ISSN 1725-2504 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
48 årgången |
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
II Förberedande rättsakter |
|
|
Regionkommittén |
|
|
58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 |
|
2005/C 164/1 |
||
2005/C 164/2 |
||
2005/C 164/3 |
||
2005/C 164/4 |
Yttrande från Regionkommittén om Förslag till rådets förordning om Europeiska fiskerifonden |
|
2005/C 164/5 |
||
2005/C 164/6 |
||
2005/C 164/7 |
||
2005/C 164/8 |
||
2005/C 164/9 |
||
2005/C 164/0 |
||
2005/C 164/1 |
||
2005/C 164/2 |
Resolution om Europeiska kommissionens arbetsprogram och Regionkommitténs prioriteringar 2005 |
|
2005/C 164/3 |
Resolution från Regionkommittén om vitalisering av Lissabonstrategin |
|
SV |
|
II Förberedande rättsakter
Regionkommittén
58:e plenarsession den 23–24 februari 2005
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/1 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Hantering av översvämningsrisker – Förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder och skadebegränsande åtgärder”
(2005/C 164/01)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Hantering av översvämningsrisker – Förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder och skadebegränsande åtgärder (KOM(2004) 472 slutlig),
kommissionens beslut av den 12 juli 2004 att rådfråga Regionkommittén i detta ärende, i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget,
presidiets beslut av den 26 maj 2004 att ge utskottet för hållbar utveckling i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,
rådets slutsatser om hantering av översvämningsrisker, antagna den 14 oktober 2004,
Regionkommitténs yttrande om Europeiska kommissionens meddelande om ”Förslag till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik” (KOM(1997) 49 slutlig – CdR 171/97 fin (1)),
Regionkommitténs yttrande om kommissionens meddelande om Europeiska gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram ”Miljö 2010: Vår framtid – vårt val – Sjätte miljöhandlingsprogrammet” och förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om gemenskapens miljöhandlingsprogram för perioden 2001–2010 (KOM(2001) 31 slutlig – CdR 36/2001 fin (2)),
Regionkommitténs resolution om de senaste översvämningskatastroferna i Europa och om att skapa en solidaritetsfond inom Europeiska unionen (CdR 294/2002 fin (3)),
Regionkommitténs yttrande på eget initiativ om ”Hanteringen och följderna av naturkatastrofer – uppgifter som åligger den europeiska strukturpolitiken” (CdR 104/2003 fin (4)),
Regionkommitténs yttrande om Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk gruppering för gränsöverskridande samarbete (KOM(2004) 496 slutlig – CdR 62/2004 fin),
Regionkommitténs yttrande om ”Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet – Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013” (KOM(2004) 101 slutlig – CdR 162/2004 fin),
det utkast till yttrande (CdR 299/2004 rév. 1) som antogs av utskottet för hållbar utveckling den 9 december 2004 (föredragande: Henk Aalderink, ledamot av styrelsen i provinsen Gelderland (NL–ALDE),
och av följande skäl:
1) |
Hanteringen av översvämningsrisker är en viktig fråga för regionerna och kommunerna i EU. Många regionala och lokala myndigheter är tvungna att hantera riskerna för översvämning av floder eller hav för att tillförsäkra sina medborgare skydd och livskvalitet. |
2) |
Olika slag av översvämningar kan särskiljas till följd av regionala särdrag. Det behövs en lång rad åtgärder för att minska risken för översvämningar och lindra följderna av översvämningar. Därför behövs det en regional infallsvinkel när det gäller hanteringen av översvämningsrisker. |
3) |
Floder och hav stoppas inte av några gränser. Därför är det nödvändigt att eftersträva gränsöverskridande samarbete mellan invånare och tjänstemän i kustområden och i hela uppsamlingsområdet för floder. Det är av avgörande betydelse att skapa solidaritet mellan människor som inte är direkt hotade av översvämningar och människor som lever vid stränder eller kuster under hot av översvämningar. |
Med beaktande av ovanstående antog Regionkommittén följande yttrande vid sin 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari):
1. Regionkommitténs ståndpunkt
1.1 |
Regionkommittén ser positivt på huvudpunkterna i kommissionens meddelande, särskilt åtgärdsprogrammet för översvämningsskydd, och understryker att hav och floder är dynamiska system som inte kan kontrolleras genom enskilda eller sektorsvisa åtgärder. |
1.2 |
Regionkommittén är medveten om att skyddsåtgärder i en region kan återverka på översvämningar i andra regioner uppströms eller nedströms. Därför är det viktigt att resultaten av åtgärderna omfattar flodbäckenet i dess helhet. Denna metod får dock inte leda till påbjudna modeller, standardiserade planer eller ytterligare byråkrati eftersom regionala och lokala myndigheter anser att det gemensamma värdet är mångfald och inte likformighet. |
1.3 |
ReK inser dock att det behövs ett minimiantal standardindikatorer för att kunna förutse åtgärdernas återverkningar på ett helt flodbäcken. Dessa indikatorer ger möjlighet att målinrikta och samordna åtgärder på internationell, nationell, regional och lokal nivå. För att garantera flexibilitet bör det vara möjligt att variera antalet standardindikatorer utgående från omständigheterna. |
1.4 |
Kommittén understryker att medborgarna bör göras uppmärksamma på vikten av förebyggande åtgärder även då inget hot är överhängande. Medborgarnas engagemang är synnerligen viktigt eftersom det egentligen är de som i normala fall bär upp solidaritetsprincipen. Detta är särskilt viktigt för medborgare som lever i flodbäcken som inte är utsatta för överhängande eller tänkbara översvämningshot, men som i synnerhet kan beräknas ge upphov till avrinning. |
1.5 |
ReK uppskattar att rådet den 14 oktober 2004 drog slutsatsen att åtgärdsprogrammet för översvämningsskydd bör utarbetas i samarbete med övriga intressegrupper och berörda parter inom ramen för regelbundna möten för ansvariga i vattenfrågor i EU, och understryker att regionala och lokala myndigheter i EU bör delta i detta förberedande arbete. |
1.6 |
Kommittén uppmuntrar – och önskar delta aktivt i strävan – att regionala och lokala myndigheter ges stöd i att utarbeta planer före 2007 som från början är realistiska med tanke på EU:s nya finansieringsmöjligheter, och som tar hänsyn till att finansiellt stöd från EU förutsätter att medlemsstaterna, regionerna och kommunerna delar kostnaderna. |
2. Regionkommitténs rekommendationer
2.1 |
Regionkommittén bedömer att översvämningshotet är ett kollektivt problem som måste angripas genom åtgärder riktade till hela avrinningsområdet i ett flodbäcken. Det övergripande målet bör vara etablering av delat ansvar och gemensam solidaritet inom ett flodbäcken för att området i sin helhet skall beaktas i arbetet med att ta fram effektiva åtgärder för förebyggande av översvämningar i en del av bäckenet. |
2.2 |
Regionkommittén anser det vara av avgörande betydelse att sprida information bland berörda parter i ett flodbäcken, i synnerhet i områden uppströms som inte hotas av – eller löper mindre risk för – översvämningar, men som genom sin markanvändning bidrar till uppkomsten av avrinning. Kommittén rekommenderar att samtliga regionala och lokala myndigheter i ett flodbäcken skall åläggas att delta aktivt i förfarandena för planering av förebyggande åtgärder. |
2.3 |
ReK stöder tillvägagångssättet att inrikta sig på hela flodbäckenet som en integrerad arbetsmetod utan några som helst sektorsvisa undantag. Denna metod kommer att tillgripas vid tillämpningen av solidaritetsprincipen, som även den förespråkas. |
2.4 |
Kommittén bedömer att Europeiska kommissionens övervaknings- och informationscentrum för räddningstjänster kan spela en viktig roll utöver informationsspridningen till nationella, regionala och lokala myndigheter och rekommenderar att centrumet inleder verksamhet som syftar till ökad medvetenhet bland de berörda parterna, såväl allmänheten som industrin. För att uppnå solidaritet i hela flodbäcken rekommenderar Regionkommittén att centrumet utarbetar initiativ om översvämningspartnerskap. |
2.5 |
ReK är övertygad om att endast en bred integrerad metod som inbegriper flera politikområden kan leda till önskat resultat på lång sikt och föreslår därför att handlingsprogrammet för översvämningsskydd aktivt skall integreras tvärvetenskapligt med markrelaterade politikområden. |
2.6 |
Kommittén understryker vikten av att genomföra solidaritetsprincipen i en strategi i tre steg, nämligen retention, lagring och dränering av vatten. Ett lämpligt markanvändnings- och vattenhanteringssystem kan minska översvämningarna i större floder och särskilt i mindre älvar. Ett exempel på detta är att dra nytta av vattenlagringskapaciteten i marken, mindre vattensystem och mindre dammar eftersom uppsamling av regnvatten i dessa kan minska de värsta översvämningarna i floder. |
2.7 |
ReK råder Europeiska kommissionen att fastställa vilken verksamhet som behövs för att minska återverkningarna av eller riskerna för översvämningar. Detta förslag skall ingå i ett handlingsprogram som inbegriper samarbete på alla berörda administrativa nivåer. Arbetet på planer för hantering av översvämningsrisker får inte hindras av reservationer som läggs fram av någon av medlemsstaterna. |
2.8 |
Kommittén föreslår att man vid arbetet med att utforma och finjustera åtgärderna för översvämningsskydd använder sig av arbetsmetoderna och principerna enligt vattenramdirektivet utan att ändringar görs i direktivet. |
2.9 |
ReK förordar att det långsiktiga handlingsprogrammet för översvämningsskydd bör samordnas med alla sådana åtgärder som är ett resultat av vattenramdirektivet. |
2.10 |
Kommittén ställer sig positiv till ett handlingsprogram för översvämningsskydd med mål på kort sikt och på lång sikt. På kort sikt är det absolut nödvändigt att befintliga initiativ fortgår, särskilt de som syftar till att genomföra strukturella åtgärder. Regionala och lokala myndigheter måste göra maximala ansträngningar för att vidta konkreta åtgärder i fråga om översvämningsskydd redan innan handlingsprogrammet offentliggörs. |
2.11 |
ReK menar att den framgång som handlingsprogrammet för översvämningsskydd kan röna hänger nära samman med tilldelningen av tillräckliga medel. Denna synpunkt återspeglas i den föreslagna budgetplanen för perioden 2007–2013 och i förslagen till regionala utvecklingsfonder, EU:s socialfond och EU:s sammanhållningsfond. |
2.12 |
Kommittén stöder kraftfullt den metod som kommissionen föreslår för att fastställa, sprida och främja goda metoder. I detta syfte bör man förutom staterna engagera de regionala och lokala myndigheterna och alla andra aktörer som kan beröras inom olika områden. |
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EGT C 180, 11.6.1998, s. 38.
(2) EGT C 357, 14.12.2001, s.44.
(3) EUT C 66, 19.3.2003, s. 26.
(4) EUT C 256, 24.10.2003, s. 74.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/4 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet – Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013”
(2005/C 164/02)
REGIONKOMMITTÉN HAR UTARBETAT DETTA DOKUMENT
med beaktande av
kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet – Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013, (KOM(2004) 101 slutlig),
Europeiska kommissionens begäran av den 18 mars 2004 om kommitténs yttrande i ärendet i enlighet med EG-fördragets artikel 265 första stycket och samarbetsprotokollet från september 2001 mellan Europeiska kommissionen och Regionkommittén, enligt vilket Regionkommittén uppmuntras att utarbeta strategiska dokument om frågor som kommissionen anser vara av betydelse,
ordförandens beslut av den 26 maj 2004 att ge utskottet för territoriell sammanhållning i uppdrag att utarbeta yttrandet och presidiets beslut av den 15 juni 2004 att inrätta en arbetsgrupp med uppgiften att bistå föredraganden i dennes arbete,
slutsatserna från arbetsgruppens första (den 7 juli 2004) och andra (den 16 november 2004) sammanträde i Bryssel och bidragen från representanterna för de interna utskotten,
kommissionens tilläggsmeddelande till rådet och Europaparlamentet ”Budgetplan 2007 – 2013”, (KOM(2004) 487 slutlig), som har till syfte att utveckla en rad preliminära utförliga politiska förslag,
rapporten från Europaparlamentets budgetutskott om kommissionens meddelande
(KOM(2004) 101), A5-0268/2004, föredragande: Terence Wynn och tilläggsyttrandet från Europaparlamentets utskott för regionalpolitik, som antogs den 18 mars 2004, föredragande: Samuli Pohjamo,
kommitténs förberedande rapport ”Förvaltningen och förenklingen av strukturfonderna efter 2006” (CdR 389/2002 fin) (1),
kommitténs yttrande (CdR 120/2004) av den 12 juni 2004 om den tredje sammanhållningsrapporten (2),
det utkast till yttrande (CdR 162/2004 rév. 3) som antogs av utskottet för territoriell sammanhållningspolitik den 26 november 2004 (föredragande: Albert Bore, Birmingham City Council, UK–PSE),
Europaparlamentets resolution om budgetplanen av den 2 december 2004,
kommissionens meddelande till Europeiska rådets vårmöte av den 2 februari 2005”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin” (KOM(2005) 24),
och av följande skäl:
Målsättningen i artiklarna 2 och 158 i EG-fördraget är fortfarande den främsta måttstocken för kommitténs bedömningar (3). Genom att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och solidariteten för att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen och minska skillnaderna mellan regionerna, framför allt eftersläpningen i de mest missgynnade områdena, kan man bidra till att stärka de regionala och lokala myndigheternas roll i EU och uppnå de mål som fastställdes vid toppmötena i Lissabon och Göteborg.
I artikel III-116 i utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa gör man sammanhållningsmålet ännu starkare genom att tillföra en territoriell dimension ”Unionen skall utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i syfte att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen”.
Yttrandet antogs vid Regionkommitténs 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari).
1. Bygga vår gemensamma framtid – frågor av intresse för lokala och regionala myndigheter
ReK
välkomnar kommissionens meddelande om budgetplanen 2007–2013, ”Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU” (4).
1.1. Prioriteringar och utmaningar i ett utvidgat EU
1.1.1 |
ReK stöder kommissionens förslag som svarar mot ett utvidgat EU:s – med 27 medlemsstater, Bulgarien och Rumänien inräknade – behov och utmaningar och överensstämmer med den gemensamma marknadens krav i dag och i framtiden och de kompletterande målsättningar som medlemsstaternas regeringar fastställde i Lissabon och Göteborg för hållbar tillväxt och hållbar miljöutveckling. |
1.1.2 |
ReK påpekar att EU sedan 1995 legat efter sina främsta ekonomiska konkurrenter. (5) |
1.1.3 |
ReK noterar att EU genom utvidgningen den 1 maj 2004 blivit världens största ekonomi och handelsblock, och att många av världens mest produktiva och innovativa städer och regioner befinner sig inom EU. Samtidigt är dock EU ett ekonomiskt område med tillväxt klart under genomsnittet för världen. |
1.1.4 |
ReK understryker att den europeiska ekonomin kommer att förvärras ytterligare under perioden 2007–2013, om inte alla delar av den europeiska ekonomin anpassar sig till de strukturella förändringar som globaliseringen leder till. Annars äventyras välfärden, stabiliteten och tryggheten i våra städer och regioner. |
1.1.5 |
ReK erkänner att utmaningen att försvara och upprätthålla den europeiska sociala modellen, som bygger på tillväxt, konkurrenskraft och solidaritet, möts av allmänhetens allt större tvivel om dess effektivitet och den globala bristen på stabilitet och behöver samordnade åtgärder på alla styresnivåer. |
1.1.6 |
ReK påpekar också att den återförening av Europa som skett genom utvidgningen måste fortsätta leda till förnyad solidaritet och en mångfald, som bidrar till att öka EU:s potential. Samtidigt har utvidgningen dock också medfört nya och ökade ekonomiska och sociala klyftor i städer och regioner. Utan åtgärder kommer sammanhållningen och framgångarna på den gemensamma marknaden och våra gemensamma mål enligt fördragen att sättas på spel av dessa klyftor. Att säkerställa och förstärka andan av Europasolidaritet är följaktligen en avgörande förutsättning för att sammanhållningspolitiken skall lyckas och den europeiska sociala modellen skall kunna vidareutvecklas. |
1.1.7 |
ReK instämmer i kommissionens ståndpunkt att det krävs större finansiella ansträngningar för att utvidgningens asymmetriska effekter på gemenskapens budget skall kunna avhjälpas, för att klyftan mellan de politiska ambitionerna skall kunna överbryggas och för att man skall kunna råda bot på den bristande förmåga att uppnå målen som nu råder. |
1.1.8 |
ReK stöder kommissionens förslag till en budgetplan som står öppen för moderna styresformer och som engagerar de lokala och regionala myndigheterna. |
1.1.9 |
Detta förutsätter enligt ReK ett erkännande av behovet av delaktighet på flera nivåer, samordnade gemensamma insatser och ansvarighet i alla medlemsstater, så att effektiviteten, medborgarnas uppfattning om EU-mervärdet och den potentiella avkastningen på de offentliga investeringarna maximeras. |
1.2 Budgetmedel
1.2.1 |
ReK välkomnar kommissionens förslag att de åtaganden som redan gjorts på olika områden skall beaktas och att de knappa budgetresurserna skall fördelas efter en realistisk bedömning av vad som behövs för att EU-målen skall uppnås och hur mycket det får kosta. |
1.2.2 |
ReK framhäver att utvidgningen har inneburit att gemenskapens BNP ökat med 5 %, jämfört med en befolkningsökning med 20 %. |
1.2.3 |
ReK påpekar att BNP-genomsnittet per capita i EU-25 har minskat med 12,5 %. Detta är en följd av att inkomstklyftorna fördubblats efter utvidgningen och att fattigdomen förvärrats. |
1.2.4 |
ReK noterar kommissionens förslag att öka betalningsbemyndigandena till i genomsnitt 1,14 % av BNI, men att åtagandebemyndigandena skulle bli 1,22 % i genomsnitt över hela perioden. De egna medlen på 1,24 % av BNI bibehålls för budgetplanen 2007–2013 – på samma nivå som för 2000–2006 (6). |
1.2.5 |
ReK påpekar också att detta står i kontrast till den ökning av taket för EU:s egna medel som skedde i de första två budgetplanerna men inte i denna.
|
1.2.6 |
ReK framhäver att utvidgningen framkallat en strategisk reaktion från kommissionens sida och att denna (i kombination med andra yttre influenser) framgår av åtagandebemyndigandena. Det har skett en ökning av åtagandena för sammanhållning och konkurrenskraft (hållbar tillväxt), en minskning av de jordbruksrelaterade åtagandena (hållbart jordbruk) och en ökning av de åtaganden som inte avser jordbruk (landsbygdsutveckling). |
1.2.7 |
ReK påpekar dock att de oundvikliga kostnaderna för utvidgningen därför måste hanteras genom att den marginal mellan betalningsåtagandena och taket på de egna medlen som i tidigare budgetplaner funnits avsatt som en reserv för oförutsedda utgifter minskas. |
1.2.8 |
ReK noterar att betalningsåtagandena för budgetplanen 2007–2013 på 1,14 % av BNI omfattar Europeiska utvecklingsfonden och solidaritetsfonden. 1,14 % av BNI motsvarar därför ungefär betalningsåtagandena för perioden 2000–2006 på 1,10 % av BNI. |
1.2.9 |
ReK konstaterar att det råder viss oenighet om kommissionens förslag och att ett antal medlemsstater, som är nettobidragsgivare, efterlyst en strängare utgiftsnivå som inte överskrider åtagandebemyndiganden på 1 % av BNI (inklusive åtaganden som redan kvantifierats, t.ex. utgifter för jordbruket) (7). |
1.2.10 |
Det är oroande att denna ståndpunkt skulle leda till betalningar på 0,9 % av BNI, och att den genomsnittliga årssiffran för 2007–2013 därför skulle bli avsevärt lägre än siffran för godkända betalningar för 2006, som är 1,09 % av BNI. |
1.2.11 |
Enligt ReK skulle detta innebära en restriktiv budget, som skulle kunna inverka menligt på de strategier som har särskild status enligt fördragen och de strategier som har stora multiplikatoreffekter och återverkningar som även skulle få effekt på de nya medlemsstaternas förväntningar. |
1.2.12 |
ReK anser att kommissionens förslag är ett logiskt svar på oron i de medlemsstater vilkas egna medel för närvarande krympt på grund av den låga ekonomiska tillväxten i EU, och denna kommitté intar därför ungefär samma ståndpunkt som Europeiska investeringsbanken och stöder en överföring av resurser i riktning mot morgondagens utmaningar. |
1.2.13 |
ReK noterar att EU-budgeten, med 1,24 % av BNI, endast motsvarar cirka 2,5 % av den totala offentliga utgiftsnivån i EU. |
1.2.14 |
ReK håller med kommissionen om att det är orealistiskt att förvänta sig mer EU för mindre pengar – nya politikområden på EU-nivå innebär nya budgetkrav. |
1.2.15 |
ReK noterar att meningsskiljaktigheterna mellan medlemsstaterna angående budgetplanen måste biläggas så snabbt som möjligt, eftersom det inte kan finnas någon budgetplan utan en överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet och eftersom det enligt fördraget inte krävs något budgetplan utan endast årliga budgetar. Det vore oklokt att låta arbetet dra ut på tiden på samma sätt som vid antagandet av Agenda 2000. Utdragna förhandlingar skulle leda till avbrott i de framtida strukturfondsprogrammen. |
1.2.16 |
När det gäller tidsramarna för budgetplanen 2007–2013 anser ReK att en sjuårsfas är logisk med tanke på de stora strukturella utmaningarna. Det gör det dessutom möjligt att fastställa fungerande mekanismer och instrument för påföljande faser. EU:s 7-åriga finansieringsgaranti ger till skillnad från medlemsstaternas mer kortsiktiga, 4–5-åriga garanti, som sammanfaller med mandatperioderna, städerna och regionerna den tid de behöver för att kunna anta långsiktiga strategier för hållbar ekonomisk och social utveckling. |
1.2.17 |
ReK konstaterar att de föreslagna femårsfaserna skulle kunna sammanfalla med parlamentets och kommissionens mandatperioder och skulle därmed göra hela budgetplanförslaget mer demokratiskt legitimt. |
1.3 Utgiftsmetoden
1.3.1 |
ReK anser att de tre huvudprioriteringar som kommissionen anger i sitt meddelande om budgetplanen 2007-2013 är lämpliga, nämligen:
|
1.3.2 |
ReK anser att man i budgetplanen för 2007–2013 bör erkänna behovet av att bredda samstämmigheten i Europa om utmaningarna för den gemensamma politiken. Detta kan ske inte bara genom att man tydligt framhäver den europeiska dimensionen i dessa frågor och samtidigt understryker vilket mervärde EU:s åtgärder skulle ge utan också, i enlighet med subsidiaritetsprincpen, genom det distinkta bidraget från varje – lokal, regional och nationell – styrelsenivå. |
1.3.3 |
ReK välkomnar kommissionens resonemang rörande mervärdet i EU:s åtgärder och frågan om bättre förvaltning i samband med genomförandet av EU:s politik i varje budgetrubrik i budgetplanen 2007–2013. Detta utvecklas i kommissionens senare meddelande. |
1.3.4 |
ReK instämmer i kommissionens mål att överföring av medel till EU genom budgetplanen 2007–2013 inte bör vara ett självändamål. |
1.3.5 |
ReK stöder kommissionens ståndpunkt att utgiftsnivån i nästa budgetplan bör leda till att åtgärder på EU-nivå blir
|
1.3.6 |
ReK anser att EU:s modell är en balansgång mellan den enskilde och samhället, staten och myndigheter på andra nivåer, marknadsvinster, bestämmelser och föreskrifter. Kommissionens prioritering av vissa rubriker inom budgetplanen möjliggör framtida hållbar tillväxt inom den modell som skänkt EU stabilitet och tillväxt under de senaste 50 åren. |
1.3.7 |
ReK anser att kommissionen antagit en välbalanserad strategi för sammanhållningspolitik i alla budgetrubriker med särskild tonvikt på de nya medlemsstaternas behov genom att finna en noga avvägd balans mellan de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna i hela EU. |
1.3.8 |
ReK anser att man i alla dessa budgetrubriker kan se viktiga exempel på hur EU-modellen skapat mervärde. EU-investeringar i forskning och utveckling, gränsöverskridande utbyte och infrastrukturprojekt utgör en partnerskapsstrategi som främjar målen från Lissabon och Göteborg om att stärka tillväxten, konvergensen, konkurrenskraften och hållbarheten på lång sikt. En partnerskapsstrategi för forskningen och utvecklingen inom Europa omfattar också en geografiskt decentraliserad utbildnings- och forskningsinfrastruktur som gör det möjligt att fullt ut dra nytta av den europeiska befolkningens höga utbildningsnivå och tillväxtpotential. Marknadsbaserade lösningar kan inte ensamma skapa den hållbara framtid som EU eftersträvar. |
1.3.9 |
ReK erkänner att överkomlighet och budgetdisciplin är viktiga faktorer bakom förhandlingsprocessen, där det finns två metoder för att fastställa en budgetplan, nämligen:
|
1.3.10 |
ReK ser att kommissionen förespråkat den första metoden ur ett perspektiv nedifrån och upp, som bygger på en bedömning av behoven nedifrån och upp. |
1.3.11 |
ReK förkastar resonemanget att den andra metoden skulle vara en hållbar lösning på EU:s ekonomiska, sociala och demokratiska utmaningar. |
1.4 Ekonomisk ram
Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag att inrätta en ny ekonomisk ram med utgångspunkt i ett begränsat antal politiska mål:
— |
1a) |
Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning. |
— |
1b) |
Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning. |
— |
2) |
Långsiktigt utnyttjande och bevarande av naturresurser. |
— |
3) |
Medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa. |
— |
4) |
EU som global partner. |
Kommitténs kommentarer berör i huvudsak kapitlen om hållbar utveckling, 1a, 1b och 2.
1.4.1 Hållbar tillväxt
— |
ReK erkänner den ekonomiska och politiska logiken i att använda hållbar utveckling som budgetmässig väg för de tre kompletterande pelarna: konvergens, konkurrenskraft och sysselsättning samt samarbete mellan regioner. |
— |
Det är välkommet att man föreslår en budget för struktur- och sammanhållningspolitiken på 336,2 miljarder euro för 2007–2013. Det skall jämföras med struktur- och sammanhållningsmedel på 213 miljarder euro för 2000–2006. 78 % (262,3 miljarder) anslås till konvergensmålet för regioner som släpar efter i utvecklingen, 18 % (68,5 miljarder euro) till regional konkurrenskraft och sysselsättning, och 4 % (13,5 miljarder) till det territoriella samarbetsmålet för gränsöverskridande och mellanregional utveckling (8). |
— |
Kommittén noterar att en enda budgetpost (262,3 miljarder) avser konvergensmålet för regioner där BNI per capita understiger 75 % av genomsnittet för EU-25. 22 miljarder kan sökas av de sammanhållningsländer i EU-15 som är stödberättigade nu men som inte längre kommer att uppfylla detta kriterium av rent statistiska skäl (utfasningsregioner). Detta motsvarar 66 % av det belopp som de skulle ha fått under 2007–2013 som fullvärdiga konvergensregioner. |
— |
ReK konstaterar att den enda budgetposten på 336,2 miljarder euro motsvarar 0,41 % av BNI (eller 344,9 miljarder, 0,46 % av BNI, inklusive Solidaritetsfondens administrativa kostnader och andra åtgärder). |
— |
Kommittén betonar att man för att kunna åstadkomma vad man lovat i fråga om en sund makroekonomi, inriktad på hållbar tillväxt, måste se till att programmen inom pelarna får en uttrycklig inriktning mot att uppnå Lissabon-/Göteborgsmålen. |
— |
Kommittén noterar att Lissabonstrategin utformades för att främja hållbar ekonomisk tillväxt och förstärka den sociala sammanhållningen, med följande mål:·
|
— |
Regionkommittén konstaterar att kommissionens tilläggsmeddelande innebär ett erkännande av att vi inte uppfyller målen om tillväxt och minskning av de regionala skillnaderna, vilka är grundläggande för Lissabon-/Göteborgstrategin. Detta är delvis en följd av kraven på att möta den globala konkurrensen, produktivitetsproblemen, en åldrande befolkning och ökade förväntningar på sjukvården, med det tryck som detta ställer på de offentliga utgifterna. |
— |
ReK anser att de faktorer som är av central betydelse för att uppnå framgång bör fastställas och mätas så att det går att övervaka och genomföra Lissabon-/Göteborgsmålen, och man bör även kartlägga metoder för att mobilisera det civila samhället, regionala och lokala myndigheter samt företagsledare, som alla i hög grad berörs av att Lissabonprocessen blir framgångsrik, allt i syfte att alla skall kunna ta del av Lissabon-/Göteborgsstrategin. |
— |
ReK konstaterar att om utgiftsnivåerna i budgetplanen sänks under de betalningsbemyndiganden på 1,14 % av BNI som kommissionen föreslår, skulle de program som försvinner vara de som berör underrubriken för stöd till regional konkurrenskraft och sysselsättning utanför de mindre välbeställda regionerna, under rubriken 1 b, Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning. Problemet med regionala skillnader skulle förvärras. Det skulle således inte bli möjligt för alla regioner att delta på jämställd fot för att förbättra konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning i EU som helhet. |
— |
ReK har konsekvent stött konkurrenskrafts- och sysselsättningsåtgärder för att säkerställa att hela EU:s territorium till fullo kan ta del av Lissabon-/Göteborgsstrategin, men frågar sig i vilken utsträckning programmen inom pelaren på ett övergripande sätt kan säkerställa Lissabon-/Göteborgsmålen när bristen på regionalt välstånd är den enda indikatorn för finansieringen. |
— |
Kommittén konstaterar att BNP som huvudsaklig indikator har ett antal svagheter, vilket också påpekas i den tredje sammanhållningsrapporten, och det har upprepade gånger visats att skillnaderna inom regioner, som till exempel är tydliga i stora och mellanstora städer (9), ofta är större än skillnaderna mellan regioner. |
— |
Regionkommittén beklagar därför att problemet inom och mellan regioner försvåras genom att budgetanslaget minskas för detta nya ”mål 2” jämfört med tidigare programperiod: Budgetanslaget är 18 % 2007–2013 jämfört med 23,8 % under 2000–200610. |
— |
Kommittén välkomnar det ökade erkännandet av storstadsområdenas möjligheter att driva på den ekonomiska tillväxten, men anser att de bestämmelser som föreslås för de nationella ramarna bör innehålla uttryckliga hänvisningar till hållbar stadsutveckling för att återspegla stadsområdenas roll som ekonomiska motorer i EU:s ekonomi. |
— |
ReK beklagar att man visserligen via Lissabonstrategin påpekar att en befolkningens åldrande leder till lägre tillväxttakt och lägre BNP – och vilka åtgärder som krävs för att motverka dessa effekter – men inte samtidigt ser vilka möjligheter till ökad konkurrenskraft och tillväxt ungdomen har att erbjuda. |
a) Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning
— Främja företagens konkurrenskraft i en fullt integrerad inre marknad
— |
Kommittén anser också att industripolitiken i Europa måste bli föremål för en nylansering genom att företagsvänliga förutsättningar skapas. |
— |
Kommittén betonar behovet av att utnyttja och uppmuntra utvecklingspotentialen i de små och medelstora företagen som byggstenar för tillväxt på inre marknaden. Det bör påpekas att de små och medelstora företagen utgör den kanske största outnyttjade potentialen på inre marknaden. |
— |
Kommittén noterar att man genom att tillämpa inre marknadens bestämmelser på sammanhållningspolitiken för att stimulera småföretagen skulle kunna uppnå avsevärt mervärde genom en ökning av handeln inom gemenskapen mellan mindre utvecklade regioner och resten av EU, eftersom ungefär en fjärdedel av sammanhållningspolitikens utgifter för konkurrenskraft återvänder till övriga delar av unionen i form av ökad export. |
— |
ReK anser att det krävs horisontella undantagsförordningar som stöd för forskning och teknisk utveckling samt små och medelstora företag när statsstödsreglerna reformeras. |
— |
Kommittén anser att konsekvensanalyser som medför en bättre inriktning på det statliga stödet – med större flexibilitet för nationella, regionala och lokala myndigheter att vidta åtgärder som har begränsad effekt på konkurrens och handel på EU-nivå men som korrigerar marknadens tillkortakommanden – bidrar till utvecklingen på områden som sackar efter samt främjar företagarandan. |
— Öka EU:s insatser för forskning och teknisk utveckling
— |
Regionkommittén anser att ett antal åtgärder och arrangemang för ekonomiskt stöd krävs om EU skall bli en dynamisk kunskapsbaserad ekonomi, i synnerhet inrättandet av expertcentra som skulle kunna driva på större regionala ekonomier, sprida spetskompetensen och öka konkurrenskraften i hela EU. |
— |
Kommittén håller med kommissionen om att förstärkta EU-satsningar på forskning och teknisk utveckling är ett centralt mål för det utvidgade EU, men det krävs skälig balans mellan offentlig och privat finansiering11. |
— |
Vi stöder följaktligen beslutet från Europeiska rådet i Barcelona att öka forsknings- och utvecklingsutgifterna till 3 % av EU:s BNP före 2010. |
— Förbinda de europeiska länderna genom EU-nätverk
— |
Regionkommittén stöder kommissionens förslag att öka det ekonomiska stödet till utvecklingen av transeuropeiska nätverk. Särskild prioritet bör ges till gränsöverskridande projekt som uppmuntrar intermodalitet och användningen av hållbara transportsätt, i synnerhet konceptet med höghastighetsvattenvägar, under förutsättning att dessa passar in i en övergripande plan för hållbara transporter. |
— |
De transeuropeiska transportnäten, i detta fall höghastighetsvattenvägarna, kan spela en stor roll för öar när det gäller att lösa de problem med tillgång till inre marknaden på lika villkor som uppstår i regioner med naturbetingade och befolkningsrelaterade handikapp. |
— |
Kommittén konstaterar att det finns en begränsad förmåga i medlemsstaterna att göra erforderliga infrastrukturinvesteringar vid en tidpunkt när man strävar efter att minska de offentliga utgifterna i syfte att uppfylla stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser. |
— |
ReK understryker att finansiering av de transeuropeiska transportnäten från lokala och regionala myndigheter endast kan ske i mycket liten omfattning med tanke på de stora åtaganden för andra infrastrukturinvesteringar som ofta krävs för att de transeuropeiska transportnäten skall fungera smidigt och med tanke på hur den lokala ekonomin och den sociala infrastrukturen fungerar. |
— |
Kommittén noterar att ökad konkurrenskraft uppmuntrar ett erkännande av den centrala samverkan mellan städer och regioner, vilket i sin tur kan skapa en kritisk massa som kan åstadkomma avsevärd tillväxt inom stora områden, något som inte är möjligt för enstaka städer eller regioner. Strategiska nätverk mellan europeiska städer, t.ex. Urbact, är goda exempel på detta, som bör underlättas på EU-nivå i syfte att säkerställa utbyte av goda metoder och sakkunskap mellan regioner samt nödvändiga investeringar för att uppnå och Lissabon-/Göteborgsmålen. |
— Förbättra kvaliteten på utbildningen
— |
Regionkommittén understryker att utveckling och vidareutbildning av mänskligt kapital på lokal och regional nivå är av avgörande betydelse för utvecklingen av EU:s inre marknad och genomförandet av Lissabonstrategin. Åtgärder som vidtas inom hela EU för ökad rörlighet kommer att få verklig ekonomisk genomslagskraft. Både som enskilda åtgärder och som helhet betraktat kommer dessa insatser att ge god utdelning och vara kostnadseffektiva. Den extra belastning som åtgärderna innebär för budgeten bör betraktas som förutsättning för att man skall kunna säkerställa en smidig funktion och utveckling av en integrerad arbetsmarknad och ett gemensamt europeiskt kunskapsområde. |
— Att hjälpa det europeiska samfundet att föregripa och hantera sociala förändringar
— |
Regionkommittén instämmer i kommissionens åsikt att det måste finnas ett lämpligt regelverk för företag och arbetstagare som fastställer sociala normer och grundläggande rättigheter. |
b) Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning
— |
Regionkommittén konstaterar att gemenskapsmervärde inte skapas endast genom finansiering, utan också när gemenskapsmetoden används för att utforma program som tar hänsyn till och tillhandahåller regionala strategier. Endast gemenskapens institutionella ramar kan säkerställa att sektorspolitiken och de finansiella instrumenten kompletteras så att gemenskapens mål uppnås i fråga om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. |
— |
Regionkommittén konstaterar att konvergensmålet måste prioriteras efter utvidgningen av solidaritet med de nya medlemsstaterna och de svagaste regionerna i de gamla medlemsstaterna så att anslag tilldelas de regioner och städer som släpar mest efter. |
— |
Regionkommittén vill påpeka att kommissionens förslag om tilldelning av ekonomiska medel till EU:s strukturfonder under den kommande finansieringsperioden utgör en rättvis kompromiss också för regionerna i det förutvarande EU-15 eftersom 109,8 miljarder euro tilldelas det nya mål 1 och 56,6 miljarder euro det nya mål 2 i de gamla medlemsstaterna (i jämförelse med 154 miljarder euro respektive 46,6 miljarder euro under innevarande finansieringsperiod). |
— |
Kommittén varnar för att principerna om partnerskap och solidaritet kan undergrävas när vissa medlemsstater inte längre är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden på grund av utvidgningens statistiska effekt. |
— |
Kommittén noterar orsakerna till att inte låta sammanhållningsstödet understiga 4 % av medlemsstaternas BNP när medel från ERUF, ESF och Sammanhållningsfonden anslås, inklusive de resurser som överförs som en del av landsbygdsutvecklingspolitiken och omstruktureringen av fiskerinäringen (10). Reduceringen av de ekonomiska och sociala skillnaderna måste förbli en av Europeiska unionens högst prioriterade mål, och dessa fondmedel är nödvändiga för att hjälpa regioner och medlemsstater med eftersläpande ekonomisk och social utveckling att komma ifatt. |
— |
ReK godtar att principen bakom Berlinformeln – ju mindre utvecklad regionen är, desto mer stöd bör den få – var välgrundad, och den bör tillämpas i framtiden. De missförhållanden som uppstår i och med tillämpningen av absorptionstaket på 4 % av den nationella BNP:n för alla medlemsstater bör därför undersökas. |
— |
Kommittén varnar emellertid för att eventuella justeringar av de generella betalningsbemyndigandena kommer att ske utanför detta tak på 4 % och att resultatet av detta därför på ett allvarligt sätt kommer att underminera principen om att alla skall kunna ta del av Lissabon-/Göteborgsdagordningen medan sammanhållningsfinansieringen kommer att vara garanterad inom de nya medlemsstaterna. |
— |
Kommittén erkänner vikten av att förbättra kapacitetsutvecklingen inom de lokala och regionala myndigheterna i de nya medlemsstaterna och de nya grannländerna. Avsevärda framsteg kan göras när det gäller gränsöverskridande och mellanregionalt samarbete genom utbyte av kunskaper och sakkunskap mellan sakkunniga från de lokala och regionala myndigheterna. |
1.4.2 Bevarande och förvaltning av naturresurser
Regionkommittén välkomnar budgetplanens erkännande av behovet av att diversifiera verksamheten på landsbygden: förbättra miljön och livskvaliteten som ett viktigt komplement till att uppnå territoriell sammanhållning inom ramen för målet om hållbar utveckling i Lissabon-/Göteborgsstrategin.
Kommittén ser med oro på att tillväxt- och utvecklingsindikatorerna, inbegripet sysselsättning, näringsliv och mångfald, konsekvent ligger lägre i landsbygdsområden, vilket undergräver möjligheterna att bo där.
ReK välkomnar stadsutvecklingsprogrammens möjligheter att driva på utvecklingen på landsbygden genom särskilda initiativ för forskning och utveckling, företagande och social förändring, även om det står klart att avlägset belägna landsbygdsområden troligtvis inte kommer att kunna dra nytta av sådana initiativ.
Kommittén vill trots detta betona behovet av balanserade lösningar för olika situationer i landsbygdsområden, inbegripet områden med naturbetingade handikapp och särskilda miljömässiga hinder.
Kommittén vill också betona den centrala betydelsen av att respektera den regionala mångfalden där idén om ett underliggande paradigm för stad och land för tillväxt och sammanhållning innebär en förflyttning bort från industri- och jordbruksmodeller som inte längre kan hantera globaliseringens utmaningar.
ReK:s stöder det erkännande som ges till miljöskydd i alla former, globalt, regionalt, i städerna, på landsbygden och i den marina miljön, som en övergripande beståndsdel i programmen. Mot denna bakgrund bör de lokala och regionala myndigheter som är ansvariga för naturskyddsområden inom ramen för Natura 2000 garanteras en lämplig finansiering från relevanta politiska instrument.
1.4.3 Medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa
Kommittén gläder sig åt att kommissionen vill utveckla och närmare undersöka frågorna om
EU-medborgarskapet och på ett ansvarsfullt sätt ta itu med de svåra frågorna rörande migration och integration, frihet, säkerhet och rättvisa som påverkar städer och landsbygdsområden i hela unionen, i enlighet med ingressen till stadgan (11).
Kommittén konstaterar att frågor som rör invandring och asyl inte längre kan behandlas tillfredsställande genom åtgärder som vidtas endast av medlemsstaterna. ReK vill också understryka att många lokala och regionala myndigheter nu ligger i första linjen när det gäller att tillhandahålla stödåtgärder och insatser.
Både i EU:s storstäder och landsbygd har man omfattande och växande erfarenhet av invandrad arbetskraft och ny bebyggelse. Denna kunskap och erfarenhet av integrering av invandrare bör därför återspeglas i bestämmelserna i de förordningar som kommissionen lägger fram inom dessa områden.
Regionkommittén konstaterar att de nuvarande programmen för konsumentskydd, livsmedelssäkerhet och hälsofrågor inte uppfyller EU-medborgarnas förväntningar.
Därför stöder kommittén införandet av två nya instrument: ett livsmedelssäkerhetsprogram och ett program för konsumentskyddspolitik och folkhälsa.
1.4.4 Extern politik
Regionkommittén stöder det erkännande som görs i budgetplanen för 2007–2013 av att EU till följd av utvidgningen och ökade lokala och regionala krav bör stärka sin förmåga att värna mänskliga rättigheter, främja demokrati och bekämpa fattigdom i EU:s nya grannländer genom multilaterala och bilaterala överenskommelser.
Kommittén stöder kommissionens åsikt att den externa verksamheten bör vara enhetlig och samordnad så att de befintliga resurserna används på bästa möjliga sätt.
ReK välkomnar kommissionens åsikt att det behövs en ny grannskapspolitik för att bygga vidare på den positiva gränsöverskridande utveckling som har ägt rum sedan 1989 och tidigare. Syftet skulle vara att stödja åtgärder som syftar till successiv ekonomisk integration, närmare politiskt samarbete och utvecklingen av gemensam infrastruktur.
Kommittén betonar vikten av att förbättra kapacitetsutvecklingen inom de lokala och regionala myndigheterna i de nya medlemsstaterna och grannländerna.
1.4.5 Korrektionsmekanismen
Regionkommittén konstaterar att förhandlingarna om budgetplanen för 2007–2013 kommer att omfatta mekanismerna för den sammanlagda finansieringen av unionen och de enskilda medlemsstaternas bidrag. Kommissionen har lagt fram ett separat förslag som syftar till att avskaffa Storbritanniens nuvarande avdrag och införa en allmän korrektionsmekanism som skall återspegla medlemsstaternas relativa välstånd.
Kommittén anser att ett rättvist system måste införas för att man skall kunna möta unionens budgetkrav och att detta system skulle avskaffa de avdrag som vissa medlemsstater har i dag.
Kommittén står bakom kommissionens åsikt att detta arbetssätt ger möjlighet att avskaffa de korrektionsmekanismer som infördes under de föregående finansiella perioderna och justera vissa medlemsstaters alltför negativa nettobalanser i förhållande till bidragen till betalningsåtagandena från EU-budgeten. Om detta kan uppnås skulle det förhindra alltför stora skattebördor på enskilda medlemsstater, och solidariteten på EU-nivå skulle upprätthållas.
1.4.6 Stabilitets- och tillväxtpakten
Kommittén är medveten om att stabilitets- och tillväxtpaktens nuvarande utformning, och det restriktiva genomförande som inte tillåter medlemsstaterna att ha ett budgetunderskott motsvarande mer än 3 % av BNP eller 60 % i skulder, endast rör stabilitetsproblem som grundar sig på de ekonomiska förhållandena i slutet av 90-talet, medan det för närvarande finns ett starkt behov av ett mer tillväxtinriktat politiskt ramverk. Utan tillväxtinriktning kommer det att bli omöjligt att beakta de sociala och miljömässiga aspekterna av Lissabon-/Göteborgsstrategin.
Kommittén stöder kommissionens förslag beträffande en reform av stabilitets- och tillväxtpakten som erbjuder flexibla möjligheter att utöva en ekonomisk politik som minskar följderna av de ekonomiska konjunkturerna, utan att betydelsen av en stabil ekonomi glöms bort. Detta ger ett större manöverutrymme, så att länder kan planera för större offentliga utgifter och skattesänkningar under perioder av ekonomisk tillbakagång.
Ett sätt skulle kunna vara att införa ett system där kapitalinvesteringar på vissa områden som faller inom gemenskapens behörighetsområde, och som man enats om inom ramen för Lissabonstrategin, skulle undantas från de vanliga budgetbokföringsförfarandena. Därmed skulle det bli möjligt att göra nödvändiga offentliga investeringar som främjar tillväxten, utan att paktens finansdisciplin för den skull äventyras.
Kommittén föreslår ett annat angreppssätt för att förbättra mekanismen för att genomdriva stabilitets- och tillväxtpakten på ett sätt som väger in det faktiska ekonomiska läget i varje medlemsstat, så att målet med budgetbalans på medellång sikt skulle differentieras för varje stat: Man skulle ta hänsyn till investeringsnivå, skulddynamik, hållbara offentliga finanser och potentiell tillväxt.
1.5 Genomförandeinstrument och styresformer
1.5.1 En färdplan
Kommittén noterar att man i slutdelen av budgetplanen 2007-2013 hyser farhågor beträffande genomförandeinstrumentens effektivitet och beträffande lämpliga styresformer, faktorer som är av stor betydelse för de lokala och regionala myndigheterna.
I meddelandet görs ingen utförlig behandling av de bidrag som olika lokala, regionala, nationella och europeiska styresnivåer skulle kunna ge för att man skall komma till rätta med de nuvarande bristerna.
Kommittén vill påpeka att nationella åtgärder, samordning och offentliga satsningar via EU:s budget kräver rätt kombination av dessa insatser vid rätt tidpunkt. Genom den öppna samordningsmetoden, som ligger till grund för Lissabon-/Göteborgsstrategin, anges målsättningar, indikatorer och referensvärden. Dessutom införs nationella och regionala strategier genom nationella handlingsplaner, periodisk övervakning, utvärdering och granskning av bästa metoden, ”peer review”. Härigenom tillförs ett mervärde till målsättningarna genom överföring av de kunskaper och erfarenheter som finns på lokal och regional nivå.
Kommittén anser dock att processen i sin nuvarande form inte har varit tillräckligt effektiv när det gäller att uppnå målen från Lissabon och Göteborg. Det har inte förekommit mycket politiksamordning mellan medlemsstaterna och inget grupptryck för att uppnå Lissabonmålen. Dessutom har den öppna samordningsmetoden misslyckats med att göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga, myndigheter som kan spela en viktig roll för att göra staden eller regionen konkurrenskraftig och därmed bidra till det grupptryck som krävs.
Kommittén anser emellertid att den öppna samordningsmetoden fortfarande är ett alternativ till överstatligt beslutsfattande och att den kan vidareutvecklas för att skapa en effektiv genomförandeprocess, förutsatt att man förenklar dagens myriader av framställningar och slipper unilaterala diskussioner mellan medlemsstater och kommissionen i enskilda politiska frågor.
Detta tyder på att det finns behov av att utforska nya, flexibla metoder och att utveckla en trepartsmodell genom kontraktsbaserade metoder där de lokala och regionala myndigheterna engageras för att de politiska målsättningarna skall uppnås, och för att se till att genomförandemekanismerna får större genomslag. Detta skulle inte medföra några komplikationer och inte heller bara vara abstrakta idéer, utan skapa en konkret och systematisk dialog med de lokala och regionala myndigheterna.
ReK rekommenderar starkt att den färdplan som kommissionen har föreslagit – ett gemensamt program som innefattar åtgärder och finansiering på såväl nationell som europeisk nivå – även inbegriper de lokala och regionala myndigheterna. Ramprogrammens regionala komponent är viktig för förverkligandet av sammanhållningsmålen mellan och inom medlemsstaterna.
För att lokala och regionala myndigheter skall kunna inbegripas i EU:s styresformer förespråkar ReK återigen trepartsöverenskommelser. Genomförandet av ramprogrammen är i hög grad beroende av de lokala och regionala aktörernas engagemang.
1.5.2 Strategier och program
Kommittén noterar att budgetplanen 2007–2013 och tilläggsmeddelandet föreskriver att de instrument som finns tillgängliga för att stödja unionens politiska målsättningar i största möjliga mån skall förenklas och konsolideras till ett enda instrument per politikområde och till en fond per program.
Det är positivt att sammanhållningsprogrammen kommer att stödjas via enskilda fonder (Sammanhållningsfonden, ERUF och ESK), medan insatser för jordbruk och fiske nu skall finansieras under rubriken för hållbar hushållning och skydd av naturtillgångar.
Kommittén välkomnar att stadsdimensionen har införlivats i sammanhållningspolitikens program, vilket gynnar stadsområdena och gör att partnerskapen mellan städer och regioner får större betydelse.
Genom en ny förordning införs en struktur för finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken med en enskild fond för varje pelare: Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).
Det är också positivt att alla landsbygsutvecklingsåtgärder kommer att sammanföras under ett enda instrument i syfte att skapa ett enda program med inriktning på samstämmighet mellan landsbygdsutveckling och sammanhållningsåtgärder:
— |
Ökad konkurrenskraft för jordbrukssektorn genom stöd till omstruktureringar. |
— |
Förbättrad miljö och landsbygd genom stöd till markanvändning. |
— |
Ökad livskvalitet i landsbygdsområdena. |
— |
Främjande av diversifierad näringsverksamhet. |
Kommittén ser positivt på att kommissionen satsar på förenkling och etablerar ett finansieringsinstrument för miljön (Life+), men vi vill påpeka att det är svårt att hitta de verkliga möjligheterna att finansiera miljöprojekt via de olika finansiella instrument som kommer att ha inrättats för 2007–2013. Det är avgörande att samordna de olika bidragstyperna för att täcka de olika prioriteringarna och arrangemangen för gemenskapens satsningar.
Regionkommittén har betänkligheter i fråga om att kommissionen vill decentralisera en betydande del av budgeten för Life+ (75–80 % av instrumentet) till de olika medlemsstaterna, utan att redovisa arrangemangen och villkoren för denna ”decentralisering” i förslaget till förordning.
Kommittén noterar förslaget om ett nytt grannskapsinstrument som syftar till gränsöverskridande samarbete mellan EU och grannländerna. Detta framhåller den betydelse EU har för att främja stabilitet och välstånd utanför sina yttre gränser genom en hållbar ekonomisk och social utveckling.
ReK välkomnar inrättandet av EFF som enda instrument för omstrukturering av fiskerisektorn, med nära koppling till sammanhållningsinstrumenten. Detta kan ge
— |
hållbar utveckling i kustområdena, |
— |
en anpassning av fiskeflottorna; vattenbruk och fiskförädlingsindustrier. |
Dessa förslag bidrar till att ge medborgarna bättre insyn i budgetplanen.
2. Regionkommitténs rekommendationer
2.1 Partnerskap
2.1.1 |
ReK kräver att partnerskapsprincipen, som knyter samman lokala, regionala, nationella och gränsöverskridande nivåer, skall ges en övergripande inriktning och genomsyra alla förslag som kommissionen lägger fram. Denna princip måste relativt snart erkännas och tillämpas av såväl kommissionen som ministerrådet och på ett konsekvent sätt förmedlas till alla medlemsstater samt spridas via massmedia för att framhålla unionens mervärde. |
2.1.2 |
Partnerskapsprincipen måste tillämpas på ett konsekvent sätt i de detaljerade bestämmelser som kommissionen utarbetar beträffande alla olika politiska åtgärder i budgetplanen för 2007–2013. |
2.1.3 |
Partnerskapsprincipen bör helt och fullt genomsyra de nya förordningarna om dessa program, och i synnerhet om transeuropeiskt samarbete, och den kunskap och sakkunskap som de berörda lokala och regionala myndigheterna besitter bör därvid tas tillvara. |
2.2 Enhetlighet
2.2.1 |
Kommittén betonar hur viktigt det är att förbättra samordningen mellan sammanhållningspolitiken och andra specifika europeiska politikområden, i synnerhet jordbruks-, forsknings-, konkurrens-, miljö- och transportpolitiken, så att områdesbaserade grepp kan tas. Utöver partnerskapsprincipen måste de nya programmen avspegla både kommissionens och rådets åtagande när det gäller principen om samordnad förvaltning över alla myndighetsområden – lokalt, regionalt, nationellt och på EU-nivån. |
2.3 Trepartsöverenskommelser
2.3.1 |
Kommittén rekommenderar att utnyttjandet av trepartsöverenskommelser utvidgas, så att styresformerna kan förverkligas i budgetplanen för 2007–2013 och överenskommelserna bör innebära att valda ledamöter i lokala och regionala myndigheter engagerar sig i färdplanen, särskilt när det gäller det territoriella inslaget i ramprogrammen, som krävs för genomförandet av sammanhållningsmålen både mellan och inom medlemsstaterna. |
2.3.2 |
Ett lokalt och regionalt engagemang för färdplansprocessen, där regionala strategier ingår i den nationella strategin, skulle inte bara leda till större enhetlighet vid genomförandet av planerna för en hållbar tillväxt, utan även till förbättrad information om den europeiska sammanhållningspolitiken och till en omprioritering av resurserna till de områden där de behövs bäst. |
2.3.3 |
ReK understryker att dessa arrangemang skulle kunna införas utan att man ger avkall på det akuta behovet av att förenkla och rationalisera utformningen och genomförandet av programmen under Konkurrenskraft och sammanhållning. |
2.3.4 |
ReK rekommenderar att det genomförs en mellaninstitutionell kritisk konsekvensanalys för att bedöma det som redan har utförts och vad som fungerar på olika politikområden i medlemsstaterna. Ett revisionsförfarande skulle göra det möjligt att fastställa huruvida de strategiska mål som sattes upp i Lissabon och Göteborg har uppnåtts, och att fördela resurserna till de områden där de behövs bäst. |
2.4 Sammanhållningspolitik
2.4.1 |
ReK vill åter framhålla att det finns en ofrånkomlig koppling mellan en effektiv gemenskapsomfattande regionalpolitik och genomförandet av agendan från Lissabon och Göteborg. En framtida tillväxt och konkurrenskraft i alla delar av Europa kan bäst främjas genom en fortsatt sammanhållningspolitik inom EU, inte genom att denna politik förs tillbaka till nationell nivå. Detta skulle bekräfta att EU:s regionalpolitik hittills haft positiv effekt när det gäller att förstärka gemenskapens sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållning. |
2.4.2 |
Kommittén kräver att samtliga nationella åtgärdsprogram för tillväxt och sysselsättning som medlemsstaterna och kommissionen upprättar skall återspegla samråd och samverkan med lokala och regionala myndigheter. Strategiska planer för städer och regioner måste påverka uppläggningen av de åtaganden och mål som ställs upp i de nationella programmen. |
2.4.3 |
Kommittén föreslår också att det införs en mekanism som underlättar utformningen av program i vilka två eller fler regioner skulle kunna delta, när det gäller åtgärder som kan ge ett verkligt bidrag till konkurrenskraften i området. |
2.4.4 |
ReK understryker att pelaren Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning i budgetplanen för 2007-2013 inte får bli justeringsvariabeln i förhandlingarna om bidragsfördelningen för nästa ramperiod. Kommittén inser visserligen att konvergensmålet bör prioriteras bland sammanhållningsrubrikerna, men menar att EU bör stödja konkurrenskraftsmålet för att kunna föregripa och främja förändringar så att ”nya” Lissabonstrategins mål kan uppnås. |
2.4.5 |
Kommittén förespråkar att sammanhållningspolitiken finansieras med minst 0,41 % av EU:s BNI för att säkerställa att målen för sammanhållningspolitiken uppnås fullt ut i EU:s 25 medlemsstater. |
2.4.6 |
ReK håller med om att tillämpningen av absorptionstaket på 4 % av den nationella BNP:n för medlemsstaterna måste vara förenlig med Berlinformelns följder för de mindre utvecklade regionerna. |
2.4.7 |
ReK kräver att programmen för en hållbar landsbygdsutveckling får en nära koppling till programmen för sammanhållningspolitiken och att de inte ersätter jordbruksprogrammen till följd av begränsningar i de egna medlen. |
2.4.8 |
ReK vill betona att de regionala stödkriterierna för pelaren Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning måste utgå från flera olika indikatorer som återspeglar de regionala och lokala behoven, åtkomligheten och möjligheterna och kan beakta mellanregionala skillnader. |
2.4.9 |
Kommittén kräver att de möjligheter städerna kan erbjuda i fråga om social och ekonomisk utveckling inom hela unionen beaktas och tillvaratas i den strategiska planeringen på nationell nivå. |
2.4.10 |
ReK önskar delta i aktivt samråd genom deltagande i den årliga granskningen av dagordningarna för konkurrenskraft och sammanhållning vid Europeiska rådets vårmöte. Detta skulle ge lokala och regionala myndigheter möjligheter att lägga fram frågeställningar och välfungerande lösningar efter behov, för förbättrat genomförande av den öppna samordningsmetoden när Lissabon- och Göteborgsdagordningarna skall realiseras. |
2.5 Lissabon-/Göteborgsstrategin
2.5.1 |
Det krävs en enhetligare metod för att införa åtgärder av makroekonomisk, sysselsättningsskapande och social karaktär. Det krävs också initiativ på miljö- och forskningsområdet för att blåsa nytt liv i strategin och vägleda medlemsstaternas nationella åtgärdsprogram. |
2.5.2 |
ReK efterlyser radikala förbättringar i styrningen av Lissabon-Göteborgsstrategin, så att den blir effektivare och mer lättbegriplig. |
2.5.3 |
Regionkommittén anser därför att halvtidsöversynen av Lissabonstrategin bör omfatta en kritisk bedömning av tillämpningen av styresformerna och en analys av hur decentraliseringen har påverkat effektiviteten i genomförandet av Lissabonstrategin. |
2.5.4 |
Även om helhetsbilden av genomförandet av Lissabonstrategin är dyster och pessimistisk vill kommittén framhålla att vissa medlemsstater har lyckats nå de mål som ställts upp på flera politikområden. ReK anser att man bör göra en noggrannare analys av faktorerna bakom dessa framsteg samt att dessa faktorer bör beaktas vid tillämpningen av den öppna samordningsmetoden. |
2.5.5 |
Kommittén kräver uttryckligen att de faktorer som är av central betydelse för framgång på lokal och regional nivå, som bidrar till den ram med fjorton indikatorer och målvärden som föreslagits i Wim Kok-rapporten (12) och som skall användas för att identifiera goda och dåliga resultat på medlemsstatsnivån, skall fastställas och mätas inom hela unionen. |
2.5.6 |
Regionkommittén vill betona att social sammanhållning och miljömässig hållbarhet är beroende av ekonomisk konkurrenskraft. |
2.5.7 |
Regionkommittén anser att det är viktigt att ge de lokala och regionala myndigheterna en större roll när det gäller att sprida kunskap och lansera den innovation och entreprenörsanda som krävs för att uppfylla de mål som fastställdes i Lissabon och Göteborg, och därmed skapa en starkare politisk förankring av strategin. |
2.5.8 |
Regionkommittén rekommenderar att man vid halvtidsöversynen av målen från Lissabon och Göteborg upprättar en europeisk ungdomspakt med inriktning på problem avseende arbetslösheten och integrationen i samhälls- och arbetslivet, i syfte att komplettera de åtgärder inom ramen för Lissabon-/Göteborgsdagordningen som avser en åldrande befolkning. |
2.5.9 |
Regionkommittén önskar att framstegen mot Lissabon-/Göteborgsmålen blir föremål för heltäckande årsrapporter på både nations- och EU-nivå, att kommittén rådfrågas om dessa och att Europeiska rådets vårmöte får möjlighet att fokusera på viktiga politiska frågor för att kunna uppnå Lissabon-/Göteborgsmålen. |
2.5.10 |
Efter utvidgningen, den gemensamma valutan och inre marknaden anser Regionkommittén att EU:s nästa stora projekt bör vara att maximera tillväxten och öka sysselsättningen genom en förnyad fokusering på Lissabon-/Göteborgsdagordningen. |
2.6 Forskning och teknisk utveckling
2.6.1 |
I regelverket för forskning och teknisk utveckling, ett område där man föreslår avsevärt ökad tilldelning av finansiella resurser, måste det finnas ett klart och tydligt erkännande av det territoriella inslaget i ramprogrammet för forskning. |
2.6.2 |
Kommittén önskar att forskningsprogram och forskningspolitik på nationell och regional nivå samordnas så att ett verkligt europeiskt forskningsområde kan skapas som kan stödja konkurrenskrafts- och tillväxtmålen. |
2.6.3 |
”Plattformar för ömsesidigt lärande” och ”innovationspoler” bör utvecklas, vilket kan bidra till att stödja regionala forskningsstrategier och modeller för regional kompetensutveckling som främjar universitetens engagemang i respektive lokala ekonomier. Dessa plattformar och nätverk bör ha en uppläggning som underlättar snabb tillämpning av nya idéer och produkter, som stimulerar till exploatering av grundforskning och tillämpad forskning samt förkortar tiden mellan innovation och praktisk tillämpning. |
2.6.4 |
I sina nationella åtgärdsprogram bör medlemsstaterna redovisa de åtgärder som skall vidtas för att uppnå målet på 3 % av BNP för investeringar i forskning och utveckling. |
2.7 Rörlighet
2.7.1 |
Regionkommittén välkomnar förslagen att tredubbla antalet Erasmusstuderande och öka antalet åtgärder för elevers rörlighet och praktikplaceringar. |
2.8 Styresformer
2.8.1 |
Det är välkommet att man föreslår förstärkta partnerskapsmodeller och inför förenklade verktyg för beslutsfattande – lokalt, regionalt, nationellt och på EU-planet – på och mellan alla myndighetsnivåer. Det är emellertid angeläget att dessa åtgärder vidtas omgående. |
2.8.2 |
Regionkommittén rekommenderar att Europeiska kommissionen inom ramen för målen från Lissabon och Göteborg gör en årlig utvärdering av de nationella handlingsplanerna och att man i fråga om de territoriella aspekterna involverar de lokala och regionala myndigheterna. |
2.8.3 |
Vidare anser Regionkommittén att kommissionen årligen skall redogöra dels för de framsteg som gjorts när det gäller de politiska utmaningarna inom ramen för budgetplanen 2007 – 2013, dels för de olika styrelsenivåernas – den lokala, regionala och nationella nivån – bidrag i syfte att där det behövs främja en ekonomisk reform och ett större engagemang och ansvar från de olika organens och de lokala, regionala och nationella myndigheternas sida. |
2.9 EU-medborgarskap
2.9.1 |
Vi vill understryka att det, vid sidan av de ökade resurser som kommissionen föreslår för åtgärder avseende medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa, måste erkännas utan förbehåll att rättsliga och inrikes frågor inte bara är en förhandlingsfråga mellan Bryssel och medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen på de lokala och regionala myndighetsnivåerna. Här bör man vara särskilt noga med att uppmärksamma de lokala och regionala myndigheterna i de nya medlemsstaterna. |
2.9.2 |
Kommittén önskar att man gör de mekanismer synligare som tydliggör EU-programmens mervärde för alla lokala och regionala myndigheter. På detta sätt kan man förstärka allmänhetens medvetenhet och stöd för EU-politik som realiseras lokalt. |
2.10 Budgetplanen 2007–2013
2.10.1 |
Regionkommittén framhåller än en gång att budgettaket på 1,24 % av BNP som egna medel i budgetplanen 2007–2013 är adekvat. Detta takvärde återspeglar behovet av budgetdisciplin och mervärde för gemenskapen, och denna resurssiffra är det enda sättet att förverkliga åtagandena för sammanhållning och konkurrenskraft, inre marknaden och våra gemensamma förpliktelser enligt fördraget. |
2.10.2 |
Kommittén vill varna för de potentiella risker som en kompromissbudget kan medföra. |
2.10.3 |
ReK stöder Europaparlamentet i dess uppfattning att dagens budgetplan är ett inslag i en övergripande interinstitutionell överenskommelse som bara kan förnyas i en atmosfär av ömsesidigt förtroende bland institutionerna, och på grundval av en gemensam överenskommelse med budgetmyndighetens båda grenar. |
2.10.4 |
De som eftersträvar reducerade anslag kommer sannolikt att inrikta sig på strukturfondsprogrammet, med koppling till regional konkurrenskraft och sysselsättning under underrubriken (1b) om sammanhållning för tillväxt och sysselsättning. Om budgeten skärs ned i oproportionerlig utsträckning på detta område skulle man i praktiken åternationalisera regionalpolitiken för flertalet av de tidigare EU-15-staterna. |
2.10.5 |
All press på anslagsrubrikerna under pelaren Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning måste motverkas när det gäller utvecklingsinitiativet för forskning och teknisk utveckling, så att medlemsstaternas engagemang i Barcelonamålen och en ökning av forsknings- och utvecklingsutgifterna till 3 % av BNP senast år 2010 kan respekteras och upprätthållas. |
2.10.6 |
Kommittén vill varna för att en försenad inledning av programperioden till följd av utdragna förhandlingar kommer att leda till finansieringsstörningar och instabilitet bland EU:s samtliga lokala och regionala myndigheter. |
2.10.7 |
Förhandlingsresultatet måste säkerställa att man bibehåller den solidaritetsprincip som har varit vägledande för EU-politiken ända sedan strukturpolitiken etablerades 1973–1975, nämligen att EU stöder alla stödbehövande regioner, antingen de ligger i rikare eller fattigare länder. |
2.10.8 |
Kommittén uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med sina städer och regioner för att hitta en politisk lösning för de medlemsstater som till följd av utvidgningens statistiska effekt inte längre kommer att vara berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden. |
2.11 Principen En enda fond
2.11.1 |
Det är positivt att utvecklingen går mot enskilda fonder för olika politikområden, bland annat sammanhållningspolitiken, landsbygdsutvecklingen och omstruktureringen av fiskerisektorn. Genom detta angreppssätt harmoniseras de förvaltningsmässiga kriterierna för genomförandet av dessa åtgärder, och genomförandet blir enklare. |
2.12 Statligt stöd
2.12.1 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att utarbeta en ram till stöd för differentiering av regioner i regelverket för statligt stöd i syfte att möjliggöra riktade offentliga investeringar i de fall där man kan korrigera en situation där marknadskrafterna fallerat, utan att konkurrensvillkoren snedvrids. Ett alternativ är också att ge större utrymme åt stöd till forskning och innovationer, särskilt i små och medelstora företag, för att uppnå det territoriella sammanhållningsmålet. |
2.12.2 |
Det behövs lagstiftning om statligt stöd som kan anpassas till de nya regelverken för sammanhållnings- och regionalpolitiken, så att statligt stöd kan godkännas i områden som inte längre är berättigade till sammanhållningsstöd, i proportion till omfattningen av problemen. |
2.12.3 |
Kommittén vill be kommissionen klarlägga regionalstödets framtid enligt artikel 87.3 c med avseende på distinktionerna mellan regioner som är stödberättigade under rubriken ”Stöd till regional konkurrenskraft och sysselsättning” och inte ingår i de mer välmående områden som ligger under konvergensrubriken. |
2.12.4 |
Vi anser att hållbarhetsaspekten också är betydelsefull, och att offentliga investeringar i form av statligt stöd i huvudsak bör ligga i linje med hållbarhetsprinciperna. |
2.13 Korrektionsmekanismen
2.13.1 |
Regionkommittén stöder kommissionens förslag om att inleda en debatt om bristerna i dagens finansieringssystem för EU. |
2.13.2 |
Kommittén stöder kommissionens förslag om att utforma en ny rättvisare korrektionsmekanism. |
2.14 Stabilitet och tillväxt
2.14.1 |
Eftersom tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten inte varit tillräckligt konsekvent och trovärdig måste pakten ta hänsyn till dagens ekonomiska realiteter i EU genom att förbättra den ekonomiska logiken i stabilitets- och tillväxtreglerna. Konsekvensen mellan de nationella och de europeiska processerna måste förstärkas, och de nationella institutionerna måste engageras starkare i den multilaterala övervakningen av den ekonomiska politiken och förbättringar måste göras för att åstadkomma konsekvens mellan skattepolitik och monetär politik. |
2.14.2 |
Eftersom det uppstår allvarliga problem i medlemsstaternas budgetar genom att EU:s ekonomier nu har så låg tillväxt, med en hög arbetslöshetsnivå som paras med fortsatta sociala problem i många regioner och kommuner, skulle det bästa sättet för kommissionen att angripa detta problem vara att revidera genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten för att säkerställa den ekonomiska politikens hållbarhet. Faktum är att EU inte kommer att uppnå den nödvändiga nivån på tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning om inte Europas makroekonomiska villkor också harmonierar med Lissabonstrategin och samordningen av gemenskapsinstrumenten förbättras. |
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EUT C 256, 24.10.2003. s. 1.
(2) EUT C 318, 22.12.2004, s. 1.
(3) ”För att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen skall denna utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska och sociala sammanhållning. Gemenskapen skall särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområdena.”
(4) KOM(2004) 101 slutlig.
(5) ”Sedan 1995 har den genomsnittliga tillväxten för EU-15 varit 2,2 % mot en genomsnittlig tillväxt på 3,6 % för världen som helhet och 3,2 % för USA.” (KOM(2004) 101 slutlig, s. 3).§
(6) Siffran för åtagandena är högre än för betalningarna eftersom den avser resurser som anslås till program som pågår längre än ett år och följaktligen eventuellt inte förbrukas under det år som de budgeterats för. Betalningar förväntas bli realiserade under det budgetår som de knutits till. Medlemsstaternas betalningar kalkyleras årsvis på basis av de betalningsbemyndiganden som tagits upp i budgeten. Taket för egna medel fastställs genom ett rådsbeslut och anger ett maximibelopp för medlemsstaternas bidrag.
(7) HÄNVISNING TILL EN SKRIVELSE FRÅN SEX STATSÖVERHUVUDEN ”Den genomsnittliga utgiftsnivån under den nästa budgetplanen bör enligt vår uppfattning stabiliseras kring den nuvarande utgiftsnivån och bör inte överskrida 1,0 procent av BNI, inbegripet jordbruksutgifter inom det tak som Europeiska rådet fastställde i oktober 2002.”
(8) Konvergensmålet avser regioner med BNI per capita under 75 % av genomsnittet för EU-25, och övergångsstöd till ”utfasningsregioner” i EU-15 med BNI per capita under 90 % av genomsnittet för EU-15. Sammanhållningsfonden omfattar 18 miljarder euro för 2000–2006, och de fyra strukturfonderna 195 miljarder (ERUF, ESF, Fonden för fiskets utveckling och utvecklingssektionen av EUGFJ).
(9) Enligt kommissionens Urban Audit (granskning av tätorter) 2004.
(10) 11,5 % för mål 2 och 12,3 % för mål 3.
(11) EU anslår för närvarande bara 2 % av BNP till utgifter för forskning och utveckling, ungefär 1/3 mindre än i USA. 80 % av klyftan beror på att den privata sektorn underinvesterar i forskning och utveckling. Punkt 3.3.1 i kommissionens meddelande till Europeiska rådets vårmöte (KOM(2005) 24) ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och syselsättning – Nystart för Lissabonstrategin”, 2 februari 2005.
(12) Överföringen av medel till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska fiskerifonden beräknas efter att denna bestämmelse om absorptionstak tillämpats, för att åstadkomma budgetneutralitet.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/18 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Förslag till rådets förordning om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)”
(2005/C 164/03)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
förslaget till rådets förordning om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (KOM(2004) 490 slutlig) – 2004/161 (CNS),
Europeiska kommissionens beslut av den 15 juli 2004 att i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget rådfråga Regionkommittén i ärendet,
presidiets beslut av den 15 juni 2004 att ge utskottet för hållbar utveckling i uppdrag att utarbeta kommitténs yttrande,
slutsatserna från den andra europeiska konferensen om landsbygdsutveckling i Salzburg den 12–14 november 2003,
Europeiska kommissionens utvidgade konsekvensanalys av landsbygdsutvecklingspolitiken efter 2006,
utskottet för hållbar utvecklings bidrag till Regionkommitténs yttrande om den tredje sammanhållningsrapporten (DI CdR 15/2004 rév.1),
Regionkommitténs utkast till yttrande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken – CoR 66/2003 fin (1),
Det utkast till yttrande (CdR 255/2004 rév. 1), som antogs den 9 december 2004 av utskottet för hållbar utveckling (föredragande: Jan Pieter Lokker, ledamot av provinsstyrelsen i Utrecht (NL–PPE).
Yttrandet antogs vid Regionkommitténs 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari):
1. Regionkommitténs ståndpunkt
1. Inledning
1.1 |
Landsbygden i Europeiska unionen (EU) kännetecknas av stor mångfald. Landsbygdspolitiken måste återspegla detta och skapa garantier för att denna mångfald, både när det gäller social struktur och miljö, kan bevaras i framtiden. En levande landsbygd gynnar inte enbart befolkningen på landsbygden utan kommer hela samhället till godo. |
1.2 |
I EU håller långsamt en politik för landsbygden att ta form som utgör mer än en förlängning av politiken för jordbrukssektorn. Landsbygdsekonomin kan ju inte enbart baseras på livsmedelstillverkning med tanke på jordbrukets minskande betydelse i många landsbygdsområden. Det här är enda sättet för den europeiska landsbygden att bevara sin livskraft, ur såväl miljömässig, ekonomisk som social synvinkel. Det handlar för det första om att skapa långsiktiga perspektiv för landsbygdsbefolkningen genom att öka sysselsättningen, utveckla infrastrukturen och skapa större diversifiering när det gäller arbeten på landsbygden. För det andra måste jordbruksproduktionen bli mer konsumentinriktad än producentinriktad, vilket tidigare har varit fallet. För det tredje måste livsmedelskvaliteten förbättras och natur, miljö och vatten skyddas effektivare. |
1.3 |
Därför är det viktigt att utgå från ett realistiskt perspektiv. Det förutsätter att man är medveten om det europeiska jordbrukets roll för landskapsvården och om vilka konsekvenser det skulle få om denna roll skulle gå förlorad genom att man tillämpar snävt ekonomiska kriterier på jord- och skogsbruket. Man kan inte enbart genom landsbygdspolitiken komma till rätta med alla de problem som landsbygdsområdena i EU brottas med. På vissa områden räcker förordningen inte till för att man skall komma till rätta med hela problematiken och då krävs gemensamma insatser från olika fonder. Samordningen – på regional nivå – mellan landsbygdspolitiken och regionalpolitiken (2) är en avgörande faktor i detta sammanhang. ReK efterlyser dock ytterligare förslag till hur man skall säkerställa att EU:s och medlemsstaternas övriga politikområden samt EU:s och medlemsstaternas politik för landsbygdsutveckling kompletterar varandra. På motsvarande sätt bör Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling jämföras med andra politikområden för att säkerställa ömsesidigt gynnsamma mål. |
1.4 |
Landsbygdspolitiken har genom Salzburgkonferensen (2003) fått en ny och kraftig knuff framåt. Regionkommittén konstaterar med tillfredsställelse att slutsatserna från Salzburg i stor utsträckning integrerats i förordningen. Viktiga positiva inslag är att politiken nu skall tillämpas i alla EU:s regioner och att genomförandet och finansieringen förenklas. Regionkommittén stöder också partnerskapet såsom det beskrivs i artikel 6 i förordningen. Det är av största vikt att de lokala och regionala myndigheterna görs delaktiga i alla faser av landsbygdspolitiken. Det är bästa sättet att säkerställa att just de åtgärder vidtas som leder till ökad ekonomisk och social sammanhållning inom regionen i fråga och med andra regioner. |
1.5 |
Kommittén har mot denna bakgrund följande synpunkter på förordningen. Viktigast i detta sammanhang är att det antas en verklig politik för landsbygdsutveckling. |
2. Mot en landsbygdspolitik som omfattar flera sektorer…
2.1 |
ReK ser positivt på att kommissionen med stöd i artikel 159 i fördraget avsätter en betydande andel av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) till regioner inom det nya ”konvergensmålet”. |
2.2 |
Regionkommittén ställer sig positiv till den nya lagstiftningen för landsbygdspolitiken men anser det beklagligt att landsbygdspolitiken i skälen först och främst betraktas som ett komplement till marknads- och inkomstpolitiken och inte tillskrivs en självständig roll. En relaterad fråga är om det finns tillräckliga budgetmedel för att föra en ambitiös landsbygdspolitik. |
2.3 |
Regionkommittén anser att fördelarna med ett mer strategiskt förhållningssätt när det gäller landsbygdsutvecklingen är tydliga. Det är viktigt att en uppsplittring av resurserna förhindras. Mervärdet av en EU-strategi kan dock ifrågasättas. Lissabon- och Göteborgsstrategin samt slutsatserna från Salzburgkonferensen är en fullgod ram på EU-nivå. Det är upp till medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna att avgöra vilken innebörd dessa ramar skall ha för landsbygden och politiken. Endast på så sätt kan man förebygga spänningar mellan önskan om ett mer strategiskt förhållningssätt i landsbygdspolitiken på EU-nivå och önskan om att bevara en tillräcklig grad av flexibilitet på nationell, regional och lokal nivå. |
2.4 |
ReK välkomnar förslaget enligt vilket medlemsstaterna måste rådgöra med de lokala och regionala myndigheterna. Tidsfristen för att utarbeta den nationella strategin och programmen för landsbygdsutveckling väcker dock viss oro inom kommittén. Regionkommittén anser det också vara beklagligt att strategin måste lämnas in, innan programmet kan lämnas in till kommissionen. De båda hänger nämligen nära samman med varandra. Kommittén föreslår att man på denna punkt följer samma förfarande som i regionalpolitiken, där medlemsstaterna kan lämna in den strategiska ramen tillsammans med de operationella programmen (rekommendation 1). |
2.5 |
På längre sikt skulle man kunna sträva efter en enda regionalfond, utan åtskillnad mellan fonden för landsbygdspolitik och fonden för regionalpolitik, där man för varje region på basis av en sammanhängande strategi för hela regionens territorium tar upp alla regionens möjligheter och problem. |
2.6 |
Landsbygdspolitiken uppstår genom ett eller flera program för landsbygdsutveckling. Efter en analys av regionens eller medlemsstatens starka och svaga sidor vidtas genom landsbygdsutvecklingsprogrammet sådana åtgärder som svarar mot regionens eller medlemsstatens behov. Detta står möjligen i strid med bestämmelsen i artikel 16 i förordningen om minimiandelen EU-stöd per prioritering (15, 25 respektive 15 %). ReK anser också att det krävs balans i utgifterna för landsbygdspolitiken. Ur detta perspektiv är det framför allt vettigt att fastställa ett minimum för den tredje prioriteringen, en diversifiering av landsbygdens ekonomi. Av utvärderingarna av de olika landsbygdsprogrammen för perioden 2000-2006 har det nämligen framgått att just denna del av landsbygdspolitiken inte varit särskilt väl utvecklad. Fördelningen av medlen mellan de olika prioriteringarna måste dock också grunda sig på den analys av styrkor och svagheter som finns i programmet. ReK anser därför att man bör utnyttja möjligheten att frångå procenttalen enligt artikel 16, om det finns tillräckliga skäl för detta enligt analysen i programmet (rekommendation 3). |
2.7 |
Man får inte heller genom fördelningen av medlen hämma de projekt som omfattas av förordningen som helhet men faller utom ramen för en av prioriteringarna. Detta verkar dock omöjligt genom bestämmelsen i artikel 71.6, att en viss åtgärd endast kan finansieras inom ramen för en enda prioritering. ReK föreslår därför att denna artikel ändras i detta avseende (rekommendation 19). |
2.8 |
Förordningen är ibland ovanligt detaljerad, framför allt i jämförelse med förordningarna om regionalpolitik. Vissa saker bör dock överlåtas åt dem som har till uppgift att utarbeta landsbygdsprogrammet, till exempel begränsningen av stödet till bättre bearbetning och saluföring till småföretag och mikroföretag, bestämmelsen i artikel 50 att diversifieringsstödet är begränsat till ett barn och taken för EU-stödet enligt bilaga 1. |
2.9 |
I Salzburg drogs slutsatsen att en levande landsbygd inte kan klara sig utan jordbruket och att jordbruket inte kan klara sig utan en levande landsbygd. Det är mycket viktigt att unga bönders etablering ägnas tillräcklig uppmärksamhet i landsbygdsutvecklingsprogrammen. För närvarande saknas det en integrerad politik för unga bönder. Ett startpaket är ett exempel på en sådan integrerad politik, där allt som har att göra med övertagande av ett jordbruk och nyetablering knutits ihop till ett enda projekt. |
2.10 |
ReK tar notis om förslaget att avskaffa de socioekonomiska kriterierna för kartläggning av ”områden som inte är bergsområden men där det finns andra svårigheter” och likställa beräkningsgrunden för ersättning med kostnadsberäkningar för ersättning inom ramen för program för miljövänligt jordbruk. Kommissionens motivering till detta är tydlig, men kommittén är orolig över de effekter som en ändring av kriterierna kan få för jordbruksföretagen i de berörda områdena. Om ändringen leder till stora socioekonomiska konsekvenser skulle dessa kunna lindras genom andra politiska interventioner. Man bör åtminstone överväga en övergångsperiod för att gradvis avskaffa stödet till bönder i områden som snart inte längre kan komma i fråga för stöd. |
2.11 |
Kommittén ställer sig positiv till att nu även andra markägare än lantbrukarna får delta i åtgärderna för ett miljövänligt jordbruk. Detta kan vara den länk som hittills saknats i markanvändningsplaneringen, där målet är att all mark i ett område skall omfattas (och inte bara jordbruksmarken). I anslutning till detta föreslår kommittén att man skall kunna använda sig av andra belöningsgrunder för åtgärder för ett miljövänligt jordbruk, eftersom den nuvarande – som utgår från extra kostnader och inkomstbortfall till följd av åtaganden som gjorts – inte alltid kan tillämpas, till exempel en ersättning baserad på resultat och därtill kopplade fördelar (rekommendation 8). |
2.12 |
Förordningen innehåller inte längre incitament för deltagande i åtgärder för miljövänligt jordbruk, såsom möjligheten att höja ersättningen med 20 %. Detta är olämpligt med tanke på de fördelar och den betydelse som dessa åtgärder har för förvaltningen av landsbygdområdena, och kommittén föreslår att detta incitament återinförs (rekommendation 8). |
2.13 |
Skillnaderna mellan länder med välutvecklat och mindre utvecklat skogsbruk är mycket markanta. Kommissionens förslag är inte tillräckligt flexibla för att uppmuntra till skogsodling i länder där utvecklingsnivån är låg. Den skogsindustri som är under utveckling i dessa länder äventyras och miljöfördelarna går förlorade om ersättning inte utbetalas för att avhjälpa dessa skillnader |
2.14 |
Varje år söker många lantbrukare arbete utanför jordbrukssektorn, vilket i vissa regioner kan förstärka problemet med avbefolkning. Utöver skapandet av nya arbetstillfällen bör större tonvikt läggas vid omskolning av lantbrukare och vid möjligheten att bedriva jordbruksverksamhet på deltid. I landsbygdsutvecklingsprogrammet måste det skapas utrymme för sådan omskolning och för möjligheten att ägna sig åt flera verksamheter, även i kombination med arbete utanför jordbruket, i synnerhet i de regioner där strukturfondernas fördelar är begränsade (framför allt Europeiska socialfonden (ESF)). I regioner som har större koncentration av ESF-stöd bör man i ESF-programmen ge särskilt utrymme för omskolning av lantbrukare och deras möjlighet att bedriva flera verksamheter. |
2.15 |
Landsbygdsområdena i unionen erbjuder ett värdefullt natur- och kulturarv, som kan spela en avgörande roll vid diversifieringen av landsbygdsekonomin. Den lokala turistnäringens kapacitet att utnyttja dessa tillgångar på ett hållbart sätt och ge turisterna upplevelser av hög kvalitet hämmas dock ofta av dåligt utbyggda tjänster och/eller en oändamålsenlig produktutveckling. Därför är det viktigt att man särskilt hänvisar till utbildning i samband med de turismanknutna åtgärderna i artikel 52 i förordningen (rekommendation 12). |
2.16 |
Kvinnorna spelar en stor roll i diversifieringen av landsbygdekonomin men stöter ofta på specifika problem, till exempel begränsningar i tillgången till kapital för att starta en rörelse. ReK anser att förordningen bör bidra till att kvinnor blir mer involverade i landsbygdens ekonomi (rekommendation 11). Internet är också ett ovärderligt verktyg för en diversifiering av landsbygdsekonomin. Många landsbygdsområden har dock begränsad eller ingen tillgång till Internet. ReK välkomnar därför kommissionens förslag om att avsätta ERUF-medel för att landsbygdsområden skall kunna få IKT-infrastruktur i tillräcklig utsträckning. Detta bidrar i hög grad till att överbrygga denna digitala klyfta. På så sätt blir områdena också mer attraktiva för nya företag, och de företag som finns kan skaffa sig nya marknader. Kompletterande åtgärder blir möjliga genom EJFLU som en del av den prioriterade uppgiften att diversifiera ekonomin på landsbygden. |
3. … med stort inflytande för regionerna…
3.1 |
ReK fäster stor vikt vid att lokala och regionala myndigheter involveras i utarbetandet och genomförandet av landsbygdsutvecklingsprogrammen och anser att denna roll bör framhållas tydligare i förordningen (rekommendation 13). ReK anser att man i de nationella strategierna bör lämna tillräckligt med utrymme för skräddarsydda lösningar i regionerna och på lokal nivå (se också punkt 2.2). ReK anser också att det är viktigt att man i strategierna beaktar behovet av en balanserad regional utveckling i varje region. Alltför många föreskrifter på EU-nivå eller nationell nivå om vilken strategi som bör följas kan inverka hämmande på regionala initiativ som anpassats till lokala möjligheter och problem. |
3.2 |
Det behövs skräddarsydda lösningar i fråga om programplanering, finansiering och kontroll. Det är därför också märkligt att man i förordningen föreslår att medlemsstaterna skall utarbeta ett landsbygdsutvecklingsprogram antingen på nationell eller regional nivå. Det är bättre att ge större frihet i detta avseende. Regionala och nationella program bör också kunna kombineras. I medlemsstater med federal förvaltningsstruktur har det under den nuvarande stödperioden visat sig vara möjligt att införa nationella rambestämmelser som därefter tillämpas för de regionala programmen (rekommendation 2). |
3.3 |
ReK stöder förslaget att först och främst genomföra den tredje prioriteringen på basis av lokala utvecklingsstrategier. Det står utom alla tvivel att ny ekonomisk verksamhet är av avgörande betydelse för landsbygdsområden. Denna verksamhet skall utgöra ett komplement till jordbruksverksamheten. Man måste dock se till att denna nya verksamhet introduceras försiktigt, så att inte landsbygdsområdenas specifika kvaliteter äventyras. Denna kommentar ligger i linje med Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ståndpunkt (3), som går ut på att urbanisering av landsbygden måste förhindras, dvs. att man inte kan vidta likadana åtgärder i städer som på landsbygden. Det gäller framför allt sådana landsbygdsområden som står under tryck från städerna och där bevarandet av landsbygdsmiljöns särdrag och egenskaper är av stor betydelse för livskvaliteten i städerna. Problemen i dessa områden, bland annat jordbrukets problem, kräver helt andra lösningar än problemen i de mer avlägsna landsbygdsområdena. Detta måste beaktas i förordningen. |
4. … och en tydlig roll för Leaderdimensionen.
4.1 |
Kommittén fäster stor vikt vid Leaderdimensionen och anser det därför beklagligt att den fått en så otydlig ställning i förordningen. Leaderdimensionen nämns i artikel 4.2 å ena sidan som en fjärde prioritering, å andra sidan som en metod för att ge form åt åtgärderna från de tre första prioriteringarna. Kommittén anser att Leaderdimensionen bör får den plats den förtjänar – som en särskild prioritering att jämföra med Interregs roll inom regionalpolitiken. En anpassning av Leaderdimensionen till andra strategier innebär en fara för denna strategis unika karaktär och mervärde. Kommittén uppmanar kommissionen att i förordningen tydligare ange Leaders roll och att klargöra att Leader är en särskild prioritering. |
4.2 |
När det gäller genomförandet av den lokala strategin verkar det enligt artikel 63.1 som om denna strategi måste uppfylla alla målen för de fyra prioriteringarna. Detta står i strid med bestämmelsen i artikel 62 a, att ett eller flera av målen för de tre prioriteringarna kan uppnås med hjälp av Leadermetoden. Kommittén föreslår att denna inkonsekvens avlägsnas ur förordningen (rekommendation 14). |
4.3 |
ReK stöder förslaget att en del av de EU-medel som varje medlemsstat tilldelas skall sättas av för Leaderdimensionen, i enlighet med det berörda områdets behov. ReK stöder också förslaget att inrätta ett europeiskt nätverk för landsbygdsutveckling. Erfarenheterna av inrättandet av de nationella Leadernätverken kan utnyttjas i det här sammanhanget. ReK varnar dock för att de oacceptabla fördröjningarna vid inrättandet av EU:s observationsorgan för landsbygdsområden (Leader+), Leader- observationsorganet (Leader II) och många av de nationella Leadernätverken kommer att återupprepas. Europeiska kommissionen och medlemsstaterna bör prioritera att inrätta dessa organ redan från första början av programperioden. Lokala myndigheter har stor erfarenhet av att arbeta med Leader-programmet, vilket medlemsstaterna bör dra nytta av när de skall utarbeta en ram för Leader. |
4.4 |
ReK motsätter sig att en väsentlig del av budgeten avsätts till de medlemsstater som har de effektivaste Leaderprogrammen. Detta kommer förmodligen att leda till att kortsiktiga ”lätta” projekt prioriteras framför projekt på lång eller medellång sikt. En tillförlitlig planering kräver att man vet vilka medel som står till förfogande i var och en av medlemsstaterna (rekommendationerna 15 och 18). |
5. Slutsatser
5.1 |
ReK anser det viktigt att övergången mellan programperioden 2000–2006 och programperioden 2007–2013 sker på ett sådant sätt att kontinuiteten när det gäller arbetet och åtgärderna inte riskeras. Därför måste man garantera att de fleråriga åtgärder som beviljades under den tidigare fasen, t.ex. miljöåtgärder inom jordbruket, finansieras under hela den åtagandeperioden och att den utlovade gemenskapsfinansieringen (medfinansieringsnivån) bibehålls. För att EU skall ha en effektiv landsbygdspolitik under den nya fasen stöder ReK kommissionens förslag om en budget på 88,75 miljarder euro (exklusive modulering) för finansiering av EU:s politik för landsbygdsutveckling. Kommittén motsätter sig starkt en åternationalisering av politiken eller delar av denna. |
5.2 |
Kommittén konstaterar att förslaget till förordning förutom en förhandsbedömning, en utvärdering efter halva tiden och en utvärdering i efterhand även föreskriver årliga löpande utvärderingar. Vi ifrågasätter om en årlig löpande utvärdering tillför något mervärde. |
5.3 |
Syftet med denna förordning är också att förenkla lagstiftningen. För att kunna bedöma om detta verkligen skett måste man se på tillämpningsföreskrifterna. ReK skulle också gärna utarbeta ett yttrande om dessa föreskrifter med tanke på vilka erfarenheter kommitténs ledamöter har av att genomföra politiken. |
2. Regionkommitténs rekommendationer
Rekommendation 1
Artikel 11a.2
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering:
Syftet med ändringen är att förfarandet för hur den nationella strategin och landsbygdsutvecklingsplanerna lämnas in skall likställas med det i förordningen om regionalpolitiken. Medlemsstaterna är i enlighet med subsidiaritetsprincipen ansvariga för strategin för landsbygdsutveckling, och den lämpligaste nivån för planeringen beror på den konkreta situationen i varje medlemsstat.
Rekommendation 2
Artikel 14.2
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
Medlemsstaterna får skicka in antingen ett samlat program för hela landet eller ett program för varje region. |
Medlemsstaterna får skicka in antingen ett samlat program för hela landet och/eller ett program för varje region. Om programplaneringen sker både på nationell och regional nivå måste det finnas ett tydligt samband mellan de båda. Medlemsstaterna bör också kunna besluta om nationella rambestämmelser som inkluderas, helt eller delvis, i regionernas program |
Motivering:
Denna ändring ger medlemsstaterna större utrymme att anpassa programplaneringen till sina egna behov.
Rekommendation 3
Artikel 16
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
EU:s stöd för vart och ett av de tre mål som anges i artikel 4 skall utgöra minst 15 % av fondens totala stöd för ett program under prioritering I eller III enligt avsnitt I respektive III i kapitel I i avdelning IV, och 25 % av fondens totala stöd för ett program under prioritering II enligt avsnitt II i kapitel I i samma avdelning. |
EU:s stöd för vart och ett av de tre mål som anges i artikel 4 skall utgöra minst 15 % av fondens totala stöd för ett program under prioritering I eller III enligt avsnitt I respektive III i kapitel I i avdelning IV, och 25 % av fondens totala stöd för ett program under prioritering II enligt avsnitt II i kapitel I i samma avdelning. Dessa procentsatser kan frångås om analysen enligt artikel 15 a motiverar detta. |
Motivering:
Syftet med denna ändring är att ge den myndighet som utarbetar landsbygdsutvecklingsprogrammet större möjligheter att anpassa fördelningen av budgetmedlen mellan åtgärderna till programplaneringsbehoven.
Rekommendation 4
Artikel 19 c iii
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
Stöd för en bättre konkurrenskraft inom jord- och skogsbruket skall avse följande: (…) |
Stöd för en bättre konkurrenskraft inom jord- och skogsbruket skall avse följande: (…) |
||||
|
|
||||
|
|
Motivering
Här avses producentorganisationer i vid mening, dvs. producenter av såväl färska som bearbetade produkter. Dessa organisationer utgör förvaltningsorgan där det ingår producentföretag och/eller bearbetningsföretag.
Rekommendation 5
Artikel 27
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
Motivering
Precis som vid andra strukturfondsåtgärder bör man uppmärksamma att livsmedelsindustrin svarar för fler arbetstillfällen än andra sektorer.
Rekommendation 6
Artikel 34
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||
Stöd enligt den här avdelningen skall avse följande: |
Stöd enligt den här avdelningen skall avse följande: |
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
|
Motivering:
Markanvändningen indelas i EU:s regelverk i två kategorier: jordbruksmark och skogsmark. Blandat jord- och skogsbruk innebär att man på samma mark kombinerar kortsiktig jordbruksverksamhet och djuruppfödning med en långsiktig produktion av träprodukter (exempelvis virke och kork; förbättrade möjligheter till rekreation och ett stort antal positiva miljöeffekter). Blandat jord- och skogsbruk omfattar ett stort antal produktionssystem baserade på en mångsidig markanvändning och ett optimalt utnyttjande av samverkanseffekterna mellan de olika verksamheterna. Det innebär att man drar nytta av att skogsbruket å ena sidan och jordbruket och djuruppfödningen å andra sidan, och att dessa kompletterar varandra. I utkastet till förordning tar man upp detta tredje system för markanvändning som skiljer sig från jordbruk och skogsbruk. Med denna rekommendation tillfogas stöd för bevarande och upprätthållande av blandat jord- och skogsbruk.
Rekommendation 7
Artikel 36
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
Stöd enligt artikel 34 a iii) skall beviljas på årsbasis per hektar utnyttjad jordbruksareal, i syfte att kompensera jordbrukarna för kostnader eller inkomstbortfall på grund av svårigheter i områdena i fråga i samband med tillämpningen av direktiven 79/409/EEG och 92/43/EEG. |
Stöd enligt artikel 34 a iii) skall beviljas på årsbasis per hektar utnyttjad jordbruksareal, i syfte att kompensera jordbrukarna för kostnader eller inkomstbortfall på grund av svårigheter i områdena i fråga i samband med tillämpningen av direktiven 79/409/EEG och 92/43/EEG och i syfte att uppmuntra verksamhetens miljövärde. |
Motivering:
Jordbrukets och djuruppfödningens miljövärde och betydelse för bevarandet av djur, växter och landskap bör erkännas av samhället och inte bara ses som en verksamhet som spelar en begränsad roll.
Rekommendation 8
Artikel 37.4
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering:
Med tanke på hur viktiga överenskommelserna om miljövänligt jordbruk är för förvaltningen av landsbygden bör deltagande i dessa överenskommelser stimuleras. Det är viktigt att bredda basen för beräkningen av stöden eftersom den bas som används i dag inte alltid kan tillämpas.
Rekommendation 9
Ny artikel 46 a
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||
|
Stöd för att bevara och främja blandat jord- och skogsbruk med högt miljövärde
|
Motivering:
Se rekommendation 6.
Rekommendation 10
Ny artikel 46 b
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
|
”Natura 2000-stöd” De stödformer som anges i artikel 31 c ii) beviljas årligen och per hektar blandat jord- och skogsbruk till enskilda personer eller sammanslutningar i syfte att ersätta kostnader till följd av begränsningar i användningen denna yta på grund av tillämpningen av direktiven 79/409 EEG och 92/43/EEG. Stödbeloppet varierar mellan de minimi- och maximibelopp som fastställs i bilaga I. |
Motivering:
Se rekommendation 6.
Rekommendation 11
Artikel 49 a
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
Stöd enligt det här avsnittet skall avse följande: |
Stöd enligt det här avsnittet skall avse följande: |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
Motivering:
Kvinnorna spelar en stor roll i diversifieringen av landsbygdekonomin men stöter ofta på specifika problem, till exempel begränsningar i tillgången till kapital. Syftet med ändringen är att stöd skall kunna ges till åtgärder för att undanröja dessa hinder. Inom ramen för strategierna för landsbygdsutveckling enligt EJFLU-metoden genomförs med stor framgång åtgärder som avser landsbygdsarvet i vidaste bemärkelse. Utöver naturarvet bör även historie- och kulturarvet nämnas, eftersom de är föremål för åtgärder från landsbygdsutvecklingsgruppernas sida.
Rekommendation 12
Artikel 52
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
Stöd enligt artikel 49 a iii) skall avse följande: |
Stöd enligt artikel 49 a iii) skall avse följande: |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
Motivering:
Landsbygdsområden kan erbjuda fantastisk natur och många attraktioner. Den lokala turistnäringens förmåga att utnyttja attraktionerna på ett hållbart sätt och ge turister en upplevelse av hög kvalitet hämmas dock av dåligt utbyggda tjänster eller otillräcklig produktutveckling. Då det i artikel 56 talas om yrkesutbildning är det viktigt att utbildning särskilt omnämns även under avsnittet om turism. Internet används i allt högre grad till att boka produkter och tjänster i anslutning till resor, logi, semester och fritid liksom till att skaffa information. Utan utbildning och resurser för att tillhandahålla bokning och marknadsföra sig online är små leverantörer av turismtjänster på landsbygden i underläge.
Rekommendation 13
Artikel 58
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
Lokala utvecklingsstrategier Åtgärderna i artikel 49 skall helst genomföras via lokala utvecklingsstrategier. |
Lokala utvecklingsstrategier Åtgärderna i artikel 49 skall helst genomföras med ett aktivt deltagande av lokala myndigheter via lokala utvecklingsstrategier |
Motivering:
Många av åtgärderna i artikel 49 hör till de lokala myndigheternas huvudsakliga ansvar. I tidigare landsbygdsutvecklingsprogram hamnade de lokala myndigheterna i vissa medlemsstater utanför processen och deltog inte direkt i de lokala utvecklingsstrategierna. Att se till att lokala myndigheter deltar aktivt i EJFLU kommer att innebära ett mer övergripande och sammanhängande förhållningssätt till utvecklingen i många landsbygdsområden. Om inte de lokala myndigheterna särskilt omnämns finns risken att målen med EJFLU inte uppfylls.
Rekommendation 14
Artikel 63.1
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering:
Enligt artikel 63.1 skall de insatser som genomförs genom Leadermetoden uppfylla samtliga de mål som fastställs i förordningen. Detta står i strid med artikel 62 a, men genom denna ändring får båda artiklarna samma innebörd.
Rekommendation 15
Artikel 70.2
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
Av det belopp som anges i punkt 1 skall 3 %, dvs. 2,66 miljarder euro i 2004 års priser, sättas in i den reserv som förskrivs i artikel 92. |
Av det belopp som anges i punkt 1 skall 3 %, dvs. 2,66 miljarder euro i 2004 års priser, sättas in i den reserv som förskrivs i artikel 92. |
Motivering:
Det är inte meningsfullt att inrätta en reserv för Leaderdimensionen.
Rekommendation 16
Artikel 71.4
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
Genom undantag från de övre gränser som anges i punkt 3 kan fondens medfinansiering höjas med 5 procentenheter för program i de yttersta randområdena och på de mindre öarna i Egeiska havet. |
Genom undantag från de övre gränser som anges i punkt 3 kan fondens medfinansiering höjas med 5 procentenheter till 85 % av de offentliga utgifterna för program i de yttersta randområdena och på de mindre öarna i Egeiska havet. |
Motivering:
I EG-fördragets artikel 299.2 (den nya artikel III-424) erkänns de speciella och allvarliga problemen i Europas yttersta randområden. Dessa problem måste därför ges en särskild och adekvat behandling i jordbrukspolitiken efter 2006.
De särskilda problemen i de yttersta randområdenas jordbruk kräver följaktligen att mer omfattande stöd ges till dessa regioner än till andra. Av detta skäl är det nödvändigt att bibehålla stödnivåerna, så att de stora strukturella bristerna, som främst beror på långa avstånd och isolering, kan avhjälpas så effektivt som möjligt.
Rekommendation 17
Artikel 87
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering:
Enligt förordningen skall programmen ha en löptid på 7 år och inom ramen för de målsättningar som formulerats göra det möjligt för medlemsstaterna att under denna period genomföra sina nationella landsbygdsutvecklingsstrategier. För en hållbar utveckling av landsbygden och för att de strategiska målen skall kunna uppnås är det viktigt att dessa program löper över flera år. Förslaget till förordning avser därför mer än bara ett år.
I samband med detta uppstår frågan hur meningsfullt det är med årliga granskningar av programmen, allra helst som åtgärderna är inriktade på hållbar måluppfyllelse. Det är inte helt uppenbart att man redan efter ett år skulle kunna dra några tungt vägande slutsatser om genomförandet. Det verkar mer meningsfullt och tillräckligt med en utvärdering efter halva programtiden rörande genomförandet av programmen och en förbättring av programmens kvalitet. En årlig utvärdering, som kommissionens föreslår, skulle snarare leda till en onödig ökning av den byråkratiska bördan och därmed strida mot målsättningarna att programmen skall genomföras på ett enkelt och tydligt sätt med nedbantade administrativa strukturer.
Rekommendation 18
Artikel 92
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
Motivering:
Denna artikel faller bort eftersom reserven avskaffas.
Rekommendation 19
Artikel 71.6
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsförslag |
Så länge en insats berättigar till stöd från fonden får inga andra stöd beviljas via strukturfonderna, Sammanhållningsfonden eller något annat av EU:s finansieringsorgan. Utgifter som medfinansieras av fonden får inte medfinansieras av något annat av EU:s finansieringsorgan. |
Så länge en insats berättigar till stöd från fonden får inga andra stöd beviljas via strukturfonderna, Sammanhållningsfonden eller något annat av EU:s finansieringsorgan. Utgifter som medfinansieras av fonden får inte medfinansieras av något annat av EU:s finansieringsorgan. |
En insats får inte medfinansieras av fonden i mer än ett utvecklingsprogram åt gången. Den får endast medfinansieras under en av prioriteringarna i ett program. |
En insats får inte medfinansieras av fonden i mer än ett utvecklingsprogram åt gången. Den får endast medfinansieras under en av prioriteringarna i ett program. |
Motivering:
Den strukna bestämmelsen inverkar hämmande på projekt som faller utom ramen för en prioritering men som helhet faller inom ramen för förordningen.
Rekommendation 20
Bilaga I avseende ny artikel 46a och 46b
Kommissionens förslag
Inget.
Ändringsförslag |
|||
Artikel |
Syfte |
Belopp i euro eller nivå |
|
46a, tredje stycket |
Högsta stöd |
200 euro |
Per hektar UJA |
46b |
Högsta Natura 2000-stöd |
200 euro |
Per hektar UJA |
Motivering
För att skapa överensstämmelse med den nya artikel 46a punkt 1.
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EUT C 256, 24.10.2003, s. 18.
(2) I enlighet med förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska fonden för landsbygdsutveckling, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004) 492 slutlig).
(3) Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 30 juni 2004, NAT/243.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/31 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Förslag till rådets förordning om Europeiska fiskerifonden”
(2005/C 164/04)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
kommissionens förslag till rådets förordning om Europeiska fiskerifonden (KOM(2004) 497 slutlig – 2004/0169 (CNS)),
kommissionens beslut av den 15 juli 2004 att rådfråga Regionkommittén i detta ärende, i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget,
ordförandens beslut av den 26 maj 2004 att ge utskottet för hållbar utveckling i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,
förslaget till rådets förordning (EG) nr 2369/2002 av den 20 december 2002 om ändring av förordning (EG) nr 2792/1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn,
rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken,
yttrandet om grönboken om den framtida gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2001) 135 slutlig – CdR 153/2001 (1)),
yttrandet om kommissionens meddelande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2002) 181 slutlig) och om kommissionens meddelande om fastställande av gemenskapens handlingsplan för att integrera miljöskyddskraven i den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2002) 186 slutlig – CdR 189/2002 (2)),
yttrandet om kommissionens meddelande ”En strategi för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket” (KOM(2002) 511 slutlig – CdR 20/2003 (2)),
yttrandet om den nya budgetplanen: Kommissionens meddelande ”Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013” (KOM(2004) 101 slutlig – CdR 162/2004 fin),
det utkast till yttrande (CdR 252/2004 rév. 1) som antogs av utskottet för hållbar utveckling den 9 december 2004 (föredragande: Simon Day, Devon County Council, (UK–PPE)),
och av följande skäl:
1) |
Den gemensamma fiskeripolitiken skall innebära hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser och vattenbruk inom ramen för den hållbara utvecklingen. Härvid skall man ta hänsyn till miljörelaterade, ekonomiska och sociala aspekter på ett balanserat sätt, och särskilt beakta förhållandena i EU:s regioner. |
2) |
Den del av den gemensamma fiskeripolitiken som rör hållbar utveckling har ingått i bestämmelserna för strukturfonderna sedan 1993. Den bör genomföras med hjälp av Europeiska fiskerifonden inom ramen för den hållbara utvecklingen. |
3) |
Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar skydd, förvaltning och utnyttjande av levande akvatiska resurser och vattenbruk samt beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, i den utsträckning dessa verksamheter bedrivs på medlemsstaternas territorium, i gemenskapens vatten, på medlemsstaternas fiskefartyg eller av medlemsstaternas medborgare. |
4) |
Europeiska fiskerifonden kommer att få avsevärda effekter i regionerna, och det är därför viktigt att regionala och lokala myndigheter deltar i genomförandet av de åtgärder som föreslås i förordningen om denna fond. |
Med beaktande av ovanstående antog Regionkommittén följande yttrande vid sin 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari):
1. Regionkommitténs ståndpunkt
Allmänna synpunkter
Kommitténs bedömning
1.1 |
Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag till förordning Europeiska fiskerifond till stöd för en hållbar fiskerisektor. En sådan fond är nödvändig eftersom det är viktigt att fiskesamhällena kan få så stort stöd som möjligt för att bistå fisket, alternativ ekonomisk utveckling och miljöinitiativ under de pågående genomgripande förändringarna. |
1.2 |
Kommittén menar att Europeiska fiskerifondens årliga budget på 700 miljoner euro i stort motsvarar budgeten för Fonden för fiskets utveckling (FFU) under EU:s gällande budgetplan. ReK anser att denna budget är ett minimum för att uppnå de mål som fastställs i förslaget, och den får på inga villkor minskas vid förhandlingarna med övriga EU-institutioner. Det accepteras att det finns en begränsad pott som nu fördelas på fler aktörer och att de nya medlemsstaterna tack vare sammanhållningsprincipen kommer att dra större nytta av den konvergensinriktade finansieringen. Den finansiella utmaningen för de ”gamla” medlemsstaterna blir i framtiden att spendera mindre pengar på bästa sätt. |
1.3 |
Kommittén är angelägen om att regionerna skall ha en tydligt fastställd roll på varje område inom Europeiska fiskerifonden som får direkta effekter på lokal och regional nivå. Det bör finnas möjligheter att inrätta regionala administrativa strukturer. Omstrukturering är exempelvis en regional fråga, och de lokala strukturerna bör möjliggöra lokal flexibilitet för en tolkning som tar hänsyn till de rådande förhållandena. Den regionala strukturen bör också möjliggöra en flexibel tolkning av diversifiering för att kunna ta hänsyn till lokala förhållanden. |
1.4 |
Kommittén välkomnar ansträngningarna för att införa mer begränsade och miljövänligare fiskemetoder. Problem med kasserade fångster och bifångster, särskilt av valar, har de senaste åren blivit ett allvarligt växande problem i de flesta områden i EU. I arbetet med att motverka problemen är det dock viktigt att lokala förhållanden tas i beaktande. |
1.5 |
I fråga om strukturstöd instämmer ReK i att den europeiska fiskefonden i högre grad bör inriktas på bevarandeåtgärder och miljöinitiativ, säkerhet, högre produktkvalitet och diversifiering och i mindre grad på åtgärder som skall öka fiskerisektorns kapacitet. |
1.6 |
Definitionen av ”småskaligt kustfiske”, som i dag endast inbegriper fartyg som har en total längd på under tolv meter och inte använder släpredskap, bör utvidgas så att den omfattar småskaliga, selektiva och miljövänliga fiskemetoder som inte nödvändigtvis är kopplade till fartygets dimensioner. |
1.7 |
Det är viktigt att klargöra huruvida projekten skall kunna finansieras under flera än en prioritering, för att möjliggöra integrerad verksamhet på projektnivå. |
1.8 |
Kommittén begär att mekanismen för gemensamma företag ses över och att man utvidgar bestämmelserna rörande fiskefartyg vars verksamhet upphör definitivt, så att fartygen kan bidra till den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländer. |
1.9 |
Europeiska fiskerifonden och strukturfonderna bör vara förenliga med varandra under genomförandet, så att medlemsstaterna och samarbetsparterna kan avgöra vilket finansieringsinstrument som är lämpligast för de lokala förhållandena. Sambandet mellan fonderna är viktigt, eftersom många av ERUF:s framtida konkurrensprogram till skillnad från tidigare inte kommer att medge undantag för fiskeriberoende områden. Om man inte kan välja mellan att använda fiskerifonden eller strukturfonderna kan viss verksamhet till stöd för kustområden därmed falla mellan två stolar. |
1.10 |
Inställningen till ett beslut om att inrätta regionala rådgivande råd inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken bör enligt vår mening klargöras, liksom förhållandet mellan dessa råd och fiskerifondens förvaltning. Den reform av den gemensamma fiskeripolitiken som antogs i december 2002 inbegrep regionala rådgivande råd i syfte att förbättra förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken, och det specificerades att rådet skulle besluta om inrättandet av regionala rådgivande råd. Genom de regionala rådgivande råden skall aktörerna knytas närmare till utvecklingen av den gemensamma fiskeripolitiken. |
1.11 |
Kommittén anser att det bör klargöras huruvida de regionala rådgivande råden skall medverka direkt i Europeiska fiskerifonden. Med tanke på att de rådgivande regionala råden förväntas öka aktörernas medverkan vid utarbetandet och genomförandet av EU:s fiskeripolitik under kommande år, behövs det mer information i denna fråga. |
1.12 |
Kommittén ställer sig positiv till att man betonar vikten av att främja jämställdheten inom fiskeindustrin och även till insatserna för att anställa ungdomar och förbättra arbetsmetoderna och arbetsvillkoren in om sektorn. Det vore lämpligt om kommissionen utarbetande ett antal fallstudier med exempel från olika medlemsstater, i syfte att sprida erfarenheter och goda lösningar. |
Synpunkter på förvaltningen av Europeiska fiskerifonden
1.13 |
Regionkommittén konstaterar att de nya undantagen med avseende på tillämpningen av N+2-regeln ökar flexibiliteten och hjälper regionerna, särskilt i de nya medlemsländerna, att använda sammanhållningsstödet vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Kommittén ställer sig bakom förslagen om förskottsfinansiering av en del av det årliga stödet (artikel 78). Det vore värdefullt om utvärderingarna av systemets nuvarande processer kunde avslutas i tid så att man kan få tillgång till viktig information och fallstudier inför utformningen av nästa program. |
1.14 |
Vi anser att övervakningen bör förenklas och begränsas till ett absolut minimum, men ändå vara tillräcklig för att kunna visa att programmen har genomförts enligt reglerna och vilken verksamhet som har varit effektiv. Vidare bör kontrollkraven förenklas och förtydligas, och ReK rekommenderar att förslagen skall behålla definitionen av officiellt erkända organisationer i enlighet med förordning 3759/92. |
1.15 |
ReK rekommenderar att fonden prioriterar projekt avsedda att ge mer pengar per enhet upptagen fisk, dvs. kvalitetssystem, bättre förbindelser mellan distributionskedjorna, bättre marknadskunskap och ökad förståelse av fartyg och förädlare. Projekt för att finna en alternativ och kompletterande användning av fiskeindustrins infrastruktur skulle kunna ges stöd i syfte att se till att ett minskat antal fartyg inte nödvändigtvis innebär slutet för infrastrukturen om den har en annan kund-/användarbaserad användning. |
Synpunkter på vissa artiklar
1.16 |
Kommittén välkomnar insatserna för att fastställa ett tydligare ramverk för Europeiska fiskerifonden och ett mer strategiskt tillvägagångssätt när det gäller fiskepolitiken i allmänhet. Kommittén ställer sig framför allt positiv till det samarbete i form av partnerskap (artikel 8) som skall inrättas mellan kommissionen, medlemsstaterna och behöriga lokala och regionala myndigheter. Det gör det möjligt att säkerställa lämplig finansiering för att garantera att stödet från Europeiska fiskerifonden finns tillgängligt för omstrukturering och ekonomisk utveckling inom fiskeriberoende områden. |
1.17 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att höra kommittén om dess synpunkter rörande innehållet i EU:s strategiska riktlinjer (artikel 14), eftersom den styresnivå som befinner sig närmast de mest berörda då skulle kunna bidra till riktlinjerna. |
1.18 |
Kommittén rekommenderar starkt att man i medlemsstaternas strategiska rapporter (artikel 17) skall nämna vilka samarbetspartner medlemsstaterna har och hur samarbetet har sett ut. |
1.19 |
Kommittén uppmanar kommissionen att tydliggöra möjligheterna till stöd med inriktning på ”ekonomiskt och socialt välstånd” inom fiskeområden under prioritering 4 för ”Hållbar utveckling” (artikel 42). |
1.20 |
Kommittén menar att man bör klargöra och ytterligare analysera definitionen av de områden som omnämns i artikel 42.3. I detta sammanhang kanske förvaltningen bör delegeras på samma sätt som i det integrerade Leader-programmet. Då skulle en viss samordning möjliggöras, och man skulle kunna dra lärdom från gemenskapsbaserade initiativ inom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). |
1.21 |
Kommittén efterlyser mer praktisk information om de föreslagna kustinsatsgrupperna i artikel 44 under prioritering 4. Det gäller såväl ett klargörande av kustinsatsgruppernas ställning på lokal och regional myndighetsnivå som mer detaljerad information om deras storlek och sammansättning samt deras administrativa och finansiella kapacitet. Det behövs också ett förtydligande av hur den privata sektorns ansvar skall definieras i artikel 44.2. |
1.22 |
Kommittén begär ett klargörande av vilka parter som omfattas av artikel 45.1 c. |
1.23 |
Kommittén anser att det vore värdefullt om kommissionen i detta tidiga skede kunde ge en bättre definition av vad som kan bedömas som ”force majeure” enligt Europeiska fiskerifonden, så att artikel 90 blir mer begriplig. Kommittén anser att kommissionen i första hand bör inbegripa utebliven utbetalning som beror på politiska oroligheter, fientligheter, krigshot eller terrorverksamhet, men utesluta utebliven betalning som beror på strejker, arbetskonflikter, stängning av hamnar eller väderförhållanden. |
1.24 |
Kommittén anser att det vore lämpligare om vattenbruksproblemen under artikel 32 placerades under artikel 90. |
2. Regionkommitténs rekommendationer
Rekommendation 1
Skäl 29
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Att minska fiskeflottan är en av flera åtgärder för att anpassa fiskeansträngningarna till de tillgängliga resurserna. Dessa anpassningsåtgärder skall ske när situationen med avseende på resurserna gör dem berättigade.
Rekommendation 2
Skäl 33
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
De medelstora företagen bör inte utestängas från stödet till vattenbruk, beredning och avyttring av fiskeprodukter. Många av dessa företag, särskilt inom konservindustrin, räknas till kategorin medelstora företag eftersom de sysselsätter många personer, men deras omsättning ligger under tröskeln för medelstora företag. Detta går också stick i stäv mot den nödvändiga koncentrationstendensen inom sektorn.
Rekommendation 3
Artikel 4
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Klargörande av prioriteringarna.
Rekommendation 4
Artikel 6
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||
Komplementaritet, konsekvens och förenlighet
|
Komplementaritet, konsekvens och förenlighet
|
Motivering
Utan precisering innebär artikeln ett icke önskvärt totalförbud mot utökad fiskekapacitet.
Rekommendation 5
Artikel 9
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Detta bör leda till bättre samarbete.
Rekommendation 6
Artikel 10
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Regionerna bör ha en tydligt fastställd roll på varje område inom Europeiska fiskerifonden som får effekter på lokal och regional nivå. Därför bör regionerna delta i den ”delade förvaltning” som kommissionen förespråkar, så att man kan garantera att de blir delaktiga i förvaltningen och genomförandet av den europeiska fiskefonden.
Rekommendation 7
Artikel 18
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Detta bör leda till bättre samarbete.
Rekommendation 8
Artikel 19
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Den föreslagna förvaltningsmyndighetens verksamhet, eller åtminstone en del av den, bör delegeras till en nivå under den nationella. Erfarenheterna av Pesca-initiativet (1996–2000) och det nuvarande mål 1-programmet (2000–2006) visar att lokal förvaltning är en förutsättning för att programgenomförandet skall bli så effektivt, rationellt och enkelt som möjligt. Förordningen måste därför ge medlemsstaterna möjlighet att delegera vissa av förvaltningsmyndighetens funktioner till de lokala samarbetsparterna.
Rekommendation 9
Artikel 23
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||
Tillämpningsområde Fonden skall bidra till följande finansiering:
|
Tillämpningsområde Fonden skall bidra till följande finansiering:
|
Motivering
Planerna för att anpassa fiskeansträngningen bör ha minst lika lång varaktighet som de program som de ingår i.
Rekommendation 10
Artikel 24.6
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Att för programperioden 2007–2013 begränsa planerna för anpassning av fiskeansträngningen till enbart två år är inte motiverat. När det gäller den andra ändringen är två månader inte tillräckligt lång tid; perioden bör förlängas till minst fyra månader.
Rekommendation 11
Artikel 25
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
Offentligt stöd för definitivt upphörande
|
Offentligt stöd för definitivt upphörande
|
Motivering
Syftet med offentligt stöd för definitivt upphörande av fiskeverksamhet är att minska fiskeansträngningen. Denna minskning åstadkommer man genom att skrota fartyget i fråga och inte genom att dra in vissa fiskerättigheter. När det gäller den fiskeflotta som omfattas av Nordatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) skulle upphörande av ett fartygs fiskeverksamhet innebära ett slut på den hittills lagliga möjligheten att ”ackumulera” rätten att få tillgång till andra fartyg i samma fiskeflotta för att kunna få bättre tillgång vid en fördelning i individuella kvoter.
Rekommendation 12
Artikel 26.1
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
Offentligt stöd för tillfälligt upphörande
|
Offentligt stöd för tillfälligt upphörande
|
Motivering
Åtgärderna för tillfälligt upphörande bör få varaktiga positiva effekter, och bör därför ingå i en plan för anpassning av fiskeansträngningen. Det är dock överdrivet att begära en definitiv kapacitetsminskning som motsvarar den minskning som det tillfälliga upphörandet leder till. Minskningens omfattning bör bestämmas inom ramen för varje enskild plan.
Rekommendation 13
Artikel 27
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Investeringar ombord på fiskefartyg och selektivitet
|
Investeringar ombord på fiskefartyg och selektivitet
|
Motivering
Syftet är att stödet skall kunna omfatta utrustning eller modernisering av fartyg, så att fiskeflottans standard kan höjas. Man bör också undvika att gemenskapens fiskeflotta blir föråldrad, under förutsättning att den nationella planen för anpassning av fiskeansträngningen inte påverkas.
Rekommendation 14
Artikel 27 a
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Småskaligt kustfiske
De nivåer som fastställs för grupp 3 i tabellen i bilaga II till denna förordning skall tillämpas. |
Småskaligt kustfiske
De nivåer som fastställs för grupp 3 i tabellen i bilaga II till denna förordning skall tillämpas. |
Motivering
Syftet med ändringsförslaget är att förbättra artikelns definition och tillämpning. Näringsidkarna bör uppmanas att ta tillvara underutnyttjade arter i stället för att fokusera på de bestånd där det i dag finns en överkapacitet.
Rekommendation 15
Artikel 28
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||
Socioekonomisk kompensation för förvaltningen av flottan
|
Socioekonomisk kompensation för förvaltningen av flottan
|
Motivering
Det är uppenbart att näringsidkarna inte bör drabbas ekonomiskt av ett förbud från myndighetshåll. Vidare innebär åtgärderna för anpassning av fiskeansträngningen att besättningar och de arbetstillfällen de ger försvinner. Socioekonomiska åtgärder bör också rikta sig till de besättningsmedlemmar som berörs av skrotning av fartyg vid definitivt upphörande av fiskeverksamhet, vilket gällande bestämmelser föreskriver.
Rekommendation 16
Artikel 30
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Åtgärder som berättigar till stöd
|
Åtgärder som berättigar till stöd
|
Motivering
EFF bidrar till att skapa arbetstillfällen och ny ekonomisk verksamhet inom vattenbrukssektorn och avyttring och beredning av produkter. Denna investeringspotential bör inte begränsas till mikroföretagen och de små företagen. Medlemsstaterna bör dock, efter sin förmåga, kunna prioritera stöd till effektivare projekt för socioekonomisk utveckling inom fiskerisektorn och de områden som är beroende av fisket.
Rekommendation 17
Artikel 33
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
Investeringar i beredning och saluföring
|
Investeringar i beredning och saluföring
|
Motivering
EFF bidrar till att skapa arbetstillfällen och ny ekonomisk verksamhet inom vattenbrukssektorn och avyttring och beredning av produkter. Denna investeringspotential bör inte begränsas till mikroföretagen och de små företagen. Medlemsstaterna bör dock, efter sin förmåga, kunna prioritera stöd till effektivare projekt för socioekonomisk utveckling inom fiskerisektorn och de områden som är beroende av fisket.
Rekommendation 18
Artikel 34.2
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||
|
|
Motivering
Detta är ett av de viktigaste målen i många befintliga strategier, och det uppmuntrar till betydande ekonomisk utveckling i nya och gamla beredningsföretag.
Rekommendation 19
Artikel 36
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||
|
|
Motivering
Stöd till kollektiva projekt är välkommet. Kollektiva insatser kräver dock ofta nya organisationer, och stöd till etableringskostnader bör därför ingå i detta stöd.
Rekommendation 20
Artikel 38.2
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||
|
|
Motivering
På detta område bidrar mervärde till att stärka andra investeringar som nämns i artikeln.
Rekommendation 21
Artikel 39.3
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
Motivering
Första delen av ändringsförslaget ökar tydligheten och den andra syftar till att säkerställa att stödet till dessa organisationer bibehålls, eftersom FFU-medlen genom dessa åtgärder har fått så positiva effekter på främjandet av fiskeriprodukter.
Rekommendation 22
Artikel 41
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Ändring eller omställning av fiskefartyg Fonden får stödja ändringar av fiskefartyg, som för en medlemsstats flagg, som görs av offentliga eller halvoffentliga organ enbart för att bedriva utbildnings- eller forskningsändamål inom fiskerinäringen. Fonden får stödja åtgärder för definitiv omställning av fiskefartyg till andra icke-kommersiella syften än yrkesfiske. |
Ändring eller omställning av fiskefartyg Fonden får stödja ändringar av fiskefartyg, som för en medlemsstats flagg, som görs av offentliga eller halvoffentliga organ enbart för att bedriva utbildnings- eller forskningsändamål inom fiskerinäringen. Fonden får stödja åtgärder för definitiv omställning av fiskefartyg till andra icke-kommersiella syften än yrkesfiske. |
Motivering
Man bör främja fiskefartygens omställning till annan verksamhet, även kommersiell, under förutsättning att denna inte är knuten till yrkesfiske. De fleråriga utvecklingsprogram för fiskeflottorna som pågick t.o.m. 2002 skulle ha gett bättre resultat om fiskefartyg hade fått användas även i kommersiell icke-fiskerelaterad verksamhet (t.ex. turism).
Rekommendation 23
Artikel 42
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Tillämpningsområde
|
Tillämpningsområde
|
Motivering
Genom första delen av ändringsförslaget blir prioriteringarna tydligare. Den andra delen motiveras av att de grundläggande riktlinjerna för åtgärden fastställs i de två första styckena i punkten. Eftersom villkoret att området skall vara någorlunda sammanhängande ur geografisk, oceanografisk, ekonomisk och social synvinkel är tillräckligt, behövs ingen begränsning till kommuner med högst 100 000 invånare.
Rekommendation 24
Artikel 44
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||
Deltagande i åtgärder för en hållbar utveckling i kustfiskeområden
|
Deltagande i åtgärder för en hållbar utveckling i kustfiskeområden
|
Motivering
Första delen av ändringen medför större tydlighet och flexibilitet för den lokala nivån. Punkt 2 i kommissionens text stryks, eftersom de projekt på detta område som genomförs på initiativ av den offentliga sektorn inte bör begränsas och eftersom man bör prioritera att i största möjliga utsträckning möjliggöra projekt som bidrar till att de fastställda målen uppfylls, oavsett om ansvaret för projekten ligger på den offentliga eller den privata sektorn. Den nya punkt 6 motiveras av behovet av att dra lärdom av välfungerande metoder som utvecklats för landsbygdssamhällen under strukturfonderna. Detta bör leda till förbättrad organisation och inrättandet av kustaktionsgrupperna i början av programperioden.
Rekommendation 25
Artikel 54
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Stödberättigande utgifter
|
Stödberättigande utgifter
|
Motivering
Stöd som beviljas icke-momsregistrerade företag bör kunna beviljas inklusive moms.
Kostnader för logi bör omfattas i den grad dessa utgör faktiska kostnader i samband med konkreta stödberättigade projekt.
Rekommendation 26
Artikel 63
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Detta bidrar till att förenkla processen.
Rekommendation 27
Bilaga II
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Grupp 2: (produktiva investeringar) Åtgärder för hållbar utveckling i kustfiskeområden (artikel 43), investeringar ombord på fiskefartyg (artikel 27), investeringar i vattenbruk (artikel 30), investeringar i beredning och saluföring av fiskeriprodukter (artikel 34), marknadsföring och utveckling av nya avsättningsmöjligheter (artikel 39). |
Grupp 2: (produktiva investeringar) Åtgärder för hållbar utveckling i kustfiskeområden (artikel 43), investeringar ombord på fiskefartyg (artikel 27), investeringar i vattenbruk (artikel 30), investeringar i beredning och saluföring av fiskeriprodukter (artikel 34), utrustning och tjänster i fiskehamnar (artikel 38), marknadsföring och utveckling av nya avsättningsmöjligheter (artikel 39). |
Motivering
Man bör inte utesluta stöd till sådana privata investeringar i fiskehamnar som är intressanta för samtliga fiskare som använder hamnen och som bidrar till att förbättra de tjänster som fiskarna erbjuds.
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EGT C 107, 3.5.2002, s. 44.
(2) EUT C 256, 24.10.2003, s. 29.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/48 |
Yttrande från Regionkommittén om
— |
”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden för nästa programplaneringsperiod” och om |
— |
”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett gemenskapsprogram för sysselsättning och social solidaritet – PROGRESS” |
(2005/C 164/05)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden för nästa programplaneringsperiod (KOM(2004) 493 slutlig – 2004/0165 (COD)),
Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett gemenskapsprogram för sysselsättning och social solidaritet – PROGRESS (KOM(2004) 488 slutlig – 2004/0158 (COD)),
Europeiska kommissionens beslut av den 15 juli 2004 att rådfråga Regionkommittén i detta ärende i enlighet med EG-fördragets artikel 265 första stycket och artikel 148,
Regionkommitténs ordförandes beslut av den 5 april 2004 att ge utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,
Meddelande från kommissionen – Tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2004) 107 slutlig),
Regionkommitténs yttrande om Tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (CdR 120/2004 fin),
”Styrelseformerna i EU – vitbok” (KOM(2001) 428 slutlig),
Regionkommitténs yttrande om ”Styrelseformerna i EU – vitbok” (CdR 103/2001 fin),
Förslag till rådets förordning (EG) om Europeiska socialfonden (KOM(98) 131 slutlig)
Regionkommitténs yttrande om Förslag till rådets förordning (EG) om Europeiska socialfonden (CdR 155/1998 fin) (1)
Regionkommitténs yttrande om ”Nya styrelseformer: Europa – en ram för medborgarinitiativ” (CdR 182/2000 fin)
Meddelande från kommissionen – Dialog med sammanslutningar av regionala och lokala förvaltningar om utformningen av Europeiska unionens politik på olika områden (KOM (2003) 811 slutlig),
det utkast till yttrande (CdR 240/2004 rév. 2) som antogs av utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik den 8 december 2004 (föredragande: Paz Fernández Felgueroso, borgmästare i Gijón (ES–PSE)).
Vid sin 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträde den 23 februari) antog Regionkommittén följande yttrande enhälligt.
1. Regionkommitténs synpunkter
1.1 |
Regionkommittén framhåller att denna förordning ingår i en rad förordningar om strukturfonderna som kommissionen lade fram tillsammans med andra lagstiftningsförslag den 14 juli 2004. Förordningen innehåller allmänna bestämmelser för Europeiska socialfonden (nedan kallad fonden eller ESF) i dess helhet samt definitioner av de verksamheter som fonden kan finansiera inom ramen för konvergensmålet och målet regional konkurrenskraft och sysselsättning. Dessutom innehåller den övergripande bestämmelser som kommer att påverka insatser som görs genom fonden. |
1.2 |
Kommittén framhåller att fonden hittills har spelat en viktig roll för finansieringen av sysselsättningspolitiken och skapat en hållbar ökning av antalet arbetstillfällen. Fonden har även gett upphov till en ny typ av påtagliga, aktiva sysselsättningsstrategier på nationell, regional och lokal nivå. Kopplingen till den europeiska sysselsättningsstrategin under den nuvarande programperioden har gett ett mycket fruktbart resultat på detta område. Kommittén är övertygad om att kopplingen till Lissabonstrategin kommer att vara lika positiv. |
1.3 |
ReK framhåller att Europeiska socialfondens viktigaste mål är att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att stödja medlemsstaternas politik för full sysselsättning, för kvalitets- och produktivitetsförbättringar i arbetet och för att främja social integration och minskade skillnader i regional sysselsättning, i enlighet med den europeiska sysselsättningsstrategins riktlinjer och rekommendationer. Den europeiska sysselsättningsstrategin sågs över 2003, då den anpassades till Lissabonstrategin och fördes närmare politiken för ekonomisk och social sammanhållning. |
1.4 |
ReK konstaterar att det nuvarande förslaget till förordning inte alltid är tillräckligt tydligt och konkret. Ibland är det viktigt att sätta förordningen i relation till andra rättsliga instrument som inte är föremål för detta yttrande, när det exempelvis gäller finansieringen av de insatser som förordningen föreskriver eller de insatser som sammanhänger med partnerskapet, vilket skulle öka förordningens spännvidd. |
1.5 |
Det är oroväckande att beskrivningen av medlemsstaternas och förvaltningsmyndigheternas roll i övervakningen av att fondens mål uppnås inte innehåller någon hänvisning till de regionala och lokala myndigheternas plats i dessa partnerskap. Kommittén vill erinra om hur viktigt det är att regionala och lokala myndigheter deltar i större utsträckning och på bättre sätt i utformningen, planeringen och tillämpningen av fondens åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och med respekt för de institutionella systemen i de olika medlemsstaterna. |
1.6 |
ReK noterar innehållet i den tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning, som behandlar problemet med Europas åldrande befolkning och dess följdverkningar i arbetslivet. Av ovannämnda dokument framgår att antalet personer i åldersgruppen 15–64 år beräknas minska med 10 % till 2025 i EU. Följden av detta blir att antalet personer som är äldre än 65 år ökar. Att befolkningen blir äldre innebär med andra ord att den yrkesverksamma befolkningen i EU gradvis minskar. Detta framtidsperspektiv visar hur viktigt det är att bibehålla EU:s ekonomiska tillväxt, höja sysselsättningsgraden och samtidigt minska förtidspensioneringen. Kommittén vill i detta sammanhang hänvisa till sitt yttrande om kommissionens meddelande om ”Att öka äldre arbetstagares sysselsättning och senarelägga utträdet från arbetsmarknaden” (antaget vid den 56:e plenarsessionen den 29 september 2004). |
1.7 |
Kommittén anser att den kommande förordningen om fonden bör förena en politik för anställbarhet under hela yrkeslivet och omskolning av arbetstagare över 40 år av båda könen med integration av unga på arbetsmarknaden, något som inte tas upp i förslaget till förordning. Aktivt åldrande och stegvis pensionering bör främjas med utgångspunkt i hållbarhetskriterier. |
1.8 |
Enligt kommitténs uppfattning bör förordningen ta upp de särskilda ekonomiska och sociala problem som förekommer i utkanten av stadsområden men inte i mer utvecklade områden inom EU. Denna situation kan innebära att problemen med tillgänglighet till arbetsmarknadsåtgärder blir bestående. ReK anser att de sociala problemens alla olika aspekter bör beaktas, så att man kan hantera skillnaderna i behov i de europeiska städerna. |
1.9 |
Kommittén är positiv till att gemenskapsprogrammet PROGRESS för sysselsättning och social solidaritet har offentliggjorts, särskilt som varje referens till detta gemenskapsinitiativ har försvunnit i förslaget till förordning. ReK rekommenderar kommissionen att överväga en hänvisning till detta program i förslaget till förordning om Europeiska socialfonden. |
1.10 |
Det är glädjande att se hur konsekvens och komplementaritet behandlas i förslaget till beslut om programmet PROGRESS. Det är nödvändigt att alla åtgärder som finansieras genom strukturfonderna, i synnerhet de som finansieras genom Europeiska socialfonden, präglas av principerna om konsekvens, komplementaritet och koncentration. |
1.11 |
ReK erinrar om att kommissionen i juli 2001 godkände vitboken om styrelseformer, med hjälp av vilken man skulle inleda utformningen av EU-politiken på olika områden. Kommittén erinrar även om att ett stort antal personer och organisationer skulle delta i utarbetandet och genomförandet av denna process, och detta skulle innebära större insyn och ansvar för alla medverkande. De regionala och lokala myndigheternas ökade medverkan i EU-politiken återspeglar i vissa medlemsstater det faktum att de spelar en viktig roll i politikutformningen, och att de får allt större ansvar och gör större åtaganden i förhållande till medborgarna och de organisationer som ligger till grund för den lokala demokratins processer. Kommittén anser att man bör beakta detta när man slutför regleringen av strukturfonderna, i synnerhet Europeiska socialfonden. |
1.12 |
Det är glädjande att innovation uttryckligen omnämns i förslaget till förordning, eftersom detta är helt i linje med Lissabonstrategins filosofi, som förespråkar inrättandet av ett europeiskt område för forskning och innovation. |
1.13 |
Kommittén anser att kopplingen mellan förslaget till förordning, den europeiska sysselsättningsstrategin och Lissabonstrategin är lovvärd och kommer att bidra till effektiviteten hos EU:s rättsliga och finansiella instrument. Det är oroväckande att vissa artiklar i förslaget är oklara när det gäller de innehållsmässiga och finansieringsmässiga frågor som behandlas i detta yttrande. Kommittén anser slutligen att den kommande förordningen skulle vinna på att bestämmelserna blev mer konkreta. |
2. Regionkommitténs rekommendationer
2.1 |
Definitionen av Europeiska socialfondens uppdrag i artikel 2.1 bör enligt kommitténs mening innehålla en uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas politik för att förverkliga principen om likabehandling i överensstämmelse med den betydelse som tillmäts denna princip i artikel 2 i EG-fördraget och artiklarna 2 och 3 i del I i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa samt politiken för ”icke-diskriminering”, så som den beskrivs i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Någon sådan hänvisning finns för närvarande inte i förslaget till förordning. Regionkommittén erinrar om att programmet PROGRESS innehåller ett åtgärdsområde som särskilt ägnas genomförandet av icke-diskrimineringsprincipen, och ReK rekommenderar därför att denna princip införlivas i förordningen. |
2.2 |
Kommittén rekommenderar att förslaget till förordning förutom hänvisningen till den europeiska sysselsättningsstrategin även förses med en hänvisning till Lissabonstrategin i huvudtexten, eftersom EU genom den sistnämnda strategin har föresatt sig att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Regionkommittén anser att de insatser som finansieras genom fonden bör bidra till att uppnå detta mål. |
2.3 |
ReK anser att de lokala och regionala myndigheterna bör medverka i utvecklingen och tillämpningen av de årliga riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. Eftersom riktlinjerna ger lämpliga ramar för utnyttjandet av fondmedel och fastställer prioriteringarna för detta, bör de lokala och regionala myndigheterna höras om prioriteringarna och medverka helt och fullt i deras utformning. Denna aspekt, som behandlades i Regionkommitténs yttrande om ”Förslag till rådets förordning (EG) om Europeiska socialfonden” – som antogs vid den 26:e plenarsessionen den 18–19 november 1998 – innebär en strävan som Regionkommittén inte kan avstå från under nya programperioden 2007–2013. |
2.4 |
Kommittén rekommenderar att den utbildningsverksamhet som främst ingår i konvergensmålet utvidgas till målet regional konkurrenskraft och sysselsättning på ett tydligare sätt. Dessutom rekommenderar vi att livslångt lärande införs som en konkret verksamhet på utbildningsområdet. |
2.5 |
ReK rekommenderar kommissionen att i artikel 3 uttryckligen nämna att samtliga insatser i denna artikel syftar till att skapa jämlika förhållanden för båda könen och för ungdomar, eftersom arbetslösheten bland ungdomar i euroområdet nästan är dubbelt så hög som den allmänna arbetslösheten, samt för arbetslösa personer över 40 år av båda könen som på grund av sin särskilda situation löper risk att uteslutas från arbetsmarknaden. Dessa grupper bör nämnas tillsammans med dem som redan behandlats i förslaget, nämligen äldre och lågutbildade arbetstagare, arbetssökande och personer som inte ingår i arbetskraften, invandrare och funktionshindrade personer. Det är positivt att man försöker arbeta förebyggande med tillgången till sysselsättning, så att man kan undvika arbetslöshet. |
2.6 |
När det gäller de prioriteringar som skall få stöd i enlighet med artikel 3 kan man framhålla åtgärderna för livslångt lärande och utbildning inom ny informations- och kommunikationsteknik. Kommittén är positiv till att investeringarna i humankapital ökar och främjas med tanke på dess effekter på arbetsmarknaden. Alla dessa prioriteringar är i linje med Lissabonstrategin. Man kan även framhålla de åtgärder som syftar till modernisering av arbetsförmedlingar och språkutbildning samt hänvisningen till den sociala ekonomin. När det gäller arbetsförmedlingarna rekommenderar kommittén att samordning med de lokala myndigheterna nämns i artikeln. ReK föreslår även särskilda åtgärder för att kvinnor skall kunna få högre tjänster. |
2.7 |
ReK rekommenderar att den höjning till högst 10 % för den utökade stödmöjligheten i artikel 3.4 i förslaget till förordning om ESF med avseende på prioriteringen social integration (prioritering c) även skall tillämpas på prioriteringen ökning av tillgången till sysselsättning (prioritering b). |
2.8 |
Rent allmänt föreslår ReK att artikel 3 i förslaget till förordning skall få en lämpligare terminologi och utformning, eftersom den annars kan orsaka språkproblem och tolkningssvårigheter, särskilt nu när tio nya medlemsstater har bidragit med nya språk till gemenskapens regelverk. Denna anmärkning kan gälla hela den språkliga utformningen av förslaget till förordning. |
2.9 |
I förordningen om fonden framhålls medlemsstaternas och förvaltningsmyndigheternas roll när det gäller att garantera att de fondfinansierade åtgärderna är förenliga med genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin. Därför vore det enligt vår mening lämpligt att klargöra de regionala och lokala myndigheternas roll, eftersom de också skall bidra till att den fondfinansierade verksamheten blir konsekvent, särskilt när åtgärderna tillämpas på regional och lokal nivå. Kommittén anser att detta behov av helhetssyn och koncentration, som erkänns i artikel 4 i förslaget till förordning, bör leda till att man beaktar konsekvenserna i fråga om social sammanhållning. |
2.10 |
Förteckningen över de områden på vilka fondens verksamhet skall koncentreras är förtjänstfull, och man kan även nämna de regionala och lokala myndigheternas allvarligaste problem, bland annat utarmade stadsmiljöer, eftersatt landsbygd och fiskeberoende områden. Kommittén föreslår att ”industriområden i kris” uttryckligen skall omnämnas i artikel 4, eftersom fondfinansierade åtgärder kan bidra till större social sammanhållning på detta område, i situationer som är mycket svåra för befolkningen och i synnerhet för kvinnorna. |
2.11 |
Det är positivt att regionala och lokala myndigheter nämns i samband med god förvaltning och goda partnerskap. Kommittén anser dock att man bör ta hänsyn till de regionala och lokala myndigheterna under utformningen av den fondfinansierade verksamheten, i enlighet med varje medlemsstats institutionella system. Som Regionkommittén påpekade i sitt yttrande om ”Nya styrelseformer: Europa – en ram för medborgarinitiativ”, som antogs vid den 36:e plenarsessionen den 14 december 2000, är sysselsättningsskapande, social integration och social sammanhållning exempel på frågor som inte kan lösas på en enda nivå, utan som kräver att alla gör en insats i enlighet med principerna om närhet och proportionalitet. Det vore lämpligt att en del av de åtgärder som utvecklas inom ramen för fonden förvaltades av regionala och lokala aktörer. Detta skulle bidra till att målen i denna artikel uppnåddes. |
2.12 |
Det är positivt att man framhåller hur viktigt det är att involvera och rådfråga arbetsmarknadsparter och icke-statliga organisationer under planeringen, genomförandet och kontrollen av de åtgärder som finansieras genom fonden, på lämplig regional nivå. Kommittén konstaterar dock att förslaget till förordning inte är tillräckligt konkret på denna punkt, och efterlyser därför en förbättring av denna del av artikel 5. ReK rekommenderar ett förtydligande både när det gäller vilka organisationer som skall omfattas, t.ex. fackförbund och arbetsgivarorganisationer, och på vilken nivå rådfrågningen skall ske. Bristen på tydlighet kan medföra att artikeln inte tillämpas, och kommittén menar att det är oroväckande. Regionkommittén vill påminna om kommissionens meddelande ”Dialog med sammanslutningar av regionala och lokala förvaltningar om utformningen av Europeiska unionens politik på olika områden” av den 19 december 2003, vars allmänna syfte är att de lokala aktörerna genom sina sammanslutningar skall få möjlighet att uttrycka sina synpunkter och bidra till utformningen av EU-politiken. |
2.13 |
Det är positivt att kommissionen behandlar övergripande aspekter, framför allt i förslaget till förordning när det gäller jämställdhet mellan könen. Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna bör se till att de operativa programmen innehåller en beskrivning av hur jämställdhet skall främjas under planering, genomförande, kontroll och utvärdering. Regionkommittén anser att de regionala och lokala myndigheterna har mycket att tillföra på detta område, genom erfarenheterna från programperioden 2000–2006, och rekommenderar därför att dessa myndigheter omnämns i artikel 6. |
2.14 |
Kommittén anser att de åtgärder som finansieras genom ESF bör spela en viktig roll i genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73 av den 23 september 2002 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Det är glädjande att det framtida programmet PROGRESS har jämställdhet som ett av sina verksamhetsområden. |
2.15 |
Kommittén rekommenderar att ordet ”beskrivning” i artikel 6 i förslaget till förordning klargörs. Det vore lämpligt att förordningen inte bara föreskrev en beskrivning av hur jämställdheten skall främjas, utan även riktlinjer för hur detta skall ske. Mot bakgrund av detta rekommenderar ReK att innehållet i denna bestämmelse bearbetas. |
2.16 |
Det är oroväckande att det helt saknas hänvisningar till den regionala och lokala nivån, eftersom det behov av innovation som nämns i artikel 7 lättare kan identifieras på denna nivå. Den specifika kunskapen om den lokala situationen kan bidra till forskning och innovativ verksamhet. På grund av närheten kan de lokala myndigheterna identifiera innovativ verksamhet, främja den med alla medel och på så sätt möjliggöra en starkare utveckling av effektiv forskning och innovation på regional och nationell nivå. |
2.17 |
Kommittén konstaterar med oro att innovationer har tappats bort, i den mån de har bidragit till slutförandet av mycket intressanta pilotprojekt och återverkningar på arbetsmarknaden och yrkesutbildningen. Man bör behålla ett innovationsinstrument som inte bara rör fondens verksamhet i allmänhet, utan förblir knutet till gemenskapens dynamik och gör det möjligt att experimentera med nya metoder som rör sysselsättning, arbetstagare av båda könen, social integration och geografiska skillnader. |
2.18 |
Det är glädjande att förslaget till förordning om fonden ägnar ett särskilt stycke i artikel 8 åt transnationellt samarbete, vilket förutsätter ett större erkännande av den regionala nivån. Kommittén rekommenderar att instrumenten för territoriellt samarbete skall bidra till att skapa och förstärka nätverk mellan städer och möjliggöra mer kommunalt och regionalt samarbete, något som tidigare behandlats i kommitténs yttrande om den tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning, vilket antogs vid den 55:e plenarsessionen den 16 juni 2004. |
2.19 |
Kommittén uttrycker sin oro över att den regionala och lokala nivån inte nämns i artikel 8 om transnationellt samarbete, särskilt med tanke på erfarenheterna från den nuvarande programperioden för gemenskapsinitiativet Interreg, ett initiativ som har förvaltats i regionerna av förvaltningsmyndigheter, fristående från de nationella myndigheterna. Kommittén rekommenderar att denna artikel blir mer detaljerad, med tydliga bestämmelser om åtgärder, finansieringen av åtgärderna samt de regionala och lokala myndigheternas särskilda roll. |
2.20 |
Det är glädjande att förslaget till förordning innehåller en bestämmelse där det fastslås att kommissionen skall verka för utbyte av erfarenheter, medvetandegörande, seminarier och nätverksarbete för att identifiera och sprida goda metoder och uppmuntra ömsesidigt lärande, med syftet att förbättra fondens bidrag till gemenskapens mål i fråga om sysselsättning och social integration. Kommittén beklagar att förslaget till förordning inte är tydligare när det gäller finansieringen av tekniskt stöd och samordningen mellan detta stöd och samtliga program som genomförs under den nuvarande programperioden. Därför begär vi att denna artikel skall bli konkretare. |
2.21 |
Det är glädjande att förslaget innehåller en artikel om årsrapporter och en slutrapport som skall sammanfatta årsrapporterna. Dessa rapporter bör även behandla medverkan och rådfrågning av arbetsmarknadsparterna och företrädarna för icke-statliga allmänintressen och organisationer. |
2.22 |
Det är oroväckande att vissa stycken i artikeln om stödberättigande är så oklara. Man inför begreppet ”indirekta kostnader” för en insats upp till 20 % av de deklarerade kostnaderna för insatsen, i enlighet med faktorer som inte preciseras. Kommittén rekommenderar en mer detaljerad utformning av denna bestämmelse i dess helhet, eftersom bristen på tydlighet i dessa frågor leder till svårigheter i förvaltningen och ineffektiva utgifter och därmed strider mot principen om sund ekonomisk förvaltning, en princip som kommissionen ständigt förespråkar. |
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EGT C 51, 22.2.1999, s. 48.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/53 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Vitbok om tjänster av allmänt intresse”
(2005/C 164/06)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av följande:
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Vitbok om tjänster av allmänt intresse (KOM(2004) 374 slutlig),
Europeiska kommissionens beslut av den 13 maj 2004 att rådfråga kommittén i detta ärende i enlighet med EG-fördragets artikel 265 första stycket,
ordförandens beslut av den 5 april 2004 att ge utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,
artikel 16 i EG-fördraget om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och artiklarna 2, 5, 73, 81, 86, 87, 88 och 295 i EG-fördraget,
artikel 36 i EU:s stadga om grundläggande rättigheter beträffande tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse,
artikel III-122 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa som undertecknades av stats- och regeringscheferna i Rom den 29 oktober 2004,
Regionkommitténs yttrande om ”Grönbok om tjänster i allmänhetens intresse i Europa” (CdR 149/2003 fin) (1),
Regionkommitténs yttrande om ”Meddelande från kommissionen – Tjänster i allmänhetens intresse i Europa” (CdR 470/2000 fin) (2),
Regionkommitténs yttrande om ”Förslag till kommissionens beslut om tillämpningen av artikel 86 i fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster” och ”Förslag till direktiv om ändring av kommissionens direktiv 80/723/EEG om insyn i finansiella förbindelser mellan medlemsstaterna och offentliga företag, samt förslag till rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster” (CdR 155/2004 fin) (3),
Regionkommitténs yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden” (CdR 154/2004 fin) (4),
Regionkommitténs yttrande om ”Grönbok om offentlig-privata partnerskap och EG-rätten om offentlig upphandling och koncessioner” (CdR 239/2004 fin),
det utkast till yttrande (CdR 327/2004 rév. 1) som antogs av utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik den 8 december 2004 (föredragande Claudio Martini, regionpresident i Toskana (IT–PSE)).
Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari) följande yttrande:
1. Regionkommitténs ståndpunkt
Inledning
1.1 |
I vitboken redogör kommissionen punkt för punkt för huvudlinjerna i sin verksamhet fram till och med 2006. Vitboken har föregåtts av en omfattande offentlig debatt som Regionkommittén har bidragit väsentligt till i nära samarbete med lokala myndigheter. |
1.2 |
Regionkommittén anser att det är ett lämpligt tillfälle att fortsätta diskussionen om de strategier, förslag och mål som tas upp i vitboken. De offentliga myndigheterna – i första hand de lokala och regionala myndigheterna – och arbetsmarknadens parter bör särskilt koncentrera sig på att:
|
Särskilda kommentarer om vitboken
1.3 |
Regionkommittén värdesätter särskilt följande aspekter i vitboken:
|
Tjänster av allmänt intresse i ett europeiskt sammanhang
1.4 |
Regionkommittén understryker att tjänster av allmänt intresse ingår i det värdesystem som ligger till grund för EU och medlemsstaterna, och som utmärks av att sambanden mellan den ekonomiska och sociala utvecklingen är så starka att man kan tala om en social marknadsekonomi vilket bidrar till att göra medborgarnas deltagande i Europas ekonomi och samhälle så stort som möjligt. |
1.5 |
ReK påpekar att tjänster av allmänt intresse bidrar till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ökad solidaritet och samhörighetskänsla, medborgarnas allmänna intresse och hållbar utveckling, även för kommande generationer. |
1.6 |
Kommittén värdesätter att kommissionen framför sin ståndpunkt om rollen för tjänster av allmänt intresse på europeisk nivå. På så sätt möjliggörs en övergång från den nuvarande fokuseringen på konkurrenspolitiken med grund i fördragen och EG-domstolens rättspraxis till det nya scenario som det konstitutionella fördraget öppnar. |
1.7 |
ReK värdesätter erkännandet av subsidiaritetsprincipen, av vilket följer att ”det främst [ankommer] på de relevanta nationella, regionala och lokala myndigheterna att definiera, organisera, finansiera och kontrollera dessa tjänster”. Regionkommittén vill också påtala de nationella, regionala och lokala myndigheternas möjlighet att utveckla och genomföra system som har till uppgift att främja medborgarnas möjlighet att själva avgöra vem som skall leverera den individuella tjänsten. |
1.8 |
ReK välkomnar kommissionens positiva bedömning om ändringen av den nuvarande artikel 16 genom det nya konstitutionella fördraget (hädanefter III-122), där det anges att man gemensamt skall fatta beslut om en EU-lag inom ramen för unionens behörighet för att ge tjänster av allmänt intresse en tydlig rättslig grund. Att det fortfarande finns motstånd mot att införa en allmän ramlag får inte leda till att man låser fast sig i den nuvarande situationen, som innebär att domstolen i avsaknad av lagstiftning skapar lagar i stället för att tillämpa dem. I vitboken anges att möjligheten att utforma en ramlag kommer att övervägas när konstitutionsfördraget har ratificerats. Kommissionen tänker därför lägga fram en utvärderingsrapport med eventuella förslag. |
1.9 |
ReK betonar att det råder stor enighet om att EU:s roll måste förtydligas, dock utan att unionen ges nya befogenheter. Denna uppfattning förefaller finna stöd i vitboken eftersom kommissionen erkänner att medlemsstaterna och de lokala myndigheterna har behörighet i fråga om tjänster av allmänt intresse, främst genom deras rätt att välja juridisk form och offentlig eller privaträttslig ställning för de företag som anförtrotts att sköta tjänsterna. |
Tjänster av allmänt intresse och sammanhållningspolitiken
1.10 |
Regionkommittén är övertygad om att allmän tillgång till tjänster av allmänt intresse av hög kvalitet och till ett rimligt pris som beräknas på grundval av produktionskostnader är väsentlig för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i hela EU och att regionerna och kommunerna har de bästa förutsättningarna för att bedöma medborgarnas behov och hur tjänster av allmänt intresse bör tillhandahållas i det egna lokalområdet. |
1.11 |
ReK understryker därför att en förutsättning för att uppnå målet om territoriell sammanhållning är att man utvecklar de lokala allmännyttiga tjänsterna och de stora Europatäckande tjänstenäten. Strukturfonderna är ett omistligt instrument i EU:s sammanhållningspolitik. Fonderna bör reformeras för att utifrån sammanhållningsmålen främja tjänster av allmänt intresse, med särskilt inriktning på gränsöverskridande samarbete och främjande av tjänster av allmänt intresse i de nya och blivande medlemsstaterna. |
Tjänster av allmänt intresse och konkurrensen
Kommitténs bedömning
1.12 |
Regionkommittén betonar det känsliga förhållandet mellan principerna för inre marknaden och tjänster av allmänt intresse. |
1.13 |
Kommittén menar därför att säkra långsiktiga finansiella investeringar och skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster även i fortsättningen skall utgöra centrala frågor i syfte att garantera alla inom hela EU tjänster av allmänt intresse av hög kvalitet. |
1.14 |
Vi anser att grönboken har bidragit till att man i alltför hög grad betonar främst de positiva aspekterna av den sektorsinriktade avregleringspolitiken, men att den inte i tillräcklig utsträckning påpekade behovet av avvägning mellan sunda konkurrensvillkor och tjänster av allmänt intresse. |
1.15 |
Regionkommittén ser positivt på att kommissionen i och med vitboken tydligt erkänner att det finns problem med att förena inre marknadsreglerna och konkurrensen å ena sidan med välfungerande tjänster av allmänt intresse å den andra, även om man ännu inte helt har kommit till rätta med obalansen mellan hänsyn till allmänintresset och konkurrensreglerna. |
1.16 |
Vi vill åter påpeka att anbudsförfaranden vid valet av företag som anförtros tjänster av allmänt intresse endast är en valmöjlighet och inte en skyldighet för att uppfylla kraven på legalitet när det gäller statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster. Mot bakgrund av den senaste rättspraxisen, som påtagligt begränsar begreppet direktförvaltning av offentliga tjänster av en lokal eller regional myndighet, anser vi att kommissionen bör lägga fram ett förslag till ändring av lagstiftningen om offentlig upphandling i syfte att ge en definition av direktförvaltning som är anpassad till lokalt självstyre. |
1.17 |
Kommittén instämmer i kommissionens bedömning att målsättningarna att skapa en öppen inre marknad och utveckla tjänster av allmänt intresse är förenliga. ReK anser det dock vara nödvändigt att ytterligare förtydliga begreppet ”inverkan på handeln”, som utgående från artiklarna 12 samt 81–89 i EG-fördraget reglerar tillämpningen av konkurrensreglerna i fråga om tjänster av allmänt intresse. Hittills har EG-domstolen nämligen gett en så bred tolkning av begreppet ”potentiell inverkan på handeln mellan medlemsstaterna” att även företag med offentligt uppdrag att tillhandahålla allmänna tjänster på en strikt avgränsad lokal nivå kan komma att falla under bestämmelserna i artikel 87.1. |
Skillnaden mellan tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
1.18 |
Vi anmodar kommissionen att snarast, med det konstitutionella fördragets text som grund, förbereda ett förslag till ramlagstiftning som ger möjlighet att fastställa ett antal gemensamma positiva principer, till exempel
Sådana gemensamma begrepp skulle få ett allmängiltigt värde för de sektorer som regleras av gemenskapsbestämmelser, men de skulle också utgöra en värdefull referensram för övriga sektorer. |
1.19 |
Regionkommittén understryker att denna ramlagstiftning är särskilt värdefull i fråga om ersättningar för tjänster av allmänt intresse med tanke på att de två första kriterierna i Altmark Trans-domen, nämligen skyldigheten att klart avgränsa de stödmottagande företagens uppdrag när det gäller allmännyttiga tjänster och att i förväg på ett objektivt och öppet sätt fastställa de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas, tvingar de lokala och regionala myndigheterna att verkligen anstränga sig att utforma avtalen om allmänna tjänster på ett väldefinierat sätt. Denna ansträngning kommer oundvikligen att leda till ökad öppenhet och ökat ansvarstagande vid tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. |
Regionkommitténs bedömning
1.20 |
Kommittén anser att man behöver klargöra skillnaden mellan tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och tjänster av allmänt intresse samt komplettera den definition av dessa tjänster som finns i fördragen. Risken är annars att obalansen i den automatiska tillämpningen av konkurrensreglerna kommer att finnas kvar. |
1.21 |
Kommittén upprepar i detta sammanhang sin begäran i yttrandet om tjänster på inre marknaden att kommissionen ”principiellt undantar tjänster av allmänt intresse från direktivets tillämpningsområde (och inte endast partiellt i fråga om räckvidden för principen om ursprungsland), för att förebygga alla diskussioner när direktivet sedan skall genomföras och för att undvika frampressade beslut att alltför snabbt tvinga fram en harmonisering genom gemenskapsövergripande bestämmelser”. Vi välkomnar att kommissionen i sitt meddelande ”Att arbeta tillsammans för tillvä xt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin” tar fasta på oron över tillämpningen av principen om ursprungsland i sitt förslag till tjänstedirektiv (6). |
1.22 |
ReK uppskattar att man på allvar tar upp problemet med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse å ena sidan och skyldigheten av tillhandahålla allmännyttiga tjänster å den andra. Det är dock förvånande att kommissionen i sitt tremånadersprogram har angett att ett reviderat förslag till rådets och Europaparlamentets förordning om skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster inom sektorn för persontransporter på land kommer att läggas fram i december 2004, trots att samrådet i anslutning till vitboken om allmännyttiga tjänster ännu pågår. |
1.23 |
Vi noterar dock att vitboken inte kommer fram till någon exakt definition av tjänster av allmänt intresse utan endast framhåller att tillhandahållande av varor och tjänster av allmänt intresse hör samman med skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. För att identifiera tjänster av allmänt intresse anger man i vitboken nio vägledande principer som utgör ett system för utvärdering i efterhand, men ifrågasätter i övrigt inte konkurrensprincipen. Vitboken bekräftar på så sätt den svåra balansgången mellan de värderingar som ligger till grund för tjänster av allmänt intresse och konkurrensreglerna. |
1.24 |
ReK vill också uttrycka sin oro för att tillämpningen av inre marknadsreglerna tenderar att väga tyngre än det rättmätiga skyddet av tjänster av allmänt intresse. Faktum är att med undantag av de tjänster som offentliga myndigheter tillhandahåller kostnadsfritt inom ramen för sin uppdragsutövning kan alla tjänster av allmänt intresse ha en ekonomisk aspekt. |
1.25 |
Kommittén noterar också att allt detta har en kraftig inverkan på det ansvar som de lokala och regionala myndigheterna har för att handha tjänster av allmänt intresse inom ramen för sitt självstyre. |
1.26 |
För att fastställa en ändamålsenlig distinktion mellan tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör man främst ta hänsyn till de kriterier som garanterar grundläggande rättigheter, allmän tillgång, solidaritet och hållbar utveckling. |
Tjänster av allmänt intresse inom den sociala sektorn och vårdsektorn
Regionkommitténs bedömning
1.27 |
Kommittén ser positivt på avsikten att under 2005 lägga fram ett meddelande om tjänster av allmänt intresse inom den sociala sektorn och vården i syfte att kartlägga särdragen och de moderniseringsinsatser som krävs och att komma till rätta med den rättsliga osäkerheten. I och med att det saknas en tydlig lagstiftning omfattas den sociala sektorn och vården i allt högre grad av konkurrensreglerna, vilket inverkar negativt på deras respektive uppdrag. Samtidigt är det mot bakgrund av människors rörlighet inom unionen nödvändigt att man förverkligar rätten till sociala tjänster och vård inom hela EU:s territorium. Det handlar alltså om att bedöma sektorernas respektive särdrag, att komma överens om definitioner, att hantera blandade situationer och att ta skälig hänsyn till enskilda aktörers specifika situation. |
1.28 |
Vi vill betona att kommissionen när den utformar sina förslag bör utveckla ett effektivt samarbete med de nationella, regionala och lokala myndigheterna samt alla berörda parter, i och med att grundidén när det gäller sociala tjänster och vård i en majoritet av EU:s länder är solidaritet och kollektiv finansiering. |
Sektorsinriktade direktiv
Regionkommitténs bedömning
1.29 |
Kommittén noterar att man i vitboken slår fast att de sektorsinriktade direktiven skall utvärderas i en rapport 2005 och att man vill uppnå en bättre horisontell överensstämmelse inför granskningen av direktiven 2006. Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på EU-nivå regleras av de sektorsinriktade direktiven för inre marknaden: telekommunikationer, post, el, gas samt flyg-, tåg- och vägtransporter. Dessa direktiv omfattar skyldigheter både när det gäller konkurrens och allmännyttiga tjänster. De måste utvärderas regelbundet för att man skall kunna omarbeta dem. Detta arbete skall syfta till att komplettera reglerna om skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, att uppnå en bättre horisontell överensstämmelse mellan skyldigheter inom olika sektorer av allmännyttiga tjänster samt att förbättra lagstiftningen. När det gäller andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom vattendistribution och vattenförsörjning, avfallshantering, stadstrafik eller offentlig television, har man ännu inte beslutat om dessa skall omfattas av en gemenskapsram, eller i så fall vilken rättslig grund som skall gälla (miljö, kulturell mångfald och informationsfrihet). |
Tjänster av allmänt intresse inom handel och internationellt samarbete
Regionkommitténs bedömning
1.30 |
Kommittén ser det som positivt att vitboken även tar upp samarbetet med utvecklingsländer för att hjälpa dem att bygga upp tjänster av allmänt intresse av god kvalitet. Tillgången till grundläggande tjänster är ett viktigt utvecklingsfrämjande instrument. Man kan tyvärr konstatera att det på internationell nivå saknas gemensamma principer för tjänster av allmänt intresse och rättvisa finansieringsvillkor. För att bidra till utvecklingen i utvecklingsländerna bör EU utarbeta en regional samarbetsstrategi, vars målsättning skall vara att utforma kollektiva nyttigheter av global omfattning genom att man skapar en solid rättslig och institutionell ram som kan främja investeringar i grundläggande tjänster av allmänt intresse. |
1.31 |
ReK anser dock att det är nödvändigt att i en öppen debatt noggrant undersöka vilka alternativ i fråga om tjänster av allmänt intresse som skall behandlas vid de internationella förhandlingarna om handel med tjänster. EU:s linje, som baseras på principen om förenlighet mellan inre rambestämmelser och principen om internationella handelsavtal, har lett till att offentligfinansierade grundläggande tjänster av allmänt intresse (vård, utbildning, kultur) uteslutits och att det införts många begränsningar inom sektorer som EU har valt att öppna, utan att man lyckats uppnå något klarare rättsläge. |
2. Rekommendationer för den framtida utvecklingen
Regionkommitténs bedömning
2.1 |
Trots att man i vitboken presenterar ett omfattande arbetsprogram för de närmaste två åren och har tagit hänsyn till många av de påpekanden och ståndpunkter som de lokala myndigheterna fört fram, anser vi att kommissionen inte med tillräcklig tydlighet har klargjort vilka lagstiftningsförslag och förändringar som kan bli aktuella när det gäller den nuvarande inre marknadslagstiftningen och konkurrenslagstiftningen. |
2.2 |
Kommittén noterar kommissionens ambition att före juli 2005 lägga fram förslag för att säkerställa finansieringsvillkoren för tjänster av allmänt intresse med hänsyn till Altmark Trans-domen. |
2.3 |
ReK vill uppmana kommissionen att även i framtiden samla alla berörda aktörer inom ett visst ämnesområde, såsom konkurrens, där man för första gången genomfört ”informella” konsultationer som gett ReK möjlighet att uttrycka de lokala och regionala myndigheternas åsikter i särskilt angelägna frågor (se yttrande CdR 155/2004 fin, enhälligt antaget vid plenarsessionen den 29 september). |
2.4 |
När gemenskapslagstiftningen utarbetas skall subsidiaritetsprincipen noggrant följas och de lokala myndigheternas valfrihet att själva organisera och utföra sina uppdrag respekteras, i enlighet med nationell lagstiftning. |
2.5 |
Regionkommittén betonar att skyldigheten att ta hänsyn till dessa principer inte tillåter något ifrågasättande av de beslut som de lokala myndigheterna har fattat om hur man avser att genomföra uppdraget att ge alla medborgare tillgång till tjänster, såväl i städer som i landsbygdsområden och glesbygder. |
2.6 |
Vi anser att en förutsättning för att få till stånd konkreta operativa åtgärder är att man genomför de kommande två årens ambitiösa arbetsprogram inom de angivna tidsramarna (rapporter, beslut, lagstiftningsförslag, studier, meddelanden osv.), i och med att det är angeläget att trygga finansieringsvillkoren för tjänsterna av allmänt intresse. |
2.7 |
Kommittén ser positivt på kommissionens avsikt att se över förfarandena för utvärdering av avregleringar under 2005 mot bakgrund av alla berörda parters ståndpunkter och med hänsyn till sociala och miljömässiga effekter. |
2.8 |
Vi anser att kommissionens åtgärder skall garantera de lokala och regionala myndigheternas frihet att besluta om hur man bäst kan förvalta tillhandahållandet av tjänster, vilket utesluter initiativ till EU-lagstiftning av tvingande karaktär som ju skulle begränsa denna frihet. Det är nödvändigt att bygga upp ett system som garanterar nationella uppgifters kvalitet och jämförbarhet. Den nuvarande utvärderingen av kvalitet och effektivitet avseende de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som regleras av sektorsinriktade direktiv måste förbättras, medan man för övriga tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör införa krav på en utvärderingsmetod som bygger på principerna oberoende, mångfald och kvalitet. I alla händelser bör man inte fortsätta med avregleringar utan att noggrant och fortlöpande undersöka vilka ekonomiska, sociala, territoriella och miljömässiga följder dessa får. |
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EUT C 73, 23.3.2004, s. 7.
(2) EGT C 19, 22.1.2002, s. 8.
(3) EUT C 43, 18.2.2005, s. 13.
(4) EUT C 43, 18.2.2005, s. 18.
(5) KOM(2005) 24, s. 18.
(6) KOM(2005) 24, s. 18.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/59 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande”
(2005/C 164/07)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande (KOM(2004) 474 slutlig – 2004/0153 (COD)),
kommissionens beslut av den 15 juli 2004 att rådfråga kommittén i detta ärende i enlighet med EG-fördragets artikel 265 första stycket och artikel 149,
ordförandens beslut av den 5 april 2004 att ge utskottet för kultur och utbildning i uppdrag att utarbeta yttrandet i ärendet,
det utkast till yttrande CdR 258/2004 rév. 2 som antogs av utskottet för kultur och utbildning den 7 december 2004, (föredragande: Christina Tallberg, landstingsledamot, Stockholms läns landsting (SE–PSE),
och av följande skäl:
kommissionens meddelande om Europeiska unionens nya handlingsprogram efter 2006 (KOM(2004) 156 slutlig)
kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: ”Bygga en gemensam framtid: Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013” (KOM(2004) 101 slutlig).
Antog enhälligt följande yttrande under sin 58:e plenarsession som hölls den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari).
Allmän bakgrund
Kommissionen har utarbetat ett förslag till Europaparlamentet och Europeiska rådet om att inrätta ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande innefattande ett antal sektorsprogram/delprogram. Det integrerade programmet bygger på de nuvarande Sokrates och Leonardo da Vinci-programmen, eLearningprogrammet, Europass-initiativet samt olika typer av verksamhet som finansieras genom Europeiska gemenskapens handlingsprogram.
Förslaget fokuserar kring frågor som är betydelsefulla för den regionala och lokala politiska nivån d.v.s. för gräsrotsnivån och är därför av stort intresse för Regionkommittén. Kommissionens förslag behandlar emellertid nästan uteslutande europanivån och den nationella nivån. I texten finns i ytterst få fall hänvisning till den lokala och regionala nivån och dess betydelse för deltagande i utvecklingen och för realiserandet av detta program i Europa.
Enligt Eurostat är det i genomsnitt 19,6 % av EU:s ungdomar mellan 18 och 24 som inte förekommer i siffrorna för fortsatt utbildning (2001), och i varje års avgångsklasser är det 20–30 % som inte fullföljer fortsatt utbildning, vare sig den är yrkesinriktad eller allmän.
Medlemsstaternas utbildningsministrar och deras motsvarigheter i fjorton andra europeiska länder fastställde i Bolognadeklarationen (19 juni 1999) att man måste se till att Europas högre utbildningssektor får en attraktionskraft ute i världen som motsvarar Europas stora kulturella och vetenskapliga landvinningar.
I linje med slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon (mars 2000) uppmanade Europeiska rådet i Feira medlemsstaterna, rådet och kommissionen att fastställa enhetliga strategier och praktiska åtgärder i syfte att främja livslångt lärande för alla människor.
Mot denna bakgrund antog kommissionen sitt ”Memorandum om livslångt lärande” för att sätta igång en debatt över hela Europa om en övergripande strategi för att realisera livslångt lärande på individnivå och institutionell nivå samt inom det offentliga livets och privatlivets alla sfärer. Den anlägger ett synsätt på europeisk utbildning som innebär att fokus läggs på individens inlärande.
När europeiska ministrar med ansvar för högre utbildning sammanträdde i Prag (19 maj 2001) betonade de bland annat vikten av att göra den europeiska högre utbildningen attraktivare för studenter från Europa och andra delar av världen.
Vid Europeiska rådet i Stockholm (mars 2001) definierade man de mål som skall uppnås av de europeiska utbildnings- och yrkesutbildningssystemen. Rådet fastställde att tillgång till vägledning, kvalitetssäkring av tjänster, vägledningens roll i utvecklingen av mänskliga resurser och vägledning för att underlätta rörlighet när det gäller studier och anställning i Europa skulle vara prioriterade utvecklingsområden för genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010. Rådet i Barcelona (2002) upprättade ett arbetsprogram för att uppnå dessa mål.
Förslaget är en uppföljning till kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om utökat samarbete med tredje land inom högre utbildning (KOM(2001) 385 slutlig).
Vitboken: ”Nya insatser för Europas ungdom” tar upp ungdomars behov av ett flexibelt system för vägledning och rådgivning som kan stödja den fortlöpande tillgången till livslångt och livsvitt lärande.
År 2002 fattade kommissionen beslut om att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande. Ett av de praktiska resultaten som kommissionen utvecklade tillsammans med Regionkommittén blev nätverket av läranderegioner för livslångt lärande, R3L. Projektet involverar 120 regioner i 17 nätverk inriktade på att utveckla genomgripande strategier för livslångt lärande.
I meddelande från kommissionen angående Europeiska unionens utbildningsprogram efter 2006 redogör kommissionen för sina planer för nya EU-program för ett nytt integrerat program för transnationell rörlighet och samarbete om livslångt lärande för EU:s medlemsländer, EES-/Eftaländerna och kandidatländerna som täcker både allmän och yrkesinriktad utbildning.
Rådets och kommissionens gemensamma delrapport ”Utbildning 2010” tar upp brådskande reformer för att genomföra Lissabonstrategin och betonar tre prioriterade områden: att koncentrera reformerna och investeringarna på nyckelfrågorna: Kunskapssamhället; Göra livslångt lärande till en realitet och Bygga upp ett utbildningens Europa. En ny delrapport väntas under 2006.
I november 2004 överlämnade Wim Kok, ordförande i högnivågruppen för halvtidsutvärderingen, sin rapport angående uppnådda resultat för Lissabonstrategin. En av rapportens slutsatser är att det går alldeles för långsamt att nå de uppställda målen. Det föreliggande förslaget om ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande bör även ses i detta sammanhang. Den lokala och regionala nivån har stora möjligheter att aktivt bidra till att målen uppnås inom utbildningsområdet.
Regionkommittén har i olika sammanhang betonat betydelsen av att arbetet med det livslånga lärandet finns fast förankrat på den lokala och regionala nivån. Med tanke på frågans betydelse för samhällsorganisationen på lokal och regional nivå vill Regionkommittén aktivt medverka i utveckling och genomförande av satsningen på det livslånga lärandet.
Förslagets innehåll
Det integrerade programmet
De nya reglerna omfattar ett nytt samlat utbildningsprogram. Mobilitet, samarbetsprojekt och nätverksbygge för livslångt lärande. Det innefattar följande:
1. |
Sektorsprogrammen:
|
2. |
Ett allmänt/transversalt program omfattar de fyra huvudsakliga verksamheterna:
|
3. |
Jean Monnet-programmet, som skall stödja verksamhet som rör den europeiska integrationen samt europeiska institutioner och sammanslutningar på utbildningsområdet. |
Ambitionsnivåer
Hela programpaketet för livslång utbildning och yrkesutbildning beräknas kosta ungefär 13 620 miljarder euro under sju år. Budgeten uppdelas på fyra huvudmål som nu är inskrivna i budgetplanen för 2007–2013.
Det övergripande målet är att livslångt lärande skall bidra till att gemenskapen utvecklas till ett framstående kunskapssamhälle. De tre delmålen är följande:
— |
Att 1 av 20 elever deltar i Comeniusverksamhet under perioden 2007–2013. |
— |
Att uppnå tre miljoner Erasmusstudenter fram till 2011. |
— |
Att skapa 150 000 praktikplatser årligen inom Leonardo da Vinci-programmet fram till 2013. |
— |
Att 25 000 personer årligen deltar i transnationell verksamhet inom Grundtvig fram till 2013. |
Regionkommitténs synpunkter
1. |
Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens förslag om en samordning av EU:s utbildningsprogram i ett integrerat program för livslångt lärande. Kommittén ser detta som ett mycket betydelsefullt bidrag i ansträngningarna att mobilisera samtliga berörda aktörer för att påskynda förändringar inom grundutbildnings- och fortbildningssystemen och motsvara behoven i den nya kunskapsekonomins samt gemenskapens ambitioner vad gäller människornas delaktighet och ansvar i samhället. |
2. |
Kommittén har tidigare framfört betydelsen av strategin för livslångt lärande och är angelägen att aktivt verka för att verksamheten med det integrerade programmet får ett kraftfullt genomslag och leder till ett betydelsefullt bidrag i demokratins och välfärdens tjänst . |
2a. |
I samband med Regionkommitténs 10 års-jubileum den 17–18 november 2004 hölls en ungdomsdebatt. Ungdomsrepresentanterna framförde som en angelägen målsättning att ge varje elev en möjlighet att delta i utbytesprogram – för att få kännedom om andra kulturer, språk och den europeiska gemenskapen. Regionkommittén ser de nu föreslagna volymmålen som ett steg på vägen och instämmer i den långsiktiga målsättning som ungdomsrepresentanterna aktualiserat. |
3. |
Europeiska rådet i Lissabon noterade att grundutbildning och yrkesutbildning är centrala verktyg för att EU skall kunna klara denna utmaning och se till att kunskapssamhället omfattar alla. På detta sätt kan EU uppnå sin fulla potential. Inom ramen för utbildningsinsatserna måste olika former för kunskapsinhämtande och kunskapsutveckling stimuleras för att stödja allt fler på ett mer framgångsrikt sätt. |
Den lokala och regionala nivån har en nyckelroll att spela
4. |
Över hela Europeiska unionen har de lokala och regionala nivåerna centrala ansvarsuppgifter för de områden som tas upp i det föreliggande dokumentet. |
5. |
I många europeiska länder ligger huvudmannaskapet för allmän utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning på den regionala och lokala nivån. Det är här besluten om utbildningsaktiviteter fattas och verkställs. Den lokala och regionala nivån fungerar vidare som en del i det sociala partnerskapet, som koordinator för lokal och regional utveckling och tillväxt, och har därigenom intresse av att också utveckla arbetskraftens färdigheter. |
6. |
Den fungerar även som sociala myndigheter, med ansvar för medborgarnas välfärd; detta gäller för såväl barn, vuxna som äldre. En annan uppgift är att bidra till att de mest utsatta grupperna kan vara delaktiga och integreras i samhället, särskilt personer med fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning. Den har också funktionen som arbetsgivare och har som sådan ett direkt intresse av att utveckla sina egna anställdas färdigheter. |
7. |
I det lokala och regionala arbetet med europeiska utbildningsfrågor finns en viktig demokratiaspekt: möjligheten att delta, växa och bli bärare av det demokratiska samhället. |
8. |
Det kan även konstateras att de lokala och regionala myndigheterna har en unik position när det gäller att gå in i konstruktiva partnerskap med arbetsmarknadsparterna och fortbildnings- och grundutbildningsinstitutioner för att skräddarsy utbudet av grundläggande och yrkesinriktad utbildning efter specifika lokala behov och krav. |
9. |
Olika regionala och lokala samverkansprojekt har en starkt pådrivande roll för tillväxt och utveckling. |
10. |
Genom utbildningsprogrammen når unionen direkt ut till medborgarna. Ingen annan EU-verksamhet berör så många människor varje år. Programmen stöder också moderniseringen av utbildningssystemen och engagerar enskilda att förbättra sin kompetens. Med tanke på den lokala och regionala nivåns uppgifter bör regionala aktörer vara en viktig målgrupp för insatser avseende programverksamheten på utbildningsområdet. |
11. |
Ett utmärkt exempel på spridning och utveckling av livslångt lärande i Europa med regionala aktörer är nätverket av läranderegioner för livslångt lärande, R3L som tillskapades av kommissionen och Regionkommittén. Kommittén välkomnar flera liknande insatser inriktade på samverkan kring regional utveckling. Dessa kan snabbt få fäste och aktivt bidra till att stimulera den europeiska integrationen på gräsrotsnivå. |
12. |
Den lokala och regionala nivån i Europa behöver engageras på ett tidigt stadium i programverksamheten på utbildningsområdet. Den får aldrig begränsas till att bli en passiv mottagare av uppnådda resultat vid programtidens slut. |
Livslångt lärande-strategins genomslag i det integrerade programmet
13. |
Det livslånga lärandet bygger på tanken om fokus på lärandet snarare än undervisning och på individens kunskaps- och färdighetsutveckling snarare än på formella utbildningssystem. |
14. |
Strategin sträcker sig från förskolan till vuxenutbildningen, beaktande olika former av lärande och utbildning. Det är nödvändigt att denna omspännande princip verkligen kommer att genomsyra det förslagna integrerade programmet och sektorsprogrammen. |
15. |
Att utveckla kunskaper om mångfalden av europeiska kulturer och dess värde bör vara en uppgift för alla delprogram inte bara för Commenius. |
16. |
Vikten av en hållbar utveckling, ekonomiskt, socialt och miljömässigt är en fråga i ett livslångt lärande-perspektiv som bör uppmärksammas i de gemensamma målen. |
17. |
Av kommissionens memorandum framgår också därför att systemen för utbildning och praktiskt lärande blir integrerade i ett livslångt lärande-sammanhang. Kommissionen har tidigare framhållit att det integrerade programmet som tillskapas skall täcka såväl teoretisk utbildning som yrkesutbildning. Regionkommittén ser positivt på detta. Det har hittills varit en nackdel att de hittillsvarande programmen t.ex. Sokrates och Leonardo varit hänförda till olika regelverk och därmed olika procedurer. |
18. |
Det faktum att grundläggande yrkesutbildning ligger inom Leonardo och eftergymnasial yrkesutbildning placerats inom Erasmus tydliggör ytterligare kravet på goda möjligheter till gränsöverskridande projekt. |
19. |
Regionkommittén vill framhålla det nödvändiga i att samverkan mellan de olika sektorsprogrammen blir fullt möjliga. Såväl ”horisontella” som ”vertikala” projekt måste således möjliggöras och underlättas i ett program för livslångt lärande. Vi ser att den föreslagna strukturen öppnar för ett sådant närmare sektorsövergripande samarbete. |
20. |
Regionkommittén anser dock att det skall finnas en tydlig strävan mot – inte bara en öppning för – en ökande samverkan mellan de olika delprogrammen. Detta utifrån det perspektiv som Europastrategin för livslångt lärande lägger. |
Att tillgodose de aktuella kompetenskraven
21. |
Yrkesutbildningarna förändras snabbt över tiden. I en yrkesutbildning med livslångt lärande-perspektiv blir begrepp som kunskap och bildning viktiga inslag, och det ställs i dagens arbetsliv högre krav på exempelvis språkkunskaper. |
22. |
Sociala färdigheter såsom, ansvarstagande, samarbetsförmåga, goda kamrat- och vuxenrelationer, kreativitet, förmåga till helhetssyn och kvalitetsmedvetenhet är också faktorer som blir viktiga i yrkesutbildning. Entreprenörskap, aktivt medborgarskap, jämställdhet samt motverkande av rasism och främlingsfientlighet är ytterligare exempel på ”allmänna” inslag som utgör en mycket viktig del av yrkesutbildning. Flera av dessa beståndsdelar finns med i det integrerade programmets särskilda mål, vilket ReK ser som positivt. |
23. |
De allmänna utbildningarna måste i sin tur i ökad utsträckning vara öppna mot arbetslivet och kommande yrkesverksamhet genom exempelvis partssamarbete med företag, projektarbete, möjligheter att använda arbetslivets företrädare i undervisning m.m. |
24. |
Regionkommittén ser att programmet kommer att kunna stimulera högre utbildning på ett värdefullt sätt. Detta är en mycket viktig förutsättning för regional utveckling. |
25. |
Mycket av utvecklingen är också beroende av de små och medelstora företagen. Här har de anställda i många fall inte någon högre utbildning. Utbildningstraditionen varierar här. Därför är det viktigt att också stödja en programutveckling för dem i arbetslivet som har utbildningsbehov på grundläggande eller gymnasial nivå. Det är en angelägen fråga att utveckla utbildning och möjligheter till kunskapsutveckling på ett sådant sätt så att den når verksamma i de små och medelstora företagen. |
26. |
Det är även viktigt att tydliggöra hur programmen på ett flexibelt sätt förmår svara mot politiska mål och behov som kan komma att utvecklas under programperioden. |
27. |
Regionkommittén vill också understryka behovet av en fortlöpande process avseende fördelningen av medel till de olika programmen kopplat till budget och till målen för det integrerade programmet. Det innefattar också utveckling mellan delprogrammen samt möjligheten till omfördelning i syfte att i högre grad kunna stimulera utveckling och utbyte för elever med kortare utbildningsbakgrund. |
Deltagarnas förutsättningar
28. |
Europaparlamentet har nyligen påpekat att de otillräckliga ekonomiska bidragen till utbytesstudenter hittills medför att det mest varit studenter från välbärgade familjer som haft möjlighet att ta del av utbytesprogrammen. Det är viktigt att medlemsstaterna garanterar de studerande en verklig möjlighet att ta del av utbytesprogrammen och att de garanteras en möjlighet att ta del av bidragen samt att ta hänsyn till de sökandes ekonomiska behov. |
29. |
En högt prioriterad utvecklingsfråga för Regionkommittén – där det integrerade åtgärdsprogrammet för livslångt lärande kan få långtgående betydelse – gäller social integration. Det gäller omfattande och heterogena grupper av elever med olika stödbehov utifrån inlärningssvårigheter, social utsatthet och utanförskap, elever som hamnar i för dem främmande länder och kulturer. I dag ser vi att en stor grupp ungdomar med otillräckliga baskunskaper avbryter eller lämnar ungdomsskolan. Det bör finnas möjlighet att stödja en metodutveckling, kunskapsöverföring och insatser som stöd för dessa ungdomars utveckling. |
30. |
Detta är en så pass viktig problematik att den bör komma till tydligt uttryck i målen för programmen och möjliggöras genom EU-program, nationella program samt regionala och lokala program. ”Second Chance Schools” är ett utmärkt exempel på europeiska nätverk i denna anda som bidrar till metodutveckling, kunskapsöverföring och verksamhetsutveckling. |
31. |
Elever med funktionshinder och funktionsnedsättningar måste ges reella möjligheter att delta i det integrerade programmet. |
32. |
När det gäller vuxnas deltagande i utbytesprogrammen bör även jämställdhetsaspekten uppmärksammas så att både män och kvinnor deltar. Särskild uppmärksamhet bör ges till dem som finns i yrkeslivet och behöver ny kunskap. |
Grannskapsarbete
33. |
Regionkommittén välkomnar också grannskapsarbete genom deltagande av länder utanför gemenskapen. I detta sammanhang är det naturligt att peka på Europaparlamentets uttalande kring ”ett utvidgat europeiskt grannskap”. I sådana kontakter har samarbetet på regional och lokal nivå legat tidigt framme och förmått bryta ny mark i att skapa nya kontakter med de länder som nyligen blivit medlemmar i unionen. Regionkommittén ser det naturligt att ett sådant arbete på regional och lokal nivå fortsätter och vidareutvecklas med ytterligare länder. |
Ansvarsfördelning
34. |
Regionkommittén understryker vikten av en tydlig ansvarsfördelning mellan gemenskapsnivå och nationell nivå avseende programarbetet. Så mycket som möjligt av den praktiska hanteringen bör hänföras till medlemsländerna. För att det kommande arbetet skall bli framgångsrikt förutsätts en decentraliserad struktur. I en sådan struktur är det också nödvändigt att den lokala och regionala nivån kommer att spela en aktiv roll. |
35. |
Gemenskapsnivån bör – i linje med kommissionens förslag – arbeta med de frågor som avser mål, helhetssyn och överblick, övriga strategiska frågor, observation och analys samt uppföljning och utvärdering. Implementeringsfrågor, att fånga upp och sprida framgångsrika former av dessa blir även en uppgift för gemenskapsnivån. Regionkommittén anser att den lokala och regionala nivån bör ha en viktig roll att spela i implementering, förankring och spridning av de nya programmen. |
36. |
Beslutsformer som innebär att ett ärende hanteras på två nivåer bör regelmässigt undvikas. |
Synpunkter på komponenter i det integrerade programmet
37. |
Regionkommittén bedömer att det föreslagna integrerade programmet med de ambitionsnivåer som nu gäller får stor betydelse för främjandet av mobilitet, partnerskap, projekt och nätverk i Europa. |
38. |
Mobilitetsprojekten är oerhört viktiga för den lokala och regionala nivån. Det är ofta de små, nationellt beslutade mobilitetsprojekten som här får betydelsefulla effekter och som stärker Europatanken, det aktiva medborgarskapet, och demokratifrågorna. Det är viktigt att det ges utrymme i projekten för öppenhet och möjligheter att dela med sig av erfarenheterna. På så sätt underlättas kunskapsspridning och implementering. Det ömsesidiga lärandet är en grundval i detta arbete. |
39. |
I arbetet med mobilitetsprojekt är det nödvändigt att i större utsträckning etablera en nationell, regional och lokal beredskap som stöder en fortsatt mobilitet även efter ett projekt för att tillvarata de upparbetade strukturerna och kontakterna. Projekten bör bidra till att ta bort hinder och stimulera ett fortlöpande utbyte så att projekten blir en del av den reguljära verksamheten. Det är viktigt att ländernas former för studiefinansiering även omfattar möjligheter att studera delar av utbildningen i andra medlemsstater. |
40. |
I utvecklingsprogrammen är det angeläget att utnyttja den kunskap som uppstår, t.ex. i form av expertpooler och liknade. Projekt som värdesätter olika former av lärande blir särskilt viktiga inom strategin för livslångt lärande. Utvecklingsprojektens banbrytande roll bör därför under vissa villkor medföra möjligheter till modifierad eller förändrad inriktning under projektets gång. |
41. |
Regionkommittén bedömer att det föreslagna allmänna/transversala programmet får en stor betydelse som sammanhållande kraft samt för att svara för analyser och stödja policyutveckling. Andra viktiga uppgifter blir initierandet av nya projekt och nätverk samt att bidra till nya processer för att förverkliga utbildningsbehoven inom unionen. Det behöver därför åstadkommas ett samband mellan denna aktivitet och Regionkommittén med hänsyn till den regionala och lokala nivåns betydelse i utbildningssammanhang. |
42. |
Jean Monnet-programmet får en strategisk roll för den europeiska integrationen inom högskola och forskning. |
Kommitté
43. |
Regionkommittén vill framhålla att den kommitté som skall biträda kommissionen – artikel 10 i förslaget – bör arbeta med
Denna kommitté bör ha ett övervakande ansvar för att det nu inte utvecklas barriärer mellan sektorsprogrammen. Det är också nödvändigt att det skapas samverkan mellan Regionkommittén och denna kommitté i det fortlöpande arbetet. |
Volymmål
44. |
Regionkommittén ställer sig positiv till föreslagna volymmål, innebärande att en tredubbling av mobilitetsprogrammen avses ske. Det är högt ställda ambitioner som är bra för att stärka den europeiska gemenskapen och sammanhållningen. Användandet av volymmål får dock inte undantränga programmens kvalitativa aspekter. |
Förenkling av administrativa rutiner
45. |
Regionkommittén ser positivt på en förenkling/schablonisering av kostnadshanteringen. ReK har tidigare riktat uppmärksamheten på den administrativa bördans i många fall begränsande effekt för att få till stånd ansökningar. Många aktörer avstår från deltagande på grund av kraven på invecklade handlingar. Regionkommittén anser att administrations- och redovisningskraven skall stå i proportion till bidragets storlek. För mindre projekt skall inte kontrollen behöva vara lika omfattande och arbetskrävande som för mer omfattande projekt. |
46. |
Kommittén vill samtidigt uppmärksamma att förutsättningar och förmåga för att kunna delta i program varierar, vilket kan påverka kostnadsbilden. Detta kan sammanhänga med exempelvis studieovana, funktionshinder, möjligheter att klara reskostnader och uppehälle eller olika regionala förutsättningar. |
Namngivning
47. |
Regionkommittén vill också peka på att det nya programmet och dess olika delar ges entydiga funktionella benämningar på ett sätt som gör det tydligt och förståeligt oavsett vilket av de europeiska språken som används. Beteckningarna ”det integrerade programmet” respektive ”det allmänna/transversala programmet” kommer att skapa oklarheter och missförstånd. |
48. |
Det bör på lämpligt sätt framgå att det ”integrerade programmet” utgör helheten i satsningen, att Comenius, Leonardo, Erasmus och Grundtvig liksom Jean Monnet-programmet utgör delar av denna helhet. Det bör tydligt framgå att det allmänna/transversala programmet utgör en strategisk, övergripande funktion. Regionkommittén anser att denna fråga bör ägnas särskild omsorg. |
Subsidiaritet och proportionalitet
49. |
Programmet kompletterar nationella eller regionala och lokala insatser. Den föreslagna rättsliga grunden ger möjligheter att bidra till detta. Programmet är främst verksamt på områden där medlemsstaterna inte kan agera på ett verksamt sätt. Det syftar inte till att påverka utbildningssystemens struktur och innehåll, utan inriktas på områden där det kan tillföra ett mervärde på europeisk nivå. Vad gäller proportionaliteten är förslaget upplagt så att det skall åstadkomma maximal förenkling. |
Regionkommitténs förslag
1. |
Den lokala och regionala nivån måste mobiliseras på ett tidigt stadium i arbetet med ett integrerat program. |
2. |
Lokala/regionala aktörer bör vara en viktig målgrupp för insatser avseende den europeiska utvecklingen och integrationen i allmänhet och programverksamheten på utbildningsområdet i synnerhet. |
3. |
Det icke-formella och informella lärandet bör få en tydligare framtoning i dokumentet. |
4. |
Ett sätt att undvika gränsdragningsproblem och hinder vore att söka uttrycka så mycket som möjligt av reglerna för tillträde till olika delar av det integrerade programmet i en gemensam artikel (motsvarande förslagets artikel 4) och att i motsvarande mån begränsa de specifika tillträdesreglerna för vart och ett av delprogrammen Comenius, Erasmus, Leonardo da Vinci och Grundtvig. |
5. |
Det är nödvändigt att en motsvarande öppenhet nu också får genomslag i hur de föreslagna finansiella ramarna för delprojekten konstrueras. |
6. |
Kopplingen mellan grundläggande och högre utbildning, mellan allmän och yrkesinriktad utbildning liksom mellan formellt, icke-formellt och informellt lärande behöver på ett medvetet sätt stärkas under programperioden. |
7. |
Europastrategin om det livslånga lärandet bör tydligare komma till uttryck i det integrerade programmet och dess olika delar. |
8. |
Regionkommittén anser att den lokala och regionala nivån skall ha en viktig roll att spela i implementering, förankring och spridning av det integrerade programmet och dess olika delar. |
9. |
Regionkommittén önskar aktivt delta i processen med att föra ut, sprida och diskutera de resultat som åstadkoms i arbetet med sådana frågor på gemensamhetsnivå. |
10. |
Det allmänna/transversala programmet får en strategisk funktion som sammanhållande kraft, för policyutveckling, utveckling av nya projekt, nätverk att analysera och bidra till nya mekanismer för att förverkliga utbildningsbehoven inom gemenskapen. Det behöver därför åstadkommas ett samband till Regionkommittén i denna verksamhet med hänsyn till den regionala och lokala nivåns betydelse i utbildningssammanhang. |
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/65 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av programmet Kultur 2007 (2007–2013)”
(2005/C 164/08)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av programmet Kultur 2007 (2007–2013) (KOM (2004) 469 slutlig – 2004/0150 COD),
kommissionens beslut av den 15 juli 2004 att i enlighet med artikel 265.1 i EG-fördraget rådfråga kommittén i ärendet,
ordförandens beslut av den 27 januari 2004 att ge utskottet för kultur och utbildning i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,
artikel III-280 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa,
kommissionens meddelande ”Ge full innebörd åt EU-medborgarskapet: främja europeisk kultur och mångfald genom program för ungdom, kultur, audiovisuella medier och medborgarnas samhällsengagemang” (KOM (2004) 154 slutlig),
kommissionens meddelande ”Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013” (KOM (2004) 101 slutlig),
yttrandet ”Beslut om att inrätta en gemenskapsåtgärd för evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad’ för åren 2005 till 2019” (CdR 393/2003 fin) (1),
det utkast till yttrande (CdR 259/2004 rév. 1) som antogs av Regionkommitténs utskott för kultur och utbildning den 7 december 2004 (föredragande: Rosemary Butler, ledamot av walesiska nationalförsamlingen, UK–PSE).
Vid sin 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari) antog Regionkommittén följande yttrande enhälligt:
1. Regionkommitténs ståndpunkt
Kommitténs bedömning
Allmänt
1.1 |
Ett europeiskt kulturellt samarbetsprogram är viktigare och mer politiskt relevant än någonsin, med tanke på det att det blir alltmer angeläget att främja förståelse och tolerans både inom EU och i kontakten med våra grannländer. |
1.2 |
Kommittén instämmer i den övergripande tankegången i kommissionens förslag, särskilt tanken att inrikta programmet på tre övergripande målsättningar och tre områden. ReK välkomnar denna nya struktur som gör programmet mer sammanhängande och målinriktat samtidigt som det utgör ett steg bort från det sektorsvisa tänkandet. |
1.3 |
Kommittén anser att kommissionen bör engagera sig med all kraft för att främja sektorsövergripande projekt, och understryker att urvalskriterierna skall utformas så att pilotprojekt och projekt som är innovativa och innebär ett risktagande gynnas – dock med det förbehållet att innovation är ett relativt begrepp och att denna beror på lokala och regionala förutsättningar. |
1.4 |
ReK hoppas att integrationen av dessa tre programområden i ett program kommer att leda till samverkanseffekter mellan programområdena, och till mer sammanhängande program. ReK uppmanar förvaltningskommittén att följa upp om några sådana samverkanseffekter verkligen uppkommer. |
1.5 |
Kommittén stöder de tre övergripande programmålsättningarna: rörlighet för konstnärer, rörlighet för konstverk samt mellankulturell dialog. |
1.6 |
Kommittén välkomnar de administrativa, finansiella och juridiska förenklingarna som tar hänsyn till de specifika omständigheterna inom kultursektorn och som syftar till enklare ansökningshandlingar, schablonbelopp för identifierbara budgetposter, förbättrad information till ansökande och begränsad finansiell kontroll av organisationer som tilldelas små stipendier. ReK beklagar dock att dessa förbättringar inte är inskrivna i lagtexten utan endast i motiveringsdelen. Denna förenklingsprocess bör utvecklas ytterligare med en flexiblare inställning till finansiering in natura och med ökad proportionalitet, så att de administrativa kraven på de projektansvariga står i proportion till storleken på projektbudgeten. |
1.7 |
Kommittén erinrar om att små aktörer inom kulturområdet ofta har begränsade finansiella och personella resurser och att de tycker det är betydligt svårare än stora aktörer att fylla i ansökningar om stöd. Därför bör det finnas möjlighet att inom programmet få stöd för kostnader som hänger samman med att förbereda projekt. Myndigheterna i medlemsstaterna bör överväga att inrätta en startkapitalfond där små aktörer kan söka stöd under förberedelsestadiet. |
1.8 |
Kommittén anser att kommissionens förslag kan strida mot mindre aktörers deltagande och mot projekt som är småskaliga men högkvalitativa. Mindre aktörer bör aktivt uppmuntras att delta och de bör också få garantier för att programmet är heltäckande. |
1.9 |
Det är viktigt att komma ihåg att en viss storlek inte automatiskt innebär hög kvalitet, kreativitet och hög innovationsnivå och att den kritiska massan är beroende av geografiska förhållanden. På landsbygden, där befolkningstätheten är låg, kan småskaliga projekt otvetydigt få stor genomslagskraft och kritisk massa. |
1.10 |
Kommittén konstaterar att kommissionens avsikt är att det nya programmet skall utgöra ett komplement till gemenskapsprogrammen för ungdomar och programmen för bland annat utbildning, idrott, och informationsteknik, men ifrågasätter hur detta skall kunna genomföras och hur man skall kunna kontrollera att denna målsättning uppnås. Kulturverksamheten bör framhävas i de nya programmen för ungdomar och för livslångt lärande (2007–2013). |
1.11 |
Rek välkomnar att det i artikel III-280 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa föreskrivs att medbeslutandeförfarandet med kvalificerad majoritet i rådet inom kulturområdet skall tillämpas på lagstiftningsförfarandet avseende antagandet av europeiska lagar eller ramlagar för införande av stimulansåtgärder. Dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. |
1.12 |
Europeiska unionen kännetecknas bland annat av kulturell mångfald. Denna mångfald har ökat betydligt i och med att unionen fått tio nya medlemsstater. ReK anser därför att man bör understryka denna grundläggande princip i texten och att Kultur 2007 bör omfatta samtliga lokala, regionala och nationella uttryck för kulturell och språklig mångfald. För att spegla mångfalden och invandringen inom medlemsstaterna bör programmet dessutom särskilt utformas så, att det kan omfatta projekt för minoriteter och projekt som syftar till att överlappa klyftan mellan minoriteter och majoriteter och till att öka den ömsesidiga förståelsen mellan kulturerna. |
1.13 |
Målet med Kultur 2007 måste vara att bevara och främja språklig mångfald. Därför bör det finnas en hänvisning till detta mål i texten, i enlighet med artikel 3 i utkastet till konstitution för Europa och i kommissionens handlingsplan om språkinlärning och språklig mångfald. |
1.14 |
Kommittén menar att man bör stärka kopplingen till de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll när det gäller att främja och lyfta fram de kulturer som finns inom deras område, och efterlyser en möjlighet att underlätta för dessa myndigheter att delta i programmet Kultur 2007. Verksamheten bör vara inriktad på projekt på lokal och regional nivå i stället för på storskaliga projekt. |
1.15 |
Kommittén är positiv till den föreslagna budgeten för Kultur 2007, som innebär en ökning jämfört med budgeten för Kultur 2000. När det gäller den allmänna debatten om EU:s finansiering för perioden 2007–2013 är ReK övertygad om att man kommer fram till en acceptabel kompromiss. Förhoppningsvis kommer man att behålla en rimlig stödnivå för europeiskt kulturellt samarbete i det slutliga beslutet om budgetplanen. Detta är viktigt med tanke på programmets målsättning och med tanke på att EU:s befolkning ökat med 20 % genom anslutningen av tio nya medlemsstater. |
1.16 |
I det nya programmet bör man framhäva kulturens socioekonomiska fördelar och dess betydelse för att Lissabonmålen skall kunna uppnås. Kommittén vidhåller att programmet bör utformas enligt principen lika tillgång till kultur så att det inte blir elitistiskt. Det bör också framhålla fördelarna med den förnyelse och territoriella sammanhållning som en levande kultur kan bidra till. |
1.17 |
ReK tvivlar på att det finns utrymme för att öka samordningen mellan kulturpolitiken i gemenskapen och i medlemsstaterna, i syfte att maximera effekterna av stödet för gemenskapens kulturprogram, och samtidigt respektera subsidiaritetsprincipen. |
1.18 |
Kommittén hyser farhågor vad gäller kommissionens förslag om projektens längd, det ökade antalet samarrangörer samt bestämmelserna om tröskelvärden. Kulturprogrammet bör vara flexibelt och främja god kvalitet och får inte bestå av stelbenta regler och mekaniska urvalskriterier. |
Särskilda kommentarer
Samarbetsgrupper
1.19 |
Det krävs ett klargörande om hur bestämmelserna för minskningen av gemenskapsstöd kommer att fungera vad gäller samarbetsgrupperna. |
1.20 |
Kommittén ifrågasätter om det är realistiskt att anta att samtliga samarbetsgrupper fortlever och blir finansiellt självstyrande när gemenskapsstödet upphör. |
Undersökningar och analyser
1.21 |
Kommittén välkomnar förslaget att fördela 8,56 miljoner euro på undersökningar och analyser eftersom det finns ett stort behov av djupgående information om den europeiska kultursektorn i allmänhet och om europeiskt kulturellt samarbete i synnerhet. Med hjälp av nyckelindikatorer skulle de lokala och regionala myndigheterna på ett bättre sätt kunna utföra jämförande utvärderingar av sina åtgärder i syfte att tillhandahålla bättre information om, och eventuellt också förmedling av framgångsrika metoder på kulturområdet. |
Insamling och spridning av information
1.22 |
ReK kräver en förklaring till varför 3,43 miljoner euro skall avsättas för att bygga upp en Internetportal för sektorn, när det europeiska kulturlaboratoriet fått 1,5 miljoner euro för att under ett fyraårigt pilotprojekt bygga upp sådan portal. Dessutom finns det redan en kulturportal. |
1.23 |
Vad gäller stöd till ”insatser för att skydda och bevara minnet av de viktigaste platserna och arkiven som rör deportationerna” (andra programområdet) föreslår Regionkommittén att dessa insatser skall omfatta skydd av platser som är minnesmärken över illdåd som utförts av den totalitära regimen i f.d. Sovjetunionen. |
Artikel 8 – Genomförande
1.24 |
Kommittén påminner om det goda arbete kommissionen utfört för att förbättra programmet Kultur 2000 genom att exempelvis komma till rätta med förseningarna vad gäller att genomföra anbudsförfaranden, vilket orsakade problem i inledningen av det befintliga programmet. För att programmet skall kunna fungera ännu smidigare måste kommissionen dels fortsätta sitt arbete för att garantera att stödpengar betalas ut i tid så att kulturaktörerna slipper problem med kassaflödet, dels fortsätta arbetet med att inför berörda projektansvariga motivera varför deras ansökningar inte godkänts. |
1.25 |
Man måste överväga hur man bäst kan matcha juryns sakkunskap med de projekt som skall granskas. På så sätt får man en effektiv och övertygande bedömning, vilket är särskilt viktigt när man frångår sektorsprincipen. När det gäller projekt som sträcker sig över flera sektorer kan det krävas fler än en bedömare för ett enskilt projekt. |
Artikel 10 – Kulturkontaktpunkter
1.26 |
Man bör utveckla arbetet med kulturkontaktpunkterna för att underlätta utbyte av goda metoder och för ett bättre samarbete. |
Artikel 11 – Finansiella bestämmelser
1.27 |
Förvaltningskommittén bör i början av det nya programmet göra sitt yttersta för att underlätta för såväl olika aktörer inom kulturområdet som och för lokala och regionala myndigheter i de nya länderna att delta i projektet. Minimibidraget på 5 % skulle kunna minskas till 2,5 % de första två åren programmet löper, eftersom ett bidrag på 5 % utgör mer i reala termer i de nya medlemsstaterna än i de ”gamla” på grund av att medelinkomsten i de nya länderna är lägre. Regeln om 2,5 % bör också tillämpas på nya medlemsstater som går med i EU efter det att programmet inletts, och den bör kunna förlängas om deltagandet i de nya länderna är lågt. |
Artikel 13 – Uppföljning och utvärdering
1.28 |
Gensvaret från projektansvariga och från bidragsmottagare måste tas med i utvärderingen exempelvis via kulturkontaktpunkten. |
1.29 |
Kultur 2007 bör granskas utifrån de målsättningar som finns i beslutet, i syfte att säkerställa att de uppställda målen uppfylls och i syfte att utveckla en faktabas för kommande kulturprogram. |
Bilaga II – Programhandläggning
1.30 |
Kommittén är orolig för att överföringen av resurser till ett enda, mycket omfattande genomförandeorgan som också hanterar andra gemenskapsstödprogram, exempelvis program för ungdomar och för livslångt lärande, kan medföra sämre sak- och specialistkunskap samt minskad förståelse för kultursektorn, vilket måste undvikas till varje pris. |
2. Regionkommitténs rekommendationer
Rekommendation 1
Skäl 2
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Kulturen bör bidra till att göra Europeiska unionen mer synlig utåt genom att framhäva dess kulturella mångfald och det som förenar dess kulturer. |
Kulturen bör bidra till att göra Europeiska unionen mer synlig utåt genom att framhäva dess kulturella mångfald och det som förenar dess kulturer. Särskild uppmärksamhet bör ägnas skyddet av Europas små kulturer och mindre utbredda språk. |
Motivering
En hänvisning till skyddet av Europas små kulturer och mindre utbredda språk bör tas upp i texten till Kultur 2007 precis som i Kultur 2000-beslutet. Att utelämna denna hänvisning skulle innebära att man sänder ett negativt budskap till de projektansvariga i dessa länder, som tvärtom behöver garantier för att det nya programmet är öppet även för dem.
Rekommendation 2
Skäl 13
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Dessutom bör man också fullfölja den insats som Europeiska unionen inlett som en följd av ovannämnda beslut nr 792/2004/EG för att bidra till att säkerställa att nazitidens koncentrationsläger får europeiskt och internationellt skydd som historiska monument. |
Dessutom bör man också fullfölja den insats som Europeiska unionen inlett som en följd av ovannämnda beslut nr 792/2004/EG för att bidra till att säkerställa att nazitidens koncentrationsläger får europeiskt och internationellt skydd som historiska monument. Programmet bör även omfatta projekt som rör deportationer, koncentrationsläger och minnet av offren för den totalitära regimen i Sovjetunionen. |
Motivering
Den föreslagna lydelsen i skäl 13 bygger på uppfattningen att stöd också bör utgå till insatser för att skydda och bevara minnet av de viktigaste platserna och arkiven som rör deportationerna, de f.d. koncentrationslägren och också insatser för att bevara minnet av offren för den sovjetiska totalitära regimen. Mot bakgrund av Europas historia under andra världskriget och dess efterdyningar bör programmet inte bara lyfta fram bevarandet och skyddet av de viktigaste platserna med nazistisk anknytning och arkiven över deportationerna och minnet av offren på dessa platser, utan det bör även stödja insatser som rör den totalitära sovjetregimen som i hög grad berörde länderna i Östeuropa. Lettiska historiker har hävdat att Sovjetregimen var en diktatur som i hög grad påverkat de europeiska stater som på den tiden gick under namnet ”det socialistiska blocket”. Denna regim var inte mindre ond än den nazistiska.
Det bör också nämnas att de f.d. koncentrationslägren inom den sovjetiska diktaturen fungerade som tvångsarbetsläger och kan jämföras med lägren under naziregimen. Också de bör därför skyddas som historiska monument.
Rekommendation 3
Artikel 3.1
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Programmets övergripande mål är att öka européernas medvetenhet om att de tillhör ett gemensamt kulturområde, genom att utveckla samarbetet på kulturområdet mellan skapande konstnärer, aktörer på kulturområdet och kulturinstitutioner i länder som deltar i programmet och på så vis främja framväxten av ett europeiskt medborgarskap. |
Programmets övergripande mål är att öka européernas medvetenhet om att de tillhör ett gemensamt kulturområde, genom att utveckla samarbetet på kulturområdet mellan skapande konstnärer, aktörer på kulturområdet, och kulturinstitutioner och regionala och lokala myndigheter i länder som deltar i programmet och på så vis främja framväxten av ett europeiskt medborgarskap samt såväl språklig som kulturell mångfald. |
Motivering
Som anförts nedan bör hänvisningen till lokala och regionala myndigheter inkluderas med tanke på deras roll vad gäller att främja kulturen i sina områden genom bland annat festivaler, skyddet av kulturarvet, bevarandet av konstnärliga verk, gräsrotsprojekt och arbete i partnerskap med aktörer på kulturområdet.
Dessutom bör hänvisningen till EU:s dubbla mål om kulturell och språklig mångfald förtydligas i Kultur 2007-beslutet. Detta skulle bidra till att försäkra framtida projektansvariga från områden med mindre använda, regionala språk eller minoritetsspråk om att Kultur 2007-programmets målsättning är att integrera projekt från dessa områden i traditionella stödprogram.
Rekommendation 4
Artikel 4.1 b
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Stöd till organ som är aktiva på EU-nivå inom kulturområdet och stöd till insatser för att skydda och bevara minnet av de viktigaste platserna och arkiven som rör deportationerna, symboliserade av de minnesmärken som rests vid f.d. läger och andra skådeplatser för otaliga civila offers lidande och död, samt för att bevara minnet av offren på dessa platser. |
Stöd till organ som är aktiva på EU-nivå inom kulturområdet och stöd till insatser för att skydda och bevara minnet av de viktigaste platserna och arkiven som rör deportationerna, symboliserade av de minnesmärken som rests vid f.d. läger och andra skådeplatser för de otaliga civila offren offers för utrotning, lidande och massdeportering samt för att skydda de viktigaste platserna och minnesmärkena, däribland de f.d. koncentrations-lägren som vittnar om dessa händelser och död, samt för i syfte att bevara minnet av offren på dessa platser. |
Motivering
Genom att föreslå att minnet av offren för den sovjetiska totalitära regimen skall ingå i Europas kollektiva historiska minne inser vi att vi breddar vår kontinents strukturerade och på samförstånd vilande uppfattning av historien och att ett sådant initiativ sannolikt är en politisk ”känslig” fråga. Detta förslag bottnar i vår övertygelse att om man ignorerade politiskt ”känsliga” ämnen skulle förtroendet för unionen minska avsevärt, särskilt hos de medborgare för vilka dessa frågor utgör ett färskt och smärtsamt minne.
Man kan också svårligen bortse från att den historiska sanningen om andra världskriget och dess efterdyningar rymmer klara och entydiga belägg för många människoöden som slagits i spillror av den sovjetiska terrorn i de länder som idag utgör Europeiska unionens nya medlemmar.
Rekommendation 5
Artikel 4.3 – ny
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
|
Aktörerna på kulturområdet kommer fritt att kunna föreslå projekt som sammanfaller med deras intressen och planer, vare sig det rör sig om projekt inom en eller flera sektorer, så länge som de omfattar minst två av de ovan beskrivna målen. Det betyder att ingen typ av kulturell och konstnärlig verksamhet på förhand kommer att uteslutas från stöd. |
Motivering
Det faktum att samtliga sektorer är stödberättigade bör anges i lagtexten. Det är viktigt att språket i beslutet är så tydligt, enkelt och otvetydigt som möjligt för att säkerställa att alla potentiella projektansvariga förstår texten och är medvetna om att exempelvis litterära översättningar kommer att bli stödberättigade i Kultur 2007-programmet.
Rekommendation 6
Bilaga (1.1) – ändra rubrik
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Begreppet ”samarbetsgrupp” (på engelska Co-operation Focal Point) bör ändras eftersom det på grund av sin likhet med det engelska ”Cultural Contact Point”, ”kulturkontaktpunkt”, kan skapa förvirring. Den rekommenderade benämningen ”kreativitetscentrum” sammanfattar syftet med denna del av programmet. Förledet ”samarbets” är överflödigt eftersom samtliga projekt som finansieras av det europeiska kulturella samarbetsprogrammet måste vara samarbetsbaserade.
Rekommendation 7
Bilaga 1.1 andra stycket
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Varje samarbetsgrupp måste bestå av minst sex aktörer från sex olika länder som deltar i programmet, och de deltagande aktörerna, som kan komma från en eller flera sektorer, skall samlas runt olika typer av verksamhet eller fleråriga projekt som genomförs antingen inom samma sektor eller inom flera olika sådana, men med ett gemensamt mål. |
Varje samarbetsgrupp måste bestå av minst sex fem aktörer från fem sex olika länder som deltar i programmet, och de deltagande aktörerna, som kan komma från en eller flera sektorer, skall samlas runt olika typer av verksamhet eller fleråriga projekt som genomförs antingen inom samma sektor eller inom flera olika sådana, men med ett gemensamt mål. |
Fem samarrangörer innebär ett tydligt europeiskt mervärde och det finns ingen anledning att kräva att de projektansvariga måste ha sex samarrangörer från 2007. Det som är viktigt är projektdeltagarnas åtagande att arbeta tillsammans och kvaliteten i projekten.
Rekommendation 8
Bilaga 1.1 tredje stycket
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Varje samarbetsgrupp skall ha som syfte att genomföra ett flertal strukturerade fleråriga kulturaktiviteter. |
Varje samarbetsgrupp skall ha som syfte att genomföra ett flertal strukturerade fleråriga kulturaktiviteter och fungera som förmedlande finansieringsorgan. |
Motivering
Samarbetsgruppens syfte bör kunna vara att fungera som mellanhand för finansiering. På så vis skulle samarbetsgrupperna kunna erbjuda snabb finansiering med begränsad byråkrati till små eller innovativa samarbetsprojekt inom kulturområdet. Detta system har fungerat väl inom ramen för strukturfonderna och bör kunna användas för Kultur 2007.
Rekommendation 9
Bilaga 1.1 sjätte stycket
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Gemenskapens stöd får inte överstiga 50 % av projektets budget och kommer att trappas ned successivt. Stödet får inte vara högre än 500 000 euro per år. Stödet utgår under 5 år. |
Gemenskapens stöd får inte överstiga 50 % av projektets budget och kommer att trappas ned successivt. Stödet får inte vara högre än 500 000 euro per år. Stödet utgår under minst 3 och högst 5 år. |
Motivering
Större flexibilitet borde tillåtas när det gäller projektperioden, eftersom inte alla projektledare vill ha eller behöver ett projekt som löper under fem år. Dessutom kommer många aktörer att få svårt att hitta medfinansiering för en hel femårsperiod.
Rekommendation 10
Bilaga 1.2 – ändra rubrik
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
Motivering
Benämningen ”samarbetsinsatser” är för teknokratisk. ”Kreativa åtgärder” lägger betoningen på att kreativiteten prioriteras vid projekturvalet.
Rekommendation 11
Bilaga 1.2 andra stycket
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Varje insats skall utformas och genomföras av partnerskap som består av minst fyra kulturaktörer från tre olika deltagarländer, oavsett om aktörerna kommer från en eller flera olika sektorer. |
Varje insats skall utformas och genomföras av partnerskap som består av minst tre fyra kulturaktörer från tre olika deltagarländer, oavsett om aktörerna kommer från en eller flera olika sektorer. |
Tre samarrangörer innebär ett tydligt europeiskt mervärde. Som påpekades ovan i samband med samarbetsgrupperna bör projekt bedömas på grundval av deras inneboende kvalitet, inte efter mekaniska urvalskriterier.
Rekommendation 12
Bilaga 1.2 fjärde stycket
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Gemenskapens stöd får inte överstiga 50 % av projektets budget. Det skall minst uppgå till minst 60 000 euro och högst 200 000 euro per år. Stödet utbetalas under högst tolv månader. |
Gemenskapens stöd får inte överstiga 50 % av projektets budget. Det skall minst uppgå till minst 60 000 euro och högst 200 000 euro per år. Stödet utbetalas under högst minst tolv och högst 24 månader. |
Motivering
Flexibiliteten bör vara större när det gäller miniminivån på gemenskapens stöd (60 000 euro per år, vilket innebär en minsta projektstorlek på 120 000 euro per år). Vissa projekt behöver inte eller kan inte absorbera denna summa eftersom de kan uppnå avsedda resultat och kritisk massa med mindre.
Dessutom bör projekt tillåtas pågå i två år, vilket skulle göra programmet mer flexibelt och lättare för projektansvariga att använda.
Rekommendation 13
Bilaga 1.3 fjärde stycket
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Omfattande stöd kommer inom denna ram också att ges till de europeiska kulturhuvudstäderna för att hjälpa dem att genomföra verksamhet som betonar den europeiska dimensionen och det transeuropeiska kultursamarbetet. |
Omfattande stöd 90 % av budgeten för specialinsatser kommer inom denna ram också att ges till de europeiska kulturhuvudstäderna för att hjälpa dem att genomföra verksamhet som betonar den europeiska dimensionen och det transeuropeiska kultursamarbetet. |
Motivering
Specialinsatserna bör inriktas på evenemanget Europeisk kulturhuvudstad. Gemenskapens finansiering av de europeiska kulturhuvudstäderna bör ökas eftersom det troligtvis kommer att finnas två europeiska kulturhuvudstäder per år från 2009 för att återspegla utvidgningen av EU. Det ökade stödet skulle till exempel kunna användas av stadens myndigheter och aktörer på kulturområdet för samarbete med partner i andra medlemsstater, vilket skulle främja gränsöverskridande rörlighet och mellankulturell dialog. Om man avsätter 90 % av budgeten för specialinsatser till finansiering av europeiska kulturhuvudstäder ökar dessutom öppenheten i denna verksamhet, som tidigare har kritiserats för att vara för sluten. De återstående 10 % skulle kunna avsättas till utmärkelser som Europa Nostra-priset och Europeiska unionens pris för nutida arkitektur (Mies van der Rohe-priset).
Rekommendation 14
Artikel 5.2
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Programmet är även öppet för samarbete med andra tredjeländer som med Europeiska gemenskapen slutit associerings- eller samarbetsavtal som innehåller klausuler om kultursektorn, förutsatt att kompletterande anslag blir tillgängliga och på särskilda villkor som skall överenskommas. |
Programmet är även öppet för samarbete med andra tredjeländer, varvid våra närmsta grannländer skall prioriteras i enlighet med EU:s grannskapspolitik som med Europeiska gemenskapen slutit associerings- eller samarbetsavtal som innehåller klausuler om kultursektorn, förutsatt att kompletterande anslag blir tillgängliga och på särskilda villkor som skall överenskommas. |
Motivering
Programmet bör prioritera länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik. Vikten av dialog mellan samhällen och fritt tankeutbyte mellan kulturer, religioner och traditioner kan inte överbetonas. Gemensamma projekt på kulturområdet kan bidra till att grannskapspolitikens huvudmål uppnås: kontakt mellan människor, ökad ömsesidig förståelse för varandras kulturer, historia, attityder och värderingar, och därigenom undanröjande av felaktiga uppfattningar.
Rekommendation 15
Artikel 9.1
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Kommissionen skall biträdas av en kommitté, som består av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande. |
Kommissionen skall biträdas av en kommitté, som består av företrädare för medlemsstaterna och en företrädare för Regionkommittén, med en företrädare för kommissionen som ordförande. |
Motivering
Eftersom den kulturpolitiska behörigheten finns på nivån under den statliga i många medlemsländer bör ReK få utse en företrädare till kommittén. Dessutom bör medlemsstaternas delegationer till kommittén inbegripa lokala och regionala företrädare när detta är lämpligt.
Rekommendation 16
Artikel 10.1
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
De kulturkontaktpunkter som avses i punkt I.3.3 i bilagan skall i sin egenskap av genomförandeorgan sprida information om programmet i medlemsstaterna, samtidigt som de iakttar bestämmelserna i artikel 54.2 c och artikel 54.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. |
De kulturkontaktpunkter som avses i punkt I.3.3 i bilagan skall i sin egenskap av genomförandeorgan sprida information om programmet såväl på nationell som regional och lokal nivå i medlemsstaterna, samtidigt som de iakttar bestämmelserna i artikel 54.2 c och artikel 54.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. |
Motivering
Ändringen står i samklang med rekommendation 14 i utkastet till yttrande. Kulturkontaktpunkterna skall även kunna vara verksamma på regional nivå för att bättre nå de kulturella aktörerna och kunna anpassas till deras särdrag. Därför bör det göras enklare att frivilligt inrätta kulturkontaktpunkter eller delegationer i anslutning till sådana på regional och lokal nivå.
Rekommendation 17
Artikel 10.2
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
Motivering
Man bör uppmuntra kulturkontaktpunkter som verkar på lokal och regional nivå där så är lämpligt för att komma närmare medborgarna och de kulturella aktörerna på fältet. Det franska systemet med ”regionala poler” som drivs av den franska kulturkontaktpunkten är ett exempel på god praxis som man bör ta efter i andra medlemsstater.
Rekommendation 18
Artikel 12 d – ny punkt
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||
|
|
Motivering
Av skäl som angetts ovan (rekommendation 1 och 2) bör hänvisningar till målet om språklig mångfald stärkas i texten.
Rekommendation 19
Bilaga V – Övergripande budgetfördelning
Programområde 1
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
||||||||||||
Vägledande fördelning av programmets årsbudget |
Vägledande fördelning av programmets årsbudget |
||||||||||||
Procentandel av budgeten |
Procentandel av budgeten |
||||||||||||
Programområde 1 (stöd till projekt) Ca 77 %
|
Programområde 1 (stöd till projekt) Ca 77 %
|
Samarbetsgrupper och samarbetsinsatser bör vardera tilldelas 30 % av den totala budgeten i stället för 36 % för samarbetsgrupper och 24 % för samarbetsinsatser. Kommittén anser att den nuvarande fördelningen skulle kunna missgynna mindre aktörer, som ofta är mer experimenterande och innovativa, eftersom de har svårare än stora aktörer att finna den finansiering som krävs för fem år och dessutom har mindre möjligheter att bedriva det stora utvecklingsarbete som krävs.
Rekommendation 20
Bilaga Punkt 2.2
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Stöd kan ges till insatser för att skydda och vårda minnet av de viktigaste platserna och arkiven som rör deportationerna, symboliserade av de minnesmärken som rests vid f.d. läger och andra skådeplatser för otaliga civila offers lidande och död, samt för att bevara minnet av offren på dessa platser. |
Stöd kan ges till insatser för att skydda och bevara minnet av de viktigaste platserna och arkiven som rör deportationerna, symboliserade av de minnesmärken som rests vid f.d. läger och andra skådeplatser för de otaliga civila offren offers för utrotning, lidande och massdeportering samt för att skydda de viktigaste platserna och minnesmärkena, däribland de f.d. koncentrationslägren som vittnar om dessa händelser och död, samt för i syfte att bevara minnet av offren på dessa platser. |
Genom att föreslå att minnet av offren för den sovjetiska totalitära regimen skall ingå i Europas kollektiva historiska minne inser vi att vi breddar vår kontinents strukturerade och på samförstånd vilande uppfattning av historien och att ett sådant initiativ sannolikt är en politisk ”känslig” fråga. Detta förslag bottnar i vår övertygelse att om man ignorerade politiskt ”känsliga” ämnen skulle förtroendet för unionen minska avsevärt, särskilt hos de medborgare för vilka dessa frågor utgör ett färskt och smärtsamt minne.
Man kan också svårligen bortse från att den historiska sanningen om andra världskriget och dess efterdyningar rymmer klara och entydiga belägg för många människoöden som slagits i spillror av den sovjetiska terrorn i de länder som idag utgör Europeiska unionens nya medlemmar.
Rekommendation 21
Bilaga Punkt 3.3
Kommissionens textförslag |
ReK:s ändringsförslag |
Stöd skall även ges åt de så kallade kulturkontaktpunkterna så att dessa på ett målinriktat, effektivt och användarvänligt vis kan sprida praktisk information om programmet. Dessa organ, som verkar på nationell nivå, skall inrättas i samarbete med medlemsstaterna och på frivillig grundval. |
Stöd skall även ges åt de så kallade kulturkontaktpunkterna så att dessa på ett målinriktat, effektivt och användarvänligt vis kan sprida praktisk information om programmet. Dessa organ, som verkar skall kunna verka såväl på nationell som regional och lokal nivå, skall inrättas i samarbete med medlemsstaterna eller de regionala myndigheterna och på frivillig grundval. |
Ändringen står i samklang med rekommendation 14 i utkastet till yttrande. Kulturkontaktpunkterna skall även kunna vara verksamma på regional nivå för att bättre nå de kulturella aktörerna och kunna anpassas till deras särdrag. Därför bör det göras enklare att frivilligt inrätta kulturkontaktpunkter eller delegationer i anslutning till sådana på regional och lokal nivå.
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EUT C 121, 30.4.2004, s. 15.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/76 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007)”
(2005/C 164/09)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007)” (KOM(2004) 470 slutlig – 2004/0151 COD),
rådets beslut av den 9 september 2004 att rådfråga kommittén i detta ärende i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget,
presidiets beslut av den 27 januari 2004 att ge utskottet för kultur och utbildning i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,
det utkast till yttrande (CdR 303/2004 rév. 1) som antogs den 7 december 2004 av utskottet för kultur och utbildning (föredragande: Theodoros Georgakis, borgmästare i Ilioupoli (EL–PSE).
Yttrandet antogs vid Regionkommitténs 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari).
1. Regionkommitténs ståndpunkter
1.1 |
Regionkommittén ställer sig bakom beslutet att slå samman åtgärderna för utbildning, utveckling, distribution och marknadsföring i det nya programmet Media 2007, eftersom kontinuiteten när det gäller att utveckla och stärka den audiovisuella sektorn i Europa på så sätt kan garanteras och stärkas. |
1.2 |
Regionkommittén välkomnar den föreslagna budgeten för programmet, som totalt uppgår till 1,055 miljarder euro. Enligt kommittén är det nödvändigt att anslå betydande medel till detta program om man skall kunna tillgodose de ökande behoven i alla de 27 länder som deltar i programmet (EU:s 25 medlemsstater samt Bulgarien och Rumänien). Det handlar i själva verket om marknader där produktionen sker med tre olika ”hastigheter”. Skillnaderna i fråga om ländernas audiovisuella utveckling är mycket stora och denna sektor kan vara alltifrån mycket utvecklad till obefintlig. Genom att anslå ökade resurser erkänns den audiovisuella sektorns viktiga roll när det gäller att sprida kulturella värderingar i arbetet med att skapa en gemensam europeisk identitet och en ökad medvetenhet bland EU:s medborgare. |
1.3 |
Regionkommittén ställer sig bakom principen om positiv särbehandling av länder med begränsade möjligheter till audiovisuell produktion och länder som producerar verk för ett begränsat geografiskt eller språkligt område, i syfte att motverka obalansen mellan dessa länder och länder med hög produktionskapacitet. Idén om att uppmuntra ”audiovisuellt svaga länder”, såsom de nya medlemsstaterna och andra länder vilkas marknader präglas av begränsad dynamik, t.ex. Grekland och Portugal, bör genomsyra samtliga åtgärder som vidtas inom ramen för Media 2007. En sådan inriktning kommer att bidra till bevarandet av gemenskapens kulturella mångfald och till den interkulturella dialog som förs på EU-nivå. |
1.4 |
Regionkommittén medger att konkurrenskraften måste stärkas för den europeiska audiovisuella sektorn, som är mycket splittrad. Samtidigt är det viktigt att stärka de små och medelstora företagens produktionsstruktur, eftersom det faktiskt är dessa företag som utgör den europeiska marknadens ryggrad. |
1.5 |
Regionkommittén håller med kommissionen om att det är viktigt att snabbt minska byråkratin, förenkla ansökningsförfarandet och utveckla samarbetet inom den audiovisuella sektorn inom EU. Det är också mycket viktigt att tilldelningsförfarandet kännetecknas av insyn, och samtliga beslut måste därför alltid motiveras. |
1.6 |
Regionkommittén gläder sig åt att kommissionen vill uppmuntra rörligheten för studenter och yrkesverksamma inom den audiovisuella sektorn, så att samtliga aktörer får möjlighet att dela med sig av värdefulla erfarenheter och ta tillvara kunskap och handledning från de länder som kommit långt på IT-området. Denna rörlighet är särskilt viktig för EU:s nya medlemsstater, men även för länder som producerar verk för ett begränsat geografiskt eller språkligt område där den audiovisuella sektorns utveckling fortfarande är bristfällig. |
1.7 |
Regionkommittén ser positivt på stödet till dubbning, undertextning och flerspråkliga versioner av europeiska audiovisuella verk i syfte att slå vakt om den kulturella mångfalden. En digitalisering av dessa verk är också av stor betydelse. |
2. Regionkommitténs rekommendationer
2.1 |
Regionkommittén framhåller betydelsen av att särskilt betona de regionala och lokala förvaltningarnas roll när det gäller att skapa en europeisk identitet. Rent konkret kan Europas regioner genom olika typer av lämpligt stöd vara en drivkraft för originalproduktioner och verksamhet inom den audiovisuella sektorn som innebär att den kulturella mångfalden upprätthålls, och på så sätt dra sitt strå till stacken när det gäller att stärka den europeiska marknadens konkurrenskraft. |
2.2 |
Regionkommittén begär att artikel 6 om marknadsföring av europeiska audiovisuella verk även skall innehålla en hänvisning till den särskilda roll som Europas regioner och kommuner kan spela genom sina program och åtgärder för att stärka den europeiska marknadens konkurrenskraft. Media-kontoren på regional nivå borde även få en stärkt ställning samtidigt som de moderniseras, eftersom de är en mycket värdefull instans när det gäller att informera EU:s medborgare om utvecklingen inom den audiovisuella sektorn. |
2.3 |
Regionkommittén rekommenderar att audiovisuella festivaler på regional och lokal nivå beviljas ekonomiskt stöd och marknadsförs på ett strukturerat sätt, eftersom dylika festivaler spelar en viktig roll när det gäller att skapa och utveckla en europeisk identitet och berika dess sammansättning och karaktär genom att ta fasta på lokalsamhällenas unika kulturella, historiska och språkliga egenskaper. Ett annat steg i denna riktning vore att verka för att det produceras fler filmer i mindre städer och regioner i Europa. |
2.4 |
Regionkommittén betonar vikten av att åtgärderna framför allt inriktas på ungdomar, som ju utgör den europeiska audiovisuella sektorns framtid. Det är ett steg i rätt riktning att satsa på marknadsföring av verk av unga europeiska konstnärer och stöd till ungdomsfestivaler, vilket föreslås i programmet, men detta räcker inte. Bland de föreslagna åtgärderna kan nämnas att främja rörligheten för ungdomar i medlemsstaterna, så att de kan få kunskap om den europeiska marknaden med utgångspunkt i de verkliga förhållanden som råder och marknadens faktiska behov. |
2.5 |
Regionkommittén understryker behovet av att vidta åtgärder som syftar till att förbättra utbildningen för personer som är verksamma inom den audiovisuella sektorn, framför allt i länder och regioner som har en begränsad audiovisuell produktion eller som producerar verk för ett begränsat geografiskt eller språkligt område. I dessa länder är den audiovisuella sektorns utveckling mycket begränsad och behovet av modern utbildning är fortfarande stort. Vid sidan om distansutbildning och främjande av olika former av utbyte vore det även värdefullt att kunna ersätta studenters resekostnader och andra utgifter för att delta i utbildningsprogram och konferenser som anordnas i länder med en audiovisuell tradition. |
2.6 |
Regionkommittén rekommenderar att det utarbetas incitament för samarbete inom näringslivet mellan företag som är verksamma på den europeiska marknaden, men även på världsmarknaden. Detta samarbete bör inte enbart omfatta produktionssektorn utan även distributionsledet. Nyligen genomförda studier och rådande förhållanden utgör stöd för påståendet att svagheterna i distributionssystemet utgör det främsta hindret för europeiska filmer på världsmarknaden. Enligt den analys som nyligen gjorts av MEDIA Salles i en studie av samtliga filmer som distribuerades i USA och Kanada mellan 2001 och 2003, minskade biljettförsäljningen för filmer från västeuropeiska länder alltmer under denna period. Antalet biobesökare som såg olika europeiska samproduktioner ökade dock stadigt från år till år. En liknande positiv trend kunde även skönjas för samproduktioner där europeiska filmbolag samarbetade med amerikanska huvudproducenter. |
2.7 |
Förutom att främja den audiovisuella sektorns utveckling i för- och efterproduktionsleden måste gemenskapsstödet enligt Regionkommittén präglas av insyn i alla led. Man måste också utforma bestämmelser som garanterar att verken håller en viss kvalitet. |
2.8 |
Mot bakgrund av Lissabonstrategins nya mål menar Regionkommittén att tonvikten måste läggas på den sociala sammanhållningen. Man bör uppmuntra de audiovisuella medierna att bidra till att bekämpa social utslagning och diskriminering och till att vissa befolkningsgrupper och personer som invandrat av ekonomiska skäl integreras i samhället. Frågan om jämställdhet mellan könen måste också beaktas. |
2.9 |
Regionkommittén anser också att särskilda åtgärder bör vidtas för att främja produktion av verk som riktar sig direkt till särskilt utsatta grupper av medborgare, t.ex. funktionshindrade och äldre. Man bör också behandla frågan om återintegrering av människor som av olika anledningar haft en marginaliserad ställning i samhället. |
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/78 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Konsekvenserna av EU:s kemikaliepolitik för Europas städer och regioner”
(2005/C 164/10)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
Regionkommitténs presidiums beslut av den 15 juni 2004 att i enlighet med artikel 265.5 i EG-fördraget ge utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik i uppdrag att utarbeta ett initiativyttrande i ärendet,
förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet samt ändring av direktiv 1999/45/EG och förordning (EG) om långlivade organiska föroreningar; förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG för att anpassa det till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (KOM(2003) 644 slutlig),
slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000,
Europeiska kommissionens årsrapporter om bättre lagstiftning enligt punkt 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, senast rapporten ”Bättre lagstiftning 2003” av den 12 december 2003 (KOM(2003) 770 slutlig),
Europeiska kommissionens initiativ för enklare lagstiftning på den inre marknaden (SLIM – Simpler Legislation für the Single Market), som inleddes i maj 1996,
Regionkommitténs yttrande om ”Kommissionens meddelande – Produktivitet: nyckeln till konkurrenskraft för medlemsstaternas ekonomier och företag” (CdR 224/2002 fin) (1),
Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2003 om kommissionens meddelande ”Industripolitiken i ett utvidgat Europa” (CdR 150/2003 fin) (2),
Regionkommitténs yttrande om kommissionens meddelande från 2003 om bättre lagstiftning (CdR 62/2003 fin) (3),
Regionkommitténs yttrande om kommissionens meddelande från 2003 om strategin för den inre marknaden (CdR 341/2002 fin) (4),
det utkast till yttrande som utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik antog den 8 december 2004 (CdR 238/2004 rév. 2) (föredragande: Jochen Riebel, minister i Hessens delstatsregering, med ansvar för federala frågor och Europafrågor, DE–PPE), och
av följande skäl:
1) |
Europeiska rådet satte vid sitt möte i Lissabon i mars 2000 som strategiskt mål att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi. |
2) |
Efter de fyra första åren står det nu klart att det krävs ytterligare avsevärda ansträngningar för att detta mål skall kunna uppnås. Därför måste alla politiska förslag från EU prövas mot vilken verkan de skulle ha på den internationella konkurrensen. |
3) |
Enligt punkt 6 i ett protokoll till Amsterdamfördraget skall gemenskapen ”endast lagstifta i den mån det är nödvändigt”. Enligt punkt 9 skall dessutom det ekonomiska eller administrativa ansvar som åligger de lokala myndigheterna och de ekonomiska aktörerna ”så långt som möjligt (…) begränsas och stå i proportion till det mål som skall uppnås”. |
4) |
Enligt artikel 2 i EG-fördraget skall gemenskapen bland annat främja en hållbar utveckling av näringslivet, en hög nivå i fråga om sysselsättning, en hög grad av konkurrenskraft och en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet. |
5) |
Enligt artikel 3 i EG-fördraget skall gemenskapen för att uppnå målen i artikel 2 i EG-fördraget också stärka industrins konkurrenskraft i gemenskapen. |
Yttrandet antogs vid Regionkommitténs 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 24 februari).
1. Regionkommitténs ståndpunkt
Kommitténs bedömning
1.1 |
ReK stöder i princip kommissionens försök att genom införandet av Reach-systemet skapa enhetliga bestämmelser för hantering av kemikalier. |
1.2. |
ReK anser att man i samband med detta såväl måste ta hänsyn till de krav som miljö- och konsumentskyddet ställer som bevara och stärka den europeiska industrins konkurrenskraft. |
1.3 |
ReK konstaterar att förslaget utgör en stor börda inte bara för den kemiska industrin utan för hela produktionskedjan, men önskar samtidigt påpeka att skyddet av miljön, hälsan och arbetstagarnas säkerhet samt främjandet av industrins innovation och konkurrenskraft å andra sidan måste stå i proportion till varandra. |
1.4 |
ReK anser att bestämmelserna är för invecklade och att de berörda inte kan tillämpa dem utan hjälp av externa experter. |
1.5 |
ReK stöder varje ändring av förordningen som kan bidra till att förfarandena förenklas och kostnaderna sänks. För detta krävs mer konkreta åtgärder, framför allt för de små och medelstora företagen, där genomförandet av Reach-systemet kan leda till en oproportionerligt stor kostnadsbörda. |
1.6 |
ReK anser att datainsamlingen inte uteslutande får inriktas på den årliga produktionsvolymen, utan hänsyn också måste tas till andra ansatser för att förenkla registreringen, t.ex. sådana begrepp som förekommer i diskussionen: ”exponeringskategorier”, ”ett ämne – en registrering” eller ”prioriteringslistor”. På så sätt skulle man kunna ge hanteringen avReach-systemet en bättre utformning. |
1.7 |
ReK anser att man endast bör samla in sådana data som krävs för en säker användning, så att de små och medelstora företagen kan använda sig av systemet och har råd med det. Datainsamlingen bör inte få leda till förseningar i produktionen, försäljningen eller användningen av ämnena. Man måste även i fortsättningen snabbt och innovativt kunna reagera på nya marknadskrav (time to market). |
1.8 |
ReK ser i användningen av alla de uppgifter som tillverkarna, användarna och myndigheterna redan har tillgång till ytterligare en möjlighet att tillämpa förordningen på ett mer flexibelt sätt. Vid bildande av konsortier (framför allt mellan användarna i senare led och mellan de små och medelstora företagen) skall skyddet av den immateriella och industriella upphovsrätten garanteras och en ersättning lämnas. Huvudprinciperna för en kostnadsfördelning måste fastställas i en förordning. |
1.9 |
ReK konstaterar att de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna kommer att få ytterligare uppgifter i samband med registreringsförfarandet. Bördan kommer att vara stor framför allt i de fall där det råder oklarhet om vissa skyldigheter på grund av att kriterierna är formulerade på ett sådant sätt att de kräver en stor tolkningsinsats. Registreringsförfarandet bör därför i så ringa mån som möjligt grundas på tillsynsverksamhet. Bestämmelser rörande avgränsningar och undantag måste förenklas och formuleras mer exakt. Vid behov måste tydlighet skapas genom underordnad lagstiftning. Tillsynsmyndigheterna måste utan byråkratiska hinder och på enkelt sätt kunna få tillgång till information om myndighetens förfaranden. |
1.10 |
ReK förespråkar ett enhetligt förfarande och därmed i princip att en särskild myndighet inrättas. Kommittén anser dock att myndighetens ansvarsområden och befogenheter måste avgränsas tydligare, framför allt i förhållande till andra institutioner på europeisk, nationell, regional eller lokal nivå som ansvarar för att registrera kemikalier |
1.11 |
ReK anser att man bör göra det möjligt för medlemsstaternas myndigheter att i nära samarbete med den nya myndigheten stödja registreringsskyldiga företagare på plats innan de lämnar in sin ansökan, och följaktligen administrativt genomföra Reach i medlemsstaterna. |
1.12 |
ReK betraktar myndigheten som en oberoende institution som i egenskap av serviceinrättning opartiskt och konfidentiellt skall se till att ämnena registreras och utvärderas. Man bör i samband med detta sträva efter så stor öppenhet som möjligt gentemot forskningsvärlden och experterna inom näringslivet. |
1.13 |
ReK anser att den nya myndigheten bör se till att riktlinjerna för utvärderingsförfarandet möjliggör ett snabbt och enhetligt förfarande hos myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna. Arbetsfördelningen mellan den nya myndigheten och medlemsstaterna måste därför vara tydlig. Det får inte uppstå något slags blandförvaltning. Den synnerligen invecklade harmoniseringsmetoden borde med tanke på det stora antalet fall som är att vänta förenklas och stramas åt. Detaljerade byråkratiska bestämmelser om kommunikationen mellan medlemsstaterna och myndigheten bör undvikas, och uppgiften att utvärdera ämnena bör fördelas mellan medlemsstaterna enligt enklare regler utan att medlemsstaterna förvandlas till något slags underavdelning till myndigheten. |
1.14 |
ReK ser allvarliga brister i bestämmelserna när det gäller djurskyddet. Enligt förslaget till förordning måste producenterna vid t.ex. parallell registrering av ett ämne visserligen använda sig av redan befintliga uppgifter om djurförsök så att onödiga upprepningar kan undvikas. I artikel 23 i förslaget till förordning är målet att undvika onödiga djurförsök dock endast abstrakt och kan därför inte ersätta en konkret bestämmelse. |
1.15 |
ReK anser att de djurförsök som behövs för att man skall uppnå förordningens mål, inklusive en hög skyddsnivå för den mänskliga hälsan och miljön, bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt och att alla befintliga uppgifter bör göras tillgängliga. Djurförsök bör vara förbjudna om det finns alternativa testmetoder som godkänts av myndigheterna. |
1.16 |
ReK ställer sig positiv till införandet av en skyldighet för användare i senare led att registrera hur de använder ämnena, så att också de användningsområden som inte registrerats av producenten eller importören blir kända och åtgärder kan vidtas till skydd mot eventuella risker. |
1.17 |
ReK ser också vissa nackdelar, framför allt för små och medelstora företag, om dessa måste lämna ut tekniskt kunnande till den som levererar ämnena eller om de måste genomföra egna kostsamma undersökningar. |
1.18 |
ReK anser att det måste fastställas exakta bestämmelser för hur uppgifter kan återanvändas, så att kostnadsfördelningen – inte bara för djurförsöken – och skyddet av det tekniska kunnandet inte utformas till nackdel för de små och medelstora företagen. |
2. Konsekvensbedömning
2.1 |
Genomförandet av utkastet till förordning kommer först och främst att beröra alla de producenter och importörer av ämnen och beredningar som omfattas av registreringsplikten och den skyldighet att lämna uppgifter som hänger samman med denna. Huvudbördan kommer att falla på den kemiska industrin. Alla branscher som använder sig av kemikalier, dvs. i praktiken hela tillverknings- och tjänstesektorn, kommer dock att påverkas, i egenskap av ”användare i senare led”. Genom de nya bestämmelserna finns det risk för att kemikalier försvinner från marknaden och att prisnivån på kemikalier stiger i Europa. På så sätt försämras bearbetningsföretagens förutsättningar att konkurrera med sina konkurrenter utanför EU. Dessutom kan man räkna med anpassningskostnader. Därför finns det risk för att produktionen och sysselsättningen minskar till följd av Reach-systemet, inte bara i den kemiska industrin utan även inom många andra branscher. |
2.2 |
Det är framför allt de små och medelstora företagen som drabbas. För många företag torde bara själva registreringen av ämnena utgöra en börda för personal och budget med tanke på vilka detaljer Reach-systemet kräver för närvarande. Kostnaderna kan i många fall inte övervältras på produktpriset. Det kan hända att produktionen av ämnena måste ställas in och att företagen i produktionskedjan hotas av nedläggning. Dessa företag är dock ryggraden i många industriregioner i EU. |
2.3 |
Kommissionens uppgifter angående de direkta och indirekta kostnaderna för användningen av systemet under de kommande åren har på många håll kritiserats som underskattningar. ReK välkomnar därför kommissionens nya konsekvensbedömning rörande indirekta kostnader, användare i senare led och inverkan på de nya medlemsstaterna. Resultaten av denna konsekvensbedömning bör avvaktas innan Europaparlamentet eller rådet fattar några ytterligare beslut. |
2.4 |
Innovation ses som en positiv följd av det nya systemet, och det råder inga tvivel om att vissa åtgärder främjar upptäckt och försäljning av ett större antal ämnen än tidigare. Företagens innovationsförmåga påverkas dock också negativt, framför allt i den första genomförandefasen. Genom Reach kommer en del nya produkter att nå marknaden med viss fördröjning. Riskerna för företagen ökar eftersom forskningsbudgeten tyngs ned av ytterligare kostnader. Forskare tillbringar mycket tid med att testa gamla kemikalier och inte med att utveckla nya produkter. Innovation är samtidigt nyckeln till EU:s ekonomiska framgångar i framtiden. Den kemiska industrin är den obestridligen största leverantören av innovativa insatsvaror. Brist på innovation inom den kemiska industrin kan därför också få en mycket stor negativ inverkan på innovationspotentialen inom andra branscher. ReK anser rent allmänt att de – för det mesta automatiska – mekanismer som är tänkta att skapa incitament för innovation är för allmänna och – med tanke på vilka effekter man kan förvänta sig – för ringa. |
2.5 |
Medan det å ena sidan torde uppstå kostnader för de ekonomiska aktörerna, för de regioner där arbetstillfällen är hotade och för slutanvändarna, som måste betala mer för slutprodukterna, kommer man å andra sidan att kunna se nyttan på hälso-, miljö- och konsumentskyddsområdet, i fråga om säkerhet på arbetsplatsen, i en förenkling av de rättsliga bestämmelserna och i trycket på företagens konkurrenskraft och innovationsförmåga. Vad man då glömmer bort är att nyttan uppstår med en viss förskjutning över en längre period än kostnaderna och på så sätt påverkar andra områden eller samhället positivt. |
3. Regionkommitténs rekommendationer
Kommitténs bedömning
3.1 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att säkerställa att Reachförslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. |
3.2 |
ReK uppmanar kommissionen att ta hänsyn till medborgarnas och konsumenternas intressen genom att säkerställa en särskild kemikaliemärkning på ett område som i dag präglas av stora skillnader. Kommittén välkomnar kommissionens förslag, som kommer att utmynna i en enhetlig reglering av kemiska produkter som har registrerats före eller efter 1981. |
3.3 |
I synnerhet bör man pröva om den byråkrati som läggs på företagen och de kostnader som krävs för att uppnå de mål som avses med lagstiftningen verkligen är nödvändiga. |
3.4 |
ReK anser att förslagets mål skulle kunna uppnås med betydligt mindre komplexa rättsliga medel. |
3.5 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att överväga de befintliga alternativa förslag som redan diskuteras i syfte att förenkla Reach-systemet. |
3.6 |
Kommittén anser att lättnader och stöd bör erbjudas små och medelstora företag i samband med registreringen för att den ekonomiska kapaciteten och sysselsättningen i Europas industriregioner skall kunna behållas eller till och med ökas. |
3.7 |
Kommittén rekommenderar att man i stället för att se till kvantiteter i samband med produktion och import bör inrikta sig på ett koncept som bygger på risker, exponering och prioriteringar. |
3.8 |
ReK rekommenderar att man parallellt med detta arbetar med andra förslag till lösning som skulle bygga på en väsentlig förenkling av överskådligheten i bestämmelserna för användarna av förfarandena för registrering, utvärdering och tillståndsgivning. |
3.9 |
Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka om man i bedömningen av ämnena inte skulle kunna använda de informationssystem och det informationsmaterial som redan finns i medlemsstaterna. |
3.10 |
Kommittén uppmanar kommissionen att säkerställa förenligheten mellan bestämmelserna inom politiken för kemikalier och bestämmelserna inom andra politikområden. |
3.11 |
Det bör i synnerhet finnas ett informationssystem med inriktning på ett informationsmål (risk) för att undvika dubblering av informationsinsamlingen på olika förädlingsnivåer. |
3.12 |
För att värna de europeiska företagens konkurrenskraft bör WTO-förhandlingar inledas i syfte att harmonisera dessa bestämmelser på internationell nivå. |
3.13 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att ett kritiskt granska förslaget med beaktande av förenligheten med kommissionens egna initiativ om enklare lagstiftning på inre marknaden (SLIM) och bättre lagstiftning. |
3.14 |
Kommittén uppmanar kommissionen att kontrollera att grundprincipen om producentansvar och ansvar för distribution vad gäller kemikalier (principen att förorenaren betalar samt principen om omvänd bevisbörda) bibehålls på samtliga nivåer när nya kemikalier släpps ut på marknaden. Det är ett sätt att säkerställa skyddet för arbetstagare, för konsumenter och för miljön. |
3.15 |
ReK uppmanar kommissionen att inom ramen för en allmän genomgång av målsättningarna för gemenskapspolitiken undersöka förslagets verkningar på de regionala näringslivsstrukturerna och därmed på förenligheten med gemenskapsmålet om ekonomisk och social sammanhållning. I det sammanhanget skulle man kunna inleda sektorspecifika pilotstudier i de olika regioner i EU som har kemisk industri, så att effekterna av de framtida rättsliga bestämmelserna kan bedömas exakt från fall till fall. |
3.16 |
Kommittén uppmanar kommissionen att dra de erforderliga slutsatserna av den fördjupade konsekvensanalys som väntas före slutet av mars 2005. |
3.17 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att tydligt avgränsa den europeiska kemikaliemyndighetens befogenheter och att säkerställa att kemikaliepolitiken genomförs på ett praktiskt inriktat och företagsvänligt sätt genom att aktörerna på fältet får delta. |
Bryssel den 24 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EUT C 128, 29.5.2003, s. 1.
(2) EUT C 23, 27.1.2004, s. 16.
(3) EUT C 73, 23.3.2004, s. 38.
(4) EUT C 128, 29.5.2003, s. 48.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/82 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla”
(2005/C 164/11)
REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE
med beaktande av
kommissionens beslut av den 18 maj 2004 att rådfråga Regionkommittén i detta ärende, i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget,
presidiets beslut av den 15 juni 2004 att ge utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,
den rapport från Världskommissionen om globaliseringens sociala dimension som offentliggjordes den 24 februari 2004,
Regionkommitténs yttrande om ”WTO:s förhandlingar om det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) – konsekvenserna för lokala och regionala myndigheter” (CdR 103/2003 fin) (1),
Regionkommitténs yttrande om ”Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om invandring, integration och sysselsättning” (CdR 223/2003 fin) (2),
Regionkommitténs yttrande om ”Förslag till rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, yrkesutbildning eller volontärarbete” (CdR 2/2003 fin) (3),
Regionkommitténs yttrande om ”Förslag till rådets beslut om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2005–2010” (CdR 80/2004 fin) (4),
Regionkommitténs yttrande om ”Halvtidsöversynen av Lissabonstrategin” (CdR 152/2004 fin),
Regionkommitténs utkast till yttrande om ”Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden för nästa programplaneringsperiod” (CdR 240/2004 rév. 1),
Regionkommitténs yttrande om ”Strategin för inre marknaden under perioden 2003–2006” (CdR 341/2002 fin) (5),
det utkast till yttrande (CdR 328/2004 rév. 1) som antogs av ECOS-utskottet den 8 december 2004 (föredragande: Ulrike Rodust, ledamot av Schleswig-Holsteins delstatsparlament, DE–PSE).
Yttrandet antogs enhälligt vid Regionkommitténs 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 23 februari).
Regionkommitténs synpunkter och rekommendationer
1. Allmänna kommentarer
1.1 |
Regionkommittén välkomnar det meddelande om globaliseringens sociala dimension som kommissionen antog i maj 2004, i vilket kommissionen presenterar sin syn på de frågor som behandlas i rapporten från Världskommissionen om globaliseringens sociala dimension (WCSDG) och dess slutsatser. |
1.2 |
Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att WCSDG:s rapport ger en balanserad och kritisk men ändå positiv bild av situationen och att den bör ligga till grund för framtida åtgärder. |
1.3 |
Regionkommittén påpekar i detta hänseende att globaliseringen har inneburit omfattande förändringar som påverkar alla och envar. Om globaliseringen hanteras på ett sunt sätt kan den generera materiella framsteg utan motstycke, skapa mer produktiva och bättre jobb för alla och i hög grad bidra till att minska fattigdomen i världen. Men världen har inte lyckats ta till vara dessa möjligheter. Dagens globaliseringsprocess skapar obalans, både mellan och inom olika grupper. |
1.4 |
Regionkommittén ser med oro på risken att globaliseringen får följande konsekvenser på regional och lokal nivå:
|
1.5 |
Regionkommittén anser att det krävs framsteg i riktning mot en rättvis globalisering, och engagerar sig för att åtgärder vidtas som stärker den sociala dimensionen mot bakgrund av WCSDG:s rapport och de förslag som kommissionen presenterar i sitt meddelande. |
1.6 |
Regionkommittén anser att det krävs en mer balanserad och integrerad ekonomisk politik och socialpolitik på samtliga nivåer om globaliseringen skall kunna ges en social dimension. I detta hänseende är det viktigt att fokusera på de regionala och lokala nivåerna, eftersom dessa nivåer påverkas mest direkt av globaliseringen. Deras medverkan i arbetet med att hitta lösningar på de problem som globaliseringen ger upphov till bör garanteras, framför allt genom Regionkommittén. |
1.7 |
Regionkommittén noterar att begreppet ”regional nivå” används på olika sätt. ”Regional” i WCSDG:s rapport är ett vidsträckt geografiskt begrepp, medan ”regional” i fråga om Europeiska socialfonden i kommissionens meddelande åsyftar nivåer under den nationella nivån. |
2. Hur kan den lokala och regionala nivån involveras i det globala styret?
2.1 |
Regionkommittén anser att de problem som uppstår i dag på grund av ekonomisk verksamhet på global nivå inte är ett resultat av globaliseringen i sig, utan beror på brister i det globala styret. Det globala styret utgör toppen av det nät som finns av olika styresformer och som sträcker sig från den lokala nivån ända upp till de multinationella företagen. ”Goda styresformer” med avseende på globaliseringen kan endast skapas genom ett positivt samarbete mellan överstatliga, nationella, regionala och lokala aktörer inom offentlig och privat sektor. Ramen för det globala styret får inte längre avgöras enbart av nationalstaternas agerande och bestämmelser. Vid sidan om åtgärder på nationell nivå krävs en interaktion mellan globala aktörer, såsom Europeiska unionen, näringsliv samt lokala och regionala myndigheter. Avgörande faktorer för ett kvalitativt globalt styre är å ena sidan de olika aktörernas engagemang för multilateralism, allmängiltiga värderingar och gemensamma mål och å andra sidan deras lyhördhet för de gränsöverskridande konsekvenserna av deras åtgärder samt den vikt de fäster vid de sociala konsekvenser som åtgärderna får på global nivå. I sitt dagliga arbete avgör och påverkar alla dessa aktörer i vilken utsträckning människor kan dra fördel av globaliseringen och skyddas från dess negativa effekter. |
2.2 |
Regionkommittén betonar att en godtagbar politik för globalt styre i Europa endast kan förverkligas om den lokala och regionala nivån involveras i det arbete som påverkar alla dessa avgörande faktorer. |
2.3 |
Regionkommittén betonar att utvecklingen på såväl global som nationell nivå är beroende av utvecklingen på lokal och regional nivå. Detta synsätt är absolut nödvändigt och utgör nyckeln till en rättvisare och generösare globalisering. I slutändan är det effektivare med ett decentraliserat tillvägagångssätt när politiken utformas och genomförs, eftersom åtgärderna underbyggs av bättre kunskap om den verkliga situationen och om eventuella begränsningar. Denna metod bygger i större utsträckning på deltagande, ligger närmare människors behov och önskemål och är lättare att styra. För att stärka kopplingen mellan den lokala/regionala och globala dimensionen krävs en proaktiv och positiv agenda som fokuserar på det lokala och regionala styret, den lokala och regionala ekonomiska basen samt olika värderingar och kulturarv. |
2.4 |
Regionkommittén framhåller att EU i hög grad bidrar till en europeisk lösning på de problem som uppstår på grund av globaliseringen genom att vidareutveckla Lissabonprocessen, utarbeta en invandrings- och jämställdhetspolitik och utforma en politik för gränsöverskridande och mellanregionala frågor samt genom sin handelspolitik. |
3. Lissabonstrategin i ett globalt sammanhang
3.1 |
Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att Lissabonstrategin utgör grunden för EU:s sätt att hantera globaliseringens inverkan på konkurrenskraften, ekonomin och arbetskraften i EU. |
3.2 |
Regionkommittén noterar att de ekonomiska besluten av global dimension blir alltmer sammanvävda och påverkar såväl den lokala som den regionala nivån. Kommittén menar att det är nödvändigt att tänka lokalt och agera globalt. |
3.3 |
Regionkommittén framhåller att ekonomisk verksamhet på global nivå först och främst måste garantera en viss standard i fråga om inkomsten på lokal och regional nivå i alla länder. Människor kan bara delta i och dra nytta av globaliseringen om deras hälsa är tillfredsställande och de har tillgång till utbildning och kan tillgodogöra sig den samt har verkliga möjligheter att få ett arbete så att de kan försörja sig själva. Människor måste ha ett arbete och en viss inkomst samt garanteras en långsiktigt hållbar miljö. Dessa grundläggande villkor måste vara uppfyllda om människor skall kunna garanteras självbestämmande och om de skall kunna delta till fullo såsom medborgare i ett lokalt, regionalt, nationellt och globalt samhälle. |
3.4 |
Regionkommittén betonar vikten av utbildning och fortbildning för att uppväga globaliseringens effekter. Det finns exempel på lyckade lösningar som visar att alla länder som gjort tillräckliga investeringar i sina utbildnings- och fortbildningssystem drar nytta av globaliseringen. Eftersom den regionala och lokala nivån är av stor betydelse för Europas utbildningssystem, är det ofrånkomligt att dessa system måste anpassas till globaliseringens utmaningar. Detta ansvar ligger hos medlemsstaterna samt på lokal och regional nivå. EU:s stödåtgärder bör å sin sida syfta till att modernisera utbildningssystemen i Europa. |
3.5 |
Regionkommittén betonar att det inte finns tillräckliga möjligheter att ta till vara arbetskraftens potential. Det är viktigt att uppmärksamma ojämlika utbildningsmöjligheter, analfabetism och låg kompetens samt diskriminering som drabbar vissa etniska och religiösa minoriteter, både i hög- och låginkomstländer. |
3.6 |
Regionkommittén upprepar att vi ser positivt på att ge tredjelandsmedborgare möjlighet att komma till Europa för att delta i utbildning och fortbildning, eftersom Europas konkurrenskraft på så vis kommer att stärkas. |
3.7 |
Regionkommittén betonar framför allt sambandet mellan översynen av EU:s sammanhållningspolitik inför nästa budgetperiod, genomförandet av Lissabonstrategin och globaliseringens obesvarade utmaningar i Europa. EU:s sammanhållningspolitik och dess tre olika mål bör innebära att de lokala och regionala förvaltningarna kan vidta åtgärder i syfte att genomföra Lissabonstrategin och samtidigt förbereda sig för att bättre stå emot globaliseringens effekter. |
3.8 |
Regionkommittén anmodar medlemsstaterna att i god tid komma överens om grundprinciperna för EU:s nya sammanhållningspolitik och dess finansiering, så att ingen tid går förlorad i fråga om den nödvändiga programplaneringen på lokal och regional nivå. |
3.9 |
Regionkommittén välkomnar uttryckligen att kommissionen i sitt förslag till förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004) 492) föreslår att företag som erhåller ekonomiskt stöd inte skall ha rätt att omlokalisera verksamhet under de sju närmaste åren, om detta kan leda till att arbetstillfällen läggs ned. Om så ändå sker skall de subventioner som erhållits återbetalas (se artikel 56 i förordningsförslaget). |
3.10 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att se till att översynen av gemenskapens bestämmelser för statligt stöd (artikel 83 i EG-fördraget) innebär att regionala och lokala myndigheter kan främja den ekonomiska utvecklingen genom väl valda ekonomiska incitament. |
3.11 |
Regionkommittén håller med kommissionen om att man bör eftersträva en närmare koppling mellan de fleråriga strategierna för inre marknaden och de olika ekonomiska processerna. Med hänsyn till de särskilda rekommendationerna i Wim Koks rapport måste dessa strategier också inriktas mot målet att unionen senast år 2010 skall vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi. |
3.12 |
Regionkommittén stöder därför de satsningar som beskrivs i kommissionens rapporter och som innebär att genomförandet av strategin för inre marknaden och övriga processer förenklas genom en enhetlig global strategi. Denna gemensamma målsättning inför år 2010 bör utgöra en del av EU:s svar på hur man bör förhålla sig till globaliseringen. |
3.13 |
Regionkommittén anser också att det är absolut nödvändigt att utvidga begreppet ”inre marknaden”. Strategin för inre marknaden måste under de kommande åren innehålla lösningar som är anpassade till de förutsättningar som gäller på världsmarknaden och till medlemsstaternas, de lokala och regionala myndigheternas finanspolitiska ansvar och initiativ, som tar hänsyn och den europeiska sociala modellens kvalitet. |
4. Migration
4.1 |
Regionkommittén stöder kommissionen i dess arbete att vidareutveckla dialogen om migration på bilateral och multilateral nivå. |
4.2 |
Regionkommittén framhåller vikten av arbetskraftsinvandring, som är av stor betydelse för Europas regioner och kommuner. Kommittén betonar också att det är viktigt att snabbt utarbeta de bestämmelser som skall ligga till grund för EU:s invandringspolitik. |
4.3 |
Regionkommittén betonar vikten av att inrätta särskilda biståndsprogram för invandrarnas ursprungsländer. |
4.4 |
Regionkommittén anmodar ministerrådet och medlemsstaterna att i arbetet med att utarbeta en europeisk och nationell invandringspolitik ta hänsyn till behovet av att integrera invandrare som befinner sig lagligt i landet genom att verka för icke-diskriminering och lika tillgång till offentlig service. |
4.5 |
Regionkommittén anser att EU bör bidra med ett mervärde till de integrationsfrämjande åtgärder som vidtas på nationell nivå, i huvudsak genom incitament och stödåtgärder snarare än genom en harmonisering av lagstiftningen. |
4.6 |
Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna bör få delta i utarbetandet av de nationella handlingsplanerna. Detta skulle underlätta olika jämförelser mellan medlemsstaterna, bidra till arbetet med bästa praxis och förenkla analysen av de verkliga konsekvenserna av medlemsstaternas strategier och deras resultat. |
4.7 |
Regionkommittén framhåller vikten av att erkänna att det finns ett stort antal illegala invandrare i unionen och att det måste införas system som gör det möjligt för invandrare som saknar uppehållstillstånd att få de tillstånd som krävs utan alltför långa dröjsmål. Beslut bör fattas från fall till fall, förutsatt att handläggningen kan ske inom ramen för ett lämpligt mottagningssystem och att personer som begått brott som betraktas som allvarliga inte beviljas tillstånd. Kommittén vill dock också fästa uppmärksamhet vid att avsaknaden av interna gränskontroller innebär att legaliseringar även inverkar på situationen i övriga medlemsstater i Schengenområdet. Man bör därför förhålla sig med en viss reservation till legaliseringsåtgärder |
4.8 |
Regionkommittén framhåller att en stor brist i den globala ekonomins institutionella struktur är avsaknaden av multilaterala ramar inom vilka man kan styra gränsöverskridande migrationsströmmar. |
4.9 |
Ur utvecklingsländernas perspektiv anser Regionkommittén att avsaknaden av multilaterala ramar för gränsöverskridande migrationsströmmar avspeglar ytterligare en brist med avseende på de regler som styr den globala ekonomin. Många av dessa länder vidhåller att en friare invandring till industrivärlden skulle vara ett snabbt och kraftfullt sätt att öka fördelarna med globaliseringen. |
5. Jämställdhet
5.1 |
Regionkommittén framhåller att det finns allt fler bevis som tyder på att framför allt kvinnor drabbas av globaliseringen. Globaliseringen medför negativa konsekvenser för alltfler kvinnor, både i absoluta tal och i förhållande till män. Till exempel möter kvinnliga producenter enorma hinder när det gäller att få tillträde till och delta i den verksamhet som globaliseringen ger upphov till. Skälet till detta är ofta fördomar mot kvinnor i politik och lagstiftning som direkt eller indirekt påverkar de mikroföretag eller småföretag inom vilka kvinnor framför allt är verksamma. För många andra kvinnor har dock globaliseringen inneburit att deras ekonomiska och sociala ställning har förbättrats, bl.a. de miljontals lönearbetande kvinnor som fångats upp av det globala produktionssystemet. Detta lönearbete har gett dem högre inkomster än vad de tidigare hade när de arbetade inom familjen eller jämfört med deras fattiga och utsatta situation i den informella ekonomin. Lönearbete har också gett dessa kvinnor ett ökat ekonomiskt oberoende och förbättrat deras sociala ställning, även i de mest förtryckande patriarkala samhällena. |
5.2 |
Regionkommittén anmodar medlemsstaterna att fästa särskild vikt vid de sociala och rättsliga ramar som styr kvinnors sysselsättning och att stödja all verksamhet på regional och lokal nivå som syftar till ökad jämställdhet. |
5.3 |
Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att jämställdhet är ett grundläggande mål för EU:s interna politik och utrikespolitik och att detta är en viktig fråga för de internationella arbetsreglerande avtal som ingåtts. |
6. Gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete, t.ex. EU:s grannskapspolitik
6.1 |
Regionkommittén betonar att EU:s framtida instrument för ”territoriellt samarbete” måste utformas på ett sätt som stöder de regionala och lokala myndigheterna i deras kamp mot globaliseringens negativa effekter. |
6.2 |
Regionkommittén stöder den europeiska grannskapspolitiken och dess mål att förbättra relationerna med EU:s grannländer i öst och syd efter utvidgningen. |
6.3 |
Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att det främsta syftet med detta initiativ är att skapa ett område med stabilitet och välstånd med utgångspunkt i gemensamma värderingar och intressen. |
6.4 |
Regionkommittén kommer att bidra till att partnerländerna får stöd till politiska och ekonomiska reformer, samtidigt som dialogen och samarbetet med dem på det sociala området byggs ut. |
6.5 |
Regionkommittén erinrar om behovet av omställningsstöd för de branscher och regioner i EU som påverkas av en ökad integration mellan EU och unionens östra och södra grannländer. |
7. EU:s handelspolitik
7.1 |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att i egenskap av WTO-förhandlingspart beakta följande:
|
7.2 |
Regionkommittén ser positivt på kommissionens åtgärder för att öka insynen i de internationella handelsförhandlingarna och involvera intressegrupper från samtliga berörda tjänstesektorer. Kommittén anser dock att de regionala och lokala myndigheterna bör ses separat från det civila samhället, eftersom det handlar om institutioner med demokratisk legitimitet som reglerar den offentliga tjänstesektorn som en del av sina befogenheter inom den demokratiska processen. |
Bryssel den 23 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) EUT C 256, 24.10.2003, s. 83.
(2) EUT C 109, 30.4.2004, s. 46.
(3) EUT C 244, 10.10.2003, s. 5.
(4) EUT C 318, 22.12.2004, s. 30.
(5) EUT C 128, 29.5.2003, s. 48.
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/87 |
Resolution om Europeiska kommissionens arbetsprogram och Regionkommitténs prioriteringar 2005
(2005/C 164/12)
REGIONKOMMITTÉN HAR ANTAGIT DENNA RESOLUTION
med beaktande av
kommissionens arbetsprogram för 2005 (KOM(2005) 15 slutlig),
de strategiska målen 2005–2009 (KOM(2005) 12 slutlig),
de luxemburgska och brittiska ordförandeskapens operativa program för 2005,
det luxemburgska ordförandeskapets prioriteringar,
de sex ordförandeskapens fleråriga strategiska arbetsprogram för åren 2004–2006,
protokollet om villkoren för samarbetet mellan Europeiska kommissionen och Regionkommittén (DI CdR 81/2001 rév. 2),
Regionkommitténs resolution om att vitalisera Lissabonstrategin (CdR 518/2004),
Europaparlamentets resolution av den 23 februari 2005 om kommissionens strategiska riktlinjer/lagstiftnings- och arbetsprogrammet för 2005,
och av följande skäl:
Europeiska kommissionens har åtagit sig att främja nya styrelseformer.
De lokala och regionala myndigheterna har behörighet att genomföra en stor del av EU-politiken.
Om de lokala och regionala myndigheterna bidrar till att definiera EU:s prioriteringar kan EU-politikens demokratiska legitimitet stärkas avsevärt.
Mot denna bakgrund antog Regionkommittén följande resolution vid sin 58:e plenarsession den 23-24 februari 2005 (sammanträdet den 24 februari):
Allmänna kommentarer
1. |
Regionkommittén menar att dess prioriteringar stämmer väl överens med kommissionens, särskilt när det gäller bidraget till kampanjen för en ratificering av det konstitutionella fördraget; stärkandet av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen; insatserna för att främja tillväxt och sysselsättning, solidaritet och hållbar utveckling inom ramen för Lissabonstrategin; ett stärkt område med frihet, säkerhet och rättvisa; åtagandena för att främja EU:s utvidgning och EU:s grannskapspolitik till vilken de lokala och regionala myndigheterna bör kunna bidra aktivt. |
2. |
Kommittén understryker regionernas och städernas plats i den utvidgade unionen och begär att den europeiska politiken, förutom att driva på den ekonomiska, sociala och monetära unionen, i dag mer än någonsin skall koncentrera sig på att genomföra en verklig politisk union baserad på medborgarnas stöd och på den europeiska konstitutionen som undertecknades den 29 oktober 2004 i Rom. |
3. |
Vi vill framhålla vårt åtagande att tillsammans med Europeiska kommissionen utvärdera resultaten av genomförandet av samarbetsprotokollet från 2001 och att inleda arbetet med att utforma ett nytt samarbetsavtal mellan de båda institutionerna. |
4. |
Redan nu vill vi uppmana Europeiska kommissionen att diskutera fördragets utformning och målsättningar i fråga om beredningen av EU:s lagstiftning, framför allt tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och att formalisera detta inom ramen för ett nytt samarbetsprotokoll. |
5. |
Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att det är orealistiskt att förespråka mer EU för mindre pengar: Det krävs ytterligare ekonomiska resurser för att kunna uppfylla de målsättningar som offentliggjorts för EU:s nya politikområden. |
6. |
Kommittén vill betona vikten av att främja kulturell mångfald i Europeiska unionen och ser fram mot att aktivt verka för målet att kulturell och språklig mångfald skall respekteras och främjas som en källa till rikedom som måste bevaras. |
Ratificering av det konstitutionella fördraget
7. |
Ratificeringen av det konstitutionella fördraget är ett viktigt steg i EU-projektets politiska integrationsprocess och därför har kommittén engagerat sig i denna process genom att ansluta sig till initiativet ”1000 debatter för Europa”. Kommittén vill uppmana de lokala och regionala myndigheterna att i ännu större utsträckning delta i informationskampanjen om det konstitutionella fördraget. |
8. |
Regionkommittén menar att det är viktigt att medborgarna får bättre information om EU-projektet och konstitutionen. Vi vill följaktligen uppmana Europeiska kommissionen att blåsa nytt liv i kampanjen. |
9. |
Den lokala och regionala pressen spelar en viktig roll när det gäller information och kommunikation, som är en förutsättning för att sprida kunskap om och skapa förståelse för EU:s verksamhet och de värderingar som unionen står för. Därför vill Regionkommittén uppmana Europeiska kommissionen att involvera ReK i den nya informationsstrategin. |
EU:s styresformer
10. |
Regionkommittén ställer sig positiv till den prioriterade strategiska målsättning som kommissionen ställt upp när det gäller initiativet ”Bättre lagstiftning” och det mellaninstitutionella samarbete som inrättats på detta område. ReK beklagar dock att den lokala och regionala dimensionen inte har beaktats i tillräcklig utsträckning och riktar en stark maning till rådets, Europaparlamentets och kommissionens ordförandeskap att i större utsträckning beakta denna. När det gäller respekten av subsidiaritetsprincipen beklagar vi att Europeiska kommissionen i sitt årliga programplaneringsdokument inte beaktar det mervärde som ett samråd med de lokala och regionala myndigheterna på ett tidigt stadium skulle ge. |
11. |
Regionkommittén begär att dess företrädare skall få en konkret möjlighet att delta i vissa samrådsförfaranden i likhet med det civila samhället. |
12. |
Regionkommittén välkomnar att det införs en ny metod för konsekvensbedömning av alla kommissionens viktigare initiativ, men konstaterar att kommissionen inte tar hänsyn till konsekvenserna för de lokala och regionala myndigheterna i tillräcklig utsträckning. |
13. |
Regionkommittén uppmanar kommissionen att underteckna konventioner och trepartsavtal och att diversifiera användningen av detta instrument inom ramen för andra politikområden inom EU. |
Att vitalisera Lissabonstrategin
14. |
Regionkommittén stöder att man i förslagen om en översyn av Lissabonstrategin fokuserar på genomförandet, såsom rekommenderades i ReK:s resolution om att förnya Lissabonstrategin. Halvtidsöversynen är ett avgörande steg och den sker vid en lämplig tidpunkt, inte bara med avseende på den strategiska förvaltningen av de berörda politikområdena utan även med avseende på den framtida modell med flernivåstyre som behövs för att EU skall kunna anta de utmaningar unionen står inför. Förutom kostnaderna till följd av att man inte uppnår de målsättningar som ställts upp i denna strategi tillkommer kostnader för att man inte har involverat de lokala och regionala aktörerna vid utformningen och genomförandet av dagordningen. |
15. |
Regionkommittén anser att Lissabonstrategins framgång beror på om politiken – när det gäller såväl utformning som genomförande – kan förankras hos de lokala och regionala aktörerna. Vi beklagar emellertid att de lokala och regionala myndigheterna och Regionkommittén inte involverats i de nya metoderna med avseende på styrelseformer i Lissabonstrategin. Det är viktigt att integrera den lokala och regionala dimensionen inte bara i de nationella handlingsplanerna utan även när man diskuterar de nya styrelseformerna. Regionkommittén uppmanar kommissionen att ta hänsyn till den regionala dimensionen när strategin skall utformas och genomföras i EU och de nya medlemsstaterna. |
16. |
Regionkommittén välkomnar initiativet till ett partnerskap för tillväxt och nya arbetstillfällen och de centrala målsättningarna som ligger till grund för detta: att koncentrera EU:s insatser, uppbåda stöd till förmån för förändring och förenkla rapporteringen. Vi avråder emellertid från att basera Lissabonstrategin enbart på insatser i medlemsstaterna och på EU-nivå och därmed inte ta hänsyn till avvägningen mellan ekonomiska målsättningar, hållbar utveckling och den europeiska sociala modellens modernisering och framåtskridande. Vidare anser Regionkommittén att den nya sociala dagordningen bör ingå i Lissabonstrategins sociala pelare. |
Ett kunskapsbaserat samhälle
17. |
Regionkommittén ställer sig positiv till att Europeiska kommissionen meddelat att det skall utarbetas ett europeiskt ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration för perioden 2007–2013 (7:e ramprogrammet) och ett ramprogram för att främja konkurrenskraft och innovation i syfte att snabbare förverkliga ett kunskapsbaserat samhälle. Vi vill framhålla behovet av ett regionalt kapitel i det 7:e ramprogrammet i syfte att uppmuntra regionala initiativ som bidrar till ett europeiskt forskningsområde. Vidare vill vi understryka att det är nödvändigt att inrätta en mekanism som gör det möjligt för alla regioner att dra nytta av de ökade investeringarna i forskning och innovation genom ett interaktivt ”lärande”. |
18. |
Regionkommittén stöder Europeiska kommissionens synpunkt att det för att skapa en kunskapsbaserad ekonomi i EU är viktigt att uppnå EU:s målsättningar om ett livslångt lärande. Vi vill betona att ett livslångt lärande inte bara är en möjlighet att öka konkurrenskraften och utveckla människors förmåga att ta del i det ekonomiska livet, utan även ett sätt att främja människors personliga utveckling genom utbildning och deras förmåga att ta del i samhällslivet som individ och medborgare. |
19. |
Vår avsikt är att aktivt bidra till utformningen av det nya initiativet Innovation 2010 som är en uppföljning till handlingsplanen för eEurope och som skall skapa ett gränslöst europeiskt informationsområde och främja innovation genom investeringar i forskning, utveckling och utbyggnad av informations- och kommunikationsteknik. Vi vill särskilt framhålla behovet av att säkerställa att alla samhällsgrupper får del av den nya tekniken, inte bara i form av ekonomisk tillväxt utan även i form av deltagande, överskådlighet och tillgänglighet. |
20. |
Regionkommittén ser fram emot en uppdatering av bestämmelserna på det audiovisuella området, framför allt direktivet ”Television utan gränser”. De audiovisuella medierna är inte bara en kulturindustri av största betydelse utan har även inflytande över utvecklingen av EU:s sociala värderingar, framväxten av en lokal och regional kulturell identitet och fungerande demokratiska samhällen. |
Territoriell sammanhållning
21. |
Regionkommittén upprepar sin uppfattning att referenskriteriet för Europeiska unionens arbetsprogram för 2005 bör vara att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen för att minska skillnaderna, som vuxit i och med den senaste utvidgningen, mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna. |
22. |
ReK åtar sig att stödja denna prioritering och att föra en bred diskussion om reformen av sammanhållningspolitiken i syfte att få till stånd en större enhetlighet mellan EU:s olika politiska områden som har stor betydelse för regionerna och sammanhållningsmålet. |
23. |
Det finns en mycket stark koppling mellan en effektiv regionalpolitik på gemenskapsnivå och genomförandet av Lissabonagendan. En regionalpolitik inom EU som inbegriper samtliga regioner kan främja gemenskapens framtida tillväxt och konkurrenskraft i alla delar av Europa; EU:s konkurrenskraft är summan av var och en av dess regioners konkurrenskraft. |
24. |
Kommittén ser med oro på framtiden för det statliga regionalstödet, framför allt i anslutning till sammanhållningspolitiken, och varnar för risken att man i strävan efter en minimikompromiss i förhandlingarna om budgetplanen försvagar eller ignorerar konkurrenskraftsmålet. Man måste undvika bristande överensstämmelse mellan konvergensmålet och statligt regionalstöd till mindre utvecklade regioner. Regionkommittén uppmanar följaktligen Europeiska kommissionen att ställa upp ett ramverk för en territoriell differentiering när det gäller bestämmelserna om statligt stöd. Detta skall möjliggöra riktade offentliga investeringar när dessa kan korrigera reella missförhållanden på marknaden i syfte att uppfylla målet om territoriell sammanhållning. |
25. |
Regionkommittén understryker solidaritetens betydelse för en heltäckande tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Om överföringen av uppgifter och befogenheter från EU eller den enskilda medlemsstaten till regionerna skall bli jämlik och effektiv, bör den kombineras med en överföring av resurser och kapacitet: ”vertikal” solidaritet mellan centrum och periferi, men också horisontell solidaritet mellan starkare regioner (rikare, mer framgångsrika och med större kapacitet) och svagare. |
26. |
Regionkommittén upprepar att utbyggnaden av transportinfrastrukturen är både en viktig drivkraft för den europeiska integrationen, eftersom den underlättar handelsutbyte, och en källa till ekonomisk tillväxt eftersom den bidrar till unionens territoriella sammanhållning och till skapandet av ett ”närhetens” Europa. Att återupprätta balansen mellan olika transportsätt är en grundläggande förutsättning för en hållbar utveckling av de transeuropeiska transportnäten, med särskild tyngdpunkt på bestämmelserna för järnvägs-, sjö- och lufttransporttjänster. |
Hållbar utveckling
27. |
ReK uppmanar kommissionen att ge erkännande åt de lokala och regionala myndigheternas roll vid utarbetandet av de sju temainriktade strategierna i det sjätte miljöhandlingsprogrammet. Kommissionen bör undersöka möjligheterna till fler överenskommelser för stadsutveckling eller trepartsöverenskommelser, som i fallet med den temainriktade strategin för stadsmiljö, för att komplettera gällande lagstiftning. |
28. |
ReK välkomnar ikraftträdandet av Kyotoprotokollet och uppmanar lokala och regionala myndigheter att helt och fullt ställa sig bakom målen i protokollet. |
29. |
ReK stöder kommissionens strategiska förhållningssätt när det gäller landsbygdsutveckling och understryker att mervärdet av en EU-strategi måste vara klart och tydligt. Det är medlemsstaternas, regionernas och de lokala myndigheternas sak att avgöra vilken innebörd dessa ramar skall ha för landsbygden och landsbygdsutvecklingspolitiken. |
30. |
I förslaget om ett instrument för solidaritet och snabb reaktion bör det finnas en helhetssyn som inbegriper alla delar i samhällets skydd mot olyckor, såsom förebyggande åtgärder, räddningstjänst och efterföljande åtgärder. Det bör även avsättas medel för att främja samordning mellan högt specialiserade operativa enheter i medlemsstaterna och regionerna. |
31. |
ReK välkomnar initiativ som främjar hållbar utveckling och betonar särskilt att åtgärder och EU-stöd på miljöskyddsområdet genom hävstångseffekten kan leda till ytterligare åtgärder på nationell, regional och lokal nivå. |
32. |
EU bör främja en hållbar modell för produktion och distribution av livsmedel som tar hänsyn till miljön, bevarandet av biologisk mångfald och produkternas och produktionssättens kvalitetsnivå. |
33. |
ReK gläder sig över att Europeiska kommissionen erkänner att ett förslag om en övergripande och integrerad ansats måste utformas när det gäller Europeiska unionens sjöfartspolitik. |
Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa
34. |
ReK välkomnar EU:s ambition att befästa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att bl.a. tillämpa gemenskapsmetoden och stöder därför att kommissionen ställt upp medborgarnas säkerhet som ett strategiskt mål. |
35. |
ReK stöder de allmänna riktlinjerna i Haag-programmet vars mål är att öka friheten, säkerheten och rättvisan i EU, men beklagar att inget nämns om EU:s lokala och regionala myndigheters medverkan för att genomföra den berörda politiken. Kommissionen bör beakta detta i de handlingsplaner som kommer att utarbetas under de närmaste månaderna. |
36. |
Vi vill upprepa vår rekommendation att strukturfonderna skall användas till att stödja och utveckla instrument som kan bidra till att genomföra ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. Vi uppmanar kommissionen att omsätta riktlinjerna i tredje sammanhållningsrapporten i praktiken. |
37. |
ReK välkomnar den ökade fokuseringen på en utökad terroristbekämpning, samtidigt som detta inte får innebära att medborgerliga rättigheter kränks. Nätverken bör förstärkas och innebära möjligheter att omfatta även de lokala och regionala myndigheterna. |
38. |
ReK uppmanar kommissionen att beakta ReK:s förslag beträffande den nya gemenskapshandlingsplanen för främjandet av ett aktivt EU-medborgarskap. |
Europeiska unionens utvidgningsprocess
39. |
ReK:s åtagande i utvidgningsprocessen är bland annat att säkra en politisk och interkulturell dialog mellan företrädare för lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna och kandidatländer samt ansökarländer. |
40. |
ReK uppmanar kommissionen att mer aktivt främja den demokratiska decentraliseringen i utvidgningsprocessen och anslutningspolitiken och rekommenderar att föranslutningsstödet skall ökas och användas till att stärka den administrativa kapaciteten på regional och lokal nivå. I detta syfte bör ett utbyte av bästa praxis främjas liksom ett vänortsutbyte mellan kommuner. |
41. |
Lokala och regionala myndigheter bör bidra i större utsträckning till en konsolidering av demokratin i västra Balkan, där skyddet av etniska minoriteter är en grundförutsättning för en demokratisk utveckling. |
42. |
Kommittén beklagar att en gemensam kommitté Kroatien-Regionkommittén inte nämns i stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Kroatien å andra sidan, och uppmanar Europeiska kommissionen att föreslå en praktiskt fungerande lösning så snart som möjligt. |
Grannskapspolitiken
43. |
ReK delar kommissionens syn på grannskapspolitiken och dess viktiga roll för säkerhet, stabilitet och välstånd i Europa. |
44. |
ReK uppmanar kommissionen att i den nya grannskapspolitiken och i handlingsplanerna beakta det bidrag som gränsöverskridande och interregionalt samarbete tillför. Vi vill vara delaktiga i utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av den nya politiken på detta område. |
45. |
Vid Euromed-konferensen, som kommer att hållas med anledning av tioårsjubileet av Barcelonadeklarationen, bör lokala och regionala myndigheter få delta mer aktivt i partnerskapet Europa-Medelhavsländerna. Vi erinrar om vårt förslag att inrätta ett organ som representerar de decentraliserade myndigheterna under den statliga nivån i medlemsstaterna och i partnerländerna i Medelhavsområdet. |
46. |
Partnerskapet med Ryssland är strategiskt mycket viktigt liksom möjligheten till ett eventuellt gränsöverskridande samarbete på lokal och regional nivå med den autonoma regionen Kaliningrad. |
47. |
De demokratiska processer som inletts i vissa grannländer som Ukraina och Georgien nyligen bör stödjas av EU. Det är viktigt med ett ekonomiskt, administrativt och kulturellt samarbete där de lokala och regionala myndigheterna i EU kan bidra. |
48. |
ReK ger sin ordförande i uppdrag att lägga fram denna resolution för Europeiska kommissionen, rådet och Europaparlamentet samt för de luxemburgska och brittiska ordförandeskapen. |
Bryssel den 24 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
5.7.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/91 |
Resolution från Regionkommittén om vitalisering av Lissabonstrategin
(2005/C 164/13)
Regionkommittén har avgett denna resolution
med beaktande av
rapporten ”Facing the challenge”, från högnivågruppen under ledning av Wim Kok, i november 2004,
kommissionens meddelande om strategiska mål för perioden 2005–2009: Europa 2010 – partnerskapet för europeisk förnyelse – välstånd, solidaritet och säkerhet (ej officiell titel) (1),
kommissionens meddelande ”Kommissionens arbetsprogram för 2005” (2),
kommissionens och Europeiska rådets meddelande från våren 2005 om att arbeta tillsammans för tillväxt och jobb: en ny start för Lissabonstrategin (ej officiell titel) (3),
yttrandet av den 29 september 2004 om ”Halvtidsöversynen av Lissabonstrategin” (CdR 152/2004),
yttrandet av den 18 november 2004 om ”Vetenskap och teknik, centrala faktorer för Europas framtida utveckling – Politiska riktlinjer för forskningsstöd i Europeiska unionen” (CdR 194/2004),
yttrandet av den 23 februari 2005 om ”Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet – Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013” (CdR 162/2004),
yttrandet av den 23 februari 2005 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande” (CdR 258/2004),
yttrandet av den 23 februari 2005 om ”Globaliseringens sociala dimension” (CdR 328/2004),
och av följande skäl:
De lokala och regionala myndigheterna har behörighet att genomföra en stor del av EU-politiken.
Om de lokala och regionala myndigheterna bidrar till att definiera EU:s prioriteringar kan EU-politikens demokratiska legitimitet stärkas avsevärt.
Mot denna bakgrund antog Regionkommittén följande resolution vid sin 58:e plenarsession den 23–24 februari 2005 (sammanträdet den 24 februari 2005):
Lissabonstrategins mål
1. |
Regionkommittén upprepar sitt stöd för Lissabonstrategin, vars genomförande utgör EU:s viktigaste politiska strategi fram till 2010. |
2. |
Det är glädjande att Lissabonstrategin fått en framträdande plats i kommissionens prioriteringar för femårsperioden 2005–2009. |
3. |
Kommittén vill erinra om att Lissabonmålens förverkligande (4) kräver en heltäckande strategi med medverkan av alla medlemsstaterna för att öka den ekonomiska tillväxten och skapa nya arbetstillfällen, bl.a. genom att man driver på den strukturella reformen för konkurrenskraft och innovation samt fullbordar den inre marknaden, att man moderniserar den europeiska sociala modellen genom att investera i människor och bekämpa social utslagning, att man skapar villkor för en stund ekonomisk utveckling och gynnsamma tillväxtperspektiv med hjälp av lämpliga makroekonomiska åtgärder, att man främjar en kunskapsbaserad ekonomi genom en politik som gynnar informationssamhället och forskning och utveckling, samt att man stärker den regionala sammanhållningen (5). |
4. |
ReK understryker att förslag på detta område inte kommer att få gehör utan en aktiv och strategisk insats för att främja alla kvinnors och mäns rättigheter och jämställdhet på livets alla områden. |
Förverkligandet av Lissabonstrategins mål, en trovärdig sammanhållningspolitik och finansiella villkor som anpassas efter dessa ambitioner: tre komponenter som är tätt knutna till varandra
5. |
Det är positivt att kommissionen åtagit sig att föreslå mål och instrument för en framtida sammanhållningspolitik som skall överensstämma med Lissabonstrategin, men kommittén är övertygad om att detta åtagande inte kan fullgöras i praktiken om EU inte har tillräckliga resurser. |
6. |
Kommittén vill uppmärksamma kommissionens uppmaning till de europeiska lokala och regionala myndigheterna att delta i utarbetandet av strukturfondsrelaterade projekt som gör det möjligt att bringa strukturfondspolitiken och Lissabonstrategin i överensstämmelse med varandra (6). |
7. |
Den gemensamma strukturpolitiken erbjuder enligt vår uppfattning utmärkta exempel på EU-politikens mervärde. EU:s investeringar i forskning och utveckling, gränsöverskridande handel och infrastrukturprojekt är i linje med Lissabonstrategins partnerskapsdimension som syftar till att förstärka tillväxt, konvergens, konkurrenskraft och hållbar utveckling. |
8. |
Kommittén uppmanar EU-institutionerna att koncentrera sig på att verkställa befintliga beslut på ett effektivt sätt och undvika att engagera sig i nya processer eller fastställa nya mål. Lissabonstrategin får inte användas för att till varje pris legitimera alla nya förslag om gemenskapslagstiftning, eftersom strategin inte upphäver kravet på en rättslig grund i fördragen och på att bestämmelserna om goda styresformer skall följas. |
Genomförandet av Lissabonstrategin: för ekonomiska och sociala styresformer som är mer konsekventa och demokratiska
9. |
Det är beklagligt att kommissionen fokuserar på förbindelser enbart mellan de centrala myndigheterna och medlemsstaterna, och att lokala och regionala myndigheter inte kan medverka på Europanivå genom direkta kommunikationskanaler. Utformningen och genomförandet av de nationella handlingsplanerna tillkommer nästan uteslutande medlemsstaterna. Med tanke på att bristen på verklig decentralisering är en av orsakerna till att genomförandet av Lissabonagendan försenats, efterlyser kommittén än en gång ett intensivare och mer decentraliserat genomförande av Lissabonagendan, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon: ”En fullständigt decentraliserad strategi [för genomförandet av Lissabonstrategin] i linje med subsidiaritetsprincipen kommer att tillämpas, där unionen, medlemsstaterna, de regionala och lokala nivåerna samt arbetsmarknadens parter och det civila samhället kommer att delta aktivt genom olika former av partnerskap” (7). |
10. |
De strukturreformer som tillsammans med fullbordandet av inre marknaden är nödvändiga för att Lissabonmålen skall kunna uppnås får inte påverka den sociala sammanhållningen negativt och bör därför åtföljas av omfattande ekonomiska, sociala och utbildningsrelaterade investeringar. |
11. |
Lissabonstrategins mål kan uppnås endast om åtgärderna gör det möjligt för Europamedborgarna att på ett optimalt sätt delta i Europas ekonomi. Den övergripande politiska principen i varje ekonomisk politik bör vara att främja aktiv medborgarmedverkan i ekonomin och att undanröja hindren för detta. |
12. |
Lissabonstrategin bygger på en strävan att modernisera den europeiska sociala modellen genom investeringar i mänskliga resurser och kamp mot social marginalisering. Det är därför oroväckande att det i kommissionens meddelande saknas hänvisningar till en uppföljning av kampen mot social marginalisering. |
13. |
Kommittén anser att diskussionen om den sociala agendans framtid bör ingå i diskussionen om vitalisering av Lissabonstrategin, samtidigt som de nationella ansträngningarna koncentreras på att skapa nya arbetstillfällen och att bekämpa de sysselsättningshinder som i oproportionerlig utsträckning drabbar kvinnor, äldre och okvalificerade arbetstagare samt invandrare. Om man skall kunna åstadkomma flera och bättre jobb krävs dessutom ytterligare framsteg i fullbordandet av europeisk arbetsmarknad med en hög grad av rörlighet. |
14. |
ReK rekommenderar att miljöhänsyn införlivas i alla politikområden. |
15. |
Kommittén upprepar att den är angelägen om att Lissabonstrategins alla tre pelare – ekonomi, sociala frågor och miljö – skall ägnas lika stor uppmärksamhet, så att livskvaliteten står i centrum. |
16. |
Företagande och innovation spelar en avgörande roll. ReK efterlyser minskad byråkrati för att företagandet skall uppmuntras, samt informationskampanjer som kan ge en mer positiv bild av företagare, motverka föreställningarna om misslyckande och skapa en europeisk företagaranda. |
17. |
Kommittén anser att Lissabonstrategins största svaghet ligger i genomförandet, och framför allt i medlemsstaternas del i detta. För att situationen skall förbättras bör Lissabonprocessen blir mer målinriktad, öppen och demokratisk. Regionkommittén stöder därför förslaget (8) om en informationskampanj på gemenskapsnivå för att informera EU-medborgarna om Lissabonagendan och hur den påverkar deras dagliga liv. |
18. |
För den händelse rådet tar upp kommissionens förslag om att utse en ”herr eller fru Lissabon” på medlemsstatsnivå, utan att inrätta nya förvaltningsorgan, vill ReK uppmana honom eller henne att samarbeta nära med de regionala och lokala myndigheterna. |
19. |
ReK beklagar att kommissionen inte planerar att genomföra komparativa utvärderingar och upprätta rangordningslistor, eftersom det därmed blir svårare att utvärdera och jämföra medlemsstaternas reformsinsatser. Genom att fastställa rangordningslistor och analysera starka och svaga sidor på nationell nivå – och vid behov också på regional nivå – skulle man kunna stärka konkurrensen och öka trycket på medlemsstaterna att avsevärt förbättra sina reforminsatser. |
20. |
Det är glädjande att kommissionen har föreslagit att den nuvarande uppsättningen årsrapporter skall ersättas med en strategisk årsrapport. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att inbegripa lokala och regionala myndigheter i de nationella planerna för att ta hänsyn de lokala och regionala särdragen och prioriteringarna vid genomförandet av Lissabonstrategin. |
21. |
Kommittén beklagar att man inte lyckats involvera de lokala och regionala myndigheterna i kommissionens strategi, och att det samarbete som inletts genom denna metod i huvudsak varit mellanstatligt. ReK uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett förslag om reform av den öppna samordningsmetoden för att involvera de lokala och regionala myndigheterna. Kommissionen uppmanas därför också att i enlighet med andan i vitboken om europeiska styrelseformer höra kommittén innan den yttrar sig om denna artikel. |
22. |
Kommittén vill även erinra om kommissionens åtagande i samband med initiativet ”Bättre lagstiftning”, dvs. att utveckla ett instrument för att analysera lagstiftningsförslagens socioekonomiska och miljömässiga effekter, och att låta varje förslag åtföljas av en konsekvensbedömning rörande subsidiaritetsprincipen. Regionkommittén emotser detta med stort intresse. |
Att bringa Lissabonstrategin och stabilitets- och tillväxtpakten i överensstämmelse med varandra
23. |
Tillväxten, sysselsättningen och den sociala sammanhållningen i EU kommer inte att uppnå den nivå som behövs, om inte de makroekonomiska förhållandena i medlemsstaterna bringas i överensstämmelse med Lissabonstrategin samtidigt som överensstämmelsen mellan gemenskapens ekonomiska instrument förbättras. |
24. |
Kommittén stöder målsättningen att man vid genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, i enlighet med bestämmelserna i EG-fördraget (9), skall kunna ta större hänsyn till konjunkturrelaterade effekters varaktighet och budgetsituationers hållbarhet. Vi anser att den ”allsidiga bedömning” som nämns i EG-fördragets artikel 104.6 bör preciseras och även beakta tidsperspektivet när det gäller de offentliga myndigheternas investeringar i samband med genomförandet av Lissabonstrategin. Vi föreslår också att en översyn görs av stabilitets- och tillväxtpakten så att den blir mer flexibel och beaktar de skilda ekonomiska förhållandena i EU:s medlemsstater. Detta bör göras utan att efterlevnaden av paktens kriterier påverkas negativt och utan att vissa typer av utgifter undantas vid beräkningen av budgetunderskotten. |
25. |
Kommittén uppskattar kommissionens förslag om att öka anslagen till utveckling av transeuropeiska nät och särskilt prioritera transnationella projekt för intermodalitet och hållbara transportsätt, eftersom detta kan bidra till att hantera ökade trafik- och handelsflöden. |
Tjänster i allmänhetens intresse och deras bidrag till vitaliseringen av Lissabonstrategin
26. |
Det är positivt att kommissionen i sitt utkast till tjänstedirektiv (10) uppmärksammar farhågorna om tillämpningen av ursprungslandsprincipen, farhågor som bland annat Regionkommittén gett uttryck för (11). |
27. |
Kommittén beklagar att kommissionen inte anger hur vitboken om tjänster i allmänhetens intresse (12) konkret skall följas upp. |
28. |
När det gäller statsstöd anser ReK att man bör koncentrera sig på att uppvärdera övergripande mål av gemenskapsintresse, t.ex. sysselsättning, regional utveckling, miljö, utbildning och forskning, och att detta bl.a. bör ske genom främjande av innovativa små och medelstora företag. EU bör i stället för att eftersträva en minskning av statsstödet fokusera på bättre statsstöd när det gäller långsiktigt och högkvalitativt tillhandahållande av tjänster. |
29. |
Kommittén stöder införandet av konsekvensbedömningar i syfte att bättre fastställa vilka statsstöd som har begränsade effekter på EU:s konkurrenskraft och handel men som kan komma till rätta med verkliga brister på marknaden, bidra till utvecklingen i regioner med eftersläpning och främja företagarandan. Slutligen uppmuntrar ReK kommissionen till fortsatta insatser för att garantera större rättslig säkerhet och öppenhet för de lokala och regionala myndigheterna i finansieringen och förvaltningen av tjänsterna i allmänhetens intresse. |
Strävan efter ett europeiskt kunskapsområde
30. |
Kommittén uppmärksammar kommissionens uppmaning att på lokal och regional nivå inrätta ”innovationsknutpunkter” som skulle stå i centrum för nätverk av innovativa små och medelstora företag, universitet och lämpliga finansiella strukturer och handelsstrukturer. |
31. |
ReK stöder förslaget till en kunskapspakt i syfte att förnya EU:s och medlemsstaternas gemensamma åtagande att utveckla forskning, innovation och utbildning. Pakten skulle ha som mål att samla de olika kunskapsrelaterade programmen och fastställa en begränsad förteckning över kvantifierade mål, med medverkan av de kunskapspolitiska aktörerna i Europa. Kommittén föreslår att medlemsstaterna i framtiden skall avsätta 3 % av sin BNP till forskning. Kommittén uppmanar alla myndigheter på olika nivåer att införa åtgärder som uppmuntrar studenter till en forskarkarriär. |
32. |
Kommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna fyller en särskilt viktig funktion när det gäller att förverkliga det integrerade konceptet utbildning och livslångt lärande, i syfte att skapa ett kunskapssamhälle. Ett innovativt arbetsliv är precis som språkinlärning avgörande för att främja rörligheten, och är därför grundläggande beståndsdelar i detta koncept. |
33. |
Kommittén vill påpeka att ett väsentligt element i Lissabonstrategin är mångfalden av olika skatter och uppmanar medlemsstaterna att skapa konkurrenskraftiga skattefördelar som kan öka den privata sektorns investeringar, och då även investeringar i forskning. |
34. |
ReK:s stöder upprättandet av en europeisk ungdomspakt som koncentrerar sig på arbetslöshet och social och yrkesmässig integration. |
35. |
Kommittén efterlyser ett europeiskt program om åldrande, för att kunna utnyttja sakkunskap och annan kunskap om det åldrande Europa. |
Lissabonstrategins övergripande sammanhang
36. |
Kommittén anser att Lissabonstrategin bara kan lyckas om EU i internationella forum förespråkar en globalisering som regleras av mer effektiva och jämlika bestämmelser rörande konkurrens, sociala rättigheter, miljö och immateriella rättigheter. |
37. |
Kommittén anser att invandring från tredje land kan ge den europeiska ekonomin en starkare dynamik och nya idéer, och uppskattar kommissionens åtagande att föreslå en mer utvecklad strategi för laglig invandring. |
38. |
Regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att lägga fram denna resolution för Europeiska kommissionen, rådet och Europaparlamentet samt för det luxemburgska och det brittiska ordförandeskapet. |
Bryssel den 24 februari 2005
Regionkommitténs
ordförande
Peter STRAUB
(1) KOM(2005) 12, 26.1.2005.
(2) KOM(2005) 15, 26.1.2005.
(3) KOM(2005) 24, 2.2.2005.
(4) I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000, punkt 5.
(5) Punkt 6 i slutsatserna.
(6) S. 11 (engelska versionen), KOM(2005) 24.
(7) Punkt 38 i slutsatserna.
(8) Förslaget kommer från högnivågruppen om socialpolitikens framtid i ett utvidgat EU.
(9) KOM(2005) 24, s. 18.
(10) Artikel 104.6 i EG-fördraget och protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott.
(11) CdR 154/2004 fin.
(12) KOM(2005) 24, s. 18.