—

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (11652/2/2004 - C6-0188/2004),

—

med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0741) (2),

—

med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

—

med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0012/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (3) var ett betydande steg mot fullbordandet av den inre gasmarknaden. Nu bör regelverkets struktur ändras så att de sistan hindren mot fullbordandet av den inre marknaden undanröjs, särskilt för gashandeln. Det krävs ytterligare tekniska bestämmelser, bland annat i fråga om tjänster för tredjepartstillträde, principer om mekanism för kapacitetstilldelning, förfaranden för hantering av överbelastning och krav på insyn.

(2)

Erfarenheterna från tillämpningen och övervakningen av den första versionen av riktlinjerna för god praxis, som forumet för europeiska tillsynsmyndigheter på gasområdet (nedan kallat ”forumet”) antog 2002, visar att de regler som fastställs i riktlinjerna måste vara rättsligt bindande för att verkligen tilllämpas i alla medlemsstater och för att i praktiken ge en minimigaranti för lika villkor för marknadstillträde.

(3)

Forumet antog en andra version av de gemensamma reglerna med titeln ”de andra riktlinjerna för god praxis” vid sitt möte den 24-25 september 2003. På grundval av dessa riktlinjer är syftet med den här förordningen att fastställa grundläggande principer och bestämmelser för tillträde till nätet och tjänster för tredjepartstillträde, hantering av överbelastning, insyn, balansering och handel med kapacitetsrättigheter.

(4)

Enligt artikel 15 i direktiv 2003/55/EG medges ett kombinerat systemansvar för överföring och distribution. Enligt reglerna i denna förordning krävs därför ingen ändring av uppbyggnaden av nationella överförings- och distributionssystem som överensstämmer med tillämpliga bestämmelser i direktiv 2003/55/EG och särskilt artikel 15 i detta.

(5)

Högtrycksrörledningar som kopplar lokala distributörer till gasnätet och som inte huvudsakligen används i samband med lokal distribution ingår i förordningens tillämpningsområde.

(6)

Det måste anges kriterier för fastställandet av avgifter för nättillträde som ser till att tarifferna fullt ut följer principerna om icke-diskriminering, uppfyller behoven av en väl fungerande inre marknad, tar full hänsyn till systemets funktionsduglighet och återspeglar de faktiska kostnaderna , i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av dem som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har samt är transparenta, samtidigt som en rimlig avkastning på investerat kapital tillgodoses , vid behov med hänsyn till tariffjämförelser av tillsynsmyndigheterna.

(7)

Vid beräkning av tariffer för tillträde till nät är det viktigt att ta hänsyn till faktiska kostnader , i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av dem som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har samt är transparenta, samt till behovet av rimlig avkastning på investeringar och incitament till att uppföra ny infrastruktur. I detta avseende, och särskilt om verklig konkurrens råder mellan olika delar av systemet, kommer tillsynsmyndigheternas jämförelser mellan tarifferna att vara relevanta .

(8)

Marknadsbaserade arrangemang, såsom auktioner, för att fastställa tarifferna måste vara förenliga med bestämmelserna i direktiv 2003/55/EG.

(9)

Det krävs en minsta gemensam uppsättning tjänster för tredjepartstillträde för att hela gemenskapen i praktiken skall få en gemensam lägsta tillträdesnivå, så att det säkerställs att tjänsterna för tredjepartstillträde är tillräckligt förenliga och så att fördelarna med en väl fungerande inre gasmarknad verkligen kan utnyttjas.

(10)

Hänvisningar till harmoniserade transportavtal i samband med icke-diskriminerande tillträde till ett nät som innehas av systemansvariga för överföringssystem innebär inte att villkor i en särskild systemansvarigs transportavtal i en medlemsstat måste vara desamma som hos en annan systemansvarig i den medlemsstaten eller i en annan medlemsstat, om det inte har fastställts minimikrav som måste uppfyllas i alla transportavtal.

(11)

Hanteringen av avtalsbetingad överbelastning av näten är en viktig fråga för fullbordandet av den inre gasmarknaden. Det är viktigt att ta fram gemensamma regler som - enligt principen om att outnyttjad kapacitet går förlorad - skapar jämvikt mellan behovet av att frigöra outnyttjad kapacitet och kapacitetsinnehavarnas rätt att vid behov använda kapaciteten, samtidigt som kapacitetens likviditet förbättras.

(12)

Visserligen är fysisk överbelastning av näten för närvarande inget stort problem i gemenskapen, men det kan komma att ändras i framtiden. Därför är det viktigt att fastställa grundläggande principer för hur kapaciteten skall tilldelas vid sådan överbelastning.

(13)

Nätanvändarna måste ha uppgifter i synnerhet om tekniska krav och tillgänglig kapacitet för att få effektivt tillträde till gasnäten och kunna ta vara på affärsmöjligheterna på den inre marknaden. Det krävs gemensamma minimikrav på öppenhet i detta avseende. Offentliggörande av sådan information får ske genom olika medel, bl.a. elektroniska medel.

(14)

De balanseringssystem för gas som systemansvariga för överföringssystem tillämpar måste vara ickediskriminerande och medge insyn, eftersom de är viktiga mekanismer, inte minst för nya marknadsaktörer, som kan ha större problem med att balansera sin samlade försäljningsportfölj än etablerade företag på marknaden i fråga. Det är därför nödvändigt att införa regler som ser till att systemansvariga för överföringssystem tillämpar sådana mekanismer på ett sätt som är förenligt med icke-diskriminerande, klara och effektiva villkor för tillträde till nätet.

(15)

Handeln med primära kapacitetsrättigheter är ett viktigt led i utvecklingen av en konkurrenspräglad marknad och skapandet av likviditet. Denna förordning bör därför innehålla grundläggande bestämmelser om detta.

(16)

Det är nödvändigt att se till att företag som förvärvar kapacitetsrättigheter kan sälja dessa till andra företag med tillstånd för att säkerställa en lämplig likviditetsnivå på kapacitetsmarknaden. Denna strategi förhindrar dock inte ett system där oanvänd kapacitet för en given period, som fastställts på nationell nivå, åter görs tillgänglig på marknaden som fast kapacitet.

(17)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att de bestämmelser som omfattas av denna förordning och de riktlinjer som antas enligt förordningen följs.

(18)

Riktlinjerna i bilagan till denna förordning innehåller särskilda, detaljerade genomföranderegler som bygger på de andra riktlinjerna för god praxis. Om så är lämpligt kommer dessa regler att vidareutvecklas med tiden med beaktande av skillnaderna mellan nationella gassystem.

(19)

Innan kommissionen föreslår ändringar av riktlinjerna i bilagan till denna förordning, bör den se till att samråd sker med alla de relevanta parter som berörs av riktlinjerna och som företräds av deras yrkesorganisationer samt med medlemsstaterna i forumet och begära att Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas förser den med information.

(20)

Medlemsstaterna och de behöriga nationella myndigheterna bör åläggas att förse kommissionen med relevanta uppgifter. Kommissionen bör behandla sådana uppgifter konfidentiellt.

(21)

Denna förordning och de riktlinjer som antas i enlighet med den får inte påverka tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler.

(22)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(23)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa rättvisa regler för villkoren för tillträde till naturgasöverföringssystemen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

1.

”överföring”: transport, vars avsikt är tillhandahållande till kunder, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i huvudsak består av högtrycksrörledningar, utom tidigare led i rörledningsnätet och utom den del av högtrycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas.

2.

”transportavtal”: avtal som den systemansvarige för överföringssystemet har slutit med en nätanvändare i syfte att utföra överföring.

3.

”kapacitet”: det maximala flöde, uttryckt i kubikmeter per tidsenhet eller som energienhet per tidsenhet, som nätanvändaren har rätt till enligt bestämmelserna i transportavtalet.

4.

”outnyttjad kapacitet”: de fasta kapaciteter som en nätanvändare erhållit enligt ett transportavtal, men som den användaren inte utnyttjar vid den tidpunkt då den i avtalet fastställda fristen löpt ut .

5.

”hantering av överbelastning”: hantering av den systemansvariges kapacitetsportfölj, så att dels den tekniska kapaciteten utnyttjas på bästa möjliga sätt och i högsta möjliga grad, dels eventuella överbelastningar och flaskhalsar upptäcks i tid.

6.

”sekundär marknad”: marknad där kapaciteten inte handlas på den primära marknaden.

7.

”nominering”: nätanvändarens förhandsmeddelande till den systemansvarige för överföringssystemet om det faktiska gasflöde som nätanvändaren vill mata in i eller ta ut från systemet.

8.

”renominering”: senare meddelande om korrigerad nominering.

9.

”funktionsduglighet”: läge där naturgasens tryck och kvalitet i ett överföringsnät och även i nödvändiga överföringsutrustningar befinner sig inom de övre och nedre gränser som den systemansvarige för överföringssystemet har fastställt, så att naturgasöverföringen är tekniskt säkerställd.

10.

”balanseringsperiod”: den period inom vilken varje nätanvändare måste utjämna uttaget av en viss mängd naturgas, uttryckt i energienheter, genom att mata in samma mängd naturgas i överföringsnätet i enlighet med transportavtalet eller de allmänna villkoren för överföring.

11.

”nätanvändare”: kund eller potentiell kund till en systemansvarig för överföringssystem samt systemansvariga för överföringssystem, i den mån som det är nödvändigt för dem för att kunna bedriva sin överföringsverksamhet.

12.

”avbrytbara tjänster”: tjänster som den systemansvarige för överföringssystemet tillhandahåller avseende avbrytbar kapacitet.

13.

”avbrytbar kapacitet”: gasöverföringskapacitet som kan avbrytas av den systemansvarige för överföringssystemet i enlighet med villkoren i transportavtalet.

14.

”långfristiga tjänster”: tjänster som den systemansvarige för överföringssystemet tillhandahåller med en löptid på minst ett år.

15.

”kortfristiga tjänster”: tjänster som den systemansvarige för överföringssystemet tillhandahåller med en löptid på mindre än ett år.

16.

”fast kapacitet”: gasöverföringskapacitet som avtalsenligt garanteras som icke-avbrytbar av den systemansvarige för överföringssystemet.

17.

”fasta tjänster”: tjänster som tillhandahålls av den systemansvarige för överföringssystemet avseende fast kapacitet.

18.

”teknisk kapacitet”: största möjliga fasta kapacitet som den systemansvarige för överföringssystemet kan tillhandahålla nätanvändarna med beaktande av systemets funktionsduglighet och överföringsnätets tekniska drift.

19.

”avtalad kapacitet”: kapacitet som den systemansvarige för överföringssystemet har tilldelat en nätanvändare genom ett transportavtal.

20.

”tillgänglig kapacitet”: den del av den tekniska kapaciteten som ännu inte tilldelats och som fortfarande finns tillgänglig i systemet.

21.

”avtalsbetingad överbelastning”: läge där efterfrågan på fast kapacitet överstiger den tekniska kapaciteten.

22.

”primär marknad”: marknad för kapacitet som handlas direkt av den systemansvarige för överföringssystemet.

23.

”fysisk överbelastning”: läge där efterfrågan av faktisk överföring överstiger den tekniska kapaciteten.

a)

se till att på ett icke-diskriminerande sätt erbjuda samtliga nätanvändare sina tjänster. Framför allt när en systemansvarig för överföringssystemet erbjuder samma tjänster till olika kunder, skall detta ske på samma kontraktsvillkor, antingen på grundval av harmoniserade transportavtal eller gemensamma allmänna villkor för överföring som godkänts av behörig myndighet i enlighet med förfarandet i artikel 25 i direktiv 2003/55/EG.

b)

tillhandahålla både fasta och avbrytbara tjänster för tredjepartstillträde. Priset på frånkopplingsbar kapacitet skall återspegla sannolikheten för avbrott.

c)

erbjuda samtliga nätanvändare både lång- och kortfristiga tjänster.

a)

ge riktiga ekonomiska signaler för en effektiv och maximal användning av den tekniska kapaciteten och underlätta investeringar i ny infrastruktur,

b)

vara förenliga med marknadsmekanismerna, även med spotmarknaderna och handelsplatser, och samtidigt vara flexibla och kunna anpassas till ändrade marknadsvillkor,

c)

vara förenliga med medlemsstaternas system för tillträde till systemen.

a)

Vid avtalsbetingad överbelastning skall den systemansvarige erbjuda outnyttjad kapacitet på den primära marknaden, åtminstone med en dags framförhållning och på avbrytbara villkor.

b)

Nätanvändare skall ha rätt att återförsälja eller återuthyra sin outnyttjade kapacitet på den sekundära marknaden. Medlemsstaterna får begära att nätanvändarna anmäler detta till den systemansvarige för överföringssystemet eller att de informerar denne.

a)

Tjänster för tredjepartstillträde med en beskrivning av tjänsternas innebörd, löptid och andra förutsättningar för dessa tjänster i enlighet med artikel 4.

b)

Principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och tillämpning av förfarandena för hantering av avtalsbetingad överbelastning, i enlighet med artikel 5.

c)

Fastställandet av de tekniska uppgifter som nätanvändarna måste ha för att få effektivt tillträde till systemet och av alla relevanta punkter för uppfyllandet av kraven på insyn, inklusive de uppgifter som skall offentliggöras vid alla relevanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet, i enlighet med artikel 6.

a)

Naturgasöverföringssystem som är belägna i medlemsstaterna under giltighetstiden för de undantag som beviljats i enlighet med artikel 28 i direktiv 2003/55/EG. Medlemsstater som har beviljats undantag i enlighet med artikel 28 i direktiv 2003/55/EG får hos kommissionen ansöka om ett temporärt undantag från att tillämpa denna förordning för en period på upp till två år från och med det datum då undantaget i detta led upphör att gälla.

b)

Sammanlänkningar mellan medlemsstater och väsentliga kapacitetsökningar i befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infrastrukturer som möjliggör utveckling av nya källor för gasförsörjning i enlighet med artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2003/55/EG, vilka undantas från bestämmelserna i artiklarna 18, 19 och 20 samt artikel 25.2, 25.3 och 25.4 i det direktivet så länge de undantas från de bestämmelser som det hänvisas till i denna punkt.

c)

Naturgasöverföringssystem som har beviljats undantag i enlighet med artikel 27 i direktiv 2003/55/EG.

—

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (12062/3/2004 - C6-0189/2004),

—

med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0468) (2),

—

med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2004)0314) (2),

—

med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0003/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.

Europaparlamentet noterar kommissionens uttalande (3) om bilaga IIa i förordning (EEG) nr 1408/71 som gjordes vid antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt.

3.

Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt generalsekreteraren att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0473) (1),

—

med beaktande av artiklarna 251.2 och 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0076/2004),

—

med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0038/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1)

Genomförandet av lagstiftningen om det gemensamma europeiska luftrummet förutsätter att en mer detaljerad lagstiftning antas, särskilt vad gäller certifieringen av flygledare, för att garantera högsta möjliga krav på ansvarsmedvetande och kompetens, öka tillgången till flygledare och främja det ömsesidiga erkännandet av certifikat, i enlighet artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (”förordning om tillhandahållande av tjänster”) (4) samtidigt som målet om en allmän förbättring av flygtrafiksäkerheten och personalens kompetens fullföljs .

(2)

Införandet av ett sådant gemenskapscertifikat är ett sätt att erkänna den betydelse som flygledarna har för tillhandahållandet av flygkontrolltjänster. Inrättandet av gemenskapsstandarder för kompetens kommer också att minska uppsplittringen inom detta område, vilket leder till att arbetet kan organiseras effektivare inom ramen för det växande regionala samarbetet mellan leverantörerna av flygtrafiktjänster. Detta direktiv är därför en väsentlig del av lagstiftningen om ett gemensamt europeiskt luftrum.

(3)

Det lämpligaste instrumentet för att fastställa kompetensstandarder är ett direktiv som överlåter åt medlemsstaterna att bestämma hur de vill uppnå gemensamt överenskomna standarder.

(4)

Såsom framgår av undersökningarna av den senaste tidens flygolyckor är säkerheten beroende av hur tillförlitlig varje enskild del i flygledningens säkerhetskedja är. Detta innebär att kompetensen för den personal som arbetar inom området måste kontrolleras effektivare. Efter att detta direktiv genomförts bör gemenskapen lägga fram ett initiativ för att reglera certifieringen och kvalificeringssystemet för yrkesgrupper inom flygledningens säkerhetskedja.

(5)

Detta direktiv bör bygga på existerande internationella standarder. Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) har antagit bestämmelser om certifiering av flygledare, inklusive språkkrav. Den Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol), som inrättades genom den internationella konventionen om samarbete för säkrare flygtrafiktjänst av den 13 december 1960, har antagit säkerhetskrav (Safety Regulatory Requirements). I enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 550/2004 införlivas genom detta direktiv de krav som fastställs i Eurocontrols säkerhetskrav nr 5 avseende flygledare.

(6)

Gemenskapens flygtrafik har särskilda egenskaper som gör det nödvändigt att effektivt tillämpa gemenskapens kompetensstandarder för flygledare som är anställda av leverantörer av flygtrafiktjänster för den allmänna flygtrafiken.

(7)

Det europeiska certifieringssystemet bör garantera att certifierade flygledare har tillräcklig utbildning i säkerhet, trygghet och krishantering.

(8)

Certifikat som utfärdats på grundval av nationell lag innan det här direktivet träder i kraft bör inte omfattas av dessa bestämmelser.

(9)

Då medlemsstaterna vidtar åtgärder för att säkerställa överensstämmelse med gemenskapens krav bör de myndigheter som utför tillsyn och kontroll av överensstämmelse i tillräckligt hög grad vara oberoende av utbildningsleverantörerna. Myndigheterna måste också kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

(10)

Tillhandahållandet av flygtrafiktjänster förutsätter högkvalificerad personal vars kompetens kan dokumenteras på olika sätt. För flygkontroll är det lämpliga sättet ett europeiskt certifikat, som bör betraktas som ett slags diplom som tillhör den enskilda flygledaren. Behörigheten på certifikatet anger den typ av flygtrafikledningstjänst som en flygledare har kompetens för att tillhandahålla. Samtidigt speglar de behörighetstillägg som inkluderas i certifikatet både flygledarens specifika kompetenser och tillsynsorganens bemyndiganden för en viss sektor eller grupp av sektorer. Det är därför som myndigheterna måste ha en sådan ställning att de kan utvärdera flygledarnas kompetenser då de utfärdar certifikat eller förlänger giltigheten för behörighetstilläggen. Myndigheterna måste också ha möjlighet att upphäva certifikatet genom att dra tillbaka certifikatets behörighetstillägg då kompetensen ifrågasätts. Av rättviseskäl bör det i detta direktiv inte fastställas någon automatisk koppling mellan ett tillbud och upphävande av certifikatet. Ett återkallande av certifikatet bör ses som en sista utväg i extrema fall där det inte råder några tvivel vad gäller kompetensen.

(11)

När det gäller att bygga upp medlemsstaternas förtroende för varandras certifieringssystem är gemenskapens bestämmelser om upprätthållande och underhållande av certifikatet oumbärliga. Det är därför viktigt att harmonisera kraven på kvalifikation, kompetens och tillgång till flygledaryrket så långt som möjligt . Detta bör leda till att säkra och högvärdiga flygkontrolltjänster införs samt till att certifikaten erkänns i hela gemenskapen, vilket ökar den fria rörligheten och tillgången till flygledare.

(12)

För att göra kompetenserna jämförbara i hela gemenskapen måste de struktureras på ett tydligt sätt som kan allmänt godtas. Detta kommer att hjälpa till att garantera säkerheten, inte bara inom luftrum som kontrolleras av en leverantör av flygtrafiktjänster, utan i synnerhet i gränsområdet mellan olika tjänsteleverantörer.

(13)

Syftena med den inledande utbildningen beskrivs i de vägledningar som utarbetats på begäran av medlemmarna i Eurocontrol och de betraktas som de lämpliga standarderna. För lokal utbildning måste bristen på allmänt godtagna standarder uppvägas av ett antal olika åtgärder, inbegripet godkännande av examinatorer, och därigenom bör höga standarder för kompetens garanteras. Detta är mycket viktigt eftersom den lokala utbildningen är mycket dyr och viktig för säkerheten.

(14)

Vid många tillbud och olyckor spelar kommunikation en betydelsefull roll. ICAO har därför antagit bestämmelser med krav avseende språkkunskaper. Dessa internationellt godkända standarderna genomförs genom detta direktiv.

(15)

Hälsokrav har utarbetats på begäran av Eurocontrols medlemsstater och dessa anses utgöra ett godtagbara sätt att uppfylla kraven på.

(16)

Bestämmelserna om certifiering av utbildning bör betraktas som en faktor som är av central betydelse för säkerheten och som bidrar till utbildningens kvalitet. Utbildning bör ses som en tjänst på samma sätt som flygtrafiktjänster, vilka också är föremål för ett certifieringsförfarande. Genom detta direktiv bör det vara möjligt att certifiera utbildning genom typ av utbildning, genom paket av utbildningstjänster eller genom paket av utbildnings- och flygtrafiktjänster, utan att utbildningens särskilda egenskaper försvinner i mängden. Det bör också tas hänsyn till utbildningsinstitut som förbereder kandidater för beviljandet av militärcertifikat så att militära flygledare omfattas i möjlig utsträckning.

(17)

Direktivet bekräftar EG-domstolens fasta rättspraxis i fråga om ömsesidigt erkännande av diplom och fri rörlighet för arbetstagare. Proportionalitetsprincipen, behovet av bedömning av likvärdighet, motiveringen för att införa kompensationsåtgärder och tillhandahållandet av lämpliga överklagandeförfaranden utgör grundprinciper som måste bli tillämpliga för flygledningssektorn på ett tydligare sätt.

(18)

Flygledaryrket är föremål för tekniska innovationer som förutsätter en regelbunden uppdatering av flygledarnas kompetenser. Direktivet bör tillåta sådan anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen genom kommittéförfaranden.

(19)

Detta direktiv kan ha en inverkan på flygledarnas dagliga arbete. Arbetsmarknadens parter bör informeras och lämpliga samråd bör genomföras om alla åtgärder som får betydande sociala konsekvenser. Därför har det skett samråd och samråd kommer även att ske i fortsättningen om den framtida utvecklingen med den branschvisa dialogkommitté som inrättats i enlighet med kommissionens beslut 98/500/EG av den 20 maj 1998 om inrättande av branschvisa dialogkommittéer för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå (5).

(20)

Medlemsstaterna bör införa bestämmelser om påföljder vid överträdelse av nationella bestämmelser som har utfärdats enligt detta direktiv och skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att dessa påföljder genomförs. Påföljderna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(21)

De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/ 468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6).

(22)

En genomförandeperiod på två år betraktas som tillräcklig för att giltigheten för certifikaten för de nuvarande certifikatsinnehavarna skall kunna förlängas i enlighet med bestämmelserna om villkoren för att upprätthålla behörigheterna och hålla behörighetstilläggen giltiga, eftersom dessa krav överensstämmer med gällande internationella skyldigheter. Dessutom bör ytterligare en genomförandeperiod på två år beviljas för tillämpningen av språkkrav.

1.

”flygledare”: en person som har rätt att tillhandahålla flygkontrolltjänster antingen under överinseende av en utbildningsinstruktör eller självständigt,

2.

”flygkontrolltjänst”: en tjänst som tillhandahålls i syfte att förhindra kollisioner mellan luftfartyg och mellan luftfartyg och hinder inom manövreringsområdet samt för att underlätta och bibehålla ett reglerat flygtrafikflöde,

3.

”leverantörer av flygtrafiktjänster”: varje offentlig eller privat enhet som levererar flygtrafiktjänster för allmän flygtrafik,

4.

”certifikat”: ett certifikat, oavsett vilket namn det har, som är utfärdat i enlighet med och vars behörighetsstillägg följer av detta direktiv och som medför att dess lagenliga innehavare får tillhandahålla flygkontrolltjänster i enlighet med de rättigheter som certifikatet ger,

5.

”behörighet”: ett tillstånd som är angivet på eller knutet till ett certifikat, som utgör en del av detta och som anger speciella villkor, rättigheter eller begränsningar som hänför sig till ett sådant certifikat; behörigheterna på ett certifikat är minst en av följande:

6.

”behörighetstillägg”: ett godkännande som anges på certifikatet, i synnerhet:

det kan handla om en behörighet eller om certifikatet och utgör en del av detta,

7.

”ICAO-platsbeteckning”: en kodgrupp bestående av fyra bokstäver som fastställs i enlighet med de regler som ICAO fastställt i sin handledning DOC 7910 och som tilldelats platsen för en fast station för luftfarten,

8.

”sektor”: en del av ett kontrollområde och/eller en flyginformationsregion/övre region,

9.

”utbildning”: helheten av teoretiska kurser, praktiska övningar, inbegripet simuleringsövningar, och utbildning på arbetsplatsen som krävs för att få och upprätthålla kompetensen att tillhandahålla säkra flygkontrolltjänster på hög nivå; som består av

10.

”utbildningsleverantör”: en organisation som har certifierats av den nationella tillsynsmyndigheten för att tillhandahålla en eller flera typer av utbildning såsom definieras i denna artikel, och som för detta syfte har rätt att tillhandahålla utbildningskurser, lokala utbildningskurser eller lokala kompetensplaner för godkännande,

11.

”kompetenskrav som fastställs i målsättningarna för Guidelines for Common Core Content and Training Objectives for Air Traffic Controllers Training”: de krav som flygledarelever skall uppfylla vid grundläggande utbildning och behörighetsutbildning, såsom beskrivs i Eurocontrols dokument ”Guidelines for Common Core Content and Training for Air Traffic Controllers” Training (Phase 1: Revised), HRS/TSP-002-GUI-01, andra upplagan av den 20.7.2001, och i Eurocontrols dokument ”Guidelines for Common Core Content and Training for Air Traffic Controllers” Training (Phase II), HUM.ET1.ST05.1000-GUI-02, första upplagan av den 20.7.2000,

12.

”krav för hälsointyg för flygledare, europeisk klass 3”: de krav som fastställs i Eurocontrols dokument ”Requirements for European Class 3 Medical Certification of Air Traffic Controllers”, HUM.ET1. ST08.10000-STD-02, första upplagan av den 31.1.2003,

13.

”plan för enhetskompetens”: en godkänd plan där den metod enligt vilken enheten underhåller kompetensen för sina certifikatsinnehavare anges,

14.

”mediciner”: både receptbelagda och receptfria läkemedel,

15.

”psykoaktiva substanser”: alkohol, opioider, cannabinoider, sedativa, hypnotika, kokain, andra psykostimulerande medel, hallucinogener och lösningsmedel, men inte kaffe och tobak.

a)

en eller fler behörigheter för kompetensbeviset för flygledarelev, och

b)

en eller fler behörigheter och behörighetstillägg för flygledarcertifikatet.

a)

har åtminstone gymnasieexamen eller ett diplom som ger behörighet till universitetsstudier,

b)

framgångsrikt har slutfört den godkända inledande utbildning som är relevant för behörigheten eller behörighetstillägget, inbegripet praktisk utbildning och simuleringsutbildning, enligt del A i bilaga I till detta direktiv,

c)

har ett giltigt hälsointyg, och

d)

har visat att de har tillräckliga språkkunskaper i enlighet med de krav som fastställs i bilaga II.

a)

är minst 21 år gamla; medlemsstaterna får emellertid införa ett förfarande för undantag från detta krav, i synnerhet om den sökande under sin utbildning har visat att denne har kompetens för att garantera en säker drift,

b)

innehar ett kompetensbevis för flygledarelev och har genomfört den godkända lokala utbildningen och blivit godkända på examina eller bedömningar i enlighet med de krav som fastställs i del B i bilaga I,

c)

har ett giltigt hälsointyg, och

d)

har visat att de har tillräckliga språkkunskaper i enlighet med de krav som fastställs i bilaga II.

a)

under närmast föregående perioder, vars längd skall fastställas av den nationella tillsynsmyndigheten, har utövat de rättigheter som omfattas av behörigheten och det behörighetstillägg enligt vilket de får undervisa vid den enheten, och

b)

framgångsrikt har genomfört en godkänd kurs för att bli instruktör för utbildning på arbetsplatsen, där den kunskap som krävs och de pedagogiska färdigheterna bedöms genom lämpliga examina.

a)

den sökande under de senaste 12 månaderna har använt sig av sina rättigheter i certifikatet under ett minsta antal timmar, såsom anges i den godkända planen för lokal kompetens,

b)

den sökandes kompetens för att utöva rättigheterna i behörighetstillägget har bedömts, i enlighet med de standarder som fastställs i del C i bilaga I, och

c)

den sökande har ett giltigt hälsointyg.

a)

Kontrolltornproceduren (TWR) skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla kontrolltjänster där flygplatskontrollen tillhandahålls från en operativ position,

b)

Markrörelsekontrollen (GMC) skall ange att certifikatinnehavaren är kompetent att tillhandahålla markrörelsekontroll,

c)

Markrörelseövervakningsutrustning (GMS), som beviljas utöver markrörelsekontroller eller kontrolltornproceduren, skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla markrörelsekontroll med hjälp av system för övervakning av markrörelser på flygplats,

d)

Markrörelsekontrollen (AIR) skall ange att certifikatinnehavaren är kompetent att tillhandahålla luftkontroll,

e)

Radarkontrollen (RAD), som beviljas utöver luftkontroll eller kontrolltornprocedur, skall ange att certifikatinnehavaren är kompetent att tillhandahålla flygplatskontroll med hjälp av radarutrustning.

a)

Radar (RAD) skall ange att licensinnehavaren är kompetent att tillhandahålla en inflygningstjänst utan att använda en primär och/eller sekundär radarutrustning,

b)

Precisionsradar (PAR), som beviljas utöver radarn, skall ange att certifikatinnehavaren är kompetent att tillhandahålla markkontrollerade precisionsinflygningar med användning av precisionsradarutrustning för flygplan vid slutinflygningar till start- och landningsbanan,

c)

Radarinflygning (SRA), som beviljas utöver Radar, skall ange att certifikatinnehavaren är kompetent att tillhandahålla markkontrollerade inflygningar, som inte är precisionsinflygningar, med användning av övervakningsutrustning för vid slutinflygningar till start- och landningsbanan,

d)

Automatisk beroende positionsövervakning (ADS) skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla en inflygningskontrolltjänst med användning av den automatiska beroende positionsövervakningen,

e)

Terminalkontroll (TCL) som beviljats utöver radar eller automatisk (beroende) positionsövervakning, skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla flygkontrolltjänster med användning av varje övervakningsutrustning för flygplan som används i ett visst terminalområde och/eller angränsande sektorer.

a)

Radar (RAD) skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla områdeskontrolltjänster utan att använda övervakningsradarutrustning,

b)

Automatisk (beroende) positionsövervakning (ADS) skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla områdeskontrolltjänster med användning av den automatiska (beroende) positionsövervakningen,

c)

Terminalkontrollen (TCL) som beviljats utöver radarn eller automatisk (beroende) positionsövervakning, skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla flygkontrolltjänster med användning av varje övervakningsutrustning för flygplan som används i ett visst terminalområde och/eller angränsande sektorer.

d)

Oceanområdeskontrollen (OCL) skall ange att innehavaren är kompetent att tillhandahålla flygkontrolltjänster för flygplan som trafikerar ett område med oceanområdeskontroll.

a)

att utfärda, underhålla, upphäva och återkalla certifikat,

b)

att certifiera utbildningsleverantörer,

c)

att godkänna utbildningskurser, lokala utbildningsplaner och lokala kompetensplaner,

d)

att godkänna kompetensexaminatorer,

e)

att övervaka och granska utbildningssystemet, och

f)

att inrätta lämpliga överklagande- och underrättelsemekanismer.

—

med beaktande av artiklarna 266 och 267 i EG-fördraget, genom vilka Europeiska investeringsbanken (EIB) inrättas, och protokollet med EIB:s stadga, som bifogats fördraget,

—

med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 15 maj 1996 om att EIB:s låneprioriteringar, årliga verksamhetsberättelse och riktlinjer varje år skall diskuteras under ledning av det ansvariga utskottet,

—

med beaktande av EIB-gruppens verksamhetsrapport för 2003, EIB-gruppens verksamhetsplan för 2004-2006, Europeiska investeringsfondens (EIF) årsrapport för 2003, revisionskommitténs årsrapport för 2003 och direktionens svar samt den diskussion som fördes i det ansvariga utskottet den 23 november 2004,

—

med beaktande av förklaringen om EIB:s styrelseformer av den 2 juni 2004,

—

med beaktande av iakttagelserna i revisionsrättens årsrapport för 2003,

—

med beaktande av samarbetsavtalet mellan EG och EIB från januari 2000,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000, i Göteborg den 15-16 juni 2001 och i Bryssel den 12-13 december 2003,

—

med beaktande av parlamentets resolution av den 22 april 2004 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2002 (1),

—

med beaktande av artikel 112.2 och artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0032/2005), samt av följande skäl:

A.

EIB är en offentlig bank som genom EG-fördraget inrättades som en finansiell institution med en särställning för att uppnå Europeiska unionens mål genom sina investeringar och de investeringar för vilka EIB verkar som katalysator. EIB:s bidrag till dessa målsättningar har bekräftats vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg, där dessa målsättningars huvudlinjer fastställdes, nämligen en ekonomi vars konkurrenskraft grundas på kunskap och social sammanhållning, med respekt för lokala och globala miljökrav.

B.

Vid dessa Europeiska rådsmöten satte unionen upp målet att bli att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, där en hållbar ekonomisk tillväxt leder till bättre jobb och bättre social sammanhållning och respekt för miljökraven. Denna målsättning förutsätter avsevärda investeringar. Vikten av EIB:s roll erkänns bland annat för genomförandet av tillväxtinitiativet. Europaparlamentet har även betonat den särskilda vikten av finansiering med egna medel av riskkapital, små och medelstora företag och humankapital.

C.

Det finns stora skillnader i efterfrågan och beviljande av krediter till små och medelstora företag i de olika medlemsstaterna.

D.

De lån som beviljades 2003 uppgick till 46,6 miljarder euro, varav 37,3 miljarder till unionens medlemsstater (80 procent), 5,7 miljarder till de anslutande länderna och 3,6 miljarder till partnerländerna, varav 2,1 miljarder till länderna inom partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna och 0,5 miljarder för AVS-länderna och de utomeuropeiska länderna och territorierna. Ungefär 40 procent av dessa lån förmedlas via banker som fungerar som intermediärer.

E.

EIB har stor betydelse inom EU:s institutionella ram och den förvaltar och katalyserar stora mängder krediter, varav vissa har sitt ursprung i EU:s budget. Av denna anledning är det motiverat att EIB för en dialog med Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt att EIB utvärderas av revisionsrätten (när det gäller EU:s medel) och av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

F.

EIB spelar en viktig roll och har en multiplikatoreffekt på mobiliseringen av andra former av finansiering genom att gynna den privata sektorns delaktighet och riskdelningen, särskilt genom riskkapitalinstrument och beviljande av garantier.

1.

Europaparlamentet berömmer EIB för dess verksamhetsrapport för 2003 och för den allmänt förbättrade insynen i den information som ställs till medborgarnas förfogande och gläder sig över kvaliteten på de relationer som byggts upp med EIB.

2.

EIB uppmanas att aktivt fortsätta att stödja genomförandet av strategin som fastslogs vid Europeiska råden i Lissabon och Göteborg, särskilt via sitt initiativ ”Innovation 2010”, och att stödja tilllväxtinitiativet, genom att finansiera infrastrukturprogram och forsknings- och utvecklingsprojekt och genom att katalysera offentliga och privata medel. Europaparlamentet uppmanar EIB att samarbeta närmare med kommissionen och Europeiska centralbanken för att fastställa tillsynsregler som gör det möjligt att lägga upp motsvarande lån utan att äventyra hållbarheten i medlemsstaternas offentliga skuldsättning.

3.

Europaparlamentet uppmanar EIB att prioritera finansieringen av de transeuropeiska näten. Europaparlamentet stöder EIB i dess beslut att investera mer i sektorn för förnybar energi och att göra begränsningen av utsläpp av växthusgaser till en grundläggande faktor i valet av projekt som skall stödjas.

4.

Europaparlamentet gratulerar EIB till att ha utvecklat lån till små företag. EIB uppmuntras att också fästa uppmärksamhet vid den sociala ekonomin och ”närtjänster”, som mot bakgrund av den demografiska utvecklingen är av stor vikt för att säkerställa en optimal nivå på arbetslivsdeltagande och social sammanhållning.

5.

Europaparlamentet uppmanar EIB att förbättra beviljandet av lån till små och medelstora företag i de länder som ligger efter när det gäller EIB-lån så att de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna kan minska.

6.

Europaparlamentet uppmärksammar FN:s internationella år för mikrokrediter och uppmanar EIB att beakta detta i programplaneringen för 2005.

7.

Europaparlamentet uppmuntrar EIB att anta ett regelverk med precisa bestämmelser som fastställer kvantitativa utvärderingskriterier för projekt som banken tar emot samt en systematisk studie av de resultat som uppnåtts så att det verkliga bidraget till Lissabonstrategin kan utvärderas.

8.

Europaparlamentet erkänner de sociala och ekonomiska effekter som EIB:s verksamhet kan få för tillväxten i små och medelstora företag och för sysselsättningen, men uppmanar också EIB att öka dessa effekter genom att förbättra de administrativa strukturerna för små och medelstora företags tillgång till riskkapital och främja lokala och regionala finansaktörers tillgång till bankens verksamhet.

9.

Europaparlamentet berömmer EIB för de framsteg som gjorts under de senaste åren med att fastställa kriterier för urval av projekt inom ramen för EU:s målsättningar. EIB uppmanas att fastställa sina kriterier och att vara mycket noggrann vid utvärderingen av resultaten i förhållande till målsättningarna.

10.

Europaparlamentet begär med eftertryck att de tunga administrativa bördor som läggs på små och medelstora företag och banker skall minskas, så att de kan dra större nytta av Europeiska investeringsfondens kapital. Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet fästs vid initiativet Innovation 2010 och att tröskeln för projekt sänks.

11.

Europaparlamentet erkänner EIB:s vilja att bidra till Lissabonstrategin och betonar den viktiga roll som spelas av EIF genom initiativet Innovation 2010, och uppmanar EIB att konsolidera sin funktion som finansiell motor för unionens modernisering, särskilt genom stöd till vetenskaplig forskning, i synnerhet stöd till högteknologisektorer.

12.

Europaparlamentet uppmanar EIB att, när banken verkar utanför EU, precisera kriterierna för sina insatser tydligare än vad som görs i det mycket allmänna uppdraget från kommissionen, och detta på grundval av Europaparlamentets rekommendationer om samarbete och rekommendationerna från Världsbanken och andra utvecklingsbanker.

13.

Europaparlamentet stöder EIB i dess ansträngningar att optimera sin samordning med kommissionen via en gemensam arbetsgrupp. Europaparlamentet föreslår att detta samarbete formaliseras och att det också omfattar parlamentet.

14.

Europaparlamentet uppmanar EIB att genomföra en mer ingående studie om det faktiska bidrag som EU:s och EIB:s investeringar innebär för regional utveckling, och att införa relevanta indikatorer, såsom bankens egen utvärderingsavdelning rekommenderar.

15.

Europaparlamentet rekommenderar EIB att fortsätta att bättre fastställa kriterierna för slutlig tilldelning av sina globala lån och uppmanar EIB att införa ett transparent förfarande för prövning och utvärdering av de finansiella intermediärernas användning av medlen så att man kan kontrollera att fördelarna med EIB:s lån verkligen kommer slutmottagarna tillgodo. Europaparlamentet anser att EIB bör spela en aktiv övervakningsroll när det gäller globala lån och vid behov förbättra främjandet och beviljandet av globala lån.

16.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att se till att de villkor som är förknippade med de lån som EIB beviljar eller det stöd som den har i uppdrag att distribuera till olika projekt inte leder till att vissa mottagare får ett stöd som de inte borde ha haft då de skulle ha kunnat få finansiering på marknaden. Europaparlamentet uppmanar EIB att ge revisionsrätten fullständig tillgång till de upplysningar som krävs i detta syfte, i förekommande fall även konfidentiell eller marknadspåverkande företagsinformation.

17.

Europaparlamentet gratulerar EIB för de framsteg som uppnåtts i dialogen med allmänheten och ickestatliga organisationer och för dess rapporter om miljön och om den sociala utvecklingen av dess projekt i utvecklingsländer.

18.

Europaparlamentet rekommenderar att man utvecklar en särskild informationskampanj om EIB:s verksamhet för små och medelstora företag i de nya medlemsstaterna.

19.

Europaparlamentet välkomnar varmt förslagen om transparens, som antogs den 15 juni 2004 av styrelsen. Europaparlamentet är berett att aktivt delta i det samrådsförfarande som planeras för denna rapport, i samband med genomförandet av FN:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). Europaparlamentet understryker vikten av att ta hänsyn till de krav som institutionerna och icke-statliga organisationer kommer att framföra i samband med detta samråd.

20.

Europaparlamentet anser att större uppmärksamhet bör fästas vid att förbättra revisionen av EIB, i enlighet med rekommendationerna i revisionskommitténs årsrapporter och från dess operativa utvärderingsavdelning. Europaparlamentet bör knytas till detta.

21.

Europaparlamentet välkomnar, mot bakgrund av de återkommande anklagelserna i pressen mot eventuella intressekonflikter på direktionsnivå inom EIB, att banken gjort klarlägganden på denna punkt sedan ovannämnda betänkande A6-0032/2005 antogs. Europaparlamentet välkomnar de ändringar av EIB:s stadgar och arbetsordning som gjorts sedan den 1 maj 2004 när det gäller styrelseformer, med anledning av utvidgningen av Europeiska unionen med tio nya medlemsstater. Parlamentet välkomnar att samtliga uppförandekoder för bankens beslutsorgan publiceras på dess webbplats.

22.

Europaparlamentet uppmanar EIB att varje år ge Europaparlamentet och allmänheten en sammanställning av de konkreta åtgärder som vidtagits för att förbättra dess funktion, i linje med Europaparlamentet tidigare nämnda resolutionen av den 22 april 2004. Europaparlamentet erkänner dock att det är nödvändigt att fortsätta tankeansträngningarna om hur den tillsyn som utövas över EIB kan förbättras, såväl när det gäller användningen av dess egna medel som när det gäller de medel som banken tilldelas genom unionens budget.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och EIB.