4.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 101/1

1.

Såsom anges i motiveringen är syftet med förslaget till förordning om ändring av budgetförordningen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden att integrera vissa av de ändringar som gjordes i samband med den nyligen gjorda översynen av den allmänna budgetförordningen.

2.

De föreslagna ändringarna syftar framför allt till följande:

3.

I förslaget motiveras inte varför de föreslagna ändringarna ”bedöms vara nödvändiga och brådskande, då de har till syfte att underlätta genomförandet av den nionde Europeiska utvecklingsfonden”. Framför allt nämns inte i skälen i ingressen till förslaget anledningarna till varför det anses nödvändigt att tillåta att genomförandeuppgifter anförtros åt offentligrättsliga organ på nationell nivå i medlemsstaterna i detta skede av genomförandet av den nionde Europeiska utvecklingsfonden.

4.

Budgetförordningen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden ”bygger till stor del på” den allmänna budgetförordningen, såsom anges i skäl 2 i förslaget. Därför är det oklart varför man i förslaget inte föreslår en integrering av de tillämpliga ändringar som nyligen gjordes av den allmänna budgetförordningen genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 för att stärka skyddet av gemenskapens finansiella intressen och förstärka principen om redovisningsskyldighet, till exempel

5.

Vidare har ändringarna av artikel 143.2 och 143.5 i den allmänna budgetförordningen avseende tidtabellen för översändandet av revisionsrättens revisionsförklaring och årsrapport inte förts in i det föreliggande förslaget. Därmed lämnar man det problem med en orealistisk tidtabell som redan togs upp i punkt 3 i revisionsrättens yttrande nr 12/2002 olöst och inför på nytt skillnader i de bestämmelser som är tillämpliga för den allmänna budgeten respektive EUF.

6.

Revisionsrätten skulle vilja fästa uppmärksamheten på sitt yttrande nr 12/2002, i vilket den föreslog att lagstiftaren skulle vara innovativ och anta en enda budgetförordning för alla nuvarande och kommande EUF, som, liksom den allmänna budgetförordningen, skulle ändras vid behov. På så sätt skulle man få ett enda tillvägagångssätt utan att riskera att behöva avbryta genomförandet av EUF, och förvaltningen skulle också i hög grad förenklas. Revisionsrätten uppmanade också lagstiftaren att utarbeta en enkel och tydlig lagstiftningstext, som inriktas på bestämmelser som är grundläggande och nödvändiga för genomförandet av EUF.

4.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 101/4

1–2

3–6

7–13

1.

Förslaget till förordning avser att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen genom att kommissionen och medlemsstaternas tullmyndigheter och övriga behöriga myndigheter får effektivare system som skall hjälpa dem att förebygga, utreda och beivra överträdelser av tull- eller jordbrukslagstiftningen. I detta syfte vill man genom förslaget

2.

Revisionsrätten har undersökt kommissionens förslag mot bakgrund av resultaten av sitt granskningsarbete.

3.

Revisionsrätten anser att förslaget bidrar till att uppfylla det mål som förordningen syftar till under förutsättning att kommissionen vidtar rätt åtgärder för att utan dröjsmål införa den IT-infrastruktur, de databaser och de mjukvaruprogram som krävs för att detta praktiskt skall fungera. I förslaget till förordning behandlar man dock inte de viktiga frågor som revisionsrätten redan har lyft fram och som fortfarande är giltiga. Dessa tas upp i punkterna 4, 5 och 6.

4.

Revisionsrätten upptäckte en potentiell överlappning mellan riskinformationsformulären och meddelandena om ömsesidigt bistånd och rekommenderade att OLAF och GD Skatter och tullar skulle rationalisera både rapporterings- och övervakningssystemen och arbeta för ett mer integrerat arbetssätt (3).

5.

Revisionsrätten konstaterade att i det speciella fall som gäller förfarandet för ömsesidigt bistånd på tull- och jordbruksområdet har OLAF inte gjort någon systematisk uppföljning (4). I februari 2007 var situationen oförändrad.

6.

Revisionsrätten hänvisar till sin rekommendation i särskild rapport nr 11/2006 om gemenskapens transiteringssystem (5) om att kommissionen bör vidta åtgärder för att göra informationskällorna om bedrägeri mer tillförlitliga och bättre utnyttja dem genom att utarbeta strategier för riskhantering. Kommissionen bör därför sträva efter att förbättra fullständigheten och tillförlitligheten i meddelandena om ömsesidigt bistånd och TIS.

7.

I artikel 2.1 första strecksatsen i förslaget till förordning definieras tullagstiftningen med en hänvisning till samtliga gemenskapsbestämmelser som reglerar mervärdesskatt när det gäller import och export. Revisionsrätten välkomnar detta tillvägagångssätt men anser, för att definitionen av tullagstiftningen skall överensstämma med den i Neapel II-konventionen (6), att denna artikel även bör hänvisa till samtliga bestämmelser som antagits på gemenskapsnivå om harmoniserade punktskatter på importvaror och deras åtföljande genomförandebestämmelser.

8.

Den nya punkt 2 som lagts till i artikel 15 skulle kräva att ordalydelserna ”upplysningar i efterhand”, ”upplysningar med jämna mellanrum”, ”på ett strukturerat sätt” och ”på ett mindre formaliserat sätt” definieras i artikel 2.1. Dessutom står möjligheten att lämna upplysningar med jämna mellanrum i motsättning till den nuvarande skyldigheten i artikel 15 att omedelbart till behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater översända alla relevanta upplysningar avseende verksamhet som strider mot, eller förefaller dem att strida mot tull- eller jordbrukslagstiftningen.

9.

Revisionsrätten anser att den möjlighet som finns att använda meddelanden om ömsesidigt bistånd för strategisk analys enligt den nya punkten 7 i artikel 18 kan bidra till att stärka OLAF:s effektivitet. Revisionsrätten anser dock att förslaget skulle ha gått längre i artikel 18a och gett kommissionen full tillgång till tillgängliga uppgifter i de system som redan har införts eller som planeras att införas (7) när det gäller alla sorters varor (inte enbart känsliga varor) för operativa eller strategiska analyser och riskhantering samtidigt som lämpligt skydd av personuppgifter garanteras.

10.

I artikel 18b ges inte en tydlig rättslig grund för en permanent infrastruktur som skall garantera samordningen av gemensamma tullaktioner i vilka företrädare eller kontaktpersoner från behöriga internationella eller regionala organisationer, EU-organ eller EU-byråer och tredjeländer kan delta, vilket anges i motiveringen.

11.

Revisionsrätten anser att artikel 23.2 i förslaget till förordning inte skiljer sig på ett väsentligt sätt från den nuvarande artikeln och att ändamålet med TIS bör förklaras bättre genom att det preciseras att effektiviteten av samarbets- och kontrollförfaranden av de behöriga myndigheterna nu också kan öka genom operativa eller strategiska analyser.

12.

Revisionsrätten uppmanar kommissionen att i artikel 41b.2 b och 41c.2 b inbegripa det registreringsnummer för punktskatter (SEED, registreringsnummer) som avses i förordningen om administrativt samarbete i fråga om punktskatter (8) och i direktiv 92/12/EEG (9) för att underlätta de utredningar som antingen kommissionen eller berörda myndigheter i en medlemsstat gör.

13.

Trots att kommissionen uppger att förslaget inte påverkar inkomsterna anser revisionsrätten att förslaget bör ha en positiv inverkan på traditionella medel och momsmedel genom minskningen av bedrägeri. Denna inverkan borde ha uppskattats i förslagets finansieringsöversikt för rättsakt för att det skall bli möjligt att på ett exaktare sätt bedöma om projektet ger valuta för pengarna.