8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/1

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 25 oktober 2005

i de förenade målen C-465/02 och C-466/02: Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Danmark mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Jordbruk - Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel - Beteckningen feta - Förordning (EG) nr 1829/2002 - Giltighet)

(2006/C 86/01)

Rättegångsspråk: tyska och danska

I de förenade målen C-465/02 och C-466/02, angående talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, som väckts den 30 december 2002, Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: W.-D. Plessing, biträdd av M. Loschelder, Rechtsanwalt) sökande i mål C-465/02, Konungariket Danmark (ombud: J. Molde och J. Bering Liisberg), sökande i mål C-466/02, med stöd av: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och A. Colomb), Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: C. Jackson), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.L. Iglesias Buhigues, H.C. Støvlbæk, A.-M. Rouchaud-Joët och S. Grünheid), med stöd av: Republiken Grekland (ombud: V. Kontolaimos och I.-K. Chalkias), har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas och J. Malenovský samt domarna J.P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric, S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues (referent), J. Klučka, U. Lõhmus och E. Levits, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc, den 25 oktober 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna i mål C-465/02, och Konungariket Danmark skall ersätta rättegångskostnaderna i mål C-466/02.

3)	Republiken Grekland, Republiken Frankrike och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 55, 8.3.2003.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/1

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 27 oktober 2005

i mål C-234/03 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Nacional): Contse SA m.fl. mot Instituto Nacional de Gestión Sanitaria (Inglesa), tidigare Instituto Nacional de la Salud (Insalud) (1)

(Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Direktiv 92/50/EEG - Offentlig upphandling av tjänster - Icke-diskrimineringsprincipen - Tjänster avseende hemrespiratorbehandlingar - Villkor för deltagande - Bedömningskriterier)

(2006/C 86/02)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-234/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Audiencia Nacional (Spanien), genom beslut av den 16 april 2003 som inkom till domstolen den 2 juni 2003, i målet Contse SA, Vivisol Srl, Oxigen Salud SA mot Instituto Nacional de Gestión Sanitaria (Ingesa), tidigare Instituto Nacional de la Salud (Insalud), ytterligare deltagare i rättegången: Air Liquide Medicinal SL, Sociedad Española de Carburos Metálicos SA, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna J. Malenovský, J.P. Puissochet, S. von Bahr och U. Lõhmus, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 27 oktober 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 49 EG utgör hinder för att en upphandlande enhet, i kravspecifikationen för en offentlig upphandling av hälsovårdstjänster avseende hemrespiratorbehandlingar och andra tekniker för andningsstöd, anger dels ett villkor för deltagande enligt vilket det anbudsgivande företaget vid tidpunkten för anbudets avgivande skall förfoga över lokaler som är öppna för allmänheten i den provinshuvudstad där tjänsten skall tillhandahållas, dels bedömningskriterier för anbuden som innebär att det vid bedömningen beaktas, i form av tilldelning av tilläggspoäng, att anbudsgivaren vid nämnda tidpunkt har egna anläggningar för tillverkning, beredning och påfyllning av syrgas belägna högst 1 000 km från den nämnda provinsen eller lokaler öppna för allmänheten på andra angivna orter i provinsen och att företräde skall ges till det företag som tidigare har tillhandahållit den aktuella tjänsten, om flera anbud uppnår samma poängtal. Detta gäller i den mån dessa villkor tillämpas på ett diskriminerande sätt, inte motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, inte är ägnade att säkerställa att det mål som eftersträvas med dem uppnås eller går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål, vilket det ankommer på den nationella domstolen att undersöka.

(1) EUT C 184, av den 2.8.2003

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/2

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 9 februari 2006

i mål C-305/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (1)

(Fördragsbrott - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artiklarna 2.1, 5.4 c, 12.3 och 16.1 - Transaktion inom landets territorium - Försäljning på auktion av konstverk som införts i enlighet med förfarandet för tillfällig införsel - Auktionsförrättarens provision)

(2006/C 86/03)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-305/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal) mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: C. Jackson och R. Caudwell, biträdda av N. Paines, QC), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 16 juli 2003, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J.-P. Puissochet, S. von Bahr, U. Lõhmus (referent) och A. Ó Caoimh, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 9 februari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2.1, 5.4 c, 12.3 och 16.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 1999/49/EG av den 25 maj 1999, genom att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på den provision som betalas till auktionsförrättare vid försäljning på auktion av konstverk, antikviteter och samlarföremål som har införts i enlighet med förfarandet för tillfällig införsel.

2)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 226, 20.9.2003.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/2

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 25 oktober 2005

i mål C-350/03 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Bochum): Elisabeth Schulte, Wolfgang Schulte mot Deutsche Bausparkasse Badenia AG (1)

(Konsumentskydd - Hemförsäljning - Köp av fast egendom - Investering som finansieras genom ett hypotekslån - Hävningsrätt - Följderna av en hävning)

(2006/C 86/04)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-350/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Landgericht Bochum (Tyskland), genom beslut av den 29 juli 2003 som inkom till domstolen den 8 augusti 2003, i målet Elisabeth Schulte, Wolfgang Schulte mot Deutsche Bausparkasse Badenia AG, har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann och A. Rosas samt domarna C. Gulmann (referent), R. Schintgen, N. Colneric, S. von Bahr, R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 25 oktober 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 3.2 a i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler skall tolkas så, att avtal om köp av fast egendom är undantagna från direktivets tillämpningsområde, även om de endast utgör en del av en kreditfinansierad investeringsmodell, när de förhandlingar som föregår ingåendet av avtalet – både när det gäller avtalet om fastighetsköp och det låneavtal som ingås uteslutande för att finansiera köpet – äger rum vid hemförsäljning.

2)	Direktiv 85/577 utgör inte något hinder för nationella bestämmelser som innebär att rättsföljden av att ett låneavtal hävs endast är att detta avtal skall återgå, även när det är fråga om sådana investeringsmodeller där lånet aldrig skulle ha beviljats om den fasta egendomen inte hade förvärvats.

Direktiv 85/577 utgör inte något hinder för

—

att en konsument som utnyttjat sin hävningsrätt i enlighet med direktivet är skyldig att återbetala lånebeloppet till långivaren, trots att lånet, enligt det koncept som utvecklats för kapitalinvesteringen, uteslutande skall användas för att finansiera köpet av den fasta egendomen och trots att det utbetalas direkt till säljaren av egendomen,

—	att det krävs att lånebeloppet skall återbetalas omedelbart, eller

—

att det i en nationell lagstiftning föreskrivs att konsumenten, om ett fastighetskreditavtal hävs, inte endast är skyldig att återbetala de belopp som erhållits enligt låneavtalet utan även att utge marknadsmässig ränta till långivaren.

I en situation där konsumenten, om banken hade uppfyllt sin skyldighet att informera konsumenten om hävningsrätten, skulle ha kunnat undvika att utsätta sig för de risker som är förknippade med sådana investeringar som dem som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, är medlemsstaterna emellertid skyldiga enligt artikel 4 i direktiv 85/577 att se till att den nationella lagstiftningen skyddar de konsumenter som inte har kunnat undvika att utsätta sig för sådana risker, genom att vidta åtgärder som förhindrar att konsumenterna tvingas bära följderna av att dessa risker har realiserats.

(1) C 264, 1.11.2003.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/3

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 31 januari 2006

i mål C-503/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (1)

(Fri rörlighet för personer - Direktiv 64/221/EEG - Medborgare i ett tredjeland, gift med en medborgare i en medlemsstat - Rätt till inresa och vistelse - Begränsningar med hänsyn till allmän ordning - Schengens informationssystem - Registrering på spärrlista)

(2006/C 86/05)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-503/03, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 27 november 2003, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av C. O'Reilly och L. Escobar Guerrero, mot Konungariket Spanien, företrätt av M. Muñoz Pérez, domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann (referent), C.W.A. Timmermans, A. Rosas och J. Malenovský samt domarna S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues, R. Silva de Lapuerta, K. Lenaerts, E. Juhász, G. Arestis, A. Borg Barthet och M. Ilešič, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: R. Grass, den 31 januari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1–3 i rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa, genom att neka Hadj Youcef Farid inresa i det område som tillhör de stater som ingått avtalet om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknat i Schengen den 14 juni 1985, och genom att neka visering för inresa i detta område med avseende på Hadj Youcef Farid och Smail Bouchair, vilka är medborgare i ett tredjeland och gifta med medborgare i en medlemsstat, endast på den grunden att de är registrerade på spärrlistan i Schengens informationssystem, utan att dessförinnan ha undersökt huruvida dessa personer utgör ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen.

2)	Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 21, av den 24.1.2004

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/4

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 26 januari 2006

i mål C-514/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (1)

(Fördragsbrott - Artiklarna 43 EG och 49 EG - Inskränkningar i etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster - Företag och tjänster för privat säkerhetsverksamhet - Villkor - Juridisk person - Lägsta bolagskapital - Säkerhet - Minst antal anställda - Direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG - Erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer)

(2006/C 86/06)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C 514/03, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 8 december 2003, Europeiska gemenskapernas kommission, (ombud: M. Patakia och L. Escobar Guerrero), mot Konungariket Spanien (ombud: E. Braquehais Conesa), har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Schiemann, N. Colneric, J.N. Cunha Rodrigues och E. Levits (referent), generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: R. Grass, den 26 januari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 43 EG och 49 EG och enligt rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, genom att inte anta sådana bestämmelser om erkännande av bevis om yrkesmässiga kvalifikationer för verksamhet som privatdetektiv som krävs enligt direktivet och genom att fortsätta att låta bestämmelserna i lag nr 23/1992 av den 30 juli 1992 om privat säkerhetsverksamhet och kungligt dekret nr 2364/1994 om antagande av förordningen om privat säkerhetsverksamhet vara i kraft, enligt vilka utländska säkerhetsföretag måste uppfylla följande krav för att få bedriva verksamhet i Spanien:

—	De skall vara en juridisk person.

—	De skall ha ett visst lägsta bolagskapital.

—	De skall deponera ett visst belopp i ett spanskt kreditinstitut.

—	De skall ha ett minsta antal anställda personer i den mån företaget bedriver verksamhet inom andra områden än transport och distribution av explosiva ämnen.

—	Deras anställda måste ha ett särskilt administrativt tillstånd utfärdat av de spanska myndigheterna.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Spanien skall bära sin rättegångskostnad och ersätta tre fjärdedelar av Europeiska gemenskapernas kommissions rättegångskostnad.

4)	Europeiska gemenskapernas kommission skall bära en fjärdedel av sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 47, 21.2.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/4

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 26 januari 2006

i mål C-533/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd (1)

(Förordning (EG) nr 1798/2003 - Direktiv 2003/93/EG - Val av rättslig grund)

(2006/C 86/07)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-533/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal) mot Europeiska unionens råd (ombud: A.-M. Colaert och E. Karlsson), med stöd av Irland (ombud: D. O'Hagan, biträdd av A. Collins SC, Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, (ombud: R. Caudwell, biträdd av D. Wyatt, QC), angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG som ingavs den 19 december 2003, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Schintgen (referent), R. Silva de Lapuerta, P. Kūris och G. Arestis, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: R. Grass, den 26 januari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Irland, Republiken Portugal och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 59, 06.03.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/5

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 9 februari 2006

i de förenade målen C-23/04–C-25/04 (begäran om förhandsavgörande från Dioikitiko Protodikeio Athinon): Sfakianakis AEVE mot Elliniko Dimosio (1)

(Associeringsavtalet EEG-Ungern - Tullmyndigheternas skyldighet att lämna varandra ömsesidigt bistånd - Uppbörd av importtullar i efterhand till följd av att varucertifikaten avseende de importerade produkterna återkallats i exportstaten)

(2006/C 86/08)

Rättegångsspråk: grekiska

I de förenade målen C-23/04–C-25/04, angående begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Dioikitiko Protodikeio Athinon (Grekland), genom beslut av den 30 september 2003, som inkom till domstolen den 26 januari 2004, i målen Sfakianakis AEVE mot Elliniko Dimosio, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J. Makarczyk, R. Silva de Lapuerta (referent), P. Kūris och G. Arestis, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 9 februari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artiklarna 31.2 och 32 i protokoll nr 4 till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan, i dess lydelse enligt beslut nr 3/96 av Associeringsrådet om associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan, av den 28 december 1996, skall tolkas så att tullmyndigheterna i importstaten är skyldiga att beakta domstolsavgöranden som meddelats i exportstaten rörande talan som väckts angående resultatet av den kontroll avseende varucertifikatens giltighet som utförts av tullmyndigheterna i exportstaten, när tullmyndigheterna i importstaten har underrättats om förekomsten av nämnda förfaranden och innehållet i avgörandena. Detta gäller oavsett om tullmyndigheterna i importstaten har begärt att kontrollen avseende varucertifikatens giltighet skall utföras.

Den ändamålsenliga verkan av det förbud mot tull som föreskrivs i Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan, som slutits och godkänts genom rådets och kommissionens beslut av den 13 december 1993, utgör hinder för att tullmyndigheterna i importstaten fattar beslut om påförande av tull, skatter och avgifter innan de underrättats om den slutliga utgången av förfaranden rörande talan som väckts angående resultatet av kontrollen i efterhand så länge som exportstatens myndigheters ursprungliga beslut att utfärda certifikaten EUR.1 inte har återkallats eller upphävts.

3)	Svaren på de tre första frågorna påverkas inte av den omständigheten att vare sig de grekiska eller de ungerska tullmyndigheterna begärde att associeringskommittén skulle sammankallas enligt artikel 33 i ovannämnda protokoll nr 4, i dess lydelse enligt beslut nr 3/96.

(1) EUT C 71, 20.3.2004.

EUT C 85, 3.4.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/5

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 9 februari 2006

i mål C-127/04 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queens Bench Division): Declan O'Byrne mot Sanofi Pasteur MSD Ltd, Sanofi Pasteur SA (1)

(Direktiv 85/374/EEG - Skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister - Begreppet att produkten ”sätts i omlopp” - Tillverkarens leverans till ett helägt dotterbolag)

(2006/C 86/09)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-127/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Förenade kungariket), genom beslut av den 18 november 2003, som inkom till domstolen den 8 mars 2004, i målet mellan Declan O'Byrne och Sanofi Pasteur MSD Ltd, tidigare Aventis Pasteur MSD Ltd, Sanofi Pasteur SA, tidigare Aventis Pasteur SA, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna K. Schiemann, K. Lenaerts, E. Juhász och M. Ilešič, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 9 februari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 11 i rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister skall tolkas så, att en produkt har satts i omlopp när den har lämnat det tillverkningsled som tillverkaren igångsatt och tagits in i ett försäljningsled där den bjuds ut till allmänheten för användning eller konsumtion.

När en talan väcks mot ett bolag som felaktigt anses vara tillverkare av en produkt medan denna produkt i själva verket har tillverkats av ett annat bolag, är det i princip på grundval av nationell rätt som det skall fastställas på vilka villkor det är möjligt att inom ramen för en sådan talan låta en part ersätta en annan part. En nationell domstol som prövar de villkor som gäller för ett sådant partsbyte skall dock iaktta direktivets tillämpningsområde ratione personae, sådant det fastställs i artiklarna 1 och 3 däri.

(1) EUT C 106 av den 30.04.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/6

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 16 februari 2006

i mål C-215/04 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landesret): Marius Pedersen A/S mot Miljøstyrelsen (1)

(Avfall - Avfallstransporter - Avfall avsett för återvinning - Begreppet anmälare - Anmälarens förpliktelser)

(2006/C 86/10)

Rättegångsspråk: danska

I mål C-215/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Østre Landsret (Danmark), genom beslut av den 14 maj 2004 som inkom till domstolen den 21 maj 2004, i målet Marius Pedersen A/S mot Miljøstyrelsen, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Schiemann (referent), N. Colneric, J.N. Cunha Rodrigues och E. Levits, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 16 februari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Uttrycket ”om detta inte är tillämpligt” i artikel 2 g ii i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen skall tolkas så, att en godkänd insamlare inte automatiskt kan vara anmälare av avfallstransporter för återvinning. Sådana omständigheter som att avfallsproducenten inte är känd eller att det är fråga om så många avfallsproducenter vars enskilda bidrag är så obetydliga att det skulle vara orimligt att var och en av dem anmälde exporten av avfallet kan emellertid motivera att en godkänd insamlare anses som anmälare av avfallstransporter för återvinning.

Den behöriga avsändarmyndigheten får enligt artikel 7.2 och 7.4 a första strecksatsen i förordning nr 259/93 motsätta sig en avfallstransport på grund av att uppgifter om hur detta avfall skall behandlas i destinationsstaten saknas. Det kan däremot inte krävas att anmälaren visar att återvinningen i destinationsstaten motsvarar den som föreskrivs i avsändarstatens lagstiftning.

3)	Artikel 6.5 första strecksatsen i förordning nr 259/93 skall tolkas så, att upplysningskravet rörande avfallets sammansättning inte är uppfyllt genom att anmälaren anger att det är fråga om en avfallstyp som benämns ”elektronikskrot”.

Fristen som föreskrivs i artikel 7.2 i förordning nr 259/93 börjar löpa när de behöriga myndigheterna i destinationsstaten har sänt en bekräftelse på att de har mottagit anmälan, oaktat de behöriga myndigheterna i avsändarstaten anser att de inte har erhållit alla de uppgifter som anges i artikel 6.5 i förordningen. Omständigheten att denna frist överskrids innebär att de behöriga myndigheterna inte längre kan invända mot transporten eller begära ytterligare uppgifter av anmälaren.

(1) EUT C 190, 24.7.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/7

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 9 februari 2006

i de förenade målen C-226/04 och C-228/04 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale del Lazio): La Cascina Soc. coop. arl. m.fl. mot Ministero della Difesa, m.fl., och Consorzio G.f.M. mot Ministero della Difesa, m.fl. (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Direktiv 92/50/EEG - Artikel 29 första stycket e och f - Tjänsteleverantörers skyldigheter - Betalning av socialförsäkringsavgifter och skatter)

(2006/C 86/11)

Rättegångsspråk: italienska

I de förenade målen C-226/04 och C-228/04, angående begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien), genom beslut av den 22 april 2004 som inkom till domstolen den 2 juni 2004, i målen La Cascina Soc. coop. arl, Zilch Srl (C-226/04) mot Ministero della Difesa, Ministero dell'Economia e delle Finanze, Pedus Service, Cooperativa Italiana di Ristorazione soc. coop. arl (CIR), Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL), och Consorzio G. f. M. (C-228/04) mot Ministero della Difesa, La Cascina Soc. coop. arl, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Schiemann, N. Colneric, K. Lenaerts och E. Juhász (referent), generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 9 februari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 29 första stycket e och f i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster utgör inte hinder för nationella bestämmelser eller en nationell administrativ praxis enligt vilka en tjänsteleverantör, som vid det sista datumet för att inge ansökan om att få delta i upphandlingen inte har fullgjort sina skyldigheter genom att erlägga full betalning avseende socialförsäkringsavgifter och skatter, kan rätta till situationen i efterhand

—	med stöd av skatteamnesti eller dispens som beslutats av medlemsstaten, eller

—	med stöd av en administrativ överenskommelse om delbetalningar eller skuldavskrivning, eller

—	genom att inge en begäran om omprövning eller ett överklagande,

under förutsättning att tjänsteleverantören inom den frist som fastställs i nationella bestämmelser, eller genom nationell administrativ praxis, visar att han har beviljats sådana åtgärder eller ingått en sådan överenskommelse, eller under förutsättning att han har ingett en begäran om omprövning eller ett överklagande inom ovannämnda frist.

(1) EUT C 190, 24.7.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/7

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 25 oktober 2005

i mål C-229/04 (begäran om förhandsavgörande från Hanseatisches Oberlandesgericht in Bremen): Crailsheimer Volksbank eG mot Klaus Conrads, Frank Schulzke och Petra Schulzke-Lösche, Joachim Nitschke (1)

(Konsumentskydd - Avtal som ingås utanför fasta affärslokaler - Låneavtal som är kopplat till ett avtal om förvärv av fast egendom som ingåtts vid hemförsäljning - Hävningsrätt)

(2006/C 86/12)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-229/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Hanseatisches Oberlandesgericht in Bremen (Tyskland), genom beslut av den 27 maj 2004 som inkom till domstolen den 2 juni 2004, i målet Crailsheimer Volksbank eG mot Klaus Conrads, Frank Schulzke och Petra Schulzke-Lösche, Joachim Nitschke, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J. Makarczyk, C. Gulmann (referent), R. Silva de Lapuerta och P. Kūris, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 25 oktober 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artiklarna 1 och 2 i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler skall tolkas på så sätt att när en tredje man agerar i en näringsidkares namn eller på hans vägnar i förhandlingarna om eller vid ingåendet av ett avtal, kan direktivets tillämpning inte göras beroende av villkoret att näringsidkaren kände till eller borde ha känt till att avtalet ingicks vid hemförsäljning i den mening som avses i artikel 1 i direktivet.

Direktiv 85/577, särskilt artikel 5.2 i direktivet, utgör inte något hinder för

—

—	att det krävs att lånebeloppet skall återbetalas omedelbart, eller

—	att det i en nationell lagstiftning föreskrivs att konsumenten, om ett fastighetskreditavtal hävs, inte endast är skyldig att återbetala de belopp som erhållits enligt låneavtalet utan även att utge marknadsmässig ränta till långivaren.

(1) EUT C 201, 7.8.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/8

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 20 oktober 2005

i mål C-247/04 (begäran om förhandsavgörande från Beroep voor het bedrijfsleven) Transport Maatschappij Traffic BV mot Staatssecretaris van Economische Zaken (1)

(Tullkodexen - Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar - Uttrycket ”som lagligen skall betalas”)

(2006/C 86/13)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-247/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG från College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) genom beslut av den 28 maj 2004, som inkom till domstolen den 11 juni 2004 i målet mellan Transport Maatschappij Traffic BV mot Staatssecretaris van Economische Zaken, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans, samt domarna J. Makarczyk (referent), C. Gulmann, R. Schintgen och J. Klučka, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 20 oktober 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Import- eller exporttullar skall lagligen betalas enligt artikel 236.1 första stycket i rådets förordning nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen när en tullskuld har uppkommit under de förutsättningar som fastställs i kapitel 2 i avdelning VII i nämnda förordning, och när detta tullbelopp har kunnat fastställas med tillämpning av Europeiska gemenskapernas tulltaxa, i enlighet med bestämmelserna i avdelning II i förordningen.

Tullbeloppet avseende importtullarna och exporttullarna är det som lagligen skall betalas i den mening som avses i artikel 236.1 första stycket i förordning nr 2913/92 även då gäldenären inte har underrättats om detta belopp i enlighet med artikel 221.1 i nämnda förordning.

(1) EUT 217, 28.08.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/8

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 9 februari 2006

i mål C-415/04 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Staatssecretaris van Financien mot Stichting Kinderopvang Enschede (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag från skatteplikt - Tillhandahållande av tjänster som är kopplade till socialt bistånd eller socialförsäkring samt skydd och undervisning av barn och ungdomar)

(2006/C 86/14)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-415/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), genom beslut av den 24 september 2004, som inkom till domstolen samma dag, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. Malenovský, A. La Pergola, A. Borg Barthet (referent) och A. Ó Caoimh, generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 9 februari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 13 A 1 g och h i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, jämförd med artikel 13 A 2 b skall tolkas så att när offentligrättsliga organ eller andra organisationer som har erkänts som välgörenhetsorganisationer av medlemsstaten i fråga agerar som mellanhand mellan personer som efterfrågar och personer som erbjuder barnomsorg kan denna förmedling endast undantas från mervärdesskatt, under förutsättning att:

—	Barnomsorgen i sig uppfyller villkoren för undantag enligt samma bestämmelser.

—	Barnomsorgen är av sådant slag och har en sådan kvalitet att föräldrarna inte kan försäkra sig om en motsvarande tjänst utan att använda organets eller organisationens tjänster.

—	Det grundläggande syftet med förmedlingen inte är att vinna ytterligare intäkter genom att driva verksamhet som konkurrerar med kommersiella företag som är skyldiga att betala mervärdesskatt.

(1) EUT C 284, 20.11.2004

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/9

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 9 februari 2006

i mål C-473/04 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie): Plumex mot Young Sports NV (1)

(Rättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 1348/2000 - Artiklarna 4-11 och 14 - Delgivning av handlingar i mål och ärenden - Delgivning genom organ - Delgivning med post - Förhållandet mellan delgivningssätt - Prioritetsordning - Frist för att överklaga)

(2006/C 86/15)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-473/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artiklarna 68 EG och 234 EG, som framställts av Hof van Cassatie (Belgien), genom beslut av den 22 oktober 2004, som inkom till domstolen den 9 november 2004, i målet Plumex mot Young Sports NV, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. Malenovský (referent), A. La Pergola, S. von Bahr och A. Borg Barthet, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: R. Grass, den 9 februari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur skall tolkas så, att det i förordningen inte upprättas någon rangordning mellan den form av översändande och delgivning som föreskrivs i artiklarna 4–11 och den som föreskrivs i artikel 14 och att det följaktligen är möjligt att delge en handling i ett mål eller ärende på endera av dessa två sätt eller på båda två samtidigt.

Förordning nr 1348/2000 skall tolkas så, att om både den form av översändande eller delgivning som föreskrivs i artiklarna 4–11 och den som föreskrivs i artikel 14 i förordningen har skett, skall en processuell frist, som är knuten till att delgivning skett, börja löpa för delgivningsmottagaren från och med tidpunkten för den första giltiga delgivningen.

(1) EUT C 19, 22.1.2005.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/9

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 26 januari 2006

i mål C-2/05 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidshof te Brussel): Rijksdienst voor Sociale Zekerheid mot Herbosch Kiere NV (1)

(Social trygghet för migrerande arbetstagare - Fastställande av tillämplig lag - Arbetstagare som är utstationerade i en annan medlemsstat - Räckvidden av blankett E 101)

(2006/C 86/16)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-2/05, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Arbeidshof te Brussel (Belgien), genom beslut av den 23 december 2004, som inkom till domstolen den 5 januari 2005, i målet mellan Rijksdienst voor Sociale Zekerheid och Herbosch Kiere NV, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av domarna N. Colneric (referent), tillförordnad ordförande på fjärde avdelningen, J.N. Cunha Rodrigues och K. Lenaerts, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, den 26 januari 2006 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

En blankett E 101 som utfärdats i enlighet med artikel 11.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983, och i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991, är, så länge den inte har återkallats eller förklarats ogiltig av myndigheterna i den medlemsstat som utfärdat den, bindande för den behöriga institutionen och domstolarna i den medlemsstat där arbetstagarna är utstationerade. En domstol i värdmedlemsstaten för nämnda arbetstagare är således inte behörig att kontrollera om en blankett E 101 är giltig såvitt avser de omständigheter som legat till grund för utfärdandet av ett sådant intyg, det vill säga bland annat huruvida det under den tid arbetstagarna är utstationerade föreligger ett anställningsförhållande, i den mening som avses i artikel 14.1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83, och i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2195/91, jämförd med punkt 1 i beslut nr 128 som fattats av administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare den 17 oktober 1985 om tolkningen av artiklarna 14.1 a och 14b.1 i förordning nr 1408/71, mellan det företag som är etablerat i en medlemsstat och de arbetstagare som av detta företag utstationeras på en annan medlemsstats territorium.

(1) EUT C 82, 02.04.2005.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/10

Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 23 december 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-456/05)

(2006/C 86/17)

Rättegångsspråk: tyska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 23 december 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förbundsrepubliken Tyskland. Sökanden företräds av H. Støvlebæk och S. Grünheid, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

förklara att Förbundsrepubliken Tyskland inte har uppfyllt sina förpliktelser enligt artikel 43 EG genom att enbart tillämpa övergångsbestämmelser och bestämmelserna om uppnådda rättigheter, enligt vilka psykoterapeuter erhåller tillstånd eller tillåtelse att utöva psykoterapiyrket oberoende av de bestämmelser som gäller för tillstånd att utöva detta yrke, på psykoterapeuter som bedrivit sin verksamhet inom ramen för den i Tyskland lagstadgade sjukförsäkringsordningen, utan att beakta jämförbar eller likartad yrkesverksamhet som psykoterapeuterna utövat i andra medlemsstater,

2)	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Vad gäller de tyska övergångsbestämmelserna om tillstånd för att utöva psykoterapiyrket oberoende av om behov föreligger, kan en psykoterapeut enbart få tillstånd att utöva sitt yrke på en av honom önskad ort, utan att behov för detta föreligger, om han tidigare har bedrivit liknande skyddsvärd verksamhet inom ramen för den lagstadgade sjukförsäkringen. Enligt kommissionen utgör detta ett åsidosättande av etableringsrätten i artikel 43 EG, eftersom det endast är verksamhet som bedrivits inom ramen för en tysk lagstadgad sjukförsäkringsordning som beaktas vid prövningen av psykoterapeuten tidigare har bedrivit skyddsvärd verksamhet. Det sker inte någon prövning av om den terapeutiska vården av försäkrade inom ramen för en lagstadgad sjukförsäkringsordning i andra medlemsstater kan anses likvärdig eller likartad.

Bestämmelserna i EG-fördraget om fri etableringsrätt är tillämpliga i förevarande mål. Det förhållandet att den omtvistade bestämmelsen ingår i den tyska socialförsäkringslagstiftningen utgör inte något hinder för detta. Även om medlemsstaterna är behöriga att fritt utveckla sina nationella system för social trygghet och därvid även fastställa villkoren för att den vård som ges av psykoterapeuter skall omfattas av sjukförsäkringen, skall dessa stå i överensstämmelse med gemenskapsrätten och särskilt med de grundläggande friheter som säkerställs i EG-fördraget. De tyska övergångsbestämmelserna uppfyller inte detta krav, eftersom de kan avskräcka personer från andra medlemsstater som tidigare huvudsakligen har behandlat försäkrade personer i andra medlemsstater från att etablera sig och flytta sin praktik till Tyskland.

De tyska bestämmelserna uppfyller inte de villkor som fastslagits av domstolen för när sådana nationella åtgärder som hindrar den i fördraget garanterade rätten till fri etablering är berättigade. För det första innebär bestämmelserna en indirekt diskriminering på grund av att de är av sådan art att de påverkar psykoterapeuter från andra medlemsstater i större utsträckning än tyska psykoterapeuter. Tyska psykoterapeuter har nämligen som regel bedrivit sin verksamhet inom ramen för en lagstadgad tysk sjukförsäkringsordning inom denna medlemsstats territorium medan psykoterapeuter från andra medlemsstater inte har bedrivit en liknande verksamhet i Tyskland. För det andra är den begränsning som övergångsbestämmelserna innebär för sökande som tidigare inom referensperioden har bedrivit verksamhet i Tyskland oproportionell, eftersom syftet med bestämmelsen, som är att begränsa antalet psykoterapeuter som ges tillstånd att bedriva sin verksamhet oberoende av om behov föreligger, inte äventyras om en liknande verksamhet, som en migrerande arbetstagare har bedrivit i en annan medlemsstat, erkänns som en skyddsvärd verksamhet. Mot denna bakgrund handlar det i förevarande fall om en inskränkning av den fria etableringsrätten som inte kan anses berättigad.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/11

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 11 januari 2005 av Europaparlamentet

(mål C-14/06)

(2006/C 86/18)

Rättegångsspråk: engelska

Europaparlamentet har den 11 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av K. Bradley, A. Neergaard och I. Klavina, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)	ogiltigförklara kommissionens beslut 2005/717/EG av den 13 oktober 2005 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter i syfte att anpassa bilagan till den tekniska utvecklingen,

2)	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I kommissionens beslut 2005/717/EG av den 13 oktober 2005 (1) undantas dekabromodifenyleter (dekaBDE) från försäljningsförbudet i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG (2) om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter. Sökanden gör gällande att kommissionen har underlåtit att uppfylla de villkor som fastställs i artikel 5.1 i direktivet för sådana undantag och har sålunda överskridit de befogenheter som tillskrivs kommissionen i bestämmelsen. I den mån det föreligger vetenskaplig osäkerhet avseende de hälso- och miljökonsekvenser som kan följa av användning av dekaBDE, har kommissionen gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning av vetenskapliga bevis och har underlåtit att iaktta försiktighetsprincipen. Genom att utvidga undantaget till att omfatta all användning av polymera material med dekaBDE, utan undantag, har kommissionen åsidosatt proportionalitetsprincipen. Kommissionen har underlåtit att vederbörligen motivera sitt beslut att undanta dekaBDE.

(1) EUT L 271, 15.10.2005, s. 48

(2) EUT L 37, 13.2.2003, s. 19

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/11

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht München av den 8 december 2005 i målet mellan Juers Pharma Import-Export GmbH och Oberfinanzdirektion Nürnberg

(mål C-40/06)

(2006/C 86/19)

Rättegångsspråk: tyska

Finanzgericht München begär genom beslut av den 8 december 2005, som inkom till domstolens kansli den 25 januari 2006, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Juers Pharma Import-Export GmbH och Oberfinanzdirektion Nürnberg beträffande följande fråga:

Skall Kombinerade nomenklaturen (KN) i dess lydelse enligt bilaga 1 till kommissionens förordning (EG) nr 1789/2003 av den 11 september 2003 (1) om ändring av bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 281, s. 1) tolkas så att melatoninkapslar, som förpackas som näringstillskott på grund av att de inte är godkända som läkemedel, skall klassificeras enligt tulltaxenummer 3004 ?

(1) EGT L 281, s. 1.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/12

Talan mot Republiken Portugal väckt den 27 januari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-43/06)

(2006/C 86/20)

Rättegångsspråk: portugisiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 27 januari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Portugal. Sökanden företräds av Hans Støvlbæk och Pedro Andrade, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Portugal har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 10 i direktiv 85/384/EEG (1) genom att föreskriva att personer som har förvärvat yrkeskvalifikationer inom arkitekturområdet i andra medlemsstater måste avlägga ett prov för antagning till det portugisiska arkitektsamfundet för att få utöva arkitektyrket i Portugal, såvida de inte är medlemmar av ett arkitektsamfund i en annan medlemsstat,

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionens talan om fördragsbrott mot Republiken Portugal grundar sig på att denna stat inte helt har införlivat direktiv 85/384.

Republiken Portugal införlivade direktivet genom lagdekret nr 14/90 av den 8 januari 1990. Genom lagdekret nr 176/98 av den 3 juli 1998 avvek man emellertid härifrån.

Det portugisiska arkitektsamfundet kräver med stöd av lagdekret nr 176/98 att arkitekter som utbildat sig i andra medlemsstater och som inte är medlemmar av ett arkitektsamfund i en annan medlemsstat skall genomgå ett antagningsprov.

Arkitekter från andra medlemsstater som inte är medlemmar av ett arkitektsamfund i hemlandet måste därmed genomgå prov på arkitekturområdet i värdstaten då de inte kan utöva sitt yrke i Portugal utan att vara medlemmar i det portugisiska arkitektsamfundet.

Kommissionen anser att denna situation strider mot direktiv 85/384. I direktivet görs ingen åtskillnad, såsom görs i Portugal, mellan akademiska titlar och yrkestitlar. Utbildningsbevis skall enligt de sektorsvisa regleringarna erkännas automatiskt. Om en utbildning uppfyller kraven i artiklarna 3 och 4 i direktiv 85/384, skall medlemsstaten erkänna beviset och ge en arkitekt från en annan medlemsstat rätt att utöva arkitektyrket.

(1) Rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 223, s. 15).

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/12

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av den 12 oktober 2005 i målet mellan Gerlach & Co. mbH/Hauptzollamt Frankfurt (Oder)

(mål C-44/06)

(2006/C 86/21)

Rättegångsspråk: tyska

Finanzgericht des Landes Brandenburg (Tyskland) begär genom beslut av den 12 oktober 2005, som inkom till domstolens kansli den 30 januari 2005 att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Gerlach & Co. mbH/Hauptzollamt Frankfurt (Oder) beträffande följande fråga:

Har en nationell tullförvaltning rätt att bokföra tullar före beviljandet av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 11a.2 i förordning (EEG) 1062/87 (1) i dess lydelse enligt förordning (EEG) 1429/90 (2) om platsen för överträdelsen eller oegentligheten, och låta denna tidsfrist få rättsverkan först i samband med överklagandeförfarandet?

(1) EGT L 107, s. 1.

(2) EGT L 137, s. 21.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/13

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Livorno av den 13 januari 2006 i målet mellan Alberto Bianchi och De Robert Calzature Srl

(mål C-51/06)

(2006/C 86/22)

Rättegångsspråk: italienska

Tribunale di Livorno begär genom beslut av den 13 januari 2006, som inkom till domstolens kansli den 1 februari 2006, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Alberto Bianchi och De Robert Calzature Srl beträffande följande frågor:

Skall artikel 19 i rådets direktiv 86/653/EEG (1) av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter, på grundval av artikel 17 i samma direktiv tolkas så att det i den nationella lagstiftning varigenom direktivet införlivas får föreskrivas att handelsagentens ersättning regleras i ett kollektivavtal, vilket är bindande för de avtalsslutande parterna, att andra förutsättningar än de som föreskrivs i artikel 17.2 a skall gälla för denna ersättning och att ersättningens storlek skall fastställas enligt kriterier som följer av kollektivavtalet och inte av direktivet, vilket medför att den ersättning som skall utbetalas i många fall blir betydligt lägre än den högsta ersättning som föreskrivs i direktivet?

Skall ersättningen beräknas analytiskt, genom att göra en uppskattning av de ytterligare provisioner som agenten skulle ha kunnat erhålla under de kommande åren efter det att agenturförhållandet upphört, med hänsyn till de kunder som agenten har skaffat eller till den ökade affärsvolym agenten bidragit till varvid skälighetskriteriet endast tillämpas för justeringar av beloppet, eller får andra och mer generella beräkningsmetoder användas, enligt vilka skälighetskriteriet tillämpas i större utsträckning?

(1) EGT L 382, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/13

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht Düsseldorf av den 31 januari 2006 i målet mellan Euro Tex Textilverwertung GmbH och Hauptzollamt Duisburg

(mål C-56/06)

(2006/C 86/23)

Rättegångsspråk: tyska

Finanzgericht Düsseldorf begär genom beslut av den 31 januari 2006, som inkom till domstolens kansli den 2 februari 2006, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Euro Tex Textilverwertung GmbH och Hauptzollamt Duisburg beträffande följande fråga:

Går de sorteringsverksamheter som beskrivs närmare i det förevarande beslutet utöver de sorteringsverksamheter som omfattas av enkel sortering enligt artikel 7.1 b i protokoll nr 4 om definition av begreppet ”ursprungsprodukter” och metoder för administrativt samarbete i dess lydelse enligt beslut nr 1/97 av associationsrådet om associering mellan Europeiska gemenskaperna å ena sidan och Republiken Polen å andra sidan av den 30 juni 1997 (1)?

(1) EGT L 221, s. 1.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/13

Talan mot Republiken Italien väckt den 3 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-61/06)

(2006/C 86/24)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 3 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av B. Schima och D. Recchia.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel genom att inte före den 1 juli 2004 lämna sin årliga nationella rapport om främjande av biodrivmedel, och

2.	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Rapporten enligt artikel 4.1 i direktivet borde ha lämnats till kommissionen före den 1 juli 2004. Kommissionen har dock fortfarande inte mottagit några upplysningar från de italienska myndigheterna.

Kommissionen hävdar följaktligen att Republiken Italien under nuvarande förhållanden inte har lämnat någon rapport om främjandet av användningen av biodrivmedel och andra förnybara drivmedel för transportändamål enligt vad som stadgas i artikel 4.1 i direktivet.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/14

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Supremo Tribunal Administrativo av den 11 januari 2006 i målet mellan Fazenda Pública – Director Geral das Alfândegas och Z.F. ZEFESER – Importaçao e Exportaçao de Produtos Alimentares, Lda

(mål C-62/06)

(2006/C 86/25)

Rättegångsspråk: portugisiska

Supremo Tribunal Administrativo begär genom beslut av den 11 januari 2006, som inkom till domstolens kansli den 6 februari 2006, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Fazenda Pública – Director Geral das Alfândegas och Z.F. ZEFESER – Importaçao e Exportaçao de Produtos Alimentares, Lda beträffande följande frågor:

Är bedömningen av om ett handlande skall betecknas som ”ett handlande som kan ge upphov till straffrättsliga påföljder” i den mening som avses i artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 1697/79 (1) av den 24 juli 1979 den bedömning som görs av tullmyndigheten, varvid denna är tillräcklig, eller är det nödvändigt att bedömningen utförs av den på det straffrättsliga området behöriga domstolen?

2)	Är det, i det senare fallet, tillräckligt att en anklagelse framförts av den behöriga straffrättsliga myndigheten (i fråga om Portugal, åklagarmyndigheten), eller är det nödvändigt att gäldenären döms i det pågående straffrättsliga förfarandet?

3)	Skall i det senare fallet olika slutsatser dras beroende på om domstolen frikänner gäldenären med tillämpning av principen in dubio pro reo eller därför att det styrkts att denne inte gjort sig skyldig till den berörda brottsliga gärningen?

För det fall att åklagarmyndigheten inte framför en anklagelse mot gäldenären därför att det inte bedöms föreligga indicier på en gärning som kan leda till straffrättsliga påföljder, vilka konsekvenser bör detta medföra? Förhindrar det beslutet att ett förfarande för uppbörd av obetalda tullar inleds?

5)	Innebär ett beslut från åklagarmyndigheten eller den domstol som handlägger brottmålet att avskriva detta därför att den brottsliga gärningen preskriberats, att ett förfarande för uppbörd av obetalda tullskulder inte kan inledas?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1697/79 av den 24 juli 1979 om indrivning i efterhand av import- eller exporttullar som inte har utkrävts av den person som är betalningsskyldig för varor som deklarerats för ett tullförfarande som omfattar skyldigheten att betala sådana tullar (EGT L 197, s. 1).

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/14

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas av den 20 december 2005 i målet mellan UAB Profisa och Muitines departamentas prie Lietuvos respublikos finansų ministerija

(mål C-63/06)

(2006/C 86/26)

Rättegångsspråk: litauiska

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen) (Litauen) begär genom beslut av den 20 december 2005, som inkom till domstolens kansli den 3 februari 2006, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan UAB Profisa och Muitines departamentas prie Lietuvos respublikos finansų ministerija (tullavdelningen vid finansministeriet) beträffande följande fråga:

Skall, i beaktande av skillnaderna mellan de olika språkversionerna av rådets direktiv 92/83/EEG (1) av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker, artikel 27.1 f i detta direktiv tolkas så att medlemsstaterna är skyldiga att befria etylalkohol som importerats till gemenskapens tullområde och som utgör en beståndsdel i chokladprodukter som är avsedda att användas direkt, när alkoholhalten inte överstiger 8,5 liter per 100 kg av chokladprodukterna, från punktskatt?

(1) EGT L 316, s. 21.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/15

Talan mot Konungariket Belgien väckt den 6 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-65/06)

(2006/C 86/27)

Rättegångsspråk: nederländska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 6 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Belgien. Sökanden företräds av Ramón Vidal Puig och Wouter Wils, båda i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

1)	fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (1) av den 11 februari 2004 genom att inte fastställa några påföljder för överträdelse av bestämmelserna i nämnda förordning,

2)	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I artikel 16.3 i förordning 261/2004 föreskrivs följande: ”De påföljder som medlemsstaterna fastställer för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.” I artikel 19 anges att förordningen skall träda i kraft den 17 februari 2005. Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över har Belgien ännu inte fastställt några påföljder för överträdelse av bestämmelserna i förordningen som är effektiva, proportionella och avskräckande.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/15

Talan mot Republiken Portugal väckt den 7 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-70/06)

(2006/C 86/28)

Rättegångsspråk: portugisiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 7 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Portugal. Sökanden företräds av Xavier Lewis och António Caeiros, i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Portugal har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 228.1 i EG-fördraget genom att inte vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 14 oktober 2004 i mål C-275/03, kommissionen mot Republiken Portugal, angående införlivande av rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (1),

förplikta Republiken Portugal att till kommissionen, på det konto avseende ”egna medel” som nämns i artikel 9 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 (2), i vite betala ett belopp på 21 450 euro per dag som Republiken Portugal inte har följt domen i det ovannämnda målet C-275/03, räknat från den dag då domstolen avkunnar dom i förevarande mål till dess att domen i mål C-275/03 har följts,

3)	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den portugisiska regeringen har i parlamentet lagt fram ett förslag till lag om utomobligatoriskt skadeståndsansvar för staten och övriga offenligrättsliga subjekt. I denna text föreslås emellertid inte att de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom av den 14 oktober 2004 i mål C-275/03 vidtas. Då kommissionen inte har underrättats om några andra åtgärder för att följa nämnda dom anser kommissionen att Republiken Portugal inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 228.1 EG.

(1) EGT L 395, s. 33.

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1).

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/16

Talan mot Republiken Portugal väckt den 8 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-75/06)

(2006/C 86/29)

Rättegångsspråk: portugisiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Portugal. Sökanden företräds av Carmel O'Reilly och Pedade Costa de Oliveira, i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Portugal har åsidosatt sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva detta direktiv, och i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser,

2)	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2003/9 löpte ut den 6 februari 2005.

(1) EGT L 31, s. 18.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/16

Talan mot Republiken Frankrike väckt den 10 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-79/06)

(2006/C 86/30)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 10 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Frankrike. Sökanden företräds av M. Heller, i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Frankrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 228.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen genom att inte vidta de åtgärder som krävs för att följa Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 27 november 2003 i mål C-429/01 (1) angående felaktigt och ofullständigt införlivande av direktiv 90/219/EEG (2),

förlikta Republiken Frankrike att till Euroepiska gemenskapernas kommission på kontot ”Gemenskapens egna medel” betala vite med 168 800 euro per dags försening med att verkställa domen i mål C-429/01, beräknat från dagen när dom meddelas i föreliggande mål till dess att domen i mål C-429/01 har verkställts, och

3)	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Frankrike skulle omedelbart efter domstolens dom ha påbörjat nödvändiga lagstiftningsförfaranden och antagit lämpliga ändringar för att efterkomma direktiv 90/219/EEG.

Vid dagens datum har nödvändiga ändringar såväl på lagstiftningsnivå som på förordningsnivå emellertid ännu inte antagits, 14 år, rent av tio respektive sju år efter det att fristen för införlivande har löpt ut och mer än två år efter domstolens dom om fastställande av fördragsbrott.

(1) REG 2003, s. I-14355.

(2) Rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer, EGT L 117, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 198.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/17

Talan mot Republiken Italien väckt den 8 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-81/06)

(2006/C 86/31)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av F. Simonetti och D. Recchia.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (1) av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, och

2)	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 200/42/EG löpte ut den 21 juli 2004.

(1) EGT L 197, s. 30.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/17

Talan mot Republiken Italien väckt den 8 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-82/06)

(2006/C 86/32)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av D. Recchia och M. Konstantinidis, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.1 i direktiv 75/442/EEG om avfall (1), i ändrad lydelse, och artikel 6 i direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (2) genom att

—	inte upprätta en plan för avfallshanteringen för provinsen Rimini i enlighet med artikel 7.1 i direktiv 75/442/EEG, i ändrad lydelse,

—	inte upprätta en plan för avfallshantering som omfattar lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande av avfall och farligt avfall för regionen Lazio i enlighet med artikel 7.1 fjärde strecksatsen i direktiv 75/442/EEG, i ändrad lydelse,

—	inte upprätta en plan för avfallshantering i enlighet med artikel 6 i direktiv 91/689/EEG för regionerna Friuli-Venezia Giulia och Apulien, den självständiga provinsen Bolzano Alto-Adige samt provinsen Rimini,

eller genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

2)	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Medlemsstaterna är skyldiga att enligt artikel 7 i direktiv 75/442/EEG om avfall, i ändrad lydelse, och artikel 6 i direktiv 91/689/EEG om farligt avfall upprätta avfallsplaner om underrätta kommissionen om detta.

Den italienska situationen avseende upprättande av avfallsplaner och meddelande av dessa planer är ännu inte färdigställd. Kommissionen har ännu inte underrättats om samtliga avfallsplaner i den mening som avses i de två ovannämnda direktiven.

(1) EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238.

(2) EGT L 377, s. 20; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 199.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/18

Talan mot Republiken Italien väckt den 9 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-83/06)

(2006/C 86/33)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 9 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av C. Cattabriga.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8.1 i [kommissionens] direktiv 2004/103/EG (1) av den 7 oktober 2004 om identitets- och växtskyddskontroller av växter, växtprodukter eller andra föremål som anges i del B i bilaga V till rådets direktiv 2000/29/EG (2), vilka får utföras på en annan plats än den ort där de förs in i gemenskapen eller på en plats i närheten, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, och

2)	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 31 december 2004.

(1) EUT L 313, s. 16.

(2) EGT L 169, s. 1.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/18

Talan mot Republiken Portugal väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-89/06)

(2006/C 86/34)

Rättegångsspråk: portugisiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 14 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Portugal. Sökanden företräds av António Caeiros och Bernhard Schima, båda i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

i första hand fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel, (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv,

—	i andra hand fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.1 i nämnda direktiv 2003/30/EG, genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att anpassa de nationella bestämmelserna till direktivet löpte ut den 31 december 2004.

(1) EUT L 123, s. 42.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/19

Talan mot Republiken Portugal väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-90/06)

(2006/C 86/35)

Rättegångsspråk: portugisiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 14 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Portugal. Sökanden företräds av António Caeiros och Amparo Alcover, båda i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

i första hand fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller, (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv,

—	i andra hand fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14.1 i nämnda direktiv, genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att anpassa de nationella bestämmelserna till direktiv 2002/49/EG löpte ut den 18 juli 2004.

(1) EGT L 189, 18.7.2002, s. 12.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/19

Talan mot Republiken Österrike väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-93/06)

(2006/C 86/36)

Rättegångsspråk: tyska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 14 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Österrike. Sökanden företräds av María Amparo Alcover San Pedro och Dr. Bernhard Schima, i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i kommissionens direktiv 2003/73/EG av den 24 juli 2003 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG (1), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva direktivet eller genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser,

2)	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 25 juli 2004.

(1) EUT L 186, s. 34.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/19

Talan mot Republiken Österrike väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-94/06)

(2006/C 86/37)

Rättegångsspråk: tyska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 14 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Österrike. Sökanden företräds av María Amparo Alcover San Pedro och Bernard Schima, Dr., med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet och, i varje fall, genom att inte överlämna texten till dessa författningar till kommissionen, och

2)	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 18 juli 2004.

(1) EGT L 189, s. 12.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/20

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Högsta domstolen av den 8 februari 2006 i målet Freeport PLC mot Olle Arnoldsson

(mål C-98/06)

(2006/C 86/38)

Rättegångsspråk: svenska

Högsta domstolen, begär genom beslut av den 8 februari, som inkom till domstolens kansli den 20 februari 2006, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet Freeport PLC mot Olle Arnoldsson beträffande följande frågor:

Är en talan, som grundar sig på ett påstående om betalningsansvar för ett aktiebolag till följd av åtagande, att uppfatta som avtalsrättslig vid tillämpning av artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen även om den som gjorde åtagandet vid tidpunkten för detta var varken ställföreträdare eller fullmäktig för bolaget?

Om svaret på den första frågan är jakande: Gäller som villkor för behörighet enligt artikel 6.1, vid sidan av de i artikeln uttryckligen angivna villkoren, att talan mot den som har hemvist i domslandet inte har väckts endast för att få talan mot annan svarande prövad vid annan domstol än som annars skulle ha varit behörig att pröva denna talan?

3)	Om svaret på den andra frågan är nekande: Skall sannolikheten för framgång med talan mot den som har hemvist i domslandet på annat sätt beaktas vid bedömningen av om det föreligger sådan risk för oförenliga domar som avses i artikel 6.1?

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/20

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 21 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-100/06)

(2006/C 86/39)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 21 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Kommissionen företräds av B. Schima och J. Hottiaux, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens direktiv 2003/66/EG av den 3 juli 2003 om ändring av direktiv 94/2/EG om genomförande av rådets direktiv 92/75/EEG vad gäller märkning som anger energiförbrukning hos elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk, (1) genom att inte anta de lagar eller andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och i varje fall genom att inte underrätta kommissionen om dessa åtgärder,

2)	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2003/66/EG löpte ut den 30 juni 2004.

(1) EUT L 170, s. 10.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/21

Talan mot Republiken Frankrike väckt den 21 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-101/06)

(2006/C 86/40)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 21 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Frankrike. Sökanden företräds av B. Stromsky, i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (1) genom att inte inom den föreskriva fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet,

fastställa att Republiken Frankrike, under alla omständigheter, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel genom att inte underrätta kommissionen om de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet,

3)	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2001/20/EG löpte ut den 30 april 2003.

(1) EGT L 121, s. 34.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/21

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 22 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-105/06)

(2006/C 86/41)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 22 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Sökanden företräds av B. Schima och J. Hottiaux, båda i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om dessa åtgärder,

2)	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2003/30/EG löpte ut den 31 december 2004.

(1) EUT L 123, s. 42.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/21

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 22 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-106/06)

(2006/C 86/42)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 22 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Sökanden företräds av B. Schima och J. Hottiaux, i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall

förklara att Storhertigdömet Luxemburg har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel (1) genom att inte insända den nationella rapporten om vilka åtgärder som vidtagits för att främja användningen av biodrivmedel,

1)	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Storhertigdömet Luxemburg har fortfarande inte sänt kommissionen den första rapporten om främjande av biodrivmedel, vilken borde ha inkommit senast den 1 juli 2004.

(1) EUT L 123, s. 42.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/22

Talan mot Republiken Grekland väckt den 22 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-107/06)

(2006/C 86/43)

Rättegångsspråk: grekiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 22 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Sökanden företräds av Richard Lyal och Dimitris Triantafyllou, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2003/123/EG av den 22 december 2003 om ändring av direktiv 90/435/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv med den nationella rättsordningen löpte ut den 1 januari 2005.

(1) EUT L 7, 13.1.2004, s. 41.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/22

Talan mot Kungariket Belgien väckt den 23 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-110/06)

(2006/C 86/44)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 23 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Kungariket Belgien. Sökanden företräds av U. Wölker och F. Simonetti, i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Kungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (1) av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet

2)	förplikta Kungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2003/4/EG gick ut den 14 februari 2005.

(1) EUT L 41, s. 26.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/23

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 27 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-113/06)

(2006/C 86/45)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 27 februari 2006 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Sökanden företräds av Joanna Hottiaux och Florence Simonetti, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens direktiv 2004/57/EG (1) av den 23 april 2004 om identifiering av pyrotekniska artiklar och viss ammunition för rådets direktiv 93/15/EEG om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och kontroll av explosiva varor för civilt bruk genom att inte anta alla de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att rätta sig efter detta direktiv,

2)	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av direktiv 2004/57/EG löpte ut den 31 december 2004.

(1) EUT L 127, s. 73.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/24

Förstainstansrättens dom av den 7 februari 2006 – Alecansan mot harmoniseringsbyrån

(mål T-202/03) (1)

(”Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av figurmärket COMP USA som gemenskapsvarumärke - Det äldre nationella figurmärket COMP USA - Varorna och tjänsterna är inte liknande - Avslag på invändningen - Artikel 8.1 b i förordning nr 40/94”)

(2006/C 86/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Alecansan (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna M. Baylos Morales, P. Merino Baylos, J. Arribas García, A. Velázquez Ibáñez och A. Angulo Lafora)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: CompUSA Management Co. (Dallas, Förenta staterna) (ombud: P. Brownlow, solicitor)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 24 mars 2003 (ärende R 711/2002-1) om ett invändningsförfarande mellan Alecansan, SL och CompUSA Management Co.

Domslut

1)	Talan ogillas

2)	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta harmoniseringsbyråns rättegångskostnad,

3)	Intervenienten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 184, 2.8.2003.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/24

Förstainstansrättens dom av den 31 januari 2006 – Albert Albrecht GmbH & Co. KG mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-251/03) (1)

(”Hälsovillkor - Veterinärläkemedel - Produkter som innehåller benzathine benzylpenicillin - Kommissionens beslut om återkallande av försäljningstillstånd - Behörighet”)

(2006/C 86/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Albert Albrecht GmbH & Co. KG (Aulendorf, Tyskland), AniMedica GmbH (Seden-Bösensell, Tyskland), Ceva Tiergensundheit GmbH (Düsseldorf, Tyskland), Fatro SpA (Bologna, Italien), Laboratorios Syva, SA (León, Spanien), Laboratorios Virbac, SA, (Barcelona, Spanien), Química Farmacéutica Bayer, SA (Barcelona), Univete Técnica Pecuaria Comercio Industria, Lda (Lissabon, Portugal), Vétoquinol Especialidades Veterinarias, SA (Madrid, Spanien) och Virbac SA (Carros, Frankrike), (ombud: advokaterna D. Waelbroeck, U. Zinsmeister och N. Rampal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Støvlbæk och M. Shotter)

Part som har intervenerat till stöd för sökandena: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och R. Loosli-Surrans)

Saken

Ansökan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2003) 1404 av den 22 april 2003 om återkallande av försäljningstillstånden för veterinärläkemedel som innehåller ämnet benzathine benzylpenicillin, avsedda att injiceras intramuskulärt eller subkutant i djur som används vid livsmedelsframställning.

Domslut

1)	Kommissionens beslut K (2003) 1404 av den 22 april 2003 om återkallande av försäljningstillstånden för veterinärläkemedel som innehåller ämnet benzathine benzylpenicillin, avsedda att injiceras intramuskulärt eller subkutant i djur som används vid livsmedelsframställning ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen skall bära sin egen rättegångskostnad och ersätta sökandenas rättegångskostnader

3)	Republiken Frankrike skall bära sin egen rättegångskostnad.

(1) EUT C 239, 4.10.2003.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/25

Förstainstansrättens dom av den 31 januari 2006 – Merck Sharp & Dohme m.fl. mot kommissionen

(mål T-273/03) (1)

(”Humanläkemedel - Godkännande för försäljning av humanläkemedel som innehåller ämnet enalapril - Beslut av kommissionen om att sammanfattningen av produktens egenskaper skall ändras - Behörighet”)

(2006/C 86/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Merck Sharp & Dohme Ltd (Hoddesdon, Förenade kungariket), Merck Sharp & Dohme BV, Haarlem (Nederländerna), Laboratoires Merck Sharp & Dohme-Chibret, Paris (Frankrike), MSD Sharp & Dohme GmbH, Haar (Förbundsrepubliken Tyskland), Merck Sharp & Dohme (Italia) SpA, Rom (Italien), Merck Sharp & Dohme, Lda, Paço de Arcos (Portugal), Merck Sharp & Dohme de España, SA, Madrid (Spanien), Merck Sharp & Dohme GmbH, Wien (Österrike) och Vianex SA, Nea Erythrea (Grekland) (ombud: advokaterna G. Berrisch och P. Bogaert)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Flynn och B. Stromsky)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2003) 1752 av den 21 maj 2003 om försäljning av humanläkemedel som innehåller ämnet enalapril

Domslut

1)	Kommissionens beslut K (2003) 1752 av den 21 maj 2003 om försäljning av humanläkemedel som innehåller ämnet enalapril ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 251, 18.10.2003

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/25

Förstainstansrättens dom av den 31 januari 2006 – Giulietti mot kommissionen

(mål T-293/03) (1)

(”Tjänstemän - Allmänt uttagningsprov - Utestängning från uttagningsprovet - Rättsstridigheten hos meddelandet om uttagningsprov - Kan inte prövas - Yrkeserfarenhet - Heltidsarbete”)

(2006/C 86/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Carla Giulietti (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna P.-P. van Gehuchten, J. Sambon och P. Reyniers)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Berscheid och C. Berardis-Kayser)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av för det första beslutet av uttagningskommitténs i uttagningsprov KOM/A/6/01 att utestänga sökanden från detta prov på grund av bristande yrkeserfarenhet, som meddelades genom skrivelse av den 16 oktober 2002, för det andra nämnda uttagningskommittés beslut att bekräfta det tidigare beslutet efter att sökanden begärt omprövning, vilket meddelades genom skrivning av den 21 november 2002, och för det tredje det uttryckliga avslagsbeslutet efter klagomålet av den 11 juni 2003

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 251, 18.10.2003.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/26

Förstainstansrättens dom av den 1 februari 2006 – Fernando Rodrigues Carvalhais mot harmoniseringsbyrån

(mål T-206/04) (1)

(”Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Figurmärke innehållande orddelen ’PERFIX’ - Äldre gemenskapsvarumärke innehållande orddelen ’cerfix’ - Relativa registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94”)

(2006/C 86/50)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Fernando Rodrigues Carvalhais (Almada, Portugal) (ombud: inledningsvis advokaten P. Graça, därefter advokaten J. Lopes)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Novais Gonçalves)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Profilpas Snc (Cadoneghe, Italien) (ombud: inledningsvis advokaten J.L. Revenga Santos, därefter advokaten J.M. Monravá)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 18 mars 2004 (ärende R 408/2003-1) om ett invändningsförfarande mellan Fernando Rodrigues Carvalhais och Profilpas Snc.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 217, 28.8.2004.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/26

Förstainstansrättens dom av den 1 februari 2006 – Elisabetta Dami mot harmoniseringsbyrån

(förenade målen T-466/04 och T-467/04) (1)

(”Gemenskapsvarumärke - Ordmärket GERONIMO STILTON - Invändning - Vilandeförklaring av förfarandet - Begränsning av förteckningen över varor som omfattas av det sökta varumärket - Återkallande av invändning”)

(2006/C 86/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Elisabetta Dami (Milano, Italien) (ombud: advokaterna P. Beduschi och S. Giudici)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: The Stilton Cheese Makers Association (Surbiton, Surrey, Förenade kungariket)

Saken

Talan mot de beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 20 september 2004 (ärendena R 973/2002-2 och R 982/2002-2) om ett invändningsförfarande mellan Elisabetta Dami och The Stilton Cheese Makers Association

Domslut

1)	De beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 20 september 2004 (ärende R 973/2002-2 och R 982/2002-2) ogiltigförklaras.

2)	Harmoniseringsbyrån förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 69, 19.3.2005.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/27

Förstainstansrättens dom av den 14 februari 2006 – TEA-CEGOS m.fl. mot kommissionen

(förenade målen T-376/05 och T-383/05) (1)

(Offentlig upphandling - Gemenskapsförfarande vid anbudsinfordran - Rekrytering av korttidsanställda experter med uppgift att ge tekniskt bistånd vad avser tredje länder som erhåller utländsk hjälp - Avslag på anbudet)

(2006/C 86/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: TEA-CEGOS, SA (Madrid, Spanien) och Services Techniques Globaux (STG) SA (Bryssel, Belgien), i mål T-376/05 (ombud: G. Vandersanden och L. Levi, avocats), och GHK Consulting Ltd (London, Förenade kungariket) i mål T-383/05 (ombud: M. Dittmer och J.-E. Svensson, avocats)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Wilderspin och G. Boudot)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av dels kommissionens beslut av den 12 oktober 2005 att avslå sökandenas anbud i upphandlingsförfarandet med rubriken EuropeAid/119860/C/SV/multi-Lot 7, dels alla andra beslut som kommissionen har fattat i samma upphandlingsförfarande till följd av beslutet av den 12 oktober 2005

Domslut

1)	Talan ogillas i båda målen.

2)	Sökandena förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de som avser det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 315, 10.12.2005.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/27

Beslut meddelat av förstainstansrätten den 13 oktober 2005 – Fintecna – Finanziaria per i settori industriale e dei servizi SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-249/02) (1)

(Europeiska socialfonden - Minskning av finansiellt stöd - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Förberedande rättsakt - Kan inte prövas)

(2006/C 86/53)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Fintecna – Finanziaria per i settori industriale e dei servizi SpA (Rom, Italien) (ombud: advokaterna G. Roberti, A. franchi och R. De Lisa)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis L. Flynn och A. Aresu, därefter ombuden E. de March och L. Flynn, biträdda av advokaten A. Dal)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 31 mars 2000 om olika finansiella stöd från Europeiska socialfonden (ESF) som den beviljat för flera verksamhetsprogram som omfattas av ramarna för gemenskapsstöd till förverkligande av mål nr 1, 3 och 4 i Italien (Centro-Nord och Mezzogiorno).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Sökanden skall bära sin rättegångskostnader och ersätta svarandens rättegångskostnader.

(1) EGT C 233 av den 28.9.2002

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/27

Förstainstansrättens beslut av den 31 januari 2006 – Schneider Electric mot kommissionen

(mål T-48/03) (1)

(Konkurrens - Koncentrationer - Återupptagande av förfarandet för kontroll efter det att förstainstansrätten ogiltigförklarat ett beslut att förbjuda en koncentration - Inledning av den fördjupade granskningsfasen - Upphörande av koncentrationen - Avslutande av koncentrationen - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter som går någon emot - Berättigat intresse av att få saken prövad - Avvisning)

(2006/C 86/54)

Rättegångsspråk: franska

Saken

Sökande: Scheider Electric SA (Rueil-Malmaison, Frankrike) (ombud: inledningsvis advokaterna A. Winckler, M. Pittie och Á de La Serre, därefter M. Pittie och A, Winckler,

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis handläggarna P. Olivier och F. Lelièvre, därefter P. Oliver och O. Beynet)

Saken

Ansökan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 4 december 2002 att inleda ett fördjupat granskningsförfarande av en koncentration mellan Schneider och Legrand (mål COMP/M.2283 – Scheider/Legrand II), och av kommissionens beslut av den 13 december 2002 att avsluta förfarandet för kontroll av denna koncentration

Beslut

1)	Talan avvisas.

2)	Sökanden skall ersätta sina egna och kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 101, 26.4.2003

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/28

Beslut meddelat av förstainstansrätten den 27 januari 2006 – Van Mannekus mot rådet

(mål T-278/03) (1)

(Dumpning - Import av magnesiumoxid med ursprung i Kina - Ändring av tidigare införda antidumpingsåtgärder - Talan om ogiltigförklaring - Invändning om rättegångshinder)

(2006/C 86/55)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Van Mannekus & Co. BV (Schiedam, Nederländerna) (ombud: advokaten H. Bleier)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Marquardt biträdd av advokaten G. Berrisch)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. Scharf och K. Talaber Ricz)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 985/2003 av den 5 juni 2003 om ändring av de antidumpningsåtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 1334/1999 på import av magnesiumoxid med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 143, s. 1)

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta rådets rättegångskostnad.

3)	Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 264, 1.11.2003

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/28

Beslut meddelat av förstainstansrätten den 27 januari 2006 – Van Mannekus mot Rådet

(mål T-280/03) (1)

(Dumpning - Import av dödbränd (sintrad) magnesia med ursprung i Kina - Ändring av tidigare införda antidumpingsåtgärder - Talan om ogiltigförklaring - Invändning om rättegångshinder)

(2006/C 86/56)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Van Mannekus & Co. BV (Schiedam, Nederländerna) (ombud: H. Bleier, avocat)

Svarande: Rådet (ombud: S. Marquardt, biträdd av G. Berrisch)

Intervenient till stöd för svaranden: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. Scharf och K. Talaber Ricz)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av Rådets förordning (EG) nr 986/2003 av den 5 juni 2003 om ändring av de antidumpningsåtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 360/2000 på import av dödbränd (sintrad) magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 143, s. 5).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Sökanden skall bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader.

3)	Kommissionen skall bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 251 av den 18.10.2003

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/29

Beslut meddelat av förstainstansrätten den 13 januari 2006 – Komninou m.fl. mot kommissionen

(mål T-42/04) (1)

(Skadeståndstalan - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Avskrivning av ett klagomål angående en medlemsstats agerande som skulle kunna leda till att ett fördragsbrottsförfarande inleds mot denna stat - Kommissionens handläggning av klagomålet - Principen om förvaltningssed)

(2006/C 86/57)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Ermioni Komninou, Grigorios Ntokos, Donatos Pappas, Vassileios Pappas, Aristeidis Pappas, Eleftheria Pappa, Lamprini Pappa, Eirini Pappa, Alexandra Ntokou, Léonidas Grepis, Nikolaos Grepis, Fotios Dimitriou, Zoïs Dimitriou, Petros Bolossis, Despoina Bolossi, Konstantinos Bolossis och Thomas Bolossis (Parga, Grekland) (ombud: advokaten P. Stroumpos)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Konstantinidis)

Saken

Begäran om skadestånd för den ideella skada som sökandena påstår sig ha lidit på grund av kommissionens handläggning av deras klagomål angående Republiken Greklands förmodade fördragsbrott avseende gemenskapens miljölagstiftning.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Sökandena skall bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1) EUT C 85, 3.4.2004

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/29

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 10 januari 2006 – ArchiMEDES mot kommissionen

(mål T-396/05 R)

(Interimistiskt förfarande - Ansökan om interimistiska åtgärder - Skiljedomsklausul - Upptagande till sakprövning - Krav på skyndsamhet - Föreligger inte)

(2006/C 86/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ArchiMEDES, microclimat, énergies douces – Europe et Sud (ArchiMEDES) SARL (Ganges, Frankrike) (ombud: P.-P. Van Gehuchten, J. Sambon och P. Reyniers, avocats)

Svarande: Europeiska gemenskapsernas kommission (ombud: K. Kańska och E. Manhaeve)

Saken

Talan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut om kvittning av sökandens fordran i en skrivelse av den 5 oktober 2005, av kommissionens beslut i en skrivelse av den 30 augusti 2005 samt av avräkningsnota nr 3240705638 av den 23 augusti 2005

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/29

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 10 januari 2006 – ARCHI.M.E.D.-ES mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-397/05 R)

(Interimistiskt förfarande - Begäran om inhibition - Skiljedomsklausul - Brådska - Föreligger inte)

(2006/C 86/59)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Architecture, Microclimat, Energies Douces – Europé et sud SARL (ARCHI.M.E.D.-ES) (Ganges, Frankrike) (ombud: P.-P. Van Gehuchten, J. Sambon och P. Reyniers, avocats)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud:: K. Kanska och E. Manhave)

Saken

I första hand en begäran om inhibition av kommissionens beslut om indrivning, enligt skrivelse av den 5 oktober 2005, av sökandens fordran på kommissionen och i andra hand inhibition av kommissionens beslut, enligt skrivelse av den 30 augusti 2005, och i tredje hand inhibition av fakturan av den 23 augusti 2005, fakturanummer 320705638.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/30

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 1 februari 2006 – Endesa mot kommissionen

(mål T-417/05 R)

(Interimistiskt förfarande - Kontroll av företagskoncentrationer - Krav på skyndsamhet)

(2006/C 86/60)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Endesa, SA (Madrid, Spanien) (ombud: J. Flynn, QC, S. Baxter, solicitor, M. Odriozola, M. Muños de Juan, M. Merola och J. García de Enterría Lorenzo-Velázquez, avocats)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: F. Castillo de la Torre, É. Gippini Fournier, A. Whelan och M. Schneider)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (Ombud: N. Díaz Abad, abogado del Estado) och Gas Natural SDG, SA (Barcelona, Spanien) (Ombud: F.E. González Díaz och J. Jiménez de la Iglesia, avocats)

Saken

Talan om dels uppskov med verkställigheten av kommissionens skrivelse av den 15 november 2005, i vilken kommissionen förklarat att en företagskoncentration mellan Gas Natural SDG SA och Endesa SA inte har gemenskapdimension i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, s. 1), dels andra interimistiska åtgärder

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/30

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 7 februari 2006 – Brink's Security Luxembourg mot kommissionen

(mål T-437/05 R)

(Interimistiskt förfarande - Krav på skyndsamhet - Föreligger inte)

(2006/C 86/61)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Brink's Security Luxembourg SA (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna C. Point och G. Dauphin)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Manhaeve, M. Šimerdová och K. Mojzesowicz, biträdda av advokaten J. Stuyck)

Part som intervenerat till stöd för svaranden: Group 4 Falck SA (Luxemburg) (ombud: advokaterna M. Molitor, P. Lopes Da Silva, N. Cambonie och N. Bogelmann

Saken

Ansökan om att förstainstansrätten interimistiskt skall, i första hand ålägga kommissionen att inte underteckna avtalet gällande anbudsinfordran nr 16/2005/OIL (säkerhet och övervakning i byggnader), i andra hand, i det fall kommissionen redan undertecknat detta avtal, förordna om uppskov med verkställigheten av avtalet till dess prövning i sak skett, och i tredje hand, till dess förstainstansrätten förordnar om andra åtgärder

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/31

Talan väckt den 12 januari 2006 – FAB Fernsehen aus Berlin mot kommissionen

(mål T-8/06)

(2006/C 86/62)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: FAB Fernsehen aus Berlin GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten A. Böken)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 9 november 2005 (statligt stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat för införande av digital markbunden television (DVB-T) i Berlin-Brandenburg), K(2005) 3909 slutligt.

Grunder och huvudargument

Sökanden har väckt talan mot kommissionens beslut K(2005) 3909 slutligt av den 9 november 2005 avseende det statliga stöd som beviljats för införande av digital markbunden television (DVB T) i Berlin-Brandenburg. Kommissionen har i det ifrågasatta beslutet dels konstaterat att det statliga stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat de programföretag som deltagit i DVB-T inte är förenligt med den gemensamma marknaden och dels förpliktat Förbundsrepubliken Tyskland att från de gynnade och således också från sökanden återkräva de stöd som rättstridigt ställts till förfogande.

Sökanden har till stöd för sin talan gjort gällande att de beviljade stöden inte är stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Det är dessutom inte heller fråga om ett sådant stöd eftersom förutsättningarna i artikel 86.2 EG är uppfyllda. Sökanden har vidare gjort gällande att de åtgärder som vidtagits beträffande sökanden inte har påverkat handeln mellan medlemsstaterna och att det ifrågasatta beslutet i det avseendet därför är rättsstridigt.

Till stöd för sin talan har sökanden dessutom gjort gällande att stödet, för det fall detta skulle anses utgöra ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, i enlighet med artikel 87.3 EG är förenligt med den gemensamma marknaden. I detta avseende har sökanden gjort gällande att kommissionen brustit i den prövning som åligger den vid bedömningen av huruvida stödet enligt artikel 87.3 c och d EG kan anses förenligt med den gemensamma marknaden.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/31

Talan väckt den 16 januari 2006 – K-Swiss mot harmoniseringsbyrån

(mål T-14/06)

(2006/C 86/63)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: K-Swiss (Westlake Village, USA) (ombud: H. E. Hübner, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet som fattades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden den 26 september 2005 (ärende R 1109/2004-1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke föreställande en sko med fem parallella ränder på sidan för varor i klass 25 (fotbeklädnader för män, kvinnor och barn) – ansökan nr 2 788 511

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet ogillas

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets direktiv nr 40/94 genom att kombinationen av de karaktäristiska beståndsdelarna i det varumärke som ansökan avser har en inneboende förmåga att särskilja sökandens varor från andras varor. Åsidosättande av principen om icke-diskriminering genom att harmoniseringsbyrån registrerade bland annat ett figurmärke föreställande en sko med två parallella ränder på skons framsida.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/32

Talan väckt den 23 januari 2006 – Deutsche Telekom mot harmoniseringsbyrån

(mål T-18/06)

(2006/C 86/64)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Telekom AG (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaten J-C. Gaedertz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattat den 17 november 2005,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Alles, was uns verbindet” för varor och tjänster som ingår i klasserna 9, 16, 35, 36, 38 och 42 – Ansökan nr 3 648 441

Granskarens beslut: Ansökan avslås

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets förordning nr 40/94 då det ifrågasatta märket innehar särskiljningsförmåga för de ifrågavarande varorna och tjänsterna och inte är av beskrivande karaktär eftersom kombinationen av ord är ovanlig i förhållande till varorna och tjänsterna.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/32

Talan väckt den 21 januari 2006 – Tyskland mot kommissionen

(mål T-21/06)

(2006/C 86/65)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och C. Schulze-Bahr, biträdda av advokaten G. Quardt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2005) 3903 av den 9 november 2005 om statligt stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat för införande av digital markbunden television (DVB-T) i Berlin-Brandenburg,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har ifrågasatt kommissionens beslut K(2005) 3903 av den 9 november 2005 om statligt stöd som beviljats för införande av digital markbunden television (DVB-T) i Berlin-Brandenburg. Kommissionen förklarade i det ifrågasatta beslutet att det stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat privata sändningsföretag som deltar i DVB-T, inte var förenligt med den gemensamma marknaden och förpliktade därför Förbundsrepubliken Tyskland att återkräva det beviljade stödet från mottagarna.

Till stöd för sin talan har sökanden bland annat gjort gällande att det beviljade bidraget är förenligt med den gemensamma marknaden och att kommissionen har gjort flera oriktiga bedömningar vid tillämpningen av artikel 87.3 EG. I stället för att göra en prövning enligt artikel 87.3 c EG har svaranden provat ett nytt prövningsschema som i den tillämpade formen inte är lämpat för att fastställa om bidraget är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden. Dessutom har sökanden hävdat att kommissionen inte har gjort en tillräcklig prövning av om det beviljade bidraget är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 b EG.

Sökanden har vidare gjort gällande att kommissionen har åsidosatt grundläggande principer. Sökanden har åberopat ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed och principen om rätten till försvar.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/32

Talan väckt den 24 januari 2006 – Medienanstalt Berlin-Brandenburg (Berlin, Tyskland) mot kommissionen

(mål T-24/06)

(2006/C 86/66)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Medienanstalt Berlin-Brandenburg (Berlin, Tyskland) (ombud: M. Schütte, Rechtsanwälte, och B. Immenkamp)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (K(2005) 3903 slutlig) av den 9 november 2005 om statligt stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat för införande av digitala markbundna TV-sändningar (DVB-T) i Berlin-Brandenburg, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden ifrågasätter kommissionens beslut (K(2005) 3903 slutlig) av den 9 november 2005 om statligt stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat för införande av markbundna sändningar (DVB-T) i Berlin-Brandenburg. Kommissionen förklarade i det ifrågasatta beslutet att det stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat privata nätoperatörer, som är aktiva inom DVB-T, var oförenligt med den gemensamma marknaden och ålade Förbundsrepubliken Tyskland att av mottagarna kräva tillbaka det rättsstridig stöd som tilldelats. Det hänvisas uttryckligen i det ifrågasatta beslutet till sökanden såsom beviljare av stöd.

Sökanden åberopar tre grunder till stöd för sin ansökan.

För det första gör sökanden gällande att det ifrågasatta beslutet är behäftat med fel, eftersom väsentliga formkrav har åsidosatts. Kommissionen har nämligen åsidosatt sin motiveringsskyldighet, eftersom den inte på ett sådant sätt som medger omprövning av beslutet har angett varför det i detta fall är frågan om ett statligt stöd.

Med sin andra grund gör sökanden gällande att artikel 87 EG har åsidosatts. För det första är sökanden av den uppfattningen att det inte föreligger ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Sökanden gör för det andra gällande att, om det skall anses vara frågan om ett stöd, detta är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c och d EG.

Slutligen grundar sökanden sin talan på att i det ifrågasatta beslutet strider mot artikel 86 EG, eftersom stödet – för det fall det slås fast att det rör sig om statligt stöd – är förenligt med den gemensamma marknaden.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/33

Talan väckt den 24 januari 2006 – RheinfelsQuellen H. Hövelmann mot harmoniseringsbyrån

(mål T-28/06)

(2006/C 86/67)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: RheinfelsQuellen H. Hövelmann GmbH & Co. KG (Duisburg, Tyskland) (ombud: W. Kellenter och A. Lambrecht)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut av den 17 november 2005 som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) i ärende R 1179/2004-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: ordmärket VOM URSPRUNG HER VOLLKOMMEN för varor som ingår i klasserna 32 och 33 – ansökan om registrering nr 2 806 875

Granskarens beslut: Avslag på ansökan om registrering.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i rådets förordning nr 40/94, eftersom varumärket inte endast består av beskrivande upplysningar och inte heller saknar den särskiljningsförmåga som krävs.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/33

Talan väckt den 24 januari 2006 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån

(mål T-29/06)

(2006/C 86/68)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: The Procter & Gamble Company (Cincinatti, USA) (ombud: G. Kuipers, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av första av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 22 november 2005 (R 1071/2004-1), vilket delgavs Procter & Gamble genom skrivelse av den 5 december 2005, i den del det där slås fast att märket inte uppfyller kraven i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Tredimensionellt varumärke bestående av en tärningsformad vit tablett med en blå blomfigur med sex kronblad för varor i klass 3 (blekningspreparat och andra ämnen för användning vid tvätt; rengörings-, poler-, skur- och slipmedel; tvål) – ansökan nr 1 697 432

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets förordning nr 40/94

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/34

Talan väckt den 24 januari 2006 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån

(mål T-30/06)

(2006/C 86/69)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: The Procter & Gamble Company (Cincinatti, USA) (ombud: G. Kuipers, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 21 november 2005 (R 1072/2004-1), vilket delgavs Procter & Gamble genom skrivelse av den 5 december 2005, i den del det där slås fast att märket inte uppfyller kraven i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets förordning nr 40/94

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/34

Talan väckt den 24 januari 2006 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån

(mål T-31/06)

(2006/C 86/70)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: The Procter & Gamble Company (Cincinnati, USA) (ombud: advokaten G. Kuipers)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd fattat den 16 november 2005 (ärende R 1183/2004-1), om vilket Procter & Gamble underrättades genom skrivelse av den 23 november 2005, i den mån det i beslutet anges att varumärket inte uppfyller villkoren enligt artikel 7.1 b i förordning nr 40/94, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ett tredimensionellt varumärke i form av en kvadratisk vit tavla som uppvisar en lila blomsterfigur med fem kronblad för varor i klass 3 (tvätt- och blekningspreparat och andra ämnen för användning vid tvätt; rengörings-, poler-, skur- och slipmedel; preparat för tvätt, rengöring och vård av disk; tvål) – ansökan nr 1 683 457

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets förordning nr 40/94.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/35

Talan väckt den 30 januari 2006 – Honig-Verband mot kommissionen

(mål T-35/06)

(2006/C 86/71)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Honig-Verband e. V. (Hamburg, Tyskland) (ombud: M. Hagenmeyer och T. Teufer, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 1854/2005 av den 14 november 2005 om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 2400/96 när det gäller upptagandet av ett namn i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar” (Miel de Provence (SGB)),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att förordning (EG) nr 1854/2005 (1) skall ogiltigförklaras. Genom denna förordning togs ursprungsbeteckningen ”Miel de Provence” upp som skyddad geografisk beteckning (SGB) i bilagan till förordning (EG) nr 2400/96 (2). Innan förordning nr 1854/2005 antogs hade sökanden framställt invändning till de behöriga tyska myndigheterna mot ansökan om att namnet ”Miel de Provence” skulle tas upp i registret.

Sökanden åberopar tre grunder till stöd för sin talan.

För det första görs det gällande att den omtvistade förordningen skall ogiltigförklaras på den grunden att den står i strid med de särskilda och uttömmande bestämmelserna om ursprungsbeteckning för honung i direktiv 2001/110/EG (3). Kommissionens förordning utgör dessutom en oproportionerlig restriktion av den fria rörligheten för varor i den mening som avses i artikel 28 EG.

Som andra grund görs det gällande att den omtvistade förordningen inte är förenlig med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2081/92 (4). Det görs i detta avseende gällande att artikel 2, artikel 4 och artikel 7.4 andra strecksatsen i sistnämnda förordning åsidosatts.

Slutligen görs det gällande att formella fel begicks då förordning nr 1854/2005 antogs. Kommissionen har inte på ett tillräckligt sätt prövat argumentet rörande den ekonomiska skada som orsakas avseende ett befintligt namn.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1854/2005 av den 14 november 2005 om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 2400/96 när det gäller upptagandet av ett namn i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar” (Miel de Provence (SGB)).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2400/96 av den 17 december 1996 om upptagandet av vissa namn i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar” som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

(3) Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung

(4) Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/35

Talan väckt den 3 februari 2006 – Transcatab mot kommissionen

(mål T-39/06)

(2006/C 86/72)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Transcatab S.p.a. (Caserta, Italien) (ombud: advokaterna Cristoforo Osti och Alessandra Prastaro)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara artikel 1.1 i kommissionens beslut C (2005) 4012 slutlig av den 20 oktober 2005 i den del kommissionen har fastställt att SCC (och följaktligen Alliance One) skall anses vara solidariskt ansvarig för Transcatab överträdelse av artikel 81,

—	nedsätta de böter som ålagts sistnämnda part,

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader, inbegripet Transcatabs kostnader.

Grunder och huvudargument

Det beslut som avses i förevarande mål är samma beslut som är omtvistat i mål T-11/06, Tabacchi mot kommissionen. Vad gäller sökanden fastslogs i beslutet att bolaget Alliance One International var solidariskt ansvarigt, i dess egenskap av Transcatabs enda ägare.

Sökanden har till stöd för sitt yrkande gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till följande:

—

Kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning när den fastslog att Alliance One International bär ansvaret för Transcatabs agerande. Svaranden har närmare bestämt inte iakttagit principerna avseende bevisbördan, inte undersökt vilket inflytande Alliance One International utövade och följaktligen överskridit begränsningen på 10 procent av omsättningen.

—	Kommissionen har felaktigt fastställt att den ifrågavarande överträdelsen var mycket allvarlig istället för som mest allvarlig, eftersom avtalen nästan inte hade någon effekt på den berörda marknaden, marknaden i nästa led och konsumenten och den berörda geografiska marknaden var liten.

—	Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling när den vid åläggande av böter fastställde ett grundbelopp på 10 miljoner euro.

—

Kommissionen borde ha gjort en åtskillnad mellan agerandena under perioden 1995–1998 och agerandena under den följande perioden och fastställt att Transcatab endast var ansvarigt för den första perioden. Kommissionen har nämligen, när den fastslog att sökanden bar ansvaret även för agerandena under perioden 1999–2002, åsidosatt principen om likabehandling, eftersom den fastslog att den omständigheten att bestämmelserna var otydliga utgjorde en förmildrande omständighet för sammanslutningarna men inte för bearbetarna.

—	Kommissionen har åsidosatt principen non bis in idem genom att ha ålagt Transcatab och de andra bearbetarna sanktionsåtgärder en första gång i deras egenskap av medlemmar av branschorganisationen Trasformatori Tabacchi Italiani och en andra gång såsom enskilda bearbetare.

—

Kommissionen har felaktigt inte tillämpat vissa förmildrande omständigheter som sökanden gjort gällande, såsom sökandens samarbete, den omständigheten att avtalen inte tillämpades och att de upphörde att gälla eller den omständigheten att det förekom rimliga tvivel avseende huruvida de omtvistade agerandena utgjorde en överträdelse.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/36

Talan väckt den 13 februari 2006 – Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet

(mål T-42/06)

(2006/C 86/73)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bruno Gollnisch (Limonest, Frankrike) (ombud: advokaten W. de Saint Just)

Svarande: Europaparlamentet

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 13 december 2005 om antagande av rapport nr A6-376/2005,

—	fastställa att Bruno Gollnisch skall erhålla 8 000 euro avseende ideellt skadestånd

—	fastställa att sökanden därutöver skall erhålla 4 000 euro som ersättning för kostnader för biträde och förberedelse av talan.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som är parlamentsledamot, yrkar genom förevarande talan ogiltigförklaring av den rättsakt om antagande av rapport nr A6-376/2005 från utskottet för rättsliga frågor avseende sökandens yttranden under en presskonferens som Europaparlamentet antog under plenarsessionen den 13 december 2005, varigenom hans immunitet och privilegier inte togs tillvara. Sökanden yrkar vidare ersättning för den skada han påstår sig ha lidit till följd av att den ifrågasatta rättsakten antagits.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden ett flertal grunder avseende bland annat att den rättsakt från parlamentet som begärs ogiltigförklarad innehåller formfel, påstås vara av sådant slag att den strider mot allmänna rättsprinciper, såsom rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar samt att fel i förfarandet begicks när rättsakten antogs. Sökanden hävdar vidare att den ifrågasatta rättsakten strider mot fast praxis från Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor i fråga om yttrandefrihet och fumus persecutionis [politisk skada] samt att den skadar ledamotens oberoende i det att han under den ifrågavarande presskonferensen nekades att ingripa i samband med sin nationella och europeiska politiska verksamhet.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/37

Talan väckt den 9 februari 2006 – Cofira SAC mot kommissionen

(mål T-43/06)

(2006/C 86/74)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Cofira SAC (Rousset, Frankrike) (ombud: advokaterna Girolamo Addessi, Leonilda Mari och Daniella Magurno)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	upphäva de böter som har ålagts Cofira SAC,

—	fastställa att samtliga bolag som bildats vid uppdelningen av Cofira Sepso skall vara solidariskt ansvariga för de böter som ålagts,

—	nedsätta bötesbeloppet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I artikel 1 i det omtvistade beslutet fastslås att vissa företag, däribland sökanden, har åsidosatt de gemenskapsrättsliga konkurrensbestämmelserna under perioden från den 24 mars 1982 till den 26 juni 2002 genom att ingå avtal och delta i samordnade förfaranden på marknaderna för industrisäckar i Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna. Svaranden gör gällande att överträdelserna hade till syfte att fastställa priser, genomföra gemensamma modeller, beräkna priser, uppdela marknaderna, tilldela försäljningskvoter, fördela kunder, transaktioner och beställningar, samordna anbud i vissa anbudsförfaranden samt utbyta viss information.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden framför allt gällande att den inte skall omfattas av beslutet.

Det erinras om att COFIRA SEPSO, som var ett av de företag som utgjorde föremål för utredningarna, den 27 november 2003 delades upp i tre bolag, däribland sökanden. COFIRA SAC bildades således först efter det att de omständigheter som kommissionens sanktionsåtgärder avser inträffade.

I det omtvistade beslutet anges inte ens någon skälen för att endast ålägga sökanden böter, trots att samtliga bolag som utgör ett resultat av COFIRA SEPSOs uppdelning borde bära ansvaret för omtvistade överträdelsen.

I beslutet anges inte heller vilka bedömningsgrunder som tillämpats vid beräkningen av bötesbeloppet, eftersom bötesbeloppet beräknas med hänsyn till omsättningen och sökanden inte hade någon omsättning vid tiden för omständigheterna eftersom det ännu inte hade bildats.

Kommissionen har inte heller angett vilka faktiska omständigheter som överträdelsen består i. Hela beslutet är nämligen grundat på uppfattningen att mötena mellan bolagens representanter utgjorde ett agerande som stod i strid med artikel 81 i fördraget och uppfattningen att dessa förfaranden hade en inverkan på konkurrensen. Även om kommissionens bevisning godtas har under alla omständigheter den femåriga preskriptionsfristen löpt ut.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/37

Talan väckt den 14 januari 2006 – Kommissionen mot Hellenic Ventures och fem andra svarande

(mål T-44/06)

(2006/C 86/75)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: Maria Patakia och Spyridon Chatzigiannis)

Svarande: Hellenic Ventures S.A., Kostantinos Katsigiannis, Panagiotis Chronopoulos, Minas Patsouris, Nikolaos Poulakos och Robert Ceyrvost

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

förplikta svarandebolaget, och övriga fem svarande solidariskt med bolaget, att återbetala hela det förskottsbelopp till kommissionen som svarandebolaget mottagit från gemenskaperna, vilket uppgår till 70 000 ECU (nu euro) jämte ränta, vilken den 12 februari 2006 enligt avtalet uppgår till 103 413,54 ECU (nu euro), alltså sammanlagt 171 393,18 ECU (nu euro), med tillägg för ränta på – fortfarande i enlighet med avtalet – 1,5 procent per månad, det vill säga en daglig dröjsmålsränta på 34,52 ECU (nu euro), från den 1 januari 2006 till dess full betalning sker, och

—	förplikta svarandena att solidariskt ersätta kommissionens kostnader, inklusive arvode till kommissionens advokater.

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskapen ingick genom kommissionen ett avtal med svarandebolaget (ett bolag där de övriga svarandena är aktieägare och styrelseledamöter eller direktörer) kallat ”Seed Fund 601”, i samband ”handlingsprogrammet för upprättande och utveckling av startkapital (seed capital)” (1).

Kommissionen förpliktade sig enligt avtalet att ge svarandebolaget stöd i form av ett återbetalningspliktigt förskottsbelopp på 350 000 ECU. Förskottet skulle täcka maximalt 50 procent av de driftskostnader som svarandebolaget måste ta på sig i samband med dess verksamhet bestående av startinvesteringskapitalfonder i Grekland. Kommissionen utbetalade därvid ett första årligt förskott på 70 000 ECU till bolaget.

Kommissionen meddelade genom en handling av den 16 juni 1994 svarandena att den hävde avtalet och begärde att svarandena skulle betala tillbaka 70 000 ECU jämte ränta. Kommissionen meddelade genom en skrivelse av den 19 september 1994 att detta beslut berodde på att svarandena i strid mot § 8.1 i avtalet inte godtog att underkasta sig en ingående kontroll av inspektörer från kommissionens finanstjänst. Kommissionen hade kommit fram till att en sådan kontroll var nödvändig efter slutsatser av en kommissionstjänsteman som hade gjort en kontroll på plats och som uttryckt allvarliga tvivel på att de investeringar som svarandebolaget hade gjort hade finansierats i enlighet med bestämmelserna i avtalet.

Trots att svarandebolaget har mottagit flera återbetalningskrav har det fortfarande inte betalat tillbaka det begärda beloppet.

Kommissionen vill genom sin talan få betalt med nämnda utestående belopp jämte ränta.

(1) EGT C 306, 1.12.1988, s. 12.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/38

Talan väckt den 13 februari 2006 – Reliance Industries mot rådet och kommissionen

(mål T-45/06)

(2006/C 86/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Reliance Industries Ltd (Bombay, Indien) (ombud: I. MacVay, S. Ahmed, solicitors)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 1 december 2005 om tillkännagivande av ett en översyn skall inledas vid utgången av giltighetstiden för utjämningsåtgärderna beträffande import av ett visst slags polyetentereftalat (PET) med ursprung bl.a. i Indien och om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags PET med ursprung i Republiken Indien, Republiken Indonesien, Republiken Korea, Malaysia, Taiwan och Konungariket Thailand och en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Republiken Korea och Taiwan (1),

—	om rätten finner det nödvändigt eller lämpligt, ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 2603/2000, rådets förordning (EG) nr 2604/2000 och kommissionens beslut 2000/745/EG, i den mån de kan vara tillämpliga på sökanden för perioden efter den 1 december 2005,

—

ogiltigförklara artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (den grundläggande antidumpningsförordningen) och artikel 18.1 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 (den grundläggande antisubventionsförordningen), om, men bara om, och endast i den mån rätten finner, i motsats till sökandens påståenden, att de enligt en korrekt tolkning skiljer sig från ordalydelsen i artikel 11.3 i Världshandelsorganisationens (WTO) antidumpningsavtal och/eller artikel 21.3 i WTO:s antisubventionsavtal, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom de två omtvistade rättsakterna beslutat att inleda en översyn vid utgången av giltighetstiden av förordning nr 2603/2000 av den 27 november 2000 om införande av en slutgiltig utjämningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tullen på import av visst slags PET med ursprung i Indien, Malaysia och Thailand samt om avslutande av antisubventionsförfarandet rörande import av visst slags PET med ursprung i Indonesien, Republiken Korea och Taiwan (2), och av rådets förordning (EG) nr 2604/2000 av den 27 november 2000 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tullen på import av visst slags PET med ursprung i Republiken Indien, Republiken Indonesien, Malaysia, Republiken Korea, Taiwan och Konungariket Thailand (3), samt av kommissionens beslut 2000/745/EG om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med ovannämnda antidumpnings- och antisubventionsförfaranden (4). Enligt artikel 11.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 18.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen, är verkningarna av dessa tillkännagivanden av att en översyn skall inledas, om de ges i tid, att de aktuella åtgärderna fortsätter att gälla till dess att översynen gett resultat.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande att inledandet av en översyn vid utgången av giltighetstiden inte skedde på ett giltigt sätt, varför de aktuella åtgärderna och åtagandena, enligt de villkor som uppställs för dem, löpte ut den 1 december 2005. Sökanden menar att tillkännagivandena offentliggjordes samma dag som åtgärderna löpte ut (den 1 december) och att översynen därför inte inleddes innan giltighetstiden löpte ut, vilket krävs enligt WTO:s regler. I det avseendet anser sökanden att de grundläggande förordningarna måste tolkas i enlighet med WTO-avtalen och i vart fall, att tvetydigheter i de grundläggande förordningarna måste tolkas till sökandens fördel i enlighet med gemenskapsrättens grundläggande principer. Sökanden menar vidare att om de grundläggande förordningarna inte kan tolkas på det sättet, detta innebär att bestämmelserna i sig strider mot WTO:s regler och därför är ogiltiga i samma omfattning.

(1) EUT C 304, 1.12.2005, sidorna 4 och 9.

(2) EGT L 301, 30.11.2000, s. 1.

(3) EGT L 301, 30.11.2000, s. 21.

(4) EGT L 301, 30.11.2000, s. 88.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/39

Talan väckt den 13 februari 2006 – Galileo Lebensmittel mot kommissionen

(mål T-46/06)

(2006/C 86/77)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Galileo Lebensmittel (Trierweiler, Tyskland) (ombud: K. Bott, Rechtsanwalt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att reservera domänen galileo.eu och ålägga kommissionen att medge registrering av domänen galileo.eu i registret under toppdomänen.eu (eurid.eu).

Grunder och huvudargument

Sökanden ansökte om att domänen galileo.eu skulle registreras under toppdomänen.eu. Registreringsenheten avslog ansökan på den grunden att den domän för vilken det hade ansökts om registrering reserverades för kommissionen.

Till stöd för sin ansökan hävdar sökanden att artikel 9 i förordning (EG) nr 874/2004 (1) har åsidosatts. Sökanden gör även gällande dess rättigheter enligt artikel 2.2, artikel 10.1 första stycket och artikel 12.2 tredje stycket i förordning nr 874/2004 har kränkts.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 874/2004 av den 28 april 2004 om allmänna riktlinjer för inrättandet och driften av toppdomänen .eu och allmänna principer för registrering.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/40

Talan väckt den 17 februari 2006 – Astex Therareutics mot harmoniseringsbyrån

(mål T-48/06)

(2006/C 86/78)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Astex Therareutics Limited (Cambridge, Förenade kungariket) (ombud: M. Edenborough, Barrister, och R. Harrison, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Protec Health International Limited (Circencester, Förenade kungariket)

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnds beslut av den 29 november 2005, i ärende R 651/2004–2 i dess helhet eller, i andra hand, delvis,

—

förplikta motparten att ersätta sökanden dennes kostnader i detta mål (om motparten intervenerar) och i ärendet vid överklagandenämnden respektive invändningsenheten (i vilket fall som helst), samt förplikta byrån att solidariskt med motparten ersätta sökandens kostnader i detta mål vid förstainstansrätten

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsmärke: Astex Therareutics Limited

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”Astex Technology” för varor i klass 5 (läkemedel)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Protec Health International Limited

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsvarumärket ”Astex” för varor och tjänster i klasserna 5 (insektsdödande medel för utrotning av dammkvalster) och 24 (textilier etc.)

Invändningsenhetens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/40

Talan väckt den 17 februari 2006 – Irland mot kommissionen

(mål T-50/06)

(2006/C 86/79)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Irland (ombud: D. O'Hagan och P. McGarry, Barrister)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut K(2005) 4436 slutlig av den 7 december 2005 i den del det avser den av Irland medgivna befrielsen från punktskatt på mineraloljor vilka används som bränsle för aluminiumproduktion i regionen Shannon, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grundarna av Aughinish fick år 1970 ett löfte om befrielse från tullar på brännolja avsedd att användas i aluminiumproduktionen i den då planerade anläggningen i Shannon i Irland. Anläggningen vid Aughinish togs i bruk år 1983 och de irländska myndigheterna anmälde för kommissionen att de avsåg att infria sina åtaganden om befrielse från punktskatt. Sökanden anför att befrielsen även har tillåtits genom beslut som därefter har fattats av rådet (1). År 2000 tog kommissionen upp frågan om statligt stöd, vilket föranledde den att inleda en formell undersökning och, slutligen, att anta det ifrågasatta beslutet.

Till stöd för sin ansökan hävdar sökanden att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den ansåg att stödet i fråga utgjorde ett nytt stöd, i motsats till ett befintligt stöd.

Även om stödet utgjorde ett nytt stöd och skulle anmälas när det infördes år 1983 medger kommissionen, enligt sökanden, att stödet anmäldes vid denna tidpunkt. Kommissionens underlåtenhet att fatta något beslut inom den tid den själv hade utsatt medför att stödet i fråga skall anses vara ett befintligt stöd. Alternativt hävdas det att kommissionen hela tiden behandlade stödet som ett befintligt stöd. Kommissionens otvetydiga uttalande år 1992 bekräftar att så var fallet.

I enlighet med artikel 15, i förening med artikel 1 b iv i förordning nr 659/1999 (2), har stödet dessutom blivit ett befintligt stöd, eftersom det har funnits under mer än tio år och den däri föreskrivna preskriptionstiden har löpt ut. De förfaranden som kommissionen har inlett för att kontrollera stödet är därför verkningslösa.

Beträffande den första grunden hävdar sökanden även att stödet omfattades av rättsligt bindande åtaganden från de irländska myndigheternas sida före anslutningen år 1973. Enligt sökanden borde stödet ha ansetts vara ett befintligt sådant redan på denna grund.

Sökanden tillägger att beslutet strider mot rättssäkerhetsprincipen, eftersom det är oförenligt med det beslut som rådet enhälligt antog på grundval av ett förslag från kommissionen. Beslutet står dessutom i direkt strid med artikel 8.5 i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (3), enligt vilken kommissionen i fråga om förhållanden som snedvrider konkurrensen eller som är oförenliga med den inre marknaden skall lägga fram förslag, på grundval av vilka rådet enhälligt skall fatta beslut.

Vidare har kommissionen, åtminstone såvitt avser mottagaren av stödet i fråga, åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom rådet uttryckligen har medgett undantag till och med den 31 december 2006.

Slutligen hävdas det att kommissionen har överträtt en grundläggande rättsregel och genom sitt beteende har gjort sig skyldig till maktmissbruk. Detta gäller även med avseende på dess dröjsmål med att anta det ifrågasatta beslutet, särskilt med hänsyn till att stödet i fråga första gången anmäldes för kommissionen år 1983. Kommissionen har dessutom åsidosatt förfarandena enligt direktiv 92/81 EEG och uttalat sig offentligt om det aktuella stödsystemets förenlighet med den inre marknaden. Genom sitt beteende har kommissionen därför under alla omständigheter förverkat rätten att begära att stödet skall återtas.

(1) Rådets beslut 92/510/EEG av den 19 oktober 1992 om tillåtelse för medlemsstater att i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG för vissa mineraloljor fortsätta att tillämpa nedsatta punktskattesatser eller befrielse från punktskatt, när dessa används för särskilda ändamål (EGT L 316, s. 16), och andra beslut.

(2) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

(3) EGT L 316, s. 12.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/41

Talan väckt den 21 februari 2006 – UPM-Kymmene mot kommissionen

(mål T-53/06)

(2006/C 86/80)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: UPM-Kymmene (Helsingfors, Finland) (ombud: advokaterna B. Amory, E. Friedel och F. Bimont)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

delvis ogiltigförklara beslutet vad gäller slutsatsen att Rosenlew Saint Frères Emballage deltog i Valveplastmötena på europeisk nivå från den 18 juli 1994 till den 31 januari 1999 samt att en enda och fortlöpande överträdelse begicks genom Rosenlew Saint Frères Emballages kortvariga deltagande i Valveplastmötena (från den 21 november 1997 till den 26 november 1998) och dess medverkan i de franska mötena om icke-förslutningsbara säckar,

—	sätta ned det bötesbelopp som sökanden har ålagts att betala,

—	förplikta kommissionen att återbetala det belopp som sökanden felaktigt har erlagt i böter jämte ränta från och med dagen för betalningen av bötesbeloppet till och med den tidpunkt då kommissionen har erlagt full återbetalning, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att kommissionens beslut av den 30 november 2005 K(2005) 4634 slutlig i ärende KOMP/F/38.354 – Industrisäckar delvis skall ogiltigförklaras. Sökanden bestrider inte att de fakta som lagts fram väsentligen är sanna, men hävdar att beslutet innehåller olika felaktiga bedömningar av de faktiska omständigheterna rörande sökandens dotterbolag Rosenlew Saint Frères Emballage samt dess roll i kartellverksamheten, och söker därför en minskning av det ålagda bötesbeloppet på den grunden att det är oberättigat och oproportionerligt.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande faktiska fel vid tillämpningen av artikel 81.1 i EG-fördraget. Sökanden hävdar att beslutet är ogiltigt till följd av bristen på bevis för att en enda och fortlöpande överträdelse har begåtts av Rosenlew Saint Frères Emballage. För det andra hävdar sökanden att kommissionen felaktigt har bedömt överträdelsens varaktighet. Enligt sökanden har kommissionen inte lyckats visa att Rosenlew Saint Frères Emballage deltog i kartellverksamhet inom sektorn för förslutningsbara säckar samt deltog i Valveplastmötena på europeisk nivå den 20 december 2004. Därutöver menar sökanden att det inte föreligger tillräckliga bevis för Rosenlew Saint Frères Emballages inblandning i den franska gruppens möten om icke-förslutningsbara säckar före den 31 januari 1999.

Sökanden hävdar vidare att det föreligger ett åsidosättande av de allmänna principerna om proportionalitet, likabehandling och rättvisa, samt en felaktig bedömning vid fastställandet av bötesbeloppet.

För det första menar sökanden att kommissionen överskred sina befogenheter enligt artikel 23.3 i förordningen 1/2003 genom att fastställa ett grundbelopp som är oproportionerligt i förhållanden till överträdelsens svårighetsgrad. I detta avseende bestrider sökanden tillämpningen av multiplikationsfaktorn 2 i avskräckande syfte och menar att den övergripande kartellens marknadsandel under 1996 av marknaden för industrisäckar inte var en lämplig grund för att beräkna grundbeloppet för böterna.

För det andra hävdar sökanden att kommissionen felaktigt har bedömt varaktigheten av Rosenlew Saint Frères Emballages medverkan i kartellverksamheten.

För det tredje menar sökanden att kommissionen har underlåtit att fästa tillbörlig vikt vid det förhållandet att sökanden endast befanns skyldig i sin egenskap av moderbolag, och därigenom bröt mot rättviseprincipen.

För det fjärde anser sökanden att kommissionen har underlåtit att beakta vissa förmildrande omständigheter och felaktigt konstaterade försvårande omständigheter i form av återfall.

Slutligen, vad beträffar fastställandet av det slutliga bötesbeloppet, motsätter sig sökanden kommissionens karaktärisering av kartellen som en mycket allvarlig överträdelse av konkurrensreglerna, med beaktande av kartellens begränsade effekt på konkurrensen och begränsade geografiska räckvidd.

Sökanden hävdar också att rätten till försvar har åsidosatts genom att sökanden under det administrativa förfarandet inte hade tillgång till vissa relevanta bevismedel som kommissionen baserade sig på vid fastställandet av varaktigheten och omfattningen av den överträdelse som har begåtts av Rosenlew Saint Frères Emballage.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/42

Talan väckt den 23 februari 2006 – Low & Bonar och Bonar Technical Fabrics mot kommissionen

(mål T-59/06)

(2006/C 86/81)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Low & Bonar plc (Dundee, Förenade kungariket) och Bonar Technical Fabrics NV (Zele, Belgien) (ombud: L. Garzaniti, lawyer, och M. O'Regan, Solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet nr K(2005) 4634, som kommissionen meddelat den 30 november 2005 i ärende COMP/F/38.354 – Industrisäckar, i sin helhet i den del det rör sökandena, eller

—	delvis ogiltigförklara artikel 1.1 i den mån denna rör sökandena och delvis ogiltigförklara, alternativt i skälig mån nedsätta, det bötesbelopp som sökandena ålagts enligt artikel 2, eller

—	väsentligt nedsätta det bötesbelopp som sökandena ålagts enligt artikel 2,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dröjsmålsränta som sökandena eller någon av dem har betalat i samband med betalning av hela eller del av bötesbeloppet, och

—	vidta eventuella andra åtgärder som förstainstansrätten finner lämpliga.

Grunder och huvudargument

I det ifrågasatta beslutet har kommissionen funnit att Bonar Phormium Packaging (nedan kallat BPP) deltagit i en komplex kartell mellan tillverkare av industrisäckar i plast med verkan i Belgien, Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Spanien. Kommissionen har vidare funnit att kartellen organiserats på europeisk nivå runt en branschorganisation känd under namnet Valveplast, samt flera undergrupper. Enligt kommissionen är Low & Bonar ansvarig för BPP:s medverkan på den grunden att det var moderbolag till Bonar Phormium NV (nedan kallat BP), inom vilket BPP utgjorde en avdelning, och att Bonar Technical Fabrics, som hade genomfört en fusion med BP, var ansvarig i egenskap av BP:s rättsinnehavare. Kommissionen har ålagt sökandena att betala böter till ett belopp av 12,24 miljoner EUR.

Low & Bonar anser att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjort en felaktig bedömning när den har funnit att Low & Bonar är ansvarig för BPP:s överträdelse. Low & Bonar påstår att det, i motsats till vad som anges i det ifrågasatta beslutet, inte deltog i BPP:s affärsstrategi. BPP:s ledning beslutade självständigt om sitt uppträdande på marknaden.

Båda sökandena anför vidare och alternativt att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjort en felaktig bedömning när den fann att det komplicerade arrangemang som beskrivits i det ifrågasatta beslutet utgjorde en enda fortlöpande överträdelse av artikel 81 EG, vilken på europeisk nivå organiserades omkring Valveplast, alternativt när den har funnit att BPP medverkade i eller var medveten om, och därmed ansvarig för, en sådan överträdelse. Enligt sökandena hade kommissionen endast rätt att finna att BPP medverkade i eller var medveten om, och därmed ansvarig för, arrangemang som täckte Belgien och Nederländerna och att BPP medverkade i Valveplastkartellen under endast en vecka, närmare bestämt mellan den 21 november 1997, när en företrädare för BPP deltog i ett möte på Valveplaste, och den 28 november 1997, vilken är den tidpunkt från och med vilken BPP enligt det ifrågasatta beslutet inte längre medverkade.

Sökandena anför vidare att de böter som kommissionen utfärdade var orimligt höga och oproportionerliga och innebar ett åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen, samt att kommissionen gjort sig skyldig till ytterligare fall av felaktig rättstillämpning och gjort en felaktig bedömning när den har bestämt bötesbeloppet. Kommissionen har vidare inte kunnat anföra något skäl som motiverar dess bestämning av böterna. I detta sammanhang anför sökandena att kommissionen inte har insett att BPP hade en uteslutande passiv och begränsad roll och att kommissionen vidare har fastställt ett oproportionerligt och orimligt högt grundbelopp.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/43

Talan väckt den 13 februari 2006 – Republiken Italien mot kommissionen

(mål T-61/06)

(2006/C 86/82)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: Paolo Gentili, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara meddelande nr 12980 av den 1 december 2005 om intygande av och redogörelse för mellanliggande kostnader och begäran om betalning, Docup Veneto ob.2 år 2000–2006 (nr CCI 2000 IT 16 2 DO 005),

—	ogiltigförklara meddelande nr 13683 av den 13 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program DOCUP Lombardiet år 2000–2006 (nr CCI 2000 IT 16 2 DO 014),

—	ogiltigförklara meddelande nr 13684 av den 13 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program POR Puglia (nr CCI 1999 IT 16 1 PO 009),

—	ogiltigförklara meddelande nr 13687 av den 13 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program DOCUP Piemonte (nr CCI 2000 IT 16 2 DO 007),

—	ogiltigförklara meddelande nr 14013 av den 19 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program DOCUP Toscana Ob.2 (nr CCI 2000 IT 16 2 DO 001),

—	ogiltigförklara meddelande nr 14015 om den 19 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, PON Utveckling av lokalt företagande år 2000–2006 (nr CCI 1999 IT 16 1 DO 002),

—	ogiltigförklara meddelande nr 14016 av den 19 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program POR Kampanien (nr CCI 1999 IT 16 1 PO 007),

—	ogiltigförklara meddelande nr 14082 av den 20 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program DOCUP Ob.2 Latium år 2000–2006 (nr CCI 2000 IT 16 2 DO 009),

—	ogiltigförklara meddelande nr 14108 av den 20 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program DOCUP Lombardiet (nr CCI 2000 IT 16 2 DO 014),

—	ogiltigförklara meddelande nr 14133 av den 21 december 2005 om intygande av och redogörelse för mellanliggande kostnader och begäran om betalning, Docup Veneto ob.2 år 2000–2006 (nr CCI 2000 IT 16 2 DO 005),

—	ogiltigförklara meddelande nr 14154 av den 21 december 2005 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program POR Puglia (nr CCI 1999 IT 16 1 PO 009),

—	ogiltigförklara meddelande nr 00627 av den 23 januari 2006 om utbetalningar från kommissionen som inte överensstämmer med det begärda beloppet, ref. program POR Puglia (nr CCI 1999 IT 16 1 PO 009),

—	ogiltigförklara alla konnexa och föregående rättsakter, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten är de som åberopats i mål T-345/04, Republiken Italien mot kommissionen (1).

(1) EUT C 262, 23.10.2004, s. 55.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/44

Talan väckt den 23 februari 2006 – Eurallumina mot kommissionen

(mål T-62/06)

(2006/C 86/83)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eurallmina SpA (Portoscuso, Italien) (ombud: Advokaterna L. Martin Alegi, R. Denton och M. Garcia)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

antingen

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i dess helhet,

—

fastställa att det nuvarande undantaget som tillåtits genom rådets beslut 2001/224/EG är lagenligt till den 31 december 2006 samt att belopp som den italienska staten har avstått från eller kommer att avstå från inte skall betraktas som rättsstridigt statligt stöd, eller i varje fall inte skall återkrävas, eller

—

ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i dess helhet och fastställa att det nuvarande undantaget som tillåtits genom rådets beslut 2001/224/EG är lagenligt till den 31 december 2006 samt att belopp som den italienska staten har avstått från eller kommer att avstå från inte skall betraktas som rättsstridigt statligt stöd, eller i varje fall inte skall återkrävas,

—

eller

—	ogiltigförklara artiklarna 1, 4, 5 och 6 i det ifrågasatta beslutet såvitt de berör Euroallumina,

—

ogiltigförklara artiklarna 1, 4, 5 och 6 i det ifrågasatta beslutet såvitt de berör Euroallumina samt fastställa att det nuvarande undantaget som tillåtits genom rådets beslut 2001/224/EG är lagenligt till den 31 december 2006 och att belopp som den italienska staten har avstått från eller kommer att avstå från inte skall betraktas som rättsstridigt statligt stöd eller i varje fall inte skall återkrävas,

—

alternativt ändra artiklarna 5 och 6 i det ifrågasatta beslutet såvitt de berör Euroallumina, så att det följer av det nuvarande undantaget att inga belopp som den italienska staten har avstått från eller kommer att avstå från till den 31 december 2006, eller i varje fall till den 31 december 2003, skall återkrävas, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider kommissionens beslut av den 7 december 2005 riktat till Republiken Frankrike, Irland och Republiken Italien vilket hänför sig till en följd av rådets beslut som tillåter befrielse från punktskatter för mineraloljor som används vid framställning av aluminiumoxid i regionen Gardanne, i Shannonområdet och på Sardinien. Kommissionen fann i det ifrågasatta beslutet att undantagen utgjorde statligt stöd.

Till stöd för sin talan anför sökanden att den hade rätt att förvänta sig att det nuvarande undantaget, föreslaget av kommissionen och enhälligt godkänt genom rådets beslut 2001/224/EG (1) till den 31 december 2006, är en rättsligt giltig gemenskapsrättsakt samt att varje åtgärd som den italienska staten och sökanden vidtar för att genomföra och förlita sig på dessa åtgärder inte skulle leda till ett rättsstridigt resultat. Enligt sökanden hade den rätt att förvänta sig att de belopp som den italienska staten har avstått från i enlighet med de lagligen medgivna undantagen inte under några omständigheter skulle återkrävas. Kommissionen har genom att hävda att brukandet av undantaget utgör ett statligt stöd som kan återkrävas från den 3 februari 2002 till den 31 december 2003, åsidosatt sökandens rättigheter med avseende på principen om berättigade förväntningar, principerna om rättssäkerhet, presumtion om giltighet, lex specialis och ändamålsenlig verkan, liksom principen om god förvaltningssed.

Dessutom anför sökanden att kommissionen har underlåtit att ta hänsyn till den lämpliga perioden när investeringar skulle göras och amorteras avseende sökandens anläggning, genom att besluta att sökandens berättigade förväntningar upphörde den 2 februari 2002. Sökanden påstår därför att kommissionen har underlåtit att motivera det ifrågasatta beslutet.

(1) 2001/224/EG: Rådets beslut av den 12 mars 2001 om nedsättning av punktskattesatser och befrielse från punktskatter för vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål (EGT L 84, s. 23)

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/45

Talan väckt den 16 februari 2006 – Eyropaïki Dynamiki mot ECNN

(mål T-63/06)

(2006/C 86/84)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eyropaïki Dynamiki – Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaten N. Korogiannakis)

Svarande: Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk om att inte anta sökandens anbud och tilldela den vinnande anbudsgivaren kontraktet,

—	förplikta Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk att ersätta sökandens kostnader som uppkommit i samband med förevarande ansökan och utge ersättning för skada som sökanden lidit på grund av upphandlingen.

Grunder och huvudargument

Sökanden lämnade ett anbud efter offentliggörandet av svarandens anbudsinfordran avseende programmering och rådgivning (EUT 2005/S 187-183846). Sökanden invänder mot beslutet att inte anta dess anbud och tilldela en annan anbudsgivare kontraktet.

Till stöd för ansökan gör sökanden gällande att det omtvistade beslutet fattades i strid mot principen om icke-diskriminering och insyn, och i strid mot direktiv 92/50 (1) och budgetförordningen (2). Enligt sökanden förkastades anbudet på grundval av kriterier som inte fanns med i meddelandet om upphandling. Sökanden anför också att svaranden underlät att begära förtydliganden från sökanden och därmed åsidosatte principen om god förvaltningssed. Slutligen gör sökanden gällande att det omtvistade beslutet innehåller uppenbart oriktiga bedömningar.

(1) Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139).

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/47

Talan väckt den 16 december 2005 – A mot kommissionen

(mål F-124/05)

(2006/C 86/86)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: A (Port-Vendres, Frankrike) (ombud: advokaterna B. Cambier och L. Cambier)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 28 februari 2005 att avvisa sökandens begäran av den 22 oktober 2004 med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna att det disciplinära förfarande som inleddes mot honom genom ett beslut av den 16 januari 2004 skulle avslutas,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 september 2005 att avslå sökandens klagomål av den 20 maj 2005 med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna om att föregående beslut av den 28 februari 2005 skulle ändras,

—	fastställa att sökandens ovannämnda begäran av den 22 oktober 2004 kan tas upp till sakprövning och är berättigad,

—

förplikta kommissionen att till sökanden och hans familj betala ut det preliminära beloppet 1 581 801 euro, vilket motsvarar hälften av skadan som vållats sökanden genom beslutet att genomföra och vidmakthålla ett disciplinärt förfarande gentemot honom. Den andra hälften måste preciseras med hjälp av en expert,

—

förplikta kommissionen att betala ut ränta med 8 procent på summan av ovannämnda belopp från och med den 23 november 1999, den dag då den första rapporten från en intern utredning utförd av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) avslutades och i vilken de första tecknen på partiskhet visade sig i förhållande till sökanden, eller i andra hand från och med den 16 januari 2004, den dag då tillsättningsmyndigheten (AIPN) beslutade att inleda ett disciplinärt förfarande mot sökanden,

—	utse en expert,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan anför sökanden sex grunder.

För det första gör han gällande att det disciplinära förfarandet i fråga endast genomfördes på grund av att det straffrättsliga förfarande som inletts mot sökanden, vilket avslutades genom ett slutligt beslut den 30 juni 2004 fattat av Chambre du Conseil de Bruxelles att anledning saknas att döma i målet. Det disciplinära förfarandet borde således bedömas på samma sätt.

Som andra grund åberopar sökanden rättskraften hos ovannämnda beslut att anledning saknas att döma i målet, mot vilket kommissionen inte har fört talan.

I andra hand, för det fall att tillsättningsmyndigheten anses kunna driva ett disciplinärt förfarande som bygger på förhållanden som Chambre du Conseil de Bruxelles slutgiltigt bedömt inte vara styrkta, gör sökanden som tredje grund gällande att kommissionen genom de omtvistade besluten felaktigt sammankopplar utgången av förfarandet mot honom med utgången av förfarandet mot hans maka.

Som fjärde och femte grunder gör sökanden gällande att de förhållanden som han förebråtts för är felaktiga och att tillsättningsmyndigheten har åsidosatt sin omsorgsplikt som föreskrivs i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna samt principen om berättigade förväntningar, genom att inte ha gjort allt som stod i dess makt för att förstå händelseutvecklingen.

Avslutningsvis hävdar sökanden som sista grund att i varje fall den skäliga frist under vilken tillståndsmyndigheten borde ha uttalat sig sedan länge har löpt ut, eftersom händelserna inträffade under åren 1995-1996.

Avseende yrkandet om skadestånd hävdar sökanden att misstagen från kommissionens sida utgjorde grunden för hans nervösa sammanbrott, vilket har tvingat honom att avsluta sin karriär som tjänsteman i förtid. Denna omständighet har vållat såväl honom som hans familj en materiell och ideell skada.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/48

Talan väckt den 5 januari 2006 – Marcuccio mot kommissionen

(mål F-2/06)

(2006/C 86/87)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten I. Cazzato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara beslutet att avskriva förfarandet om att tillerkänna sökanden hans lagenliga förmåner enligt främst artikel 73 i tjänsteföreskrifterna med anledning av ett olycksfall som inträffade den 10 september 2003, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör sökanden först och främst gällande att det ifrågasatta beslutet är uppenbart ologiskt och helt saknar motivering. Trots att han flera gånger uppgett dels att han är intresserad av att driva förfarandet om erhållande att förmåner enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna, dels att han står till förfogande för den läkare som kommissionen anvisat, har kommissionen likväl funnit att sökanden inte är intresserad av att driva förfarandet i fråga vidare och har därför avskrivit detta.

Sökanden kritiserar även kommissionen för att ha åsidosatt gällande rätt, då det inte finns någon bestämmelse om att en tjänsteman som råkar ut för en olycka är skyldig att direkt kontakta den av institutionen anvisade läkaren för att bestämma en besökstid.

Slutligen hävdar sökanden att kommissionen har åsidosatt sin omsorgsplikt enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna genom att inte vederbörligen beakta sökandens intressen och har agerat på ett sätt som inte är förenligt med god förvaltningssed.

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/48

Talan väckt den 3 februari 2006 – Suleimanova mot Regionkommittén

(mål F-12/06)

(2006/C 86/88)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Karina Suleimanova (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska unionens regionkommitté

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara beslutet att utnämna sökanden till tjänsteman för Europeiska gemenskaperna i den del hennes lönegrad däri fastställs med tillämpning av artikel 12 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta Regionkommittén att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har upptagits på förteckningen över godkända sökande i ett allmänt uttagningsprov där meddelandet om uttagningsprov hade publicerats före den 1 maj 2004 men anställdes efter att rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna trätt i kraft. (1)

Sökanden gör i sin talan först gällande att den rättsliga ram som skapas av meddelandet om allmänt uttagningsprov inte beaktas i det ifrågasatta beslutet. Sökanden har nämligen med tillämpning av artikel 12 i bilga XIII till tjänsteföreskrifterna anställts i en lönegrad lägre än den som uppgavs i meddelandet om allmänt uttagningsprov.

Sökanden gör likaså gällande att artiklarna 5, 29 och 31 i tjänsteföreskrifterna samt likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen åsidosätts av det ifrågasatta beslutet. Personer som upptagits på förteckningen över godkända sökande i samma uttagningsprov eller uttagningsprov för samma nivå har placerats i olika lönegrader beroende på om de har anställts före eller efter att förordning nr 732/2004 trädde i kraft.

Slutligen åberopar sökanden dessutom att principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosatts i det att sökanden hade berättigade förväntningar att vid anställning placeras i den lönegrad som angavs i meddelandet om allmänt uttagningsprov och för vilken anställning hon anmälde sig som sökande.

(1) EUT L 124, 27.04.2004, s. 1

8.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/49

(2006/C 86/89)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 74, 25.3.2006

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 330, 24.12.2005

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex:http://europa.eu.int/eur-lex

CELEX:http://europa.eu.int/celex

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 86

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	49 årgången 8 april 2006

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Domstolen
	DOMSTOLEN
2006/C 086/1	Domstolens dom (stora avdelningen) den 25 oktober 2005 i de förenade målen C-465/02 och C-466/02: Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Danmark mot Europeiska gemenskapernas kommission (Jordbruk – Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Beteckningen feta – Förordning (EG) nr 1829/2002 – Giltighet)	1

2006/C 086/2	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 27 oktober 2005 i mål C-234/03 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Nacional): Contse SA m.fl. mot Instituto Nacional de Gestión Sanitaria (Inglesa), tidigare Instituto Nacional de la Salud (Insalud) (Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Direktiv 92/50/EEG – Offentlig upphandling av tjänster – Icke-diskrimineringsprincipen – Tjänster avseende hemrespiratorbehandlingar – Villkor för deltagande – Bedömningskriterier)	1

2006/C 086/3	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 9 februari 2006 i mål C-305/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Fördragsbrott – Sjätte mervärdesskattedirektivet – Artiklarna 2.1, 5.4 c, 12.3 och 16.1 – Transaktion inom landets territorium – Försäljning på auktion av konstverk som införts i enlighet med förfarandet för tillfällig införsel – Auktionsförrättarens provision)	2

2006/C 086/4	Domstolens dom (andra avdelningen) den 25 oktober 2005 i mål C-350/03 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Bochum): Elisabeth Schulte, Wolfgang Schulte mot Deutsche Bausparkasse Badenia AG (Konsumentskydd – Hemförsäljning – Köp av fast egendom – Investering som finansieras genom ett hypotekslån – Hävningsrätt – Följderna av en hävning)	2

2006/C 086/5	Domstolens dom (stora avdelningen) den 31 januari 2006 i mål C-503/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (Fri rörlighet för personer – Direktiv 64/221/EEG – Medborgare i ett tredjeland, gift med en medborgare i en medlemsstat – Rätt till inresa och vistelse – Begränsningar med hänsyn till allmän ordning – Schengens informationssystem – Registrering på spärrlista)	3

2006/C 086/6	Domstolens dom (första avdelningen) den 26 januari 2006 i mål C-514/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (Fördragsbrott – Artiklarna 43 EG och 49 EG – Inskränkningar i etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster – Företag och tjänster för privat säkerhetsverksamhet – Villkor – Juridisk person – Lägsta bolagskapital – Säkerhet – Minst antal anställda – Direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG – Erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer)	4

2006/C 086/7	Domstolens dom (andra avdelningen) den 26 januari 2006 i mål C-533/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd (Förordning (EG) nr 1798/2003 – Direktiv 2003/93/EG – Val av rättslig grund)	4

2006/C 086/8	Domstolens dom (andra avdelningen) den 9 februari 2006 i de förenade målen C-23/04–C-25/04 (begäran om förhandsavgörande från Dioikitiko Protodikeio Athinon): Sfakianakis AEVE mot Elliniko Dimosio (Associeringsavtalet EEG-Ungern – Tullmyndigheternas skyldighet att lämna varandra ömsesidigt bistånd – Uppbörd av importtullar i efterhand till följd av att varucertifikaten avseende de importerade produkterna återkallats i exportstaten)	5

2006/C 086/9	Domstolens dom (första avdelningen) den 9 februari 2006 i mål C-127/04 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queens Bench Division): Declan O'Byrne mot Sanofi Pasteur MSD Ltd, Sanofi Pasteur SA (Direktiv 85/374/EEG – Skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister – Begreppet att produkten sätts i omlopp – Tillverkarens leverans till ett helägt dotterbolag)	5

2006/C 086/0	Domstolens dom (första avdelningen) den 16 februari 2006 i mål C-215/04 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landesret): Marius Pedersen A/S mot Miljøstyrelsen (Avfall – Avfallstransporter – Avfall avsett för återvinning – Begreppet anmälare – Anmälarens förpliktelser)	6

2006/C 086/1	Domstolens dom (första avdelningen) den 9 februari 2006 i de förenade målen C-226/04 och C-228/04 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale del Lazio): La Cascina Soc. coop. arl. m.fl. mot Ministero della Difesa, m.fl., och Consorzio G.f.M. mot Ministero della Difesa, m.fl. (Offentlig upphandling av tjänster – Direktiv 92/50/EEG – Artikel 29 första stycket e och f – Tjänsteleverantörers skyldigheter – Betalning av socialförsäkringsavgifter och skatter)	7

2006/C 086/2	Domstolens dom (andra avdelningen) den 25 oktober 2005 i mål C-229/04 (begäran om förhandsavgörande från Hanseatisches Oberlandesgericht in Bremen): Crailsheimer Volksbank eG mot Klaus Conrads, Frank Schulzke och Petra Schulzke-Lösche, Joachim Nitschke (Konsumentskydd – Avtal som ingås utanför fasta affärslokaler – Låneavtal som är kopplat till ett avtal om förvärv av fast egendom som ingåtts vid hemförsäljning – Hävningsrätt)	7

2006/C 086/3	Domstolens dom (andra avdelningen) den 20 oktober 2005 i mål C-247/04 (begäran om förhandsavgörande från Beroep voor het bedrijfsleven) Transport Maatschappij Traffic BV mot Staatssecretaris van Economische Zaken (Tullkodexen – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Uttrycket som lagligen skall betalas)	8

2006/C 086/4	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 9 februari 2006 i mål C-415/04 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Staatssecretaris van Financien mot Stichting Kinderopvang Enschede (Sjätte mervärdesskattedirektivet – Undantag från skatteplikt – Tillhandahållande av tjänster som är kopplade till socialt bistånd eller socialförsäkring samt skydd och undervisning av barn och ungdomar)	8

2006/C 086/5	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 9 februari 2006 i mål C-473/04 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie): Plumex mot Young Sports NV (Rättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 1348/2000 – Artiklarna 4-11 och 14 – Delgivning av handlingar i mål och ärenden – Delgivning genom organ – Delgivning med post – Förhållandet mellan delgivningssätt – Prioritetsordning – Frist för att överklaga)	9

2006/C 086/6	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 26 januari 2006 i mål C-2/05 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidshof te Brussel): Rijksdienst voor Sociale Zekerheid mot Herbosch Kiere NV (Social trygghet för migrerande arbetstagare – Fastställande av tillämplig lag – Arbetstagare som är utstationerade i en annan medlemsstat – Räckvidden av blankett E 101)	9

2006/C 086/7	mål C-456/05: Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 23 december 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	10

2006/C 086/8	mål C-14/06: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 11 januari 2005 av Europaparlamentet	11

2006/C 086/9	mål C-40/06: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht München av den 8 december 2005 i målet mellan Juers Pharma Import-Export GmbH och Oberfinanzdirektion Nürnberg	11

2006/C 086/0	mål C-43/06: Talan mot Republiken Portugal väckt den 27 januari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	12

2006/C 086/1	mål C-44/06: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av den 12 oktober 2005 i målet mellan Gerlach & Co. mbH/Hauptzollamt Frankfurt (Oder)	12

2006/C 086/2	mål C-51/06: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Livorno av den 13 januari 2006 i målet mellan Alberto Bianchi och De Robert Calzature Srl	13

2006/C 086/3	mål C-56/06: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht Düsseldorf av den 31 januari 2006 i målet mellan Euro Tex Textilverwertung GmbH och Hauptzollamt Duisburg	13

2006/C 086/4	mål C-61/06: Talan mot Republiken Italien väckt den 3 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	13

2006/C 086/5	mål C-62/06: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Supremo Tribunal Administrativo av den 11 januari 2006 i målet mellan Fazenda Pública – Director Geral das Alfândegas och Z.F. ZEFESER – Importaçao e Exportaçao de Produtos Alimentares, Lda	14

2006/C 086/6	mål C-63/06: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas av den 20 december 2005 i målet mellan UAB Profisa och Muitines departamentas prie Lietuvos respublikos finansų ministerija	14

2006/C 086/7	mål C-65/06: Talan mot Konungariket Belgien väckt den 6 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	15

2006/C 086/8	mål C-70/06: Talan mot Republiken Portugal väckt den 7 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	15

2006/C 086/9	mål C-75/06: Talan mot Republiken Portugal väckt den 8 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	16

2006/C 086/0	mål C-79/06: Talan mot Republiken Frankrike väckt den 10 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	16

2006/C 086/1	mål C-81/06: Talan mot Republiken Italien väckt den 8 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	17

2006/C 086/2	mål C-82/06: Talan mot Republiken Italien väckt den 8 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	17

2006/C 086/3	mål C-83/06: Talan mot Republiken Italien väckt den 9 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	18

2006/C 086/4	mål C-89/06: Talan mot Republiken Portugal väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	18

2006/C 086/5	mål C-90/06: Talan mot Republiken Portugal väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	19

2006/C 086/6	mål C-93/06: Talan mot Republiken Österrike väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	19

2006/C 086/7	mål C-94/06: Talan mot Republiken Österrike väckt den 14 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	19

2006/C 086/8	mål C-98/06: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Högsta domstolen av den 8 februari 2006 i målet Freeport PLC mot Olle Arnoldsson	20

2006/C 086/9	mål C-100/06: Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 21 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	20

2006/C 086/0	mål C-101/06: Talan mot Republiken Frankrike väckt den 21 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	21

2006/C 086/1	mål C-105/06: Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 22 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	21

2006/C 086/2	mål C-106/06: Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 22 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	21

2006/C 086/3	mål C-107/06: Talan mot Republiken Grekland väckt den 22 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	22

2006/C 086/4	mål C-110/06: Talan mot Kungariket Belgien väckt den 23 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	22

2006/C 086/5	mål C-113/06: Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 27 februari 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission	23

	FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
2006/C 086/6	mål T-202/03: Förstainstansrättens dom av den 7 februari 2006 – Alecansan mot harmoniseringsbyrån (Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering av figurmärket COMP USA som gemenskapsvarumärke – Det äldre nationella figurmärket COMP USA – Varorna och tjänsterna är inte liknande – Avslag på invändningen – Artikel 8.1 b i förordning nr 40/94)	24

2006/C 086/7	mål T-251/03: Förstainstansrättens dom av den 31 januari 2006 – Albert Albrecht GmbH & Co. KG mot Europeiska gemenskapernas kommission (Hälsovillkor – Veterinärläkemedel – Produkter som innehåller benzathine benzylpenicillin – Kommissionens beslut om återkallande av försäljningstillstånd – Behörighet)	24

2006/C 086/8	mål T-273/03: Förstainstansrättens dom av den 31 januari 2006 – Merck Sharp & Dohme m.fl. mot kommissionen (Humanläkemedel – Godkännande för försäljning av humanläkemedel som innehåller ämnet enalapril – Beslut av kommissionen om att sammanfattningen av produktens egenskaper skall ändras – Behörighet)	25

2006/C 086/9	mål T-293/03: Förstainstansrättens dom av den 31 januari 2006 – Giulietti mot kommissionen (Tjänstemän – Allmänt uttagningsprov – Utestängning från uttagningsprovet – Rättsstridigheten hos meddelandet om uttagningsprov – Kan inte prövas – Yrkeserfarenhet – Heltidsarbete)	25

2006/C 086/0	mål T-206/04: Förstainstansrättens dom av den 1 februari 2006 – Fernando Rodrigues Carvalhais mot harmoniseringsbyrån (Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Figurmärke innehållande orddelen PERFIX – Äldre gemenskapsvarumärke innehållande orddelen cerfix – Relativa registreringshinder – Förväxlingsrisk – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)	26

2006/C 086/1	förenade målen T-466/04 och T-467/04: Förstainstansrättens dom av den 1 februari 2006 – Elisabetta Dami mot harmoniseringsbyrån (Gemenskapsvarumärke – Ordmärket GERONIMO STILTON – Invändning – Vilandeförklaring av förfarandet – Begränsning av förteckningen över varor som omfattas av det sökta varumärket – Återkallande av invändning)	26

2006/C 086/2	förenade målen T-376/05 och T-383/05: Förstainstansrättens dom av den 14 februari 2006 – TEA-CEGOS m.fl. mot kommissionen (Offentlig upphandling – Gemenskapsförfarande vid anbudsinfordran – Rekrytering av korttidsanställda experter med uppgift att ge tekniskt bistånd vad avser tredje länder som erhåller utländsk hjälp – Avslag på anbudet)	27

2006/C 086/3	mål T-249/02: Beslut meddelat av förstainstansrätten den 13 oktober 2005 – Fintecna – Finanziaria per i settori industriale e dei servizi SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission (Europeiska socialfonden – Minskning av finansiellt stöd – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Förberedande rättsakt – Kan inte prövas)	27

2006/C 086/4	mål T-48/03: Förstainstansrättens beslut av den 31 januari 2006 – Schneider Electric mot kommissionen (Konkurrens – Koncentrationer – Återupptagande av förfarandet för kontroll efter det att förstainstansrätten ogiltigförklarat ett beslut att förbjuda en koncentration – Inledning av den fördjupade granskningsfasen – Upphörande av koncentrationen – Avslutande av koncentrationen – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter som går någon emot – Berättigat intresse av att få saken prövad – Avvisning)	27

2006/C 086/5	mål T-278/03: Beslut meddelat av förstainstansrätten den 27 januari 2006 – Van Mannekus mot rådet (Dumpning – Import av magnesiumoxid med ursprung i Kina – Ändring av tidigare införda antidumpingsåtgärder – Talan om ogiltigförklaring – Invändning om rättegångshinder)	28

2006/C 086/6	mål T-280/03: Beslut meddelat av förstainstansrätten den 27 januari 2006 – Van Mannekus mot Rådet (Dumpning – Import av dödbränd (sintrad) magnesia med ursprung i Kina – Ändring av tidigare införda antidumpingsåtgärder – Talan om ogiltigförklaring – Invändning om rättegångshinder)	28

2006/C 086/7	mål T-42/04: Beslut meddelat av förstainstansrätten den 13 januari 2006 – Komninou m.fl. mot kommissionen (Skadeståndstalan – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Avskrivning av ett klagomål angående en medlemsstats agerande som skulle kunna leda till att ett fördragsbrottsförfarande inleds mot denna stat – Kommissionens handläggning av klagomålet – Principen om förvaltningssed)	29

2006/C 086/8	mål T-396/05 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 10 januari 2006 – ArchiMEDES mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Ansökan om interimistiska åtgärder – Skiljedomsklausul – Upptagande till sakprövning – Krav på skyndsamhet – Föreligger inte)	29

2006/C 086/9	mål T-397/05 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 10 januari 2006 – ARCHI.M.E.D.-ES mot Europeiska gemenskapernas kommission (Interimistiskt förfarande – Begäran om inhibition – Skiljedomsklausul – Brådska – Föreligger inte)	29

2006/C 086/0	mål T-417/05 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 1 februari 2006 – Endesa mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Kontroll av företagskoncentrationer – Krav på skyndsamhet)	30

2006/C 086/1	mål T-437/05 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 7 februari 2006 – Brink's Security Luxembourg mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Krav på skyndsamhet – Föreligger inte)	30

2006/C 086/2	mål T-8/06: Talan väckt den 12 januari 2006 – FAB Fernsehen aus Berlin mot kommissionen	31

2006/C 086/3	mål T-14/06: Talan väckt den 16 januari 2006 – K-Swiss mot harmoniseringsbyrån	31

2006/C 086/4	mål T-18/06: Talan väckt den 23 januari 2006 – Deutsche Telekom mot harmoniseringsbyrån	32

2006/C 086/5	mål T-21/06: Talan väckt den 21 januari 2006 – Tyskland mot kommissionen	32

2006/C 086/6	mål T-24/06: Talan väckt den 24 januari 2006 – Medienanstalt Berlin-Brandenburg (Berlin, Tyskland) mot kommissionen	32

2006/C 086/7	mål T-28/06: Talan väckt den 24 januari 2006 – RheinfelsQuellen H. Hövelmann mot harmoniseringsbyrån	33

2006/C 086/8	mål T-29/06: Talan väckt den 24 januari 2006 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån	33

2006/C 086/9	mål T-30/06: Talan väckt den 24 januari 2006 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån	34

2006/C 086/0	mål T-31/06: Talan väckt den 24 januari 2006 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån	34

2006/C 086/1	mål T-35/06: Talan väckt den 30 januari 2006 – Honig-Verband mot kommissionen	35

2006/C 086/2	mål T-39/06: Talan väckt den 3 februari 2006 – Transcatab mot kommissionen	35

2006/C 086/3	mål T-42/06: Talan väckt den 13 februari 2006 – Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet	36

2006/C 086/4	mål T-43/06: Talan väckt den 9 februari 2006 – Cofira SAC mot kommissionen	37

2006/C 086/5	mål T-44/06: Talan väckt den 14 januari 2006 – Kommissionen mot Hellenic Ventures och fem andra svarande	37

2006/C 086/6	mål T-45/06: Talan väckt den 13 februari 2006 – Reliance Industries mot rådet och kommissionen	38

2006/C 086/7	mål T-46/06: Talan väckt den 13 februari 2006 – Galileo Lebensmittel mot kommissionen	39

2006/C 086/8	mål T-48/06: Talan väckt den 17 februari 2006 – Astex Therareutics mot harmoniseringsbyrån	40

2006/C 086/9	mål T-50/06: Talan väckt den 17 februari 2006 – Irland mot kommissionen	40

2006/C 086/0	mål T-53/06: Talan väckt den 21 februari 2006 – UPM-Kymmene mot kommissionen	41

2006/C 086/1	mål T-59/06: Talan väckt den 23 februari 2006 – Low & Bonar och Bonar Technical Fabrics mot kommissionen	42

2006/C 086/2	mål T-61/06: Talan väckt den 13 februari 2006 – Republiken Italien mot kommissionen	43

2006/C 086/3	mål T-62/06: Talan väckt den 23 februari 2006 – Eurallumina mot kommissionen	44

2006/C 086/4	mål T-63/06: Talan väckt den 16 februari 2006 – Eyropaïki Dynamiki mot ECNN	45

2006/C 086/5	mål T-330/05: Förstainstansrättens beslut av den 8 februari 2006 – Aqua-Terra Bioprodukt mot Harmoniseringsbyrån	46

	EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
2006/C 086/6	mål F-124/05: Talan väckt den 16 december 2005 – A mot kommissionen	47

2006/C 086/7	mål F-2/06: Talan väckt den 5 januari 2006 – Marcuccio mot kommissionen	48

2006/C 086/8	mål F-12/06: Talan väckt den 3 februari 2006 – Suleimanova mot Regionkommittén	48

	III Upplysningar
2006/C 086/9	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 74, 25.3.2006	49