30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/1

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 25 mars 2004

i de förenade målen C-231/00, C-303/00 och C-451/00 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale del Lazio): Cooperativa Lattepiù arl mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Azienda Agricola Marcello Balestreri e Maura Lena mot Regione Lombardia och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Azienda Agricola Giuseppe Cantarello mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA) och Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (1)

(Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Mjölk och mjölkprodukter - Tilläggsavgift för mjölk - Förordningarna (EEG) nr 3950/92 och nr 536/93 - Referenskvantiteter - Justering i efterhand - Underrättelse till producenterna)

(2004/C 106/01)

Rättegångsspråk: italienska

I de förenade målen C-231/00, C-303/00 och C-451/00, angående framställningar enligt artikel 234 EG, från Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan Cooperativa Lattepiù arl och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA) (C-231/00), mellan Azienda Agricola Marcello Balestreri e Maura Lena och Regione Lombardia, Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA) (C-303/00), och mellan Azienda Agricola Giuseppe Cantarello och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (C-451/00), angående tolkningen och giltigheten av artiklarna 1, 4, 6 och 7 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159) och av artiklarna 3 och 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 57, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 202), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av domarna V. Skouris (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, C. Gulmann, J.-P. Puissochet, F. Macken och N. Colneric, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektörerna L. Hewlett och H.A. Rühl, den 25 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artiklarna 1, 4, 6 och 7 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter och artiklarna 3 och 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter skall tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat, efter utgången av tidsfristen för betalning av tilläggsavgifterna för det berörda regleringsåret för mjölk, till följd av kontroller justerar de individuella referenskvantiteter som har tilldelats varje producent och till följd därav, efter omfördelning av de outnyttjade referenskvantiteterna, gör en ny beräkning av de tilläggsavgifter som skall betalas.

(1) EGT C 247, 26.8.2000.

EGT C 302, 21.10.2000

EGT C 61, 24.2.2001

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/2

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 25 mars 2004

i de förenade målen C-480/00–C-482/00, C-484/00, C-489/00–C-491/00 och C-497/00–C-499/00 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale del Lazio): Azienda Agricola Ettore Ribaldi mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica m.fl. (1)

(2004/C 106/02)

Rättegångsspråk: italienska

I de förenade målen C-480/00–C-482/00, C-484/00, C-489/00–C-491/00 och C-497/00–C-499/00, angående framställningar enligt artikel 234 EG, från Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan Azienda Agricola Ettore Ribaldi och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica, ytterligare deltagare i rättegången: Caseificio Nazionale Novarese Soc. coop. arl (C-480/00), mellan Domenico Buttiglione m.fl. och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (C-481/00), mellan Azienda Agricola Ettore Raffa m.fl. och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-482/00), mellan Carlo Balestreri och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica, ytterligare deltagare i rättegången: Parmalat SpA (C-484/00), mellan Azienda Agricola ”Corte delle Piacentine” m.fl. och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA) (C-489/00), mellan Cesare e Michele Filippi ss och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-490/00), mellan Cooperativa Produttori Latte Associati della Lessinia arl och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-491/00), mellan Azienda Agricola Simone e Stefano Gonal di Gonzato och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-497/00), mellan Azienda Agricola Gianluigi Cerati e Maria Ceriali ss och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C- 498/00), och mellan Nicolò Musini, för Azienda Agricola Tenuta di Fassia, och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica, ytterligare deltagare i rättegången: Caseificio Nazionale Novareze Soc. coop. arl (C-480/00), Parmalat SpA (C-484/00), Cooperativa Produttori Latte Soc. coop. arl (C-499/00), angående tolkningen och giltigheten av artiklarna 1, 2 och 4 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159) och av artiklarna 3 och 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 57, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 202), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av domarna V. Skouris (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, C. Gulmann, J.-P. Puissochet, F. Macken och N. Colneric, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektörerna L. Hewlett och H.A. Rühl, den 25 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artiklarna 1 och 4 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter och artiklarna 3 och 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter skall tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat, efter utgången av tidsfristen för betalning av tilläggsavgifterna för det berörda regleringsåret för mjölk, till följd av kontroller justerar de individuella referenskvantiteter som har tilldelats varje producent och till följd därav, efter omfördelning av de outnyttjade referenskvantiteterna, gör en ny beräkning av de tilläggsavgifter som skall betalas.

Förordningarna nr 3950/92 och nr 536/93 skall tolkas så, att de behöriga nationella myndigheterna måste underrätta de berörda producenterna om den ursprungliga tilldelningen av individuella referenskvantiteter och om varje senare ändring av nämnda kvantiteter.

Enligt rättssäkerhetsprincipen krävs det att berörda fysiska eller juridiska personer genom denna underrättelse får all information om den ursprungliga tilldelningen av deras individuella referenskvantitet eller om en senare ändring av denna. Det ankommer på den nationella domstolen att på grundval av de faktiska uppgifter som den förfogar över avgöra om så är fallet i målen vid nämnda domstol.

(1) EGT C 108, 7.4.2001.

EGT C 118, 21.4.2001.

EGT C 134, 3.5.2001.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/3

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 25 mars 2004

i mål C-495/00 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo rgionale del Lazio): Azienda Agricola Giorgio, Giovanni e Luciano Visentin m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA) (1)

(2004/C 106/03)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-495/00 angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Azienda Agricola Giorgio, Giovanni e Luciano Visentin m.fl. och Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), ytterligare deltagare i rättegången: Caseificio Silvio Belladelli e Figli, Granlatte cons. coop., Medighini Ind. Cas, Parmalat SpA och Zanetti SpA, angående tolkningen och giltigheten av artiklarna 1 och 4 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159) och av artiklarna 3 och 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 57, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 202), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av domarna V. Skouris (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, C. Gulmann, J.-P. Puissochet, F. Macken och N. Colneric, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektörerna L. Hewlett och H.A. Rühl, den 25 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

(1) EGT C 118, 21.4.2001.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/3

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 18 mars 2004

i mål C-314/01 (begäran om förhandsavgörande från Bundesvergabeamt): Siemens AG Österreich, ARGE Telekom & Partner mot Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (1)

(Offentlig upphandling - Direktiv 89/665/EEG - Prövning av offentlig upphandling - Effekten av prövningsorganets beslut att upphäva beslutet från den upphandlande myndigheten att inte återkalla en upphandling - Begränsning av möjligheten att anlita underleverantörer)

(2004/C 106/04)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-314/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Bundesvergabeamt (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Siemens AG Österreich, ARGE Telekom & Partner och Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger, ytterligare deltagare i rättegången: Bietergemeinschaft EDS/ORGA, angående tolkningen av rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48), i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av domarna V. Skouris, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, C. Gulmann, J.-P. Puissochet, R. Schintgen (referent) och N. Colneric, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 18 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster, i synnerhet artiklarna 1.1 och 2.7, skall tolkas så, att om en klausul i en anbudsinfordran är oförenlig med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna beträffande offentlig upphandling skall medlemsstaternas inhemska rättsordning innehålla en möjlighet att åberopa denna oförenlighet inom ramen för sådana prövningsförfaranden som avses i direktiv 89/665.

(1) EGT C 317, 10.11.2001.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/4

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 18 mars 2004

i mål C-342/01 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 33 de Madrid): María Paz Merino Gómez mot Continental Industrias del Caucho SA (1)

(Socialpolitik - Likabehandling av kvinnor och män - Mammaledighet - Kvinnlig arbetstagare vars mammaledighet sammanfaller med den, i kollektivavtal om årlig semester, fastställda årliga semestern för samtlig personal)

(2004/C 106/05)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-342/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Juzgado de lo Social no 33 de Madrid (Spanien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan María Paz Merino Gómez och Continental Industrias del Caucho SA, angående tolkningen av artikel 7.1 i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, s. 18), artikel 11.2 a i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348,-. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3) och artikel 5.1 i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av domarna J.N. Cunha Rodrigues, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, J.-. Puissochet, R. Schintgen, F. Macken och N. Colneric (referent), generaladvokat: J. Mischo, justitiesekreterare: R. Grass, den 18 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 7.1 i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, artikel 11.2 a i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) och artikel 5.1 i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor skall tolkas så, att en kvinnlig arbetstagare skall ha rätt att förlägga sin årliga semester till en annan period än den som sammanfaller med mammaledigheten. Detta gäller också när mammaledigheten sammanfaller med en i kollektivavtal fastställd allmän semesterperiod för samtlig personal.

2)	Artikel 11.2 a i direktiv 92/85 skall tolkas så, att den även omfattar en kvinnlig arbetstagares rätt till en längre årlig semester enligt nationell lag än den minimiledighet som föreskrivs i direktiv 93/104, under omständigheter som de i målet vid den nationella domstolen.

(1) EGT C 317, 10.11.2001.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/5

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-1/02 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf): Privat-Molkerei Borgmann GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Dortmund (1)

(Jordbruk - Tilläggsavgift på mjölk - Artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 536/93 - Årlig avräkning av de mjölkkvantiteter som levererats till uppköparen - Tidsfrist för inlämnande av uppgifter - Tidsfristens karaktär - Straffavgifter)

(2004/C 106/06)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-1/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG från Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Privat-Molkerei Borgmann GmbH & Co. KG och Hauptzollamt Dortmund, angående giltigheten av artikel 3.2 andra stycket i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 57, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 202), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1001/98 av den 13 maj 1998 (EGT L 142, s. 22), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av domarna V. Skouris, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, C. Gulmann, J.-P. Puissochet, R. Schintgen och C. Colneric (referent), generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 3.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr1001/98 av den 13 maj 1998, skall tolkas så, att mjölkuppköparen iakttar den i bestämmelsen föreskrivna tidsfristen när han sänder de erforderliga uppgifterna till den behöriga myndigheten före den 15 maj det berörda året.

(1) EGT C 56, 2.3.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/5

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 18 mars 2004

i mål C-8/02 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Sigmaringen): Ludwig Leichtle mot Bundesanstalt für Arbeit (1)

(Frihet att tillhandahålla tjänster - Bidragssystem som är tillämpligt på tjänstemän vid sjukdom - Kurbehandling som har genomförts i en annan medlemsstat - Kostnader för logi, kost, resa, kuravgift och läkarens slutrapport - Villkor för ersättning - Förhandsgodkännande av att kostnaderna är bidragsberättigande - Kriterier - Skäl)

(2004/C 106/07)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-8/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Verwaltungsgericht Sigmaringen (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Ludwig Leichtle och Bundesanstalt für Arbeit, angående tolkningen av artiklarna 49 EG och 50 EG, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av domarna C.W.A. Timmermans, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt A. La Pergola (referent) och S. von Bahr, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, den 18 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artiklarna 49 EG och 50 EG skall tolkas på så sätt att de utgör hinder för bestämmelser i en medlemsstat, som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, av vilka följer att kostnader för logi, kost, resa, kurortsavgift och läkarens slutrapport som har uppkommit på grund av en kurbehandling som har genomförts i en annan medlemsstat ersätts endast under förutsättning att den berörda personen har erhållit ett förhandsgodkännande, som endast beviljas om det genom intyg från tjänste- eller förtroendeläkare visas att den planerade behandlingen är tvingande nödvändig på grund av att väsentligt större utsikter till framgång föreligger i denna andra medlemsstat.

Artiklarna 49 EG och 50 EG skall tolkas på så sätt att de i princip inte utgör något hinder för bestämmelser i en medlemsstat, som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, av vilka följer att kostnader för logi, kost, resa, kurortsavgift och läkarens slutrapport som har uppkommit på grund av en kurbehandling, oavsett om denna har genomförts i denna medlemsstat eller i en annan medlemsstat, under förutsättning att kurorten finns med i förteckningen över kurorter. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att förvissa sig om att de villkor som eventuellt uppställs för att uppta en kurort i en sådan förteckning är objektiva och inte medför att det blir svårare att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstater än att tillhandahålla tjänster uteslutande inom den berörda medlemsstaten.

Artiklarna 49 EG och 50 EG skall tolkas på så sätt att de utgör hinder för nationella bestämmelser av vilka följer att kostnader för logi, kost, resa, kurortsavgift och läkarens slutrapport som har uppkommit på grund av en kurbehandling som har genomförts i en annan medlemsstat inte ersätts om den berörda personen inte har väntat med att genomföra den aktuella behandlingen tills det domstolsförfarande som har inletts till följd av ett beslut att avslå ansökan om förhandsgodkännande av att kostnaderna är bidragsberättigande har avslutats.

(1) EGT C 84, 6.4.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/6

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 1 april 2004

i de förenade målen C-53/02 och C-217/02 (begäran om förhandsavgörande från Consiel d'État): Commune de Braine-le Chaûteau och Michel Tillieut m.fl. mot Région wallonne (1)

(Direktiv 75/442/EEG och 91/156/EEG - Avfall - Avfallsplan - Lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande av avfall - Tillstånd i avsaknad av en avfallsplan som innehåller en karta med exakt angivelse av var områdena för bortskaffande kommer att ligga)

(2004/C 106/08)

Rättegångsspråk: franska

I de förenade målen C-53/02 och C-217/02 angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Conseil d'État (Belgien) att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan Commune de Braine-le-Château (C-53/02) och Michel Tillieut m.fl. (C-217/02) och Région wallonne i närvaro av BIFFA Waste Services SA (C-53/02), Philippe Feron (C-53/02), Philippe De Codt (C-53/02), och Propreté, Assainissement, Gestion de l'environnement SA (PAGE) (C-217/02), angående tolkningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66), har domstolen (sjätte avdelningen), samansatt av C. Gulmann, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna J.N. Cunha Rodrigues (referent), J.-P. Puissochet, R. Schintgen och F. Macken, generaladvokat: J. Mischo, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet,

den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 7 i direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991, skall tolkas så att den plan eller de planer för avfallshantering som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna är skyldiga att upprätta enligt denna bestämmelse skall innehålla antingen en karta som exakt anger var områdena för bortskaffande av avfall kommer att ligga eller kriterier för lokalisering som är tillräckligt exakta för att den myndighet som har till uppgift att bevilja tillstånd i enlighet med artikel 9 skall kunna fastslå huruvida det aktuella området eller anläggningen omfattas av den avfallshantering som fastställts i planen.

Artikel 7.1 i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, skall tolkas på så sätt att medlemsstaterna är skyldiga att upprätta planer för avfallshantering inom en skälig tidsfrist, vilken kan vara längre än den tidsfrist för införlivande av direktiv 91/156 som föreskrivs i artikel 2.1 första stycket i detta direktiv.

Artiklarna 4, 5 och 7 i direktiv 75/442 i dess lydelse enligt direktiv 91/156, skall tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för att en medlemsstat som inom den föreskrivna fristen inte har upprättat en eller flera planer för avfallshantering som omfattar lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande av avfall, beviljar enskilda tillstånd för drift av sådana områden och anläggningar.

(1) EGT C 109, 4 maj 2002

EGT C 191, 10 augusti 2002

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/7

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 25 mars 2004

i mål C-71/02 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof): Herbert Karner Industrie-Auktionen GmbH mot Troostwijk GmbH (1)

(Fri rörlighet för varor - Artikel 28 EG - Åtgärder med motsvarande verkan - Begränsning av rätten att göra reklam - Hänvisning till varornas kommersiella ursprung - Varor från en företagskonkurs - Direktiv 84/450/EEG - Grundläggande rättigheter - Yttrandefrihet - Proportionalitetsprincipen)

(2004/C 106/09)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-71/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Oberster Gerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Herbert Karner Industrie-Auktionen GmbH och Troostwijk GmbH, angående tolkningen av artikel 28 EG, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av domarna C.W.A. Timmermans, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, A. Rosas (referent) och S. von Bahr, generaladvokat: S. Alber, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.F. Contet, den 25 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 28 EG utgör inte hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det är förbjudet att i meddelanden till allmänheten eller i information riktad till en större personkrets om försäljning av varor som härrör från en konkurs, men som inte längre tillhör konkursboet, på något sätt ange att varorna kommer från en konkurs, oavsett om sistnämnda påstående är sant.

(1) EGT C 144, 15.6.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/7

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-90/02 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof): Finanzamt Gummersbach mot Gerhard Bockemühl (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tolkning av artikel 18.1 i sjätte mervärdesskattedirektivet - Villkor för att utnyttja rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt - Köpare av en sådan tjänst som avses i artikel 9.2 e i sjätte mervärdesskattedirektivet - Tillhandahållande av personal av en skattskyldig person etablerad utomlands - Köpare som är betalningsskyldig för mervärdesskatt i egenskap av mottagare av tjänsten - Krav på innehav av faktura - Fakturans innehåll)

(2004/C 106/10)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-90/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Bundesfinanzhof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Finanzamt Gummersbach och Gerhard Bockemühl, angående tolkningen av artiklarna 18.1 och 22.3 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33) och enligt rådets direktiv 92/111/EEG av den 14 december 1992 om ändring av direktiv 77/388 och införande av förenklande åtgärder för mervärdesskatt (EGT L 384, s. 47; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 119), har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av domarna P. Jann, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, A. Rosas och S. von Bahr (referent); generaladvokat: F.G. Jacobs; justitiesekreterare: avdelningsdirektören M-F. Contet, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

En skattskyldig person som i egenskap av mottagare av tjänster är betalningsskyldig för den mervärdesskatt som är hänförlig till dessa tjänster i enlighet med artikel 21.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388 med sikte på avskaffandet av fiskala gränser och enligt rådets direktiv 92/111/EEG av den 14 december 1992 om ändring av direktiv 77/388 och införande av förenklande åtgärder för mervärdesskatt, är inte tvungen att inneha en faktura som har utställts i enlighet med artikel 22.3 i det förstnämnda direktivet för att kunna utnyttja sin avdragsrätt.

(1) EGT C 169, 13.7.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/8

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-99/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien (1)

(Fördragsbrott - Statligt stöd - Artikel 88.2 andra stycket EG - Stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden - Skyldighet att återkräva - Absolut hinder för verkställighet)

(2004/C 106/11)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-99/02, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Di Bucci) mot Republiken Italien (ombud: I. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av O. Fiumara, vice avvocato generale dello Stato), angående en talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut 2000/128/EG av den 11 maj 1999 om de stödordningar som Italien genomfört för sysselsättningsfrämjande åtgärder (EGT L 42, 2000, s. 1), vilket delgavs den 4 juni 1999, och enligt EG-fördraget, genom att inom de föreskrivna fristerna inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att från stödmottagarna återkräva det stöd som i nämnda beslut förklarats vara olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden, eller i vart fall genom att inte informera kommissionen om de åtgärder som vidtagits, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av domarna P. Jann, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, C. W. A. Timmermans, A. Rosas, A. La Pergola och S. von Bahr (referent), generaladvokaten D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: avdelningsdirektören Múgica Arzamendi, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut 2000/128/EG av den 11 maj 1999 om de stödordningar som Italien genomfört för sysselsättningsfrämjande åtgärder genom att inom de föreskrivna fristerna inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att från stödmottagarna återkräva det stöd som i nämnda beslut förklarats vara olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden.

2)	Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 118, 18.5.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/8

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-112/02 (begäran om förhandsavgörande från Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen): Kohlpharma GmbH mot Bundesrepublik Deutschland (1)

(Fri rörlighet för varor - Läkemedel - Import - Begäran om godkännande för försäljning genom det förenklade förfarandet - Gemensamt ursprung)

(2004/C 106/12)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-112/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Kohlpharma GmbH och Bundesrepublik Deutschland angående tolkningen av gemenskapsrätten, särskilt artiklarna 28 EG och 30 EG, har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av domarna C. Gulmann (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, J.N. Cunha Rodrigues, J.-P. Puissochet, R. Schintgen och F. Macken, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artiklarna 28 EG och 30 EG utgör hinder för att en ansökan om godkännande för försäljning av ett läkemedel avslås endast med motiveringen att läkemedlet inte har samma ursprung som ett annat läkemedel i ett fall där

ansökan har gjorts med hänvisning till det andra läkemedlet och detta sedan tidigare är godkänt,

det läkemedel som ansökan avser importeras från en medlemsstat där det är godkänt för försäljning,

utvärderingen av det sedan tidigare godkända läkemedlets säkerhet och effekt utan risk för folkhälsan kan användas med avseende på det läkemedel som ansökan om godkännande för försäljning avser.

(1) EGT C 156, 29.6.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/9

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 25 mars 2004

i mål C-118/02 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo): Industrias de Deshidratación Agricola SA mot Administración del Estado (1)

(Förordningarna (EG) nr 603/95 och 785/95 - Torkat foder - Stödsystem - Villkor som förädlingsföretagen skall uppfylla - Ytterligare krav som ställs i nationell lagstiftning)

(2004/C 106/13)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-118/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunal Supremo (Spanien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Industrias de Deshidratación Agricola SA och Administración del Estado, angående tolkningen av, bland annat, rådets förordning (EG) nr 603/95 av den 21 februari 1995 om den gemensamma marknaden för torkat foder (EGT L 63, s.1) och kommissionens förordning (EG) nr 785/95 av den 6 april 1995 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 603/95 (EGT L 79, s. 5), har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av domarna P. Jann (referent), tillförordnad ordförande på femte avdelningen, C. W. A. Timmermans, A. Rosas, A. La Pergola och S. von Bahr; generaladvokat: C. Stix-Hackl; justitiesekreterare: R. Grass, den 25 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Rådets förordning (EG) nr 603/95 av den 21 februari 1995 om den gemensamma marknaden för torkat foder och kommissionens förordning (EG) nr 785/95 av den 6 april 1995 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 603/95 skall tolkas så att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken särskilda villkor uppställs för det grönfoder eller det färska foder som skall förädlas, vilka rör leveranssätt, vattenhalt, tidsfrist för förädlingen och krav på att fodret skall ha odlats inom ett bestämt område.

(1) EGT C 144, 15.6.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/9

DOMSTOLENS DOM (PLENUM)

den 23 mars 2004

i mål C-138/02 (begäran om förhandsavgörande från Social Security Commissioner): Brian Francis Collins mot Secretary of State for Work and Pensions (1)

(Fri rörlighet för personer - Artikel 48 i EG-fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse) - Begreppet arbetstagare - Social trygghetsförmån som utbetalas till arbetssökande - Krav på bosättning - Unionsmedborgarskap)

(2004/C 106/14)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-138/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Social Security Commissioner (Förenade kungariket), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Brian Francis Collins och Secretary of State for Work and Pensions, angående tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2434/92 av den 27 juli 1992 (EGT L 245, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 160), och av rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44), har domstolen (plenum), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, C. Gulmann, J.N. Cunha Rodrigues (referent) och A. Rosas samt domarna A. La Pergola, J.-P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric och S. von Bahr, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 23 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

En person som befinner sig i en sådan situation som sökanden i målet vid den nationella domstolen är inte en arbetstagare i den mening som avses i avdelning II i del I i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2434/92 av den 27 juli 1992. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att pröva huruvida begreppet arbetstagare i den nationella lagstiftningen skall förstås på detta sätt.

En person som befinner sig i en sådan situation som sökanden i målet vid den nationella domstolen har inte rätt att uppehålla sig i Förenade kungariket enbart på grundval av rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer.

Den rätt till likabehandling som föreskrivs i artikel 48.2 i EG-fördraget (nu artikel 39.2 EG i ändrad lydelse), jämförd med artiklarna 6 och 8 i EG-fördraget (nu artiklarna 12 EG och 17 EG i ändrad lydelse), utgör inte hinder för att man i nationell lagstiftning uppställer ett bosättningsvillkor för beviljande av bidrag till arbetssökande, i den mån detta villkor är grundat på objektiva hänsyn som är oberoende av de berörda personernas nationalitet och som står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de nationella bestämmelserna.

(1) EGT C 169, 13.7.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/10

DOMSTOLENS DOM

(plenum)

den 30 mars 2004

i mål C-147/02 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)): Michelle K. Alabaster mot Woolwich plc, Secretary of State for Social Security (1)

(”Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Ersättning under mammaledighet - Ersättningens beräkning - Beaktande av en löneförhöjning”)

(2004/C 106/15)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-147/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Förenade kungariket), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Michelle K.Alabaster, å ena sidan, och Woolwich plc och Secretary of State for Social Security, å andra sidan, angående tolkningen av artikel 119 i EG-fördraget (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG) och av dom av den 13 februari 1996 i mål C-342/93, Gillespie m.fl. (REG 1996, s. I-475), har domstolen (plenum), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A.Timmermans, C. Gulmann, J.N. Cunha Rodrigues och A. Rosas, samt domarna A. La Pergola, J.-P. Puissochet, R. Schintgen (referent), F. Macken och N.Colneric; generaladvokat: P. Léger; justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 30 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 119 i EG-fördraget (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG) skall tolkas så, att den – i den mån den ersättning som den kvinnliga arbetstagaren uppburit under sin mammaledighet i vart fall till en del fastställts på grundval av den lön hon uppburit före början av denna ledighet – innebär ett krav på att sådan löneförhöjning som sker mellan början av den period som täcks av referenslönen och slutet på mammaledigheten skall medtas bland de lönebelopp som skall beaktas vid beräkningen av ersättningen. Detta krav är inte begränsat till att gälla endast det fallet att denna förhöjning är retroaktivt tillämplig på den period som täcks av referenslönen.

I avsaknad av gemenskapsrättsliga bestämmelser inom området ankommer det på de nationella myndigheterna att med iakttagande av samtliga gemenskapsrättsliga bestämmelser, särskilt de som följer av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG), bestämma det sätt på vilket löneförhöjningar som sker före eller under mammaledigheten skall medtas bland de lönebelopp som skall beaktas vid beräkningen av den ersättning som en kvinnlig arbetstagare skall erhålla under sin mammaledighet.

(1) EGT C 144, 15.6.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/11

DOMSTOLENS DOM

(plenum)

den 30 mars 2004

i mål C-167/02 P: Willi Rothley m.fl. mot Europaparlamentet (1)

(Överklagande - Parlamentets rättsakt om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Parlamentsledamöters oberoende ställning och immunitet - Sekretess i samband med arbetet inom parlamentariska undersökningskommittéer - Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) - Utredningsbefogenheter)

(2004/C 106/16)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-167/02 P, Willi Rothley, Rockenhausen (Tyskland), Marco Pannella, Rom (Italien), Marco Cappato, Milano (Italien), Gianfranco Dell'Alba, Rom, Benedetto Della Vedova, Milano, Olivier Dupuis, Rom, Klaus-Heiner Lehne, Düsseldorf (Tyskland), Johannes Voggenhuber, Wien (Österrike), Christian von Boetticher, Pinneberg (Tyskland), Emma Bonino, Rom, Elmar Brok, Bielefeld (Tyskland), Renato Brunetta, Rom, Udo Bullmann, Gießen (Tyskland), Michl Ebner, Bolzano (Italien), Raina A. Mercedes Echerer, Wien, Markus Ferber, Bobingen (Tyskland), Francesco Fiori, Voghera (Italien), Evelyne Gebhardt, Mulfingen (Tyskland), Norbert Glante, Werder/Havel (Tyskland), Alfred Gomolka, Greifswald (Tyskland), Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, Spenge (Tyskland), Lissy Gröner, Neustadt (Tyskland), Ruth Hieronymi, Bonn (Tyskland), Magdalene Hoff, Hagen (Tyskland), Georg Jarzembowski, Hamburg (Tyskland), Karin Jöns, Bremen (Tyskland), Karin Junker, Düsseldorf, Othmar Karas, Wien, Margot Keßler, Kehmstedt (Tyskland), Heinz Kindermann, Strasburg (Tyskland), Karsten Knolle, Quedlinburg (Tyskland), Dieter-Lebrecht Koch, Weimar (Tyskland), Christoph Konrad, Bochum (Tyskland), Constanze Krehl, Leipzig (Tyskland), Wilfried Kuckelkorn, Bergheim (Tyskland), Helmut Kuhne, Soest (Tyskland), Bernd Lange, Hannover (Tyskland), Kurt Lechner, Kaiserslautern (Tyskland), Jo Leinen, Saarbrücken (Tyskland), Rolf Linkohr, Stuttgart (Tyskland), Giorgio Lisi, Rimini (Italien), Erika Mann, Bad Gandersheim (Tyskland), Thomas Mann, Schwalbach/Taunus (Tyskland), Mario Mauro, Milano, Hans-Peter Mayer, Vechta (Tyskland), Winfried Menrad, Schwäbisch Hall (Tyskland), Peter-Michael Mombaur, Düsseldorf, Rosemarie Müller, Nieder-Olm (Tyskland), Hartmut Nassauer, Wolfhagen (Tyskland), Giuseppe Nistico, Rom, Willi Piecyk, Reinfeld (Tyskland), Hubert Pirker, Klagenfurt (Österrike), Christa Randzio-Plath, Hamburg, Bernhard Rapkay, Dortmund (Tyskland), Mechtild Rothe, Bad Lippspringe (Tyskland), Dagmar Roth-Behrendt, Berlin (Tyskland), Paul Rübig, Wels (Österrike), Umberto Scapagnini, Catania (Italien), Jannis Sakellariou, München (Tyskland), Horst Schnellhardt, Langenstein (Tyskland), Jürgen Schröder, Dresden (Tyskland), Martin Schulz, Würselen (Tyskland), Renate Sommer, Herne (Tyskland), Ulrich Stockmann, Bad Kösen (Tyskland), Maurizio Turco, Pulsano (Italien), Guido Viceconte, Bari (Italien), Ralf Walter, Cochem (Tyskland), Brigitte Wenzel-Perillo, Leipzig, Rainer Wieland, Stuttgart, Stefano Zappala, Latina (Italien), och Jürgen Zimmerling, Essen (Tyskland) (ombud: H.-J. Rabe, Rechtsanwalt), angående överklagande av dom meddelad den 26 februari 2002 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (femte avdelningen) i mål T-17/00, Rothley m.fl. mot parlamentet (REG 2002 s. II-579), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom, i vilket de andra parterna är: Europaparlamentet (ombud: J. Schoo och H. Krück, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg), svarande i första instans, Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster), Republiken Frankrike, Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och I. Díez Parra) och Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H.-P. Hartvig och U. Wölker, med delgivningsadress i Luxemburg), intervenienter i första instans, har domstolen (plenum), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann (referent), C. Gulmann, J. N. Cunha Rodrigues och A. Rosas samt domarna A. La Pergola, J.-P. Puissochet, R. Schintgen, F. Macken, N. Colneric och S. von Bahr, generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 30 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Klagandena skall bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

3)	Konungariket Nederländerna, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EGT C 156, 29.6.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/12

DOMSTOLENS DOM

(plenum)

den 23 mars 2004

i mål C-233/02: Republiken Frankrike mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Riktlinjer för samarbete i lagstiftningsfrågor och för öppenhet som har antagits tillsammans med Amerikas förenta stater - Ej bindande)

(2004/C 106/17)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-233/02, Republiken Frankrike (ombud: R. Abraham, G. de Bergues och P. Boussaroque), med delgivningsadress i Luxemburg mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P.J. Kuijper och A. van Solinge), med delgivningsadress i Luxemburg, med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: J. Collins, biträdd av M. Hoskins), med delgivningsadress i Luxemburg, angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut genom vilket kommissionen tillsammans med Amerikas förenta stater har antagit riktlinjer för samarbete i lagstiftningsfrågor och för öppenhet, har domstolen, sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans (referent), C. Gulmann och J.N. Cunha Rodrigues samt domarna A. La Pergola, J.-P. Puissochet, R. Schintgen, F. Macken, N. Colneric och S. von Bahr, generaladvokat: S. Alber, justitiesekreterare: R. Grass, den 23 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 180, 27.7.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/12

DOMSTOLENS DOM

den 23 mars 2004

i mål C-234/02 P: Europeiska ombudsmannen mot Frank Lamberts (1)

(Överklagand - Upptagande till sakprövning - Gemenskapens utomobligatoriska ansvar - Ombudsmannens handläggning av ett klagomål angående ett internt uttagningsprov för fast anställning)

(2004/C 106/18)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-234/02 P, Europeiska ombudsmannen (ombud: J. Sant'Anna), med delgivningsadress i Luxemburg, med stöd av Europaparlamentet (ombud: H. Krück och C. Karamarcos), med delgivningsadress i Luxemburg, angående överklagande av dom meddelad den 10 april 2002 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen) i mål T-209/00, Lamberts mot ombudsmannen (REG 2002, s. II-2203), i vilket det förs talan om att denna dom delvis skall upphävas, i vilket den andra parten är: Frank Lamberts (advokat: E. Boigelot), med delgivningsadress i Luxemburg, har domstolen, sammansatt av V. Skouris, ordförande, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, C. Gulmann (referent), J.N. Cunha Rodrigues och A. Rosas, samt domarna J.-P. Puissochet, R. Schintgen, F. macken, N. Colneric och S. von Bahr, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: avdelningsdirektören Múgica Arzamendi, den 23 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Ombudsmannens överklagande och Frank Lamberts anslutningsöverklagande ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EGT C 180, 27.7.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/12

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-237/02 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof): Freiburger Kommunalbauten GmbH Baugesellschaft & Co. KG mot Ludger Hofstetter, Ulrike Hofstetter (1)

(Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i konsumentavtal - Avtal avseende uppförande och leverans av en parkeringsplats - Den ordning enligt vilken parterna skall fullgöra sina avtalsprestationer enligt dispositiv nationell rätt är omvänd - Klausul enligt vilken konsumenten skall erlägga köpeskillingen innan näringsidkaren fullgjort sin skyldighet - Skyldighet för näringsidkaren att ställa en bankgaranti)

(2004/C 106/19)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-237/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Bundesgerichtshof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga ärendet mellan Freiburger Kommunalbauten GmbH Baugesellschaft & Co. KG och Ludger Hofstetter, Ulrike Hofstetter, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av P. Jann (referent), tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt domarna C.W.A. Timmermans, A. Rosas, A. La Pergola och S. von Bahr, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: R. Grass, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa om ett sådant avtalsvillkor som det som är aktuellt i tvisten vid den nationella domstolen uppfyller kriterierna för att anses oskäligt i den mening som avses i artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal.

(1) EGT C 202, 24.8.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/13

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-263/02 P: Europeiska gemenskapernas kommission mot Jégo-Quéré et Cie SA (1)

(Överklagande - Upptagande till sakprövning av en talan om ogiltigförklaring som har väckts av en juridisk person avseende en förordning)

(2004/C 106/20)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-263/02 P, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. van Rijn och A. Bordes) med delgivningsadress i Luxemburg, mot Jégo-Quéré et Cie SA (ombud: A. Creus Carreras och B. Uriarte Valiente, abogados), angående överklagande av förstainstansrättens dom av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jégo-Quéré mot kommissionen (REG 2002, s. II-2365), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av C. Gulmann (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, domarna J. N. Cunha Rodrigues, J.-P. Puissochet, R. Schintgen, och F. Macken, generaladvokat: F. G. Jacobs, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jégo-Quéré mot kommissionen, upphävs.

Talan som väckts av Jégo-Quéré et Cie SA avseende en ogiltigförklaring av artiklarna 3 d och 5 i kommissionens förordning (EG) nr 1162/2001 av den 14 juni 2001 om fastställande av åtgärder för kummelbeståndets återhämtning i ICES-delområde III, IV, V, VI och VII och ICES-område VIIIa, b, d, e och villkor i samband med detta för kontroll av fiskefartygens verksamhet avvisas.

3)	Jégo-Quéré et Cie SA skall ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

(1) EGT C 233, av den 28.9.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/13

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-286/02 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Treviso): Bellio F.lli mot Prefettura di Treviso (1)

(Jordbruk - Hälsovårdspolitik - Skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati - Användning av animaliskt protein i djurfoder)

(2004/C 106/21)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-286/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG från Tribunale di Treviso (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Bellio F.lli Srl och Prefettura di Treviso, angående rådets beslut 2000/766/EG av den 4 december 2000 om vissa skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati och utfodring med animaliskt protein (EGT L 306, s. 32) och kommissionens beslut 2001/9/EG av den 29 december 2000 om kontrollåtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av rådets beslut 2000/766 (EGT L 2, 2001, s. 32), har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A.Rosas (referent) samt domarna R.Schintgen och N.Colneric, generaladvokat: L.A.Geelhoed, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L.Hewlett, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 2.2 första strecksatsen i rådets beslut 2000/766/EG av den 4december 2000 om vissa skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati och utfodring med animaliskt protein och artikel 1.1 i kommissionens beslut 2001/9/EG av den 29 december 2000 om kontrollåtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av rådets beslut 2000/766, jämförda med de gemenskapsrättsliga bestämmelser på vilka de förstnämnda bestämmelserna grundar sig, skall tolkas så, att de inte tillåter förekomsten av andra, otillåtna ämnen i fiskmjöl som är avsett för framställning av foder för andra djur än idisslare, även om det beror på en tillfällighet, och att de inte ger de ekonomiska aktörerna någon rätt att åberopa en felmarginal. Förstörelse av kontaminerade mjölpartier utgör en skyddsåtgärd i enlighet med artikel 3.1 i beslut 2000/766.

2)	Artikel 13 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 skall tolkas så, att besluten 2000/766 och 2001/9 inte strider mot denna artikel.

(1) EGT C 247, 12.10.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/14

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-320/02 (begäran om förhandsavgörande från Regeringsrätten): Förvaltnings AB Stenholmen mot Riksskatteverket (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 26 a - Särskilda bestämmelser för begagnade varor - Begreppet begagnad vara - Häst som sålts vidare efter att den tränats)

(2004/C 106/22)

Rättegångsspråk: svenska

I mål C-320/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Regeringsrätten (Sverige), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga ärendet mellan Förvaltnings AB Stenholmen och Riksskatteverket angående tolkningen av artikel 26 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 94/5/EG av den 14 februari 1994 (EGT L 60, s. 16; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 153), har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av domarna P. Jann, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, A. Rosas (referent) och S. von Bahr, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 26a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 94/5/EG av den 14 februari 1994, skall tolkas så, att levande djur kan vara att betrakta som begagnade varor i den mening som avses i denna bestämmelse.

2)	Ett djur som köps från en privatperson (annan än uppfödaren) och som efter träning för viss specifik användning försäljs vidare kan således vara att betrakta som en begagnad vara i den mening som avses i denna bestämmelse.

(1) EGT C 274 av den 9.11.2002

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/14

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-389/02 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg): Deutsche See-Bestattungs-Genossenschaft eG mot Hauptzollamt Kiel (1)

(Punktskatter - Befrielse från skatt på mineraloljor - Direktiv 92/81/EEG - Artikel 8.1 c - Begreppet sjöfart)

(2004/C 106/23)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-389/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Finanzgericht Hamburg (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Deutsche See-Bestattungs-Genossenschaft eG, och Hauptzollamt Kiel, angående tolkningen av artikel 8.1 c i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91), har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna A. Rosas, A. La Pergola, R. Silva de Lapuerta (referent) och K. Lenaerts, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 8.1 c i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor skall tolkas på så sätt att uttrycket ”sjöfart i gemenskapens farvatten (inklusive fiske), förutom i privata nöjesfartyg” innefattar varje form av sjöfart, oavsett resans syfte, om den drivs för kommersiella ändamål.

(1) EGT C 19, 25.1.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/15

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-64/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland (1)

(Fördragsbrott - Underlåtenhet att införliva direktiv 98/30/EG)

(2004/C 106/24)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-64/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Grunwald och H. Støvlbaek), Luxemburg, mot Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: W.-D. Plessing och M. Lumma), angående en talan om fastställelse av att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (EGT L 204, s.1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordförande A. Rosas, domarna R. Schintgen (referent) och N. Colneric, generaladvokat C. Stix-Hackl och justitiesekreterare R. Grass, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 101, 26.4.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/15

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

av den 30 mars 2004 i

mål C-201/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige (1)

(Fördragsbrott - Omhändertagande av spilloljor - Underlåtenhet att införliva direktiv 75/439/EEG)

(2004/C 106/25)

Rättegångsspråk: svenska

Domstolen, femte avdelningen (avdelningsordföranden C. Gulmann samt domarna S. von Bahr och R. Silva de Lapuerta (referent); generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: R. Grass, har den 30 mars 2004 avkunnat dom i mål C-201/03: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: Lena Ström och M. Konstantinidis), med delgivningsadress i Luxemburg, mot Konungariket Sverige (ombud: A. Kruse) angående en talan om fastställelse av att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (EGT L 194, s. 23; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 229), i dess lydelse enligt rådets direktiv 87/101/EEG av den 22 december 1986 (EGT L 42, 1987, s. 43; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 197), genom att inte i enlighet med artikel 3.1 i direktivet vidta de åtgärder som krävs för att spilloljor i första hand skall behandlas genom regenerering, om en sådan behandling är möjlig mot bakgrund av tekniska, ekonomiska och organisatoriska begränsningar. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor, i dess lydelse enligt rådets direktiv 87/101/EEG av den 22 december 1986, genom att inte i enlighet med artikel 3.1 i direktivet vidta de åtgärder som krävs för att spilloljor i första hand skall behandlas genom regenerering, om en sådan behandling är möjlig mot bakgrund av tekniska, ekonomiska och organisatoriska begränsningar.

2)	Konungariket Sverige skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 158, 5.7.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/16

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 1 april 2004

i mål C-375/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (1)

(Fördragsbrott - Underlåtenhet att införliva direktiv 2000/30/EG)

(2004/C 106/26)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-375/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Wils), med delgivningsadress i Luxemburg, mot Storhertigdömet Luxemburg (ombud: S. Schreiner), angående en talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/30/EG av den 6 juni 2000 om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i gemenskapen (EGT L 203, s. 1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller, i vart fall, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna N. Colneric och K.Schiemann, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: R. Grass, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/30/EG av den 6 juni 2000 om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i gemenskapen genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 251, 18.10.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/16

Ansökan om tillstånd att kvarstadsbelägga egendom hos Europeiska gemenskapernas kommission ingiven den 17 mars 2004 av Tertir-Terminais de Portugal

(mål C-1/04 SA)

(2004/C 106/27)

Tertir-Terminais de Portugal SA har den 17 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol ingett en ansökan om tillstånd att kvarstadsbelägga egendom hos Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna G. Vandersanden, C. Houssa, L. Levi och F. Gonçalves Pereira.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

tillåta, med stöd av artikel 1 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, att det belopp som Europeiska gemenskapen är skyldig Republiken Guinea-Bissau såsom ekonomisk ersättning enligt rådets förordning nr 249/2002 av den 21 januari 2002 om ingående av protokollet om fastställande för perioden 16 juni 2001-15 juni 2006 av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissaus regering om fiske utanför Guinea-Bissaus kust (1) med kvarstadsverkan innehålls hos kommissionen som säkerhet för en fordran uppskattad till 8 000 000 euro.

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT L 40, 12.12.2002, s. 1.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/16

DOMSTOLENS BESLUT

(tredje avdelningen)

av den 18 mars 2004

i mål C-45/03 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Catania): Oxana Dem'Yanenko (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för personer - Situation som inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG - Grundläggande rättigheter - Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter - Utvisning av en medborgare från tredje land som saknar familje- eller äktenskapsband till en medborgare från en medlemsstat - Förfarande för godkännande av beslut om tvångseskort till gränsen av en medborgare från tredje land - Begreppet domstol i en medlemsstat - Domstol som enligt artikel 68 EG har rätt att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EG-domstolen - Domstolen saknar behörighet)

(2004/C 106/28)

Rättegångsspråk: italienska

Domstolen, tredje avdelningen (avdelningsordföranden A. Rosas, referent, samt domarna N. Colneric och M. Schiemann; generaladvokat: C. Stix-Hackl; justitiesekreterare: R. Grass), har den 18 mars 2004 meddelat beslut mål C-45/03 angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunale di Catania (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga förfarandet om godkännande av beslutet om tvångseskort till gränsen av Oxana Dem'Yanenko, angående tolkningen av artiklarna 7, 8 och 9 i rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT 56, s. 850; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 28) och av de grundläggande rättigheter vilkas iakttagande domstolen skall säkerställa, såsom de i synnerhet följer av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950. Beslutet lyder enligt följande:

Det är uppenbart att Europeiska gemenskapernas domstol saknar behörighet att besvara de frågor som ställts av Tribunale di Catania genom beslut av den 19 januari 2003.

(1) EUT C 83, 5.4.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/17

DOMSTOLENS BESLUT

(tredje avdelningen)

den 15 mars 2004

i mål C-59/03 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Genova): Mario Cigliola m.fl. mot Ferrovie dello Stato SpA (FS) (1)

(Artikel 104.3 i rättegångsreglerna - Stöd beviljat av medlemsstater - Begrepp - Nationella bestämmelser som upphäver rätten för en anställd att fortsätta arbeta till och med pensionsåldern)

(2004/C 106/29)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-59/03, angående en begäran enligt artikel 234 EG från Tribunal di Genova om att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Mario Cigliola m.fl. och Ferrovie dello Stato SpA (FS) om tolkningen av artikel 87.1 EG, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna R. Schintgen och N. Colneric (referent), generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: R Grass, den 15 mars 2004 meddelat följande beslut:

Nationella bestämmelser som möjliggör för ett företag att säga upp ett anställningsavtal för dess anställda som varit längre i tjänst än andra och vari det föreskrivs i detta hänseende att de allmänna bestämmelser innebärande en möjlighet att fortsätta anställningen inte skall tillämpas, vilket leder till en situation som kan medföra en ekonomisk fördel för företaget genom lägre kostnader för personal, varav den direkta konsekvensen såvitt avser staten är en minskning av intäkter i form av sociala avgifter och utbetalning av pension till de anställd vilkas anställningsavtal har upphört att gälla, utgör inte stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

(1) EGT C 83, 5 april 2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/18

DOMSTOLENS BESLUT

(femte avdelningen)

den 11 februari 2004

i de förenade målen C-438/03, C-439/03, C-509/03 och C-2/04 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Bitonto): Antonio Cannito mot Fondiaria Assicurazioni SpA, Pasqualina Murgolo mot Assitalia Assicurazioni SpA, Vincenzo Manfredi mot Lloyd Adriatico Assicurazioni SpA, Nicolò Tricarico mot Assitalia Assicurazioni SpA (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Avvisning)

(2004/C 106/32)

Rättegångsspråk: Italienska

I de förenade målen C-438/03, C-439/03, C-509/03 och C-2/04, angående en begäran med stöd av artikel 234 EG från Giudice di pace di Bitonto (Italien) om att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande om tolkningen av bland annat artiklarna 81 EG och 82 EG i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan Antonio Cannito mot Fondiaria Assicurazioni SpA (C-438/03), Pasqualina Murgolo mot Assitalia Assicurazioni SpA (C-439/03), Vincenzo Manfredi mot Lloyd Adriatico Assicurazioni SpA (C-509/03) och Nicolò Tricarico mot Assitalia Assicurazioni SpA (C-2/04), har domstolen (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordförande C. Gulmann, domarna S. von Bahr och R. Silva de Lapuerta, generaladvokat L.A. Geelhoed samt justitiesekreterare R. Grass, den 11 februari 2004 meddelat följande beslut:

1)	Målen C-438/03, C-439/03, C-509/03 och C-2/04 förenas vad avser beslutet.

2)	Giudice di pace di Bitontos begäran om förhandsavgöranden genom beslut av den 6 oktober 2003 (C-438/03 och C-439/03), den 21 november 2003 (C-509/03) och den 20 december 2003 (C-2/04) avvisas.

(1) EGT C 47, 21.02.2004,

EGT C 71, 20.03.2004,

EGT C 85, 03.04.2004.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/19

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 12 februari 2004 av Republiken Italien

(mål C-60/04)

(2004/C 106/34)

Republiken Italien har den 12 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av I.M. Braguglia, avvocato, i egenskap av ombud, biträdd av A. Cingolo, Avvocato dello Stato.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut nr K(2003)3971 slutligt av den 26 november 2003 om fastställande av en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden inom ramen för gemenskapsinitiativ för perioden 1994–1999, vilket delgavs genom skrivelse från kommissionens generalsekreterare nr SG(2003)D233063 till Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen den 26 november 2003,

—	ogiltigförklara alla bilagor och därmed sammanhängande handlingar, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I Rättslig grund saknades:

I A	Rättslig grund saknades: behörighet saknades och under alla omständigheter var rekvisiten inte uppfyllda för att tillämpa artikel 12 i förordning (EEG) nr 2052/88 (1) vid den föregående programplaneringen

I B1	Rättslig grund saknades: kommissionen saknade helt behörighet att ändra den vägledande fördelningen vid datumet för det nya beslutet

I B2	Rättslig grund saknades: det korrekta förfarandet har inte på något sätt identifierats.

II Motiveringen i det omtvistade beslutet är bristfällig och motstridig: förutsättning

II A	Motiveringen är bristfällig och motstridig vad gäller valet av kommittéförfarande vid antagandet av det omtvistade beslutet.

II B	Motiveringen i det omtvistade beslutet är bristfällig och motstridig vad beträffar beräkningsmetoden för den nya vägledande fördelningen

II C	Motiveringen är bristfällig och motstridig vad beträffar skillnaden mellan den referenstabell som bifogades det nya beslutet jämfört med den tabell som bifogades det gamla beslutet.

II D	Motiveringen är bristfällig och motstridig med avseende på referensdatumet för bedömningen av genomförandegraden i fråga om gemenskapsinitiativprogram under åren 1994–1999

(1) EGT L 185, 15.7.1988, s. 9.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/20

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberlandesgericht Hamm (Tyskland) av den 27 januari 2004 i målet mellan Brigitte och Marcus Klein, å ena sidan, och 1) …, 2) … och 3) Rhodos Management Ltd, å andra sidan.

(Mål C-73/04)

(2004/C 106/36)

Oberlandesgericht Hamm (Tyskland) begär genom beslut av den 27 januari 2003, vilket inkom till domstolens kansli den 17 februari 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Brigitte och Marcus Klein, å ena sidan, och 1) …, 2) … och 3) Rhodos Management Ltd, å andra sidan. Följande frågor hänskjuts enligt artikel 3 i protokollet av den 3 juni 1971 angående domstolens behörighet att tolka konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad Brysselkonventionen):

Inbegriper begreppet ”talan avser … nyttjanderätt till fast egendom” i artikel 16.1 a i Brysselkonventionen i dess lydelse enligt tredje tillträdeskonventionen av den 26 maj 1989 rättstvister angående nyttjandet av en efter typ och läge individualiserad hotellägenhet för en bestämd kalendervecka per år för en period på nästan 40 år när avtalet samtidigt och med nödvändighet innebär medlemsskap i en klubb vars huvudsakliga uppgift är att säkerställa att medlemmarna får utöva nämnda nyttjanderätt?

För det fall den första frågan besvaras jakande följer följande fråga:

Gäller den exklusiva behörigheten enligt artikel 16.1 a i Brysselkonventionen också sådana anspråk som visserligen uppstått ur ett nyttjanderättsförhållande i denna mening men som rättsligt och faktiskt inte har något med nyttjanderätt att göra, närmare bestämt ett anspråk på återbetalning av en av misstag för mycket betald del av vederlaget för nyttjandet av en semesterlägenhet eller för klubbmedlemsskapet?

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/20

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Arbeitsgericht Berlin av den 14 januari 2004 i målet mellan Veronika Richert och VK GmbH Service Gesellschaft für Vermögenszuordnung und Kommunalisierung mbH.

(Mål C-81/04)

(2004/C 106/37)

Arbeitsgericht Berlin begär genom beslut av den 14 januari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 18 februari 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Veronika Richert och VK GmbH Service Gesellschaft für Vermögenszuordnung und Kommunalisierung mbH beträffande följande frågor:

Skall rådets direktiv 98/59/EG (1) av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar tolkas så, att ordet uppsägning i den mening som avses i artikel 1.1 a i direktivet skall förstås så att det avser uppsägningen av anställningsavtalet, den första åtgärden som vidtas för att avsluta anställningsförhållandet, eller skall ordet uppsägning anses avse upphörandet av anställningsförhållandet vid utgången av uppsägningstiden?

För det fall ordet uppsägning skall förstås så att det avser uppsägningen av anställningsavtalet, krävs det då enligt direktivet att såväl överläggningsförfarandet enligt artikel 2 i direktivet som anmälningsförfarandet enligt artikel 3 och artikel 4 i direktivet skall ha avslutats innan anställningsavtalet sägs upp?

3.	För det fall ordet uppsägning skall förstås så att det avser det faktiska upphörandet av anställningsförhållandet, är det då enligt direktivet tillräckligt att överläggningsförfarandet genomförs först efter uppsägningen av anställningsavtalet?

(1) EGT L 225, s. 16.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/21

Överklagande, ingivet den 20 februari 2004 (telefax: 18.2.2004) av Audi AG av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 3 december 2003 i mål T-16/02: Audi AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(mål C-82/04 P)

(2004/C 106/38)

Audi AG har den 20 februari 2004 (telefax: 18.2.2004) till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 3 december 2003 i mål T-16/02: Audi AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Klaganden företräds av Preu Bohlig & Partner, Rechtsanwälte, Leopoldstr. 11 a, D-80802 München.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1)	upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 3 december 2003 i mål T 16/02 (1) i den del talan ogillades och sökanden förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna,

2)	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 8 november 2001 i ärende R 0652/2000-1, och

3)	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att betala rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Vid tillämpningen av gemenskapsrätten, närmare bestämt bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (2) och kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke, (3) har överträdelser skett i följande avseenden:

—

Den överklagade domen grundas på en felaktig tillämpning av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94. I domen utgås från att överklagandenämnden har slagit fast att bokstavskombinationen TDI skall anses avse ”Turbo Diesel Injection” eller ”Turbo Direct Injection”. Detta konstaterande strider mot bestämmelsens materiella innehåll och mot relevanta processuella principer. Överklagandenämndens avgörande och den överklagade domen innehåller inga upplysningar eller skäl till varför och på vilket sätt TDI skall anses förekomma i normalt språkbruk. Det är en ren spekulation när det slås fast att det bakom bokstavskombinationen TDI finns vissa begrepp som målgruppen likställer med kännetecknet TDI. Det kan i detta mål inte slås fast att det i målgruppens medvetande finns ett konkret samband mellan betydelsen av kännetecknet TDI och varorna/tjänsterna i fråga. Antagandet att det enligt artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 föreligger hinder för att registrera det anmälda kännetecknet utgör således felaktig rättstillämpning.

—

Skälen i förstainstansrättens dom utgör felaktig rättstillämpning såvitt avser klagandens påstående att beslutet att inte registrera varumärket strider mot artikel 7.3 i förordning nr 40/94. Rätten gav inte någon motivering när det gäller den osäkra bedömningen av huruvida varumärket har uppnått en särskiljningsförmåga till följd av dess användning. Den överklagade domen innehåller inte heller någon motivering till varför det varumärke som avses med ansökan inte har uppnått en särskiljningsförmåga till följd av dess användning i andra medlemsstater än Tyskland. Det ges nämligen endast ett allmänt uttalande om att det på grundval av de faktiska omständigheterna inte har framkommit att en sådan användning har förekommit. Det ges inget stöd för uttalandet i domen.

—

Den överklagade domen och harmoniseringsbyråns avgöranden, som ligger till grund för denna dom, utgör ett åsidosättande av principen att saken skall utredas ex officio och den härav utvecklade principen om omprövning av registreringshinder för ett anmält varumärke i sak. Principen att saken skall utredas ex officio, som skall tillämpas i detta fall, innefattar myndighetens skyldighet att i det enskilda fallet konstatera och visa vilken betydelse ett ordmärke har hos målgruppen. I förevarande mål har principen att saken skall utredas ex officio åsidosatts till förfång för klaganden.

(1) Ännu inte offentliggjord i Rättsfallssamling från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätt.

(2) EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

(3) EGT L 303, s. 1.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/22

Överklagande, ingivet den 26 februari 2004 av British Airways plc, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 17 december 2003 i mål T-219/99: British Airways plc mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av Virgin Atlantic Airways Ltd.

(mål C-95/04 P)

(2004/C 106/40)

British Airways plc. (nedan kallat BA), Waterside (Förenade kungariket) har den 26 februari 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 17 december 2003 i mål T-219/99 (1): British Airways plc. mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av Virgin Atlantic Airways Ltd.. Klaganden företräds av R. Subiotto och J. Temple Lang, solicitors samt R. O'Donoghue och W. Wood QC, barristers.

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	helt eller delvis upphäva domen i mål T-219/99, British Airways plc mot kommissionen,

—	undanröja eller sänka BA:s böter med ett belopp som överlåts åt domstolen att bedöma som lämpligt och

—	vidta annan åtgärd som domstolen finner nödvändig.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att använda fel metod för att fastställa BA:s provisionssystems utestängande karaktär

Förstainstansrätten förklarade att BA:s provisioner ”skapade lojalitet”, och därför var utestängande. Förstainstansrättens prövning av skapandet av lojalitet kan emellertid inte särskilja den kundlojalitet som uppnås genom ett missbrukande utestängande handlande från den kundlojalitet som är ett resultat av laglig priskonkurrens. Om förstainstansrättens prövning av skapandet av lojalitet accepterades, skulle detta skapa en avsevärd rättslig osäkerhet beträffande omfattningen av laglig priskonkurrens, och skulle på så sätt hindra företag att ingå i laglig priskonkurrens och alltså motverka grundsyftet med gemenskapens konkurrensrätt.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte beakta bevisen för att BA:s provisionssystem inte haft någon inverkan på konkurrenterna

BA:s andra grund för överklagandet rör förstainstansrättens domskäl beträffande effekterna av BA:s provisioner. Tydliga bevis visar att konkurrenternas försäljningsandel ökade under perioden för den påstådda överträdelsen och att BA:s andel av resebyråernas försäljning minskade. Förstainstansrätten avfärdade detta bevis med argumentet att BA:s agerande”utan tvekan” måste ha påverkat dess konkurrenter samt att det utan BA:s förfarande skulle ha gått ännu bättre för konkurrenterna. Förstainstansrätten tillade att när ett dominerande företag genomför metoder som avser att konkurrera ut dess konkurrenter, är den omständigheten att resultatet inte uppnås inte tillräcklig för att det inte skall anses vara fråga om missbruk.

Detta resonemang är felaktigt. För det första kräver konkurrensrätten att domstolen prövar den faktiska eller troliga inverkan av påstått missbruk. Detta var särskilt lämpligt i detta mål eftersom BA:s agerande hade pågått tillräckligt länge för att man skulle kunna fastställa dess påverkan. För det andra fanns det i målet tydliga bevis på att BA:s förfarande inte hade någon inverkan. BA påstår inte att den faktiska inverkan måste påvisas i varje fall. Men det är en helt annan sak att påstå, som förstainstansrätten gör, att man kan bortse från tydliga bevis som pekar på avsaknad av inverkan. Förstainstansrättens domskäl i denna aspekt skulle, om de accepterades, innebära att incitament såsom de ifrågavarande per se skulle utgöra missbruk, oavsett deras faktiska eller troliga inverkan. Detta motsvarar inte innehållet i artikel 82 EG, vilken kräver en prövning av ”samtliga omständigheter” för att fastställa huruvida konkurrenternas möjligheter verkligen begränsats.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte bedöma huruvida det förelåg nackdel för konsumenter under artikel 82 andra stycket b EG

Förfaranden av företag i dominant ställning som begränsar konkurrensmarknaden är olagliga enligt artikel 82 andra stycket b EG endast om det är till nackdel för konsumenter. Artikel 82 andra stycket b EG skyddar tydligt konkurrens och konsumenter, inte konkurrenter. Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte bedöma huruvida BA:s provisioner till framgångsrika resebyråer skadade konsumenter. Den överklagade domen innehåller ingen analys av detta krav, utan inriktas endast på BA:s konkurrenter.

Även om BA:s provisioner i princip hade kunnat ”begränsa” konkurrenternas marknad, gjorde sig förstainstansrätten skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte analysera denna påverkan

BA:s fjärde grund för överklagandet skall beaktas endast om, i motsats till vad som gäller för den första, andra och tredje grunden för överklagandet, dess incitamentsystem i princip kunnat begränsa konkurrenternas marknad till nackdel för konsumenterna, i strid med artikel 82 andra stycket b EG. I den överklagade domen saknas i två hänseenden analys och beräkning av i vilken utsträckning BA:s provisioner begränsat konkurrenternas marknad: (i) förstainstansrätten behandlade MA:s och PRS som om de hade samma verkningar vilket var felaktigt eftersom var och en hade olika termer och villkor samt var tillgängliga för olika perioder, och minst en av dem (PRS) kan inte på någon grund ha varit utestängande; (ii) förstainstansrätten underlät att pröva ”samtliga omständigheter” för att fastställa hur BA:s konkurrenter påverkades av dess provisionssystem.

Förstainstansrätten tillämpade artikel 82 andra stycket c EG felaktigt beträffande den diskriminerande effekten av BA:s provisioner.

Förstainstansrätten tillämpade artikel 82 andra stycket c EG felaktigt då den ansåg att BA:s provisioner var diskriminerande mellan resebyråer. Artikel 82 andra stycket c EG kräver inte att samtliga kunder skall få tillgång till samma priser och villkor. Den förbjuder skillnader endast om: (i) de jämförda transaktionerna är likvärdiga; (ii) villkoren som tillämpas på transaktionerna är olika; och (iii) en handelspartner får en konkurrensnackdel i förhållande till den andra handelspartnern som ett resultat av sådana skillnader. I stället för att tillämpa ordalydelsen av artikel 82 andra stycket c EG, förutsatte förstainstansrätten helt enkelt att blott det faktum att två byråer erhåller olika provisionsbelopp ”naturligtvis” hade en faktisk inverkan på deras möjlighet att konkurrera med varandra.

(1) EGT C 20, 22.01.2000, sid. 21.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/24

Talan mot Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, väckt den 26 februari 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-98/04)

(2004/C 106/42)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 26 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Sökanden företräds av M. Shotter och F. Simonetti, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2.1 och 4 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (1), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG (2), och

—	förplikta Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har mottagit ett klagomål angående Förenade Konungarikets praxis beträffande utfärdande av ”Lawful Development Certificates” (LDC) som bekräftar att en särskild markanvändning är tillåten med hänsyn till planeringskontrollen. Ett LDC utdelas om det kan bevisas att markaktiviteten har fortsatt utan att någon tvångsåtgärd har vidtagits gentemot ägaren för mer än en bestämd tidsperiod.

Kommissionen anser att det system som tillämpas i Förenade Konungariket, och genom vilket en person hos en planeringsmyndighet kan ansöka om utfärdande av ett LDC angående ett projekt som omfattas av rådets direktiv 85/337/EEG, i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG (nedan kallat EIA-direktivet), innebär att Förenade Kungariket inte säkerställer den korrekta tillämpningen av skyldigheterna enligt artiklarna 2.1 och 4 i direktivet. Utfärdande av LDC kringgår beviljandeförfarandet för utvecklingstillstånd, och därmed även bestämmelserna i EIA-direktivet.

Förenade Konungariket har inte bestridit att LDC kan utfärdas för projekt som omfattas av EIA-direktivets tillämpningsområde. Detta innebär att projekt som omfattas av artikel 4 i direktivet därigenom skulle kunna undgå tillämpningen av kraven i artikel 2.1 i EIA-direktivet, det vill säga att projekt som troligen har betydande inverkan på miljön beviljas utvecklingstillstånd och blir föremål för en bedömning med hänsyn till deras inverkan.

Ett system av underförstådda tillstånd kan inte anses vara förenligt med kraven i EIA-direktivet, i vilket det föreskrivs att ett bedömningsförfarande skall föregå beviljande av tillstånd. Nationella tillståndsmyndigheter är därför tvungna att individuellt pröva varje tillståndsansökan.

(1) EGT L 175, 05.07.1985, sid. 40.

(2) EGT L 73, 14.03.1997, sid. 5.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/24

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 27 februari 2004 av Konungariket Sverige

(mål C-102/04)

(2004/C 106/43)

Konungariket Sverige har den 27 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av A. Kruse, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Sverige.

Konungariket Sverige yrkar att domstolen skall

—	ogiltigförklara kommissionens direktiv 2003/112/EG (1) av den 1 december 2003 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (2) för att föra in parakvat som verksamt ämne,

—	besluta att kommissionen förpliktas att ersätta Konungariket Sveriges rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Den 1 december 2003 antog kommissionen direktiv 2003/112/EG. Genom direktivet fördes parakvat in som verksamt ämne i bilaga 1 till rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden.

Genom antagandet av direktivet har kommissionen åsidosatt artiklarna 6 och 174 EG, artikel 5 i rådets direktiv 91/414/EEG och artikel 7.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden.

Vid antagandet av direktivet har kommissionen klart överskridit gränsen för sin skönsmässiga bedömning då den åsidosatt att tillämpa försiktighetsprincipen i samband med riskbedömningen och riskhanteringen av parakvat avseende såväl människors som djurs hälsa. Åsidosättandet av försiktighetsprincipen har i sin tur lett till att den höga skyddsnivå som föreskrivs i EG-fördraget och i direktiv 91/414/EEG inte har kunnat uppnås. Genom att kommissionen har åsidosatt principen om en hög skyddsnivå kan kommissionen inte heller anses ha tagit hänsyn till miljöskyddskraven och den i EG-fördraget föreskrivna integrationsprincipen. Kommissionen har alltså åsidosatt artiklarna 6 och 174.2 EG samt artikel 5 i direktiv 91/414/EEG. Kommissionen har vidare genom att inte ha tagit hänsyn till tillgängliga offentliga data om parakvat och riskerna med detta ämne handlagt ärendet på ett felaktigt sätt. I denna del har kommissionen åsidosatt artiklarna 174.3 EG och artikel 5.1 i direktiv 91/414/EEG samt artikel 7.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92.

(1) EUT L 321, 6.12.2003, s. 32

(2) EGT specialutgåva 1994, 13/Vol. 20, s. 236

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/25

Överklagande, ingivet den 1 mars 2004 av Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektotechnisch Gebied (FEG), av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00: Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektotechnisch Gebied och Technische Unie BV mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av CEF City Electrical Factors BV och CEF Holding Ltd.

(mål C-105/04 P)

(2004/C 106/44)

Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektotechnisch Gebied (nedan kallad FEG) har den 1 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00: Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektotechnisch Gebied och Technische Unie BV mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av CEF City Electrical Factors BV och CEF Holding Ltd. Klaganden företräds av E.H. Pijnacker Hordijk och D.J.M de Grave, advocaten, båda i egenskap av ombud.

Klaganden yrkar att domstolen skall

ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, eller i vart fall ogiltigförklara nämnda dom i den del som avser klaganden, och genom ett nytt avgörande helt eller delvis ogiltigförklara det beslut som Europeiska gemenskapernas kommissionens beslut den 26 oktober 1999 riktade till FEG, eller i vart fall förordna om en väsentlig minskning av de böter som har ådömts FEG,

b)	i andra hand ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, eller i vart fall ogiltigförklara nämnda dom i den del som avser klaganden, samt återförvisa målet till förstainstansrätten,

c)	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.

Grunder och huvudargument

För det första har förstainstansrätten åsidosatt allmänna gemenskapsrättsliga principer, särskilt principen om en skälig frist, genom att den har dragit slutsatsen att den överdrivet långa tid som det administrativa förfarandet pågått inte måste innebära att beslutet mot företaget skall ogiltigförklaras. Den tolkning som förstainstansrätten gjort av begreppet skälig frist är oförenlig med dess egen rättspraxis samt med Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis. Förstainstansrätten har dessutom feltolkat Europadomstolen för mänskliga rättigheters rättspraxis, vilket den anfört som stöd för sin dom.

För det andra har förstainstansrätten åsidosatt allmänna gemenskapsrättsliga principer, särskilt principen om oskuldspresumtion och motiveringsprincipen, genom att i sin dom ange att (i) perioden före meddelandet om anmärkningar – och därmed perioden mellan avsändandet av den formella underrättelsen av den 16 december 1991 och meddelandet om anmärkningar – inte skulle beaktas vid bedömningen av om fristen var skälig och (ii) att någon vikt inte skulle läggas vid ett bevis till klagandens fördel som hänförde sig till tiden efter det att den formella underrättelsen avsänts. Dessa uttalanden av förstainstansrätten är av sin natur motsägelsefulla, en motsägelse som förstainstansrätten inte har motiverat vederbörligen. Genom att avfärda detta bevis till klagandens fördel utan att avge någon förklaring, har förstainstansrätten grovt åsidosatt sin motiveringsskyldighet och frånkänt principen om oskuldspresumtion all betydelse.

För det tredje har förstainstansrätten åsidosatt artikel 81.1 EG samt motiveringsprincipen, genom att anse att den bevisning som kommissionen har ingivit avseende den tid som de kollektiva exklusiva avtalen gällde är trovärdig. Det skall särskilt märkas (i) att förstainstansrätten inte lämnat någon motivering i sak, (ii) att det skulle krävas en än noggrannare redovisning av skälen för att kunna fastslå att en överträdelse begåtts under perioden mellan den 12 mars 1986 och den 28 februari 1989 samt under perioden mellan den 18 november 1991 och den 25 februari 1994, eftersom några bevis för en sådan överträdelse inte finns, och (iii) att förstainstansrätten helt har underlåtit att beakta överträdelsens varaktighet när den prövat den bevisning som ingetts av kommissionen.

För det fjärde har förstainstansrätten åsidosatt motiveringsprincipen, särskilt genom att den inte behandlat FEG:s argument eller har återgett dem på ett felaktigt sätt. De skäl som förstainstansrätten har angett avseende de överträdelse som FEG har gjort sig skyldig till vad gäller prissättning innehåller luckor som är så allvarliga att del II d i domen inte kan bestå. Förstainstansrätten har dessutom åsidosatt artikel 81.1 EG på flera punkter, genom att klassificera vissa avtal för samordnade förfaranden utan att ens ha fastställt att dessa avtal faktiskt har lett till verkliga handlingar.

För det femte har förstainstansrätten åsidosatt gemenskapsrätten eller i vart fall tillämpat fast rättspraxis felaktigt när den fastställt att det var FEG som i praktiken hade utsträckt giltigheten av de kollektiva exklusiva avtalen till leverantörer utanför NAVEG. Den har därvid inte beaktat det förhållandet att FEG inte spelat någon egen självständig roll vid utarbetandet av de påstådda avtalen. Förstainstansrättens dom är vidare motiverad på ett obegripligt sätt, på så vis att den på grundval av skilda gemensamma handlingar av olika enheter i koncernen har funnit att FEG var direkt berört, och detta trots (i) att FEG inte deltog i utarbetandet eller genomförandet av avtalet, (ii) att förstainstansrätten inte kontrollerat om FEG:s eventuella godkännande av de gemensamma handlingarna faktiskt lett till ett visst agerande och (iii) att kommissionens handlingar i ärendet innehåller ett uttryckligt bevis för att FEG inte deltog i de aktuella handlingarna.

För det sjätte har förstainstansrätten åsidosatt eller felaktigt tillämpat gemenskapsrätten, särskilt artikel 15.2 i förordning 17/62, eller i vart fall åsidosatt allmänna gemenskapsrättsliga principer om motivering av beslut (av domstol) och proportionalitetsprincipen när den fastställt bötesbeloppet, genom att den dragit slutsatsen att de argument som FEG och TEU åberopat avseende den varaktighet av överträdelsen som kommissionen fastställt i sitt beslut inte kunde godtas.

För det sjunde har förstainstansrätten åsidosatt eller felaktigt tillämpat gemenskapsrätten, särskilt artikel 15.2 i förordning 17/62, eller i vart fall åsidosatt allmänna gemenskapsrättsliga principer om motivering av beslut (av domstol) och proportionalitetsprincipen när den fastställt bötesbeloppet, genom att den dragit slutsatsen att sökandena inte ingivit någon bevisning som kan övertyga den om att en ytterligare nedsättning av de böter som ådömts FEG skulle beslutas när den dömde i målet. Förstainstansrätten har emellertid inte prövat det förhållandet att FEG, i motsats till vad man kan utläsa av beslutet, anser att kommissionen är helt ansvarig för den exceptionellt långa tid som förfarandet pågått. Den obetydliga nedsättning av bötesbeloppet som kommissionen själv beviljat kan dessutom inte på något vis ersätta den skada som FEG har vållats på grund av denna exceptionellt långa tid som förfarandet pågått.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/27

Överklagande, ingivet den 1 mars 2004 av bolaget Strintzis Lines Shipping SA av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-65/99: Strintzis Lines Shipping SA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-110/04 P)

(2004/C 106/46)

Strintzis Lines Shipping SA har den 1 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-65/99: Strintzis Lines Shipping SA mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av de grekiska advokaterna Andreas Kalogeropoulos, Konstantinos Adamantopoulos och Eliza Petritsi och av den danske advokaten Morten Nissen.

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut 1999/271/EG av den 9 december 1998 om ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/34.466 Greek Ferries) och slutgiltigt avgöra denna fråga till fördel för klaganden,

—	i andra hand, för det fall att domstolen inte ogiltigförklarar kommissionens beslut, upphäva, eller i vart fall kraftigt sätta ned, de böter på 1 500 000 euro som bolaget ålagts i artikel 2 i det ifrågasatta beslutet och slutgiltigt avgöra denna fråga till fördel för klaganden,

—	förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader, såväl de som avser målet vid förstainstansrätten som de som avser målet vid domstolen.

Grunder och huvudargument

Den första grunden för ogiltighet: Förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten genom att anse att kommissionen handlat helt lagenligt både med avseende på de åtgärder den vidtagit inför genomförandet av undersökningen och med avseende på tillvägagångssättet vid denna undersökning.

—	Förstainstansrätten har gjort en felaktig tillämpning av gemenskapsrätten genom att anse att det av kommissionen antagna undersökningsbeslutet gjorde det möjligt för bolaget European Trust Agency (ETA) att bedöma i vilken utsträckning det var skyldigt att samarbeta med kommissionen.

—	Förstainstansrätten har gjort en felaktig tolkning av gemenskapsrätten genom att anse att bolaget ETA var skyldigt att samarbeta vid denna undersökning.

—

Förstainstansrätten har gjort en felaktig tillämpning och tolkning av gemenskapsrätten vid dess bedömning av gränserna för kommissionens kontrollbefogenheter och genom att anse att kommissionen utfört undersökningarna på ett lagenligt sätt, även efter att denna fått vetskap om att bolaget ETA var en självständig juridisk person.

—	Förstainstansrätten har gjort en felaktig tillämpning och tolkning av gemenskapsrätten genom att anse att bolagets rätt till försvar hade iakttagits och att det inte förelåg ett oskäligt myndighetsingripande i ETA:s verksamhetssfär.

2.	Den andra grunden för ogiltighet: Förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten genom att anse att artikel 85 i EG-fördraget (nu artikel 81 EG) tillämpats korrekt i förevarande fall.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/27

Överklagande, ingivet den 3 mars 2004 (fax av den 25 februari 2004), av Adriatica di Navigazione SpA, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-61/99: Adriatica di Navigazione mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-111/04 P)

(2004/C 106/47)

Adriatica di Navigazione SpA har den 3 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-61/99: Adriatica di Navigazione mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av Mario Siragusa, avvocato, och Francesca Maria Moretti, avvocato.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1 –

ändra domen i den del det fastställs att den felaktiga definitionen av den relevanta marknaden inte har haft några negativa följder för Adriatica och fastslå att bolaget utan grund har ansetts delta i en överträdelse som den inte har begått, eftersom den inte gjort sig skyldig till den aktuella handlingen,

2 –	ändra domen i den del det förnekas att Adriaticas samlade beteende efter mötet av den 24 november 1993 inneburit att det med giltig verkan avbrutit det kritiserade beteendet, vilket innebär att det saknar ansvar för den samverkan som det aktuella beslutet avser,

3 –	till följd av bedömningen av grunden under punkt 2 ändra domen i den del där varaktigheten hos den rättsstridighet som Adriatica gjort sig skyldig till fastställs, och att sätta ned den tid under vilken den rättsstridighet som kan tillskrivas Adriatica skall anses ha pågått,

4 –	till följd av bedömningen av grunden under punkt 1 sätta ned de böter som förstainstansrätten fastställt avseende Adriatica,

5 –	till följd av bedömningen av grunderna under punkterna 1, 2 och 3 nedsätta de böter som ådömts Adriatica på grund av att den begångna rättsstridigheten därmed skall anses vara mindre allvarlig och ha pågått under kortare tid,

6 –	i andra hand, och även oberoende av hur övriga grunder bedöms, ändra förstainstansrättens dom i den del där rätten felaktigt beräknat den nedsättning av böterna som skall medges Adriatica, och slutgiltigt sätta ned böterna,

7 –	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i både instanser.

Grunder och huvudargument

—	Åsidosättande av artikel 81 i fördraget och felaktig rättstillämpning vad gäller den felaktiga bedömningen av de följder som kommissionens felaktiga definition av den relevanta marknaden har haft för Adriatica,

—	Åsidosättande av artikel 81 i fördraget och felaktig rättstillämpning vad gäller bedömningen av de synnerliga skälen för att anse att Adriatica har avbrutit det rättsstridiga agerandet,

—	Åsidosättande av artikel 81 i fördraget och artikel 19 i förordning nr 4056/86 (1) vid fastställelsen av varaktigheten och allvaret i den överträdelse som tillskrivs Adriatica,

—	I andra hand åsidosättande av artikel 81 i fördraget och artikel 19 i förordning nr 4056/86 samt bristande motivering vad gäller fastställelsen av storleken av de böter som ådömts Adriatica.

(1) EGT L 378 av den 31.12.1986, s. 4.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/28

Överklagande, ingivet den 3 mars 2004 av bolaget Marlines SA, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-56/99: Marlines SA mot kommissionen.

(mål C-112/04 P)

(2004/C 106/48)

Bolaget Marlines SA har den 3 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-56/99: Marlines SA mot kommissionen. Klaganden företräds av Dimitrios Papatheofanous och Adamantia Anagnostou, medlemmar i advokatsamfundet i Athen (Grekland).

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	bifalla överklagandet,

—	upphäva den överklagade domen,

—	vidta varje nödvändig åtgärd, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Bristfällig motivering.

2.	Domen strider mot logikens regler och mot allmänna erfarenhetssatser.

3.	Förstainstansrätten har (implicit) utan att ange några skäl avvisat av sökanden åberopade vittnesmål.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/28

Överklagande, ingivet den 3 mars 2004 av Technische Unie BV, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00: Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie BV mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av CEF City Electrical Factors BV och CEF Holding Ltd.

(mål C-113/04 P)

(2004/C 106/49)

Technische Unie BV har den 3 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00: Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie BV mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av CEF City Electrical Factors BV och CEF Holding Ltd. Klaganden företräds av P.V.F. Bos och C. Hubert, advocaten.

Klaganden yrkar att domstolen skall

upphäva förstainstansrättens dom av den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, alternativt endast såvitt avser mål T-6/00, och själv avgöra målet med beaktande av vad som anges nedan i punkt 2, och, i andra hand, upphäva domen och återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande,

2.	i första hand i sin helhet ogiltigförklara det kommissionsbeslut av den 26 oktober 1999 som riktats till klaganden, i andra hand delvis ogiltigförklara detta beslut och i tredje hand själv ompröva beslutet och därvid besluta om en väsentlig sänkning av de böter som påförts Technische Unie, och

3.	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader, inbegripet de kostnader som uppkommit i förfarandet vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

För det första har förstainstansrätten åsidosatt EG-rätten och/eller Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, eller åtminstone lämnat en obegriplig motivering, när den ansåg att överskridandet av en rimlig tidsfrist varken utgjorde grund för att ogiltigförklara kommissionens beslut eller att ytterligare nedsätta böterna.

För det andra har förstainstansrätten åsidosatt gemenskapsrätten genom en motstridig motivering vad avser det tvetydiga sätt som värdet beräknades vid den tidpunkt som varningsskrivelsen upprättades.

För det fjärde har förstainstansrätten gjort en felaktig rättstillämpning, eller åtminstone lämnat en otillräcklig motivering, genom bedömningen att överträdelserna i artiklarna 1 och 2 i beslutet utgjorde (fortlöpande) överträdelser som pågått under de beaktade perioderna och dessutom att de överträdelser som anges i artikel 3 i beslutet pågick under samma perioder som de under vilka de förstnämnda överträdelserna pågick.

För det femte tycks förstainstansrätten ha gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte ha beslutat om en ytterligare nedsättning av böterna, eller genom att ha lämnat en otillräcklig motivering för att ett sådant beslut inte fattades, trots att det förelåg en oriktig bedömning med avseende på hur länge överträdelserna pågått och med avseende på åsidosättandet av principen om en rimlig tidsfrist.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/29

Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 3 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-114/04)

(2004/C 106/50)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 3 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förbundsrepubliken Tyskland. Sökanden företräds av Bernhard Schima, kommissionens rättstjänst, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1.	fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har åsidosatts sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att ha återkallat ett tillstånd för en referensprodukt för växtskydd utan att parallellimportörer har medgivits en lämplig frist för att sälja lagrade produkter.

2.	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att de åtgärder som vidtagits av Biologischer Bundesanstalt (federal biologisk myndighet) inte är förenliga med principen om fri rörlighet för varor, vilken följer av artiklarna 28–30 EG.

Den återkallelse av tillståndet för referensprodukten som beslutats utan att någon frist för parallellimportörer att sälja sina redan befintliga lager medgivits, vilket fått till följd att de pararallimporterade produkterna inte längre kan saluföras, utgör ett hinder för den fria rörligheten för varor i den mening som avses i domstolens rättspraxis och strider därför i princip mot artikel 28 EG.

En parallellimportör är tvungen att köpa större mängder av en produkt i utlandet, för att därefter kunna erbjuda produkten till ett konkurrenskraftigt pris på marknaden i importstaten och utföra sina kunders beställningar. Av detta skäl är det oundvikligt att en parallellimportör förfogar över vissa lager. Det förhållandet att möjligheten att sälja dessa lager efter det att tillståndet för referensprodukten återkallats automatiskt bortfaller skall utan tvivel jämställas med en kvantitativ importrestriktion.

Detta handelshinder för parallellimport av växtskyddsmedel är inte motiverat, eftersom återkallelsen av tillståndet inte skett på grundval av en av de grunder som anges i artikel 30 EG, och särskilt inte på en grund avseende allmän hälsa.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/31

Talan mot Republiken Italien väckt den 4 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-119/04)

(2004/C 106/54)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 4 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av Enrico Traversa och Laura Pignataro-Nolin, i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 39 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen genom att inte vidta samtliga åtgärder som krävdes för att följa Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 26 juni 2001 i mål C-212/99 angående erkännande av rättigheterna för före detta universitetslektorer i främmande språk,

—	förplikta Republiken Italien att till kommissionen betala ett vite på 309 750 euro per dag, från den dag då domen om vitesföreläggande meddelas till dess att domen i mål C-212/99 har följts, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionens talan avser Republiken Italiens underlåtenhet att efterkomma domstolens dom av den 26 juni 2001 i mål C-212/99. Denna stat har nämligen enligt kommissionen efter domen inte vidtagit adekvata åtgärder för att säkerställa erkännandet av de omtvistade rättigheterna för före detta lektorer i främmande språk, sedermera språkmedarbetare, trots det generella erkännandet av nationella arbetstagares motsvarande rättigheter.

Republiken Italien har inte lämnat några konkreta uppgifter eller presenterat någon tabell som gör det möjligt att avgöra huruvida de före detta lektorerna erhåller en ekonomisk ersättning som motsvarar den som nationella arbetstagare med motsvarande erfarenhet erhåller.

Under dessa omständigheter tvingas kommissionen att anse att Republiken Italien inte har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa den ovannämnda domen och att den således har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 228.1 EG.

Kommissionen yrkar med stöd av artikel 228.2 EG att domstolen skall ålägga Republiken Italien ett vite på 309 750 euro för varje dag som domen i mål C-212/99 inte har följts, från den dag då dom meddelas i förevarande mål.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/31

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) av den 17 februari 2004 i målet mellan MEDION AG och THOMSON multimedia Sales Germany & Austria GmbH.

(mål C-120/04)

(2004/C 106/55)

Oberlandesgericht Düsseldorf begär genom beslut av den 17 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 5 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan MEDION AG och THOMSON multimedia Sales Germany & Austria GmbH beträffande följande fråga:

Skall artikel 5.1 b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, (1) rättad enligt EGT L 159, s.60 (nedan kallat varumärkesdirektivet), tolkas så, att det för allmänheten föreligger risk för förväxling beträffande identiska varor eller tjänster med kolliderande tecken även då ett äldre ordmärke med normal särskiljningsförmåga används i ett yngre sammansatt ordtecken tillhörande tredje man eller i dennes ord/figurtecken som domineras av ordelementet på ett sådant sätt att tredje mans firma får en framträdande roll i förhållande till det äldre varumärket och att det äldre varumärket visserligen inte ensamt sätter sin prägel på helhetsintrycket för det sammansatta tecknet men att varumärket behåller en självständig kännetecknande ställning i det sammansatta tecknet?

(1) EGT L 40, 1989, s.1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/32

Överklagande, ingivet den 5 mars 2004 av bolaget MINOIKES GRAMMES ANE, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-66/99: MINOIKES GRAMMES ANE mot kommissionen.

(mål C-121/04 P)

(2004/C 106/56)

Bolaget MINOIKES GRAMMES ANE har den 5 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 11 december 2003 i mål T-66/99: MINOIKES GRAMMES ANE mot kommissionen. Klaganden företräds av Ioannis och Emmanouil Drillerakis samt Nikolaos Korogiannakis, medlemmar i advokatsamfundet i Athen (Grekland).

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens dom av den 11 december 2003 i mål mål T-66/99, MINOIKES GRAMMES ANE (Minoan Lines SA) mot kommissionen,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 9 december 1998, 1999/271/EG (1) angående ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (nu artikel 81 EG) (IV/34.466 - Greek Ferry Boats)

—	i andra hand nedsätta det av kommissionen fastställda bötesbeloppet till 3,26 miljoner euro, och

—	förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader i förstainstansrätten och vid domstolen.

Grunder och huvudargument

—	Förstainstansrätten har åsidosatt artikel 14 i förordning nr 17/72, artikel 18 i förordning nr 4056/86 och allmänna rättsprinciper.

—	Förstainstansrätten har felaktigt fastslagit att de åtgärder som vidtagits av ETA skall tillskrivas bolaget Minoikes Grammes.

—	Förstainstansrätten har felaktigt ogillat yrkandet om nedsättning av det fastställda bötesbeloppet.

(1) EGT L 109, 27 april 1999, s. 24.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/32

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberlandsgericht Oldenburg av den 4 februari 2004 i målet mellan Industrias Nucleares do Brasil S.A., Siemens AG och UBS AG.

(mål C-123/04)

(2004/C 106/57)

Oberlandsgericht Oldenburg begär genom beslut av den 4 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 8 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Industrias Nucleares do Brasil S.A., Siemens AG och UBS AG beträffande följande frågor:

1.	Omfattar begreppen behandling, omvandling eller bearbetning i artikel 75 första stycket i Euratomfördraget även anrikning av uran?

Utövar ett företag med säte utanför Euratomgemenskapens territorium helt eller delvis sin verksamhet i den mening som avses i artikel 196 b i Euratomfördraget inom medlemsstaternas territorier när det upprätthåller en affärsförbindelse med ett företag som har sitt säte inom medlemsstaternas territorier och affärsförbindelsen avser

a.	leverans av råmaterial för framställning av anrikat uran till det företag som har sitt säte inom Euratomstaternas territorier och förvärv av anrikat uran från detta företag

b.	lagring av detta uran hos ett annat företag med säte inom Euratomstaternas territorier?

Krävs det för att artikel 75 första stycket c i Euratomfördraget skall vara tillämplig att de material som levereras för behandling, omvandling eller bearbetning, med bortseende från de fysikaliska förändringar som sker genom bearbetningen, materiellt sett skall vara identiska med de material som därefter återställs?

b.	Eller räcker det att de bearbetade materialen motsvarar de levererade materialen vad gäller kvalitet och kvantitet?

c.	Är artikel 75 första stycket c i Euratomfördraget inte tillämplig om de material som återställs inte härstammar från de material som mottagaren levererat?

d.	Är artikel 75 första stycket c i Euratomfördraget inte tillämplig om det företag som skall bearbeta uranet i och med leveransen förvärvar äganderätten till råmaterialen och därför efter bearbetningen måste sälja tillbaka det anrikade uranet till den andra avtalsparten?

a.	Är artikel 75 i Euratomfördraget inte tillämplig om de berörda personerna eller företagen har underlåtit att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 75 andra stycket i Euratomfördraget att underrätta Euratoms försörjningsbyrå?

Kan underlåtelsen att uppfylla skyldigheten enligt artikel 75 andra stycket i Euratomfördraget att underrätta Euratoms försörjningsbyrå läkas genom att de berörda personerna eller företagen i efterhand uppfyller sin underrättelseskyldighet eller genom att byrån på annat sätt i efterhand får kännedom om avtalen?

a.	Är ett avtal ogiltigt enligt artikel 73 i Euratomfördraget om avtalsparterna har underlåtit att inhämta ett sådant samtycke i förväg av kommissionen som krävs enligt denna artikel?

b.	Kan avtalets ogiltighet eventuellt läkas genom att de berörda personerna eller företagen inhämtar samtycket i efterhand eller genom att Euratomgemenskapens organ, efter det att det fått kännedom om avtalet på annat sätt, förhåller sig passivt?

a.	Är det förbjudet att förfoga över material i den mening som avses i artikel 57.1 i Euratomfördraget om den berörda producenten inte har uppfyllt sin skyldighet att erbjuda materialen till Euratoms försörjningsbyrå enligt artikel 57.2 andra stycket i Euratomfördraget?

Kan ett åsidosättande av skyldigheten att erbjuda materialen till Euratoms försörjningsbyrå enligt artikel 57.2 andra stycket i Euratomfördraget läkas genom att producenten uppfyller denna skyldighet i efterhand eller genom att byrån på annat sätt får kännedom om materialen i efterhand och inte utnyttjar sin optionsrätt?

7.	Omfattar begreppet framställning i artikel 86 i Euratomfördraget även anrikning av uran?

8.	Utgör råuran eller svagt anrikat uran råmaterial i den mening som avses i artikel 197 punkt 1 sista delmeningen i Euratomfördraget?

a.	Kan material, som enligt artikel 86 första meningen Euratomfördraget utgör gemenskapens egendom, vara föremål för en överlåtbar civilrättslig äganderätt i den mening som avses i 903 § BGB?

b.	Utgör den resterande obegränsade användnings- och förbrukningsrätt som tillkommer rättssubjekten enligt artikel 87 i Euratomfördraget en särskild äganderättsliknande sakrätt som gäller parallellt med de sakrätter som anges i förbundsrepubliken Tysklands Bürgerliches Gesetzbuch?

10.	Utövar ett företag delvis sin verksamhet inom Euratommedlemsstaternas territorier i den mening som avses i artikel 196 b i Euratomfördraget om det överlåter eller förvärvar anrikat uran som finns lagrat inom gemenskapen?

11.	Kan artikel 73 i Euratomfördraget tillämpas analogt på avtal som avser anrikat uran som lagrats inom gemenskapens territorium och vars parter uteslutande är hemmahörande i tredje land?

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/34

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberlandsgericht Oldenburg av den 4 februari 2004 i målet mellan Industrias Nucleares do Brasil S.A., Siemens AG och Texas Utilities Electric Corporation.

(mål C-124/04)

(2004/C 106/58)

1.	Omfattar begreppen behandling, omvandling eller bearbetning i artikel 75 första stycket i Euratomfördraget även anrikning av uran?

a.	leverans av råmaterial för framställning av anrikat uran till det företag som har sitt säte inom Euratomstaternas territorier och förvärv av anrikat uran från detta företag

b.	lagring av detta uran hos ett annat företag med säte inom Euratomstaternas territorier?

b.	Eller räcker det att de bearbetade materialen motsvarar de levererade materialen vad gäller kvalitet och kvantitet?

c.	Är artikel 75 första stycket c i Euratomfördraget inte tillämplig om de material som återställs inte härstammar från de material som mottagaren levererat?

d.	Är artikel 75 första stycket c i Euratomfördraget inte tillämplig om det företag som skall bearbeta uranet i och med leveransen förvärvar äganderätten till råmaterialen och därför efter bearbetningen måste sälja tillbaka det anrikade uranet till den andra avtalsparten?

a.	Är artikel 75 i Euratomfördraget inte tillämplig om de berörda personerna eller företagen har underlåtit att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 75 andra stycket i Euratomfördraget att underrätta Euratoms försörjningsbyrå?

a.	Är ett avtal ogiltigt enligt artikel 73 i Euratomfördraget om avtalsparterna har underlåtit att inhämta ett sådant samtycke i förväg av kommissionen som krävs enligt denna artikel?

b.	Kan avtalets ogiltighet eventuellt läkas genom att de berörda personerna eller företagen inhämtar samtycket i efterhand eller genom att Euratomgemenskapens organ, efter det att det fått kännedom om avtalet på annat sätt, förhåller sig passivt?

a.	Är det förbjudet att förfoga över material i den mening som avses i artikel 57.1 i Euratomfördraget om den berörda producenten inte har uppfyllt sin skyldighet att erbjuda materialen till Euratoms försörjningsbyrå enligt artikel 57.2 andra stycket i Euratomfördraget?

7.	Omfattar begreppet framställning i artikel 86 i Euratomfördraget även anrikning av uran?

8.	Utgör råuran eller svagt anrikat uran råmaterial i den mening som avses i artikel 197 punkt 1 sista delmeningen i Euratomfördraget?

a.	Kan material, som enligt artikel 86 första meningen Euratomfördraget utgör gemenskapens egendom, vara föremål för en överlåtbar civilrättslig äganderätt i den mening som avses i 903 § BGB?

b.	Utgör den resterande obegränsade användnings- och förbrukningsrätt som tillkommer rättssubjekten enligt artikel 87 i Euratomfördraget en särskild äganderättsliknande sakrätt som gäller parallellt med de sakrätter som anges i förbundsrepubliken Tysklands Bürgerliches Gesetzbuch?

10.	Utövar ett företag delvis sin verksamhet inom Euratommedlemsstaternas territorier i den mening som avses i artikel 196 b i Euratomfördraget om det överlåter eller förvärvar anrikat uran som finns lagrat inom gemenskapen?

11.	Kan artikel 73 i Euratomfördraget tillämpas analogt på avtal som avser anrikat uran som lagrats inom gemenskapens territorium och vars parter uteslutande är hemmahörande i tredje land?

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/35

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het Bedrijfsleven av den 18 februari 2004 i målet mellan Heineken Brouwerijen B.V. och Hoofdproductschap Akkerbouw.

(mål C-126/04)

(2004/C 106/59)

College van Beroep voor het Bedrijfsleven begär genom beslut av den 18 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 8 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Heineken Brouwerijen B.V. och Hoofdproductschap Akkerbouw beträffande följande frågor:

Är rådets förordningar nr 1269/1999 (1) och nr 822/2001 (2) mot bakgrund av förbudet mot diskriminering mellan producenter enligt 34.2 andra meningen EG, giltiga med hänsyn till att det i ovannämnda förordningar endast har fastställts gemensamma tullkvoter för korn som är avsett för tillverkning av öl som lagras i behållare som innehåller bokträ?

Om ovannämnda förordningar anses ogiltiga, föreligger det inte desto mindre en skyldighet enligt artikel 10.2 i rådets förordning (EEG) nr 1766/92 (3) av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål jämförd med kommissionens förordning (EG) nr 2023/2001 (4) om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn, att ta ut en importtull på högkvalitativt korn som omfattas av KN-numer 1003 00 avsett för produktion av maltöl?

(1) Rådets förordning (EG) nr 1269/1999 av den 14 juni 1999 om att öppna en gemenskapstullkvot för maltkorn som omfattas av KN-nummer 1003 00 (EGT L 151, 18.06.1999, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 822/2001 av den 24 april 2001 om öppnande av en gemenskapstullkvot för maltkorn som omfattas av KN-nummer 1003 00 (EGT L 120, 18.04.2001, s. 1).

(3) Rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT L 181, 01.07.1992, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 29)

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 2023/2001 av den 15 oktober 2001 om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn (EGT L 273, 16.10.2001, s. 18).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/35

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division av den 18 november 2004, ändrat den 27 februari 2004, i målet mellan Master Declan O'Byrne och Aventis Pasteur MSD Ltd samt Aventis Pasteur SA.

(mål C-127/04)

(2004/C 106/60)

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division begär genom beslut av den 18 november 2004, ändrat den 27 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 8 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Master Declan O'Byrne och Aventis Pasteur MSD Ltd samt Aventis Pasteur SA beträffande följande frågor:

Vid vilken tidpunkt skall en produkt, som i enlighet med ett avtal om försäljning levererats av den franska tillverkaren till tillverkarens helägda engelska dotterbolag, vilket i sin tur levererat produkten vidare, anses ha satts i omplopp enligt den korrekta tolkningen av artikel 11 i rådets direktiv (1)?

a)	När produkten lämnar det franska bolaget,

b)	när produkten tas emot av det engelska bolaget,

c)	när produkten lämnar det engelska bolaget eller

d)	när produkten tas emot av den som det engelska bolaget levererar till?

När talan, vilken syftar till att tillvarata sökandens rättigheter enligt rådets direktiv vad avser en produkt med påstådda säkerhetsbrister, väcks mot bolaget A i tron att A har tillverkat den aktuella produkten och denna i själva verket har tillverkats av företaget B, har en medlemsstat då rätt att i lag ge nationella domstolar behörighet att behandla en sådan talan som ”talan mot tillverkaren” i den mening som avses i artikel 11 i rådets direktiv?

Har en medlemsstat enligt en korrekt tolkning av artikel 11 i rådets direktiv rätt att ge en nationell domstol behörighet att låta ersätta A med B som svarande vid en talan som den som nämns ovan i den andra frågan (nedan kallad den aktuella talan) när

a)	den tioårsperiod som avses i artikel 11 har löpt ut,

b)	den aktuella talan väcktes mot A före utgången av den tioåriga tidsfristen och

c)	talan mot B inte väckts före utgången av den tioåriga tidsfristen avseende den produkt som orsakat den av sökanden åberopade skadan?

(1) Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 07.08.1985, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/36

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Conseil d'Etat (Belgien) av den 25 februari 2004 i målet mellan å ena sidan Espace Trianon SA och Société wallonne de location-financement SA (SOFIBAIL) och å andra sidan Office communautaire et régional de la formation professionnelle et de l'emploi (FOREM)

(mål C-129/04)

(2004/C 106/62)

Conseil d'Etat (Belgien) begär genom beslut av den 25 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 9 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan å ena sidan Espace Trianon SA och Société wallonne de location-financement SA (SOFIBAIL) och å andra sidan Office communautaire et régional de la formation professionnelle et de l'emploi (FOREM) beträffande följande frågor:

Utgör artikel 1 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (1) hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning såsom artikel 19 första stycket i lagarna om Conseil d'Etat, som samordnats den 12 januari 1973, och som tolkats så att medlemmarna i ett konsortium vilket inte är en juridisk person, vilket som sådant har deltagit i ett förfarande för offentlig upphandling och vilket inte har tilldelats det aktuella kontraktet, är tvungna att agera gemensamt, i egenskap av medlem eller i sitt eget namn, för att föra talan mot beslutet om tilldelning av sagda kontrakt?

2.	Skulle svaret på den frågan vara annorlunda om medlemmarna i konsortiet hade agerat tillsammans, men då talan av en av dess medlemmar skall avvisas?

Utgör artikel 1 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning såsom artikel 19 första stycket i lagarna om Conseil d'Etat, som samordnats den 12 januari 1973, och som tolkats som ett förbud för en medlem i ett sådant konsortium att individuellt, antingen i egenskap av medlem eller i sitt eget namn, föra talan mot beslutet om tilldelning av kontraktet?

(1) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48)

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/38

Talan mot Konungariket Spanien, väckt den 11 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-132/04)

(2004/C 106/65)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 11 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Spanien. Sökanden företräds av Luis Escobar Guerrero, kommissionens rättstjänst, och Horstpeter Kreppel, domare vid Tribunal de lo Social och nationell expert med förordnande vid nämnda rättstjänst, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (1) och artiklarna 10 och 249 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen genom att underlåta att införliva artikel 2.1 och 2.2 och artikel 4 i nämnda direktiv med sin rättsordning (eller genom att endast delvis införliva sistnämnda bestämmelser med sin rättsordning), såvitt avser personal vid offentliga myndigheter, och

2)	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den nationella rätten löpte ut den 31 december 1992.

Det syfte som eftersträvas med direktiv 89/391/EEG, att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, talar för att det skall göras en extensiv tolkning av direktivets tillämpningsområde. Enligt fast rättspraxis vid domstolen skall de undantagsfall på vilka direktivet inte är tillämpligt dessutom tolkas restriktivt.

Att låta direktivets tillämpningsområde även innefatta de verksamheter som under normala förhållanden utförs av försvaret, polisen och andra säkerhetsorgan är det synsätt som är mest fördelaktigt för arbetstagarna och som bäst överensstämmer med proportionalitetsprincipen.

(1) EGT L 183, s. 1.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/38

Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 12 mars 2004 av Konungariket Spanien

(mål C-133/04)

(2004/C 106/66)

Konungariket Spanien har den 12 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av Enrique Braquehais Conesa, Abogado del Estado, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

Ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 2287/2003 (1) av den 19 december 2003 om fastställande för år 2004 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs. Yrkandet gäller till den del Spanien inte i förordningen inte tilldelas kvoter som står i relation till de fikemöjligheter i Nordsjön som fördelades före Spaniens anslutning.

2.	Förplikta svarandeinstitutionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

I artikel 166 i Spaniens anslutningsakt fastställdes en övergångsperiod för tillträdet till vattnen och den spanska flottans resurser, vilken upphörde när den period som föreskrevs i artikel 8.3 i förordning (EEG) nr 170/83 löpte ut, det vill säga den 31 december 2002. Enligt den ifrågasatta förordningen tillämpas emellertid fortfarande begränsningarna för spanska fartygs tillträde till Nordsjön och Östersjön i praktiken, eftersom de knappt tilldelas någon kvot i nämnda vatten. Detta trots att övergångsperioden har löpt ut. Spanska fiskare diskrimineras därmed i förhållande till vad som gäller för övriga medlemsstater.

Åsidosättande av Spaniens anslutningsakt

Genom den ifrågasatta förordningen förlängs de begränsningar som föreskrivs i anslutningsakten bortom det slutdatum som föreskrivs i artikel 166 i akten, det vill säga den 31 december 2002, i den mån som bestämda kvoter inte tilldelas spanska fartyg i Nordsjön och Östersjön.

Åsidosättande av principen om relativ stabilitet

Genom den ifrågasatta förordningen har de avgörande faktorerna för fastställande av procentsatserna för fångst ändrats radikalt eftersom de spanska fartygen, med tillämpning av principen om relativ stabilitet, inte ges samma villkor som fartyg från övriga medlemsstater.

(1) EUT L 344, s. 1, 31.12.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/39

Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 12 mars 2004 av Konungariket Spanien

(mål C-134/04)

(2004/C 106/67)

Sökanden yrkar att domstolen skall

Ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 2287/2003 (1) av den 19 december 2003 om fastställande för år 2004 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs. Yrkandet gäller till den del den spanska flottan inte enligt förordningen tilldelas några bestämda kvoter i gemenskapsvattnen i Nordsjön och Östersjön.

2.	Förplikta svarandeinstitutionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

Åsidosättande av Spaniens anslutningsakt

Åsidosättande av artikel 20.2 i förordning (EG) nr 2371/2002

Fördelningen av fiskemöjligheter inom gemenskapen mellan medlemsstaterna har inte genomförts i enlighet med principen om relativ stabilitet när det gäller befintliga resurser. När det gäller nya fiskemöjligheter har medlemsstaternas intressen, i förevarande fall de som företräds av Spanien, inte beaktats.

(1) EUT L 344, s. 1, 31.12.2003

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/39

Talan mot Konungariket Spanien, väckt den 12 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-135/04)

(2004/C 106/68)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 12 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Spanien. Sökanden företräds av den juridiske rådgivaren Michel Van Beek och Gregorio Valero Jordana, rättstjänsten, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.4 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (1) genom att i Guipúzcoa tillåta jakt på ringduvor (Columba palumbus) som återvänder till häckningsplatsen, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

”Caza a contrapasa”, som utövas när flyttfåglar återvänder till häckningsplatsen, närmare bestämt när ringduvor återvänder till häckningsplatsen, utgör ett åsidosättande av artikel 7.4 i direktiv 79/409.

Ingen av de grunder som Konungariket Spanien har anfört till stöd för nämnda jakt i provinsen Guipúzcoa är acceptabel.

—

Införandet av ett undantag från artikel 7.4, med stöd av artikel 9.1 c i samma direktiv, är inte acceptabelt eftersom villkoret att det inte skall finnas någon annan tillfredsställande lösning, vilket skall vara uppfyllt för den korrekta tillämpningen av nämnda undantagsregler, inte är uppfyllt i detta fall.

—	Historiska och kulturella traditioner samt socialt tryck kan inte rättfärdiga undantagen i artikel 9, eftersom sådana grunder inte räknas upp i nämnda artikel.

—	Förstainstansrättens dom av den 27 april 1988 i mål 252/85, kommissionen mot Frankrike, är inte relevant eftersom den rörde ett undantag i artikel 8.1 i direktivet som avsåg jaktmetoder.

(1) EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/40

Talan mot Republiken Italien väckt den 15 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-139/04)

(2004/C 106/70)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 15 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av Gregorio Valero Jordana e Roberto Amorosi, i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i rådets direktiv 96/62/EG (1) jämförd med artikel 4.1 i samma direktiv och med direktiv 1999/30/EG (2), respektive sina skyldigheter enligt artikel 11 i rådets direktiv 96/62/EG jämförd med artikel 4.1 i samma direktiv, direktiv 1999/30/EG och med artikel 1 i beslut 2001/839/EG (3), genom att inte, eller endast till viss del, meddela kommissionen om de metoder som använts för preliminär utvärdering av luftkvaliteten i enlighet med artikel 3, såvitt gäller ämnen som omfattas av direktiv 1999/30/EG, och genom att, efter den 30 september 2002, översända det frågeformulär som antagits genom beslut 2001/839/EG med angivande av endast vissa av de uppgifter rörande ämnen som omfattas av direktiv 1999/30/EG som skall lämnas enligt artikel 11 punkt 1 a i och ii och punkt 1 b i direktiv 1996/62/EG,

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De uppgifter som Italien har översänt har framtagits av regionerna. Vissa av dessa förefaller ha uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med det motiverade yttrandet. Kommissionen har emellertid ännu fram till denna dag inte erhållit några uppgifter om vilka metoder som har använts för den preliminära utvärderingen av luftkvaliteten i enlighet med artikel 3, såvitt gäller ämnen som omfattas av direktiv 1999/30/EG, beträffande följande regioner: Abruzzo, Basilicata, Calabria, Campania, Emilia Romagna, Friuli Venezia Giulia, Lazio, Molise, Puglia, Sardegna, Sicilia, Provincia Autonoma di Bolzano, Umbria och Veneto. Ofullständiga uppgifter har dessutom lämnats i frågeformulären för år 2001 beträffande de ämnen som omfattas av direktiv 1999/30/EG, i enlighet med artikel 11 punkt 1 a i och ii och punkt 1 b i direktiv 1996/62/EG, vad gäller följande regioner: Abruzzo, Basilicata, Calabria, Campania, Friuli Venezia Giulia, Molise, Puglia, Sardegna, Sicilia, Provincia Autonoma di Bolzano och Umbria.

(1) EGT L 296, 21.11.1996, s. 55.

(2) EGT L 163, 29.6.1999, s. 41.

(3) EGT L 319, 4.12.2001, s. 45.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/41

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hof van Beroep te Antwerpen av den 11 mars 2004 i målet mellan dels N.V United Antwerp Maritime Agencies och belgiska staten, dels N.V Seaport Terminals och 1) belgiska staten och 2) United Antwerp Maritime Agencies

(mål C-140/04)

(2004/C 106/71)

Hof van Beroep te Antwerpen begär genom beslut av den 11 mars 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 16 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan dels N.V United Antwerp Maritime Agencies och belgiska staten, dels N.V Seaport Terminals och 1) belgiska staten och 2) United Antwerp Maritime Agencies beträffande följande frågor:

Kan den person som skall uppvisa varorna för tullen (artikel 40 gemenskapens tullkodex, vilka har fastställts genom rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 (EGT L 302, 19.10.1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4)) (nedan kallad gemenskapens tullkodex) – en skyldighet som innebär att han eller hans representant skall lämna in en summarisk deklaration (artikel 44.2 gemenskapens tullkodex) och underteckna den (artikel 183.1 i tillämpningsföreskrifterna för gemenskapens tullkodex vilka har fastställts genom kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, EGT L 253, 11.10.1993, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) (nedan kallade tillämpningsföreskrifterna) – och som är skyldig att för tullmyndigheterna uppvisa varor som inte har lossats från det transportmedel med vilket de förts in i gemenskapen fram till den tidpunkt då varorna i fråga hänförs till en godkänd tullbehandling, betraktas som ”en person som skall uppfylla de förpliktelser som är förenade med tillfällig förvaring av varorna”, i den mening som avses i artikel 203.3 sista strecksatsen i gemenskapens tullkodex?

Kan den person som innehar varorna för att flytta eller lagra dem efter det att de har lossats, som därför betraktas som innehavare av varorna med stöd av artiklarna 51.2 och 53.2 i gemenskapens tullkodex och som följaktligen enligt artikel 184.2 i tillämpningsföreskrifterna är skyldig att på nytt visa upp varorna på begäran av tullmyndigheterna, betraktas som ”en person som skall uppfylla de förpliktelser som är förenade med tillfällig förvaring av varorna” i den mening som avses i artikel 203.3 sista strecksatsen i gemenskapens tullkodex?

Om den första och den andra frågan skall besvaras jakande, kan då de personer som avses i dessa frågor anses vara gäldenärer som är simultant och således solidariskt betalningsansvariga under förutsättning att de personer som avses i den första och den andra frågan är olika personer (i förevarande fall företrädaren för den fartygslinje med hjälp av vilken varorna har införts till gemenskapen och varuhanteraren som ansvarar för lagringen och förflyttningen av varorna på den lossningsplats/kaj som tullmyndigheterna anvisat?

Om den tredje frågan skall besvaras jakande, skall den person som avses i den första frågan då förbli gäldenär fram till den tidpunkt då varorna hänförs till en tullbehandling, oavsett om varorna efter att de lossats från det transportmedel med vilket de har förts in i gemenskapen har lagrats eller förflyttats av den person som avses i den andra frågan?

Om den tredje frågan skall besvaras nekande, skall den person som avses i den första frågan då anses förbli gäldenär för tullskuld fram till den tidpunkt då varorna lämnas över till den person som avses i den andra frågan, och blir den person som avses i den andra frågan endast gäldenär från och med den tidpunkt då han ansvarar för lagring och förflyttning av varorna?

6.	Om den första frågan skall besvaras jakande och den andra frågan nekande, skall då den person som avses i den första frågan anses förbli gäldenär fram till den tidpunkt då varorna lämnas över till den person som avses i den andra frågan eller då varorna hänförs till en tullbehandling?

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/42

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Symvoulio tis Epikratias (Grekland), av den 30 december 2003, i målet mellan Michail G. Peros och Techniko Epimelitirio Ellados (grekiska ingenjörsförbundet) (Aten).

(mål C-141/04)

(2004/C 106/72)

Symvoulio tis Epikratias (Grekland) begär genom beslut av den 30 december 2003, vilket inkom till domstolens kansli den 17 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Michail G. Peros och Techniko Epimelitirio Ellados (grekiska ingenjörsförbundet) (Aten) beträffande följande frågor:

Kan bestämmelserna i artiklarna 3, 4.1 a och b, 4.2 och 6, punkterna 1-4, i rådets direktiv 89/48/CEE (1) av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, såsom de ursprungligen tillämpades, om de är ovillkorliga och tillräckligt exakta, under perioden mellan utgången av fristen för införlivande av direktivet och dess för sena införlivande i den nationella rättsordningen i en viss medlemsstat (värdmedlemsstaten) åberopas vid ett administrativt organ i den sistnämnda medlemsstaten – som enligt den nationella lagstiftningen, såsom den tillämpades före införlivandet av direktivet, gavs behörighet att bevilja tillstånd att utöva ett visst reglerat yrke – av en enskild som gör gällande att han innehar ett examensbevis, vilket erhållits i en annan medlemsstat och vilket omfattas av det ovannämnda direktivets tillämpningsområde, och som med tillämpning av dessa bestämmelser ansöker om att kunna tillträda ett visst yrke och att därefter kunna utöva det i värdmedlemsstaten.

Kan för det fall att bestämmelserna i direktivet, under tiden mellan utgången av fristen för införlivande av direktiv 89/48/EEG och dess för sena införlivande i en viss medlemsstats (värdmedlemsstaten) nationella rättsordning, inte kan åberopas av en enskild vid ett administrativt organ i den sistnämnda medlemsstaten, vilken enligt den nationella lagstiftningen, såsom den tillämpades före direktivets införlivande, gavs behörighet att antingen till utexaminerade vid motsvarande teknologiskt utbildningsinstitut, eller till innehavare av ett utländskt examensbevis, som erkänts vara likvärdigt de examensbevis som utfärdas av det teknogiska utbildningsinstitutet i den staten, efter det att det allmänt tillämpliga förfarande som beskrivits i punkt 15 genomförts, utfärda tillstånd för att utöva ett visst yrke, det ovannämnda organet med hänsyn till artiklarna 39 och 43 EG (f.d. artiklarna 48 och 52 i fördraget) för att godkänna ansökan från en enskild – vilken med åberopande av ett examensbevis som erhållits i en annan medlemsstat under den ifrågavarande tiden begärde att få tillträde till det ovannämnda yrket och att få kunna utöva det i värdmedlemsstaten – uppställde villkoret att det examensbevis som han innehade tidigare enligt det ovannämnda allmänna förfarandet erkänts vara likvärdigt med examensbevis som utfärdas av teknologisktautbildningsinstitut i den staten, eller huruvida sagda organ är skyldigt att göra en egen jämförelse mellan de kompetenser som intygats genom det uppvisade examensbeviset och de kunskpaer och kvalifikationer som krävs enligt den nationella lagstiftningen och göra bedömningen därefter.

(1) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/42

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Symvoulio tis Epikratias (Grekland), av den 30 december 2003, i målet mellan Maria Aslanidou och Ypourgou Ygeias & Pronoias (grekiska sjukvårds- och socialministeriet).

(mål C-142/04)

(2004/C 106/73)

Symvoulio tis Epikratias (Grekland) begär genom beslut av den 30 december 2003, vilket inkom till domstolens kansli den 17 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Maria Aslanidou och Ypourgou Ygeias & Pronoias (grekiska sjukvårds- och socialministeriet) beträffande följande frågor:

Kan bestämmelserna i artiklarna 3, 4.1 a och b, 4.2 samt 10, i rådets direktiv 92/51/EEG om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (1), såsom de ursprungligen tillämpades, om de är ovillkorliga och tillräckligt exakta, under perioden mellan utgången av fristen för införlivande av direktivet och dess för sena införlivande i den nationella rättsordningen i en viss medlemsstat (värdmedlemsstaten) åberopas vid ett administrativt organ i den sistnämnda medlemsstaten – som enligt den nationella lagstiftningen, såsom den tillämpades före införlivandet av direktivet, gavs behörighet att bevilja tillstånd att utöva ett visst reglerat yrke – av en enskild som gör gällande att han innehar ett examensbevis, vilket erhållits i en annan medlemsstat och vilket omfattas av det ovannämnda direktivets tillämpningsområde, och som med tillämpning av dessa bestämmelser ansöker om att kunna tillträda ett visst yrke och att därefter kunna utöva det i värdmedlemsstaten.

(1) EGT L 209, s. 25

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/43

Talan mot Konungariket Storbritannien och Nordirland väckt den 18 mars 2004 av Konungariket Spanien

(mål C-145/04)

(2004/C 106/74)

Konungariket Spanien har den 18 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Storbritannien och Nordirland. Sökanden företräds av N. Díaz Abad, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt såväl artiklarna 189, 190, 17 och 19 EG som 1976 års akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG av en 20 september 1976, EEG, Euratom, (1) genom att anta ”European Parliament (Representation) Act 2003”, och

—	förplikta Förenade kungariket att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Sökanden har anfört följande grunder till stöd för sin talan:

Åsidosättande av artiklarna 189, 190, 17 och 19 EG, eftersom

European Parliament (Representation) Act 2003 (nedan kallad EPRA 2003) ger personer som inte är medborgare i en medlemsstat (det vill säga medborgare i Brittiska Samväldet bosatta i Gibraltar) och som därför inte är unionsmedborgare rösträtt i val till Europaparlamentet. Enligt Konungarikets Spaniens mening finns ett klart samband mellan unionsmedborgarskap och rätten att rösta och vara valbar vid val till Europaparlamentet

b)	I artikel 190 EG föreskrivs en rätt att välja representanter till Europaparlamentet. Denna rätt ingår i området för gemenskapens behörighet. Det är endast unionsmedborgare som får utöva denna rätt, eftersom artikel 190 EG skall tolkas mot bakgrund av artiklarna 17 och 19 EG.

c)	Begreppet ”folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna” som används i artiklarna 189 och 190 EG måste tolkas som att de endast avser medborgare i en medlemsstat, vilket inte inbegriper personer som inte är unionsmedborgare, även om de är bosatta i ett land där gemenskapsrätten är tillämplig.

Om personer som inte är unionsmedborgare får rösta och bli valbara vid val till Europaparlamentet åsidosätts unionsmedborgarskapet, eftersom vissa personer skulle få rösta och vara valbara vid val till Europaparlamentet, utan att komma i åtnjutande av övriga rättigheter som följer av ett unionsmedborgarskap.

e)	Att ge en medlemsstat befogenhet att ensidigt besluta om rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet kan leda till att andra medlemsstater kommer med liknande krav.

Åsidosättande av 1976 års akt, eftersom

Gibraltar inte omfattas av tillämpningsområdet för 1976 års akt i fråga om val vid Europaparlamentet. Detta överensstämmer med Gibraltars rättsliga status enligt internationell rätt och gemenskapsrätt.

Förenade kungariket har i sitt meddelande av den 18 februari 2003 accepterat att ge väljarna i Gibraltar rätt att rösta i val vid Europaparlamentet som en del i och på samma villkor som väljarna i en befintlig valkrets i Förenade kungariket.

Icke desto mindre ingår Gibraltar i EPRA 2003 (inte dess väljare) i en befintlig valkrets i Förenade kungariket. Denna dubbla valkrets är oförenlig med 1976 års akt och ovannämnda meddelande.

(1) EGT L 278, 08.10.1976, s. 1.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/44

Talan mot Konungariket Nederländerna väckt den 19 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-146/04)

(2004/C 106/75)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 19 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Nederländerna. Sökanden företräds av Michel van Beek och Gregorio Valero Jordana, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/69/EG av den 16 november 2000 om gränsvärden för bensen och koloxid i luften, (1) och

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar, (2)

genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiven, och, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

2.	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2000/69/EG löpte ut den 13 december 2002 och fristen för att införliva direktiv 2001/81/EG löpte ut den 27 november 2002.

(1) EGT L 313, 13.12.2000, s. 12.

(2) EGT L 309, 27.11.2001, s. 22.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/44

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Conseil d'Etat (Frankrike), section du contentieux, av den 4 februari 2004 i målet mellan å ena sidan Société De Groot en Slot Allium B.V. och Société Bejo Zadan B.V. och å andra sidan Ministère de l'Economie, des Finances et de l'Industrie och Ministère de l'agriculture, de l'alimentation, de la pêche et des affaires rurales – intervenient: Comité économique agricole régional fruits et légumes de la région Bretagne (CERAFEL).

(mål C-147/04)

(2004/C 106/76)

Conseil d'Etat (Frankrike), section du contentieux, begär genom beslut av den 4 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 22 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan å ena sidan Société De Groot en Slot Allium B.V. och Société Bejo Zadan B.V. och å andra sidan Ministère de l'Economie, des Finances et de l'Industrie och Ministère de l'agriculture, de l'alimentation, de la pêche et des affaires rurales – intervenient: Comité économique agricole régional fruits et légumes de la région Bretagne (CERAFEL) beträffande följande fråga:

Skall direktiv 70/458 (1) jämfört med direktiv 92/33 (2) tolkas så, att det i den gemensamma sortlistan endast är möjligt att registrera de sorter av schalottenlök som förökas utan utsäde genom vegetativt förökningsmaterial? Är det således i enlighet med gällande bestämmelser att i den gemensamma sortlistan registrera sorterna ”matador” och ”ambition” under rubriken schalottenlök?

(1) Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om saluföring av utsäde av köksväxter (EGT L 225, s. 7; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 95).

(2) Rådets direktiv 92/33/EEG av den 28 april 1992 om saluförande av annat föröknings- och plantmaterial av grönsaker än utsäde (EGT L 157, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 42, s. 107).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/45

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione, Sezione Tributaria, av den 27 oktober 2003, i målet mellan IMEG srl Fallita och Comune Carrara.

(mål C-149/04)

(2004/C 106/77)

Corte Suprema di Cassazione, Sezione Tributaria, begär genom beslut av den 27 oktober 2003, vilket inkom till domstolens kansli den 23 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan IMEG srl Fallita och Comune Carrara beträffande följande fråga:

Är det förenligt med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen att tillämpa en italiensk lag genom vilken det införs en avgift på utvinning av marmor i en viss kommun och på utförsel av sådan marmor från denna kommun, varvid marmor som används i kommunen inte påförs någon sådan avgift, när

det är oklart hur ”marmoravgiften”, som regleras av lag nr 749/1911, rättsligt skall kvalificeras, eftersom den inte kan anses utgöra en avgift i juridisk mening, då avgiftsbeloppet inte svarar mot de tjänster som utförts för respektive avgiftsskyldigs räkning, och den inte heller kan anses utgöra en skatt i juridisk mening, då den inte tas ut med anledning av en transaktion som ger uttryck för betalningsförmåga,

”marmoravgiften”, som tas ut för att täcka de kostnader som marmorutvinningen direkt eller indirekt förorsakar Comune di Carrara, förefaller utgöra ett slags ”tull” som tas ut på en vara när denna, efter att ha utvunnits i kommunen i fråga, ”exporteras” från detta område och som skapar ett vägtullsystem (det sammanlagda avgiftsbeloppet uppgick år 1996 till hela 754 561 665 lire) som är oförenligt med principen om fri rörlighet för varor och principen om fri priskonkurrens och som strider mot artiklarna 23 EG (f.d. artikel 9) – 31 EG, och

”marmoravgiften”, som inte tas ut på marmor som utvunnits i Comune di Carrara men som inte lämnat denna kommun, oundvikligen diskriminerar dem som för ut sådan marmor från nämnda kommun, och en sådan diskriminering inte är förenlig med bestämmelserna i artiklarna 81 EG, 85 EG och 86 EG (f.d. artiklarna 85, 89 och 90)?

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/46

Överklagande, ingivet den 26 mars 2004 (fax av den 23 mars 2004) av Società Euroagri srl, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 28 januari 2004 i mål T-180/01: Euroagri srl mot Europeiska gemenskapernas kommission.

(Mål C-153/04 P)

(2004/C 106/80)

Società Euroagri srl har den 26 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 28 januari 2004 i mål T-180/01: Euroagri srl mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klagandebolaget företräds av advokaten W. Masucci.

Klagandebolaget yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens dom av den 28 januari 2004 i mål T-180/01, och följaktligen bifalla de yrkanden som klaganden anförde i första instans, vilka återges nedan i sin helhet,

—	när det gäller prövningen i sak, ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet,

—	i andra hand, delvis ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet och proportionellt i förhållande till den investering som faktiskt har gjorts nedsätta det beviljade stödet,

—	när det gäller bevisningen, besluta att kommissionen skall inkomma med samtliga rapporter som den har översänt avseende Endovena-projektet, hörande av vissa vittnen, personlig inställelse samt ett expertutlåtande eller kontroll på plats.

—	Klagandebolaget vidhåller dessutom samtliga yrkanden om bevisupptagning som det framställde i första instans, vilka rör de formfel som kommissionen begick vid inlämnandet av handlingar.

Grunder och huvudargument

Klagandebolaget gör gällande att den överklagade domen är rättstridig på följande grunder:

—	Bristande motivering samt åsidosättande av kontradiktionsprincipen och av rätten till försvar.

—	Åsidosättande av artikel 24 i förordning nr 4253/88 (skyldigheten att begära att medlemsstaten inkommer med yttrande),

—	Åsidosättande av artikel 24 i förordning nr 4253/88 (övervakningsskyldigheten).

—	Felaktigheter i samband med bedömningen av de oriktigheter som klagandebolaget påstods ha gjort sig skyldig till.

—	Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/47

Talan mot Republiken Grekland väckt den 26 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-156/04)

(2004/C 106/81)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 26 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Sökanden företräds av Maria Patakia och Dimitri Triantafillou, medlemmar av rättstjänsten.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 90 EG och direktiv 83/182/EEG, (1) i synnerhet artikel 1 däri, genom att

—	för tillfällig användning inom dess territorium av fordon som är registrerade i andra medlemsstater tillämpa tullbestämmelserna om tillfällig införsel på fordon från tredje land och bestämmelserna i direktiv 83/182/EEG,

—	tillämpa ett sanktionssystem för överträdelser vid deklaration av fordon som införts tillfälligt till dess territorium, med sanktioner som är uppenbart oproportionerliga när det gäller de administrativa myndigheternas systematiska fastställande av hemvistet till Grekland,

—	systematiskt påföra avgifter som föreskrivs för slutlig införsel av fordon i fall när ett fordon som införts tillfälligt stjäls, och

2.	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

—

Kommissionen anser att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 83/182/EEG, i synnerhet artikel 1 däri, genom att tillämpa tullbestämmelserna för tillfällig införsel som skall tillämpas på fordon från tredje land och bestämmelserna i direktiv 83/182/EEG vid tillfällig användning inom dess territorium av fordon som är registrerade i andra medlemsstater.

—	Fastställelse av hemvistet som grund för påförande av sanktioner.

—

En flerfaldig avgift är oproportionerlig i förhållande till allvaret av en överträdelse avseende tillfälligt tagande i trafik i medlemsstaten och utgör således ett hinder för de friheter som hägnas av fördraget, samt hindrar den fria rörligheten för gemenskapens medborgare vilket strider mot direktiv 83/182/EEG.

(1) EGT L 105, s. 59 av den 23.4.1983; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/47

Talan mot Konungariket Spanien väckt den 29 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-157/04)

(2004/C 106/82)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 29 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Spanien. Sökanden företräds av Gregorio Valero Jordana och Minas Konstantinidis, medlemmar av rättstjänsten, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en tillämpning på den okontrollerade deponien i Punta de Avalosområdet på ön Gomera av artiklarna 4, 8, 9 och 13 i rådets direktiv 75/442/EEG (1) av den 15 juli 1975 om avfall, i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG (2) av den 18 mars 1991 om ändring i direktiv 75/442/EEG om avfall, av artikel 2 i rådets direktiv 91/689/EEG (3) av den 12 december 1991 om farligt avfall, samt av artikel 14 i rådets direktiv 1999/31/EG (4) av den 26 april 1999 om deponering av avfall,

3.	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förekomsten av de okontrollerade deponierna i Punta de Avalos och i Olvera visar att Konungariket Spanien inte har antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att säkerställa bortskaffande och återvinning av avfallet i enlighet med vad som krävs enligt gemenskapslagstiftningen.

(1) EGT L 194, s. 39, 25.7.1975; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238.

(2) EGT L 78, s. 32, 26.3.1991; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66.

(3) EGT L 377, s. 20, 31.12.1991; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 199.

(4) EGT L 182, s. 1, 16.7.1999.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/48

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Diikitiko Protodikio Ioanninon av den 10 november 2003 i målet mellan Trofo Supermarkets AE och 1) Elliniko Dimosio och 2) Nomarchiaki Avtodiikiseos Ioanninon.

(mål C-158/04)

(2004/C 106/83)

Diikitiko Protodikio Ioanninon begär genom beslut av den 10 november 2003, vilket inkom till domstolens kansli den 29 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Trofo Supermarkets AE och 1) Elliniko Dimosio och 2) Nomarchiaki Avtodiikiseos Ioanninon beträffande följande frågor:

a)	Utgör de i beslutet beskrivna kraven på förhandstillstånd för försäljning av ”bake-off”-produkter en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion i enlighet med artikel 28 i EG-fördraget?

Föreligger det även en kvantitativ restriktion när det endast är kvalitetsskäl som ligger bakom kravet på förhandstillstånd avseende bageriprodukten, det vill säga att kravet uteslutande syftar till att åstadkomma en kvalitetsdifferentiering med hänsyn till det förgräddade brödets egenskaper (doft, smak och skorpans utseende) eller dess näringsvärde (Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 5 november 2002 i mål C-325/00, kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland), eller för att skydda konsumenterna, eller folkhälsan, mot en eventuell kvalitetsförsämring (StE 3852/2002)?

Omfattas den ovannämnda restriktionen av gemenskapsrätten om den tillämpas utan åtskillnad på inhemska produkter av ”bake-off”-typ såväl som på dem från andra medlemsstater och, om så är fallet, kan den direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt hindra den fria handeln med de ifrågavarande produkterna mellan medlemsstaterna?

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/48

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Diikitiko Protodikio Ioanninon av den 26 november 2003 i målet mellan Carfour Marinopoulos AE och 1) Elliniko Dimosio och 2) Nomarchiaki Avtodiikiseos Ioanninon.

(mål C-159/04)

(2004/C 106/84)

Diikitiko Protodikio Ioanninon begär genom beslut av den 26 november 2003, vilket inkom till domstolens kansli den 29 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Carfour Marinopoulos AE och 1) Elliniko Dimosio och 2) Nomarchiaki Avtodiikiseos Ioanninon beträffande följande frågor:

a)	Utgör de i beslutet beskrivna kraven på förhandstillstånd för försäljning av ”bake-off”-produkter en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion i enlighet med artikel 28 i EG-fördraget?

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/49

Överklagande, ingivet den 29 mars 2004 av Gustaaf van Dyck av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 16 januari 2004 i mål T-113/02: Gustaaf van Dyck mot Europeiska unionens kommission.

(mål C-160/04 P)

(2004/C 106/85)

Gustaaf van Dyck har den 29 mars 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 16 januari 2004 i mål T-113/02: Gustaaf van Dyck mot Europeiska unionens kommission. Klaganden företräds av advokaten Wim Mertens.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1)	fastställa att talan kan tas upp till prövning och är att den är välgrundad,

2)	ogiltigförklara beslutet av den 16 januari 2004 och följaktligen

avgöra målet på det sätt som förstainstansrätten bort göra, nämligen

—	förklara att den ansökan som lämnades in till förstainstansrättens kansli den 11 april 2002 kan tas upp till prövning och följaktligen

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 10 januari 2002, delgivet den 15 januari 2002 om avslag på klagandens klagomål av den 14 augusti 2001,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 5 januari 2001 om att inte vidta åtgärder med anledning av den talan klaganden väckt den 1 juni 2001 med anledning av befordran till lönegrad B2 och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att göra en ombedömning av klagandens betygsrapport,

på grund av oförenlighet med tjänsteföreskrifterna och likhetsprincipen, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

—

Tvärtemot vad förstainstansrätten angav i sitt beslut utgör listan över de bäst meriterade tjänstemännen en handling som går klaganden emot, eftersom denne genom denna lista uteslutits från befordran. Talan syftar således till ogiltigförklaring av beslutet om att fastställa listan över befordrade tjänstemän och inte ogiltigförklaring av de förberedande rättsakterna till detta beslut.

—	Skrivelsen av den 5 juli 2001, genom vilken ordföranden för befordringskommittén meddelade klaganden att inga gynnsamma åtgärder skulle komma att vidtas med anledning av dennes klagomål en utgör tvärtemot vad förstainstansrätten angav i sitt beslut en handling som går klaganden emot.

—

Tvärtemot vad förstainstansrätten angav i sitt beslut ingav klaganden sitt klagomål av den 14 augusti 2001 efter det att ordföranden för befordringskommittén genom skrivelse av den 5 juli 2001 meddelat klaganden att inga gynnsamma åtgärder skulle komma att vidtas med anledning av dennes klagomål och även efter det att tillsättningsmyndigheten i ett meddelande av den 10 augusti 2001 uteslöt att klaganden skulle befordras och efter det att tillsättningsmyndigheten offentliggjort listan över befordringar den 14 augusti 2001.Tillsättningsmyndigheten hade redan vid två tillfällen beslutat att inte vidta några gynnsamma åtgärder med anledning av klagandens överklagande till myndigheten när denne ingav sitt klagomål av den 14 augusti 2001. Förstainstansrätten borde därför ha funnit att tillsättningsmyndigheten fattat ett, eller till och med två beslut mot vilka klaganden inkommit med klagomål.

—

Förstainstansrätten borde slutligen ha funnit att kommissionen åsidosatt artiklarna 25 och 90.1 i tjänsteföreskrifterna genom att 1) tillsättningsmyndigheten inte avgivit något motiverat beslut med anledning av klagandens talan av den 1 juni 2001 och 2) genom att befordringskommitténs svar utgör en handling som går klaganden emot.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/49

Talan mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd väckt den 30 mars 2004 av Republiken Österrike (fax inkommet 24.03.04)

(mål C-161/04)

(2004/C 106/86)

Republiken Österrike har den 30 mars 2004 (fax inkommet 24.03.04) väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av Dr. Harald Dossi, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2327/2003 av den 22 december 2003 om inrättande av ett tillfälligt poängsystem för tunga lastbilar som reser genom Österrike 2004 inom ramen för en hållbar transportpolitik, (1)

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Österrike har angivit följande skäl till varför Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2327/2003 av den 22 december 2003 skall ogiltigförklaras:

—	Åsidosättande av den primärrättsliga proportionalitetsprincipen

Enligt vetenskapligt grundade prognoser kan den ifrågasatta förordningen anses vara (fullständigt) olämplig för att uppnå de i skälen angivna ändamålen att minska skadeverkningarna från tung lastbilstrafik genom en hållbar och miljövänlig lösning.

Vidare är de i förordningen uppställda begränsningarna inte proportionella i förhållande till de åtgärder som skall vidtas för att uppnå målen.

Enligt en kostnadsberäkning som upprättats mot bakgrund av det nuvarande elektroniska miljöpoängssystemet kan det uppskattas att den omstrukturering och upprustning av det till och med den 31 december 2003 gällande miljöpoängssystemet som kommer att bli nödvändiga till följd av genomförandet av den ifrågasatta förordningen, såväl som det löpande drifts- och underhållsarbetet, kommer att innebära sammanlagda kostnader på cirka 9 miljoner euro.

Med hänsyn till att genomförandet av den ifrågasatta förordningen medför kostnader på cirka 9 miljoner euro och att man därvid endast ”uppnår” en ökning av utsläppen, strider den ifrågasatta förordningen i vart fall mot den primärrättsliga proportionalitetsprincipen, vilket i sig utgör en tillräcklig grund för ogiltigförklaring.

—	Åsidosättande av kraven enligt ”integrationsklausulen” i artikel 6 EG

Den ifrågasatta förordningen uppfyller inte kraven enligt artikel 6 EG på ett så starkt och gott miljöskydd som möjligt, eftersom den inte leder till en minskning utan snarare till en ökning av utsläppen. Genom den ifrågasatta förordningen åsidosätts således (även) artikel 6 EG.

—	Åsidosättande av de primärrättsliga bestämmelserna i artikel 11 i protokoll 9 om väg-, järnvägs- och kombitransport genom Österrike

Den ifrågasatta förordningen är likaså rättsstridig på grund av att den strider mot de fördragsrättsliga bestämmelserna i transitprotokollet. Systemet med miljöpoäng löper ut i slutet av år 2003. Den i transitprotokollet underförstådda målsättningen att finna en hållbar och lämplig lösning på de miljöproblem som förorsakas av trafiken har emellertid fortfarande inte uppnåtts.

Övergångsbestämmelserna i artikel 11 i transitprotokollet kan inte anses innebära att reglerna om skydd för miljö och människors hälsa, vilka först följde av transitavtalet mellan gemenskapen och Österrike och sedan infördes i transitprotokollet, helt enkelt skulle ”löpa ut” (utan att ersättas) efter en viss övergångstid och obligatoriskt ”dumpas” i ett gemenskapsrättsligt system i vilket en (betydligt) lägre skyddsnivå föreskrivs.

Sådana övergångsbestämmelser skulle nämligen i stor utsträckning förlora sin ändamålsenliga verkan och de fördragsslutande medlemsstaterna borde därför uttryckligen och otvetydigt ha angivit att det rörde sig om övergångsbestämmelser om de hade önskat att så var fallet.

Om transitsystemets målsättning, det vill säga skydd för miljö och hälsa i allmänhet och en minskning med 60 procent av kväveoxidutsläppen i synnerhet, skall gälla även efter det att övergångsperioden har löpt ut den 31 december 2003, är denna målsättning bindande för Europeiska gemenskapen, eftersom den ingår i transitprotokollet och därmed utgör primärrätt.

Gemenskapen är i så fall fortfarande skyldig att iaktta transitsystemets målsättning. Sekundärrättsliga bestämmelser som inte möjliggör att denna målsättning uppnås skall anses rättsstridiga. Genom den ifrågasatta förordningen uppnås i vart fall inte den bindande målsättning som kan härledas ur transitprotokollet och förordningen strider därför mot primärrätten.

Såsom det framgår av trafik- och utsläppsrapporten av den 1 mars 2004”LKW-Transitverkehr durch Österreich: Bilanz und Ausblick” (Transittrafik med lastbil genom Österrike: lägesrapport och framtidsperspektiv), kan det i vart fall antas att utsläppen kommer att öka när den ifrågasatta förordningen träder i kraft. Detta gäller bortsett från att målsättningen i protokoll 9 till 1994 års anslutningsakt (EGT C 241, 1994, s. 361), det vill säga en minskning av dikväveoxidutsläppen med 40 procent i förhållande till basvärdet varken har kunnat uppnås vid någon tidpunkt under avtalets giltighetstid eller på ett varaktigt sätt. Dessa utsläpp skulle under år 2006 kunna uppgå till 133 procent, eller enligt realistiska uppskattningar, till och med till 260 procent (i förhållande till det ovannämnda basvärdet).

—	Åsidosättande av den primärrättsliga tydlighetsprincipen

Genom den ifrågasatta förordningen åsidosätts den gemenskapsrättsliga tydlighetsprincipen och förordningen strider därmed mot primärrätten.

(1) EUT L 345, s. 30.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/51

Talan mot Irland väckt den 1 april 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-165/04)

(2004/C 106/88)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 1 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Irland. Sökanden företräds av K. Banks, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	fastställa att Irland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 228 i EG-fördraget genom att inte vidta de nödvändiga åtgärderna för att rätta sig efter domstolens dom av den 19 mars 2002 i mål C-13/00 (1), kommissionen mot Irland,

—	fastställa att Irland skall betala Europeiska gemenskapernas kommission 3 600 euro/dag i vite från och med avkunnandet av domen i förevarande mål till dess att Irland har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att rätta sig efter domen i mål C-13/00,

—	fastställa att Irland skall ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I domen av den 19 mars 2002 i mål C-13/00 slog domstolen fast att Irland hade åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 228.7 i EG-fördraget (nu artikel 300.7 EG i ändrad lydelse) jämförd med artikel 5 i protokoll 28 till avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 genom att inte ansluta sig till Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (Parisakten av den 24 juli 1971) före den 1 januari 1995.

Enligt artikel 228.1 EG skall en medlemsstat vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom när det i domen har fastställts att medlemsstaten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördraget.

Två år har gått sedan domstolen avkunnade dom i mål C-13/00. Kommissionen har inte erhållit någon information som tyder på att Irland har ratificerat Parisakten. Därmed är kommissionen tvungen att dra slutsatsen att Irland ännu inte har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att rätta sig efter domstolens dom i mål C-13/00.

Kommissionen har i enlighet med artikel 228.2 EG väckt talan om att domstolen skall förplikta Irland att erlägga 3 600 euro/dag i vite från och med delgivandet av domen i förevarande mål till dess att Irland har rättat sig efter domen i mål C-13/00.

(1) REG 2002, s. I-513.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/55

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 11 december 2003

i mål T-305/00: Conserve Italia Soc. coop. rl mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Jordbruk - EUGFJ - Upphävande av ett finansiellt stöd - Motivering - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88 - Proportionalitetsprincipen)

(2004/C 106/105)

Rättegångsspråk: italienska

I mål T 305/00, Conserve Italia Soc. coop. rl, San Lazzaro di Savena (Italien), företrätt av advokaterna M. Averani, A. Pisaneschi och S. Zunarelli, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Visaggio och M. Moretto), angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2000) 1751 av den 11 juli 2000 om upphävande av stödet från EUGFJ som beviljats inom ramen för projekt nr 88.41.IT.003.0, med rubriken ”Modernisering av en anläggning för bearbetning av produkter från frukt- och grönsakssektorn i Portomaggiore (Ferrara)”, har förstainstansrätten (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden R. García-Valdecasas samt domarna P. Lindh och J.D. Cooke, justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 11 december 2003 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1) EGT C 355, 9.12.2000.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/55

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 3 mars 2004

i mål T-48/01: François Vainker och Brenda Vainker mot Europaparlamentet (1)

(Tjänstemän - Yrkessjukdom - Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna - Begäran om skadestånd - Oegentligheter i förfarandet för erkännande av en yrkessjukdom - Skada - Skada som hustru till en före detta tjänsteman lidit)

(2004/C 106/106)

Rättegångsspråk: engelska

Förstainstansrätten, andra avdelningen (ordföranden N.J. Forwood samt domarna J. Pirrung och A.W.H. Meij; justitiesekreterare: H. Jung), har den 3 mars 2004 avkunnat dom i mål T-48/01: François Vainker, före detta tjänsteman vid Europaparlamentet, och Brenda Vainker, hans hustru, boende i Middlesex (Förenade Kungariket) (ombud: advokaterna J. Grayston och A. Bywater) mot Europaparlamentet (ombud: H. Von Hertzen, D. Moore och D. Waelbroeck) angående tre skadeståndsanspråk med stöd av artikel 236 EG och artikel 288 andra stycket EG, som syftar till att ersätta de skador som å ena sidan sökanden François Vainker lidit på grund av att han drabbats av en yrkessjukdom, och å den andra, de skador som de båda sökandena lidit på grund av den svarande institutionens bristfälliga administration beträffande begäran om ersättning enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Parlamentet skall till sökanden François Vainker utge 60 000 euro.

2)	Parlamentet skall till sökanden François Vainker utge 8 244,94 GBP som ersättning för de kostnader för rådgivare som han ådragits under förfarandet för erkännande av François Vainkers sjukdom såsom en yrkessjukdom.

Parlamentet skall till sökanden François Vainker utge kompensationsränta om 617 617,94 euro från och med den 29 november 1999 till och med den 9 januari 2002. Räntan skall beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken har fastställt för huvudsakliga refinansieringstransaktioner, vilken var gällande under den aktuella perioden, med tillägg av två procentenheter.

4)	Talan ogillas i övrigt.

5)	Parlamentet skall bära sin rättegångskostnad och ersätta två tredjedelar av sökandens rättegångskostnad.

(1) EGT C 186, 30.6.2001

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/56

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 16 mars 2004

i mål T-157/01: Danske Busvognmænd mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Statligt stöd - Regional kollektivtrafik med buss)

(2004/C 106/107)

Rättegångsspråk: danska

Förstainstansrätten, andra avdelningen i utökad sammansättning (ordföranden N.J. Forwood samt domarna J. Pirrung, P. Mengozzi, A.W.H. Meij och M. Vilaras; justitiesekreterare: byrådirektören D. Christensen), har den 16 mars 2004 avkunnat dom i mål T-157/01: Danske Busvognmænd (ombud: advokaterna P. Dalskov och N. Symes) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Støvlbaek och D. Triantafyllou) med stöd av Konungariket Danmark (ombud: J. Molde, P. Biering och K. Hansen) angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut SG (2001) D/287297 av den 28 mars 2001 (stöd nr NN 127/2000) att förklara stöd, som beviljats företaget Combus A/S av danska myndigheter i form av kapitaltillskott inom ramen för privatisering av företaget, förenligt med den gemensamma marknaden.Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Kommissionens beslut SG (2001) D/287297 av den 28 mars 2001 (stöd NN 127/2000) ogiltigförklaras i den del det innebär att det stöd som de danska myndigheterna har beviljat Combus A/S i form av kapitaltillskott på [Y] DKK och [X] DKK har förklarats vara förenligt med den gemensamma marknaden.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandens rättegångskostnad.

4)	Konungariket Danmark skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 275, 29.09.2001

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/56

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 18 mars 2004

i mål T-204/01: Maria-Luise Lindorfer mot Europeiska unionens råd (1)

(Tjänstemän - Överföring av det schablonmässiga återköpsvärdet av de pensionsrättigheter som förvärvats innan tjänstemannen tillträdde sin anställning inom gemenskaperna - Beräkning av pensionsgrundande tjänsteår - Artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna - Allmänna genomförandebestämmelser - Principen om likabehandling - Fri rörlighet för arbetstagare)

(2004/C 106/108)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-204/01, Maria-Luise Lindorfer, tjänsteman vid Europeiska unionens råd, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna G. Vandersanden och L. Levi, mot Europeiska unionens råd (ombud: F. Anton och A. Pilette), angående en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 3 november 2000 om beräkning av sökandens pensionsgrundande tjänsteår till följd av överföring till gemenskapssystemet av det schablonmässiga återköpsvärdet av de pensionsrättigheter som denne förvärvat i det österrikiska systemet, har förstainstansrätten (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden R. García-Valdecasas samt domarna P. Lindh och J.D. Cooke, justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 18 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 317, 10.11.2001.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/56

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 19 februari 2004

i de förenade målen T-297/01 och T-298/01: SIC — Sociedade Independente de Comunicação, SA mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Statligt stöd - Offentliga TV-kanaler - Klagomål - Passivitetstalan - Kommissionens ställningstagande - Nytt eller befintligt stöd - Begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken - Bestridande - Verkställande av en dom om ogiltigförklaring - Kommissionens utredningsskyldighet - Rimlig tid)

(2004/C 106/109)

Rättegångsspråk: portugisiska

I de förenade målen T-297/01 och T-298/01, SIC — Sociedade Independente de Comunicação, SA, Carnaxide (Portugal), företrätt av advokaterna C. Botelho Moniz och E. Maia Cadete, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. de Sousa Fialho Lopes och J. Buendía Sierra), angående en passivitetstalan, enligt artikel 232 EG, om fastställelse av att kommissionen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte fatta ett beslut avseende sökandens klagomål av den 30 juli 1993, den 22 oktober 1996 och den 20 juni 1997 mot Republiken Portugal avseende åsidosättande av artikel 87 EG, och genom att, i strid med artikel 233 EG och med principen om god förvaltningssed, inte vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa förstainstansrättens dom av den 10 maj 2000 i mål T-46/97, SIC mot kommissionen (REG 2000, s. II-2125), samt genom att inte inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 88.2 EG, har förstainstansrätten (fjärde avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden V. Tiili, samt domarna J. Pirrung, P. Mengozzi, A.W.H. Meij och M. Vilaras, justitiesekreterare: byrådirektören D. Christensen, den 19 februari 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Det finns inte längre anledning att döma i de förenade målen T-297/01 och T-298/01.

2)	Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 84, 6.4.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/57

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 31 mars 2004

i mål T-20/02: Interquell GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering av ord- och figurmärket HAPPY DOG som gemenskapsvarumärke - Det äldre nationella ordmärket HAPPIDOG - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2004/C 106/110)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-20/02, Interquell GmbH, Wehringen (Tyskland), företrätt av advokaten G.J.Hodapp, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: G. Schneider och U. Pfleghar), med stöd av Provimi Ltd, Staffordshire, företrätt av advokaten M. Kinkeldey, varvid den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån, vilken yttrat sig i målet vid förstainstansrätten, var SCA Nutrition Ltd, Staffordshire, företrätt av advokaten M. Kinkeldey, angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 27 november 2001 (ärende R 264/2000-2) angående ett invändningsförfarande mellan Interquell GmbH och SCA Nutrition Ltd, har förstainstansrätten (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna V. Tiili och M. Vilaras, den 31 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden förpliktas att bära sin rättegångskostnad och att ersätta rättegångskostnaderna för Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och SCA Nutrition.

3)	Provimi Ltd skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 20, 22.1.2000.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/57

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 18 mars 2004

i mål T-67/02: Léopold Radauer mot Europeiska unionens råd (1)

(2004/C 106/111)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-67/02, Léopold Radauer, tjänsteman vid Europeiska unionens råd, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna G. Vandersanden och L. Levi, mot Europeiska unionens råd (ombud: F. Anton), angående en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 17 april 2001 om beräkning av sökandens pensionsgrundande tjänsteår till följd av överföring till gemenskapssystemet av det schablonmässiga återköpsvärdet av de pensionsrättigheter som denne förvärvat i det österrikiska systemet, har förstainstansrätten (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden R. García-Valdecasas samt domarna P. Lindh och J.D. Cooke, justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 18 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 97, 20.4.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/58

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 25 mars 2004

i mål T-145/02: Armin Petrich mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Allmänt uttagningsprov - Nekad tillträde till prov - Meddelande om uttagningsprov - Krav på arbetslivserfarenhet - Motiveringsskyldighet - Principen om god förvaltningssed och omsorgsplikt)

(2004/C 106/112)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-145/02, Armin Petrich, Travemünde (Tyskland), företrädd av advokaten P. Goergen, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och V. Joris), angående en talan om dels ogiltigförklaring av ett beslut som fattats av uttagningskommittén för uttagningsprov COM/A/7/01 den 11 februari 2002 om att inte rätta det skriftliga prov som sökanden har avlagt och avslå sökandens ansökan, samt av samtliga åtgärder och handlingar som vidtagits efter nämnda uttagningsprov, dels om ersättning för de ekonomiska och ideella skador som ifrågavarande beslut har givit upphov till, har förstainstansrätten (ensamdomare: R. García-Valdecasas), justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas, den 25 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökandens andrahandsyrkande om att få tillåtelse att bevisa att en tjänst som ”sonderschulerektor” uppfyller de arbetslivserfarenhetskrav som uppställs i meddelandet om uttagningsprov ogillas.

3)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 156, 29.6.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/59

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 17 mars 2004

i de förenade målen T-183/02 och T-184/02: El Corte Inglés, SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Äldre ordmärken bestående av ordet MUNDICOR - Ansökan om registrering av ordmärket MUNDICOR som gemenskapsvarumärke - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2004/C 106/115)

Rättegångsspråk: spanska

I de förenade målen T-183/02 och T-184/02, El Corte Inglés, SA, Madrid (Spanien), företrätt av advokaten J.L. Rivas Zurdo, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (OHMI) (ombud: J. Crespo Carrillo), intervenient vid förstainstansrätten i mål T-183/02: Iberia Líneas Aéreas de España, SA, Madrid, företrätt av advokaten A. García Torres, varvid den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån i mål T-183/02 var González Cabello, SA, Puente Genil (Spanien), angående en talan om ogiltigförklaring av två beslut som fattats av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 22 mars 2002 (ärende R 798/199-1 och ärende R 115/2000-1) angående dels ett invändningsförfarande mellan González Cabello, SA och El Corte Inglés, SA, dels ett invändningsförfarande mellan Iberia Líneas Aéreas de España, SA och El Corte Inglés, SA, har förstainstansrätten (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Tiili och domarna P. Mengozzi och M. Vilaras, justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González, den 17 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 202, 24.8.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/59

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 1 april 2004

i mål T-198/02 mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Disciplinåtgärder - Avsättning från tjänsten utan indragning av rätten till avgångspension - Motivering - Rätten till försvar - Proportionalitet - Underlåtenhet att iaktta fristerna som fastställts i artikel 7 i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna - Artikel 12 första stycket i tjänsteföreskrifterna)

(2004/C 106/117)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-198/02, N, före detta tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Asse (Belgien), företrädd av advokaterna N. Lhoëst och E. de Schietere de Lophem, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall), angående dels en begäran om ogiltigförklaring av beslutet som fattats den 25 februari 2002 av kommissionens tillsättningsmyndighet att vidta en disciplinåtgärd mot sökanden i form av avsättning från tjänsten utan minskning eller indragning av rätten till avgångspension i enlighet med artikel 86.2 f i tjänsteföreskrifterna för Europeiska gemenskapernas tjänstemän, dels en begäran om skadestånd jämte ränta, har förstainstansrätten (tredje avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Azizi och domarna M. Jaeger och F. Dehousse; justitiesekreterare H. Jung, den 1 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Kommissionen förpliktas att till sökanden utge ett belopp av 700 euro som ersättning för ideell skada som sökanden lidit.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Kommissionen skall bära sina egna rättegångskostnader och ersätta en sjättedel av sökandens rättegångskostnader under detta förfarande och under det interimistiska förfarandet.

4)	Sökanden skall bära fem sjättedelar av sina rättegångskostnader under detta förfarande och under det interimistiska förfarandet.

(1) EGT C 233 av den 28.9.02

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/60

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 2 mars 2004

i mål T-234/02: Christos Michael mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Utnämning av en ställföreträdande enhetschef och en områdeschef - Rättsakt som går någon emot - Föreligger inte - Avvisning)

(2004/C 106/118)

Rättegångsspråk: grekiska

Förstainstansrätten, femte avdelningen (ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J. D. Cooke; justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas), har den 2 mars 2004 avkunnat dom i mål T-234/02: Christos Michael, Bryssel (Belgien), tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: advokaten C. Tagaras) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Tserepa-Lacombe och F. Clotuche-Duvieusart) angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att utnämna en ställföreträdande chef för enheten för inre politik, central förvaltning, gemensamma forskningscentret och byråer samt en chef för området för inre politik och byråer inom denna enhet. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Talan avvisas.

2)	Parterna förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för förfarandet avseende interimistiska åtgärder.

(1) EGT C 247, 12.10.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/61

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 23 mars 2004

i mål T-310/02: Athanassios Theodorakis mot Europeiska unionens råd (1)

(Personalmål - Rekrytering - Artikel 29 i tjänsteföreskrifterna - Meddelande om lediga tjänster - Avslag på ansökan om tjänst - Dröjsmål)

(2004/C 106/120)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-310/02, Athanassios Theodorakis, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Uccle (Belgien), företrädd av advokaten S. Pappas, mot Europeiska unionens råd (ombud: F. Anton och B. Driessen), angående en talan om ogiltigförklaring av dels rådets beslut av den 11 april 2002 om att avslå sökandens ansökan om en tjänst som generaldirektör vid generaldirektoratet för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) vid denna institutions generalsekretariat och av den 10 juli 2002 om att uttryckligen avslå sökandens klagomål, dels generalsekretariatets beslut om tillsättning av tjänsten som generaldirektör vid generaldirektoratet för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Pirrung och domarna A.W.H Meij och N.J. Forwood, justitiesekreterare: D. Christensen, den 23 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 305, 7.12.2002.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/61

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 1 april 2004

i mål T-312/02: Lucio Gussetti mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Barntillägg - Artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna - Regel mot sammanläggning som är tillämplig på nationella bidrag av samma art - Artikel 85 i tjänsteföreskrifterna - Villkor för återkrav av belopp som utbetalats utan grund)

(2004/C 106/121)

Rättegångsspråk: italienska

Förstainstansrätten, tredje avdelningen (ordföranden J. Azizi samt domarna M. Jaeger och F. Dehousse; justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González), har den 1 april 2004 avkunnat dom i mål T-312/02: Lucio Gussetti, Bryssel (Belgien)(ombud: advokaten M. Merola, med delgivningsadress i Luxemburg) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och R. Amorosi) angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 15 februari 2002 att, med tillämpning av regeln mot sammanläggning i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna, från och med den 1 juni 2001 dra av de belopp som utbetalts såsom barntillägg till sökanden utan grund och som motsvarar de familjebidrag till föräldralösa barn som han erhåller från belgiska myndigheter. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 305 av den 7.12.02.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/61

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 18 februari 2004

i mål T-320/02: Monika Esch-Leonhardt m.fl. mot Europeiska centralbanken (1)

(Tjänstemän - Personalakt - Skrivelse angående översändande av fackliga meddelanden via - e-post)

(2004/C 106/122)

Vägran att avlägsna skrivelsen ur sökandenas personalakter

Förstainstansrätten, andra avdelningen (ordföranden: N.J. Forwood samt domarna J. Pirrung och A.W.H. Meij; justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas), har den 18 februari 2004 avkunnat dom i mål T-320/02: Monika Esch-Leonhardt, Tillmann Frommhold och Emmanuel Larue, tillhörande Europeiska centralbankens personal bosatta i Frankfurt Am Main (Tyskland) respektive Karben (Tyskland) (ombud: advokaten B. Karthaus, med delgivningsadress i Luxemburg) mot Europeiska centralbanken (ombud: T. Gilliams, G. Gruber och B. Wägenbaur) angående en talan om dels ogiltigförklaring av beslutet att i personalakterna ta in skrivelser angående personalens användning av det interna e-postsystemet till att översända fackliga meddelanden, dels skadestånd. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Varje part skall bära sin rättegångskostnad, inklusive den som uppkommit i det interimistiska förfarandet T-320/02 R.

(1) EGT C 323, 21.12.2002

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/62

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 3 mars 2004

i mål T-355/02: Mülhens GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Risk för förväxling - Ansökan om registrering av ordmärket ZIRH som gemenskapsvarumärke - Äldre figurmärke innehållande orddelen 'sir' vilket registrerats som gemenskapsvarumärke - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2004/C 106/123)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-355/02, Mülhens GmbH & Co. KG, Köln (Förbundsrepubliken Tyskland), företrätt av advokaten T. Schulte-Beckhausen, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: S. Laitinen och L. Rampini), varvid den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var Zirh International Corp., New York, New York (Amerikas förenta stater), företrätt av advokaten B. Nuseibeh, angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 1 oktober 2002 (ärende R 657/2001-2) angående ett invändningsförfarande mellan Mülhens GmbH & Co. KG och Zirh International Corp., har förstainstansrätten (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Tiili samt domarna P. Mengozzi och M. Vilaras, justitiesekreterare: byrådirektör J. Plingers,, den 3 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 70, 22.3.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/62

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 18 februari 2004

i mål T-10/03: Jean-Pierre Koubi mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering av ordmärket CONFORFLEX som gemenskapsvarumärke - De äldre nationella ord- och figurmärkena FLEX - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2004/C 106/125)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-10/03, Jean-Pierre Koubi, Marseille (Frankrike), företrädd av advokaten K. Manhaeve, med delgivningsadress i Luxemburg mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: S. Laitinen och S. Pétrequin), intervenient: Fabricas Lucia Antonio Betere, SA (Flabesa), Madrid (Spanien), företrätt av advokaten I.Valdelomar, angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 16 oktober 2002 (ärende R 542/2002-4) angående ett invändningsförfarande mellan Jean-Pierre Koubi och Fabricas Lucia Antonio Betere, SA (Flabesa), har förstainstansrätten (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna V. Tiili och M. Vilaras, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren B. Pastor, den 18 februari 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 55, 8.3.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/63

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 2 mars 2004

i mål T-14/03: Colette Di Marzio mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Sakprövningsförutsättningar - Lön - Ändring av tjänstgöringsort - Indragning av den franska korrigeringskoeffecienten och av utlandstillägget - Icke-diskrimineringsprincipen - Omsorgsprincipen)

(2004/C 106/127)

Rättegångsspråk: franska

Förstainstansrätten, första avdelningen (ordföranden B. Vesterdorf samt domarna H. Legal och E. Martins Ribeiro; justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas), har den 2 mars 2004 avkunnat dom i mål T-14/03: Colette Di Marzio, Ginasservis (Frankrike), tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: advokaterna G. Vandersanden och L. Levi) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall, V. Joris och D. Waelbroeck) angående en talan om ogiltigförklaring av beslutet att innehålla sökandens lön, beslutet att dra in sekretariatstillägget och beslutet att dra in schablonersättningen för resekostnader samt om ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Parterna förpliktas att ersätta sina egna rättegångskostnader.

(1) EGT C 83, 05.04.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/64

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 1 mars 2004

i mål T-210/99: Johan Henk Gankema mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Sökandens passivitet - Anledning saknas att döma i saken)

(2004/C 106/130)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål T-210/99, Johan Henk Gankema, Veendam (Nederländerna), företrädd av advokaten E. Maas, med delgivningsadress, med stöd av Konungariket Nederländerna (ombud: inledningsvis M. Fierstra och L. Cuelenaere, sedan av L. Cuelenaere och V. Konigsberger, och slutligen av G. Sevenster) mot Europeiska gemenskapernas kommissionen (ombud: inledningsvis G. Rozet och H. Speyart, sedan av G. Rozet och H. van Vliet) angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 1999/705/EG av den 20 juli 1999 om statligt stöd från Nederländerna till förmån för 633 nederländska bensinstationer utefter den tyska gränsen (EGT L 280, s. 87), har förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad sammansättning) sammansatt av ordföranden J. Pirrung och domarna V. Tiili, A.W.H. Meij, M. Vilaras och N.J. Forwood, justitiesekreterare: H. Jung, den 1 mars 2004 meddelat följande beslut:

1.	Anledning saknas att döma i saken.

2.	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad. Konungariket Nederländerna skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 6, 8.1.2000.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/64

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 9 februari 2004

i mål T-120/03: Synopharm GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändning - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken)

(2004/C 106/131)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-120/03, Synopharm GmbH & Co. KG, företrätt av advokaten G. Hodapp, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider och U. Pfleghar), den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) var Pentafarma – Sociedade Técnico-Medicinal L.da, företrätt av advokaten J. Pereira da Cruz, angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av tredje överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 15 januari 2003 (ärende R 44/2002-3), i ett invändningsförfarande mellan Synopharm GmbH & Co. KG och Pentafarma – Sociedade Técnico-Medicinal L.da, har förstainstansrätten (andra avdelningen) sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij och N.J. Forwood, justitiesekreterare: H. Jung, den 9 februari 2004 meddelat följande beslut:

1)	Anledning saknas att döma i saken.

2)	Sökanden och intervenienten skall bära sina rättegångskostnader, och var och en skall ersätta hälften av svarandens rättegångskostnad.

(1) EGT C 171, 19.7.2003.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/65

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 11 februari 2004

i mål T-304/03 Bayer AG mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändning - Förlikning mellan sökanden av gemenskapsvarumärket och innehavaren av de nationella varumärkena - Anledning saknas att döma i saken)

(2004/C 106/132)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-304/03 Bayer AG, Leverkusen (Tyskland), (ombud: advokaten M. Wolpert) mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (ombud: J. Webendörfer och G. Schneider), ytterligare part vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd: Synthelabo SA, Paris (Frankrike), angående ett överklagande av det beslut som fattats den 4 juni 2003 (ärende R 452/2002-4) av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd avseende ett invändningsförfarande mellan Bayer AG och Sanofi-Synthelabo SA, har förstainstansrätten (fjärde avdelningen) sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna V. Tiili och M. Vilaras; justitiesekreterare: H. Jung, den 11 februari 2004 meddelat följande beslut:

1)	Anledning saknas att döma i saken.

2)	Sökanden Bayer AG skall bära sin rättegångskostnad och harmoniseringsbyrån skall bära sin eventuella rättegångskostnad.

(1) EGT C 264, 01.11.2003

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/65

BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 16 januari 2004

i mål T-369/03 R: Arizona Chemical BV m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Interimistiskt förfarande - Direktiv 67/548/EGG - Krav på skyndsamhet)

(2004/C 106/133)

Rättegångsspråk: engelska

Förstainstansrättens ordförande har den 16 januari 2004 meddelat beslut i mål T-369/03 R: Arizona Chemical BV, Almere (Nederländerna), Eastman Belgium BVBA, Kallo (Belgien), Resinall Europe BVBA, Brygge (Belgien), och Cray Valley Iberica, SA, Madrid (Spanien) (ombud: C. Mereu och K. Van Maldegem), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis och F. Simonetti) angående dels en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt som kommissionen antog den 20 augusti 2003 och av den nuvarande klassificeringen av kolofonium i bilaga I till rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19), dels en ansökan om att kommissionen skall förpliktas att föreslå att klassificeringen av kolofonium skall ändras vid föreskrivande kommitténs nästa möte då kommittén skall ta ställning till anpassning till tekniska framsteg av direktiv 67/548. Beslutet lyder enligt följande:

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/65

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 3 februari 2004

i mål T-422/03 R: Enviro Tech Europe Ltd och Enviro Tech International Inc. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Interimistiskt förfarande - Direktiv 67/548/EEG - Krav på skyndsamhet)

(2004/C 106/134)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-422/03 R, Enviro Tech Europe Ltd, Kingston upon Thames, Surrey (Förenade kungariket), Enviro Tech International Inc., Chicago, Illinois (Förenta staterna), företrädda av advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis och F. Simonetti), angående dels en ansökan om uppskov med verkställigheten av två rättsakter som kommissionen antog den 3 november 2003, dels en ansökan om att kommissionen skall förpliktas att inte föreslå en ändrad klassificering av n-propylbromid vid anpassningen till tekniska framsteg för 29:e gången av rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19), har förstainstansrättens ordförande, den 3 februari 2004 meddelat följande beslut:

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/66

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 22 december 2003 av Dr. Grandel GmbH

(mål T-426/03)

(2004/C 106/135)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på tyska

Dr. Grandel GmbH, Augsburg (Tyskland), har den 22 december 2003 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten W. Göpfert.

Även RE.LE.VI. S.p.A., Rodigo (Italien) var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslut R 2920/2001-4 som fjärde överklagandenämnden fattade den 17 oktober 2003,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:

Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke:

Ordmärket ”GRAN”, för varor som ingår i klasserna 3, 5 och 30 (bl.a. kosmetika, farmacutiska och hygieniska preparat, bakverk)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

RE.LE.VI. S.p.A.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Det italienska, grekiska och internationella ordmärket ”GRANFORTE” för varor som ingår i klasserna 1, 3, 5 och 11

Invändningsenhetens beslut:

Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut (1):

Upphävande av invändningsenhetens beslut och avslag på ansökan om registrering

Grunder:

—	felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94,

—	felaktigt bedömning av omfattningen av skyddet för de varumärken som åberopats i invändningsförfarandet,

—	underlåtenhet att beakta beslut R 915/2001-4, genom vilket ansökan om registrering av ordmärket ”GRANFORTE” som gemenskapsvarumärke för liknande varor avslogs,

—	avsaknad av förväxlingsrisk.

(1) Fjärde överklagandenämndens beslut R 920/2001–4 av den 10 september 2003

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/66

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 9 januari 2004 av ’Almdudler-Limonade’ A. & S. Klein.

(mål T-12/04)

(2004/C 106/136)

Rättegångsspråk: tyska

”Almdudler-Limonade” A. & S. Klein har den 9 januari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten G. Schönherr.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ändra det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 5 november 2003 (ärende R 490/2003-2) på så sätt att sökandens ansökan om varumärkesregistrering nr 2 193 753 beviljas,

—	i andra hand ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 5 november 2003 (ärende R 490/2003-2) och återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån för ny prövning,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande såväl som i överklagandeförfarandet, vilket belopp skall utbetalas till angivet ombud inom fjorton dagar.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke:

Det tredimensionella märket i form av en saftflaska Ä Ansökan nr 2 193 753

Varor eller tjänster:

Varor i klass 32 (Saft på kryddbas)

Beslut som har överklagats till överklagandenämnden:

Granskarens beslut att avslå registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut:

Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Märket som ansökan avser har mer särskiljningsförmåga än den lägsta föreskrivna nivån.

—	Den berörda allmänheten kan skilja de varor som utpekas med denna förpackningsform från varor med annat kommersiellt ursprung.

—	Märket har ännu större särskiljningsförmåga med hänsyn till innehållet i flaskorna.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/67

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 22 januari 2004 av Mülhens GmbH & Co. KG

(mål T-28/04)

(2004/C 106/137)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på tyska

Mülhens GmbH & Co. KG, Köln (Tyskland) har den 22 januari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av T. Schulte-Beckhausen, Rechtsanwalt.

Även Mirco Cara, Trezzano Sul Naviglio, Milano (Italien) var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 20 november 2003 (ärende R 10/2003-1), och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:

Mirco Cara

Sökt gemenskapsvarumärke:

Figurmärket ”TOSKA LEATHER” för varor som ingår i klasserna 16, 18 och 25 (bland annat böcker, väskor samt kläder för herr, dam och barn i allmänhet)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Det tyska ordmärket ”TOSCA” för parfymer (bland annat ”Parfum””Eau de Toilette” och ”Eau de parfum pour Femmes”)

Invändningsenhetens beslut:

Invändningen ogillas i den mån den avser varor i klass 25, och återförvisas i övriga delar.

Grunder:

Invändningen på grundval av det välkända varumärke som åberopats i invändningsförfarandet är enligt artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1) grundad.

Det föreligger risk för förväxling mellan de båda varumärkena.

De varor som varumärkena avser liknar med säkerhet varandra.

Det välkända varumärket är ett känt märke i den mening som avses i artikel 8.5 i förordning (EG) nr 40/94.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 1994, s. 1, svensk specailutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/68

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 29 januari 2004 av Lichtwer Pharma AG

(mål T-32/04)

(2004/C 106/138)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på tyska

Lichtwer Pharma AG, Berlin, (Tyskland), har den 29 januari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökandebolaget företräds av advokaterna H. P. Kunz-Hallstein och R. Kunz-Hallstein.

Även Laboratoire L. Lafon S.A., Maisons-Alfort (Frankrike), var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökandebolaget yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara punkt 2 i det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 13 november 2003, varigenom sökandebolaget förpliktades att ersätta samtliga kostnader i samband med förfarandena vid invändningsenheten och överklagandenämnden,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandebolaget ansökte om registrering av ordmärket ”Lyco-A”, för varor som ingår i klasserna 5, 29 och 30 (ansökan nr 1 217 355). Bolaget Laboratoire L. Lafon S.A, som är innehavare av det franska ordmärket ”LYOC” för varor i klass 5, framställde en invändning mot registrering av detta varumärke. Laboratoire L. Lafon S.A framställde även ytterligare två invändningar på grundval av varumärkena ”LYCO PROTECT” och ”LYCO Q10”.

Invändningsenheten avslog genom beslut av den 30 oktober 2002 invändningen som framställts på grundval av varumärket ”LYOC” med motiveringen att det inte förelåg någon förväxlingsrisk. Samma dag biföll enheten invändningen som framställts på grundval av varumärket ”LYCO Q10”.

I december 2002 meddelade Laboratoire L. Lafon S.A harmoniseringsbyrån att bolaget avsåg att överklaga invändningsenhetens beslut beträffande varumärket ”LYOC”. Bolaget meddelade även att det inte avsåg att överklaga beslutet beträffande varumärket ”LYCO Q10”.

I det överklagade beslutet fastställde överklagandenämnden att överklagandeförfarandet hade förlorat sitt föremål, eftersom registreringsansökan avseende det aktuella varumärket slutgiltigt hade avslagits. I beslutet förpliktades vidare sökandebolaget att ersätta kostnaderna för såväl det föregående invändningsförfarandet som för överklagandeförfarandet.

Sökandebolaget anför till stöd för sin talan att ett uttalande om att man avser att inge ett överklagande endast ger uttryck för just en avsikt. Dessutom borde överklagandenämnden ha avvisat överklagandet med stöd av regel 49.1 i förordning (EG) nr 2868/95 (1) och förpliktat klaganden att ersätta förfarandekostnaderna.

Sökandebolaget gör vidare gällande att ett beslut om att bifalla en invändning inte kan medföra avslag på ansökan om varumärkesregistrering med verkan ex tunc, utan endast med verkan ex nunc, och att det framgår av beslutet att överklagandenämnden tolkade artikel 81.1 i rådets förordning (EG) nr 40/94 (2) på grundval av oriktiga kriterier. I detta avseende utgör beslutet ett åsidosättande av materiell rätt. Dessutom borde harmoniseringsbyrån i enlighet med reglerna 21 och 51 i förordning (EG) nr 2868/95 ha återbetalat hälften av invändningsavgiften och hela överklagandeavgiften till parterna.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/68

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 januari 2004 av Plus Warenhandelsgesellschaft mbH

(mål T-34/04)

(2004/C 106/139)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på: Tyska

Plus Warenhandelsgesellschaft mbH, Mülheim an der Ruhr (Tyskland), har den 28 januari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten B. Piepenbrink.

Även Joachim Bälz och Friedmar Hiller, Stuttgart (Tyskland), var parter i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 25 november 2003 (ärende R 620/2002-2) och upphäva registreringen av det anmälda varumärket ”Turkish Power” – nr 1 873 561,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:

Joachim Bälz och Friedmar Hiller

Sökt gemenskapsvarumärke:

Ordmärket ”Turkish Power”, för varor som ingår i klasserna 3, 25, 28, 32, 33 och 34 (bland annat tobak, rökartiklar, tändstickor) – Ansökan nr 1 873 561

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Sökanden (tidigare kallad Tengelmann Warenhandelsgesellschaft)

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Det tyska ordmärket ”POWER” för varor som ingår i klass 34 (bland annat tobak, rökartiklar, tändstickor)

Invändningsenhetens beslut:

Avslag på sökandens invändning

Överklagandenämndens beslut:

Avslag på sökandens överklagande

Grunder:

—	Överklagandenämnden har tillämpat artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 på ett rättsligt felaktigt sätt.

—	Det varumärke som invändningen avser har inte bara en normal särskiljningsförmåga i sig, utan dess särskiljningsförmåga stärks genom en omfattande användning som varumärke.

—	En förväxlingsrisk föreligger på grund av att de jämförda särdragen överensstämmer i kännetecknande delar.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/69

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 5 februari 2004 av Orsay GmbH

(mål T-39/04)

(2004/C 106/140)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på tyska

Orsay GmbH, Willstätt (Tyskland), har den 5 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökandebolaget företräds av advokaten D. von Schultz.

Även José Jiménez Arellano S.A., Madrid, var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökandebolaget yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 3 november 2003 i ärende R 394/2002-4 ochdet beslut som invändningsenheten vid harmoniseringsbyrån fattadeden 25 februari 2002 i ärende 405/2002, vilka innebar avslag på överklagandenr B 242 059 av beslutet att avslå ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 1 042 613 för klädesartiklar; stövlar, skor och tofflor; huvudbonader,

—	fastställa att registreringsansökan nr 1 042 613”O orsay” för klädesartiklar;stövlar, skor och tofflor; huvudbonader (klass 25) skall bifallas avharmoniseringsbyrån,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta kostnaderna för förfarandet vid invändningsenheten och överklagandenämnden samt vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:

Sökandebolaget

Sökt gemenskapsvarumärke:

Figurmärket ”O orsay”, för varor som ingår i klasserna 23, 24 och 25 (Garn, väv- och trikåtyger; sängkläder och bordsdukar, klädesartiklar; stövlar, skor och tofflor; huvudbonader ) - Ansökan nr 1 042 613

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

José Jiménez Arellano S.A.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Det spanska och portugisiska figurmärket ”D’ORSAY”, bland annat för varor som ingår i klass 25

Invändningsenhetens beslut:

Avslag på registreringsansökan för följande varor: klädesartiklar; stövlar, skor och tofflor; huvudbonader. I övrigt avslag på invändningen.

Överklagandenämndens beslut:

Avslag på sökandebolagets överklagande

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 8.1 i förordning (EG) nr 40/94.1

—	Eftersom det skall göras en jämförelse mellan kännetecknen ”O orsay” och ”D’ORSAY” föreligger ingen förväxlingsrisk på grund av ljudlikhet.

—	Det föreligger varken en visuell eller en associativ förväxlingsrisk.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/70

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 13 februari 2004 av Gela Sviluppo S.C.p.A. i likvidation

(mål T-65/04)

(2004/C 106/141)

Rättegångsspråk: italienska

Gela Sviluppo S.C.p.A. i likvidation har den 13 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Patrizio Menchetti, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut i meddelandet av den 16 december 2003, ref. 116515 Regio E2/JHR/rs D(2003) 621494 att avslå ansökan om utbetalning av det resterande beloppet för finansieringen av det globala stödet till Gela Sviluppo,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att begränsa finansieringen av det globala stödet till Gela Sviluppo, Sicilien 94–99 ERUF 98.05.26.001,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut i vilket föreskrivs en överföring från budgeten på 2 348 580,42 euro,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut som återges i debetnotan på ett belopp av 85 806,66 euro såsom ersättning för det överskott som har betalats ut,

—

om artikel 6.2 i Riktlinjer för finansiellt avslutande av de operativa åtgärderna (1994–1999) inom ramen för strukturfonderna, som antagits genom beslut (SEC) 1999/1316 av den 9 september 1999 skall anses utgöra en del av ett beslut i den mening som avses i artikel 249 EG, ogiltigförklara detta beslut,

—

fastställa kommissionens utomobligatoriska skadeståndskyldighet avseende den uteblivna slutliga utbetalningen för finansieringen av det globala stödet till Gela Sviluppo, Sicilien 94–99 ERUF 98.05.26.001, och förplikta kommissionen att erlägga skadestånd enligt artiklarna 235 EG och 288 EG motsvarande 2 348 580,42 euro jämte ränta, eller ett belopp som förstainstansrätten fastställer,

—

fastställa kommissionens kontraktsbrott och avtalsrättsliga ansvar enligt överenskommelsen av den 13 september 1999 mellan Gela Sviluppo och kommissionen, med deltagande av Regione Siciliana, ändrad den 31 maj 2002, fortfarande med deltagande av Regione Siciliana, fastställa att sökanden inte är skyldig kommissionen ett belopp på 85 806,66, förplikta kommissionen att uppfylla sina avtalsrättsliga skyldigheter avseende utbetalning av ett belopp på 2 262 777,76 euro eller att erlägga ett skadestånd på motsvarande belopp eller ett belopp som förstainstansrätten fastställer,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser kommissionens beslut att inte betala ut det resterande beloppet för finansieringen av det globala stödet till Gela Sviluppo, Sicilien 94–99 ERUF 98.05.26.001 och att återkräva det redan utbetalade beloppet på 85 806,66 euro.

Sökanden har anfört följande:

—	Kommissionen har inte angett en tillräcklig motivering avseende besluten att begränsa finansieringen och beslut (SEC) 1999/1316 av den 9 september 1999.

—

Kommissionen har åsidosatt den kontradiktoriska principen, eftersom den avslog sökandens begäran om att bli hörd, samt principen om skydd för berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen vid begränsningen av finansieringen och, slutligen åsidosatt väsentliga formföreskrifter vid antagandet av beslut (SEC) 1999/1316 av den 9 september 1999.

—	Kommissionen har tillämpat ett rättsstridigt beräkningssätt vid den slutliga redovisningen.

—	Kommissionen har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar på grund av att den har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om god förvaltningssed och bestämmelserna om förvaltningen av strukturfondernas finansiering.

—	Kommissionen har ett avtalsrättsligt skadeståndsansvar enligt överenskommelsen mellan kommissionen, Gela Sviluppo och Regione Sicilia, på grund av att den har åsidosatt artiklarna 1453, 1175 och 1375 i den italienska civillagen.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/71

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 20 februari 2004 av SGL Carbon A.G.

(mål T-68/04)

(2004/C 106/142)

Rättegångsspråk: tyska

SGL Carbon A.G., Wiesbaden (Tyskland), har den 20 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Martin Klusmann och Andreas von Bonin, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2003) 4457 slutligt av den 3 december 2003 i den del som avser den,

—	i andra hand skäligen nedsätta beloppet av de böter som ådömts den genom nämnda beslut,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom det omtvistade beslutet ådömt sökanden böter med 23 640 000 euro, för att den genom att delta i en rad avtal och konkurrensbegränsande samverkan inom branschen för kol- och grafitbaserade produkter för elektriska och mekaniska apparater har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53.1 i EES-avtalet.

Till stöd för sin talan har sökanden först och främst gjort gällande att utgångsbeloppet för böterna fastställts på ett felaktigt sätt som missgynnar den. Vidare har sökanden anfört att kommissionen underlåtit att beakta den övre gräns om 10 procent som fastställs i artikel 15.2 i förordning 17/62 (1), genom att flera skilda böter vilkas totala belopp överstiger 10 procent av koncernens omsättning har ådömts. Sökanden har också missgynnats genom den oberättigade tillämpningen av den övre gränsen på 10 procent till förmån för ett annat företag, som utgör del av en koncern tillsammans med ett tredje företag. Enligt sökanden har kommissionen dessutom tagit hänsyn till sökandens samarbete på ett otillräckligt sätt och därmed nedsatt böterna med ett för lågt belopp, samt beaktat önskemålet om en effektiv avskräckning på ett felaktigt sätt vid fastställelsen av böternas storlek. Sökanden har också hävdat att kommissionen felaktigt underlät att beakta att sökanden saknar betalningsförmåga när den fastställde bötesbeloppet. Slutligen har sökanden också kritiserat de genom det omtvistade beslutet fastställda dröjsmålsräntorna.

(1) Förordning nr 17: Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 1962, nr 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/71

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 20 februari 2004 av Schunk GmbH och Schunk Kohlenstofftechnik GmbH

(mål T-69/04)

(2004/C 106/143)

Rättegångsspråk: tyska

Schunk Gmbh, Thale (Tyskland), och Schunk Kohlenstofftechnik GmbH, Heuchelheim (Tyskland), har den 20 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Rainer Bechtold och Simon Hirsbrunner, båda i egenskap av ombud.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 december 2003 (ärende COMP/E-2/38.359 – kol- och grafitbaserade produkter för elektriska och mekaniska apparater),

—	i andra hand nedsätta beloppet av de böter som ådömts dem genom beslutet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom det omtvistade beslutet ådömt sökandena böter med 30 870 000 euro för att de genom att ha deltagit i en rad avtal och samordnade förfaranden inom branschen för kol- och grafitbaserade produkter för elektriska och mekaniska apparater har åsidosatt artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i EES-avtalet.

Som grund för sin talan har sökandena först och främst gjort gällande att kommissionen gjort en felaktig rättslig bedömning genom att anta att den första sökanden, Finansholdingbolaget Schunk GmbH, solidariskt ansvarar för de böter som ådömts dess dotterbolag, den andra sökanden Schunk Kohlenstofftechnik GmbH (SKT). Vidare har de anfört att det omtvistade beslutet baserar sig på en felaktig rättslig grund, eftersom artikel 15 i kommissionens förordning 17/62 (1) ger kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller böternas storlek och således inte är förenlig med exakthetsprincipen och med överordnad gemenskapsrätt. Dessutom har kommissionen missgynnat sökandena i förhållande till andra företag vid fastställelsen av de ådömda böternas storlek, bedömt böternas avskräckande verkan och sökandenas samarbete på ett felaktigt sätt samt underlåtit att ta hänsyn till väsentliga omständigheter.

(1) Förordning nr 17: Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 1962, nr 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/72

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 20 februari 2004 av Le Carbone Lorraine S.A.

(mål T-73/04)

(2004/C 106/144)

Rättegångsspråk: franska

Carbone Lorraine S.A, Paris, har den 20 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Antoine Winckler och Igor Simic, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 december 2003 i ärende COMP/38.359 i den del som avser Le Carbone Lorraine S.A.,

—	i andra hand ogiltigförklara eller nedsätta beloppet av de böter som ådömts den genom nämnda beslut,

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom det omtvistade beslutet ådömt sökanden böter med 43 050 000 euro för att den tillsammans med fem andra företag har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan inom området för kol- och grafitbaserade produkter för elektriska och mekaniska apparater.

Till stöd för sin talan har sökanden först och främst gjort gällande att kommissionen gjort en felaktig rättslig bedömning genom att den inte har avgränsat de relevanta marknaderna för de aktuella produkterna. Sökanden har även gjort gällande att proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts vad gäller fastställandet av utgångsbeloppet för de ifrågavarande böterna. Kommissionen har även åsidosatt rättssäkerhetsprincipen genom att höja utgångsbeloppet med 105 procent på grund av överträdelsens varaktighet. Sökanden har även kritiserat kommissionen för att den inte har beaktat förmildrande omständigheter som talar till dess fördel och för att den inte har beviljat den den maximala föreskrivna nedsättningen på grund av att den påstår sig ha deltagit i utredningen. Kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen genom att inte bevilja sökanden nedsättning av böterna med hänsyn till den inverkan som en serie av mycket betungande böter som ådömts den inom samma verksamhetsområde har, samtidigt som den beviljat ett annat berört företag en sådan nedsättning av nämnda skäl.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/72

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 17 februari 2004 av Arch Chemicals, Inc. och Arch Timber Protection Limited

(mål T-75/04)

(2004/C 106/145)

Rättegångsspråk: engelska

Arch Chemicals, Inc., Norwalk, Connecticut (USA), och Arch Timber Protection Limited, Castleford (Förenade kungariket), har den 17 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna K. Van Maldegem och C. Mereu.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 3 (och bilaga II), artikel 4.2, artikel 5.3, artikel 10.2 andra stycket, artikel 11.3, artikel 13 och artikel 14.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 av den 4 november 2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, och om ändring av förordning (EG) nr 1896/2000,

—	fastställa att artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden är rättsstridiga och att de inte skall tillämpas på sökanden,

—	fastställa att artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter är rättsstridig och att den inte skall tillämpas på sökanden,

—	förplikta svaranden att ersätta sökanden med det provisoriska beloppet 1 euro för skador som orsakats på grund av att den omstridda åtgärden vidtagits och trätt i kraft, samt tillämplig ränta, i väntan på att det exakta beloppet skall beräknas och fastställas,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena tillverkar verksamma biocidämnen och biocidprodukter, nämligen pesticider som inte är avsedda för jordbruk som innehåller dessa verksamma ämnen. Sökandena har försäljningstillstånd i flera medlemsstater och många av deras produkter åtnjuter immaterialrättsligt skydd.

I enlighet med direktiv 98/8/EG (1) och kommissionsförordning (EG) nr 1896/2000 (2) anmälde sökandena sina verksamma ämnen och produkttyper och blev därför deltagare i granskningsprogrammet i den mening som avses i kommissionsförordning (EG) nr 2032/2003 (3). Enligt reglerna för den andra fasen av granskningsprogrammet är sökandena tvungna att utveckla kostsamma skyddade data, såsom vetenskapliga studier och riskbedömningar, och ge in dessa data till den medlemsstat som utsetts till rapporterande medlemsstat. Sökandena begär att artikel 4.2 i förordning nr 2032/2003 skall ogiltigförklaras, för att det inte i den artikeln föreskrivs något slutdatum för andra företag än deltagarna att sälja biocidprodukter som anmälts av deltagarna och som förekommer på listan i bilaga II till förordningen. Vidare anges inte, enligt sökandena, sökandenas namn som deltagare för de verksamma ämnen och produkttyper som de har anmält i artikel 3.2 och bilaga II till förordning nr 2032/2003. Sökandena vill även att artikel 5.3 i förordning nr 2032/2003 och skäl nr 10 till denna förordning skall ogiltigförklaras, då företag som inte är deltagare genom dessa bestämmelser tillåts att ansöka om att ett verksamt ämne eller en produkttyp inkluderas på mer fördelaktiga villkor. Sökandena ifrågasätter även artikel 10.2 andra stycket i förordning nr 2032/2003 då den rapporterande medlemsstaten genom denna bestämmelse tillåts att beakta ytterligare information som andra har givit in. Sökandena protesterar också mot att svaranden genom artikel 11.3 och skäl nr 18 tillåts att ensidigt utföra en jämförande utvärdering av verksamma ämnen och produkttyper innan granskningen avslutas. Artikel 13 och skäl nr 20 ifrågasätts av sökandena för att svaranden tillåts att tillfälligt avbryta eller avbryta granskningen på grundval av ett förslag som givits in i enlighet med direktiv 76/769/EEG (4). Detta medför att en slumpmässig utvärdering föredras framför den sektorsspecifika riskbedömning som skall göras enligt direktiv 98/8/EG rörande utsläppande av biocidprodukter på marknaden. Avslutningsvis begär sökanden att artikel 14.2 skall ogiltigförklaras på den grunden att anmälningsreglerna i förordning nr 1896/2000 ändras retroaktivt och utan tillräcklig motivering, vilket således innebär en förändring av en avgörande faktor för sökandenas deltagande i granskningsprogrammet.

Till stöd för sin talan gör sökandena gällande att svaranden har missbrukat sina befogenheter enligt direktiv 98/8/EG genom att tillämpa direktivet på ett sätt som går utöver direktivets ordalydelse och ändrar sökandens rättigheter och förväntningar. Sökandena hävdar vidare att svaranden inte hade någon befogenhet att i förordning nr 2032/2000 införa de omtvistade bestämmelserna utan att samråda med Europaparlamentet och rådet. Enligt sökandena skulle direktiv 98/8/EG ha modifierats för att föra in dessa bestämmelser.

Sökandena gör även gällande att svaranden åsidosatt EG-fördraget och gemenskapsrättsliga principer, såsom fördragsbestämmelserna om sund konkurrens, principerna om konkurrens utan snedvridning, rätt till egendom, näringsfrihet och slutligen principen om företräde för internationella avtal, särskilt skyddet av immaterialrättigheter enligt TRIPs-avtalet.

Som stöd för sin talan gör sökandena även gällande att artikel 6.2 i förordning nr 1896/2000 och artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i direktiv 98/8/EG är rättsstridiga.

Sökandena anför att artikel 6.2 i förordning nr 1896/2000 utgör grunden för de ifrågasatta artiklarna 3 och 4.2 i förordning nr 2032/2003, liksom för dess bilaga, och att det i denna artikel fastslås att anmälda verksamma ämnen eller produkttyper kan säljas fritt av vilket annat företag som helst, som varken har tillgång till sökandens skyddade data eller har utvecklat likvärdiga data. Sökandena hävdar att det i artikel 6.2 i förordning nr 1896/2000 inte tas hänsyn till bestämmelserna om dataskydd i direktiv 98/8/EG och att svaranden missbrukat sin makt och saknar befogenhet att anta den artikeln.

Sökandena anför vidare att artiklarna 9 a, 10.3 och 11 i direktiv 98/8/EG hänger samman med den ifrågasatta artikel 3 i förordning nr 2032/2003 och dess ifrågasatta bilaga II. Enligt sökandena är artikel 9 a i direktiv 98/8/EG rättsstridig, eftersom det genom denna bestämmelse görs en diskriminering mellan verksamma ämnen som fanns på marknaden före den 14 maj 2000 och verksamma ämnen som inte fanns på marknaden vid det datumet, vilket snedvrider konkurrensen. Vidare hävdar sökandena att artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i direktiv 98/8/EG är oförenliga med andra bestämmelser i det direktivet. Särskilt för att det inte genom dessa bestämmelser, i strid med artiklarna 12 och 27 i direktiv 98/8/EG, upprättas en transparent förbindelse mellan sökandena och de verksamma ämnen eller produkttyper som de har anmält. Avslutningsvis gör sökandena gällande att artikel 16.1 i direktiv 98/8/EG skall förklaras vara rättsstridig, så att medlemstaterna inte längre skall tillåtas att fortsätta att tillämpa sin tidigare lagstiftning för bibehållande av registreringar av biocidprodukter som inte har stöd av en anmälan på gemenskapsnivå.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (EGT L 123, s. 1)

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter (EGT L228, s. 6)

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 av den 4 november 2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, och om ändring av förordning (EG) nr 1896/2000 (EGT L 307, s. 1)

(4) Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 262, s. 201; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 229)

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/74

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 februari 2004 av Bactria Industriehygiene-Service Verwaltungs GmbH

(mål T-76/04)

(2004/C 106/146)

Rättegångsspråk: engelska

Bactria Industriehygiene-Service Verwaltungs GmbH, Kirchheimboladen (Tyskland), har den 17 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna K. Van Maldegem och Claudio Mereu.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

—	fastställa att artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden är rättsstridiga och att de inte skall tillämpas på sökanden,

—	fastställa att artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter är rättsstridig och att den inte skall tillämpas på sökanden,

—	förplikta svaranden att ersätta sökanden med det provisoriska beloppet 1 euro för skador som orsakats på grund av att den omstridda åtgärden vidtagits och trätt i kraft, samt tillämplig ränta, i väntan på att det exakta beloppet skall beräknas och fastställas,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar samma grunder och huvudargument som de som åberopas i mål T-75/04.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/75

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 februari 2004 av Rhodia Consumer Specialties Limited

(mål T-77/04)

(2004/C 106/147)

Rättegångsspråk: engelska

Rhodia Consumer Specialties Limited, Watford (Förenade kungariket) har den 17 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna K. Van Maldegem och C. Mereu.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artiklarna 3 (och bilaga II), 4.2, 5.3, 10.2 andra stycket, 11.3, 13 och 14.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 av den 4 november 2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, och om ändring av förordning (EG) nr 1896/2000,

—	fastställa att artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i Europaparlamentet och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden är rättsstridiga och inte tillämpliga i förhållande till sökanden,

—	fastställa att artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter är rättsstridig och inte tillämplig i förhållande till sökanden,

—	förplikta svarande att till sökanden erlägga den provisoriska summan av en euro som ersättning för den skada som sökanden åsamkats till följd av antagandet och ikraftträdandet av den ifrågasatta bestämmelsen, jämte tillämplig ränta i avvaktan på att den exakta summa som skall erläggas fastställs,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar samma grunder och argument som sökanden i mål T-75/04.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/75

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 februari 2004 av Sumitomo Chemical (UK) PLC

(mål T-78/04)

(2004/C 106/148)

Rättegångsspråk: engelska

Sumitomo Chemical (UK) PLC, London (Förenade kungariket) har den 17 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna K. Van Maldegem och C. Mereu.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

—	fastställa att artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i Europaparlamentet och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden är rättsstridiga och inte tillämpliga i förhållande till sökanden,

—	fastställa att artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter är rättsstridig och inte tillämplig i förhållande till sökanden,

—	förplikta svarande att till sökanden erlägga den provisoriska summan av en euro som ersättning för den skada som sökanden åsamkats till följd av antagandet och ikraftträdandet av den ifrågasatta bestämmelsen, jämte tillämplig ränta i avvaktan på att den exakta summa som skall erläggas fastställs,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar samma grunder och argument som sökanden i mål T-75/04.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/76

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 februari 2004 av Troy Chemical Company BV

(mål T-79/04)

(2004/C 106/149)

Rättegångsspråk: engelska

Troy Chemical Company BV, Maassluis (Nederländerna) har den 17 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna K. Van Maldegem och C. Mereu.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

—	fastställa att artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i Europaparlamentet och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden är rättsstridiga och inte tillämpliga i förhållande till sökanden,

—	fastställa att artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter är rättsstridig och inte tillämplig i förhållande till sökanden,

—	förplikta svarande att till sökanden erlägga den provisoriska summan av en euro som ersättning för den skada som sökanden åsamkats till följd av antagandet och ikraftträdandet av den ifrågasatta bestämmelsen, jämte tillämplig ränta i avvaktan på att den exakta summa som skall erläggas fastställs,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar samma grunder och argument som sökanden i mål T-75/04.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/76

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 21 februari 2004 av Bouygues S.A. och Bouygues Télécom

(mål T-81/04)

(2004/C 106/150)

Rättegångsspråk: franska

Bouygues S.A., Paris, och Bouygues Télécom, Boulogne Billancout (Frankrike) har den 21 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Bernard Amory och Alexandre Verheyden.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	fastställa att kommissionen har gjort sig skyldig till rättsstridig passivitet genom att underlåta att ta ställning inom två månader från anmodan av den 12 november 2003,

—	i andra hand ogiltigförklara kommissionens ställningstagande från den 11 december 2003 och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Föremål för förevarande talan är det klagomål som sökandeföretagen framställt hos svaranden angående bland annat det stöd som franska staten beviljat ORANGE FRANCE och SFR genom den retroaktiva sänkningen av avgiften på 4 995 miljarder euro som båda dessa operatörer var skyldiga att betala för en UMTS-licens (”Universal Mobile Telecommunications System”) som utfärdades åt dem den 15 juni 2001. I övrigt gäller sökandens klagomål

—	tillhandahållandet av FRANCE TELECOMs byråer med exklusiv rätt till förmån för ORANGE FRANCE,

—	undantagen från bolagsskatt som tillämpas på FRANCE TELECOM,

—	de lättnader beträffande betalningar som avser ålderspensioner och befrielse från avgifter för arbetslöshetsförsäkring som FRANCE TELECOM åtnjuter,

—	de franska bestämmelserna om samhällsomfattande tjänster,

—	behandlingen av vinstutdelning från FRANCE TELECOM och

—	de finansiella stöd som FRANCE TELECOM beviljats.

Beträffande passivitetstalan gör sökandena gällande att kommissionen ännu inte har tagit ställning till anmärkningen om UMTS, som utgjorde föremålet för anmodan, och att skrivelsen från den 11 december 2003 som kommissionen skickat dem som svar på deras anmodan inte kan utgöra ett ställningstagande i den mening som avses i artikel 232 i EG-fördraget. Denna skrivelse inskränker sig till att understryka att prövningen av huruvida åtgärderna möjligen omfattar statligt stöd till förmån för FRANCE TELECOM utgör en av kommissionens prioriteringar, utan att uttala sig om huruvida kommissionen delade sökandens uppfattning i sak. Följaktligen kan, med hänsyn till de luckor som finns i motiveringen, denna skrivelse inte tolkas som att passiviteten avslutats.

Beträffande talan om ogiltighetsförklaring, som sökandena i andra hand väckt beträffande beslutet av den 11 december 2003 om avslag på klagomålet har sökanden åberopat följande tre grunder:

—	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

—	Uppenbart felaktig bedömning av artikel 87 och följande i EG-fördraget i den mån den retroaktiva sänkningen av UMTS-avgiften, som ORANGE FRANCE och SFR ursprungligen hade åtagit sig att erlägga, uppfyller samtliga villkor för att utgöra statligt stöd.

—	Åsidosättande av de förfaranderegler som föreskrivs i artikel 88.3 i EG-fördraget genom att kommissionen felaktigt, med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet, beslutat att inte inleda förfarandet för prövning som föreskrivs i denna bestämmelse.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/77

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 20 februari 2004 av Axiom Medical, Inc.

(mål T-84/04)

(2004/C 106/151)

Rättegångsspråk: tyska

Axiom Medical, Inc., Rancho Dominguez (USA) har den 20 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten R. Köbbing.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 17 december 2004 (ärende R 0193/2002-1),

—	i andra hand upphäva ovannämnda beslut i ärende R 0193/2002-1 såvitt avser varor i klass 10,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Sökanden
Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”ATRAUM”, för varor som ingår i klasserna 5 (förbandsmaterial m.m.) och 10 (medicinska apparater och instrument Ä Ansökan nr 11405588
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Paul Hartmann Aktiengesellschaft
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Det nationella och internationella märket ”Atrauman” för varor i klass 5
Överklagandenämndens beslut:	Överklagandet avslås
Invändningsenhetens beslut:	Ansökan avslås
Grunder:	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/78

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 1 mars 2004 av Guido Starck

(mål T-85/04)

(2004/C 106/152)

Rättegångsspråk: tyska

Guido Starck, Wasserliesch (Tyskland) har den 1 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av J. Mosar, Rechtsanwalt.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara betygsförfarandet för år 2001–2002 vad beträffar sökanden,

—	ogiltigförklara den bedömningsrapport (REC/CDR) som upprättats för honom samt ställningstagandet av hans tidigare överordnade och ledningens beslut (R/432/03) av den 24.11.2003, för perioden 01.07.2001–31.12.2002, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att hans betyg kommer att lagras i elektronisk form i kommissionens nya datasystem för personalärenden. Detta innebär att en parallell personalakt kommer att upprättas vilket strider mot artikel 26 i tjänsteföreskrifterna. Användningen av det nya datasystemet strider också mot kravet på skriftlighet i artikel 25 i tjänsteföreskrifterna.

Sökanden anför vidare att betygsförfarandet strider mot artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, artikel 8 i kommissionens beslut av den 26.04.2002 om antagande av allmänna genomförandebestämmelser för artikel 43, likhetsprincipen, diskrimineringsförbudet, motiveringsskyldigheten och förbudet mot godtyckliga åtgärder. Genom det ifrågasatta betygssystemet, inklusive vad som förevarit i sökandens klagomål avseende betygssättningen, åsidosätts också kravet på skydd för berättigade förväntningar, regeln om att den som har stiftat en lag själv måste följa den, kommissionens omsorgsplikt för sina anställda, rätten att bli hörd och principen om god förvaltningssed.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/78

Talan mot Europaparlamentet väckt den 1 mars 2004 av Milagros Irene Arranz Benítez.

(mål T-87/04)

(2004/C 106/153)

Rättegångsspråk: franska

Milagros Irene Arranz Benítez har den 1 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europaparlamentet. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal, delgivningsadress: Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som chefen för Europaparlamentets avdelning ”individuella förmåner” fattade den 15 april 2003,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I den ifrågasatta rättsakten bestämde sig parlamentet för att endast beakta två av sökandenas fyra barn vid uträkningen av skatteavdraget enligt artikel 3 i förordning 260/68 (1) och sökandens utlandstillägg. Beslutet motiverades med att sökanden i praktiken delar på försörjningen med sin exmake, som i likhet med sökanden är tjänsteman och åtnjuter samma förmåner. Sökanden har invänt mot beslutet med hänvisning till att hon ensam försörjer barnen eftersom det månatliga bidraget per barn från exmaken understiger den nivå som fastställts i beslut nr 188/89 av administrationernas chefer i kollegium och, i vilket fall som helst, inte är av sådan betydelse att barnen kan anses försöjas av sin far, med hänsyn till dennes lönegrad och placering utom gemenskapen.

(1) Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (EGT L 56, 04.03.1968, s. 8; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 45).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/79

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 3 mars 2004 av Marie Tzirani

(mål T-88/04)

(2004/C 106/154)

Rättegångsspråk: franska

Marie Tzirani, Bryssel, har den 3 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Eric Boigelot, avocat, i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 23 maj 2003 att avslå sökandes ansökan om tjänsten i löneklass A2 som direktör för direktion ADMIN.C ”Socialpolitik, personal i Luxemburg, hälsa och hygien”,

—	ogiltigförklara beslutet att utse en annan tjänsteman till nämnda tjänst,

—	ogiltigförklara, i den mån det är nödvändigt, det underförstådda beslutet att avslå sökandens klagomål, vilket ingavs den 7 augusti 2003 och registrerades under referensnummer R/461/03,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökanden gjort gällande att artiklarna 7, 14, 25.2, 29.1 a och 45 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts, att reglerna om utnämning av tjänstemän i lönegraderna A1 och A2 har åsidosatts, att maktmissbruk skett samt att allmänna rättsprinciper, såsom legalitetsprincipen, principen om möjlighet att göra karriär, likabehandlingsprincipen samt slutligen de principer som innebär en förpliktelse för tillsättningsmyndigheten att endast fatta beslut på grundval av skäl som är lagliga, det vill säga skäl som är relevanta och som inte hänger samman med en uppenbart felaktig bedömning, har åsidosatts.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/80

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 3 mars 2004 av Alexander Just

(mål T-91/04)

(2004/C 106/156)

Rättegångsspråk: tyska

Alexander Just, Hoeilaart (Belgien), har den 3 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten G. Lebitsch.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet som fattats av uttagningskommittén för uttagningsprov KOM/A/2/02 den 22 april 2003 enligt vilket sökanden inte gavs tillträde till efterföljande delar i uttagningsprovet på grundval av resultatet i det första delprovet,

—	ogiltigförklara beslutet som fattats av tillsättningsmyndigheten avseende sökandens klagomål av den 17 juli 2003 enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har deltagit i det första delprovet i uttagningsprov KOM/A/2/02 för att upprätta en reservlista för biträdande handläggare inom området miljö. Uttagningskommittén fastställde att hans totala resultat från samtliga delprov inte räckte för att han skulle ges tillträde till efterföljande delar i uttagningsprovet. Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att vissa av frågorna i delprov a var felaktiga. Om dessa frågor hade ogiltigförklarats, hade sökanden erhållit tillräckligt antal poäng för att få tillträde till efterföljande delprov.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/80

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 4 mars 2004 av Theodoros Kallianos

(mål T-93/04)

(2004/C 106/157)

Rättegångsspråk: franska

Theodoros Kallianos, Kraainem (Belgien), har den 4 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Guy Archambeau, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 2 december 2003, som meddelades till följd av sökandens klagomål nr R/335/03 av den 2 juli 2003,

—

anmoda kommissionen att till sökanden återbetala samtliga utbetalningar och avdrag som kommissionen, utan att ha rätt därtill, har gjort från sökandens lön sedan den 8 mars 1999, då förstainstansrätten i Aten meddelade dom om skilsmässa, inbegripet indexeringen av det grundlösa underhållsbidraget, vilken beslutades ensidigt av kommissionen (PMO) den 18 september 2002, eller åtminstone efter den 7 juli 2003, då den grekiska kassationsdomstolen meddelade dom i mål nr 203/2003, vilket kommissionen kände till,

—	förplikta kommissionen att till sökanden betala skadestånd med 20 procent avdet ovan yrkade beloppet för ideell och ekonomisk skada samtförmögenhetsskada, inklusive advokatkostnader,

—	förplikta kommissionen att ersätta kostnaderna för delgivningsförfarandet,inklusive kostnaderna för översättning av de grekiska domarna till franska(dessa handlingar har redan ställts till kommissionens förfogande), vilkauppgår till 1 500 euro,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Sökanden är tjänsteman vid kommissionen. Till följd av ett beslut meddelat av Tribunal de Première Instance de Bruxelles, varigenom det fastställdes att sökanden skall betala underhållsbidrag till sin före detta maka, gjorde de behöriga avdelningarna vid kommissionen avdrag från sökandens lön. Sökanden bestrider med sin talan dessa avdrag och gör till stöd härför gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av faktiska omständigheter. Vidare gör sökanden gällande att kommissionen saknar en exekutionstitel för att göra de nämnda avdragen och att förordning nr 1347/2000 (1) har åsidosatts.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn, EGT L 160, 30.6.2000, s. 19.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/81

Talan mot Europeiska kommissionen, väckt den 27 februari 2004 av Europeiska miljöbyrån, PAN-Europe, Internationella Unionen för Livsmedels-, Njutningsmedels- och Lantarbetareförbund samt förbund inom hotell- och restaurangbranschen (IUL), the European Federation of Trade Unions in the Food Agricultural and Tourism Sectors and Allied Branches (EFFAT), Stichting Natuur en Milieu och Svenska Naturskyddsföreningen.

(mål T-94/04)

(2004/C 106/158)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska miljöbyrån, Bryssel (Belgien), PAN-Europe, London (Storbritannien), Internationella Unionen för Livsmedels-, Njutningsmedels- och Lantarbetareförbund samt förbund inom hotell- och restaurangbranschen (IUL), Genève (Schweiz), the European Federation of Trade Unions in the Food Agricultural and Tourism Sectors and Allied Branches (EFFAT), Bryssel (Belgien), Stichting Natuur en Milieu, Utrecht (Nederländerna) och Svenska Naturskyddsföreningen, Stockholm (Sverige) har den 27 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna P. van den Biesen och B. Arentz.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens direktiv 2003/112/EG och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den omtvistade rättsakten, kommissionens direktiv 2003/112 (1), ändrade rådets direktiv 91/414/EEG (2) genom att föra in en herbicid vid namn paraquat i bilaga I till direktiv 91/414. I artikel 4 i direktiv 91/414 anges att endast växtskyddsmedel som innehåller ämnen som finns upptagna i bilaga I kan godkännas av medlemsstaterna. På så sätt blir konsekvensen av den omtvistade rättsakten att medlemsstaterna i framtiden kommer att vara tvungna att godkänna växtskyddsmedel som innehåller paraquat.

Sökandena begär att förstainstansrätten ogiltigförklarar direktivet och påstår att kommissionens antagande av direktivet strider såväl mot direktiv 91/414 som mot den försiktighetsprincip i frågor som gäller miljöpolitik som föreskrivs i artikel 174.2 i EG-fördraget. Vidare gör de gällande att direktivet även strider mot direktiv 79/409 (3), eftersom det inte tar hänsyn till effekterna av paraquat på fåglar.

(1) Kommissionens direktiv 2003/112 EG av den 1 december 2003 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att föra in paraquat som verksamt ämne, (EGT L 321, 6.12.2003, s. 32).

(2) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, (EGT L 230, 19.8.1991 s. 1).

(3) Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 24.04.1979, s.1)

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/81

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 8 mars 2004 av Luciano Lavagnoli

(Mål T-95/04)

(2004/C 106/159)

Rättegångspråk: franska

Luciano Lavagnoli, Berchem (Luxemburg) har den 8 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Gilles Bounéou och Frédéric Frabett med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara betygsättningen för perioden år 1999-2001 såvitt avser sökanden

—	i andra hand ogiltigförklara betygsrapporten för sökanden för perioden den 1 juli 1999 till den 30 juni 2001 samt tillhörande förberedande handlingarna till denna rapport.

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens kostnader, rättegångskostnader och ombudsarvode.

Grunder och huvudargument:

Sökanden har invänt mot tillsättningsmyndighetens beslut om upprättande av betygsrapport för perioden 1999-2001.

Till stöd för sina yrkande har sökanden gjort gällande

—	ett åsidosättande av de allmänna tillämpningsbestämmelserna till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och av principerna om icke-diskriminering och om god förvaltningssed,

—	åsidosättande av ramavtalet från 1974 undertecknat av fackföreningen ”Action & Défense”, vars generalsekreterare under den aktuella perioden var sökanden och ett åsidosättande av artikel 24 a i tjänsteföreskrifterna samt en inskränkning i föreningsfriheten,

—	åsidosättande av protokollet undertecknat den 18 maj 1998 mellan kommissionen och OSP,

—	åsidosättande av principerna om förbud mot godtyckliga förfaranden och om motiveringsskyldighet samt maktmissbruk,

—	åsidosättande av principen om berättigade förväntningar,

—	åsidosättande av omsorgsprincipen.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/82

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 5 mars 2004 av Michael Cwik

(mål T-96/04)

(2004/C 106/160)

Rättegångsspråk: franska

Michael Cwik har den 5 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Nicolas Lhoëst, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara generaldirektörens för generaldirektoratet för ekonomi och finans beslut av den 24 april, genom vilket sökandens betygsrapport för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002 bekräftas utan ändring,

—	ogiltigförklara, om så skulle vara nödvändight, kommissionens beslut av den 19 november 2003 i vilket sökandens klagomål avslagits (R/383/03),

—	förplikta svaranden att utge ett symboliskt skadestånd om 1 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Sökanden har till stöd för sin talan gjort gällande att det nya systemet för bedömning av tjänstemän är rättstridigt, eftersom det i detta föreskrivs att den som utför bedömningen på en rad punkter måste kompensera fördelaktiga bedömningar med mindre fördelaktiga sådana. Detta medför att en diskriminering av tjänstemän uppkommer till följd av det begränsade antalet poäng som finns att tillgå inom en tjänstegren. Sökanden har vidare gjort gällande att det skett en uppenbar felbedömning, och att den ifrågavarande betygsrapporten utgör ett ofredande av honom.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/83

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 15 mars 2004 av S.I.M.S.A. srl m.fl.

(mål T-98/04)

(2004/C 106/162)

Rättegångsspråk: italienska

S.I.M.S.A. srl m.fl. har den 15 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Michele Arcangelo Calabrese.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet, i den del det innebär att sökandena förbjuds att i det första ansökningsförfarandet som hålls med stöd av bestämmelserna om statligt stöd nr N 715/99 på nytt framställa de ansökningar som inlämnats i samband med det nästsista ansökningsförfarandet som organiserats med stöd av de tidigare bestämmelserna, och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser ogiltigförklaring av beslutet daterat den 12 juli 2000, genom vilket kommissionen utan att göra några invändningar gav tillstånd till en ordning för statligt stöd nr N 715/99, dock endast i den del det innebär att sökanden förbjuds att på nytt framställa de ansökningar som inlämnats i samband med det tredje ansökningsförfarandet som organiserats med stöd av de tidigare bestämmelserna.

Sökandena har till stöd för sin talan åberopat följande grunder:

—

Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, genom att kommissionen dels har underlåtit att inleda ett formellt undersökningsförfarande, dels har åsidosatt den i artikel 253 föreskrivna motiveringsskyldigheten. Andra väsentliga formföreskrifter som har åsidosatts är artiklarna 9, 18 och 19 i förordning (EG) nr 659/99.

—

Uppenbart felaktig bedömning, genom att kommissionen har ansett att det förhållandet att tillståndet till den tidigare ordningen (som, såvitt här är relevant, borde ha ansetts som fortfarande gällande) upphört att gälla innebar att alla under den tidigare giltighetstiden legitimt förvärvade rättigheter avseende möjligheten att lämna in nya ansökningar bortfallit.

—

Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar och av principen om rättssäkerhet och om stabilitet i rättsförhållanden, genom att kommissionen omprövat huruvida en stödordning som redan meddelats tillstånd är förenlig med fördraget, och genom att kommissionen påverkat rättsförhållanden som kunde betecknas såsom rättigheter, vid vilkas tillkomst kommissionen inte hade framfört någon som helst invändning.

Sökandena har slutligen gjort gällande att kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen samt deras rätt till försvar.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/83

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 11 mars 2004 av Massimo Giannini

(mål T-100/04)

(2004/C 106/163)

Rättegångsspråk: franska

Massimo Giannini, Bryssel, har den 11 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Georges Vandersanden och Laure Levi.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet, fattat av uttagningskommittén i uttagningsprovet KOM/A9/01, att inte föra upp sökandens namn på förteckningen över godkända sökande från detta uttagningsprov,

—

tilldöma honom skadestånd för ekonomisk skada beräknad till, å ena sidan skillnaden mellan arbetslöshetsbidrag uppburet tiden efter att kontraktet om tillfällig anställning upphört, och lönen för tjänstemän i lönegrad A7, löneklass 4, och å den andra, för perioden efter arbetslösheten med ett belopp som motsvarar lönen för tjänstemän i lönegrad A7, löneklass 5,

—	tilldöma honom skadestånd för ideell skada, beräknad till 1 euro och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Föremål för förevarande talan är ett uteslutande av sökanden från förteckningen över godkända sökande från uttagningsprov KOM/A/9/01 som syftar till att tillsätta en reserv för rekrytering av handläggare (tjänsteklass A7/A6) inom områdena för ekonomi och statistik.

Som stöd för sina yrkanden åberopar sökanden för det första åsidosättande av artiklarna 4, 27, 29, 30 och 31 och bilaga III i tjänsteföreskrifterna, åsidosättande av tjänstens intresse såväl som åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov, av omsorgsplikten och av artikel 1 i beslut 2002/621/EG fattat av generalsekreterarna vid gemenskapernas institutioner på grund av att två av dem uppförts på förteckningen över godkända sökanden är tjänstemän som redan tillhör tjänsteklassen A7/A6 och som dessutom var anställda som ekonomer i denna tjänsteklass.

Han gör vidare gällande

—	åsidosättande av principen om icke-diskriminering, i den mån bland annat uttagningskommittén inte tillämpat bedömningskriterierna på ett konsekvent sätt och i den mån sökanden inte kunnat åtnjuta samma villkor som de övriga kandidaterna,

—	förekomsten av en uppenbart felaktig bedömning i det förevarande fallet och

—	åsidosättande av principen om god förvaltning och åsidosättande av artikel 30 i tjänsteföreskrifterna samt artikel 3 i bilaga III till dessa, eftersom uttagningskommittén inte hade de kvalifikationer som krävdes för att kunna bedöma proven objektivt.

Sökanden åberopar även en oegentlighet i förfarandet, ett maktmissbruk och en brist på behörighet, såväl som ett åsidosättande av principen om förbud mot retroaktiv tillämpning.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/84

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 8 mars 2004 av David Cornwell

(mål T-102/04)

(2004/C 106/165)

Rättegångsspråk: franska

David Cornwell, bosatt i Kraainem (Belgien) har den 8 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet dels i den del sökandens placering i lönegrad och löneklass ändras och fastställs till lönegrad A4, löneklass 4, från den 1 augusti 2000 och till lönegrad A4, löneklass 5, från den 16 mars 2003, dels, i den del det begränsar de ekonomiska följderna till den 5 oktober 1995, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör en invändning mot tillsättningsmyndighetens beslut av den 14 april 2003 som ändrar hans anställningsplacering och fastställer den till lönegrad A5, löneklass 3, från den 1 maj 1992, som ändrar och fastställer hans framtida placering till lönegrad A4, löneklass 4, från den 1 augusti 2000 och till lönegrad A4, löneklass 5, från den 16 mars 2003, och som begränsar de ekonomiska följderna till den 5 oktober 1995.

De grunder och huvudargument som åberopats är likartade med dem som åberopats i mål T-402/03, Katalagarianakis mot kommissionen (EUT C 35, 2004, s. 17).

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/85

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 15 mars 2004 av Peter Ritzmann

(mål T-103/04)

(2004/C 106/166)

Rättegångsspråk: franska

Peter Ritzmann, Trier (Tyskland), har den 15 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet att minska antalet meritpoäng som tilldelats sökanden för utvärderingsperioden 2001–2002, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden påbörjade sin tjänstgöring vid kommissionen som tillfälligt anställd och han anställdes därefter som tjänsteman under övergångsperioden för utvärdering åren 2001–2002.

Enligt sökanden tilldelades han ett antal meritpoäng av betygssättarna och hans tjänstgöringstid beaktades från och med den dag när han erhöll sin tillfälliga anställning. Trots detta beslutade kommissionen att väsentligt minska hans meritpoäng och att endast beakta hans meriter i egenskap av tjänsteman.

Sökanden har till stöd för sin talan åberopat följande omständigheter:

—	Åsidosättande av artiklarna 43 och 45 i de allmänna bestämmelserna om genomförandet av dessa artiklar.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och ickediskriminering.

—	Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/85

Talan mot Europeiska unionens råd, väckt den 15 mars 2004 av Aluminium Silicon Mill Products GmbH

(mål T-107/04)

(2004/C 106/168)

Rättegångsspråk: engelska

Aluminium Silicon Mill Products GmbH, Zug (Schweiz), har den 15 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska unionens råd Sökanden företräds av advokaterna A. Willems och L. Ruessmann.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 2229/2003 i den del det däri föreskrivs att tullar skall erläggas på export från SKU och ZAO Kremny,

—	förplikta rådet att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom den ifrågasatta rättsakten, rådets förordning (EG) nr 2229/2003 (1) infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av kisel med ursprung i Ryssland. Bland annat infördes härigenom en tull på 22.7 % på kisel från två relaterade ryska tillverkade; SUAL-Kremny-Ural och ZAO Kremny. Sökanden importerar kisel från dessa två tillverkare och säljer det till kunder i Europeiska gemenskapen. På denna grund begär sökanden att den ifrågasatta rättsakten skall ogiltigförklaras.

Till stöd för sin ansökan hävdar sökanden att rådet har gjort en uppenbart felaktig bedömning och har åsidosatt artikel 1.4 och artikel 6.7 i förordning 384/1996 (2), eftersom betydelsen av skillnaderna i produktegenskap och särskilda slutanvändningsområden mellan kemisk och metallurgisk kisel inte beaktas i den ifrågasatta rättsakten. Sökanden hävdar vidare att rådet inte har givit någon motivering i samband med att exportpriset fastställdes och slutsatsen att skadeindikatorerna utvecklades positivt mellan år 1998 och år 2000. Enligt sökanden åsidosätts genom den senare slutsatsen även artikel 3.4 i WTO:s antidumpningsavtal och artikel 3.5 i förordning 384/1996. Sökanden hävdar vidare att rådet inte har motiverat varför den drog slutsatsen att det hade visats att det förelåg ett orsakssamband mellan den påstådda dumpade importen i fråga och skadan, och att rådet gjorde en uppenbart felaktig bedömning av detta i samband med denna slutsats och åsidosatte artikel 3.2, 3.6 och 3.7 i förordning 384/1996 samt artikel 3.1 och 3.5 i WTO:s antidumpningsavtal. Sökanden gör slutligen gällande att rådet har åsidosatt artikel 3.3 i förordning nr 384/1996 genom att använda försäljning till underpris som metod för beräkning av nivån för undanröjande av skada, och genom att det inte angav rimliga skäl för att göra på detta sätt.

(1) EGT L 339, s. 3

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, s. 1)

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/86

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 12 mars 2004 av Nikolaus Steiniger

(mål T-108/04)

(2004/C 106/169)

Rättegångsspråk: franska

Nikolaus Steiniger, Bryssel (Belgien), har den 12 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokat Nicolas Lhoëst, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 8 maj 2003 att minska antalet meritpoäng för sökanden på grund av att denne bytt anställningsform från att vara tillfälligt anställd och omfattas av forskningsbudgeten, till att vara tjänsteman som omfattas av driftsbudgeten,

—	i den mån det krävs, ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 november 2003 om avslag på sökandens klagomål (R/401/03), och

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader i målet.

Grunder och huvudargument

Sökanden trädde i tjänst vid kommissionen i egenskap av tillfälligt anställd. Till följd av att sökanden klarade ett internt uttagningsprov erhöll denne en provanställning som tjänsteman.

Enligt sökanden upprättade chefen för sökandens enhet en karriärutvecklingsrapport för perioden 1.7.2001–31.12.2002 innefattande vissa meritpoäng. Därefter minskades dessa poäng för att motsvara den tid som sökanden varit anställd som tjänsteman, det vill säga 2,5 månader under totalt 18 månader. Detta motsvarar en minskning med 86 procent.

Sökanden har till stöd för talan åberopat följande:

—	Undantaget som föreskrivs i artikel 4.4 i de allmänna bestämmelserna för genomförande av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna är inte tillämpligt.

—	Undantaget som föreskrivs i artikel 4.4 i de allmänna bestämmelserna om genomförande av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna är rättsstridigt.

—	Skyddet för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen har åsidosatts.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/86

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 16 mars 2004 av Paulo Sequeira Wandschneider.

(mål T-110/04)

(2004/C 106/170)

Rättegångsspråk: franska

Paulo Sequeira Wandschneider, Bryssel, har den 16 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Georges Vandersanden och Aurore Finchelstein.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara karriärutvecklingsrapporten avseende referensperioden den 1 juli 2001–den 31 december 2002,

—	om nödvändigt ogiltigförklara beslutet om avslag på sökandens överklagande av den 11 juli 2003,

—	förplikta svaranden att betala skadestånd för ideell och materiell skada som skall utges ex aequo et bono och ökas med 2 500 euro,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument:

Sökanden i förevarande mål bestrider giltigheten av sin karriärutvecklingsrapport avseende referensperioden den 1 juli 2001–den 31 december 2002.

Till stöd för sin talan anför han följande:

—	åsidosättande av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, av de allmänna genomförandebestämmelserna och av utvärderingshandledningen,

—	åsidosättande av motiveringsskyldigheten samt uppenbart oriktig bedömning och maktmissbruk,

—	åsidosättande av omsorgsplikten och av principen om god förvaltningssed,

—	åsidosättande av rätten till försvar samt överskridande av de frister som anges i de tillämpliga bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/87

Talan mot Europeiska unionens råd, väckt den 15 mars 2004 av OJSC Bratsk Aluminium Plant

(mål T-111/04)

(2004/C 106/171)

Rättegångsspråk: engelska

OJSC Bratsk Aluminium Plant, Bratsk (Ryssland), har den 15 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av advokaterna Michele Arcangelo Calabrese och J. Branton.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 2229/2003 av den 22 december 2003 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av kisel med ursprung i Ryssland (EGT L 339, s. 3) i den del den avser sökanden,

—	förplikta svaranden att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom den ifrågasatta rättsakten, rådets förordning (EG) nr 2229/2003 (1), infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av kisel med ursprung i Ryssland. Sökanden, ett ryskt företag som tillverkar kisel, begär att denna förordning skall ogiltigförklaras.

Till stöd för sin ansökan anför sökanden att rådet har åsidosatt artikel 2.8 och 2.9 i förordning 384/1996 (2), att det har gjorts en uppenbart felaktig bedömning och att ett grundläggande processuellt krav har åsidosatts genom att inte sambandet mellan sökanden och dess handlare på brittiska Virgin Islands inte accepterades. Sökanden anför vidare att den inte fick rätt att försvara sig, eftersom rådet inte gjorde ett ytterligare besök för att kontrollera det påståendet. Enligt sökanden har rådet även åsidosatt artikel 18.4 i förordning 384/1996 genom att avvisa bevis som sökanden har ingivit. Sökanden åberopar vidare att rådet har åsidosatt artikel 20.4 i förordning 384/1996 genom att inte korrekt återge de huvudsakliga omständigheter och skäl som låg till grund för förslaget att ålägga slutgiltiga tullar. Avslutningsvis hävdar sökanden att dess inhemska försäljning felaktigt beskrivits som förlustbringande i den ifrågasatta förordningen och att uppskattningen av dumpning därigenom överdrevs, då sökandens kostnader för elektricitet inte godkändes och justerades uppåt genom att det hänvisades till irrelevanta omständigheter. På dessa grunder anför sökanden att artikel 2.5 och 2.7 (b och c) i förordning 384/1996 har åsidosatts genom den ifrågasatta förordningen, då det gjordes en uppenbart felaktig bedömning och det saknas en riktig motivering.

(1) EGT L 339, s. 3

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT 56, s. 1)

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/88

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 19 mars 2004 av Manuel Ruiz Sanz, Anna Maria Campogrande och Friedrich Mühlbauer

(mål T-112/03)

(2004/C 106/172)

Rättegångsspråk: franska

Manuel Ruiz Sanz, bosatt i Tervuren (Belgien), Anna Maria Campogrande och Friedrich Mühlbauer, bosatta i Bryssel, har den 19 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Gilles Bounéou och Frédéric Frabetti, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara bedömningsförfarandet för perioden 2001-2002 vad gäller sökandena,

—	i andra hand ogiltigförklara sökandenas karriärutvecklingsrapporter (REC/CDR) för perioden den 1 juli 2001–31 december 2002, och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De grunder som åberopas motsvaras av dem som åberopas i mål T-47/04, Alex Milbert m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission.

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/88

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 19 mars 2004 av Yvonne Laroche

(mål T-115/04)

(2004/C 106/173)

Rättegångsspråk: franska

Yvonne Laroche, Bryssel, har den 19 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Gilles Bounéou och Frédéric Frabetti, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet av den 11 juni 2003 att förklara förfarandet avseende sökandens karriärutvecklingsrapport (REC) avslutat för perioden 1 juli 2001 till den 31 december 2002, och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden ifrågasätter det beslut genom vilket hennes karriärutvecklingsrapport för perioden den 1 juli 2001 – 31 december 2002 slutgiltigt fastställs.

Enligt sökanden skulle det ifrågasatta beslutet ha fattats vid ett datum då hon var sjukskriven. Hon fick nämligen inte reda på nämnda beslut förrän hon återupptog sitt arbete.

Som stöd för sina påståenden gör hon gällande ett åsidosättande av dels artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och dess allmänna tillämpningsföreskrifter, dels åsidosättande av bedömningskriterierna för perioden 2001-2002 och principerna om god förvaltningssed, icke-diskriminering, förbud mot godtyckliga förfaranden och motiveringsskyldigheten

30.4.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/88

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 25 mars 2004 av Francisco Rossi Ferreras

(mål T-119/04)

(2004/C 106/174)

Rättegångsspråk: franska

Francisco Rossi Ferreras, Luxemburg, har den 25 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Gilles Bounéou och Frédéric Frabetti, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara sökandens betygsrapport för perioden 1 juli 2001-31 december 2002,

—	förplikta kommissionen att till sökanden utge idellt skadestånd med ett belopp om 30 000 euro,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är tjänsteman vid kommissionen. Förevarande talan rör ogiltigförklaring av hans karriärutvecklingsrapport för perioden 2001-2002.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att artikel 43 i tjänsteföreskriferna har åsidosatts. Vidare åberopar han att principerna om om god förvaltningssed, icke-diskriminering och förbud mot godtycklig behandling samt motiveringsskyldigheten har åsidosatts. Sökanden gör även gällande att kommissionens betygsättare har gjort en uppenbart oriktig bedömning och påstår sig ha blivit utsatt för mobbning av sin överordnade.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 106

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	47 årgången 30 april 2004

	III Upplysningar
2004/C 106/4	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 94, 17.4.2004	91