ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 30

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

48 årgången
5 februari 2005


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Meddelanden

 

Kommissionen

2005/C 030/1

Eurons växelkurs

1

2005/C 030/2

Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.3609 – Cinven/France Telecom Cable-NC Numericable) ( 1 )

2

2005/C 030/3

Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av 97/67/EC ( 1 )

3

2005/C 030/4

Kommissionens yttrande av den 29 december 2004 om den ändrade planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från kärnkraftverket Nogent-sur-Seine i Frankrike, i enlighet med artikel 37 i Euratomfördraget

5

2005/C 030/5

Kommissionens yttrande av den 26 juli 2004 om planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från avveckling av återstoden av forskningsreaktorn FRF2 i Frankfurt am Main i Hessen i Förbundsrepubliken Tyskland, i enlighet med artikel 37 i Euratomfördraget ( 1 )

6

2005/C 030/6

Statligt stöd – Italien – Statligt stöd C 38/2004 (f.d. NN 58/04) – Stöd till förmån för företaget Portovesme Srl – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )

7

2005/C 030/7

Information om en förslagsinfordran (ansökningsomgång av förslag) för projekt och stödåtgärder (PASR-2005) inom ramen av genomförandet av den förberedande åtgärden om Förbättrande av den europeiska industrins potential för säkerhetsforskning

11

2005/C 030/8

Statligt stöd – Italien – Statligt stöd C 32/2004 (ex N347/2003) – Förlängning av leveransfristen för fem kryssningsfartyg som byggs av Fincantieri – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )

12

2005/C 030/9

Offentliggörande av en ansökan om registrering i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

16

2005/C 030/0

Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.3661 – CDP/Stmicroelectronics) ( 1 )

22

2005/C 030/1

Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.3626 – Permira/Private Equity Partners/Marazzi) ( 1 )

22

 

III   Upplysningar

 

Kommissionen

2005/C 030/2

Inbjudan att lämna projektförslag – DG EAC nr 85/04 – Inbjudan att lämna förslag till nyskapande samarbets-, utbildnings- och informationsprojekt, åtgärd 5 – Stödåtgärder

23

 

Rättelser

2005/C 030/3

Rättelse till offentliggörande av de slutliga räkenskaperna för Europeiska unionens byråer och organ för budgetåret 2003 (EUT C 292, 30.11.2004)

25

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

 


I Meddelanden

Kommissionen

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/1


Eurons växelkurs (1)

4 februari 2005

(2005/C 30/01)

1 euro=

 

Valuta

Kurs

USD

US-dollar

1,2958

JPY

japansk yen

134,71

DKK

dansk krona

7,4435

GBP

pund sterling

0,6883

SEK

svensk krona

9,0853

CHF

schweizisk franc

1,5591

ISK

isländsk krona

81,48

NOK

norsk krona

8,292

BGN

bulgarisk lev

1,9557

CYP

cypriotiskt pund

0,583

CZK

tjeckisk koruna

29,963

EEK

estnisk krona

15,6466

HUF

ungersk forint

243,79

LTL

litauisk litas

3,4528

LVL

lettisk lats

0,696

MTL

maltesisk lira

0,4306

PLN

polsk zloty

3,981

ROL

rumänsk leu

37 385

SIT

slovensk tolar

239,72

SKK

slovakisk koruna

38,043

TRY

turkisk lira

1,7107

AUD

australisk dollar

1,6835

CAD

kanadensisk dollar

1,6101

HKD

Hongkongdollar

10,106

NZD

nyzeeländsk dollar

1,8215

SGD

singaporiansk dollar

2,1181

KRW

sydkoreansk won

1 330,79

ZAR

sydafrikansk rand

7,9695


(1)  

Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/2


Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.3609 – Cinven/France Telecom Cable-NC Numericable)

(2005/C 30/02)

(Text av betydelse för EES)

1.

Kommissionen mottog den 28 januari 2005 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1) genom vilken företaget Cinven Limited (”Cincen”, Storbritannien) förvärvar, på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, fullständig kontroll över företaget France Télécom Câble (”FTC”, Frankrike), ett dotterbolag till France Télécom SA (Frankrike), och NC Numéricâble (”NCN”, France), ett dotterbolag till Canal+-gruppen (Frankrike), genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagens affärsverksamheter är följande:

Cinven: investeringsfond;

FTC: tillhandahåller kabel-TV och internettjänster;

NCN: tillhandahåller kabel-TV och Internettjänster.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med förbehållet att ett slutligt beslut fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörd tredje part att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha inkommit till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post med angivande av referensnummer COMP/M.3609 – CINVEN/FRANCE TELECOM CABLE-NC NUMERICABLE till:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registratorskontoret ”Företagskoncentrationer och -fusioner”

J-70

B-1049 Bruxelles/Brussel


(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/3


Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av 97/67/EC

(2005/C 30/03)

(Text av betydelse för EES)

(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för direktivet)

ESO (1)

Titel på och hänvisning till standarden (samt referensdokument)

Hänvisning till den ersatta standarden

Datum då standarden upphör att gälla

Anm. 1

CEN

EN 13619:2002

Postala tjänster – Automatisk identifikationav försändelser – Optiska karaktäristika för hantering av brev

 

CEN

EN 13724:2002

Posttjänster – Öppningar I postinlägg och postlådor – Krav och provningsmetoder

 

CEN

EN 13850:2002

Posttjänster – Servicekvalitet – Mätning av befordringstid för A-post, enstaka försändelser

 

CEN

EN 14012:2003

Posttjänster Servicekvalitet – Mätning av klagomål och kompensation

 

CEN

EN 14137:2003

Posttjänster – servicekvalitet – mätning av förkomna rekommenderade brev samt andra posttjänster som använder system för spårning

 

CEN

EN 14142-1:2003

Posttjänster – Adressdatabaser – Del 1: Postadresskomponenter

 

CEN

EN 14508:2003

Posttjänster – Servicekvalitet – Mätning av befordringstid för B-post, enstaka försändelser

 

CEN

EN 14534:2003

Posttjänster – Servicekvalitet – Mätning av befordringstid för bervsändningar

 

Anmärkning 1: Det datum då den ersatta standarden upphör att gälla är i allmänhet det datum då den upphävs av det europeiska standardiseringsorganet. Användare av dessa standarder bör dock vara medvetna om att det i vissa undantagsfall kan vara ett annat datum.

Anmärkning 3: Om tillägg förekommer innefattar hänvisningen såväl standarden EN CCCCC:YYYY som eventuella tidigare tillägg och det nya, angivna, tillägget. Den ersatta standarden (kolumn 3) består därför av EN CCCCC:YYYY med eventuella tidigare tillägg, men utan det nya, angivna, tillägget. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att gälla.

ANMÄRKNING:

Närmare upplysningar om standarderna kan erhållas från de europeiska och nationella standardiseringsorgan som anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG (2), ändrat genom direktiv 98/48/EG (3).

Offentliggörandet av hänvisningarna i Europeiska unionens officiella tidning innebär inte att de aktuella standarderna är tillgängliga på alla gemenskapsspråken.

Mer information återfinns på Europa-servern på Internet:

http://europa.eu.int/comm/enterprise/newapproach/standardization/harmstds/.


(1)  ESO: Europeiskt standardiseringsorgan:

CEN: rue de Stassart 36, B-1050 Bryssel, tfn. (32-2) 550 08 11; fax (32-2) 550 08 19 (http://www.cenorm.be).

CENELEC: rue de Stassart 35, B-1050 Bryssel, tfn. (32-2) 519 68 71; fax (32-2) 519 69 19 (http://www.cenelec.org).

ETSI: 650, route des Lucioles, F-06921 Sophia Antipolis, tfn. (33) 492 94 42 00; fax (33) 493 65 47 16, (http://www.etsi.org).

(2)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(3)  EGT L 217, 5.8.1998, s. 18.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/5


KOMMISSIONENS YTTRANDE

av den 29 december 2004

om den ändrade planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från kärnkraftverket Nogent-sur-Seine i Frankrike, i enlighet med artikel 37 i Euratomfördraget

(2005/C 30/04)

(Endast den franska texten är giltig)

Den 7 juni 2004 mottog Europeiska kommissionen från Frankrikes regering i överensstämmelse med artikel 37 i Euratomfördraget allmänna upplysningar om den ändrade planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från kärnkraftverket Nogent-sur-Seine.

På grundval av dessa upplysningar och ytterligare information som kommissionen hade begärt den 19 juli 2004 och som lämnades av Frankrikes ständiga representation den 21 september 2004, och efter samråd med expertgruppen, har kommissionen kommit fram till följande:

a)

Avståndet mellan anläggningen och närmaste plats i en annan medlemsstat (i detta fall Belgien och Luxemburg) är ca 200 km.

b)

De planerade ändringarna kommer att innebära en allmän minskning av gränserna för utsläpp av gaser och vätskor, med undantag för tritium i flytande form, för vilket en ökning planeras.

c)

Vid normal drift kommer de planerade ändringarna inte att leda till att befolkningen i någon annan medlemsstat utsätts för exponering som är hälsomässigt relevant.

d)

I fall av oplanerade radioaktiva utsläpp till följd av olyckor av den art och storleksordning som avses i de ursprungliga allmänna upplysningarna kommer de planerade ändringarna av bränslehanteringssystemet inte att medföra några effekter som i hälsohänseende är av betydelse för befolkningen i någon annan medlemsstat.

Sammanfattningsvis anser kommissionen att genomförandet av den ändrade planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från kärnkraftverket Nogent-sur-Seine i Frankrike inte torde innebära några risker för radioaktiv kontamination, som är signifikant ur hälsosynpunkt, av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat, vare sig under normala förhållanden eller i händelse av en olycka av den typ och omfattning som avses i de allmänna upplysningarna.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/6


KOMMISSIONENS YTTRANDE

av den 26 juli 2004

om planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från avveckling av återstoden av forskningsreaktorn FRF2 i Frankfurt am Main i Hessen i Förbundsrepubliken Tyskland, i enlighet med artikel 37 i Euratomfördraget

(2005/C 30/05)

(Endast den tyska texten är giltig)

Den 30 januari 2004 mottog Europeiska kommissionen från Tysklands regering i enlighet med artikel 37 i Euratomfördraget, allmänna upplysningar om planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från avvecklingen av återstoden av forskningsreaktorn FRF2.

På grundval av dessa upplysningar och kompletterande uppgifter från den tyska regeringen den 22 april 2004 och efter samråd med expertgruppen har kommissionen utarbetat följande yttrande:

a)

Avståndet mellan anläggningen och närmaste medlemsstat (Frankrike) är ca 120 km.

b)

Under normala förhållanden innebär utsläpp av flytande och gasformigt avfall inte att befolkningen i andra medlemsstater exponeras på ett sätt som är signifikant ur hälsosynpunkt.

c)

Fast radioaktivt avfall som härrör från avvecklingen kommer att flyttas till ett mellanlager via den regionala insamlingspunkten för radioaktivt avfall i Hessen. Icke-radioaktivt fast material eller restmaterial och material som befriats från myndighetskontroll befrias för deponering som konventionellt avfall eller för återanvändning eller återvinning. Detta kommer att ske i enlighet med de kriterier som fastläggs i de grundläggande säkerhetsnormerna (direktiv 96/29/Euratom).

d)

Vid oförutsedda utsläpp av radioaktivt avfall, till följd av en olycka av den typ och omfattning som avses i de allmänna upplysningarna, skulle befolkningen i andra medlemsstater sannolikt inte exponeras för doser som är signifikanta ur hälsosynpunkt.

Sammanfattningsvis anser kommissionen att genomförandet av planen för deponering av radioaktivt avfall av alla slag som härrör från avvecklingen av forskningsreaktorn FRF2 i Frankfurt am Main i Hessen i Förbundsrepubliken Tyskland, inte torde innebära några risker för radioaktiv kontamination, som är signifikant ur hälsosynpunkt, av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat, vare sig under normala förhållanden eller i händelse av en olycka av den typ och omfattning som avses i de allmänna upplysningarna.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/7


STATLIGT STÖD – ITALIEN

Statligt stöd C 38/2004 (f.d. NN 58/04) – Stöd till förmån för företaget Portovesme Srl

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(2005/C 30/06)

(Text av betydelse för EES)

Genom den skrivelse, daterad den 16 november 2004, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter. Synpunkterna skall sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

SPA 3 6/5

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 296 12 42

Synpunkterna kommer att meddelas Italien. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

1.   BESKRIVNING

I ett dekret som ordföranden i ministerrådet (Consiglio dei Ministri) utfärdade den 6 februari 2004 anges att en förmånsavgift kommer att beviljas fram till den 30 juni 2007 för elleveranser till företag inom sektorerna för framställning av aluminium, bly, silver och zink, belägna i öregioner där det inte finns några anslutningar eller bara otillräckliga anslutningar till nationella energi- och gasnät.

Genom beslut av den 5 juli 2004 nr 110/04 anger energimyndigheten (Autorité pour l'énergie électrique et le gaz) att företagen Alcoa Srl (f.d. Alumix SpA), Portovesme Srl, ILA (Industria Lavorazioni Alluminio Spa) och Euroallumina Spa, samtliga belägna i regionen Sardinien, kan gynnas av ett särskilt avgiftssystem enligt ovannämnda dekret.

Ordningen i fråga beskrivs i artikel 73 i bestämmelserna för utövandet av tjänster som överföring, distribution, mätning och försäljning av elenergi under perioden 2004–2007, som anges i bilaga A till energimyndighetens beslut nr 5 (1) av den 30 januari 2004, och efterföljande ändringar av detta (2). I den föreskrivs att förbrukare av elenergi skall beviljas en kompensation (componente tariffaria compensativa), som fastställs på grundval av skillnaden mellan den elavgift som avtalats med energileverantören, och förmånsavgiften.

2.   BEDÖMNING

För att bedöma om stödåtgärden i fråga utgör ett stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget, är det lämpligt att avgöra om förmånen ger mottagarna en fördel, om denna beviljas med hjälp av statliga medel, om åtgärderna i fråga påverkar konkurrensen och om den kan antas påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Tillämpningen av lägre elavgifter än marknadsavgifterna inbegriper en ekonomisk fördel då mottagarnas produktionskostnader sänks. Dessa nedsatta avgifter gynnar företag som framställer aluminium, bly, silver och zink i en bestämd region i Italien (Sardinien), dvs. i detta skede enbart fyra företag. Avgifterna gynnar dessa företag eftersom dessa fördelar inte beviljas företag inom andra produktionssektorer eller företag inom samma sektorer som är verksamma utanför dessa områden.

I föreliggande ärende har de italienska myndigheterna ensidigt fattat beslut om att sänka elavgifterna. I enlighet med det beslut som el- och gasmyndigheten fattade den 9 augusti 2004, nr 148 finansieras stödet genom direkta kompensationer till energiförbrukarna av Cassa Conguaglio per il settore elettrico. I enlighet med artikel 6 i beslut nr 194/00 av den 18 oktober 2000 utnämns ordföranden och medlemmarna i Cassa Conguaglios förvaltningskommitté av el- och gasmyndigheten i samförstånd med ekonomi- och finansministeriet. Eftersom kompensationerna kommer från en fond som inrättats och kontrolleras av staten, finansieras stödet med hjälp av statliga medel.

Dessa åtgärder hotar i detta ärende också att snedvrida konkurrensen med tanke på att de förstärker de mottagande företagens finansiella ställning och möjlighet att agera i förhållande till deras konkurrenter, som inte gynnas av åtgärderna. Eftersom produkterna från företagen i fråga saluförs på världsmarknaderna kan åtgärderna i fråga antas påverka handeln inom gemenskapen.

Av ovannämnda orsaker är åtgärderna i fråga i princip förbjudna enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och kan bara betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden om de omfattas av ett av de undantag som anges i EG-fördraget.

Beviljandet av kompensationer avsedda att sänka elavgifterna inbegriper en sänkning av vissa företags löpande kostnader. Denna sänkning av löpande kostnader motsvarar driftstöd till enskilda företag.

På grundval av de riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål som för närvarande gäller (3), är driftstöd i princip förbjudna. Undantagsvis kan dock stöd för regionala ändamål beviljas i de regioner som omfattas av undantaget i artikel 87.3 a i fördraget, under förutsättning att stöden kan motiveras med att de bidrar till regional utveckling och att deras karaktär och att deras nivå står i proportion till de nackdelar de avser att avhjälpa. Driftstöd skall dessutom vara begränsade i tiden och gradvis avtagande.

I föreliggande ärende gäller det individuella stödåtgärder som beviljas ett begränsat antal företag inom specifika sektorer. Kommissionen hyser i detta skede tvivel vad gäller kopplingen mellan stödet till förmån för de fyra företag som mottar åtgärden och regional utveckling och vad gäller proportionaliteten för stödet i fråga och de regionala nackdelar som dessa avser att lindra. Vidare förefaller dessa enskilda stöd, på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga i detta skede, snarare omfattas av en punktuell eller sektorsinriktad industripolitik och skiljer sig från andan i politiken för regionalstöd som sådan. Regionalstödspolitiken måste i själva verket förhålla sig neutral vad gäller fördelningen av produktiva resurser mellan sektorer. Kommissionen hyser ändock tvivel vad gäller finansieringsmekanismen i detta särskilda förmånssystem, dess administrativa förvaltning och beräkningsmetoderna för de kompensationer som är avsedda att sänka elavgifterna.

I enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 kan allt olagligt stöd återkrävas från mottagaren.

SKRIVELSEN

”Con la presente la Commissione si pregia informare l'Italia che, dopo avere esaminato le informazioni fornite dalle autorità italiane in merito all'aiuto menzionato in oggetto, ha deciso di avviare il procedimento di cui all'articolo 88, paragrafo 2, del trattato CE.

1.   PROCEDIMENTO

1.

Con lettera del 4 dicembre 2003 (A/38568 dell'8.12.2003), uno studio di avvocati ha portato all'attenzione dei servizi della Commissione una serie di articoli di stampa segnalando l'intenzione delle autorità italiane di applicare tariffe elettriche ridotte a favore della società Portovesme Srl.

2.

Con lettera del 22 gennaio 2004 (D/50373) e del 19 marzo 2004 (D/52054), i servizi della Commissione hanno chiesto chiarimenti su questa misura. Le autorità italiane hanno risposto con lettera del 6.2.2004 (CAB A/352 del 17.2.2004) e del 9 giugno 2004 (A/34260 dell'11.6.2004). Con lettera del 20 settembre 2004 (A/37093 del 22.9.2004), le autorità italiane hanno inviato informazioni supplementari.

2.   DESCRIZIONE

3.

Il decreto del presidente del Consiglio dei ministri del 6.2.2004 prevede che sia accordata fino al 30.6.2007 una tariffa preferenziale per la fornitura di energia elettrica ad imprese che appartengono ai settori della produzione di alluminio, piombo, argento e zinco, situati in territori insulari caratterizzati da assenza o insufficienza di connessioni alle reti nazionali di energia e di gas.

4.

Con delibera del 5.7.2004 n. 110/04, l'Autorità per l'energia elettrica ed il gas autorizza le imprese: Alcoa Srl (ex Alumix Spa), Portovesme Srl, ILA (Industria Lavorazioni Alluminio Spa) e Euroallumina Spa, ubicate tutte nella regione Sardegna, a beneficiare di un regime tariffario speciale in virtù di detto decreto. Con la stessa delibera, l'Autorità per l'energia elettrica ed il gas prevede anche che l'elenco dei beneficiari del regime in questione sia aggiornato annualmente sulla base delle informazioni ricevute dal Ministero italiano delle attività produttive.

5.

Il regime in questione è descritto all'articolo 73 delle Disposizioni per l'erogazione dei servizi di trasmissione, distribuzione, misura e vendita dell'energia elettrica per il periodo di regolazione 2004-2007, riportato nell'allegato A della delibera dell'Autorità per l'energia elettrica ed il gas del 30.1.2004, n. 5 (4) e sue modifiche (5). Esso prevede la concessione al consumatore di energia elettrica di una componente tariffaria compensativa, fissata sulla base della differenza tra la tariffa elettrica stabilita con il distributore di energia e una tariffa preferenziale.

6.

Secondo le autorità italiane, tale regime tariffario speciale troverebbe la sua giustificazione nelle condizioni svantaggiate dei sistemi elettrici di alcune zone dell'Italia, caratterizzate dall'assenza di infrastrutture elettriche di collegamento con le reti nazionali di trasporto: nel caso specifico, la regione Sardegna manca di connessione alla rete di gas naturale ed è insufficientemente collegata alla rete elettrica. In particolare, secondo le autorità italiane:

il sistema elettrico della regione Sardegna sarebbe caratterizzato da prezzi troppo elevati dell'energia, che non sono conformi alla dinamica dei costi di produzione delle imprese dell'isola; ciò penalizzerebbe i grandi consumatori di energia a causa dell'impatto dei costi di approvvigionamento sull'insieme dei costi di produzione;

la regione Sardegna sarebbe caratterizzata da una situazione di sottoutilizzazione delle capacità di produzione di energia elettrica: nel 2003, il livello di utilizzazione di tali capacità era del 46 % (6); inoltre, la produzione regionale di energia era di 13 000 GWh e gli impianti termoelettrici avrebbero potuto produrre nel 2003 circa 28 000 GWh;

l'interscambio di energia elettrica con l'Italia è attualmente assicurato da due cavi di 200kV con una capacità di 270 MW;

si prevede un aumento del tasso annuale di domanda di energia elettrica per il periodo 2002-2012 del 3 %;

un progetto a breve termine prevede la costruzione di un cavo di 150 kV tra la Corsica e la Sardegna; un progetto a lungo termine prevede la costruzione di un cavo della potenza di 1 000 MW tra la Sardegna e la penisola.

3.   VALUTAZIONE

3.1   Esistenza di un aiuto ai sensi dell'articolo 87, paragrafo 1 del trattato

7.

Per valutare se la misura disposta dal regime costituisca un aiuto ai sensi dell'articolo 87, paragrafo 1 del trattato, occorre determinare se procuri un vantaggio ai beneficiari, se il vantaggio sia di origine statale, se la misura in questione incida sulla concorrenza e se sia atta ad alterare gli scambi intracomunitari.

8.

Il primo elemento costitutivo dell'articolo 87, paragrafo 1, è l'esistenza di un ’aiuto’: costituisce un aiuto propriamente detto una misura che procuri un vantaggio a taluni beneficiari specifici. Si tratta pertanto di determinare, da un lato, se le imprese beneficiarie ricevano un vantaggio economico che non avrebbero ottenuto in normali condizioni di mercato oppure se evitino di sostenere costi che normalmente dovrebbero gravare sulle risorse proprie delle imprese e, dall'altro lato, se tale vantaggio sia concesso a una determinata categoria di imprese. L'applicazione di tariffe elettriche inferiori a quelle del mercato procura un vantaggio economico dal momento che i costi di produzione dei beneficiari sono ridotti. Inoltre, le tariffe ridotte beneficiano esclusivamente le imprese dei settori della produzione di alluminio, piombo, argento e zinco che operano in una regione dell'Italia (la Sardegna), cioè, attualmente, quattro imprese. Le tariffe ridotte favoriscono tali imprese dal momento che esse non sono accordate alle imprese al di fuori di tali zone.

9.

Per quanto riguarda le seconda condizione, per essere considerati aiuti ai sensi dell'articolo 87, paragrafo 1 del trattato, i vantaggi devono essere, da una parte, accordati – direttamente o indirettamente – mediante risorse statali e, dall'altra, essere imputabili allo Stato. Nel caso in oggetto, la decisione relativa alla riduzione delle tariffe elettriche è stata presa unilateralmente dalle autorità italiane. Conformemente a quanto stabilito nella delibera dell'Autorità per l'energia elettrica ed il gas del 9.8.2004, n. 148 (7), essa è finanziata da compensazioni corrisposte ai consumatori di energia da parte della Cassa Conguaglio per il settore elettrico. In base all'articolo 6 della delibera del 18.10.2000 n. 194/00 (8), il presidente ed i membri del comitato di gestione della Cassa Conguaglio sono nominati dall'Autorità per l'energia elettrica ed il gas in accordo con il Ministro dell'Economia e delle Finanze. Poiché le compensazioni provengono da un fondo istituito e controllato dallo Stato, l'aiuto è finanziato da risorse statali (9).

10.

Tale misura di Stato persegue un obiettivo che rientra nell'ambito di politiche definite dalle autorità nazionali, vale a dire la riduzione delle tariffe elettriche elevate che dovrebbero essere pagate da imprese caratterizzate da produzioni ad elevata intensità energetica, come le produzioni di alluminio, di piombo, di argento e di zinco, e ubicate in regioni isolate e non sufficientemente connesse alle reti energetiche.

11.

In base alla terza e quarta condizione di applicazione dell'articolo 87, paragrafo 1 del trattato, l'aiuto deve falsare o minacciare di falsare la concorrenza e incidere o essere di natura tale da incidere sugli scambi intracomunitari. Nel caso in oggetto, tali misure minacciano di falsare la concorrenza dal momento che rafforzano la posizione finanziaria e le possibilità d'azione delle imprese beneficiarie rispetto ai concorrenti che non ne beneficiano. Inoltre, poiché i prodotti delle imprese in questione (alluminio, piombo, argento e zinco) sono commercializzati sui mercati mondiali, le misure in questione possono incidere sugli scambi intracomunitari.

12.

Per i motivi di cui sopra, le misure in oggetto sono in linea di principio vietate dall'articolo 87, paragrafo 1 del trattato e possono essere considerate compatibili con il mercato comune soltanto se possono beneficiare di una delle deroghe previste da tale trattato.

3.2   Valutazione della compatibilità della misura con il mercato comune

13.

La concessione di compensazioni destinate alla riduzione delle tariffe elettriche comporta la riduzione delle spese correnti di talune imprese. Tale riduzione delle spese correnti può essere considerata un aiuto al funzionamento a imprese individuali.

14.

Gli orientamenti in materia di aiuti di Stato a finalità regionale attualmente in vigore (10) vietano, in linea di principio, gli aiuti al funzionamento. Tuttavia, possono essere concessi, a titolo eccezionale, aiuti a finalità regionale, nelle regioni che beneficiano della deroga ex articolo 87, paragrafo 3, lettera a) del trattato, purché siano giustificati in funzione del loro contributo allo sviluppo regionale e della loro natura e purché il loro livello sia proporzionato agli svantaggi che intendono compensare. Gli aiuti al funzionamento devono essere limitati nel tempo e decrescenti.

15.

Nel caso in oggetto, si tratta di aiuti individuali ad hoc concessi a un numero limitato di imprese che appartengono a specifici settori. In questa fase, la Commissione nutre dei dubbi riguardo al collegamento tra l'aiuto a favore delle quattro imprese beneficiarie della misura e lo sviluppo regionale e riguardo alla proporzionalità dell'aiuto in oggetto e gli svantaggi regionali cui esso mira a ovviare. Inoltre, sulla base delle informazioni disponibili al momento, tali aiuti individuali sembrano rientrare nell'ambito di politiche industriali puntuali o settoriali piuttosto che nello spirito della politica degli aiuti regionali, la quale dovrebbe restare neutrale per quanto riguarda la distribuzione delle risorse produttive tra i diversi settori ed attività economiche.

16.

Inoltre, la Commissione nutre dei dubbi quanto al meccanismo di finanziamento di tale regime tariffario speciale, alla sua gestione amministrativa e alle modalità di calcolo delle compensazioni destinate alla riduzione delle tariffe elettriche.

17.

Infine, secondo le autorità italiane, la tariffa preferenziale prevista dalla misura in questione (di circa 20 EUR/MWh) coinciderebbe con la tariffa fissata nel 1996 a favore della società Alumix Spa per la fornitura di energia elettrica negli anni 1996-2005.

18.

Infatti, nel 1996, la Commissione aveva giudicato che la tariffa preferenziale a favore della Alumix Spa, per il periodo in oggetto, non era un aiuto di Stato ai sensi dell'articolo 87, paragrafo 1 del trattato (11). La Commissione aveva concluso che, considerata la situazione di sovrapproduzione di energia elettrica in Sardegna e il fatto che, all'epoca, il prezzo concesso dal produttore e distributore nazionale di energia elettrica ENEL a Alumix era superiore al costo marginale medio della produzione dell'elettricità, ENEL agiva come un operatore privato in un'economia di mercato.

19.

Sulla base delle informazioni di cui dispone attualmente, la Commissione europea dubita della comparabilità della misura in questione con quella esaminata e approvata dalla Commissione nel 1996. Nel 1996, infatti, ENEL era l'unico produttore e distributore di energia in Italia e la tariffa elettrica ridotta praticata da ENEL a favore della società Alumix Spa era stata confrontata con il costo marginale medio della produzione di energia elettrica di ENEL per il periodo indicato.

20.

Invece, nel caso in esame, le autorità italiane intervengono selettivamente, in un contesto di mercato dell'energia liberalizzato, a favore di talune imprese al fine di compensare la differenza tra una tariffa di mercato conclusa con un produttore qualsiasi di energia e la tariffa preferenziale fissata nel 1996.

21.

La Commissione nota inoltre che la misura in oggetto potrebbe produrre effetti di riduzione del livello di tassazione applicabile all'energia elettrica. In tal caso, tale misura necessiterebbe di una base giuridica nell'ambito della Direttiva 2003/96/CE del 27 ottobre 2003, che ristruttura il quadro comunitario per la tassazione dei prodotti energetici e dell'elettricità. A tal proposito, le autorità italiane sono invitate a qualificare tale misura nell'ambito del regime armonizzato di cui alla Direttiva precitata.

22.

Tenuto conto di quanto precede, la Commissione invita l'Italia a presentare, nell'ambito del procedimento di cui all'articolo 88, paragrafo 2 del trattato CE, le proprie osservazioni e a fornire tutte le informazioni utili ai fini della valutazione dell'aiuto, entro un mese dalla data di ricezione della presente. La Commissione invita inoltre le autorità a trasmettere senza indugio copia della presente lettera ai beneficiari potenziali dell'aiuto.

23.

La Commissione ricorda all'Italia l'effetto sospensivo dell'articolo 88, paragrafo 3 del trattato CE e rinvia all'articolo 14 del regolamento (CE) n. 659/1999 del Consiglio in base al quale ogni aiuto illegale potrà essere recuperato presso il beneficiario.

24.

Con la presente la Commissione comunica all'Italia che informerà gli interessati attraverso la pubblicazione della presente lettera e di una sintesi della stessa nella Gazzetta ufficiale dell'Unione europea. Informerà inoltre gli interessati nei paesi EFTA firmatari dell'accordo SEE attraverso la pubblicazione di un avviso nel supplemento SEE della Gazzetta ufficiale, e informerà infine l'Autorità di vigilanza EFTA inviandole copia della presente. Tutti gli interessati anzidetti saranno invitati a presentare osservazioni entro un mese dalla data di detta pubblicazione.”


(1)  Artikel 73 i Testo integrato delle disposizioni per l'erogazione dei servizi di trasmissione, distribuzione, misura e vendita dell'energia elettrica per il periodo di regolazione 2004–2007, riportato nell'Allegato A della Deliberazione dell'Autorità per l'energia elettrica ed il gas del 30.1.2004, n. 5/04.

(2)  Delibera dell'Autorità per l'energia elettrica ed il gas n. 148 del 9.8.2004.

(3)  EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(4)  Articolo 73 del testo integrato delle disposizioni per l'erogazione dei servizi di trasmissione, distribuzione, misura e vendita dell'energia elettrica per il periodo di regolazione 2004-2007, riportato nell'allegato A della delibera dell'Autorità per l'energia elettrica ed il gas del 30.1.2004, n. 5/04 (G.U.R.I n. 83 dell'8 aprile 2004).

(5)  Delibera dell'Autorità per l'energia elettrica ed il gas del 9.8.2004 n. 148.

(6)  Nel 2003, la Sardegna disponeva di una capacità di produzione di 3 800 MW con una domanda massima di 1 800 MW. La potenza istallata di 3 800 MW è così suddivisa: idroelettrica: 431 MW; termoelettrica 3 278 MW; eolica e fotovoltaica: 100 MW.

(7)  Vedi nota n. 2.

(8)  G.U.R.I. n. 257 del 3.11.2000.

(9)  Sentenza del 13.3.2001, causa C-379/98, PreussenElektra (Rec. p. I-2099, punto 58).

(10)  GU C 74 del 10.3.1998, pag. 9.

(11)  GU C 288 dell'1.10.1996.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/11


Information om en förslagsinfordran (ansökningsomgång av förslag) för projekt och stödåtgärder (PASR-2005) inom ramen av genomförandet av den förberedande åtgärden om ”Förbättrande av den europeiska industrins potential för säkerhetsforskning”

(2005/C 30/07)

Genom antagandet den 4 februari 2005 av beslut C(2005) 259 om Arbetsprogrammet 2005 om genomförandet av den förberedande åtgärden om förbättrande av den europeiska industrins potential för säkerhetsforskning, mot ett program för att förbättra Europas säkerhet genom forskning och teknologi, skall den europeiska gemenskapens kommission lansera en förslagsinfordran (ansökningsomgång av förslag) för projekt och stödåtgärder.

Ansökningsomgångens identifieringskod: PASR-2005

Datum för offentliggörande:

Sista inlämningsdag:

Sammanlagd preliminär budget: 15 miljoner euro

För ytterligare information kontakta: Europeiska kommissionen

Informationskontoret för den förberedande åtgärden på området säkerhetsforskning

E-post: rtd-pasr@cec.eu.int

Internet: http://www.cordis.lu/security


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/12


STATLIGT STÖD – ITALIEN

Statligt stöd C 32/2004 (ex N347/2003) – Förlängning av leveransfristen för fem kryssningsfartyg som byggs av Fincantieri

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(2005/C 30/08)

(Text av betydelse för EES)

Genom den skrivelse, daterad den 20.10.2004, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter. Synpunkterna skall sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

SPA 3 6/5

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 296 12 42

Synpunkterna kommer att meddelas Italien. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

I juli 2003 begärde Italien förlängning av den treåriga leveransfristen för fem kryssningsfartyg som byggs av Fincantieri och som beställts av ett antal dotterbolag inom Carnival Corporation. Förlängningen är avsedd att löpa från den ursprungliga leveransfristen i slutet av 2003 till ett antal datum under 2004 och som längst till och med oktober 2005. Fincantieri arbetar redan utifrån de nya leveransdatumen.

Begäran måste förhandsgodkännas av kommissionen eftersom det för fartyg som levereras efter 2003, i enlighet med artikel 3 i rådets förordning 1540/1998 om fastställande av nya regler för stöd till varvsindustrin, inte längre får beviljas driftsstöd, även om avtalen ingicks före utgången av 2000. Det samlade stödbeloppet är 243 miljoner euro.

Italien anger samma skäl för sin begäran som i tidigare kommissionsbeslut, som t.ex. beslutet angående Meyer Werft (1), dvs. att fartygsägarna begärt senare leveranser på grund av terroristattentaten den 11 september 2001.

Kommissionen konstaterar att det ingåtts ett slutligt avtal för vart och ett av fartygen, vilka undertecknades i december 2003 och som har leveransdatum i juni och december 2003. Vidare konstateras att huvudbeställaren begärt förlängning på grund av attentaten den 11 september 2001. Ur den synvinkeln uppfyller den anmälda åtgärden således samma kriterier som angavs i beslutet angående Meyer Werft.

Kommissionen anser emellertid att det måste kontrolleras om Fincantieri egentligen hade den tekniska kapaciteten att leverera fartygen före utgången av 2003. Om Fincantieri inte hade tillräcklig teknisk kapacitet skulle en förlängning av leveransfristen innebära att Italien kan bevilja mer driftsstöd än tillåtet.

Kommissionen har därför på grundval av en analys som gjorts av en fristående konsult, gjort en bedömning av huruvida Fincantieri skulle ha kunnat leverera de fem fartygen före utgången av 2003.

Bedömningen leder till misstankar som gör att kommissionen ifrågasätter om den ursprungliga planen var realistisk och om Fincantieri hade tillräcklig teknisk kapacitet för att leverera alla fartygen före utgången av 2003. Detta gäller särskilt ett fartyg med skrovnummer 6079 som enligt de nuvarande leveransfristerna skall levereras i oktober 2005. Kommissionen har därför beslutat att inleda det formella förfarandet avseende begäran om förlängning av leveransfristen för det fartyget.

Beträffande de fyra andra fartygen tror kommissionen att Fincantieri skulle ha kunnat leverera före utgången av 2003 och beviljar därför den förlängning av tidsfristerna för de fartygen som Italien begärt.

SKRIVELSEN

”(1)

La Commissione si pregia informare l'Italia che, dopo aver esaminato le informazioni trasmesse dalle autorità italiane relative alla misura in oggetto, ha deciso di avviare il procedimento di cui all'articolo 88, paragrafo 2, del trattato CE per alcune parti di detta misura.

PROCEDIMENTO

(2)

Con lettera del 31 luglio 2003, l'Italia ha notificato la suddetta misura alla Commissione, che ha richiesto ulteriori informazioni alle autorità italiane con lettere del 21 agosto 2003, 16 ottobre 2003, 27 gennaio 2004 e 16 febbraio 2004. L'Italia ha trasmesso le informazioni richieste con lettere del 16 settembre 2003, 6 novembre 2003, 1o dicembre 2003, 4 febbraio 2004, 12 febbraio 2004, 5 aprile 2004 e 8 luglio 2004.

DESCRIZIONE DETTAGLIATA DELL'AIUTO

L'aiuto e i beneficiari

(3)

L'Italia ha richiesto alla Commissione la concessione di una proroga del termine di consegna del 31 dicembre 2003 di cui all'articolo 3 del regolamento (CE) n. 1540/98 relativo agli aiuti alla costruzione navale (in appresso ’regolamento sulla costruzione navale’) (2), a cui è subordinata la fruizione di aiuti al funzionamento connessi a contratto. L'istanza di proroga presentata riguarda la consegna da parte di Fincantieri di cinque navi da crociera, per un valore contrattuale complessivo di 2,1 miliardi di EUR ed un importo di aiuti di 243 milioni di EUR.

(4)

Fincantieri è una società pubblica con sei cantieri in Italia, specializzata nella costruzione di navi da crociera ma che costruisce anche altri tipi di navi destinate alla navigazione marittima.

(5)

L'Italia precisa che i contratti definitivi per le navi in questione sono stati firmati nel dicembre 2000 e che la consegna, stando alle clausole contrattuali, era prevista per giugno o dicembre 2003. Le navi sono state ordinate da diverse filiali di Carnival Corporation (in appresso ’Carnival’), un operatore di crociere statunitense. Su tale base venivano promessi: a Fincantieri, aiuti al funzionamento connessi a contratto per la costruzione di quattro di queste navi; a Carnival (3), aiuti al funzionamento per la costruzione di una delle navi. (cfr. tabella 1)

(6)

Tabella 1: Navi per le quali si richiede una proroga

Numero della nave

Primo termine di consegna

Nuovo termine di consegna

Valore contrattuale stimato (in milioni di USD)

Beneficiario

6077

giugno 03

apr. 04

410

Fincantieri

6078

dic. 03

genn. 05

410

Fincantieri

6079

dic. 03

ott. 05

410

Fincantieri

6082

dic. 03

sett. 04

500

Fincantieri

6087

dic. 03

ott. 04

390

Carnival

 

 

 

2120

 

(7)

L'Italia precisa inoltre che il proprietario della nave ha richiesto, nell'autunno 2001, una proroga delle consegne a scadenze diverse nel 2004 e 2005, motivandola con il grave impatto degli attentati terroristici dell'11 settembre 2001 sul settore delle crociere. Fincantieri ha acconsentito alla richiesta e l'Italia chiede ora una proroga del termine di consegna affinché le navi possano ancora beneficiare degli aiuti al funzionamento.

(8)

Nella loro notifica, le autorità italiane fanno riferimento alla decisione della Commissione del 5 giugno 2002 (4) con la quale si autorizza una proroga analoga del termine di consegna di una nave da crociera in costruzione presso il cantiere tedesco Meyer Werft. Le autorità italiane sottolineano le analogie esistenti tra i due casi per quanto riguarda: (i) le motivazioni addotte per la proroga (impatto degli attentati terroristici dell'11 settembre 2001), (ii) il mercato interessato (crociere) e (iii) il rapporto di dipendenza commerciale tra il cantiere e il proprietario della nave (Carnival è il maggiore cliente di Fincantieri).

VALUTAZIONE

Base giuridica

(9)

Ai sensi dell'articolo 87, paragrafo 1, del trattato CE, sono incompatibili con il mercato comune, nella misura in cui incidano sugli scambi tra Stati membri, gli aiuti concessi dagli Stati, ovvero mediante risorse statali, sotto qualsiasi forma che, favorendo talune imprese o talune produzioni, falsino o minaccino di falsare la concorrenza. Secondo la giurisprudenza costante della Corte di giustizia europea, il criterio della distorsione degli scambi è applicabile se l'impresa beneficiaria svolge attività economica che comporta scambi tra Stati membri.

(10)

La Commissione rileva che la questione della proroga del periodo massimo per la consegna è determinante ai fini dell'ammissibilità del contratto alla fruizione degli aiuti al funzionamento, a norma dell'articolo 3 del regolamento sulla costruzione navale. L'aiuto al funzionamento di cui trattasi consiste nel finanziamento mediante fondi statali di parte dei costi che il cantiere in questione dovrebbe normalmente sostenere per costruire una nave. A ciò si aggiunga che la costruzione navale è un'attività economica che comporta scambi tra Stati membri. L'aiuto in oggetto rientra pertanto nel campo di applicazione dell'articolo 87, paragrafo 1, del trattato CE.

(11)

L'articolo 87, paragrafo 3, lettera e), del trattato CE statuisce che possono considerarsi compatibili con il mercato comune le categorie di aiuti determinate con decisione del Consiglio, che delibera a maggioranza qualificata su proposta della Commissione. La Commissione rileva che, su tale base giuridica, il 29 giugno 1998 il Consiglio ha adottato il regolamento sulla costruzione navale.

(12)

La Commissione rileva che, in base al regolamento sulla costruzione navale, per ’costruzione navale’ s'intende la costruzione di navi mercantili d'alto mare a propulsione autonoma. La Commissione rileva altresì che Fincantieri costruisce questo tipo di navi e che si tratta pertanto di un'impresa interessata da detto regolamento.

(13)

L'istanza presentata dalle autorità italiane va valutata sulla base del regolamento sulla costruzione navale, nonostante quest'ultimo non sia più in vigore dalla fine del 2003, in quanto: (i) le norme in base alle quali l'Italia ha concesso l'aiuto sono state approvate per effetto di detto regolamento, (ii) l'aiuto è stato concesso quando il regolamento era ancora in vigore e (iii) le norme connesse al termine di consegna di tre anni sono in esso contenute.

(14)

L'articolo 3, paragrafo 1, del regolamento sulla costruzione navale prevede fino al 31 dicembre 2000 un contributo massimo del 9 % a titolo di aiuto al funzionamento connesso ad un contratto. In base all'articolo 3, paragrafo 2, del medesimo regolamento, il massimale di aiuto applicabile al contratto è costituito dal massimale vigente alla data della firma del contratto definitivo. Ciò non si applica, tuttavia, alle navi la cui consegna sia avvenuta dopo oltre tre anni dalla firma del contratto. In tali casi, il massimale applicabile è lo stesso in vigore tre anni prima della consegna della nave. Il termine ultimo di consegna per una nave che può ancora beneficiare degli aiuti al funzionamento era dunque, in linea di principio, il 31 dicembre 2003.

(15)

L'articolo 3, paragrafo 2, prevede tuttavia che la Commissione possa concedere una proroga del termine ultimo di consegna di tre anni qualora ciò sia giustificato dalla complessità tecnica del singolo progetto di costruzione navale in questione, o da ritardi dovuti a perturbazioni inattese, gravi e documentate che si ripercuotano sul programma di lavoro di un cantiere, causate da circostanze eccezionali, imprevedibili ed esterne all'impresa. Da notare che l'Italia basa l'istanza di proroga del termine di consegna su circostanze eccezionali ed imprevedibili.

(16)

La Commissione osserva che il Tribunale di primo grado ha fornito un'interpretazione di detta disposizione nella sua sentenza del 16 marzo 2000 (5) e ha stabilito che tale disposizione debba essere interpretata restrittivamente.

(17)

La Commissione riconosce inoltre di aver concesso proroghe dei termini di consegna diverse volte nel corso degli anni precedenti, soprattutto in relazione all'impatto degli attacchi terroristici dell'11 settembre 2001 e alla loro ripercussione sul settore delle crociere.

(18)

Il caso in oggetto evidenzia forti analogie con il già menzionato caso di Meyer Werft ed altre decisioni simili. La Commissione ritiene pertanto che queste decisioni del passato creino precedenti pertinenti al caso in questione. La valutazione sarà quindi finalizzata a verificare se gli stessi fatti presenti per gli altri casi siano presenti anche nel caso in oggetto.

Valutazione dei fatti

(19)

La Commissione rileva in proposito che i contratti definitivi, firmati nel dicembre 2000 con termini di consegna previsti per giugno e dicembre 2003, sussistono per ciascuna nave. Il maggiore cliente del cantiere ha inoltre richiesto la proroga dei termini di consegna in seguito agli attentati terroristici dell'11 settembre 2001. Da questo punto di vista si può quindi affermare che la misura notificata soddisfa gli stessi criteri di cui alla decisione relativa a Meyer Werft.

(20)

La Commissione osserva, tuttavia, che in base alle informazioni a sua disposizione, in origine la consegna delle navi era prevista per il 2004 e il 2005. Tale informazione è stata peraltro confermata anche dall'Italia. I termini di consegna sono quindi stati cambiati alle date del 2003 soltanto in una fase successiva, verso la fine del 2000, perché altrimenti le navi non avrebbero potuto beneficiare degli aiuti al funzionamento.

(21)

La Commissione osserva che la consegna nel 2003 di tutte le cinque navi notificate, oltre ad altre navi la cui consegna era già prevista per il 2003, avrebbe rappresentato un carico di lavoro enorme per Fincantieri. La Commissione ritiene pertanto necessario verificare se Fincantieri avrebbe potuto sostenere lo sforzo tecnico di consegnare le navi in questione entro la fine del 2003. Se ciò non fosse stato tecnicamente possibile, una proroga del termine di consegna avrebbe consentito all'Italia di contemplare aiuti al funzionamento d'importo superiore al lecito.

(22)

Per quanto riguarda la capacità tecnica di Fincantieri di consegnare tutte le cinque navi prima della fine del 2003, l'Italia dichiara che ciò sarebbe possibile ottimizzando le attività dei sei cantieri dell'impresa, in particolare costruendo sezioni e navi nei cantieri non destinati normalmente alla costruzione di navi da crociera. L'Italia ha inoltre trasmesso alla Commissione una copia del piano di produzione del dicembre 2000, in cui venivano indicate le date di consegna del 2003.

(23)

Le informazioni trasmesse dall'Italia sono state esaminate da un esperto indipendente su richiesta della Commissione. Sulla base dei risultati di tale analisi, la Commissione manifesta dubbi circa la capacità tecnica di Fincantieri di consegnare tutte le cinque navi entro la fine del 2003.

(24)

I dubbi sono supportati da tre motivazioni. La prima riguarda il progetto di costruire una delle navi nel cantiere di Ancona, che avrebbe comportato un complesso processo produttivo, considerando che le sezioni degli scafi da assemblare dovevano essere spostate ad un cantiere militare (Arsenale Triestino) per essere poi ritrasferite ad Ancona dato che le dimensioni del bacino d'attracco di Ancona sono inferiori a quelle della nave. Si aggiunga che, sino a quel momento, ad Ancona non erano mai state costruite navi così complesse, per cui sussistono dubbi circa la capacità di far fronte a tale operazione, non da ultimo per quanto concerne l'allestimento delle navi. Tenendo conto di tali considerazioni, la costruzione della nave 6077 ad Ancona avrebbe comportato un allestimento assolutamente eccezionale presso il cantiere di Palermo a seguito dello spostamento di produzione da Ancona a Palermo.

(25)

I dubbi riguardano, in secondo luogo, il quantitativo stimato dell'allestimento cui avrebbe dovuto provvedere Fincantieri se tutte le cinque navi fossero state consegnate nel 2003, che in detto anno sarebbe stato equivalente al doppio dell'attività di allestimento effettuato sino ad allora da Fincantieri. Inoltre, per il cantiere di Marghera, l'allestimento previsto per il 2003, sarebbe stato superiore di circa il 40 % all'attività svolta sino a quel momento dallo stesso. La Commissione dubita pertanto che il piano di produzione per Fincantieri in generale, e per Marghera in particolare, fosse realistico.

(26)

Per questi due motivi la Commissione dubita che le cinque navi avrebbero mai potuto essere consegnate nel 2005, tuttavia, sulla base delle stesse informazioni e analisi, essa riconosce che sarebbe stato possibile consegnarne almeno quattro.

(27)

La Commissione dubita quindi, in terzo luogo, che una delle cinque navi avrebbe potuto essere consegnata nel 2003. Di quale delle cinque navi potesse trattarsi resta, in un certo qual modo, una questione ipotetica, dato che il piano di produzione è cambiato radicalmente dal dicembre 2000. Se, da un lato, si potrebbe sostenere che ciò riguarda la nave 6077, programmata presso il cantiere di Ancona, la Commissione osserva che questa nave, che alla fine è stata costruita nel cantiere di Marghera, è stata già consegnata nell'aprile 2004.

(28)

La Commissione ritiene che i dubbi maggiori riguardino la nave 6079, ovvero la terza nave gemella della 6077, costruita anch'essa presso il cantiere di Marghera e la cui consegna è prevista per ottobre 2005. La consegna di questa nave è stata notevolmente posticipata rispetto al piano di produzione del dicembre 2000, a seguito della decisione di far costruire la nave 6077 a Marghera. Tali dubbi si fondano inoltre sulle indicazioni (una lettera d'intenti è stata firmata prima che fossero firmati i contratti definitivi nel dicembre 2000) secondo cui sin dall'inizio era stata prevista l'attuale sequenza di fabbricazione, con un termine di consegna molto ritardato per la nave 6079.

(29)

Per quanto concerne le altre quattro navi (6077, 6078, 6082 e 6087), la Commissione ritiene, come già osservato nel suddetto paragrafo (19), che sussistano i motivi per autorizzare una proroga del termine di consegna.

(30)

In considerazione della necessità di posticipare la consegna di queste navi a causa di circostanze eccezionali, imprevedibili ed esterne all'impresa, e in virtù del fatto che l'impresa sarebbe stata in grado di consegnare le navi per la fine del 2003, la proroga del termine ultimo di consegna di tre anni è conforme al disposto dell'articolo 3, paragrafo 2, secondo capoverso, del regolamento sulla costruzione navale e, di riflesso, all'articolo 87, paragrafo 3, lettera e), del trattato CE. I termini di consegna vengono quindi prorogati alle date richieste dall'Italia (cfr. tabella 1).

Conclusioni

(31)

Alla luce di quanto predetto, la Commissione, a norma del disposto dell'articolo 88, paragrafo 2, del trattato CE, invita l'Italia a presentare osservazioni e a trasmettere tutte le informazioni che possano risultare utili a dissipare i dubbi sollevati in merito alla richiesta di proroga del termine di consegna per la nave 6079 di Fincantieri, entro un mese dalla data di ricevimento della presente lettera. La Commissione invita le autorità italiane ad inoltrare a stretto giro di posta una copia della presente al potenziale beneficiario degli aiuti.

(32)

La Commissione desidera richiamare l'attenzione dell'Italia sul fatto che l'articolo 88, paragrafo 3, del trattato CE ha effetto sospensivo e che, ai sensi dell'articolo 14 del regolamento (CE) n. 659/1999 del Consiglio, essa può imporre allo Stato membro interessato di recuperare ogni aiuto illegale dal beneficiari.

(33)

La Commissione avverte l'Italia che informerà gli interessati attraverso la pubblicazione della presente lettera e di una sintesi della stessa nella Gazzetta ufficiale dell'Unione europea. Informerà inoltre gli interessati nei paesi EFTA firmatari dell'accordo SEE attraverso la pubblicazione di un avviso nel supplemento SEE della Gazzetta ufficiale dell'Unione europea e informerà infine l'Autorità di vigilanza EFTA inviandole copia della presente. Tutti gli interessati anzidetti saranno invitati a presentare osservazioni entro un mese dalla data di detta pubblicazione.

(34)

La Commissione accoglie la richiesta dell'Italia di prorogare i termini di consegna delle navi 6077, 6078, 6082 e 6084 alle date riportate nella tabella 1.”


(1)  EGT C 238, 3.10.2002, s. 14, statligt stöd N 843/01.

(2)  GU L 202 del 18.7.1998, pag. 1.

(3)  In base alle norme italiane relative agli aiuti al funzionamento a favore della costruzione navale, gli aiuti possono essere concessi al cantiere o al proprietario della nave.

(4)  GU C 238 del 3.10.2002, pag. 14, aiuto di Stato n. N 843/01.

(5)  T-72/98, Astilleros Zamacona SA contro Commissione, Racc. 2000 - II, pag. 1683.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/16


Offentliggörande av en ansökan om registrering i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

(2005/C 30/09)

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt till invändningar som fastställs genom artiklarna 7 och 12d i ovan nämnda förordning. Alla invändningar mot ansökan skall göras genom den behöriga myndigheten i medlemsstaten, i ett WTO-land eller i ett tredjeland som godkänts i enlighet med artikel 12.3 inom sex månader efter detta offentliggörande, som sker av de motiv som anges nedan, särskilt punkt 4.6, genom vilka ansökan bedöms kunna godtas enligt förordning (EEG) nr 2081/92.

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2081/92

”MIEL DE GALICIA” eller ”MEL DE GALICIA”.

EG nr ES/00278/19.02.2003

SUB ( ) SGB ( X )

Denna sammanfattning har tagits fram i informationssyfte. För komplett information, särskilt till producenterna av produkter av den skyddade ursprungsbeteckningen eller den skyddade geografiska beteckningen i fråga, är det bäst att använda den fullständiga versionen i produktspecifikationen som kan erhållas antingen hos nationella myndigheter eller hos Europeiska kommissionen (1).

1.   Behörig myndighet i medlemsstaten

Namn:

Subdirección General de Sistemas de Calidad Diferenciada, Dirección General de Alimentación, Secretaria General de Agricultura y Alimentación del Ministerio de Agricultura, Pesca y Alimentación, España

Adress:

Paseo Infanta Isabel, 1 28071-Madrid

Telefon:

(34) 913 475394

Fax:

 (34) 913 475410

2.   Grupp:

2.1.

Namn:

Mieles Anta, SL

2.2.

Adress:

C/Ermita, 34 Polígono de A Grela-Bens A Coruña

2.1.

Namn:

Sociedad Cooperativa ”A Quiroga”

2.2.

Adress:

Vilanova, 43 bajo, Fene A Coruña

2.3.

Sammansättning:

producent/bearbetningsföretag (X) andra ( )

3.   Produkttyp:

Klass 1.4: Andra produkter av animaliskt ursprung

:

honung.

4.   Produktspecifikation

(sammanfattning av kraven i artikel 4.2)

4.1.   Namn: ”Miel de Galicia” eller ”Mel de Galicia”.

4.2.   Beskrivning: Den produkt som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen (SGB) ”Miel de Galicia” eller ”Mel de Galicia” definieras som honung med de egenskaper som beskrivs i denna produktspecifikation och som under produktion, bearbetning och tappning har uppfyllt alla de krav som ställs i produktspecifikationen, i kvalitetshandboken och i gällande lagstiftning. Honungen produceras i bikupor med rörliga ramar, för självrinning eller slungning. Den har flytande, kristalliserad eller krämig form och kan ofta dessutom innehålla torkade frukter. Den kan också presenteras i vaxkakor eller i sektioner.

Alltefter botaniskt ursprung klassificeras ”miel de Galicia” enligt följande:

Blandhonung

Eukalyptushonung

Kastanjehonung

Björnbärshonung

Ljunghonung

Den honung som omfattas av SGB skall, utöver vad som anges i kvalitetsnormen för honung avsedd för den inre marknaden, ha följande egenskaper:

Fysikalisk-kemiska egenskaper:

a)

Vattenhalt: högst 18,5 %

b)

Diastasaktivitet minst 9 på Gotheskalan. Honung med litet enzyminnehåll skall uppnå minst 4 på nämnda skala, såvitt koncentrationen av hydroximetylfurfural inte överskrider 10 mg/kg.

c)

Hydroximetylfurfural: högst 28 mg/kg

Melittopalynologiska egenskaper:

Allmänt sett skall pollenspektrumet i sin helhet motsvara pollenspektrum för honung från Galicien.

I inget fall får pollenkombinationen Helianthus annuus–Olea europaea–Cistus ladanifer utgöra en större andel än 5 % av det totala pollenspektrumet.

Beroende på botaniskt ursprung för de olika nämnda honungstyperna skall pollenspektrumen dessutom uppfylla följande krav:

a)

Blandhonung: Huvuddelen av pollenet skall komma från följande växter: Castanea sativa, Eucalyptus sp., Ericaceae, Rubus sp., Rosaceae, Cytisus sp., Ulex sp., Trifolium sp., Lotus sp., Campanula, Centaurea, Quercus sp., Echium sp., Taraxacum sp. och Brassica sp.

b)

Sorthonung:

”Eukalyptushonung”: Andelen pollen från eukalyptus (Eucalyptus sp.) skall vara minst 70 %.

”Kastanjehonung”: Andelen pollen från kastanj (Castanea sp.) skall vara minst 70 %.

”Björnbärshonung”: Andelen pollen från björnbär (Rubus sp.) skall vara minst 45 %.

”Ljunghonung”: Andelen pollen från ljung (Erica sp.) skall vara minst 45 %.

Organoleptiska egenskaper:

Honungen skall allmänt sett ha de organoleptiska egenskaper som motsvarar det botaniska ursprunget, beträffande färg, doft och smak. Beroende på botaniskt ursprung är följande organoleptiska egenskaper de mest betydelsefulla:

a)

Blandhonung: Färgen kan variera från bärnstensfärgad till mörkt bärnstensfärgad. Smak och doft beror på vilka växter som dominerar i honungen.

b)

Eukalyptushonung: Bärnstensfärgad med mild smak och vaxartad doft.

c)

Kastanjehonung: Mörk honung med kraftig smak och utpräglat blommig doft.

d)

Björnbärshonung: Mörkt bärnstensfärgad med kraftig fruktsmak, framträdande sötma och fruktig doft.

e)

Ljunghonung: Mörkt bärnstensfärgad eller mörk med rödaktig ton, lätt bitter och långvarig smak, kvardröjande blomdofter.

4.3.   Geografiskt område: Området för produktion, bearbetning och tappning av honung som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen ”Miel de Galicia” utgörs av hela autonoma regionen Galicien.

4.4.   Bevis på ursprung: Endast honung som kommer från anläggningar som är registrerade hos kontrollorganet, som har producerats i enlighet med de normer som anges i produktspecifikationen och i kvalitetshandboken och som uppfyller alla relevanta villkor, kan omfattas av den skyddade geografiska beteckningen ”Miel de Galicia”.

Kontrollorganet håller följande register:

Register över biodlare, där kontrollorganet för in de biodlare som är verksamma i den autonoma regionen Galicien och som vill inrikta sin produktion på honung som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen ”Miel de Galicia”. De skall ha minst tio bikupor med rörliga ramar, vertikala eller horisontella, under förutsättning att de är försedda med skattlådor.

Register över anläggningar för utvinning, lagring och/eller tappning, där kontrollorganet för in de anläggningar som ligger i den autonoma regionen Galicien och som sysslar med någon verksamhet för bearbetning av honung som kan omfattas av den skyddade geografiska beteckningen.

Alla fysiska och juridiska personer med egendomar som är införda i registren, vare sig biodlingar, anläggningar eller produkter, skall omfattas av kontrollorganets kontroller i syfte att säkerställa att produkter med den skyddade geografiska beteckningen ”Miel de Galicia” uppfyller kraven i tillämpningsföreskrifterna och i produktspecifikationen.

Kontrollorganet skall varje skördeår kontrollera hur stora kvantiteter honung med den skyddade geografiska beteckningen som släpps ut på marknaden av varje företag som är infört i registret över förpackare, för att verifiera att kvantiteterna stämmer överens med de kvantiteter honung som producerats eller köpts av biodlare som är införda i registret över producenter och av andra registrerade företag.

Kontrollerna grundar sig på inspektioner av biodlingarna och anläggningarna, granskning av dokumentation samt analyser av råvaror och av slutprodukter.

Certifieringen gäller enhetliga partier och utgörs av en analytisk och en organoleptisk undersökning som leder till att det kontrollerade honungspartiet godkänns, underkänns eller får vänta, och det är det samlade kontrollorganet, eller i vissa fall certifieringskommissionen, som fattar det slutliga beslutet på grundval av den tekniska information som lämnas av intygskommittén.

Om det konstateras någon typ av förändring som ger försämrad kvalitet eller om bestämmelserna i förordningen om skyddade geografiska beteckningar eller i annan relevant lagstiftning inte har följts under produktion, bearbetning och tappning, skall kontrollorganet inte certifiera honungen, vilket innebär att rätten att använda den skyddade geografiska beteckningen går förlorad.

4.5.   Framställningsmetod: Den praktiska skötseln av bigården syftar till att ge högsta kvalitet på den honung som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen. Kemisk behandling av bikuporna får inte utföras under den tidsperiod då honungen skördas och under samma tidsperiod får ingen utfodring av bina ske.

Bina skall avlägsnas från vaxkakorna med traditionella metoder och företrädesvis med bitömmare eller genom inblåsning av luft, utan överdriven användning av rökpust och aldrig med hjälp av kemiska produkter som verkar avskräckande på bina.

Honungen får utvinnas genom slungning eller självrinning, men aldrig genom pressning.

Arbetet med att utvinna honungen skall alltid utföras med största noggrannhet och hygien och i en sluten lokal som är ren och särskilt avsedd för detta syfte. En vecka dessförinnan inleds torkning med hjälp av avfuktare eller vädring tills den relativa luftfuktigheten underskrider 60 %.

Metoderna för avtäckning av vaxkakorna får under inga omständigheter försämra honungens kvalitet. Avtäckningsknivarna skall vara väl rengjorda, torra och får inte vara varmare än 40 °C.

Sedan honungen har utvunnits och silats genom ett dubbelt filter skall den genomgå en klarning och därefter skummas före lagring och tappning.

Homogenisering av honungen kan ske genom rörning med ett handredskap eller ett mekaniskt verktyg med lågt varvtal så att produktens egenskaper inte förändras på ett negativt sätt.

Skörd och transport av honungen skall ske under hygieniska förhållanden, med användning av kärl som är avsedda för livsmedel och godkända i kvalitetshandboken och i gällande lagstiftning, så att en produkt av hög kvalitet erhålls.

Tappning av honungen skall ske i anläggningar som är inskrivna i motsvarande register hos kontrollorganet.

Som nämnts skall såväl produktion som de efterföljande momenten utvinning, lagring och tappning äga rum inom det avgränsade geografiska området.

Det faktum att även tappningen sker i detta område, där den av tradition har utförts, hänger samman med behovet att bevara honungens särskilda egenskaper och kvalitet. Dessutom kan kontrollorganet härigenom utöva en mer effektiv kontroll och man undviker kvalitetsförsämring på grund av olämpliga transport-, lagrings- och tappningsförhållanden.

Vid tappning får endast behållare med de egenskaper som anges i produktspecifikationen användas. Tappningen skall ske i anläggningar där det uteslutande tappas honung från biodlingar som är upptagna i registren för den skyddade geografiska beteckningen och där märkning och anbringande av kontrolletiketter sker under kontrollorganets tillsyn. Allt detta syftar till att bevara produktens kvalitet och säkerställa dess spårbarhet.

Burkar för honung som är avsedd för direkt konsumtion innehåller i allmänhet mellan 500 g och 1 000 g.

Burkens lock skall vara hermetiskt tillslutet och förhindra att honungen förlorar sin naturliga arom och att den tar till sig andra lukter eller fuktighet m.m. som kan förändra produkten.

4.6.   Samband med området:

Historik

Biodlingen i Galicien hade störst omfattning innan sockret gjorde sitt inträde, och honungen ansågs vara mycket värdefull eftersom den kunde användas som sötningsmedel och hade speciella medicinska egenskaper. I markisen av Ensenadas jordebok från åren 1752–1753 uppges för Galicien sammanlagt 366 339 traditionella bikupor, även kallade trobos eller cortizos, som på många ställen finns kvar ännu i dag. Denna uppgift visar tydligt att biodlingen sedan gammalt har haft stor betydelse i Galicien, vilket har lämnat spår i de galiciska ortnamnen.

Cortin, albar, abellariza, albiza eller albariza kallas på landsbygden en byggnad utan tak som är oval, rund eller i sällsynta fall fyrkantig och består av höga murar som har till syfte att skydda bikuporna och försvåra för djur (främst björnar) att ta sig in. Dessa byggnader minner om en svunnen tid och är ännu i dag synliga och i vissa fall brukbara i många bergsområden, framför allt i de östliga bergskedjorna Ancares och Caurel, i Sierra del Suido osv.

Handeln med produkten var begränsad till lokala festligheter under hösten, eftersom honungen är en säsongsprodukt som skördas endast en gång per år.

År 1880 installerade prästen i Argozón (Chantada, Lugo), Don Benigno Ledo, den första bikupan med rörliga ramar, och några år senare byggde han den första bikupan för förmering av bisamhällen genom delning, för drottningodling m.m., vilken han kallade uppdrivningskupa. Som vittnesbörd om hans betydelse för inte bara den galiciska utan även den spanska biodlingen kan nämnas att i Roma Fábregas bok i ämnet anges att den förste spanjoren som hade bikupor med rörliga ramar var den galiciske ”biprästen” Don Benigno Ledo.

Det första verket om biodling som gavs ut i Galicien var troligen Manual de Apicultura av D. Ramón Pimentel Méndez (1893), som uttryckligen var skriven för de galiciska biodlarna.

Det stora uppsvinget för den moderna biodlingen kom inte förrän 1975 då, tack vare producentorganisationernas arbete, de första betydande förändringarna av biodlarnas kunskaper och det traditionella systemet för biodling ägde rum. Det allmänt sett viktigaste inslaget i denna förändring är överföringen av bisamhällen från kupor med fasta ramar till kupor med rörliga ramar, huvudsakligen med skattlådor.

Numera är honung och vax biodlingsprodukter som saluförs med ekonomisk lönsamhet i Galicien. Den galiciske konsumenten har sedan gammalt uppskattat honung framställd i Galicien, vilket har yttrat sig i ett högre marknadsvärde.

Naturförhållanden

Galiciens läge i det nordvästra hörnet av Iberiska halvön, på gränsen mellan två klimatområden, den atlantiska zonen och Meseta (högslätten), ger en klimatisk variation som – tillsammans med geologi och markförhållanden, historia, terrängformer och människans påverkan – bildar grunden för de egenheter som floran och därmed honungsproduktionen uppvisar.

På grund av den biogeografiska miljön skiljer sig de galiciska honungssorterna avsevärt från dem som produceras i övriga delar av Spanien. De utmärker sig genom frånvaron av mediterrana växter och odlade inslag som är mycket vanliga i andra delar av Spanien, exempelvis solros Helianthus annuus och oliv Olea europaea. Frånvaron eller den låga förekomsten av pollen som är väl representerade i annan spansk honung gör dem lätta att känna igen. Det är därför inte svårt att karakterisera galiciska honungssorter och särskilja dem från annan spansk honung.

Galicien är tämligen homogent när det gäller de växter som bidrar med nektar till honungsproduktionen. De viktigaste skillnaderna mellan galiciska honungssorter hänger samman med de olika växternas förekomst.

I kusttrakterna förkommer ofta stora mängder eukalyptus. Längs hela den galiciska kusten, såväl Atlantkusten som den kantabriska kusten, finns stora planteringar av feberträd Eucalyptus globulus, som är den viktigaste arten för produktion av eukalyptushonung i Galicien, till skillnad från andra spanska områden där den viktigaste arten är Eucalyptus camaldulensis.

I de inre delarna påverkas honungsproduktionen av förekomsten av tre olika vegetationsinslag: äkta kastanj Castanea sativa, ljungarter Erica samt björnbär och andra rubusar Rubus.

Äkta kastanj förekommer allmänt i Galicien, dels som solitärträd i ängs- och åkerkanter, dels i rena bestånd (s.k. soutos), dels i blandbestånd med andra lövträd.

Ljungarter Erica är mycket vanliga i detta område eftersom de ingår i vegetationstyper som utvecklas efter skogsförstörelse. Av förekommande arter kan E. umbellata, E. arborea, E. australis och E. cinerea nämnas som de viktigaste för honungsproduktionen.

Ett annat mycket viktigt vegetationsinslag för honungsproduktionen i Galicien är björnbär och andra rubusar. Arter av detta släkte är mycket vanliga i undervegetation, vägkanter, åkerkanter och nedlagd odlingsmark. De förekommer ofta på ruderatmarker. De producerar en stor mängd nektar som påverkar de organoleptiska egenskaperna hos många galiciska honungssorter.

Rubusar är den sista växtgrupp som blommar innan biodlarna skördar honungen och får en stor förekomst i pollenspektrumen, eftersom de tidigare blommande arterna med mindre förekomst blir utspädda av rubusarnas nektar. Dessa honungssorter kännetecknas av mörk färg, söt smak och hög syrlighet. Förekomsten av Rubus i honung från Galicien – det viktigaste produktionsområdet för denna typ av honung i Spanien – gör att dessa honungssorter uppvisar typiska fysikalisk-kemiska egenskaper.

När det gäller skillnader inom Galicien finns som redan nämnts två väl skilda produktionsområden – kusten och inlandet. Mellan de båda finns en övergångszon av varierande omfattning där honungen har blandade egenskaper. I denna zon produceras huvudsakligen blandhonung med lika delar av arterna Castanea sativa och Eucalyptus globulus, något som nästan uteslutande förekommer i honung från Galicien.

Man bör också nämna den galiciska honungens låga innehåll av honungsdagg och pollen.

Antalet pollenkorn per gram honung är lågt i de honungssorter som produceras i Galicien, och precis som man kan förvänta sig kommer de huvudsakligen från de starkt överrepresenterade arterna (Castanea sativa och Eucalyptus). Detta hänger samman med den typ av kupor som biodlarna använder och med sättet att utvinna honungen (slungning).

4.7.   Kontrollorgan: Namn: Consejo Regulador de la Indicación Geográfica Protegida ”Miel de Galicia” (Kontrollorganet för den skyddade geografiska beteckningen ”Miel de Galicia”).

Adress: Pazo de Quián s/n, Sergude. 15881-Boqueixón. A Coruña

Telefon 981 511913. Fax: 981 511913.

Kontrollorganet uppfyller kraven i den europeiska standarden EN 45011, i enlighet med artikel 10 i förordning (EEG) nr 2081/92.

4.8   Märkning: De honungssorter som saluförs med den skyddade geografiska beteckningen ”Miel de Galicia” skall efter certifiering förses med den etikett som motsvarar varumärket för den aktuella förpackaren och som används uteslutande för skyddad honung samt en kontrolletikett med en alfanumerisk kod med löpande numrering, godkänd och utfärdad av kontrollorganet, med den officiella logotypen för den skyddade geografiska beteckningen. På etiketter och kontrolletiketter skall det stå Indicación Geográfica ProtegidaMiel de Galicia” eller ”Mel de Galicia”.

4.9.   Nationella krav:

Lag 25/1970 av den 2 december 1970 om föreskrifter om vinodling, vin och alkohol.

Dekret 835/1972 av den 28 mars 1972 om godkännande av tillämpningsföreskrifter för lag 25/1970.

Kungörelse från ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedel av den 25 januari 1994 om fastställande av överensstämmelse mellan den spanska lagstiftningen och rådets förordning (EEG) nr 2081/92 beträffande ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

Kungligt dekret 1643/1999 av den 22 oktober om handläggningsförfarandet för ansökningar om införande i gemenskapens register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.


(1)  Europeiska kommissionen - Generaldirektoratet för Jordbruk – Kvalitetspolitik för jordbruksprodukter – B-1049 Bryssel.


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/22


Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration

(Ärende COMP/M.3661 – CDP/Stmicroelectronics)

(2005/C 30/10)

(Text av betydelse för EES)

Kommissionen beslutade den 22 december 2004 att inte göra invändningar mot den anmälda koncentrationen ovan och att förklara den förenlig med den gemensamma marknaden. Beslutet grundar sig på artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004. Beslutet i sin helhet finns endast på italienska och kommer att offentliggöras efter det att alla eventuella affärshemligheter har tagits bort. Det kommer att finnas tillgängligt:

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://europa.eu.int/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32004M3661. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet (http://europa.eu.int/eur-lex/lex).


5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/22


Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration

(Ärende COMP/M.3626 – Permira/Private Equity Partners/Marazzi)

(2005/C 30/11)

(Text av betydelse för EES)

Kommissionen beslutade den 17 december 2004 att inte göra invändningar mot den anmälda koncentrationen ovan och att förklara den förenlig med den gemensamma marknaden. Beslutet grundar sig på artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004. Beslutet i sin helhet finns endast på italienska och kommer att offentliggöras efter det att alla eventuella affärshemligheter har tagits bort. Det kommer att finnas tillgängligt:

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://europa.eu.int/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32004M3626. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet (http://europa.eu.int/eur-lex/lex).


III Upplysningar

Kommissionen

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/23


INBJUDAN ATT LÄMNA PROJEKTFÖRSLAG – DG EAC nr 85/04

Inbjudan att lämna förslag till nyskapande samarbets-, utbildnings- och informationsprojekt, åtgärd 5 – Stödåtgärder

(2005/C 30/12)

1.   MÅL OCH BESKRIVNING

Europeiska kommissionens mål med denna inbjudan att lämna förslag till nyskapande projekt för åtgärd 5, är att stödja nyskapande samarbets-, utbildnings- och informationsprojekt på området för icke-formell utbildning. Alla ansökningar måste avse ett av de prioriterade teman/områden som definieras nedan:

1.

Kulturell mångfald och tolerans

2.

Mindre gynnade regioner

3.

Östeuropa, Kaukasus, Sydösteuropa

4.

Nyskapande inom ungdomsverksamhet

5.

Samarbete mellan lokala eller regionala myndigheter och icke-statliga ungdomsorganisationer

Det är nödvändigt att initiativtagarna i ansökan anger vilket innovativt inslag som ska ingå i projektet. Projekten måste ha en tydlig transnationell europeisk dimension och bidra till europeiskt samarbete i ungdomsfrågor. Mer uttryckligt måste de leda till skapandet och/eller konsolideringen av starka partnerskap mellan ungdomsorganisationer, eller partnerskap mellan ungdomsorganisationer och offentliga organ.

2.   SÖKANDE SOM KAN FÅ BIDRAG

Juridiska enheter, till exempel icke-statliga ungdomsorganisationer och lokala eller regionala myndigheter, som är etablerade i de så kallade programländerna, får ansöka och delta som partner inom ramen för denna inbjudan att lämna förslag.

Programländerna är

Europeiska unionens 25 medlemsstater,

de tre EEA-/EFTA-länderna (Island, Liechtenstein och Norge),

kandidatländerna Bulgarien, Rumänien och Turkiet.

Organisationer från EU:s grannländer (Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Syrien, Tunisien, Västbanken och Gazaremsan, Vitryssland, Moldavien, Ryssland, Ukraina, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien och Montenegro) får delta som partner inom ramen för denna inbjudan. De är emellertid inte berättigade att lämna in en ansökan.

Projekten ska omfatta partnerorganisationer från minst fyra olika länder (inklusive sökanden), varav ett måste vara medlem i EU.

3.   BUDGET OCH PROJEKTTID

Totalt har 2 000 000 euro anslagits till samfinansieringen av projekt inom ramen för denna inbjudan, med förbehåll för budgetmyndighetens godkännande för budgetåret 2005.

Finansieringen per projekt uppgår till maximalt 100 000 euro per års (tolv månader) verksamhet och det maximala bidraget till 300 000 euro.

Denna inbjudan förväntas bevilja stöd till cirka 10–15 projekt av hög kvalitet.

Projekttiden måste omfatta minst 18 månader. Om det är motiverat kan en projekttid på maximalt 36 månader accepteras. Aktiviteterna måste inledas mellan den 1 oktober 2005 och den 31 december 2005.

4.   TIDSFRIST

Ansökningar ska sändas till Byrån för tekniskt stöd för Sokrates, Leonardo & Ungdom senast den 31 mars 2005.

5.   FULLSTÄNDIG INFORMATION

Den fullständiga texten till denna inbjudan att lämna förslag och ansökningsblanketten återfinns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/youth/call/index_en.html. Ansökningarna måste ta hänsyn till villkoren i den fullständiga texten till denna inbjudan och lämnas in på rätt ansökningsblankett.


Rättelser

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/25


Rättelse till offentliggörande av de slutliga räkenskaperna för Europeiska unionens byråer och organ för budgetåret 2003

( Europeiska unionens officiella tidning C 292 av den 30 november 2004 )

(2005/C 30/13)

På sidan 20, efter EAR, skall följande rad införas:

Eurojust

www.eurojust.eu.int