1.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/1

1.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/2

1.

Kommissionen antog sina ursprungliga gemenskapsriktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (1) 1994. År 1997 lade kommissionen till särskilda bestämmelser för jordbrukssektorn (2) i riktlinjerna. En ny version av riktlinjerna antogs 1999 (3) och kommer att löpa ut den 9 oktober 2004.

2.

Kommissionen vill genom dessa riktlinjer, som grundar sig på tidigare versioner, av olika skäl införa vissa ändringar och förtydliganden.

3.

Mot bakgrund av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Stockholm den 23 och 24 mars 2001 och Barcelona den 15 och 16 mars 2002, där medlemsstaterna uppmanades att fortsätta att minska det statliga stödet som en andel av bruttonationalprodukten och i stället styra stöden mot allmänna mål av gemensamt intresse såsom sammanhållningsmål, förefaller för det första en närmare granskning motiverad av den snedvridning som uppkommer genom att stöd beviljas för undsättnings- och omstruktureringsåtgärder. Detta är också förenligt med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 som syftade till att öka den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

4.

Att ineffektiva företag går i konkurs är ett normalt inslag i marknadsekonomin. Normen kan inte vara att ett företag som hamnar i svårigheter skall räddas av staten. Stöd till undsättnings- och omstruktureringsåtgärder har givit upphov till några av de mest kontroversiella ärendena i fråga om statligt stöd och är en av de mest snedvridande stödtyperna. Därför bör den allmänna principen om förbud mot statligt stöd såsom den fastslås i fördraget förbli regeln och undantag från den regeln bör endast få göras i begränsad omfattning.

5.

Engångsvillkoret (dvs. principen om att stöd endast får ges en gång) har ytterligare förstärkts för att undvika att undsättnings- och omstruktureringsstöd används vid upprepade tillfällen för att på konstgjord väg hålla liv i företag.

6.

I 1999 års riktlinjer gjordes åtskillnad mellan undsättningsstöd och omstruktureringsstöd, varvid undsättningsstöd definierades som tillfälligt stöd för att hålla ett ekonomiskt försvagat företag flytande den tid som krävs för att utarbeta en omstrukturerings- eller likvidationsplan. I princip kunde omstruktureringsåtgärder som finansieras med hjälp av statligt stöd inte vidtas under denna period. Denna strikta åtskillnad mellan undsättning och omstrukturering har emellertid givit upphov till svårigheter. Företag som befinner sig i svårigheter kan redan tvingas vidta vissa akuta strukturella åtgärder under undsättningsfasen för att det ekonomiska läget inte skall förvärras. Genom dessa riktlinjer vidgas begreppet ”krisstöd” som avser detsamma som undsättningsstöd, för att göra det möjligt för stödmottagaren att vidta nödåtgärder, också av strukturell karaktär, såsom att omedelbart stänga en filial eller på annat sätt överge förlustbringande verksamhet. Mot bakgrund av nödkaraktären i sådant stöd bör medlemsstaterna få möjlighet att välja ett förenklat förfarande för att få stödet godkänt.

7.

Vad gäller omstruktureringsstöd krävs det i riktlinjerna från 1999, som bygger på dem från 1994, att bidragstagaren lämnar ett avsevärt bidrag till omstruktureringen. Inom ramen för denna översyn är det lämpligt att med större tydlighet betona principen att detta bidrag måste vara reellt och fritt från stöd. Bidragstagarens insats tjänar ett dubbelt syfte: dels att visa att marknaderna (ägare, långivare) tror på att företaget åter skall kunna bli lönsamt inom rimlig tid, dels att garantera att omstruktureringsstödet begränsas till det minimum som krävs för att återställa lönsamheten och samtidigt begränsa snedvridningen av konkurrensen. Således kommer kommissionen också att kräva kompensationsåtgärder för att minimera inverkan på konkurrenterna.

8.

Statligt nödfalls- eller omstruktureringsstöd till företag i svårigheter kan betraktas som motiverat endast på vissa villkor. Det kan exempelvis vara fallet om det finns social- eller regionalpolitiska skäl eller därför att hänsyn bör tas till de små och medelstora företagens betydelse för ekonomin eller undantagsvis därför att det är önskvärt att undsätta företag för att bevara konkurrensen på marknaden, när nedläggningen av företag skulle kunna leda till ett monopol eller oligopol med mycket få företag. Det vore däremot inte motiverat att på konstgjord väg hålla liv i ett företag som verkar inom en sektor med långsiktig strukturell överkapacitet eller som endast kan överleva som ett resultat av upprepade utbetalningar av statligt stöd.

9.

Det finns ingen gemenskapsdefinition av ”företag i svårigheter”. I dessa riktlinjer anser kommissionen emellertid att ett företag är i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt.

10.

Oavsett storlek anses ett företag enligt dessa riktlinjer principiellt befinna sig i svårigheter under följande omständigheter:

11.

Även om inga av de omständigheter som anges i punkt 10 föreligger, kan ett företag fortfarande anses befinna sig i svårigheter, i synnerhet om de vanliga tecknen på att ett företag befinner sig i svårigheter föreligger, såsom ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ner till noll, på nettotillgångarna. I de allvarligaste fallen kan företaget till och med vara insolvent eller befinna sig i ett kollektivt insolvensförfarande enligt nationell lagstiftning. I det sistnämnda fallet tillämpas dessa riktlinjer på stöd som ges inom ramen för ett sådant förfarande som leder till att företagets verksamhet fortsätter. Under alla omständigheter är företaget inte stödberättigat förrän det har visat sig att det inte är i stånd att genomföra en sanering med egna medel eller med medel från ägare/aktieägare eller marknaden.

12.

Enligt dessa riktlinjer har ett nybildat företag inte rätt till undsättnings- eller omstruktureringsstöd ens om dess finansiella ställning inledningsvis är svag. Detta gäller exempelvis när ett nytt företag bildas vid nedläggningen av ett gammalt företag eller helt tar över ett sådant företags tillgångar. Ett företag kommer principiellt att betraktas som nyskapat under de första tre åren efter det att verksamheten inletts på det berörda verksamhetsområdet. Först efter denna period kommer företaget att bli berättigat till nödfalls- och omstruktureringsstöd, dock på följande villkor:

13.

Ett företag som ingår i eller håller på att tas över av en koncern är i princip inte berättigat till stöd till undsättning och omstrukturering, förutom om det kan visas att det endast är det berörda företaget som är i svårigheter och att svårigheterna inte är en följd av en godtycklig kostnadsfördelning inom koncernen och att företagets svårigheter är så allvarliga att de inte kan åtgärdas inom koncernen. Om ett företag i svårigheter bildar ett dotterbolag, kommer dotterbolaget och det företag i svårigheter som kontrollerar det att betraktas som en grupp och kan därför få stöd på de villkor som anförs i denna punkt.

14.

Krisstöd och omstruktureringsstöd behandlas i samma riktlinjer, eftersom myndigheterna i båda fallen har att göra med företag i svårigheter och eftersom krisstöd och omstruktureringen ofta är två faser inom ett och samma förfarande, även om det rör sig om två olika mekanismer.

15.

Krisstöd utgör per definition ett tillfälligt stöd som kan krävas tillbaka. Det främsta syftet med detta stöd är att göra det möjligt att hålla ett ekonomiskt försvagat företag flytande den tid som krävs för att utarbeta en omstrukturerings- eller likvidationsplan. Den allmänna principen är att krisstöd skall möjliggöra tillfällig hjälp till ett företag som ställts inför en allvarlig försämring av sin ekonomiska situation, återspeglad genom en akut likviditetskris eller teknisk insolvens. Sådant tillfälligt stöd bör ge tid till att analysera de omständigheter som lett till svårigheterna och att utveckla en lämplig plan för att avhjälpa dessa svårigheter. Dessutom måste krisstödet begränsas till ett minimum. Genom krisstödet får med andra ord ett företag i svårigheter en kort respit som inte får överstiga sex månader. Stödet skall bestå av reversibelt likviditetsstöd i form av lånegarantier eller lån, med en låneränta som åtminstone motsvarar de räntor som gäller lån till sunda företag, och i synnerhet den referensränta som kommissionen tillämpar. Strukturåtgärder som inte kräver några omedelbara insatser, såsom att staten oundvikligen och automatiskt går in och förser företaget med egna medel, kan inte finansieras med hjälp av krisstöd.

16.

Så snart en omstrukturerings- eller likvidationsplan, för vilken stöd har äskats, har upprättats och börjat genomföras kommer allt ytterligare stöd att betraktas som omstruktureringsstöd. Åtgärder som måste vidtas omedelbart för att motverka förluster, även strukturåtgärder (t.ex. omedelbar nedläggning av förlustbringande verksamhetsområden) kan genomföras med hjälp av krisstödet, under förutsättning att villkoren för individuella stöd i avdelning 3.1 och för stödordningar i avdelning 4.3 efterlevs. Förutom i de fall där den förenklade metod som anges i avdelning 3.1.2 tillämpas, måste medlemsstaten påvisa att sådana strukturåtgärder behöver vidtas omgående. Krisstöd kan normalt inte beviljas för ekonomisk omstrukturering.

17.

En omstrukturering däremot grundar sig på en realistisk, enhetlig och omfattande plan som syftar till att återställa ett företags långsiktiga lönsamhet. Vanligtvis omfattar den ett eller flera av följande inslag: omorganisation och rationalisering av företagets verksamhet i syfte att göra den effektivare, vilket i allmänhet innebär att företaget avyttrar förlustbringande verksamheter, omstrukturerar de verksamheter vars konkurrenskraft kan återställas samt, ibland, diversifierar och satsar på nya lönsamma verksamheter. Finansiell omstrukturering (kapitaltillskott, skuldminskning) måste oftast åtfölja den fysiska omstruktureringen. Däremot kan en omstrukturering enligt dessa riktlinjer inte begränsa sig till ett finansiellt stöd i syfte att överbrygga tidigare förluster utan att frågan om orsakerna till dessa förluster utreds.

18.

Riktlinjerna är tillämpliga på företag i alla branscher, förutom dem som verkar inom kol- (8) och stålsektorn, (9) utan att det påverkar särskilda branschspecifika regler för företag i svårigheter (10). Bortsett från punkt 79 (11), är de tillämpliga på fiske- och vattenbruksbranschen om inte annat följer av de specifika reglerna i riktlinjerna för undersökning av statligt stöd till fiske och vattenbruk (12). Kapitel 5 innehåller extra regler för jordbruket.

19.

Enligt artikel 87.2 och 87.3 i fördraget finns det möjlighet att stöd som omfattas av artikel 87.1 kan vara förenliga med den gemensamma marknaden. Bortsett från de stöd som avses i artikel 87.2, särskilt stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser, vilka inte behandlas här, är artikel 87.3 c den enda grunden för förenlighet med den gemensamma marknaden för stöd till företag i svårigheter. Enligt den artikeln har kommissionen befogenhet att tillåta ”stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter […] när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset”. Detta kan särskilt vara fallet om stödet är nödvändigt för att rätta till skillnader som beror på brister i marknaden eller för att säkerställa ekonomisk och social samhållning.

20.

Eftersom dess fortlevnad är i fara kan ett företag i svårigheter inte anses vara ett lämpligt medel för att främja andra allmänna mål förrän dess lönsamhet har säkerställts. Därför anser kommissionen att stöd till företag i svårigheter endast kan bidra till utvecklingen av näringsverksamheter utan att påverka handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset om de villkor som läggs fast i dessa riktlinjer uppfylls. Om de företag som kommer i fråga för kris- eller omstruktureringsstöd ligger i områden som erhåller stöd, kommer kommissionen att ta de regionalpolitiska hänsyn som anges i artikel 87.3 a och c i fördraget, vilket också beskrivs i punkterna 55 och 56.

21.

Kommissionen kommer att rikta särskild uppmärksamhet mot behovet att förhindra att dessa riktlinjer används för att kringgå principerna i befintliga rambestämmelser och riktlinjer.

22.

Bedömningen av undsättnings- eller omstruktureringsstödet bör inte få påverkas av förändringar i ägarstrukturen i det stödmottagande företaget.

23.

I de fall där olagligt stöd tidigare har beviljats ett företag i svårigheter avseende då kommissionen har fattat ett negativt beslut med föreläggande om återkrav men där återkrav inte skett i enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (13), skall bedömningen av alla kris- eller omstruktureringsstöd som planeras att beviljas av samma företag för det första beakta den kumulativa effekten av det gamla och det nya stödet och för det andra det faktum att det gamla stödet inte betalats tillbaka (14).

24.

Detta kapitel gäller endast stöd som anmäls enskilt till kommissionen. På vissa villkor kan kommissionen godkänna stödordningar som avser undsättning och omstrukturering. Villkoren för godkännande av sådana ordningar återfinns i kapitel 4.

25.

För att godkännas av kommissionen skall undsättningsstöd enligt definitionen i punkt 15 uppfylla följande villkor:

26.

I de fall då medlemsstaten har tillhandahållit en omstruktureringsplan inom sex månader från dagen för godkännandet eller, i fråga om icke anmält stöd, från genomförandet av åtgärden, förlängs tidsfristen för återbetalningen av lånet eller avslutandet av garantin till dess att kommissionen har fattat sitt beslut om planen, om inte kommissionen beslutar att en sådan förlängning inte är motiverad.

27.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 i förordning (EG) nr 659/1999 eller möjligheten att i enlighet med artikel 88.2 andra stycket i fördraget hänskjuta ett ärende till EG-domstolen, kommer kommissionen att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget om medlemsstaterna underlåter att meddela kommissionen

28.

Kommissionen kan under alla förhållanden besluta att inleda ett sådant förfarande, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 i förordning (EG) nr 659/1999 eller möjligheten att hänskjuta ärendet till domstolen enligt artikel 88.2 andra stycket i fördraget, om den anser att lånet eller garantin har missbrukats, eller att underlåtenheten att återbetala stödet efter det att sexmånadersperioden löpt ut inte längre är motiverad.

29.

Det faktum att ett undsättningsstöd godkänts innebär inte nödvändigtvis att stöd som beviljas senare inom ramen för en omstruktureringsplan kommer att godkännas. Sådana omstruktureringsstöd skall bedömas för sig.

30.

Kommissionen kommer så långt möjligt att eftersträva att fatta beslut inom en månad för krisstöd som inte strider mot några av de villkor som nämns i avdelning 3.1.1 och som uppfyller följande kumulativa krav:

31.

Omstruktureringsstöd medför särskilda problem ur konkurrenshänseende, eftersom de kan leda till att en orättvis andel av kostnaderna för en strukturell anpassning och de åtföljande sociala och ekonomiska problemen överförs på andra tillverkare som inte får stöd, samt på andra medlemsstater. Grundprincipen är därför att endast bevilja omstruktureringsstöd i de fall då det kan visas att beviljandet inte strider mot gemenskapens intresse. Detta är endast möjligt om strikta villkor uppfylls och om det är säkert att eventuella snedvridningar av konkurrensen kommer att uppvägas av nyttan av att bibehålla företaget i drift (särskilt om det kan fastställas att nettoeffekten av uppsägningar till följd av företagets konkurs, tillsammans med effekterna för leverantörerna, skulle förvärra de lokala, regionala eller nationella sysselsättningsproblemen eller när försvinnandet av företaget skulle kunna leda till en monopol- eller snäv oligopolsituation) och, i förekommande fall, genom tillräckliga åtgärder till förmån för konkurrenterna.

32.

Med förbehåll för särskilda bestämmelser om stödområden, små och medelstora företag samt jordbrukssektorn (se punkterna 55, 56, 57, 59 och kapitel 5), godkänner kommissionen ett stöd endast på följande villkor:

33.

Företaget måste anses befinna sig i svårigheter på det sätt som avses i dessa riktlinjer (se punkterna 9–13).

34.

Stödet beviljas under förutsättning att den omstruktureringsplan som kommissionen skall ha godkänt för varje enskilt stöd genomförs, förutom när det gäller små och medelstora företag, vilket fastställs i avdelning 3.2.5.

35.

Omstruktureringsplanen, som skall ha en så kort varaktighet som möjligt, skall göra det möjligt att återställa företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten. Omstruktureringsstödet måste således knytas till en genomförbar omstruktureringsplan som medlemsstaten förbinder sig att följa. Denna plan skall läggas fram för kommissionen tillsammans med alla närmare upplysningar och i synnerhet en marknadsanalys. Förbättringen av lönsamheten skall i första hand uppnås genom de interna åtgärder som anges i omstruktureringsplanen; den får vara baserad på externa faktorer, såsom pris- och efterfrågeförändringar som företaget självt inte i högre grad kan påverka, men bara om de antaganden som gjorts beträffande marknadens utveckling allmänt erkänns. En omstrukturering skall innebära att företaget överger de verksamheter som förblir olönsamma även efter omstruktureringen.

36.

I omstruktureringsplanen måste de omständigheter som lett till att företaget hamnat i svårigheter beskrivas, vilket gör det möjligt att bedöma om de föreslagna åtgärderna är lämpliga. Planen måste bland annat beakta den nuvarande situationen och den väntade utvecklingen vad gäller utbud av och efterfrågan på de berörda produkterna på marknaden baserat på optimistiska, pessimistiska och neutrala antaganden, samt företagets särskilda starka och svaga sidor. Den måste göra det möjligt för företaget att övergå till en ny struktur som ger det utsikter till långsiktig lönsamhet och möjligheter att fungera med egna resurser.

37.

Omstruktureringsplanen skall medföra en omvandling av företaget så att det, när omstruktureringen väl är genomförd, kan bära alla sina kostnader, inbegripet avskrivningar och finansiella kostnader. Den nuvärdesberäknade avkastningen på eget kapital i det omstrukturerade företaget måste vara tillräcklig för att företaget skall vara i stånd att konkurrera på marknaden av egen kraft. Om företagets svårigheter beror på brister i företagsstyrningen skall lämpliga ändringar genomföras.

38.

Kompenserande åtgärder måste vidtas för att säkerställa att de negativa effekterna på handelsvillkoren minimeras så mycket som möjligt, så att de positiva effekter som uppnås överväger de negativa. I annat fall måste stödet anses ”strida mot det gemensamma intresset” och därmed som oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kommer att beakta målet att återställa den långsiktiga lönsamheten när den avgör huruvida de kompenserande åtgärderna är tillräckliga.

39.

Dessa åtgärder kan omfatta avyttring av tillgångar, kapacitetsminskningar eller neddragen marknadsnärvaro, sänkning av inträdeshindren på de berörda marknaderna. Vid bedömningen av kompensationsåtgärdernas lämplighet kommer kommissionen att ta hänsyn till marknadsstrukturen och konkurrensvillkoren för att säkerställa att sådana åtgärder inte leder till en försämring av marknadsstrukturen, exempelvis genom att indirekt leda till ett monopol eller en strikt oligopolsituation. Om en medlemsstat kan visa att en sådan situation kommer att uppstå, bör kompensationsåtgärderna utformas på ett sådant sätt att denna situation undviks.

40.

Åtgärderna skall stå i proportion till de snedvridande effekterna av stödet och i synnerhet till företagets storlek (16) och dess relativa inflytande på den eller de marknader där det verkar. De bör särskilt vidtas på marknader där företaget kommer att ha en betydande position på marknaden efter omstruktureringen. Minskningstakten måste avgöras från fall till fall. Kommissionen kommer att fastställa åtgärdernas omfattning på grundval av den marknadsanalys som bifogas omstruktureringsplanen och, om det är lämpligt, på grundval av eventuella andra upplysningar som kommissionen har eller får in från berörda parter. Nedskärningen av företagets verksamhet skall utgöra en integrerad del av den omstrukturering som anges i planen. Denna princip gäller oberoende av om dessa avyttringar äger rum före eller efter beviljandet av statligt stöd, så länge dessa utgör en del av samma omstrukturering. Avskrivningar och nedläggning av förlustbringande verksamhet som under alla omständigheter är nödvändiga för att återställa lönsamheten kommer inte att bedömas som en minskning av kapaciteten eller marknadsnärvaron vid bedömningen av kompensationsåtgärderna. Vid en sådan bedömning kommer tidigare beviljat krisstöd att vägas in.

41.

I normalfallet kommer emellertid detta villkor inte att tillämpas på små företag eftersom det kan antas att tillfälligt stöd till små företag vanligen inte snedvrider konkurrensen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, förutom när något annat föreskrivs enligt reglerna för statligt stöd inom någon bestämd sektor eller när stödmottagaren verkar på en marknad där det råder ihållande överkapacitet.

42.

När stödmottagaren verkar på en marknad där det råder långsiktig strukturell överkapacitet, enligt definitionen inom ramen för de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (17) kan minskningen av företagets kapacitet eller marknadsnärvaro behöva bli så stor som 100 % (18).

43.

Stödbeloppet och stödnivån skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurserna hos företaget, aktieägarna eller den företagsgrupp som företaget tillhör. Vid sådana bedömningar kommer allt krisstöd som tidigare beviljats att beaktas. Därför skall de stödmottagande företagen i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel, inbegripet genom försäljning av tillgångar som inte är oundgängliga för företagets överlevnad, eller genom extern finansiering på marknadsmässiga villkor. Ett sådant bidrag är ett tecken på att marknaden tror på att lönsamheten verkligen kan återställas. Sådana bidrag skall vara reella, dvs. faktiska, exklusive alla väntade vinster såsom kassaflöden och de skall vara så stora som möjligt.

44.

Kommissionen kommer normalt att bedöma följande bidrag (19) till omstruktureringen som lämpliga: minst 25 % när det gäller små företag, minst 40 % för medelstora företag och minst 50 % för stora företag. I undantagsfall och i samband med särskilt svåra omständigheter som skall påvisas av medlemsstaten kan kommissionen godkänna ett mindre bidrag.

45.

För att begränsa den snedvridande effekten skall stödet ges i sådan form eller med ett sådant belopp att det inte förser företaget med ett överskott av likvida medel som skulle kunna användas för aggressiva verksamheter som snedvrider marknaden och som inte har anknytning till omstruktureringen. I detta syfte undersöker kommissionen storleken på företagets skulder efter omstruktureringen, bland annat efter alla uppskov eller minskningar av fordringar, särskilt inom ramen för ett kollektivt insolvensförfarande enligt nationell lag (20). Stödet får inte användas för att finansiera nyinvesteringar som inte är nödvändiga för att återställa företagets lönsamhet.

46.

Utöver de kompensationsåtgärder som beskrivs i punkterna 38–42 kan kommissionen fastställa de villkor och skyldigheter som den anser vara nödvändiga för att konkurrensen inte skall snedvridas i en utsträckning som strider mot det gemensamma intresset, om den berörda medlemsstaten inte har åtagit sig att vidta sådana åtgärder. Medlemsstaten kan bland annat åläggas följande:

47.

Företaget skall genomföra omstruktureringsplanen i dess helhet och fullgöra varje annan skyldighet som anges i kommissionens beslut om godkännandet av stödet. Kommissionen betraktar det som ett missbruk av stöd om planen inte följs eller skyldigheterna inte fullgörs, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 i förordning (EG) nr 659/1999 eller möjligheten att hänskjuta ärendet till domstolen enligt artikel 88.2 andra stycket i fördraget.

48.

I fråga om omstruktureringar som avser flera år och kräver omfattande stöd, kan kommissionen kräva att utbetalningen av omstruktureringsstödet fördelas på flera tillfällen och förena varje delutbetalning med villkor, såsom

49.

Kommissionen måste genom de regelbundna och detaljerade rapporter som medlemsstaten skall lämna in kunna försäkra sig om att omstruktureringsplanen genomförs på ett riktigt sätt.

50.

När det gäller stöd till stora företag, skall den första av dessa rapporter vanligtvis läggas fram för kommissionen senast sex månader från den dag då stödet beviljades. Därefter skall rapporterna lämnas till kommissionen minst en gång om året före ett fastställt senaste datum, så länge målen i omstruktureringsplanen inte anses ha uppnåtts. Rapporterna måste innehålla all information kommissionen behöver för att kunna övervaka genomförandet av omstruktureringsplanen, tidsplanen för överföringarna till företaget och dess finansiella ställning samt att alla villkor och skyldigheter som fastställs i beslutet om godkännande av stödet iakttas. Rapporterna skall i synnerhet innehålla samtliga relevanta upplysningar om de stöd, oavsett vilket ändamål de avser och om de är tillfälliga eller omfattas av en ordning, som företaget har mottagit under omstruktureringsperioden (se punkterna 68–71 om ”lämpliga åtgärder”). Om kommissionen vid andra tillfällen behöver få bekräftelser av vissa nödvändiga uppgifter, t.ex. om nedläggningar eller kapacitetsnedskärningar, kan den kräva att rapporter lämnas oftare.

51.

Vad gäller stöd till små och medelstora företag räcker det normalt att det stödmottagande företagets balansräkning och resultaträkning ges in, med förbehåll för eventuella striktare bestämmelser i det beslut genom vilket stödet godkänns.

52.

Om ett omstruktureringsstöd godkänts får den berörda medlemsstaten under loppet av omstruktureringsperioden begära att kommissionen godtar ändringar av omstruktureringsplanen och stödbeloppet. Kommissionen kan tillåta sådana ändringar om följande regler iakttas:

53.

Om de villkor som åläggs av kommissionen eller de åtaganden som gjorts av medlemsstaten mildras, skall stödbeloppet minskas på motsvarande sätt eller skall andra villkor införas.

54.

Om medlemsstaterna genomför ändringar i en godkänd omstruktureringsplan utan att meddela kommissionen på vederbörligt sätt, kommer kommissionen att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget, i enlighet med artikel 16 i förordning (EG) nr 659/1999 (missbruk av stöd), utan att tillämpningen av artikel 23 i förordning (EG) nr 659/1999 och möjligheten föra saken till domstolen i enlighet med artikel 88.2 andra stycket i fördraget påverkas.

55.

Eftersom enligt artikel 158 i fördraget ekonomisk och social sammanhållning är ett av gemenskapens prioriterade mål vars uppnående enligt artikel 159 (21) också andra politikområden skall bidra till, skall kommissionen ta hänsyn till behovet av regional utveckling när den bedömer omstruktureringsstöd i stödområden. Det faktum att ett företag i svårigheter är beläget i ett av dessa områden motiverar emellertid inte en mer tolerant inställning till dessa stöd. På medellång och lång sikt är en region inte hjälpt av att företag hålls vid liv med hjälp av sådana medel. Med tanke på att de resurser som kan avsättas för att främja regional utveckling är begränsade, är det för övrigt i regionernas intresse att använda dessa begränsade resurser till att så snabbt som möjligt utveckla andra lönsamma och varaktiga verksamheter. Snedvridningar av konkurrensen måste slutligen minimeras också när det gäller stöd till företag i stödområden. I detta sammanhang måste man också beakta eventuella negativa sidoeffekter som kan uppstå på det berörda området och andra stödområden.

56.

De kriterier som räknas upp i punkterna 32–54 är sålunda tillämpliga även på stödområden, och även när de regionala utvecklingsbehoven beaktas. Om inget annat anges i de branschspecifika reglerna för statligt stöd, kan villkoren för att bevilja stöd i stödområden emellertid vara mindre strikta vad beträffar genomförandet av kompensationsåtgärder och storleken på bidragstagarens insats. Om den regionala utvecklingen motiverar det, i de fall där en minskning av kapaciteten eller marknadsnärvaron förefaller vara den lämpligaste åtgärden för att undvika en otillbörlig snedvridning av konkurrensen, kommer den minskning som krävs att vara mindre inom stödområden än i områden som inte får stöd. I dessa fall, som skall påvisas av de berörda medlemsstaterna, kommer åtskillnad att göras mellan områden som är berättigade till stöd enligt artikel 87.3 a i fördraget och de som är det enligt artikel 87.3 c för att på så sätt beakta de allvarligare regionala problemen i de förstnämnda områdena.

57.

Stöd till små företag (22) påverkar i allmänhet inte handelsvillkoren i lika stor utsträckning som stöd till medelstora och stora företag. Detta gäller även i fråga om omstruktureringsstöd, varför de villkor som anges i punkterna 32–54 tillämpas mindre strikt i följande avseenden:

58.

Däremot är ”engångsprincipen” (avdelning 3.3) i full utsträckning tillämplig på små och medelstora företag.

59.

Omstruktureringsplanen för små och medelstora företag behöver inte godkännas av kommissionen. Planen måste emellertid uppfylla villkoren i punkterna 35, 36 och 37 och godkännas av den berörda medlemsstaten samt meddelas till kommissionen. Beviljandet av stöd måste förenas med villkoret att omstruktureringsplanen genomförs helt och hållet. Det är medlemsstatens skyldighet att kontrollera att dessa villkor uppfylls.

60.

Omstruktureringsplaner medför normalt en nedskärning eller nedläggning av de drabbade verksamheterna. Sådana nedskärningar är ofta nödvändiga av rationaliserings- och effektivitetsskäl, vid sidan av sådana kapacitetsminskningar som kan krävas som ett villkor för att stöd skall kunna beviljas. Oavsett orsaken till dem leder sådana åtgärder vanligtvis till nedskärningar av företagets personalstyrka.

61.

Medlemsstaternas arbetslagstiftning innehåller ibland allmänna socialförsäkringssystem enligt vilka avgångsvederlag och förtidspensionering betalas direkt till den friställda personalen. Sådana program betraktas inte som statligt stöd som faller inom ramen för artikel 87.1 i fördraget.

62.

Förutom avgångsvederlagen och förtidspensionerna till anställda, medger de allmänna ordningarna för social trygghet ofta att staten täcker de ersättningar som företaget åtagit sig att betala den friställda personalen och som går utöver dess rättsliga eller avtalsmässiga skyldigheter. När sådana ordningar tillämpas generellt och utan branschvisa begränsningar på samtliga de arbetstagare i företag under omstrukturering som uppfyller på förhand fastställda villkor och ersättningen beviljas automatiskt, anses detta inte utgöra statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget. Däremot kan sådana ordningar mycket väl inbegripa stöd om de används för att stödja omstrukturering inom vissa branscher, beroende på det selektiva sätt som de används på (23).

63.

De skyldigheter som ett företag har enligt arbetslagstiftning eller kollektivavtal med fackföreningar i fråga om avgångsvederlag eller förtidspensioner är en del av de normala kostnader som ett företag skall finansiera med egna medel. Därför skall varje statligt bidrag till täckning av sådana kostnader anses utgöra stöd, oavsett om utbetalningarna görs direkt till företaget eller indirekt genom ett offentligt organ till personalen.

64.

Kommissionen har i princip inga invändningar mot sådant stöd när det beviljas företag i svårigheter, eftersom det ger ekonomiska fördelar bortom företagets egna intressen, vilket förenklar strukturförändringar och minskar de sociala problemen.

65.

Det är vanligt att omstruktureringsstöden, förutom att täcka kostnader för avgångsvederlag och förtidspensioner, dessutom i konkreta omstruktureringsfall används för att finansiera utbildning, rådgivning och praktisk hjälp att finna alternativ anställning, omlokalisering, yrkesutbildning och hjälp till anställda som vill starta egna företag. Kommissionen ser alltid positivt på sådant stöd när det beviljas företag i svårigheter.

66.

Det är viktigt att sådant stöd som avses i punkterna 62–65 anges tydligt i omstruktureringsplanen. Stöd som avser sådana sociala åtgärder som endast kommer de anställda som sagts upp till godo beaktas inte vid fastställandet av omfattningen av de kompensationsåtgärder som nämns i punkterna 38–42.

67.

Kommissionen bevakar det gemensamma intresset genom att inom ramen för omstruktureringsplanen i möjligaste mån begränsa omstruktureringarnas sociala verkningar i de medlemsstater som inte mottar stöd.

68.

När ett stort eller medelstort företag mottar ett omstruktureringsstöd som granskas i enlighet med dessa riktlinjer, kan beviljandet av allt annat stöd under omstruktureringsperioden, även om det beviljas i enlighet med en redan godkänd ordning, påverka kommissionens bedömning i fråga om omfattningen av de kompensationsåtgärder som krävs.

69.

Anmälningar av omstruktureringsstöd till stora eller medelstora företag skall innehålla upplysningar om alla andra former av stöd som man planerar att bevilja det stödmottagande företaget under omstruktureringsperioden, utom om de omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse eller en undantagsförordning. Kommissionen skall beakta sådant stöd när den bedömer omstruktureringsstödet.

70.

Allt stöd som faktiskt beviljas stora eller medelstora företag under omstruktureringsperioden, inklusive stöd som beviljas i enlighet med en godkänd stödordning, skall anmälas individuellt till kommissionen, såvida denna inte redan informerats om detta i samband med att beslutet om omstruktureringsstödet fattades.

71.

Kommissionen skall se till att dessa riktlinjer inte kan kringgås genom att ett stöd beviljas inom ramen för godkända stödordningar.

72.

Undsättningsstöd är en engångsåtgärd som främst syftar till att upprätthålla driften under en begränsad tid, medan företagets framtidsutsikter bedöms. Det bör inte få vara möjligt att bevilja upprepade krisstöd, som endast upprätthåller en oförändrad situation, skjuter det oundvikliga på framtiden och under tiden överför de ekonomiska och sociala problemen på andra effektivare tillverkare eller andra medlemsstater. Därför får krisstöd endast beviljas en enda gång (engångsvillkoret). I syfte att undvika stödmissbruk bland företag som endast kan överleva tack vare upprepat statligt stöd, bör omstruktureringsstöd enligt samma princip endast beviljas en enda gång. Om undsättningsstöd slutligen beviljas ett företag som redan har mottagit omstruktureringsstöd, kan det anses att mottagarens svårigheter är av återkommande art och att upprepade statliga interventioner skulle ge upphov till en snedvridning av konkurrensen som strider mot det gemensamma intresset. Sådana upprepade statliga interventioner bör inte tillåtas.

73.

När ett planerat kris- eller omstruktureringsstöd anmäls till kommissionen, skall medlemsstaten ange om företaget redan tidigare har mottagit kris- eller omstruktureringsstöd, inklusive stöd som beviljats innan dessa riktlinjer började tillämpas och stöd som inte anmälts (24). Om så är fallet och det är mindre än tio år sedan krisstödet beviljades eller omstruktureringsperioden löpte ut eller genomförandet av planen upphörde (den senaste av dessa tidpunkter gäller), kommer kommissionen inte att tillåta ytterligare kris- eller omstruktureringsstöd. Undantag från denna regel kan göras i följande fall:

I de fall som anges i punkterna b och c kan det förenklade förfarande som nämns i avdelning 3.1.2 inte tillämpas.

74.

Tillämpningen av denna regel kommer på inget sätt att påverkas av ändringar i ägarförhållandena i det stödmottagande företaget sedan ett stöd beviljats och inte heller av rättsliga eller administrativa förfaranden som har till resultat att sanera balansräkningen, minska fordringarna på företaget eller avlägsna tidigare skulder, om det är fråga om ett och samma företag som fortsätter sin verksamhet.

75.

Om en koncern har mottagit kris- eller omstruktureringsstöd, tillåter kommissionen normalt inte något mer kris- eller omstruktureringsstöd till själva koncernen eller någon av de enheter som tillhör den om inte tio år har förflutit sedan krisstödet beviljades, omstruktureringsperioden upphörde eller genomförandet av omstruktureringsplanen avbröts (den senaste av dessa tidpunkter gäller). Om en enhet inom en koncern har mottagit kris- eller omstruktureringsstöd, förblir dock koncernen som helhet och övriga enheter, förutom den tidigare stödmottagaren, berättigade till kris- eller omstruktureringsstöd (under förutsättning att övriga bestämmelser i dessa riktlinjer efterlevs). Medlemsstaterna måste säkerställa att inget stöd överförs från koncernen eller andra delar därav till den tidigare stödmottagaren.

76.

Om det är fråga om ett företag som tar över tillgångarna i ett annat företag, särskilt ett företag som varit föremål för något av de förfaranden som avses i punkt 74 eller för ett kollektivt insolvensförfarande enligt nationell lagstiftning, och som redan har mottagit ett kris- eller omstruktureringsstöd, gäller engångsvillkoret inte förvärvaren om följande tre villkor är uppfyllda:

77.

Det bör emellertid påpekas att stöd till förvärv av tillgångar utgör stöd till nyinvesteringar och därför inte kan godkännas på grundval av dessa riktlinjer.

78.

Kommissionen kommer att godkänna ordningar för kris- eller omstruktureringsstöd till företag i svårigheter som är små eller medelstora endast när de berörda företagen uppfyller gemenskapsdefinitionen av sådana företag. Med förbehåll för följande specifika bestämmelser tillämpas villkoren i kapitel 2 och 3, med undantag för avdelning 3.1.2 som inte gäller stödordningar, vid bedömningen av sådana ordningars förenlighet med den gemensamma marknaden. Allt stöd som beviljas inom ramen för en ordning och som inte uppfyller ett av dessa villkor skall anmälas enskilt till och godkännas på förhand av kommissionen.

79.

Inom ramen för de ordningar som kommer att godkännas från den dag som dessa riktlinjer börjar tillämpas kan endast stöd till förmån för små och medelstora företag som uppfyller något av de tre kriterierna i punkt 10 undantas från kravet på enskild anmälan, om annat inte anges i branschspecifika bestämmelser. Stöd till företag som inte uppfyller något av dessa tre kriterier skall anmälas enskilt till kommissionen så att denna kan bedöma om stödmottagaren kan anses vara ett företag i svårigheter. Stöd till företag, oberoende av stödmottagarens storlek, som verkar på en marknad där det råder långsiktig överkapacitet skall också anmälas enskilt till kommissionen så att den kan göra en bedömning enligt punkt 42.

80.

För att kommissionen skall kunna godkänna stödordningar för krisstöd skall de uppfylla villkoren i a, b, d och e i punkt 25. Undsättningsstöd får dessutom endast beviljas för en period av högst sex månader, under vilken företagets situation skall analyseras. Före utgången av denna period måste medlemsstaten antingen godkänna en omstruktureringsplan eller en likvidationsplan eller begära att stödmottagaren återbetalar lånet och det stöd som motsvarar riskpremien.

81.

Varje krisstöd som beviljas för en längre period än sex månader eller som inte återbetalas inom sex månader skall anmälas enskilt till kommissionen.

82.

Kommissionen kan endast godkänna ordningar för omstruktureringsstöd om beviljandet av stödet förenas med villkoret att stödmottagaren fullt ut genomför en omstruktureringsplan, som i förväg godkänts av medlemsstaten och som uppfyller följande villkor:

83.

I ordningarna skall det maximala stödbelopp som kan beviljas ett och samma företag som en del av en åtgärd för att bevilja kris- eller omstruktureringsstöd anges, även i fall av ändringar av planen. Varje stöd som överskrider detta belopp skall anmälas enskilt till kommissionen. Det maximala stödbelopp som kan beviljas ett företag i form av kombinerat kris- och omstruktureringsstöd får inte överstiga 10 miljoner euro, inklusive stöd från andra källor eller ordningar.

84.

Dessutom måste engångsvillkoret vara uppfyllt. Reglerna i avdelning 3.3 är tillämpliga.

85.

Medlemsstaterna skall också anmäla åtgärder enskilt till kommissionen när ett företag övertar tillgångar från ett annat företag som redan har mottagit kris- eller omstruktureringsstöd.

86.

Punkterna 49, 50 och 51 är inte tillämpliga på stödordningar. Godkännandet av en ordning kommer emellertid att knytas till en skyldighet att, vanligtvis årligen, lägga fram en rapport om genomförandet av ordningen i fråga som innehåller de upplysningar som föreskrivs i kommissionens instruktioner om standardiserade rapporter (26). Rapporterna skall även innehålla en förteckning över samtliga stödmottagande företag och för vart och ett skall följande upplysningar lämnas:

87.

I punkterna 38–42, 57 och 82 b föreskrivs att kravet på kompensationsåtgärder normalt inte tillämpas på små företag, om annat inte anges i branschspecifika bestämmelser om statligt stöd. Inom jordbrukssektorn kommer kommissionen normalt att kräva kompensationsåtgärder enligt de principer som anges i punkterna 38–42 av alla företag som mottar omstruktureringsstöd, oavsett företagens storlek.

88.

I dessa riktlinjer definierar kommissionen strukturell överkapacitet inom jordbrukssektorn från fall till fall med beaktande särskilt av omfattningen och tendenserna för den givna varukategorin under de gångna tre åren, marknadsstabiliserande åtgärder, särskilt exportbidrag och återtag från marknaden, samt utvecklingen av världsmarknadspriser och förekomsten av sektoriella begränsningar i gemenskapsbestämmelserna.

89.

Som ett undantag från punkt 79 kan kommissionen också undanta stöd till små och medelstora företag från enskild anmälan om det berörda företaget inte uppfyller åtminstone ett av de tre villkoren i punkt 10.

90.

Om det finns en strukturell överkapacitet gäller kravet på oåterkallelig minskning eller nedläggning av produktionskapacitet enligt punkterna 38–42. Jordbruksmark får användas igen 15 år efter det att nedläggningen faktiskt genomförts. Till dess måste mark som inte längre används i produktionssyfte hållas i ett skick som överensstämmer med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, i enlighet med artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (29), och i enlighet med tillämpliga genomföranderegler som antagits.

91.

För åtgärder som särskilt inriktas på vissa varor eller aktörer måste minskningen av produktionskapaciteten normalt uppgå till 10 % av den kapacitet som omstruktureringsstödet faktiskt avser. Vad gäller åtgärder utan denna särskilda inriktning måste minskningen av produktionskapaciteten uppgå till minst 5 %. När det gäller omstruktureringsstöd som beviljas i mindre gynnade områden (30), minskas kravet på kapacitetsminskning med två procentenheter. Kommissionen kommer att bortse från dessa krav på kapacitetsminskningar när de beslut om att bevilja omstruktureringsstöd som fattats till förmån för stödmottagarna i en given bransch under en sammanhängande tolvmånadersperiod tillsammans inte berör mer än 1 % av den branschens produktionskapacitet i den berörda medlemsstaten. Denna regel kan också tillämpas på regional nivå när det rör sig om en stödordning som är begränsad till en given region.

92.

Kravet på oåterkallelig minskning av kapacitet kan uppfyllas på den berörda marknadsnivån (utan att mottagarna av omstruktureringsstödet nödvändigtvis behöver vidta några minskningar). Så länge den gemensamma jordbrukspolitikens bestämmelser följs kan medlemsstaterna själva välja vilket kapacitetsminskningssystem de vill tillämpa.

93.

Medlemsstaten måste också visa att kapacitetsminskningen utgör ett tillägg till sådana eventuella nedskärningar som skulle ha genomförts även om omstruktureringsstödet inte hade givits.

94.

I de fall där kapacitetsminskningen inte eftersträvas hos stödmottagaren själv, skall åtgärder för att uppnå minskningen genomföras senast ett år efter det att stödet har beviljats.

95.

För att garantera att en effektiv kapacitetsminskning verkligen genomförs på rätt marknadsnivå, skall medlemsstaterna åta sig att inte bevilja något statligt stöd till kapacitetsökningar inom den berörda branschen. Detta åtagande skall gälla under fem år från den dag då den nödvändiga kapacitetsminskningen faktiskt uppnåtts.

96.

När beslut fattas om berättigande till omstruktureringsstöd samt stödbelopp, skall ingen hänsyn tas till enskilda aktörers skyldighet att rätta sig efter gemenskapens kvoter och därmed sammanhängande bestämmelser.

97.

Principen om att omstruktureringsstöd endast får beviljas en enda gång är tillämplig även på jordbrukssektorn. I stället för den tioårsperiod som anges i avdelning 3.3 skall emellertid en period av fem år tillämpas.

98.

Reglerna i kapitel 3 och 4 gäller för övervaknings- och årsrapporter inom jordbrukssektorn, undantaget skyldigheten att tillhandahålla en förteckning över alla stödmottagare och vissa upplysningar om var och en av dem (punkt 86). När bestämmelserna i punkterna 90–96 tjänat som utgångspunkt skall rapporten också innehålla uppgifter som visar den produktionskapacitet som faktiskt har dragit nytta av omstruktureringsstödet samt vilken kapacitetsminskning som uppnåtts.

99.

Kommissionen kommer i en separat skivelse med stöd av artikel 88.1 i fördraget att föreslå att medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder enligt punkterna 100 och 101 beträffande deras befintliga stödordningar. Kommissionen avser att förena godkännandet av alla framtida stödordningar med villkor om att dessa bestämmelser iakttas.

100.

Medlemsstater som godtagit kommissionens förslag skall inom sex månader anpassa sina befintliga stödordningar som skall fortsätta att vara i kraft efter den 9 oktober 2004 så att de överensstämmer med dessa riktlinjer.

101.

Medlemsstaterna skall signalera att de godtar dessa lämpliga åtgärder senast en månad efter mottagandet av skrivelsen med förslag till lämpliga åtgärder.

102.

Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer med verkan från och med den 10 oktober 2004 till och med den 9 oktober 2009.

103.

De anmälningar som registrerats hos kommissionen före den 10 oktober 2004 granskas emellertid enligt de villkor som gällde när anmälan gjordes.

104.

Kommissionen kommer att granska förenligheten med den gemensamma marknaden av alla undsättnings- eller omstruktureringsstöd som beviljas utan kommissionens godkännande och därmed i strid med artikel 88.3 i fördraget på grundval av dessa riktlinjer om stödet, eller en del av det, beviljades efter det att riktlinjerna offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.

I alla andra fall kommer granskningen att företas på grundval av de riktlinjer som var tillämpliga när stödet beviljades.

1.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/18

1.

Kommissionen mottog den 23 september 2004 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Wendel Investissement (”Wendel”, Frankrike) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen förvärvar fullständig kontroll över företaget Bureau Veritas S.A. (”Bureau Veritas”, Frankrike), som för närvarande kontrolleras gemensamt av Wendel och Poincaré Investissements, genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.3569 – Wendel Investissement/Bureau Veritas, till

1.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/19

1.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/20

1.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/21

—

Undersökningar av investeringar, byggnadsverksamhet och detaljhandel med varor och tjänster i EU:s nya medlemsstater samt i Bulgarien, Kroatien och Rumänien.

—

Undersökningar av detaljhandel med varor och tjänster i Luxemburg.

—

Undersökningar avseende näringsliv och konsumenter i Kroatien.

—

Kommissionen organiserar också särskilt inriktade undersökningar om aktuella ekonomiska frågor. Dessa särskilda undersökningar är på grund av sin karaktär mer tillfälliga och genomförs vid sidan av de månatliga undersökningarna med utnyttjande av samma fastställda slumpmässiga urval som för dessa för att inhämta information om specifika ekonomisk-politiska frågor.

—

De månatliga undersökningarna skall genomföras under de första två veckorna av varje månad och resultaten skall varje månad sändas per e-post till kommissionen senast fyra arbetsdagar före utgången av månaden och i enlighet med den tidsplan som skall ingå i bidragsavtalet.

—

De kvartalsvisa undersökningarna skall genomföras under de första två veckorna av den första månaden i varje kvartal (januari, april, juli och oktober) och resultaten skall sändas per e-post till kommissionen senast fyra arbetsdagar före utgången av januari, april, juli och oktober och i enlighet med den tidsplan som skall ingå i bidragsavtalet.

—

De halvårsvisa undersökningarna om investeringar skall genomföras under månaderna mars/april och oktober/november och resultaten skall sändas per e-post till kommissionen senast fyra arbetsdagar före utgången av maj respektive december och i enlighet med den tidsplan som skall ingå i bidragsavtalet.

—

När det gäller de särskilda undersökningarna måste uppdragstagaren förbinda sig att följa den specifika tidtabellen för dessa undersökningar.

—

Den årliga disponibla budgeten för dessa undersökningar är cirka 650 000 euro.

—

Antalet organ/institut kan komma att ligga mellan 12 och 24 beroende på vilka förslag som kommer in.

a)

befinner sig i konkurs eller likvidation, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer eller har avbrutit sin näringsverksamhet, är föremål för rättsliga förfaranden som avser sådana förhållanden eller är i en motsvarande situation till följd av något liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,

b)

har fällts för brott mot yrkesetiken enligt lagakraftvunnen dom,

c)

har gjort sig skyldiga till allvarligt fel i yrkesutövningen, som på något sätt kan styrkas av den upphandlande myndigheten,

d)

inte har fullgjort sina skyldigheter att betala socialförsäkringsavgifter eller skatt enligt lagstiftningen i det land där sökanden är etablerad eller i det land där den upphandlande myndigheten finns, eller där kontraktet skall genomföras,

e)

i en lagakraftvunnen dom har dömts för bedrägeri, korruption, deltagande i kriminella organisationer eller någon annan verksamhet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen,

f)

har gjort sig skyldiga till allvarliga avtalsbrott på grund av att de inte har fullgjort sina avtalsförpliktelser efter något annat upphandlings- eller kontraktsförfarande som finansieras genom EU-budgeten,

g)

befinner sig i intressekonflikt, eller

h)

har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter i den information som skall lämnas in eller har underlåtit att lämna in informationen.

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av avtalsmässiga påföljder skall anbudssökande eller anbudsgivare och uppdragstagare som lämnat felaktiga uppgifter eller har konstaterats bryta mot avtalsvillkoren vid en tidigare upphandling uteslutas från deltagande i upphandlingar och inte beviljas bidrag ur gemenskapens budget under en period på upp till två år, räknat från det tillfälle då förseelsen konstaterats och bekräftats, sedan uppdragstagaren getts möjlighet att yttra sig. Denna period får förlängas till tre år om liknande händelser upprepas inom fem år efter den första förseelsen.

Anbudsgivare eller anbudssökande skall också bli föremål för ekonomiska påföljder motsvarande mellan 2 % och 10 % av upphandlingens eller stödets sammanlagda värde.

De uppdragstagare som på allvarligt sätt underlåtit att uppfylla sina avtalsförpliktelser skall också bli föremål för ekonomiska påföljder motsvarande mellan 2 % och 10 % av avtalets sammanlagda värde. Procentsatsen får höjas till en nivå mellan 4 % och 20 % om liknande händelser upprepas inom fem år från den första förseelsen.

2.

I de fall som avses i punkt 5.2 a, c och d skall sökande och anbudsgivare uteslutas från deltagande i upphandlingar och inte beviljas bidrag under en period på upp till två år räknat från den dag då förseelsen konstaterats. Detta beslut skall bekräftas efter det att kontraktsparten fått möjlighet att yttra sig.

I de fall som avses i punkterna 5.2 b och e skall sökande och anbudsgivare uteslutas från deltagande i upphandlingar och inte beviljas bidrag i minst ett och högst fyra år efter det att domen anmälts.

Dessa perioder får förlängas till fem år om liknande händelser upprepas inom fem år efter den första förseelsen eller domen.

3.

De fall som avses i punkt 5.2 e är följande:

—

Minst tre års styrkt erfarenhet av att förbereda och genomföra kvalitativa konjunkturundersökningar.

—

Styrkt erfarenhet på åtminstone två av följande områden:

—

Förmåga att tillämpa metoderna för det gemensamma harmoniserade EU-programmet för konjunkturundersökningar och att följa kommissionens instruktioner: iaktta de månatliga tidsfristerna för rapporteringen, genomföra förbättringar och ändringar av undersökningsprogrammet på kommissionens begäran i enlighet med de överenskommelser som träffats vid samordningsmöten med representanter för de medverkande organen och instituten.

—

Omfattningen av kandidatens sakkunskap och erfarenhet på de områden som nämns i punkt 6.2.

—

Den föreslagna undersökningsmetodiken, bl.a. utformning och storlek av stickprov, täckningsgrad och svarsfrekvens.

—

Omfattningen av kandidatens kompetens och kännedom om de särskilda förhållanden som gäller för undersökningar inom den sektor och i det land där undersökningen eller undersökningarna avses utföras.

—

Hur effektiv kandidatens arbetsorganisation är i fråga om flexibilitet, infrastruktur, kvalificerade medarbetare och resurser för utförandet av arbetet, resultatrapporteringen, deltagandet i utarbetandet av undersökningarna inom det gemensamma harmoniserade programmet och kontakterna med kommissionen.

—

Kostnadseffektivitet.

—

Den standardiserade förslagsmallen.

—

En mall för ramavtalet om partnerskap.

—

En mall för det specifika bidragsavtalet tillsammans med bilagan där en detaljerad beskrivning av åtgärden skall lämnas.

—

En standardiserad budgetuppställning för beräknade kostnader för undersökningen och en finansieringsplan.

—

Ett standardiserat formulär för finansiell information.

—

Ett standardiserat formulär för juridiska personer.

—

Ett standardiserat formulär för försäkran om bidragsberättigande.

a)

Dessa dokument kan laddas ned dem från följande Internetadress:

http://europa.eu.int/comm/economy_finance/tenders/call0406_en.htm

b)

eller, om detta inte är möjligt, genom skriftlig begäran till kommissionen under följande adress:

Var vänlig märk försändelsen: ”Call for proposals – ECFIN/2004/A3-01”.

—

Ett vederbörligen ifyllt och undertecknat standardiserat formulär för juridiska personer och de begärda stödjande handlingarna för att styrka organets eller institutets rättsliga form.

—

Ett vederbörligen ifyllt och undertecknat standardformulär för finansiell identifikation.

—

Ett vederbörligen undertecknat standardiserat formulär för försäkran om att den sökande är bidragsberättigad.

—

Organisationsplan för organet eller institutet med uppgift om namn och befattningar för personer i ledningen och i den operativa tjänst som ansvarar för genomförandet av undersökningar.

—

En försäkran från organet eller institutet att det är villigt att underteckna det standardiserade ramavtalet och det särskilda bidragsavtalet, om det blir utvalt.

—

För styrkande av en sund finansiell ställning: Balans- och resultaträkningar för de båda föregående avslutade räkenskapsåren skall bifogas.

—

En beskrivning av organets eller institutets verksamheter, som gör det möjligt att bedöma dess kvalifikationer och omfattningen och varaktigheten av dess erfarenhet på de områden som begärs i punkt 6.2. I beskrivningen skall de studier, tjänsteavtal, konsultuppdrag, undersökningar, publikationer och andra arbeten som utförts tidigare anges. Uppdragsgivarnas namn skall anges, liksom i förekommande fall vilka uppdrag som gjorts för kommissionens räkning. De mest relevanta studierna och/eller resultaten bör bifogas.

—

En detaljerad beskrivning av den operativa organisationen för genomförandet av undersökningarna. Relevant dokumentation bör bifogas om infrastruktur, utrustning, resurser och kvalificerad personal (med kortfattat CV för var och en) som den sökande förfogar över.

—

En detaljerad beskrivning av undersökningsmetoderna: urvalsmetoder, urvalsfel och konfidensintervall, urvalsstorlek och beräknad svarsfrekvens.

—

En detaljerad beskrivning av uppgifter som skall lämnas till underleverantörer.

—

En vederbörligen ifylld och detaljerad standardiserad budgetuppställning (i euro) för en tolvmånadersperiod för varje undersökning, som innehåller en finansieringsplan för åtgärden och en detaljerad specifikation av bidragsberättigande totala kostnader och enhetskostnader för genomförandet av undersökningen (även kostnader för underleverantörer).

—

I tillämpliga fall ett intyg om finansiella bidrag från andra organisationer.

Europeiska kommissionen

Generaldirektorat ECFIN

”Call for proposals – ECFIN/2004/A3-01”.

Enhet ECFIN R-2

BU-1 3/13

B-1049 Bryssel

a)

Antingen med rekommenderat brev, poststämplat senast den 16 november 2004, eller

b)

genom inlämning till Europeiska kommissionens centrala postservice (personligen, av sökandens befullmäktigade ombud eller av ett privat kurirföretag) på adressen