen har meddelat en behörig myndighet att han eller hon inte bestrider saken,

i)

domen föreskriver en medicinsk/terapeutisk behandling som, trots vad som sägs i artikel 7.2, inte kan övervakas av den verkställande staten i enlighet med rättssystemet eller hälso- och sjukvårdssystemet i denna stat, eller

j)

i det fall som avses i artikel 13.1, ingen överenskommelse kan uppnås om anpassningen av påföljdsvillkoren eller de alternativa påföljderna.

2.   Vid fall enligt punkt 1 skall den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att inte erkänna domen och överta ansvaret för övervakningen av påföljdsvillkoren och de alternativa påföljderna, på lämpligt sätt samråda med den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att omedelbart tillhandahålla alla nödvändiga ytterligare upplysningar.

Artikel 10

Tidsfrister

1.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten skall, inom en tidsfrist på tio dagar efter mottagandet av domen och intyget, besluta om huruvida den skall erkänna domen och överta ansvaret för övervakningen av påföljdsvillkoren och de alternativa påföljderna. Den skall omedelbart meddela sitt beslut till den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten på sådant sätt att det lämnar en skriftlig uppteckning. En vägran att erkänna domen liksom vägran att överta ansvaret för övervakningen skall motiveras.

2.   Om den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten i ett särskilt fall inte kan hålla tidsfristen i punkt 1 skall den omedelbart, på ett sätt som den själv väljer, underrätta den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten och ange skälen till förseningen och den tid som uppskattningsvis behövs för att det slutgiltiga beslutet skall fattas.

Artikel 11

Tillämplig lagstiftning för övervakningen

För övervakningen av påföljdsvillkor och alternativa påföljder skall lagstiftningen i den verkställande staten tillämpas.

Artikel 12

Behörighet för alla följdbeslut samt tillämplig lagstiftning

1.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten skall vara behörig att fatta samtliga följdbeslut i samband med den uppskjutna påföljden eller den alternativa eller villkorliga påföljden, t.ex. en ändring av påföljdsvillkoren, ett återkallande av villkorligheten, ett fastställande av påföljden i händelse av en villkorlig påföljd eller en påföljdseftergift. Lagstiftningen i den verkställande staten skall tillämpas på de ovannämnda besluten och på alla ytterligare konsekvenser av domen.

2.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten får förbehålla sig behörigheten att fatta alla följdbeslut i samband med den villkorliga påföljden. I detta fall skall lagstiftningen i den utfärdande staten tillämpas på alla ytterligare konsekvenser av domen.

3.   Vid införlivandet av rambeslutet får varje medlemsstat ange att den i egenskap av verkställande stat i specifika fall vägrar övertagandet av ansvaret enligt punkt 1. I dessa fall skall beslut och meddelande ske i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 10. Den skyldighet som anges i artikel 7.1 berörs inte av detta.

Artikel 13

Samråd mellan de behöriga rättsliga myndigheterna

1.   Om den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten avser att göra en anpassning enligt artikel 7.2 och 7.3 skall den först samråda med den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten om det anpassade påföljdsvillkoret eller den anpassade alternativa påföljden.

2.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten får vid översändandet av domen och intyget enligt artikel 6 avstå från de samråd som avses i punkt 1. I så fall skall den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten i efterhand underrättas av den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten om alla anpassningar i enlighet med artikel 7.2 och 7.3.

Artikel 14

Berörda myndigheters skyldigheter när den verkställande staten har behörighet för alla följdbeslut

1.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten skall på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning omedelbart underrätta den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten om alla beslut med omedelbar eller suspensiv verkan i fråga om

a)

en ändring av påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden,

b)

ett återkallande av villkorligheten,

c)

utdömandet av en påföljd när det gäller en villkorlig påföljd,

d)

upphörande av påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden.

2.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten skall på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning omedelbart underrätta den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten om alla förhållanden och uppgifter som den anser skulle kunna föranleda ett återkallande av villkorligheten eller en ändring av påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden.

Artikel 15

Berörda myndigheters skyldigheter när den utfärdande staten har behörighet för alla följdbeslut

1.   Om den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten har behörighet för alla följdbeslut enligt artikel 12.2 och 12.3 skall den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten omedelbart meddela den om

a)

varje överträdelse av ett påföljdsvillkor eller en alternativ påföljd, samt

b)

varje uppgift som

i)

kan föranleda en ändring av påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden,

ii)

kan beaktas vid utdömandet av en påföljd när det gäller en villkorlig påföljd, eller

iii)

kan leda till ett återkallande av domens villkorlighet.

2.   För meddelandet skall det standardformulär som återges i bilaga II användas.

3.   Innan ett beslut fattas om påföljden vid en villkorlig påföljd eller om återkallandet av villkorligheten skall den dömda personen höras. Detta krav kan vid behov uppfyllas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 10 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (8).

4.   Den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten skall omedelbart informera den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten om alla beslut med omedelbar verkan eller som medför uppskov i fråga om

a)

en ändring av påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden,

b)

ett återkallande av villkorligheten,

c)

utdömandet av en påföljd när det gäller en villkorlig påföljd,

d)

upphörande av påföljdsvillkoret eller den alternativa påföljden.

5.   Vid fastställande av påföljden eller återkallande av villkorligheten skall den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten samtidigt meddela den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten om den avser att till den verkställandes staten översända

a)

en dom och ett intyg enligt rådets rambeslut 2007/…/RIF för övertagandet av ansvaret för verkställandet av den frihetsberövande åtgärden, eller

b)

en europeisk arresteringsorder för överlämnande av den dömda personen enligt rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (9).

6.   Om skyldigheten att verkställa påföljdsvillkoren eller de alternativa påföljderna upphört skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten inställa de beslutade åtgärderna så snart den erhåller information om detta från den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.

Artikel 16

Amnesti och nåd

Såväl den utfärdande staten som den verkställande staten kan bevilja amnesti eller nåd.

Artikel 17

Upphörande av den verkställande statens behörighet

Om den dömda personen lämnar den verkställande staten och upprättar sin lagliga och vanliga vistelseort i en annan medlemsstat skall den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten överföra behörigheten för övervakning av påföljdsvillkor och alternativa påföljder samt för alla följdbeslut i samband med verkställandet av domen till den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten.

Artikel 18

Språkanvändning

Intygen skall översättas till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den verkställande staten. Varje medlemsstat kan i samband med antagandet av rambeslutet eller vid en senare tidpunkt i en förklaring, som skall deponeras hos rådets generalsekretariat, ange att den kommer att godta en översättning till ett eller flera andra av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner.

Artikel 19

Kostnader

Den verkställande staten skall stå för kostnader i samband med tillämpningen av detta rambeslut, utom för sådana kostnader som uteslutande uppkommer på den utfärdande statens territorium.

Artikel 20

Förhållande till andra avtal och överenskommelser

1.   Detta rambeslut skall i förbindelserna mellan medlemsstaterna från och med den … ersätta motsvarande bestämmelser i Europarådets konvention rörande övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer.

2.   Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa de bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser som gäller vid tidpunkten för antagandet av detta rambeslut, förutsatt att dessa gör det möjligt att utöka eller bredda målen för detta rambeslut och att de bidrar till att ytterligare förenkla eller underlätta förfarandena för övervakning av påföljdsvillkor och alternativa påföljder.

3.   Medlemsstaterna får ingå bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser efter det att detta rambeslut har trätt i kraft, förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att utöka eller bredda målen för detta rambeslut och att de bidrar till att förenkla eller underlätta förfarandena för övervakning av påföljdsvillkor och alternativa påföljder.

4.   Medlemsstaterna skall inom tre månader efter det att detta rambeslut har trätt i kraft underrätta rådet och kommissionen om de gällande avtal och överenskommelser som avses i punkt 1 vilka de vill fortsätta att tillämpa. Medlemsstaterna skall också inom tre månader efter undertecknandet underrätta rådet och kommissionen om eventuella nya avtal eller överenskommelser enligt punkt 2.

Artikel 21

Genomförande

1.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut före den ….

2.   Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning. På grundval av en rapport som kommissionen utarbetar med beaktande av denna information skall rådet senast den … bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har följt bestämmelserna i detta rambeslut.

3.   En utvärdering av bestämmelserna i detta rambeslut, särskilt när det gäller den praktiska tillämpningen, skall göras före den ….

Artikel 22

Ikraftträdande

Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

På rådets vägnar

Ordförande


(1)  Yttrandet avgivet den … (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.

(3)  EUT L …, …, s. …

(4)  EUT L 76, 22.3.2005, s. 16.

(5)  EUT L 328, 24.11.2006, s. 59.

(6)  EGT L 191, 7.7.1998, s. 4.

(7)  EGT C 316, 27.11.1995, s. 49.

(8)  EGT C 197, 12.7.2000, s. 3.

(9)  EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.


BILAGA I

INTYG

enligt artikel 6 i rådets rambeslut 2007/…/RIF av den … om erkännande och övervakning av uppskjutna påföljder och alternativa och villkorliga påföljder

Image

Image

Image

Image

Image

Image


BILAGA II

FORMULÄR

enligt artikel 15 i rådets rambeslut 2007/…/RIF av den … om erkännande och övervakning av uppskjutna påföljder och alternativa och villkorliga påföljder

Image

Image