ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 228

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

48 årgången
17 september 2005


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Meddelanden

 

Rådet

2005/C 228/1

Rådets yttrande av den 12 juli 2005 om Portugals uppdaterade stabilitetsprogram 2005–2009

1

 

Kommissionen

2005/C 228/2

Eurons växelkurs

5

2005/C 228/3

Tillkännagivande om inledande av ett undersökningsförfarande beträffande handelshinder enligt rådets förordning (EG) nr 3286/94 i form av åtgärder som införts och handelsbruk som upprätthålls av Indien vilka påverkar handeln med viner och spritdrycker

6

2005/C 228/4

Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget – Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar ( 1 )

9

2005/C 228/5

Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget – Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar

11

2005/C 228/6

Statligt stöd – Frankrike – Statligt stöd C 23/2005 (f.d. NN 8/2004, f.d. N515/2003) – Stöd inom sektorn för destrueringsanläggningar under 2003 – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

13

2005/C 228/7

Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.3884 – ADM Poland/Cefetra/BTZ) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )

20

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

 


I Meddelanden

Rådet

17.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/1


RÅDETS YTTRANDE

av den 12 juli 2005

om Portugals uppdaterade stabilitetsprogram 2005–2009

(2005/C 228/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AVGETT FÖLJANDE YTTRANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (1), särskilt artikel 5.3,

med beaktande av kommissionens rekommendation, och

efter att ha hört Ekonomiska och finansiella kommittén.

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

(1)

Den 12 juli 2005 granskade rådet Portugals uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2005–2009. Programmet uppfyller uppgiftskraven i ”uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogrammens innehåll och utformning” (2). Programmet innehåller dock inte några beräkningar av den långsiktiga hållbarheten för de offentliga finanserna. Portugal uppmanas därför att se till att programmet till fullo följer uppgiftskraven i uppförandekoden.

(2)

Uppdateringen av stabilitetsprogrammet är uppbyggd kring behovet att korrigera ett förväntat offentligt underskott på 6,2 % av BNP 2005, vilket planeras att ligga en god bit över referensvärdet på 3 % av BNP. Detta underskott föregicks av underskott på 2,9 % av BNP åren 2002–2004 (3), enligt vad som nyligen rapporterades av de portugisiska myndigheterna efter diskussioner med Eurostat, och är avsevärt sämre än målet på 2,2 % av BNP för 2005 i den tidigare programuppdateringen. Försämringen förklaras av en oväntat svag tillväxt, en omprövning av utgiftsökningarna, budgetöverskridanden samt avsaknaden av engångsinsatser som planerades i det förra programmet, liksom ett paket med korrigerande åtgärder på omkring 0,6 % av BNP som antagits av den nya regeringen i juni 2005. För att minska underskottet föreslår man i uppdateringen i stora drag en strategi för genomförande av strukturåtgärder snarare än att ytterst förlita sig på engångsinsatser och tillfälliga åtgärder, vilket visar på en förändring i jämförelse med den budgetstrategi som presenterats i de tidigare uppdateringarna. Det offentliga underskottet förväntas löpande förbättras under kommande år, men kommer att överstiga referensvärdet på 3 % av BNP till 2007.

(3)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med en BNP-tillväxt i reala termer som successivt kommer att stiga från 0,8 % 2005 till 3,0 % 2009, med tillväxttal på 1,4 %, 2,2 % och 2,6 % under de mellanliggande åren. På grundval av nu tillgänglig information är tillväxtprognosen för den första delen av programperioden rimlig, medan det dock föreligger fler risker för programmets sista år. Strukturåtgärder som höjer produktiviteten och höjer konkurrenskraften och som återställer förtroendet är mycket viktiga om den beräknade tillväxtutvecklingen skall förverkligas.

(4)

Programmet syftar till att uppnå ett offentligt underskott under referensvärdet på 3 % av BNP senast 2008. Underskottet i de offentliga finanserna förväntas sjunka från 6,2 % av BNP 2005 till 4,8 % 2006, 3,9 % 2007, 2,8 % 2008 och 1,6 % år 2009. De beräkningar kommissionens enheter gjort, i enlighet med den allmänt vedertagna metoden på grundval av uppgifterna i programmet, visar att det konjunkturrensade underskottet, efter at ha ökat till 5,3 % av BNP år 2005, gradvis kommer att minska till 1,4 % år 2009. Konsolideringsansträngningen kommer att utsträckas till hela programperioden med en viss koncentration till de första åren eftersom en avsevärd konsolidering kommer att göras 2006. I den tidiga delen av programperioden beror konsolideringen huvudsakligen på ökade inkomster, genom höjda skatter (bland annat en ökning av normalskattesatsen för mervärdesskatten från 19 % till 21 %), lägre skattekrediter och förbättrad skatteuppbörd, vilket delvis uppväger de engångsinkomster man avstått ifrån. Under de sista åren förutses ett ökat bidrag från utgiftsbegränsningarna genom permanentade åtgärder, t.ex. reformen av den offentliga förvaltningen, en återhållsam offentlig löneutveckling och ändringar av de inom socialförsäkringen finansierade pensionssystemen, vars budgeteffekter i huvudsak får betydelse på medellång sikt. Andelen investeringar i de totala offentliga utgifterna skall minska endast något under programperioden.

(5)

Det beräknade utfallet för de offentliga finanserna omfattas av flera risker. För det första kan ökningen av den ekonomiska aktiviteten bli långsammare än väntat beroende på de reella effekterna av de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna och mot bakgrund av den förväntade skärpningen av den internationella konkurrensen på de portugisiska exportmarknaderna. För det andra kan åtgärder som ökar inkomsterna och skär ner utgifterna eventuellt bli mindre effektiva än beräknat eller behöva längre tid för att nå önskvärda resultat. De högre skattesatserna ökar risken för skattefusk, trots de betydande åtgärder som vidtagits för att skattskyldigheten skall iakttas bättre, inklusive närmare administrativt samarbete med inriktning på gränsöverskridande momsbedrägeri. De flesta av de aviserade utgiftsnedskärningarna behöver dessutom fortfarande regleras i lag. Med tanke på denna bedömning skulle regeringen kunna bli tvingad att uppfylla sitt åtagande att vidta ytterligare åtgärder för att undvika att underskottet överstiger 3 % av BNP. Även om man skulle följa den förutsedda planen verkar programmets finanspolitiska strategi dessutom inte innehålla någon tillräcklig säkerhetsmarginal mot överskridanden av underskottströskeln vid normala konjunktursvängningar åtminstone fram till år 2009. Den är också otillräcklig för att stabilitets- och tillväxtpaktens medelfristiga mål om offentliga finanser nära balans skall kunna uppnås under programperioden, trots en minskning av det underliggande underskottet från 2005 - 2009 med cirka 4 procentenheter av BNP. En känslighetsanalys visar att underskottet fortfarande skulle ligga vid 3 %, eller mycket nära denna siffra år 2009 om den makroekonomiska utvecklingen blir ogynnsam.

(6)

Den offentliga skuldkvoten överskred fördragets referensvärde på 60 % av BNP år 2003, och steg till 61,9 % 2004. Enligt uppdateringen kommer underskottskvoten efter att ha nått 66,5 % av BNP för 2005 att kulminera vid 67,8 % av BNP och därefter sjunka till 64,5 % 2009. Utvecklingen av bruttoskuldkvoten kan också komma att bli sämre än väntat, mot bakgrund av de risker som föreligger för den ekonomiska aktiviteten och de offentliga underskottsmålen samt, liksom tidigare, eventuell förekomst av skuldökande stock-/flödesjusteringar, särskilt ackumuleringen av finansiella tillgångar.

(7)

De beräknade budgetmässiga kostnaderna för den åldrande befolkningen förefaller riskera att äventyra den långsiktiga hållbarheten i Portugals offentliga finanser. De strukturreformsåtgärder som hittills genomförts, särskilt på pensions- samt sjuk- och hälsovårdsområdet, torde dämpa den åldrande befolkningens effekter på de offentliga finanserna. Dessa reformer förefaller dock inte tillräckliga för att säkra hållbarheten. De reformer som beskrivs i uppdateringen, bl.a. den som gäller pensionsbestämmelserna för offentliganställda skulle kunna bidra till detta om de helt och hållet genomförs. Regeringen har beställt en rapport som skall bedöma socialförsäkringssystemets långsiktiga hållbarhet.

(8)

Den ekonomiska politik som beskrivs i uppdateringen är generellt sett delvis förenlig med de landspecifika allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken vad gäller de offentliga finanserna. I programmet planeras konsolideringen av de offentliga finanserna i enlighet med rekommendationerna huvudsakligen ske på utgiftssidan, och förlitar sig inte på engångsinsatser eller tillfälliga åtgärder. Programmets beräkningar innebär, om de följs, också en förbättring av det konjunkturrensade primärsaldot (med engångsinsatser och tillfälliga åtgärder borträknade) med mer än 0,5 % av BNP varje år. Programmet innehåller dock inte några planer på att få ner skulden under 3 % av BNP före 2008 och de planerade utgiftsåtstramningarna kommer att vara otillräckliga för att uppnå stabilitets- och tillväxtpaktens medelfristiga mål med en budget nära balans i slutet av programperioden.

(9)

Mot bakgrund av de underskotts- och skuldsiffror för 2005 och de efterkommande åren som lades fram i det uppdaterade stabilitetsprogrammet inledde kommissionen förfarandet vid alltför stora underskott avseende Portugal den 22 juni. Rådet kommer när den fattar beslut om ett alltför stort underskott föreligger i Portugal även att utfärda en rekommendation om hur denna situation skall korrigeras. En sådan rekommendation kommer bl.a. att innehålla en tidsfrist för korrigeringen av det alltför stora underskottet.

Mot bakgrund av ovanstående bedömning anser rådet att Portugal bör vidta följande åtgärder:

i)

Begränsa försämringen av läget för de offentliga finanserna år 2005, genom att strikt genomföra de aviserade korrigerande åtgärderna.

ii)

Snarast möjligt uppnå en hållbar korrigering av det alltför stora underskottet, genom en väsentlig insats 2006 åtföljd av betydande minskningar varje år, samt beslutsamt anta de åtgärder som planeras för att minska de offentliga utgifterna. Utnyttja varje tillfälle att påskynda minskningen av budgetunderskottet, i all synnerhet för att kunna skapa marginaler som gör att man kan handskas med budgeteffekterna av att tillväxten kan bli lägre än förväntat.

iii)

Åstadkomma en stadig minskning av bruttoskuldkvoten, genom att se till att skuldutvecklingen avspeglar framstegen med att minska underskottet och undvika skuldökande finansiella transaktioner.

iv)

Kontrollera utgiftsutvecklingen, eventuellt genom att fastställa bindande utgiftstak för specifika utgiftskategorier, inom ett allsidigt reformprogram som förbättrar kvaliteten och som säkrar de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

v)

Ytterligare förbättra bearbetningen av offentliga statistikuppgifter.

Jämförelse av centrala makroekonomiska prognoser och budgetprognoser

 

2004

2005

2006

2007

2008

2009

Real BNP

(förändring i %)

SP juni 2005

1,0

0,8

1,4

2,2

2,6

3,0

KOM april 2005

1,0

1,1

1,7

SP jan 2004

1,0

2,5

2,8

3,0

Inflation (HIKP)

(%)

SP juni 2005

2,5

2,5

2,9

2,5

2,5

2,4

KOM april 2005

2,5

2,3

2,1

SP jan 2004

2,0

2,0

2,0

2,0

Saldo i den offentliga sektorns finanser

(i % av BNP)

SP juni 2005

– 2,9

– 6,2

– 4,8

– 3,9

– 2,8

– 1,6

KOM april 2005

– 2,9

– 4,9

– 4,7

SP jan 2004 (5)

– 2,8

– 2,2

– 1,6

– 1,1

Primärsaldo

(i % av BNP)

SP juni 2005

– 0,1

– 3,3

– 1,6

– 0,5

0,7

1,8

KOM april 2005

– 0,1

– 2,0

– 1,6

SP jan 2004

0,1

0,9

1,5

2,0

Konjunkturrensat saldo

(i % av BNP)

SP juni 2005 (4)

– 2,2

– 5,3

– 3,8

– 3,1

– 2,3

– 1,4

KOM april 2005

– 2,0

– 3,9

– 3,7

SP jan 2004 (4)

– 1,7

– 1,3

– 0,9

– 0,7

Engångsinsatser

(i % av BNP)

SP juni 2005

2,3

0,2

0

0

0

0

KOM april 2005

2,3

0,3

0

Konjunkturrensat saldo bortsett från engångsinsatser

(i % av BNP)

SP juni 2005 (4)

– 4,5

– 5,5

– 3,8

– 3,1

– 2,3

– 1,4

KOM april 2005

– 4,3

– 4,2

– 3,7

Offentlig bruttoskuld

(i % av BNP)

SP juni 2005

61,9

66,5

67,5

67,8

66,8

64,5

KOM april 2005

61,9

66,2

68,5

SP jan 2004 (5)

60,0

59,7

58,6

57,0

Källa:

Stabilitetsprogram (SP), kommissionens vårprognos från 2005 (KOM), kommissionens beräkningar.


(1)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(2)  De portugisiska myndigheterna inkom med ett uppdaterat program i december 2004 och iakttog därmed det formella datumkravet för inlämnande. Med hänsyn till de förestående allmänna valen i Portugal beslutades emellertid vid den tidpunkten att inte bedöma programmet, utan att invänta den uppdatering som den nya regeringen skall lägga fram.

(3)  Underskotten var 4,1 %, 5,4 % och 5,2 % av BNP under 2002, 2003 respektive 2004, om man undantar engångsinsatser och tillfälliga åtgärder.

(4)  Kommissionens beräkningar baserar sig på uppgifterna i programmet.

(5)  Inklusive engångsinsatser och tillfälliga åtgärder.

Källa:

Stabilitetsprogram (SP), kommissionens vårprognos från 2005 (KOM), kommissionens beräkningar.


Kommissionen

17.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/5


Eurons växelkurs (1)

16 september 2005

(2005/C 228/02)

1 euro=

 

Valuta

Kurs

USD

US-dollar

1,2243

JPY

japansk yen

135,78

DKK

dansk krona

7,4574

GBP

pund sterling

0,67650

SEK

svensk krona

9,3305

CHF

schweizisk franc

1,5510

ISK

isländsk krona

75,83

NOK

norsk krona

7,7945

BGN

bulgarisk lev

1,9558

CYP

cypriotiskt pund

0,5729

CZK

tjeckisk koruna

29,073

EEK

estnisk krona

15,6466

HUF

ungersk forint

245,32

LTL

litauisk litas

3,4528

LVL

lettisk lats

0,6960

MTL

maltesisk lira

0,4293

PLN

polsk zloty

3,8827

RON

rumänsk leu

3,4754

SIT

slovensk tolar

239,46

SKK

slovakisk koruna

38,347

TRY

turkisk lira

1,6420

AUD

australisk dollar

1,5933

CAD

kanadensisk dollar

1,4487

HKD

Hongkongdollar

9,5008

NZD

nyzeeländsk dollar

1,7347

SGD

singaporiansk dollar

2,0553

KRW

sydkoreansk won

1 257,97

ZAR

sydafrikansk rand

7,7981

CNY

kinesisk yuan renminbi

9,9010

HRK

kroatisk kuna

7,4345

IDR

indonesisk rupiah

12 426,65

MYR

malaysisk ringgit

4,615

PHP

filippinsk peso

68,775

RUB

rysk rubel

34,6980

THB

thailändsk baht

50,178


(1)  

Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.


17.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/6


Tillkännagivande om inledande av ett undersökningsförfarande beträffande handelshinder enligt rådets förordning (EG) nr 3286/94 i form av åtgärder som införts och handelsbruk som upprätthålls av Indien vilka påverkar handeln med viner och spritdrycker

(2005/C 228/03)

Den 20 juli 2005 mottog kommissionen ett klagomål enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3286/94 (1) (nedan kallad ”förordningen”).

1.   De klagande

Klagomålet ingavs gemensamt av CEEV (Comité européen des enterprises vins) och CEPS (Confédération européenne des producteurs de spiritueux/ The European Spirits Organisation).

CEPS är det representativa organet inom EU för spritdryckstillverkare. Dess medlemmar utgörs av 38 nationella sammanslutningar som företräder denna industri i 21 av EU:s medlemsstater. CEEV är det representativa organet inom EU för medlemsstaternas nationella branschorganisationer, som i sin tur företräder tillverkningen av och handeln med viner, aromatiserade viner, mousserande viner, likörviner och andra vinprodukter. CEEV:s medlemmar utgörs av 12 nationella sammanslutningar plus Schweiz.

CEEV och CEPS är sammanslutningar som agerar på uppdrag av ett eller flera gemenskapsföretag i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 2.6 i förordningen.

2.   Produkten

De EU-produkter som berörs av de ifrågasatta åtgärderna från Indiens sida är viner, vermouth, aromatiserade viner och spritdrycker som klassificeras enligt HS-nummer 2204, 2205, 2206 och 2208. De omfattar icke mousserande och mousserande viner, vermouth och andra viner som tillsatts alkohol, till exempel portvin och sherry, och destillerade spritdrycker av jordbruksråvaror, t.ex. brandy och vinsprit, whisky, gin, vodka, rom och likörer.

Den undersökning som kommissionen inleder kan emellertid också komma att omfatta andra produkter, särskilt sådana som de berörda parter som ger sig till känna inom den nedan angivna tidsfristen (se punkt 8) kan styrka vara påverkade av det påstådda handelsbruket.

3.   Ärende

Klagomålet är riktat mot tre olika aspekter av Indiens rättsliga ram för importerade viner och importerade spritdrycker, nämligen följande:

(a)   Tilläggstull

Enligt indisk lag är det de 26 indiska delstatsregeringarna som har behörighet att ta ut punktskatt på alkoholhaltiga drycker. Punktskatter tas i princip endast ut på produkter som har genomgått en tillverkningsprocess i Indien. Följaktligen tas i princip inte punktskatter ut på import av vin och spritdrycker på flaska. Endast inhemsk produktion och bulkimport som tappas på flaska i Indien beskattas (enligt satser som varierar betydligt mellan de 26 indiska delstatsregeringarna).

Den 1 april 2001 införde Indien genom kungörelse nr 37/2001 med stöd av avsnitt 3 i lagen om tullavgifter en federal tilläggstull på importerade viner och spritdrycker i syfte att kompensera de punktskatter som betalats eller som skall betalas på delstatsnivå på inhemska produkter. Enligt avsnitt 3 i tullagen skall den federala tilläggstullen vara ”likvärdig” med den punktskatt som tas ut på inhemska produkter. Tilläggstullen tas ut som en värdetull enligt olika satser. Enligt tullkungörelse nr 32/2003 av den 1 mars 2003 ligger de aktuella satserna för den tilläggstull som tillämpas på importerat vin på tre nivåer, nämligen 75 %, 50 % och 25 % (beroende på värdet av importen) och de som tillämpas på importerade spritdrycker på fyra nivåer, nämligen 150 %, 100 %, 50 % och 25 % (också beroende på värdet av importen).

(b)   Punktskatter och skatter som tillämpas av delstaterna

Som nämns ovan har de indiska delstaterna inte behörighet att ta ut punktskatter på importerade viner och spritdrycker på flaska. De klagande hävdar emellertid att flera delstater ändå tillämpar punktskatter eller liknande skatter – under olika beteckningar och på olika nivåer – på försäljningen av importerade viner och spritdrycker. Enligt de klagande är det dessutom så att vissa av dessa (punktskatter och andra) skatter endast tillämpas på importerade produkter eller tillämpas med högre satser på importerade produkter än på inhemska produkter.

(c)   Importrestriktioner som tillämpas av delstaterna

De klagande hävdar att sju indiska delstater tillämpar en politik som i praktiken innebär förbud mot import av viner och spritdrycker.

4.   Påståenden om handelshinder

De klagande anser att de åtgärder och handelsbruk som avses i punkt 3 utgör handelshinder i den mening som avses i artikel 2.1 i förordningen.

(a)   Tilläggstull

De klagande hävdar för det första att den federala tilläggstullen måste anses vara en importtull (eller annan tull eller avgift) som innebär en överträdelse av Indiens skyldigheter enligt artikel II i GATT 1994 jämförd med dess tulltaxa. De klagande gör gällande att Indiens tullbindningar enligt WTO innebär att Indien får ta ut tullar och avgifter på viner och spritdrycker på högst 150 %. Alla importerade viner och spritdrycker omfattas en bastullsats på 150 % (spritdrycker) och 100 % (viner). Den federala tilläggstullen tillämpas utöver dessa tullsatser. Om den federala tilläggstullen skall anses som en importtull (eller annan tull eller avgift) leder detta följaktligen till att den totala tullsatsen för alla spritdrycker och alla viner (utom för de dyraste (2)) överskrider den bundna tullsatsen på 150 %. Dessutom hävdar de klagande att den federala tilläggstullen inte kan anses vara ”likvärdig med en inre skatt” i den mening som avses i artikel II.2 a och därför inte kan motiveras med den bestämmelsen.

De klagande hävdar för det andra att den federala tilläggstullen innebär att importerade viner och spritdrycker får en avgjort mindre gynnsam behandling än ”likadana” (eller ”direkt konkurrerande eller utbytbara”) produkter av inhemskt ursprung, vilket strider mot artikel III.2 i GATT 1994. I detta avseende hävdar de klagande att även om importerade spritdrycker i allmänhet inte omfattas av punktskatter på delstatsnivå, överskrider satsen för den federala tilläggstullen väsentligen den nivå på punktskatter som tillämpas på försäljningen av inhemska spritdrycker i flertalet indiska delstater.

Enligt de klagande omfattas importerade viner och spritdrycker också av för hög beskattning om man jämför den federala tilläggstullsatsen plus andra indirekta skatter som tillämpas på delstatsnivå på försäljningen av importerade viner och spritdrycker med summan av de punktskatter och andra indirekta skatter som tillämpas på delstatsnivå på inhemska viner och spritdrycker.

(b)   Punktskatter och skatter som tillämpas av delstaterna

De klagande hävdar att fastän indiska delstater inte har behörighet att ta ut punktskatter på importerade viner och spritdrycker på flaska finns det ändå några stater som tillämpar punktskatter eller liknande – under andra beteckningar och på varierande nivå – på försäljningen av importerade viner och spritdrycker. Det hävdas att åtminstone tretton indiska delstater tillämpar punktskatter eller andra skatter som skulle kunna anses som alternativa sätt att få intäkter från importerade produkter eftersom delstaterna inte har rätt att ta ut punktskatter. Enligt de klagande tillämpas vissa av dessa (punktskatter och andra) skatter endast på importerade produkter eller med högre satser på importerade produkter än på inhemska produkter.

(c)   Importrestriktioner som tillämpas av delstaterna

De klagande hävdar att sju indiska delstater tillämpar en politik som i praktiken innebär förbud mot import av viner och spritdrycker, vilket strider mot artiklarna III.4 eller XI.1 i GATT 1994.

Mot bakgrund av tillgängliga fakta och inlämnade bevis har kommissionen fastslagit att klagomålet innehåller tillräcklig bevisning för att det föreligger handelshinder i den mening som avses i artikel 2.1 i förordningen.

5.   Påstående om negativa handelseffekter

Konsumtionen av västerländska märkesspritdrycker i Indien beräknades 2004 av International Wine & Spirits Record (IWSR) till 87 miljoner nioliterslådor, och Indien är därmed en av världens största marknader för dessa drycker. I denna beräkning ingår cirka 550 000 lådor importerade spritdrycker, medan återstoden (99,4 %) omfattar inhemskt producerade ”Indian Made Foreign Liquor” (IMFL). År 2004 exporterade EU spritdrycker till Indien till ett värde av cirka 23 211 000 euro.

Den indiska marknaden för vin har vuxit sakta men säkert under det sista årtiondet. År 2004 beräknades den till 667 000 nioliterslådor varav 96 000 eller 14 % importerades. År 2004 exporterade EU vin till Indien till ett värde av cirka 4 167 000 euro.

De klagande hävdar att det handelsbruk som är föremål för klagomålet hindrar ett tillfredsställande tillträde till den indiska marknaden, ger importerade viner och spritdrycker en konkurrensnackdel jämfört med inhemskt producerade varor och har förhindrat en naturlig ökning av konsumtionen av importerade viner och spritdrycker i Indien.

I detta avseende framhåller de klagande att volymen av den importerade spriten minskade med omkring 60–70 % under perioden april–augusti 2001 jämfört med samma period det föregående året till följd av att de federala kvantitativa importbegränsningarna togs bort 2001 och ersattes med de åtgärder som avses i detta klagomål, eftersom varor som var avsedda för turistnäringen började omfattas av ett skattetryck som effektivt gjorde att de tappade marknad på grund av att priserna blev för höga. De klagande framhåller också att när vissa skattelättnader senare beviljades för varor som såldes på vissa kategorier hotell och restauranger ökade de importerade volymerna viner och spritdrycker betydligt. Detta tyder på att de skattemässiga åtgärder som omfattas av klagomålet hindrar viner och spritdrycker från EU att få större genomslag på den indiska inhemska marknaden.

De klagande hänvisar också till siffror rörande den typiska marknadspenetrationen för importerade spritdrycker i andra utvecklingsländer som i stort liknar Indien, vilka tyder på att de handelshinder som EU:s spritindustri står inför i Indien är särskilt problematiska.

Kommissionen anser att klagomålet innehåller tillräcklig bevisning för negativa handelseffekter i den mening som avses i artikel 2.4 i förordningen.

6.   Gemenskapens intresse

EU:s spritindustri, som företräds av CEPS, exporterar varje år varor till ett beräknat värde av över 5 miljarder euro till mer än 150 länder. Spritsektorn har omkring 50 000 direkt anställda och sysselsätter indirekt ytterligare 250 000. EU:s export av vin till tredjeländer värderas till omkring 4,5 miljarder euro vilket motsvarar en volym på 12,5 miljarder hektoliter (hl).

Kommissionen anser att det är av största betydelse att säkerställa lika villkor för våra exportindustrier på marknaderna i tredjeländer, framför allt med avseende på inhemska skatter. Tullskydd bör inte ersättas med andra protektionistiska hinder som strider mot internationella åtaganden. Detta är särskilt viktigt i fråga om alkoholhaltiga drycker eftersom de vanligtvis beskattas hårt genom kombinationen av punktskatter och mervärdesskatter.

Mot bakgrund av det ovanstående anses det ligga i gemenskapens intresse att inleda ett undersökningsförfarande.

7.   Förfarande

Kommissionen har, efter samråd med den rådgivande kommitté som inrättats genom förordningen, fastställt att det finns tillräcklig bevisning för att inleda en undersökning i syfte att pröva de rättsliga och faktiska omständigheterna i fallet och att detta ligger i gemenskapens intresse. Kommissionen har därför inlett en undersökning enligt artikel 8 i förordningen.

Berörda parter får ge sig till känna och lämna synpunkter skriftligen beträffande de specifika frågor som tas upp i klagomålet samt lämna bevisning till stöd för dessa.

Kommissionen kommer dessutom att höra de parter som skriftligen så begär i samband med att de ger sig till känna, förutsatt att de berörs direkt av förfarandets utgång.

Detta tillkännagivande offentliggörs i enlighet med artikel 8.1 a i förordningen.

8.   Tidsfrister

Uppgifter rörande detta ärende och framställningar om att bli hörd skall vara kommissionen till handa senast 30 dagar efter offentliggörandet av detta tillkännagivande och skall inges skriftligen till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Jean-François Brakeland, DG Handel F.2

CHAR 9/74

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 299 32 64


(1)  Rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (EGT L 349, 31.12.1994, s. 71). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 356/95 (EGT L 41, 23.2.1995, s. 3).

(2)  Dvs. viner som importeras till cif-priser på över 100 US-dollar per låda (12 flaskor) vilka omfattas av den lägsta satsen av tilläggstull (20 % av värdet).


17.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/9


Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget

Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar

(2005/C 228/04)

(Text av betydelse för EES)

Datum för antagande av beslutet:

Benämning: Skattebefriade företag i Gibraltar

Syfte: Offshore

Rättslig grund: Companies (Taxation and Concessions) Ordinance, 1967

Varaktighet: Obegränsad

Övriga upplysningar: Kommissionen har enligt artikel 88.1 i EG-fördraget beslutat att lämna förslag till lämpliga åtgärder avseende stödordning nr E 7/2002 – Förenade kungariket: Skattebefriade företag i Gibraltar

De lämpliga åtgärderna godtogs den 18.2.2005

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Polen, NUTS 2-nivå

Stöd nr: N 20/2005

Benämning: Regional och branschövergripande stödordning med mål att reducera emissioner från bränsle-förbränningskällor

Syfte: Regionalstöd och miljöstöd. Kommentarer: Stöd till nyinvesteringar. Stöd till andra investeringar än nyinvesteringar

Rättslig grund: Ustawa z dnia 20 kwietnia 2004 r. o Narodowym Planie Rozwoju, Art. 31 ust. 3, Dz. U. z 2004 r. Nr 116, poz. 1206;

Projekt rozporządzenia Ministra Gospodarki i Pracy w sprawie udzielania pomocy na wspieranie inwestycji służących redukcji emisji ze źródeł spalania paliw

Budget: PLZ 489,8 miljoner från Europeiska regionala utvecklingsfonden och PLZ 163,3 miljoner från nationella bidrag;

102,3 miljoner EUR från Europeiska regionala utvecklingsfonden och 34,1 miljoner EUR från nationella bidrag

Stödnivå eller stödbelopp: Stöd för nyinvesteringar – högst 50 % netto- bidragsekvivalenter av de stödberättigade kostnaderna plus 15 procentenheter i brutto- bonus för små och medelstora företag

Andra investeringar — högsta stöd som i fall av nyinvesteringar plus 10 % nettobidrags-ekvivalenter (15 procentenheter i bruttobonus för små och medelstora företag), högst 50 % nettobidragsekvivalenter av de stödberättigade kostnaderna eller högst 40 % nettobidragekvivalenter (plus 10 %) och 10 procentenheter i bruttobonus för små och medelstora företag

Varaktighet: Från 2005 till och med den 31.12.2006

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Nederländerna

Stöd nr: N 85/2005

Benämning: Återställande av förorenad industrimark.

Förlängning och ändring av gällande stödordning N 520/2001

Syfte: Att subventionera återställande av förorenad industrimark

Rättslig grund: ”Besluit financiële bepalingen bodemsanering”

Budget: 1,13 miljarder EUR i bidrag

Stödnivå eller stödbelopp: 15 % till 60 % (när det gäller små och medelstora företag 70 %)

Varaktighet: Till och med den 31.12.2007

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Spanien

Stöd nr: N 252/2004

Benämning: Program för åtgärder till förmån för personal inom FoU

Syfte: Forskning och teknisk utveckling (Alla sektorer)

Rättslig grund: Orden ministerial del Ministerio de Educación y Ciencia: ”Orden CTE XXX, por la que se establecen las bases y se hace pública la convocatoria del Programa Torres Quevedo para facilitar la incorporación de personal de I+D (doctores y tecnólogos) a empresas, centros tecnológicos y asociaciones empresariales”

Budget: 33 600 000 EUR

Stödnivå eller stödbelopp: När det gäller industriforskning är den högsta tillåtna bruttostödnivån 50 %. När det gäller utveckling före det konkurrensutsatta stadiet är den högsta tillåtna bruttostödnivån 25 %. Extra stöd på 10 % kan beviljas små och medelstora företag. För genomförbarhetsstudier som görs före industriforskning och utveckling före det konkurrensutsatta är den högsta tillåtna bruttostödnivån 75 % respektive 50 %. Extra stöd på 10 % kan beviljas regioner som omfattas av artikel 87.3 a

Varaktighet: Fr.o.m. den 1.7.2004 t.o.m. den 31.12.2007

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum for antagande:

Medlemsstater: Nederländerna

Stöd nr: N 253/2005

Rubrik: Beslut att åtgärden ej är stöd. Garanti

Ändamål: Varvsindustri

Rättslig grund: Besluit houdende regels inzake de verstrekking van borgstellingen ter zake van kredieten voor scheepsnieuwbouw (gebaseerd op Kaderwet EZ subsidies)

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat och region: Förenade kungariket, Skottland

Stöd nr: N 317/2002

Benämning: Scottish Property Support – Bespoke Development Scheme

Syfte: Stöd till framtagande av tomter och byggnader för näringslivets affärsverksamhet

Rättslig grund: Enterprise and New Towns (Scotland) Act 1990, as amended on 1 April 2001 by Scottish Statutory Instrument 2001 No 126. Local Government Act 1973. Section 171 of Local Government Act etc (Scotland) Act 1994

Budget: 20–23 miljoner pund sterling årligen

Stödnivå eller stödbelopp: Maximalt enligt förordning (EG) nr 70/2001

Varaktighet: Till och med den 31.12.2006

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Frankrike

Stöd nr: N 359/2004

Benämning: Ändring av stödordning ”Martinique 2000-2006: Räntesubventioner”

Rättslig grund: DOCUP 2000-2006 Martinique

Syfte: Syftet med stödordningen är att förbättra de lokala små och medelstora företagens lönsamhet genom att minska finansieringskostnaderna i samband med investeringsprojekt

Budget: 3 260 000 EUR

Varaktighet: Till slutet av 2006

Övriga upplysningar: Ändringen består i att stödordningen utvidgas till att omfatta alla sektorer utom känsliga sektorer, fiske och jordbruk (bilaga I) och en minskning av budgeten

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/


17.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/11


Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget

Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar

(2005/C 228/05)

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Polen (Łódzkie)

Stöd nr: N 90/2005

Benämning: Regional stödordning för företagare i staden Łódź

Rättslig grund: Art. 18 ust. 2 pkt 8 ustawy z dnia 18 marca 1990 r. o samorządzie gminnym Dz.U. z 2001 r. nr 142 poz. 1591 z późn. zm.; Ustawa o podatkach i opłatach lokalnych z dnia 12 stycznia 1991 r., Dz.U. z 2002 r. nr 9, poz. 84 z późn. zm.; Program pomocy regionalnej dla przedsiębiorców udzielanej w mieście Łodzi

Syfte: Regionalstöd

Kommentar: Stöd till nyinvesteringar och skapande av nya arbetstillfällen i samband med investeringar

Budget: 6 milj. PLZ (1,5 milj. EUR)

Stödnivå eller stödbelopp: Brutto: 50 %

Kommentar: 15 % förhöjt stöd till små och medelstora företag; 30 % av 50 % för investering i motorfordonssektorn där stödbeloppet är större än 5 milj. EUR

Varaktighet: Från år 2005 t.o.m. den 31 december 2006

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Ungern

Stöd nr: N 92/2005

Benämning: Omstruktureringsplan för den ungerska kolindustrin 2004-2010

Syfte: Att säkra energiförsörjningen genom kolproduktion

Rättslig grund: A Kormány 2002. március 26-i 1028/2002. (III. 26.) Korm. határozata, és a 2002. december 29-i 56/2002. (XII. 29.) GKM rendelet

Budget: 64,3 miljarder HUF (255 miljoner EUR)

Stödnivå eller stödbelopp: 64,3 miljarder HUF (255 miljoner EUR)

Varaktighet: 7 år

Övriga upplysningar: årlig anmälan för perioden 2007-2010, och årsrapport. Den årliga rapporten för 2004 ska ha inkommit senast den 31 december 2005

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Slovakien

Stöd nr: N 168/2005

Benämning: Statligt stöd — Hornonitrianske bane Prievidza

Syfte: Ärvda åtaganden i kolsektorn

Rättslig grund: Zákon SR č. 523/2004; smernica MH SR č. 10/2003; zákon SR č. 231/1999; výnos č. 1/2005 MH SR

Budget: 24 000 000 slovakiska kronor (630 651 EUR)

Stödnivå eller stödbelopp: 24 000 000 slovakiska kronor (630 651 EUR)

Varaktighet: År 2004

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Tyskland

Stöd nr: N 320/2004

Benämning: Omstruktureringsplan för den tyska kolindustrin 2006-2010

Syfte: Tryggare energiförsörjning genom kolproduktion

Rättslig grund: Haushaltsgesetz 2004; Gesetz über die Bergmannsprämie von 1956

Budget: 12 miljarder EUR

Stödnivå eller stödbelopp: 12 miljarder EUR

Varaktighet: 5 år

Övriga upplysningar: Årlig anmälan och rapportering

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Italien [Friuli-Venezia Giulia]

Stöd nr: N 433/2004

Benämning: Stöd till företag avseende skydd för miljön

Syfte: Stödordningen syftar till att förbättra miljöskyddet genom att reducera förorenande utsläpp och ljudföroreningar samt reducera industriavfall genom att återanvända detsamma i produktionscykeln

Rättslig grund: Deliberazione della Giunta regionale n. 1002 del 22 aprile 2004. ”L.R. 18/2003, art.1. Regolamento concernente modalità e criteri per la concessione di contributi finalizzati alla tutela dell'ambiente”

Budget: 761 000 EUR

Stödnivå eller stödbelopp: 15 % av de stödberättigande kostnaderna till förmån för små och medelstora företag för att följa nya obligatoriska gemenskapsnormer inom tre år efter antagandet.

30 % av stödberättigande kostnader för investeringar som överstiger gemenskapsnormerna (+ 5 % i områden som omfattas av artikel 87.3 c) i fördraget, + 10 % för små och medelstora företag)

Varaktighet: T.o.m. den 31 december 2005

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/

Datum för antagande av beslutet:

Medlemsstat: Österrike

Stöd nr: N 622/2003

Benämning: Digitaliseringsfond

Syfte: Att stödja och främja införande av digital utsändningsteknik för övergång från analog till digital television i Österrike

Rättslig grund: KommAustria-Gesetz (KOG) BgBl. I, Nr.32/2001 idF BgBl. I, Nr. 71/2003, §§ 9a — 9e und Richtlinien über die Förderung von Projekten durch den Digitalisierungsfonds (Fassung vom 2.9.2004) in Verbindung mit § 21 Privatfernsehgesetz (PrTV-G). Die letzten Änderungen wurden durch das Bundesgesetz, mit dem das Privatradiogesetz, das Privatfernsehgesetz (PrTV-G), das KommAustria-Gesetz und das ORF-Gesetz geändert werden sowie das Fernsehsignalgesetz aufgehoben wird (veröffentlicht am 30.7.2004 unter BgBl. I Nr. 97/2004 und in Kraft getreten am 1.8.2004) eingeführt

Budget:: 7,5 miljoner EUR per år

Stödnivå eller stödbelopp: 50 %

Varaktighet: Ej bestämd, översyn efter 2 år, finansieringen av projekten är tidsbegränsad

Övriga upplysningar: Typ av stöd: bidrag

Slutliga budgetar och stödbelopp beror på resultatet av anbudsinfordran och tillgänglig statlig finansiering

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/


17.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/13


STATLIGT STÖDFRANKRIKE

Statligt stöd C 23/2005 (f.d. NN 8/2004, f.d. N515/2003) – Stöd inom sektorn för destrueringsanläggningar under 2003

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(2005/C 228/06)

Genom den skrivelse, daterad den 5 juli 2005, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Kommissionen uppmanar berörda parter att inom en månad från dagen för detta offentliggörande inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Synpunkterna skall sändas till följande adress:

Europeiska gemenskapernas kommission

Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling

Direktorat H2

Kontor: Loi 130 5/128

BE-1049 Bruxelles

Fax: (32-2) 296 76 72

Synpunkterna kommer att meddelas Frankrike. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

Genom den franska lagen nr 96-1139 av den 26 december 1996 om uppsamling och destruering av djurkroppar och avfall från slakterier beviljas befrielse från vissa skatter för företag för köttförsäljning till detaljhandeln om deras årliga omsättning understiger 5 miljoner FRF (1). Detta undantag avser inte omsättningen när det gäller köttförsäljningen utan den sammalagda försäljningen. Enligt de uppgifter kommissionen har tillgång till fortsatte undantaget att gälla under 2003; det är nu föremål för detta beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande.

Utvärdering

För närvarande ifrågasätts de beviljade stödens förenlighet med den gemensamma marknaden av följande skäl:

Skattebefrielsen tycks för närvarande innebära en förlust för staten som inte tycks motiverad av skattesystemets uppbyggnad. Enligt de uppgifter kommissionen har tillgång till gäller undantaget inte omsättningen när det gäller köttförsäljning, utan den sammanlagda försäljningen. Det undantaget verkar för närvarande utgöra en förmån som är ett statligt stöd av den typ som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

Undantaget tycks vidare sakna incitament eller kräva någon prestation från mottagaren. Förutom de undantag som uttryckligen föreskrivs i gemenskapslagstiftningen eller i dess riktlinjer är sådana stöd som endast beviljas för att förbättra producenternas situation men som på intet sätt bidrar till sektorns utveckling, och i synnerhet sådant stöd som beviljas uteslutande på grundval av pris, kvantitet, produktionsenhet eller anläggning och kan betraktas som driftsstöd oförenliga med den gemensamma marknaden.

SKRIVELSE

«Par la présente, la Commission a l'honneur d'informer la France qu'après avoir examiné les informations fournies par vos autorités sur les mesures citées en objet, elle a décidé de ne pas soulever d'objections à l'encontre des mesures d'aide concernant l'enlèvement et destruction des animaux trouvés morts, ainsi que le stockage et la destruction des farines animale et des déchet d'abattoir et d'ouvrir la procédure prévue à l'article 88, paragraphe 2, du traité CE, pour la partie concernant l'exonération du payement de la taxe d'équarrissage.

I.   PROCÉDURE

1.

Par lettre du 7 novembre 2003, la représentation permanente de la France auprès de l'Union européenne a notifié à la Commission, au titre de l'article 88, paragraphe 3, la mesure citée en objet.

2.

La notification originale concernait, d'un côté, des aides octroyées en 2003 et, d'un autre côté, des aides envisagées à partir de 2004. Du fait qu'une partie des aides avait déjà été octroyée, la Commission a décidé à l'époque de scinder le dossier. Ainsi, seule l'aide concernant l'année 2003 fait l'objet d'examen dans le cadre de la présente décision.

3.

La taxe d'équarrissage a été supprimée à partir du 1er janvier 2004. Le financement du SPE est désormais garanti par le fruit d'une “taxe d'abattage”, vis-à-vis laquelle la Commission n'a pas soulevé d'objection (2).

4.

Dans le cadre de l'instruction de ce dossier, les autorités françaises ont envoyé à la Commission des informations relevantes aussi pour le cas d'espèce, notamment par lettre du 29 décembre 2003.

5.

Aucune aide en faveur des entreprises d'équarrissage réalisant le service public de l'équarrissage en France n'a été notifiée. La Commission n'examine pas, dans le cadre de la présente décision, les éventuelles aides qui pourraient exister en faveur des entreprises d'équarrissage

6.

Par lettre du 18 janvier 2002, les autorités françaises avaient notifié un régime d'aides d'État concernant le financement des déchets animaux, lequel a été enregistré sous le no d'aide N 16/2002, devenue par la suite NN 44/2002. Des informations actualisées sur ce régime d'aides ont été inclues dans la présente notification. Toutefois, ce régime fera l'objet d'un examen dans le cadre d'une autre décision.

7.

Par lettre du 7 avril 2005, enregistrée le 12 avril 2005, les autorités françaises ont soumis des informations complémentaires, demandées par la Commission par lettre du 4 mars 2005.

II.   DESCRIPTION

8.

Il s'agit du financement, pour l'année 2003, du service public de l'équarrissage (SPE) et de la destruction des farines de viande et d'os qui n'ont plus d'utilisation commerciale.

9.

Le SPE était financé par la taxe d'équarrissage, instituée par l'article 302 bis ZD du Code général des impôts français, issu de l'article 1er de la Loi française no 96-1139 du 26 décembre 1996, relative à la collecte et à l'élimination des cadavres d'animaux et des déchets d'abattoirs (par après: Loi de 1996).

10.

La taxe d'équarrissage porte sur les achats de viande et d'autres produits spécifiés par toute personne qui réalise des ventes au détail de ces produits La taxe est en principe due par toute personne qui réalise des ventes au détail. Son assiette est constituée par la valeur hors taxe sur la valeur ajoutée (TVA) des achats de toute provenance:

de viandes et abats, frais ou cuits, réfrigérés ou congelés, de volaille, de lapin, de gibier ou d'animaux des espèces bovine, ovine, caprine, porcine et des espèces chevaline, asine et de leurs croisements;

de salaisons, produits de charcuterie, saindoux, conserves de viandes et abats transformés;

d'aliments pour animaux à base de viandes et d'abats.

11.

Les entreprises dont le chiffre d'affaires de l'année civile précédente est inférieur à 2 500 000 francs français (FRF) (3) (381 122 euros) hors TVA sont exonérées de la taxe. Les taux d'imposition de la taxe sont fixés, par tranche d'achats mensuels hors TVA, à 0,5 % jusqu'à 125 000 FRF (19 056 euros) et à 0,9 % au-delà de 125 000 FRF. L'article 35 de la loi de finances rectificative pour 2000 (loi no 2000-1353 du 30 décembre 2000) a apporté certaines modifications au mécanisme de la taxe d'équarrissage, entrées en vigueur le 1er janvier 2001. Ces modifications viseraient à contrecarrer les effets de la crise de l'ESB, et les surcoûts qui en dérivent. Dès lors, l'assiette de la taxe a été aussi élargie aux “autres produits à base de viande”. Le taux de la taxe a été désormais fixé à 2,1 % pour la tranche d'achats mensuels jusqu'à 125 000 FRF (19 056 euros) et à 3,9 % au-delà de 125 000 FRF. En outre, toutes les entreprises dont le chiffre d'affaires de l'année civile précédente était inférieur à 5 000 000 FRF (762 245 euros) hors TVA ont été désormais exonérées de la taxe.

12.

Initialement, c'est à dire, à partir du 1er janvier 1997, le produit de la taxe a été affecté à un fonds spécialement créé à cet effet, ayant pour objet de financer le service de collecte et d'élimination des cadavres d'animaux et de saisies d'abattoirs reconnus impropres à la consommation humaine et animale, c'est à dire les activités définies comme mission de service public par l'article 264 du Code rural mentionné plus haut. Le fonds était géré par le Centre national pour l'aménagement des structures des exploitations agricoles (CNASEA).

13.

Depuis le 1er janvier 2001, le produit de la taxe d'équarrissage est directement affecté au budget général de l'État, et plus au fond créé à cet effet. Pour l'année 2003, les crédits ont été ouverts au ministère de l'agriculture, de l'alimentation, de la pêche et des affaires rurales par le décret no 2002-1580 du 30 décembre 2002 portant application de la loi de finances pour 2003. Ils sont inscrits en tant que dépenses ordinaires de ce ministère, au titre IV, Interventions publiques, 4ème partie, actions économique, encouragements et interventions. Pour l'année 2003, le produit de cette taxe a été évalué à 550 millions d'euros.

14.

La notification de 2003 prévoit des aides pour le stockage et la destruction des farines animales, ainsi que des aides pour le transport et la destruction d'animaux trouvés morts et des déchets d'abattoir. En plus, la loi de 1996 prévoit l'exonération des entreprises vendant de la viande au détail dont le chiffre d'affaires annuel est inférieur à 5 millions FRF (4). Cette exonération, selon les informations à disposition de la Commission, a continué à opérer en 2003; elle sera donc analysée dans le cadre de la présente décision.

II.a)   Farines animales et déchets d'abattoir

15.

Concernant les farines animales, l'indemnisation des entreprises productrices et destructrices de farines d'origine animale s'effectue en 2003 selon les modalités suivantes:

pour les entreprises expédiant de la farine d'origine animale à destination d'une entreprise autorisée pour l'incinération des déchets animaux: à compter du 1er janvier 2003, 185 EUR/tonne de farine; à compter du 1er mars 2003, 100 EUR; et à compter du 1er septembre 2003, jusqu'au 31 décembre 2003: 40 EUR;

pour les entreprises expédiant de la farine d'origine animale vers un lieu de stockage public (avec l'accord de l'État): à compter du 1er janvier 2003, 145 EUR/tonne de farine; du 1er mars au 31 août 2003, jusqu'au 31 décembre 2003: 60 EUR;

pour les entreprises détruisant les déchets sans produire de farines (incinération des déchets): à compter du 1er janvier 2003, jusqu'au 31 décembre 2003: 46 EUR/tonne de déchets et sous-produits;

pour les entreprises d'incinération de farines: à compter du 1er janvier 2003, 77 EUR/tonne de farine.

16.

Concernant les déchets d'abattoir, les coûts de stockage de ces déchets se sont élevés à 40,5 millions d'euros jusqu'à 2003. Ces dépenses incluent la location des entrepôts contenant des farines depuis la fin de l'année 2000. Elles ont fait l'objet de marchés publics ou de réquisitions, au niveau des départements. Ces coûts ont été pris en charge à 100 % par l'État.

17.

En 2003, les coûts totale de collecte, de transformation et d'incinération des déchets d'abattoirs se sont élevés à 359,5 millions d'euros. La prise en charge par l'État s'est élevée à 147,5 millions d'euros et la prise en charge par la filière à 212 millions d'euros, comme détaillé ci-dessous.

Part de l'État

Part des entreprises

service public de l'équarrissage (réquisitions)

74 millions EUR

sous-produits de catégories 1 et 2 du règlement (CE) no 1774/2002, non pris en charge dans le cadre du SPE, facturation directe: 210 000 tonnes × 180 EUR/t

38 millions EUR

farines bas risque produites et éliminées en 2003

66,5 millions EUR

élimination des déchets de catégorie 3 non valorisés (part prise en charge par les entreprises du fait de la dégressivité des indemnisations réduites à 0 en 2004)

150 millions EUR

farines bas risque produites et entreposées en 2003 éliminées ultérieurement

7 millions EUR

déchets d'abattoirs relevant du SPE pour le dernier trimestre 2003, non pris en charge par l'État en 2003 mais payé par la filière en 2004 selon le nouveau dispositif mis en place

24 millions EUR

Total Etat

147,5 millions EUR

Total entreprises

212 millions EUR

18.

Ces mesures sont financées par des crédits ouverts au ministère de l'agriculture, de l'alimentation, de la pêche et des affaires rurales au titre des dépenses ordinaires du budget de ce ministère.

19.

Il a été mis fin au versement de ces aides au plus tard à compter du 1er janvier 2004.

20.

Les autorités françaises ne versent pas d'aides à la prise en charge des tests ESB et EST qui sont assumés par les professionnels de la filière.

II.b)   Animaux trouvés morts

21.

Les sous-produits qui présentent les risques sanitaires les plus importants, particulièrement ceux qui relèvent de la catégorie 1 du règlement (CE) no 1774/2000, notamment les cadavres d'animaux et les déchets d'abattoirs, sont col- lectés et éliminés dans le cadre du service public de l'équarrissage (SPE) institué par la loi de 1996 (5).

22.

S'agissant des animaux trouvés morts dans les exploitations agricoles, le coût total de leur élimination s'est élevé à 137 millions d'euros en 2003. Il ne fait pas l'objet de facturation directe mais est pris en charge à 100 % par les pouvoirs publics dans le cadre du service public de l'équarrissage (SPE).

23.

Les autorités françaises ont précisé que certaines données chiffrées mentionnées dans leur lettre de réponse (concernant les déchets d'abattoir et les animaux trouvés morts) sont encore susceptibles d'être ajustées dans des proportions minimes qui ne remettront pas en cause les masses globales concernées.

II.c)   Aide pour le commerce exonéré du paiement de la taxe d'équarrissage

24.

La loi de 1996 prévoit l'exonération des entreprises vendant de la viande au détail dont le chiffre d'affaires annuel est inférieur à 2,5 millions FRF (ce seuil a ensuite été augmenté à 5 millions FRF en 2001). Cette exonération ne se réfère pas au chiffre d'affaires réalisé avec des ventes de viande, mais au chiffre global des ventes.

25.

D'après les informations en possession de la Commission, cette exonération du payement de la taxe d'équarrissage a continué à opérer encore en 2003.

III.   APPRÉCIATION

III.1.   Existence de l'aide

26.

Selon l'article 87, paragraphe 1, du traité, sauf dérogations prévues par ce traité, sont incompatibles avec le marché commun dans la mesure où elles affectent les échanges entre États membres, les aides accordées par les États ou au moyen de ressources d'État sous quelque forme que ce soit, qui faussent ou qui menacent de fausser la concurrence en favorisant certaines entreprises ou certaines productions.

27.

Il apparaît que les aides pour l'enlèvement et destruction des animaux trouvés morts, ainsi que pour la collecte et destruction des farines animales et des déchets d'abattoir ont été financé par le budget de l'État (comme spécifié au point III.2 c), elles apportent des bénéfices à certaines entreprises agricole qui auraient dû disposer de ces déchets et faussent au menace de fausser la concurrence. Ces aides sont susceptibles d'affecter les échanges entre États membres dans la mesure où elles favorisent la production nationale au détriment de la production des autres États membres. En effet, le secteur concerné est ouvert à la concurrence au niveau communautaire et, pourtant, sensible à toute mesure en faveur de la production dans l'un ou l'autre État membre. En 2003, en France on élevait 19 200 400 bovins, 15 250 700 porcs, 8 962 500 ovins et 1 228 800 caprins (6).

28.

Il s'agit donc des mesures qui relèvent de l'article 87, paragraphe 1, du traité (7).

29.

Les articles 87 à 89 du traité sont rendus applicables dans le secteur de la viande de porc par l'article 21 du règlement (CEE) no 2759/75 du Conseil (8) portant organisation commune des marchés pour ces produits. Ils sont rendus applicables dans le secteur de la viande bovine par l'article 40 du règlement (CE) no 1254/1999 du Conseil (9) portant organisation commune des marchés pour ces produits. Avant l'adoption de ce dernier, ils étaient rendus applica- bles dans le même secteur par l'article 24 du règlement (CEE) no 805/68 du Conseil (10). Ils sont rendus applicables dans le secteur de la viande de volaille par l'article 19 du règlement (CEE) no 2777/75 du Conseil (11) portant organisation commune des marchés pour ces produits.

30.

L'exonération du payement de la taxe d'équarrissage semble, à ce stade, impliquer une perte de ressources pour l'État et ne semble pas, à ce stade, justifiée par la nature et l'économie du système fiscal qui a comme objectif d'assurer les recettes de l'État. En effet, selon les informations dont dispose la Commission, l'exonération ne se réfère pas au chiffre d'affaires réalisé avec des ventes de viande, mais au chiffre global des ventes.

31.

Comme la taxe d'équarrissage est calculée sur la valeur des produits sur base de viande, il ne semble pas justifié d'exonérer du paiement de la taxe une entreprise avec un chiffre d'affaires plus élevé en termes de ventes de viande, tandis que son concurrent, qui réaliserait un chiffre d'affaires inférieur avec les produits à base de viande, serait soumis à la taxe.

32.

En conséquence, ladite exonération semble, à ce stade, constituer un avantage sélectif. Il s'agirait ainsi d'une aide en faveur des vendeurs exonérés qui trouvent leur charge fiscale allégée. Sur base des chiffres concernant le commerce de viande donnés ci-dessous, la Commission conclut, à ce stade, que l'exemption en 2003 de la taxe en faveur des commerçants réalisant un chiffre d'affaires inférieur à 5 millions FRF est un avantage susceptible de constituer une aide d'État au sens de l'article 87, paragraphe 1, du traité.

33.

À ce stade, la Commission ne peut pas exclure un impact de l'exonération de la taxe sur les échanges entre États membres, notamment dans des zones frontalières.

34.

L'exemption de la taxe des commerçants réalisant un chiffre d'affaires inférieur à 5 millions FRF semble donc constituer une aide d'État aux termes de l'article 87.1 du traité.

III.2.   Compatibilité de l'aide

35.

L'article 87, paragraphe 3, point c), prévoit que peuvent être considérées comme compatibles avec le marché commun les aides destinées à faciliter le développement de certaines activités ou de certaines régions économiques quand elles n'altèrent pas les conditions des échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun.

36.

La Commission, doit signaler, au préalable, que les aides d'État en question pour l'année 2003 ont été mises en exécution avant que la Commission ait pu se prononcer sur leur compatibilité avec les règles de concurrence applicables. Du fait que les mesures mises en exécution par la France contiennent des éléments d'aide d'État, il s'ensuit qu'il s'agit d'aides nouvelles, non notifiées à la Commission et, de ce fait, illégales au sens du traité.

37.

D'après le point 23.3 des lignes directrices agricoles (12), toute aide illégale au sens de l'article 1er (f), du règlement (CE) no 659/1999 doit être évaluée conformément aux règles et aux lignes directrices en vigueur au moment où l'aide est accordée.

38.

Les mesures financées par les autorités françaises sont: le stockage et élimination des farines animales, l'élimination des animaux trouvés morts dans les exploitations agricoles et la collecte, la transformation et l'élimination des déchets d'abattoir. En plus, l'exemption de la taxe des commerçants réalisant un chiffre d'affaires inférieur à 5 millions FRF doit, elle aussi, être évaluée à la lumière des règles sur les aides d'État dans le secteur agricole.

39.

La Commission a adopté, en 2002, les Lignes directrices de la Communauté concernant les aides d'État liées aux tests EST, aux animaux trouvés morts et aux déchets d'abattoirs (13) (ci-après les lignes directrices EST). Ces lignes directrices sont applicables depuis le 1er janvier 2003. Les farines animales produites ainsi que les déchets d'abattoir et les animaux trouvés morts concernent l'année 2003. Le stockage des farines animales peut concerner aussi les coûts des farines accumulées depuis 2001. Au point 44 des lignes directrices EST il est prévu que, en dehors des cas relatifs notamment aux animaux trouvés morts et aux déchets d'abattoirs, les aides illégales au sens de l'article 1er, point f), du règlement (CE) no 659/1999 seront examinées conformément aux règles et lignes directrices EST applicables au moment où l'aide a été octroyée. Donc, pour ces types d'aide, ces lignes directrices et les lignes directrices pour les aides d'État dans le secteur agricole constituent l'encadrement à l'égard duquel les aides notifiées doivent être examinées.

40.

S'agissant des mesures partiellement financées au moyen d'une taxe parafiscale, tant la nature des aides que le financement de celles-ci doit, le cas échéant, être examiné.

III.2 a)   Animaux trouvés morts

41.

En France, les animaux trouvés morts entrent dans le champ d'application des dispositions relatives au service public de l'équarrissage. Ainsi qu'il a été indiqué précédemment, le coût total de l'élimination des animaux trouvés morts dans les exploitations agricoles s'élèvera, pour 2003, à 137 millions d'euros.

42.

Le point 28 et suivants des lignes directrices EST prévoit que, jusqu'au 31 décembre 2003, les États membres peuvent accorder des aides d'État pouvant aller jusqu'à 100 % des coûts d'enlèvement (collecte et transport) et de destruction (stockage, transformation, destruction et élimination finale) des animaux trouvés morts.

43.

Il se dégage des informations fournies que l'élimination d'animaux morts a été financée à un taux maximum de 100 % par l'État en 2003.

44.

Les autorités françaises ont spécifié que l'aide a été octroyée uniquement aux producteurs et que la définition d'animaux trouvés morts correspond à celle prévue au point 17 des Lignes directrices EST.

45.

En plus, aux termes des points 33 et 34 des Lignes directrices EST, en vue de faciliter l'administration de ces aides d'État, l'aide peut être versée aux opérateurs économiques travaillant en aval de l'agriculteur et offrant des services liés à l'enlèvement et/ou à la destruction des animaux trouvés morts, à la condition qu'il puisse être prouvé que le montant intégral de l'aide d'État versée est remis à l'agriculteur. À moins qu'il ne soit démontré que, par nature ou en application d'une disposition juridique concernant un service donné, un seul fournisseur est possible, lorsque le choix du fournisseur de ces services n'est pas laissé à l'agriculteur, ce fournisseur doit être choisi et rémunéré conformément aux principes du marché, de manière non discriminatoire, en ayant le cas échéant recours à une procédure d'appel d'offres conforme à la législation communautaire, et en toute hypothèse en recourant à un degré de publicité suffisant pour assurer au marché de services concerné une libre concurrence et pour permettre le contrôle de l'impartialité des règles d'appel d'offres.

46.

Dans ce cas, il résulte du décret no 96-1229 du 27 décembre 1996 modifié par le décret no 97-1005 du 30 octobre 1997 que le service public de l'équarrissage est soumis aux procédures de passation des marchés publics dans les conditions qui suivent. Le préfet est l'autorité chargée, dans chaque département, de l'exécution du service public de l'équarrissage. Il passe, à cet effet, les marchés nécessaires selon les procédures définies par le Code des marchés publics. Par dérogation, certains peuvent être passés à l'échelon national lorsque des considérations d'ordre technique ou économique justifient une coordination à un tel niveau.

47.

Pour l'année 2003, les procédures de marchés publics n'ont cependant pas permis d'assurer les prestations indispensables à la bonne marche du SPE. En effet, les appels d'offres lancés par les préfets de région sur les périodes 2002-2004 et 2005-2011 sont restés infructueux du fait soit de l'absence de réponse, soit de réponses incomplètes ou assorties de réserves contraires au cahier des clauses exigées. Dans ces conditions, les marchés ont été déclarés sans suite.

48.

En conséquence, les autorités françaises ont dû procéder à des réquisitions pour des motifs d'urgence, de salubrité et d'ordre public. Ces réquisitions ont été effectuées sur la base de l'ordonnance no 59-63 du 6 janvier 1959 relative aux réquisitions de biens et de services et du décret d'application no 62-367 du 26 mars 1962.

49.

Ces dispositions prévoient notamment que la rémunération des prestations requises est versée sous forme d'indemnités qui ne doivent compenser que la perte matérielle, directe et certaine que la réquisition a imposée au prestataire. Ces indemnités tiennent compte exclusivement de toutes les dépenses exposées d'une façon effective et nécessaire par le prestataire de la rémunération du travail, de l'amortissement et de la rémunération du capital, appréciées sur des bases normales. En revanche, aucune indemnisation n'est due pour la privation du profit qu'aurait pu procurer au prestataire la libre disposition du bien requis ou la poursuite en toute liberté de son activité professionnelle.

50.

En vue des spécifications fournies par les autorités françaises, la Commission considère que les conditions prévues dans les lignes directrices EST sont respectées et que, de ce fait, les aides en question sont compatibles avec le marché commun, sur la base de l'article 87. 3 c) du traité.

III.2 b)   Farines animales et déchets d'abattoir

51.

En ce qui concerne les déchets d'abattoir, le point 39 et suivants des lignes directrices ETS prévoient que la Commission autorisera des aides d'État pouvant aller jusqu'à 50 % des coûts générés par l'élimination sûre des matériels à risque spécifiés et des farines de viande et d'os qui n'ont plus d'utilisation commerciale et produits en 2003. La Commission autorise aussi des aides d'État pouvant aller jusqu'à 100 % des coûts liés à l'élimination des matériels à risque spécifiés et des farines de viande et d'os qui n'ont plus d'utilisations commerciales et produites avant la date de mise en application des présentes lignes directrices.

52.

En plus, et en vue de réduire le risque de stockage peu sûr de tels matériels, la Commission autorise des aides d'État pouvant aller jusqu'à 100 % des coûts liés au stockage sûr et approprié de matériels à risque spécifiés et de farines de viande et d'os en attente d'une élimination sûre, jusqu'à la fin 2004.

53.

Il se dégage des informations fournies, que les coûts de stockage de farines de viande ont été pris en charge depuis 2000 à un taux maximal de 100 % par l'État français et que cela était aussi le cas en 2003. Ces déchets ne feront plus l'objet d'une aide à compter du 1er janvier 2004. Les coûts de stockage des déchets d'abattoir ont été pris en charge à 100 % par l'État en 2003. Ils sont évalués à 40,5 millions d'euros incluant la location des entrepôts contenant des farines depuis la fin de l'année 2000. S'agissant des farines bas risque, les autorités françaises précisent qu'elles concernent les farines de viandes et d'os qui n'ont plus d'utilisation commerciale à la suite de la suspension de l'utilisation de ces sous-produits dans l'alimentation pour les animaux.

54.

Concernant les coûts de collecte, transformation et incinération des déchets d'abattoir la prise en charge par l'État s'est élevée à 147,5 millions d'euros et la prise en charge par la filière à 212 millions d'euros. Il en découle que les charges directement supportées par les entreprises productrices de déchets carnés sont supérieures à la moitié du coût d'élimination des déchets d'abattoirs en 2003.

55.

Sur base des faits exposés plus haut, la Commission est donc en mesure de conclure que les aides en l'espèce octroyées en France en 2003 répondent aux conditions des lignes directrices TSE.

III.2 c)   Le financement des aides sous a) et b)

56.

En France, tant l'aide à l'élimination des farines d'os et de viandes non commercialisables que le SPE sont financés sur le budget de l'État depuis le 1er janvier 2001.

57.

Comme déjà affirmé dans le cadre de la décision C 49/02 concernant la taxe sur les achats de viande (taxe d'équarrissage) (14), la Commission considère qu'en général, l'introduction du produit d'une taxe dans le système budgétaire national ne rendrait plus possible de retracer le lien entre ladite taxe et le financement d'un service déterminé fourni et financé par l'État. De ce fait, il ne serait plus possible d'affirmer qu'une taxe frappant aussi la viande des autres États membres revêt un caractère discriminatoire vis-à-vis les produits desdits États membres, parce que le produit de la taxe se confondrait avec le reste des revenus de l'État, sans que le financement des aides puisse lui être directement attribué.

58.

Dans ce cas, comme spécifié par les autorités françaises, depuis le 1er janvier 2001, il n'existe plus de fonds servant à financer le SPE et les crédits affectés au SPE sont inscrits au budget du ministère chargé de l'agriculture au même titre que d'autres dépenses. En outre, les montants afférents au produit de la taxe et au coût du SPE ne sont pas équivalents.

59.

La Commission a déjà conclut, dans le cadre de la Décision précitée, qu'il existe une déconnexion entre la taxe d'équarrissage et le financement du SPE depuis le 1er janvier 2001.

60.

En plus, sur la base de la récente jurisprudence communautaire (15) pour que l'on puisse considérer une taxe, ou une partie d'une taxe, comme faisant partie intégrante d'une mesure d'aide, il doit nécessairement exister un lien d'affectation contraignant entre la taxe et l'aide en vertu de la réglementation nationale pertinente, en ce sens que le produit de la taxe est nécessairement affecté au financement de l'aide. Si un tel lien existe, le produit de la taxe influence directement l'importance de l'aide et, par voie de conséquence, l'appréciation de la compatibilité de cette aide avec le marché commun.

61.

Les mesures prises en 2003 et dont est question dans la présente décision, ont été financées par le budget de l'État, dans les mêmes conditions qu'en 2001 et 2002, comme indiqué dans la description. Le mode de financement n'a été modifié qu'à compter du 1er janvier 2004, date à partir de laquelle une taxe dite d'abattage a été instituée (16).

62.

Pour l'année 2003, le produit de la taxe d'équarrissage, qui a été évalué à 550 millions d'euros dans la loi no 2002-1575 du 30 décembre 2002, loi de finances pour 2003, est d'ailleurs, d'après les autorités françaises, sans commune mesure avec le crédit ouvert auprès du ministère compétent pour assurer le financement du coût de l'équarrissage.

63.

Dans le cas d'espèce, il n'existe donc aucun lien d'affectation contraignant entre la taxe et l'aide en vertu de la réglementation nationale pertinente et le produit de la taxe n'est pas affecté au financement de l'aide. De ce fait, aucun examen complémentaire concernant le financement des aides n'est requis, notamment à la lumière de l'article 90 du traité UE.

64.

La Commission n'a pas reçu des plaintes concernant les aides en cause, accordées en 2003. Or, le type de financement de l'aide en cause a fait l'objet des plaintes en ce qui concerne les années antérieures. La Commission s'est déjà exprimé sur la séparation entre taxe d'équarrissage et financement des aides en 2001 et 2002 dans le cadre de la Décision C 49/2002. Il s'agit du même dispositif pour l'année 2003.

III.2 d)   Exonération du payement de la taxe d'équarrissage

65.

S'agissant d'entreprises de commercialisation des produits agricoles, du fait que la Commission, à ce stade, considère que les échanges intra-communautaires sont affectés, la Commission considère, à ce stade, que l'aide tombe dans le champ d'application du point 3.5 des lignes directrices pour les aides d'État dans le secteur agricole. Celui-ci prévoit que, pour être considérée comme compatible avec le marché commun, toute mesure d'aide doit avoir un certain élément incitatif ou exiger une contrepartie du bénéficiaire. Ainsi, sauf exceptions expressément prévues dans la législation communautaire ou dans ces lignes directrices, les aides d'État unilatérales simplement destinées à améliorer la situation financière des producteurs, mais qui ne contribuent en aucune manière au développement du secteur, et notamment celles accordées sur la seule base du prix, de la quantité, de l'unité de production ou de l'unité de moyens de production sont assimilées à des aides au fonctionnement, incompatibles avec le marché commun.

66.

L'exonération en l'espèce semble consister en un allégement des charges dépourvues de tout élément incitatif et de toute contrepartie des bénéficiaires dont la compatibilité avec les règles de concurrence n'est pas, à ce stade, prouvée.

67.

Pour le commerce exonéré du payement de la taxe d'équarrissage la Commission ne saurait, donc, exclure que l'on soit en présence d'une aide d'État au sens de l'article 87, paragraphe 1, du traité et qu'il s'agisse d'une aide au fonctionnement, sur laquelle la Commission a des doutes quant à sa compatibilité avec le marché commun.

IV.   CONCLUSION

68.

La Commission regrette que la France ait mis à exécution les mesures d'aide décrites plus haut en violation de l'article 88, paragraphe 3, du traité.

69.

Vu tout ce qui précède, la Commission conclut que les mesures d'aide concernant l'enlèvement et destruction des animaux trouvés morts, ainsi que le stockage et la destruction des farines animale et des déchet d'abattoir ne risquent pas d'affecter les conditions des échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun. Elles peuvent donc bénéficier de la dérogation de l'article 87, paragraphe 3, point c), du traité en tant que mesure pouvant contribuer au développement du secteur.

70.

Pour les raisons exposées ci-dessus, la Commission considère à ce stade qu'en ce qui concerne les mesures en faveur du commerce exonéré du payement de la taxe d'équarrissage, elle ne saurait exclure que l'on soit en présence d'une aide d'État au sens de l'article 87, paragraphe 1, du traité.

71.

La Commission, après avoir examiné les informations fournies par les autorités françaises, a dès lors décidé d'ouvrir la procédure prévue à l'article 88, paragraphe 2, du traité CE en ce qui concerne l'existence et la compatibilité des aides en faveur du commerce exonéré du payement de la taxe d'équarrissage.

72.

Compte tenu des considérations qui précèdent, la Commission invite la France, dans le cadre de la procédure de l'article 88, paragraphe 2, du traité CE, à présenter ses observations et à fournir toute information utile pour l'évaluation des mesures en question dans un délai d'un mois à compter de la date de réception de la présente. Elle invite vos autorités à transmettre immédiatement une copie de cette lettre aux bénéficiaires potentiels de l'aide.»


(1)  Detta tak uppgick ursprungligen till 2,5 miljoner FRF och höjdes till 5 miljoner FRF 2001.

(2)  Aide d'État no N 515/2003, lettre aux autorités françaises no C(2004) 936 fin du 30 mars 2004.

(3)  Sur la base de 1 FRF = 0,15 euro.

(4)  Ce seuil, originairement de 2,5 millions FRF, a été augmenté à 5 millions FRF en 2001.

(5)  En effet, en application de l'article L.226-1 du code rural, “la collecte et l'élimination des cadavres d'animaux, celles des viandes, abats et sous-produits animaux saisis à l'abattoir reconnus impropres à la consommation humaine et animale, ainsi que celles des matériels présentant un risque spécifique au regard des encéphalopathies spongiformes subaiguës transmissibles, dénommés matériels à risque spécifié et dont la liste est arrêtée par le ministre chargé de l'agriculture, constituent une mission de service public qui relève de la compétence de l'État”.

(6)  Source Eurostat.

(7)  La Cour de justice a déjà eu à trancher sur le service public de l'équarrissage français dans le cadre de l'affaire GEMO.

(8)  JO L 282 du 1.11.1975.

(9)  JO L 160 du 26.6.1999.

(10)  JO L 148 du 28.6.1968.

(11)  JO L 282 du 1.11.1975.

(12)  JO C 232 du 12.8.2000, p. 17.

(13)  JO C 324 du 24.12.2002.

(14)  Décision SG D 2004 205908 du 17.12.2004.

(15)  Affaire CJE C-174/02, Streekgewest Westelijk Noord-Brabant — Staatssecretaris van Financiën, du 13.1.2005.

(16)  Cf.: Décision de la Commission N 515/A/2003 SG D 2004 201428 du 1.4.2004.


17.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/20


Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.3884 – ADM Poland/Cefetra/BTZ)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(2005/C 228/07)

(Text av betydelse för EES)

1.

Kommissionen mottog den 9 september 2005 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Wielkopolskie Zakłady Tłuszczowe ADM Szamotuły Sp. z.o.o. (”ADM Poland”, Polen), som tillhör ADM-koncernen och Cefetra B.V. (”Cefetra”, Nederländerna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen förvärvar gemensam kontroll över företaget Bałtycki Terminal Zbożowy sp. z.o.o. (”BTZ”, Polen), som för närvarande kontrolleras av Gdynia Port Authority genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

ADM Poland: tillverkning av oljor, i synnerhet rapsolja,

Cefetra: handel med råvaror till foderblandningar,

BTZ: terminal för tjänster, inkluderande lastning, lossning och lagring av jordbruksråvaror i Gdynias hamn i Polen.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.3884 – ADM Poland/Cefetra/BTZ, till

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för företagskoncentrationer

J-70

B-1049 Bryssel


(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(2)  EUT C 56, 5.3.2005, s. 32.