8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/1

(1)

På grundval av rådets beslut 96/493/EG (2) undertecknade gemenskapen 1994 års internationella avtal om tropiskt timmer och började tillämpa detta provisoriskt.

(2)

I januari 2006 ingicks inom ramen för FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) ett efterföljande avtal till 1994 års internationella avtal om tropiskt timmer.

(3)

1994 års internationella avtal om tropiskt timmer förblir i kraft till och med den 31 december 2006, om det inte i enlighet med artikel 46.3 i avtalet genom beslut av internationella rådet för tropiskt timmer förlängs till dess att det efterföljande avtalet träder i kraft.

(4)

Det ligger i gemenskapens intresse att avtalet förlängs.

(5)

Europeiska gemenskapens ståndpunkt i internationella rådet för tropiskt timmer bör fastställas.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/2

(1)

Genom sina beslut av den 3 juni 2002 (2) och den 29 april 2004 (3) utnämnde rådet ordinarie ledamöter och suppleanter i styrelsen för Europeiska arbetsmiljöbyrån för perioden till och med den 2 juni 2005. Denna period har förlängts i enlighet med artikel 1.5 i förordning (EG) nr 1112/2005.

(2)

En plats som suppleant i kategorin företrädare för regeringen har blivit ledig i nämnda styrelse till följd av Bo Barrefelts avgång.

(3)

Den svenska regeringen har föreslagit en kandidat till den lediga platsen.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/3

1.

det strategiska mål för Europeiska unionen som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon den 23–24 mars 2000, nämligen ”att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning” samt det uppdrag som Europeiska rådet i Lissabon gav rådet (utbildning) att ”allmänt dryfta konkreta framtida mål för utbildningssystemen med fokusering på gemensamma intressen och prioriteringar och respekt för den nationella mångfalden” (1),

2.

rådets (utbildning) rapport av den 12 februari 2001 om ”Konkreta framtidsmål för utbildningssystemen”, som förelades Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars 2001 och i vilket tre strategiska mål, fördelade på tretton delmål, fastställdes (2),

3.

det första och det andra strategiska målet för arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (3), nämligen ”Bättre kvalitet och effektivitet i utbildningssystemen i EU” – inbegripet ”Att använda resurserna på bästa sätt” – och ”Att underlätta tillträdet för alla till utbildningssystemen”, – inbegripet de därmed sammanhängande målen ”En öppen inlärningsmiljö” och ”Att stödja aktivt medborgarskap, lika möjligheter och social sammanhållning”,

4.

kommissionens meddelande av den 10 januari 2003 om ”Effektiva utbildningsinvesteringar - en nödvändighet för EU”, i vilket uppmaning ges till ”en väsentlig ökning av investeringarna i mänskliga resurser” och ”en mer effektiv resursanvändning” (4),

5.

rådets slutsatser av den 5 maj 2003 om referensnivåer för genomsnittliga resultat i Europa inom allmän utbildning och yrkesutbildning (referensvärden) i vilka betonades att ”rådet har enats om att fastställa ett antal referensnivåer för genomsnittliga resultat i Europa, som kommer att användas som ett av instrumenten för kontroll av genomförandet” av arbetsprogrammet Utbildning 2010  (5),

6.

rådets och kommissionens gemensamma delrapport om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”, i vilken ”ett akut behov att investera mer och effektivare i mänskliga resurser” framhålls och uppmaning ges till ”en högre investeringsnivå i den offentliga sektorn ... och, när så är lämpligt, en högre investeringsnivå i den privata sektorn, särskilt inom högre utbildning, vuxenutbildning och yrkesfortbildning” (6),

7.

den gemensamma lägesrapporten av den 23 februari 2006 från rådet och kommissionen om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”, i vilken det framhålls att lika stor vikt måste ges åt utbildningssystemens mål vad gäller effektivitet, kvalitet och rättvisa och att ”detta är ett nödvändigt villkor för att Lissabonmålen uppnås och den europeiska sociala modellen förstärks” samt att ”det inte går att spela ut effektivitet och rättvisa mot varandra” och att ”investering i förskoleutbildning” i synnerhet är ”av högsta vikt för att man ska förebygga misslyckad skolgång och social utslagning” (7),

8.

slutsatserna från Europeiska rådet den 23–24 mars 2006, där det framhålls att ”utbildning är en betydelsefull faktor för att utveckla EU:s långsiktiga potential för konkurrenskraft liksom för social sammanhållning” och att ”reformer måste ... påskyndas för att säkerställa högkvalitativa utbildningssystem som är både effektiva och rättvisa” samt att ”investeringar i utbildning ger hög avkastning som avsevärt uppväger kostnaderna och sträcker sig långt bortom 2010” (8),

9.

kommissionens i samarbete med forskningsnätverken utarbetade meddelande ”Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa” (9) i vilket medlemsstaterna anmodas att utveckla en utvärderingskultur, och som utgör ett positivt bidrag till en vidare utveckling av evidensbaserad utbildningspolitik.

1.

utbildning, som en mycket viktig faktor för demokrati, social sammanhållning och hållbar ekonomisk tillväxt, bör ses som en prioriterad investering för framtiden; utmaningen för medlemsstaterna är att inom ramen för sina strategier för livslångt lärande fastställa vilka utbildningsinvesteringar som skall prioriteras för att på effektivaste sätt påverka kvalitetsmässiga och rättvisa utbildningsresultat,

2.

en förbättring av utbildningens effektivitet och rättvisa är avgörande inför de utmaningar som utgörs av globaliseringen, de demografiska förändringarna, den snabba tekniska utvecklingen och ett ökat tryck på den offentliga budgeten; trots de snäva ramarna för offentliga utgifter föreligger ett allmänt erkännande av behovet av att säkerställa adekvat – och i förekommande fall ökad – finansiering avseende mänskliga resurser och därför av att överväga hur privata bidrag skall kunna ökas och/eller användas på bästa sätt,

3.

orättvisa utbildningssystem som leder till att ungdomar får dåliga resultat i skolan och lämnar denna i förtid skapar betydande dolda sociala kostnader i framtiden som kan vara mycket större än de gjorda investeringarna; utvecklingen av effektiva och rättvisa högkvalitativa utbildningssystem bidrar väsentligt till att minska riskerna för arbetslöshet, socialt utanförskap och bortslösade mänskliga resurser i en modern kunskapsbaserad ekonomi,

4.

kvalitet är ett gemensamt mål för alla typer av utbildning i Europeiska unionen och bör regelbundet kontrolleras och utvärderas; kvalitet är inte endast en fråga om utbildningsresultat eller tillhandahållande av utbildning utan även en fråga om hur väl utbildningssystemen tillgodoser individuella, sociala och ekonomiska behov samt stärker rättvisa och förbättrar välbefinnande,

5.

motivationen, yrkeskunnandet och kompetensen hos lärare, instruktörer och annan utbildningspersonal, liksom hos personal som arbetar med vägledning och välfärdsarbete samt kvaliteten på skolledarskapet är viktiga faktorer för att uppnå utbildningsresultat av hög kvalitet; lärarnas insatser bör stödjas genom fortlöpande kompetensutveckling och genom gott samarbete med föräldrar, elevvård och samhället i stort; dessutom garanterar högkvalitativa förhållanden för inlärning och bidrar således till positiva utbildningsresultat,

6.

det framgår av forskning att förskoleundervisning och riktade program där man ingriper tidigt på lång sikt kan ge de bästa resultaten som varar under hela den livslånga läroprocessen, särskilt för de mest missgynnade grupperna; de leder till positiva mänskliga och socioekonomiska resultat som också fortsätter under senare utbildning och i vuxen ålder; utan att ifrågasätta medlemsstaternas ansvar när det gäller organisationen av deras utbildningssystem finns det också vissa forskningsresultat som tyder på att missgynnade elevers resultat i en del fall kan påverkas negativt, om man i alltför tidig ålder styr eleverna till separata skolor av olika art på grundval av deras förmåga,

7.

utbildningsinstitut bör i egenskap av samhällen för lärande inrikta sig på lärandemiljön i stort i syfte att främja och bibehålla effektivitet, rättvisa och allmänt välbefinnande; särskilda åtgärder behövs för att identifiera och stödja elever med särskilda utbildningsbehov; dessa åtgärder är bland annat att se till att det finns tillräckligt många särskilt utbildade lärare och tillräckligt med vägledande personal samt elevvård och adekvata resurser av hög standard; även om det sektorsövergripande samarbete som behövs för tidiga insatser och andra särskilda åtgärder som syftar till att garantera rättvis utbildning oundvikligen leder till extra kostnader, ger detta på lång sikt utdelning genom att bidra till att framtida kostnader för socialt utanförskap undviks,

8.

förbättrat tillträde till utbildning på gymnasienivå och färre ungdomar som lämnar skolan i förtid är synnerligen viktiga faktorer för att förbättra individers anställbarhet i ett modernt, kunskapsbaserat samhälle och för att främja social integration och aktivt medborgarskap samt för att stärka den europeiska sociala modellen; när arbetsmarknadens efterfrågan på färdigheter ökar blir det allt viktigare att ge den yngre generationen tillgång till kvalifikationer och färdigheter för att därigenom förbättra dess utsikter till sysselsättning och social integration,

9.

nödvändigheten av att modernisera Europas universitet, med hänsyn till deras uppgifter inom utbildning, forskning och innovation anknyter till varandra, har erkänts som en förutsättning inte bara för att den övergripande Lissabonstrategin ska bli framgångsrik, utan också som del i den allmänna övergången till en alltmer global och kunskapsbaserad ekonomi; ökningen av antalet studenter och kostnaderna för högkvalitativ utbildning och forskning kommer att kräva ökade och/eller effektivare användning av både offentliga och privata resurser; en högkvalitativ högre utbildning är också av stor betydelse för all utbildning genom att framtida lärare utbildas och hela kunskapsbasen för utbildning uppdateras och förnyas,

10.

yrkesutbildning är av stor betydelse för sysselsättning och social integration; att säkerställa relevanta och högkvalitativa kvalifikationer för ungdomar samt förbättra lågutbildade och mindre gynnade gruppers färdigheter och kompetens leder till väsentliga ekonomiska vinster, även på kort sikt; kompetensbaserade kvalifikationsramar och andra mekanismer för erkännande av tidigare utbildning främjar effektivitet och rättvisa genom att icke-formella och informella utbildningsresultat beaktas förutom de formella kvalifikationerna; att uppmuntra partnerskap mellan intressenterna – däribland arbetsmarknadens parter och branschorganisationer – skulle också kunna främja effektiviteten i program för utbildning och yrkesutbildning och göra dem mer lockande,

11.

snabb teknisk utveckling och förändringar av den demografiska strukturen i Europa gör det nödvändigt att i högre grad investera i uppdatering och uppgradering av vuxnas färdigheter, kvalifikationer och nyckelkompetens, särskilt de lågutbildades; att inrikta investeringar på uppdatering och uppgradering av befintliga färdigheter och kvalifikationer hos arbetskraften är på kort sikt ett snabbt sätt att bidra till ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft och motverka tidig pensionsavgång för den åldrande arbetskraften; vuxenutbildning spelar också en central roll när det gäller att ge tillgång till ny nyckelkompetens, t.ex. digital kompetens, och på så sätt bidra till större social integration och aktivt deltagande i samhället, även efter pensioneringen,

1.

ytterligare överväga huruvida de nuvarande arrangemangen för finansiering, styrning och förvaltning av deras utbildningssystem på ett adekvat sätt avspeglar nödvändigheten att säkerställa både effektivitet och rättvisa och därmed optimalt utnyttja resurserna; att, med detta för ögonen, undersöka möjliga förbättringar av de nuvarande arrangemangen i syfte att undvika de dolda men höga kostnader som är förenade med ojämlik utbildning,

2.

säkerställa effektivt riktade utbildningsreformer och investeringar på både lång och kort sikt i syfte att möta det kunskapsbaserade samhällets behov genom förbättrad kvalitet och rättvisa, särskilt genom inriktning på förskoleutbildning, riktade program för tidiga insatser samt rättvisa utbildningssystem som syftar till att ge möjligheter och tillträde, behandling och resultat som är oberoende av socioekonomisk bakgrund och andra faktorer som kan leda till utbildningsmässigt underläge; tillhandahållandet av högkvalitativ undervisning i missgynnade områden bör dessutom uppmuntras särskilt,

3.

säkerställa adekvat finansiering av mänskliga resurser och vid behov öka den offentliga finansieringen samt uppmuntra fler kompletterande privata bidrag, för att säkerställa mer rättvist tillträde till högre utbildning; en modernisering av den högre utbildningen och forskningssektorn är också av vikt för bättre effektivitet inom dessa områden; samarbete med näringslivet på forsknings- och utvecklingsområdet bör också övervägas,

4.

säkerställa adekvat finansiering av vuxenutbildning och fortutbildning samt uppmuntra aktivt partnerskap med arbetsgivare i syfte att fokusera på kompetensbehoven i ekonomin, bland annat på regional och lokal nivå,

5.

uppmuntra forskning om resultaten av utbildningsreformer och investeringar och om de sociala fördelar som dessa leder till; konsekvent, relevant, tillförlitlig och evidensbaserad information är grunden för ansvarighet och för att åtgärder som behövs för att uppnå kvalitet, rättvisa och effektivitet i hela utbildningssystemet skall vidtas; samtidigt bör kontroll, utvärdering och kvalitetssäkring ge objektiv och öppen feedback och stöd till utveckling av undervisnings- och inlärningsmetoder samt undervisnings- och inlärningspraxis,

1.

samarbeta med berörda forskningsnätverk för att få tillgång till mer omfattande och integrerade analyser till stöd för utbildningsreformer och vid behov utforma internationellt jämförbara indikatorer på utbildningssystemens effektivitet och rättvisa,

2.

uppmuntra och stödja forskning om de sociala och ekonomiska konsekvenserna av utbildningsreformer och investeringar på såväl nationell som internationell nivå; behov av mer forskning föreligger, särskilt inom de sektorer som för närvarande inte är tillräckligt utforskade – t.ex. förskoleutbildning, yrkesutbildning, livslångt lärande och utbildningsekonomi, särskilt inverkan av privata bidrag,

3.

använda relevanta forskningsresultat och befintliga uppgifter för att kombinera kvalitet, rättvisa och effektivitet vid förberedandet av såväl de nationella rapporterna om programmet Utbildning 2010 som den gemensamma lägesrapporten 2008, samt med avseende på ett eventuellt förslag till gemensamma mål för europeiska utbildningssystem och främjandet av dessa efter 2010,

4.

utforma och genomföra peer learning-verksamhet när det gäller effektivitet och rättvisa inom ramen för arbetsprogrammet Utbildning 2010,

5.

på lämpligt sätt utnyttja programmet för livslångt lärande, strukturfonderna och sjunde ramprogrammet för forskning för att stödja effektivitets- och rättviseaspekterna av utbildningssystemen.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/7

(1)

Genom sitt beslut av den 13 december 2004 (2) utnämnde rådet ordinarie ledamöter och suppleanter i styrelsen för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor till och med den 18 oktober 2007.

(2)

En plats som ordinarie ledamot och en plats som suppleant i kategorin regeringsföreträdare i styrelsen för ovannämnda fond har blivit lediga till följd av att Marc BOISNEL och Emmanuel GERAT har avgått.

(3)

Den franska regeringen har föreslagit kandidater till de lediga platserna.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/8

1.

Den 12 november 2002 godkände rådet (utbildning, ungdom och kultur) en resolution (1) om främjande av ett närmare europeiskt samarbete om yrkesutbildning. Denna resolution utgjorde grunden för det uttalande som antogs av utbildningsministrarna i EU-medlemsstaterna, Efta/EES-länderna och kandidatländerna, kommissionen och de europeiska arbetsmarknadsparterna vid mötet i Köpenhamn den 29-30 november 2002, som strategi för att förbättra yrkesutbildningens resultat, kvalitet och attraktionskraft (Köpenhamnsprocessen).

2.

På grundval av rådets slutsatser av de 15 november 2004 (2) gjordes den första översynen av Köpenhamnsprocessen under ett möte i Maastricht den 14 december 2004, som bekräftade att yrkesutbildningen blivit synligare och fått en högre profil på europeisk nivå och att betydande framsteg har gjorts. Detta inkluderade några gemensamma verktyg och principer (3). I meddelandet från mötet i Maastricht fastställdes prioriteringar både på nationell nivå och på EU-nivå, och kopplingen mellan Köpenhamnsprocessen och arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” gjordes tydligare.

3.

Efter antagandet av Maastrichtkommunikén har rådet antagit beslutet om Europass, en enhetlig ram för tydliga kvalifikationer och meriter samt rådets slutsatser om utvecklingen av kunskaper och kompetens (4). Samråd om den europeiska ramen för kvalifikationer har avslutats, och arbetet har fortsatt med att utveckla ett system för meriter på yrkesutbildningsområdet, vilket nu är föremål för offentliga samråd.

4.

Den förnyade Lissabonstrategin med sina integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning 2005–2008 (5) illustrerar den centrala roll som utbildningen har på europeiska unionens dagordning. Den uppmanar medlemsstaterna att öka och förbättra investeringarna i humankapital och anpassa systemen för utbildning och yrkesutbildning som svar på de utmaningar som globalisering, demografisk förändring och teknisk innovation innebär.

5.

Den gemensamma lägesrapporten från 2006 inom ramen för arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (6) slår fast att ”bättre och mer attraktiv yrkesutbildning förblir en viktig fråga”. I rapporten framhålls det också att ”strävan efter hög kvalitet … bör gå hand i hand med strävan efter större tillträde och social integration”.

1.

Yrkesutbildningen bör resultera i en bred kunskaps- och färdighetsbas som är anpassad till arbetslivet, samtidigt som excellens på alla nivåer lyfts fram. Politik och praxis bör utvärdera den relativa inverkan som investeringar har på olika nivåer av färdigheter och kompetens. Kunskaperna på mellannivå, tekniska kunskaper samt kunskaperna på hög nivå bör ökas för att kunskapsbristerna skall kunna övervinnas och för att innovationer och kunskapssamhällets tillväxt skall kunna upprätthållas.

2.

Yrkesutbildningen har en dubbel roll i och med att den bidrar till både konkurrenskraft och ökad social sammanhållning (7). En yrkesutbildningspolitik bör vända sig till samtliga befolkningssegment, erbjuda attraktiva och utmanande utvecklingsmöjligheter för alla med hög utvecklingspotential, samtidigt som den tar sig an alla som löper risk att få en bristfällig utbildning och uteslutas från arbetsmarknaden – vilket särskilt gäller de som lämnat skolan i förtid, de lågkvalificerade eller de som helt saknar kvalifikationer, personer med särskilda behov, personer med invandrarbakgrund och äldre arbetstagare.

3.

Grundläggande utbildning bör ge ungdomar de kunskaper, färdigheter, värderingar och förhållningssätt som är nödvändiga för vidareutbildning, sysselsättning och entreprenörskap samt förbereda de studerande inför en allmän skolutbildning eller en yrkesutbildning eller en kombination av båda.

4.

Ungdomar i yrkesutbildning bör få färdigheter och kompetens som är anpassade till kraven på arbetsmarknaden och för ett livslångt lärande. Detta kräver en politik som minskar andelen personer som slutar sin yrkesutbildning i förtid och som bättre stöder övergången mellan skola och arbete genom att exempelvis kombinera allmän utbildning och yrkesutbildning med praktikarbete och utbildning på arbetsplatsen.

5.

Den vuxna arbetskraftens kunskaper och färdigheter bör främjas genom att man uppmuntrar erkännandet av tidigare förvärvade kunskaper genom yrkesutbildning och arbetserfarenhet. Utbildningsmöjligheter bör tillhandahållas för dem som befinner sig ute i arbetslivet, samtidigt som man bedömer möjligheterna till och fördelarna med att jämnt dela på kostnaderna för dessa. Samtidigt bör utbildningsmöjligheter finnas tillgängliga för underprivilegierade individer och grupper, särskilt för dem med lägre utbildning.

6.

Mångfalden i de europeiska systemen för yrkesutbildning är en tillgång som utgör grundvalen för ömsesidigt lärande och inspiration till reformer. Samtidigt gör denna mångfald att det blir viktigt att öka insynen och den gemensamma förståelsen när det gäller kvalitetsfrågor och därigenom ömsesidigt förtroende mellan systemen för yrkesutbildning och praxis. Syftet bör vara att främja ett europeiskt yrkesutbildningsområde där kvalifikationer och kunskaper som förvärvats i ett land erkänns inom hela Europa varigenom man stöder rörligheten hos ungdomar och vuxna.

1.

Särskilda åtgärder rörande yrkesutbildning behöver förstärkas ytterligare i framtiden. Köpenhamnprocessen bör fortsätta inom ramen för arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”. En fokuserad och holistisk strategi bör säkerställas inom vilken de olika initiativen avseende yrkesutbildning utvecklas på alla nivåer som en viktig del av livslångt lärande med nära kontakter till den allmänna utbildningen. Tonvikt bör läggas på att engagera arbetsmarknadens parter och branschorganisationer i alla stadier av detta arbete samt genom att göra en återkoppling av nationella erfarenheter till utvecklingsarbetet på europeisk nivå.

2.

Åtgärderna är frivilliga och bör utvecklas genom ett ”bottom-up”samarbete.

—

förbättrad vägledning genom livet för att i större utsträckning beakta yrkesutbildningens och arbetslivets krav och möjligheter, inklusive förbättrad yrkesvägledning, information och rådgivning i skolan,

—

öppna system för yrkesutbildning som ger tillträde till flexibla och individualiserade yrkesvägar och skapar bättre förutsättningar vid övergången till arbetslivet, utveckling mot ytterligare utbildning inklusive högre utbildning, och som stöder kunskapsutveckling hos vuxna på arbetsmarknaden,

—

nära kontakter med arbetslivet både när det gäller grundläggande och fortsatt yrkesutbildning samt ökade möjligheter till utbildning på arbetsplatsen,

—

åtgärder för att främja erkännande av icke-formellt och informellt lärande till stöd för karriärutveckling och livslångt lärande,

—

åtgärder för att öka mäns eller kvinnors intresse för och deltagande på de yrkesutbildningsområden där de är underrepresenterade, till exempel kvinnor på det tekniska området,

—

utveckling och framhävande av hög kvalitet på kunskaper, till exempel genom att tillämpa världsklasstandarder eller organisera färdighetstävlingar (8).

—

lyhördhet för individens och arbetsmarknadens behov, bland annat förväntade kunskapsbehov; särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de små och medelstora företagens behov,

—

nationell kvalitetssäkring och förbättring i enlighet med rådets slutsatser om kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen (10),

—

ökade offentliga och privata investeringar i yrkesutbildning genom utvecklingen av investeringsmekanismer med en väl avvägd och delad finansiering,

—

ökad insyn i de europeiska systemen för yrkesutbildning,

—

starkare styrning av institutioner och/eller utbildningsanordnare inom de nationella strategierna,

—

högt kvalificerade lärare och utbildare med ansvar för den fortlöpande yrkesutvecklingen,

—

aktiv samverkan mellan olika beslutsfattare och andra intressenter särskilt när det gäller arbetsmarknadens parter och branschorganisationer på nationell, regional och lokal nivå.

a)

gemensamma verktyg inom Europa som särskilt avser yrkesutbildning genom

b)

gemensamma europeiska verktyg där yrkesutbildningen spelar en viktig roll genom

a)

gemensamma verktyg inom Europa som särskilt riktar sig mot yrkesutbildningen genom att

b)

gemensamma europeiska verktyg där yrkesutbildningen spelar en viktig roll genom att

—

gemensamma koncept och definitioner som man enats om på europeisk nivå för att göra nationella lösningar, modeller och standarder mer begripliga,

—

kommissionens finansiering av forskning och undersökningar på särskilda områden för fördjupad förståelse av system och praxis när det gäller yrkesutbildning i Europa samt deras koppling till arbetsmarknaden och andra utbildningssektorer,

—

kommissionens övervakning av nätverken, utbytet av exempel på god praxis och utveckling av mekanismer som kan användas för att sprida kunskaper och expertis,

—

en systematisk och flexibel ram för att stödja peer learning-aktiviteter inom yrkesutbildningen. Ramen bör också stödja decentraliserad peer learning.

—

ägnat särskild uppmärksamhet åt att förbättra räckvidden, precisionen och tillförlitligheten i statistiken över yrkesutbildningen så att man kan utvärdera framsteg med att utveckla yrkesutbildningen,

—

tagit del av utvecklingen av de olika komponenter på yrkesutbildningen område inom den enhetliga ramen för indikatorer och referensvärden (11),

—

särskilt uppmärksammat utvecklingen av de statistiska uppgifterna om investeringar och finansiering av yrkesutbildning.

—

koncisa och klara uppgifter om processen, dess bakgrund, prioriteringar och åtgärder samt en effektiv överföring av resultaten,

—

aktivt deltagande av intressenterna i alla stadier i processen på europeisk, regional och lokal nivå,

—

betoning på engagerade tillhandahållare, lärare och utbildare inom yrkesutbildning i testning och genomförande av det resultat som processen leder till,

—

deltagande, när så är lämpligt, av inlärarna och deras organisationer på nationell och på europeisk nivå.

—

utnyttjande av strukturfonderna på ett effektivt sätt för att stödja reformer på yrkesutbildningens område på nationell nivå,

—

målinriktad användning av det nya programmet för livslångt lärande till stöd för processen och särskilt innovation, testning, experimentverksamhet och genomförande,

—

aktivt deltagande av berörda gemenskapsbyråer, organ och kommittéer,

—

nära samarbete om statistik, indikatorer och referensvärden med Eurostat, OECD, Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedofop), och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (ETF),

—

utbyte av uppgifter, expertis och uppnådda resultat med tredje länder, särskilt de länder som omfattas av den utvidgade europeiska grannskapspolitiken. Samarbete med högpresterande länder och internationella organisationer som OECD bör utökas.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/12

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/13

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/14

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/15

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/16

1.

Kommissionen mottog den 28 november 2006 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Accor Services France (ASF, Frankrike), som tillhör Accor-koncernen (Accor, Frankrike) och Group Caisse d'Épargne (GCE, Frankrike) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen förvärvar gemensam kontroll över företaget A.C.E. (ACE, Frankrike), ett nyskapat företag som utgör ett gemensamt företag.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (nr (32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4461 – Accor Services France/Groupe Caisse d'Épargne/Accor Emploi Services Universel JV till

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/17

(1)

I detta tillkännagivande anges ramen för hur företag som medverkar eller har medverkat i hemliga karteller som påverkar gemenskapen skall belönas för att de samarbetar med kommissionen när den undersöker karteller. Karteller är avtal och/eller samordnade förfaranden mellan två eller flera konkurrenter med syfte att samordna deras konkurrensbeteende på marknaden och/eller påverka de relevanta konkurrensfaktorerna genom att fastställa inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, tilldelning av produktions- eller försäljningskvoter, uppdelning av marknader inklusive anbudsuppgörelser, import- eller exportbegränsningar och/eller konkurrensbegränsande åtgärder riktade mot andra konkurrenter. Sådana arrangemenag är bland de allvarligaste överträdelserna av artikel 81 i EG-fördraget (1).

(2)

Genom att företagen på konstgjord väg begränsar den konkurrens som normalt skulle finnas dem emellan, undviker de just den press som leder till förnyelse, såväl i form av produktutveckling som genom införande av effektivare produktionsmetoder. Ett sådant beteende leder också till dyrare råvaror och komponenter för gemenskapsföretag som handlar med producenterna i fråga. Det leder i förlängningen till konstgjorda priser och minskade valmöjligheter för konsumenten. På lång sikt leder det till förlorad konkurrenskraft och färre arbetstillfällen.

(3)

Hemliga karteller är till sin natur ofta svåra att upptäcka och undersöka, om inte de företag eller enskilda som deltar i dem samarbetar. Kommissionen anser därför att det ligger i gemenskapens intresse att belöna företag som deltar i sådan olaglig verksamhet och som är villiga att upphöra med detta och samarbeta med kommissionen i dess undersökning, oberoende av övriga företag som är iblandade i kartellen. Konsumenternas och medborgarnas intresse av att säkerställa att hemliga karteller upptäcks och bötfälls väger tyngre än intresset av att bötfälla de företag som samarbetar med kommissionen och därigenom gör det möjligt eller medverkar till att upptäcka och förhindra sådana förfaranden.

(4)

Kommissionen anser att det ligger ett verkligt värde i att ett företag samarbetar med den för att upptäcka en kartell. Ett avgörande bidrag till att en undersökning inleds eller till att en överträdelse konstateras kan motivera att det berörda företaget beviljas immunitet mot böter, dock på villkor att vissa andra krav uppfylls.

(5)

Dessutom kan ett eller flera företags samarbete motivera att kommissionen beviljar nedsättning av böter. Varje nedsättning av böter skall avspegla ett företags faktiska bidrag – i fråga om kvalitet och den tidpunkt då det lämnades – till att kommissionen har kunnat fastställa en överträdelse. Nedsättningar skall endast beviljas företag som förser kommissionen med bevismaterial som har ett betydande mervärde jämfört med den bevisning som kommissionen redan har samlat in.

(6)

Förutom att ge in redan existerande handlingar kan företagen frivilligt förse kommissionen med redogörelser för deras kännedom om kartellen och deras roll i denna. Redogörelserna utarbetas särskilt för att ges in inom programmet för förmånlig behandling. Sådana initiativ har visat sig vara till nytta för att effektivt undersöka kartellöverträdelser och få dem att upphöra, och företagen bör inte avskräckas av editionsförelägganden som utfärdas i tvistemål (discovery orders). Företag som kan tänkas ansöka om förmånlig behandling avstår kanske från att samarbeta med kommissionen enligt detta tillkännagivande om det kan ha en negativ inverkan på deras ställning i civilrättsliga förfaranden, jämfört med företag som inte samarbetar. En sådan oönskad effekt skulle vara till allvarlig skada för det allmänintresse som ligger i att det säkerställs att artikel 81 i EG-fördraget ges en effektiv tillämpning i kartellärenden och möjliggör efterföljande eller parallella civilrättsliga talan.

(7)

Den tillsynsuppgift som i fördraget har givits kommissionen i konkurrensärenden omfattar inte bara skyldigheten att undersöka och bestraffa enskilda överträdelser utan också skyldigheten att eftersträva en enhetlig policy på detta område. Att företagsredogörelser skyddas med hänsyn till allmänintresset hindrar inte att de lämnas ut till andra mottagare av meddelandet om invändningar i syfte att slå vakt om deras rätt till försvar i förfarandet vid kommissionen. Det är tekniskt möjligt att tillgodose båda intressena genom att göra företagsredogörelser tillgängliga endast i kommissionens lokaler och i regel vid ett enda tillfälle efter den formella delgivningen av invändningarna. Vidare kommer kommissionen att behandla personuppgifter i samband med detta tillkännagivande i enlighet med dess förpliktelser enligt rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2).

(8)

Kommissionen kommer att bevilja immunitet mot böter som annars skulle ha ålagts ett företag som meddelar sitt deltagande i en misstänkt kartell som påverkar gemenskapen, om det företaget är det första att inkomma med upplysningar och bevismaterial som enligt kommissionen ger den möjlighet att

(9)

För att kommissionen skall kunna utföra en målinriktad inspektion på det sätt som avses i punkt 8 a måste företaget lämna de upplysningar och bevis till kommissionen som anges nedan, i den mån kommissionen inte anser att det äventyrar inspektionerna:

(10)

Immunitet enligt punkt 8 a kommer inte att beviljas, om kommissionen vid ingivandet redan hade tillräckliga bevis för att anta ett beslut att utföra en inspektion med anledning av den misstänkta kartellen eller redan hade utfört en sådan inspektion.

(11)

Immunitet enligt punkt 8 b kommer enbart att beviljas under förutsättning att två villkor är uppfyllda, nämligen att kommissionen vid ingivandet inte hade tillräckligt med bevismaterial för att konstatera en överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget i samband med en misstänkt kartell, och att inget företag beviljats villkorlig immunitet mot böter enligt punkt 8 a i samband med denna kartell. För att vara berättigat till immunitet skall ett företag vara först med att lägga fram samtida, komprometterande bevis för kartellen och en företagsredogörelse som innehåller de uppgifter som anges i punkt 9 a, som gör det möjligt för kommissionen att konstatera en överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget.

(12)

Utöver de villkor som anges i 8 a, 9 och 10 eller i punkterna 8 b och 11 måste företaget alltid uppfylla samtliga nedanstående villkor för att immunitet mot böter skall kunna beviljas:

(13)

Ett företag som vidtagit åtgärder för att tvinga andra företag att ansluta sig till kartellen eller fortsätta delta i den är inte berättigat till immunitet mot böter. Ett sådant företag kan fortfarande beviljas nedsättning av böter om det uppfyller de tillämpliga kraven och uppfyller alla villkor för nedsättning.

(14)

Ett företag som vill ansöka om immunitet mot böter skall kontakta kommissionens generaldirektorat för konkurrens. Företaget kan antingen först ansöka om en så kallad markering eller omedelbart lämna en formell ansökan om immunitet mot böter för att uppfylla villkoren i 8 a eller 8 b. Kommissionen behöver inte beakta ansökningar om immunitet mot böter som har lämnats efter det att meddelandet om invändningar har utfärdats.

(15)

Kommissionen kan bevilja en markering som skyddar sökandens plats i kön för en period som fastställs från fall till fall för att det skall vara möjligt att samla ihop de uppgifter och bevis som krävs. För att kunna komma i fråga för en markering skall den sökande meddela kommissionen sitt namn och sin adress och lämna uppgifter om parterna i den misstänkta kartellen, om de berörda produkterna och områdena, om uppskattad varaktighet av den misstänkta kartellen och om vilken form av kartellbeteende det är fråga om. Sökanden bör också underrätta kommissionen om tidigare eller eventuella framtida ansökningar om förmånlig behandling hos andra myndigheter i samband med den misstänkta kartellen och motivera sin begäran av en markering. Om kommissionen beviljar en markering, fastställer den en tidsfrist inom vilken den sökande skall fullfölja sin markering genom att lämna de uppgifter och bevis som krävs för att få immunitet. Företag som har beviljats en markering kan inte fullfölja den genom att göra en formell ansökan i hypotetiska ordalag. Om den sökande fullföljer sin markering inom den tidsfrist som kommissionen har fastställt kommer de uppgifter och bevis som den sökande har lämnat att anses ha lämnats den dag då markeringen beviljades.

(16)

Ett företag som lämnar en formell ansökan om immunitet till kommissionen skall

(17)

På begäran lämnar Generaldirektoratet för konkurrens ett mottagningsbevis som bekräftar dagen för mottagandet av företagets ansökan om immunitet mot böter och eventuellt tidpunkten då ansökan lämnades in.

(18)

När kommissionen har tagit emot företagets information och bevismaterial enligt punkt 16 a och har kontrollerat att det uppfyller villkoren i punkt 8 a eller 8 b, kommer kommissionen att skriftligen bevilja företaget villkorlig immunitet mot böter.

(19)

Om företaget har lagt fram uppgifter och bevis i hypotetiska ordalag kommer kommissionen att kontrollera att bevismaterialets art och innehåll enligt den detaljerade förteckning som anges i punkt 16 b uppfyller villkoren i punkt 8 a eller 8 b och underrätta företaget om detta. Om företaget har lämnat ut bevismaterialet senast vid överenskommen tidpunkt och kommissionen har kontrollerat att det överensstämmer med beskrivningen i förteckningen, kommer kommissionen att skriftligen bevilja företaget villkorlig immunitet mot böter.

(20)

Om det framkommer att det inte finns möjlighet till immunitet mot böter eller att företaget inte uppfyller villkoren i punkterna 8 a eller 8 b kommer kommissionen att skriftligen underrätta företaget om detta. I ett sådant fall kan företaget dra tillbaka det bevismaterial som lämnats in i samband med ansökan om immunitet eller begära att kommissionen skall beakta bevismaterialet enligt avsnitt III i detta tillkännagivande. Detta hindrar dock inte kommissionen från att utnyttja sina vanliga undersökningsbefogenheter för att erhålla samma upplysningar.

(21)

Kommissionen kommer inte att beakta andra ansökningar om immunitet som gäller samma misstänkta överträdelse förrän den har tagit ställning till den befintliga ansökan. Detta gäller oavsett om ansökan om immuntitet har gjorts genom formell ansökan eller begäran om markering.

(22)

Om företaget vid det administrativa förfarandets slut har uppfyllt villkoren i punkt 12 kommer kommissionen att bevilja immunitet mot böter i det ifrågavarande beslutet. Om företaget vid det administrativa förfarandets slut inte uppfyller villkoren i punkt 12, beviljas företaget inte någon förmånlig behandling enligt detta tillkännagivande. Om kommissionen efter att ha beviljat villkorlig immunitet senare finner att sökanden har tvingat andra företag att delta i kartellen kommer den inte att bevilja immunitet.

(23)

Företag som avslöjar sitt deltagande i en misstänkt kartell som påverkar gemenskapen och som inte uppfyller villkoren i avsnitt II ovan kan beviljas nedsättning av böter som annars skulle ha ålagts dem.

(24)

För att uppfylla villkoren måste ett företag förse kommissionen med bevis för den misstänkta överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in. Dessutom måste företaget uppfylla alla de villkor som anges i punkterna 12 a–12 c ovan.

(25)

Begreppet ”mervärde” avser i vilken grad bevismaterialet som sådant eller genom sin detaljrikedom stärker kommissionens möjligheter att bevisa den misstänkta kartellen. I sin bedömning tillmäter kommissionen i allmänhet skriftliga bevis från den period som uppgifterna gäller ett större kvalitativt värde än bevis som framställs senare. Komprometterande bevis som är direkt relevanta för klargörandet av sakförhållandena kommer generellt att kvalitativt värderas högre än bevis som endast indirekt är relevanta. På samma sätt påverkas värdet av de inlämnade bevisen mot andra företag också av i hur stor utsträckning de måste bekräftas med bevis från andra källor. Övertygande bevisning kommer således att tillmätas ett större värde än bevis, till exempel redogörelser, som måste bekräftas om de ifrågasätts.

(26)

Kommissionen kommer i de slutliga beslut som fattas i slutet av det administrativa förfarandet att avgöra hur stor nedsättning av böterna ett företag skall beviljas jämfört med de böter som annars skulle ha ålagts.

För att bestämma nivån av ersättning inom dessa kategorier kommer kommissionen att beakta tidpunkten för inlämnadet av bevismaterialet som uppfyller villkoren i punkt 24 och i vilken omfattning det representerar mervärde.

Om den som ansöker om nedsättning av böter är den första som lämnar in övertygande bevis i den mening som avses i punkt 25, vilka kommissionen använder för att fastställa nya sakförhållanden som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet, kommer kommissionen inte att beakta sådana nya sakförhållanden när den fastställer böter som skall åläggas det företag som lämnade in bevisen.

(27)

Ett företag som vill få nedsättning av böter skall lämna in en formell ansökan om detta till kommissionen och lägga fram bevis för den misstänkta kartellen som uppfyller villkoren för en nedsättning av böter i enlighet med punkt 24 i detta tillkännagivande. Om ett företag frivilligt lämnar in bevis till kommissionen och vill att de skall beaktas för förmånlig behandling enligt avsnitt III i detta tillkännagivande, måste företaget när bevisen lämnas in tydligt ange att de ingår i en formell ansökan om nedsättning av böter.

(28)

På begäran lämnar Generaldirektoratet för konkurrens ett mottagningsbevis för företagets ansökan om nedsättning av böter och för eventuella bevis som inges senare. Mottagningsbeviset bekräftar dagen för mottagandet och eventuellt tidpunkten för ingivandet. Kommissionen kommer inte att ta ställning till en ansökan om nedsättning av böter innan den har tagit ställning till eventuella befintliga ansökningar om villkorlig immunitet mot böter som gäller samma misstänkta kartell.

(29)

Om kommissionen preliminärt kommer fram till slutsatsen att de bevis som lämnats in av ett företag har ett betydande mervärde i den mening som avses i punkterna 24 och 25, och att företaget uppfyller villkoren i punkterna 12 och 27, kommer den skriftligen att meddela sin avsikt att sätta ned böterna och ange den tillämpliga nedsättningsgraden enligt punkt 26 senast den dag då ett meddelande om invändningar delges. Om kommissionen preliminärt kommer fram till slutsatsen att företaget inte uppfyller villkoren för en nedsättning av böter kommer den att skriftligen underrätta företaget inom samma tidsram. Kommissionen behöver inte beakta ansökningar om nedsättning av böter som har lämnats efter det att meddelandet om invändningar har utfärdats.

(30)

I det beslut som kommissionen antar när den avslutar det administrativa förfarandet kommer den att bedöma den slutliga situationen för varje företag som har ansökt om nedsättning av böter. Kommissionen kommer att fastställa följande i sådana slutliga beslut:

Om kommissionen finner att företaget inte uppfyller villkoren i punkt 12 kommer det inte att beviljas någon förmånlig behandling enligt detta tillkännagivande.

(31)

En företagsredogörelse är en frivillig redogörelse för kännedomen om en kartell som ges till kommissionen av ett företag eller för ett företags räkning och som gäller företagets roll i kartellen. Sådana redogörelser utarbetas särskilt för att lämnas in i enlighet med detta tillkännagivande. Skriftliga redogörelser som lämnats till kommissionen i anslutning till detta tillkännagivande ingår i kommissionens handlingar i ärendet och kan användas som bevis.

(32)

På sökandens begäran och under förutsättning att sökanden inte redan har avslöjat företagsredogörelsens innehåll för tredje man kan kommissionen godta att företagsredogörelser lämnas muntligt. Muntliga företagsredogörelser kommer att spelas in och transkriberas i kommissionens lokaler. I enlighet med artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (6) och artiklarna 3 och 17 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 (7) kommer företag som lämnar muntliga företagsredogörelser att ges möjlighet att kontrollera att upptagningen, som finns tillgänglig i kommissionens lokaler, är korrekt i tekniskt hänseende och att korrigera innehållet i sina muntliga utsagor inom en given tidsfrist. Företag kan avstå från dessa rättigheter inom den nämnda tidsfristen, och i det fallet kommer upptagningen att anses ha godkänts från den tidpunkten. Efter det att den muntliga redogörelsen uttryckligen eller underförstått godkänts eller eventuella rättelser av den gjorts, skall företaget lyssna till upptagningarna i kommissionens lokaler och kontrollera att transkriptionen är korrekt inom en given tidsfrist. Iakttas inte det sistnämnda villkoret kan det leda till att företaget går miste om förmånlig behandling enligt detta tillkännagivande.

(33)

Tillgång till företagsredogörelser beviljas bara dem som är mottagare av ett meddelande om invändningar, förutsatt att de – tillsammans med de juridiska ombud som beviljas tillgång för deras räkning – åtar sig att inte på mekanisk eller elektronisk väg ta kopior av information i den företagsredogörelse till vilken tillgång beviljats och att se till att den information som kan fås från företagsredogörelsen enbart kommer att användas för de ändamål som nämns nedan. Andra parter, till exempel klagande, kommer inte att beviljas tillgång till företagsredogörelser. Kommissionen anser att detta särskilda skydd för en företagsredogörelse inte längre är motiverat från den tidpunkt då sökanden avslöjar innehållet i redogörelsen för tredje man.

(34)

Enligt kommissionens tillkännagivande om reglerna för tillgång till kommissionens handlingar (8) beviljas mottagarna av ett meddelande om invändningar tillgång till handlingar bara under förutsättning att de upplysningar som därigenom erhålls endast används för rättsliga eller administrativa förfaranden som avser tillämpningen av de av gemenskapens konkurrensregler som det är fråga om i det aktuella administrativa förfarandet. Om sådan information används i ett annat syfte under förfarandet kan det betraktas som bristande samarbete i den mening som avses i punkterna 12 och 27 i detta tillkännagivande. Om den otillåtna användningen sker efter det att kommissionen har fattat ett förbudsbeslut i ärendet, kan kommissionen dessutom vid ett rättsligt förfarande i gemenskapsdomstolarna yrka att dessa höjer böterna för det ansvariga företaget. Skulle upplysningarna vid någon tidpunkt användas i annat syfte, med biträde av ett externt rättsligt ombud, får kommissionen rapportera det inträffade till detta rättsliga ombuds branschorganisation för att denna skall vidta disciplinära åtgärder.

(35)

Företagsredogörelser som lämnats enligt detta tillkännagivande kommer att skickas till konkurrensmyndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med artikel 12 i förordning nr 1/2003 endast under förutsättning att villkoren i tillkännagivandet om nätverket (9) uppfylls och under förutsättning att den konkurrensmyndighet som får ta del av redogörelserna beviljar samma sekretesskydd som kommissionen.

(36)

Kommissionen kommer inte att ta ställning till om den skall bevilja villkorlig immunitet eller på annat sätt belöna en ansökan, om det visar sig att ansökan avser överträdelser som omfattas av den preskriptionstid på fem år för åläggande av påföljder som föreskrivs i artikel 25.1 b i förordning nr 1/2003, eftersom sådana ansökningar har förlorat sitt syfte.

(37)

Från och med den dag då det här tillkännagivandet offentliggörs i EUT ersätter det 2002 års meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, i alla de fall där inget företag har kontaktat kommissionen för att beviljas förmånlig behandling enligt det meddelandet. Punkterna 31–35 i det här tillkännagivandet skall emellertid, från och med att det offentliggörs, tillämpas på alla pågående och nya ansökningar om immunitet mot böter eller nedsättning av böter.

(38)

Kommissionen är medveten om att detta tillkännagivande kommer att skapa berättigade förväntningar som företag kan förlita sig på när de avslöjar förekomsten av en kartell för kommissionen.

(39)

I linje med kommissionens praxis kommer företagets samarbete med kommissionen under det administrativa förfarandet att anges i beslutet för att förklara skälet till immuniteten eller nedsättningen av böterna. Det faktum att ett företag beviljas immunitet eller nedsättning i fråga om böter kan inte skydda det från civilrättsliga följder på grund av dess deltagande i en överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget.

(40)

Kommissionen anser att offentliggörande av dokument eller skriftliga eller inspelade redogörelser som erhållits i samband med detta tillkännagivande normalt sett riskerar att skada vissa offentliga eller privata intressen, exempelvis skyddet för syftet med inspektioner och utredningar enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 (10), även efter det att beslutet fattats.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/23

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32006M4390. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet. (http://ec.europa.eu/eur-lex/lex)