23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/1

A.

I januari 2003 antog EESK ett yttrande på eget initiativ med titeln ”Industriella förändringar i Europa: Sammanfattning och prognoser – ett helhetsperspektiv”. Syftet med yttrandet var inte endast att ge en överblick över de mest angelägna frågorna och tendenserna inom industriell omvandling utan också att betona CCMI:s roll och framtida arbete. I de ansvarsområden som tilldelats CCMI på detta område ingick följande:

I yttrandet framhölls också behovet av att i enlighet med Lissabonstrategin ”kombinera konkurrenskraft med en hållbar utveckling och social och territoriell sammanhållning”. Vidare föreslogs en arbetsprincip för industriell omvandling som omfattade såväl den utveckling som berör företag som samspelet mellan dem och omvärlden.

Hittills har CCMI huvudsakligen inriktat sig på att utvärdera den industriella omvandlingens inverkan på olika sektorer, företag, anställda, regioner och på miljön. Syftet med detta initiativyttrande är att granska hur hållbar utveckling kan fungera som katalysator för industriell omvandling.

B.

I yttrandet konstaterades att den industriella omvandlingen i Europa ofta har setts som en form av omstrukturering men att det är ett betydligt mer dynamiskt begrepp. Företagsklimatet har nära koppling till det europeiska politiska och arbetsmarknadsmässiga klimatet, som i sin tur påverkar den industriella omvandlingsprocessen. Industriell omvandling äger i huvudsak rum på två sätt: genom en anpassad utveckling och genom radikala förändringar. Syftet med detta initiativyttrande är att granska hur hållbar utveckling såsom den definieras i Brundtlandrapporten (en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov) kan fungera som katalysator för en gradvis och proaktiv industriell omvandling.

C.

I yttrandet ges huvudsakligen exempel från energisektorn och sektorer med anknytning till denna, men de processer som beskrivs här kan också tillämpas på andra sektorer. Dessa sektorer har valts av följande skäl:

D.

Det är forskning och utveckling som avgör vid vilken tidpunkt en viss teknik blir tillgänglig, men det är marknaden som avgör när tekniken verkligen skall börja användas. Klyftan mellan dessa två kan också påverkas genom politiska beslut. Tack vare en balanserad mix av politiska åtgärder – subventioner, stimulansåtgärder, skatter – började företag i Sverige och Japan tidigt med teknisk utveckling av värmepumpar respektive solcellspaneler. Delvis som ett resultat av detta har dessa länder lyckats skaffa sig en marknadsledande position.

E.

EESK upprepar sin ståndpunkt att Lissabonstrategins samtliga tre pelare skall ägnas lika stor uppmärksamhet. Det betonas emellertid ofta att det finns utrymme för miljömässiga och sociala hänsyn endast i en sund, växande ekonomi. Detta är en alltför enkel beskrivning av strategin, eftersom det omvända också gäller. Det finns förvisso inte utrymme för en sund, växande ekonomi i en sjuk miljö eller i ett samhälle som präglas av social oro. Kommittén välkomnar de åtgärder som har vidtagits på området och som redovisas i bilaga 2 i kommissionens meddelande om översyn av strategin för en hållbar utveckling – Handlingsram (1).

F.

Hållbarhet är inte bara ett alternativ bland andra, det utgör snarare det enda alternativet om vi vill säkra en rimlig framtid. ”Hållbarhet” är ett övergripande begrepp och är därför inte begränsat till miljöfrågor. Det finns också ekonomisk och social hållbarhet. Kontinuitet i ett företag är en form av ekonomisk hållbarhet som bäst kan uppnås genom att lönsamheten upprätthålls. EU kan bidra till detta genom att stärka konkurrenskraften genom innovation och stimulera forskning och utveckling genom en aktiv politik och en kombination av målinriktade åtgärder (se t.ex. Sverige och Japan).

G.

Social hållbarhet innebär att människor har möjlighet att leva sunda liv och ha en inkomst samtidigt som man säkerställer en rimlig nivå av social trygghet för människor som inte har den möjligheten. EESK hävdar att Europa kan bidra på detta område genom att sträva efter ett samhälle som gör det möjligt för människor att upprätthålla sin yrkesskicklighet, som kan erbjuda dem anständiga arbeten i en säker och icke hälsovådlig arbetsmiljö med ett klimat som ger utrymme för både arbetstagarnas rättigheter och en fruktbar social dialog.

H.

Den ekologiska industrin erbjuder många möjligheter till ekonomisk tillväxt. Europa har en stark ställning i ett antal sektorer inom denna bransch. För att kunna vidmakthålla och utveckla sina starka sidor och uppnå samma ställning inom andra sektorer bör Europa visa större ambition.

I.

En näringslivspolitik som är inriktad mot hållbar utveckling kan bidra till att höja hela den europeisk ekonomins konkurrenskraft, inte bara i de framväxande nya sektorerna, utan också i de traditionella industrisektorerna. EESK ser gärna att kommissionen stöder en sådan politik. De exempel som redovisas i detta yttrande visar att genomtänkta och väl genomförda stödsystem (en kombination av beskattningsåtgärder, inmatningstariffer, stimulansåtgärder och reglering) i samband med införandet av ny miljöteknik kan bidra till att skapa en marknad för denna teknik som sedan kan utvecklas vidare utan stöd. Det måste stå klart att alla former av stöd gradvis skall trappas ner eftersom kostnaderna för statligt stöd inte får begränsa konkurrenskraften i övriga industrigrenar.

J.

EESK noterar att subventioner och incitament inte alltid fungerar effektivt och kan orsaka stora ekonomiska kostnader utan någon större ekonomisk effekt om de används felaktigt. Subventioner och reglering bör användas i inledningsskedet för att få i gång marknaden fram till dess att tekniken har mognat tillräckligt för att överleva utan stöd. Nyckelelementen i ett lyckosamt stöd är följande:

K.

Hållbar utveckling bör inte begränsas till ett europeiskt perspektiv eftersom det finns en global dimension. Den europeiska politiken för hållbarhet bör ges instrument för att förhindra utlokalisering av arbetet till andra regioner. För att säkerställa lika villkor krävs en strategi som beaktar förhållandena såväl inom som utanför EU. När det gäller den förstnämnda strategin bör lämpliga instrument införas för att säkerställa att sociala och miljömässiga kostnader som härrör från icke-hållbara produktionsmetoder i EU internaliseras i varornas pris för att stödja huvudbudskapet i rapporten från Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension (World Commission on the Social Dimension of Globalisation, WCSDG), nämligen att verka för en enhetlig policy inom ILO, WTO, IMF och Världsbanken (jfr CESE 252/2005). Vad gäller den sistnämnda strategin bör EU inom alla relevanta internationella forum (i synnerhet WTO) på alla sätt verka för att icke-handelsmässiga frågor, som grundläggande sociala och miljömässiga normer, skall inkluderas i internationella handelsöverenskommelser för att bidra till en förbättrad hållbarhetspolitik hos EU:s konkurrenter. Länder som USA, Indien och Kina besitter orättfärdiga ekonomiska fördelar i förhållande till EU så länge de inte är bundna av Kyotoprotokollets mål om minskade koloxidutsläpp. Dessa avtal borde tillämpas globalt eftersom handeln är fri först när den också är rättvis.

1.1

Den nuvarande basen för vår ekonomi är tillgången till billig energi och billiga råmaterial. Tillgångarna är emellertid begränsade, och det är delvis därför vi upplever avsevärda prisökningar. Därför krävs strukturella och tekniska förändringar som är möjliga att genomföra och EU måste bidra till denna förändring för att hjälpa den europeiska industrin att anta denna utmaning. Sektorer som förbrukar mycket energi och råmaterial måste övergå till en mer hållbar produktion i framtiden för att minska den kraftiga åtgången på naturtillgångar. Dessa sektorer kommer ju fortfarande att behövas i framtiden eftersom produktionen av utgångsmaterial och delvis förädlade produkter är grundvalen för det industriella förädlingsvärdet.

1.2

Energiintensiv industri i EU som har en tillverkning som bygger på hållbarhet och som konkurrerar internationellt får inte tvingas ut från marknaden av konkurrenter utanför EU som tillämpar mindre hållbara produktionsmetoder. För att förhindra detta måste lika villkor säkerställas för dessa sektorer genom samarbete mellan det civila samhället och staten.

1.3

Den största utmaning vi står inför är utvecklingen av ett hållbart samhälle som kan upprätthålla nuvarande välståndsnivå och samtidigt neutralisera de negativa bieffekterna av vårt nuvarande konsumtionsmönster. En av förutsättningarna för detta är att vi lär oss täcka vårt energibehov på ett annat sätt och att vi övergår till en annan typ av industriproduktion.

1.4

Behovet av en successiv övergång till en hållbarare samhällsmodell kan inte längre bestridas. Det finns flera anledningar till detta. Experterna tvistar om hur länge fossila bränslen kommer att vara tillgängliga till ett rimligt pris, men alla är ense om att de kommer att bli allt dyrare och till sist kommer de att vara uttömda. På grund av våra konsumtionsvanor står vi dessutom inför ett av de största hoten i vår tid: klimatförändringen.

1.5

Det bästa sättet att hejda dessa processer vore egentligen att upphöra med att använda fossila bränslen på det sätt vi gör nu. På kort sikt är detta emellertid ekonomiskt och politiskt omöjligt. Vi måste använda andra metoder, för någonting måste förändras, och även om förändringarna inte kan ske så snabbt som vi skulle önska så måste de i alla fall ske så snabbt som möjligt.

1.6

Genom att använda trias energetica  (2), en modell enligt vilken effektivare energianvändning kan stimuleras i tre steg, kan arbetet inledas inom det kortsiktiga perspektivet och sedan gå vidare mot hållbar konsumtion och produktion. De tre stegen är:

1.7

Det krävs ett åtgärdspaket både för att genomföra dessa tre mål och för att åstadkomma en övergång till en hållbarare industriproduktion. Dessa åtgärder måste baseras på ekonomiska och strategiska beräkningar. När man gör dessa beräkningar kommer man förr eller senare till en tidpunkt när man måste välja mellan oförenliga intressen. Vi får inte undvika dessa konflikter. Det finns ibland lösningar som alla vinner på, och politiken bör alltid sträva efter sådana lösningar, men i praktiken kan de vara svåra att finna. Då måste man välja mellan att ge möjlighet till hållbar förändring och att skydda befintliga intressen, och i samband med det ta hänsyn till det naturliga samspelet mellan olika sektorer. Sådana befintliga, oförenliga intressen måste alltid fram i ljuset och diskuteras.

1.8

Begreppet hållbarhet innebär att de ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekterna av EU:s utveckling är lika viktiga. I yttrandet kommer vi

2.1.1

Varje år absorberar jorden tre miljoner exajoule (EJ) solenergi. De totala reserverna av fossila bränslen uppgår till 300 000 EJ, dvs. 10 % av den totala årliga instrålningen från solen. Den totala årliga energiförbrukningen är 400 EJ. Av den energimängd på tre miljoner EJ som absorberas finns en del tillgänglig som vattenkraft (90 EJ), vindkraft (630 EJ) och biomassa (1 250 EJ). Resten finns tillgänglig som solenergi (3). Det finns alltså tillräckligt mycket hållbar energi för att täcka våra behov. Problemet är att tillvarata den.

2.1.2

Med tanke på kostnaderna och bristen på lämplig teknik kommer inte förnybara energikällor att kunna täcka det ökade energibehovet på kort sikt, och därför behövs andra energikällor. Fossila bränslen kan eventuellt göras ”rena” genom att man t.ex. avlägsnar koldioxiden och därefter lagrar den så att den inte släpps ut i atmosfären. Tekniken för att avskilja och lagra koldioxid utvecklas för fullt: ett dussin försöksanläggningar håller på att tas i bruk eller byggas i Europa, Nordamerika och Kina. Man kan förvänta sig att denna teknik ger positiva resultat redan 2015–2020.

2.1.3

När det gäller stödsystem för förnybara energikällor är tidsperspektivet centralt: Om stödet dras tillbaka för tidigt kan den nya branschen äventyras, om stödet ges för länge blir det inte längre effektivt. I normalfallet kan stödet fasas ut gradvis efterhand som FoU och skalfördelar medför lägre priser för tekniken. Det är också mycket viktigt att man noggrant specificerar hur stödet skall användas. Slutligen är det viktigt att stödsystemen annonseras i förväg så att näringslivet har tid på sig att förbereda sig för de nya marknadsvillkoren.

2.1.4

Debatten om kärnkraften ökar alltmer i betydelse, vilket framgår av grönboken om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning (4) och av slutsatserna från Europeiska rådets möte i mars 2006. I vissa länder är en majoritet för kärnkraft, i andra länder är majoriteten emot, huvudsakligen på grund av avfallsproblemet (5). Kärnkraften kommer emellertid att behövas under en avsevärd tid framöver för att vi skall kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan på energi eftersom kärnkraften är en utsläppsfri energikälla och eftersom avfallsvolymen är relativt liten i förhållande till den energi som genereras. På lång sikt kan fusionsenergi utgöra en lösning på nackdelarna med fissionsenergin.

2.1.5

Påpekas bör att vattenkraften inte behandlas särskilt eftersom denna teknik (förutom tidvattenkraft) anses som fullt utvecklad och utbyggd. Detta innebär inte att den saknar betydelse i ett hållbarhetssammanhang.

2.2.1

Biomassa är organiskt material från växter och träd som odlas speciellt för energiändamål. Man använder träd och snabbväxande grödor med hög avkastning per hektar. Biprodukter från jordbruket, där huvudvikten läggs på livsmedel, utnyttjas också som biomassa. Exempel på detta är halm och sockerbetsblast. Tillförsel av biomassa kan också bestå av restprodukter, t.ex. avfall från plantering och underhåll samt i hushållen, affärsföretagen och industrin. Exempel på detta är frukt-, grönsaks- och trädgårdsavfall, skogsavfall, rötslam, sågspån och kakaoskal.

2.2.2

Biomassan kan utnyttjas till att (till en del) ersätta fossila bränslen. Den årliga förbrukningen av energi från fossila bränslen är 400 EJ. Den årliga tillgången på biomassaenergi är 1 250 EJ. Men detta innebär inte att det är möjligt med en omedelbar övergång. På basis av den tillgängliga tekniken går det i dag att producera 120 EJ energi av biomassa. Förbrukningen av biomassaenergi i världen uppgår för närvarande till 50 EJ (6). En begränsat ökad användning av biomassa som bränsle är således möjlig på kort sikt, men det krävs tekniska genombrott för att potentialen skall kunna utnyttjas.

2.2.3

En rad olika initiativ har gett lovande resultat. I Österrike har användningen av biomassa för fjärrvärme ökat sexfaldigt, och i Sverige har man uppnått en åttafaldig ökning under de senaste tio åren. I USA baseras mer än 8 000 MW av den installerade produktionskapaciteten på utnyttjande av biomassa. I Frankrike produceras 5 % av energin för uppvärmningsändamål av biomassa. I Finland svarar bioenergin redan för 18 % av den totala energiproduktionen, och målsättningen är att öka andelen till 28 % till år 2025. I Brasilien produceras etanol i stor skala som bilbränsle, för närvarande står etanol för grovt räknat 40 % av den del av Brasiliens bränsle som inte utgörs av dieselbränsle (7).

2.2.4

Att utveckla biomassan är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

2.3.1

På global nivå motsvarar vindkraftens teoretiska potential mer än de dubbla beräknade elbehoven år 2020. Denna potential, och dess kontinuerligt förbättrade konkurrensläge till följd av tekniska framsteg, gör vindkraften till en avgörande ersättning för fossila bränslen. Den kan aldrig täcka alla behov på grund av att tillgången fluktuerar.

2.3.2

Under de senaste decennierna har det skett en dramatisk ökning av den installerade kraftproduktionskapaciteten för vindkraft. De kommersiella turbinernas kapacitet har ökat från 10 KW (5 m rotordiameter) till över 4 500 KW (över 120 m rotordiameter) (9). Under de senaste åtta åren har den installerade genereringskapaciteten för vindkraft haft en årlig tillväxttakt på över 30 % (10). Enligt prognoser från Europeiska vindkraftföreningen (EWEA) kommer den totala vindkraftkapaciteten att vara tillräcklig för att täcka 12 % av elbehovet år 2020. Det innebär att vindkraftkapaciteten ökar från 31 GW i slutet av 2002 till 1 260 GW år 2020, en tillväxt på 23 % om året. De marknadsledande länderna och de största exportörerna är Storbritannien, Danmark och Tyskland, och de viktigaste exportmarknaderna är Kina, Indien och Brasilien. I Kina, där vindkraftindustrin växer snabbt, kommer läget att förändras. Jämfört med 2004 ökade antalet tillverkare i Kina med 60 % under 2005. Detta betyder att vindkraftindustrin i EU kan komma att drabbas av samma utveckling som solenergiindustrin och förlora stora marknadsandelar till sina kinesiska konkurrenter.

2.3.3

Vindkraftsektorn är fortfarande i viss utsträckning beroende av olika stödinsatser. Den mest betydelsefulla är det pris som producenterna får för den energi som de säljer till kraftnätet, sammantaget med vissheten att prisnivån är garanterad för de kommande tio till tjugo åren. Tack vare dessa åtgärder i några medlemsstater befinner sig vindkraftsektorn i snabb tillväxt. Nackdelen är att dessa åtgärder leder till stora, centraliserade vindkraftsparker som ger stora vinster, i stället för ett finmaskigt nät av små, decentraliserade vindkraftverk. Allmänna opinionen vänder sig mot denna storskaliga företeelse i allt högre grad. Det är givet att vindkraften till syvende och sist måste kunna bära sig utan bidrag och särskilda inmatningstaxor.

2.3.4

Satsningen på forskning och utveckling måste öka för att förbättra vindkraftens konkurrensposition ytterligare. Man måste också hela tiden uppmärksamma de rättsliga riktlinjerna och de politiska målen. Andra större utmaningar består i att utveckla nya lokaliseringsplatser för vindkraftsparker till havs och eliminera osäkerheten om genomförandet av vindkraften.

2.3.5

Att utveckla vindkraften är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

2.4.1

Det finns två sätt att utnyttja solenergin: för uppvärmning och varmvatten samt för att producera elektricitet (12). Soluppvärmningssystemen är relativt enkla och billiga, och används redan i många länder.

2.4.2

Huvudskälet till att sikta på storskaligt utnyttjande av solenergin är att den är outtömlig. Den har en ofantlig potential på global nivå och är mycket miljövänlig förutsatt att dess design och konstruktion är väl genomtänkt.

2.4.3

Solenergin kan exploateras nästan överallt i världen på många olika sätt: från mycket små system i perifera områden i form av solpaneler på hustaken, till större solkraftverk.

2.4.4

Solvärmesystem används allmänt. Den största marknaden för dessa system är Kina, huvudsakligen för att infrastrukturen för gas- och eldistribution saknas på landsbygden. I sådana fall är solenergin den effektivaste lösningen. En annan stor marknad är Turkiet. Mellan 2001 och 2004 ökade försäljningen av solpaneler i hela världen med 10–15 % per år. Kina tog 78 % av den totala världsproduktionen och Turkiet 5,5 %.

2.4.5

I Europa är Tyskland, Österrike, Spanien och Grekland viktigare marknader för soluppvärmningssystem. De tyska och österrikiska regeringarna erbjuder ekonomiska incitament för att installera sådana system. I vissa spanska regioner är det obligatoriskt att installera sådana system i nya byggnader. Till följd av dessa stödåtgärder är Tyskland och Österrike de klart största producenterna av soluppvärmningssystem i Europa, och de svarar för 75 % av den europeiska produktionen. Detta förbleknar emellertid i jämförelse med produktionen av sådana system i Kina. Europa har producerat 0,8 miljoner m2 och Kina 12 miljoner m2. Huvudskälet är att den kinesiska regeringen tidigt erkände soluppvärmningens betydelse och stimulerade produktionen av dessa system med ett spektrum av åtgärder i sina femårsplaner.

2.4.6

Trots att den är outtömlig svarar den solenergiproducerade elektriciteten bara för en liten andel av våra behov. Det beror på att kostnaderna för solkraften fortfarande är betydligt högre än för el från gas- eller koldrivna kraftverk. För att bryta den onda cirkeln med solenergins låga användningsgrad och höga priser bör den utnyttjas så mycket som möjligt. Detta leder till betydande stordriftsfördelar inom produktions- och installationsfaserna. Först då går det att förnya och förbättra tekniken ytterligare.

2.4.7

Det är också fallet att elenergiproduktion med relativt små enheter med varierande uttag (beroende på solskenet) förutsätter en annan energisyn än hittills. Övergången till solenergi är ett projekt på medellång sikt, men det är mycket viktigt att utvecklingen inom sektorn ges starkt stöd.

2.4.8

Marknaden för solceller växer snabbt, men det finns i praktiken bara tre större marknader, nämligen Japan, Tyskland och Kalifornien. Dessa tre områden svarar för 80 % av världsproduktionen av solenergisystem. Produktionen uppmuntras genom höga bidrag och genom att hushållen får bra betalt för den el som produceras på detta sätt. Världens produktion av solceller 2004 motsvarade en genereringskapacitet på 1 150 MW. Om detta läggs till de ungefär 3 000 MW genereringskapacitet som redan fanns installerad i slutet av 2003 betyder det att den totala kapaciteten ökade till omkring 4 500 MW år 2005.

2.4.9

Den japanska marknaden skapades 1994 genom ett stödprogram med 50-procentiga bidrag. Stödet sänktes med 5 % per år, och 2004 var programmets sista år med 5-procentigt bidrag. Eftersom programmet skapade en betydande efterfrågan kunde det japanska näringslivet dra nytta av stordriftsfördelar. Priserna sjönk årligen med 5 %, så att konsumentpriserna blev stabila. Trots att bidragen inte längre är tillgängliga fortsätter marknaden att växa med omkring 20 % om året. Denna stabila efterfrågan har gjort det möjligt för japanska företag att investera i FoU och i ny tillverkningsteknik. Till följd av detta svarar Japan i dag för omkring 53 % av världsmarknaden.

2.4.10

Tyskland har genomgått en likartad process, men med omkring fem års eftersläpning med början 1999. En kombination av lågräntelån, bidrag och stabila priser för el som levereras till nätet har resulterat i att solcellsmarknaden har haft snabb tillväxt. Redan 2001 gick Tyskland om USA i fråga om installerad kapacitet. De lokala producenterna utvecklades, och nu kommer hälften av den europeiska produktionen (13 % av världsproduktionen) från Tyskland. Lanseringen av ett nytt stödprogram 2004, med stabila elpriser som garanteras för de kommande 20 åren, har gett processen ny drivkraft. Den tyska marknaden är i dag den mest snabbväxande i världen, med cirka 40 % åren 2004 och 2005. Denna inhemska efterfrågan gör det möjligt för de tyska tillverkarna att utveckla produktionen och lokalisera den till exportmarknaderna när hemmamarknaden börjar bli mättad.

2.4.11

Att utveckla solenergin är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

2.5.1

Geometrisk energi kan användas i form av värmepumpar för uppvärmning och kylning av byggnader. Dessa pumpar förbrukar bara en bråkdel av den gas- eller elkvantitet som konventionella värme/kylsystem använder. Energin till uppvärmning (eller kylning) hämtas från miljön (luften, vattnet eller marken) (13).

2.5.2

De största marknaderna för värmepumpar är USA, Japan och Sverige, som tillsammans svarar för 76 % av den totala installerade kapaciteten. De följs av Kina, Frankrike, Tyskland, Schweiz och Österrike. Den europeiska marknaden har växt från 40 000 enheter år 1997 till 123 000 enheter 2004. Den totala marknaden växte med 18 % år 2004. Tillverkning och installation av värmepumpar koncentreras till länder där staten har erbjudit starka ekonomiska och andra incitament.

2.5.3

Sverige är ett bra exempel på detta angreppssätt. Svenska staten har uppmuntrat användning av värmepumpar sedan 1990-talet, med åtgärder som direkt ekonomiskt stöd, skatteförmåner och marknadsföringsinsatser. Men ny lagstiftning för byggsektorn som föreskriver detaljerade temperaturkrav på uppvärmningssystemen har också bidragit till tillväxten i utnyttjandet av värmepumpar.

2.5.4

På detta sätt skapades en marknad i Sverige för tillverkning av värmepumpar. Landet har nu en etablerad värmepumpsindustri, med tre större aktörer på världsmarknaden och 50 % av den europeiska efterfrågan. Den svenska värmepumpsmarknaden är självbärande i dag. Antalet värmepumpar i bruk ökar stadigt, även utan statliga stödåtgärder. Över 90 % av de nya byggnaderna i Sverige utrustas nu med värmepump.

2.5.5

En liknande utveckling har skett i Österrike, där regionmyndigheterna har ställt bidrag till förfogande som motsvarar 30 % av kostnaden för inköp och installation av värmepumpar. Österrike har nu sju tillverkare av värmepumpar. I båda länderna var det kombinationen av direkt ekonomiskt stöd, byggbestämmelser och marknadsföring som åstadkom att en värmepumpsindustri kunde utvecklas som nu kan fungera utan stöd.

2.5.6

Att utveckla den geotermiska energin är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

3.1

Det är inte bara energin från fossila bränslen som är ändlig, det gäller även reserverna av metall- och mineralråvaror och biologiska råvaror till industriproduktionen (15). I den industrialiserade världen utnyttjas råvarorna extensivt. 20 % av världens befolkning förbrukar mer än 80 % av alla råvaror.

3.2

Detta konsumtionsmönster är oförenligt med ett hållbart utnyttjande av de naturtillgångar som vi förfogar över. På basis av antagandet att reserverna av råvaror är vårt gemensamma arv och att den nuvarande och framtida tillgången till dem är en allmän och oförytterlig rättighet, måste Europa reducera sitt råvaruutnyttjande med en faktor 4 till 2050 och en faktor 10 till år 2080 (16). EESK ser positivt på initiativen på detta område, såsom avmaterialiseringen och den miljötekniska handlingsplanen.

3.3

Sist och slutligen innebär alla produkter skador på miljön, antingen under produktionen, användningen eller kvittblivningen i slutet av deras livscykel. Cykeln har många faser: utvinning av råmaterial, design, produktion, montering, marknadsföring, distribution, försäljning, konsumtion och kvittblivning. I varje skede är olika aktörer inblandade: designers, producenter, handelsledet, konsumenterna, och så vidare. En integrerad produktionspolicy är ett försök att förbättra samordningen av dessa faser (exempelvis genom att ta hänsyn till bästa möjliga återvinning på designstadiet) för att förbättra produktens miljöegenskaper under hela dess livscykel.

3.4

I och med att så många olika produkter och aktörer är inblandade går det inte att utforma en enhetlig åtgärd som löser alla problem. Det krävs ett helt sortiment av policyinstrument, både frivilliga och bindande. Instrumenten måste användas i nära samarbete med de offentliga och privata sektorerna och med det civila samhället.

3.5

Konsumentorganisationerna bör också ha en mer uppmuntrande och stödjande roll än hittills. Fram till i dag har många av dessa organisationer i huvudsak koncentrerat sig på att få fram bästa möjliga produkt till lägsta möjliga pris. Detta innebär i praktiken att produktionen inte sker på hållbarast möjliga sätt.

3.6.1

Att utnyttja den värme som produceras i elproduktionsprocessen innebär radikalt förbättrad effektivitet i energiutnyttjandet, trots de tekniska begränsningar som beror på avståndet mellan platsen där värmen produceras (industrianläggningar) och platsen där den konsumeras (i hemmet), och som gör att mycket energi går förlorad. Mikroanläggningar för kraftvärme kan främst användas för uppvärmning av en byggnad med el som biprodukt. Alternativa produkter kan konfigureras för i första hand elbehov med uppvärmning som biprodukt. Hittills har försäljningen mest bestått i mikroanläggningar för kraftvärme med värme som huvudsyfte, men bränsleceller konfigureras oftare för att tillgodose behovet av el.

3.6.2

Kraftvärmetekniken kan kringgå denna begränsning och erbjuder samtidigt en ekonomisk utmaning för det europeiska näringslivet. Kraftvärmen utnyttjas i huvudsak för att värma upp bostäder och butiker, och den producerar el som biprodukt. Tekniken introducerades 1997, och år 2004 hade omkring 24 000 enheter installerats. Tekniken kan utnyttja olika energikällor. Den som är mest lovande är vätetekniken (bränsleceller), men den måste först utvecklas ytterligare.

3.6.3

Tack vare bidrag till slutanvändarna av kraftvärmeanläggningar har Japan gjort de största framstegen med att utveckla tekniken, delvis på grund av att bränsleceller ges starkt stöd av bilindustrin där. Japanska staten vill att landets näringsliv skall utveckla en ledarposition inom bränslecellstekniken, precis som det redan gjort inom solenergin. Därför stöder och finansierar Japan forskning och utveckling, och erbjuder även bidrag till slutanvändarnas inköp i ett tidigt skede av marknadsutvecklingen.

3.6.4

Att utveckla kraftvärmetekniken är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

4.1.1

Transportsektorn är en av de största användarna av fossila bränslen. Som framgår av de många värdefulla rekommendationerna i slutrapporten från Cars 21 finns det lovande affärsmöjligheter för hållbart energiutnyttjande inom denna sektor (17). En bättre planering av stadsutvecklingen och infrastrukturen och intensivare användning av IKT-teknik öppnar dessutom nya möjligheter till ökad transporteffektivitet. I kombination med fortsatt förbättrad teknik i förbränningsmotorerna kommer det att leda till betydande energisparande. På kort sikt finns det också lovande möjligheter att delvis gå över till andra bränslen som naturgas eller biomassabränsle. På längre sikt erbjuder vätetekniken attraktiva kommersiella möjligheter. Den hybridteknik som håller på att utvecklas är också en lovande övergångslösning.

4.1.2

Den maximala potentiella marknadsandelen för biomassabränsle uppskattas till 15 %. EU har ställt upp målet 6 % marknadsandel år 2010. Ett första pilotprojekt för att producera bränsle av biomassa i stor skala är redan i full drift.

4.1.3

Naturgas ger lägre CO2-utsläpp än både bensin (-16 %) och diesel (-13 %), och skulle kunna erövra en större marknadsandel om skattereglerna blir gynnsamma. På så sätt skulle en stabil marknad kunna utvecklas för både producenter och konsumenter. Tekniken finns redan. Möjligheterna är särskilt stora i samband med offentlig stadstrafik eftersom det skulle möjliggöra bästa möjliga utnyttjande av gaspåfyllningsstationerna. En 10-procentig marknadsandel skulle vara en möjlighet år 2020 (18).

4.1.4

Exempel från andra länder (särskilt Brasilien) visar att en sådan marknadsandel inte kan åstadkommas enbart genom att se till att det finns tillgång till biobränsle. Det krävs stödåtgärder – skatteincitament, riktad lagstiftning och marknadsföring – för att uppmuntra konsumenterna att byta bränsle.

4.1.5

En annan sida av medaljen är att en ökad användning av biobränslen från miljömässigt känsliga områden (som palmolja från Sydostasien) kan leda till en massiv förstörelse av regnskogen allteftersom den ersätts av palmoljeplantager. Det finns 23 stora ekosystem i världen. Enligt en nyligen utförd FN-studie är 15 av dessa förbrukade eller kraftigt förorenade.

4.2.1

Inom byggsektorn – t.ex. bostadsbyggandet – finns det en mycket stor potential för mer hållbar teknik. Det är redan möjligt att bygga nollenergihus med obetydlig merkostnad, särskilt med tanke på att eventuella extrakostnader snabbt betalar sig genom energisparande. Att bygga på detta sätt kostar i genomsnitt 8 % mer än med traditionella byggmetoder. Skalfördelar skulle kunna krympa klyftan till 4 % inom tio år. Norman Foster, en av världens mest berömda arkitekter, har en gång sagt att de faktiska byggkostnaderna bara är 5,5 % av en byggnads totala kostnader över en 25-årsperiod. Kostnaderna för att utnyttja byggnaden (energi, storskaligt eller småskaligt underhåll, hypoteksränta/hyra) svarar för upp till 86 % över samma tidsperiod. Det gäller följaktligen att hållbart byggande kan bli något dyrare på kort sikt, men att det är avsevärt billigare på medellång till lång sikt.

4.2.2

I Tyskland och Österrike är tillväxten för energieffektivt byggande större än i övriga Europa. Passiv Haus Institut i Tyskland har beställt huskonstruktioner som utnyttjar mycket lite energi genom solenergi i kombination med effektiv, lufttät isolering. Mer än 4 000 hus av denna typ har nu byggts i Tyskland, och mer än 1 000 i Österrike. Principen utnyttjas också i ökande utsträckning vid byggandet av kommersiella fastigheter.

4.2.3

Kommunen Freiburg har fastställt nya regler för energieffektivt byggande. Reglerna är ett integrerat inslag i alla hyres- eller köpeavtal som myndigheten sluter med byggföretag och entreprenörer. På detta sätt utnyttjar den lokala myndigheten sina rättsliga möjligheter på bästa sätt för att främja energihushållningen i större skala. Avtalen föreskriver att allt byggande på mark som köpts eller hyrts med tomträtt av myndigheten måste utföras i enlighet med riktlinjerna för energieffektivitet. Byggnaderna skall utformas så att de utnyttjar solenergin maximalt, och taken måste vara anpassade för installation av solpaneler. I områden där byggnader uppförs på detta sätt uppnår man besparingar på 40 % inom varmvattenförbrukningen.

4.3.1

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionens industripolitiska grepp väger in hållbarhetsaspekterna. Detta uttrycks i meddelandet om ”Genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik” (19). Om Lissabonmålen skall kunna uppnås krävs en konkurrenskraftig europeisk industri. Därför uppskattar EESK att man inrättar en högnivågrupp om konkurrenskraft, energi och miljön, ett av de sju mer omfattande sektorsövergripande policyinitiativ som lagts upp för att förstärka samordningsvinsterna mellan olika politikområden i ljuset av strävan att stärka konkurrenskraften. Kommittén välkomnar också de ansträngningar som den europeiska industrin själv har satt in på området.

4.3.2

I dag är industrin fortfarande till största delen beroende av fossila bränslen. I många fall kan emellertid valet av elproduktionssätt tillåta alla typer av primärenergikällor samtidigt som man i de flesta fall kan spara energi (20). Det finns också metoder för att överföra restenergi mellan industrianläggningar och andra sektorer eller bostadsområden. Ett exempel är att överskottsvärmen från industrikomplexet Europoort utnyttjas till att värma upp den största växthusanläggningen i nordvästra Europa, som ligger på 20 kilometers avstånd i Westland.

4.3.3

Råoljan är grundvalen för den kemiska industrin, men i framtiden kommer tillgången på den att minska. Ett alternativ är biosyntes, produktion av baskemikalier ur biomassa med hjälp av bakterier. Det är ett mycket komplicerat men samtidigt lovande område. På senare år har man gjort stora framsteg när det gäller kunskaperna om den genetiska koden för mikroorganismer som exempelvis bakterier. Ny teknik gör det möjligt att modifiera organismerna genetiskt så att de omvandlar det organiska materialet till specifika ämnen. Bakterien blir till en sorts programmerbar minireaktor.

4.3.4

I dag utnyttjar livsmedels- och läkemedelsbranscherna denna mikroorganismteknik, t.ex. i framställningen av ost, öl och penicillin. Möjligheterna med sådan biologisk omvandling är avsevärda även inom dessa sektorer, men den kemiska industrin börjar nu också intressera sig för tekniken. Det krävs en hel serie av reaktionssteg för att få fram ämnen ur råolja och raffinera dem. Tekniken måste utvecklas mycket längre, men det är teoretiskt möjligt att gå över till direkt omvandling av biomassa till baskemikalier och andra produkter. Det kommer att reducera behovet av att använda olja, med alla ekonomiska och miljömässiga vinster som det innebär – att utsläppen minskar, att kretsloppet sluts och att kedjan blir hanterbar.

4.3.5

Energiintensiva sektorer kan möta särskilda problem vad gäller att säkra en successiv övergång till förnybara energikällor. Graden av hållbarhet i produktionen står i direkt relation till nivån på den teknik som används och inga större förbättringar på detta område väntas i den närmaste framtiden. Stål- och aluminiumsektorn i Europa t.ex. har redan åstadkommit goda resultat på detta område. Samtidigt som stålindustrin investerar en hel del i ny teknik för hållbarare produktion, särskilt med hjälp av Ulcos-projektet (Ultra Low CO2 Steelmaking, EU:s största stålprojekt någonsin) och räknar med att CO2-utsläppen kommer att ha halverats omkring 2040, kännetecknas produktionen av primärt aluminium i Europa av en anmärkningsvärt hög grad av förnybar energi (44,7 %). Eftersom den energi som används vid tillverkningen av sekundärt aluminium från aluminiumskrot endast är 10 % av den energi som krävs för tillverkning av primärt aluminium finns det stora möjligheter till energisparande i denna sektor. Kina gör emellertid omfattande uppköp av aluminiumskrot på den europeiska marknaden till följd av statliga stimulansåtgärder för att spara energi.

4.3.6

Den europeiska stålindustrin ligger också väl framme på området för råmaterialeffektivitet och återvinning. Hälften av allt stål i världen produceras med skrot. Man utnyttjar också återvunnet avfall i största möjliga utsträckning. Vid Corus-verket i IJmuiden återanvänds 99 % av avfallet på platsen eller externt.

4.3.7

Trots att man inom en överskådlig framtid oundvikligen i stor utsträckning kommer att använda fossila energikällor som råmaterial till industriproduktion kommer användningen av nya material att bidra till att spara energi på tillämpningsområdena, exempelvis genom att sänka vikten på fordon. För att främja denna innovation måste europeisk industri behålla sin internationella konkurrenskraft först och främst inom utvinningsindustrin där den värdeskapande kedjan börjar.

5.1

En gradvis övergång till hållbar produktion är ett behov som är oundvikligt och som inte ifrågasätts. Avindustrialisering, överflyttning av produktion till andra regioner och ökad konkurrens från utvecklingsekonomier har lett till osäkerhet och farhågor. I detta klimat har människor en tendens att tro att en övergång till hållbarare produktion kommer att påverka Europas konkurrenskraft negativt, hindra industrins tillväxt och utplåna arbetstillfällen, och det är dåligt för ekonomin och för sysselsättningen.

5.2

Sysselsättningen i EU har påverkats negativt. I tyska studier förespås att 27 600 arbetstillfällen kommer att gå förlorade fram till 2010 till följd av systemet för handel med utsläppsrätter, en siffra som kommer att stiga till 34 300 år 2020 (21). Ytterligare 6 100 arbetstillfällen kommer att försvinna i Tyskland fram till 2010 som en följd av tillämpningen av lagen om förnybar energi (22). Slutligen kommer genomförandet av Kyotoprotokollet att fram till 2010 ha lett till förlust av 318 000 arbetstillfällen i Tyskland (23). Siffrorna måste ställas i relation till de nya arbetstillfällen som skapas, och de visar att det i praktiken åstadkoms en ”industriell omvandling” genom en politik som inriktas på klimatskyddsmål, bl.a. genom de 16,4 miljarder euro som omsattes i Tyskland under 2005 på förnybara energislag och hittills har skapat 170 000 arbetstillfällen på detta område (24). Miljö- och klimatskyddet svarar för närvarande för en omsättning på 55 miljarder euro och omkring 1,5 miljoner arbetstillfällen i Tyskland och bidrar till Tysklands totala export (med en andel på 31 miljarder euro år 2003), och sektorn säkrar därmed många fler arbetstillfällen (25).

5.3

Effekterna är dock inte enbart negativa. En studie av förlorade jobb i Europa visar att mindre än 5 % av de arbetstillfällen som gått förlorade har gjort det till följd av att produktion flyttats till andra regioner (26). Trots de metodologiska begränsningar som tekniken för datainsamling innebär är denna undersökning en värdefull informationskälla, särskilt i kombination med andra relevanta indikatorer. Vidare kan man hävda att endast en ringa procentandel av dessa förlorade arbetstillfällen kan skyllas på miljölagstiftningen.

5.4

Antalet arbetstillfällen har också ökat. Den ekologiska branschen, som arbetar med forskning och utveckling på den hållbara teknikens område, är en dynamisk sektor som varje år ökar sysselsättningen med 5 %. Sektorn har över två miljoner direkta arbetstillfällen på heltid och svarar nu för lika många jobb i Europa som läkemedels- och flygindustrierna (27).

5.5

En OECD-studie (28) har visat att hållbar produktion inte definitionsmässigt leder till högre kostnader. På längre sikt kan den även reducera kostnaderna i viss mån. Dessutom skall förhållandet att produktionen är hållbar vägas mot dessa kostnader. Klara kommersiella fördelar, miljölagstiftning och kompletterande lagstiftning leder till investeringar i hållbara innovationer, den uppmuntrar till effektivare utnyttjande av råvarorna, den skapar starkare varumärken, den förbättrar företagens image och leder i sista hand till bättre lönsamhet och ökad sysselsättning. För att denna process skall bli lyckosam krävs en gemensam strategi som bygger på delat ansvar mellan näringslivet, arbetstagarna och staten.

5.6

Man måste till varje pris undvika att den europeiska industrin beroende på högre kostnader till följd av miljö- och sociallagstiftning drabbas av omfattande konkurrensnackdelar jämfört med regioner utanför EU. När EU fastställer standarder för hållbar produktion för sin egen industri är det oacceptabelt och samtidigt orimligt att unionen samtidigt tillåter producenter från tredjeländer att marknadsföra produkter som inte har tillverkats i enlighet med dessa standarder. För att uppmuntra hållbar produktion krävs en strategi som beaktar förhållandena såväl inom som utanför EU.

5.6.1

När det gäller den förstnämnda bör lämpliga instrument införas för att säkerställa att sociala och miljömässiga kostnader som härrör från icke-hållbara produktionsmetoder i EU internaliseras i varornas pris för att stödja huvudbudskapet i rapporten från Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension (World Commission on the Social Dimension of Globalisation, WCSDG), nämligen att verka för en enhetlig policy inom ILO, WTO, IMF och Världsbanken, vilket framhölls i EESK:s yttrande ”Globaliseringens sociala dimension”.

5.6.2

Vad gäller den sistnämnda strategin bör EU inom alla relevanta internationella forum (i synnerhet WTO) på alla sätt verka för att icke-handelsmässiga frågor, som grundläggande sociala och miljömässiga normer, skall inkluderas i internationella handelsöverenskommelser för att bidra till en förbättrad hållbarhetspolitik hos EU:s konkurrenter. Länder som USA, Indien och Kina besitter orättfärdiga ekonomiska fördelar i förhållande till EU så länge de inte är bundna av Kyotoprotokollets mål om minskade koloxidutsläpp. Dessa avtal borde tillämpas globalt eftersom handeln är fri först när den också är rättvis.

5.7

Den europeiska ekologiska branschen har nu i stora drag en tredjedel av världsmarknaden och ger ett handelsöverskott på över 600 miljoner euro. Under 2004 steg exporten med 8 %, och detta är en tillväxtmarknad eftersom alla länder, även Kina och Indien, i framtiden kommer att gå över till hållbara produkter och produktionsprocesser.

5.8

Det hållbara, innovativa samhälle som vi måste eftersträva förutsätter en grundlig informationskampanj riktad till medborgare och konsumenter för att öka medvetenheten och skapa en bred social bas. Detta samhälle behöver också välutbildad arbetskraft. Europa har den senaste tiden uppmärksammat detta i alltför liten utsträckning. Den engelska texten i tio EU-direktiv på området (hållbarhet, innovationer) har sökts igenom efter förekomsten av orden training, learning, skilling och education, och bara det första förekom en enda gång i ett direktiv.

5.9

Ett antal kommissionsmeddelanden som föregick dessa direktiv behandlade grundligt behovet av utbildning. Detta intresse saknades emellertid helt i direktiven. Meddelanden är bara ord, medan direktiv är handlingar. En policy är inte vad man säger utan vad man gör. EESK ser det som positivt att man fäster stor vikt vid utbildning inom EU:s nya industripolitik och uppmanar kommissionen att fortsätta i denna riktning.

5.10

I Lissabonstrategin har EU ställt upp målet att före 2010 bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi, med fler och bättre jobb och ökad social sammanhållning. Det behövs en välutbildad arbetskraft för att bygga upp och underhålla denna typ av samhälle. Om vi inte investerar tillräckligt i att utbilda våra arbetstagare är det inte bara så att vi misslyckas med att nå Lissabonmålen före 2010. Vi kommer aldrig att uppnå dem.

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/12

1.1

Vad gäller nylanseringen av Lissabonstrategin fokuserades vid Europeiska rådet i mars 2006 å ena sidan på tillväxt och sysselsättning och å den andra på en integrerad strategi för hanteringen av de nya utmaningar som globaliseringen medför.

1.2

EU måste förbinda sig att säkerställa en utveckling för sina medborgare som är innovativ, konkurrenskraftig och hållbar samt att verka för en större ekonomisk och social sammanhållning inom sitt område genom att upprätta och utveckla nya företag, nya yrkesprofiler och genom att inrätta fler och bättre arbetstillfällen samtidigt som man bevarar den europeiska sociala modellen med inriktning på en kunskapsbaserad ekonomi.

1.2.1

Kommittén är fast övertygad om att utan ”en ny förvaltningscykel som bygger på partnerskap och egenansvar” (1) kommer alla strävanden att stimulera EU:s konkurrenskraft och sysselsättning att vara förgäves, och att man snabbt och på bred front måste anta och genomföra nya förvaltningsparadigmer.

1.2.2

Kommittén anser att såväl sjunde ramprogrammet för FoTU som det nya ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation fortfarande i alltför hög grad präglas av ett uppifrån-och-ner-tänkande och ännu inte gör det möjligt för offentliga och privata aktörer med ansvar för utvecklingen på lokal och regional nivå att integreras och delta på ett lämpligt och ansvarsfullt sätt. Det är endast på detta sätt som den viktiga roll som arbetsmarknadens parter spelar vad gäller att skapa utsikter för en hållbar och varaktig tillväxt skulle kunna utnyttjas fullt ut.

1.3

Bland annat med hjälp av de båda ovanstående instrumenten borde EU stödja detta nya slags partnerskap på lokal nivå mellan myndigheter och ekonomiska aktörer och särskilt arbetsmarknadens parter genom att verka för en ny generation av territoriella pakter för utveckling i en globaliserad värld (2).

1.4

EESK är övertygad om att det inte finns några styresformer som passar alla. Varje enskild regional/lokal nivå får söka de former som bäst motsvarar kraven på regional och lokal förvaltning och som är förenliga med nationella, europeiska och internationella referensramar.

1.5

Kommittén anser emellertid att några gemensamma kriterier för dessa former skulle kunna anges:

1.5.1

En sådan integrerad regional och lokal politik måste nödvändigtvis innehålla en strukturerad social dialog, som bland annat uppnås genom ett bättre utnyttjande av de befintliga lokala och regionala ekonomiska och sociala råden, genom kontakter med arbetsmarknadens parter och företrädare för det organiserade civila samhället samt genom inrättande av effektiva former för ekonomiska och sociala partnerskap (3).

1.5.2

Här bör man följa den väg som EESK föreslagit, där de ekonomiska och sociala råden, eller liknande organ, i de olika medlemsstaterna deltar i en strukturerad dialog med EESK.

1.6

Framgången för denna nya styresform beror i allt högre grad på förmågan att fastställa vilken närhetsgrad som är lämpligast för att hantera problem och lösningar i enlighet med subsidiaritetsprincipen, samtidigt som samstämmigheten och ett med övriga politiknivåer gemensamt synsätt bibehålls (4).

1.7

Kommittén är övertygad om att metoden att undersöka möjliga vägar, åtgärder och insatser på medellång och lång sikt utifrån en gemensam syn med hjälp av framtidsprognoser i vilka flera aktörer deltar kan ge ett värdefullt bidrag nerifrån-och-upp till den kulturella utvecklingen i samhället och också berika de politiska och administrativa besluten. Men framför allt kan en sådan metod ge upphov till och stärka en regional och lokal samverkan mellan de tekniska, ekonomiska, sociala, politiska och kulturella sektorerna, som är så viktiga för förvaltningen av en hållbar och konkurrenskraftig utveckling.

1.8

Detta kräver framför allt medverkan av arbetsmarknadens parter och företrädare för det organiserade civila samhället. Syftet är att man tydligt skall kunna ringa in starka och svaga punkter och fastställa nya positioner på hemmamarknaden och på den internationella marknaden.

1.9

Om globaliseringen å ena sidan skapar en konkurrenspress för att satsa på modernisering, innovation och uppgradering av värdekedjan, och gör det möjligt att producera och distribuera varor och tjänster så effektivt och ekonomiskt fördelaktigt som möjligt, riskerar den å den andra sidan, om man inte ingriper i tid, att skapa ökad splittring och fragmentering av den ekonomiska och sociala strukturen, framför allt på lokal och regional nivå.

1.9.1

Kommittén anser därför att man snarast måste få fram nya kompetenser som kan lotsa EU-medborgarna mot de förändringar som väntar. Det bör göras gemensamma fortbildningsinsatser för distriktens ledningspersoner, företagsansvariga och ansvariga för finans- och kreditsystem; detta skall genomföras i samarbete med politiska beslutsfattare och ansvariga tjänstemän inom den offentliga sektorn.

1.10

Kommittén menar att det endast är en lokal och regional integrerad strategi som bygger på delaktighet som kan leda till att den kunskap som förvärvats genom investeringar i forskning och utveckling, innovation och utbildning kan frambringa den innovationsförmåga och de konkurrensfördelar för den industriella basen i EU som kan locka till sig mänskliga och finansiella resurser.

1.10.1

I detta sammanhang är det ytterst viktigt att undersöka nya former för att locka arbetskraft till regionen, bland annat genom en ökad jämvikt mellan arbete och fritid och stimulansåtgärder, särskilt för intellektuella och högkvalificerade yrkesgrupper, som tjänstemän i ledande ställning, forskare och fackmän inom industrin; åtgärder som ger dem möjlighet att under sitt yrkesliv få komma i åtnjutande av tillräckligt attraktiva anställningsvillkor.

1.11

Kommittén anser att det nya ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation 2007–2013 måste ses i samband med gemenskapens övriga regionalpolitiska insatser och åtgärdsprogram eftersom det syftar till att ta itu med problemen via tre handlingslinjer: programmet för entreprenörskap och innovation, stödprogrammet för kommunikations- och informationsteknik och programmet Intelligent energi – Europa.

1.12

Mot denna bakgrund stöder kommittén kravet på en stark samordning av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation med insatser inom regionalpolitik, sammanhållning och gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete liksom med sjunde ramprogrammet för FoTU. En betydande del av sjunde ramprogrammets program ”Kapacitet” ägnas åt forskningsutveckling inom små och medelstora företag, ”kunskapsregioner”, stöd till innovation och innovativa tjänster till företagen samt de nödvändiga kontakterna mellan utbildningssektorn och företagen.

1.13

Förutom att dessa initiativ noggrant samordnas för att säkerställa samverkansvinster och undvika överlappningar och bristande överensstämmelse, måste de enligt kommitténs mening först och främst omformas och på ett adekvat sätt införlivas på det lokala och regionala planet, under prioritering av partnerskap där det gemensamma målet är lokal utveckling.

1.14

Kommittén vill slutligen än en gång framföra sin synpunkt från ett nyligen avgivet yttrande om den moderna industripolitiken: ”Det saknas dock en tydlig koppling mellan insatserna på EU-nivå och den medverkan som krävs från regeringars, näringslivets och aktörers sida på nationell och regional nivå”.

2.1

Styresformer : I antropologisk litteratur görs åtskillnad mellan tre olika slags styresformer  (5). Styrning ”från grunden”, som innebär samordning av alla berörda parter på lokal nivå och som kännetecknas av en tydlig orientering mot all slags teknisk verksamhet. ”Nätverksstyrning” som bygger på en hög grad av nätverkssamordning av samtliga aktörer, särskilt företag, forskningsorgan och finansiella organ. ”Dirigistisk” styrning som bygger på en hög grad av samordning och på central förvaltning av flera särskilt viktiga aspekter som finansiering och forskningskompetens.

—

Att integrera sociala och miljömässiga hänsyn i de ekonomiska besluten.

—

Att låta beslutsprocesserna bygga på en gemensam värdemodell och delaktighet.

—

Att verka för goda metoder och fortlöpande dialog mellan berörda aktörer för att främja ökad innovation och konkurrenskraft.

—

Att kartlägga befolkningen.

—

Att fastställa de värderingar som den omfattar.

—

Institutionellt kapital: förmågan hos de officiella institutionerna i ett område att koncentrera sig på problemlösning, deras handlingskraft, snabbheten i beslutsprocessen, organisationernas informationsgrad och deras flexibilitet och slutligen de befintliga kontakterna mellan de olika organisationerna.

—

Kulturellt kapital: de nedärvda traditionerna i området, värderingar och övertygelser, den språkliga rikedomen och slutligen områdets sociala relationer och beteendemönster (7).

—

Symboliskt kapital: ett områdes förmåga att mobilisera tillräcklig energi för att säkerställa den egna utvecklingen samt dess kapacitet att fungera som modell för de företag som är verksamma inom området.

—

Psykosocialt kapital: bygger huvudsakligen på begreppet tilltro, på övertygelsen att det finns en gemenskap och att denna har en utvecklingspotential, och slutligen på vetskapen om att det finns en möjlighet att upprätta ett samarbete med grupper och sammanslutningar.

—

Kognitivt kapital: ett kollektivt know-how som inte skall förväxlas med den enskilde individens egna resurser. Det kognitiva kapitalet utvecklas inom de organisationer som utgör infrastrukturen för kunnandet, dvs. universitet, forskningscentrum, kulturella organisationer och intresseorganisationer samt företag och organ som ansvarar för utveckling av den sociala dialogen (8).

2.4.1

I syfte att stödja de handlingslinjer som beslutades av Europeiska rådet i Lissabon har kommissionen skapat förutsättningarna för att strukturera upp det europeiska området för forskningsverksamhet (10), för vilket finansieringen byggdes in i sjätte ramprogrammet, med särskilt fokus på territoriell framtidsforskning (11). 2001 inrättade kommissionen enheten ”Vetenskaplig och teknisk framtidsforskning; kontakter med IPTS” (12) med syftet att sprida framtidsforskning som innovationsmodell.

2.5.1

De senaste årens tendenser har inneburit att subsidiariteten har vunnit mark, liksom frågan om närhet, dvs. en kultur genom vilken medborgaren uttrycker sin önskan att känna sig delaktig i beslut på det sociala området. Tack vare ny teknik sprids kunskap i en takt och en omfattning som tidigare var otänkbara.

3.1

I början av det tredje årtusendet konfronteras EU med en djupgående strukturomvandling som på kort tid har revolutionerat den internationella miljö som den europeiska ekonomin fungerar och konkurrerar i. Bland dessa förändringar kan särskilt följande nämnas:

3.2

I Aho-rapporten (13) framhålls att det krävs ett systemskifte på styresformernas område, för att Europa skall uppnå större konkurrenskraft och medvetenhet om de utmaningar som strukturomvandlingen tillför systemet.

3.2.1

Ett systemskifte på styresformernas område kan ske med hjälp av följande:

3.3

Forskning och utveckling, design, tillverkningssystem, logistiska system (16), marknadsföring och kundtjänster är funktioner som integreras alltmer och tillsammans fungerar som en enhet och kontaktlänk mellan kunderna och dem som skapar nya produkter.

3.4

Den nya företagsstrukturen är i allt lägre grad beroende av tillgången till fysisk infrastruktur och i allt högre grad av immateriella tillgångar. Företagen behöver ett välutrustat område med lokala och regionala styresformsstrukturer som kan stödja kapaciteten för produktion och distribution av varor och tjänster, och säkerställa bästa möjliga garantiservice.

3.5

Det är ytterst viktigt att utveckla en tydlig lokal och regional identitet som tar sig uttryck i socialt kapital, eftersom omlokaliseringsrisken måste hanteras och det för de nya företagen krävs särskilda förutsättningar och lokala tjänster av hög kvalitet. Endast medveten och kvalificerad arbetskraft kan uppnå denna höga kvalitetsnivå.

3.6

När medborgarna, de politiska beslutsfattarna och arbetsmarknadsparterna är medvetna om den regionala eller lokala identiteten möjliggörs en integrerad strategi för miljömässig och social hållbarhet, ytterligare en faktor som kan bidra till nya investeringar.

3.7

En uppvärdering av den lokala och regionala identiteten grundar sig på att man ställer upp bakom, erkänner och engagerar sig i en uppsättning gemensamma värden inom ramen för en gemensam framtidsvision. Främjande av den lokala och regionala identiteten kräver följande:

4.1.1

Följande åtgärder har hög prioritet när det gäller att dra nytta av de mänskliga resurserna i området:

4.2.1

En integrerad områdesbaserad strategi kan uppmuntra och bidra till att företag, framför allt små och medelstora företag, startas och utvecklas, genom en miljö som är gynnsam på följande punkter:

4.3.1

Vid sitt möte i mars 2006 fastställde Europeiska rådet följande prioriteringar för det förnyade partnerskapet för tillväxt och sysselsättning:

4.4

Det är främst ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation som inom en konsekvent ram innefattar många aktiviteter i syfte att hantera betydande konkurrens- och innovationsproblem som drabbar EU:s ekonomiska och sociala liv. Detta sker genom att utvecklingen inriktas på innovativa, produktiva och miljövänliga insatser som präglas av en effektiv resursanvändning och är socialt giltiga.

4.5

Det särskilda programmet Kapacitet inom sjunde ramprogrammet syftar till att stärka forskningskapaciteten och i synnerhet göra följande:

4.5.1

Att småföretagen medverkar på ett optimalt sätt i forsknings- och innovationsverksamheten skall gälla även för de övriga särskilda programmen i sjunde ramprogrammet (”Samarbete”, ”Idéer” och ”Människor”).

4.5.2

En annan sak som är gemensam för alla program är skyldigheten att främja spridningen av forskningsresultat, något som görs mest effektivt på lokal och regional nivå. I detta sammanhang anser EESK att det är ytterst viktigt med tillräcklig samordning, överensstämmelse och samverkan med gemenskapens regionalpolitiska och sammanhållningsrelaterade åtgärder liksom med de övriga gemenskapsinstrumenten till stöd för lokalt och regionalt samarbete och utbildning.

4.5.3

Det är också nödvändigt att samordna de ovannämnda åtgärderna med den regionalpolitik som tar sin utgångspunkt i de reformerade europeiska strukturfonderna.

4.6

Sådana initiativ kräver en hög grad av samordning för att säkerställa samverkanseffekter och undvika överlappningar eller inkonsekvens, och för att de verkligen skall fungera på plats behövs även följande:

4.6.1

EESK anser att både det sjunde ramprogramment för forskning och teknisk utveckling och programmet för konkurrenskraft och innovation, vilka kommittén tidigare yttrat sig om, fortfarande i alltför hög grad präglas av ett ”uppifrån och ned-perspektiv”, och att den lokala och regionala utvecklingens offentliga och privata aktörer ännu inte kan integreras och medverka ansvarsfullt på önskvärt sätt. Detta angreppssätt ger inte de lokala aktörerna möjlighet att spela den roll som tillkommer dem i egenskap av medansvariga för de europeiska styresformerna.

4.6.2

Med hjälp av de båda ovanstående instrumenten borde EU stödja detta nya slags partnerskap på lokal nivå mellan myndigheter och ekonomiska aktörer och särskilt arbetsmarknadens parter genom att verka för en ny generation av ”territoriella pakter för utveckling i en globaliserad värld” (23). Alla aktörer inom utvecklingen av ekonomi och sysselsättning borde gå samman i dessa pakter, för att på lämpligt sätt kunna anta marknads- och konkurrensrelaterade utmaningar och använda ett vidare perspektiv än det lokala, som alltmer hotar att fungera begränsande i förhållande till sammanlänkade internationella fenomen.

4.7.1

En stor del av insatserna för hållbar konkurrenskraft ligger inom de lokala och regionala myndigheternas behörighet. Därför är det särskilt viktigt med system för styresformer och samarbete mellan de olika lokala och regionala myndigheterna, olika organ och institutioner, arbetsmarknadsparterna, företagen och det civila samhällets ekonomiska och sociala aktörer som verkar i området.

4.7.2

När det gäller styresformerna hänvisar vi till något som kommittén tidigare framfört i sammanhanget: att även de ”privata intressenterna bör agera och ta ansvar genom påtagliga bidrag och satsningar. De sociala och civila dialogerna är betydelsefulla verktyg” (24).

4.7.3

När det gäller förstärkning av den sociala dialogen delar kommittén kommissionens ”uppfattning att arbetsmarknadens parter, med anledning av den branschkännedom de besitter, bör inneha en särskild larmfunktion”.

4.7.4

Enligt vår mening gäller det att inrätta system för social ingenjörskonst och beslutsfattande som grundar sig på deltagande, är snabba, aktiva och framåtblickande och kan upprätthålla en politisk, ekonomisk och social demokrati av hög kvalitet, utan att hindra och fördröja utvecklingen av åtgärder och initiativ.

4.7.5

Det är av yttersta vikt att utveckla en gemensam strategi på medellång och lång sikt, och att kartlägga och fördela ansvaret för gemensamma delmål samt använda avancerade och etablerade regionala instrument, t.ex. prognosverksamhet.

4.8

Den integrerade områdesbaserade strategin och en styresformsstrategi för utveckling av ett område med socialt ansvar

4.8.1

I vår miljö, som är öppen för internationell konkurrens, måste en styresformsstrategi för utveckling av ett område med socialt ansvar säkerställa en varaktigt dynamisk ekonomisk utveckling och hög social kvalitet. Strategin bör framför allt fungera med hjälp av följande:

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/20

1.1

Kommittén är övertygad om att man genom att använda elektroniska hjälpmedel inom undervisning och utbildning (e-Learning) (1) kan hjälpa EU att genomföra åtgärder för att öka effektiviteten och kvaliteten på utbildningarna och t.ex. möjliggöra utbildning på arbetsplatsen. Detta leder bland annat till att kostnaderna för personalutbildning minskar, vilket gör framför allt de små och medelstora företagen betydligt mer konkurrenskraftiga.

1.2

Kommittén anser att det fortfarande finns stora skillnader inom EU när det gäller utbildning med stöd av informations- och kommunikationsteknik (IKT). Detta beror på den språkliga och kulturella mångfalden och på att marknaderna i fråga inte är tillräckligt mogna.

1.2.1

För att ändra på detta bör alla institutioner inom hela utbildningsväsendet göras mer öppna, också på området livslångt lärande (2), så att nya utbildningsformer faktiskt kan införas och ges bredare spridning, och kunskaper och praktik därmed kan integreras så att synergier kan uppnås med den planerade tekniska och ekonomiska utvecklingen.

1.2.2

Kommittén anser att kommissionen är bäst lämpad att ange den nya riktningen i samband med detta. Frågan om kommunikation och samordning är därför av särskild betydelse för kommissionens avdelningar, främst på områdena utbildning och informationssamhället.

1.2.3

Det är på tiden att man erkänner att e-Learning har blivit ett etablerat fackområde med professionellt kunnande. På så sätt kan man se till att enhetliga angreppssätt tillämpas och mervärde skapas.

1.3

Kommittén anser att medvetenheten på IKT-området måste öka inom EU. Detta gäller framför allt de möjligheter som denna teknik ger att stödja utbildning inom industri och livslångt lärande, inklusive

1.4

EESK påminner EU:s institutioner och medlemsstaterna om att dessa processer i samband med programmen för att utveckla informationssamhället inte får leda till någon som helst form av utestängning och därför inte heller till några sociala, ekonomiska och geografiska begränsningar i tillgången till elektronisk infrastruktur som ett utbildningsredskap.

1.4.1

En central förutsättning för att IKT skall kunna användas inom livslångt lärande, framför allt på landsbygden och i de små städerna i gemenskapen, är enligt EESK att EU och medlemsstaternas regeringar främjar bredbandsanslutningar (3) som möjliggör tillgång till system för e-Learning. Situationen är mycket svår i dessa områden i de nya medlemsstaterna. Detta stärker ytterligare tesen att det får inte finnas några som helst hinder i tillgången till bredband.

1.4.2

EESK uppmanar därför kommissionen att erkänna frågan om tillgången till bredband som en beståndsdel i en bredare strategi för att ge tillgången till Internet status som en allmännyttig tjänst.

1.5

Kommittén anser att man på området datoriserad distansundervisning bör ägna särskild uppmärksamhet åt risken för en generationsklyfta, allrahelst som allt fler åtgärder på området livslångt lärande för vuxna i framtiden kommer att ske med stöd av IKT.

1.6

EESK vill också peka på att e-Learning bör beaktas som en lösning för synskadade. Med tanke på att det finns tekniska lösningar på detta område, bör författare till läroböcker för e-Learning använda sig av den samling av regler som utarbetats av de synskadades organisationer.

1.7

EESK är övertygad om att IKT-stödd utbildning (e-Learning) kan bli ett effektivt instrument för att öka företagens konkurrenskraft och öka den ekonomiska potentialen hos framför allt de små och medelstora företagen, som har en central roll att spela genom att generera ekonomisk tillväxt och skapa arbetstillfällen.

1.8

Om man utvidgar stödet till livslångt lärande via IKT inom EU kommer detta enligt EESK att bidra stort inte bara till att öka företagens konkurrenskraft utan också till att öka de anställdas sociala kapital, vilket bör leda till att värdet på de europeiska företagens kapital ökar.

1.9

EESK konstaterar att det finns ett akut behov av att fastställa vilken ny roll det civila samhället och dialogen mellan arbetsmarknadens parter skall ha i arbetet med att främja och genomföra den ständiga utbildningen med stöd av e-Learning på EU:s arbetsmarknader. Att förbereda alla europeiska samhällen för IKT-stött livslångt lärande kommer att bidra till uppbyggnaden av ett europeiskt kunskapsområde och ett kunskapssamhälle (4).

1.10

Kommittén noterar att integreringen av IKT i undervisningen och förankringen av e-Learning i yrkeslivet skett i mindre utsträckning än väntat. Behöriga myndigheter i EU och på nationell nivå uppmanas därför att vidta åtgärder för att betydligt öka den faktiska användningen av e-Learning. En sådan utveckling kan i hög utsträckning bidra till att öka företagens konkurrenskraft och produktivitet.

1.11

EESK uppmanar EU:s institutioner att ägna särskild uppmärksamhet åt de små och medelstora företagens behov, deras nätverk och de organisationer som representerar dessa för att på så sätt se till att dessa verkligen utnyttjar IKT inom utbildningen.

1.12

Kommittén anser att man med hjälp av heltäckande program och incitament ständigt och systematiskt bör stödja lärare som undervisar inom modern teknik och moderna metoder (IT-pedagogik).

1.13

EESK understryker att kommissionen också bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om immateriell äganderätt inom IT-stödd undervisning.

1.14

I sina slutsatser, i avsnittet slutsatser och rekommendationer, föreslår kommittén att man i linje med det namnbruk som etablerats i EU med begrepp som t.ex. e-Europa, e-Learning, e-Skills, inför begreppet e-LL (e-Lifelong Learning) för IKT-stött livslångt lärande och härigenom understryker vilken roll denna form av inlärning har och behovet av att utveckla och sprida den inom programmet handlingsplanen e-Europe och det påföljande initiativet i2010.

2.1

Temat för yttrandet är hur ett IKT-stött livslångt lärande kan bidra till att öka konkurrenskraften, den industriella omvandlingen och utvecklingen av det sociala kapitalet i EU.

2.2

Med genomförandet av Lissabonstrategin håller det livslånga lärandet på att bli ett av de viktigaste begreppen i utbildningspolitiken och i EU:s nya utbildningsprogram för perioden 2007–2013 (5). Flexibla och öppna utbildningsmetoder med stöd av IKT kommer säkerligen att spela en central roll i arbetet med att utveckla en kunskapsbaserad ekonomi.

2.3

Efter det banbrytande programmet e-Europe och åtgärderna för att införa e-Learning, som redan gett ett antal lovande resultat, bör man överväga hur man skall använda sig av dessa framgångar i samband med den industriella omvandlingen, hur man skall utveckla de möjligheter som de ger och vilka framtidsperspektiv man kan formulera.

3.1

Europaparlamentet och rådet har pekat på informationsteknikens betydelse för utvecklingen av mänskliga resurser (6) och antagit ett mångårigt program (2004–2006) i syfte att faktiskt integrera IKT i Europas utbildningssystem. Programmets grundläggande mål är att underlätta IKT-användningen för att höja kvaliteten på utbildningen i samband med livslångt lärande.

3.2

Den öppna och flexibla distansundervisning som tillsammans med e-Learning dominerat under det senaste årtiondet ses nu mot en bredare bakgrund. IKT-stött lärande eller e-Learning gör oss mer flexibla i vårt liv, våra studier och vårt arbete och är ett av de främsta medlen för att de strategiska Lissabonmålen skall uppnås. Icke-formellt (7), informellt (8) och arbetsplatsbaserat lärande får allt större betydelse.

3.3

I ett yttrande från 2004 med namnet ”Förbättra genomförandet av Lissabonstrategin” (9) pekade EESK på behovet av att utforska kunskapsekonomins nya möjligheter och betydelsen av en ökad expansion av informationsteknik och innovativa processer.

3.3.1

EESK pekade också på bristerna i utbildningssystemen och behovet av att bättre integrera den sociala dimensionen.

3.4

En del av de initiativ som EU under det senaste årtiondet tagit inom IKT-stött lärande har gett mycket goda resultat, medan andra har visat sig ge varierande resultat och har inte gett de kvantitativa och kvalitativa effekter som planerades.

3.4.1

De modeller för inlärning med hjälp av elektroniska hjälpmedel (e-Learning) som användes i början och som var inriktade på individuell inlärning, förmedlade endast viss kunskap som fastställts på högre nivå och saknade nästan helt och hållet didaktiskt stöd eller utvärderingar. Dessa var för dem som snabbt försökte anpassa sig till denna form av inlärning delvis en besvikelse.

3.4.2

De snabba tekniska framstegen, det ökade trycket på ekonomin och skillnaderna i tempo mellan de politiska åtgärder som regeringarna på senare år vidtagit för att koppla samman IKT och utbildning har inte på tillfredsställande sätt lyckats främja utvecklingen av yrkesfärdigheter.

3.5

Enligt EU:s planer skall år 2010 12,5 % av alla vuxna mellan 25 och 64 år delta i olika former av livslångt lärande. För närvarande uppgår denna siffra i genomsnitt till 10 % (10). Endast genom att intensifiera åtgärderna för att sprida den IKT-stödda utbildningen kan de planerade målen uppnås.

3.5.1

Med tanke på att endast 15 % av de arbetstillfällen som kommer att skapas under de närmaste fem åren är avsedda för lågkvalificerade arbetstagare, medan 50 % av de nya arbetstillfällena kräver högkvalificerade arbetstagare (11), blir kraven på kommissionens och medlemsstaternas utbildningsprogram desto högre.

3.6

Ett nytt initiativ från EU, som inleddes i samband med kommissionens meddelande ”i2010” (12), är initiativet e-Inclusion, som omfattar både integrering av IKT och IKT som medel för integration (13). Syftet med e-Inclusion är att avlägsna hindren för IKT-användningen och att stimulera IKT-användningen för att förebygga utslagning och förbättra den ekonomiska produktiviteten och sysselsättningsmöjligheterna.

3.6.1

En viktig fråga inom ramen för e-Inclusion är den om IKT-stödd distansundervisning för att minska eller förebygga social utslagning av de yrkesgrupper som av geografiska eller sociala skäl eller på grund av särskilda utbildningsbehov har svårare att få tillgång till utbildningsåtgärder.

3.6.2

Fördelarna med distansundervisning är att den inte är beroende av en viss plats, att man kan anpassa inlärningstakten till elevernas individuella behov, att man kan använda modern informationsteknik, att det finns möjligheter till utbildning för eftersatta grupper m.m.

3.6.3

EESK uppmanade i ett yttrande nyligen (14) företrädare för regeringar och branscher att utarbeta och stödja utbildningsåtgärder inom IKT för de samhällsgrupper som hotas av den digitala klyftan (15).

3.6.4

Genomförandet av programmet e-Inclusion hänger också samman med arbetet för att främja den digitala kompetensen (16), som har blivit till en synonym till det moderna kunskapssamhället. Det verkar inte bara nödvändigt utan till och med självklart att erkänna den digitala kompetensen som en av de centrala färdigheterna på området livslångt lärande. Detta har bland annat skett i det yttrande som EESK antog nyligen (17).

3.7

Främjandet av e-skills har stor inverkan på olika aspekter av den industriella omvandlingen (18). Termen e-Skills omfattar såväl yrkesverksamma som övriga IKT-användare samt kompetens i fråga om e-affärer. Kommissionen föreslog nyligen en rad åtgärder inom ramen för främjandet av en omfattande e-Skillsagenda. Många av dessa avser industrin och spridningen av digital kompetens på arbetsmarknaden och utveckling och spridning av nya e-Skills  (19).

3.7.1

I samband med de åtgärder som berör både e-Skills och alla de frågor som hänger samman med införandet av IKT-stött livslångt lärande har partnerskapet mellan de berörda parternas företrädare en central roll att spela. Det gäller bland annat

3.8

I samband med genomförandet av målen i strategin i2010, bland annat också i projekten rörande e-Inclusion, är det viktigt att bredbandsanslutningarna till Internet får ökad spridning. Dessa får inte begränsas till storstäderna utan måste också nå ut till invånarna i mindre utvecklade regioner (20).

3.8.1

Det bör påpekas att cirka 90 % av företagen och hushållen i städerna i EU-15 men bara 60 % av företagen och hushållen på landsbygden och i avlägsna områden har tillgång till bredband – dessa skillnader är dessutom betydligt större i de nya medlemsstaterna.

3.8.2

Bredbandsanslutningarna är av grundläggande betydelse inte bara för stärkandet av företagens konkurrenskraft och regionernas ekonomiska utveckling utan är också avgörande för utbildningssektorn, framför allt i de fall där e-Learning används för att genomföra utbildningsprogram.

3.9

För att förbättra praxis inom IKT-stött livslångt lärande och öka effektiviteten i denna form av utbildning vore det just nu mycket lämpligt med en politisk diskussion i denna fråga. EU är den aktör som är bäst lämpad att ge politiken en ny riktning i samband med detta.

3.9.1

För närvarande betraktas införandet av IKT vid institutioner för formell utbildning, framför allt skolor och universitet, som en prioritet inom politiken. När det gäller IKT-stött livslångt lärande och icke-formell och informell utbildning av vuxna tillmäts IKT klart mindre betydelse, och man ställer betydligt mindre medel till förfogande för att stimulera ett utnyttjande av dessa möjligheter.

4.1

Om man ser till innehållet i kommissionens meddelande från 2002 (21) och EESK:s yttrande om ”Vidareutbildning och produktivitet” kan man konstatera att produktiviteten är nyckeln till ekonomisk tillväxt och större konkurrenskraft i de europeiska företagen och ekonomierna. Huruvida produktiviteten kan höjas beror i hög grad på vilka framsteg företagen gör i sin IKT-användning och hur arbetstagarna anpassar sig till den moderniserade industrins krav.

4.1.1

Även om den elektroniska teknik som prisats så starkt inte motsvarat förväntningarna under den första utvecklingsfasen, uppvisar faktiskt de sektorer av samhället och ekonomin som riktat in sig på e-teknik ett uppsving utan motstycke och har fortfarande en ansenlig potential.

4.1.2

Mot denna bakgrund gör kommissionen rätt i att ta upp och framhäva betydelsen av modern informations- och kommunikationsteknik när det gäller att främja konkurrenskraften och innovationen och dess betydelse för kunskapssamhället, framför allt i de små och medel- stora företagen.

4.2

Vägen till större konkurrenskraft i den europeiska ekonomin måste gå via en yrkesutbildning som genomförs med hjälp av IKT-stödda program och utbildningar. Skapandet av sammanhängande, mobila och flexibla system för utbildning av arbetssökande, personer som förbereder sig för arbetsmarknaden och industriarbetare gör att de snabbare kan förvärva kunskaper och att man kan genomföra betydande tekniska förändringar och innovationer i produktionsföretagen och därmed göra dem mer konkurrenskraftiga.

4.2.1

I detta sammanhang kommer därför införandet av IKT-stött livslångt lärande i företagen och deras omgivning att öka deras konkurrenskraft, bidra till att förbättra de anställdas sociala kapital och därmed höja värdet på de europeiska företagens kapital.

4.3

Runt år 1994 skedde ett genombrott i den faktiska tillämpningen av e-Learning, när industrin – framför allt de stora företagen – i stor utsträckning började använda denna metod i samband med internutbildning och utveckling av de mänskliga resurserna. Det var ett tecken på mognad när e-Learning visade sig kunna erbjuda konsoliderade och hållbara lösningar och att man överbryggat den tidigare fasen av förenklade reklam- och marknadsföringsbudskap. Samtidigt har det visat sig att de små och medelstora företagen i praktiken av olika anledningar är en eftersatt grupp bland dem som använder sig av e-Learning. I dessa företag används denna utbildningsmetod – liksom ofta IKT – endast i liten utsträckning, och de flesta anställda inom små och medelstora företag riskerar att utestängas från möjligheterna till livslångt lärande. Ökad e-Learning skulle kunna bli en faktor för ökad konkurrenskraft och effektivitet i de små och medelstora företagen. Behöriga myndigheter på både EU-nivå och nationell nivå borde arbeta för att öka medvetenheten om detta och genomföra åtgärder för att främja IKT-användningen i samband med utbildning inom sektorn för små och medelstora företag.

4.4

Det sociala kapitalet omfattar enskilda personers resurser i form av färdigheter, information, kultur, kunskaper och kreativitet samt relationerna mellan personer och organisationer. Vilken betydelse dessa resurser har för den ekonomiska utvecklingen och den industriella omvandlingen i samband med denna måste därför analyseras mot bakgrund av i vilken utsträckning det finns ett samband mellan hur resurserna uppstår, sprids och används och därigenom kan skapa mervärde.

4.4.1

En hög grad av socialt kapital är direkt avgörande för förmågan att utveckla ett kunskapssamhälle som är kreativt, innovativt, öppet för förändringar och kan skapa varaktiga sociala och ekonomiska relationer. En av grundvalarna för ett sådant samhälle är investeringar i vetenskap, utbildning och vidareutbildning.

4.4.2

Det sociala kapitalet ökar med förmågan till samarbete såsom detta kommer till uttryck i partnerskapet mellan berörda parter (se punkt 3.7.1) i alla program och åtgärder på området IKT-stödd utbildning, framför allt också inom livslångt lärande.

4.5

IKT-stödd distansundervisning kan möjliggöra en systematisk, snabbare och billigare överföring av kunskaper som är av avgörande betydelse framför allt för industrin som en viktig beståndsdel av det mänskliga kapitalet och underlättar kunskapsöverföringen mellan forskning och industri.

4.5.1

En välutbildad personal som fortlöpande utvecklar sina kvalifikationer är en viktig faktor och avgörande för värdet på en firma eller ett företag. Det är också en förutsättning för att produktionsteknologin och produktionsprofilen skall kunna ändras och en anpassning till arbetsmarknadens krav skall kunna ske.

4.6

Kommissionen understryker (22) att den snabba tekniska utvecklingen och de skiftande ekonomiska villkoren förutsätter att det görs ständiga investeringar för att utveckla de mänskliga resurserna under medverkan av privatpersoner, företag, arbetsmarknadens parter och myndigheter. Tyvärr kan man inte skönja någon tydlig tendens till en ökning i de offentliga utbildningsutgifterna. Dessa uppgår i genomsnitt till cirka 5 % av BNP, men skillnaderna mellan de enskilda länderna är här betydande och ibland rentav drastiska.

4.7

De investeringar som görs för att utveckla de mänskliga resurserna får direkta följder för produktivitetstillväxten och är en attraktiv investeringsform på mikroekonomisk och social nivå. Undersökningar (23) har gett vid handen att den ekonomiska tillväxten för varje utbildningsår ökar med i genomsnitt cirka 5 % på kort sikt och cirka 2,5 % på lång sikt. Europeiska rådet bekräftar också dessa fakta i sina slutsatser (24), där man betonar att investeringar i utbildning och vidareutbildning bringar stor nytta, som helt klart överväger kostnaderna.

4.8

Den snabba tekniska utvecklingen leder till att det uppstår moderna produktionsanläggningar, ofta utrustade med IT-teknik som det behövs arbetstagare med IKT-utbildning för att sköta. Det är inte alltid möjligt att genast anställa dessa, men tack vare den storskaliga IKT-användningen inom utbildning och framför allt inom livslångt lärande kommer det säkerligen att bli lättare att hitta lämplig arbetskraft på arbetsmarknaden.

4.9

Av ovan nämnda skäl och med tanke på den industriella omvandling som pågår bör man vidta intensiva åtgärder för att IKT snabbt skall börja användas inom livslångt lärande. Dessa åtgärder torde leda till att arbetstagare i europeiska produktionsföretag och arbetslösa under vidareutbildning snabbare kan förvärva nya kunskaper och färdigheter. Det är framför allt för de arbetslösa som man måste garantera tillgången till offentligt finansierade utbildningsåtgärder inom IKT (25).

4.9.1

De arbetslösas motivation till självstudier är inte särskilt hög, eftersom chanserna att få använda de kunskaper som förvärvats ännu inte är särskilt stora. Störst motivering ger en konkret möjlighet till anställning efter utbildningen eller omskolningen, som i bästa fall ges av det företag som erbjuder anställning.

4.9.2

Detta skulle kunna leda till gynnsamma villkor för IKT-stött livslångt lärande, men i de områden där detta behövs mest (i landsbygdsområden med produktionsföretag i de nya medlemsländerna som ofta gått i konkurs) är infrastrukturen dock inte tillräcklig.

4.9.3

Infrastrukturen i dessa områden behöver stöd från regeringarna och EU, eftersom IT-företagen inte är beredda att täcka kostnaderna för att ge fattiga områden (småstäder och byar) tillgång till Internet.

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/26

—

Direkta och kompletterande åtgärder för att helt genomföra inre marknaden för företagsrelaterade tjänster, särskilt genom att avlägsna hindren för att sektorn skall fungera friktionsfritt (murar som hämmar marknadsintegrationen, arbetstagarnas rörlighet och den ekonomiska tillväxten).

—

De företagsrelaterade tjänsterna måste snarast erkännas som ett integrerat inslag i all näringspolitik. Europeiska kommissionen bör ta fasta på detta och vidta åtgärder för att bredda EU:s industripolitik genom att integrera de företagsrelaterade tjänsterna.

—

Ett europeiskt observationsorgan för företagstjänster bör inrättas för att samla in information, uppmuntra forskning, stimulera till debatt och lämna förslag till policyrekommendationer och följa upp genomförandet av dessa.

—

Den sociala dialogen behöver förstärkas för att följa upp och utvärdera förändringar i arbetsvillkoren och arbetstillfällen som är resultat av de strukturella förändringar som bildar underlag för den nya ekonomiska sektorn för företagsrelaterade tjänster.

—

Företagsrelaterade tjänster bör främjas som ett sätt att höja prestationsnivån inom affärsvärlden och industrin och uppnå konkurrensfördelar i förhållande till lågkostnadsländer och andra konkurrenter på världsmarknaden.

—

Ett utökat och effektivt utnyttjande av företagsrelaterade tjänster bör uppmuntras bland småföretagen.

—

Sysselsättningen och arbetsvillkoren bör förbättras inom företagstjänstesektorn som ett sätt att förbättra produktiviteten, tjänstekvaliteten och levnadsstandarden.

—

Riktade fortbildnings- och omskolningsprogram som kan underlätta anpassning och kompetensutveckling av de anställbara arbetstagare som drabbats av strukturomvandlingar bör införas.

—

Offentligt finansierade FoU-program på nationell och europeisk nivå bör särskilt uppmärksamma åtgärder och projekt som syftar till att främja produktion och utnyttjande av innovativa företagsrelaterade tjänster.

—

Man bör studera specifika projekt på området för kunskapsintensiva tjänster inom tillverkningssektorn som leder till innovationer och hög produktivitet samt tillväxtmöjligheter (t.ex. IKT- och FoU-tjänster).

—

Företagsrelaterade tjänster är en källa till innovationer inom kunskapsekonomin. Forskning för vidareutveckling av ”tjänstevetenskapen” bör uppmuntras, särskilt know-how avseende metodik som kan tillämpas på näringslivsprocesser.

—

Upphovsmannarätt och andra skyddsmekanismer bör förstärkas genom att den patentlagstiftning som är under behandling genomförs. På så sätt kan företagen uppmuntras att investera mer i FoU och innovationer.

—

IKT:s roll för innovationer inom tjänstesektorn måste erkännas och främjas i syfte att säkerställa tjänsteproduktion, särskilt när det gäller små och medelstora företag, via snabb bredbandstillgång till Internet över hela Europa, samtidigt som man strävar efter att lösa säkerhets- och privatlivsfrågor med koppling till digitala nätverk för affärstransaktioner. Europeiska kommissionens initiativ ”i2010” spelar en betydelsefull roll i detta sammanhang.

—

Tjänstesystemutveckling är en ny disciplin som är användbar som utgångspunkt för att förbättra produktionskvaliteten inom de företagsrelaterade tjänsterna via bättre systemplanering. Detta nyskapande grepp förtjänar att utvecklas till en specialdisciplin inom forskning och utbildning vid universitet, handelshögskolor och andra utbildningsorgan.

—

Standarder kan spela en värdefull roll för högkvalitativa tjänster och mer integrerade EU-marknader. Till den ändan bör man uppmuntra till frivillig standardisering av tjänster i allmänhet och företagsrelaterade tjänster i synnerhet.

—

Det gäller att hitta lösningar för att förstärka EU:s mänskliga kapital och vända riktningen på den tilltagande kunskapsflykten från EU:s forskningsverksamheter.

—

Det krävs nya incitament för den privata sektorn att öka sin andel av FoU-aktiviteterna i linje med Lissabonstrategin.

—

Data och information behöver förbättras om företagsrelaterade tjänster och om tjänster som erbjuds av industriföretag.

—

Utbudsmarknaderna för företagsrelaterade tjänster måste bli överskådligare.

—

Mer resurser måste ställas till förfogande för att förbättra utbildning, fortbildning, e-lärande och språkinlärning, så att gränsöverskridande företagsrelaterade tjänster kan utvecklas.

1.1

I detta yttrande undersöks de företagsrelaterade tjänsternas effekt på sysselsättningen, konkurrenskraften och produktiviteten inom Europas tillverkningsindustri och hur denna sektor kan utvecklas vidare i linje med Lissabonprogrammet. Vi uppmärksammar utvecklingslinjer inom den nya disciplinen ”tjänstesystemutveckling” och konsekvenserna av att företagsrelaterade tjänster läggs ut externt (outsourcing).

1.2

Det finns farhågor om den europeiska ekonomins framtidsutsikter och om hur den kan klara en växande stark konkurrens från lågkostnadsekonomier. I Europa har både tillverkningsindustrin och tjänstesektorn förlorat många arbetstillfällen till andra länder som har komparativa fördelar med avseende på kostnader och kunnande (t.ex. Kina i fråga om tillverkning och Indien i fråga om företagstjänster). Trots dessa trender har tillverkningsindustrin fortfarande en nyckelroll i Europas ekonomi. Enligt senaste tillgängliga statistik för 2004 är EU ledande exportör av varor, med en siffra på drygt 1 200 miljarder USD (1).

1.3

Man anser att tillverkningsindustrin har fortsatt att vara huvudsaklig källa till tekniska förändringar och innovationer i EU, men det skall också noteras att den inte lyckats utöka verksamheten inom högteknologi och på områden med högre förädlingsvärde under det senaste årtiondet. Tillväxt med koppling till företagsrelaterade tjänster, särskilt via utnyttjande av kunskapsintensiva tjänster, är en kompletterande kanal för att utveckla ny teknik och nya arbetstillfällen och erövra nya konkurrensfördelar. Företagsrelaterade tjänster utgör också en källa till innovation utan teknisk anknytning (t.ex. organisatoriskt), vilket förstärker företagens immateriella tillgångar och arbetstagarnas know-how.

1.4

Den anmärkningsvärda omriktningen av konsumtionen till tjänster i de högutvecklade ekonomierna är ingen indikation på att trenden går mot en avindustrialisering, vilket man ibland antar. Dessa utvecklingstendenser kan ses som en statistisk återspegling av att arbetsfördelningen fördjupas inom de utvecklade ekonomierna och att vertikala värdekedjor som tidigare varit integrerade nu löses upp. Specialiserade tjänsteleverantörer erbjuder nu tjänster som tidigare sköttes internt i tillverkningsföretagen. Nya tjänsteföretag har vuxit fram som stöder den europeiska industrins satsning på att öka effektiviteten och absorbera ny teknik som kommer att ge upphov till nya produkter med högre förädlingsvärde.

1.5

Aktuell forskning visar att den typ av ekonomi som håller på att utvecklas kännetecknas av att tjänster och tillverkning integreras och kompletterar varandra. Efterfrågan på tjänsterna finns överallt där den industriella sektorn är stark, och den utvecklas till följd av detta. De är inte ömsesidigt uteslutande alternativ (2).

1.6

I föreliggande yttrande förespråkas inte någon särskilt satsning på tjänster till priset av att tillverkningsindustrin försummas. Det är det ömsesidiga beroendet mellan tillverknings- och tjänstesektorerna som betonas (3). Vi belyser särskilt den positiva potential som finns för att förbättra och sprida de företagsrelaterade tjänsterna. EESK framhåller att dessa tjänster har gett ett positivt bidrag till den europeiska tillverkningssektorns höjda produktivitet och förstärkta konkurrenskraft. Samtidigt förbättrar företagstjänstesektorn sin egen produktivitet genom innovationer, bland annat i form av att snabbt anamma ny teknik, genom att locka mer högkvalificerade arbetstagare och genom att förbättra arbetsvillkoren (4).

1.7

Utläggning/outsourcing av tjänster till specialiserade tjänsteproducenter som kan utnyttja skalfördelar och kontinuerliga processinnovationer får positivt genomslag på kostnader och produktivitet. De små och medelstora företagens utnyttjande av kunskaperna och innovativa företagsrelaterade tjänster verkar ändå otillräckligt i dag. Arbetstagarnas kapacitet att flytta över från tillverkningsindustri till företagsrelaterade tjänster måste också förstärkas genom adekvata omskolningsprogram.

1.8

I dag är det inhemska leverantörer som svarar för de flesta av de företagsrelaterade tjänsterna. Men det finns inga garantier för att detta kommer att bli fallet i framtiden. En lång rad företagstjänster kan köpas in från utlandet, på en bredare europeisk nivå, inklusive de nya medlemsstaterna och kandidatländerna eller till och med globalt, beroende på kostnader och affärsmöjligheter (utläggning över kortare eller längre avstånd). De senaste uppgifterna visar att EU-25 år 2004 hade en positiv handelsbalans på 42,8 miljarder euro avseende tjänster (en ökning med 5,8 miljarder euro från 2003) (5).

1.9

Det krävs en permanent och grundlig analys av företagsstrukturer och processer för att komma fram till vilka funktioner som kan köpas in från specialiserade tjänsteleverantörer eller företagsnätverk (delade tjänster) som kan sköta funktionerna på ett effektivare sätt genom att arbeta mer storskaligt och samla olika aktörers kunnande. Det kan påverka sysselsättningen inom tillverkningsindustrin, men ibland kan det bidra till att motverka de potentiellt negativa effekterna av internationell utläggning, att bibehålla tillverkningsindustrier i Europa och att öka efterfrågan på arbetskraft i sektorn för företagsrelaterade tjänster. En förstärkning av de kvalificerade servicefunktionerna på företagen erbjuder nya konkurrensfördelar.

2.1

Alla sektorer inom den europeiska ekonomin känner av effekterna av globaliseringen och behovet av förändring för att anpassa sig till nya omständigheter. Industripolitiken kan spela en positiv roll i anslutning till detta. I sitt meddelande ”Att stödja strukturomvandlingarna: En industripolitik för ett utvidgat EU” (6) noterade kommissionen att man avser att utveckla en industripolitik som är lämplig för att följa upp industriella förändringar:

2.2

På senare tid har kommissionen offentliggjort ett meddelande om ”Genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik” (7). Inom denna ram för industripolitiken konstaterade kommissionen att det fanns sju centrala tvärpolitiska initiativ:

Det är en allvarlig brist i meddelandet att man bortser från tjänster i allmänhet och företagsrelaterade tjänster i synnerhet. EESK menar att företagstjänsterna måste utgöra ett integrerat inslag i all industripolitik och uppmanar kommissionen att bredda spektrum för framtida industripolitiska satsningar genom att integrera företagsrelaterade tjänster. En verksam industripolitik måste också ta hänsyn till de sociala och sysselsättningsmässiga konsekvenserna av industriell omvandling. Det innebär starkare tonvikt på livslångt lärande och stöd för att underlätta arbetstagarnas rörlighet.

2.3

EU måste ta till sig informations- och kommunikationstekniken (IKT) både på bredden och på djupet. Intensivare utnyttjande av IKT och dess integrering inom industrin är lika viktiga faktorer där som inom de företagsrelaterade tjänsterna. Med avseende på anammande av IT ligger EU efter sina viktigaste konkurrenter. IT-utgifterna per capita år 2004 var 732 euro för Västeuropa, 1 161 euro för USA och 1 012 euro för Japan. IT-utgifterna som procentandel av den inhemska BNP:n var 3,08 % för Västeuropa, 4,55 % för USA och 3,59 % för Japan (8). Europeiska kommissionens särskilda arbetsgrupp om IKT-konkurrenskraft spelar en betydelsefull roll i detta sammanhang.

2.4

De europeiska tillverkarnas produktivitetseftersläpning förklaras ofta med att ny teknik och potentialen med IKT inte utnyttjas tillräckligt, särskilt inte av småföretagen. Problemet verkar inte bero på utrustningskostnaderna. Det är bristen på IKT-kunnande och sakkunskap inom de små och medelstora företagen, vilket gör det svårt för dem att klara de snabba förändringarna inom IKT och dess ökade komplexitet. Det finns en ”digital klyfta” som skiljer små från medelstora företag, med följden att hela potentialen med IKT och e-businessmodeller inte har exploaterats ännu (9). De företagsrelaterade tjänsternas roll är betydelsefull för att göra IKT-sektorn effektiv och därmed ge långsiktigt hållbara produktivitetsvinster.

2.5

Inre marknaden för tjänster i allmänhet, och för företagstjänster i synnerhet, är inte fullbordad, och det finns många hinder som hämmar effektiviteten, konkurrenskraften och skapandet av nya arbetstillfällen. En lång rad hinder uppmärksammades i rapporten om ”Situationen på den inre marknaden för tjänster” (10), men man har gjort vissa framsteg genom att genomföra Lissabonstrategin. Ovanpå lagstiftningsaspekterna av marknaderna för företagsrelaterade tjänster krävs det kompletterande politiska åtgärder i linje med dem som tagits upp i detta dokument för att se till att EU får den konkurrenskraft som är nödvändig på världsmarknaden, parallellt med sociala och ekonomiska framsteg.

3.2

De företagsrelaterade tjänsterna är en grupp mycket heterogena aktiviteter – alltifrån tjänster på akademisk nivå (t.ex. tekniska konsulttjänster, redovisning, juridisk service) till tjänster med högt förädlingsvärde (t.ex. IKT, managementkonsulttjänster), personaladministration (t.ex. personalurval, avveckling, bemanning) och tjänster till stöd för företagets verksamhet, antingen de har lågt förädlingsvärde (t.ex. städning, säkerhet, catering) eller stigande förädlingsvärde (energiförvaltning, tillhandahållande och rening av vatten och andra vätskor eller luftrening och avfallshantering). I dessa kategorier förtjänar arbetsförhållanden och sociala villkor att uppmärksammas särskilt.

Tabell 1.   Viktiga tjänster för företagens prestanda (fördelade på funktioner) (12)

3.4

I dag är det fler och fler tillverkningsföretag som själva börjar erbjuda tjänster. De inte bara erbjuder service efter en försäljning, de upptäcker i allt högre grad det mervärde som ligger i att sälja sitt kunnande inom konstruktion, design eller processinnovation till andra företag som en del av affärsverksamheten. En ny hybrid till företagsmodell håller på att växa fram där tillverknings- och tjänsteaktiviteter blandas. Kunderna söker i ökad omfattning efter ”lösningar” snarare än enbart produkter, och det är ofta kapaciteten att erbjuda tilläggstjänster som blir en konkurrensfördel för ett tillverkningsföretag.

3.5

Brist på specifika statistiska uppgifter om företagsrelaterade tjänster  (14). Det saknas statistisk information om efterfrågan på tjänster. Den ömsesidiga påverkan mellan de olika sektorerna är otillräckligt dokumenterad. Man kan hoppas att informationen om tjänster och deras bidrag till EU-medlemsstaternas ekonomier förbättras genom den översyn av klassificeringssystemet NACE som väntas under 2007. Den reviderade klassificeringen kommer att ge bättre överblick över tjänstesektorns struktur och utveckling (15). Det saknas också uppgifter om i vilken utsträckning industriföretag erbjuder tjänster.

3.6

Uppgifterna och analyserna avseende företagsrelaterade tjänster är fragmentariska. EESK anser att det behövs ett europeiskt observationsorgan för företagsrelaterade tjänster som kan samla in information, uppmuntra forskning, stimulera till debatt och lämna förslag till policyrekommendationer och följa upp genomförandet av dessa. Ett observationsorgan eller någon liknande satsning skulle leda till bättre förståelse av den nya höghastighetsutvecklingen inom sektorn och fungera som mötesplats mellan politiker och berörda aktörer.

3.7

Standardisering av tjänster. Det går allt snabbare med den frivilliga standardiseringen av tjänster med utgångspunkt i marknadens behov och tillförlitlig dokumentation. Här ingår förbättringar av säkerhet, kvalitet och prestationsnivåer och främjande av konkurrens och innovationer i tjänsteproduktionen. Denna utmaning måste antas av CEN, ISO och nationella standardiseringsorgan. Utvecklingen av frivilliga standarder inom tjänstesektorn skulle tveklöst stimulera handeln med tjänster över gränserna och bidra till att främja inre marknaden för tjänster.

4.1

De företagsrelaterade tjänsterna har mycket stor betydelse för att hjälpa småföretagssektorn att realisera sin potential när det gäller att bidra till innovationer och tillväxt. Det finns belägg för att de mest dynamiska småföretagen utnyttjar företagsrelaterade tjänster i stor omfattning. Inför globaliseringens tryck måste ett ökat utnyttjande av dessa tjänster i ännu fler små och medelstora företag främjas.

4.2

Den nationella kapaciteten för innovationer.

En given nations förmåga att ta fram nya idéer och utnyttja ett flöde av nyskapande teknik kommersiellt på lång sikt påverkas av ett helt spektrum av faktorer (17):

4.3

85 % av EU:s forskning är koncentrerad på tillverkning (66 % i USA) och det finns inga tillförlitliga siffror över uppspaltningen av FoU-aktiviteter rörande tjänstesektorn. Av den totala FoU för tillverkningsindustrin genomförs 87,5 % på åtta specifika områden (kemi, verkstadsindustri, kontorsmaskiner, elektrisk utrustning, halvledarkommunikationer, instrument, motorfordon och flyg- och rymdsektorn).

4.4

Med avseende på utgifter i absoluta tal har EU misslyckats med att minska avståndet till USA i fråga om FoU. Klyftan har faktiskt vidgats under det senaste årtiondet.

4.5

Av största vikt för att den europeiska industrin skall bli konkurrenskraftig är förstärkt fokus på FoU-satsningar på högteknologiska och kunskapsintensiva tjänster (med höga marginaler). ”3 %-målet” (18) skulle vara lättare att uppnå om regeringarna ökade sina anslag och om den privata sektorn fick uppmuntran och stöd att investera mer i detta sammanhang, inklusive de företagsrelaterade tjänsterna.

4.6

Ett europeiskt tekniskt institut har föreslagits av Europeiska kommissionen i ett aktuellt meddelande (19), och detta är värdefullt, men tekniken måste åtföljas av verksamma affärs- och organisationsstrategier.

4.7

Effekten av de företagsrelaterade tjänsternas innovativa funktioner sammanställs nedan:

Tabell 2.   De företagsrelaterade tjänsternas innovativa funktioner (20)

4.8

Några av Europas mest nyskapande företag återfinns inom de företagsrelaterade tjänsterna, men generellt är FoU-nivån inom tjänstesektorn för låg och ostrukturerad. Nya tjänster och affärsmodeller uppstår ofta ur enskilda företags kostsamma och tidsödande försök och misslyckanden. EU måste stödja forskning på valda områden för att aktualisera företagens know-how i fråga om spjutspetsteknik.

4.9

Det är viktigt att hitta olika sätt att förbättra småföretagens tillgång till forskningsresultat och stödja dem i deras kortsiktiga produktutveckling.

4.10

Om företagen skall förväntas investera mer i innovationer och FoU måste kommissionen garantera rimligt skydd av immateriella rättigheter, och åtgärder måste vidtas för att genomföra det förslag som är under behandling om patentering av datorbaserade uppfinningar.

4.11

Det krävs bättre lagstiftning och ett bättre regelverk.

5.1

Det behövs en genomgripande översyn av EU:s system för kunskapsgenerering. Detta skulle bland annat omfatta

6.1

Sedan mitten av 1990-talet har innovationer inom tjänstesektorn varit föremål för en intensiv debatt och forskning framför allt i Tyskland. Tjänstesystemutveckling stod för en stor del av drivkraften för såväl akademiskt som praktiskt arbete på detta område. Detta begrepp har utvecklats till en teknisk disciplin som omfattar den systematiska utvecklingen och utformningen av tjänsteprodukter med hjälp av lämpliga modeller, metoder och verktyg. Även om tjänstesystemutveckling även innefattar vissa organisations- och ledningsaspekter inom tjänsteverksamhet ligger huvudfokus på framtagning av nya tjänsteprodukter. Samtidigt handlar tjänstesystemutveckling även om utformningen av utvecklingssystem, dvs. om tjänsterelaterade frågor inom allmän FoU- och innovationsstyrning.

6.2

Grundläggande forskning om nya företagsmodeller, metoder och verktyg kommer att ge positiv stimulans även när det gäller tjänstesystemutveckling. Integrerade metoder för gemensam produktutveckling för fysiska varor, mjukvara och tjänster kommer att bli ett etablerat inslag. Slutligen kommer den ökade harmoniseringen av tjänstestandarder att uppmuntra till identifiering och effektiv framtagning av nya tjänster (21).

6.3

Tjänstesystemutveckling är ett av få områden inom tjänstesektorn som till stor del har utformats av europeisk forskning. Ökad integration i internationella nätverk och systematisk utveckling av en oberoende tjänstesystemutvecklingsgemenskap är viktiga förutsättningar för att en ledande roll på detta område skall kunna upprätthållas i framtiden (22).

7.1

Fler online-tjänster. Allt mer uppmärksamhet riktas mot ökningen och effekterna av den internationella tillgång till olika informationsteknologitjänster och företagsprocesstjänster som IKT möjliggör. Företagstjänsterna har fått en ny inriktning tack vare IKT och det har skett en övergång till ett intensivare tillhandahållande av onlinetjänster. Tonvikten ligger på digitala tjänster på områden som mjukvarutjänster, FoU och tjänster för tekniska tester, konsultverksamhet och utveckling av mänskliga resurser samt arbetskraftsrelaterade tjänster. Här är det främst marknaden som styr, på grund av följande:

7.2

Undersöka vilka fördelar som en utläggning av verksamhet utanför EU skulle kunna ge för EU:s ekonomi. Den pågående utvecklingen med tjänster som läggs ut på företag runt om i världen innebär hela tiden nya globala utmaningar. Europa bör därför vara redo att producera och exportera högkvalitativa tjänster till övriga världen. Digitala tjänster och e-företagssupport kommer att öka. Internationell utläggning av företagsrelaterade tjänster rör idag mest intern företagsverksamhet (t.ex. IT-tjänster, finansiella tjänster och redovisningsservice, callcenters etc.). När det gäller tjänster med högre förädlingsvärde, som t.ex. teknikutveckling, forskning och analyser på IT-området, ligger EU fortfarande väl framme. Den tekniska utvecklingen, kompetenstillgången och relaterade kostnader på den globala marknaden kommer dock helt klart i allt högre grad att påverka de beslut som fattas av europeiska företag i framtiden. Detta är en utmaning för den europeiska arbetsmarknaden som måste kunna erbjuda fler högkvalificerade arbetstillfällen och undvika arbetslöshet (23).

7.3

Hinder för digital leverans av tjänster. Det finns hinder för utvecklingen av digital leverans som bör undersökas ingående så att man kan hitta lösningar som gör att europeiska leverantörer av företagstjänster kan bli aggressivare och öka sin expansion utanför EU:s gränser. Sådana hinder kan handla om brister i standardisering och driftskompatibilitet, i förtroende och säkerhet inom e-handeln, bristande investeringar i fast och mobil bredbandsinfrastruktur och den fortfarande alltför låga IKT-nivån inom små och medelstora företag.

8.1

Sysselsättningen inom företagstjänstesektorn har ökat markant under de senaste decennierna. Den årliga ökningstakten mellan 1979 och 2002 uppgick till ca 4,5 %, dvs. mycket högre än för någon annan ekonomisk sektor. Företagstjänstesektorns andel av den totala sysselsättningen uppgick år 2003 till 9 % inom EU-15 och 8,6 % inom EU-25. Tjänstesektorn i allmänhet och företagstjänstesektorn i synnerhet kommer att ha en avgörande roll när det gäller att skapa nya arbetstillfällen i framtiden och kompensera för den minskade sysselsättningen inom tillverkningsindustrin.

8.2

I tabell 3 nedan visas hur sysselsättningen inom företagstjänstesektorn ökat fram till år 2002 i jämförelse med den totala ekonomin.

Tabell 3.   Årlig sysselsättningstillväxt inom företagstjänstesektorn 1979–2002 (24)

8.3

En dynamisk sysselsättningstillväxt inom tjänstesektorn, och i synnerhet inom kunskapsintensiva företagsrelaterade tjänster, utgör ett utmärkande drag hos en modern ekonomi. Även om sysselsättningsnivåerna inom företagsrelaterade tjänster såväl som tillväxttakten varierar från land till land inom Europa kan man konstatera att det inte finns något fattigt land med ett stort utbud av företagsrelaterade tjänster, och inget rikt land där det är ont om arbeten inom företagstjänstesektorn (25).

8.4

Vi kan förvänta oss en fortsatt sysselsättningstillväxt inom tjänstesektorn, i synnerhet när det gäller kunskapsintensiva företagsrelaterade tjänster, även om tillväxttakten blir något mer återhållsam. Samtidigt visar dock tabell 4 att denna tillväxt kommer att bli högre än vad som förväntas för andra ekonomiska sektorer. Tillväxttakten förväntas bli betydligt högre i de nya medlemsstaterna där utgångspunkten för utvecklingen inom tjänstesektorn absolut sett ligger på en mycket lägre nivå.

Tabell 4.   Utvecklingstrender för sysselsättningen inom olika sektorer i Västeuropa

Anm.: Västeuropa definieras som EU-15 + Norge och Schweiz.

Källa: Cambridge Econometrics Press Release, What has happened to the Lisbon agenda? November 2005.

8.5

Ett utmärkande drag för sysselsättningen inom företagsrelaterade tjänster är den höga utbildningsnivån. Enligt EU:s arbetskraftsundersökning utgjorde de högkvalificerade arbetstillfällenas sysselsättningsandel 41 % år 2003, en uppgång från 38 % 1998. Nivån för lågkvalificerade arbeten gick ner från 25 % 1998 till 17 % 2003. Det faktum att de flesta arbetstillfällen inom företagsrelaterade tjänster kräver höga eller medelhöga kvalifikationer innebär en utmaning för Europas utbildningssystem (och i synnerhet när det gäller insatserna för livslångt lärande), eftersom de strukturella förändringarna inom europeiskt näringsliv kommer att kräva att fler arbetstagare flyttas över till företagstjänstesektorn från andra områden på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att Lissabonagendans arbetsprogram ”Utbildning 2010” genomförs noggrant. I tabell 5 visas utbildningsnivåerna inom ett antal olika sektorer.

Tabell 5.   Utbildningsnivå för ett antal viktiga ekonomiska sektorer och företagsrelaterade tjänster inom EU-15 år 2003 (26)

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/38

1.1

EESK välkomnar Europeiska kommissionens förslag om inrättande av en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden). EESK ställer sig positiv till målet att ingripa via fonden när arbetstagare ställs inför omedelbara, omfattande sociala problem till följd av allvarliga oförutsägbara ekonomiska störningar.

1.2

EESK instämmer i att medlemsstaterna har det främsta ansvaret och att fonden enbart bör ingripa på begäran av en medlemsstat och efter beslut av budgetmyndigheten. Reglerna måste vara tydliga.

1.3

Under svåra ekonomiska störningar krävs en föregripande politik, dynamiskt entreprenörskap, regionalt ansvar och snabba åtgärder och samarbete från alla berörda parters sida – företag, arbetsmarknadens parter, regeringen, regionala myndigheter och andra. Fonden tjänar ett kompletterande syfte som ett redskap för solidaritet. Om förväntningarna skall kunna uppnås får de inte vara alltför uppskruvade.

1.4

De specifika åtgärderna som finansieras genom fonden måste passa in i de berörda parternas övergripande planering. Fonden bör inte ingripa på områden där medlemsstaterna har exklusiv behörighet. Det måste stå klart att fondens fokus ligger på sysselsättningsmöjligheter för personer i trängande ekonomiska situationer.

1.5

EESK uppmanar kommissionen att se till att arbetsmarknadens parter är aktivt delaktiga i insatser som syftar till att skapa sysselsättning för arbetstagare som har blivit uppsagda. Det är ofta svårt att uppnå målsättningen att få arbetslösa att snabbt komma tillbaka in på arbetsmarknaden. Erfarenheterna visar att sådana åtgärder är mycket tidskrävande.

1.6

Nära samordning mellan de olika instrumenten, i synnerhet mellan fonden och strukturfonderna, bör säkerställas för att öka effektiviteten och enhetligheten.

2.1

I mars 2006 lade kommissionen fram ett förslag om en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter (1). Fonden syftar till att tillhandahålla särskilt engångsstöd för att hjälpa arbetstagare att komma tillbaka in på arbetsmarknaden i områden eller sektorer som drabbats av en allvarlig ekonomisk störning.

2.2

En allvarlig ekonomisk störning kan till exempel vara utflyttning av ekonomisk verksamhet till tredjeländer, kraftigt ökad import eller successivt minskade marknadsandelar för EU inom en viss sektor. Det främsta kriteriet för fonden är fler än 1 000 uppsägningar i ett företag eller en grupp företag i områden där arbetslösheten är högre än genomsnittet.

2.3

Åtgärder inom ramen för fonden bör bidra till att skapa förutsättningar för att personer som har blivit uppsagda snabbt skall kunna komma tillbaka in på arbetsmarknaden. Stödet utgör ett komplement till nationella insatser och riktade regionala program. Åtgärder som ingår i fonden omfattar omskolning, omlokaliseringsbidrag, stöd till nya företag och kompletterande lönetillägg.

2.4

Fondens medel kommer bara att tas i anspråk på en medlemsstats begäran. Beloppet får uppgå till högst 50 % av de totala beräknade kostnaderna för de sammanlagda åtgärder som medlemsstaten i fråga avser att vidta.

2.5

Inga särskilda medel anslås till fonden i budgetplanen, utan den kommer att finansieras genom oförbrukade och återtagna anslag. Alla beslut om anslagsbeviljande fattas av budgetmyndigheten, vilket innebär att det fulla ansvaret ligger hos rådet och Europaparlamentet.

2.6

Ett detaljerat budgetförfarande kommer att ligga till grund för besluten. Medlemsstaterna skall ansvara för förvaltningen av de åtgärder som stöds via fonden. Kommissionen skall utöva tillsyn. Om det utbetalade beloppet inte utnyttjas helt skall mellanskillnaden återbetalas.

2.7

Det är kommissionens uppgift att utvärdera resultaten, kriterierna och förordningens genomslagskraft och även utföra en efterhandsutvärdering. Från och med år 2008 kommer kommissionen att lägga fram en årlig rapport om utnyttjandet av fonden, som även kommer att omfatta utvärderingar.

3.1

Förslaget som syftar till att visa EU:s solidaritet med arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln bygger på slutsatserna från Europeiska rådet i december 2005. Som en kompromiss ingår det som ett led i uppgörelsen om budgetplanen. En konsekvensanalys har utförts (2) med viktig information om fondens innehåll och tillämpningsområde.

3.2

Fonden är fristående från strukturfonderna och kommer att utgöra ett av de instrument som krävs på EU-nivå för att anpassa den europeiska ekonomin och stärka dess konkurrenskraft (3).

3.3

Strukturfonderna syftar till långsiktiga, föregripande åtgärder på basis av en flerårig strategi, medan fonden för justering för globaliseringseffekter inte är avsedd för omstruktureringsändamål. Den syftar i stället till att bistå enskilda individer som påverkats av allvarliga störningar inom världshandeln. För sådana sällsynta men kritiska lägen kan det krävas tidsbegränsat, individanpassat engångsstöd. En del av fondens målsättningar täcks inte av strukturfonderna.

3.4

I viss utsträckning har det amerikanska handelsjusteringssystemet (TAA) från 1962 fungerat som förebild. TAA har som målsättning att justera obalansen mellan de negativa effekterna av den öppnare handeln och internationell avreglering på enskilda fall och regioner och globaliseringens övergripande positiva effekter. Det är dock inte lätt att göra en jämförelse mellan TAA och fonden för justering för globaliseringseffekter på grund av de kulturella skillnaderna mellan USA och EU och de olika kriterier som tillämpas.

3.5

Fonden bör dra nytta av de välfungerande metoder som fastställts av OECD, som framhåller behovet av en tydlig kartläggning av de grupper av arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av utvecklingen inom världshandeln samt tidsbegränsat stöd som beviljas på basis av principerna om kostnadseffektivitet, överskådlighet och utkrävande av ansvar.

3.6

Fondens ambitioner är att bidra till utvecklingen av ett ”flexicurity”-system i EU genom att skapa balans mellan flexibilitet och sysselsättningstrygghet, och att komplettera strukturfondernas fleråriga strategiska prioriteringar och politik.

4.1

I förordningen hänvisas inledningsvis till globaliseringens allmänt positiva effekter på tillväxt och sysselsättning i EU. EESK noterar emellertid att globaliseringen kan få märkbara negativa effekter på branschnivå och regional nivå. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utgör ett specifikt instrument som syftar till att öka möjligheterna till sysselsättning för arbetstagare som har påverkats av allvarliga ekonomiska störningar. Det är beklagligt att man i effektanalysen (4) inte har analyserat konkreta fall.

4.2

Eftersom det i skäl 4 i förordningen står att fondens verksamhet bör ”överensstämma och vara förenlig med annan gemenskapspolitik och gemenskapens regelverk” bör förslagen noga granskas av olika personer inom kommissionen som arbetar med utformning av EU-politiken, särskilt inom GD konkurrens, för att undvika att statsstöd betalas ut på felaktiga grunder.

4.3

Fonden är ett konkret exempel på EU:s försök att komma till rätta med konsekvenserna av allvarliga störningar i utrikeshandeln och på världsmarknaden. I framtiden kan man tänka sig ett liknande instrument för att komma till rätta med de negativa effekterna av intern handel och EU:s inre marknad (till exempel omlokalisering inom EU, skattepolitik).

4.4.1

Strikta interventionskriterier är en nödvändighet. Det kriterium som fastställs i artikel 1 är emellertid relativt vagt: ”stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln, om denna arbetslöshet har betydande negativa konsekvenser för den regionala eller lokala ekonomin”. Medlemsstaterna har huvudansvaret för att lämna in ansökningar om bidrag från fonden. Kommissionen bör se till att samma kriterier tillämpas i alla olika fall och för alla medlemsstater.

4.4.2

Bevisbördan i samband med ansökningar ligger hos medlemsstaterna. Kommissionen kommer att granska ansökningarna med hjälp av riktlinjer, och budgetmyndigheten kommer från fall till fall att besluta om anslag av finansiellt stöd. Såväl för kommissionen som för medlemsstaterna och budgetmyndigheten kommer processen att utvecklas genom konkreta och praktiska erfarenheter. Det är viktigt att undvika tvetydigheter: Samma regler och metoder måste tillämpas i hela EU.

4.4.3

När det gäller minimiantalet uppsägningar i en viss region är interventionskriterierna i artikel 2 tydliga. Kriteriet ”1 000 arbetstagare” är inte begränsat till ett företag, utan omfattar underleverantörer eller producenter i efterföljande och föregående produktionsled.

4.4.4

Vanligtvis grundar sig beslut om nedskärningar av antalet anställda på ett flertal faktorer såsom modernisering, rationalisering, förändrade produktionsmetoder och, som i föreliggande fall, internationella handelsmönster. Det är sällan som enbart en faktor ligger till grund för sådana beslut.

4.4.5

Amerikanska TAA ges som exempel, men i kommissionens beskrivning av TAA är kopplingen relativt vag mellan förändrade handelsmönster och statliga åtgärder som syftar till att mildra effekterna på sysselsättningen. Dessutom skiljer sig kriterierna och den traditionella tillämpningen inom TAA i stor utsträckning från dem som enligt planerna kommer att tillämpas inom EU.

4.4.6

Anslag från fonden kommer att sökas i händelse av ekonomiska störningar och oförutsägbara förhållanden. Tendenser till förändringar kan dock ofta ses innan de får verkliga konsekvenser i praktiken. God företagsledning går bland annat ut på att man i god tid vidtar förebyggande åtgärder.

4.4.7

Det betyder att man vid utformningen av stödåtgärder på nationell nivå och EU-nivå måste ta hänsyn till hur näringslivet och arbetsmarknadsparterna själva planerar att hantera förändringen. Hur lämpliga är till exempel stödåtgärder om företagen och arbetsmarknadens parter har underlåtit att i god tid kartlägga tendenser som kan komma att hota marknaden eller sysselsättningen?

4.5.1

Det finns tre skillnader mellan strukturfonderna och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: a) skillnad i storlek: 44 miljarder euro mot 500 miljoner euro per år för kommande programperiod 2007–2013, b) skillnad i tillvägagångssätt: långsiktigt och föregripande, allmänna problem kopplade till modernisering i jämförelse med kortsiktigt perspektiv och åtgärder inriktade på att hjälpa arbetstagare att snabbt komma tillbaka in på arbetsmarknaden, och c) på grund av sin storlek och omfattning tenderar strukturfonderna att bli byråkratiska, medan fonden förhoppningsvis inte kommer att präglas av byråkrati.

4.5.2

En strikt åtskillnad mellan strukturfonderna och fonden måste säkerställas. Fonden är definitionsmässigt kortsiktig, tidsbegränsad och inriktad på enskilda fall. På längre sikt kan man tänka sig att strukturfonderna tilldelas kompletterande åtaganden i ett bredare regionalt sammanhang. I de fall där de två fondernas åtgärder är kompletterande måste varje enskild fonds filosofi och struktur respekteras.

4.5.3

Det kommer att bli svårt att skapa villkor för ett snabbt återinträde på arbetsmarknaden för personer som har blivit uppsagda om inte omständigheterna och förhållandena är gynnsamma, till exempel i regioner som domineras av en enda industri, eftersatta regioner eller i de områden det finns brist på utbildnings- och omskolningsmöjligheter. Man bör särskilt uppmärksamma chefer på mellannivå och hög nivå för att undvika kunskapsflykt. I dessa speciella fall krävs sannolikt en kombination av fonden för justering för globaliseringseffekter och strukturfonderna parallellt med maximalt utnyttjande av Eures-nätverket för att främja möjligheter till rörlighet i Europa. Bristande samordning kan orsaka problem. I detta sammanhang bör man fästa särskild uppmärksamhet vid kravet i artikel 5.3.

4.5.4

De stödberättigade åtgärderna i artikel 3 måste ses tillsammans med kraven i artikel 5 och 6, i synnerhet beträffande inbördes kopplingar och växelverkan mellan regionala, nationella och EU-baserade åtgärder. Eftersom EU-åtgärder kompletterar regionala och nationella åtgärder kan tidigare erfarenheter på EU-nivå – exempelvis Resider, Rechar och Retex – vara till hjälp samtidigt som man måste ta hänsyn till att fonden inte har tilldelats någon omstruktureringsroll.

4.5.5

I specifika fall kan det i samband med granskning av analyser och fastställande av instrument vara lämpligt att tillämpa en sådan sektorsspecifik metod som används inom modern industripolitik.

4.5.6

Det är särskilt viktigt och intressant för vissa medlemsstater att inkomstrelaterad politik och arbetsmarknadspolitik förblir ett nationellt ansvarsområde, och att kommissionen inte har möjlighet att ingripa på områden där medlemsstaterna har exklusiv behörighet. När det gäller alla de åtgärder som en medlemsstat har utformat i syfte att komma till rätta med en svår situation, måste EU:s bidrag följaktligen vara helt inriktat på de enskilda medborgarna och på att underlätta uppsagda arbetstagares återinträde på arbetsmarknaden. EESK hänvisar i detta läge till tillämpningskriterierna i Kol- och stålgemenskapens sociala kapitel, som kan bidra till att förhindra institutionella överlappningar och konflikter.

4.6

Budgetmyndigheten spelar en avgörande roll. Vi ställer oss positiva till att kommissionen i förordningen noga beskriver de finansiella förfaranden som skall tillämpas.

4.7

Förordningen har utarbetats för särskilda nödfall som i regel kräver omedelbara och effektiva åtgärder. Det innebär att byråkrati naturligtvis måste begränsas till ett minimum, samtidigt som det är viktigt att vara försiktig. Målsättningen bör vara att fortast möjligt tillhandahålla effektivt stöd.

4.8

Under senare tid har man i flera fall med framgång genomfört omstruktureringar, även i komplicerade fall. Även om man inte kan dra generella slutsatser av konkreta fall, visar det breda spektrumet av omstruktureringar att riktade regionala insatser från alla berörda parters sida har varit framgångsrika, ofta med den nationella förvaltningens stöd och med tydligt fokus på att skapa villkor för nya eller stärkta industri- eller tjänsteföretag eller för omplacering.

4.9

I de flesta fall har ekonomiska och sociala planer utarbetats i samarbete mellan den nationella förvaltningen, regionala myndigheter och arbetsmarknadens parter, som ofta har organiserat rundabordssamtal med alla berörda parter i regionen.

4.10

För att den nya fonden för justering för globaliseringseffekter skall fungera effektivt bör liknande förfaranden utarbetas och tillämpas. För det ändamålet måste representanter för kommissionen delta i sådana möten på lokal och regional nivå.

5.1

Även om kommissionen har fastställt budgetanslaget på 500 miljoner euro till fonden utifrån statistiska simuleringsberäkningar baserade på konkreta fall bör beloppet granskas och eventuellt justeras årligen på basis av det faktiska läget och de konkreta resultaten av stödet.

5.2

I artikel 2 anges allvarlig ekonomisk störning som ett kriterium för beviljande av stöd inom ramen för fonden. EESK uppmanar rådet att diskutera definitionerna av de fenomen som tas upp i inledningen till artikeln innan förordningen träder i kraft. Alltför breda definitioner kan skapa hinder för ett effektivt beslutsfattande inom budgetmyndigheten längre fram. Alltför snäva definitioner kan ha samma effekt. En diskussion i rådet kan bidra till att minska detta dilemma och skapa jämvikt. En sådan diskussion kan också vara ett nyttigt bidrag till kommissionens riktlinjer.

5.3

Orsakerna till att stöd av denna typ skall beviljas måste fastställas klart och tydligt. Föregripande åtgärder från näringslivets sida och arbetsmarknadens parter och andra intressenter bör tas i beaktande. Sådana åtgärder skulle även kunna ingå i kommissionens riktlinjer.

5.4

Som ett led i den årliga utvärderingen och för att ge utrymme för en eventuell ändring i enlighet med artikel 20 bör en granskning av interventionskriterierna i artikel 2 (antalet uppsagda arbetstagare, lokalt och regionalt perspektiv och sysselsättningsindikatorer) övervägas för att säkerställa att interventionskriterierna är tillräckligt flexibla för att beakta mångfalden i vissa regioner. Det gäller i synnerhet små länder som domineras av små och medelstora företag.

5.5

I artikel 3 fastställs i (a) och i (b) de åtgärder som är berättigade till stöd inom ramen för fonden för justering för globaliseringseffekter. EESK noterar att inkomstrelaterade frågor som pensionsrättigheter och sociala förmåner är områden där medlemsstaterna har exklusiv behörighet. Fonden bör begränsas till finansiellt stöd för olika former av utbildning, vidareutbildning och ramvillkor. I vissa fall kan detta omfatta lönetillägg till enskilda individer som har arbete eller är arbetssökande.

5.6

I artikel 10.1 fastställs att bidraget inte får överstiga 50 % av de totala beräknade kostnaderna för de sammanlagda åtgärder som medlemsstaten i fråga avser att vidta. EESK vill inte ifrågasätta denna procentsats. Kommittén påpekar emellertid att det finns en koppling mellan fondens finansiella bidragsnivå och antalet och omfattningen av de fall som skall hanteras.

5.7

EESK föreslår att artikel 12.1 (b) kompletteras enligt följande: ”underlag som styrker att kriterierna i artikel 2 och kraven i artikel 6 är uppfyllda”.

5.8

EESK anser att arbetsmarknadens parter och andra berörda parter i regionen måste vara delaktiga i varje steg i fondens förfaranden. EESK och Regionkommittén bör också informeras av kommissionen.

5.9

Från och med år 2008 kommer kommissionen att lägga fram årliga rapporter om EGF. Dessa utvärderingar kan komma att bli föremål för diskussioner i rådet. I artikel 20 föreskrivs att en formell översyn av förordningen skall företas före december 2013. EESK rekommenderar att kommissionen även inkluderar en utvärdering av fonden i sin vitbok inför den inledande diskussionen om EU:s budget 2009.

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/42

1.1

Kommissionens förslag är välkommet eftersom hinder för att utöva rösträtt över nationsgränser snedvrider inre marknaden.

1.2

Blockering av aktier, dvs. kravet att deponera eller blockera aktier ett par dagar före en bolagsstämma för att få rösta, förekommer fortfarande i åtskilliga EU-länder. Förfarandet är till och med obligatoriskt i några länder. Det är förenat med höga kostnader och hindrar aktieägare från att handla med aktierna inför bolagsstämman. De flesta institutionella investerare betraktar det också som ett av de mest betydelsefulla hindren för att utöva rösträtt. I artikel 7 i förslaget till direktiv undanröjs alla ansatser till ”blockering” av aktier genom krav att de skall deponeras före bolagsstämman. EESK anser att detta är särskilt positivt, men vi är medvetna om att det är i ett begränsat antal länder som detta fortfarande är tillåtet.

1.3

Kommittén anser att man i direktivet bör ta upp strävan efter bättre lagstiftning, och hänvisar speciellt till punkt 34 i det mellaninstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från december 2003, där medlemsstaterna – i gemenskapens intresse och för egen del – uppmanas att ”upprätta jämförelsetabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt offentliggöra dessa tabeller”.

1.4

EESK skulle vilja se att man utnyttjar elektronisk röstning i högre grad, för att tydliggöra förfarandet, och uppmuntrar aktieägarna att delta. Detta bör de berörda bolagen avgöra själva, men vi önskar att medlemsstaterna skall avstå från att sätta upp hinder för ökad användning av elektronik vid bolagsstämmor.

1.5

Av detta följer att EESK förväntar sig ökat utnyttjande av säker Internetröstning, kanske också via SMS. Detta bör uppmuntras men inte föreskrivas i ett gemenskapsdirektiv.

1.6

EESK välkomnar särskilt förslagen om fullmaktsröstning i artikel 10. Det är speciellt positivt att begränsningarna för röstning med fullmakt avlägsnas. I vissa medlemsstater begränsas fullmaktsröstning till aktieägarnas släktingar.

1.7

EESK stöder tanken att medlemsstaterna kan fastställa ett visst datum, en funktion av ett givet antal dagar före bolagsstämman, och föreskriva att bolaget inte behöver besvara frågor som inlämnats efter detta datum.

1.8

Kommittén skulle gärna se en skärpning av artikel 5, som behandlar informationen till aktieägarna före en bolagsstämma.

2.1

På grund av senare års rader av skandaler med inslag av osund företagsledning i EU och USA behöver aktieägarna uppmuntras att inta en aktivare roll genom att rösta på bolagsstämmorna. Föreliggande förslag syftar till att skydda aktieägarna inte bara i EU utan även i övriga världen.

2.2

Avsikten är att genomdriva sundare styresformer i EU:s börsnoterade företag genom att förstärka aktieägarnas rättigheter i samband med bolagsstämmor. Speciellt vill man uppnå detta genom att se till att aktieägare med aktier i bolag som är registrerade och börsnoterade i en annan medlemsstat får rösta utan problem på bolagsstämmor.

2.3

I förslaget till direktiv tar man upp fyra centrala frågor:

2.4

Förslaget är en av de åtgärder på kort sikt som presenterades i kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 21 maj 2003 (1) om ”Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan”.

2.5

Kommissionen konstaterar att röstningsförfarandet vid bolagsstämmorna skiljer sig kraftigt mellan medlemsstaterna och att det ofta är komplicerat. Det kompliceras ytterligare när aktierna ägs över nationsgränser.

2.6

Enligt kommissionens uppfattning behandlas inte problemet med röstning över nationsgränser i tillräckligt hög grad i EU-lagstiftningen. För närvarande föreskrivs det i artikel 17 i direktiv 2004/109/EG, ”insynsdirektivet”, att bolag skall ställa viss begränsad information till förfogande inför bolagsstämmor. Men insynsdirektivet behandlar inte aktieägarnas röstning.

2.7

Röstning kan vara en komplex process. Aktierna förvaltas ofta av mellanhänder på investerarnas vägnar. När detta är fallet kan röstningen innefatta en hel kedja av förfaranden som berör bolag, aktieregister, förvaltande banker, investeringsbolag, centrala värdepappersförvaltare och organ för fullmaktsröstning.

3.1

Det finns inga garantier för att marknaden reagerar tillräckligt snabbt med att förbättra aktieägarnas rätt, eller att nödvändiga ändringar i lagstiftningen görs i samtliga medlemsstater, för att angripa problemet att röstningsförfarandet är så komplext.

3.2

En rekommendation från kommissionen har ingen rättslig verkan, men den skulle ge medlemsstaterna flexibla möjligheter att genomföra den i de nationella systemen på basis av kommissionens riktlinjer.

En rekommendation skulle inte säkerställa att miniminormer införs på nyckelområden där problemen och kostnadsökningarna med röstning över gränserna har sitt ursprung. Exempel på detta är blockering av aktier, där investerarna avskräcks av möjligheten att det kan finnas en sådan föreskrift på nationell nivå.

3.3

En förordning skulle innebära enhetlig behandling oberoende av medlemsstaternas lagstiftning. Den skulle också kunna bli en garanti för att man inför en stram gemensam ram för gränsöverskridande frågor. Dessutom skulle en fördel vara att man undviker att medlemsstater tillämpar ett direktiv på ett överdrivet sätt (gold plating).

Kommissionen menar att kostnaderna med en förordning skulle kunna bli betydande eftersom det inte går att erbjuda flexibilitet som täcker de skillnader som kännetecknar lagtraditionerna i EU:s medlemsstater.

3.4

Ett direktiv skulle ge utrymme för skillnader i praxis i medlemsstaterna, och man skulle förhindra bristande balans mellan olika aktiekategorier och bädda för grundläggande minimistandarder.

4.1.1

De som främst skulle gynnas på kort sikt av förslaget är institutionella investerare som för närvarande har portföljer med aktier från andra medlemsstater. Att det finns kostnader som är förknippade med hinder för att utöva rösträtt över gränserna innebär att investerarna inte kan engagera sig så aktivt i bolagens styrning som de kan önska.

4.1.2

På längre sikt kan förslaget uppmuntra mindre investerare, som för närvarande aktar sig för att äga ”gränsöverskridande” aktier på grund av att röstningen är förenad med höga kostnader, att öka sina innehav av sådana aktier. Därmed kommer de att kunna diversifiera sina portföljer ytterligare och på så sätt reducera risken. Totalt sett och på längre sikt skulle förslaget leda till ökad likviditet på Europas kapitalmarknader.

4.1.3

I dag finns det en rad hinder för att utöva rösträtt över gränserna. Blockering av aktier är fortfarande ett problem i vissa länder, och det upplevs av många investerare som ett allvarligt hinder för att rösta. I detta avseende är blockeringen ett hinder för att de gränsöverskridande kapitalmarknaderna skall fungera effektivt. Dessutom råder det förvirring bland investerarna när det gäller vilka de exakta blockeringsreglerna är i de olika EU-medlemsstaterna. Det medför också en ordentlig kostnad för investerarna som skulle reduceras genom förslaget till direktiv.

4.1.4

Man gör en orättvis distinktion mellan inhemska och gränsöverskridande aktieägare i fråga om den information som de internationella aktieägarna får tillgång till avseende en bolagsstämma. I kommissionens förslag föreskrivs det att adekvat information skall ställas till förfogande i god tid på alla marknader. Detta bör följaktligen bidra till att reducera detta problem.

4.1.5

EG-domstolens praxis understryker att medlemsstaterna måste undvika att en aktieägarkategori missbrukar systemet till nackdel för andra kategorier.

4.1.6

Det är ofta kostsamt med röstning med fullmakt och krav på återregistrering, och det finns vissa belägg i kommissionens genomslagsanalys för att nivån på dessa kostnader i praktiken avskräcker mindre fonder från att rösta. Kommissionens förslag bör förenkla förfarandet för att utse fullmaktshavare och klargöra vem som kan agera med fullmakt, och därmed förbättra fullmaktshavarnas rätt i vissa länder.

4.1.7

I de fall där stämmans ordförande har fullmakter för aktieägare bör han eller hon vara skyldig att rösta helt enligt dessa aktieägares önskemål.

4.2.1

En enhetlig tidsgräns för kallelser enligt förslaget skulle medföra minskad flexibilitet i de medlemsstater som bara kräver att en extra bolagsstämma skall inkallas med 14 dagars marginal.

4.2.2

Kravet att ge skriftliga svar på aktieägarnas skriftliga frågor är väsentligt.

4.2.3

I artiklarna 5 och 7 i förslaget till direktiv föreskrivs 30 dagar mellan registreringsdatum och mötesdatum för att göra det lättare för aktieägare att rösta för sitt aktieinnehav.

5.1

Kommissionens förslag är välkommet eftersom hinder för att utöva rösträtt över nationsgränser snedvrider inre marknaden.

5.2

Eftersom finanssektorn har ett betydelsefullt inflytande på samhällsekonomin och sysselsättningstillväxten bör man motverka allt som inskränker aktieägarnas medverkan. Kommissionens förslag har detta som mål.

5.3

I dagens läge är gränsöverskridande röstning per definition dyrare för andra aktieägare än för dem som är bosatta i det land där det berörda bolaget är börsnoterat. Det är ett exempel på att marknaden snedvrids.

5.4

Kommittén anser att det finns för många begränsningar för närvarande, och i många medlemsstater är det orimligt tungrott att rösta via fullmakt.

5.5

Blockering av aktier, dvs. kravet att deponera eller blockera aktier ett par dagar före en bolagsstämma för att få rösta, förekommer fortfarande i åtskilliga EU-länder. Förfarandet är till och med obligatoriskt i några länder. Det är förenat med höga kostnader och hindrar aktieägare från att handla med aktierna under i vissa fall flera veckor före bolagsstämman. De flesta institutionella investerare betraktar det också som ett av de mest betydelsefulla hindren för att utöva rösträtt.

5.6

EESK delar kommissionens uppfattning om vilka huvudhindren är för internationella aktieägare som försöker utöva sin rätt: att information som är relevant för en bolagsstämma ställs till förfogande för sent eller är ofullständig, eller att beslut redovisas summariskt eller att tidsmarginalerna för kallelser är för kort. All relevant dokumentation – revisionsberättelser, svar på aktieägarnas frågor och kallelser till bolagsstämmor samt förslag som skall föreläggas stämmor – bör göras tillgängliga både elektroniskt och i pappersform.

5.7

Artikel 8 behandlar deltagande i bolagsstämmor via elektroniska hjälpmedel. Eftersom tekniken utvecklas så snabbt föreslår kommissionen att medlemsstaterna inte skall ”förbjuda aktieägarna från att delta i bolagsstämmor via elektroniska hjälpmedel”.

5.8

I kommissionens text behandlar man inte specifikt problemet med innehavaraktier (bearer shares). Kommunikation till dessa innehavare sköts i dag till största delen via tidningsannonser. EESK anser att elektronisk kommunikation är både modernare och snabbare, och absolut billigare.

5.9

I artikel 10 klargörs förfarandena för röstning med fullmakt, och man avskaffar de möjligheter som bolag utnyttjar för att införa restriktioner för vem som kan få fullmakt.

5.10

Alternativet att inte agera alls, att med andra ord låta dagens situation vara som den är, tilltalar inte EESK. Hindren gör att det blir orimligt dyrt för mindre aktieägare att rösta internationellt, och mycket kostnadskrävande för de institutionella investerarna.

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/45

1.1

EESK välkomnar förslaget till förordning som fastställer en rättslig grund för beräkning av köpkraftspariteter i avsikt att klargöra, uppdatera och förbättra hela förfarandet för utarbetandet av köpkraftspariteter på såväl EU-nivå som på nationell nivå.

1.2

Förordningsförslaget behandlar ett viktigt ämne eftersom det krävs bindande regler som avgränsar kommissionens och medlemsstater befogenheter och samtidigt bildar underlag för beräkning och rapportering av uppgifter om köpkraftspariteter. Kommittén rekommenderar därför att förslaget antas snarast möjligt.

1.3

EESK noterar att av kostnadsskäl beräknar kommissionen (Eurostat) köpkraftspariteter för respektive land och inte för varje region (1). Beräkningarna används emellertid bland annat för att bedöma de ekonomiska resultaten i regionerna. Statistik visar att det inom medlemsstaterna ibland finns betydande regionala prisskillnader på varor och tjänster. Även om de statistikkontor som samlar in grunduppgifterna använder spatiala justeringsfaktorer är det viktigt att dessa är helt korrekta för att undvika snedvridningar vid beräkning av köpkraftspariteter. Medlemsstaterna måste därför göra allt som står i deras makt i ekonomiskt och tekniskt avseende för att de spatiala justeringsfaktorerna så exakt som möjligt avspeglar de geografiska prisskillnaderna.

1.4

Av ovannämnda skäl förefaller minimiperioden för översyn av de spatiala justeringsfaktorerna vara för lång och den bör därför förkortas. Eftersom den lägsta frekvensen för överföring av uppgifter som anges i förordningen är av minimikaraktär (2) anser EESK att prisinformation om möjligt bör rapporteras vartannat år (3) (i förslaget till förordning har den lägsta frekvensen fastställts till vart tredje år).

1.5

Rent generellt anser kommittén det vara nödvändigt att effektivisera EU:s statistiska mätningar, både i fråga om anslagen till teknik och personal och när det gäller samordningen mellan Eurostat och medlemsstaternas nationella statistiska organ, som har ett stort ansvar för beräkningen av köpkraftspariteter.

2.1

Eurostats och OECD:s köpkraftsparitetsprogram inrättades i början av 1980-talet för att regelbundet och över tiden jämföra EU-medlemsstaternas och OECD-ländernas BNP (4). Köpkraftspariteter är omräkningstal för olika valutor som omvandlar ekonomiska indikatorer uttryckta i nominell nationell valuta till en gemensam artificiell valuta, kallad köpkraftsstandard, som likställer olika nationella valutors köpkraft.

2.2

Ekonomiska volymaggregat i köpkraftsstandarder uppnås genom att deras ursprungliga värde i nationella valutaenheter divideras med deras respektive köpkraftsparitet. Det är alltså möjligt att göra rena volymjämförelser av olika länders BNP uttryckta i köpkraftsstandard genom att använda köpkraftspariteter som omvandlingsfaktorer, då prisnivåkomponenten har avlägsnats.

2.3

Köpkraftspariteter är både prisdeflatorer och valutaomräknare. Genom införandet av euron i euroområdets medlemsstater kan priserna för första gången jämföras direkt mellan dessa länder, som har olika köpkraft beroende på den nationella prisnivån. Följaktligen är köpkraftspariteterna för länderna utanför euroområdet valutaomräknare och de eliminerar effekterna av de olika prisnivåerna, medan de för länderna inom euroområdet endast fyller den sistnämnda funktionen, det vill säga som prisdeflator.

2.4

Köpkraftspariteter beräknas för en grupp med jämförbara varor och tjänster, som bland annat väljs ut enligt systemen Classification of Individual Consumption by Purpose (COICOP) (5) och Classification of Products by Activity (CPA). Uppgiftsinsamlingen sker i en eller flera städer inom det berörda ekonomiska området (i allmänhet endast i medlemsstaternas huvudstäder). De flesta medlemsstater använder spatiala justeringsfaktorer för att korrigera för de regionala skillnaderna, men en medlemsstat samlar bara in uppgifter i huvudstaden eftersom landet är för litet för att det skall finnas några större prisskillnader.

3.1

BNP uttrycker resultaten av de ekonomiska aktörernas samlade aktivitet inom ett bestämt ekonomiskt område och under en bestämd tid, vanligtvis ett år. BNP beräknas enligt ett system för nationalräkenskaper som för EU är Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENS-95). BNP kan mätas utifrån produktions-, utgifts- och inkomstsidan. När det gäller köpkraftspariteter är mätningen av utgifterna särskilt viktig. Den visar hur stor andel av de varor och tjänster som produceras (eller importeras) inom ett lands ekonomi som används för privat konsumtion, offentlig konsumtion, investeringar eller export.

3.2

För att åstadkomma en verklig jämförelse är det nödvändigt att använda omräkningsfaktorer (spatiala deflatorer) som speglar prisnivåskillnaderna mellan länderna. Det går inte att använda växelkurserna eftersom de vanligtvis avspeglar andra element än endast prisskillnaderna.

3.3

Köpkraftspariteterna mellan olika länders valutor har således utvecklats särskilt så att de kan användas som spatiala omräkningsfaktorer.

4.1

De främsta användarna var till en början internationella organisationer såsom Eurostat, IMF, OECD, Världsbanken och FN. Med tiden har dock alltfler börjat använda sig av statistik över köpkraftspariteter och för närvarande kan en rad användargrupper anges: regeringsorgan, universitet, forskningsinstitut samt offentliga och privata företag. Banker använder sig av köpkraftspariteter i sitt ekonomiska analysarbete och för att följa upp växelkurser. Privatpersoner och arbetsgivare använder köpkraftspariteter för att fastställa lönenivåer när de flyttar från ett land till ett annat.

Det bör även påpekas att köpkraftspariteter används för olika löneaspekter i transnationella kollektivavtalsförhandlingar.

4.2

Köpkraftspariteterna är viktiga indikatorer för EU, både ur ekonomisk och politisk synvinkel. Regelverket innehåller bestämmelser för hur köpkraftspariteter skall tillämpas för strukturfonderna (6). Det är också obligatoriskt att använda sig av köpkraftspariteter vid beräkningen av stöd inom ramen för Sammanhållningsfonden (7). Det är dock viktigt att framhålla att beräkningen i det första fallet (strukturfonderna) bygger på landets bruttonationalprodukt (BNP) per capita, samtidigt som man i det andra fallet (Sammanhållningsfonden) utgår från landets bruttonationalinkomst per capita. Det förslag till förordning som behandlas i detta yttrande hänvisar endast till bruttonationalprodukt (8).

4.3

Köpkraftspariteter används även för att fastställa de korrigeringskoefficienter som skall tillämpas på löner och pensioner för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (9).

5.1

Syftet med förslaget till förordning är att fylla ut en juridisk lucka genom att fastställa en rättslig grund för beräkning av köpkraftspariteter. Avsikten är att förbättra överskådligheten och kvaliteten på de uppgifter som medlemsstaterna lämnar genom gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter (artikel 1). Detta kommer inte bara att gynna Eurostat som utarbetar de samordnade resultaten utan också statistikkontoren i de enskilda medlemsstaterna.

5.2

Avgränsning av ansvarsområden och befogenheter. Kommissionen skall via Eurostat samordna grunduppgifterna, beräkna och offentliggöra köpkraftspariteterna och anpassa metoderna i samråd med medlemsstaterna (artikel 4.1), vilka i sin tur skall sända in grunduppgifterna, skriftligen godkänna undersökningsresultaten och säkerställa att uppgifterna är korrekta (artikel 4.2).

5.3

Statistikkontoren i medlemsstaterna skall till Eurostat överföra de grunduppgifter som tagits fram i enlighet med gemensamma parametrar och samma tekniska format (artikel 5 och bilaga I).

5.4

De statistiska enheterna är de som definieras i förordning (EEG) nr 696/1993 eller andra som fastställs i framtiden (artikel 6) och skall ha ett system för kvalitetskontroll som fastställts av kommissionen och medlemsstaterna (artikel 7).

5.5

Eurostat skall beräkna köpkraftspariteterna en gång om året (artikel 8) och sprida dem på aggregerad nivå för varje medlemsstat (artikel 9).

5.6

Enligt förordningsförslaget skall medlemsstaterna inte åläggas att utföra undersökningar enbart för att kunna utarbeta korrigeringskoefficienter som skall tillämpas på löner och pensioner till tjänstemän och övriga anställda vid Europeiska gemenskapen (artikel 10).

5.7

Spatiala justeringsfaktorer och tidsjusteringsfaktorer. Köpkraftspariteterna skall beräknas utifrån nationella årsmedelpriser (artikel 2.2). Eftersom ”uppgiftsinsamlingen [kan] begränsas till ett eller flera geografiska områden inom det ekonomiska territoriet” och ”till en bestämd tidsperiod” skall medlemsstaterna använda en tidsjusteringsfaktor (som får vara högst ett år gammal) och en spatial justeringsfaktor (som får vara högst sex år gammal) (bilaga I Metod, nr 2–4).

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/47

1.1

Kommissionens förslag rör ett nytt projekt för elektroniskt tullsystem som på sikt bör innebära att det europeiska tullsystemet blir helt automatiserat, kompatibelt, säkert och tillgängligt, och är helt elektroniskt och papperslöst. Förslaget utgör ett nödvändigt komplement till införandet av den nya tullkodex för gemenskapen som kommissionen föreslagit (1) och som EESK redan har behandlat i ett separat yttrande.

1.2

Antagandet av det nya elektroniska system som föreslagits kräver en gemensam och samordnad insats från samtliga medlemsstater, inte bara vad gäller tullen, utan också de organ som ansvarar för andra gränser än tullgränserna och som har till uppgift att genomföra begreppen en enda kontaktpunkt och kontrollpunkt i praktiken. Dessa båda målsättningar kommer att göra tulltransaktionerna enklare, snabbare och billigare för operatörerna och göra tullens kontroller och riskhantering effektivare.

1.3

Medlemsstaterna har redan gjort omfattande investeringar för införandet av automatiserade tullsystem. Det finns emellertid stora skillnader mellan de olika systemen, både vad gäller sofistikeringsgrad, bestämmelser och användning av uppgifter. Den harmonisering som hittills företagits är således otillräcklig. Dessutom tillkommer ett ännu större, alltjämt olöst problem, nämligen den bristande kompatibiliteten mellan systemen.

1.4

Kompatibiliteten kommer att möjliggöra utbyte av uppgifter mellan förvaltningarna i de olika länderna. Ett bevis för att man tänkt på andra grupper i samhället är att projektet också medger gränssnitt med handeln, inte bara för att genomföra principen med en enda kontaktpunkt utan också för att säkerställa informationsutbyte. När det nya elektroniska systemet är helt i funktion kommer det att utgöra ett avgörande steg – åtminstone ur tullens synvinkel – mot genomförandet av en enhetlig inre marknad med endast yttre gränser. Man skall emellertid komma ihåg att marknadernas globala dimension gör att man måste beakta förbindelserna med tredjeländerna, en aspekt som inte tas upp i kommissionens dokument.

2.1

Kommissionen påpekar att målet om en automatisering grundad på kompatibla system också skulle ha kunnat uppnås genom ett centraliserat tullsystem. Kommissionen menar dock att en sådan lösning av olika skäl inte är möjlig, bland annat på grund av svårigheter med att överflytta ansvaret för driften från medlemsstaterna till kommissionen, vilket skulle innebära ett avsteg från proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna. Det troliga är dock att det verkliga skälet är att medlemsstaterna inte vill avstå från sina privilegier fastän de vet att en del av tullintäkterna direkt tillfaller gemenskapsbudgeten. EESK anser att gemenskapens förvaltning av tullen borde vara ett av unionens långsiktiga mål. En sådan förvaltning skulle vara enklare, mer tillförlitlig och mindre kostsam och ge möjlighet till sammankoppling med andra system i EU och tredjeländer. Med tanke på eventuella förseningar i samband med införandet av de grundläggande system som utvecklats separat i de 25 olika medlemsstaterna bör man överväga om det inte vore bättre att införa helt automatiserade system, såsom de automatiserade import- och exportsystemen, hopkopplade via en enda europeisk kontaktpunkt.

2.2

Kommissionens initiativ är i första hand en nödvändig åtgärd eftersom genomförandet av den nya tullkodexen kräver att förfarandena är förenliga med de nya bestämmelserna. Förutom detta utgör förslaget en del i en rad övriga initiativ som lanserats inom andra sektorer inom ramen för eEuropa och e-förvaltning (2). Mer specifikt är det en uppföljning av åtagandena i kommissionens meddelande till rådet En enkel och papperslös miljö för tullen och handeln  (3). Dessa åtaganden hade för övrigt redan definierats – åtminstone vad gäller slopandet av pappershanteringen – i programmet Tull 2007  (4) och bekräftades i samband med ändringen av förordningen om tullkodexen 2004 (5).

2.3

EESK välkomnar de viktigaste nymodigheterna i det system som kommissionen föreslår. Sammankoppling med de nationella systemen, inrättande av ett gränssnitt för operatörerna via en enda kontaktpunkt, möjlighet att begära tullklarering på elektronisk väg och integrerad riskhantering innebär obestridligen framsteg under förutsättning att kostnaderna för samhället och för operatörerna blir rimliga. Därför bör konsekvenserna av dessa förändringar för tullpersonalen beaktas (resurser, utbildning, karriärmöjligheter, anpassning).

2.4

EESK vill emellertid framföra några kommentarer rörande integrationen av IT-systemen och deras komplementaritet. Kommissionens avsikt är att uppnå full kompatibilitet mellan tullsystemen. Tullförvaltningarna skall alltså kunna utbyta uppgifter sinsemellan och med ”andra myndigheter som är delaktiga i varors internationella rörlighet”. I denna definition ingår säkerligen inte de förvaltningar som ansvarar för uppbörden av mervärdesskatt. En förbindelse mellan tullen och momsförvaltningarna skulle dock vara av nytta för att åtminstone i vissa fall och vad gäller vissa varor kontrollera förfalskning av ursprungsmärkning. Detta är ingen ny företeelse, den ökar tvärtom ständigt i omfång. Varor som importerats från tredjeländer saluförs ofta (belagda med mervärdesskatt) inom gemenskapen med europeisk ursprungsmärkning eller med förfalskad ”EU-märkning”.

2.5

EESK vill också uppmärksamma det andra skälet i förslaget till beslut. ”Den alleuropeiska e-förvaltningsåtgärd[en] … kräver åtgärder … för att bekämpa bedrägerier, organiserad brottslighet och terrorism”. Detta är en klar målsättning. Mindre klart är däremot hur man med hjälp av bestämmelserna i förslaget skall kunna nå målet. Insamlingen av tulluppgifter kan inte tjäna andra syften utan ett system som kommunicerar med andra system.

2.5.1

På grundval av en utvärdering av kommissionen (6) och en rekommendation från EP av den 14 oktober 2004 antog rådet i december 2004 Haagprogrammet. Programmet innehåller en rad åtgärder och insatser för att stärka säkerheten i EU och särskilt för att ”säkerställa polisiärt samarbete, tullsamarbete och rättsligt samarbete”. I ett därpå följande dokument från den 10 juni 2005 utarbetades en handlingsplan för genomförandet av Haagprogrammet, där man hänvisade till en resolution av rådet (rättsliga och inrikes frågor) av den 30 mars 2004 om tullsamarbete och ett meddelande om kampen mot gränsöverskridande handel med varor som är förbjudna eller som omfattas av restriktioner. I ännu ett efterföljande dokument (7) nämndes tullsamarbetet än en gång som en prioritering. Alla projekt i ovannämnda dokument bygger på tillgång till uppgifter med avseende på brottsbekämpning, något som också återfinns i Haagprogrammet. Med tanke på ämnet som helhet och vilka slags projekt det handlar om måste man enligt EESK vid utformningen av ett elektroniskt tullsystem som skall fungera under lång tid se till att tulldatasystemet, när systemet skall införas eller vid en senare tidpunkt, måste kunna kopplas ihop med andra system och särskilt med systemen för inre säkerhet i EU och i tredje land. Privatlivet, tystnadsplikten och skyddet av uppgifter måste naturligtvis alltid respekteras.

2.5.2

Med undantag för citatet i punkt 2.5.1 nämns inget om denna viktiga fråga i kommissionens dokument. I motiveringen nämns å andra sidan heller inte Haagprogrammet. Under rubriken Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden nämns endast Lissabonstrategin och initiativen eEuropa och e-förvaltning. Om man bortser från artikel 3 d, som berörs längre fram, kan ett sådant förbiseende inte vara en tillfällighet och kommissionen borde klart och tydligt ange skälen till detta. Faktum kvarstår dock att det vore oacceptabelt att skjuta upp ett initiativ som tvärtom redan borde ha antagits.

2.5.3

Under arbetet med dokumentet har kommissionen anordnat inte mindre än sex seminarier under två år, man har rådfrågat användarna, fört diskussioner i tullkodexkommittén och i gruppen för tullpolicyfrågor, i den elektroniska tullgruppen Tull 2007 och i gruppen för näringslivskontakter. Däremot nämns inga kontakter med Europol, OLAF och med andra generaldirektorat inom kommissionen. Ett system kan inte byggas upp endast på grundval av kraven från de direkta användarna. Om det skall utformas så att det kan kopplas till andra system måste man känna till deras utmärkande egenskaper och behov. EESK anser sig få bekräftelse på de invändningar som framfördes i yttrandet om en tullkodex för gemenskapen vad gäller bristen på en verklig medvetenhet om de olika offentliga myndigheternas ömsesidiga beroende i kampen mot brottsligheten.

2.5.4

En total kursändring i stil med den som anges i ovanstående punkt försvåras troligtvis av den begränsade tid som i programmet fastställs för genomförandet. Det verkar emellertid inte omöjligt att redan nu planera för säkerhetsåtgärder för ”känsliga varor” (vapen, sprängämnen, radioaktiva ämnen, apparatur och utrustning för kemi-, kärn- och försvarsindustrin, narkotika, alkohol och tobak). Sådana åtgärder skulle kunna ligga till grund för rapporter som systematiskt eller på begäran skickas till behöriga myndigheter.

2.6

I enlighet med subsidiaritetsprincipen är de kostnader som finansieras via gemenskapsbudgeten sådana som krävs för att säkerställa systemens kompatibilitet, den enda kontaktpunkten och tullportalerna. Dessa kostnader uppskattas till ca 180 miljoner euro fördelade på årliga ökade anslag som uppgår till 4 miljoner 2006 och till 111 miljoner från och med 2011. EESK är positiv till detta men ställer sig frågande till beslutet att låta kostnader för de nationella portalerna belasta gemenskapsbudgeten. Även om dessa i princip står till samtliga operatörers förfogande, både från det egna landet och från andra EU-länder, kan man förutsätta att var och en av dem främst kommer att användas av nationella operatörer. Det vore därför lämpligare att kostnaden för dessa portaler bars av varje medlemsstat i stället för av kommissionen. Situationen vore naturligtvis en annan om kommissionen avsåg EU-portalerna, som inte nämns uttryckligen.

2.7

Vad gäller tiden för genomförandet har kommissionen upprättat en plan över de tidsfrister som samtliga medlemsstater måste följa och som räknas från det datum då beslutet offentliggörs i EUT: tre år för att anta kompatibla automatiserade tullklareringssystem, registreringssystem för ekonomiska operatörer och informationsportaler, fem år för att upprätta en ram för en enda anslutningspunkt och en integrerad tulltaxemiljö som motsvarar gemenskapens standarder, sex år för att säkerställa tjänster via en enda kontaktpunkt. EESK anser att dessa tidsfrister, särskilt den första, är väl optimistiska: tre år är inte mycket om man beaktar att det i denna tid ingår några månaders test av programmen och informationsutbyte med övriga deltagande länder. Alla medlemsstater är för övrigt inte på samma nivå vad gäller IT-användning och förfogar inte över samma finansiella och personella resurser. Det vore till skada för systemets funktion och framför allt för dess tillförlitlighet om en eller flera medlemsstater inte skulle klara av att hålla tidsfristerna och därmed tvinga kommissionen att bevilja en förlängning av dem. Därför bör den aktuella fleråriga strategiska planen ses över, varvid följande bör beaktas: