8.3.2005

Europeiska unionens officiella tidning

CE 58/1

GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 10/2005

antagen av rådet den 21 december 2004

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/…../EG av den….. om erkännande av yrkeskvalifikationer

(Text av betydelse för EES)

(2005/C 58 E/01)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 40, artikel 47.1, artikel 47.2 första och tredje meningarna samt artikel 55,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bland annat rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs dessutom att direktiv skall utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.

(2)

Efter Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En strategi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftar till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom gemenskapen som inom en medlemsstat. Med anledning av kommissionens meddelande ”Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för alla” gav Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars 2001 kommissionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkännande av kvalifikationer”.

(3)

Den garanti som detta direktiv ger personer som har erhållit sina yrkeskvalifikationer i en medlemsstat att få tillträde till samma yrke och utöva det i en annan medlemsstat med samma rättigheter som dess medborgare utesluter inte att den som invandrat och utövar yrket bör uppfylla de icke-diskriminerande villkor som uppställs av den senare staten, under förutsättning att villkoren är objektivt motiverade och proportionerliga.

(4)

För att underlätta friheten att tillhandahålla tjänster bör särskilda regler föreskrivas för att utvidga möjligheten att utöva yrkesverksamhet under hemlandets yrkestitel. För informationssamhällets tjänster som ges på distans gäller även bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (4).

(5)

Mot bakgrund av de olika system som inrättats för å ena sidan temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster och å andra sidan etablering bör kriterierna för att skilja mellan dessa två begrepp förtydligas, för det fall att den som tillhandahåller en tjänst flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium.

(6)

Det är nödvändigt att garantera att tillhandahållande av tjänster säkras under noggrant iakttagande av skydd för folkhälsa och säkerhet samt konsumentskydd. Särskilda bestämmelser bör därför införas för reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, och som tillfälligt eller temporärt tillhandahåller gränsöverskridande tjänster.

(7)

De mottagande medlemsstaterna får vid behov och i enlighet med gemenskapslagstiftningen föreskriva krav på underrättelse. Dessa krav bör inte leda till en oproportionerlig börda för tjänsteleverantörer och hindra utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster eller göra det mindre attraktivt. Behovet av sådana krav bör ses över regelbundet mot bakgrund av de framsteg som görs med att upprätta en gemenskapsram för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.

(8)

Tjänsteleverantören bör omfattas av de disciplinåtgärder som tillämpas i den mottagande medlemsstaten och som har en direkt och specifik koppling till yrkeskvalifikationerna, t.ex. definition av yrket, den verksamhet som ett yrke omfattar eller som är reserverad för detta yrke, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har ett direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet.

(9)

Medan man för etableringsfriheten bibehåller gällande principer och garantier som ligger till grund för de olika systemen för erkännande bör emellertid reglerna i dessa förbättras mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts. Dessutom har berörda direktiv ändrats vid flera tillfällen och bestämmelserna i dem bör omarbetas och förenklas genom att de tillämpliga principerna görs mer enhetliga. Följaktligen måste följande rättsakter ersättas och samlas i en enda text: rådets direktiv 89/48/EEG (5) och 92/51/EEG (6) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG (7) om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer och rådets direktiv 77/452/EEG (8), 77/453/EEG (9), 78/686/EEG (10), 78/687/EEG (11), 78/1026/EEG (12), 78/1027/EEG (13), 80/154/EEG (14), 80/155/EEG (15), 85/384/EEG (16), 85/432/EEG (17), 85/433/EEG (18) och 93/16/EEG (19) om yrkena sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, arkitekt, farmaceut och läkare.

(10)

Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att, i enlighet med den egna lagstiftningen, erkänna yrkeskvalifikationer som medborgare från tredjeland har erhållit utanför Europeiska unionens territorium. Varje erkännande bör under alla omständigheter göras med beaktande av de minimivillkor för utbildningen som gäller för vissa yrken.

(11)

För de yrken som omfattas av den generella ordningen för erkännande av kvalifikationer, nedan kallad ”den generella ordningen”, bör medlemsstaterna behålla rätten att fastställa en lägsta kvalifikationsnivå i syfte att garantera kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls inom deras respektive territorium. Enligt artiklarna 10, 39 och 43 i fördraget bör de dock inte ålägga en medborgare från en medlemsstat att skaffa sig kvalifikationer som de vanligen fastställer genom att endast hänvisa till de examensbevis som utfärdas inom deras eget utbildningssystem, när den berörda personen redan har skaffat sig alla eller en del av dessa kvalifikationer i en annan medlemsstat. Det bör följaktligen föreskrivas att varje mottagande medlemsstat i vilken ett yrke är reglerat är skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat och att bedöma om dessa motsvarar de kvalifikationer den kräver.

(12)

I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbildning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemsstaterna kunna införa en kompensationsåtgärd. Denna åtgärd bör vara proportionerlig och särskilt ta hänsyn till sökandens yrkeserfarenhet. Erfarenheten visar att ett krav på lämplighetsprov eller anpassningsperiod, varvid invandraren själv får välja, ger tillräckliga garantier i fråga om sökandens kvalifikationsnivå, vilket innebär att varje undantag från denna rätt i varje enskilt fall bör vara motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.

(13)

För att gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa en tillräcklig kvalifikationsnivå bör yrkessammanslutningar och yrkesorganisationer eller medlemsstater ha möjlighet att föreslå gemensamma europeiska plattformar. Det finns anledning att, på vissa villkor och med beaktande av medlemsstaternas behörighet, besluta vilka kvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium och innehållet i och organisationen av utbildnings- och yrkesutbildningssystem samt med beaktande av gemenskapsrätten, i synnerhet gemenskapens konkurrensrätt, ta hänsyn till sådana initiativ i detta direktiv och härvid främja att erkännanden under den generella ordningen sker med mer automatik. De yrkessammanslutningar som kan lägga fram gemensamma plattformar bör vara representativa på nationell och europeisk nivå. En gemensam plattform är en samling kriterier som gör det möjligt att kompensera för största möjliga antal av de väsentliga skillnader som har konstaterats i utbildningskraven i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklusive samtliga medlemsstater som reglerar yrket. Kriterierna kan till exempel omfatta krav på kompletterande utbildning, en handledd anpassningsperiod, ett lämplighetsprov, eller en viss föreskriven lägsta nivå av praktik i yrket, eller kombinationer av dessa.

(14)

För att beakta alla situationer för vilka det fortfarande inte finns någon bestämmelse om erkännande av yrkeskvalifikationer, bör den generella ordningen utsträckas till att omfatta de fall som inte täcks av något särskilt system, både när yrket inte omfattas av något av dessa system och när sökanden, trots att yrket omfattas av ett särskilt system, av särskilda och exceptionella skäl inte uppfyller kraven för att omfattas av detta.

(15)

Reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, handels- och hantverksverksamheter bör förenklas i de medlemsstater där dessa yrken är reglerade när verksamheten i fråga har utövats i en annan medlemsstat under en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Samtidigt bibehålls för dessa verksamheter ett system med automatiskt erkännande grundat på yrkeserfarenhet.

(16)

Den fria rörligheten och det ömsesidiga erkännandet av bevis på formella kvalifikationer som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt bör bygga på den grundläggande principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för utbildningarna. För att få arbeta i medlemsländerna som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farmaceut bör det dessutom krävas ett visst bevis på formella kvalifikationer som garanterar att den berörda personen har fullgjort en utbildning som uppfyller de fastställda minimikraven. Detta system bör kompletteras med en rad förvärvade rättigheter som de behöriga yrkesutövarna åtnjuter på vissa villkor.

(17)

För att förenkla systemet, i synnerhet med tanke på utvidgningen, bör principen om ett automatiskt erkännande enbart avse de specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma för åtminstone två femtedelar av medlemsstaterna. Specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma för ett mycket begränsat antal medlemsstater bör integreras i den generella ordningen för erkännande, utan att det påverkar tillämpningen av redan förvärvade rättigheter. Verkningarna av denna ändring bör i praktiken bli begränsade för invandraren, eftersom dessa situationer inte torde bli föremål för kompensationsåtgärder. Vidare bör detta direktiv inte inverka på medlemsstaternas möjlighet att sinsemellan inrätta ett automatiskt erkännande, enligt sina egna bestämmelser, för vissa specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma för dem.

(18)	Automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer som läkare med grundutbildning bör inte inverka på medlemsstaternas behörighet att avgöra huruvida detta bevis på formella kvalifikationer ger rätt till yrkesutövning eller inte.

(19)

Alla medlemsstaterna bör behandla tandläkaryrket som ett särskilt yrke skilt från läkaryrket, oavsett eventuell specialisering i odonto-stomatologi. Medlemsstaterna bör se till att utbildningen av tandläkare ger de färdigheter som krävs för att utöva alla former av verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader. Tandläkaryrket bör utövas av personer som innehar det bevis på formella kvalifikationer som tandläkare som anges i detta direktiv.

(20)	Det har inte framstått som önskvärt att föreskriva en utbildningsväg för barnmorskor som är enhetlig för alla medlemsstaterna. De bör tvärtom ges största möjliga frihet att organisera sin egen utbildning.

(21)	För enkelhetens skull bör beteckningen ”farmaceut” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmelserna om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer, utan att det påverkar de specifika nationella bestämmelser som reglerar dessa verksamheter.

(22)

Personersom innehar ett bevis på formella kvalifikationer i farmaci är specialister på läkemedelsprodukter och bör i princip ha rätt till ett minimum av verksamhet på detta område i alla medlemsstater. Att ett sådant minsta verksamhetsområde fastställs i detta direktiv bör varken innebära någon begränsning av de former av verksamhet som farmaceuter har tillgång till i medlemsstaterna, bland annat när det gäller biomedicinska analyser, eller att dessa yrkesutövare beviljas monopol, eftersom detta fortfarande tillhör medlemsstaternas behörighetsområde. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att kräva ytterligare utbildning som villkor för tillträde till de former av verksamhet som inte ingår i det minsta samordnade verksamhetsområdet. En mottagande medlemsstat bör därför kunna kräva att de medborgare som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som enligt detta direktiv erkänns automatiskt uppfyller dessa villkor.

(23)

Detta direktiv avser inte samordning av samtliga villkor för att få tillträde till och utöva farmaceutisk verksamhet. Särskilt bör den geografiska fördelningen av apotek och frågan om monopol på utlämning av läkemedel förbli medlemsstaternas ensak. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas lagar och andra författningar som förbjuder eller uppställer vissa villkor för företagens utövande av viss farmaceutisk verksamhet.

(24)

Arkitektur, byggnaders kvalitet, det sätt på vilket dessa smälter in i omgivningen, respekt för naturliga landskap och stadsmiljön samt det kollektiva och individuella kulturarvet är angelägenheter av allmänt intresse. Därför bör det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer grundas på kvalitativa och kvantitativa kriterier, som garanterar att innehavarna av erkända bevis på formella kvalifikationer kan förstå och ge praktiska uttryck åt enskilda personers, samhällsgruppers och myndigheters behov i fråga om fysisk planering, utformning, projektering och uppförande av byggnader, bevarande och tillvaratagande av det arkitektoniska arvet och bevarande av jämvikt i naturen.

(25)

De nationella bestämmelserna på arkitekturområdet och om tillträde till och utövande av yrkesverksamhet som arkitekt har en mycket varierad räckvidd. I de flesta medlemsstater utövas verksamheten på arkitekturområdet rättsligt eller i praktiken av personer som har titeln arkitekt, antingen enbart eller tillsammans med en annan titel. Dessa personer har inte monopol på att utöva denna verksamhet, utom när det föreskrivs i lag. Denna verksamhet eller en del av den kan också utövas av andra yrkeskategorier, särskilt av ingenjörer som fått särskild utbildning i byggande eller byggnadskonst. För enkelhetens skull bör begreppet ”arkitekt” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmelserna om automatiskt erkännande av kvalifikationer på arkitekturområdet, utan att det påverkar de specifika nationella bestämmelser som reglerar dessa verksamheter.

(26)	För att säkerställa att ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer blir effektiv bör enhetliga formföreskrifter och handläggningsregler fastställas för genomförandet samt vissa närmare bestämmelser för utövandet av yrket.

(27)	Eftersom genomförandet av detta direktiv och uppfyllandet av de skyldigheter det medför underlättas av att medlemsstaterna samarbetar sinsemellan och med kommissionen, bör närmare bestämmelser fastställas för ett sådant samarbete.

(28)

Upprättandet av ett nätverk av kontaktpunkter med uppgift att lämna information och bistånd till medlemsstaternas medborgare kommer att göra det möjligt att säkerställa att systemet med erkännande är klart och tydligt. Dessa kontaktpunkter skall ge varje medborgare som så begär och kommissionen all information och alla adresser som behövs för erkännandeförfarandet. Att varje medlemsstat utser en enda kontaktpunkt inom detta nätverk påverkar inte organisationen av befogenheter på nationell nivå. I synnerhet utgör det inget hinder för att på nationell nivå utse flera kontor, eftersom den kontaktpunkt som utses inom nämnda nätverk ansvarar för att samordna med övriga kontor och för att vid behov informera medborgaren om närmare uppgifter om det relevanta behöriga kontoret.

(29)

Administrationen av de olika system för erkännande som har införts genom sektorsdirektiven och den generella ordningen har visat sig vara tung och komplicerad. Administrationen och uppdateringen av detta direktiv för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg bör därför förenklas, särskilt när minimikraven för utbildningarna samordnas för att uppnå ett automatiskt erkännande av kvalifikationerna. En enda kommitté för erkännande av yrkeskvalifikationer bör inrättas för detta ändamål.

(30)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (20).

(31)	Genom att medlemsstaterna utarbetar en periodisk rapport med statistiska uppgifter om genomförandet av detta direktiv, blir det möjligt att bedöma effekten av ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer.

(32)	Det bör finnas ett lämpligt förfarande för att anta tillfälliga åtgärder, om tillämpningen av en bestämmelse i detta direktiv skulle innebära större svårigheter i en medlemsstat.

(33)	Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att själva utforma sina nationella system för social trygghet och att bestämma vilken verksamhet som måste utövas inom ramen för detta system.

(34)

Livslångt lärande har blivit särskilt viktigt för ett stort antal yrken i och med de snabba tekniska och vetenskapliga framstegen. I detta sammanhang ankommer det på medlemsstaterna att se till att yrkesutövarna genom lämplig fortbildning håller sig underrättade om de tekniska och vetenskapliga framstegen.

(35)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att rationalisera, förenkla och förbättra reglerna om erkännande av yrkeskvalifikationer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(36)	Detta direktiv omfattar inte yrkesverksamhet som är direkt och specifikt förenad, ens sporadiskt, med utövandet av offentlig makt.

(37)

I fråga om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster åsidosätter detta direktiv inte andra särskilda rättsliga bestämmelser för erkännandet av yrkeskvalifikationer, till exempel gällande bestämmelser för transportområdet, försäkringsförmedlare och lagstadgade revisorer. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (21) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (22). Erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten omfattas av det här direktivet.

(38)	Detta direktiv påverkar inte de åtgärder som är nödvändiga för att garantera en hög hälso- och konsumentskyddsnivå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium (nedan kallad ”mottagande medlemsstat”) för tillträde till och utövandet av detta yrke skall erkänna sådana yrkeskvalifikationer som förvärvats i en eller flera andra medlemsstater (nedan kallad ”ursprungsmedlemsstat”) och som ger innehavaren av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.

Artikel 2

Räckvidd

1. Detta direktiv skall gälla för alla de medborgare i en medlemsstat som vill utöva ett reglerat yrke, antingen som egen företagare eller anställd, i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.

2. Varje medlemsstat kan inom sitt territorium, enligt sin egen lagstiftning, tillåta medborgare från medlemsstaterna med yrkeskvalifikationer som inte erhållits i en medlemsstat att utöva ett reglerat yrke enligt artikel 3.1 a. För de yrken som omfattas av avdelning III kapitel III skall detta första erkännande ske i överensstämmelse med de minimikrav på utbildning som anges i det kapitlet.

3. Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer finns i ett separat instrument i gemenskapslagstiftningen, skall motsvarande bestämmelser i det här direktivet inte gälla.

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna; i synnerhet skall användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvalifikation utgöra en form av utövande. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant yrke som avses i punkt 2 betraktas som ett reglerat yrke.

b)	yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11.2 a och/eller yrkeserfarenhet.

bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 3 betraktas som ett bevis på formella kvalifikationer.

reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning.

Utformningen och nivån på yrkesutbildningen, provtjänstgöringen eller yrkesutövningen skall fastställas i den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller godkännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.

e)	yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av ifrågavarande yrke i en medlemsstat.

anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke i den mottagande medlemsstaten under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. Denna praktik skall bedömas. De detaljerade bestämmelserna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt status för en migrerande praktikant skall fastställas av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

Den status som personen får i den mottagande medlemsstaten, särskilt när det gäller rätt till vistelse samt skyldigheter, sociala rättigheter och förmåner, ersättningar och arvoden, skall fastställas av de behöriga myndigheterna i nämnda medlemsstat i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning.

lämplighetsprov: ett prov som endast gäller sökandens yrkeskunnighet och som utarbetas av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma sökandens förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlemsstat. För att bevilja genomförande av detta prov skall de behöriga myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i medlemsstaten och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som sökanden har.

Lämplighetsprovet skall utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat han kommer ifrån. Det skall omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet skall fastställas av de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat.

företagsledare: varje person som har varit verksam i ett företag inom ifrågavarande yrkesgren

i)	som företagsledare eller chef för en filial, eller

ii)	som ställföreträdare för ägaren till ett företag eller till en företagsledare, om befattningen innebär att han har ett ansvar motsvarande ägarens eller företagsledarens, eller

iii)	i en arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärsmässig och/eller teknisk art och med ansvar för en eller flera avdelningar inom företaget.

2. Ett yrke som utövas av medlemmarna i en sådan sammanslutning eller organisation som anges i bilaga I skall betraktas som ett reglerat yrke.

De sammanslutningar eller organisationer som avses i första stycket har särskilt till uppgift att främja och upprätthålla en hög standard inom det berörda yrkesområdet. För detta syfte är de föremål för erkännande i en medlemsstat i en speciell form och tilldelar sina medlemmar bevis på formella kvalifikationer, ser till att medlemmarna iakttar de regler för yrkesmässigt uppförande som de föreskriver och ger dem rätten att använda en titel eller en bokstavsförkortning eller att erhålla en ställning som motsvarar detta bevis på formella kvalifikationer.

När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller organisation som avses i första stycket, skall den underrätta kommissionen som skall offentliggöra informationen i Europeiska unionens officiella tidning.

3. Som bevis på formella kvalifikationer skall också betraktas varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredjeland, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket på den medlemsstats territorium där beviset på formella kvalifikationer erkändes i enlighet med artikel 2.2 och detta har intygats av den medlemsstaten.

Artikel 4

Verkan av erkännandet

1. Den mottagande medlemsstatens erkännande av yrkeskvalifikationerna skall ge förmånstagaren möjlighet att på samma villkor som medborgarna i denna medlemsstat utöva det yrke som personen i fråga är behörig för i ursprungsmedlemsstaten.

2. I detta direktiv skall det yrke som sökanden önskar utöva i den mottagande medlemsstaten vara detsamma som sökanden är behörig för i ursprungsmedlemsstaten, om det rör sig om jämförbara verksamheter.

AVDELNING II

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 5

Principen om friheten att tillhandahålla tjänster

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen eller tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i detta direktiv får inte medlemsstaterna av skäl som rör yrkeskvalifikationerna inskränka friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat

a)	om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlemsstat för att där utöva samma yrke (nedan kallad ”etableringsmedlemsstaten”) och

om tjänsteleverantören förflyttar sig och om han/hon har utövat yrket under minst två år i etableringsmedlemsstaten under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten, om yrket inte är reglerat i den medlemsstaten. Kravet på två års yrkespraktik skall inte tillämpas om yrket eller utbildningen för yrket är reglerad.

2. Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas om tjänsteleverantören flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium för att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke enligt punkt 1.

Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt skall bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

3. En tjänsteleverantör som förflyttar sig skall omfattas av de disciplinära bestämmelser av yrkesmässig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna, t.ex. yrkesdefinitionen, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet som tillämpas i den mottagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den medlemsstaten.

Artikel 6

Undantag

I enlighet med artikel 5.1 skall den mottagande medlemsstaten medge tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den mottagande medlemsstatens territorium i fråga om

tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorganisation eller motsvarande organ; för att underlätta tillämpningen av disciplinära bestämmelser som gäller på territoriet, enligt artikel 5.3 i detta direktiv, får medlemsstaterna föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation eller motsvarande organ, på villkor att detta inte försenar eller på något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte medför extrautgifter för tjänsteleverantören. En kopia av den underrättelse som avses i artikel 7.1 och i förekommande fall av en förnyad underrättelse, åtföljd, när det gäller yrken som har sådana konsekvenser för folkhälsa och säkerhet som avses i artikel 7.4 eller som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med avdelning III kapitel III, av en kopia av de handlingar som avses i artikel 7.2, skall skickas från den behöriga myndigheten till den relevanta yrkesorganisationen eller motsvarande organ, och detta skall betraktas som en automatisk tillfällig registrering eller ett proformamedlemskap,

b)	anslutning till socialförsäkringssystemet, i syfte att med en försäkringsgivare göra avräkningar för tjänster som tillhandahållits personer som är försäkrade genom ett socialförsäkringssystem.

Tjänsteleverantören skall emellertid på förhand eller, i brådskande fall, efteråt lämna upplysningar till det organ som avses i b om de tjänster som tillhandahålls.

Artikel 7

Förhandsunderrättelse om tjänsteleverantören förflyttar sig

1. Medlemsstaterna får kräva att en tjänsteleverantör som för första gången förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att tillhandahålla tjänster på förhand skriftligen skall underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten, inklusive uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. En sådan underrättelse skall förnyas en gång om året om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla temporära eller tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det året. Tjänsteleverantören får lämna underrättelsen på valfritt sätt.

2. Vid det första tillhandahållandet av tjänster eller om de faktiska omständigheter som avses i handlingarna ändrats, får medlemsstaterna kräva att underrättelsen åtföljs av följande handlingar:

a)	Bevis på tjänsteleverantörens nationalitet.

b)	Intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en medlemsstat för att där bedriva verksamheten i fråga.

c)	Bevis på yrkeskvalifikationer.

d)	För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på att tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga under minst två av de föregående tio åren.

3. Tjänsten skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlemsstat finns en sådan reglerad titel för yrkesverksamheten i fråga. Denna titel skall anges på (ett av) etableringsmedlemsstatens officiella språk på ett sätt som gör att varje förväxling med yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten undviks. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlemsstaten, skall leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på denna medlemsstats officiella språk eller ett av dem. Undantagsvis skall, i de fall som avses i avdelning III kapitel III, tjänsten tillhandahållas under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten.

4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel III, kan den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskontroll skall endast vara möjlig om ändamålet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet på grund av tjänsteleverantörens bristande yrkeskvalifikationer och om detta inte går utöver vad som är nödvändigt för det ändamålet.

Inom högst en månad efter det att underrättelsen och åtföljande handlingar inkommit skall den behöriga myndigheten eftersträva att informera tjänsteleverantören om antingen sitt beslut att inte kontrollera hans eller hennes kvalifikationer eller om resultatet av denna kontroll. Om det uppstår problem som medför en försening, skall den behöriga myndigheten senast efter en månad meddela tjänsteleverantören om orsaken till förseningen och tidsplanen för beslutet som skall fattas senast två månader efter det att myndigheten mottagit de fullständiga handlingarna.

Om en väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten skall, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet, den mottagande medlemsstaten erbjuda tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att han eller hon har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas, exempelvis genom ett lämplighetsprov. Under alla omständigheter skall tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att beslutet fattats i enlighet med föregående stycke.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som fastställs i föregående stycken får tjänsten tillhandahållas.

I de fall då kvalifikationer har kontrollerats enligt denna punkt skall tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.

Artikel 8

Administrativt samarbete

1. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten för varje tillhandahållande av tjänster begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i denna medlemsstat, följer god sed och inte har ådragit sig yrkesmässiga disciplinära eller straffrättsliga påföljder. De behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten skall lämna dessa uppgifter i enlighet med artikel 56.

2. De behöriga myndigheterna skall se till att det sker ett utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot en tjänsteleverantör skall kunna utredas på ett korrekt sätt. Tjänstemottagaren skall informeras om resultatet av klagomålet.

Artikel 9

Uppgifter som skall lämnas till tjänstemottagarna

I de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlemsstatens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer, får de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören, utöver andra informationskrav som fastställs i gemenskapsrätten, meddelar tjänstemottagaren vissa eller samtliga av följande uppgifter:

a)	Om tjänsteleverantören är upptagen i ett handelsregister eller annat liknande offentligt register: vilket register det gäller samt registreringsnummer eller motsvarande identifikationsuppgifter som finns i detta register.

b)	Om verksamheten omfattas av ett tillståndssystem i etableringsmedlemsstaten: namn och adress till den behöriga tillsynsmyndigheten.

c)	Yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänsteleverantören är medlem.

d)	Yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer och den medlemsstat där tjänsteleverantören tilldelades denna titel.

Om tjänsteleverantören bedriver momspliktig verksamhet: det momsregistreringsnummer som avses i artikel 22.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (23).

f)	Uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar.

AVDELNING III

ETABLERINGSFRIHET

KAPITEL I

DEN GENERELLA ORDNINGEN FÖR ERKÄNNANDE AV BEVIS PÅ FORMELLA KVALIFIKATIONER

Artikel 10

Räckvidd

Detta kapitel gäller för alla yrken som inte omfattas av kapitlen II och III i denna avdelning och i följande fall där sökanden, av en specifik och exceptionell anledning, inte uppfyller villkoren i de kapitlen:

a)	För de verksamheter som förtecknas i bilaga IV när invandraren inte uppfyller kraven enligt artiklarna 17, 18 och 19.

För läkare med grundutbildning, specialistläkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor, farmaceuter och arkitekter när invandraren inte uppfyller kraven i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39, 43 och 49 för ett faktiskt och lagligt utövande av yrket.

c)	För arkitekter när invandraren innehar ett utbildningsbevis som inte upptas i punkt 5.7.2 i bilaga V.

För läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barnmorskor, farmaceuter och arkitekter med bevis på specialistbehörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.2.2, 5.3.2, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, dock endast för erkännande av specialiseringen i fråga och utan att artiklarna 21.1, 23 och 27 åsidosätts.

För sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt specialistsjuksköterskor med bevis på specialistutbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga utövas av specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård.

För specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjukvård, specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård eller specialistsjuksköterskor med bevis på specialistutbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

g)	För invandrare som uppfyller kraven i artikel 3.3.

Artikel 11

Kvalifikationsnivåer

1. För tillämpningen av artikel 13 har följande fyra nivåer för yrkeskvalifikationer fastställts:

2. Nivå A motsvarar ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar på grundval av

en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt punkterna 3, 4 och 5 eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, eller

b)	en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper.

3. Nivå B motsvarar ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

a)	allmän utbildning, som kompletterats med annan utbildning än den som avses i punkt 4 och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

b)	teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekommande fall kompletterats med allmän utbildning eller yrkesutbildning enligt led a och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning.

4. Nivå C motsvarar ett examensbevis över avslutad

annan postgymnasial utbildning än den som avses i punkt 5 på minst ett år, för vilken ett av tillträdesvillkoren som regel är en avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstudier eller högskolestudier, samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna postgymnasiala utbildning, eller

i fråga om ett reglerat yrke, utbildning med särskild uppläggning motsvarande den utbildningsnivå som anges i led a, som ingår i bilaga II och som ger jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet. Förteckningen i bilaga II kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 för att ta hänsyn till utbildning som uppfyller de krav som anges i föregående mening.

5. Nivå D motsvarar ett examensbevis över avslutad utbildning på postgymnasial nivå på minst tre år vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

Artikel 12

Jämställda utbildningar

Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat skall, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer över utbildning enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbildning som erhållits i gemenskapen och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke.

Enligt samma villkor som anges i första stycket skall även varje yrkeskvalifikation som, även om den inte uppfyller de krav som fastställts i ursprungsmedlemsstatens lagar och andra författningar för tillträde till eller utövande av ett yrke, tilldelar innehavaren förvärvade rättigheter i kraft av dessa bestämmelser jämställas med sådant bevis på formella kvalifikationer.

Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, skall den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om sökandena innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer skall uppfylla följande krav:

a)	De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

b)	De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med artikel 11.

2. Tillträde till yrket och rätten att utöva det enligt punkt 1 skall också beviljas om sökanden utövat det yrke som avses i den punkten på heltid under minst två år under de senaste tio åren i en medlemsstat som inte reglerar detta yrke och personen i fråga har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer.

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer skall uppfylla följande krav:

a)	De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

b)	De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med artikel 11.

c)	De skall visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket.

Den yrkeserfarenhet på två år som avses i första stycket får dock inte krävas, när det eller de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbildning enligt artikel 3.1 d på nivå B, C eller D enligt artikel 11. Som reglerade utbildningar på nivå C betraktas de utbildningar som avses i bilaga III. Förteckningen i bilaga III kan ändras enligt förfarandet i artikel 58.2, för att beakta reglerad utbildning som ger en jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet.

3. Den mottagande medlemsstaten är inte skyldig att tillämpa denna artikel, när det för tillträde till ett reglerat yrke inom dess territorium krävs ett bevis på formella kvalifikationer på nivå D över en avslutad utbildning på högskole- eller universitetsnivå på mer än fyra år och sökanden har ett bevis på formella kvalifikationer på nivå C.

Artikel 14

Kompensationsåtgärder

1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande medlemsstaten kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år eller genomgår ett lämplighetsprov i ett av följande fall:

a)	När omfattningen av den utbildning som åberopas som stöd för ansökan i enlighet med artikel 13.1 eller 13.2 är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten.

b)	När innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker från dem som omfattas av det bevis på formella kvalifikationer som krävs i den mottagande medlemsstaten.

När det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat, i enlighet med artikel 4.2, och denna skillnad motsvaras av en särskild utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten och utbildningen väsentligt avviker från dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som sökanden stöder sig på.

2. Om den mottagande medlemsstaten använder sig av den möjlighet som avses i punkt 1, skall den ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att bevilja undantag från kravet på att ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt första stycket, skall den i förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och lägga fram dokument som visar att detta undantag är berättigat.

Om kommissionen efter att ha mottagit alla nödvändiga uppgifter anser att det undantag som avses i andra stycket inte är berättigat eller strider mot gemenskapslagstiftningen, skall den inom tre månader anmoda medlemsstaten att inte vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas.

3. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där verksamheten till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får den mottagande medlemsstaten, med avvikelse från principen i punkt 2 enligt vilken sökanden har rätt att välja, föreskriva antingen en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov.

Detta gäller även de fall som anges i artikel 10 b, 10 c, 10 d beträffande läkare och tandläkare, 10 f när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjukvård eller specialistsjuksköterskor med bevis på formell specialistbehörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, och artikel 10 g.

I de fall som omfattas av artikel 10 a får den mottagande medlemsstaten kräva anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov om invandraren avser att utöva yrkesverksamhet som egenföretagare eller som företagsledare som kräver kunskaper om och tillämpning av de specifika nationella gällande bestämmelserna, under förutsättning att de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräver kunskaper om och tillämpning av dessa bestämmelser för sina egna medborgares tillträde till sådan verksamhet.

4. För tillämpning av punkt 1 b och 1 c avses med ”utbildningsinnehåll som väsentligt avviker”, områden som är av största vikt för utövandet av yrket och som i invandrarens utbildning uppvisar väsentliga avvikelser när det gäller längd eller innehåll i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten.

5. Punkt 1 skall tillämpas med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod eller genomgår ett lämplighetsprov, skall den mottagande medlemsstaten först kontrollera om de kunskaper som sökanden har tillägnat sig genom sin yrkesverksamhet, i en medlemsstat eller i tredjeland, är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som avses i punkt 4.

Artikel 15

Befrielse från kompensationsåtgärder på grundval av gemensamma plattformar

1. I denna artikel definieras ”gemensamma plattformar” som en samling kriterier för yrkeskvalifikationer som kan kompensera för väsentliga skillnader som har konstaterats mellan de olika medlemsstaternas utbildningskrav för ett visst yrke Dessa väsentliga skillnader skall fastställas genom att utbildningarna jämförs med avseende på varaktighet och innehåll i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklusive alla medlemsstater som reglerar detta yrke. Skillnaderna i utbildningens innehåll kan bero på väsentliga skillnader i räckvidden för yrkesverksamheten.

2. Gemensamma plattformar enligt definitionen i punkt 1 får läggas fram för kommissionen av medlemsstaterna eller av yrkessammanslutningar som är representativa på nationell och europeisk nivå. Om kommissionen efter samråd med medlemsstaterna anser att ett utkast till gemensam plattform underlättar ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer kan den lägga fram utkast till åtgärder som skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 58.2.

3. När sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de kriterier som fastställs i en åtgärd som antagits enligt punkt 2, skall den mottagande medlemsstaten ge dispens från tillämpning av kompensationsåtgärder enligt artikel 14.

4. Punkterna 1-3 skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att bestämma vilka yrkeskvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium och innehållet i och organisationen av deras utbildnings- och yrkesutbildningssystem.

5. Om en medlemsstat anser att de kriterier som fastställs i en åtgärd som antas enligt punkt 2 inte längre ger tillräckliga garantier för yrkeskvalifikationerna, skall den underrätta kommissionen, som i förekommande fall skall lägga fram ett utkast till åtgärder enligt det förfarande som avses i artikel 58.2.

6. Kommissionen skall senast den … (24) till Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om denna artikels användning och vid behov lämpliga ändringsförslag.

KAPITEL II

ERKÄNNANDE AV YRKESERFARENHET

Artikel 16

Krav när det gäller yrkeserfarenhet

Om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, skall denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövandet skall ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19.

Artikel 17

Verksamhetsformer i förteckning I i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning I i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)	under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b)	under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av behörig yrkesorganisation, eller

c)	under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

d)	under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år med tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdelning i företaget, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

3. Punkt 1 e skall inte tillämpas på verksamhetsformer i grupp Ex 855 enligt ISIC-nomenklaturen, hårfrisörsinrättningar.

Artikel 18

Verksamhetsformer i förteckning II i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning II i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)	under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b)	under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

c)	under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

d)	under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

e)	under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

f)	under sex på varandra följande år som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 19

Verksamhetsformer i förteckning III i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning III i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)	under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b)	under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

c)	under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst tre år, eller

d)	under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 20

Ändringar i förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV

Förteckningarna över de verksamhetsformer i bilaga IV som omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt artikel 16 får ändras enligt det förfarande som avses i artikel 58.2 i syfte att uppdatera eller förtydliga nomenklaturen under förutsättning att detta inte medför en ändring av verksamheten inom de enskilda verksamhetsslagen.

KAPITEL III

ERKÄNNANDE PÅ GRUNDVAL AV SAMORDNING AV MINIMIKRAVEN FÖR UTBILDNING

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 21

Principen om automatiskt erkännande

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, som specialisttandläkare, som veterinär, som farmaceut och som arkitekt, vilka avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V, och som uppfyller minimikraven för utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 44 respektive 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Sådana bevis på formella kvalifikationer skall vara utfärdade av medlemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov skall de bevis som avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V bifogas.

Bestämmelserna i första och andra stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39 och 49.

2. Varje medlemsstat skall inom ramen för sitt eget socialförsäkringssystem, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

3. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V som utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater, om de uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som avses i artikel 41, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas av denna medlemsstat. Denna bestämmelse påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23 och 43.

4. Medlemsstaterna är dock inte skyldiga att godta de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För tillämpningen av denna punkt skall också de apotek som öppnats inom mindre än tre år anses som nya apotek.

5. De bevis på formella kvalifikationer som arkitekt enligt punkt 5.7.1 i bilaga V som erkänns automatiskt i enlighet med punkt 1 skall styrka en utbildning som påbörjats tidigast under det referensläsår som avses i nämnda bilaga.

6. Varje medlemsstat skall för tillträde till och rätt att utöva verksamhet som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farmaceut kräva innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka garanterar att personen i fråga under hela sin utbildning har förvärvat de kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 respektive 44.3.

De kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 och 44.3 får ändras enligt det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

7. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer på det område som omfattas av detta kapitel. Dessutom skall denna anmälan göras till övriga medlemsstater när det gäller bevis på formella kvalifikationer på det område som avses i avsnitt 8.

Kommissionen skall offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning, med uppgift om de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i förekommande fall, det organ som utfärdar beviset på formella kvalifikationer, det intyg som medföljer detta bevis samt motsvarande yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V.

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser om utbildning

För utbildning enligt artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46 skall följande gälla:

a)	Medlemsstaterna får tillåta utbildning på deltid på de villkor som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Dessa myndigheter skall se till att den totala utbildningstiden och utbildningens nivå och kvalitet inte underskrider motsvarande krav på kontinuerlig heltidsutbildning.

b)	Genom fortbildning skall det, enligt varje medlemsstats specifika förfaranden, säkerställas att de som har avslutat sina studier kan hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket i den mån som är nödvändig för att yrkesinsatserna skall bibehållas på en säker och effektiv nivå.

Artikel 23

Förvärvade rättigheter

1. När de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som innehas av medborgare i medlemsstaterna inte uppfyller alla de utbildningskrav som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, skall varje medlemsstat – utan att detta påverkar de förvärvade rättigheterna för dessa yrken – som tillräckligt bevis på formella kvalifikationer erkänna sådana bevis som utfärdats av dessa medlemsstater, om de avser utbildning som påbörjats före de referensdatum som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V och åtföljs av ett intyg som visar att innehavarna av dessa bevis på formella kvalifikationer under den femårsperiod som föregår intygets utfärdande faktiskt och lagligen utövat verksamheten i fråga under minst tre år i följd.

2. Samma bestämmelser skall vara tillämpliga på sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium, även om de inte uppfyller samtliga de minimikrav för utbildning som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, om dessa bevis anger att en utbildning slutförts med godkänt resultat och påbörjats före

a)	den 3 oktober 1990 för läkare med grundutbildning, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare med grundutbildning, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor och farmaceuter, och

b)	den 3 april 1992 för specialistläkare.

De bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom Tysklands hela territorium enligt samma villkor som de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 37.1 skall varje medlemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer för läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Tjeckoslovakien eller för vilka utbildningen när det gäller Tjeckien och Slovakien har påbörjats före den 1 januari 1993, om myndigheterna i en av de ovan nämnda staterna intygar att dessa bevis på formella kvalifikationer på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de intyg dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.3 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på myndigheternas territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen har påbörjats

a)	för Estlands del före den 20 augusti 1991,

b)	för Lettlands del före den 21 augusti 1991,

c)	för Litauens del före den 11 mars 1990,

om myndigheterna i en av de tre ovan nämnda medlemsstaterna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.2 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som åsyftas i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

För de bevis på formella kvalifikationer som veterinär som utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen för Estlands del har påbörjats före den 20 augusti 1991, skall det intyg som avses i föregående stycke åtföljas av ett annat intyg, som utfärdats av de estniska myndigheterna och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

5. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Jugoslavien eller för vilka utbildningen när det gäller Slovenien har påbörjats före den 25 juni 1991, om myndigheterna i den ovan nämnda medlemsstaten intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis som dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis på formella kvalifikationer som anges för dessa medlemsstater i punkt 6.2 i bilaga VI vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

6. Varje medlemsstat skall, när det gäller medborgare i de medlemsstater som har bevis på formella kvalifikationer som läkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska och farmaceut som inte motsvarar de benämningar som gäller för denna medlemsstat enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som dessa medlemsstater utfärdat och som åtföljs av ett intyg utfärdat av behöriga myndigheter eller organ.

Av det intyg som avses i första stycket skall det framgå att dessa bevis på formella kvalifikationer utfärdats som bevis på avslutad utbildning i enlighet med artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40 respektive 44 och att den medlemsstat som utfärdat dem jämställer dem med dem som nämns i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

AVSNITT 2

Läkare

Artikel 24

Medicinsk grundutbildning

1. För tillträde till medicinsk grundutbildning krävs en betygshandling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga.

2. Den medicinska grundutbildningen skall sammanlagt omfatta minst sex års studier eller 5 500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid ett universitet eller under tillsyn av ett universitet.

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den utbildning som avses i första stycket omfatta en sex månaders praktisk heltidsutbildning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.

3. Den medicinska grundutbildningen skall garantera att personen i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)	Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som medicinen bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)	Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors anatomi, funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

c)	Tillräckliga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar, som ger en sammanhängande bild av psykiska och fysiska sjukdomar och medicin sedd ur förebyggande, diagnostisk och terapeutisk synvinkel samt människans fortplantning.

d)	Lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig handledning.

Artikel 25

Specialistläkarutbildning

1. För tillträde till specialistläkarutbildning krävs sex års fullgjorda studier med godkända resultat inom den utbildning som avses i artikel 24, där den studerande har förvärvat de nödvändiga baskunskaperna i medicin.

2. Specialistläkarutbildningen skall omfatta teoretisk och praktisk utbildning vid universitet, universitetssjukhus eller i förekommande fall annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Medlemsstaterna skall se till att utbildningstiden för sådan specialistläkarutbildning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V inte är kortare än vad som avses i den punkten. Utbildningen skall ske under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den förutsätter personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande specialistläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

3. Utbildningen skall ske på heltid vid särskilda inrättningar som erkänts av de behöriga myndigheterna. Den förutsätter medverkan i all medicinsk verksamhet på den avdelning där utbildningen äger rum, inklusive jourtjänstgöring, så att den blivande specialistläkaren ägnar all sin yrkesverksamhet åt denna praktiska och teoretiska utbildning under hela arbetsveckan och under hela året på de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa tjänster skall följaktligen avlönas med lämpligt belopp.

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare krävs ett bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5. De minimikrav på utbildningens omfattning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att anpassa kraven till framstegen inom vetenskap och teknik.

Artikel 26

Benämningar på specialistläkarutbildningar

De bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som avses i artikel 21 har utfärdats av de behöriga myndigheter eller organ som avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och motsvarar för specialistutbildningen i fråga de aktuella benämningar som tillämpas i de olika medlemsstaterna och som framgår av punkt 5.1.3 i bilaga V.

Nya medicinska specialiseringar som är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna får läggas till i punkt 5.1.3 i bilaga V i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att uppdatera direktivet mot bakgrund av ändringar i nationell lagstiftning.

Artikel 27

Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

1. Av de läkare med specialistutbildning vars specialistutbildning på deltid reglerades av de lagar och andra författningar som gällde den 20 juni 1975 och som påbörjade sin specialistutbildning senast den 31 december 1983 kan den mottagande medlemsstaten kräva att deras bevis på formella kvalifikationer skall åtföljas av intyg som visar att de faktiskt och legalt har utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som utfärdats i Spanien för läkare som har fullgjort en specialistutbildning före den 1 januari 1995, även om denna inte motsvarar minimikraven för den utbildning som avses i artikel 25, om bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga spanska myndigheterna, av vilket det framgår att personen i fråga har blivit godkänd i det prov gällande särskild yrkeskompetens som anordnats inom ramen för de extraordinära regulariseringsåtgärderna i den kungliga förordningen 1497/99 i syfte att fastställa att denne har kunskapsnivå och kompetens likvärdig med de läkare som innehar sådant bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som för Spaniens del framgår av punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V.

3. Varje medlemsstat som tillämpar bestämmelser i lagar och andra författningar inom detta område skall som tillräckligt bevis erkänna de bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som utfärdats av övriga medlemsstater och som, för specialistutbildningen i fråga, motsvarar benämningarna i punkt 6.1 i bilaga VI, när dessa styrker en utbildning som börjat före det referensdatum som anges i punkt 5.1.2 i bilaga V och åtföljs av ett intyg som visar att innehavaren faktiskt och legalt har utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

Samma bestämmelser är tillämpliga på sådana bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium som styrker en utbildning som påbörjats före den 3 april 1992 och ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom hela Tysklands territorium på samma villkor som de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som finns förtecknade i punkt 6.1 i bilaga VI.

4. Varje medlemsstat som tillämpar bestämmelser i lagar och andra författningar inom detta område skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som, för specialistutbildningen i fråga, motsvarar benämningarna i punkt 6.1 i bilaga VI och som utfärdats av de medlemsstater som är förtecknade där, för en utbildning som påbörjats efter det referensdatum som avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och före den … (25), genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrkesverksamhet som specialistläkare på samma villkor som innehavare av bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

5. Varje medlemsstat som har upphävt lagar och andra författningar om utfärdande av bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare enligt punkt 5.1.2 i bilaga V och punkt 6.1 i bilaga VI och som har vidtagit åtgärder rörande förvärvade rättigheter till förmån för sina medborgare skall tillerkänna medborgarna i de övriga medlemsstaterna rätten att utnyttja samma åtgärder, om dessa bevis på formella kvalifikationer har utfärdats före det datum då den mottagande medlemsstaten upphörde att utfärda sådana bevis för den berörda specialistutbildningen.

De tidpunkter då bestämmelserna upphävdes anges i punkt 5.1.3 i bilaga V och punkt 6.1 i bilaga VI.

Artikel 28

Särskild allmänläkarutbildning

1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning krävs avslutade och godkända studier under sex år inom den utbildningsgång som avses i artikel 24.

2. Den särskilda allmänläkarutbildning för vilken bevis på formella kvalifikationer utfärdas före den 1 januari 2006 skall omfatta minst två års studier på heltid. Bevis på formella kvalifikationer som utfärdas efter detta datum skall omfatta minst tre års studier på heltid.

När den utbildning som avses i artikel 24 omfattar praktiktjänstgöring vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för allmänmedicin, hos en godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid en godkänd vårdcentral för primärvård, får denna praktik inräknas, dock högst ett år, i den utbildningstid som avses i första stycket för bevis på formella kvalifikationer som utfärdas från och med den 1 januari 2006.

Den möjlighet som avses i andra stycket skall bara stå öppen för de medlemsstater där utbildningstiden för den särskilda allmänläkarutbildningen var två år den 1 januari 2001.

3. Den särskilda allmänläkarutbildningen skall ske på heltid under tillsyn av de behöriga myndigheterna eller organen. Den skall snarare vara praktisk än teoretisk.

Den praktiska utbildningen skall förmedlas dels under minst sex månader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för allmänmedicin, dels under minst sex månader hos godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid godkänd vårdcentral för primärvård.

Den praktiska utbildnigen skall genomföras tillsammans med andra vårdinrättningar för allmänmedicin. Utan att de minimiperioder som nämns i andra stycket påverkas får den praktiska utbildningen dock ges under högst sex månader vid andra godkända vårdinrättningar för allmänmedicin.

Utbildningen förutsätter samma personliga medverkan och ansvarstagande hos den blivande specialistläkaren i yrkesverksamheten som hos dem han arbetar tillsammans med.

4. För att medlemsstaterna skall utfärda ett bevis på formella kvalifikationer för särskild utbildning i allmänmedicin krävs ett bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5. Medlemsstaterna får utfärda de bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 5.1.4 i bilaga V till en läkare som inte har fullgjort utbildningen enligt denna artikel men som har avslutat en annan kompletterande utbildning för vilken de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har utfärdat bevis på formella kvalifikationer. De får emellertid bara utfärda bevis på formella kvalifikationer om detta gäller en kunskapsnivå som motsvarar den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna skall avgöra bl.a. i vilken mån den kompletterande utbildning och den yrkeserfarenhet som sökanden redan har kan beaktas i stället för den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna får bara utfärda bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V om sökanden har skaffat minst sex månaders erfarenhet i allmänmedicin hos en allmänpraktiserande läkare eller på en vårdinrättning för primärvård enligt punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 29

Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva ett bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 30

Förvärvade rättigheter för allmänpraktiserande läkare

1. Varje medlemsstat skall fastställa de förvärvade rättigheterna. Som förvärvad rättighet skall dock betraktas rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter denna rättighet vid det referensdatum som avses i den punkten i kraft av de på läkaryrket tillämpliga bestämmelser som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och om han vid denna tidpunkt är etablerad i medlemsstaten med stöd av artikel 21 eller 23.

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på begäran utfärda ett intyg av vilket framgår att läkaren har rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter förvärvade rättigheter enligt första stycket.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de intyg som avses i punkt 1 andra stycket vilka de övriga medlemsstaterna utfärdat till medborgare i medlemsstaterna och ge dessa intyg samma verkan på sitt territorium som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar och som ger rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det egna socialförsäkringssystemet.

AVSNITT 3

Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Artikel 31

Utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1. För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård krävs tio års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat, eller ett bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till en sjuksköterskeskola.

2. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall ske på heltid och skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.2.1 i bilaga V.

De i punkt 5.2.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall omfatta minst tre års utbildning eller 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen skall utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen. Medlemsstaterna får ge partiell dispens för personer som genomgått en del av denna utbildning inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar sjuksköterskor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska undervisningen under hela utbildningen.

4. Med den teoretiska undervisningen avses den del av sjuksköterskeutbildningen där den studerande tillägnar sig de yrkesmässiga kunskaper, insikter och färdigheter som krävs för att planera, utföra och bedöma allmän hälso- och sjukvård. Denna utbildning skall äga rum på sjuksköterskeskolor och andra utbildningsanstalter som utbildningsinstitutionen utser och ges av personal som undervisar i sjukvård och andra kompetenta personer.

5. Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköterskeutbildningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårduppgifter på grundval av förvärvade kunskaper och färdigheter. De sjuksköterskestuderande skall inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköterskas samlade vårduppgifter, inklusive undervisning i hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i samhället.

Denna utbildning skall äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrättningar samt ute i samhället under de undervisande sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av andra utbildade sjuksköterskor. Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning.

De sjuksköterskestuderande skall delta i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter.

6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall garantera att den blivande sjuksköterskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)	Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso- och sjukvården bygger på inklusive tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

b)	Tillräckliga kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna principerna för hälso- och sjukvård.

c)	Tillräcklig klinisk erfarenhet; denna erfarenhet, som bör väljas med avseende på dess utbildningsvärde, skall förvärvas under tillsyn av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på patientvård.

d)	Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälso- sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

e)	Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Artikel 32

Utövande av yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

I detta direktiv skall yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård innebära verksamhet som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

Artikel 33

Förvärvade rättigheter för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1. För att de allmänna bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall vara tillämpliga på sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall den verksamhet som avses i artikel 23 ha omfattat fullt ansvar för planering, organisation och administration av patientvård.

2. När det gäller de polska utbildningsbevisen för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall endast bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter. För de medborgare i medlemsstaterna vars utbildningsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård har utfärdats av Polen eller vars utbildning i denna stat har påbörjats före den 1 maj 2004 och som inte uppfyller minimikraven gällande utbildning i artikel 31 skall medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Polen har utövat verksamhet som sjuksköterska och gett allmän hälso- och sjukvård under den nedan angivna perioden:

a)	bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska - (dyplom licencjata pielęgniarstwa) – minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,

b)	bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska - avslutad postgymnasial utbildning på vårdhögskola - (dyplom pielęgniarki albo pielęgniarki dyplomowanej) - minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

Denna verksamhet skall ha omfattat fullt ansvar för planering, organisering och administration av patientvård.

3. Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska som utfärdats i Polen till sjuksköterskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 31, och som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter (Republiken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, nr 92, punkt 885) och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken Polens officiella tidning av den 13 maj 2004, nr 110, punkt 1170) i syfte att kontrollera att vederbörande har en kunskaps- och kompetensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.2.2 i bilaga V.

AVSNITT 4

Tandläkare

Artikel 34

Grundläggande tandläkarutbildning

1. För att bli antagen till grundläggande tandläkarutbildning skall sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V, vid ett universitet, en högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

De i punkt 5.3.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall garantera att den blivande tandläkaren har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)	Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som tandläkarverksamheten bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)	Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors kroppskonstitution, fysiologi och beteende samt den fysiska och sociala miljöns påverkan på människans hälsotillstånd, i den mån dessa faktorer påverkar tandläkarverksamheten.

c)	Tillräckliga kunskaper om tändernas, munnens, käkarnas och omkringliggande vävnaders anatomi och funktioner, i såväl friskt som sjukt tillstånd, och deras förhållande till patientens allmänna hälsotillstånd samt fysiska och sociala välbefinnande.

d)	Tillräckliga kunskaper om kliniska discipliner och metoder som ger tandläkaren en sammanhängande bild av anomalier, skador och sjukdomar i tänderna, munnen, käkarna och omkringliggande vävnader och av förebyggande, diagnostisk och terapeutisk tandläkarverksamhet.

e)	Tillräcklig klinisk erfarenhet under lämplig handledning.

Utbildningen skall ge den blivande tandläkaren de färdigheter som är nödvändiga för att utöva all verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader.

Artikel 35

Utbildning till specialisttandläkare

1. För att bli antagen till utbildning till specialisttandläkare krävs att sökanden har fullgjort fem års teoretisk och praktisk utbildning med godkända resultat inom ramen för den utbildning som avses i artikel 34, eller innehar de handlingar som avses i artiklarna 23 och 37.

2. Utbildningen till specialisttandläkare skall omfatta teoretisk och praktisk utbildning vid ett universitet, ett behandlingscentrum för studier och forskning, eller i förekommande fall, annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Utbildning till specialisttandläkare på heltid skall omfatta minst tre år under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den skall innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande tandläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

De minimikrav på utbildningen som avses i andra stycket får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att anpassa kraven till framstegen inom vetenskap och teknik.

3. För att medlemsstaterna skall utfärda ett utbildningsbevis för specialisttandläkare krävs ett utbildningsbevis som avser grundläggande tandläkarutbildning enligt punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 36

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare

1. I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

2. Tandläkaryrket skall grunda sig på den tandläkarutbildning som avses i artikel 34 och är ett särskilt yrke skilt från yrket som läkare och specialistläkare. Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare förutsätter innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V. Personer som omfattas av artikel 23 eller 37 skall likställas med innehavare av ett sådant bevis på formella kvalifikationer.

3. Medlemsstaterna skall se till att tandläkare generellt skall ha tillträde till verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader i enlighet med de i lag fastställda bestämmelserna och de yrkesetiska reglerna för yrket på de referensdatum som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 37

Förvärvade rättigheter för tandläkare

1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverksamhet som tandläkare under de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien och Slovakien för personer som påbörjat sin läkarutbildning senast det referensdatum som anges i den bilagan för den berörda medlemsstaten, om dessa bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

a)	Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som avses i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

b)	Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för denna medlemsstat i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från kravet på tre års yrkespraktik enligt andra stycket led a.

När det gäller Tjeckien och Slovakien omfattas de bevis på formella kvalifikationer som erhållits i f.d. Tjeckoslovakien av erkännande på samma sätt som tjeckiska och slovakiska bevis på formella kvalifikationer och på samma villkor som angivits i de föregående styckena.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien för personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå mellan den 28 januari 1980 och den 31 december 1984, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga italienska myndigheterna.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighetsprov som har anordnats av behöriga italienska myndigheter för att kontrollera att sökandena har en kunskaps- och färdighetsnivå jämförbar med den som krävs av innehavare av det bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

b)	Att dessa personer i Italien faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

c)	Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, legalt och huvudsakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som enligt de behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från skyldigheten att avlägga ett sådant lämplighetsprov som avses i andra stycket led a.

Personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå efter den 31 december 1984 skall behandlas på samma sätt som de personer som avses ovan, förutsatt att de studier under tre år som nämns ovan påbörjades före den 31 december 1994.

AVSNITT 5

Veterinär

Artikel 38

Veterinärutbildning

1. Den samlade utbildningen för veterinärer skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i bilaga V, vid ett universitet, en högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

De i punkt 5.4.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

2. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning.

3. Utbildningen skall garantera att den blivande veterinären har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)	Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som veterinärverksamheten bygger på.

b)	Tillräckliga kunskaper om friska djurs anatomi och funktioner, djurhållning och reproduktion, husdjurshygien i allmänhet samt djurens utfodring inklusive framställnings- och lagringsmetoder för foder som svarar mot deras behov.

c)	Tillräckliga kunskaper om djurs beteende och djurskydd.

d)	Tillräckliga kunskaper om orsaker, art, förlopp, följder, diagnos och behandling av sjukdomar hos djur, vare sig det gäller enskilda djur eller besättningar, inklusive särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till människan.

e)	Tillräckliga kunskaper om förebyggande medicin.

f)	Tillräckliga kunskaper om hygien och metoder vid produktion och framställning av samt handel med animaliska livsmedel eller livsmedel av animaliskt ursprung avsedda för människoföda.

g)	Tillräckliga kunskaper om lagar och andra författningar som rör de områden som finns uppräknade ovan.

h)	Tillräcklig klinisk och praktisk erfarenhet under lämplig handledning.

Artikel 39

Förvärvade rättigheter för veterinärer

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som veterinär har utfärdats av Estland eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 skall medlemsstaterna – utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 – erkänna dessa bevis på formella kvalifikationer som veterinär, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Estland har utövat verksamhet som veterinär under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

AVSNITT 6

Barnmorska

Artikel 40

Barnmorskeutbildning

1. Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande utbildningar:

a)	En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års praktiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V. eller

b)	En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18 månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig undervisning inom utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar barnmorskor är ansvarig för samordningen av teori och praktiktjänstgöring under hela utbildningen.

De i punkt 5.5.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a)	Minst tio års fullföljd allmän skolutbildning för utbildningsväg I.

b)	Innehav av ett bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V för utbildningsväg II.

3. Utbildningen skall garantera att den blivande barnmorskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)	Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorskeverksamheten bygger på, särskilt obstetrik och gynekologi.

b)	Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som rör yrket.

c)	Ingående kunskaper om biologiska funktioner, obstetrisk och neonatal anatomi och fysiologi samt kunskaper om sambandet mellan människans hälsotillstånd, hennes fysiska och sociala miljö och hennes beteende.

d)	Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats på godkända institutioner under handledning av personal med behörighet som barnmorska och på obstetrikens område.

e)	Tillräcklig insikt i utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

Artikel 41

Förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifikationer som barnmorska

1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V skall erkännas automatiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande villkor:

Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, som

i)	förutsätter innehav av ett examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som innebär rätt att bli antagen till studier vid universitet eller högskolor eller, i annat fall, som styrker motsvarande kunskapsnivå, eller

ii)	åtföljs av en tvåårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.

b)	Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år eller 3 600 timmar som förutsätter innehav av ett bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader eller 3 000 timmar som förutsätter innehav av ett bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av en ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget skall styrka att vederbörande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barnmorska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål.

Artikel 42

Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

1. Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas på verksamhet som barnmorska så som denna definieras av varje medlemsstat, om inte annat föreskrivs i punkt 2, och utövas under de yrkestitlar som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V.

2. Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtminstone får tillträde till och rätt att utöva följande verksamhet:

a)	Ge korrekt information och användbara råd om familjeplanering.

b)	Diagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; utföra de undersökningar som krävs för att övervaka en normal graviditetsutveckling.

c)	Föreskriva eller rekommendera de undersökningar som är nödvändiga för att så tidigt som möjligt diagnostisera riskgraviditeter.

d)	Utarbeta program för de blivande föräldrarnas förberedelse inför sin roll och fullständig förberedelse inför barnets födelse samt ge dem råd om hygien och näringstillförsel.

e)	Ta hand om och bistå modern under förlossningen och övervaka fostrets tillstånd i livmodern genom lämpliga kliniska och tekniska medel.

f)	Leda spontanförlossningar och vid behov utföra episiotomi samt i brådskande fall assistera vid en sätesförlossning.

g)	Känna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos modern eller barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid behov bistå denne; vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare inte finns till hands, särskilt manuellt avlägsnande av placenta, eventuellt följt av manuell undersökning av livmodern.

h)	Undersöka och ta hand om det nyfödda barnet; ta alla initiativ som krävs och eventuellt genomföra omedelbar återupplivning.

i)	Ta hand om och övervaka moderns återhämtning efter förlossningen och ge modern all nödvändig information om spädbarnsvård så att hon kan ge det nyfödda barnet bästa möjliga utveckling.

j)	Utföra behandling som ordinerats av läkare.

k)	Föra de journaler som behövs.

Artikel 43

Förvärvade rättigheter för barnmorskor

1. För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer uppfyller alla de minimikrav för utbildningen som fastställs i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats av dessa medlemsstater före det referensdatum som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V när de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och legalt utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska styrker en utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium och som uppfyller alla de minimikrav som fastställs för utbildningen i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1990.

3. När det gäller de polska bevisen på formella kvalifikationer som barnmorska skall endast bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter.

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska har utfärdats av Polen eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 och som inte uppfyller de minimikrav för utbildning som avses i artikel 40 skall medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som barnmorska, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Polen har utövat verksamhet som barnmorska under den period som anges nedan:

a)	bevis på formella kvalifikationer som barnmorska på universitetsnivå - (dyplom licencjata położnictwa) – minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,

b)	bevis på formella kvalifikationer som barnmorska med intyg om postgymnasial utbildning på vårdhögskola - (dyplom położnej) - minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats i Polen till barnmorskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 40, och som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter (Republiken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, nr 92, punkt 885) och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från sekundärskola (avgångsbetyg – studentexamen) och har avslutat utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken Polens officiella tidning av den 13 maj 2004, nr 110, punkt 1170) i syfte att kontrollera att vederbörande har en kunskaps- och kompetensnivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.5.2 i bilaga V.

AVSNITT 7

Farmaceut

Artikel 44

Farmaceututbildning

1. För att bli antagen till farmaceututbildning skall sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom eller henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2. Av bevis på formella kvalifikationer för farmaceuter skall det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, som omfattar minst

a)	fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid ett universitet, en högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet,

b)	sex månaders praktiktjänstgöring på ett apotek som är öppet för allmänheten eller på ett sjukhus under tillsyn av sjukhusets farmaceutiska avdelning.

Utbildningen skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V.

De i punkt 5.6.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Utbildningen skall garantera att den blivande farmaceuten har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)	Tillräckliga kunskaper om läkemedel och de substanser som används vid läkemedelstillverkning.

b)	Tillräckliga kunskaper om farmaceutisk teknologi samt fysisk, kemisk, biologisk och mikrobiologisk kontroll av läkemedel.

c)	Tillräckliga kunskaper om läkemedels nedbrytning (metabolism) och verkningar, giftiga ämnens verkningssätt och användningen av läkemedel.

d)	Tillräckliga kunskaper för att utvärdera vetenskapliga data om läkemedel för att på denna grund kunna ge upplysningar.

e)	Tillräckliga kunskaper om gällande föreskrifter och andra villkor för att kunna utöva farmaceutisk verksamhet.

Artikel 45

Utövande av yrkesverksamhet som farmaceut

1. I detta direktiv avses med verksamhet som farmaceut sådan verksamhet som, när det gäller tillträde till och rätten att utöva den, i en eller flera medlemsstater omfattas av villkor som rör yrkeskvalifikationerna, och som står öppen för de personer som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V.

2. Medlemsstaterna skall se till att innehavare av ett bevis på formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå och som uppfyller villkoren i artikel 44 får tillträde till och rätt att utöva åtminstone följande verksamhet, med förbehåll för eventuella krav på kompletterande yrkeserfarenhet:

a)	Galenisk utveckling av läkemedel.

b)	Framställning och kontroll av läkemedel.

c)	Laboratoriekontroll av läkemedel.

d)	Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i partihandelsledet.

e)	Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på apotek som är öppna för allmänheten.

f)	Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på sjukhus.

g)	Information och rådgivning om läkemedel.

3. Om det i en medlemsstat inte bara krävs ett bevis på formella kvalifikationer enligt förteckningen i punkt 5.6.2 i bilaga V för tillträde till eller utövande av någon form av verksamhet som farmaceut, utan även kompletterande yrkeserfarenhet, skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis erkänna intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat nämnda verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlemsstaten.

4. Det erkännande som avses i punkt 3 skall inte vara tillämpligt på den tvååriga yrkeserfarenhet som krävs i Storhertigdömet Luxemburg för beviljande av ett statligt tillstånd att driva apotek som är öppna för allmänheten.

5. Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns ett urvalssystem för att bland de farmaceuter som avses i punkt 2 välja ut dem som skall tilldelas de nya apotek som skall öppnas inom ramen för ett nationellt geografiskt fördelningssystem, får denna medlemsstat, med avvikelse från punkt 1, fortsätta med detta urvalssystem och kräva att de medborgare i medlemsstaterna som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer för farmaceuter som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V eller omfattas av bestämmelserna i artikel 23 deltar i detta.

AVSNITT 8

Arkitekt

Artikel 46

Arkitektutbildning

1. Arkitektutbildning skall omfatta antingen minst fyra års studier på heltid eller sex års studier, varav minst tre år på heltid, vid ett universitet eller jämförbar läroanstalt. Denna utbildning skall avslutas med en godkänd examen på universitetsnivå.

Utbildningen, som skall ges på universitetsnivå och i huvudsak omfatta arkitektur, skall till lämpliga delar bestå av teoretisk och praktisk arkitektutbildning och skall garantera att de studerande tillägnar sig följande kunskaper och färdigheter:

a)	Förmåga att utforma arkitektoniska projekt som uppfyller både estetiska och tekniska krav.

b)	Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och besläktade konstarter, teknik och humaniora.

c)	Kunskap om de konstens inflytande på arkitektonisk formgivning.

d)	Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de kunskaper som krävs för planeringsprocessen.

e)	Insikter i förhållandet mellan människor och byggnader och mellan byggnader och deras omgivning, och i behovet av att anpassa byggnaderna och ytorna mellan dem efter mänskliga behov och ge dem rätta proportioner.

f)	Insikter i arkitektyrket och arkitektens roll i samhället, i synnerhet vid utarbetandet av projektunderlag, som tar hänsyn till sociala faktorer.

g)	Insikter i utrednings- och förberedelsemetoderna för underlagen i ett konstruktionsprojekt.

h)	Insikter i de strukturella och byggnadstekniska problem som är förbundna med byggnadskonstruktion.

i)	Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och ger skydd mot olika väderförhållanden.

j)	De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla de boendes krav inom ramen för begränsningar på grund av kostnadsfaktorer och byggnormer.

k)	Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, bestämmelser och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsritningar till byggnader och att detaljplanera hela projekt.

2. De i punkt 1 angivna kunskaperna och färdigheterna får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

1. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21, erkännas den treåriga utbildningen vid ”Fachhochschulen” i Förbundsrepubliken Tyskland som existerade den 5 augusti 1985 och som uppfyller de krav som fastställs i artikel 46 och ger tillträde till den verksamhet som avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt, under förutsättning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som utfärdats av den yrkessammanslutning, där den arkitekt som önskar utnyttja bestämmelserna i detta direktiv är registrerad.

Yrkessammanslutningen skall i förväg ha fastställt att det arbete som arkitekten i fråga utfört på arkitekturområdet utgör övertygande prov på alla kunskaper och färdigheter som avses i 46.1. Intyget skall utfärdas enligt samma förfarande som gäller för registrering i yrkessammanslutningens medlemsförteckning.

2. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21 och inom ramen för bättre befordringsmöjligheter eller deltidsstudier på universitetsnivå, erkännas den utbildning som motsvarar kraven i artikel 46 samt leder till att personer som varit anställda på arkitekturområdet minst sju år under överinseende av en arkitekt eller arkitektbyrå avlägger en godkänd examen i arkitektur. Denna examen skall vara på universitetsnivå och vara likvärdig med den examen som avses i artikel 46.1 första stycket.

Artikel 48

Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt

1. Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv den verksamhet som vanligtvis utövas under yrkestiteln arkitekt.

2. De medborgare i en medlemsstat som fått rätt att bära titeln arkitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga myndigheten i en medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt medborgare i medlemsstaterna som utmärkt sig särskilt genom sina insatser på arkitekturområdet, skall anses uppfylla de krav som fastställts för att få utöva arkitektverksamhet under yrkestiteln arkitekt. Ifrågavarande personers verksamhet som arkitekt skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungsmedlemsstat.

Artikel 49

Förvärvade rättigheter som arkitekt

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som arkitekt som anges i punkt 6.2 i bilaga VI vilka utfärdas av övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under det referensläsår som anges i den bilagan, även om de inte uppfyller minimikraven enligt artikel 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva verksamhet som arkitekt på samma villkor som innehavare av bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland om att bevis på formella kvalifikationer som utfärdats från och med den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokratiska republiken är likvärdiga med dem som avses i den bilagan skall följaktligen erkännas.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje medlemsstat, när det gäller tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt med yrkestiteln arkitekt, som bevis på formella kvalifikationer erkänna intyg som utfärdas för medborgare i medlemsstaterna av de medlemsstater där tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt var reglerad vid nedanstående datum och ge dessa intyg samma ställning på sitt territorium som de intyg medlemsstaten själv utfärdar:

a)	Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige.

b)	Den 1 maj 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

c)	Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater.

De intyg som avses i första stycket skall ange att innehavaren har fått tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum och har varit aktivt verksam på området enligt dessa bestämmelser under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.

KAPITEL IV

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM ETABLERING

Artikel 50

Handlingar och formföreskrifter

1. När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

2. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdats i den andra medlemsstaten samt, i tillämpliga fall, intygar att personen i fråga, för de yrken som avses i kapitel III i detta avsnitt, har uppfyllt de minimikrav på utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46.

3. Om det finns skälig grund för tvivel, och om bevis på formella kvalifikationer i enlighet med artikel 3.1 c har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat och innefattar utbildning som erhållits helt eller delvis vid en inrättning som etablerats lagligt i en annan medlemsstat, skall den mottagande medlemsstaten ha rätt att kontrollera hos det behöriga organet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats

a)	huruvida utbildningskursen vid den institution som gav utbildningen har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

b)	huruvida det utfärdade beviset på formella kvalifikationer är detsamma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt och hållet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

c)	huruvida beviset på formella kvalifikationer ger samma yrkesrättigheter i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats.

4. Om en mottagande medlemsstat av sina medborgare kräver edsavläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till ett reglerat yrke och ordalydelsen i denna ed eller förklaring inte kan användas av medborgare i de andra medlemsstaterna, skall medlemsstaten sörja för att den berörde kan använda passande och likvärdiga formuleringar.

Artikel 51

Förfarande för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

1. Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten skall bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med mottagandet och underrätta sökanden om handlingar eventuellt saknas.

2. En ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke skall behandlas och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla omständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad i fall som omfattas av kapitlen I och II i denna avdelning.

3. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

Artikel 52

Användande av yrkestitel

1. Om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamheterna i fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, skall de övriga medlemsstaternas medborgare vilka har tillstånd att utöva ett reglerat yrke med stöd av avdelning III bära den yrkestitel som i den mottagande medlemsstaten motsvarar detta yrke och använda eventuell förkortning.

2. Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten genom en sådan sammanslutning eller organisation som avses i artikel 3.2, får medlemsstaternas medborgare bara använda den yrkestitel eller den förkortning som sammanslutningen eller organisationen fastställt om de kan visa att de tillhör sammanslutningen eller organisationen.

Om medlemskapet i sammanslutningen eller organisationen är förenat med vissa kvalifikationer, kan detta krav då det gäller de övriga medlemsstaternas medborgare som innehar yrkeskvalifikationer bara göras gällande på de villkor som föreskrivs i detta direktiv.

AVDELNING IV

DETALJERADE VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV YRKET

Artikel 53

Språkkunskaper

Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända bör ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.

Artikel 54

Användande av akademisk titel

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 52 skall den mottagande medlemsstaten se till att de berörda personerna har rätt att använda akademiska titlar från ursprungsmedlemsstaten, och den eventuella förkortningen av denna, på ursprungsmedlemssstatens språk. Den mottagande medlemsstaten får kräva att denna titel följs av namn och plats för den institution eller examensnämnd som utfärdat den. Om den akademiska titel som används i ursprungsmedlemsstaten kan förväxlas med en titel som i den mottagande medlemsstaten kräver kompletterande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får denna medlemsstat kräva att vederbörande använder den akademiska titeln från ursprungsmedlemsstaten i en lämplig form som den mottagande medlemsstaten anger.

Artikel 55

Anslutning till försäkringskassa

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och artikel 6 första stycket b, skall de medlemsstater som kräver att de personer som förvärvat sina yrkeskvalifikationer på deras territorium skall fullgöra en förberedande praktiktjänstgöring och/eller ha yrkeserfarenhet för att få anslutas till en försäkringskassa, ge innehavare av yrkeskvalifikationer som läkare och tandläkare som förvärvats i en annan medlemsstat dispens från detta krav.

AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER

Artikel 56

Behöriga myndigheter

1. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten skall bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av detta direktiv. De skall garantera att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.

2. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten skall utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksamheten enligt detta direktiv, med iakttagande av lagstiftningen om skydd av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (26) och direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (27).

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är riktiga och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de undersökningar som skall göras och meddela den mottagande medlemsstaten vilka konsekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

3. Senast den … (25) skall varje medlemsstat utse de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att utfärda eller ta emot bevis på formella kvalifikationer och andra handlingar eller upplysningar, samt de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att motta ansökningarna och fatta de beslut som avses i detta direktiv, och de skall genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

4. Varje medlemsstat skall utse en samordnare för verksamheten för de myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Samordnarna skall ha följande uppgifter:

a)	Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b)	Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpningen av direktivet, bl.a. uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlemsstaterna.

För att utföra det som avses i b kan samordnarna vända sig till de kontaktpunkter som avses i artikel 57.

Artikel 57

Kontaktpunkter

Varje medlemsstat skall senast den … (25) utse en kontaktpunkt som skall ha följande uppgifter:

Att ge medborgarna och kontaktpunkterna i övriga medlemsstater all nödvändig information om erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, i synnerhet information om nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av dessa, inklusive sociallagstiftning och eventuella yrkesetiska regler.

b)	Att bistå medborgarna vid utövandet av deras rättigheter enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med övriga kontaktpunkter och behöriga myndigheter i den mottagande medlemsstaten.

På begäran av kommissionen skall kontaktpunkterna underrätta kommissionen om resultatet av ärenden som de handlagt i enlighet med b senast två månader efter det att de mottagits.

Artikel 58

Kommittén för erkännande av yrkeskvalifikationer

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté för erkännande av yrkeskvalifikationer, nedan kallad ”kommittén”.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

AVDELNING VI

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 59

Rapportering

1. Efter den … (25) skall medlemsstaterna vartannat år lämna en rapport till kommissionen över tillämpningen av det inrättade systemet. Utöver allmänna kommentarer skall rapporten innehålla en statistisk översikt över de beslut som fattats samt en beskrivning av de viktigaste problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig.

2. Efter den … (25) skall kommissionen vart femte år utarbeta en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Artikel 60

Undantagsklausul

Om större svårigheter på något visst område skulle uppstå för en viss medlemsstat vid tillämpningen av det här direktivet, skall kommissionen undersöka dessa svårigheter i samarbete med medlemsstaten i fråga.

I förekommande fall skall kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 58.2 medge undantag för ifrågavarande medlemsstat vad gäller tillämpningen av bestämmelsen under en begränsad tidsperiod.

Artikel 61

Upphävande

Direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG, 89/48/EEG, 92/51/EEG, 93/16/EEG och 1999/42/EG skall upphöra att gälla från och med den … (25). Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv, och de rättsakter som har antagits på grundval av de direktiven skall inte påverkas av upphävandet.

Artikel 62

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den … (25). De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 63

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 64

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 181E, 30.7.2002, s. 183.

(2) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 231), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december 2004 och Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

(5) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).

(6) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet ändrat genom kommissionens beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).

(7) EGT L 201, 31.7.1999, s. 77.

(8) EGT L 176, 15.7.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(9) EGT L 176, 15.7.1977, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(10) EGT L 233, 24.8.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(11) EGT L 233, 24.8.1978, s. 10. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(12) EGT L 362, 23.12.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(13) EGT L 362, 23.12.1978, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(14) EGT L 33, 11.2.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(15) EGT L 33, 11.2.1980, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(16) EGT L 223, 21.8.1985, s. 15. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(17) EGT L 253, 24.9.1985, s. 34. Direktivet ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(18) EGT L 253, 24.9.1985, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(19) EGT L 165, 7.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(20) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(21) EUT L 78, 26.3.1977, s. 17. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(22) EUT L 77, 14.3.1998, s. 36. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(23) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

(24) Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(25) Två år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(26) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(27) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom direktiv (EG) nr 1882/2003.

BILAGA I

Förteckning över yrkessammanslutningar eller -organisationer som uppfyller villkoren i artikel 3.2

IRLAND (1)

1.	The Institute of Chartered Accountants in Ireland (2)

2.	The Institute of Certified Public Accountants in Ireland (2)

3.	The Association of Certified Accountants (2)

4.	Institution of Engineers of Ireland

5.	Irish Planning Institute

FÖRENADE KUNGARIKET

1.	Institute of Chartered Accountants in England and Wales

2.	Institute of Chartered Accountants of Scotland

3.	Institute of Chartered Accountants in Ireland

4.	Chartered Association of Certified Accountants

5.	Chartered Institute of Loss Adjusters

6.	Chartered Institute of Management Accountants

7.	Institute of Chartered Secretaries and Administrators

8.	Chartered Insurance Institute

9.	Institute of Actuaries

10.	Faculty of Actuaries

11.	Chartered Institute of Bankers

12.	Institute of Bankers in Scotland

13.	Royal Institution of Chartered Surveyors

14.	Royal Town Planning Institute

15.	Chartered Society of Physiotherapy

16.	Royal Society of Chemistry

17.	British Psychological Society

18.	Library Association

19.	Institute of Chartered Foresters

20.	Chartered Institute of Building

21.	Engineering Council

22.	Institute of Energy

23.	Institution of Structural Engineers

24.	Institution of Civil Engineers

25.	Institution of Mining Engineers

26.	Institution of Mining and Metallurgy

27.	Institution of Electrical Engineers

28.	Institution of Gas Engineers

29.	Institution of Mechanical Engineers

30.	Institution of Chemical Engineers

31.	Institution of Production Engineers

32.	Institution of Marine Engineers

33.	Royal Institution of Naval Architects

34.	Royal Aeronautical Society

35.	Institute of Metals

36.	Chartered Institution of Building Services Engineers

37.	Institute of Measurement and Control

38.	British Computer Society

(1) Irländska medborgare är även medlemmar i följande sammanslutningar eller organisationer i Förenade kungariket:

Institute of Chartered Accountants in England and Wales,

Institute of Chartered Accountants of Scotland,

Institute of Actuaries,

Faculty of Actuaries,

The Chartered Institute of Management Accountants,

Institute of Chartered Secretaries and Administrators,

Royal Town Planning Institute,

Royal Institution of Chartered Surveyors,

Chartered Institute of Building.

(2) Endast för revisionsverksamhet.

BILAGA II

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 11.4 b

1. UTBILDNING I PARAMEDICIN OCH BARNOMSORG

Utbildning till:

I Tyskland:

—	Barnsjuksköterska (”Kinderkrankenschwester/Kinderkrankenpfleger”).

—	Sjukgymnast (”Krankengymnast(in)/Physiotherapeut(in)”) (1).

—	Arbetsterapeut/ergoterapeut (”Beschäftigungs- und Arbeitstherapeut/Ergotherapeut”).

—	Logoped (”Logopäde/Logopädin”).

—	Ortoptist (”Orthoptist(in)”).

—	Godkänd barnpedagog (”Staatlich anerkannte(r) Erzieher(in)”).

—	Godkänd speciallärare (”Staatlich anerkannte(r) Heilpädagoge(-in)”).

—	Medicinsk laboratorieassistent (”medizinisch-technische(r) Laboratoriums- Assistent(in)”).

—	Röntgentekniker (”medizinisch-technische(r) Radiologie-Assistent(in)”).

—	Teknisk assistent – funktionsdiagnostik (”medizinisch-technische(r) Assistent(in) für Funktionsdiagnostik”).

—	Veterinärtekniker (”veterinärmedizinisch-technische(r) Assistent(in)”).

—	Dietist (”Diätassistent(in)”).

—	Apotekstekniker (”Pharmazieingenieur”) med examen före den 31 mars 1994 i f.d. DDR eller i de nya tyska delstaterna.

—	Mentalskötare (”Psychiatrische(r) Krankenschwester/Krankenpfleger”).

—	Talpedagog (”Sprachtherapeut(in)”).

I Tjeckien:

—	Vårdbiträde (”zdravotnický asistent”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst 8 år grundutbildning och 4 år yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitní zkouška”-examen.

—	Nutritionist (”nutriční asistent”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst 8 år grundutbildning och 4 år yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitní zkouška”-examen.

I Italien:

—	Tandtekniker (”odontotecnico”).

—	Optiker (”ottico”).

I Cypern:

—	Tandtekniker (”οδοντοτεχνίτης”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst 6 år grundutbildning, 6 år gymnasieutbildning och 2 år postgymnasial yrkesutbildning, följt av 1 års yrkeserfarenhet.

—	Optiker (”τεχνικός oπτικός”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst 6 år grundutbildning, 6 år gymnasieutbildning och 2 år postgymnasial utbildning, följt av 1 års yrkeserfarenhet.

I Lettland:

—	Tandsköterska (”zobārstniecības māsa”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst 10 år allmän skolutbildning och 2 år yrkesutbildning på vårdlinje, följt av 3 års yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat.

—

Biomedicinsk laboratorieassistent (”biomedicīnas laborants”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 10 år allmän skolutbildning och 2 år yrkesutbildning på vårdlinje, följt av 2 års yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat.

—	Tandtekniker (”zobu tehniķis”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 10 år allmän skolutbildning och 2 år yrkesutbildning på vårdlinje, följt av 2 års yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat.

—	Biträdande sjukgymnast (”fizioterapeita asistents”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst 10 år allmän skolutbildning och 3 år yrkesutbildning på vårdlinje, följt av 2 års yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat.

I Luxemburg:

—	Röntgentekniker (”assistant(e) technique médical(e) en radiologie”).

—	Medicinsk laboratorieassistent (”assistant(e) technique médical(e) de laboratoire”).

—	Mentalskötare (”infirmier/ière psychiatrique”).

—	Sjukhustekniker – kirurgi (”assistant(e) technique médical(e) en chirurgie”).

—	Barnsjuksköterska (”infirmier/ière puériculteur/trice”).

—	Narkossköterska (”infirmier/ière anesthésiste”).

—	Examinerad massör/massös (”masseur/euse diplômé(e)”).

—	Barnpedagog (”éducateur/trice”).

I Nederländerna:

—

Veterinärassistent (”dierenartsassistent”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, bestående av

i)	minst 3 års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, i vissa fall kompletterad med 1 eller 2 års specialiserad utbildning avslutad med examen, eller

ii)	minst 2,5 års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst 6 månaders yrkespraktik eller minst 6 månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iii)	minst 2 års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst 1 års yrkespraktik eller minst ett års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iv)	för veterinärassistent (”dierenartsassistent”): 3 års yrkesutbildning i specialskola (”MBO”-program) eller alternativt 3 års yrkesutbildning inom lärlingssystemet (”LLW”), båda avslutade med examen.

I Österrike:

—	Särskild grundutbildning för sköterskor i barn- och ungdomsvård (”spezielle Grundausbildung in der Kinder- und Jugendlichenpflege”).

—	Särskild grundutbildning för sköterskor i psykiatrisk sjuk- och hälsovård (”spezielle Grundausbildung in der psychiatrischen Gesundheits- und Krankenpflege”).

—	Kontaktlinsoptiker (”Kontaktlinsenoptiker”).

—	Pedikyrist (”Fusspfleger”).

—	Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräteakustiker”).

—

Försäljare av medicinska och kemiska produkter (”Drogist”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst 3 års praktikantutbildning, omfattande utbildning på en arbetsplats och vid en yrkesskola, och en period av yrkesverksamhet och -utbildning och avslutas med en yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter.

—

Massör (”Masseur”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst 2 års praktikantutbildning, 2 års praktisk yrkesverksamhet och en ettårig utbildning som avslutas med en yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter.

—	Förskollärare (”Kindergärtner/in”).

—	Barnskötare (”Erzieher”). Var och en av dess utbildningar omfattar sammanlagt 13 år, varav 5 års yrkesutbildning vid en yrkesskola, och avslutas med en examen.

I Slovakien:

—	Lärare på dansområdet i konstskolor på grundstadiet (”učiteľ v tanečnom odbore na základných umeleckých školách”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14,5 år, varav 8 år grundutbildning, 4 år gymnasieutbildning med specialinriktning samt en 5-terminskurs i danspedagogik.

—

Utbildare vid särskilda utbildningsanstalter och vid socialtjänstanstalter (”vychovávatel' v špeciálnych výchovných zariadeniach a v zariadeniach sociálnych služieb”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav 8/9 år grundutbildning, 4 år gymnasieutbildning med pedagogisk inriktning eller annan inriktning och 2 år kompletterande deltidsstudier i pedagogik.

2. UNDER RUBRIKEN HANTVERKSMÄSTARE (”Mester/Meister/Maître”) med en annan utbildning än den som omfattas av avdelning III, kapitel II i detta direktiv

Utbildning till:

I Danmark:

—	Optiker (”optometrist”). Denna utbildning omfattar sammanlagt 14 år, varav 5 år yrkesutbildning fördelad på 2,5 år teoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och 2,5 års praktik på en arbetsplats och avslutas med en examen som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

—

Ortopedtekniker (”ortopædimekaniker”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 12,5 år, varav 3,5 år yrkesutbildning fördelad på sex månaders teoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och 3 års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

—

Ortopedskomakare (”ortopaediskomager”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 13,5 år, varav 4,5 år yrkesutbildning fördelad på 2 år teoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och 2,5 års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

I Tyskland:

—	Optiker (”Augenoptiker”).

—	Tandtekniker (”Zahntechniker”).

—	Bandagist (”Bandagist”).

—	Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräte-Akustiker”).

—	Ortopedtekniker (”Orthopädiemechaniker”).

—	Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”).

I Luxemburg:

—	Optiker (”opticien”).

—	Tandtekniker (”mécanicien dentaire”).

—	Tekniker för hörselhjälpmedel (”audioprothésiste”).

—	Ortopedtekniker/bandagist (”mécanicien orthopédiste/bandagiste”).

—	Ortopedskomakare (”orthopédiste-cordonnier”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt 14 år, varav minst 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och avslutas med en examen som ger behörighet att utöva någon som kvalificerad betraktad verksamhet i yrket antingen som självständig yrkesutövare eller som anställd på jämförbar ansvarsnivå.

I Österrike:

—	Bandagist (”Bandagist”).

—	Korsettmakare (”Miederwarenerzeuger”).

—	Optiker (”Optiker”).

—	Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”).

—	Ortopedtekniker (”Orthopädietechniker”).

—	Tandtekniker (”Zahntechniker”).

—	Trädgårdsmästare (”Gärtner”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst 3 års praktiktjänstgöring, dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och med minst 2 års praktisk yrkesverksamhet som avslutas med en mästarexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”.

Följande utbildningar till mästare inom jord- och skogsbruk:

—	Lantmästare (”Meister in der Landwirtschaft”).

—	Mästare i lanthushållning (”Meister in der ländlichen Hauswirtschaft”).

—	Mästare i trädgårdsodling (”Meister im Gartenbau”).

—	Mästare i grönsaksodling (”Meister im Feldgemüsebau”).

—	Mästare i fruktodling och framställning av fruktprodukter (”Meister im Obstbau und in der Obstverwertung”).

—	Mästare i vinodling och vinframställning (”Meister im Weinbau und in der Kellerwirtschaft”).

—	Mejerimästare (”Meister in der Molkerei- und Käsereiwirtschaft”).

—	Mästare i hästhållning (”Meister in der Pferdewirtschaft”).

—	Fiskerimästare (”Meister in der Fischereiwirtschaft”).

—	Mästare i fjäderfähållning (”Meister in der Geflügelwirtschaft”).

—	Mästare i biodling (”Meister in der Bienenwirtschaft”).

—	Skogmästare (”Meister in der Forstwirtschaft”).

—	Mästare i skogsplantering och skogsvård (”Meister in der Forstgarten- und Forstpflegewirtschaft”).

—	Mästare i lagring av jordbruksprodukter (”Meister in der landwirtschaftlichen Lagerhaltung”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav minst 6 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst 3 års praktiktjänstgöring, med utbildning dels på ett företag, dels vid en yrkesskola, och 3 års praktisk yrkesverksamhet och avslutas med en mästarexamen som ger behörighet att utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”.

I Polen:

—

lärare för praktisk yrkesutbildning (”Nauczyciel praktycznej nauki zawodu”).

Denna utbildning omfattar

8 år grundutbildning och 5 år yrkesinriktad gymnasieutbildning eller likvärdig gymnasieutbildning inom ett relevant område, följt av kurs i pedagogik på totalt minst 150 timmar, kurs i säkerhet i arbetet och arbetshygien och 2 års yrkeserfarenhet inom det yrke som vederbörande skall undervisa i eller

ii)	8 år grundutbildning och 5 år yrkesinriktad gymnasieutbildning samt avgångsdiplom från en postgymnasial teknisk lärarutbildning eller

iii)	8 år grundutbildning och 2-3 år grundläggande yrkesinriktad gymnasieutbildning samt minst 3 års yrkeserfarenhet bestyrkt av ett mästarbrev för yrket i fråga följt av en kurs i pedagogik på totalt minst 150 timmar.

I Slovakien:

—	lärare för yrkesutbildning (”majster odbornej výchovy”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav 8 år grundutbildning, 4 år yrkesutbildning (avslutad yrkesinriktad gymnasieutbildning och/eller lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings- eller lärlingskurs), minst 3 års yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid och kompletterande studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten eller vid teknisk högskola, eller avslutad gymnasieutbildning och lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings- eller lärlingskurs, minst 3 års yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid, och därutöver studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten, eller från och med den 1 september 2005 specialutbildning på specialpedagogikens område som bedrivs vid metodikcentra för lärare för yrkesutbildning vid specialskolor utan kompletterande pedagogiska studier.

3. UTBILDNING I SJÖMANSYRKEN

a) Sjöfart

Utbildning till:

I Tjeckien:

—	Däcksmatros (”palubní asistent”).

—	Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”námořní poručík”).

—	Överstyrman (”první palubní důstojník”).

—	Sjökapten (”kapitán”).

—	Maskinbiträde (”strojní asistent”).

—	Vakthavande maskinbefäl (”strojní důstojník”).

—	Förste maskinist (”druhý strojní důstojník”).

—	Maskinchef (”první strojní důstojník”).

—	Elektriker (”elektrotechnik”).

—	Elektroteknisk chef (”elektrodůstojník”).

I Danmark:

—	Skeppare (”skibsfœrer”).

—	Förstestyrman (”overstyrmand”).

—	Kvartermästare, däcksbefäl (”enestyrmand, vagthavende styrmand”).

—	Däcksbefäl (”vagthavende styrmand”).

—	Maskinchef (”maskinchef”).

—	Förste maskinchef (”l. maskinmester”).

—	Förste maskinchef/vakthavande maskinchef (”l. maskinmester/vagthavende maskinmester”).

I Tyskland:

—	Kustskeppare, större fartyg (”Kapitän AM”).

—	Kustskeppare, mindre fartyg (”Kapitän AK”).

—	Däcksbefäl, större kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AMW”).

—	Däcksbefäl, mindre kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AKW”).

—	Maskinchef, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CT – Leiter von Maschinenanlagen”).

—	Maskinist, grad C (”Schiffsmaschinist CMa – Leiter von Maschinenanlagen”).

—	Skeppstekniker, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CTW”).

—	Maskintekniker, grad C – ensammaskinist (”Schiffsmaschinist CMaW – Technischer Alleinoffizier”).

I Italien:

—	Däcksbefäl (”ufficiale di coperta”).

—	Maskinbefäl (”ufficiale di macchina”).

I Lettland:

—	Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”kuģu elektromehāniķis”).

—	Kylmaskinsoperatör (”kuģa saldēšanas iekārtu mašīnists”).

I Nederländerna:

—	Förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart (met aanvulling)”).

—	Examinerad maskinist på kustfartyg (”diploma motordrijver”).

—	VTS-funktionär (”VTS-functionaris”).

Detta motsvarar följande utbildningar:

—

I Tjeckien:

Däcksmatros (”palubní asistent”).

1.	Undre åldersgräns 20 år.

a)	Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola – avdelningen för navigation, båda kurserna måste avslutas med ”maturitní zkouška”-examen, och godkänd tjänstgöring till sjöss i minst sex månader under studietiden, eller

godkänd tjänstgöring till sjöss omfattande minst två år som vaktmanskap på underhållsnivå på fartyg och avslutad kurs anordnad av en sjöfartsakademi eller sjöfartsskola hos en part i den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen), med godkänt resultat som uppfyller den norm för behörighet som anges i avsnitt A-II/1 i STCW-koden, och avläggande av examen inför en examenskommitté som är erkänd av MTC (Tjeckiens sjöfartskommitté).

ii)

Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”Námořní poručík”).

1.	Godkänd tjänstgöring till sjöss som däcksmatros på fartyg på över 500 bruttoregisterton omfattande minst 6 månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartsakademi, eller ett år för dem som genomgått en godkänd kurs, inklusive minst sex månader i egenskap av vaktmanskap.

2.	Vederbörligen ifylld och godkänd utbildningsjournal för däckskadetter.

iii)	Överstyrman (”První palubní důstojník”). Certifikat för behörighet för vakthavande befäl på fartyg på över 500 bruttoregisterton och minst 12 månaders godkänd tjänstgöring till sjöss i denna befattning.

iv)

Sjökapten (”Kapitán”).

—	Certifikat för tjänstgöring som sjökapten på fartyg på mellan 500 och 3 000 bruttoregisterton.

—

Certifikat för behörighet för överstyrman på fartyg på över 3 000 bruttoregisterton och minst 6 månaders godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över 500 bruttoregisterton och minst 6 månaders godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över 3 000 bruttoregisterton.

Maskinbiträde (”Strojní asistent”).

1.	Undre åldersgräns 20 år.

2.	Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola – avdelningen för maritim teknik - och godkänd tjänstgöring till sjöss i minst sex månader under studietiden.

vi)	Vakthavande maskinbefäl (”Strojní důstojník”). Godkänd tjänstgöring till sjöss som maskinbiträde i minst 6 månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartshögskola.

vii)	Förste maskinist (”Druhý strojní důstojník”). Godkänd tjänstgöring till sjöss i minst 12 månader i en befattning som andre maskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 750 kW maskineffekt.

viii)

Maskinchef (”První strojní důstojník”).

Vederbörligt certifikat för tjänstgöring som förste maskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 3 000 kW maskineffekt och minst 6 månaders godkänd tjänstgöring till sjöss i den befattningen.

ix)

Elektriker (”Elektrotechnik”).

1.	Undre åldersgräns 18 år.

2.	Sjöfartshögskola eller annan högskola, fakultet för elingenjörsutbildning eller teknisk skola eller högskola för elektroteknisk ingenjörsutbildning, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitní zkouška”-examen, och godkänd tjänstgöring på det elektrotekniska området i minst 12 månader.

Elektroteknisk chef (”Elektrodůstojník”).

1.	Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola, fakultet för maritim elektroteknik, eller annan högskola eller gymnasieutbildning på området för elektroteknik, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitní zkouška” -examen eller statsexamen.

2.	Godkänd tjänstgöring till sjöss som elektriker i minst 12 månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartshögskola, eller 24 månader för dem som genomgått gymnasieutbildning.

—

I Danmark: 9 års grundskola följd av grundutbildning och/eller tjänstgöring ombord mellan 17 och 36 månader, kompletterad med

i)	ettårig specialiserad yrkesutbildning för däcksbefäl,

ii)	treårig specialiserad yrkesutbildning för övriga.

—	I Tyskland: Mellan 14 och 18 års sammanlagd utbildning, varav 3 års grundläggande yrkesutbildning och 1 års ombordtjänstgöring, följd av 1 eller 2 års specialiserad yrkesutbildning, i förekommande fall kompletterad med 2 års yrkeserfarenhet av navigering.

—

I Lettland:

Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”kuģu elektromehāniķis”).

1.	Undre åldersgräns 18 år.

Omfattar en utbildning i sammanlagt minst 12 år och 6 månader, varav minst 9 års grundutbildning och minst 3 års yrkesutbildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst 6 månader som skeppselektriker eller biträdande elektroingenjör på skepp med en generatorkraft högre än 750 kW. Yrkesutbildningen avslutas med en särskild examen av den behöriga myndigheten i enlighet med det av transportministeriet godkända utbildningsprogrammet.

ii)

Kylmaskinsoperatör (”kuģa saldēšanas iekārtu mašīnists”).

1.	Undre åldersgräns 18 år.

Omfattar en utbildning i sammanlagt minst 13 år, varav minst 9 års grundutbildning och minst 3 års yrkesutbildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst 12 månader som biträdande kylingenjör. Yrkesutbildningen avslutas med en särskild examen av den behöriga myndigheten i enlighet med det av transportministeriet godkända utbildningsprogrammet.

—	I Italien: Sammanlagt 13 års utbildning, varav minst 5 års yrkesutbildning med avslutande examen, vid behov kompletterad med praktiktjänstgöring.

—

I Nederländerna:

i)	För förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart” (met aanvulling)) och examinerad maskinist på kustfartyg (”diploma motordrijver”): 14 års utbildning, varav minst 2 år vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt, kompletterad med 12 månaders praktik.

ii)	För VTS-funktionär (”VTS-functionaris”): sammanlagt minst 15 års utbildning, varav minst 3 års högre yrkesutbildning (”HBO”) eller yrkesutbildning (”MBO”) följd av nationella och regionala specialistkurser, var och en bestående av minst 12 veckors teoriutbildning och avslutad med en examen.

Dessa utbildningar har erkänts enligt den internationella STCW-konventionen (1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning).

b) Fiske:

Utbildning till:

I Tyskland:

—	Skeppare, djuphavsfiske (”Kapitän BG/Fischerei”).

—	Skeppare, kustfiske (”Kapitän BLK/Fischerei”).

—	Däcksbefäl, djuphavsfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BGW/Fischerei”).

—	Däcksbefäl, kustfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BK/Fischerei”).

I Nederländerna:

—	Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige V”).

—	Maskinist (fiskefartyg) (”werktuigkundige IV visvaart”).

—	Förstestyrman (fiskefartyg) (”stuurman IV visvaart”).

—	Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige VI”).

Detta motsvarar följande utbildningar:

—	I Tyskland: Mellan 14 och 18 års utbildning, varav 3 års grundläggande yrkesutbildning och 1 års ombordtjänstgöring följd av 1 eller 2 års specialiserad yrkesutbildning, i förekommande fall kompletterad med 2 års yrkeserfarenhet av navigering.

—	I Nederländerna: Mellan 13 och 15 års utbildning, varav minst 2 år vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt, kompletterad med 12 månaders yrkespraktik.

Dessa utbildningar är erkända enligt Torremolinoskonventionen (1977 års internationella konvention om säkerhet för fiskefartyg).

4. TEKNISKA YRKEN

Utbildning till:

I Tjeckien:

—

Auktoriserad tekniker, auktoriserad byggmästare (”autorizovaný technik, autorizovaný stavitel”).

Denna utbildning omfattar yrkesutbildning i minst 9 år, innefattande 4 års gymnasial teknisk utbildning, avslutad med ”maturitní zkouška” (examen från tekniskt gymnasium), 5 års yrkeserfarenhet och avslutad med prov i yrkeskvalifikationer för att kunna ägna sig åt den valda yrkesverksamheten inom byggnadsbranschen (enligt lag nr 50/1976 Sb. (byggnadslagen) och lag nr 360/1992 Sb.).

—	Förare av spårbundna fordon (”fyzická osoba řídící drážní vozidlo”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning, och minst 4 år gymnasial yrkesutbildning avslutad med ”maturitní zkouška”-examen och därefter statsexamen i fordonsmotorlära.

—	Banbyggnadstekniker (”drážní revizní technik”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning, och minst 4 år yrkesutbildning på maskin- eller elektrotekniskt gymnasium som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen.

—	Körskollärare (”učitel autoškoly”). Undre åldersgräns 24 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning och minst 4 år gymnasial yrkesutbildning med inriktning på trafik eller maskinlära som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen.

—

Statlig tekniker för bilprovning (”kontrolní technik STK”).

Undre åldersgräns 21 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning och minst 4 år gymnasial yrkesutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen, följd av minst 2 års teknisk praktik. Vederbörande måste ha körkort och vara utan några anteckningar i kriminalregistret samt måste ha avslutat specialutbildning till statlig tekniker omfattande minst 120 timmar samt avlagt examen.

—

Mekaniker för kontroll av bilutsläpp (”mechanik měření emisí”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning och minst 4 års gymnasieutbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen. Vidare måste sökanden genomgå minst 3 års teknisk praktik och specialutbildning till mekaniker för kontroll av utsläpp från fordon omfattande 8 timmar samt avläggande av examen.

—

Skeppare klass I (”kapitán I. třídy”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 15 år, varav 8 år grundutbildning och 3 år yrkesutbildning avslutad med ”maturitní zkouška”-examen, och avslutas med examen som bekräftas genom lämplighetsintyg. Denna yrkesutbildning skall följas av 4 års yrkespraktik avslutad med en examen.

—

Restaurator av monument som är att betrakta som konsthantverk (”restaurátor památek, které jsou díly uměleckých řemesel”).

Denna utbildning omfattar 12 år om den innebär fullständig teknisk gymnasieutbildning med inriktning på restaurering, eller 10-12 års studier i en kurs som har anknytning till detta, plus 5 års yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen, eller 8 års yrkeserfarenhet vid teknisk gymnasieutbildning som avslutas med lärlingsexamen.

—

Restaurator av konstverk som inte är monument och som förvaras i samlingarna hos museer och konstgallerier, och av andra föremål av kulturellt värde (”restaurátor děl výtvarných umění, která nejsou památkami a jsou uložena ve sbírkách muzeí a galerií, a ostatních předmětů kulturní hodnoty”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, plus 5 års yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieutbildning med inriktning på restaurering som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen.

—

Avfallshanterare (”odpadový hospodář”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning och minst 4 år yrkesinriktad gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen och minst 5 års yrkeserfarenhet inom avfallshanteringssektorn under de senaste 10 åren.

—	Sprängteknisk chef (”technický vedoucí odstřelů”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning och minst 4 års gymnasieutbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkouška”-examen,

följt av

—	2 år som sprängare under marknivå (för verksamhet under jord) eller 1 år på ytan (för verksamhet ovan jord), varav 6 månader som biträdande sprängare,

—	kurs omfattande 100 timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av

—	examen för vederbörande gruvdistriktsmyndighet,

—	yrkeserfarenhet i 6 månader eller längre med planering och genomförande av sprängarbeten av större omfattning,

—	kurs omfattande 32 timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av examen för Tjeckiens gruvmyndighet.

I Italien:

—	Byggnadsingenjör (”geometra”).

—

Lantmätare (”perito agrario”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 års teknisk utbildning, varav minst 8 års grundskola följd av 5 års gymnasieskola vari ingår 3 års yrkesutbildning med avslutande teknisk studentexamen, kompletterad med

i)	för byggnadsingenjör, minst 2 års praktik på en byrå med professionell kompetens eller 5 års yrkespraktik,

ii)	för lantmätare, minst 2 års praktik,

samt därefter statsexamen.

I Lettland:

—

Lokförarbiträde (”vilces līdzekļa vadītāja (mašīnista) palīgs”).

Undre åldersgräns 18 år. Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 12 år, varav minst 8 år grundutbildning och minst 4 år yrkesutbildning. Yrkesutbildningen avslutas med särskild examen anordnad av en arbetsgivare. Certifikat för behörighet utfärdas av behörig myndighet för en tid av 5 år.

I Nederländerna:

—	Utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”),

—	Protestekniker (”tandprotheticus”),

som omfattar

i)	för utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”) sammanlagt 19 års utbildning, varav 8 års grundskola följd av 8 års gymnasieskola, vari ingår 4 års yrkesutbildning med avslutande statsexamen och kompletterad med 3 års teoretisk och praktisk yrkesutbildning,

ii)

för protestekniker (”tandprotheticus”) sammanlagt minst 15 års utbildning på heltid och 3 års utbildning på deltid, varav 8 års grundskola, 4 års gymnasieutbildning, 3 års teoretisk och praktisk yrkesutbildning som tandtekniker, kompletterad med 3 års deltidsutbildning som protestekniker och avslutas med en examen.

I Österrike:

—	Skogvaktare (”Förster”).

—	Teknisk rådgivare (”Technisches Büro”).

—	Uthyrare av arbetskraft (”Überlassung von Arbeitskräften – Arbeitsleihe”).

—	Arbetsförmedlare (”Arbeitsvermittlung”).

—	Ekonomisk rådgivare (”Vermögensberater”).

—	Privatdetektiv (”Berufsdetektiv”).

—	Väktare (”Bewachungsgewerbe”).

—	Fastighetsmäklare (”Immobilienmakler”).

—	Fastighetsförvaltare (”Immobilienverwalter”).

—	Byggprojektadministratör (”Bauträger, Bauorganisator, Baubetreuer”).

—	Inkassoagent (”Inkassobüro/Inkassoinstitut”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav 8 års grundskoleutbildning, följd av minst 5 års gymnasieutbildning med teknisk eller ekonomisk examen och därefter minst 2 års praktik, och avslutas med en yrkesexamen.

—	Försäkringskonsulent (”Berater in Versicherungsangelegenheiten”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 15 år, varav 6 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av 3 års praktiktjänstgöring och 3 års praktisk yrkesverksamhet och -utbildning och avslutas med en examen.

—	Byggmästare (”Planender Baumeister”).

—	Mästare i träbyggande (”Planender Zimmermeister”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 18 år, varav minst 9 års yrkesutbildning uppdelad på 4 års tekniska studier på gymnasienivå och 5 års praktik och avslutas med en yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda lärlingar i konsten att planera byggen, göra tekniska beräkningar och övervaka byggnadsarbeten (det s.k. Maria Theresia-privilegiet).

—	Redovisningsekonom (”Gewerblicher Buchhalter”) enligt 1994 års arbetslagstiftning (lag från 1994 om handel, hantverk och industri).

—	Redovisningskonsult (”Selbständiger Buchhalter”) enligt 1999 års förbundslag om förvaltningsyrken (lag från 1999 om yrken inom offentlig redovisning).

I Polen:

—

Statlig tekniker för grundläggande motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta przeprowadzający badania techniczne w stacji kontroli pojazdów o podstawowym zakresie badań”).

Denna utbildning omfattar 8 år grundutbildning och 5 år gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, 3 år praktik på fordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundläggande utbildning i bilprovning – 51 timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen.

—

Statlig tekniker för motorfordonsprovning vid distriktfordonsprovningsanläggning (”diagnosta przeprowadzający badania techniczne pojazdu w okręgowej stacji kontroli pojazdów”).

Denna utbildning omfattar 8 år grundutbildning och 5 år gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, 4 år praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundkurs i motorfordonsprovning – 51 timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen.

—

Tekniker för motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta wykonujący badania techniczne pojazdów w stacji kontroli pojazdów”).

Denna utbildning omfattar

i)	8 år grundutbildning och 5 år gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon samt 4 års dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad eller

ii)

8 år grundutbildning och 5 år gymnasieutbildning på yrkeslinje med annan inriktning än motorfordon och 8 år dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller bilverkstad, och en fullständig utbildning, med grundutbildning och specialiserad utbildning på totalt 113 timmar och examina efter varje stadium.

Utbildningens längd i timmar och den allmänna omfattningen av de särskilda utbildningarna inom ramen för teknikerns fullständiga utbildning anges separat i infrastrukturministeriets förordning av den 28 november 2002 om detaljerade utbildningskrav för tekniker (Officiella tidningen, 2002, nr 208, punkt 1769).

—

Tågledare (”dyżurny ruchu”).

Denna utbildning omfattar 8 år grundutbildning och 4 år gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt förberedande kurs för tågledare om 45 dagar med avläggande av behörighetsexamen, eller 8 år grundutbildning och 5 år gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt en förberedande kurs för tågledare om 63 dagar och avläggande av behörighetsexamen.

5. UTBILDNING I FÖRENADE KUNGARIKET SOM GODKÄNNS SOM NATIONELL YRKESKOMPETENS (NATIONAL VOCATIONAL QUALIFICATIONS) ELLER SKOTSK YRKESKOMPETENS (SCOTTISH VOCATIONAL QUALIFICATIONS)

Utbildning till:

—	Godkänd djurskötare (”listed veterinary nurse”).

—	Gruvelektroingenjör (”mine electrical engineer”).

—	Gruvmaskiningenjör (”mine mechanical engineer”).

—	Tandterapeut (”dental therapist”).

—	Tandhygienist (”dental hygienist”).

—	Optiker (”dispensing optician”).

—	Gruvförman (”mine deputy”).

—	Konkursförvaltare (”insolvency practitioner”).

—	Mäklare (”licensed conveyancer”).

—	Förstestyrman på last- och passagerarfartyg – utan inskränkning (”first mate – freight/passenger ships – unrestricted”).

—	Andrestyrman på last- och passagerarfartyg – utan inskränkning (”second mate – freight/passenger ships – unrestricted”).

—	Tredjestyrman på last- och passagerarfartyg – utan inskränkning (”third mate – freight passenger ships unrestricted”).

—	Däcksbefäl på last- och passagerarfartyg – utan inskränkning (”deck officer – freight/passenger ships – unrestricted”).

—	Maskinbefäl på last- och passagerarfartyg – utan inskränkning (”engineer officer – freight/passenger ships – unlimited trading area”).

—	Auktoriserad driftsledare för avfallshantering (”certified technically competent person in waste management”).

Utbildningen ger kompetens som godkänns som National Vocational Qualifications (NVQ) eller i Skottland godkänns som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Vocational Qualifications.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

—	Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet och ofta handledning och övervakning av andra.

—	Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer och med en hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och fördelning av resurser ingår ofta.

(1) Från och med den 1 juni 1994 ersattes yrkestiteln ”Krankengymnast(in)” med ”Physiotherapeut(in)”. De utövare av yrket som fick sin examen före detta datum kan dock, om de så önskar, fortsätta att använda sig av den tidigare titeln ”Krankengymnast(in)”.

BILAGA III

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 13.2 tredje stycket

I Förenade kungariket:

Reglerade utbildningar som ger kompetens som National Vocational Qualifications (NVQs) eller i Skottland räknas som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Vocational Qualifications.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

—	Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet och ofta handledning och övervakning av andra.

—	Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer och med en hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och fördelning av resurser ingår ofta.

I Tyskland:

Följande reglerade utbildningar:

—

Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som teknisk assistent (”technische(r) Assistent(in)”), affärsassistent (”kaufmännische(r) Assistent(in)”), yrken inom sociala sektorn (”soziale Berufe”) och statligt godkänd andnings-, tal- och röstpedagog (”staatlich geprüfte(r) Atem-, Sprech- und Stimmlehrer(in)”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 års utbildning, vari ingår gymnasieutbildning (”mittlerer Bildungsabschluss”) och omfattar

i)	minst 3 års (1) praktik vid en yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och i förekommande fall kompletterad med 1 eller 2 års specialkurs också avslutad med examen, eller

ii)	minst 2,5 års utbildning vid en yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen, kompletterad med minst 6 månaders yrkespraktik eller minst 6 månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iii)	minst 2 års utbildning vid en yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och kompletterad med minst 1 års yrkespraktik eller minst 1 års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning.

—

Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som statligt godkänd (”staatlich geprüfte(r)”) tekniker (”Techniker(in)”), affärsekonom (”Betriebswirt(in)”), formgivare (”Gestalter(in)”) och familjevårdare (”Familienpfleger(in)”) under sammanlagt minst 16 år som omfattar grundskoleutbildning eller motsvarande (minst 9 års utbildning) och minst 3 års utbildning vid en yrkesskola (”Berufsschule”) och som efter minst 2 års yrkespraktik omfattar heltidsundervisning under minst 2 år eller deltidsundervisning under motsvarande tid.

—

Reglerad utbildning eller internutbildning omfattande sammanlagt minst 15 års utbildning som generellt kräver fullgjord grundskoleutbildning (omfattande minst 9 år) och yrkesutbildning (normalt 3 år) och som vanligtvis omfattar minst 2 års yrkespraktik (i de flesta fall 3 år) och en examen i samband med internutbildningen som normalt består av en utbildning som antingen sker parallellt med yrkespraktiken (minst 1 000 timmar) eller på heltid (under minst 1 år).

De tyska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

I Nederländerna:

—	Reglerad utbildning under sammanlagt minst 15 år, varav 8 års grundskola plus 4 års gymnasieutbildning (”MAVO”) eller förberedande yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande 3 eller 4 års utbildning vid en yrkesmedelskola (”MBO”) avslutad med examen.

—

Reglerad utbildning under sammanlagt minst 16 år, varav 8 års grundskola plus 4 år av åtminstone förberedande yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande minst 4 års praktiktjänstgöring med minst en dags teoretisk utbildning vid en skola varje vecka och praktik vid yrkesutbildningsanstalt eller på arbetsplats under veckans övriga dagar, avslutad med examen på medelnivå eller högre nivå.

De nederländska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

I Österrike:

—

Utbildning vid högre yrkeshögskolor (”Berufsbildende Höhere Schulen”) och högre utbildningsanstalt för jordbruk och skogsbruk (”Höhere Land- und Forstwirtschaftliche Lehranstalten”) inklusive specialutbildningar (”einschließlich der Sonderformen”) vilkas uppläggning och utbildningsnivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav 5 års yrkesutbildning med avslutande examen som bevis på yrkesbehörighet.

—

Utbildning vid en hantverksmästarskola (”Meisterschulen”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola (”Werkmeisterschulen”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschulen”), vilkas uppläggning och utbildningsnivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav 9 års grundskola följd av antingen minst 3 års yrkesutbildning i specialskola eller minst 3 års praktik på en arbetsplats parallellt med utbildning vid en yrkesskola (”Berufsschule”) och vilka båda avslutas med en examen och kompletteras med minst 1 års yrkesutbildning vid en hantverksmästarskola (”Meisterschule”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola (”Werkmeisterschule”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschule”). I de flesta fall är den sammanlagda utbildningstiden minst 15 år vari ingår praktikperioder som antingen sker före utbildningen vid dessa utbildningsanstalter eller samtidigt med en deltidsutbildning (minst 960 timmar).

De österrikiska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

(1) Minimiutbildningstiden kan minskas från 3 till 2 år om den berörda personen har de kvalifikationer som krävs för universitetsstudier (”Abitur”), dvs. 13 års utbildning, eller de kvalifikationer som krävs för en yrkeshögskola (”Fachhochschulreife”), dvs. 12 års utbildning och praktik.

BILAGA IV

VERKSAMHETSFORMER MED ANKNYTNING TILL DE SLAG AV YRKESERFARENHET SOM AVSES I ARTIKLARNA 17, 18 OCH 19

FÖRTECKNING I

Huvudgrupper som omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv 69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG och 82/489/EEG

Direktiv 64/427/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/429/EEG)

NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40)

Huvudgrupp 23		Tillverkning av textilier
	232	Tillverkning och beredning av textilmaterial på maskiner för ull
	233	Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för bomull
	234	Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för silke
	235	Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för lin och hampa
	236	Andra textilfibrer (jute, hårda fibrer m.m.), repslagning
	237	Tillverkning av stickade och virkade varor
	238	Slutbehandling av textilier
	239	Andra textilindustrier
Huvudgrupp 24		Tillverkning av fotbeklädnad och annan beklädnad samt bäddutrustning
	241	Maskintillverkning av fotbeklädnad (utom av gummi eller trä)
	242	Handtillverkning av skor och skoreparationer
	243	Tillverkning av klädesplagg (utom pälsverk)
	244	Tillverkning av madrasser och bäddutrustning
	245	Skinn- och pälsindustri
Huvudgrupp 25		Trä- och korkindustri (utom möbeltillverkning)
	251	Sågning och övrig träindustri
	252	Tillverkning av halvfabrikat av trä
	253	Serietillverkning av byggnadsdelar av trä inklusive golvbeklädnad
	254	Tillverkning av träbehållare
	255	Tillverkning av andra produkter av trä (utom möbler)
	259	Tillverkning av strå, kork, korgarbeten, flätverk och rottingartiklar; borsttillverkning
Huvudgrupp 26	260	Tillverkning av trämöbler
Huvudgrupp 27		Pappersindustri och tillverkning av pappersprodukter
	271	Tillverkning av pappersmassa, papper och papp
	272	Bearbetning av papper och papp och tillverkning av pappersmasseprodukter
Huvudgrupp 28	280	Tryckerier, förlagsverksamhet och liknande verksamhet
Huvudgrupp 29		Läderindustri
	291	Färgning och garvning
	292	Tillverkning av lädervaror
Ex huvudgrupp 30		Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter
	301	Bearbetning av gummi och asbest
	302	Bearbetning av plast
	303	Tillverkning av konstfibrer
Ex huvudgrupp 31		Kemisk industri
	311	Tillverkning av kemiska basämnen och vidarebearbetning av sådana ämnen
	312	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för industriella ändamål och jordbruksändamål (gäller även tillverkning av vegetabiliska och animaliska industriella fetter och oljor som ingår i ISIC-grupp 312)
	313	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för privat konsumtion och förvaltning [här utgår tillverkning av läkemedel (ex ISIC-grupp 319)]
Huvudgrupp 32	320	Petroleumindustri
Huvudgrupp 33		Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter
	331	Tillverkning av byggnadssten
	332	Tillverkning av glas och glasprodukter
	333	Tillverkning av keramik, porslin, stengods och eldfasta keramiska produkter
	334	Tillverkning av cement, kalk och puts
	335	Tillverkning av byggnadsmaterial av betong, cement och puts
	339	Stenbearbetning och tillverkning av andra icke-metalliska mineraliska produkter
Huvudgrupp 34		Produktion och primärreduktion av järnhaltig och icke-järnhaltig metall
	341	Järn- och stålindustrin (såsom den anges i EKSG-avtalet, inklusive integrerade stålverksägda koksverk)
	342	Tillverkning av stålrör
	343	Tråddragning, kalldragning, kallvalsning av band, kallformning
	344	Produktion och primäromvandling av icke-järnmetaller
	345	Gjuterier för järn och icke-järnmetaller
Huvudgrupp 35		Tillverkning av metallvaror utom maskiner och transportutrustning
	351	Smide, hejarsmide och excenterpressning
	352	Tungt smide, sänksmide och hejarsmide; excenterpressning och dragning, sekundärreduktion och ytbehandling
	353	Tillverkning och montering av konstruktioner av järn eller metall
	354	Panntillverkning, tillverkning av rör för industrin
	355	Tillverkning av verktyg och utrustning och färdiga föremål av järn och metall (utom elektrisk installationsmateriel)
	359	Binäringar till mekaniska verkstäder
Huvudgrupp 36		Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner
	361	Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer
	362	Tillverkning av kontorsmaskiner
	363	Tillverkning av metallbearbetningsmaskiner och andra maskinverktyg och tillbehör och tillsatser till sådana och till andra kraftverktyg
	364	Tillverkning av textilmaskiner och tillbehör; tillverkning av symaskiner
	365	Tillverkning av maskiner och utrustning för livsmedelsindustrin och för kemisk och liknande industri
	366	Tillverkning av anläggningar och utrustning för gruvor, järn- och stålverk och gjuterier och för byggnadsindustrin
	367	Tillverkning av kraftöverföringsutrustning
	368	Tillverkning av maskiner för annat angivet industriellt ändamål
	369	Tillverkning av andra icke-elektriska maskiner och utrustningar
Huvudgrupp 37		Elektrisk utrustning
	371	Tillverkning av elektrisk ledning och kabel
	372	Tillverkning av motorer, generatorer, transformatorer, omkopplare och annan liknande utrustning för att tillhandahålla elektrisk kraft
	373	Tillverkning av elektrisk utrustning för direkt nyttjande i industrin
	374	Tillverkning av telekommunikationsutrustning, mätare, annan mätutrustning och elektromedicinsk utrustning
	375	Tillverkning av elektronisk utrustning, ljudutrustning, radio- och televisionsmottagare
	376	Tillverkning av elektriska hushållsapparater
	377	Tillverkning av lampor och belysningsutrustning
	378	Tillverkning av batterier och ackumulatorer
	379	Reparation, montering och specialinstallation av elektrisk utrustning
Ex huvudgrupp 38		Tillverkning av transportutrustning
	383	Tillverkning av motorfordon och reservdelar
	384	Reparation av motorfordon, motorcyklar eller cyklar
	385	Tillverkning av cyklar och motorcyklar och delar till dessa
	389	Tillverkning av transportutrustning som inte hänförs till annat ställe
Huvudgrupp 39		Diverse tillverkningsindustri
	391	Tillverkning av precisionsinstrument samt mät- och kontrollinstrument
	392	Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument och ortopediska apparater (utom ortopediska fotbeklädnader)
	393	Tillverkning av fotografisk och optisk utrustning
	394	Tillverkning och reparation av klockor och ur
	395	Guldsmide och ädelmetalltillverkning
	396	Tillverkning och reparation av musikinstrument
	397	Tillverkning av spel, leksaker samt sport- och idrottsartiklar
	399	Annan tillverkningsindustri
Huvudgrupp 40		Byggande
	400	Byggande (ej specialiserat); rivning
	401	Uppförande av byggnader (bostäder eller andra hus)
	402	Anläggningsarbete; väg-, bro- och järnvägsbyggande m.m.
	403	Installationsarbete
	404	Utsmyckning och slutförande

Direktiv 68/366/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/365/EEG)

NICE-nomenklaturen

Huvudgrupp 20A	200	Industri för produktion av animaliska och vegetabiliska oljor och fetter
20B		Livsmedelsindustri (förutom dryckesvaruindustrin)
	201	Slakt, köttberedning och köttkonservering
	202	Mjölk- och mjölkproduktindustri
	203	Inläggning och konservering av frukt och grönsaker
	204	Inläggning och konservering av fisk och andra havsprodukter
	205	Tillverkning av kvarnprodukter
	206	Tillverkning av bageriprodukter, kakor, skorpor och kex
	207	Sockerindustri
	208	Tillverkning av kakao, choklad och sockerkonfektyr
	209	Tillverkning av diverse livsmedel
Huvudgrupp 21		Dryckesvaruindustri
	211	Produktion av etylalkohol genom jäsning, produktion av jäst och sprit
	212	Tillverkning av vin och andra omältade alkoholdrycker
	213	Bryggning och mältning
	214	Tillverkning av hälsodrycker och källvatten
Ex 30		Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter
	304	Tillverkning av stärkelseprodukter

Direktiv 82/489/EEG

ISIC-nomenklaturen

Ex 855

Hårfrisörsinrättningar (utom pedikyrverksamhet och yrkesskolor för skönhetsvård)

FÖRTECKNING II

Huvudgrupper som omfattas av direktiven 75/368/EEG, 75/369/EEG och 82/470/EEC

Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)

ISIC-nomenklaturen

Ex 04		Fiske
	043	Inlandsfiske
Ex 38		Tillverkning av transportutrustning
	381	Skeppsbyggnad, reparation och underhåll av fartyg
	382	Tillverkning av järnvägsutrustning
	386	Tillverkning och reparation av luftfartyg
Ex 71		Verksamhet relaterad till transporter och andra verksamheter än transporter inom följande grupper
	Ex 711	Drift av sovvagnar och restaurangvagnar; underhåll av järnvägsutrustning i reparationsverkstad; rengöring av järnvägsvagnar
	Ex 712	Underhåll av utrustning för stads-, linje- och turisttrafik
	Ex 713	Underhåll av övrig utrustning för vägtransporter (såsom bilar, bussar och taxibilar)
	Ex 714	Drift och underhåll av tillhörande anläggningar i samband med vägtransporter (såsom vägar, tunnlar och avgiftsbelagda vägbroar, busstationer, parkeringsplatser, buss- och spårvagnsgarage)
	Ex 716	Övrig verksamhet i samband med inlandssjöfart (såsom drift och underhåll av vattenvägar, hamnar och andra anläggningar för inlandssjöfart; bogsering och lotsning i hamnar, utsättning av sjömärken, lastning och lossning av fartyg och övriga liknande verksamheter, såsom räddning av fartyg, bogsering, drift av förvaringsplatser för båtar)
73		Kommunikation: post och telekommunikation
Ex 85		Servicetjänster
	854	Tvätt, kemtvätt, strykning och färgning
	Ex 856	Fotograftjänster: porträttfotografi och kommersiell fotografi, utom nyhetsfotografi
	Ex 859	Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe (endast underhållning och städning av byggnader eller lokaler)

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet:

Köp och försäljning av varor

—	genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

—	på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b)	De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1 och 6.3)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen

Dessa verksamheter omfattar särskilt

—	att direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering med eller utan måltider, utflykter etc.) oavsett resans orsak (artikel 2 B a).

—

Förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expedierar eller mottar varor och som utövar följande former av därmed besläktad verksamhet:

aa)	Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag.

bb)	Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade transportslag, transportföretag och färdväg.

cc)	Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna).

dd)	Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

ee)	Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering, vidarebefordran, omlastning och andra åtgärder när varorna når slutlig destination.

ff)

Att dels förse transportföretagen med frakt, dels förse personer som expedierar eller mottar varor med transportmöjligheter.

—	Beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

—	Utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares eller en befraktares namn eller för dennes räkning (gentemot hamnmyndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

[Verksamheter i artikel 2 A a, 2 A b och 2 A d].

FÖRTECKNING III

Direktiven 64/222/EEG, 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG, 70/523/EEG och 82/470/EEG

Direktiv 64/222/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/223/EEG och 64/224/EEG)

1.	Tillhandahållande av tjänster som egenföretagare inom partihandel, med undantag för läkemedel och farmaceutiska produkter, giftiga ämnen och sjukdomsalstrande ämnen och kol (ex grupp 611).

2.	Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare förhandlar om och genomför handelstransaktioner i dessa personers namn och för deras räkning.

3.	Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande uppdrag, för samman personer som önskar sluta direkta avtal med varandra, förbereder deras handelstransaktioner eller hjälper till att genomföra dem.

4.	Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstransaktioner för annans räkning.

5.	Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning på auktion av varupartier.

6.	Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställningar.

7.	Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en förmedlare som är i tjänst hos ett eller flera företag med verksamhet inom handel, industri eller hantverk.

Direktiv 68/364/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/363/EEG)

Ex ISIC-grupp 612:	Detaljhandel
	Verksamheter som inte omfattas:
012	Hyra av jordbruksmaskiner
640	Fastigheter, hyra
713	Hyra av bilar, vagnar och hästar
718	Hyra av järnvägsvagnar (person- och gods-)
839	Hyra av maskiner för handelshus
841	Hyra av biografer och hyra av film
842	Hyra av teatrar och hyra av teaterrelaterad utrustning
843	Hyra av båtar, cyklar och spelautomater
853	Hyra av möblerade rum
854	Hyra av linne
859	Hyra av kläder

Direktiv 68/368/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/367/EEG)

ISIC-nomenklaturen

Ex ISIC-huvudgrupp 85

1.	Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852).

2.	Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853).

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som avses i artikel 5.1 i det direktivet (förteckning II, punkt 1 i den här bilagan)

ISIC-nomenklaturen

Ex 62

Banker och andra finansiella institut

Ex 620

Patentbyråer och företag för distribution av royalties

Ex 71

Transport

Ex 713

Persontransport på väg, utom transport i bil

Ex 719

Drift av direktledningar för transport av flytande kolväten och andra flytande kemiska produkter

Ex 82

Samhällstjänster

827

Bibliotek, museer, botaniska trädgårdar och djurparker

Ex 84

Rekreationstjänster

843

Rekreationstjänster som inte hänförs till annat ställe:

—	Idrottsaktiviteter (idrottsplatser, idrottsföreningar etc.), med undantag för verksamhet som idrottsinstruktör

—	Spelverksamhet (kapplöpningsstall, spelplatser, kapplöpningsbanor etc.)

—	Andra rekreationsaktiviteter (cirkus, nöjesparker, andra nöjen etc.)

Ex 85

Servicetjänster

Ex 851

Hushållstjänster

Ex 855

Hårfrisörsinrättningar och manikyrverksamhet, utom pedikyr, yrkesskolor för skönhetsvård och frisörskolor

Ex 859

Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe, utom idrottsmassage och paramedicinsk massage och bergsguider, enligt följande indelning:

—	desinficering och bekämpning av skadedjur

—	hyra av kläder och övervakning av persedlar

—	äktenskapsbyråer och liknande tjänster

—	astrologtjänster och liknande verksamheter som bygger på spekulationer

—	hygieniska tjänster och tillhörande verksamheter

—	begravning och underhåll av grav

—	guide- och tolktjänster i turismsammanhang

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter:

Köp och försäljning av varor:

—	genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

—	på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b)	De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

Direktiv 70/523/EEG

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ex ISIC-grupp 6112)

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

[Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D]

Dessa verksamheter omfattar särskilt att

—	hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods,

—	förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg,

—	förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter,

—	åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tullförfarande eller inte, i lagerhus, allmänna depåer, möbelmagasin, kylhus, silor etc.,

—	lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan magasinerats,

—	tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls tillfälligt i förvar i väntan på försäljning eller som transporteras till eller från marknaden,

—	utföra teknisk kontroll av motorfordon,

—	mäta eller väga varor.

BILAGA V

Erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar

V.1 LÄKARE

5.1.1 Benämningar på examensbevis för grundläggande läkarutbildning

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer examensbeviset

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Diploma van arts / Diplôme de docteur en médecine

—	Les universités / De universiteiten

—	Le Jury compétent d'enseignement de la Communauté française / De bevoegde Examencommissie van de Vlaamse Gemeenschap

20 december 1976

Česká republika

Diplom o ukončení studia ve studijním programu všeobecné lékařství (doktor medicíny, MUDr.)

Lékářská fakulta univerzity v České republice

—	Vysvědčení o státní rigorózní zkoušce

1 maj 2004

Danmark

Bevis for bestået lægevidenskabelig embedseksamen

Medicinsk universitetsfakultet

—	Autorisation som læge, udstedt af Sundhedsstyrelsen og

—	Tilladelse til selvstændigt virke som læge (dokumentation for gennemført praktisk uddannelse), udstedt af Sundhedsstyrelsen

20 december 1976

Deutschland

—	Zeugnis über die Ärztliche Prüfung

—	Zeugnis über die Ärztliche Staatsprüfung und Zeugnis über die Vorbereitungszeit als Medizinalassistent, soweit diese nach den deutschen Rechtsvorschriften noch für den Abschluss der ärztlichen Ausbildung vorgesehen war

Zuständige Behörden

Bescheinigung über die Ableistung der Tätigkeit als Arzt im Praktikum

20 december 1976

Eesti

Diplom arstiteaduse

õppekava läbimise kohta

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Πτυχίo Iατρικής

—	Iατρική Σχoλή Παvεπιστημίoυ,

—	Σχoλή Επιστημώv Υγείας, Τμήμα Iατρικής Παvεπιστημίoυ

1 januari 1981

España

Título de Licenciado en Medicina y Cirugía

—	Ministerio de Educación y Cultura

—	El rector de una Universidad

1 januari 1986

France

Diplôme d'État de docteur en médecine

Universités

20 december 1976

Ireland

Primary qualification

Competent examining body

Certificate of experience

20 december 1976

Italia

Diploma di laurea in medicina e chirurgia

Università

Diploma di abilitazione all'esercizio della medicina e chirurgia

20 december 1976

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής Ιατρού

Ιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

ārsta diploms

Universitātes tipa augstskola

1 maj 2004

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas, nurodantis suteiktą gydytojo kvalifikaciją

Universitetas

Internatūros paymėjimas, nurodantis suteiktą medicinos gydytojo profesinę kvalifikaciją

1 maj 2004

Luxembourg

Diplôme d'État de docteur en médecine, chirurgie et accouchements

Jury d'examen d'État

Certificat de stage

20 december 1976

Magyarország

Általános orvos oklevél

(doctor medicinae universae, abbrev.: dr. med. univ.)

Egyetem

1 maj 2004

Malta

Lawrja ta' Tabib tal-Mediċina u l-Kirurġija

Universita’ ta' Malta

Ċertifikat ta' reġistrazzjoni

maħruġ mill-Kunsill Mediku

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met goed gevolg afgelegd artsexamen

Faculteit Geneeskunde

20 december 1976

Österreich

1.	Urkunde über die Verleihung des akademischen Grades Doktor der gesamten Heilkunde (bzw. Doctor medicinae universae, Dr.med.univ.)

1.	Medizinische Fakultät einer Universität

1 januari 1994

2.	Diplom über die spezifische Ausbildung zum Arzt für Allgemeinmedizin bzw. Facharztdiplom

2.	Österreichische Ärztekammer

Polska

Dyplom ukończenia studiów wyższych na kierunku lekarskim z tytułem ”lekarza”

1.	Akademia Medyczna

2.	Uniwersytet Medyczny

3.	Collegium Medicum Uniwersytetu Jagiellońskiego

Lekarski Egzamin Państwowy

1 maj 2004

Portugal

Carta de Curso de licenciatura em medicina

Universidades

Diploma comprovativo da conclusão do internato geral emitido pelo Ministério da Saúde

1 januari 1986

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje strokovni naslov ”doktor medicine/ doktorica medicine”

Univerza

1 maj 2004

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”doktor medicíny” (”MUDr.”)

Vysoká škola

1 maj 2004

Suomi/Finland

Lääketieteen lisensiaatin tutkinto / Medicine licentiatexamen

—	Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet

—	Kuopion yliopisto

—	Oulun yliopisto

—	Tampereen yliopisto

—	Turun yliopisto

Todistus lääkärin perusterveydenhuollon lisäkoulutuksesta / Examenbevis om tilläggsutbildning för läkare inom primärvården

1 januari 1994

Sverige

Läkarexamen

Universitet

Bevis om praktisk utbildning som utfärdas av Socialstyrelsen

1 januari 1994

United Kingdom

Primary qualification

Competent examining body

Certificate of experience

20 december 1976

5.1.2 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Bijzondere beroepstitel van geneesheer-specialist / Titre professionnel particulier de médecin spécialiste

Minister bevoegd voor Volksgezondheid / Ministre de la Santé publique

20 december 1976

Česká republika

Diplom o specializaci

Ministerstvo zdravotnictví

1 maj 2004

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig som speciallæge

Sundhedsstyrelsen

20 december 1976

Deutschland

Fachärztliche Anerkennung

Landesärztekammer

20 december 1976

Eesti

Residentuuri lõputnnistus eriarstiabi erialal

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Τίτλoς Iατρικής Ειδικότητας

1.	Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

1 januari 1981

Νoμαρχία

España

Título de Especialista

Ministerio de Educación y Cultura

1 januari 1986

France

1.	Certificat d'études spéciales de médecine

1.	Universités

20 december 1976

2.	Attestation de médecin spécialiste qualifié

2.	Conseil de l'Ordre des médecins

3.	Certificat d'études spéciales de médecine

3.	Universités

4.	Diplôme d'études spécialisées ou spécialisation complémentaire qualifiante de médecine

4.	Universités

Ireland

Certificate of Specialist doctor

Competent authority

20 december 1976

Italia

Diploma di medico specialista

Università

20 december 1976

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης Ειδικότητας

Ιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

”Sertifikāts”–kompetentu iestāžu izsniegts dokuments, kas apliecina, ka persona ir nokārtojusi sertifikācijas eksāmenu specialitātē

Latvijas Ārstu biedrība

Latvijas Ārstniecības personu profesionālo organizāciju savienība

1 maj 2004

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodantis suteiktą gydytojo specialisto profesinę kvalifikaciją

Universitetas

1 maj 2004

Luxembourg

Certificat de médecin spécialiste

Ministre de la Santé publique

20 december 1976

Magyarország

Szakorvosi bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Minisztérium illetékes testülete

1 maj 2004

Malta

Ċertifikat ta' Speċjalista Mediku

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċjalisti

1 maj 2004

Nederland

Bewijs van inschrijving in een Specialistenregister

—	Medisch Specialisten Registratie Commissie (MSRC) van de Koninklijke Nederlandsche Maatschappij tot Bevordering der Geneeskunst

—	Sociaal-Geneeskundigen Registratie Commissie van de Koninklijke Nederlandsche Maatschappij tot Bevordering der Geneeskunst

20 december 1976

Österreich

Facharztdiplom

Österreichische Ärztekammer

1 januari 1994

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

Portugal

1.	Grau de assistente

1.	Ministério da Saúde

1 januari 1986

2.	Titulo de especialista

2.	Ordem dos Médicos

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialističnem izpitu

1.	Ministrstvo za zdravje

2.	Zdravniška zbornica Slovenije

1 maj 2004

Slovensko

Diplom o špecializácii

Slovenská zdravotnícka univerzita

1 maj 2004

Suomi/Finland

Erikoislääkärin tutkinto / Specialläkarexamen

1.	Helsingin yliopisto / Helsingfors universitet

1 januari 1994

2.	Kuopion yliopisto

3.	Oulun yliopisto

4.	Tampereen yliopisto

5.	Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialkompetens som läkare, utfärdat av Socialstyrelsen

Socialstyrelsen

1 januari 1994

United Kingdom

Certificate of Completion of specialist training

Competent authority

20 december 1976

5.1.3 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Land	Anestesi och intensivvård Utbildningens minimilängd: 3 år	Kirurgi Utbildningens minimilängd: 5 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Anesthésie-réanimation / Anesthesie reanimatie	Chirurgie / Heelkunde
Česká republika	Anesteziologie a resuscitace	Chirurgie
Danmark	Anæstesiologi	Kirurgi eller kirurgiske sygdomme
Deutschland	Anästhesiologie	Chirurgie
Eesti	Anestesioloogia	Üldkirurgia
Ελλάς	Αvαισθησιoλoγία	Χειρoυργική
España	Anestesiología y Reanimación	Cirugía general y del aparato digestivo
France	Anesthésiologie-Réanimation chirurgicale	Chirurgie générale
Ireland	Anaesthesia	General surgery
Italia	Anestesia e rianimazione	Chirurgia generale
Κύπρος	Αναισθησιολογία	Γενική Χειρουργική
Latvija	Anestezioloģija un reanimatoloģija	Ķirurģija
Lietuva	Anesteziologija reanimatologija	Chirurgija
Luxembourg	Anesthésie-réanimation	Chirurgie générale
Magyarország	Aneszteziológia és intenzív terápia	Sebészet
Malta	Anesteżija u Kura Intensiva	Kirurġija Ġenerali
Nederland	Anesthesiologie	Heelkunde
Österreich	Anästhesiologie und Intensivmedizin	Chirurgie
Polska	Anestezjologia i intensywna terapia	Chirurgia ogólna
Portugal	Anestesiologia	Cirurgia geral
Slovenija	Anesteziologija, reanimatologija in perioperativna intenzivna medicina	Splošna kirurgija
Slovensko	Anestéziológia a intenzívna medicína	Chirurgia
Suomi/Finland	Anestesiologia ja tehohoito / Anestesiologi och intensivvård	Yleiskirurgia / Allmän kirurgi
Sverige	Anestesi och intensivvård	Kirurgi
United Kingdom	Anaesthetics	General surgery

Land	Neurokirurgi Utbildningens minimilängd: 5 år	Gynekologi och obstetrik Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Neurochirurgie	Gynécologie – obstétrique / Gynaecologie en verloskunde
Česká republika	Neurochirurgie	Gynekologie a porodnictví
Danmark	Neurokirurgi eller kirurgiske nervesygdomme	Gynækologi og obstetrik eller kvindesygdomme og fødselshjælp
Deutschland	Neurochirurgie	Frauenheilkunde und Geburtshilfe
Eesti	Neurokirurgia	Sünnitusabi ja günekoloogia
Ελλάς	Νευρoχειρoυργική	Μαιευτική-Γυvαικoλoγία
España	Neurocirugía	Obstetricia y ginecología
France	Neurochirurgie	Gynécologie – obstétrique
Ireland	Neurosurgery	Obstetrics and gynaecology
Italia	Neurochirurgia	Ginecologia e ostetricia
Κύπρος	Νευροχειρουργική	Μαιευτική – Γυναικολογία
Latvija	Neiroķirurģija	Ginekoloģija un dzemdniecība
Lietuva	Neurochirurgija	Akušerija ginekologija
Luxembourg	Neurochirurgie	Gynécologie – obstétrique
Magyarország	Idegsebészet	Szülészet-nőgyógyászat
Malta	Newrokirurġija	Ostetriċja u Ġinekoloġija
Nederland	Neurochirurgie	Verloskunde en gynaecologie
Österreich	Neurochirurgie	Frauenheilkunde und Geburtshilfe
Polska	Neurochirurgia	Położnictwo i ginekologia
Portugal	Neurocirurgia	Ginecologia e obstetricia
Slovenija	Nevrokirurgija	Ginekologija in porodništvo
Slovensko	Neurochirurgia	Gynekológia a pôrodníctvo
Suomi/Finland	Neurokirurgia / Neurokirurgi	Naistentaudit ja synnytykset / Kvinnosjukdomar och förlossningar
Sverige	Neurokirurgi	Obstetrik och gynekologi
United Kingdom	Neurosurgery	Obstetrics and gynaecology

Land	Internmedicin Utbildningens minimilängd: 5 år	Ögonsjukdomar (oftalmologi) Utbildningens minimilängd: 3 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Médecine interne / Inwendige geneeskunde	Ophtalmologie / Oftalmologie
Česká republika	Vnitřní lékařství	Oftalmologie
Danmark	Intern medicin	Oftalmologi eller øjensygdomme
Deutschland	Innere Medizin	Augenheilkunde
Eesti	Sisehaigused	Oftalmoloogia
Ελλάς	Παθoλoγία	Οφθαλμoλoγία
España	Medicina interna	Oftalmología
France	Médecine interne	Ophtalmologie
Ireland	General medicine	Ophthalmic surgery
Italia	Medicina interna	Oftalmologia
Κύπρος	Παθoλoγία	Οφθαλμολογία
Latvija	Internā medicīna	Oftalmoloģija
Lietuva	Vidaus ligos	Oftalmologija
Luxembourg	Médecine interne	Ophtalmologie
Magyarország	Belgyógyászat	Szemészet
Malta	Mediċina Interna	Oftalmoloġija
Nederland	Interne geneeskunde	Oogheelkunde
Österreich	Innere Medizin	Augenheilkunde und Optometrie
Polska	Choroby wewnętrzne	Okulistyka
Portugal	Medicina interna	Oftalmologia
Slovenija	Interna medicina	Oftalmologija
Slovensko	Vnútorné lekárstvo	Oftalmológia
Suomi/Finland	Sisätaudit / Inre medicin	Silmätaudit / Ögonsjukdomar
Sverige	Internmedicine	Ögonsjukdomar (oftalmologi)
United Kingdom	General (internal) medicine	Ophthalmology

Land	Öron-, näs- och halssjukdomar Utbildningens minimilängd: 3 år	Barn- och ungdomsmedicin Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Oto-rhino-laryngologie / Otorhinolaryngologie	Pédiatrie / Pediatrie
Česká republika	Otorinolaryngologie	Dětské lékařství
Danmark	Oto-rhino-laryngologi eller øre-næse-halssygdomme	Pædiatri eller sygdomme hos børn
Deutschland	Hals-Nasen-Ohrenheilkunde	Kinderheilkunde
Eesti	Otorinolarüngoloogia	Pediaatria
Ελλάς	Ωτoριvoλαρυγγoλoγία	Παιδιατρική
España	Otorrinolaringología	Pediatría y sus áreas específicas
France	Oto-rhino-laryngologie	Pédiatrie
Ireland	Otolaryngology	Paediatrics
Italia	Otorinolaringoiatria	Pediatria
Κύπρος	Ωτορινολαρυγγολογία	Παιδιατρική
Latvija	Otolaringoloģija	Pediatrija
Lietuva	Otorinolaringologija	Vaikų ligos
Luxembourg	Oto-rhino-laryngologie	Pédiatrie
Magyarország	Fül-orr-gégegyógyászat	Csecsemő- és gyermekgyógyászat
Malta	Otorinolaringoloġija	Pedjatrija
Nederland	Keel-, neus- en oorheelkunde	Kindergeneeskunde
Österreich	Hals-, Nasen-und Ohrenkrankheiten	Kinder – und Jugendheilkunde
Polska	Otorynolaryngologia	Pediatria
Portugal	Otorrinolaringologia	Pediatria
Slovenija	Otorinolaringológija	Pediatrija
Slovensko	Otorinolaryngológia	Pediatria
Suomi/Finland	Korva-, nenä- ja kurkkutaudit / Öron-, näs- och halssjukdomar	Lastentaudit / Barnsjukdomar
Sverige	Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-laryngologi)	Barn- och ungdomsmedicin
United Kingdom	Otolaryngology	Paediatrics

Land	Lungsjukdomar (pneumologi) Utbildningens minimilängd: 4 år	Urologi Utbildningens minimilängd: 5 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Pneumologie	Urologie
Česká republika	Tuberkulóza a respirační nemoci	Urologie
Danmark	Medicinske lungesygdomme	Urologi eller urinvejenes kirurgiske sygdomme
Deutschland	Pneumologie	Urologie
Eesti	Pulmonoloogia	Uroloogia
Ελλάς	Φυματιoλoγία-Πvευμovoλoγία	Ουρoλoγία
España	Neumología	Urología
France	Pneumologie	Urologie
Ireland	Respiratory medicine	Urology
Italia	Malattie dell'apparato respiratorio	Urologia
Κύπρος	Πνευμονολογία – Φυματιολογία	Ουρολογία
Latvija	Ftiziopneimonoloģija	Uroloģija
Lietuva	Pulmonologija	Urologija
Luxembourg	Pneumologie	Urologie
Magyarország	Tüdőgyógyászat	Urológia
Malta	Mediċina Respiratorja	Uroloġija
Nederland	Longziekten en tuberculose	Urologie
Österreich	Lungenkrankheiten	Urologie
Polska	Choroby płuc	Urologia
Portugal	Pneumologia	Urologia
Slovenija	Pnevmologija	Urologija
Slovensko	Pneumológia a ftizeológia	Urológia
Suomi/Finland	Keuhkosairaudet ja allergologia / Lungsjukdomar och allergologi	Urologia / Urologi
Sverige	Lungsjukdomar (pneumologi)	Urologi
United Kingdom	Respiratory medicine	Urology

Land	Ortopedi Utbildningens minimilängd: 5 år	Klinisk patologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Chirurgie orthopédique / Orthopedische heelkunde	Anatomie pathologique / Pathologische anatomie
Česká republika	Ortopedie	Patologická anatomie
Danmark	Ortopædisk kirurgi	Patologisk anatomi eller vævs- og celleundersøgelser
Deutschland	Orthopädie	Pathologie
Eesti	Ortopeedia	Patoloogia
Ελλάς	Ορθoπεδική	Παθoλoγική Αvατoμική
España	Traumatología y cirugía ortopédica	Anatomía patológica
France	Chirurgie orthopédique et traumatologie	Anatomie et cytologie pathologiques
Ireland	Trauma and orthopaedic surgery	Morbid anatomy and histopathology
Italia	Ortopedia e traumatologia	Anatomia patologica
Κύπρος	Ορθοπεδική	Παθολογοανατομία – Ιστολογία
Latvija	Traumatoloģija un ortopēdija	Patoloģija
Lietuva	Ortopedija traumatologija	Patologija
Luxembourg	Orthopédie	Anatomie pathologique
Magyarország	Ortopédia	Patológia
Malta	Kirurġija Ortopedika	Istopatoloġija
Nederland	Orthopedie	Pathologie
Österreich	Orthopädie und Orthopädische Chirurgie	Pathologie
Polska	Ortopedia i traumatologia narządu ruchu	Patomorfologia
Portugal	Ortopedia	Anatomia patologica
Slovenija	Ortopedska kirurgija	Anatomska patologija in citopatologija
Slovensko	Ortopédia	Patologická anatómia
Suomi/Finland	Ortopedia ja traumatologia / Ortopedi och traumatologi	Patologia / Patologi
Sverige	Ortopedi	Klinisk patologi
United Kingdom	Trauma and orthopaedic surgery	Histopathology

Land	Neurologi Utbildningens minimilängd: 4 år	Psykiatri Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Neurologie	Psychiatrie
Česká republika	Neurologie	Psychiatrie
Danmark	Neurologi eller medicinske nervesygdomme	Psykiatri
Deutschland	Neurologie	Psychiatrie und Psychotherapie
Eesti	Neuroloogia	Psühhiaatria
Ελλάς	Νευρoλoγία	Ψυχιατρική
España	Neurología	Psiquiatría
France	Neurologie	Psychiatrie
Ireland	Neurology	Psychiatry
Italia	Neurologia	Psichiatria
Κύπρος	Νευρολογία	Ψυχιατρική
Latvija	Neiroloģija	Psihiatrija
Lietuva	Neurologija	Psichiatrija
Luxembourg	Neurologie	Psychiatrie
Magyarország	Neurológia	Pszichiátria
Malta	Newroloġija	Psikjatrija
Nederland	Neurologie	Psychiatrie
Österreich	Neurologie	Psychiatrie
Polska	Neurologia	Psychiatria
Portugal	Neurologia	Psiquiatria
Slovenija	Nevrologija	Psihiatrija
Slovensko	Neurológia	Psychiatria
Suomi/Finland	Neurologia / Neurologi	Psykiatria / Psykiatri
Sverige	Neurologi	Psykiatri
United Kingdom	Neurology	General psychiatry

Land	Medicinsk radiologi Utbildningens minimilängd: 4 år	Onkologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Radiodiagnostic / Röntgendiagnose	Radiothérapie-oncologie / Radiotherapie-oncologie
Česká republika	Radiologie a zobrazovací metody	Radiační onkologie
Danmark	Diagnostik radiologi eller røntgenundersøgelse	Onkologi
Deutschland	Diagnostische Radiologie	Strahlentherapie
Eesti	Radioloogia	Onkoloogia
Ελλάς	Ακτιvoδιαγvωστική	Ακτιvoθεραπευτική – Ογκολογία
España	Radiodiagnóstico	Oncología radioterápica
France	Radiodiagnostic et imagerie médicale	Oncologie radiothérapique
Ireland	Diagnostic radiology	Radiation oncology
Italia	Radiodiagnostica	Radioterapia
Κύπρος	Ακτινολογία	Ακτινοθεραπευτική
Latvija	Diagnostiskā radioloģija	Terapeitiskā radioloģija
Lietuva	Radiologija	Onkologija radioterapija
Luxembourg	Radiodiagnostic	Radiothérapie
Magyarország	Radiológia	Sugárterápia
Malta	Radjoloġija	Onkoloġija u Radjoterapija
Nederland	Radiologie	Radiotherapie
Österreich	Medizinische Radiologie-Diagnostik	Strahlentherapie - Radioonkologie
Polska	Radiologia i diagnostyka obrazowa	Radioterapia onkologiczna
Portugal	Radiodiagnóstico	Radioterapia
Slovenija	Radiologija	Radioterapija in onkologija
Slovensko	Rádiológia	Radiačná onkológia
Suomi/Finland	Radiologia / Radiologi	Syöpätaudit / Cancersjukdomar
Sverige	Medicinsk radiologi	Tumörsjukdomar (allmän onkologi)
United Kingdom	Clinical radiology	Clinical oncology

Land	Plastikkirurgi Utbildningens minimilängd: 5 år	Klinisk biologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique / Plastische, reconstructieve en esthetische heelkunde	Biologie clinique / Klinische biologie
Česká republika	Plastická chirurgie
Danmark	Plastikkirurgi
Deutschland	Plastische Chirurgie
Eesti	Plastika- ja rekonstruktiivkirurgia	Laborimeditsiin
Ελλάς	Πλαστική Χειρoυργική
España	Cirugía plástica y reparadora	Análisis clínicos
France	Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique	Biologie médicale
Ireland	Plastic, reconstructive and aesthetic surgery
Italia	Chirurgia plastica e ricostruttiva	Patologia clinica
Κύπρος	Πλαστική Χειρουργική
Latvija	Plastiskā ķirurģija
Lietuva	Plastinė ir rekonstrukcinė chirurgija	Laboratorinė medicina
Luxembourg	Chirurgie plastique	Biologie clinique
Magyarország	Plasztikai (égési) sebészet	Orvosi laboratóriumi diagnosztika
Malta	Kirurġija Plastika
Nederland	Plastische chirurgie
Österreich	Plastische Chirurgie	Medizinische Biologie
Polska	Chirurgia plastyczna	Diagnostyka laboratoryjna
Portugal	Cirurgia plástica e reconstrutiva	Patologia clínica
Slovenija	Plastična, rekonstrukcijska in estetska kirurgija
Slovensko	Plastická chirurgia
Suomi/Finland	Plastiikkakirurgia / Plastikkirurgi
Sverige	Plastikkirurgi
United Kingdom	Plastic surgery

Land

Klinisk bakteriologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Klinisk kemi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Belgique/België/Belgien

Česká republika

Lékařská mikrobiologie

Klinická biochemie

Danmark

Klinisk mikrobiologi

Klinisk biokemi

Deutschland

Mikrobiologie und Infektionsepidemiologie

Eesti

Ελλάς

1.	Iατρική Βιoπαθoλoγία

2.	Μικρoβιoλoγία

España

Microbiología y parasitología

Bioquímica clínica

France

Ireland

Microbiology

Chemical pathology

Italia

Microbiologia e virologia

Biochimica clinica

Κύπρος

Μικροβιολογία

Latvija

Mikrobioloģija

Lietuva

Luxembourg

Microbiologie

Chimie biologique

Magyarország

Orvosi mikrobiológia

Malta

Mikrobijoloġija

Patoloġija Kimika

Nederland

Medische microbiologie

Klinische chemie

Österreich

Hygiene und Mikrobiologie

Medizinische und Chemische Labordiagnostik

Polska

Mikrobiologia lekarska

Portugal

Slovenija

Klinična mikrobiologija

Medicinska biokemija

Slovensko

Klinická mikrobiológia

Klinická biochémia

Suomi/Finland

Kliininen mikrobiologia / Klinisk mikrobiologi

Kliininen kemia / Klinisk kemi

Sverige

Klinisk bakteriologi

Klinisk kemi

United Kingdom

Medical microbiology and virology

Chemical pathology

Land	Klinisk immunologi Utbildningens minimilängd: 4 år	Thoraxkirurgi Utbildningens minimilängd: 5 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien		Chirurgie thoracique / Heelkunde op de thorax (1)
Česká republika	Alergologie a klinická imunologie	Kardiochirurgie
Danmark	Klinisk immunologi	Thoraxkirurgi eller brysthulens kirurgiske sygdomme
Deutschland		Herzchirurgie
Eesti		Torakaalkirurgia
Ελλάς		Χειρουργική Θώρακος
España	Immunología	Cirugía torácica
France		Chirurgie thoracique et cardiovasculaire
Ireland	Immunology (clinical and laboratory)	Thoracic surgery
Italia		Chirurgia toracica; Cardiochirurgia
Κύπρος	Ανοσολογία	Χειρουργική Θώρακος
Latvija	Imunoloģija	Torakālā ķirurģija
Lietuva		Krūtinės chirurgija
Luxembourg		Chirurgie thoracique
Magyarország	Allergológia és klinikai immunológia	Mellkassebészet
Malta	Immunoloġija	Kirurġija Kardjo-Toraċika
Nederland		Cardio-thoracale chirurgie
Österreich	Immunologie
Polska	Immunologia kliniczna	Chirurgia klatki piersiowej
Portugal		Cirurgia cardiotorácica
Slovenija		Torakalna kirurgija
Slovensko	Klinická imunológia a alergológia	Hrudníková chirurgia
Suomi/Finland		Sydän- ja rintaelinkirurgia / Hjärt- och thoraxkirurgi
Sverige	Klinisk immunologi	Thoraxkirurgi
United Kingdom	Immunology	Cardo-thoracic surgery

Land	Barn- och ungdomskirurgi Utbildningens minimilängd: 5 år	Kärlkirurgi Utbildningens minimilängd: 5 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien		Chirurgie des vaisseaux / Bloedvatenheelkunde (2)
Česká republika	Dětská chirurgie	Cévní chirurgie
Danmark		Karkirurgi eller kirurgiske blodkarsygdomme
Deutschland	Kinderchirurgie
Eesti	Lastekirurgia	Kardiovaskulaarkirurgia
Ελλάς	Χειρoυργική Παίδωv	Αγγειoχειρoυργική
España	Cirugía pediátrica	Angiología y cirugía vascular
France	Chirurgie infantile	Chirurgie vasculaire
Ireland	Paediatric surgery
Italia	Chirurgia pediatrica	Chirurgia vascolare
Κύπρος	Χειρουργική Παίδων	Χειρουργική Αγγείων
Latvija	Bērnu ķirurģija	Asinsvadu ķirurģija
Lietuva	Vaikų chirurgija	Kraujagyslių chirurgija
Luxembourg	Chirurgie pédiatrique	Chirurgie vasculaire
Magyarország	Gyermeksebészet	Érsebészet
Malta	Kirurgija Pedjatrika	Kirurġija Vaskolari
Nederland
Österreich	Kinderchirurgie
Polska	Chirurgia dziecięca	Chirurgia naczyniowa
Portugal	Cirurgia pediátrica	Cirurgia vascular
Slovenija		Kardiovaskularna kirurgija
Slovensko	Detská chirurgia	Cievna chirurgia
Suomi/Finland	Lastenkirurgia / Barnkirurgi	Verisuonikirurgia / Kärlkirurgi
Sverige	Barn- och ungdomskirurgi
United Kingdom	Paediatric surgery

Land	Kardiologi Utbildningens minimilängd: 4 år	Medicinsk gastroenterologi och hepatologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Cardiologie	Gastro-entérologie / Gastroenterologie
Česká republika	Kardiologie	Gastroenterologie
Danmark	Kardiologi	Medicinsk gastroenterologi eller medicinske mavetarmsygdomme
Deutschland	Kardiologie
Eesti	Kardioloogia	Gastroenteroloogia
Ελλάς	Καρδιoλoγία	Γαστρεvτερoλoγία
España	Cardiología	Aparato digestivo
France	Pathologie cardio-vasculaire	Gastro-entérologie et hépatologie
Ireland	Cardiology	Gastro-enterology
Italia	Cardiologia	Gastroenterologia
Κύπρος	Καρδιολογία	Γαστρεντερολογία
Latvija	Kardioloģija	Gastroenteroloģija
Lietuva	Kardiologija	Gastroenterologija
Luxembourg	Cardiologie et angiologie	Gastro-entérologie
Magyarország	Kardiológia	Gasztroenterológia
Malta	Kardjoloġija	Gastroenteroloġija
Nederland	Cardiologie	Leer van maag-darm-leverziekten
Österreich
Polska	Kardiologia	Gastrenterologia
Portugal	Cardiologia	Gastrenterologia
Slovenija		Gastroenterologija
Slovensko	Kardiológia	Gastroenterológia
Suomi/Finland	Kardiologia / Kardiologi	Gastroenterologia / Gastroenterologi
Sverige	Kardiologi	Medicinsk gastroenterologi och hepatologi
United Kingdom	Cardiology	Gastro-enterology

Land	Reumatologi Utbildningens minimilängd: 4 år	Hematologi Utbildningens minimilängd: 3 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Rhumathologie / reumatologie
Česká republika	Revmatologie	Hematologie a transfúzní lékařství
Danmark	Reumatologi	Hæmatologi eller blodsygdomme
Deutschland
Eesti	Reumatoloogia	Hematoloogia
Ελλάς	Ρευματoλoγία	Αιματoλoγία
España	Reumatología	Hematología y hemoterapia
France	Rhumatologie
Ireland	Rheumatology	Haematology (clinical and laboratory)
Italia	Reumatologia	Ematologia
Κύπρος	Ρευματολογία	Αιματολογία
Latvija	Reimatoloģija	Hematoloģija
Lietuva	Reumatologija	Hematologija
Luxembourg	Rhumatologie	Hématologie
Magyarország	Reumatológia	Haematológia
Malta	Rewmatoloġija	Ematoloġija
Nederland	Reumatologie
Österreich
Polska	Reumatologia	Hematologia
Portugal	Reumatologia	Imuno-hemoterapia
Slovenija
Slovensko	Reumatológia	Hematológia a transfúziológia
Suomi/Finland	Reumatologia / Reumatologi	Kliininen hematologia / Klinisk hematologi
Sverige	Reumatologi	Hematologi
United Kingdom	Rheumatology	Haematology

Land	Endokrinologi Utbildningens minimilängd: 3 år	Rehabiliteringsmedicin Utbildningens minimilängd: 3 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien		Médecine physique et réadaptation / Fysische geneeskunde en revalidatie
Česká republika	Endokrinologie	Rehabilitační a fyzikální medicína
Danmark	Medicinsk endokrinologi eller medicinske hormonsygdomme
Deutschland		Physikalische und Rehabilitative Medizin
Eesti	Endokrinoloogia	Taastusravi ja füsiaatria
Ελλάς	Εvδoκριvoλoγία	Φυσική Iατρική και Απoκατάσταση
España	Endocrinología y nutrición	Rehabilitación
France	Endocrinologie, maladies métaboliques	Rééducation et réadaptation fonctionnelles
Ireland	Endocrinology and diabetes mellitus
Italia	Endocrinologia e malattie del ricambio	Medicina fisica e riabilitazione
Κύπρος	Ενδοκρινολογία	Φυσική Ιατρική και Αποκατάσταση
Latvija	Endokrinoloģija	Rehabilitoloģija Fiziskā rehabilitācija Fizikālā medicīna
Lietuva	Endokrinologija	Fizinė medicina ir reabilitacija
Luxembourg	Endocrinologie, maladies du métabolisme et de la nutrition	Rééducation et réadaptation fonctionnelles
Magyarország	Endokrinológia	Fizioterápia
Malta	Endokrinoloġija u Dijabete
Nederland		Revalidatiegeneeskunde
Österreich		Physikalische Medizin
Polska	Endokrynologia	Rehabilitacja medyczna
Portugal	Endocrinologia	Fisiatria ou Medicina física e de reabilitação
Slovenija		Fizikalna in rehabilitacijska medicina
Slovensko	Endokrinológia	Fyziatria, balneológia a liečebná rehabilitácia
Suomi/Finland	Endokrinologia / Endokrinologi	Fysiatria / Fysiatri
Sverige	Endokrina sjukdomar	Rehabiliteringsmedicin
United Kingdom	Endocrinology and diabetes mellitus

Land	Neuropsykiatri Utbildningens minimilängd: 5 år	Hud- och könssjukdomar Utbildningens minimilängd: 3 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien	Neuropsychiatrie (3)	Dermato-vénéréologie / Dermato-venerologie
Česká republika		Dermatovenerologie
Danmark		Dermato-venerologi eller hud- og kønssygdomme
Deutschland	Nervenheilkunde (Neurologie und Psychiatrie)	Haut– und Geschlechtskrankheiten
Eesti		Dermatoveneroloogia
Ελλάς	Νευρoλoγία – Ψυχιατρική	Δερματoλoγία – Αφρoδισιoλoγία
España		Dermatología médico-quirúrgica y venereología
France	Neuropsychiatrie (4)	Dermatologie et vénéréologie
Ireland
Italia	Neuropsichiatria	Dermatologia e venerologia
Κύπρος	Νευρολογία – Ψυχιατρική	Δερματολογία – Αφροδισιολογία
Latvija		Dermatoloģija un veneroloģija
Lietuva		Dermatovenerologija
Luxembourg	Neuropsychiatrie (5)	Dermato-vénéréologie
Magyarország		Bőrgyógyászat
Malta		Dermato-venerejoloġija
Nederland	Zenuw- en zielsziekten (6)	Dermatologie en venerologie
Österreich	Neurologie und Psychiatrie	Haut- und Geschlechtskrankheiten
Polska		Dermatologia i wenerologia
Portugal		Dermatovenereologia
Slovenija		Dermatovenerologija
Slovensko	Neuropsychiatria	Dermatovenerológia
Suomi/Finland		Ihotaudit ja allergologia / Hudsjukdomar och allergologi
Sverige		Hud- och könssjukdomar
United Kingdom

Land	Radiologi Utbildningens minimilängd: 4 år	Barn- och ungdomsspsykiatri Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien
Česká republika		Dětská a dorostová psychiatrie
Danmark		Børne- og ungdomspsykiatri
Deutschland	Radiologie	Kinder– und Jugendpsychiatrie und –psychotherapie
Eesti
Ελλάς	Ακτιvoλoγία – Ραδιoλoγία	Παιδoψυχιατρική
España	Electroradiología
France	Électro-radiologie (7)	Pédo-psychiatrie
Ireland	Radiology	Child and adolescent psychiatry
Italia	Radiologia	Neuropsichiatria infantile
Κύπρος		Παιδοψυχιατρική
Latvija		Bērnu psihiatrija
Lietuva		Vaikų ir paauglių psichiatrija
Luxembourg	Électroradiologie (8)	Psychiatrie infantile
Magyarország	Radiológia	Gyermek- és ifjúságpszichiátria
Malta
Nederland	Radiologie (9)
Österreich	Radiologie
Polska		Psychiatria dzieci i młodzieży
Portugal	Radiologia	Pedopsiquiatria
Slovenija		Otroška in mladostniška psihiatrija
Slovensko		Detská psychiatria
Suomi/Finland		Lastenpsykiatria / Barnpsykiatri
Sverige		Barn- och ungdomspsykiatri
United Kingdom		Child and adolescent psychiatry

Land	Geriatrik Utbildningens minimilängd: 4 år	Medicinska njursjukdomar (nefrologi) Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien
Česká republika	Geriatrie	Nefrologie
Danmark	Geriatri eller alderdommens sygdomme	Nefrologi eller medicinske nyresygdomme
Deutschland
Eesti		Nefroloogia
Ελλάς		Νεφρoλoγία
España	Geriatría	Nefrología
France		Néphrologie
Ireland	Geriatric medicine	Nephrology
Italia	Geriatria	Nefrologia
Κύπρος	Γηριατρική	Νεφρολογία
Latvija		Nefroloģija
Lietuva	Geriatrija	Nefrologija
Luxembourg		Néphrologie
Magyarország	Geriátria	Nefrológia
Malta	Ġerjatrija	Nefroloġija
Nederland	Klinische geriatrie
Österreich
Polska	Geriatria	Nefrologia
Portugal		Nefrologia
Slovenija		Nefrologija
Slovensko	Geriatria	Nefrológia
Suomi/Finland	Geriatria / Geriatri	Nefrologia / Nefrologi
Sverige	Geriatrik	Medicinska njursjukdomar (nefrologi)
United Kingdom	Geriatrics	Renal medicine

Land	Infektionssjukdomar Utbildningens minimilängd: 4 år	Samhällsmedicin Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien
Česká republika	Infekční lékařství	Hygiena a epidemiologie
Danmark	Infektionsmedicin	Samfundsmedicin
Deutschland		Öffentliches Gesundheitswesen
Eesti	Infektsioonhaigused
Ελλάς		Κοινωνική Ιατρική
España		Medicina preventiva y salud pública
France		Santé publique et médecine sociale
Ireland	Infectious diseases	Public health medicine
Italia	Malattie infettive	Igiene e medicina preventiva
Κύπρος	Λοιμώδη Νοσήματα	Υγειονολογία/Κοινοτική Ιατρική
Latvija	Infektoloģija
Lietuva	Infektologija
Luxembourg		Santé publique
Magyarország	Infektológia	Megelőző orvostan és népegészségtan
Malta	Mard Infettiv	Saħħa Pubblika
Nederland		Maatschappij en gezondheid
Österreich		Sozialmedizin
Polska	Choroby zakaźne	Zdrowie publiczne, epidemiologia
Portugal	Infecciologia	Saúde pública
Slovenija	Infektologija	Javno zdravje
Slovensko	Infektológia	Hygiena a epidemiológia
Suomi/Finland	Infektiosairaudet / Infektionssjukdomar	Terveydenhuolto / Hälsovård
Sverige	Infektionssjukdomar	Socialmedicin
United Kingdom	Infectious diseases	Public health medicine

Land

Klinisk farmakologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Yrkes- och miljömedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Belgique/België/Belgien

Médecine du travail / Arbeidsgeneeskunde

Česká republika

Klinická farmakologie

Pracovní lékařství

Danmark

Klinisk farmakologi

Arbejdsmedicin

Deutschland

Pharmakologie und Toxikologie

Arbeitsmedizin

Eesti

Ελλάς

Iατρική της Εργασίας

España

Farmacología clínica

France

Médecine du travail

Ireland

Clinical pharmacology and therapeutics

Occupational medicine

Italia

Medicina del lavoro

Κύπρος

Ιατρική της Εργασίας

Latvija

Arodslimības

Lietuva

Darbo medicina

Luxembourg

Médecine du travail

Magyarország

Klinikai farmakológia

Foglalkozás-orvostan (üzemorvostan)

Malta

Farmakoloġija Klinika u t-Terapewtika

Mediċina Okkupazzjonali

Nederland

—	Arbeid en gezondheid, bedrijfsgeneeskunde

—	Arbeid en gezondheid, verzekeringsgeneeskunde

Österreich

Pharmakologie und Toxikologie

Arbeits- und Betriebsmedizin

Polska

Farmakologia kliniczna

Medycyna pracy

Portugal

Medicina do trabalho

Slovenija

Medicina dela, prometa in športa

Slovensko

Klinická farmakológia

Klinické pracovné lekárstvo a klinická toxikológia

Suomi/Finland

Kliininen farmakologia ja lääkehoito / Klinisk farmakologi och läkemedelsbehandling

Työterveyshuolto / Företagshälsovård

Sverige

Klinisk farmakologi

Yrkes- och miljömedicin

United Kingdom

Clinical pharmacology and therapeutics

Occupational medicine

Land	Allergisjukdomar Utbildningens minimilängd: 3 år	Nukleärmedicin Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning	Benämning
Belgique/België/Belgien		Médecine nucléaire / Nucleaire geneeskunde
Česká republika	Alergologie a klinická imunologie	Nukleární medicína
Danmark	Medicinsk allergologi eller medicinske overfølsomhedssygdomme	Klinisk fysiologi og nuklearmedicin
Deutschland		Nuklearmedizin
Eesti
Ελλάς	Αλλεργιoλoγία	Πυρηvική Iατρική
España	Alergología	Medicina nuclear
France		Médecine nucléaire
Ireland
Italia	Allergologia ed immunologia clinica	Medicina nucleare
Κύπρος	Αλλεργιολογία	Πυρηνική Ιατρική
Latvija	Alergoloģija
Lietuva	Alergologija ir klinikinė imunologija
Luxembourg		Médecine nucléaire
Magyarország	Allergológia és klinikai immunológia	Nukleáris medicina (izotóp diagnosztika)
Malta		Mediċina Nukleari
Nederland	Allergologie en inwendige geneeskunde	Nucleaire geneeskunde
Österreich		Nuklearmedizin
Polska	Alergologia	Medycyna nuklearna
Portugal	Imuno-alergologia	Medicina nuclear
Slovenija		Nuklearna medicina
Slovensko	Klinická imunológia a alergológia	Nukleárna medicína
Suomi/Finland		Kliininen fysiologia ja isotooppilääketiede / Klinisk fysiologi och nukleärmedicin
Sverige	Allergisjukdomar	Nukleärmedicin
United Kingdom		Nuclear medicine

Land	Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare) Utbildningens minimilängd: 5 år
Land	Benämning
Belgique/België/Belgien
Česká republika	Maxilofaciální chirurgie
Danmark
Deutschland
Eesti
Ελλάς
España	Cirugía oral y maxilofacial
France	Chirurgie maxillo-faciale et stomatologie
Ireland
Italia	Chirurgia maxillo-facciale
Κύπρος
Latvija	Mutes, sejas un žokļu ķirurģija
Lietuva	Veido ir žandikaulių chirurgija
Luxembourg	Chirurgie maxillo-faciale
Magyarország	Szájsebészet
Malta
Nederland
Österreich	Mund– Kiefer – und Gesichtschirurgie
Polska	Chirurgia szczkowo-twarzowa
Portugal	Cirurgia maxilo-facial
Slovenija	Maxilofacialna kirurgija
Slovensko	Maxilofaciálna chirurgia
Suomi/Finland
Sverige
United Kingdom

5.1.4 Förteckning över benämningar på utbildningar för allmänpraktik

Land	Benämning på examensbeviset	Yrkestitel	Referensdatum
België/Belgique/Belgien	Ministerieel erkenningsbesluit van huisarts / Arrêté ministériel d'agrément de médecin généraliste	Huisarts / Médecin généraliste	31 december 1994
Česká republika	Diplom o specializaci ”všeobecné lékařství”	Všeobecný lékař	1 maj 2004
Danmark	Tilladelse til at anvende betegnelsen alment praktiserende læge / Speciallæge i almen medicin	Alment praktiserende læge / Speciallæge i almen medicin	31 december 1994
Deutschland	Zeugnis über die spezifische Ausbildung in der Allgemeinmedizin	Facharzt/Fachärztin für Allgemeinmedizin	31 december 1994
Eesti	Diplom peremeditsiini erialal	Perearst	1 maj 2004
Ελλάς	Tίτλος ιατρικής ειδικότητας γενικής ιατρικής	Ιατρός με ειδικότητα γενικής ιατρικής	31 december 1994
España	Título de especialista en medicina familiar y comunitaria	Especialista en medicina familiar y comunitaria	31 december 1994
France	Diplôme d'État de docteur en médecine (avec document annexé attestant la formation spécifique en médecine générale)	Médecin qualifié en médecine générale	31 december 1994
Ireland	Certificate of specific qualifications in general medical practice	General medical practitioner	31 december 1994
Italia	Attestato di formazione specifica in medicina generale	Medico di medicina generale	31 december 1994
Κύπρος	Πιστοποιητικό Αναγνώρισης Γενικού Ιατρού	Ιατρός Γενικής Ιατρικής	1 maj 2004
Latvija	Ģimenes ārsta sertifikāts	Ģimenes (vispārējās prakses) ārsts	1 maj 2004
Lietuva	Šeimos gydytojo rezidentūros pažymėjimas	Šeimos medicinos gydytojas	1 maj 2004
Luxembourg	Il n'existe pas de titre, parce qu'il n'y a pas de formation au Luxembourg	Médecin généraliste	31 december 1994
Magyarország	Háziorvostan szakorvosa bizonyítvány	Háziorvostan szakorvosa	1 maj 2004
Malta	Tabib tal-familja	Mediċina tal-familja	1 maj 2004
Nederland	Certificaat van inschrijving in het register van erkende huisartsen van de Koninklijke Nederlandsche Maatschappij tot bevordering der geneeskunst	Huisarts	31 december 1994
Österreich	Arzt für Allgemeinmedizin	Arzt für Allgemeinmedizin	31 december 1994
Polska	Dyplom uzyskania tytułu specjalisty w dziedzinie medycyny rodzinnej	Specjalista w dziedzinie medycyny rodzinnej	1 maj 2004
Portugal	Diploma do internato complementar de clínica geral	Assistente de clínica geral	31 december 1994
Slovenija	Potrdilo o opravljeni specializaciji iz družinske medicine	Specialist družinske medicine/Specialistka družinske medicine	1 maj 2004
Slovensko	Diplom o špecializácii v odbore ”všeobecné lekárstvo”	Všeobecný lekár	1 maj 2004
Suomi/Finland	Todistus lääkärin perusterveydenhuollon lisäkoulutuksesta / Bevis om tilläggsutbildning av läkare i primärvård	Yleislääkäri / Allmänläkare	31 december 1994
Sverige	Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) utfärdat av Socialstyrelsen	Allmänpraktiserande läkare (Europaläkare)	31 december 1994
United Kingdom	Certificate of prescribed/equivalent experience	General medical practitioner	31 december 1994

V.2 SJUKSKÖTERSKOR MED ANSVAR FÖR ALLMÄN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD

5.2.1 Utbildningsplan för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Utbildningsplanen som leder fram till ett examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av följande två delar och täcka åtminstone de ämnen som anges nedan.

TEORETISK UNDERVISNING

Vård

b)	Grundvetenskaper

c)	Samhällsvetenskap

—	yrkets beskaffenhet och etik,

—	allmänna principer för hygien och hälso- och sjukvård

—

principerna för hälso- och sjukvård inom

—	allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

—	allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

—	barnavård och barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

—	mödravård,

—	mentalhygien och psykiatri,

—	äldrevård och långvårdsmedicin.

—	anatomi och fysiologi,

—

patologi,

—	bakteriologi, virologi och parasitologi,

—	biofysik, biokemi och radiologi,

—

dietetik,

—

hygien

—	förebyggande medicin,

—	hälsolära,

—	klinisk farmakologi.

—	sociologi,

—	psykologi,

—	förvaltningsprinciper,

—	undervisningsprinciper,

—	social- och hälsovårdslagstiftning,

—	juridiska aspekter på sjuksköterskeyrket.

KLINISK UNDERVISNING

Hälso- och sjukvård i relation till:

—	allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

—	allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

—	barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

—	mödravård,

—	mentalhygien och psykiatri,

—	äldrevård och långvårdsmedicin,

—	hemsjukvård.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

Den teoretiska undervisningen skall avvägas och samordnas med den kliniska undervisningen på sådant sätt att de kunskaper och färdigheter som anges i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

5.2.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

—	Diploma gegradueerde verpleger/verpleegster / Diplôme d'infirmier(ère) gradué(e) / Diplom eines (einer) graduierten Krankenpflegers (-pflegerin)

—	Diploma in de ziekenhuisverpleegkunde / Brevet d'infirmier(ère) hospitalier(ère) / Brevet eines (einer) Krankenpflegers (-pflegerin)

—	Brevet van verpleegassistent(e) / Brevet d'hospitalier(ère) / Brevet einer Pflegeassistentin

—	De erkende opleidingsinstituten / Les établissements d'enseignement reconnus / Die anerkannten Ausbildungsanstalten

—	De bevoegde Examencommissie van de Vlaamse Gemeenschap / Le Jury compétent d'enseignement de la Communauté française / Der zuständige Prüfungsausschüß der Deutschsprachigen Gemeinschaft

—	Hospitalier(ère) / Verpleegassistent(e)

—	Infirmier(ère) hospitalier(ère) / Ziekenhuisverpleger(-verpleegster)

29 juni 1979

Česká republika

1.	Diplom o ukončení studia ve studijním programu ošetřovatelství ve studijním oboru všeobecná sestra (bakalář, Bc.), accompanied by the following certificate: Vysvědčení o státní závěrečné zkoušce

1.	Vysoká škola zřízená nebo uznaná státem

1.	Všeobecná sestra

1 maj 2004

2.	Diplom o ukončení studia ve studijním oboru diplomovaná všeobecná sestra (diplomovaný specialista, DiS.), accompanied by the following certificate: Vysvědčení o absolutoriu

2.	Vyšší odborná škola zřízená nebo uznaná státem

2.	Všeobecný ošetřovatel

Danmark

Eksamensbevis efter gennemført sygeplejerskeuddannelse

Sygeplejeskole godkendt af Undervisningsministeriet

Sygeplejerske

29 juni 1979

Deutschland

Zeugnis über die staatliche Prüfung in der Krankenpflege

Staatlicher Prüfungsausschuss

—	Krankenschwester

—	Krankenpfleger

29 juni 1979

Eesti

Diplom õe erialal

1.	Tallinna Meditsiinikool

2.	Tartu Meditsiinikool

3.	Kohtla-Järve Meditsiinikool

õde

1 maj 2004

Ελλάς

1.	Πτυχίο Νοσηλευτικής Παν/μίου Αθηνών

1.	Πανεπιστήμιο Αθηνών

Διπλωματούχος ή πτυχιούχος νοσοκόμος, νοσηλευτής ή νοσηλεύτρια

1 januari 1981

2.	Πτυχίο Νοσηλευτικής Τεχνολογικών Εκπαιδευτικών Ιδρυμάτων (Τ.Ε.Ι.)

2.	Τεχνολογικά Εκπαιδευτικά Ιδρύματα Υπουργείο Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων

3.	Πτυχίο Αξιωματικών Νοσηλευτικής

3.	Υπουργείο Εθνικής Άμυνας

4.	Πτυχίο Αδελφών Νοσοκόμων πρώην Ανωτέρων Σχολών Υπουργείου Υγείας και Πρόνοιας

4.	Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας

5.	Πτυχίο Αδελφών Νοσοκόμων και Επισκεπτριών πρώην Ανωτέρων Σχολών Υπουργείου Υγείας και Πρόνοιας

5.	Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας

6.	Πτυχίο Τμήματος Νοσηλευτικής

6.	ΚΑΤΕΕ Υπουργείου Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων

España

Título de Diplomado universitario en Enfermería

—	Ministerio de Educación y Cultura

—	El rector de una Universidad

Enfermero/a diplomado/a

1 januari 1986

France

—	Diplôme d'État d'infirmier(ère)

—	Diplôme d'État d'infirmier(ère) délivré en vertu du décret no 99-1147 du 29 décembre 1999

Le ministère de la santé

Infirmier(ère)

29 juni 1979

Ireland

Certificate of Registered General Nurse

An Bord Altranais (The Nursing Board)

Registered General Nurse

29 juni 1979

Italia

Diploma di infermiere professionale

Scuole riconosciute dallo Stato

Infermiere professionale

29 juni 1979

Κύπρος

Δίπλωμα Γενικής Νοσηλευτικής

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένος Νοσηλευτής

1 maj 2004

Latvija

1.	Diploms par māsas kvalifikācijas iegūšanu

1.	Māsu skolas

Māsa

1 maj 2004

2.	Māsas diploms

2.	Universitātes tipa augstskola pamatojoties uz Valsts eksāmenu komisijas lēmumu

Lietuva

1.	Aukštojo mokslo diplomas, nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją

1.	Universitetas

Bendrosios praktikos slaugytojas

1 maj 2004

2.	Aukštojo mokslo diplomas (neuniversitetinės studijos), nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją

Kolegija

Luxembourg

—	Diplôme d'État d'infirmier

—	Diplôme d'État d'infirmier hospitalier gradué

Ministère de l'éducation nationale, de la formation professionnelle et des sports

Infirmier

29 juni 1979

Magyarország

1.	Ápoló bizonyítvány

Iskola

Ápoló

1 maj 2004

2.	Diplomás ápoló oklevél

2.	Egyetem / főiskola

3.	Egyetemi okleveles ápoló oklevél

Egyetem

Malta

Lawrja jew diploma fl-istudji tal-infermerija

Universita ’ta' Malta

Infermier Registrat tal-Ewwel Livell

1 maj 2004

Nederland

1.	Diploma's verpleger A, verpleegster A, verpleegkundige A

1.	Door een van overheidswege benoemde examencommissie

Verpleegkundige

29 juni 1979

2.	Diploma verpleegkundige MBOV (Middelbare Beroepsopleiding Verpleegkundige)

2.	Door een van overheidswege benoemde examencommissie

3.	Diploma verpleegkundige HBOV (Hogere Beroepsopleiding Verpleegkundige)

3.	Door een van overheidswege benoemde examencommissie

4.	Diploma beroepsonderwijs verpleegkundige – Kwalificatieniveau 4

4.	Door een van overheidswege aangewezen opleidingsinstelling

5.	Diploma hogere beroepsopleiding verpleegkundige – Kwalificatieniveau 5

5.	Door een van overheidswege aangewezen opleidingsinstelling

Österreich

1.	Diplom als ”Diplomierte Gesundheits- und Krankenschwester, Diplomierter Gesundheits- und Krankenpfleger”

1.	Schule für allgemeine Gesundheits- und Krankenpflege

—	Diplomierte Krankenschwester

—	Diplomierter Krankenpfleger

1 januari 1994

2.	Diplom als ”Diplomierte Krankenschwester, Diplomierter Krankenpfleger”

2.	Allgemeine Krankenpflegeschule

Polska

Dyplom ukończenia studiów wyższych na kierunku pielęgniarstwo z tytułem ”magister pielęgniarstwa”

1.	Uniwersytet Medyczny

2.	Collegium Medicum Uniwersytetu Jagiellońskiego

Pielgniarka

1 maj 2004

Portugal

1.	Diploma do curso de enfermagem geral

1.	Escolas de Enfermagem

Enfermeiro

1 januari 1986

2.	Diploma/carta de curso de bacharelato em enfermagem

2.	Escolas Superiores de Enfermagem

3.	Carta de curso de licenciatura em enfermagem

3.	Escolas Superiores de Enfermagem; Escolas Superiores de Saúde

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje strokovni naslov ”diplomirana medicinska sestra / diplomirani zdravstvenik”

Univerza

2.	Visoka strokovna šola

Diplomirana medicinska sestra/ Diplomirani zdravstvenik

1 maj 2004

Slovensko

1.	Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”magister z ošetrovateľstva” (”Mgr.”)

1.	Vysoká škola

Sestra

1 maj 2004

2.	Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”bakalár z ošetrovateľstva” (”Bc.”)

2.	Vysoká škola

3.	Absolventský diplom v študijnom odbore diplomovaná všeobecná sestra

3.	Stredná zdravotnícka škola

Suomi/Finland

1.	Sairaanhoitajan tutkinto/Sjukskötarexamen

1.	Terveydenhuolto-oppilaitokset/Hälsovårdsläroanstalter

Sairaanhoitaja / Sjukskötare

1 januari 1994

2.	Sosiaali- ja terveysalan ammattikorkeakoulututkinto, sairaanhoitaja (AMK)/Yrkeshögskoleexamen inom hälsovård och det sociala området, sjukskötare (YH)

2.	Ammattikorkeakoulut/Yrkeshögskolor

Sverige

Sjuksköterskeexamen

Universitet eller högskola

Sjuksköterska

1 januari 1994

United Kingdom

Statement of Registration as a Registered General Nurse in part 1 or part 12 of the register kept by the United Kingdom Central Council for Nursing, Midwifery and Health Visiting

Various

—	State Registered Nurse

—	Registered General Nurse

29 juni 1979

V.3 TANDLÄKARE

5.3.1 Utbildningsplan för tandläkare

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för tandläkare skall omfatta minst nedanstående ämnen. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges inom ramen för eller i anslutning till övriga ämnen.

Grundläggande ämnen

Mediko-biologiska och allmänna medicinska ämnen

Ämnen med direkt anknytning till tandläkaryrket

—

kemi

—

fysik

—

biologi

—

anatomi

—	embryologi

—	histologi, inklusive cytologi

—

fysiologi

—	biokemi (eller fysiologisk kemi)

—	patologisk anatomi

—	allmän patologi

—	farmakologi

—	mikrobiologi

—

hygien

—	förebyggande medicin och epidemiologi

—

radiologi

—	medicinsk rehabilitering

—	allmän kirurgi

—	allmänmedicin, inklusive barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik)

—	öron-, näs- och halssjukdomar

—	hudsjukdomar och veneriska sjukdomar

—	allmän psykologi, psykopatologi och neuropatologi

—	anestesiologi

—

protetik

—	materiallära

—	konserverande tandvård

—	förebyggande tandvård

—	anestesiologi och premedicinering vid tandbehandling

—	oral kirurgi

—	oral patologi

—	klinisk praktik

—	barntandvård (pedontologi)

—	tandreglering (ortodonti)

—	parodontologi

—	odontologisk röntgendiagnostik

—	bettfysiologi

—	yrkets organisation, etik och lagstiftning

—	sociala aspekter på tandläkaryrket

5.3.2 Examensbevis över grundutbildning för tandläkare

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Diploma van tandarts / Diplôme licencié en science dentaire

—	De universiteiten / Les universités

—	De bevoegde Examen- commissie van de Vlaamse Gemeenschap / Le Jury compétent d'enseignement de la Communauté française

Licentiaat in de tandheelkunde / Licencié en science dentaire

28 januari 1980

Česká republika

Diplom o ukončení studia ve studijním programu zubní lékařství (doktor zubního lékařství, Dr. med. Dent.)

Lékařská fakulta univerzity v České republice

Vysvědčení o státní rigorózní zkoušce

Zubní lékař

1 maj 2004

Danmark

Bevis for tandlægeeksamen (odontologisk kandidateksamen)

Tandlægehøjskolerne, Sundhedsvidenskabeligt universitetsfakultet

Autorisation som tandlæge, udstedt af Sundhedsstyrelsen

Tandlæge

28 januari 1980

Deutschland

Zeugnis über die Zahnärztliche Prüfung

Zuständige Behörden

Zahnarzt

28 januari 1980

Eesti

Diplom hambaarstiteaduse õppekava läbimise kohta

Tartu Ülikool

Hambaarst

1 maj 2004

Ελλάς

Πτυχίo Οδoντιατρικής

Πανεπιστήμιo

Οδοντίατρος ή χειρούργος οδοντίατρος

1 januari 1981

España

Título de Licenciado en Odontología

El rector de una universidad

Licenciado en odontología

1 januari 1986

France

Diplôme d'État de docteur en chirurgie dentaire

Universités

Chirurgien-dentiste

28 januari 1980

Ireland

—	Bachelor in Dental Science (B.Dent.Sc.)

—	Bachelor of Dental Surgery (BDS)

—	Licentiate in Dental Surgery (LDS)

—	Universities

—	Royal College of Surgeons in Ireland

—

Dentist

—	Dental practitioner

—	Dental surgeon

28 januari 1980

Italia

Diploma di laurea in Odontoiatria e Protesi Dentaria

Università

Diploma di abilitazione all'esercizio dell'odontoiatria e protesi dentaria

Odontoiatra

28 januari 1980

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής Οδοντιάτρου

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

Οδοντίατρος

1 maj 2004

Latvija

Zobārsta diploms

Universitātes tipa augstskola

Rezidenta diploms par zobārsta pēcdiploma izglītības

programmas pabeigšanu, ko izsniedz universitātes tipa augstskola un ”Sertifikāts” – kompetentas iestādes izsniegts dokuments, kas apliecina,

ka persona ir nokārtojusi sertifikācijas eksāmenu zobārstniecībā

Zobārsts

1 maj 2004

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas, nurodantis suteiktą gydytojo odontologo kvalifikaciją

Universitetas

Internatūros pažymėjimas, nurodantis suteiktą gydytojo odontologo profesinę kvalifikaciją

Gydytojas odontologas

1 maj 2004

Luxembourg

Diplôme d'État de docteur en médecine dentaire

Jury d'examen d'État

Médecin-dentiste

28 januari 1980

Magyarország

Fogorvos oklevél (doctor medicinae dentariae, abbrev.: dr. med. dent.)

Egyetem

Fogorvos

1 maj 2004

Malta

Lawrja fil- Kirurġija Dentali

Universita’ ta Malta

Kirurgu Dentali

1 maj 2004

Nederland

Universitair getuigschrift van een met goed gevolg afgelegd tandartsexamen

Faculteit Tandheelkunde

Tandarts

28 januari 1980

Österreich

Bescheid über die Verleihung des akademischen Grades ”Doktor der Zahnheilkunde”

Medizinische Fakultät der Universität

Zahnarzt

1 januari 1994

Polska

Dyplom ukończenia studiów wyższych z tytułem ”lekarz dentysta”

1.	Akademia Medyczna

2.	Uniwersytet Medyczny

3.	Collegium Medicum Uniwersytetu Jagiellońskiego

Lekarsko – Dentystyczny Egzamin Państwowy

Lekarz dentysta

1 maj 2004

Portugal

Carta de curso de licenciatura em medicina dentária

—	Faculdades

—	Institutos Superiores

Médico dentista

1 januari 1986

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje strokovni naslov ”doktor dentalne medicine/doktorica dentalne medicine”

—

Univerza

Potrdilo o opravljenem strokovnem izpitu za poklic zobozdravnik/zobozdravnica

Doktor dentalne medicine/Doktorica dentalne medicine

1 maj 2004

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”doktor zubného lekárstva” (”MDDr.”)

—	Vysoká škola

Zubný lekár

1 maj 2004

Suomi/Finland

Hammaslääketieteen lisensiaatin tutkinto / Odontologie licentiatexamen

—	Helsingin yliopisto / Helsingfors universitet

—	Oulun yliopisto

—	Turun yliopisto

Terveydenhuollon oikeusturvakeskuksen päätös käytännön palvelun hyväksymisestä / Beslut av Rättskyddscentralen för hälsovården om godkännande av praktisk tjänstgöring

Hammaslääkäri / Tandläkare

1 januari 1994

Sverige

Tandläkarexamen

—	Universitetet i Umeå

—	Universitetet i Göteborg

—	Karolinska Institutet

—	Malmö Högskola

Endast för examensbevis som erhållits före den 1 juli 1995, ett utbildningsbevis som utfärdats av Socialstyrelsen

Tandläkare

1 januari 1994

United Kingdom

—	Bachelor of Dental Surgery (BDS or B.Ch.D.)

—	Licentiate in Dental Surgery

—	Universities

—	Royal Colleges

—

Dentist

—	Dental practitioner

—	Dental surgeon

28 januari 1980

5.3.3 Examensbevis för specialisttandläkare

Ortodonti

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig som specialtandlæge i ortodonti

Sundhedsstyrelsen

28 januari 1980

Deutschland

Fachzahnärztliche Anerkennung für Kieferorthopädie;

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Eesti

Residentuuri lõputunnistus ortodontia erialal

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Τίτλoς Οδoντιατρικής ειδικότητας της Ορθoδoντικής

—	Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

—

Νoμαρχία

1 januari 1981

France

Titre de spécialiste en orthodontie

Conseil National de l'Ordre des chirurgiens dentistes

28 januari 1980

Ireland

Certificate of specialist dentist in orthodontics

Competent authority recognised for this purpose by the competent minister

28 januari 1980

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του Ειδικού Οδοντιάτρου στην Ορθοδοντική

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

”Sertifikāts”– kompetentas iestādes izsniegts dokuments, kas apliecina, ka persona ir nokārtojusi sertifikācijas eksāmenu ortodontijā

Latvijas Ārstu biedrība

1 maj 2004

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodantis suteiktą gydytojo ortodonto profesinę kvalifikaciją

Universitetas

1 maj 2004

Magyarország

Fogszabályozás szakorvosa bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Minisztérium illetékes testülete

1 maj 2004

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fl-Ortodonzja

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċjalisti

1 maj 2004

Nederland

Bewijs van inschrijving als orthodontist in het Specialistenregister

Specialisten Registratie Commissie (SRC) van de Nederlandse Maatschappij tot bevordering der Tandheelkunde

28 januari 1980

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty w dziedzinie ortodoncji

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialističnem izpitu iz čeljustne in zobne ortopedije

1.	Ministrstvo za zdravje

2.	Zdravniška zbornica Slovenije

1 maj 2004

Suomi/Finland

Erikoishammaslääkärin tutkinto, hampaiston oikomishoito / Specialtand-läkarexamen, tandreglering

—	Helsingin yliopisto / Helsingfors universitet

—	Oulun yliopisto

—	Turun yliopisto

1 januari 1994

Sverige

Bevis om specialistkompetens i tandreglering

Socialstyrelsen

1 januari 1994

United Kingdom

Certificate of Completion of specialist training in orthodontics

Competent authority recognised for this purpose

28 januari 1980

Munkirurgi

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig som specialtandlæge i hospitalsodontologi

Sundhedsstyrelsen

28 januari 1980

Deutschland

Fachzahnärztliche Anerkennung für Oralchirurgie/Mundchirurgie

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Ελλάς

Τίτλoς Οδoντιατρικής ειδικότητας της Γναθoχειρoυργικής

—	Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

—

Νoμαρχία

1 januari 2003

Ireland

Certificate of specialist dentist in oral surgery

Competent authority recognised for this purpose by the competent minister

28 januari 1980

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του Ειδικού Οδοντιάτρου στην Στοματική Χειρουργική

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodantis suteiktą burnos chirurgo profesinę kvalifikaciją

Universitetas

1 maj 2004

Magyarország

Dento-alveoláris sebészet szakorvosa bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Minisztérium illetékes testülete

1 maj 2004

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fil-Kirurġija tal-ħalq

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċjalisti

1 maj 2004

Nederland

Bewijs van inschrijving als kaakchirurg in het Specialistenregister

Specialisten Registratie Commissie (SRC) van de Nederlandse Maatschappij tot bevordering der Tandheelkunde

28 januari 1980

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty w dziedzinie chirurgii stomatologicznej

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialističnem izpitu iz oralne kirurgije

1.	Ministrstvo za zdravje

2.	Zdravniška zbornica Slovenije

1 maj 2004

Suomi/Finland

Erikoishammaslääkärin tutkinto, suu- ja leuka-kirurgia / Specialtandläkar-examen, oral och maxillofacial kirurgi

—	Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet

—	Oulun yliopisto

—	Turun yliopisto

1 januari 1994

Sverige

Bevis om specialist-kompetens i tandsystemets kirurgiska sjukdomar

Socialstyrelsen

1 januari 1994

United Kingdom

Certificate of completion of specialist training in oral surgery

Competent authority recognised for this purpose

28 januari 1980

V.4 VETERINÄR

5.4.1 Utbildningsplan för veterinärer

Utbildningsplanen som leder fram till förvärv av examensbevis för veterinärer skall omfatta minst nedanstående ämnen.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

Grundläggande ämnen

Särskilda ämnen

a)	Grundläggande vetenskaper

b)	Kliniska vetenskaper

c)	Animalisk produktion

d)	Livsmedelshygien

—

fysik

—

kemi

—

zoologi

—

botanik

—	biomatematik

—	anatomi (inklusive histologi och embryologi)

—

fysiologi

—

biokemi

—

genetik

—	farmakologi

—

farmaci

—	toxikologi

—	mikrobiologi

—	immunologi

—	epidemiologi

—

yrkesetik

—

obstetrik

—	patologi (inklusive patologisk anatomi)

—	parasitologi

—	klinisk medicin och kirurgi (inklusive anestesiologi)

—	klinisk undervisning om olika husdjur, fjäderfä och andra djurarter

—	förebyggande medicin

—

radiologi

—	fortplantning och fortplantningsrubbningar

—	medicin och hälsoskydd inom det allmänna veterinärväsendet

—	veterinärlagstiftning och rättsmedicin

—	terapeutik

—	propedeutik

—	animalisk produktion

—	animalisk näringslära

—

agronomi

—	lantbruksekonomi

—	kreatursuppfödning

—	veterinärhygien

—	djuretologi och djurskydd

—	inspektion och kontroll av animaliska livsmedel eller livsmedel av animaliskt ursprung

—	livsmedelshygien och -teknologi

—	praktiskt arbete (inklusive praktiskt arbete på slakterier och andra ställen för hantering av livsmedel)

Den praktiska utbildningen får ske i form av en praktikperiod, förutsatt att denna sker på heltid och under den behöriga myndighetens direkta tillsyn och inte överstiger sex månader inom ramen för en sammanlagd studietid på fem år.

Fördelningen av den teoretiska och praktiska utbildningen på de olika ämnesgrupperna skall avvägas och samordnas på sådant sätt att kunskaper och erfarenheter kan förvärvas på ett sätt som gör det möjligt för veterinären att utföra alla sina uppgifter.

5.4.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för veterinärer

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer examensbeviset

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Diploma van dierenarts / Diplôme de docteur en médecine vétérinaire

—	De universiteiten/ Les universités

—	De bevoegde Examencommissie van de Vlaamse Gemeenschap / Le Jury compétent d'enseignement de la Communauté française

21 december 1980

Česká republika

—	Diplom o ukončení studia ve studijním programu veterinární lékařství (doktor veterinární medicíny, MVDr.)

—	Diplom o ukončení studia ve studijním programu veterinární hygiena a ekologie (doktor veterinární medicíny, MVDr.)

Veterinární fakulta univerzity v České republice

1 maj 2004

Danmark

Bevis for bestået kandidateksamen i veterinærvidenskab

Kongelige Veterinær- og Landbohøjskole

21 december 1980

Deutschland

Zeugnis über das Ergebnis des Dritten Abschnitts der Tierärztlichen Prüfung und das Gesamtergebnis der Tierärztlichen Prüfung

Der Vorsitzende des Prüfungsausschusses für die Tierärztliche Prüfung einer Universität oder Hochschule

21 december 1980

Eesti

Diplom: täitnud veterinaarmeditsiini õppekava

Eesti Põllumajandusülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Πτυχίo Κτηνιατρικής

Πανεπιστήμιο Θεσσαλονίκης και Θεσσαλίας

1 januari 1981

España

Título de Licenciado en Veterinaria

—	Ministerio de Educación y Cultura

—	El rector de una Universidad

1 januari 1986

France

Diplôme d'État de docteur vétérinaire

21 december 1980

Ireland

—	Diploma of Bachelor in/of Veterinary Medicine (MVB)

—	Diploma of Membership of the Royal College of Veterinary Surgeons (MRCVS)

21 december 1980

Italia

Diploma di laurea in medicina veterinaria

Università

Diploma di abilitazione all'esercizio della medicina veterinaria

1 januari 1985

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής Kτηνιάτρου

Κτηνιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

Veterinārārsta diploms

Latvijas Lauksaimniecības Universitāte

1 maj 2004

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas (veterinarijos gydytojo (DVM))

Lietuvos Veterinarijos Akademija

1 maj 2004

Luxembourg

Diplôme d'État de docteur en médecine vétérinaire

Jury d'examen d'État

21 december 1980

Magyarország

Állatorvos doktor oklevél – dr. med. vet.

Szent István Egyetem Állatorvos-tudományi Kar

1 maj 2004

Malta

Liċenzja ta' Kirurgu Veterinarju

Kunsill tal-Kirurġi Veterinarji

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met goed gevolg afgelegd diergeneeskundig/veeartsenijkundig examen

21 december 1980

Österreich

—	Diplom-Tierarzt

—	Magister medicinae veterinariae

Universität

—	Doktor der Veterinärmedizin

—	Doctor medicinae veterinariae

—	Fachtierarzt

1 januari 1994

Polska

Dyplom lekarza weterynarii

1.	Szkoła Główna Gospodarstwa Wiejskiego w Warszawie

2.	Akademia Rolnicza we Wrocławiu

3.	Akademia Rolnicza w Lublinie

4.	Uniwersytet Warmińsko-Mazurski w Olsztynie

1 maj 2004

Portugal

Carta de curso de licenciatura em medicina veterinária

Universidade

1 januari 1986

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje strokovni naslov ”doktor veterinarske medicine/doktorica veterinarske medicine”

Univerza

Spričevalo o opravljenem državnem izpitu s področja veterinarstva

1 maj 2004

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”doktor veterinárskej medicíny” (”MVDr.”)

Univerzita veterinárskeho lekárstva

1 maj 2004

Suomi/Finland

Eläinlääketieteen lisensiaatin tutkinto / Veterinärmedicine licentiatexamen

Helsingin yliopisto/ Helsingfors universitet

1 januari 1994

Sverige

Veterinärexamen

Sveriges Lantbruksuniversitet

1 januari 1994

United Kingdom

1.	Bachelor of Veterinary Science (BVSc)

1.	University of Bristol

21 december 1980

2.	Bachelor of Veterinary Science (BVSc)

2.	University of Liverpool

3.	Bachelor of Veterinary Medicine (BvetMB)

3.	University of Cambridge

4.	Bachelor of Veterinary Medicine and Surgery (BVM&S)

4.	University of Edinburgh

5.	Bachelor of Veterinary Medicine and Surgery (BVM&S)

5.	University of Glasgow

6.	Bachelor of Veterinary Medicine (BvetMed)

6.	University of London

5.5.1 Utbildningsplan för barnmorskor (utbildning I och II)

Utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor består av följande två delar:

A.	TEORETISK OCH TEKNISK UNDERVISNING

a)	Allmänna ämnen

b)	Ämnen som är specifika för verksamhet som barnmorska

—	grunderna i anatomi och fysiologi

—	grunderna i patologi

—	grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi

—	grunderna i biofysik, biokemi och radiologi

—	barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), särskilt med avseende på nyfödda barn

—	hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, tidig sjukdomsdiagnos

—	näringslära och dietetik, särskilt med avseende på kvinnor, nyfödda barn och spädbarn

—	grunderna i sociologi och socialmedicinska spörsmål

—	grunderna i farmakologi

—

psykologi

—	pedagogik, principer och metoder

—	hälso- och sjukvårdslagstiftning, sociallagstiftning samt hälso- och sjukvårdens uppbyggnad

—	yrkesetik och lagstiftning som rör yrket

—	sex- och samlevnadsundervisning och familjeplanering

—	moderns och spädbarnets rättsskydd

—	anatomi och fysiologi

—	embryologi och fosterutveckling

—	graviditet, förlossning och barnsängsperiod

—	gynekologisk och obstetrisk patologi

—	förberedelser inför förlossning och föräldraskap, inklusive psykologiska aspekter

—	förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om och användning av teknisk utrustning inom obstetriken)

—	analgesi, anestesiologi och intensivvård

—	det nyfödda barnets fysiologi och patologi

—	vård av och tillsyn över det nyfödda barnet

—	psykologiska och sociala faktorer

B.	PRAKTISK OCH KLINISK UTBILDNING

Denna utbildning skall ges under lämplig handledning:

—	Rådgivning till gravida kvinnor omfattande minst 100 undersökningar före förlossning.

—	Övervakning och vård av minst 40 kvinnor under förlossning.

—	Eleven skall ha skött minst 40 förlossningar; i de fall då detta antal inte kan uppnås, kan antalet minskas till lägst 30 under förutsättning att eleven aktivt deltar vid ytterligare 20 förlossningar.

—	Aktiv medverkan vid sätesförlossningar. I de fall då detta inte är möjligt får praktiken ske i en simulerad situation.

—

Utförande av episiotomi och förtrogenhet med suturering. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Det praktiska utförandet av suturering innefattar suturering av såret efter episiotomi och enkel perineal laceration. Detta får ske i en simulerad situation, om det är absolut nödvändigt.

—	Övervakning och vård av 40 kvinnor med komplikationer före, under eller efter förlossningen.

—	Övervakning och vård (inklusive undersökning) av minst 100 kvinnor efter förlossningen och av friska nyfödda barn.

—	Övervakning och vård av nyfödda som kräver specialvård inklusive de barn som är för tidigt eller för sent födda, underviktiga eller sjuka barn.

—	Vård av kvinnor med gynekologiska och obstetriska besvär.

—	Förtrogenhet med vård av patienter med medicinska och kirurgiska sjukdomar. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik.

Den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) skall avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbildningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) skall ha formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrättningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under denna utbildning skall barnmorskeeleverna ta del i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De skall informeras om det ansvar som gäller för verksamhet som barnmorska.

5.5.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för barnmorskor

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Diploma van vroedvrouw / Diplôme d'accoucheuse

—	De erkende opleidingsinstituten / Les établissements d'enseignement

—	De bevoegde Examen- commissie van de Vlaamse Gemeenschap / Le Jury compétent d'enseignement de la Communauté française

Vroedvrouw / Accoucheuse

23 januari 1983

Česká republika

Diplom o ukončení studia ve studijním programu ošetřovatelství ve studijním oboru porodní asistentka (bakalář, Bc.)

—	Vysvědčení o státní závěrečné zkoušce

1.	Vysoká škola zřízená nebo uznaná státem

Porodní asistentka/porodní asistent

1 maj 2004

Diplom o ukončení studia ve studijním oboru diplomovaná porodní asistentka (diplomovaný specialista, DiS).

—	Vysvědčení o absolutoriu

2.	Vyšší odborná škola zřízená nebo uznaná státem

Danmark

Bevis for bestået jordemodereksamen

Danmarks jordemoderskole

Jordemoder

23 januari 1983

Deutschland

Zeugnis über die staatliche Prüfung für Hebammen und Entbindungspfleger

Staatlicher Prüfungsausschuss

—

Hebamme

—	Entbindungspfleger

23 januari 1983

Eesti

Diplom ämmaemanda erialal

1.	Tallinna Meditsiinikool

2.	Tartu Meditsiinikool

—

Ämmaemand

1 maj 2004

Ελλάς

1.	Πτυχίο Τμήματος Τμήματος Μαιευτικής Τεχνολογικών Εκπαιδευτικών Ιδρυμάτων (Τ.Ε.Ι.)

1.	Τεχνολογικά Εκπαιδευτικά Ιδρύματα (Τ.Ε.Ι.)

—

Μαία

—

Μαιευτής

23 januari 1983

2.	Πτυχίο του Τμήματος Μαιών της Ανωτέρας Σχολής Στελεχών Υγείας και Κοινων. Πρόνοιας (ΚΑΤΕΕ)

2.	ΚΑΤΕΕ Υπουργείου Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων

3.	Πτυχίο Μαίας Ανωτέρας Σχολής Μαιών

3.	Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας

España

—	Título de matrona

—	Título de asistente obstétrico (matrona)

—	Título de enfermería obstétrica-ginecológica

Ministerio de Educación y Cultura

—

Matrona

—	Asistente obstétrico

1 januari 1986

France

Diplôme de sage-femme

L'Etat

Sage-femme

23 januari 1983

Ireland

Certificate in Midwifery

An Board Altranais

Midwife

23 januari 1983

Italia

Diploma d'ostetrica

Scuole riconosciute dallo Stato

Ostetrica

23 januari 1983

Κύπρος

Δίπλωμα στο μεταβασικό πρόγραμμα Μαιευτικής

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένη Μαία

1 maj 2004

Latvija

Diploms par vecmātes kvalifikācijas iegūšanu

Māsu skolas

Vecmāte

1 maj 2004

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas, nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją, ir profesinės kvalifikacijos pažymėjimas, nurodantis suteiktą akušerio profesinę kvalifikaciją

—	Pažymėjimas, liudijantis profesinę praktiką akušerijoje

1.	Universitetas

Akušeris

1 maj 2004

Aukštojo mokslo diplomas (neuniversitetinės studijos), nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją, ir profesinės kvalifikacijos pažymėjimas, nurodantis suteiktą akušerio profesinę kvalifikaciją

—	Pažymėjimas, liudijantis profesinę praktiką akušerijoje

Kolegija

3.	Aukštojo mokslo diplomas (neuniversitetinės studijos), nurodantis suteiktą akušerio profesinę kvalifikaciją

Kolegija

Luxembourg

Diplôme de sage-femme

Ministère de l'éducation nationale, de la formation professionnelle et des sports

Sage-femme

23 januari 1983

Magyarország

Szülésznő bizonyítvány

Iskola/főiskola

Szülésznő

1 maj 2004

Malta

Lawrja jew diploma fl- Istudji tal-Qwiebel

Universita’ ta' Malta

Qabla

1 maj 2004

Nederland

Diploma van verloskundige

Door het Ministerie van Volksgezondheid, Welzijn en Sport erkende opleidingsinstellingen

Verloskundige

23 januari 1983

Österreich

Hebammen-Diplom

—	Hebammenakademie Bundeshebammenlehranstalt

Hebamme

1 januari 1994

Polska

Dyplom ukończenia studiów wyższych na kierunku położnictwo z tytułem ”magister położnictwa”

1.	Uniwersytet Medyczny

2.	Collegium Medicum Uniwersytetu Jagiellońskiego

Położna

1 maj 2004

Portugal

1.	Diploma de enfermeiro especialista em enfermagem de saúde materna e obstétrica

1.	Ecolas de Enfermagem

Enfermeiro especialista em enfermagem de saúde materna e obstétrica

1 januari 1986

2.	Diploma/carta de curso de estudos superiores especializados em enfermagem de saúde materna e obstétrica

2.	Escolas Superiores de Enfermagem

3.	Diploma (do curso de pós-licenciatura) de especialização em enfermagem de saúde materna e obstétrica

—	Escolas Superiores de Enfermagem

—	Escolas Superiores de Saúde

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje strokovni naslov ”diplomirana babica/diplomirani babičar”

Univerza

2.	Visoka strokovna šola

diplomirana babica/diplomirani babičar

1 maj 2004

Slovensko

1.	Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”bakalár z pôrodnej asistencie” (”Bc.”)

2.	Absolventský diplom v študijnom odbore diplomovaná pôrodná asistentka

1.	Vysoká škola

Pôrodná asistentka

1 maj 2004

Suomi/Finland

1.	Kätilön tutkinto/barnmorskeexamen

1.	Terveydenhuoltooppilaitokset/hälsovårdsläroanstalter

Kätilö / Barnmorska

1 januari 1994

2.	Sosiaali- ja terveysalan ammattikorkeakoulututkinto, kätilö (AMK)/ yrkeshögskoleexamen inom hälsovård och det sociala området, barnmorska (YH)

2.	Ammattikorkeakoulut/ Yrkeshögskolor

Sverige

Barnmorskeexamen

Universitet eller högskola

Barnmorska

1 januari 1994

United Kingdom

Statement of registration as a Midwife on part 10 of the register kept by the United Kingdom Central Council for Nursing, Midwifery and Health visiting

Various

Midwife

23 januari 1983

V.6 FARMACEUT

5.6.1 Utbildningsplan för farmaceuter

—	växt- och djurbiologi

—

fysik

—	allmän och oorganisk kemi

—	organisk kemi

—	analytisk kemi

—	farmaceutisk kemi inklusive läkemedelsanalys

—	allmän och tillämpad biokemi (medicinsk)

—	anatomi och fysiologi; medicinsk terminologi

—	mikrobiologi

—	farmakologi och farmakoterapi

—	farmaceutisk teknologi

—	toxikologi

—	farmakognosi

—	lagstiftning och eventuellt yrkesetik

Vid avvägningen mellan teoretisk och praktisk utbildning skall för varje ämne i utbildningsplanen tillräckligt stor vikt läggas vid den teoretiska delen så att utbildningens akademiska karaktär bibehålls.

5.6.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för farmaceuter

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer examensbeviset

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Diploma van apotheker / Diplôme de pharmacien

—	De universiteiten/ Les universités

—	De bevoegde Examencommissie van de Vlaamse Gemeenschap/ Le Jury compétent d'enseignement de la Communauté française

1 oktober 1987

Česká republika

Diplom o ukončení studia ve studijním programu farmacie (magistr, Mgr.)

Farmaceutická fakulta univerzity v České republice

Vysvědčení o státní závěrečné zkoušce

1 maj 2004

Danmark

Bevis for bestået farmaceutisk kandidateksamen

Danmarks Farmaceutiske Højskole

1 oktober 1987

Deutschland

Zeugnis über die Staatliche Pharmazeutische Prüfung

Zuständige Behörden

1 oktober 1987

Eesti

Diplom proviisori õppekava läbimisest

Tartu Ülikool

1 maj2004

Ελλάς

Άδεια άσκησης φαρμακευτικού επαγγέλματος

Νομαρχιακή Αυτοδιοίκηση

1 oktober 1987

España

Título de licenciado en farmacia

—	Ministerio de Educación y Cultura

—	El rector de una Universidad

1 oktober 1987

France

—	Diplôme d'État de pharmacien

—	Diplôme d'État de docteur en pharmacie

Universités

1 oktober 1987

Ireland

Certificate of Registered Pharmaceutical Chemist

1 oktober 1987

Italia

Diploma o certificato di abilitazione all'esercizio della professione di farmacista ottenuto in seguito ad un esame di Stato

Università

1 november 1993

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής Φαρμακοποιού

Συμβούλιο Φαρμακευτικής

1 maj 2004

Latvija

Farmaceita diploms

Universitātes tipa augstskola

1 maj 2004

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas, nurodantis suteiktą vaistininko profesinę kvalifikaciją

Universitetas

1 maj 2004

Luxembourg

Diplôme d'État de pharmacien

Jury d'examen d'État + visa du ministre de l'éducation nationale

1 oktober 1987

Magyarország

Okleveles gyógyszerész oklevél (magister pharmaciae, abbrev: mag. pharm)

Egyetem

1 maj 2004

Malta

Lawrja fil-farmaċija

Universita’ ta' Malta

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met goed gevolg afgelegd apothekersexamen

Faculteit Farmacie

1 oktober 1987

Österreich

Staatliches Apothekerdiplom

Bundesministerium für Arbeit, Gesundheit und Soziales

1 oktober 1994

Polska

Dyplom ukończenia studiów wyższych na kierunku farmacja z tytułem magistra

1.	Akademia Medyczna

2.	Uniwersytet Medyczny

3.	Collegium Medicum Uniwersytetu Jagiellońskiego

1 maj 2004

Portugal

Carta de curso de licenciatura em Ciências Farmacêuticas

Universidades

1 oktober 1987

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje strokovni naziv ”magister farmacije/ magistra farmacije”

Univerza

Potrdilo o opravljenem strokovnem izpitu za poklic magister farmacije/magistra farmacije

1 maj 2004

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”magister farmácie” (”Mgr.”)

Vysoká škola

1 maj 2004

Suomi/Finland

Proviisorin tutkinto / Provisorexamen

—	Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet

—	Kuopion yliopisto

1 oktober 1994

Sverige

Apotekarexamen

Uppsala universitet

1 oktober 1994

United Kingdom

Certificate of Registered Pharmaceutical Chemist

1 oktober 1987

V.7 ARKITEKT

5.7.1 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som erkänts i enlighet med artikel 46

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer examensbeviset

Referensläsår

België/ Belgique/ Belgien

1.	Architect / Architecte

2.	Architect / Architecte

Architect

4.	Architect / Architecte

5.	Architect / Architecte

6.	Burgelijke ingenieur-architect

1.	Nationale hogescholen voor architectuur

2.	Hogere-architectuur-instituten

3.	Provinciaal Hoger Instituut voor Architectuur te Hasselt

4.	Koninklijke Academies voor Schone Kunsten

5.	Sint-Lucasscholen

6.	Faculteiten Toegepaste Wetenschappen van de Universiteiten

6.	”Faculté Polytechnique” van Mons

1988/1989

1.	Architecte / Architect

2.	Architecte / Architect

Architect

4.	Architecte / Architect

5.	Architecte / Architect

6.	Ingénieur-civil –architecte

1.	Écoles nationales supérieures d'architecture

2.	Instituts supérieurs d'architecture

3.	École provinciale supérieure d'architecture de Hasselt

4.	Académies royales des Beaux-Arts

5.	Écoles Saint-Luc

6.	Facultés des sciences appliquées des universités

6.	Faculté polytechnique de Mons

Danmark

Arkitekt cand. arch.

—	Kunstakademiets Arkitektskole i København

—	Arkitektskolen i Århus

1988/1989

Deutschland

Diplom-Ingenieur,

Diplom-Ingenieur Univ.

—	Universitäten (Architektur/Hochbau)

—	Technische Hochschulen (Architektur/Hochbau)

—	Technische Universitäten (Architektur/Hochbau)

—	Universitäten-Gesamthochschulen (Architektur/Hochbau)

—	Hochschulen für bildende Künste

—	Hochschulen für Künste

1988/1989

Diplom-Ingenieur,

Diplom-Ingenieur FH

—	Fachhochschulen (Architektur/Hochbau) (1)

—	Universitäten-Gesamthochschulen (Architektur/Hochbau) bei entsprechenden Fachhochschulstudiengängen

(1)	Diese Diplome sind je nach Dauer der durch sie abgeschlossenen Ausbildung gemäß Artikel 47 Absatz 1 anzuerkennen.

Eλλάς

Δίπλωμα αρχιτέκτονα — μηχανικού

—	Εθνικό Μετσόβιο Πολυτεχνείο (ΕΜΠ), τμήμα αρχιτεκτόνων — μηχανικών

—	Αριστοτέλειο Πανεπιστήμιο Θεσσαλονίκης (ΑΠΘ), τμήμα αρχιτεκτόνων — μηχανικών της Πολυτεχνικής σχολής

Βεβαίωση που χορηγεί το Τεχνικό Επιμελητήριο Ελλάδας (ΤΕΕ) και η οποία επιτρέπει την άσκηση δραστηριοτήτων στον τομέα της αρχιτεκτονικής

1988/1989

España

Título oficial de arquitecto

Rectores de las universidades enumeradas a continuación:

—	Universidad politécnica de Cataluña, escuelas técnicas superiores de arquitectura de Barcelona o del Vallès;

—	Universidad politécnica de Madrid, escuela técnica superior de arquitectura de Madrid;

—	Universidad politécnica de Las Palmas, escuela técnica superior de arquitectura de Las Palmas;

—	Universidad politécnica de Valencia, escuela técnica superior de arquitectura de Valencia;

—	Universidad de Sevilla, escuela técnica superior de arquitectura de Sevilla;

—	Universidad de Valladolid, escuela técnica superior de arquitectura de Valladolid;

—	Universidad de Santiago de Compostela, escuela técnica superior de arquitectura de La Coruña;

—	Universidad del País Vasco, escuela técnica superior de arquitectura de San Sebastián;

—	Universidad de Navarra, escuela técnica superior de arquitectura de Pamplona;

—	Universidad de Alcalá de Henares, escuela politécnica de Alcalá de Henares;

—	Universidad Alfonso X El Sabio, centro politécnico superior de Villanueva de la Cañada;

—	Universidad de Alicante, escuela politécnica superior de Alicante;

—	Universidad Europea de Madrid;

—	Universidad de Cataluña, escuela técnica superior de arquitectura de Barcelona;

—	Universidad Ramón Llull, escuela técnica superior de arquitectura de La Salle;

—	Universidad S.E.K. de Segovia, centro de estudios integrados de arquitectura de Segovia.

1988/1989

1999/2000

1997/1998

1998/1999

1999/2000

1998/1999

1999/2000

France

1.	Diplôme d'architecte DPLG, y compris dans le cadre de la formation professionnelle continue et de la promotion sociale

1.	Le ministre chargé de l'architecture

1988/1989

2.	Diplôme d'architecte ESA

2.	École spéciale d'architecture de Paris

3.	Diplôme d'architecte ENSAIS

3.	Ecole nationale supérieure des arts et industries de Strasbourg, section architecture

Ireland

1.	Degree of Bachelor of Architecture (B.Arch. NUI)

1.	National University of Ireland to architecture graduates of University College Dublin

1988/1989

2.	Degree of Bachelor of Architecture (B.Arch.) (Previously, until 2002 — Degree standard diploma in architecture (Dip. Arch))

2.	Dublin Institute of Technology, Bolton Street, Dublin (College of Technology, Bolton Street, Dublin)

3.	Certificate of associateship (ARIAI)

3.	Royal Institute of Architects of Ireland

4.	Certificate of membership (MRIAI)

4.	Royal Institute of Architects of Ireland

Italia

Laurea in architettura

—	Università di Camerino

—	Università di Catania – Sede di Siracusa

—	Università di Chieti

—	Università di Ferrara

—	Università di Firenze

—	Università di Genova

—	Università di Napoli Federico II

—	Università di Napoli II

—	Università di Palermo

—	Università di Parma

—	Università di Reggio Calabria

—	Università di Roma ”La Sapienza”

—	Universtià di Roma III

—	Università di Trieste

—	Politecnico di Bari

—	Politecnico di Milano

—	Politecnico di Torino

—	Istituto universitario di architettura di Venezia

Diploma di abilitazione all'esercizo indipendente della professione che viene rilasciato dal ministero della Pubblica istruzione dopo che il candidato ha sostenuto con esito positivo l'esame di Stato davanti ad una commissione competente

1988/1989

Laurea in ingegneria edile – architettura

(Soltanto per i diplomi che sanciscono corsi iniziati nell'anno accademico 1998/1999)

—	Università dell'Aquilla

—	Università di Pavia

—	Università di Roma ”La Sapienza”

1998/1999

Laurea specialistica quinquennale in Architettura

(Soltanto per i diplomi che sanciscono corsi iniziati nell'anno accademico 2002/2003)

—	Prima Facoltà di Architettura dell'Università di Roma ”La Sapienza”

2002/2003

(Soltanto per i diplomi che saranno rilasciati a partire dall'anno accademico 2003/2004)

—	Università di Ferrara

—	Università di Genova

—	Università di Palermo

—	Politecnico di Milano

—	Politecnico di Bari

Nederland

1.	Het getuigschrift van het met goed gevolg afgelegde doctoraal examen van de studierichting bouwkunde, afstudeerrichting architectuur

1.	Technische Universiteit te Delft

Verklaring van de Stichting Bureau Architectenregister die bevestigt dat de opleiding voldoet aan de normen van artikel 46

1988/1989

2.	Het getuigschrift van het met goed gevolg afgelegde doctoraal examen van de studierichting bouwkunde, differentiatie architectuur en urbanistiek

2.	Technische Universiteit te Eindhoven

Het getuigschrift hoger beroepsonderwijs, op grond van het met goed gevolg afgelegde examen verbonden aan de opleiding van de tweede fase voor beroepen op het terrein van de architectuur, afgegeven door de betrokken examencommissies van respectievelijk:

—	de Amsterdamse Hogeschool voor de Kunsten te Amsterdam

—	de Hogeschool Rotterdam en omstreken te Rotterdam

—	de Hogeschool Katholieke Leergangen te Tilburg

—	de Hogeschool voor de Kunsten te Arnhem

—	de Rijkshogeschool Groningen te Groningen

—	de Hogeschool Maastricht te Maastricht

Österreich

1.	Diplom-Ingenieur, Dipl.-Ing.

1.	Technische Universität Graz (Erzherzog-Johann-Universität Graz)

1998/1999

2.	Dilplom-Ingenieur, Dipl.-Ing.

2.	Technische Universität Wien

3.	Diplom-Ingenieur, Dipl.-Ing.

3.	Universität Innsbruck (Leopold-Franzens-Universität Innsbruck)

4.	Magister der Architektur, Magister architecturae, Mag. Arch.

4.	Hochschule für Angewandte Kunst in Wien

5.	Magister der Architektur, Magister architecturae, Mag. Arch.

5.	Akademie der Bildenden Künste in Wien

6.	Magister der Architektur, Magister architecturae, Mag. Arch.

6.	Hochschule für künstlerishe und industrielle Gestaltung in Linz

Portugal

Carta de curso de licenciatura em Arquitectura

Para os cursos iniciados a partir do ano académico de 1991/1992

—	Faculdade de arquitectura da Universidade técnica de Lisboa

—	Faculdade de arquitectura da Universidade do Porto

—	Escola Superior Artística do Porto

—	Faculdade de Arquitectura e Artes da Universidade Lusíada do Porto

1988/1989

1991/1992

Suomi/Finland

Arkkitehdin tutkinto/Arkitektexamen

—	Teknillinen korkeakoulu /Tekniska högskolan (Helsinki)

—	Tampereen teknillinen korkeakoulu / Tammerfors tekniska högskola

—	Oulun yliopisto / Uleåborgs universitet

1998/1999

Sverige

Arkitektexamen

Chalmers Tekniska Högskola AB

Kungliga Tekniska Högskolan

Lunds Universitet

1998/1999

United Kingdom

1.	Diplomas in architecture

—	Universities

—	Colleges of Art

—	Schools of Art

Certificate of architectural education, issued by the Architects Registration Board.

The diploma and degree courses in architecture of the universities, schools and colleges of art should have met the requisite threshold standards as laid down in Article 46 of this Directive and in Criteria for validation published by the Validation Panel of the Royal Institute of British Architects and the Architects Registration Board.

EU nationals who possess the Royal Institute of British Architects Part I and Part II certificates, which are recognised by ARB as the competent authority, are eligible. Also EU nationals who do not possess the ARB-recognised Part I and Part II certificates will be eligible for the Certificate of Architectural Education if they can satisfy the Board that their standard and length of education has met the requisite threshold standards of Article 46 of this Directive and of the Criteria for validation.

1988/1989

2.	Degrees in architecture

2.	Universities

3.	Final examination

3.	Architectural Association

4.	Examination in architecture

4.	Royal College of Art

5.	Examination Part II

5.	Royal Institute of British Architects

(1) 1 januari 1983.

(2) 1 januari 1983.

(3) 1 augusti 1987, utom för personer som påbörjade utbildningen före detta datum.

(4) 31 december 1971.

(5) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982.

(6) 9 juli 1984.

(7) 3 december 1971.

(8) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982.

(9) 8 juli 1984.

BILAGA VI

Förvärvade rättigheter som gäller de yrken som erkänns på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

6.1 Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

Biologisk hematologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning
Danmark (1)	Klinisk blodtypeserologi
France	Hématologie
Luxembourg	Hématologie biologique
Portugal	Hematologia clínica

Dermatologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning
Ireland	Dermatology
Malta	Dermatoloġija
United Kingdom	Dermatology

Tropikmedicin Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning
Ireland	Tropical medicine
Italia	Medicina tropicale
Magyarország	Trópusi betegségek
Österreich	Spezifische Prophylaxe und Tropenhygiene
Polska	Medycyna transportu
Portugal	Medicina tropical
Slovensko	Tropická medicína
United Kingdom	Tropical medicine

Stomatologi Utbildningens minimilängd: 3 år
Land	Benämning
España	Estomatología
France	Stomatologie
Italia	Odontostomatologia
Luxembourg	Stomatologie
Portugal	Estomatologia

Venereologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning
Ireland	Genito-urinary medicine
Malta	Mediċina Uro-ġenetali
United Kingdom	Genito-urinary medicine

Gastroenterologisk kirurgi Utbildningens minimilängd: 5 år
Land	Benämning
Belgique/België/Belgien (2)	Chirurgie abdominale / Heelkunde op het abdomen
Danmark	Kirurgisk gastroenterologi eller kirurgiske mave-tarmsygdomme
España	Cirugía del aparato digestivo
France	Chirurgie viscérale et digestive
Italia	Chirurgia dell'apparato digestivo
Lietuva	Abdominalinė chirurgija
Luxembourg	Chirurgie gastro-entérologique
Slovenija	Abdominalna kirurgija
Suomi/Finland	Gastroenterologinen kirurgia / Gastroenterologisk kirurgi

Olycksfallsmedicin Utbildningens minimilängd: 5 år
Land	Benämning
Česká republika	Traumatologie Urgentní medicína
Ireland	Emergency medicine
Magyarország	Traumatológia
Malta	Mediċina tal-Aċċidenti u l-Emerġenza
Polska	Medycyna ratunkowa
Slovensko	Úrazová chirurgia
United Kingdom	Accident and emergency medicine

Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare) (3) Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning
Belgique/België/Belgien	Stomatologie et chirurgie orale et maxillo-faciale / Stomatologie en mond-, kaak- en aangezichtschirurgie
Deutschland	Mund-, Kiefer- und Gesichtschirurgie
Ireland	Oral and maxillo-facial surgery
Κύπρος	Στοματο-Γναθο-Προσωποχειρουργική
Luxembourg	Chirurgie dentaire, orale et maxillo-faciale
Magyarország	Arc-állcsont-szájsebészet
Malta	Kirurġija tal-għadam tal-wiċċ
Suomi/Finland	Suu- ja leukakirurgia / Oral och maxillofacial kirurgi
United Kingdom	Oral and maxillo-facial surgery

Klinisk neurofysiologi Utbildningens minimilängd: 4 år
Land	Benämning
Danmark	Klinisk neurofysiologi
España	Neurofisiologia clínica
Ireland	Clinical neurophysiology
Malta	Newrofiżjoloġija Klinika
Suomi/Finland	Kliininen neurofysiologia / Klinisk neurofysiologi
Sverige	Klinisk neurofysiologi
United Kingdom	Clinical neurophysiology

6.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som omfattas av de förvärvade rättigheter som avses i artikel 45.1

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

België/Belgique/Belgien

—	Examensbevis som utfärdas av de statliga arkitekthögskolorna eller de statliga arkitekturinstituten (architecte-architect)

—	Examensbevis som utfärdas av arkitekthögskolan i Hasselt (architect)

—	Examensbevis som utfärdas av de Kungliga Konstakademierna (architecte – architect)

—	Examensbevis som utfärdas av ”Saint-Luc-skolorna” (architecte – architect)

—	Universitetsdiplom för civilingenjörer, tillsammans med ett intyg om fullgjord provtjänstgöring från den arkitektsammanslutning som ger innehavaren rätten att använda yrkestiteln arkitekt (architecte – architect)

—	Examensbevis i arkitektur som utfärdas av den centrala eller statliga examensnämnden för arkitektur (architecte – architect)

—	Examensbevis för civilingenjörer/arkitekter och arkitekt/ingenjörsbetyg som utfärdas vid fakulteterna för tillämpad vetenskap vid universiteten och av Faculté Polytechnique i Mons (ingénieur–architecte, ingénieur-architect)

1987/1988

Česká republika

—

– Examensbevis som utfärdats av fakulteterna vid ”České vysoké učení technické”(Tjeckiens tekniska universitet i Prag):

"Vysoká škola architektury a pozemního stavitelství (högskolan för arkitektur och byggnadskonstruktion) (fram till 1951),

”Fakulta architektury a pozemního stavitelství” (fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion) (1951-1960)

”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1960) inom följande ämnesområden: byggnadskonstruktion och byggnader, byggnadskonstruktion, konstruktion och arkitektur, arkitektur (inklusive fysisk planering), konstruktionsarbeten och byggande för industri- och jordbruksproduktion, eller i programmet för civilingenjörsstudier inom ämnesområdet byggnadskonstruktion och arkitektur,

”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1976) inom följande ämnesområden: arkitektur, fysisk planering, eller inom studieprogrammet arkitektur och fysisk planering inom följande ämnesområden: arkitektur, arkitekturplaneringsteori, fysisk planering, arkitekturhistoria och återuppbyggnad av historiska monument, eller arkitektur och byggnadskonstruktion,

—	Examensbevis som utfärdats av "Vysoká škola technická Dr. Edvarda Beneše (fram till 1951) inom området arkitektur och konstruktion,

—	Examensbevis som utfärdats av "Vysoká škola stavitelství v Brně (1951-1956) inom området arkitektur och konstruktion,

—	Examensbevis som utfärdas av ”Vysoké učení technické v Brně”, par la "Fakulta architektury (fakulteten för arkitektur) (från 1956) inom ämnesområdet arkitektur och fysisk planering eller av "Fakulta stavební (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1956) inom ämnesområdet konstruktion,

—	Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola báňská – Technická univerzita Ostrava”, "Fakulta stavební (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1997) inom ämnesområdet byggnader och arkitektur eller inom ämnesområdet civilingenjörsstudier,

—	Examensbevis som utfärdas av ”Technická univerzita v Liberci”, ”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1994) inom studieprogrammet arkitektur och fysisk planering inom ämnesområdet arkitektur,

—	Examensbevis som utfärdas av ”Akademie výtvarných umění v Praze” inom studieprogrammet för konst inom ämnesområdet arkitekturplanering,

—	Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola umělecko-průmyslová v Praze” inom studieprogrammet för konst inom ämnesområdet arkitektur,

—	Intyg om den auktorisering som utfärdas av ”Česká komora architektů” utan någon specificering av området eller inom området byggnadskonstruktion.

2006 /2007

Danmark

—	Examensbevis som utfärdas av statens arkitektskolor i Köpenhamn och Århus (architekt)

—	Registreringsbevis utfärdade av arkitektnämnden i enlighet med lag nr 202 av den 28 maj 1975 (registreret arkitekt)

—

Examensbevis utfärdade av civilingenjörshögskolorna (bygningskonstruktør), tillsammans med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

1987/1988

Deutschland

—	Examensbevis som utfärdas av konstakademierna (Dipl.-Ing., Architekt (HfbK)

—

Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Technische Hochschulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid tekniska högskolor, arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid universitet, och, i den mån dessa anstalter har sammanslagits till Gesamthochschulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen (Dipl.-Ing. och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa examensbevis)

—

Examensbevis som utfärdats av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Fachhochsulen och, i den mån som dessa anstalter har sammanslagits till Gesamthochschulen, av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen, när studietiden är kortare än fyra år men minst tre år, tillsammans med ett certifikat som styrker en fyraårig yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och som utfärdats av yrkesorganisationen i enlighet med artikel 47.1 (Ingénieur grad. och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa examensbevis)

—

Examensbevis (Prüfungszeugnisse) som utfärdats före den 1 januari 1973 av arkitekturinstitutionerna vid Ingenieurschulen och vid Werkkunstschulen, tillsammans med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

1987/1988

Eesti

—

– diplom arhitektuuri erialal, väljastatud Eesti Kunstiakadeemia arhitektuuri teaduskonna poolt alates 1996. aastast (examensbevis i arkitekturstudier som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid estniska konstakademin sedan 1996), väljastatud Tallinna Kunstiülikooli poolt 1989-1995 (utfärdades av konsthögskolan i Tallinn 1989-1995), väljastatud Eesti NSV Riikliku Kunstiinstituudi poolt 1951 - (utfärdades av statens konstinstitut i Estlands SSR 1951-1988).

2006/2007

Eλλάς

—	Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Metsovion Polytechnion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

—	Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Aristotelion Panepistimion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Metsovion Polytechnion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Artistotelion Panepistimion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion Thrakis, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion Patron, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

1987/1988

España

Den officiella arkitekttiteln (título oficial de arquitecto) tilldelad av departementet för utbildning och vetenskap eller av universiteten

1987/1988

France

—	Det statliga arkitektdiplomet, som utfärdats av utbildningsdepartementet fram till 1959 och sedan dess av kulturdepartementet (architecte DPLG)

—	Examensbevis som utfärdats av ”Ecole spéciale d'architecture” (architecte DESA)

—	Examensbevis som sedan 1955 utfärdats av arkitekturinstitutionen vid ”Ecole nationale supérieure des arts et industries de Strasbourg” (f.d. ”Ecole nationale d'ingénieurs de Strasbourg”) (architecte ENSAIS)

1987/1988

Ireland

—	”Bachelor of Architecture” som utfärdas av ”National University of Ireland” (B. Arch. N.U.I.) till dem som utexamineras i arkitektur vid ”University College” i Dublin

—	Examensbevis för arkitekter på universitetsnivå som utfärdas av ”College of Technology”, Bolton Street, Dublin (Diplom. Arch.)

—	Certifikat som associerad medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (A.R.I.A.I.)

—	Certifikat som medlem i”Royal Institute of Architects of Ireland” (M.R.I.A.I.)

1987/1988

Italia

—

”Laurea in architettura” utfärdade av universitet, tekniska högskolor och högskolorna för arkitektur i Venedig och Reggio Calabria, tillsammans med de examensbevis som berättigar innehavaren att självständigt utöva arkitektyrket, utfärdade av utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket (dott. architetto)

—

”Laurea in ingegneria” i byggnadskonstruktion som utfärdas av universitet och tekniska högskolor, tillsammans med de examensbevis som gör innehavaren berättigad att självständigt utöva ett yrke inom arkitekturområdet, utfärdade av utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket (dott. ing. Architetto ou dott. ing. in ingegneria civile)

1987/1988

Κύπρος

—	Βεβαίωση Εγγραφής στο Μητρώο Αρχιτεκτόνων που εκδίδεται από το Επιστημονικό και Τεχνικό Επιμελητήριο Κύπρου (intyg om registrering i arkitektregistret som utfärdas av Cyperns vetenskapliga och tekniska kammare (ETEK))

2006/2007

Latvija

—

”Arhitekta diploms”, ko izsniegusi Latvijas Valsts Universitātes Inženierceltniecības fakultātes Arhitektūras nodaļa līdz 1958. gadam, Rīgas Politehniskā Institūta Celtniecības fakultātes Arhitektūras nodaļa no 1958. gada līdz 1991.gadam, Rīgas Tehniskās Universitātes Arhitektūras fakultāte kopš 1991. gada, un ”Arhitekta prakses sertifikāts”, ko izsniedz Latvijas Arhitektu savienība (examensbevis för arkitekter, som utfärdades av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid Lettlands statliga universitet fram till 1958, av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid Rigas tekniska högskola 1958-1991 och som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid Rigas tekniska universitet sedan 1991, samt intyg om registrering som utfärdas av Lettlands arkitektförbund)

2006/2007

Lietuva

—	Examensbevis för ingenjörarkitekter/arkitekter som utfärdades av Kauno politechnikos institutas fram till 1969 (inžinierius architektas/architektas),

—

Examensbevis i arkitekt/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som utfärdats av Vilnius inžinerinis statybos institutas fram till 1990, av Vilniaus technikos universitetas fram till 1996 och av Vilnius Gedimino technikos universitetas sedan 1996 (architektas/architektūros bakalauras/architektūros magistras),

—	Examensbevis för specialstudier som utfärdats för avslutad kurs i arkitektur/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur av LTSR Valstybinis dailės institutas et par la Vilniaus dailės akademija sedan 1990 (architektūros kursas/architektūros bakalauras/architektūros magistras),

—	Examensbevis för kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som utfärdas av Kauno technologijos universitetas sedan 1997 (architektūros bakalauras/architektūros magistras);

Alla dessa examensbevis skall åtfäljas av det intyg om medlemskap utfärdat av intygskommittén som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område (certifierad arkitekt/Atestuotas architektas)

2006/2007

Magyarország

—	Examensbevis ”okleveles építészmérnök” (examensbevis för arkitekter, magisterexamen i arkitektur) som utfärdas av universiten,

—	Examensbevis ”okleveles építész tervező művész” (examensbevis för magisterexamen i arkitektur och i ingenjörsvetenskap) som utfärdas av universiten.

2006/2007

Malta

—	Perit: Lawrja ta' Perit utfärdas av Universita’ ta' Malta, vilket ger rätt till registrering som ”Perit”.

2006/2007

Nederland

—	Utbildningsbevis som anger att innehavaren har avlagt examen i arkitektur på universitetsnivå och som utfärdats av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna i Delft eller Eindhoven (bouwkundig ingenieur)

—	Examensbevis som utfärdas av arkitektakademier erkända av staten (architect)

—	Examensbevis som fram till 1971 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (Hoger Bouwkunstonderricht) (architect HBO)

—	Examensbevis som fram till 1970 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (voortgezet Bouwkunstonderricht) (architect VBO)

—	Utbildningsbevis som anger att personen i fråga har avlagt en examen som anordnas av arkitektrådet för ”Bond van Nederlandse Architecten” (nederländska arkitektförbundet, BNA) (architect)

—

Examensbevis från ”Stichtung Institut voor Architectuur” (stiftelsen ”Arkitekturinstitutet”) (IVA) som utfärdas efter fullgörande av en kurs som anordnas av denna stiftelse och tagit minst fyra år i anspråk (architect), tillsammans med ett utbildningsbevis från de behöriga myndigheterna om att personen i fråga har fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 44 i detta direktiv

—

Utbildningsbevis som utfärdas av de behöriga myndigheterna med uppgift om att vederbörande innan den 5 augusti 1985 avlade den examen på universitetsnivå, ”kandidaat in de bouwkunde”, som anordnas av de tekniska högskolorna i Delft eller Eindhoven, och att han eller hon under en tid av minst fem år omedelbart före den dagen utövade arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att den i enlighet med Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna verksamhet (architect)

—

Utbildningsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna enbart till personer som innan den 5 augusti 1985 uppnått 40 års ålder, vilket intygar att personen i fråga under en tid av minst fem år omedelbart före detta datum hade utövat arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att den i enlighet med Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna verksamhet (architect)

—

De utbildningsbevis som avses i sjunde och åttonde strecksatserna behöver inte längre erkännas från och med dagen för ikraftträdandet i Nederländerna av lagar och andra författningar som reglerar påbörjandet och utövandet av arkitektverksamhet med yrkesbeteckningen arkitekt, i den mån som dessa utbildningsbevis i enlighet med sådana bestämmelser inte ger tillstånd att utöva verksamheten med denna yrkestitel

1987/1988

Österreich

—

Examensbevis som utfärdas av de tekniska högskolorna i Wien och Graz liksom av institutionerna för arkitektur (Architektur), civilingenjörsstudier (Bauingenieurwesen Hochbau) och konstruktion (Wirtschaftingenieurwesen – Bauwesen) vid fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur vid universitetet i Innsbruck

—	Examensbevis som utfärdas av institutionen för mark- och vattenhushållning (Kulturtechnik und Wasserwirtschaft) vid lantbrukshögskolan

—	Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i Wien

—	Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstakademien i Wien

—	Examensbevis för diplomerade ingenjörer (Ing.), som utfärdas av tekniska högskolor, tekniska skolor eller tekniska byggnadsskolor, tillsammans med licensen ”Baumeister”, som intygar att innehavaren har minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike, vilket skall stadfästas i en examen

—	Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i Linz

—

Utbildningsbevis för utövande av yrket civilingenjör eller ingenjör med specialistinriktning på konstruktion (Hochbau, Bauwesen, Wirtschaftsingenieurwesen – Bauwesen, Kulturtechnik und Wasserwirtschaft), som utfärdas i enlighet med lagen om offentliga bygg- och anläggningstekniker (Ziviltechnikergesetz, BGBI, no 156/1994)

1997/1998

Polska

Examensbevis som utfärdats av fakulteterna för arkitektur vid:

—

Warszawas tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Warszawa (Politechnika Warszawska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt, magister nauk technicznych; inżynier architekt; inżyniera magistra architektury; magistra inżyniera architektury; magistra inżyniera architekta; magister inżynier architekt. (titel 1945-1948: inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel 1951–1956: inżynier architekt; titel 1954–1957, andra stadiet: inżyniera magistra architektury; titel 1957–1959: inżyniera magistra architektury; titel 1959–1964: magistra inżyniera architektury; titel 1964–1982: magistra inżyniera architekta; titel 1983–1990: magister inżynier architekt; titel sedan 1991: magistra inżyniera architekta)

—	Krakóws tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Kraków (Politechnika Krakowska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt (1945–1953 Bergshögskolan, tekniska fakulteten för arkitektur – Akademia Górniczo-Hutnicza, Politechniczny Wydział Architektury)

—

Wrocławs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Wrocław (Politechnika Wrocławska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt magister nauk technicznych; magister inżynier Architektury; magister inżynier architekt. (titel 1949-1964: inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel 1956–1964: magister inżynier architektury; titel sedan 1964: magister inżynier architekt)

—

Schlesiens tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Gliwice (Politechnika Śląska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt. (1945–1955, fakulteten för ingenjörsvetenskap och byggnadskonst – Wydział Inżynieryjno-Budowlany, titel: inżynier architekt; 1961–1969, fakulteten för industriell och allmän byggnadskonst – Wydział Budownictwa Przemysłowego i Ogólnego, titel: magister inżynier architekt; 1969–1976, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur – Wydział Budownictwa i Architektury, titel: magister inżynier architekt; sedan 1977, fakulteten för arkitektur – Wydział Architektury, titel: magister inżynier architekt och sedan 1995, titel: inżynier architekt)

—

Poznańs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Poznań (Politechnika Poznańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architektury; inżynier architekt; magister inżynier architekt (1945–1955, ingenjörsskolan, fakulteten för arkitektur – Szkoła Inżynierska, Wydział Architektury, titel: inżynier architektury; titel sedan 1978: magister inżynier architekt och sedan 1999: inżynier architekt)

—

Tekniska universitetet i Gdańsk, fakulteten för arkitektur i Gdańsk (Politechnika Gdańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt. (1945–1969 fakulteten för arkitektur – Wydział Architektury, 1969–1971 fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur – Wydział Budownictwa i Architektury, 1971–1981 Institutet för arkitektur och fysisk planering – Instytut Architektury i Urbanistyki, sedan 1981 fakulteten för arkitektur – Wydział Architektury)

—	Białystoks tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Białystok (Politechnika Białostocka, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt (1975–1989 Institutet för arkitektur – Instytut Architektury)

—

Tekniska universitetet i Łódź, fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsvetenskap i Łódź (Politechnika Łódzka, Wydział Budownictwa, Architektury i Inżynierii Środowiska); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt (1973–1993 fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur – Wydział Budownictwa i Architektury och sedan 1992 fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsvetenskap – Wydział Budownictwa, Architektury i Inżynierii Środowiska; titel: 1973-1978 inżynier architekt, sedan 1978 magister inżynier architekt)

—

Tekniska universitetet i Szczecin, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur i Szczecin (Politechnika Szczecińska, Wydział Budownictwa i Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt (1948–1954, Ingenjörshögskolan, fakulteten för arkitektur – Wyższa Szkoła Inżynierska, Wydział Architektury, titel: inżynier architekt, sedan 1970 magister inżynier architekt och sedan 1998 inżynier architekt)

Alla dessa examensbevis skall åtföljas av det intyg om medlemskap utfärdat av det behöriga regionala arkitektorganet i Polen som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område i Polen.

2006/2007

Portugal

—	Examensbeviset ”diploma do curso especial de arquitectura” utfärdat av konstakademierna i Lissabon och Porto

—	Arkitektdiplomet ”diploma de arquitecto” utfärdat av konstakademierna i Lissabon och Porto

—	Examensbeviset ”diploma do curso de arquitectura” utfärdat av de högre konstakademierna i Lissabon och Porto

—	Examensbeviset ”diploma de licenciatura em arquitectura” utfärdat av den högre konstakademien i Lissabon

—	Examensbeviset ”carta de curso de licenciatura em arquitectura” utfärdat av Lissabons tekniska universitet och av Portos universitet

—	Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den tekniska högskolan vid det tekniska universitetet i Lissabon

—	Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskapliga och tekniska fakulteten (de Engenharia) vid universitetet i Porto

—	Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskapliga och tekniska fakulteten vid universitetet i Coimbra

—	Civilingenjörsexamen med inriktning på produktion (licenciatura em engenharia civil, produção) utfärdat av universitetet i Minho

1987/1988

Slovenija

—

”Univerzitetni diplomirani inženir arhitekture/univerzitetna diplomirana inženirka arhitekture” (examensbevis i arkitektur från universitet) som utfärdas av fakulteten för arkitektur, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område,

—

Examensbevis från universitetet som utfärdas av tekniska fakulteter och är förenat med titeln ”univerzitetni diplomirani inženir (univ.dipl.inž.)/univerzitetna diplomirana inženirka”, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område.

2006/2007

Slovensko

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”architektúra a pozemné staviteľstvo”) som utfärdades av den slovakiska tekniska högskolan (Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1950–1952 (titel: Ing.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného staviteľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952-1960 (titel: Ing. arch.)

—

Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné staviteľstvo”) som utfärdades av fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného staviteľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952–1960 (titel: Ing.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961–1976, (titel: Ing. arch.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961–1976, (titel: Ing.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”stadsplanering” (”urbanizmus”) som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 1977–1997 (titel: Ing.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”architektúra a pozemné stavby”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava sedan 1998 (titel: Ing.)

—

Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion – specialisering: arkitektur” (”pozemné stavby – špecializácia: architektúra”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 2000–2001, (titel: Ing.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion och arkitektur” (”pozemné stavby a architektúra”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta – Slovenská technická univerzita) i Bratislava sedan 2001 (titel: Ing.)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av akademin för konst och formgivning (Vysoká škola výtvarných umení) i Bratislava sedan 1969 (titel: Akad. arch. fram till 1990; Mgr. 1990–1992; Mgr. arch. 1992–1996; Mgr. art. sedan 1997)

—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné staviteľstvo”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det tekniska universitetet (Stavebná fakulta,Technická univerzita) i Košice 1981–1991 (titel: Ing.)

Alla dessa examensbevis skall åtföljas av

—	Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska arkitektorganet (Slovenská komora architektov) i Bratislava utan någon specificering av området eller inom området ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) eller ”fysisk planering” (”územné plánovanie”)

—	Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska civilingenjörsorganet (Slovenská komora stavebných inžinierov) i Bratislava inom området byggnadskonstruktion (”pozemné stavby”)

2006/2007

Suomi/Finland

—	Examensbevis utfärdade av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna och universitet i Oulu (arkkitehti/arkitekt)

—	Examensbevis utfärdade av de tekniska instituten (rakennusarkkitehti/byggnadsarkitekt)

1997/1998

Sverige

—	Examensbevis utfärdade av Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan, Chalmers tekniska högskola och Lunds tekniska högskola vid universitetet i Lund (arkitekt, magisterexamen i arkitektur)

—	Bevis på medlemskap i Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), om studierna har bedrivits i en stat som omfattas av detta direktiv

1997/1998

United Kingdom

—

De behörighetsbevis som utfärdas efter avlagd examen vid:

—	Royal Institute of British Architects

—	arkitektursektionerna vid universitet, tekniska högskolor, ”colleges”, akademier (privata ”college”),

”Schools of Technology and Art” som den 10 juni 1985 var erkända av l'Architects Registration Council i Storbritannien för upptagande i registret (Architect)

—	Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkestiteln arkitekt med stöd av avsnitt 6.1 a, 6.1 b eller 6.1 d i ”l'Architects Registration Act” från 1931 (Architect)

—	Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkestiteln arkitekt med stöd av avsnitt 2 i ”l'Architects Registration Act” från 1938 (Architect)

1987/1988

(1) 1 januari 1983, utom för personer som påbörjat en utbildning före detta datum och som avslutat den senast under 1988.

(2) 1 januari 1983.

(3) Den utbildning som leder fram till ett examensbevis för specialister i tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare) skall innebära avslutad och godkänd grundutbildning för läkare (artikel 24) och även avslutad och godkänd grundutbildning för tandläkare (artikel 34).

BILAGA VII

Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1. Handlingar

a)	Intyg om medborgarskap.

Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån detta är nödvändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar skall de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten.

c)	Ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet, i de fall som avses i artikel 16, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat den utländske medborgaren kommer från.

När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, skall denna medlemsstat när det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av handlingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter skall tillhandahålla de begärda handlingarna inom två månader.

När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana handlingar som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed – eller i stater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete – som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från. Denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg som styrker äktheten av eden eller den högtidliga försäkran.

När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, skall den medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den utländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungsmedlemsstaten inte utfärdar sådana dokument, skall den mottagande medlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom två månader.

När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver

—	intyg angående sökandens ekonomiska ställning,

—	bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med deras yrkesansvar i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkringsskyddets villkor och omfattning,

skall denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta utfärdade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater.

2. Intyg

För att underlätta tillämpningen av avsnitt III kapitel III i detta direktiv får en medlemsstat föreskriva att personer som uppfyller utbildningsvillkoren samtidigt med de bevis över formella kvalifikationer skall förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som visar att dessa examensbevis är de som avses i detta direktiv.

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

1.	Den 7 mars 2002 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer (1). Förslaget grundar sig på artikel 40, artikel 47.1 och 47.2 första och tredje meningarna samt artikel 55 i EG-fördraget.

2.	Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 18 september 2002 (2).

3.	Europaparlamentet avgav sitt yttrande vid första behandlingen den 11 februari 2004 (3).

4.	Kommissionen lade fram ett ändrat förslag den 20 april 2004 (4).

5.	Rådet antog sin gemensamma ståndpunkt i enlighet med artikel 251 i EG-fördraget den 21 december 2004

II. SYFTE

Det övergripande syftet med förslaget är konsolidering och förenkling. Målet är att i ett enda direktiv konsolidera de tolv sektorsdirektiven som omfattar läkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinärer, barnmorskor, farmaceuter och arkitekter samt de tre direktiven om den generella ordningen i syfte att tillhandahålla ett enklare och tydligare regelverk för de berörda yrkesgrupperna. Utan att förändra de grundläggande villkoren och garantierna leder förslaget till en förenklad struktur och ett bättre fungerande system. Det innebär även att villkoren för gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster blir enklare än de villkor som gäller för etableringsfriheten för att därigenom bidra till större flexibilitet på arbets- och tjänstemarknaderna. Administrativ förenkling eftersträvas genom att ett antal befintliga kommittéer ersätts med en enda tillsynskommitté. Förslaget innehåller även ett antal bestämmelser rörande utökat samarbete mellan nationella förvaltningar och med kommissionen när det gäller att tillhandahålla information och råd till medborgarna och lösa problem.

III. GEMENSAM STÅNDPUNKT

Avdelning I – Allmänna bestämmelser

7.	Rådet har ersatt ”reglerade yrkesaktiviteter” i artikel 2.2 med ”ett reglerat yrke enligt artikel 3.1 a”, eftersom det första begreppet inte definieras i artikel 3 medan det senare begreppet definieras.

8.	För att förtydliga sambandet mellan detta direktiv och nu gällande direktiv som inte upphävs genom artikel 57 i förslaget (artikel 61 i den gemensamma ståndpunkten) (5) har rådet lagt till en ny punkt 3 i artikel 2 och ett nytt skäl i ingressen (skäl 37 i den gemensamma ståndpunkten.

Europaparlamentet har föreslagit en ny punkt 2a i artikel 2 som skulle utesluta notarius publicus från direktivets räckvidd. Rådet har inte godtagit denna ändring av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

I detta sammanhang har rådet godtagit andan i Europaparlamentets ändringsförslag 31 i skäl 31 (skäl 36 i den gemensamma ståndpunkten), samtidigt som det har anpassat lydelsen närmare till den i artikel 45 i EG-fördraget. Dessutom anser rådet det vara överflödigt att ange att ett direktiv inte påverkar tillämpningen av fördragets bestämmelser (artiklarna 45 och 39.4) och har därför strukit denna angivelse från skälet i fråga. Rådet anser också att det finns anledning att i ett separat skäl (skäl 38 i den gemensamma ståndpunkten) ta med hänvisningen till hälso- och konsumentskyddet.

10.

Europaparlamentet har föreslagit en ny artikel 2a, genom vilken direktivets räckvidd skulle utvidgas till att omfatta medborgare i tredjeland (ändring 36). Rådet har inte godtagit denna ändring av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. Av liknande skäl har rådet begränsat tillämpningen av artikel 2.2 till ”medborgare från medlemsstaterna”.

11.	I artikel 3.1 har rådet lagt till definitionerna d–h, varvid det har övertagit definitioner i redan befintliga direktiv. På liknande sätt har rådet lagt till ett ytterligare förtydligande av artikel 3.1 a och 3.2 och då använt lydelsen i artikel 1 i direktiv 92/51/EEG.

12.	Europaparlamentet har föreslagit att en definition av ”fria yrken” läggs till i artikel 3.1 (ändring 37). Rådet har inte godtagit denna ändring av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

13.	Europaparlamentet har föreslagit ett tillägg till artikel 3.3 (ändring 38). Rådet instämmer med kommissionen i att detta tillägg är överflödigt och har därför inte godtagit det.

14.

Europaparlamentet har föreslagit (ändring 39) att det i artikel 4.1 inte endast hänvisas till rättigheter utan även till skyldigheter. I sitt ändrade förslag godtar kommissionen i princip denna ändring, men föredrar att använda terminologin i direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG (”samma villkor”). I detta avseende har rådet följt kommissionen.

15.

Artikel 4.3 i kommissionens förslag avser en situation där den sökande i ursprungsmedlemsstaten är kvalificerad för ett yrke som i den mottagande medlemsstaten utgör en självständig verksamhetsdel av ett yrke som täcker ett bredare verksamhetsfält. Enligt artikeln skall erkännandet av den sökandes kvalifikationer ge denne rätt att utöva endast denna verksamhetsdel i den mottagande medlemsstaten om skillnaden inte kan kompenseras genom en kompensationsåtgärd enligt artikel 14. Rådet motsätter sig en skyldighet för medlemsstaterna att på detta sätt bevilja delvis tillgång till ett yrke och har därför strukit bestämmelsen. De ändringar av artikel 4.3 som Europaparlamentet har föreslagit (ändringarna 41 och 39) är därför inte längre nödvändiga. Rådet har även strukit artikel 48.1 andra stycket eftersom den inte längre är relevant med hänsyn till strykningen av artikel 4.3 (detta motsvarar Europaparlamentets ändring 112).

Avdelning II – Frihet att tillhandahålla tjänster

16.

De nuvarande direktiven om den generella ordningen innehåller inte särskilda bestämmelser avseende de villkor som gäller för tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster. Syftet med avdelning II i kommissionens förslag är att fastställa bestämmelser som klargör att mindre betungande villkor bör tillämpas för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster än de som gäller för rätten till etablering, i enlighet med domstolens rättspraxis. Rådet instämmer i detta mål, men har infört ett antal ändringar, huvudsakligen i syfte att uppnå en bättre jämvikt mellan underlättandet av temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster, å ena sidan, och det noggranna iakttagandet av skydd för folkhälsa och allmän säkerhet samt konsumentskydd, å andra sidan. Ändringarna förklaras mer detaljerat nedan.

17.

I artikel 5.2 föreslog kommissionen att en förutsättning för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster skulle vara att de inte varade längre än sexton veckor per år. Europaparlamentet har (ändringarna 45 och 4) föreslagit att denna förutsättning stryks. Rådet är enigt med Europaparlamentet om att det inte vore lämpligt med ett enda tidskriterium för alla yrken och alla omständigheter, och har därför valt en bestämmelse enligt vilken bedömningen av huruvida tillhandahållandet av tjänster är temporärt och tillfälligt skall göras från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet. Skäl 5 har anpassats i enlighet därmed.

18.

Artikel 5.1 b i förslaget innehåller ett villkor om att tjänsteleverantören skall ha utövat yrket under minst två år i etableringsmedlemsstaten, om yrket inte är reglerat i den medlemsstaten. Av konsumentskyddsskäl anser rådet att dessa två år bör omfattas av den närmast föregående tioårsperioden före tjänstens tillhandahållande. Det anser även att kravet på två år inte bör tillämpas om utbildningen och praktiken för yrket är reglerade, även om yrket i sig inte är reglerat i etableringsmedlemsstaten.

19.

I de fall där det temporära och tillfälliga tillhandahållandet av tjänster innebär tjänsteleverantörens fysiska närvaro i den mottagande medlemsstaten anser rådet att tjänsteleverantören av konsumentskydds- och konsumentsäkerhetsskäl bör omfattas av vissa disciplinära bestämmelser i den mottagande medlemsstaten. Med hänsyn till proportionaliteten begränsas i artikel 5.3 i den gemensamma ståndpunkten och i det åtföljande skälet (skäl 8 i den gemensamma ståndpunkten) de disciplinära bestämmelserna till sådana som är strikt nödvändiga.

20.

I artikel 6 a i förslaget ges temporära och tillfälliga tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat dispens från kraven i fråga om tillstånd, registrering eller medlemskap i en yrkesorganisation eller motsvarande organ i den mottagande medlemsstaten. För att disciplinära bestämmelser som gäller i den mottagande medlemsstaten vid behov lättare skall kunna tillämpas (se punkt 19 ovan) har rådet lagt till en möjlighet för medlemsstaterna att göra undantag från denna dispens genom att de får föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation eller motsvarande organ. Detta undantag grundar sig även delvis på Europaparlamentets ändringar 141 och 5, inbegripet bestämmelsen om att sådan registrering eller sådant medlemskap inte på något sätt får försena eller komplicera tillhandahållandet av tjänster och inte leda till extra kostnader för tjänsteleverantören. Med hänsyn till detta allmänna undantag anser inte rådet det vara nödvändigt att göra ett särskilt undantag från artikel 6 för tjänsteleverantörer som omfattas av en särskild ordning för yrkesansvar såsom Europaparlamentet har föreslagit i sina ändringar 189 och 143.

21.

Enligt artikel 7 i kommissionens förslag skulle den tjänsteleverantör som flyttar till den mottagande medlemsstaten för att tillhandahålla temporära eller tillfälliga tjänster vara skyldig att på förhand underrätta etableringsmedlemsstatens kontaktpunkt. Europaparlamentet har föreslagit (ändring 50) att tjänsteleverantören skall informera de behöriga organen i både etableringsmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten och har även ålagt etableringsmedlemsstatens behöriga organ skyldigheter. Rådet anser i sin gemensamma ståndpunkt att det lämpliga organ som skall underrättas är den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet, som bör vara medveten om att tjänsteleverantören tillhandahåller en tjänst på dess territorium. Att kräva att tjänsteleverantören underrättar båda medlemsstaterna och att ålägga etableringsmedlemsstaten ytterligare administrativa uppgifter (såsom Europaparlamentet har föreslagit) skulle strida mot målet att underlätta gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Rådet anser dessutom att tjänsteleverantören endast skall lämna en motsvarande underrättelse om den mottagande medlemsstaten så kräver och att denna underrättelse endast kan krävas första gången som tjänsteleverantören flyttar till den mottagande medlemsstaten för att tillhandahålla en tjänst och därefter en gång om året om denne har för avsikt att tillhandahålla sådana tjänster i den mottagande medlemsstaten under det året (artikel 7.1 i den gemensamma ståndpunkten). Rådet har även infört en möjlighet för medlemsstaterna att kräva att underrättelsen åtföljs av ett begränsat antal handlingar (artikel 7.2 och skäl 7 i den gemensamma ståndpunkten).

22.

Rådet anser att bestämmelsen om den yrkestitel under vilken temporära och tillfälliga gränsöverskridande tjänster skall tillhandahållas bör återfinnas i artikel 7 och inte i artikel 5.3 såsom kommissionen har föreslagit. Den återfinns därför som artikel 7.3 i den gemensamma ståndpunkten. Rådet har i två särskilda fall dessutom föreskrivit undantag från den allmänna principen om att sådana tjänster skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten: tjänsterna skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten i de fall som avses i den sista meningen i artikel 7.3 och i det sista stycket i artikel 7.4 i den gemensamma ståndpunkten.

23.

Rådet har infört möjligheten att i tydligt angivna fall före det första tillhandahållandet av tjänster kontrollera yrkeskvalifikationerna hos den tjänsteleverantör som skall tillhandahålla temporära eller tillfälliga gränsöverskridande tjänster, nämligen när det gäller reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller allmän säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel III. Detta skall endast vara möjligt om ändamålet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet på grund av tjänsteleverantörens bristande yrkeskvalifikationer och om detta inte går utöver vad som är nödvändigt för ändamålet (artikel 7.4 och skäl 6 i den gemensamma ståndpunkten).

24.

Från de uppgifter som den mottagande medlemsstaten kan begära från etableringsmedlemsstaten enligt artikel 8 har rådet strukit bevis på tjänsteleverantörens nationalitet och bevis på att denne uppfyller kraven i artikel 5.1 b, eftersom tjänsteleverantören kan uppmanas att själv lämna dessa uppgifter enligt artikel 7.2 a och 7.2 d i den gemensamma ståndpunkten. För att skydda tjänstemottagarens hälsa och säkerhet har rådet, å andra sidan, lagt till möjligheten för de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten att från sina motparter i etableringsmedlemsstaten begära alla upplysningar om huruvida tjänsteleverantören har ådragit sig yrkesmässiga disciplinära eller straffrättsliga påföljder (artikel 8.1 i den gemensamma ståndpunkten). Rådet har av samma skäl även lagt till en bestämmelse avseende utbytet av uppgifter i samband med ett klagomål mot en tjänsteleverantör (artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten).

25.

Rådet anser att en onödig administrativ börda skulle läggas både på medlemsstaterna och tjänsteleverantören om man krävde att medlemsstaterna skulle ålägga tjänsteleverantören skyldighet att alltid lämna tjänstemottagaren alla de uppgifter som anges i artikel 9. Rådet har därför givit medlemsstaterna möjlighet att kräva att tjänsteleverantören lämnar vissa eller samtliga uppgifter som anges och har från denna möjlighet uteslutit de fall där tjänsten tillhandahålls under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten. Uppgiften om de yrkesregler som gäller i etableringsmedlemsstaten (artikel 9 e i kommissionens förslag) har rådet ansett vara onödig och därför strukit den från förteckningen. Det har lagt till en punkt om försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar (artikel 9 f i den gemensamma ståndpunkten) och därvid delvis följt Europaparlamentets ändring 53.

26.

Europaparlamentet har föreslagit en ny artikel 9a varigenom lagstadgad revision undantas från räckvidden för avdelning II (ändring 55). Även om kommissionen i princip godtar denna ändring anser den i sitt ändrade förslag att en mer allmän lydelse bör användas för att se till att alla yrken som regleras av särskild lagstiftning och lagstiftningens utveckling i framtiden skall omfattas. Rådet är enigt med kommissionen om att hänsyn bör tas till ändringen genom att i början av artikel 5.1 föra in följande lydelse: ”Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemenskapsrätten...”.

Avdelning III – Etableringsfrihet – Den generella ordningen för erkännande av bevis på formell behörighet

27.

Artikel 10 i kommissionens förslag utvidgar den generella ordningen subsidiärt till att omfatta alla fall som inte automatiskt kan erkännas på grundval av yrkeserfarenhet eller samordning av minimivillkor för utbildningen. Rådet anser att denna utvidgning går för långt. Enligt dess åsikt bör den generella ordningen endast tillämpas på yrken som inte omfattas av kapitlen II och III i avdelning III och på de särskilda fall som anges i artikel 10 a–g i den gemensamma ståndpunkten, där sökanden tillhör ett yrke som omfattas av dessa kapitel, men av en specifik och exceptionell anledning inte uppfyller villkoren i de kapitlen. De fall som förtecknas gäller situationer som redan omfattas av fördraget såsom det tolkas av Europeiska gemenskapernas domstol och situationer som är föremål för särskilda lösningar i befintliga direktiv. Rådet har anpassat skäl 10 i kommissionens förslag (skäl 14 i den gemensamma ståndpunkten) i enlighet därmed.

28.

I artikel 11 i kommissionens förslag föreskrivs fem nivåer av yrkeskvalifikationer. Rådet anser det vara lämpligare att behålla de fyra nivåer som fastställs i befintliga direktiv, tillsammans med den överbryggande åtgärd som föreskrivs i artikel 13.3 i den gemensamma ståndpunkten, än att införa en femte nivå. Rådet har därför strukit artikel 11.6 i kommissionens förslag och anpassat de övriga bestämmelserna i enlighet därmed.

29.

Europaparlamentet har föreslagit (ändringarna 192, 193, 216 och 217) förtydliganden av artikel 11.2–3 och 11.5–6 vilka överensstämmer med regelverket. Kommissionen har i sitt ändrade förslag godtagit dessa förtydliganden, med förbehåll för omarbetning. Rådet har också godtagit dem, med förbehåll för omarbetning och rådets ståndpunkt i enlighet med vad som sägs i punkt 28 ovan.

30.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändringar 57 och 218 av artikel 11 av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

31.	Rådet har i artiklarna 11.4 och 13.2 i sin gemensamma ståndpunkt lagt till möjligheten att uppdatera förteckningarna i bilagorna II och III enligt kommittéförfarandet.

32.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets förslag till en ny artikel 12a (ändring 59) av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

33.	Rådet har inte godtagit den ändring av artikel 13.1 som Europaparlamentet har föreslagit och inte heller dess förslag till en ny punkt 1a (ändring 60) av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

34.	Rådet är enigt med kommissionen i dess ändrade förslag om att den nya punkt 2a i artikel 13 som Europaparlamentet föreslagit (ändring 62) är onödig med hänsyn till bilaga VII.

35.

Europaparlamentet har föreslagit ett antal ändringar som avser utbildningsbevis från utbildningar som drivs enligt franchiseavtal (ändringarna 63, 214, 8 och 10 avseende artikel 13.2 b och 13.2 c samt skälen 7a och 7c). Rådet har inte godtagit ändringarna 214 och 10 av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. Rådet anser det även vara onödigt att göra de tillägg som föreslås i ändringarna 63 och 8. I fråga om utbildningsbevis från utbildningar som drivs enligt franchiseavtal, anser rådet att det dock är nödvändigt att föreskriva att den mottagande medlemsstaten vid skälig grund för tvivel har rätt att hos det behöriga organet i den medlemsstat där utbildningsbeviset har erhållits kontrollera huruvida den del av utbildningen som skaffats vid en institution i en annan medlemsstat har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats, huruvida det utfärdade beviset på formell behörighet är detsamma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt och hållet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats, och huruvida beviset på formell behörighet ger samma yrkesrättigheter i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats. Rådet anser att den korrekta platsen för denna bestämmelse är artikel 46 i kommissionens förslag avseende handlingar och upplysningar som kan begäras från behöriga myndigheter (artikel 50.2 i rådets gemensamma ståndpunkt).

36.

Rådet har lagt till en ny punkt i artikel 14 (artikel 14.3 i rådets gemensamma ståndpunkt) som ger den mottagande medlemsstaten, i stället för sökanden, möjlighet att välja den kompensationsåtgärd som bör vidtas när det gäller exakta kunskaper om nationell lagstiftning och i vissa särskilda fall som omfattas av artikel 10 a–d och 10 f–g (se punkt 27 ovan).

37.

I artikel 14.1 och 14.2 har rådet inte antagit Europaparlamentets ändring 64 och den del av ändring 151 som rör tigande samtycke av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. Rådet anser även att den del av ändring 151 som rör ”väl motiverade och nödvändiga skäl” är överflödig på grund av kravet i samma stycke att ”lägga fram dokument som visar att detta [... ] är berättigat”. Rådet anser att den återstående delen av ändring 151 skulle skapa osäkerhet och har därför inte godtagit den.

38.

Rådet har ansett det vara nödvändigt att göra ett antal förtydliganden av artikel 15 och det åtföljande skälet 9 (skäl 13 i rådets gemensamma ståndpunkt), som avser gemensamma plattformar. För det första anser rådet det vara lämpligt att inleda denna artikel med en mer detaljerad definition av begreppet ”gemensamma plattformar” än den som kommissionen har föreslagit (artikel 15.1 i den gemensamma ståndpunkten). Rådet anser att det inte vore lämpligt att föreskriva gemensamma plattformar som endast omfattar ett begränsat antal medlemsstater och att en gemensam plattform, för att kunna tas i övervägande i samband med den här artikeln, därför måste omfatta åtminstone två tredjedelar av Europeiska unionens medlemsstater, inklusive samtliga medlemsstater som reglerar yrket i fråga. En vägledande och icke-uttömmande förteckning över möjliga kriterier som skall tas med i en gemensam plattform har lagts till i skälet.

Rådet anser det vara nödvändigt att förtydliga yrkesföreningarnas, medlemsstaternas och kommissionens respektive roller i fråga om gemensamma plattformer. Rådet har därför klargjort att

—	inte endast yrkesföreningar utan även medlemsstater får förelägga kommissionen gemensamma plattformar (artikel 15.2 i den gemensamma ståndpunkten),

—	kommissionen bör samråda med medlemsstaterna innan den beslutar om huruvida ett utkast till gemensam plattform skulle underlätta det ömsesidiga erkännandet av yrkeskvalifikationer eller inte (artikel 15.2 i den gemensamma ståndpunkten),

—	denna artikel inte påverkar medlemsstaternas behörighet att bestämma vilka yrkeskvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras territorium eller innehållet i och organisationen av deras utbildnings- och yrkesutbildningssystem (artikel 15.4 i den gemensamma ståndpunkten).

Rådet har också lagt till kravet på att yrkesföreningar som lägger fram utkast till gemensamma plattformar måste vara representativa på nationell och europeisk nivå (artikel 15.2 och skäl 13 i den gemensamma ståndpunkten). Rådet har även lagt till en klausul om översyn av denna artikel tre år efter dagen för införlivandet (artikel 15.6 i den gemensamma ståndpunkten).

Många av de förtydliganden som rådet har gjort i artikel 15 överensstämmer med innehållet i de förslag som Europaparlamentet gjort i sina ändringar 68, 70, 12 och 185. Å andra sidan har rådet inte godtagit Europaparlamentets ändring 188 av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

Avdelning III kapitel II – Erkännande av yrkeserfarenhet

39.

Kommissionen har föreslagit en förenkling av artikel 4 och bilaga A i direktiv 1999/42/EG genom att det föreskrivna antalet verksamhetskategorier minskas från sex till två (artiklarna 16–19 och bilaga IV i kommissionens förslag). Rådet instämmer i att det vore önskvärt att minska antalet verksamhetskategorier, men anser att antalet bör minskas till tre snarare än två. Rådet har därför delat upp artikel 17 i kommissionens förslag i två skilda artiklar (artiklarna 17 och 18 i den gemensamma ståndpunkten) och har omfördelat de två förteckningarna i bilaga IV i tre förteckningar.

Rådet har godtagit Europaparlamentets förslag (ändring 207) om att ersätta ”fem år” med ”sex år” i artikel 17.1 a, men endast i fråga om de verksamheter som omfattas av artikel 17 i den gemensamma ståndpunkten. Det har inte godtagit denna ändring i fråga om de verksamheter som omfattas av artikel 18 i den gemensamma ståndpunkten av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. Rådet har inte heller godtagit den del av Europaparlamentets ändring 207 som avser ett nytt led da i artikel 17.1 av de skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

40.

För att rätta sig efter domstolens rättspraxis, som kräver att de genomförandebefogenheter som lagstiftaren har givit kommissionen skall vara tillräckligt specificerade, såtillvida att de tydligt måste ange begränsningarna av dessa befogenheter, har rådet i artikel 19 i förslaget (artikel 20 i den gemensamma ståndpunkten) särskilt angivit att syftet med att genom kommittéförfarandet ändra förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV skall vara att ”uppdatera eller förtydliga nomenklaturen under förutsättning att detta inte medför ändring av verksamheten inom de enskilda verksamhetsslagen” (6).

Avdelning III kapitel III - Erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

41.

Rådet har godtagit Europaparlamentets förslag i ändringarna 80, 88, 90, 93, 95, 97 och 161 om att flytta förteckningarna över kunskaper och färdigheter för de yrken som omfattas av avdelning III kapitel III från bilaga V punkterna 5.1.1, 5.2.1, 5.3.1, 5.4.1, 5.5.1 och 5.6.1 till direktivets artikeldel. I stället för att skapa nya artiklar har rådet införlivat dessa förteckningar med artiklarna 22, 29, 32, 35, 36 och 40 i förslaget (artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 och 44.3 i den gemensamma ståndpunkten). Rådet har emellertid inte godtagit Europaparlamentets förslag i ändring 154 om att i artikel 20.5 (artikel 21.6 i den gemensamma ståndpunkten) stryka möjligheten att uppdatera dessa förteckningar enligt kommittéförfarandet, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. För enhetlighetens skull har rådet också flyttat förteckningen över kunskaper och färdigheter för arkitekter från bilaga V punkt 5.7.1 till artikel 42 i förslaget (artikel 46.1 i den gemensamma ståndpunkten).

42.	Rådet har också godtagit Europaparlamentets ändringar 96 och 162 som innebär att förteckningen över yrkesverksamhet för barnmorskor och farmaceuter flyttas från bilaga V punkterna 5.5.3 och 5.6.3 till artiklarna 38 och 41 i förslaget (artiklarna 42.2 och 45.2 i den gemensamma ståndpunkten).

43.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändringar 153 och 128 i vilka det föreslås att bestämmelser om psykoterapeuter skall läggas till i artikel 20 i förslaget och i en ny punkt 5a i bilaga V, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

44.

Europaparlamentet har i ändring 75 föreslagit att artikel 20.6 i förslaget skall ändras så att en medlemsstat som antar bestämmelser om utfärdande av bevis på formell behörighet på det område som omfattas av avdelning III kapitel III bör anmäla detta inte endast till kommissionen utan också till de övriga medlemsstaterna. Rådet godtar denna ändring när det gäller behörighet för arkitekter (artikel 21.7 i den gemensamma ståndpunkten) men inte när det gäller de övriga yrken som omfattas av detta kapitel, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. Rådet anser att det är motiverat att utvidga anmälan till de övriga medlemsstaterna när det gäller arkitekter på grund av att olika system gäller för arkitekter och för övriga yrken enligt de befintliga direktiven.

Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändring 77 i vilken det föreslås en ny punkt 6a i artikel 20, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. Mot bakgrund av att det system som gäller för arkitekter skiljer sig från övriga system (se föregående stycke) noterar rådet emellertid att kommissionen i det uttalande som avses i punkt 68 har angett att om en medlemsstat hyser allvarliga tvivel på att ett bevis på formell behörighet för arkitekter uppfyller de kriterier som fastställs i direktivet har kommissionen för avsikt att lägga fram ärendet för den expertgrupp som avses i kommissionens uttalande.

45.

Europaparlamentet har föreslagit en rad ändringar avseende utbildning på deltid för yrken som omfattas av avdelning III kapitel III i förslaget (ändringarna 81, 86, 159, 160 och 94). I överensstämmelse med det förenklingssyfte som ligger till grund för detta direktiv har rådet föredragit att i en enda bestämmelse (artikel 22a i den gemensamma ståndpunkten) slå ihop alla bestämmelser om utbildning på deltid, vilket har medfört att artiklarna 23.4 och 26.4, artikel 29.3 tredje stycket och artikel 36.3 i kommissionens förslag utgår.

46.

Europaparlamentet har i ändring 101 föreslagit att en bestämmelse om fortbildning, liknande den i artikel 22.3 i kommissionens förslag, skall införas i artikel 40 när det gäller farmaceuter. Rådet instämmer i kommissionens uppfattning i det ändrade förslaget att en sådan bestämmelse bör gälla för alla yrken som omfattas av avdelning III kapitel III. Rådet har därför infört en enda bestämmelse om detta (artikel 22 b i den gemensamma ståndpunkten), vilket har medfört att artikel 22.3 i kommissionens förslag utgår.

47.

Rådet har såväl i avdelning III kapitel III som i bilagorna lagt till en rad bestämmelser som beaktar att tio nya medlemsstater anslöts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 och som bygger på motsvarande anpassningar av de befintliga direktiven enligt den relevanta anslutningsakten.

Rådet har också lagt till bestämmelser om behörighet för sjuksköterskor och barnmorskor som tilldelats i Polen, med beaktande av lagstiftning som har införts i Polen efter ingåendet av den anslutningsakt som avses ovan (artiklarna 33.3 och 43.4 i den gemensamma ståndpunkten).

48.	Rådet har korrigerat datumet i artikel 21.2 a och artikel 39.2 i kommissionens förslag från den 3 oktober 1989 till den 3 oktober 1990 (artikel 23.2 a och artikel 43.2 i den gemensamma ståndpunkten).

49.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändring 155 i vilken det föreslås att artikel 23.6 i kommissionens förslag skall utgå, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

50.

Europaparlamentet har i ändring 156, som gäller artikel 24 andra stycket, föreslagit att det bör vara möjligt att i bilaga V punkt 5.1.4 genom kommittéförfarande lägga till inte endast nya medicinska specialiseringar som är gemensamma för samtliga medlemsstater utan också nya medicinska specialiseringar som är gemensamma för ett mindre antal medlemsstater. Kommissionen godtog inte denna ändring i sitt ändrade förslag. Rådet har valt en kompromisslösning som innebär att nya medicinska specialiseringar får läggas till om de är gemensamma för åtminstone två femtedelar av medlemsstaterna (artikel 26 andra stycket och skäl 17 i den gemensamma ståndpunkten). Detta medför att de medicinska specialiseringarna omfördelas mellan bilaga V punkt 5.1.4 (punkt 5.1.3 i den gemensamma ståndpunkten) och bilaga VI punkt 6.1.

Rådet anser att det är onödigt att flytta förteckningarna över förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning från bilaga VI punkt 6.1 till bilaga V ny punkt 5.1.4a vilket Europaparlamentet har föreslagit i ändringarna 158, 127, 132, 178/rev. 2, 133 och 215.

51.	Rådet har införlivat andemeningen i Europaparlamentets ändring 87 genom att föreslå en ny artikel 28a i avdelning II i den gemensamma ståndpunkten (se punkterna 19-24).

52.

Liksom när det gäller medicinska specialiseringar (punkt 50) har rådet återinfört möjligheten till automatiskt erkännande av specialiseringar för tandläkare om de är gemensamma för åtminstone två femtedelar av medlemsstaterna. Rådet har därför ansett det vara nödvändigt att skilja mellan grundläggande tandläkarutbildning (artikel 34 och bilaga V punkt 5.3.2 i den gemensamma ståndpunkten) och utbildning till specialisttandläkare (artikel 35 och bilaga V punkt 5.3.3 i den gemensamma ståndpunkten). Detta har medfört att bilaga VI punkt 6.2 i kommissionens förslag och artikel 34.3 och 34.4, som hänvisar till den punkten i bilaga VI, har utgått.

53.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändring 92 i vilken det föreslås att en ny punkt 2a skall läggas till i artikel 35, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

54.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändringar 98 och 19, i vilka det föreslås en ny punkt 1b i artikel 40 och ett motsvarande nytt skäl 19a, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

55.

I ändringarna 162, 163, 104 och 18 har Europaparlamentet föreslagit att det undantag avseende apotek som anges i artikel 2.2 i direktiv 85/433/EEG skall behållas i artikel 41.2a, 41.2b eller 41.4a och hänvisas till i skäl 19 i förslaget. Rådet har godtagit att detta undantag behålls, men anser att det är bättre att placera det i artikel 20 i förslaget (artikel 21.4 i den gemensamma ståndpunkten), eftersom det gäller automatiskt erkännande av bevis på formell behörighet.

56.	Rådet har också behållit det undantag avseende apotek som anges i artikel 5 andra stycket i direktiv 85/433/EEG i artikel 41 i förslaget (artikel 45.4 i den gemensamma ståndpunkten).

57.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändring 212 i vilken det föreslås en ny artikel 45a, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

Avdelning III kapitel IV - Gemensamma bestämmelser om etablering

58.	Rådet har flyttat punkt 2 b i bilaga VII i kommissionens förslag till artikel 46 (artikel 50.2 i den gemensamma ståndpunkten), eftersom rådet anser att innehållet bör finnas i den artikeln i stället för i en bilaga.

59.

Rådet har flyttat artikel 46.2 i kommissionens förslag från avdelning III till artikel 52 (artikel 56.2 i den gemensamma ståndpunkten) i avdelning V, eftersom rådet anser att denna bestämmelse bör gälla inte endast för etablering utan också för gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Rådet har också utvidgat denna bestämmelse till att gälla utbyte av information i båda riktningarna mellan de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten, vilket Europaparlamentet har föreslagit i ändring 110, samt lagt till en särskild hänvisning till ”disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits” och klargjort att informationsutbytet skall ske med iakttagande av lagstiftningen om skydd av personuppgifter.

60.	Rådet har ändrat artikel 47.2 i förslaget (artikel 51.2 i den gemensamma ståndpunkten) så att tidsfristen kan förlängas med en månad i fall som omfattas av kapitlen I och II i avdelning III, i överensstämmelse med tidsfristen enligt de befintliga direktiven.

61.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändring 113 som innebär att en ny punkt 2a skall läggas till i artikel 48, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

Avdelning IV - Detaljerade villkor för utövande av yrket

62.

Rådet har flyttat artikel 49 (artikel 53 i den gemensamma ståndpunkten) om språkkunskaper till avdelning IV som omfattar inte endast etablering utan också tillhandahållande av tjänster. Vidare har rådet strukit artikel 49.2 i förslaget, eftersom det anser att den innehåller en resultatskyldighet som inte kan garanteras. Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändring 114, eftersom det anser att direktiv bör riktas till medlemsstaterna och inte till invandrarna.

63.	Rådet har begränsat den dispens som anges i artikel 51 (artikel 55 i den gemensamma ståndpunkten) till att gälla läkare och tandläkare, i enlighet med de befintliga direktiven.

Avdelning V - Administrativt samarbete och genomförandebefogenheter

64.

Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändringar 116, 117 och 118, som innebär att ”behöriga myndigheter” skall ersättas med ”yrkesorganisationer eller liknande behöriga organ” i artikel 52 i förslaget och att uppgiften som kontaktpunkt enligt artikel 53 skall överföras till dessa organ, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag. Av samma skäl har rådet inte godtagit Europaparlamentets ändring 136 i artikel 8.1 som hör samman med dessa ändringar. Rådet ser dessutom inga tvingande skäl till att ersätta ”behöriga myndigheter” med ”behöriga organ”.

65.	Rådet har ändrat det sista stycket i artikel 53 i förslaget (artikel 57 i den gemensamma ståndpunkten) för att klargöra att det, med hänsyn till proportionaliteten, inte krävs att kontaktpunkterna systematiskt skall underrätta kommissionen om alla ärenden som de tar emot.

66.

Rådet har i ett nytt skäl (skäl 28 i den gemensamma ståndpunkten) klargjort att det ankommer på varje medlemsstat att fastställa hur den enda kontaktpunkt som den har skyldighet att utse skall samarbeta med andra kontor som inrättas i den staten. I detta skäl ingår också en rad punkter i det nya skäl 23a som Europaparlamentet har föreslagit i ändring 26.

67.	Rådet har strukit artikel 54.3 i kommissionens förslag, eftersom det anser att innehållet i denna punkt inte skall ingå i direktivet utan i arbetsordningen för den kommitté som inrättas genom denna artikel.

68.

I ändringarna 119 och 120 föreslår Europaparlamentet att två kommittéer i stället för en skall inrättas enligt artikel 54 i förslaget. Rådet har inte godtagit dessa ändringar, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

Europaparlamentet har också framfört en rad förslag i ändringarna 119 och 120 samt i ändringarna 27, 180, 181, 182, 183, 83 och 157 när det gäller organisationen av kommitténs arbete och inrättandet av en expertgrupp som skall bistå kommissionen (skälen 24, 24a, 24b och 25a samt artikel 23a och artikel 24.2a, 24.2b och 24.2c). Rådet instämmer i kommissionens uppfattning att dessa frågor bör överlåtas till kommitténs arbetsordning och till kommissionen och inte bör regleras i direktivet. I detta sammanhang har rådet noterat ett uttalande från kommissionen om inrättandet av en expertgrupp och om dennas verksamhet, särskilt i samband med artiklarna 54 och 15 samt artikel 20.6.

Avdelning VI - Andra bestämmelser

69.

I artikel 55 i förslaget har rådet lagt till en ny punkt (artikel 59.2 i den gemensamma ståndpunkten) i vilken det föreskrivs att kommissionen vart femte år skall utarbeta en rapport om genomförandet av direktivet.

Rådet har inte godtagit tilläggen till artikel 55 och de tillhörande nya skälen 21a och 22a som Europaparlamentet har föreslagit i ändringarna 187, 122, 23 och 186, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

70.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändringar 168, 123 och 124 i vilka det föreslås ändringar av artikel 56.2 samt en ny artikel 56.2a avseende undantagsklausulen, av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

71.

Rådet har lagt till ett förtydligande, av hänsyn till den rättsliga säkerheten, i artikel 57 i förslaget (artikel 61 i den gemensamma ståndpunkten) som klargör att rättsakter som har antagits på grundval av de direktiv som kommer att upphävas genom detta direktiv inte skall påverkas av upphävandet av dessa direktiv.

Bilagorna

72.

Som förklarats ovan (se punkterna 41, 42, 47, 50, 52 och 58) har rådet flyttat en del av innehållet i bilagorna till de relevanta artiklarna i direktivet, ändrat om vissa av bilagorna och i bilagorna lagt till material som rör de medlemsstater som anslöts till Europeiska unionen den 1 maj 2004, på grundval av bestämmelserna i den relevanta anslutningsakten om tillägg av motsvarande material i de befintliga direktiven.

73.	Rådet har inte godtagit Europaparlamentets ändring 126 om att lägga till yrket ”turistguide” i bilaga II för Grekland, eftersom det anser att det är onödigt.

Andra ändringar som Europaparlamentet har föreslagit

74.	Rådet har inte godtagit en rad andra ändringar som Europaparlamentet har föreslagit, eftersom det anser att de är onödiga.

IV. SLUTSATSER

75.

Rådet har i sin gemensamma ståndpunkt tagit med ett avsevärt antal ändringar som Europaparlamentet har föreslagit. När rådet inte har godtagit ändringar som Europaparlamentet har föreslagit har det huvudsakligen varit av samma skäl som kommissionen anger i sitt ändrade förslag.

Kommissionen skulle ha föredragit att rådets gemensamma ståndpunkt låg närmare kommissionens förslag, särskilt när det gäller avdelning II om temporärt och tillfälligt gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, men den har godtagit den gemensamma ståndpunkten som ett tillfredsställande kompromisspaket.

(1) EGT C 181E, 30.7.2002, s. 183.

(2) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67.

(3) EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 231.

(4) KOM(2004) 317 – 8722/04.

(5) I den gemensamma ståndpunkten används fortlöpande numrering. När detta leder till att skäl i ingressen, artiklar och/eller punkter får andra nummer i den gemensamma ståndpunkten än i kommissionens förslag anges i detta dokument både numreringen i kommissionens förslag och numreringen i den gemensamma ståndpunkten.

(6) Av samma skäl har rådet angivit begränsningarna av de genomförandebefogenheter som föreskrivs i artikel 23.6 och artikel 24 i förslaget (artikel 25.5 och artikel 26 i den gemensamma ståndpunkten).

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 58E

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	48 årgången 8 mars 2005

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Rådet
2005/C 058E/1	Gemensam ståndpunkt (EG) nr 10/2005 av den 21 december 2004, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer	1