22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/1

1.1

Regionkommittén välkomnar kommissionens temainriktade strategi eftersom den innebär en integrerad och holistisk syn på avfallsområdet, något som är värdefullt för att de ytterligare miljöförbättringar som behövs på området skall kunna åstadkommas.

1.2

Avfallspolitiken är av fundamental betydelse för hela miljöpolitiken, varför samlade och förbättrade avfallspolitiska insatser även kommer miljöområdet i stort till del.

1.3

I flertalet medlemsstater är det de lokala och regionala myndigheterna som har ansvar för genomförandet av en betydande del av EU:s miljöpolitik, och avfallshanteringen utgör en av de viktigaste aspekterna inom denna politik. Lokala och regionala myndigheter bör spela en nyckelroll i utvecklingen av nya strategier och förslag vad gäller åtgärder på avfallsområdet.

1.4

Det krävs avsevärda insatser samt en dialog med den lokala nivån för att övergå från att endast transportera bort avfall till en hållbar politik med fokus på förebyggande åtgärder, återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning, och för detta arbete behöver lokala och regionala myndigheter ökade personalresurser och finansiella medel.

1.5

Kommittén vill lyfta fram avfallshierarkin som en ledande och dominerande princip inom avfallspolitiken, men påpekar samtidigt att man bör vara öppen för nya metoder, som en proportionerlig användning av livscykeltänkandet där man beaktar produkternas hela livscykel, så snart det finns dokumenterat att de fungerar och är praktiskt genomförbara.

1.6

Vi vill dock varna för att genomförandet av temastrategin på en rad områden (t.ex. frågan när avfall upphör att vara avfall (end of waste) och blandningar av farligt avfall) kan leda till onödiga och olyckliga anpassningar med negativa konsekvenser för miljön som följd.

1.7

Det finns fortfarande behov av klar och tydlig lagstiftning, t.ex. när det gäller definitionen av materialåtervinning och annan återvinning.

1.8

Regionkommittén ställer sig bakom den temainriktade strategins mål och bedömningen att det i EU:s avfallspolitik finns potential för att minska de allmänna negativa miljöeffekter som uppstår p.g.a. resursförbrukningen, och vi delar också uppfattningen att EU skall ha som mål att bli ett återvinningssamhälle.

1.9

Vi tolkar den tematiska strategins målsättningar som att fokus läggs på avfallshierarkin.

1.10

Regionkommittén anser att det är förnuftigt att som i den tematiska strategin lägga fokus på problemen med att genomföra och anpassa den gällande lagstiftningen, med hänsyn tagen till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

1.11

Vi delar uppfattningen att det är viktigt med en förenkling och modernisering av befintlig lagstiftning, så länge som detta underlättar genomförandet av miljöskyddsåtgärder.

1.12

Regionkommittén noterar med tillfredsställelse att kommissionen hänvisar till rangordningen av avfallshanteringsmetoder, som ses en viktig utgångspunkt för åtgärderna på avfallsområdet och lägger grunden till en sund och givande avfallspolitik.

1.13

Vi beklagar att rangordningen planas ut till tre nivåer. Att ställa återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning på samma nivå strider mot andemeningen i en rad olika rättsakter.

1.14

Vi ifrågasätter huruvida medlemsstaterna på basis av det tolkningsutrymme som ges i denna artikel kommer att vidta de åtgärder som krävs och använda sig av bästa möjliga verktyg för att nå de mål som sätts upp i artikeln.

1.15

Regionkommittén beklagar att den rättsliga grundvalen för godkännande av avfallsflödes-specifik lagstiftning har strukits.

1.16

Kommittén vill påpeka att definitionen av producent innebär att en aktör som hanterar avfall alltid betraktas som en avfallsproducent, oavsett om avfallets art eller sammansättning har ändrats. Detta står i strid med kommissionens eget end-of-waste-koncept (frågan om när avfall upphör att vara avfall).

1.17

Kommittén välkomnar preciseringen av definitionen av återvinning i samband med förbränning, men noterar att det fortfarande råder stor oklarhet om definitionen av återvinning i samband med andra behandlingsformer.

1.18

ReK beklagar strykningen av hänvisningen till principen om att förorenaren skall betala, som utgör basen för tillämpningen av tillverkaransvaret.

1.19

Kommittén konstaterar med oro att införandet av ett förfarande för att avgöra när avfall upphör att vara avfall samt definitionen av detta kan få omfattande och negativa konsekvenser, bl.a. följande:

1.20

Kommittén noterar att end-of-waste-konceptet begränsas till avfallsflöden där det kan ge en verklig miljöfördel, men noterar samtidigt den mycket oklara avgränsningen av konceptets användningsområde eftersom dessa miljöfördelar inte definieras närmare.

1.21

Kommittén välkomnar att direktivet om farligt avfall och ramdirektivet slås samman till ett ramdirektiv.

1.22

ReK beklagar att det i bestämmelserna om avskiljning av farligt avfall inte tydligt anges att blandning är förbjudet för alla aktörer (inbegripet producenter, insamlare och transportörer), utom för de anläggningar som har tillstånd att blanda i enlighet med artikel 19 (jfr punkterna 1 a och 1 d).

1.23

Kommittén delar kommissionens ambition att miniminormer för hanteringstillstånd skall fastställas vid nivåer som säkerställer ett högt hälso- och miljöskydd. Kommittén är dock negativ till att kommissionen får befogenhet att fastställa dessa miniminormer enligt ett odemokratiskt kommittéförfarande.

1.24

Regionkommittén stöder bestämmelserna om registrering av de aktörer som hanterar avfallet i de sista skedena.

1.25

Kommittén står bakom de ökade kraven på avfallshanteringsplaner, eftersom dessa planer kan betraktas som viktiga och flexibla instrument som dessutom kan bidra till att sprida goda metoder på området.

1.26

Regionkommittén ställer sig bakom uppmaningen att använda ekonomiska instrument i avfallspolitiken, inbegripet material- och behandlingsavgifter, också vad gäller avfallsförebyggande, och hänvisar till att det redan finns goda erfarenheter av detta i andra länder. Den nuvarande skiljaktiga användningen av ekonomiska instrument snedvrider konkurrensen och understryker på så vis behovet av att bibehålla en välfungerande inre marknad.

1.27

Kommittén ser med oro på att kommissionen överlåter till de enskilda medlemsstaterna att utveckla indikatorer för de resultat som uppnåtts, och uppmanar därför enträget kommissionen att fastställa kvantitativa och kvalitativa vägledande mål och indikatorer på gemenskapsnivå.

1.28

ReK ser positivt på de nya bestämmelserna om inspektion av verksamheter eller företag som samlar in eller transporterar avfall.

1.29

Regionkommittén anser att jämförelsetabellerna är ett användbart instrument för att säkerställa att direktivet genomförs fullt ut.

1.30

Genom den tematiska strategin införs livscykelanalyser, vilket kommittén välkomnar eftersom de tar hänsyn till produkternas miljöpåverkan under hela livscykeln. Kommittén ser dock kritiskt på att man i den tematiska strategin endast i begränsad omfattning fokuserar på de tidiga faserna i denna cykel, nämligen producenterna och deras ansvar för att utforma mer miljövänliga produkter. Kommittén anser att direktivet tydligt bör kopplas till Reach-direktivet, i syfte att förebygga produktion av farligt avfall och att minska avfallets farlighet.

1.31

Kommittén undrar också hur dessa analyser skall utarbetas. Det är av avgörande betydelse att man fastställer klara riktlinjer för vilka aktörer som har befogenhet att validera sådana analyser, eftersom analysernas betydelse annars kommer att urvattnas och analyserna förlorar sin tilltänkta funktion.

1.32

Regionkommittén stöder kommissionens ambition att främja kunskapsförsörjning, forskning och utveckling på avfallsområdet, eftersom mer kunskap och information är centrala beståndsdelar när det gäller att förbättra producenternas och myndigheternas avfallshanteringsmetoder och att förändra konsumenternas beteende så att de producerar mindre avfall. Med tanke på ansvarsfördelningen i majoriteten av medlemsstaterna måste man emellertid bygga på den redan solida kunskapsbas som finns på lokal och regional nivå. Avfallsstrategin ger en splittrad bild av de kunskapskällor som finns på gemenskapsnivå: Europeiska miljöbyrån, Eurostat, Gemensamma forskningscentret, det europeiska institutet i Sevilla och kommissionens nya hemsida ”Science for Environment Policy – DG Environment News Alert Service”. För de lokala och regionala aktörerna är det avgörande att kommissionen arbetar på att närmare definiera de uppdrag som tillkommer vart och ett av dessa kunskapscentrum, att man koordinerar och strukturerar deras analyser och att befintlig kunskap tillhandahålls i lättillgänglig form.

1.33

Kommittén instämmer i att det finns behov av en mer ambitiös strategi för att förebygga avfall i medlemsstaterna, och anser att utveckling av program i denna riktning är en förnuftig åtgärd.

1.34

ReK betonar att lika konkurrensvillkor mellan medlemsstaterna är av central betydelse för att förebygga miljömässigt olämpliga åtgärder som exempelvis en sänkning av standarderna, och stöder därför kommissionens initiativ på området.

1.35

Det är viktigt att inbegripa sociala aspekter i miljöpolitiken och det är därför glädjande att kommissionen är medveten om att området för avfallshantering och återvinning är en arbetsintensiv sektor med hög tillväxt. Kommittén uppmanar till en diskussion om huruvida genomförandet av strategin kan skapa arbetstillfällen inom hela EU.

1.36

För att kunna genomföra denna del av strategin måste lagstiftningen för de företag som är engagerade i vidareutveckling av återvinningen skapa tillräckligt stabila villkor som är anpassade till deras planerings- och investeringshorisont.

1.37

Regionkommittén vill påpeka att de lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll i genomförandet av den tematiska strategin, och att de därmed också har en viktig uppgift att fylla i samband med övervakning och utvärdering av den. Därför anser vi att de lokala och regionala myndigheterna bör ges en ledande roll som nyckelaktör vid tillämpningen av avfallspolitiken i de olika EU-länderna.

2.1

Kommittén beklagar att blandningsförbudet inskränks markant genom att förbudet ersätts med villkor för tillstånd att blanda och att definitionen på blandning görs snävare, något som kan betraktas som en avsevärd förändring med stora miljömässiga risker som följd. Kommittén anmodar därför kommissionen att hålla fast vid det oinskränkta förbudet mot blandning av farligt avfall.

2.2

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i samband med utvärderingen 2010 och framtida utvärderingar diskutera om energiåtervinningskravet på 65 % för nya anläggningar skall höjas mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. Det bör också diskuteras om andra krav skall ställas på materialåtervinningsanläggningar med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

—

i artikel 3 samlar de definitioner som finns utspridda i kommissionsförslaget,

—

lägger till vissa definitioner som saknas (exempelvis används begreppen ”handlare” och ”mäklare” i artikel 25 utan att ha blivit definierade) genom att använda definitioner som redan har antagits genom medbeslutandeförfarandet i samband med antagandet av den nya förordningen om avfallstransporter,

—

klargör vissa av de föreslagna definitionerna.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/18

1 .

Kommunerna och regionerna utgör den besluts- och verkställandenivå som står närmast unionens medborgare. De åtgärder som krävs för att få renare luft i Europa måste tas fram, förankras, genomföras och följas upp i dialog med den kommunala och regionala nivån samt med unionens medborgare.

2 .

I unionens 25 medlemsländer är det på den lokala och regionala nivån som de åtgärder som föreslås för att begränsa fordonstrafikens miljöbelastning skall omsättas i praktisk handling.

3 .

Att främja användningen av miljöfordon ligger i linje med lokala och regionala myndigheters målsättning att minska energikonsumtionen och därmed minska mängden luftföroreningar.

4.

Kommunerna och regionerna skall dock inte ensamma bära bördan för att främja rena fordon. Det krävs omedelbara åtgärder för att genast involvera privata företag och företag med uppdrag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.

5 .

Det är den samlade effekten av de åtgärder som genomförs lokalt och regionalt som kan vända de ohållbara tendenser vi ser i dag.

1.1

Regionkommittén välkomnar kommissionens ambition att förbättra luftkvaliteten genom grön offentlig upphandling.

1.2

De åtgärder som föreskrivs i direktivet med avseende på offentliga organs upphandling av rena fordon bör läggas upp som en rekommendation.

1.3

I händelse av att ett direktiv antas vill ReK emellertid understryka vikten av att de åtgärder som föreslås tas fram i nära samarbete med kommunerna och regionerna inom unionen. I samrådet inför det aktuella förslaget till direktiv har i första hand bil- och drivmedelsbranschen samt medlemsstaternas nationella nivå konsulterats.

1.4

Kommittén förutsätter att kommunerna och regionerna engageras i det fortsatta arbetet med att utforma, genomföra, följa upp och utvärdera de åtgärder som föreslås i direktivet om detta skulle antas. Däremot är det inte nödvändigt att inrätta en speciell kommitté som kommissionen skall samråda med i det fortsatta arbetet.

1.5

Regionkommittén vill framhålla att man måste informera medborgarna om de åtgärder som genomförs och tydliggöra den europeiska lagstiftningsprocessen och dess effekter med hjälp av praktiska exempel. I detta arbete har den lokala och regionala nivån en viktig roll, vilket bl.a. framhålls i kommissionens vitbok om EU:s kommunikationspolitik.

1.6

Regionkommittén är införstådd med kommissionens principiella motiv och syfte beträffande förslaget till direktiv. ReK vill dock framhålla att de offentliga myndigheterna inte ensidigt får bindas av upphandlingsreglerna. Som kommissionen mycket riktigt nämner i direktivförslaget är de offentliga organens marknadsandel endast 6 % för lätta och tunga lastbilar men ca 30 % för bussar. Kommittén vill därför förespråka en lösning som starkare involverar de privata företagen. I princip vill kommittén lyfta fram betydelsen av ”mjuka” åtgärder – till skillnad från lagstiftning – på området för miljövänlig upphandling. Särskilt storstäder genomför frivilligt höga miljöskyddsmål om lämpliga ramvillkor föreligger.

1.7

Kommittén framhåller att ensidiga krav på de offentliga organen kan leda till att i första hand finansiellt svaga myndigheter kan bli tvungna att avstå från investeringar eller att lägga ut tjänster av allmänt intresse på entreprenad.

1.8

Regionkommittén efterlyser en samlad syn på de åtgärder som kan vidtas för främjande av rena vägtransporter. Kommittén är kritisk till att det i förslaget till direktiv ovillkorligen krävs att 25 % av de tunga fordon som den offentliga sektorn anskaffar skall tillhöra kategorin rena fordon. Det vore bättre att tillämpa motorstandarder som gäller alla fordon och alla kundgrupper. Ytterligare åtgärder krävs för att uppnå gällande gränsvärden för luftföroreningar.

1.9

ReK välkomnar en ökad satsning på biobränsle. En ökad europeisk produktion av bioetanol och biodiesel för att ersätta traditionella fordonsbränslen (bensin och diesel), har flera fördelar. Detta kan

1.10

Kommittén motsätter sig införandet av direktivet om främjande av rena vägtransporter. I stället bör följande åtgärder vidtas:

1.11

Regionkommittén vill framhålla att förutsättningarna för att genomföra förslaget till direktiv om främjande av rena vägtransporter skulle variera mellan de olika medlemsländerna.

Dessa olika förutsättningar medför att behovet av stöd till den lokala och regionala nivån skulle variera inom unionen.

1.12

I händelse av att direktivet skulle antas vill Regionkommittén framhålla vikten av att det görs en uppföljning och utvärdering av genomförandet i nära samverkan med den kommunala och regionala nivån. Det är viktigt att resultatet av direktivet sammanställs och redovisas, såväl i antal rena fordon som har tillkommit som den effekt som detta har haft på luftkvaliteten. En återkoppling till den kommunala och regionala nivån samt till unionens medborgare är en förutsättning för att intentionerna i direktivet skall fullföljas och utvecklas. Detta är också en viktig förutsättning för att ytterligare åtgärder för främjande av rena vägtransporter skall kunna genomföras.

2.1

Regionkommittén uppmanar lagstiftaren på EU-nivå att i det fortsatta arbetet för främjandet av rena vägtransporter ta fram enhetliga åtgärder som vänder sig till såväl den offentliga som den privata sektorn.

2.2

ReK förutsätter att ekonomiskt stöd ges till den kommunala och regionala nivån för anskaffning av rena vägtransportfordon.

2.3

Regionkommittén understryker vikten av att informations- och utbildningsinsatser genomförs för att stödja och utveckla den offentliga sektorns upphandling av rena fordon.

2.4

Kommittén efterlyser en samlad syn på de åtgärder som kan vidtas för främjande av rena vägtransporter.

2.5

ReK föreslår att det rapporteringssystem som införs för att följa upp ett eventuellt direktiv om främjande av rena vägtransporter samordnas med övriga rapporteringssystem. Samordning bör bl.a. ske med det rapporteringssystem som föreslagits i förslaget till direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa.

2.6

Regionkommittén förutsätter att kommunerna och regionerna engageras i det fortsatta arbetet med att utforma, genomföra, följa upp och utvärdera de åtgärder som föreslås i det direktiv som eventuellt antas.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/21

1.1

Regionkommittén finner i hög grad en delaktighet i Europastrategin om livslångt lärande, inbegripet från tidigaste barndom och genom livet och att den omfattar lärande fångat på olika sätt, genom formellt, icke-formellt och informellt lärande. Regionkommittén har i olika sammanhang understrukit att strategin om livslångt lärande i hög grad berör den lokala och regionala nivån. Där finns ofta det politiska och ekonomiska ansvaret för skola och utbildning i medlemsstaterna. Ofta fungerar den som koordinator för utveckling och tillväxt med ansvar för medborgarnas välfärd och infrastruktur samt som sociala myndigheter. Den fungerar också vidare som arbetsgivare med ansvar och intresse att utveckla sina anställdas färdigheter. (9)

1.2

Utbildningsfrågorna har en avgörande roll om Europa skall kunna mobiliseras på ett konkurrenskraftigt sätt med förutsättningar för tryggad välfärd. Europas största tillgång, dess människor, måste rustas för ett arbetsliv och ett arbetsinnehåll som i hög grad skiljer sig från vad som gällt för tidigare generationer och som kommer att vara i fortsatt snabb omdaning. Såväl företag som anställda står inför förändringar som är svåra att bedöma på förhand.

1.3

Den lokala och regionala utvecklingen sker visserligen utifrån skilda förutsättningar och utgångslägen. Men den kan under inga omständigheter ses isolerat från omvärlden. Regioner och samhällen behöver verksamhet med förnyad produktion i takt med att de gamla jobben försvinner för att inte riskera att ställas inför stagnation, social utslagning i form av arbetslöshet m.m., höga nivåer på sjukskrivning och höga nivåer i oönskat förtida utträde från arbetsmarknaden.

1.4

Utvecklingen av människors kompetens och förmåga behöver därför ske på ett sådant sätt att den kan svara upp mot en kunskapsbaserad verksamhet. Goda språkliga kunskaper, kommunikativa färdigheter i övrigt och samarbetsförmåga blir allt viktigare egenskaper för individen. Med dagens utveckling med snabbare handelsflöden, globaliserade marknader och segmentering uppstår ett ökat behov av samspel. Detta gäller mellan olika företag/organisationer lokalt och regionalt samt mellan regioner. Ett alltmer ömsesidigt beroende utvecklas mellan olika delar av Europa samt mellan Europa och världen i övrigt.

1.5

Samverkan arbetsliv – samhälle – högre utbildning är en viktig förutsättning för innovation och tillväxt på lokal och regional nivå. Det behövs en infrastruktur som är inkluderande och icke diskriminerade vilken uppmuntrar till ett aktivt medborgarskap och ett gemensamt ansvarstagande för en social sammanhållning och en hållbar utveckling.

1.6

Regionkommittén har tidigare framhållit att den bör spela en aktiv roll i främjande av livslångt lärande på lokal och regional nivå. (10) Detta gäller därmed också frågor om utbildningsmål och nyckelkompetenser. Regionkommittén ser det som utomordentligt viktigt att de frågor som behandlas i kommissionens föreliggande förslag får ett genomslag på lokal och regional nivå.

1.7

Regionkommittén vill arbeta vidare med detta för att följa och stödja en kommande utveckling och föreslår ett framtida samarbete med kommissionen i dessa frågor avseende exempelvis pilotprojekt och undersökningar.

1.8

Regionkommittén vill understryka värdet av att utveckla regionala nätverk för livslångt lärande (motsvarande R3L-initiativet) för att stärka arbetet i nätverk mellan institutioner och sammanslutningar för grundläggande och högre utbildning, yrkesutbildning och kultur som en central faktor för att öka anställbarheten och främja ett aktivt medborgarskap.

2.1

Ur de i föregående avsnitt nämnda perspektiven är en fokusering på nyckelkompetenser för livslångt lärande i dagens och framtidens samhälle och arbetsliv oerhört viktig. Det gäller som ett stöd för utvecklingen på lokal och regional nivå, liksom på nationell nivå och för Europeiska Unionen som helhet. Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag till rekommendationer till medlemsstaterna om nyckelkompetenser för livslångt lärande.

2.2

Regionkommittén ser det som särskilt positivt att kommissionens förslag här pekar på den regionala och lokala nivåns roll och betydelse. Detta är ett viktigt framsteg i förhållande till tidigare förslag från kommissionen som närmast uteslutande varit begränsade till europeisk och nationell nivå.

2.3

Regionkommittén ser det integrerade utbildningsprogrammet för livslångt lärande som ett viktigt medel att främja utbildningsområdet som ett led i att stärka nyckelkompetenserna för livslångt lärande. En större rörlighet bland medborgarna innebär spridning av kunskaper och färdigheter i regioner och kommuner i EU och kan bidra till att öka konkurrenskraften och sysselsättningen.

2.4

En av hörnstenarna i kommissionens rekommendationer är att se till att vuxna kan uppdatera nyckelkompetenser genom hela livet och att särskild fokus läggs på målgrupper som fastställs som prioriterade grupper i nationella, regionala eller lokala sammanhang. Här kan motivationsfrämjande insatser och informationsspridning på lokal och regional nivå till lågutbildade utgöra ett viktigt inslag. Det handlar om att bygga på människors kunskaper, erfarenheter och intressen, inte att utgå från brister och tillkortakommanden.

2.5

Hur kommissionens rekommendationer påverkar förändringarna av de ekonomiska, sociala och kulturella processerna och andra processer kommer att bero på vilka konkreta och omedelbara åtgärder som vidtas på nationell, regional och lokal nivå. Regionkommittén understryker därför vikten av att en omvandling av utbildningssystemen för formellt, icke-formellt och informellt lärande kommer till stånd. Dessa program skall omfatta alla nivåer, och syftet är att anpassa systemen till de behov som finns på arbetsmarknaden i EU och till de krav som ställs i strategin för livslångt lärande.

2.6

Könsmässiga skillnader i utbildningsdeltagande och resultat är därvid en viktig faktor att uppmärksamma och motverka nationellt, regionalt och lokalt. Det kan handla om att stimulera flickor och kvinnor till studier i teknologi och vetenskap. I andra sammanhang behöver männen stödjas. I åtskilliga regioner och kommuner utgör män merparten av dem som avbryter utbildningar och visar mindre motivation och benägenhet i att delta i fortsatt utbildning.

2.7

Regionkommittén finner att de av kommissionen föreslagna rekommendationerna till medlemsstaterna kommer att kunna utgöra en viktig hävstång i att stödja en snabbare och mer målmedveten inriktning av utbildningssystemen i Europa med syfte att nå överenskomna mål om konkurrenskraft, välfärd och delaktighet. Regionkommittén ställer sig bakom dessa och vill tillföra ett antal synpunkter i det följande:

2.8.1

Regionkommittén understryker betydelsen av att redan i tidiga barnaåren verkningsfullt stödja barnens målinriktade utveckling utan att behöva känna misslyckanden på vägen samt att ungdomsskolan lägger grunden för ett fortsatt lärande genom livet via formellt, icke-formellt och informellt lärande. Det är viktigt att uppmärksamma att barn och unga lär på olika sätt, mognar i olika takt och ofta behöver olika tid att nå målen. Detta är en stor utmaning för utveckling av utbildningssystemen och för lärarutbildningarna.

2.8.2

Barn och unga med särskilda behov, exempelvis funktionshinder, behöver stödjas särskilt så att dessa blir delaktiga tillsammans med andra barn.

2.9.1

Regionkommittén välkomnar att kommissionen i sitt dokument tar upp behovet av särskilda åtgärder för dem som har brister i sin tidigare utbildning. Vi instämmer i att brister i utbildningen ofta beror på en kombination av personliga, sociala, kulturella och ekonomiska faktorer, och dessa bör åtgärdas i samarbete mellan olika samhällssektorer. Att effektivt undanröja hinder för anställning, utbildning eller andra möjligheter är absolut nödvändigt.

2.9.2

Regionkommittén understryker att det är angeläget att alla elever oavsett bakgrund ges förutsättningar att nå målen med utbildningen och inte avbryter skolan i förtid. Här behövs särskilda insatser och särskilt stöd som bygger på den enskilde elevens förutsättningar och behov.

2.9.3

EU kommer inte att kunna uppnå de ambitiösa mål som unionen själv satt upp, om en del människor utestängs från jobb och högre prestationsnivåer på grund av kön, funktionshinder, kulturell eller etnisk bakgrund, ålder eller annat. De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll när det gäller att främja inkluderande och icke-diskriminerande strategier och att bereda alla människor lika möjligheter och rättigheter.

2.9.4

Regionkommittén anser att det vore välkommet med ett gränsöverskridande nätverksarbete mellan europeiska regioner och kommuner för erfarenhetsutbytesspridning och kunskapsutveckling, motsvarande R3L-initiativet. Det handlar om att få upp frågan på dagordningen, fortsatt metodutveckling, kunskapsöverföring och förankring.

2.10.1

ReK ser detta förslag som viktigt och kan konstatera att behoven ofta varierar betydligt mellan olika regioner och samhällen och att det behövs olika sätt om man skall nå alla. Det finns därför anledning att understryka att prioriterade grupper i många fall måste identifieras just på lokal och regional nivå. Det kan exempelvis handla om att utveckla samarbete med organisationer som har erfarenhet av vuxnas lärande samt med arbetsmarknadens parter.

2.10.2

Regionkommittén anser att man bland de målgrupper som fastställs som prioriterade måste rikta särskild uppmärksamhet mot anställda i lokala och regionala myndigheter med tanke på de offentliga funktioner som dessa utövar, för att de skall kunna utveckla och uppdatera nyckelkompetenser genom hela arbetslivet.

2.11.1

ReK har tidigare (11) betonat det angelägna i att mobilisera resurser på lokal och regional nivå till stöd för livslångt lärande och framhållit det nödvändiga i att diskussioner initieras på det lokala och regionala planet. I yttrandet framhöll ReK att den geografiska tillgängligheten också borde ses i sammanhang med andra åtgärder för att öka tillgängligheten vad avser form och förläggning. Detta kan exempelvis ske genom att erbjuda verksamhet såväl dagtid som kvällstid samt under helger. Det kan också gälla sommartid och traditionella lovtider. Andra möjligheter kan vara ofta förekommande kursstarter, distansstudier eller flexibelt lärande med handledning. Det kan också handla om att ge deltagare ekonomiska förutsättningar att delta i studier. Det gäller också att ta tillvara på det lärande som skett i olika former utanför det formella skolsystemet.

2.11.2

Infrastrukturen får inte innebära en generellt giltig och standardiserad form av lärcenter utan bör i så hög utsträckning som möjligt bygga på de former som redan finns etablerade utifrån lokala förutsättningar och behov.

2.12.1

Regionkommittén vill framhålla att denna punkt är en oerhört viktig framgångsfaktor för utvecklingen lokalt och regionalt. Det är särskilt viktigt för den lokala och regionala nivån att det finns möjlighet att olika politikområden kan förenas på det lokala och regionala planet med näringspolitik, utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik, integrationspolitik och socialpolitik och att på så sätt undanröja ”stuprörstänkande”. Det är därvid viktigt att ansvar och befogenheter i största möjliga utsträckning går hand i hand. Här ser Regionkommittén behov av ekonomiska resurser och friare resursanvändning för att möjliggöra genomförandet av insatser inom ramen för det integrerade handlingsprogrammet för livslångt lärande. Samverkan mellan samhället, arbetslivet och den högre utbildningen är en nyckelfaktor för tillväxt i regioner och kommuner.

2.13.1

Regionkommittén välkomnar förslag om nyckelkompetenser för livslångt lärande. Det ställer frågan i fokus vilka grundläggande kvalifikationer individen behöver vara rustad för i ett kunskapsintensivt samhälle. Dessa nyckelkompetenser kan tjäna som utgångspunkt om framtida kompetensbehov i diskussioner såväl på Europanivå och nationell nivå som på regional och lokal nivå. Frågan äger i Europa i hög grad relevans i arbetet för att målen i Lissabonstrategin skall kunna uppnås. Det är just på den lokala och regionala nivån som dessa kompetensfrågor kommer i praktisk omsättning.

2.13.2

Regionkommittén ser att dessa kompetenser behöver vara föremål för en fortlöpande och levande diskussion samt föremål för en fortlöpande dialog och utveckling. Exempelvis innehåller nyckelkompetensen ”sociala och medborgerliga kompetenser” en rad olika aspekter som senare kan komma att behöva vidareutvecklas eller delas upp. Flera av nyckelkompetenserna har dessutom starka kopplingar till varandra.

2.13.3

Regionkommittén är införstådd med att det inom kommissionen skett ett fortsatt arbete med att vidareutveckla förslaget om nyckelkompetenser. Regionkommittén ställer sig bakom det förslag till nyckelkompetenser som utarbetats inom kommissionen.

2.13.4

Regionkommittén lämnar närmare synpunkter på var och en av de föreslagna nyckelkompetenserna i följande avsnitt.

—

Kommunikation på modersmålet.

—

Kommunikation på främmande språk.

—

Matematiskt kunnande samt grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.

—

Digital kompetens.

—

”Lära att lära”.

—

Social kompetens och medborgarkompetens.

—

Initiativkraft och företagsamhet.

—

Kulturella uttrycksformer.

3.1.1

Regionkommittén instämmer i det nödvändiga i att ha förmåga att kommunicera på modersmålet, såväl skriftligt som muntligt.

3.1.2

Det egna språket är en grund för fortsatt inlärning, uttrycksförmåga och identitet. Goda kunskaper och färdigheter i det egna språket är därmed en grundförutsättning för inlärningsprocessen. Språket skapar en grund för informationsinhämtning och utgör basen för kommunikation med andra, för delaktighet och ansvarstagande.

3.1.3

Kommittén vill påpeka att kommissionen och de nationella programkontoren bör bedriva ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter i områden med mindre språk som har en svag ställning i dagens undervisning, i syfte att uppmuntra människor att lära sig dessa språk (12).

3.2.1

I det framtida Europa kommer det att bli alltmer nödvändigt att behärska flera språk. Det skapar möjligheter till fördjupade kontakter i att tillägna sig en närmare förståelse av andra länders kultur, sedvänjor och levnadsförhållanden. Det är också en viktig förutsättning för studier på högre nivå och utgör en premiss för ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Det finns redan idag ett ömsesidigt beroende mellan Europas olika språkområden. Utbytet mellan länderna kommer att öka, ekonomierna blir alltmer sammanflätade och produktionen av varor och tjänster sker i allt högre grad över lands- och språkgränser. Regionkommittén vill understryka att den europeiska mångfalden av språk skall ses som en tillgång.

3.3.1

Regionkommittén ser det som viktigt att matematiskt kunnande samt vetenskaplig och teknisk kompetens utvecklas i sådana sammanhang för eleven att det upplevs meningsfullt och motiverande. Matematik kan vara ett verktyg för andra ämnen som fysik, kemi, biologi och samhällskunskap. Kunskaper i och om ämnet kan även utgöra en naturlig del av ett modernt bildningstänkande. Vetenskaplig kompetens är viktig bl.a. för att kunna se och förstå samband, orsak och verkan och att pröva utsagor. Ett aktivt medborgarskap kräver ett visst mått av matematisk och vetenskaplig kompetens. Teknisk kompetens bör utvecklas både ur kvinnors och mäns erfarenheter. Det är också viktigt att visa hur föreställningar och traditioner styr uppfattningar om manligt och kvinnligt i förhållande till teknikområdet.

3.3.2

Inom ramen för det europeiska området för forskningsverksamhet bör särskilt eftersträvas att göra ungdomar och kvinnor intresserade av en yrkeskarriär inom vetenskap och teknik. Alla måste ges möjlighet till säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik. Utvecklingen av s.k. Science Parks är ett intressant tillvägagångssätt för att locka fler till studier i naturvetenskap och teknik.

3.4.1

En inkluderande och icke-diskriminerande informationsinfrastruktur för digital kompetens som omfattar hela Europeiska Unionen måste tillskapas. Regionkommittén fäster stor vikt vid främjandet av ett informationssamhälle som är socialt och geografiskt rättvist och som säkerställer att alla medborgare utrustas med de färdigheter de behöver för att leva och arbeta i den nya digitala tidsåldern. Förmågan att hantera stora informationsflöden och komplexa frågeställningar blir därvid en viktig egenskap som allt fler behöver behärska.

3.5.1

Förmågan ”lära att lära” innebär ett perspektiv och ett förhållningssätt till sitt eget lärande och tillvägagångssätt för att tillägna sig nya kunskaper. Det innebär för varje individ en medvetenhet om sig själv, hur man fungerar i olika inlärningssituationer, om sina bästa inlärningsstrategier, starka sidor och förbättringsområden. Det handlar också om motivation och självförtroende. Strategin för livslångt lärande bygger ju i hög grad på ett inlärandeperspektiv och att detta inlärande sker på olika sätt och i olika sammanhang. Det handlar om att kunna lära om och att lära nytt. Det handlar vidare om att kunna bygga vidare på befintliga kunskaper, färdigheter och tidigare livserfarenheter och att tillägna sig förmågan att utnyttja och tillämpa dem i en rad olika situationer.

3.5.2

Regionkommittén tillmäter denna egenskap en mycket stor betydelse i kunskapssamhället. Det är särskilt viktigt att blivande lärare i sin utbildning rustas för att arbeta på detta sätt. Detta är en frågeställning som till sin karaktär skiljer sig från de andra nyckelkompetenserna och som har att göra med förmågan att utveckla dem alla. Regionkommittén anser därför att denna nyckelkompetens borde skiljas ut och sättas före de andra.

3.6.1

Begreppen social kompetens och medborgarkompetens innefattar ett spektrum frågeställningar vilka Regionkommittén anser behöver ägnas stor uppmärksamhet. Det handlar om utvecklande av personliga egenskaper, att utveckla förmåga att skapa kontakter med andra människor. En utvecklad kommunikativ förmåga – i bred bemärkelse – blir en allt viktigare egenskap i det arbetsliv och samhällsliv som kännetecknar ett kunskapssamhälle. Det innefattar också interkulturell förståelse.

3.6.2

I detta kompetensområde finns sociala aspekter i bemärkelsen att individen ser sig som en resurs för sig själv, sin familj och sin omgivning.

3.6.3

Här finns också medicinska aspekter såsom insikter i betydelsen av ett hälsosamt sätt att leva, frågan om fysisk och mental hälsa och en aktiv livsstil. Samtidigt som de medicinska kunskaperna utvecklas förvärras i många samhällen hälsotillståndet hos barn och unga genom dåliga kost- och motionsvanor. Detta kommer att kunna utvecklas till ett mycket allvarligt läge om ingenting sker.

3.6.4

En annan mycket viktig aspekt är samhällsmedborgarrollen. Den innefattar frågan att förstå demokratins innebörd, individens rättigheter och ansvar. Alla dessa faktorer kan främjas på den lokala och regionala nivån. Kommittén föreslår att man kompletterar definitionen och anger att medborgarna måste känna till EU:s historia, mål, viktiga fakta rörande EU-fördraget och förbindelserna mellan EU och medlemsstaterna, om problemen och framstegen med skapandet av en EU-konstitution samt principerna inom olika politikområden.

3.6.5

Vikten av en hållbar utveckling och förståelsen för ansvaret för vår gemensamma miljö är en aspekt som Regionkommittén anser det behöver ges ett tydligt uttryck för i detta sammanhang.

3.7.1

Initiativförmåga och företagsamhet handlar i grunden om ett aktivt förhållningssätt, förmågan att omvandla idéer till handling. Det blir därför viktigt att skolsystemet från tidiga år stöder och uppmuntrar ett sådant aktivt förhållningssätt och utvecklar arbetsformer som grund för detta. Regionkommittén vill peka på vikten av att ta tillvara den potential som finns hos kvinnor och etniska grupper med goda affärsidéer att starta företag. Kvinnor kan också behöva ett aktivt stöd från olika myndigheter att få tillgång till ny teknik. Sådana insatser kan tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik minska skillnaderna i sysselsättningsgraden mellan män och kvinnor i många delar av Europa. Ovanstående är av avgörande betydelse för Europeiska unionens ekonomiska framtid och välstånd (13).

3.8.1

Regionkommittén instämmer i att det är mycket viktigt att förstå den kulturella och språkliga mångfalden i Europa och att bevara denna (14). Det handlar om att ta tillvara olika uttrycksformer som musik, konst, litteratur och språk som en del i människors lärande och utveckling. Det är generellt sett viktigt att ta tillvara människors olika perspektiv och synsätt.

3.8.2

I detta sammanhang vill Regionkommittén betona det historiska perspektivet, hur kontakter mellan olika delar av Europa under olika tidsepoker haft betydelse för utvecklingen och att det under åtminstone fem decennier funnits en grundad tanke på en europeisk gemenskap, något som Europeiska unionen idag är ett uttryck för.

3.9.1

Regionkommittén finner det angeläget att följa och stödja en kommande utveckling utifrån de rekommendationer som kommissionen lagt och föreslår ett framtida samarbete med kommissionen i dessa frågor.

3.9.2

Regionkommittén stöder de förslag till nyckelkompetenser för livslångt lärande som kommissionen lagt fram och anser att dessa bör vara föremål för fortlöpande dialog och utveckling.

3.9.3

Regionkommittén föreslår att nyckelkompetensen ”lära att lära” placeras före de andra, Skälet är att den anlägger ett perspektiv på det egna lärandet samt olika tillvägagångssätt att tillägna sig nya kunskaper. Den lyfter därför fram förutsättningarna för övriga föreslagna nyckelkompetenser.

3.9.4

Nyckelkompetensen ”social kompetens och medborgarkompetens” bör även innefatta vikten av en hållbar utveckling och förståelsen för ansvaret för vår gemensamma miljö.

3.9.5

Regionkommittén betonar vikten av att tillägna sig kulturella uttrycksformer, eftersom dessa utgör grunden för ett öppet förhållningssätt till de europeiska språkens och kulturernas mångfald och bidrar till att öka förståelsen för denna mångfald och det sätt på vilket den kan berika de europeiska medborgarnas liv.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/29

1)

En förnyad och modern europeisk industripolitik som är inriktad på konkurrenskraften hos vår industri ges högsta prioritet inom ramen för ”tillväxt- och sysselsättningsdagordningen”. Det handlar om problem som alla regioner i EU brottas med, och dynamiken i de bakomliggande processerna är kraftfull och ofrånkomlig. Därför gläder sig ReK åt kommissionens ambitioner och vilja att främja de reformer som med nödvändighet måste genomdrivas.

2)

Med tanke på de snabba förändringarna i världsekonomin krävs brådskande insatser. Den europeiska industrins konkurrensposition står under högt tryck, vilket medför att förnyelseprocessen måste präglas av högt tempo och stor effektivitet. ReK värdesätter de åtaganden som kommissionen har begärt och fått från organisationer inom många företagssektorer, men är osäker på om det är tillräckligt som utgångspunkt. Inom den internationella ekonomiska konkurrensen kommer Europa först och främst att utveckla sin framtida styrka i konkurrenskraftiga regioner, nedan kallade ”toppregioner” eller ”European valleys” efter ”Silicon Valley-fenomenet” och filosofin bakom World Economic Forum. Dessa europeiska toppregioner, som bygger på gamla industrier och sektorer, utgör den framtida drivkraften bakom ekonomisk och social förnyelse.

3)

Exempel på sådana regioner är Stockholm, Cambridge, Bayern, Rhône-Alpes, sydöstra Nederländerna och framväxande regioner som Värmland, Riga och Sachsen-Anhalt. Regionkommittén uppmanar kommissionen att göra detta till kärnan i sin nya industripolitik och därmed öka fokus på utvecklingen av regionala ekonomiska kluster i Europa. Det innebär en tydlig skärpning av nuvarande förslag, som är begränsade till utveckling av ramvillkor och följaktligen inte är tillräckligt nyskapande. I synnerhet främjande av sektorsövergripande utvecklingstendenser med inriktning på nya teknologi-, produkt- och marknadskombinationer måste utgöra kärnan i den nya europeiska industripolitiken.

4)

I föreliggande yttrande framför ReK ett antal konkreta förslag som syftar till skärpt och fördjupad integration av EU:s instrument. Redan under det tyska ordförandeskapet bör man se till att en solid grund läggs för detta arbete. Vi uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att utforma en mer innovativ och aktiv politik.

1.1

I kommissionens arbetsplan tillkännages följande sju viktiga branschövergripande industripolitiska initiativ som syftar till att ta itu med övergripande frågor inom grupper av olika branscher och förstärka synergieffekterna mellan olika politikområden:

1.2

Utan undantag handlar det om åtgärder som är av avgörande betydelse för den växande konkurrenskraften hos de europeiska företagen. Därför ger ReK generellt sitt starka stöd åt förslagen. Utifrån vårt perspektiv vill vi gärna att extra uppmärksamhet fästs vid hanteringen av de strukturella förändringarna inom industrin, men samtidigt bör även det nya programmet för enklare lagstiftning ägnas särskild uppmärksamhet. Det är just detta som är den centrala punkten i sammanhanget, dvs. att bana väg för en ny industripolitik som utgår från regionerna. EU:s konkurrenskraft bör ingå som en central punkt i diskussionen om hur globaliseringens utmaningar och möjligheter bör hanteras för att säkerställa våra barns välfärd. Vi motsätter oss alla former av bakåtsträvande protektionistiska strategier som är inriktade på att bevara tidigare uppnådda resultat. Initiativ, liknande den globaliseringsfond som kommissionen föreslår, bör inte lanseras utifrån ett defensivt utgångsläge, utan snarare i ett utvecklingsfrämjande perspektiv, exempelvis genom utbildning inriktad på nya lovande sektorer.

1.3

ReK rekommenderar att man i detta sammanhang i högre grad försöker ansluta sig till kommissionens regionala innovationspolitik, som dessutom har stark inriktning på incitament för klusterbildning och nya samarbetsformer. Det finns ett flertal exempel på ett positivt samspel mellan kommissionen och olika regioner. Häribland kan nämnas Handlingsprogrammet för innovation i Noord-Brabant 2005–2010: ”Connecting, creating and enabling winners”.

1.4

Inte minst utvecklingen av branschöverskridande förslag skapar möjligheter till en modernare och mer integrerad europeisk industripolitik. I ljuset av detta vill vi kort kommentera de föreslagna åtgärderna. Vi vill i synnerhet uppmärksamma vikten av att utnyttja möjligheterna att skapa en mer integrerad metod.

1.5

Energi och miljö är världsfrågor som kommer att ges hög prioritet under de kommande åren.

Kommissionen måste bidra till att skapa ett klimat där hot omsätts i möjligheter. På dessa områden ligger nya intressanta marknader och mötespunkter för den europeiska industri- och forskningspolitiken.

Detta kommer att bidra till att energi och hållbar utveckling (miljövändligare varor och produktionsprocesser) inte behandlas separat, utan verkligen ingår som en naturlig del i industri- och innovationspolitiken. Utveckling av alternativa energiresurser bör ägnas större uppmärksamhet. Kostnaderna för energi utgör en väsentlig del av industrins utgifter. ReK uppmanar medlemsstaterna att öka sammankopplingsmöjligheterna så att en avreglering av energimarknaden gör det möjligt för företag att köpa gas och elektricitet i hela Europa. Lokala och regionala myndigheter kan aktivt bidra till att skapa lika villkor genom att ingå som aktiva delägare i energiföretag.

1.6

ReK betonar att en ny industripolitik måste ses i ljuset av Lissabonstrategin och globaliseringen. Omstruktureringsprocesser i regioner och länder är en följd av denna utveckling. Som kommittén betonade i sitt yttrande om omstrukturering och omlokalisering (CdR 148/2005 fin) måste omstrukturering hanteras på rätt sätt. I detta sammanhang hänvisas också till vår tidigare kommentar angående globaliseringsfonden som måste användas i ett utvecklingsfrämjande perspektiv, snarare än utifrån ett defensivt utgångsläge. När det gäller insatserna på EU-nivå är det av största vikt att man verkar för att främja den ekonomiska och sociala samordningen. Detta perspektiv måste dessutom utgöra grunden för en mer välfungerande och flexiblare europeisk arbetsmarknad. Vi rekommenderar att denna prioriterade fråga om ”social innovation” får en mer central ställning. Nyckelfrågan är hur de europeiska arbetstagarna på alla nivåer bättre skall kunna utrustas för att kunna klara sig igenom ibland genomgripande omstruktureringar utan att fastna i strukturell arbetslöshet.

1.7

Höjd arbetsproduktivitet, ökat deltagande på arbetsmarknaden och ökad arbetsmarknadsrörlighet är avgörande faktorer för Europeiska unionens konkurrenskraft. Detta måste uppmärksammas i högre grad, både i medlemsstaternas politik och i EU:s program och strukturfonderna. Dessutom måste möjligheterna att (tillfälligt) anlita högutbildad arbetskraft från länder utanför EU stärkas. Även en sådan liberalisering skulle bidra till att stärka konkurrenskraften i Europa.

1.8

ReK konstaterar att vissa europeiska tillverkningssektorer fortfarande åtnjuter stora fördelar jämfört med sina konkurrenter, men att globaliseringen kan få negativa följder även för dem. Adekvat skydd av immateriell och industriell äganderätt är av avgörande betydelse för EU:s konkurrensposition. Immaterialrättsligt skydd utgör ett incitament för innovativa åtgärder och utveckling av nya företagsmodeller. Lagstiftningsramen måste anpassas efter den snabba tekniska och samhälleliga utvecklingen. Lagstiftningen på området måste vara tydlig och garantera rättssäkerhet. Bestämmelser måste utarbetas och kontrolleras både på EU-nivå (gemenskapslagstiftning) och internationell nivå (WTO och TRIPS). Många arbetstagare inom små och medelstora företag, motorerna bakom innovation, vet fortfarande inte hur de skall hantera immaterialrättsliga överträdelser. Ett stort problem som många små och medelstora företag i Europa konfronteras med är de extremt höga kostnaderna för att genomdriva bestämmelserna i Europa som är betydligt högre än i exempelvis USA. När det gäller kostnaderna för patentsökning är det dessutom av största vikt att man nu efter 30 år av diskussioner antar ett gemenskapspatent. Fem år efter det att EU lade fram ett konkret förslag har ärendet fortfarande inte kommit längre än till behandling i rådet på grund av meningsskiljaktigheter rörande språkanvändningen. ReK uppmanar kommissionen att utfärda ett harmoniseringsdirektiv grundat på artikel 95 i EU-fördraget. Härigenom skulle de nationella patentsystemen kunna bevaras, samtidigt som principen om ömsesidigt erkännande tillämpas. Genom att begränsa antalet språk till det språk som talas i den berörda medlemsstaten och engelska kan man minska kostnaderna för gemenskapspatentet avsevärt, vilket särskilt skulle gynna små och medelstora företag. På så sätt kan man skapa ett internationellt konkurrenskraftigt patent. Dessutom måste man minimera den skatt på patentinnehav som fortfarande finns i många EU-länder och är en av de faktorer som absolut inte stimulerar innovation.

1.9

EU:s sjunde ramprogram för forskning, CIP (gemenskapsprogrammet för konkurrenskraft och innovation) och strukturfonderna fyller en mycket viktig understödjande och vägledande funktion. De medel som ingår i det sjunde ramprogrammet är av avgörande betydelse för EU:s konkurrensposition och möjligheterna att stärka högteknologiska regioner. Vid fastställandet av budgetplanen är det mycket viktigt att inga nedskärningar görs i budgeten.

1.10

I föreliggande yttrande vill Regionkommittén särskilt uppmärksamma åtgärder för att främja utvecklingen av regionala ekonomiska kluster i Europa (europeiska toppregioner). I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att strukturfonderna och olika ramprogram, såsom sjunde ramprogrammet för forskning och CIP, kan samordnas i de olika regionerna. ReK uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag på detta område.

Det är bland annat viktigt att de medel som ställs till förfogande inriktas på forskning på högsta nivå. Nyckelbegrepp är främjande av en ”öppen innovationskultur” och ”klusterbildning” i regionerna.

1.11

För att kunna utveckla en hållbar modell för högteknologiska regioner krävs mer än tunga investeringar i forskning. Det visar bland annat erfarenheterna från Brainportprojektet i regionen Eindhoven. Genom att främja ett stort antal tillämpningar av viss kunskap i ett flertal innovationskedjor skapar man nya arbetstillfällen på alla nivåer, och kunskap förankras i regionen. Små och medelstora företag får därmed rätt till samma typ av incitament som kunskapsutvecklarna. ReK uppmanar kommissionen att använda strukturfonderna mer målinriktat och som multiplikator för att främja ett begränsat antal innovationskedjor per region. På så sätt kan man skapa ett stort antal nya arbetstillfällen för arbetstagare med högskole- eller universitetsexamen, examen från yrkesinriktad högskola eller arbetstagare med yrkesinriktad gymnasiekompetens.

1.12

När det gäller denna sista punkt anser ReK att det är viktigt att man särskilt uppmärksammar de små och medelstora företagens möjligheter att få del av de europeiska ramprogrammen och fonderna. Vi ser detta som ett stort problem, och om inte situationen förändras kommer målet att främja i synnerhet små och medelstora företag att bli mycket svårt att uppnå. Det är viktigt att skapa ett klimat som i högre grad bygger på en öppen innovationskultur och där anslag och projekt inom olika program samlas och blir mer lättillgängliga för småföretagen.

1.13

Erfarenheterna av den regionala innovationspolitiken har visat att små och medelstora företag främst gynnas av samspelet med större företag. Därför anser vi att man inom den europeiska industripolitiken bör fästa särskild vikt vid samspelet mellan stora (1), medelstora och mindre företag. Av lika stor vikt är samspelet mellan de små och medelstora företagen och forskningscentrumen.

1.14

Slutligen vill vi även framföra en kommentar angående möjligheterna till en i högre grad integrerad industripolitik. Det är i synnerhet samordningen med den politik som avser hållbar utveckling och social sammanhållning som man bör uppmärksamma. Häri ligger en viktig utmaning för Europa. När det gäller utvecklingen mot ett hållbart kunskapssamhälle kan kommissionen med detta program bidra till att frågan om nya samarbetsformer och produkt-/marknadskombinationer på områden som hälsoindustri (medicinsk-teknisk innovation), miljö och energi tas upp snabbare. Här öppnar sig nya intressanta marknader för den europeiska industrin.

1.15

Vidare har vi redan tidigare uppmärksammat tendensen till koncentration och specialisering inom ekonomisk toppverksamhet i Europa. Denna tendens kan förstärkas även inom andra politikområden, exempelvis på områden som fysisk planering och modern infrastruktur. Inom den europeiska politiken bör särskild uppmärksamhet riktas på att skapa gynnsamma förutsättningar för (gränsöverskridande) internationella toppkluster som är anslutna till och bygger på modern europeisk infrastruktur. Vidare stöder vi kommissionens ordförande José Manuel Barrosos förslag om inrättande av ett EU-universitet (EIT). Genom att inrätta ett teknologiskt toppinstitut i Europeiska unionen kan man hindra kompetensflykten till andra delar av världen. Det är hög tid att EU får en institution som kan mäta sig med till exempel MIT i Boston.

1.16

Kommissionen kommer att lägga fram följande nya initiativ:

1.17

Av de sektorspecifika undersökningarna i kommissionens meddelande framgår att många av de europeiska industrierna har potential att konkurrera på världsnivå. Avgörande för att kunna hantera konkurrensen på världsmarknaden är en industris kapacitet att uppfylla de kunskaps- och innovationskrav som ställs på olika produkter och produktionsprocesser.

1.18

Det är viktigt att denna förändrings- och reformprocess får kontinuerligt stöd av EU och de enskilda medlemsstaterna. När det gäller EU:s stödåtgärder kan vi konstatera att dess ramprogram utgör en effektiv uppsättning instrument som ligger i linje med (de nya) strukturfonderna.

1.19

För sektorer som maskin- och systemindustrin är inriktning och mängd av avgörande betydelse i samband med fastställandet av europeiska strategiska dagordningar. De strategiska dagordningarna inom ramen för Eniac och Artemis är av största betydelse för europeiska och nationella investeringar på området.

1.20

Även om det är viktigt att uppmärksamma de enskilda branschernas konkurrensposition är det väsentligt att konstatera att den framtida välfärden i Europa i allt större utsträckning är beroende av branschövergripande verksamhet. Detta faktum bör ägnas särskild uppmärksamhet i kommissionens meddelande. Industripolitiken kan bidra till att utvecklingen på området påskyndas genom främjande av ”domänkollisioner”. Det leder till stötvisa, spektakulära produkt- och marknadsinnovationer. Detta börjar redan bli synligt inom ett antal sektorer. I sammanhanget kan nämnas livsmedels- och läkemedelsindustrin (biovetenskap), biomedicinsk teknologi, bilindustrin och högteknologiska system.

1.21

De fyra breda kategorier som ingår i kommissionens meddelande är otillräckliga i det avseendet. När det gäller biovetenskap saknas exempelvis det viktiga området molekylärmedicin. Dessutom måste nanoelektronik och inbyggda system uttryckligen tas med. Benämningen ”mode- och designbranschen” bör, med tanke på den aktuella utvecklingen på området, vidgas till ”kreativ industri”.

1.22

Det förefaller således allt viktigare att skapa gynnsamma förutsättningar för utveckling av sammanhängande industrikluster och främja ny industriverksamhet. Vi anser att detta på ett tydligare sätt bör framgå av och betonas i kommissionens meddelande.

1.23

Den så kallade klustermodellen – intensivt samarbete mellan offentliga myndigheter, företag och universitet och högskolor – har varit en viktig framgångsfaktor för alla innovativa regioner i Europa. Som exempel kan nämnas Stockholm, Bayern, Île-de-France, Rhône-Alpes och sydöstra Nederländerna. I syfte att uppnå en förnyad och mer integrerad europeisk industripolitik bör en sådan klusterfrämjande metod få starkt stöd.

2.1

Europeiska kommissionens meddelande bygger vidare på Lissabonstrategin och Göteborgsmålen och är i det avseendet ett konsekvent utarbetat förslag. Som vi redan har påpekat innehåller meddelandet många positiva och värdefulla initiativ. Få skulle hävda motsatsen. Vad som dock saknas är en tydlig framtidsvision om Europas möjligheter att konkurrera med och utmärka sig i förhållande till konkurrenterna i resten av världen.

2.2

ReK rekommenderar att kommissionen utarbetar en inspirerande och positiv framtidsbild. Var befinner sig Europa år 2027? Hur har de europeiska företagen tagit sig an de uppgifter som formulerades 2006? Hur har ansträngningarna att utveckla kunskapsregioner banat väg för ekonomisk och social innovation i EU:s medlemsstater? Hur har vi i det långsiktigt hållbara kunskapssamhället lyckats skapa nya källor till och marknader för energi, miljö och hälsoindustri? Och så vidare.

2.3

Vi rekommenderar att man i högre grad satsar på den lovande utveckling som äger rum i olika regioner och knyter an till den ekonomiska klusterbildning och specialisering som kommer att växa sig allt starkare i Europa under de kommande åren. Utgångspunkten är att man genom att stödja utvecklingen av sådana toppregioner bidrar till ekonomisk och social förnyelse på bred front i alla EU:s medlemsstater.

2.4

Vi rekommenderar att man inom ramen för den förnyade EU-politiken fastställer kriterier för kartläggning av framtida ledande konkurrenskraftiga regioner i Europa och i alla medlemsstater, så att investeringsprogram på EU-nivå kan riktas till sådana konkurrenskraftiga regioner som komplement till de nationella och regionala investeringarna, men också som stöd till deras fysiska och intellektuella produktion.

Inom denna nya europeiska industripolitik som är inriktad på lovande utvecklingsmöjligheter och nya regionala ekonomiska kluster bör man även med hänsyn till principen om ”ny solidaritet” uttryckligen beakta behovet av att stimulera regioner som släpar efter i utvecklingen. Regionkommittén uppmanar kommissionen att bygga in en hävstångseffekt, exempelvis genom att bevilja bidrag inom ramen för EU:s ramprogram och strukturfonder endast under förutsättning att den stödmottagande regionen ingår ekonomiska partnerskap över regiongränserna.

2.5

Att stimulera lovande europeiska sektorer till att uppnå världsklass är och förblir en viktig målsättning inom EU:s industripolitik. I framtiden kommer välfärden emellertid att i allt större utsträckning vara beroende av branschövergripande verksamhet. Vi rekommenderar att de oberoende förändringar som redan håller på att ske görs mer synliga inom de ”allmänna kategorierna” i kommissionens meddelande.

2.6

Därför vore det lämpligt att kommissionen i den förnyade industripolitiken fäster större vikt vid den strategiska betydelsen av ett branschövergripande perspektiv, vilket dessutom skulle vara ett erkännande av den genomslagskraft som ”domänkollisioner” har. Det strukturella samarbetet mellan de offentliga myndigheterna, näringslivet och universitet och högskolor, även kallat ”triple Helix”, är en nödvändig förutsättning för det. Denna klustermodell är ett av den nya europeiska industripolitikens kännetecken.

2.7

Främjandet av ”domänkollisioner” har till syfte att stimulera nyskapande och utveckling av nya produktmarknadskombinationer inom industrin. Dessa kollisioner begränsas inte till kombinationer inom olika industriområden utan sträcker sig längre än så. Genom kollisioner med andra områden, både sociala och samhälleliga, skapas en ny dynamik. Det kan exempelvis röra sig om kollisioner med konst och kultur (kreativ industri), kollisioner mellan kulturer (nytt interkulturellt företagande) eller med yrkesutbildningar (ny yrkeskompetens). På dessa områden kan och måste EU spela en viktig stimulerande roll. Regionkommittén uppmanar kommissionen att ta hänsyn till detta i utformningen av programmen och de nya strukturfonderna.

2.8

I synnerhet i de branschöverskridande föreslagen finns möjligheter till kraftfullare integrationsinsatser inom den europeiska industripolitiken. Vi rekommenderar att mer uppmärksamhet fästs vid följande punkter:

2.9

Med all rätt sätter kommissionen i sin arbetsplan stort värde på den inneboende innovativa potentialen hos små och medelstora företag. I vilken utsträckning man i praktiken kan nå ut till dessa företag beror på i vilken grad den europeiska lagstiftningen förenklas. På det sätt som förslagen om små och medelstora företag är formulerade i nuläget kommer möjligheterna att stödja FoU inom små och medelstora företag att minska dramatiskt, vilket går i stick i stäv med ambitionen att stärka konkurrenskraften på global nivå. Redan i dag investerar ett medelstort företag i USA i genomsnitt sju gånger så mycket i FoU som motsvarande företag i Europa.

2.10

Det kommer snart inte att finnas ett enda företag som vare sig kan eller vill uppfylla de administrativa kraven i EU för ett anslag på 15 %. ReK förespråkar därför en tydlig avbyråkratisering som syftar till att underlätta de små och medelstora företagens tillgång till EU:s ramprogram och fonder. Vi ger alla förslag från kommissionen på denna punkt vårt fulla stöd.

Eftersom de regionala och lokala myndigheterna utgör den närmaste myndighetsnivån för små och medelstora företag kommer dessa myndigheters deltagande i detta sammanhang att underlätta företagens möjlighet att få del av EU:s stöd.

2.11

Avreglering och minskad byråkrati genom EU-lagstiftningen och en realistisk kostnads-nyttoanalys av denna är viktiga förutsättningar för att Lissabonmålen skall kunna förverkligas. Utvärderingen av EU-lagstiftningens konsekvenser för näringslivet (business impact assessment) fyller en viktig funktion i detta sammanhang. Ett förhandsvillkor för att säkerställa kvaliteten på en sådan konsekvensanalys är att den är objektiv och att den utförs av en oberoende tredje part. Regionkommittén uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram förslag på området. Den nederländska oberoende tillsynsmyndigheten (Adviescollege Toetsing Administratieve Lasten, ACTAL) skulle kunna fungera som utgångspunkt i sammanhanget.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/34

1.1

Regionkommittén välkomnar den nya ramstrategin, och anser att den utgör ett positivt bidrag till främjandet av språklig mångfald och ett komplement till kommissionens befintliga initiativ för att förbättra kommunikationen mellan kommissionen och EU:s medborgare.

1.2

ReK stöder kommissionens tre främsta mål, att 1) främja språkinlärning och språklig mångfald i samhället, 2) främja en sund flerspråkig ekonomi och 3) ge medborgarna tillgång till Europeiska unionens lagstiftning, förfaranden och information på deras egna språk.

1.3

Regionkommittén anser dock att de resurser som finns tillgängliga för dessa viktiga målsättningar är otillräckliga.

1.4

Kommittén håller med om att medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter även framdeles skall ha huvudansvaret för fortsatta framsteg på området för flerspråkighet, men anser att ett tydligt stöd från kommissionen behövs för att skapa större medvetenhet och så att mer konsekventa åtgärder vidtas på olika nivåer i hela EU.

1.5

ReK framhäver den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar i arbetet vid genomförandet av en politik för att främja flerspråkigheten och anser att man bör hänvisa mer explicit till denna roll i meddelandet.

1.6

Regionkommittén efterlyser ett större erkännande av vänortsinitiativens betydelse för språkinlärning och kulturellt utbyte och anser att en sådan explicit medverkan på den lokala och regionala nivån kan minska avståndet mellan EU och medborgarna.

1.7

Kommittén tror att ytterligare ett viktigt steg mot att minska avståndet mellan unionen och ett stort antal medborgare har tagits i och med den senaste ändringen av förordning 1/1958, i vilken det fastslås att iriska skall betraktas som officiellt språk och arbetsspråk inom EU-institutionerna fr.o.m. den 1 januari 2007, och rådets slutsatser av den 13 juni 2005, genom vilka EU:s institutioner och organ och medlemsstaterna kan ingå administrativa avtal. Dessa avtal möjliggör officiell användning av språk vars ställning i hela eller delar av territoriet är erkänd i medlemsstatens konstitution och vars användning som nationellt språk är lagstadgad.

1.8

Regionkommittén erkänner att sektorsprogram, såsom Sokrates, Ungdom och Leonardo samt det integrerade programmet för livslångt lärande på ett väsentligt sätt medverkar till att främja språkinlärningen i unionen. Programmen är goda exempel på åtgärder som bidrar till att skapa ett flerspråkigt samhälle, och ReK vill på nytt framhålla att kommissionen kan göra mer på detta område.

1.9

I detta sammanhang vill kommittén visa sin uppskattning över att kommissionen i sitt nuvarande förslag till program för livslångt lärande inte skiljer mellan de olika europeiska språken på det sätt som gjorts hittills och som innebär att endast EU-institutionernas officiella språk och arbetsspråk kan delta i programmet.

1.10

Kommittén anser att invandrarna bör erbjudas omfattande möjligheter att bibehålla sina modersmål och lära sig värdländernas språk. Kommittén anser att man mer explicit bör erkänna den rika kulturella och språkliga mångfald som invandrargrupperna tar med sig till EU och möjliggöra ett minimum av undervisning i dessa språk. Kommittén betonar också behovet av mer specialiserad utbildning av tolkar som ett sätt att ytterligare underlätta kommunikationen mellan invandrargrupperna och värdländernas samhällen.

1.11

Regionkommittén instämmer i att kursplaner och strukturer för undervisning i främmande språk bör avspegla nya krav som ställs på elever och studerande. Kommittén ser därför fram emot kommissionens rekommendationer om hur språklärarutbildningen och språkinlärningsteknik skall moderniseras.

1.12

Kommittén stöder utvecklingen av flerspråkighet och interkulturella förhållanden i det europeiska samhället som akademiska utbildningsområden, och välkomnar kommissionens förslag om att forskning i språklig mångfald skulle kunna kompletteras med nätverk av sådana professurer, i linje med den framgångsrika Jean Monnet-insatsen.

1.13

ReK är medveten om fördelarna med tidig språkinlärning, förutsatt att lärarna har särskild utbildning på området. Kommittén välkomnar därför kommissionens förestående offentliggörande av en studie om de bästa metoderna för tidig språkinlärning, som kommittén anser även bör omfatta ett regionalt perspektiv, och hoppas att man i denna studie beaktar de erfarenheter som under flera år har gjorts på detta område på regional nivå.

1.14

ReK betonar att de högre utbildningsinstitutionerna kan uppmuntras att spela en mer aktiv roll i arbetet för att främja flerspråkigheten bland studerande och personal och skulle ställa sig positiv till fler projekt i stil med ENLU (European Network for the Promotion of Languages Among All Undergraduates).

1.15

ReK instämmer också i att högskolorna skulle kunna spela en mer aktiv roll när det gäller att främja mångkulturalismen mer allmänt i det lokala samhället genom att knyta kontakter med lokala och regionala myndigheter och lokala företag.

1.16

Regionkommittén håller med om att man dock måste vara uppmärksam på att tendensen i icke-engelsktalande länder att undervisa på engelska i stället för på det nationella språket eller ett regionalt språk kan få oförutsedda konsekvenser för de berörda språkens livskraft. Kommittén understryker vikten av att man tar itu med detta problem och välkomnar förslaget om att undersöka detta fenomen närmare.

1.17

Kommittén stöder idén att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta nationella planer för att strukturera, samordna och styra åtgärder som främjar flerspråkighet. Planerna bör omfatta tydliga mål för språkundervisning på de olika utbildningsnivåerna, och åtföljas av långsiktiga strävanden för att skapa större medvetenhet om den kulturella betydelsen av språklig mångfald. De lokala och regionala myndigheterna bör medverka i utvecklingen och genomförandet av dessa nationella planer.

1.18

ReK anser att den regionala identiteten förstärks genom att minoritetsspråk (mindre spridda språk) och regionala språk främjas och bevaras. Kommittén är medveten om det stöd som redan ges dessa språk men anser att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt att studera andra sätt för att säkra framtiden för de språk som talas av minoriteter och därför är mer sårbara.

1.19

Kommittén är positiv till att kommissionen har låtit kommunikation på främmande språk ingå bland de nyckelkompetenser som alla europeiska medborgare skall ha i ett livslångt perspektiv, och uppmanar kommissionen att utveckla texter för att integrera denna kommunikation i samhället.

1.20

Regionkommittén anser att förbättrade språkkunskaper ökar de europeiska företagens handelskapacitet, och välkomnar publiceringen av en undersökning om bristande språkkunskapers effekter på den europeiska ekonomin under 2006. Kommittén anser dock att studien i synnerhet bör behandla de regionala skillnaderna i språkkunskaper och att rekommendationerna bör göras tillgängliga för en bred krets. Kommittén stöder också publiceringen av en förteckning över system för språkcertifiering på Internet under 2006.

1.21

Regionkommittén anser att genomförandet av gemenskapens sysselsättningspolitik kräver att man i högre grad kopplar samman flerspråkighet och yrkesutbildning för att öka arbetstagarnas gränsöverskridande rörlighet.

1.22

Kommittén vill framhäva att antalet studenter som studerar språk minskat i EU:s engelskspråkiga länder. En av orsakerna till denna minskning är att medborgare med engelska som modersmål tror att kunskaper i andra språk inte är lönsamma eller möjliga att utnyttja professionellt på arbetsmarknaden, och studenterna betraktar inte alltid kunskaper i ett modernt språk som nödvändiga för vare sig tillgång till högre utbildning eller karriären. Även om kommissionen nämner olika sätt för att skapa en flerspråkig ekonomi, vill kommittén återigen upprepa att man måste göra mer för att öka medvetenheten om de ekonomiska fördelar som språkinlärning medför.

1.23

ReK betonar vikten av att kunna ha tillgång till och använda information på ett antal olika språk, och välkomnar därför inrättandet av ett europeiskt samarbetsområde för information, som kan erbjuda ett språkligt och kulturellt mångfasetterat innehåll och digitala tjänster.

1.24

ReK inser att användningen av undertextning i film och TV-program kan främja språkinlärningen och stöder ytterligare undersökningar av möjligheterna att öka användningen av undertextning.

1.25

Kommittén anser att kursplanerna för högre utbildningar och andra kurser behöver uppdateras löpande och anser därför att det kunde vara nyttigt att anordna en konferens om översättarutbildning vid universiteten under år 2006.

1.26

Kommittén välkomnar förslaget om att inom initiativet i2010 inleda ett modellprojekt rörande digitala bibliotek, och välkomnar ansatsen att samordna europeiska forskningsgruppers arbete inom teknik som rör mänskligt språk, maskinöversättning och utarbetande av språkresurser.

1.27

Regionkommittén är medveten om att kommissionen under de senaste tio åren har tagit åtskilliga initiativ för flerspråkighet för att hjälpa medborgarna att förstå hur EU-lagstiftningen påverkar dem, och välkomnar förslagen om att man skall bygga vidare på dessa initiativ. Kommittén anser dock att kommissionen måste intensifiera sina informations- och upplysningskampanjer för att göra EU-medborgarna medvetna om den språkliga och kulturella mångfalden i Europa, dess gemensamma värdegrund och litterära och konstnärliga arv. Initiativ för att skapa ökad medvetenhet är av avgörande betydelse om man vill öka allmänhetens kunskaper om detta arv, och det är framför allt viktigt att dessa initiativ riktas till den yngre generationen EU-medborgare på alla nivåer av formell och informell utbildning.

1.28

ReK stöder kommissionens avsikt att även i fortsättningen främja flerspråkighet på sin Internetportal (Europa) och i sina publikationer. Kommittén välkomnar lanseringen av en språkportal på Europaservern med information om flerspråkighet i EU och nya portaler för språkstuderande och språklärare. ReK stöder också kommissionens avsikt att inrätta ett internt nätverk för att säkerställa att alla avdelningar konsekvent genomför strategin för flerspråkighet.

1.29

Det är viktigt att kommissionen i sin politik för kommunikation med medborgarna och framför allt på webbplatsen för europeiska språk lyfter fram de språk i medlemsstaterna som inte tillhör EU-institutionernas officiella språk eller arbetsspråk men som har ställning som officiella och konstitutionellt erkända språk i medlemsstaten. I dessa fall anser kommittén att kommissionen bör låta dessa språk ingå i politiken för kommunikation med medborgarna.

1.30

ReK anser att föresatsen att ge översättningskontoren i medlemsstaterna en större roll när det gäller främjande av flerspråkighet är ett positivt initiativ, särskilt när detta sker genom att kommissionens meddelanden anpassas till lokala målgrupper.

1.31

Kommittén erkänner vikten av att stimulera en medvetenhet om värdet av språklig mångfald och stöder därför anordnandet av en serie seminarier på hög nivå om flerspråkighet i medlemsstaterna, avsedda för journalister och andra opinionsbildare.

1.32

Kommittén menar att anordnandet av en internationell översättartävling för skolor i medlemsstaterna är ett positivt och givande initiativ, och uppmuntrar utvecklingen av en motsvarande benchmarking och tävling beträffande flerspråkighet för lokala och regionala myndigheter i unionen.

1.33

Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag om att upprätta en högnivågrupp för flerspråkighet och stöder anordnandet av en ministerkonferens beträffande flerspråkighet som den anser att den bör bli inbjuden till.

2.1

Regionkommittén rekommenderar mer uttryckliga hänvisningar till de lokala och regionala myndigheternas roll i arbetet med att främja kultur och språk.

2.2

Regionkommittén efterlyser ett större erkännande av euroregionernas och vänortsverksamhetens betydelse för främjandet av språkinlärningen och det kulturella utbytet på lokal nivå.

2.3

Regionkommittén rekommenderar att kommissionen ytterligare verkar för att öka medvetenheten om flerspråkigheten och för att öka samstämmigheten i de åtgärder som vidtas på olika nivåer över hela EU, och utnyttja det faktum att ”kompetens i främmande språk” har införlivats bland de nyckelkompetenser som alla EU-medborgare bör ha.

2.4

Regionkommittén uppmanar kommissionen att öka bidragen till sådana sektorsprogram som Sokrates, Ungdom och Leonardo och det integrerade programmet för livslångt lärande för att främja språkinlärningen i EU, och speciellt främja studenters rörlighet genom Erasmus.

2.5

Regionkommittén föreslår att andra europeiska institutioner beaktar de positiva erfarenheter som ReK har när det gäller att använda Spaniens övriga officiella språk med tanke på antagandet av de aktuella bestämmelserna.

2.6

Regionkommittén föreslår att de lokala och regionala myndigheterna själva skall få ta del av initiativ för inlärning av, fördjupning och fortbildning i främmande språk eftersom deras anställda behöver språkkunskaper i sitt arbete med att främja den europeiska integrationen och samarbetspolitiken, och uppmuntrar dessa myndigheter att införliva språklig kompetens i sina utbildningsprogram och dito projekt, när detta ingår i deras behörighetsområde.

2.7

Regionkommittén rekommenderar ökat stöd till invandrargrupper, så att dessa uppmuntras inte enbart att lära sig mottagarlandets språk utan också att bibehålla sina språk och kulturer, och efterlyser mer uttryckliga hänvisningar till politiska åtgärder för att främja invandrarspråken, som kan genomföras i samarbete och samverkan med lokala myndigheter, universitet och företag.

2.8

Regionkommittén understryker behovet av mer specialiserad utbildning av tolkar som ett sätt att ytterligare underlätta kommunikationen mellan invandrargrupperna och värdländernas samhällen.

2.9

Regionkommittén rekommenderar att utbildningen av språklärare prioriteras och efterlyser mer explicit information från kommissionen om dess handlingsplan för utbildning av språklärare på alla nivåer.

2.10

Regionkommittén rekommenderar att kommissionen specificerar fördelningen av professurer i flerspråkighet och interkulturella förhållanden i alla medlemsstater.

2.11

Regionkommittén uppmanar kommissionen att främja fler projekt som uppmuntrar kontakter mellan högskolor och samhället i stort, däribland lokala och regionala myndigheter och lokala företag.

2.12

Regionkommittén föreslår att kommissionen främjar flerspråkighet i högskoleutbildningen genom projekt i stil med ENLU (European Network for the Promotion of Language Among All Undergraduates).

2.13

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att hörsamma kommissionens rekommendation och anta nationella planer för flerspråkighet och kulturell mångfald.

2.14

Regionkommittén rekommenderar att kommissionen tillhandahåller tydliga riktlinjer för hur de nationella planerna för flerspråkighet kan antas i medlemsstaterna.

2.15

Regionkommittén rekommenderar ett mer explicit omnämnande av de regionala språkens och minoritetsspråkens bidrag till ett flerspråkigt Europa.

2.16

Regionkommittén rekommenderar att man i samband med undersökningen av bristerna i språkkunskaper i EU framför allt bör studera regionala skillnader i språkkunskaper och att de rekommendationer som undersökningen utmynnar i bör ges bred spridning.

2.17

Regionkommittén uppmanar kommissionen att intensifiera sina upplysningskampanjer om de ekonomiska och kulturella fördelarna med språkinlärning.

2.18

Regionkommittén uppmanar kommissionen att intensifiera sina informations- och upplysningskampanjer för att göra EU-medborgarna medvetna om den språkliga och kulturella mångfalden i Europa, dess gemensamma värdegrund, och att lägga särskild tonvikt vid upplysningsarbetet bland den yngre generationen EU-medborgare. Vidare rekommenderar ReK att de EU-medborgare som accepterar ett arbete i andra europeiska länder ges ett bättre stöd för att lära sig värdlandets språk och yrkesterminologi.

2.19

Regionkommittén upprepar vikten av att stimulera medvetenheten om värdet av den språkliga mångfalden bland opinionsbildarna och uppmanar därför kommissionen att ytterligare öka sina upplysningskampanjer om flerspråkighet bland dessa grupper.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/38

1)

Eftersom det fortfarande finns fartyg som inte uppfyller normerna bör ytterligare åtgärder vidtas mot de flaggstater, klassificeringssällskap, fartygsägare, fartygsförvaltare, befraktare, terminaloperatörer och befälhavare som fortsätter att bedriva sin verksamhet på ett ansvarslöst sätt för att nå ekonomisk vinning och utan att beakta internationella bestämmelser och säkerhetspraxis.

2)

Det inträffar olyckor och tillbud till sjöss som resulterar i förlust av människoliv och förorening av haven och de regionala och lokala kust- och havsområdena och som därigenom orsakar omfattande ekonomiska förluster, allvarliga miljöskador och stor oro bland allmänheten.

3)

Det är mycket viktigt med ett dynamiskt och konkurrenskraftigt europeiskt sjötransportsystem för regioner och städer – i synnerhet för sådana där sjöfarten spelar en viktig roll för industrin, exporten och ekonomin.

4)

Man bör säkerställa en samordning med EU:s sjöfartsstrategi, kravet på ömsesidiga synergieffekter och möjligheten att erbjuda de lokala och regionala myndigheterna realistiska lösningar.

5)

Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna är särskilt viktiga i samband med EU-insatser på trafikområdet, eftersom ansvaret för lagstiftning och genomförande ofta delas mellan EU, medlemsstaterna och regionerna.

6)

Ramen för de nya lagstiftningsförslagen

1.1

Regionkommittén anser att den europeiska flottan kommer att ha stor nytta av en ökning av flaggstaternas ansvar och en harmonisering av tolkningen av IMO:s konventioner, inklusive IMO-församlingens alla aktuella resolutioner och ändringar.

1.2

Kommittén anser att de särskilda förslag som framförts om att sätta större press på undermåliga fartyg, belöna välfungerande fartyg och öka trycket på flaggstaterna att ta sitt ansvar i enlighet med IMO-konventionerna är det rätta sättet att gå vidare.

1.3

Kommittén ställer sig positiv till att IMO-resolution A.847(20) dras in och ersätts med IMO-resolution A.(…)(23), enligt vilken medlemsstater på ett effektivt och konsekvent sätt skall fullgöra sina förpliktelser som flaggstater i enlighet med IMO:s konventioner och med beaktande av IMO-resolution A.(…)(23).

1.4

ReK anser att man bör åtgärda de ekonomiska och sociala snedvridningarna samt användningen av okvalificerad besättning, som är en följd av att flaggstaterna tolkar IMO-konventionerna på olika sätt.

1.5

Regionkommittén anser att en harmonisering av IMO-konventionerna, inklusive IMO-församlingens alla aktuella resolutioner och ändringar, bäst sker genom att IMO:s egna tolkningar av konventionerna tillämpas enhetligt i hela EU.

1.6

Kommittén anser att de undervisningsplaner och utbildningskrav som ger yrkesbehörighet på sjöfartsområdet bör harmoniseras i hela EU, och att detta bör ingå i det ömsesidiga erkännandet av behörighetscertifikat.

1.7

Regionkommittén är oroad över möjligheten och praxisen att byta klassificeringssällskap och/eller flaggstat om det uppstår meningsskiljaktigheter mellan fartygsägaren/ fartygsförvaltaren och klassificeringssällskapet och/eller flaggstaten i frågor som rör säkerheten, besättningen, underhållet, utrustningen eller driften av ett fartyg.

1.8

ReK föreslår att klassificeringssällskap och flaggstater skall insistera på att ett fartyg till fullo skall uppfylla IMO-konventionerna innan det kan ske ett byte av klassificeringssällskap och/eller flaggstat. Vidare bör full överensstämmelse med IMO:s resolutioner vara en förutsättning för att ett fartyg skall kunna godkännas av ett klassificeringssällskap eller en flaggstat och för att fartyget skall förbli i den klass och det register som den har antecknats i.

1.9

Kommittén välkomnar förslaget om att de befintliga instrumenten för sjöfolk bör införlivas i detta direktiv.

1.10

Kommittén framhåller sin oro över sjöfolkets arbetstider, den trötthet som beror på ständigt övertidsarbete och risken för fel, olyckor, skador och eventuella föroreningar till följd av övertidsarbete och otillräckliga viloperioder.

1.11

Regionkommittén anser att en situation där de enskilda administrationerna helt och hållet efter eget gottfinnande kan besluta om att undanta fartyg från tillämpningen av grundläggande flaggstatsbestämmelser, kan leda – och också leder – till att säkerhetsnivåerna i de olika medlemsstaterna varierar och att konkurrensen mellan flaggstaterna snedvrids. Därför bör rätten att undanta ett fartyg inskränkas t.ex. till enbart militärfartyg.

1.12

ReK rekommenderar att de harmoniserade tolkningarna av tekniska säkerhetsnormer, som för närvarande tillämpas på passagerarfartyg i enlighet med artikel 12 i rådets direktiv 98/18/EG från mars 1998, skall tillämpas på alla handels- och fiskefartyg.

1.13

Kommittén efterlyser ett så nära samarbete som möjligt mellan sjöfartsmyndigheterna och de lokala myndigheterna, eftersom det medger ett samlat perspektiv på problemen i anslutning till sjöfarten och på konsekvenserna för lokalområdets ekonomiska och sociala utveckling.

1.14

ReK håller med om att sjöfartsadministrationerna i medlemsstaterna bör kunna förlita sig på resurser som är tillräckliga för fullgörandet av flaggstatsförpliktelserna.

1.15

Kommittén stöder direktivets bestämmelse om att utveckla en databas med viktiga uppgifter om fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor och fartyg som lämnat en medlemsstats register.

1.16

Kommittén välkomnar det revisionsprogram för medlemsstater som IMO föreslår, men önskar att revisionsprogrammet skall vara obligatoriskt och ingå i ett kvalitetscertifieringssystem i enlighet med ISO eller motsvarande standarder enligt vad som angetts av kommissionen.

1.17

Regionkommittén är oroad över att befälhavare kriminaliseras och förtalas. Även om det förekommer fall där det är uppenbart att det har begåtts en brottslig handling, är ett sådant förmodande vanligtvis felaktigt, olämpligt och dessutom mycket skadligt för en yrkesgrupp som utför ett svårt, stressfyllt och ibland också farligt jobb med stor framgång.

1.18

ReK oroar sig också över en eventuell inskränkning av ”rätten till oskadlig genomfart av” och ”rätten att bedriva sjöfart i” de europeiska staternas territorialvatten utan att anlöpa en hamn. Dessa rättigheter bör med hänsyn till säkerheten respekteras så långt detta är möjligt. Man bör göra klart för sjöfartsnäringen att fartyg på genomfart skall framföras på ett korrekt sätt med iakttagande av VTS-system och rapporteringsförfaranden.

1.19

Regionkommittén är bekymrad över den extra administrativa börda som befäl i högre befattningar kan komma att utsättas för om de måste rapportera att fartyget bör inspekteras och om de bör kunna uppvisa ett försäkringscertifikat. IMO:s förslag om att minska antalet inspektioner av certifikat genom att rationalisera förfarandet med hjälp av elektroniska certifieringsförfaranden via Internet bör bli obligatoriskt och utvidgas till att även omfatta försäkringar. Detta gäller även förslaget till direktiv om hamnstatskontroll.

—

Timmer som transporteras som däckslast riskerar att förskjutas i hårt väder.

—

På höga breddgrader finns det under vintern risk för isbildning på timmer som transporteras som däckslast.

2.1

Regionkommittén anser att en förstärkning och förbättring av hamnstatskontrollen skulle gynna unionen.

2.2

Kommittén instämmer i kommissionens åsikt att skärpta fartygskontroller kommer att medföra omedelbara miljöfördelar och gynnsamma ekonomiska och sociala konsekvenser, inklusive rättvisare konkurrensvillkor för sjöfarten.

2.3

Kommittén är oroad över förslaget att använda lotsar vid skärpningen av hamnstatskontroller genom att låta dem rapportera om brister och utföra hamn- och flaggstatsinspektioner. Lotsar är specialiserade på navigering och manövrering av fartyg. De har inte utbildats till hamn- eller flaggstatsinspektörer.

2.4

ReK betonar att fartygets ålder inte bör vara det enda kriteriet för utökade inspektioner. Även hanteringen av fartygets underhåll, lasten och de havsområden som det passerat under sina resor påverkar fartygets skick. Ett relativt nytt, men dåligt byggt fartyg som inte uppfyller normerna eller som underhålls bristfälligt och drivs oaktsamt på grund av en olämplig ledning och en mindre kunnig och inkompetent, men billig, besättning som är överansträngd vid lastning, lossning och barlastning och ett fartyg som ofta utsätts för dåligt väder under sina resor är i sämre skick och utgör en betydligt större risk för olyckor och förorening än ett äldre fartyg som är välbyggt, väl underhållet och välbemannat och som drivs i enlighet med bästa praxis.

2.5

Regionkommittén anser att 100 % av de fartyg som anlöper EU-hamnar under ett givet år skall inspekteras, men vi föreslår att varje fartyg i regel endast skall inspekteras en gång per år om inte omständigheterna motiverar tätare inspektioner. Resultaten av inspektionerna skall omedelbart göras tillgängliga för EU:s hamn- och flaggstater när inspektionerna genomförts.

2.6

Regionkommittén stöder fullt ut avsikten att skärpa arbetsrättsliga bestämmelser.

3.1

ReK välkomnar att man kompletterar de förebyggande åtgärderna med en operativ förvaltning av riskerna inom sjöfarten på gemenskapsnivå som en del i EU:s sjösäkerhetspolitik.

3.2

Kommittén rekommenderar att systemet för automatisk fartygsidentifiering (AIS) införs på alla fiskefartyg, för både kustfiske och havsfiske, inte bara på fartyg med en längd som överstiger 15 meter. Det är de mindre fartygen som är mest utsatta eftersom de är svåra att upptäcka både visuellt och på radar om de är gjorda av trä eller glasfiberarmerad polyester (GRP).

3.3

ReK står helt bakom kommissionens vilja att förbättra de operativa förfarandena när det gäller att reagera effektivt i situationer där fartyg befinner sig i nöd. Kommittén betonar också vikten av garantier i händelse av ekonomisk skada i samband med omhändertagandet av nödställda fartyg.

4.1

Kommittén stöder det allmänna syftet med kommissionens förslag att förbättra sjösäkerheten med hjälp av klara gemenskapsriktlinjer för säkerhetsutredningar och erfarenhetsutbyte efter alla allvarliga incidenter till sjöss, och understryker vikten av sådana utredningar.

4.2

ReK stöder kravet på att utredningen av olyckor skall syfta till att förebygga risker och baseras på IMO:s principer och rekommendationer, och till att förbättra lagstiftningen, driften av fartyg, beredskapen för olyckor och förfarandena i nödsituationer.

4.3

Vi vill också framhålla behovet av en omfattande användning av de modeller och metoder för utredning av sjöfartsolyckor som utvecklats inom ramen för IMO.

5.1

Regionkommittén instämmer i kommissionens ståndpunkt att det behövs noggrann kontroll och granskning av klassificeringssällskapen, deras filialer och andra besläktade företag samt påföljder för dem som inte följer bestämmelserna. Det behövs också mekanismer för en mer ingående teknisk inspektion, både på internationell nivå och på gemenskapsnivå, som kan tillhandahålla tillförlitliga uppgifter om fartygens verkliga skick.

5.2

Kommittén stöder förslaget att skärpa kontrollen genom att de erkända organisationerna inrättar ett gemensamt organ för bedömning och certifiering av kvaliteten. Organet skall vara oberoende och ha de resurser som behövs för att fortlöpande kunna lösa sina arbetsuppgifter ordentligt. Organet skall kunna föreslå avhjälpande individuella eller kollektiva åtgärder avsedda att förbättra de erkända organisationernas arbete.

5.3

ReK delar kommissionens åsikt att organisationerna för att systemet skall kunna fungera ordentligt också skall samarbeta om överensstämmelse mellan deras respektive tekniska föreskrifter, och för att uppnå en enhetlig tolkning och tillämpning av både de tekniska föreskrifterna och de internationella konventionerna. Därigenom får man en gemensam grund för bedömning och ett verktyg för de avhjälpande åtgärder som skall borga för en likvärdig säkerhetsnivå i hela gemenskapen, tekniskt samarbete mellan klassificeringssällskapen, överensstämmelse mellan föreskrifter samt harmoniserad tillämpning av IMO:s tolkning av internationella konventioner i hela EU, vilket kan utmynna i ett ömsesidigt erkännande av klasscertifikat och marin utrustning.

5.4

Regionkommittén anser att sista delen av punkt (31), ”och, om det är nödvändigt, kontakta flaggstaten”, skall bytas ut mot ”och omedelbart meddela flaggstaten”.

6.1

Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag att inkorporera Atenkonventionen med EU-lagstiftningen när det gäller obligatorisk försäkring i stället för att överlämna ansvaret till fartygsägarna genom sina försäkringsgivare (P&I-klubbarna).

6.2

Kommittén välkomnar initiativet att utvidga Atenkonventionens bestämmelser så att de omfattar även trafik inrikes, men anser att det kanske inte är lämpligt att ta med trafiken på alla inre vattenvägar. Kommittén uppmanar kommissionen att förtydliga definitionen av inre vattenvägar och anser att det skulle räcka med mindre omfattande åtgärder här.

6.3

ReK ställer sig positiv till att det i protokollet till Atenkonventionen från 2002 införs strikt skadeståndsansvar när det gäller sjöfartsolyckor. Det strikta skadeståndsansvaret syftar till att förbättra kärandens ställning, genom att skadeståndsansvaret inte längre kopplas till fel eller försummelse från bortfraktarens sida. Därmed ställs inte krav på att käranden skall bevisa bortfraktarens ansvar.

6.4

Kommittén noterar redarnas och P&I-klubbarnas farhågor avseende artikel 3.1 i Atenkonventionen om ansvar vid terroristhandlingar.

6.5

Vi framhåller också behovet av att nå fram till internationellt accepterade förslag som enda lösning, med tanke på det dödläge som uppstått genom försäkringsmarknadens vägran att acceptera de planerade nya ansvarsgränserna och de därmed sammanhängande försäkringskraven i enlighet med kommissionens förslag till förordning.

7.1

Regionkommittén står bakom Europaparlamentet i efterlysningen av ”en övergripande och konsekvent europeisk sjöfartspolitik som syftar till att skapa ett europeiskt område för sjösäkerhet. Denna politik bör framförallt grunda sig på (…) inrättande av en ansvarsordning som omfattar hela sjötransportkedjan (…)”.

7.2

Vi anser emellertid att varje reglering av frågan om ansvar och ersättning för föroreningar till havs i alla händelser måste ske på internationell nivå.

7.3

ReK stöder en eventuell ändring av de tillämpliga reglerna för att göra andra parter än fartygsägarna ansvariga och för införande av ett obegränsat ansvar för de fartygsägare som allvarligt eller avsiktligt brister i uppfyllandet av sina förpliktelser vad avser säkerhet och bekämpning av föroreningar.

7.4

Vi framhåller betydelsen av att man vid varje ändring av konventionen om ansvarighet bibehåller jämvikten med avseende på de båda parternas deltagande (fartygsägare och befraktare), på basis av frivilliga förslag och åtaganden från de ansvarigas sida.

7.5

Kommittén anser att ”andra parter än fartygsägarna” bör omfatta fartygsförvaltare och befraktare.

7.6

Vi är angelägna om att man erkänner vikten av överensstämmelse med internationell rätt vid tillämpningen av direktivet.

7.7

ReK föreslår att befälhavare inte inkluderas i definitionen av ”andra parter än fartygsägarna”, utom om de har visat prov på grov vårdslöshet i tjänsten.

7.8

Kommittén ser med oro på skillnaderna mellan denna förordning och Haagreglerna/Haag- och Visbyreglerna och Hamburgreglerna om fartygsägarnas skadeståndsansvar enligt konossement, fraktsedel eller certeparti som används i internationell sjöfart, vilket kan ge upphov till förvirring om vilket system som skall tillämpas. I direktivet framgår inte helt klart om det gäller enbart förorening eller om den omfattar tredje parts skador.

7.9

Kommittén instämmer i kommissionens åsikt att bestämmelser om obligatorisk försäkring skulle motverka fartyg som inte uppfyller normerna.

7.10

Kommittén anser att det i den försäkring som fartygets skall ha tydligt skall framgå att skador på skyddade platser omfattas.

—

Man skulle säkerställa att befraktarna är förpliktigade att endast använda fartyg som uppfyller normerna.

—

Den ekonomiska fördel som en befraktare som använder undermåliga fartyg har trots lägre fraktpriser försvinner genom de ökade kostnaderna för den finansiella garantin, som tar hänsyn till den högre risken med att använda ett undermåligt fartyg.

—

Det blir ekonomiskt olönsamt för befraktare att använda undermåliga fartyg, och mindre last kommer att finnas tillgänglig för dessa fartyg.

—

Man minskar därigenom incitamentet att driva, befrakta och använda undermåliga fartyg, och ägarna till sådana fartyg kommer att tvingas att antingen se till att fartyget, dess besättning och drift till fullo uppfyller internationella bestämmelser, eller att skrota fartyget.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/51

1.1

Regionkommittén välkomnar förslaget till initiativ om digitalisering av det europeiska kulturarvet och digitala bibliotek. Detta utgör en väsentlig del av kommissionens initiativ ”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning”, som bör genomföras till alla delar för att Europas konkurrenskraft skall kunna stärkas.

1.2

ReK understryker att digitaliseringen, tillgängligheten on line och bevarandet av kulturarvet bör främjas i samtliga EU-länder, i alla regioner och städer och på alla språk, så att den kulturella och språkliga mångfalden kan bibehållas. Utgångspunkten skall vara erkänsla för kulturen, inklusive minoritetskulturer, och dess bevarande för kommande generationer.

1.3

Digitaliseringen av kulturarvet framskrider i snabb takt i andra delar av världen. Att göra europeiskt kulturarv och europeisk litteratur lättillgängligt i digital form är en förutsättning för att ett europeiskt kunskapssamhälle skall kunna nå framgång, samtidigt som det är utvecklande för olika regioner och städer i Europa.

1.4

Regionkommittén uppskattar att kommissionen i sitt meddelande lyfter fram de viktigaste utmaningarna och en rad öppna frågor gällande teknik, lagstiftning och ekonomi som sammanhänger med digitaliseringen av kulturarvet. De regionala och lokala myndigheterna kommer att stödja åtgärder på området.

1.5

Strategierna för IT-samhället genomförs i första hand av regionala och lokala myndigheter som även oftast ansvarar för biblioteken. Därför bör tillräcklig uppmärksamhet även riktas på den regionala och lokala dimensionen inom initiativet för digitala bibliotek.

1.6

Det är synnerligen viktigt att digitaliseringen av kulturarvet främjas i samtliga EU-länder. Regionkommittén understryker att man kan dra nytta av digitaliseringen endast om man i stor skala – även på lokal och regional nivå – stöder tillgänglighet on line för kulturarvet och utarbetar sofistikerade funktioner för informationssökning.

1.7

Digitaliseringen skall ske på lång sikt och kräver stora resurser, bland annat i fråga om kontinuerlig administration, uppdatering och konvertering. Kommittén är överens med kommissionen om att digitaliseringen innebär vinster i fråga om tillgången till och bevarandet av kulturarvet.

1.8

Regionkommittén erinrar om att material i elektronisk form inte bara består av digitaliserbart analogt material utan även av nytt material som från början har skapats i digital form.

1.9

Tjänsterna för det digitala biblioteket är i medlemsstaterna uppbyggda av såväl nationella som regionala och lokala beståndsdelar som kan sammankopplas med hjälp av IT-teknik. För att detta skall lyckas behövs det samarbete och samordning på europeisk nivå.

1.10

Regionkommittén anser att bibliotekens roll är mycket viktig när det gäller att göra kulturarvet och litteraturen i elektronisk form tillgänglig, eftersom detta är det bästa sättet att ge medborgarna tillgång till materialet. Samtidigt konstaterar kommittén att bibliotekens samarbete med arkiv, museer och övriga kulturinrättningar och motsvarande aktörer är absolut nödvändigt på detta område.

2.1

Regionkommittén understryker att syftet med digitaliseringen inte i första hand är att tränga undan traditionella tryckta eller andra fysiska kulturmaterial, utan att det digitala materialet skall finnas vid sidan av det analoga materialet och göra informationen mer tillgänglig.

2.2

Det finns skäl att understryka att bara en liten del av det europeiska kulturarvet hittills har digitaliserats, varför den kommande arbetsmängden är överväldigande. Därför måste nya intäktsfinansierade verksamhetsmodeller utformas i samarbete även med aktörerna i den privata sektorn.

2.3

I små länder och språkområden har marknaden för digitalt material hittills konstaterats vara relativt blygsam trots att de fasta kostnaderna för att ta fram materialet har varit nästan desamma som inom större språkområden. Användarnas behov på olika språkområden kan redan nu tillgodoses tack vare de förbättrade tekniska förutsättningarna. Detta kan och bör beaktas vid utbyggnaden av de digitala biblioteken.

2.4

Samtidigt som en stor del av det äldre europeiska kulturarvet inte längre är bundet av upphovsrätten och därmed får användas fritt i informationsnätverk, är kommissionens förslag till översyn av upphovsrätten gällande nyare kulturarv synnerligen angeläget.

2.5

Regionkommittén konstaterar att det i vissa länder redan finns tecken på att en del av medborgarna sackar efter när det gäller kunskaper om digitalteknik, och att de svagaste samhällsgrupperna därför bör få tillräckliga möjligheter till och vägledning i Internetanvändning.

2.6

De regionala och lokala myndigheterna spelar en avgörande roll både som producenter och som innehavare av kulturarv, och dess skall även ta ansvar för att samtliga medborgare har så lika förutsättningar som möjligt att använda IT-samhällets tjänster.

2.7

I många europeiska länder är de offentliga bibliotekens utbud av traditionella tryckta material fortfarande synnerligen viktigt, men samtidigt bör biblioteken även erbjuda medborgarna möjligheter att använda Internet och on line-tjänster. För att kunna tillgodose behoven hos nättjänsternas slutanvändare och deras lokala behov måste tjänsteutbudet utformas av lokala och regionala aktörer. Det är nödvändigt att detta beaktas även i finansieringen av den nationella biblioteksverksamheten.

2.8

I fall då den regionala eller lokala administrationen deltar i olika konsortier för bibliotek och dylikt, och dessa upprätthåller nättjänstmiljön och erbjuder tjänstepaket, bör man försäkra sig om att de regionala och lokala myndigheterna i tillräcklig mån kan påverka konsortiets metoder och beslut.

2.9

Regionkommittén uppskattar att kommissionen i sitt meddelande även har lyft fram problem i anslutning till urvalet av material som skall digitaliseras. Det är viktigt att regionala och lokala urvalskriterier får tillräcklig tyngd och att det skapas en balans mellan efterfrågan bland allmänheten och de urvalskriterier som syftar till att säkerställa bevarandet av material.

2.10

Regionkommittén ställer sig bakom förslaget att utarbeta strategier för långsiktigt bevarande av digitaliserat kulturmaterial för att säkerställa att resurserna för digitalisering av kulturarvet inte går till spillo när förändringar inträffar i tekniska system eller program.

2.11

Förslaget om inrättande av kunskapscentrum för digitalisering i olika medlemsländer är intressant. Regionkommittén anser att en viktig uppgift för centrumen skall vara att även värna om en adekvat kunskapsnivå på regional och lokal nivå samt att sprida exempel på goda erfarenheter.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/53

1.1

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om tillväxt och sysselsättning genom en modern politik för små och medelstora företag som ett medel att ge ny stimulans åt småföretagspolitiken, ge politiken en ny inriktning mot de viktigaste inslagen och att rationalisera gemenskapens insatser i syfte att uppnå större effektivitet.

1.2

Vi stöder främjandet av en allomfattande småföretagspolitik som erkänner den stora mångfalden bland de små och medelstora företagen i fråga om storlek, ägarförhållanden och sektorstillhörighet och som erbjuder ett brett spektrum av skräddarsydda stödinsatser och en flexibel lagstiftning som uppfyller de europeiska småföretagens olika behov.

1.3

Vi noterar att de lokala och regionala myndigheternas roll nämns i meddelandet men anser att man skulle ha kunnat vara mer tydlig när det gäller den avgörande roll som de lokala och regionala myndigheterna har för stödet till småföretagen, eftersom de skapar förutsättningar för dessa företags utveckling och möjligheter till överlåtelse och genom ställningen som storkund vad gäller de små och medelstora företagens varor och tjänster.

1.4

Det är medlemsstaterna som skall ha huvudansvaret för att småföretagspolitiken verkligen är effektiv och vi uppmanar dem att se till att deras nationella reformprogram innebär konkreta åtgärder till stöd för skapande och utveckling av små och medelstora företag.

1.5

Vi vill lyfta fram den analys som kommittén genomfört när det gäller utarbetandet av nationella reformprogram och framför allt bristen på samråd med de lokala och regionala myndigheterna. Samtidigt välkomnar vi att Europeiska rådet i mars 2006 uppmanade kommittén att fortsätta att arbeta med de nationella reformprogrammen.

1.6

Det är givetvis mycket viktigt att alla aktörer deltar och engagerar sig i genomförandet, om småföretagspolitiken skall bli framgångsrik. Kommittén anser att kommissionen därför i meddelandet borde ha angett specifika mål och tidsgränser i syfte att mäta resultatet av genomförandet.

1.7

Vi noterar att det österrikiska ordförandeskapet har prioriterat de små och medelstora företagen, och välkomnar att Europeiska rådet i mars 2006 beslutade att ta med ”frigörande av EU:s företagspotential, framför allt för små och medelstora företag” som ett särskilt område för prioriterade åtgärder. Kommittén vill dessutom lyfta fram betydelsen av att Europeiska rådet i framtiden gör en uttömmande och öppen utvärdering av genomförandet av de nationella reformprogrammen och särskilt en tydlig bedömning av hur dessa program gynnar de små och medelstora företagen.

1.8

Vi stöder att en adekvat budget anslås till programmet för konkurrenskraft och innovation (CIP), eftersom det programmet kommer att utgöra ett viktigt styrmedel för gemenskapens småföretagspolitik.

1.9

Regionkommittén anser att man bör uppmuntra och stödja all slags företagsamhet. Kommittén välkomnar att man i meddelandet erkänner att kvinnliga företagares, ungdomars, minoriteters, invandrares och äldre arbetstagares behov inte alltid uppfylls tillräckligt. ReK påminner om att dessa grupper inte kan behandlas som en enda grupp, och framhåller att det behövs särskilda åtgärder för varje specialgrupp. Behoven kan variera i olika länder och till och med inom grupperna. Kommittén anser dessutom att förslagen är begränsade till stöd till nätverksbygge och att mer konkreta förslag krävs om företagandet i dessa olika målgrupper skall kunna öka med hjälp av den europeiska pakten för jämställdhet mellan kvinnor och män som antogs av Europeiska rådet den 23–24 mars 2006 och genom att den utvidgas till att omfatta också andra grupper.

1.10

Vi vill framhålla värdet av lokala och regionala initiativ när det gäller att främja företagarandan och organisera och erbjuda företagarvänlig utbildning på alla nivåer i skolsystemet. Vi anser dock att många utbildningsinitiativ inte är tillräckligt lyhörda eller flexibla för att uppfylla de små och medelstora företagens behov.

1.11

ReK välkomnar att en europeisk företagspristävling införs för att främja företagarandan och lyfta fram god praxis på regional och lokal nivå samt uppmuntra potentiella företagare.

1.12

Vi vill rikta uppmärksamheten mot att det behövs en mer positiv inställning till företags kalkylerade och välövervägda risker och fördragsamhet med deras misslyckande i samhället generellt, men särskilt i banksektorn och i den offentliga sektorn. Vi uppmanar medlemsstaterna att se till att en mer företagarvänlig kultur skapas i EU som helhet, och att alla de erfarenheter av företagande som entreprenörer kan bidra med värdesätts högre.

1.13

Regionkommittén välkomnar den översyn av Euro-Info-Center som kommissionen föreslår, eftersom vi anser att verksamhetsresultaten i dessa inte ligger på samma nivå i de olika medlemsstaterna, vilket också gäller deras förmåga att ge småföretagen övergripande stöd och rådgivning när det gäller internationell lansering. Kommittén vill även framhålla att det är lämpligt att begränsa funktionerna och befogenheterna för organen i detta nätverk och inrätta mekanismer för samordning med andra aktörer, t.ex. Europe Direct, för att undvika överlappning i informations- och rådgivningsarbetet och bidra till ett effektivt utnyttjande av resurserna.

1.14

Kommittén skulle välkomna förslag om en förstärkning av program som underlättar småföretagens tillgång till informationsteknik så att de kan bli mer konkurrenskraftiga och få tillträde till nya marknader.

1.15

Vi noterar kommissionens förslag om underlättad medverkan i offentliga upphandlingsförfaranden.

1.16

ReK anser att standardiseringssträvandena inte får medföra ytterligare byråkrati som kan få negativa konsekvenser för de små och medelstora företagen.

1.17

Regionkommittén välkomnar kommissionens satsningar på att förenkla bestämmelser och lagstiftning i syfte att göra det lättare för småföretagen att ta del av gemenskapsprogrammen. Det skulle dock vara bra om man tydligare förklarade hur detta skall uppnås och vilka konsekvenserna kan bli för de organisationer som sköter utbetalningen av gemenskapsstödet.

1.18

Vi stöder satsningarna på att granska kommande lagstiftning och uppmuntrar kommissionen att inleda samarbete med företrädare för småföretagen i syfte att säkerställa att ny lagstiftning inte inverkar negativt på småföretagens tillväxt- och innovationspotential.

1.19

ReK noterar att småföretagsrepresentanten ges en viktig roll när det gäller att se till att EU-politiken är småföretagarvänlig, men vi vill trycka på att de medel som anslås måste vara tillräckliga och, vad viktigare är, att representanten måste ges hög status och tillräckligt politiskt inflytande, så att uppgiftens mål kan uppnås.

1.20

Vi ställer oss positiva till förslaget att principen om att ”först tänka smått” integreras i EU:s samtliga politikområden och skulle vilja att småföretagen ges högre prioritet i samband med konsekvensanalyserna av kommissionsförslagen.

1.21

Vi skulle också stödja andra initiativ som syftar till att göra småföretagspolitikens utveckling mer konsekvent och förutsägbar, så att de små och medelstora företagen kan förutse konsekvenserna och förbereda sig bättre.

1.22

Vi noterar framgångarna med ”one-stop shop”-modellen, som har visat sig vara starkt verksam när det gäller att stödja och stimulera småföretagens tillväxt över hela EU. De har stor potential som informationspunkter när det gäller information om offentlig upphandling och hjälp med att förklara förfarandet för tilldelning av offentliga tjänstekontrakt och vi vill därför se att denna modell lyfts fram rent generellt. Detta kan till exempel ske genom forum och seminarier om bästa praxis som möjliggör ett utbyte med avseende på de bästa regionala initiativen på detta område.

1.23

Det är positivt att man tänker göra insatser för att öka småföretagens medverkan i EU:s program och initiativ, men de specifika programsatsningarna behöver följas upp ingående för att säkerställa att dessa åtaganden faktiskt uppfylls.

1.24

ReK skulle välkomna en tydligare redogörelse för den roll och den stödnivå som EU:s strukturfonder har när det gäller att hjälpa de mindre företagen och det bidrag som andra gemenskapsinstrument kan ge. Vi skulle också gärna se att dessa programs stöd till småföretagen blir mer konsekvent.

1.25

Vi anser att det är mycket viktigt att koppla småföretagen till forsknings- och teknikinitiativ, och att ta upp svårigheter som dessa företag ställs inför när det gäller att få tillgång till och utnyttja forskning, innovationer och upphovsrätt. Vi menar dock att ett mer differentierat arbetssätt bör användas för småföretag och icketekniska små och medelstora företag när det gäller att stödja nya idéer så att de kan tillämpas framgångsrikt.

1.26

ReK stöder initiativ till samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, företag och deras sammanslutningar, högskolor, universitet och forskningscenter som ett instrument inom den regionala industripolitiken genom upprättande av stödnätverk som kan hjälpa små och medelstora företag att övervinna det som ligger till hinder för ökad konkurrenskraft, bättre utbildning och utnyttjande av innovation.

1.27

Vi ställer oss bakom att statsstödsreglerna reformeras för att ta på sig en del av de små och medelstora företagens risker, förenkla förfaranden och utveckla en mer flexibel uppläggning av stöd som riktas till småföretagen.

1.28

Vi noterar den roll som 7:e ramprogrammet för forskning och utveckling kan spela när det gäller stöd till de små och medelstora företagens forskningsverksamhet, men skulle önska att man lade större tonvikt på innovation, utveckling och tekniköverföring till små och medelstora företag, med tanke på att flertalet av dessa har begränsad forskningskapacitet.

1.29

Kommittén föreslår en förstärkning av de program som erbjuder stöd till småföretagens samverkan i olika organisationer och de åtgärder som underlättar nätverk mellan företagen. Impulser från nätverk med affärsänglar anses vara mycket värdefulla när det gäller att lösa småföretagens problem med att få extern finansiering.

1.30

Regionkommittén anser att man måste ta hänsyn till småföretagens hjärtefrågor i ett tidigt skede av EU-lagstiftningsprocessen och av standardiseringsarbetet. Vi efterlyser dock tydligare metoder och förfaranden, så att samrådet med företrädare för de små och medelstora företagen kan förbättras.

1.31

ReK stöder inrättandet av ”SMF-panelen” som en mekanism för flexibelt samråd kring kommissionsförslag och utveckling av kommunikation mellan små och medelstora företag och EU-institutionerna, men ställer sig frågande till panelens representativitet.

1.32

Vi vill framhålla vikten av ett samråd med regionala och lokala intressen och efterlyser större klarhet när det gäller hur kommissionen avser att genomföra ett sådant samråd. Vi skulle också vilja veta om man tänker uppmuntra en mer decentraliserad uppläggning av stödet till de små och medelstora företagen.

1.33

Vi vill framhålla den unika position som de lokala och regionala myndigheterna befinner sig i som centrala aktörer på detta område, men också deras roll som samtalspart med berörda intressegrupper i strävandena att öka företagandet.

2.1

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att rådfråga de lokala och regionala myndigheterna i samband med de nationella reformprogrammen och se till att dessa program innebär konkreta åtgärder till stöd för skapande och utveckling av små och medelstora företag. Det bör också göras en tydlig bedömning av hur medlemsstaternas genomförande av de nationella reformprogrammen gynnar de små och medelstora företagen.

2.2

ReK föreslår att man i syfte att upprätta riktlinjer för goda metoder i samband med den pågående analysen av genomförandet av Lissabonstrategin och de nationella reformprogrammen skall lära av tidigare politikinsatser på lokal och regional nivå för stöd till utveckling av små och medelstora företag.

2.3

Kommittén uppmanar kommissionen att uttryckligen erkänna de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att stödja de små och medelstora företagen. Dessa instanser skapar förutsättningar för företagens utveckling och beständighet genom möjligheter till överlåtelse och har stor betydelse genom ställningen som stor konsument av de små och medelstora företagens varor och tjänster. Mot denna bakgrund anser kommittén att ett effektivare samråd med regionala och lokala organ bör genomföras i fråga om politiska initiativ som berör småföretagen.

2.4

ReK rekommenderar att specifika mål och tidsgränser för genomförandet av de nya åtgärderna i meddelandet fastställs för att underlätta bedömningen av genomförandet, bidra till spridandet av goda metoder och säkerställa engagemanget för genomförandet.

2.5

Kommittén rekommenderar att man i större utsträckning erkänner mångfalden bland de små och medelstora företagen, och anser att stödet bör kunna skräddarsys så att det bland annat är mer flexibelt vad avser utbildning och en lagstiftning som är mer lyhörd för de olika behoven. Kommittén menar att ett mer differentierat arbetssätt bör användas i gemenskapens program för mikroföretag, småföretag och icketekniska små och medelstora företag när det gäller att stödja nya idéer så att de kan tillämpas framgångsrikt.

2.6

Regionkommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta tillsammans med lokala och regionala myndigheter som har utvecklat och som tillämpar innovativa åtgärder för att stödja den företagarpotential som finns hos kvinnor, ungdomar, minoriteter, invandrare och äldre företagare så att gemenskapens politik i detta avseende kan utvecklas mot bakgrund av den kunskapen. Kommittén rekommenderar att man beaktar möjligheterna att öronmärka specifika åtgärder och anslag för dessa grupper.

2.7

Regionkommittén rekommenderar att den översyn av Euro-Info-Center som kommissionen föreslår också omfattar en bedömning av huruvida de ekonomiska resurserna är tillräckliga, liksom centrumens förmåga att ge småföretagen övergripande stöd och rådgivning när det gäller internationalisering inom deras intresseområde.

2.8

Kommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att i större utsträckning beakta hur de kan stödja småföretagen inom deras område på ett bättre sätt och ger dem tillgång till marknadsmöjligheter, särskilt när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster inom ramen för offentlig upphandling.

2.9

Regionkommittén efterlyser större insatser för att minska byråkratin för EU:s småföretag och se till att satsningar som syftar till standardisering inte innebär ytterligare byråkrati som skulle påverka företagen negativt. Kommittén uppmanar till kontakter med representativa sammanslutningar av småföretag för att säkerställa att ny lagstiftning inte hämmar småföretagens tillväxt och innovationspotential.

2.10

Kommittén rekommenderar att adekvata resurser, hög status och tillräckligt politiskt inflytande ges småföretagsrepresentanten så att syftet med uppgiften och småföretagens förväntningar kan uppfyllas.

2.11

Regionkommittén efterlyser bättre samordning mellan politiken för småföretagen och stödprogrammen genom ytterligare utveckling av ”one-stop shop”-modellen, exempelvis portaler för e-förvaltning och gemensamma kontaktpunkter för upphandling.

2.12

Regionkommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga initiativ som syftar till att göra småföretagspolitikens utveckling mer konsekvent och förutsägbar, exempelvis förslaget att införa två fasta datum per år då all ny lagstiftning skulle träda i kraft så att småföretagen skulle kunna föregripa konsekvenserna och vara bättre förberedda.

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/57

1)

Respekten för grundläggande rättigheter samt kulturell och språklig mångfald är en grundläggande europeisk tillgång som måste bevaras i samtliga regioner i EU. Frågan prioriteras av Regionkommittén.

2)

Alla former av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning måste bekämpas i lika hög grad med motiveringen att samtliga innevånare bidrar till Europas rikedom.

3)

Det föreligger en skillnad mellan skydd av minoriteter och policyn för icke-diskriminering; likabehandling av samtliga medborgare är en grundläggande rättighet, inte ett privilegium.

4)

Varje individ skall ha rätt att vara sig själv, och tolerans och respekt bör vara en allmän attityd i livet och baseras på ömsesidighet i stället för att vara en förmån som bara vissa åtnjuter.

5)

De lokala myndigheterna spelar en viktig roll i bevarandet av den grundläggande rättigheten mötesfrihet.

6)

De lokala myndigheterna har ett särskilt ansvar när det gäller att föregå med gott exempel och främja goda metoder.

7)

Lokala och regionala myndigheter har betydande befogenheter i fråga om folkbokföring, utbildning, polisväsende, hälsovård, boende och socialbidrag, vilket garanterar att de grundläggande rättigheterna kan bestå.

8)

Regionkommittén tog på Europaparlamentets begäran initiativ till en insamling av goda metoder på lokal och regional nivå, och vill därför på ett avgörande sätt bidra till bättre skydd för minoriteter och till genomförandet av policyn för icke-diskriminering.

1.1

Regionkommittén välkomnar Europaparlamentets resolution och håller med om att genomförandet av icke-diskrimineringspolitiken i medlemsstaterna är bristfällig. Kommittén konstaterar dock att genomförandenivåerna visserligen varierar i olika medlemsstater och att vissa länder har varit mer förutseende än andra, men att EU, medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter redan har tagit fram en vittomspännande förteckning över goda metoder.

1.2

ReK instämmer i Europaparlamentets ståndpunkt att de lokala, regionala och nationella myndigheterna i medlemsstaterna bättre bör samordna sina insatser för att bekämpa alla former av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning, inklusive antisemitism och angrepp mot minoritetsgrupper, framför allt romer.

1.3

Lokala och regionala myndigheter står inför en dubbel utmaning: Å ena sidan skall de ansvara för att diskriminering motverkas och att respekten för lika möjligheter till individuella, ekonomiska och sociala rättigheter efterlevs, å den andra skall de åta sig ett aktivt ansvar för att främja grundläggande rättigheter, inklusive respekten för minoriteters rättigheter.

1.4

Det är därför viktigt att de strategier och regler som tillämpas av de lokala myndigheterna varken rättsligt eller i praktiken är diskriminerande, och att de främjar den sociala, ekonomiska och politiska integrationen.

1.5

Fattigdom, social marginalisering och gettobildning kan leda till extremism. Därför anser Regionkommittén att en effektiv integrationspolitik som inbegriper utbildning och insatser för boende på regional och lokal nivå direkt kan förebygga våldsam extremism. Särskild uppmärksamhet bör riktas till unga i stadsgetton.

1.6

Det finns positiva insatser med målet att säkerställa en högre skyddsnivå för minoritetsmedlemmar i ett antal städer, kommuner och regioner. Insatserna bygger på principen om ett mångkulturellt samhälle och medvetandegörande av EU:s rikedom och mångfald. Därför föreslår Regionkommittén att man tar fasta på de exempel som samlats in av kommitténs ledamöter i en första katalog med bästa praxis på lokal och regional nivå. Förteckningen är inte fullständig. Den återfinns som bilaga till föreliggande yttrande.

2.1.1

Regionkommittén anser att regionala och lokala myndigheter kan ge ett mervärde i kampen mot rasism, antisemitism, islamofobi, främlingsfientlighet, homofobi och attacker på minoritetsgrupper, särskilt romer och tredjelandsmedborgare, genom att främja mångfald på gräsrotsnivå och genomföra principen om att mångfald ger välstånd i samhället.

2.1.2

Kommittén föreslår att lokala och regionala myndigheter vidtar lämpliga decentraliserade åtgärder för att öka skyddsnivån för minoriteters rättigheter samt för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet i europeiska städer och regioner. Sådana åtgärder är bland andra följande:

2.1.3

Kommittén välkomnar att Europaparlamentet i synnerhet lyfter fram situationen för den romska befolkningen som en särskilt svår fråga. Därför anser Regionkommittén att romsamfundet behöver särskilt skydd, också med hänsyn till dess storlek och särdrag.

2.1.4

Integrationen av romer är en stor utmaning för de regionala och lokala myndigheterna. Därför anmodar Regionkommittén EU-institutioner, nationella myndigheter samt lokala och regionala myndigheter att ta fram en gemensam integrerad och decentraliserad metod för att underlätta politisk, social och ekonomisk integration och samtidigt främja respekten för mångfald samt tolerans. I detta sammanhang föreslår kommittén följande åtgärder på lokal och regional nivå:

2.1.5

Regionkommittén vill understryka vikten av dialog bland religiösa och etniska grupper på regional och lokal nivå med syftet att undvika extremism och segregering. Dialogen kunde även leda till övergripande förståelse för jämlikheten och mångfalden i europeiska samhällen.

2.1.6

Kommittén välkomnar att parlamentet framhåller homofobin i Europa som ett särskilt problem, i synnerhet med beaktande av ett antal oroande händelser som nyligen ägt rum i några medlemsstater.

2.2.1

Lokala och regionala myndigheter bör överväga att utforma politiska mål och indikatorer som kunde vara till nytta vid mätningen av framstegen i genomförandet av den politik som eftersträvar jämlikhetsstandarder vid tillhandahållandet av tjänster. Kommittén önskar delta i utarbetandet av sådana indikatorer.

2.2.2

Regionkommittén anser att standarder och planer för likabehandling som bygger på strategier för jämlikhet mellan olika grupper samt likabehandling när det gäller ras, kön, funktionshinder eller sexuell läggning i högre grad kommer att framhäva vikten av rättvis behandling och rättvis tillgång till tjänster hos lokala myndigheter samt till arbete, och har utarbetats som ett verktyg för lokala och regionala myndigheter att likabehandla människor av olika kön och ras eller funktionshindrade i kommunal politik och verksamhet på alla nivåer.

2.2.3

Lokala och regionala myndigheter bör tillhandahålla tjänster av hög kvalitet som är tillgängliga för alla och som motsvarar behoven i de mångfacetterade närsamhällena och folkgrupperna i städer. Myndigheterna skall även fastställa ramar inom vilka sammanhållningen och hållbarheten i samhället kan blomstra genom att använda beprövade goda metoder, exempelvis följande:

2.3.1

Regionkommittén påpekar att utbildning är en grundläggande del av integreringen av minoriteter i samhällslivet och det politiska livet i de länder där de är bosatta. Det är även viktigt att lära ut tolerans och respekt för mångfalden. De lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll på detta område.

2.3.2

Kommittén uppmanar i enlighet med Europaparlamentet medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att se till att barn till flyktingar, asylsökande och invandrare verkligen integreras i utbildningssystemen. De offentliga myndigheterna bör också hjälpa till att säkerställa att minoriteternas medlemmar får alla möjligheter att tillägna sig de språkliga färdigheter som krävs för en framgångsrik integration.

2.3.3

Regionkommittén understryker att tillräckliga kunskaper i det officiella språket i det samhälle där minoriteterna bor kan öka möjligheterna till reell integration. Därför bör lokala och regionala myndigheter inom sina ansvarsområden och där det är lämpligt försäkra sig om att integrationsprogrammen bland annat innefattar möjligheter att studera det officiella språket utan extra kostnad, även på daghem.

2.3.4

Det är oroväckande att se de nedslående återverkningarna av den höga ungdoms-arbetslösheten. Därför rekommenderar kommittén att positiva åtgärder vidtas, särskilt när det gäller tillträde till arbetsmarknaden för alla missgynnade grupper.

2.3.5

Kommittén föreslår att dess ledamöters kontaktnät engageras i syfte att förespråka följande:

2.3.6

Regionkommittén noterar de befintliga goda metoderna på regional och lokal nivå i fråga om utbildning och tillträde till arbetsmarknaden, exempelvis följande:

2.4.1

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att upprätta nationella databaser eller sammanställa nationella handledningar med goda arbetsmetoder för de myndigheter som ansvarar för boendefrågor, för att man systematiskt och noggrant skall kunna samla in data som rör invandrares och etniska minoriteters boende.

2.4.2

De lokala och regionala myndigheterna anmodas att öka sina insatser för att säkerställa att icke-diskriminerande åtgärder tillämpas, och i synnerhet

2.4.3

ReK vill lyfta fram lokala och regionala myndigheters bästa praxis som syftar till att garantera alla medborgare lika tillgång till bostäder och offentliga tjänster, genom att till exempel

2.5.1

Regionkommittén uppmuntrar minoritetsgruppsmedlemmars deltagande i politiken på alla nivåer (lokalt, regionalt, nationellt, EU), och framför allt att de i högre grad involveras i lokalpolitiken. För att uppnå detta bör man öka insynen i de lokala och regionala myndigheternas strukturer och beslutsfattande och öka tillgängligheten så att minoriteters deltagande och den obegränsade mötes- och yttrandefriheten stimuleras.

2.5.2

De lokala och regionala myndigheterna bör uppmuntra representanterna för olika etniska invandrargrupper att spela en mer ansvarstagande roll i medlemsstaternas samhällen och inom de regionala och lokala myndigheterna.

2.5.3

Kommittén välkomnar de initiativ som har inletts i ett antal städer och regioner där särskilda åtgärder för att främja utövandet av politiska rättigheter har införts, till exempel

2.5.4

Regionkommittén manar till konkreta åtgärder som ger de organ som representerar medlemmarna av nationella minoriteter nödvändiga förutsättningar för att de verkligen skall kunna ta del i utvecklingen och genomförandet av strategier och program som rör minoriteternas utbildning och yrkesmässiga integrering.

2.5.5

Kommittén betonar lokala och regionala medias ansvar för att främja tolerans och respekt för mångfalden samt deras roll för att säkerställa en effektiv kommunikation och stimulera minoriteterna att ta aktivare del i det lokala politiska livet och i samhällslivet.

2.6.1

För att kunna utvärdera genomförandet av icke-diskriminerande åtgärder krävs data som är indelade efter etnisk tillhörighet.

2.6.2

Rek vill på nytt framhålla att kommissionen bör publicera en handbok med goda exempel på åtgärder mot diskriminering som de lokala myndigheterna kan tillämpa i sin roll som arbetsgivare, som tillhandahållare och producent av varor och tjänster och som pådrivande aktör i sammanhållningspolitiken och i kampen mot diskriminering. En sådan handbok bör inbegripa de lokala myndigheternas plikter när det gäller att säkerställa de grundläggande rättigheterna, inklusive mötesfriheten, och de lokala myndigheternas särskilda ansvar för att föregå med gott exempel och bekämpa uttalanden som skäligen kan uppfattas som hatfyllda eller som kan legitimera, sprida eller främja rashat, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi eller andra former av diskriminering och hat som grundar sig på intolerans. I detta sammanhang vill ReK erbjuda sitt stöd till kommissionen när det gäller att samla in data på regional och lokal nivå.

2.6.3

För att man skall kunna utveckla effektiva åtgärder som främjar jämlikhet och bekämpar alla former av diskriminering är bättre datainsamling, kartläggning och utvärdering av stor vikt. Kommittén upprepar att lokala och regionala myndigheter måste involveras vid sidan av kommissionen för att upprätta jämförbara kvantitativa data som fastställer och belyser omfattningen av existerande ojämlikheter.