(1)

Levande djur, däribland hundar och katter, omfattas av bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och ingår i unionens gemensamma jordbrukspolitik, och deras välfärd bör skyddas. Det finns en marknad för hundar och katter i unionen, också med en betydande gränsöverskridande handel. Medlemsstaterna är fast beslutna att skydda sällskapsdjur, och merparten av dem har undertecknat den Europeiska konventionen om skydd av sällskapsdjur av den 13 november 1987, som innehåller bestämmelser om avel med, hållande av och handel med sällskapsdjur. En mängd uppgifter visar att marknaden för hundar och katter i unionen inte fungerar optimalt, liksom att illegal handel bedrivs med dessa djur inom unionen och att de importeras till unionen under förhållanden som äventyrar deras välfärd. Med tanke på att djur är kännande varelser med förmåga att uppleva känslor och smärta och ha sociala interaktioner med varandra är det därför nödvändigt att fastställa minimikrav för välfärd hos hundar och katter som avlas och hålls på anläggningar samt striktare krav för spårbarhet för hundar och katter.

(2)

Antalet hundar och katter som hålls som sällskapsdjur i unionen har ökat avsevärt under de senaste åren, vilket återspeglar att dessa djur betyder väldigt mycket för unionsmedborgarna. Djurskydd är ett unionsvärde som fastställs i artikel 13 i EUF-fördraget, enligt vilken unionen och dess medlemsstater fullt ut ska ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser.

(3)

Hundar och katter är föremål för handel och hålls i unionen. De har egna specifika biologiska och beteendemässiga behov. Avsaknaden av unionsregler om djurskydd i samband med avel, hållande och utsläppande på marknaden av hundar och katter, samt skillnader i nationella regler där sådana finns, leder ibland till att dessa djur föds, avlas och säljs eller adopteras utan kostnad under omständigheter som skulle kunna ha allvarliga skadliga följder för deras välfärd. Likvärdiga förutsättningar råder inte för kommersiella uppfödare av hundar och katter i olika medlemsstater. Reglerna om djurskyddskrav skiljer sig avsevärt åt mellan medlemsstaterna. Dessa regler är en av de viktigaste faktorerna för sådana aktörers konkurrenskraft. Till följd härav snedvrids konkurrensen. De som föder upp och håller djur i enlighet med höga normer får inte rimlig avkastning på sina investeringar i djurs välfärd när de bedriver handel över gränserna eftersom de möter konkurrens från aktörer som drar nytta av undermåliga förhållanden i fråga om välfärd och därmed konkurrerar och driver ner priser och normer.

(4)

Konsumenter är inte heller tillräckligt skyddade när de förvärvar en hund eller en katt. De ställs ofta inför de negativa konsekvenserna av de undermåliga förhållandena på de anläggningar där djuren har avlats och hållits. Sådana negativa konsekvenser omfattar hälsoproblem, beteendeproblem eller genetiska defekter hos den hund eller katt som förvärvats.

(5)

Minimikrav för djurskydd bör därför fastställas för anläggningar som bedriver avelhållande och utsläppande på marknaden av hundar och katter. Sådana minimikrav bör säkerställa en rationell utveckling av sektorn, rättvisa konkurrensvillkor och lämpligt konsumentskydd, samtidigt som en hög nivå av djurskydd säkerställs.

(6)

Nätverket för sällskapsdjur (PAN) inom ramen för nätverket för administrativt stöd och samarbete (AAC) underlättar samarbetet mellan medlemsstaterna och hjälper dem att identifiera olagliga anläggningar, upplösa därmed associerade nätverk och säkerställa efterlevnad av tillämpliga regler. I enlighet med avdelning IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (3) ska fall av bristande efterlevnad av denna förordning meddelas via PAN. Detta bidrar till att stärka gränsöverskridande samarbete och informationsutbyte, vilket är avgörande för att kunna ta itu med vissa olagliga verksamheters gränsöverskridande karaktär och för att skydda djurens välfärd och konsumenternas intressen i hela unionen.

(7)

Under det senaste årtiondet har efterfrågan på hundar och katter som sällskapsdjur ökat avsevärt. Detta har medfört en stor ökning av aveln med hundar och katter i unionen och av handeln med dem på unionsmarknaden, inklusive försäljning, adoption och import från tredjeländer. Avsaknaden av unionskrav för dessa djurs välfärd och skillnaderna mellan de krav som tillämpas i olika medlemsstater har lett till betydande illegal handel, och vilseledande eller bedrägliga handelsmetoder, där hundar och katter hålls under förhållanden som är mycket skadliga för deras välfärd.

(8)

Spårbarhet är en viktig faktor för att säkerställa en väl fungerande unionsmarknad för hundar och katter med en hög djurskyddsnivå, eftersom illegal handel snedvrider konkurrensen och gör att förhållanden som är menliga för djurens välfärd kan florera på grund av bristande kontroll och strävan efter vinstmaximering. Spårbarhetskrav behövs också för att göra det möjligt att fastställa hundars och katters ursprung och fastställa vem som är ansvarig, särskilt i händelse av problem rörande ett visst djurs välfärd.

(9)

Som en följd av konsumenters ökade efterfrågan på hundar och katter, vilken underlättas av e-handel, har oacceptabla eller illegala handelsmetoder utvecklats, delvis på grund av att djuren inte kan spåras tillbaka till ursprungsanläggningen. Dessa oacceptabla eller olagliga handelsmetoder är i sin tur förknippade med lidande hos hundar och katter till följd av okontrollerad avel. Det går inte att säkerställa att aktörer följer samma normer för djurs välfärd eller att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor på den inre marknaden i fråga om utsläppande av hundar och katter på marknaden om det saknas tillförlitliga medel för att spåra djurens ursprung. Det är därför nödvändigt att säkerställa hundars och katters spårbarhet genom ett system som identifierar och registrerar hundar och katter, som komplement till den information som registreras när äganderätten eller ansvaret för ett visst djur överlåts.

(10)

Det finns belägg för att illegala näringsidkare ofta bedriver sin handel under täckmantel av att själva vara sällskapsdjursägare. EU:s samordnade åtgärd mot illegal handel med katter och hundar som genomfördes 2022 och 2023 visar exempelvis att förflyttningar av hundar och katter för kommersiella ändamål ofta förtäcks som förflyttningar utan kommersiellt syfte. Undersökningar av onlineannonser för försäljning av hundar och katter i unionen har också visat att illegala näringsidkare ofta utger sig för att vara sällskapsdjursägare. Unionens nätverk för varning och samarbete tar emot ett betydande antal anmälningar om illegal handel med hundar och katter som annonseras ut som sällskapsdjur av näringsidkare som utger sig för att vara sällskapsdjursägare, eller förflyttas i unionen av näringsidkare som utger sig för att vara sällskapsdjursägare. Det finns ett behov av att motverka ett mönster av bedrägerier som gynnas av undermåliga förhållanden i fråga om välfärd, som är vilseledande för konsumenterna och som utgör risker för människors och djurs hälsa. Vissa medlemsstater kräver redan att alla djurägare, inbegripet sällskapsdjursägare, identifierar och registrerar sina hundar och katter, oavsett om de avser att släppa ut några hundar eller katter på marknaden. Skillnader mellan de nationella spårbarhetssystemen för hundar och katter lämnar oundvikligen utrymme för de illegala handelsmönster som denna förordning syftar till att motverka. Det är därför nödvändigt att utvidga identifierings- och registreringsskyldigheterna till att omfatta alla hund- och kattägare i unionen. Sådana åtgärder skulle säkerställa likvärdiga förutsättningar för alla aktörer som är involverade i utsläppande på marknaden av hundar och katter. Ett harmoniserat spårbarhetssystem skulle också förhindra att djurskyddskrav kringgås och skulle motverka vilseledande och bedrägliga metoder på marknaden och därmed stärka kampen mot illegal handel med hundar och katter.

(11)

Den illegala importen av hundar och katter från länder utanför EU har ökat. De befintliga unionsreglerna om förflyttning av hundar och katter inom, och deras införsel till unionen, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (4), räcker inte för att förhindra denna illegala handel och de därmed sammanhängande djurskyddsproblemen. Således krävs ytterligare regler för att bekämpa bedrägliga metoder och illegal handel med hundar och katter.

(12)

Spårbarhetsbestämmelserna i denna förordning bidrar också till skyddet av folkhälsan genom bättre djurskydd och bättre djurhälsa, liksom genom bättre kontroll av möjlig överföring av djursjukdomar (varav vissa är zoonotiska), i enlighet med One health-modellen.

(13)

Ett koncept med ”fem områden” (nutrition, miljö, hälsa, beteende och mentalt tillstånd) för att beskriva de olika dimensionerna av djurs välfärd har utvecklats baserat på vetenskapliga rön. Det är främst inriktat på frånvaron av negativa upplevelser för djuret men det omfattar även positiva upplevelser. Denna förordning bör därför utgå från konceptet med ”fem områden”.

(14)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 regleras överförbara djursjukdomar för att förebygga att sådana sjukdomar sprids i unionen Förordning (EU) 2016/429 rör således inte direkt djurs välfärd. Det är dock uppenbart att spridningen av sjukdomar påverkar djurs hälsa, vilket är ett av de fem områdena. Den här förordningen omfattar visserligen inte bestämmelser om de sjukdomar som förtecknas i förordning (EU) 2016/429, men den handlar om djurskydd. Förordningen behandlar sådana hälsotillstånd hos hundar och katter som påverkas av icke-överförbara sjukdomar, inbegripet skador såsom fysiska skador och bett på djur eller människor till följd av attacker, eller icke-förtecknade sjukdomar såsom de som orsakas av parasiter, inbegripet giardia och leishmania, bakteriella leptospirainfektioner och hudinfektioner såsom dermatophytos, och skabb (sarcoptesskabb). Hundar och katter kan dessutom bära på smittämnen, exempelvis resistenta bakterier som kan orsaka infektioner hos människor. Eftersom spårbarhetskravet tjänar två syften, dels att bekämpa bedrägliga metoder och illegal handel, dels att skydda folkhälsan, är det lämpligt att utvidga spårbarhetskravet till att omfatta alla hund- och kattägare, inbegripet aktörer, personer som släpper ut hundar och katter på marknaden och sällskapsdjursägare.

(15)

Förordning (EU) 2016/429 innehåller krav på att hundar och katter identifieras med en transponder endast om de förflyttas mellan medlemsstater eller förs in i unionen. Den identifiering som krävs enligt den förordningen är inte helt harmoniserad eftersom den inte inbegriper exakta standarder för transpondrar. Den förordningen innehåller inte heller krav på att medlemsstaterna håller databaser över hundar och katter. Reglerna i den här förordningen är därför avsedda att komplettera bestämmelserna i förordning (EU) 2016/429 och varken duplicerar eller överlappar dem.

(16)

Denna förordning har två huvudfokus. Den reglerar krav beträffande djurens välfärd vid avel och hållande av hundar och katter som ska släppas ut på marknaden. Dessa välfärdskrav bör rikta sig till aktörer som driver avelsanläggningar, försäljningsanläggningar och djurhem samt till aktörer som placerar hundar eller katter i jourhem och ansvarar för dem där. Personer som inte betraktas som aktörer bör inte omfattas av dessa krav. I denna förordning fastställs dessutom krav på hundars och katters spårbarhet. Varje person som äger en hund eller katt, inbegripet aktörer, sällskapsdjursägare och andra fysiska eller juridiska personer, bör vara skyldiga att identifiera sina hundar och katter och registrera dem i driftskompatibla nationella databaser som inrättats för detta ändamål. Aktörer eller andra fysiska eller juridiska personer som släpper ut hundar och katter på marknaden bör vara skyldiga att tillhandahålla sådan information om hunden eller katten när den släpps ut på marknaden.

(17)

Utvecklingen och användningen av digitala verktyg på området djurhälsa och djurskydd erbjuder många fördelar, såsom förbättrad operativ effektivitet, mer tillgänglig och tillförlitlig datainsamling, förbättrad spårbarhet och bättre tillsyn av regelverkets efterlevnad. Denna förordning innehåller flera digitala lösningar för att förbättra hundars och katters spårbarhet i hela unionen. Syftet med dessa åtgärder är att underlätta aggregering och överföring av relevanta uppgifter till behöriga myndigheter och därigenom säkerställa en konsekvent tillämpning av denna förordning. Åtgärderna kommer också att hjälpa myndigheterna att samla in ny kunskap och att effektivare samordna sig och bekämpa bedrägerier. Dessutom kommer åtgärderna att hjälpa köpare att fatta välgrundade beslut vid tidpunkten för förvärvet av en hund eller katt.

(18)

Utsläppande på marknaden av hundar och katter, oavsett om detta sker mot betalning eller utan kostnad, påverkar den inre marknaden. För att förebygga bedrägerier bör det därför säkerställas att alla hundar och katter som det handlas med på unionsmarknaden kan spåras och att det finns detaljerade regler för hållande av hundar och katter på avelsanläggningar, försäljningsanläggningar, djurhem och jourhem.

(19)

För att säkerställa en väl fungerande marknad för hundar och katter och bidra till en rationell utveckling av sektorn för sällskapsdjur som helhet bör regler om avel, hållande och utsläppande på unionsmarknaden av hundar och katter fastställas i denna förordning. Sådan verksamhet är associerad med regelbundet erbjudande av varor och tjänster på marknaden, antingen mot betalning eller kostnadsfritt. Vinstsyfte och aktörens rättsliga eller ekonomiska ställning är härvid inte avgörande. Det som är av betydelse är det yrkesmässiga eller affärsmässiga sammanhang i vilket sådan verksamhet bedrivs. Situationen är en annan när det gäller militär, polis eller tull som föder upp eller håller hundar för egen användning i tjänsten, eftersom denna verksamhet inte utförs i syfte att släppa ut dem på marknaden. Ägare av sällskapsdjur som någon enstaka gång och icke regelmässigt ger bort en hund eller katt utan att annonsera detta på online bör inte anses släppa ut dessa djur på marknaden. Att ge bort upp till en kull per 24 månader till familjemedlemmar eller grannar bör till exempel inte betraktas som utsläppande på marknaden vid tillämpningen av denna förordning.

(20)

Hållande av hundar och katter för ägarnas räkning, till exempel djurpensionatsverksamhet, är en lokal korttidsverksamhet som inte har någon större inverkan på marknaden. Eftersom sådan verksamhet inte omfattar utsläppande på marknaden finns det inget behov av att reglera den i denna förordning. På samma sätt håller hund- och kattgårdar inte hundar eller katter i syfte att släppa ut dem på marknaden. Till skillnad från djurhem tillhandahåller hund- och kattgårdar nödinhysning för upphittade hundar eller katter och behåller dem under en kort period för att ägaren ska kunna hämta den.

(21)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU (5) regleras hållande, avel och leverans av djur som hålls för vetenskapliga ändamål, inklusive hundar och katter. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 (6) regleras kliniska prövningar av veterinärmedicinska läkemedel som inbegriper användning av djur, däribland hundar och katter. Hundar och katter som är avsedda eller används för vetenskapliga ändamål, samt hundar och katter som används i kliniska prövningar som krävs för godkännande för försäljning av veterinärmedicinska läkemedel, bör därför undantas från tillämpningsområdet för denna förordning. Herrelösa katter som strövar fritt på och runt jordbruksanläggningar har ofta en konkret funktion genom att de håller gnagarpopulationerna i schack. Jordbrukare som matar och ger skydd till sådana katter, i syfte att bekämpa skadegörare, bör också vara undantagna från denna förordnings tillämpningsområde, förutsatt att de inte är aktörer och inte släpper ut dessa katter på marknaden.

(22)

Till följd av tillämpningen av denna förordning kommer ett stort antal hundar och katter för första gången att omfattas av detaljerade regler om djurvälfärd, som kommer att ge dem bättre levnadsvillkor. I vissa fall skulle detta dock kunna innebära betydande kostnader för aktörer. Risken för att det uppstår problem beträffande djurens välfärd ökar ju fler hundar eller katter som avlas eller hålls på en anläggning. För att säkerställa proportionalitet är det därför lämpligt att beakta detta faktum genom att skilja mellan anläggningar av olika storlek. Oberoende av hur många kullar som avlas eller av hur många hundar eller katter som hålls bör alla anläggningar omfattas av allmänna välfärdsprinciper liksom vissa specifika djurskyddskrav. Endast anläggningar som håller eller släpper ut ett visst antal hundar eller katter på marknaden omfattas av mer omfattande och detaljerade djurskyddskrav. Detta tillvägagångssätt tar hänsyn till den ekonomiska börda det innebär att följa de mer omfattande och detaljerade djurskyddskrav, såsom kostnadskrävande strukturella investeringar.

(23)

I denna förordning bör det fastställas tröskelvärden för när avelsanläggningar, djurhem och jourhem ska omfattas av detaljerade djurskyddskrav. Även om avelsverksamheten bedrivs i hushåll, som ofta är fallet för olika typer av kommersiella uppfödare, bör alla krav för djurs välfärd i denna förordning tillämpas när dessa tröskelvärden uppnås. Med tanke på försäljningsanläggningars renodlat kommersiella karaktär behöver inga tröskelvärden fastställas för sådana anläggningar, och kraven i denna förordning bör därför tillämpas på alla försäljningsanläggningar, oberoende av hur många hundar eller katter som hålls.

(24)

För närvarande är de fysiska förutsättningarna hos vissa typer av försäljningsanläggningar inte lämpliga för att säkerställa välfärden för de hundar och katter som hålls där. Detta är fallet i vissa djuraffärer, där hundarna eller katterna hålls i behållare med transparenta sidor och begränsat utrymme och, när det gäller hundar, utan tillräckliga möjligheter att vistas utomhus. Hundar och katter på sådana anläggningar visas upp för allmänheten, vilket skapar en stressande miljö för djuren samtidigt som det ökar risken för att potentiella kunder gör impulsköp. Denna förordning syftar till att förbättra skyddet av hundar och katter som hålls på försäljningsanläggningar genom att stärka de djurskyddskrav som är tillämpliga på dem, särskilt genom att förbjuda hållande av hundar och katter i behållare, kräva möjlighet för hundar att vistas utomhus samt införa minimikrav på utrymme och skyldigheter som innebär att hundar och katter får möjlighet att umgås med djur av samma art och med människor. Detta syftar till att säkerställa att alla försäljningsanläggningar, när kraven väl är tillämpliga, har strukturer och rutiner som säkerställer den höga nivå som krävs för att säkerställa djurens välfärd.

(25)

Även om en del avelsanläggningar drivs av licensierade uppfödare som följer goda normer i fråga om djurhantering kommer ett betydande antal av de hundar och katter som släpps ut på unionsmarknaden från uppfödare på grå marknader och oseriösa uppfödare, som inte säkerställer tillräckligt gott djurskydd för de hundar och katter som de avlar. Det skapar orättvisa konkurrensvillkor för de uppfödare som följer höga normer för djurens välfärd. Det är därför nödvändigt att fastställa detaljerade djurskyddskrav som gäller för aktörer på alla avelsanläggningar.

(26)

På unionsmarknaden bedriver olika typer av aktörer olika typer av verksamheter som rör utsläppande av hundar och katter på marknaden. Förutom kommersiella uppfödare finns det vissa försäljningsanläggningar där typiskt sett hundar och katter som föds och föds upp på andra anläggningar samlas och hålls för försäljning eller insamling. I vissa fall är skyddet av dessa hundar och katter bristfälligt, och det finns inga gemensamma normer för djurs välfärd som är tillämpliga på dessa anläggningar. Eftersom försäljningsanläggningar är kommersiella aktörer som släpper ut hundar och katter på marknaden är det nödvändigt att kraven i denna förordning tillämpas på dem.

(27)

Aktörer som driver djurhem är privata eller offentliga företag eller ideella organisationer som samlar upp och håller oönskade eller herrelösa hundar och katter, eller tidigare ägda hundar och katter som har sprungit bort, omhändertagits eller övergivits. Ibland leder okontrollerad reproduktion eller överavel till ett ökat antal herrelösa hundar och katter som till slut hamnar på djurhem. Beroende på deras bakgrund kan dessa hundar och katter vara ren- eller blandrasiga och kan ingå i en kull från hundar eller katter som har reproducerat sig på djurhemmet. Djurhem kan hålla ett stort antal hundar och katter och sälja dem, adoptera bort dem eller utplacera dem i ett nytt hem, ibland utan kostnad eller mot ersättning för rimliga kostnader.

(28)

Trots skillnaderna mellan den verksamhet som bedrivs av avelsanläggningar och försäljningsanläggningar å ena sidan och av djurhem och jourhem å andra sidan släpper de alla ut hundar och katter på unionsmarknaden. Det finns en viss överlappning, särskilt när det gäller efterfrågan. När konsumenterna letar efter en hund eller katt gör de ett val mellan att köpa en från en uppfödare (antingen direkt eller via en försäljningsanläggning) och att adoptera från ett djurhem eller jourhem. En viktig faktor när en hund eller katt ska väljas är beteendeproblem eller andra problem som hunden eller katten har till följd av att den har hållits under menliga förhållanden i fråga om välfärd och som skulle kunna göra den olämplig att hållas som sällskapsdjur, oavsett om den har hållits på en avelsanläggning, på en försäljningsanläggning eller på ett djurhem eller jourhem. Eftersom handeln också bedrivs av förmedlare och till största delen via internet är det inte heller säkert att konsumenterna vet om hunden eller katten kommer från ett djurhem, ett jourhem, en uppfödare eller en försäljningsanläggning innan de förvärvar den. Tillhandahållande av sådan information skulle kunna hjälpa konsumenterna att göra välgrundade och ansvarsfulla val. Det finns uppgifter som visar att ett stort antal hundar och katter, särskilt katter, som släpps ut på unionsmarknaden kommer från djurhem. Det finns också uppgifter som visar att hundar och katter, särskilt hundar, förs över från djurhem i vissa medlemsstater till sällskapsdjursägare i andra medlemsstater. För att uppnå denna förordnings mål att säkerställa att marknaden för hundar och katter fungerar smidigt, att sektorn utvecklas rationellt och att en hög nivå för djurs välfärd samtidigt säkerställs, är det nödvändigt att tillämpa vissa av kraven i denna förordning på djurhem som håller ett visst minsta antal hundar eller katter, oavsett om de släpper ut dem på unionsmarknaden mot betalning, utan kostnad eller mot ersättning för rimliga kostnader. Av proportionalitetsskäl och med hänsyn till att djurhems- och jourhemsverksamheten skiljer sig från andra aktörers verksamhet och fyller en allmännyttig funktion bör dock vissa av kraven i denna förordning, inbegripet särskilda minimikrav på utrymme, inte tillämpas på djurhem och jourhem.

(29)

Medlemsstaterna har noterat att aktörer som ansvarar för oönskade, övergivna, herrelösa, bortsprungna eller omhändertagna hundar eller katter i allt större utsträckning använder sig av jourhem. Eftersom antalet hundar och katter som hålls i jourhem skulle kunna påverka marknaden för hundar och katter bör jourhem omfattas av denna förordning. Aktörer som placerar hundar eller katter i jourhem bör ansvara för att säkerställa att dessa hem uppfyller kraven i denna förordning. Detta skulle bland annat kunna ske genom upprättande av ett avtal mellan aktören och jourfamiljen.

(30)

Eftersom jourhem till sin natur är hushåll med begränsad kapacitet att ta emot hundar och katter bör aktörer inte placera ett stort antal hundar och katter i ett och samma jourhem. Det är därför lämpligt att fastställa det högsta antal hundar och katter som kan placeras i ett och samma jourhem. Det är också anledningen till att jourhem bör omfattas endast av de allmänna välfärdsprinciperna och djurskyddskraven och endast vissa av de särskilda djurskyddskraven.

(31)

Eftersom förordning (EU) 2017/625 är tillämplig på offentlig kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av regler om djurskyddskrav, inbegripet djurskyddskrav för hundar och katter, såsom de som fastställs i den här förordningen, är det lämpligt att använda definitionen av behöriga myndigheter från förordning (EU) 2017/625 i den här förordningen för att säkerställa förenlighet med de tillämpliga reglerna för offentlig kontroll av djurskydd.

(32)

Eftersom denna förordning är ett exempel på unionslagstiftning på området för de djurskyddskrav som avses i artikel 1.2 f i förordning (EU) 2017/625 är kraven i förordning (EU) 2017/625 tillämpliga utöver dem som fastställs i den här förordningen. I synnerhet är medlemsstaterna enligt förordning (EU) 2017/625 skyldiga att lämna in en årlig rapport om den offentliga kontroll som de utfört under det föregående året. Denna skyldighet bör omfatta offentlig kontroll som utförs för att kontrollera efterlevnaden av reglerna om djurskydd och spårbarhet för hundar och katter. Den standardiserade förlaga som medlemsstaterna ska använda för sådan rapportering och som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/723 (7) bör uppdateras för att ta hänsyn till den här förordningen.

(33)

One health-modellen kan vara en användbar vägledning för aktörer vid genomförandet av djurskyddskraven enligt denna förordning. Förordning (EU) 2019/6 innehåller en omfattande uppsättning krav för att säkerställa återhållsam användning av antimikrobiella medel på djur. För att hantera riskerna för antimikrobiell resistens och samtidigt säkerställa höga krav för djurs hälsa och välfärd gäller dessa krav även hundar och katter som hålls på avelsanläggningar, försäljningsanläggningar och djurhem. Det är viktigt att veterinärer tar hänsyn till dessa faktorer vid sina rådgivande besök avseende djurs välfärd.

(34)

Det finns belägg för att verksamhet äger rum på unionens territorium, ibland med gränsöverskridande inslag, som leder till att hundar och katter utsätts för fysiskt och psykiskt lidande som i vissa fall kan orsaka dödsfall. Hundkamper är ett tydligt exempel. Denna förordning bör förbjuda aktörer att ägna sig åt verksamhet som innebär lidande för de hundar och katter som de har hand om.

(35)

För att säkerställa att denna förordning tillämpas korrekt måste behöriga myndigheter kunna identifiera vilka anläggningar som omfattas av deras offentliga kontroll. Det är därför nödvändigt att aktörer som håller hundar eller katter på anläggningar anmäler sin verksamhet till de behöriga myndigheterna och att de behöriga myndigheterna för ett uppdaterat register över dessa anläggningar. För att minimera den administrativa bördan för aktörerna bör de behöriga myndigheterna i detta syfte kunna använda informationen eller uppgifterna i det relevanta registret över anläggningar i enlighet med förordning (EU) 2016/429.

(36)

Välutbildad och kunnig personal är avgörande för att förbättra villkoren för djurs välfärd på anläggningar. Sådan personal behöver ha kunskap om grundläggande beteendemönster och beteendebehov hos de berörda arterna. För att undvika att orsaka fysiskt och mentalt lidande hos hundar och katter bör djurskötare ha sådan kunskap och kompetens avseende djurs välfärd som är relevant för deras uppgifter och för de hundar eller katter som de hanterar. Ändamålsenlig hantering av hundar och katter omfattar tekniker som operant betingning och positiv förstärkning för att främja en stressfri miljö. Kompetens avseende djurs välfärd bör skaffas genom utbildning eller yrkeserfarenhet. Eftersom djurhem ofta är beroende av volontärarbete, och eftersom praktikanter ofta får sin praktiska utbildning på sådana anläggningar, bör volontärer och praktikanter på djurhem inte vara skyldiga att ha formell utbildning eller yrkeserfarenhet, förutsatt att de arbetar under ledning av en kvalificerad djurskötare.

(37)

För att säkerställa hundars och katters välfärd på en anläggning bör dessutom minst en av anläggningens skötare få utbildning om kraven i denna förordning och, i förekommande fall, om ytterligare nationella krav, och ha kunskap om aktuella vetenskapliga och tekniska rekommendationer. Aktören bör se till att den skötare som gått utbildningen sprider den kunskap som förvärvats till de andra skötarna på anläggningen. Kommissionen bör anta genomförandeakter för att fastställa minimikraven för sådan utbildning. Kommissionen har möjlighet att inrätta Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd för hundar och katter enligt artikel 95 i förordning (EU) 2017/625 i syfte att tillhandahålla teknisk och vetenskaplig rådgivning till de behöriga myndigheterna i samband med deras offentliga kontroll för att se till att denna förordning efterlevs. Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd för hundar och katter skulle, efter samordning med kommissionen, kunna offentliggöra rekommendationer och exempel på utbildningsmaterial, i linje med de minimikrav som fastställs i genomförandeakterna och med beaktande av de senaste vetenskapliga och tekniska rönen.

(38)

De behöriga myndigheter som ansvarar för att säkerställa att kurser finns tillgängliga och håller tillräcklig kvalitet kan samarbeta med andra relevanta myndigheter, veterinärorganisationer och utbildningsinstitutioner för att utveckla vetenskapsbaserade utbildningsprogram av hög kvalitet.

(39)

Med tanke på att djurs välfärd omfattar djurhälsa är veterinärer bäst lämpade att ge råd till aktörer om hur djurens välfärd kan förbättras på anläggningar. Anläggningar som håller ett antal hundar och katter som överstiger ett visst tröskelvärde bör därför få ett rådgivande veterinärbesök avseende djurens välfärd inom det första året efter det att denna förordning börjat tillämpas eller inom det första året efter det att en ny anläggning har anmälts.

(40)

Av välfärdsskäl bör en hunds eller en katts liv alltid avslutas med metoder som minimerar smärta och ångest för den berörda hunden eller katten. Veterinärer är utbildade för att bedöma djurets tillstånd och vid behov utföra eutanasi. Aktörer bör sträva efter att rådgöra med veterinär, och det bör i princip vara en veterinär som utför eutanasi på hunden eller katten, efter aktörens godkännande. I nödsituationer eller vid olyckor, där veterinärhjälp inte är tillgänglig, bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillåta att hundens eller kattens liv avslutas av en utbildad kompetent person, förutsatt att den metod som används är omedelbar.

(41)

Vissa avelsstrategier orsakar problem när det gäller hundars och katters välfärd. Att välja ut vissa genetiska egenskaper av estetiska skäl eller andra marknadsföringsskäl kan innebära att egenskaper som är negativa för djurens välfärd också uppstår och förs vidare till kommande generationer. Aktörer bör därför vidta åtgärder för att säkerställa att deras avelsstrategier inte leder till sådana negativa konsekvenser för hundars och katters välfärd. I synnerhet kan avelsstrategier som motiveras av marknadsföringsskäl leda till att vissa hund- och kattyper utvecklar ”exteriöra överdrifter”. Eftersom sådana exteriöra överdrifter kan leda till betydande hälsoproblem för de berörda hundarna och katterna bör uppfödarna utesluta hundar och katter som uppvisar sådana exteriöra överdrifter ur sina avelsprogram.

(42)

Uppvisningar, utställningar och tävlingar påverkar marknadsmöjligheterna för och priset på hundar och katter. Stympningar och vissa avelsstrategier som resulterar i hundar eller katter med exteriöra överdrifter kan vara fördelaktiga för uppfödare som deltar i uppvisningar, utställningar och tävlingar. Att arrangera och delta i sådana uppvisningar, utställningar och tävlingar kan ha andra drivkrafter än djurens välfärd, såsom estetiska normer, och kan ha syftet att marknadsföra vissa raser och fysiska egenskaper. I syfte att säkerställa att uppfödarna prioriterar välfärden hos de hundar och katter de producerar och att de inte utvecklar exteriöra överdrifter eller genomför stympningar för att uppfylla osunda estetiska normer bör aktörer vid avelsanläggningar och försäljningsanläggningar och arrangörer av sådana uppvisningar, utställningar och tävlingar inte använda eller inkludera hundar eller katter med exteriöra överdrifter eller hundar eller katter som har stympats i sådana uppvisningar, utställningar och tävlingar.

(43)

Vetenskapliga rön visar att inavel har betydande negativa effekter för djurs välfärd. Inavel av hundar och katter mellan föräldrar och avkomma, mellan syskon, mellan halvsyskon eller mellan mor- och farföräldrar och barnbarn bör därför vara förbjuden, eftersom detta ökar förekomsten av ärftliga störningar och försvagar immunförsvaret, och båda dessa följder har negativa konsekvenser för hundars och katters välfärd. Inavel kan dock vara nödvändigt för att bevara lokala raser med en begränsad genpool. Det bör därför vara möjligt för den behöriga myndigheten att godkänna inavel i sådana fall.

(44)

Hybridisering med vilda arter bör inte uppmuntras, eftersom hybrider inte är lika domesticerade som hundar och katter. Med tanke på de stora svårigheterna att tillgodose sådana hybriders särskilda beteendemässiga behov och det obehag eller lidande som detta orsakar, bör avel för att producera sådana hybrider förbjudas.

(45)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har tillhandahållit tekniskt och vetenskapligt stöd i flera frågor om inhysning, hälsa och smärtsamma metoder vad gäller hundar och katter som hålls på avelsanläggningar. I denna förordning beaktas Efsas rekommendationer om typ av inhysning och motion, om inhysningstemperatur och ljus samt om hälsa och smärtsamma operativa ingrepp.

(46)

Vetenskapliga rön belyser vikten av utfodring, vattning, inhysning, hälsovård, uppfyllande av beteendebehov och förhindrande av smärtsamma metoder för hundars och katters välfärd. Det är därför viktigt att dessa aspekter av hållande av hundar och katter regleras i detalj.

(47)

Forskningen visar tydligt att hundar och katter måste ha tillräckligt med utrymme för att kunna uttrycka sitt naturliga beteende och ha normala sociala interaktioner. Detta är inte möjligt om djuren hålls instängda, särskilt om de hålls i behållare. Att hålla hundar och katter i behållare bör därför vara förbjudet, såvida det inte är nödvändigt för transport av djur eller för tillfällig, kortvarig isolering av enskilda hundar eller katter och under deltagande i uppvisningar, utställningar och tävlingar eller för valpar eller kattungar med nedsatt förmåga att reglera kroppstemperaturen eller valpar eller kattungar tillsammans med sina mödrar, förutsatt att påfrestningar minimeras, lidande på grund av extrema temperaturer undviks och att djuret kan stå upp, vända sig och ligga ner i naturlig ställning.

(48)

Hundar och katter bör få en särskild viloplats med möjlighet att dra sig undan, vila och känna sig trygga. Viloplatsen bör vara ren och torr och bör till exempel vara täckt med mjuka material, såsom en matta, en filt eller andra lämpliga material för att ge komfort och bra stöd för kroppen. Utrymmet bör vara så stort att de kan stå upp, vända sig och ligga ner i naturlig ställning. Alla hundar eller katter som delar samma utrymme bör kunna vila samtidigt.

(49)

Parning, där hanen och honan interagerar naturligt, påverkas av flera faktorer, bland annat hormoncykler, beteende och tidpunkt. Att fysiskt begränsa hundars eller katters rörelser under parningen strider mot deras naturliga beteende och inverkar därmed negativt på deras välfärd. Aktörer bör inte fysiskt hålla fast hundar eller katter under parningen. I stället bör aktörer försöka hitta andra sätt att åstadkomma en framgångsrik parning, såsom att optimera tidpunkten för parning.

(50)

Aktören kan, på grundval av råd från veterinär och med beaktande av hundens eller kattens särskilda situation, välja att reproduktion ska begränsas med kirurgiska eller icke-kirurgiska medel. För att undvika smärta bör all kirurgisk sterilisering utföras av veterinär eller, när det gäller hankatter, om medlemsstaten tillåter detta, av legitimerad djursjukskötare, med bedövning och långvarig smärtlindring.

(51)

Uppbindning under långa perioder bör vara förbjuden, eftersom det kan leda till betydande problem vad gäller djurens välfärd. Det förknippas med ökad förekomst av störningar i rörelseapparaten och en oförmåga att ligga eller vila bekvämt samt problem med att bete sig naturligt.

(52)

Det är mycket viktigt att hundar och katter får tillräckligt med utrymme för att kunna uttrycka sitt naturliga beteende. Av samma skäl bör behållare endast användas under särskilda omständigheter, såsom vid behov av att placera en aggressiv hund eller katt i kortvarig isolering eller transportera hundar och katter till veterinär. För att ge hundar och katter en lämplig dygnsrytm bör de också hållas på platser där de har tillgång till naturligt ljus, vid behov kompletterat med artificiell belysning. För att bättre främja deras utveckling kan valpar från fem veckors ålder släppas ut utomhus under säkra förhållanden och under vissa perioder, med beaktande av deras individuella behov och väderförhållandena. För att tillgodose deras behov av att röra på sig, umgås och uttrycka andra naturliga beteenden bör hundar som är äldre än åtta ha möjlighet att vistas utomhus. Sådana hundar bör under en sammanlagd period på minst en timme dagligen ha möjlighet att vistas utomhus under säkra förhållanden eller rastas.

(53)

För att förebygga försämrad välfärd, i synnerhet komplikationer i samband med dräktighet, bör tikar och honkatter inte användas för avel förrän de har blivit könsmogna. För att se till att de kan återhämta sig fysiskt från dräktighet och laktation bör tikar och honkatter få användas för avel på nytt först efter en tillräcklig tidsperiod. För att förebygga vissa reproduktionssjukdomar hos avelstikar och avelshonkatter, såsom pyometra, bör upp till tre dräktigheter inom en tvåårsperiod tillåtas, följt av en lämplig återhämtningsperiod som bör vara åtminstone ett år för avelstikar och avelshonkatter som har fött tre kullar, inbegripet dödfödda valpar eller kattungar, inom en tvåårsperiod. Reproduktion bör upphöra för avelstikar och avelshonkatter när de uppnår en högre ålder och för avelstikar och avelshonkatter som har genomgått två kejsarsnitt, eftersom det inte kan uteslutas att ytterligare en dräktighet kommer att inverka menligt på deras välfärd.

(54)

De nya reglerna för reproduktionscykeln i denna förordning skulle i vissa fall kunna påverka intäktsnivån negativt för hund- och kattuppfödare på grund av det minskade antalet kullar som får produceras per år. Det är därför nödvändigt att ge uppfödarna tid att anpassa sina affärsmodeller.

(55)

Det är viktigt att hundar och katter inte utgör något hot mot människors säkerhet. För att minska risken för aggression mot människor bör hundar och katter som föds eller hålls på anläggningar socialiseras på lämpligt sätt med sina artfränder, med människor och, om möjligt, med andra djur. De bör hållas i en stimulerande och icke hotfull miljö med berikning, till exempel leksaker, som ger dem möjlighet att leka och uttrycka andra naturliga beteenden. Hundar och katter bör inte separeras från sina mödrar vid alltför tidig ålder, eftersom detta kan orsaka dessa djur allvarlig separationsrelaterad stress och därmed sammanhängande beteendeproblem. Det bör därför vara förbjudet, utom när det finns medicinska skäl för separationen.

(56)

Ingrepp som görs i syfte att förändra utseendet på eller förhindra vissa beteenden hos hundar och katter, såsom öron- och svanskupering, borttagning av klor och resektion av stämband, har en allvarlig negativ inverkan på deras välfärd. Dessa ingrepp orsakar smärta och hindrar hundar och katter från att uppvisa naturliga beteenden. Sådana ingrepp bör därför endast vara tillåtna om de utförs av veterinär och endast när de är nödvändiga av medicinska skäl. Profylaktiska ingrepp bör inte tillåtas såvida inte veterinären fastställer en medicinsk indikation som motiverar ett sådant ingrepp.

(57)

Hundar som används inom militären, polisen och tullväsendet spelar en central roll för den nationella säkerheten. För att tillgodose de särskilda behoven hos militären, polisen och tullväsendet samt hos aktörer som föder upp och utbildar hundar för dessa myndigheter, bör medlemsstaterna tillåtas att bevilja undantag avseende smärtsamma hanteringsmetoder och uppbindning, eftersom sådana metoder och uppbindning kan vara nödvändiga under utbildningen av sådana hundar. Trots dessa undantag är det viktigt att personal som utbildar hundar för militären eller för polis- och tullväsendet på anläggningar får regelbunden utbildning i lämpliga färdigheter så att de tillämpar lämpliga hanterings- och utbildningsmetoder och minimerar smärtan för de hundar som de har hand om.

(58)

Boskapsvaktande hundar föds upp för att vakta boskap och skydda dem mot rovdjur i jordbruks- eller betesmiljöer. Sådana hundar tillbringar ofta långa perioder utomhus utan att någon människa är närvarande. På grund av hur dessa hundar används, och hur detta på ett avgörande sätt inverkar på deras levnadsvillkor, är det ibland svårt att regelbundet utfodra och inspektera sådana djur. Det är ofta svårt att uppfylla de krav i denna förordning som syftar till att säkerställa att dessa djurs behov av inhysning och socialisering tillgodoses. Dessutom används vallhundar, som följer med den ansvariga personen, för att styra en djurbesättnings förflyttningar. Undantag från vissa krav i denna förordning när det gäller inhysning och socialisering är nödvändiga för sådana hundar under den period då den årstidsbetingade förflyttningen av sådana djurbesättningar mellan betesområden äger rum.

(59)

Förhållandena på avelsanläggningar är särskilt viktiga för att säkerställa att hundar och katter avlas, hålls och behandlas på lämpligt sätt innan de släpps ut på marknaden, i synnerhet på grund av de konsekvenser det kan få för hundar och katter att i tidig ålder utsättas för förhållanden som är menliga för deras välfärd. Det är därför viktigt att hund- och kattavelsanläggningar med betydande produktionskapacitet godkänns av de behöriga myndigheterna och inspekteras på plats innan de godkänns. Förhandsinspektioner som utförs av officiella veterinärer eller, om uppgiften att utföra offentlig kontroll har delegerats, av andra yrkespersoner och efterföljande godkännande av sådana anläggningar är ett effektivt sätt att säkerställa att anläggningar uppfyller kraven i denna förordning. Eftersom inspektionerna bör vara inriktade på anläggningar som utgör en större risk vad gäller efterlevnad av regler för djurs välfärd, och eftersom tillgången till officiella veterinärer är begränsad i medlemsstaterna, vore det dock oproportionerligt att kräva förhandsinspektioner på plats och godkännande för samtliga anläggningar. Det är också viktigt att en förteckning över dessa godkända anläggningar offentliggörs, så att potentiella förvärvare kan kontrollera avelsanläggningarnas status, för att på så sätt stödja offentlig kontroll av sådana anläggningar och öka allmänhetens medvetenhet. Eftersom avelsanläggningarna behöver tid för att genomföra inhysningskraven, och de behöriga myndigheterna behöver tid för att utföra inspektioner på plats av befintliga avelsanläggningar, bör skyldigheten för avelsanläggningar att erhålla godkännande börja gälla samma dag som inhysningskraven.

(60)

Vissa aktörer som släpper ut hundar eller katter på marknaden använder känsloargument för att till varje pris få potentiella kunder att köpa ett sällskapsdjur, utan att upplysa den potentiella ägaren om konsekvenserna av att äga en hund eller katt. Andra aktörer understryker vilket stort ansvar det är att äga ett sällskapsdjur, vilket naturligtvis potentiellt begränsar deras möjlighet att släppa ut hundar eller katter på unionsmarknaden. Denna skillnad i aktörers inställning tenderar att gynna mindre ansvarsfulla aktörer, vilket leder till snedvridning av konkurrensen trots vikten för djurens välfärd och den allmänna ordningen av att informera kunderna om deras ansvar när de förvärvar en hund eller katt. Det är därför motiverat att kräva att alla aktörer som släpper ut hundar eller katter på unionsmarknaden informerar framtida ägare om deras ansvar. Om en aktörs utsläppande på marknaden av en hund eller katt arrangeras via en annons på internet bör annonsen dessutom åtföljas av en lämpligt meddelande som på ett effektivt sätt förmedlar budskapet om ansvarsfullt ägande. Det är viktigt att främja ansvarsfullt sällskapsdjursägande för att marknaden ska fungera väl och för att skydda konsumenterna, och undvika att hundar och katter överges på grund av att sällskapsdjursägare före det att djuret förvärvades inte förstod vilket ansvar det innebär att äga ett sällskapsdjur. Därför bör skyldigheten att visa ett meddelande om ansvarsfullt ägande i onlineannonser för att sälja, ge bort eller på något annat sätt överlåta äganderätten också gälla för andra fysiska eller juridiska personer än aktörer. Skyldigheten att visa meddelandet om ansvarsfullt ägande är tillämpligt på de personer som släpper ut hundar och katter på marknaden vid tillämpningen av denna förordning. Den skyldigheten är inte avsedd att inkräkta på tryckfriheten och yttrandefriheten eller på befintliga nationella regler om redaktionellt ansvar som inte är harmoniserade på unionsnivå.

(61)

Illegal handel och bedrägligt agerande i samband med utsläppande på unionsmarknaden av hundar och katter underlättas av att det inte går att spåra dessa djur. Denna brist på spårbarhet beror på ofullständiga identifieringskrav och avsaknad av registreringskrav för dessa djur. Bedrägligt agerande underlättas dessutom när systemen för identifiering och registrering av hundar och katter inte är harmoniserade eller inte kan användas smidigt på grund av att den tekniska infrastrukturen inte är driftskompatibel. Både EU:s samordnade kontrollplan för onlineförsäljning av hundar och katter från 2018 och EU:s verkställighetsåtgärder mot illegal handel med katter och hundar som genomfördes 2022–2023 avslöjade utbredda bedrägliga metoder vid utsläppande på marknaden av hundar och katter i unionen och därmed sammanhängande problem beträffande djurs välfärd. Det är därför nödvändigt att harmonisera normerna för identifiering och registrering av hundar och katter. Genom att fastställa en bred skyldighet att identifiera och registrera hundar och katter undviks kryphål i spårbarhetssystemet som annars skulle kunna utnyttjas av bedragare. Fysiska eller juridiska personer som släpper ut hundar eller katter på unionsmarknaden bör lämna bevis på identifiering och registrering i en av de databaser som upprättats av medlemsstaterna i detta syfte. Varje efterföljande överlåtelse av äganderätten eller ansvaret för en viss hund eller katt bör registreras i en av databaserna. Med tanke på den centrala roll som hundar som används inom militären, polisen och tullväsendet spelar för den nationella säkerheten bör medlemsstaterna tillåtas att bevilja undantag för registrering av sådana hundar för att förhindra att de spåras tillbaka till dessa verksamheter.

(62)

Fysiska eller juridiska personer som släpper ut hundar och katter på unionsmarknaden bör lämna bevis på identifiering, genom att uppvisa en handling som anger koden för den transponder som implanterats i hunden eller katten samt bevis på att djuret har registrerats i en officiell databas. På så sätt kommer viktig information om djuret att vidarebefordras till den nya ägaren och dess spårbarhet säkerställas.

(63)

Eftersom de flesta hundar och katter för närvarande erbjuds till försäljning eller bortskänkes genom annonsering online bör kommissionen säkerställa att det utvecklas ett allmänt tillgängligt och kostnadsfritt system som gör det möjligt för förvärvare att kontrollera identifieringens, registreringens och äganderättens äkthet beträffande den utannonserade hunden eller katten. För detta ändamål bör den fysiska eller juridiska person som annonserar hunden eller katten online vara skyldig att använda kontrollsystemet och visa den systemgenererade äkthetssymbolen i annonsen. Denna åtgärd syftar till att bättre bekämpa bedrägerier genom att göra det lättare att spåra hundar och katter som släpps ut på unionsmarknaden till deras ursprung, vilket kommer att möjliggöra bättre kontroller av behöriga myndigheter och i slutändan förbättra dessa djurs välfärd. Leverantörer av onlineplattformar bör agera aktsamt när de agerar som mellanhänder vid utsläppandet av hundar och katter på unionsmarknaden. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (8) bör onlineplattformar som möjliggör annonsering av hundar och katter, i syfte att släppa ut dem på marknaden, därför vara skyldiga att utforma och organisera sitt onlinegränssnitt på ett sätt som gör det möjligt för fysiska eller juridiska personer som annonserar ut hundar och katter att visa den relevanta äkthetssymbolen och att informera förvärvare om kontrollsystemet. Detta bör inte innebära en allmän skyldighet för onlineplattformar att övervaka den annonsering som görs via deras plattform, och inte heller en allmän skyldighet att undersöka fakta i syfte att bedöma om identifieringen och registreringen är korrekt innan annonsen publiceras.

(64)

Eftersom djurskötares kunskaper om djurs välfärd har direkta konsekvenser för välfärden hos de hundar och katter som de har hand om, bör medlemsstaterna säkerställa att djurskötare har tillgång till lämplig utbildning, i fråga om både kvantitet och kvalitet, så att de kan uppfylla de utbildningskrav som fastställs i denna förordning.

(65)

För att säkerställa spårbarhet för hundar och katter bör de identifieras individuellt med en unik identifierare i form av en transponder och deras identifieringsuppgifter bör också registreras i en databas. Därför bör medlemsstaterna vara skyldiga att upprätta och underhålla databaser över hundar och katter på sina territorier för att säkerställa dessa djurs spårbarhet. Det är också nödvändigt att säkerställa driftskompatibilitet mellan dessa databaser. På så sätt blir det lättare att få tillgång till information om hundar och katter i hela unionen och möjligt för behöriga myndigheter att utföra offentlig kontroll för att säkerställa efterlevnad av djurskyddsreglerna. För att främja driftskompatibilitet mellan de nationella databaserna bör kommissionen upprätta en indexdatabas.

(66)

För att utvärdera framstegen när det gäller djurskyddskraven för hundar och katter som hålls på anläggningar och när det gäller djurens spårbarhet är det nödvändigt att medlemsstaterna samlar in, rapporterar och analyserar nyckelindikatorer. Dessa nyckelindikatorer bör harmoniseras enligt denna förordning för att säkerställa att de är jämförbara på unionsnivå och för att möjliggöra övervakning på unionsnivå av framstegen med att uppnå de politiska målen i denna förordning.

(67)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (9) fastställs regler om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10) är tillämplig på medlemsstaternas behandling av personuppgifter under relevanta förfaranden. Kommissionens och medlemsstaternas roller i samband med behandlingen av personuppgifter i de fall som omfattas av den här förordningen bör definieras tydligt för att säkerställa en hög dataskyddsnivå.

(68)

Vid tillämpningen av denna förordning bör namnen på fysiska personer och tillhörande kontaktuppgifter förekomma i de dokument som kommissionen och medlemsstaterna behandlar vid genomförandet av denna förordning, närmare bestämt vid anmälan och godkännande av anläggningar, registrering av hundar och katter, kontroll av registrering av hundar och katter samt import av hundar och katter. Sådan behandling av personuppgifter motiveras av allmänintresset att säkerställa respekten för kraven på hundars och katters välfärd, inklusive att utföra offentlig kontroll och säkerställa spårbarhet, att förhindra att välfärdskraven kringgås och att bekämpa illegal handel med hundar och katter både mellan medlemsstater och, vid import, från tredjeländer.

(69)

Lagringsperioden för personuppgifter i registret över anläggningar och förteckningen över godkända avelsanläggningar bör vara tio år från och med datumet då anläggningens verksamhet upphör, eftersom de behöriga myndigheterna behöver ha tillgång till en aktörs verksamhetshistorik när det gäller avel samt hållande och utsläppande på unionsmarknaden av hundar och katter, och känna till tidigare bristande efterlevnad av djurskyddsregler när de får en ny anmälan om verksamhet eller begäran om godkännande.

(70)

Lagringsperioden för personuppgifter om nuvarande och tidigare ägare av hundar eller katter i nationella databaser och i indexdatabasen bör vara fem år från registreringen av hundens eller kattens död i dessa databaser eller 25 år från dagen för den första registreringen av hunden eller katten i dessa databaser. Denna lagringsperiod är utformad för att täcka den förväntade livslängden för hundar och katter, för att säkerställa att det finns ett robust spårbarhetssystem för alla hundar och katter som är föremål för handel i unionen och för att tillhandahålla uppgifter, även efter det att en viss hund eller katt har dött, för analys av välfärdsproblem, såsom onormalt höga dödstal, vilka kräver dataanalys.

(71)

Lagringsperioden för uppgifter om ägare och behöriga personer som reser in till unionen med hundar eller katter i samband med förflyttningar utan kommersiellt syfte som förhandsanmälts i en unionsresedatabas för sällskapsdjur bör vara fem år från och med förhandsanmälan från ägaren, så att de behöriga myndigheterna kan utföra dataanalys, identifiera misstänkta förflyttningar och inrätta riskbaserad offentlig kontroll i syfte att rikta in sig på potentiella bedragare.

(72)

Lagringsperioden för uppgifter i unionens kontrollsystem om fysiska eller juridiska personer som annonserar ut en hund eller katt i syfte att släppa ut den på marknaden och använder kontrollsystemet för att generera den erforderliga äkthetssymbolen bör vara 18 månader från och med det att äkthetssymbolen genererats, så att systemet kan bekräfta identifieringens, registreringens och äganderättens äkthet beträffande den hund eller katt som annonseras ut till en förvärvare som använder det systemet under den förväntade maximala tiden för offentliggörande av onlineannonsen.

(73)

Hundar och katter som importeras till unionen kan ha avlats eller hållits i tredjeländer under förhållanden som är skadliga för deras välfärd. Detta väcker farhågor om moraliska aspekter och visar på risker rörande djurhälsan, folkhälsan och den allmänna säkerheten i unionen. Unionsmedborgarna anser att ett hög nivå på hundars och katters välfärd är en fråga om moraliskt ansvar, vilket framgår av resultaten av Eurobarometerundersökningen från 2023 om djurs välfärd liksom av den omfattande skriftväxling och de många framställningar som har inkommit till Europaparlamentet i detta ärende, de många parlamentariska frågor som har ingivits, Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2020 om att skydda EU:s inre marknad och konsumenternas rättigheter mot de negativa följderna av olaglig handel med sällskapsdjur samt unionens förbud mot utsläppande på marknaden och import av hund- och kattpäls och produkter som innehåller sådan päls. Dessutom är problem som rör djurs liv eller hälsa en underkategori av generella frågor om djurs välfärd. Utmattning, kakexi och mottaglighet för infektionssjukdomar kan exempelvis uppstå till följd av en alltför intensiv användning av tikar eller honkatter för avel som inte tar hänsyn till deras behov av välfärd. Förhållanden som är menliga för välfärden kan även medföra risker för folkhälsan, bland annat en ökad förekomst av zoonotiska smittämnen som dermatofytos eller invärtes parasiter, liksom en indirekt ökad risk för utveckling av antimikrobiell resistans till följd av att stora volymer antimikrobiella medel måste användas på ursprungsanläggningen. Hundar och katter som avlas under förhållanden som är menliga för deras välfärd kan också utgöra en risk för den allmänna säkerheten eftersom de eventuellt kan utveckla ett aggressivt beteende. Med tanke på dessa moraliska farhågor bland allmänheten samt säkerhets-, djurhälso- och folkhälsorisker, och i syfte att uppnå målen i denna förordning, är det viktigt att aktörer som är involverade i import av hundar och katter från tredjeländer uppfyller djurskyddskrav som är identiska eller likvärdiga med dem som fastställs i denna förordning och ger samma garantier när det gäller djurens spårbarhet. Eftersom detta kommer att kräva att förändringar görs av tredjelandsaktörer som är involverade i export av hundar och katter till unionen är det nödvändigt att föreskriva en övergångsperiod av samma längd som den som gäller för aktörer inom unionen.

(74)

För att säkerställa efterlevnaden av importbestämmelser bör kommissionen upprätta en förteckning över tredjeländer som har godkänts för utsläppande av hundar och katter på unionsmarknaden på grundval av sin bedömning av hur tillförlitlig dessa tredjeländers offentliga kontroll är för att se till att anläggningar inom deras territorium som exporterar eller avser att exportera hundar och katter till unionsmarknaden följer djurskyddsreglerna i denna förordning, eller regler som unionen erkänt som likvärdiga. För att säkerställa spårbarhet och underlätta kontroller vid unionens gränskontrollstationer bör det även upprättas en förteckning över anläggningar som avlar och håller hundar och katter i dessa tredjeländer och som får exportera dessa djur till unionen. Kommissionen bör använda en riskbaserad metod för att granska tillförlitligheten i systemen för offentlig kontroll i de tredjeländer som godkänts enligt denna förordning samt de tredjeländer som ansöker om att bli godkända enligt denna förordning. Efterlevnad av de relevanta reglerna i denna förordning eller av regler som unionen erkänt som likvärdiga bör intygas i det hälsointyg som används för sådan export. Kommissionen bör i detta syfte agera för att ändra den relevanta mallen för officiellt intyg, i syfte att inkludera det ifrågavarande intyget om djurs välfärd.

(75)

För att stärka konsumentskyddet och säkerställa verklig spårbarhet för hundar och katter som importeras till unionen är det lämpligt att i denna förordning kräva att djuren identifieras innan de förs in till unionen och att importörerna säkerställer att djuren registreras i en av medlemsstaternas databaser. Detta kommer att förbättra kontrollen av dessa djurs förflyttningar. Av den samordnade EU-insatsen avseende illegal handel med katter och hundar som genomfördes 2022 och 2023 framgick det dessutom att ett av de vanligaste bedrägerierna inom handeln med hundar och katter är att hundar och katter som är avsedda för handel importeras till unionen, men att man anger att dessa förflyttningar är icke-kommersiella förflyttningar enligt definitionen i unionens djurhälsoregler, dvs. förflyttningar av hundar och katter som följer med sina ägare eller en person som har ägarens godkännande utan någon avsikt att byta ägare. För att ge medlemsstaterna verktyg att genomföra riskbaserade kontroller för att komma till rätta med dessa bedrägerier är det viktigt att införsel av hundar och katter till unionen i icke-kommersiellt syfte, oberoende av antalet djur, anmäls på förhand genom en specifik unionsresedatabas för sällskapsdjur. Denna databas bör registrera anmälningar för alla sådana djurs införsel till unionen oberoende av var de förs in, för att ge medlemsstaterna nödvändig överblick och bidra till upptäckt av misstänkta förflyttningar. Därför bör kommissionen upprätta och underhålla denna databas så att medlemsstaterna har tillgång till all tillgänglig information för sin kontrollverksamhet. Medlemsstaterna bör använda den information som samlats in i databasen och vid behov utföra riktade kontroller av misstänkta förflyttningar, inbegripet, vid behov, kontroller på plats.

(76)

För att genomföra denna förordning på ett effektivt sätt uppmuntras medlemsstaterna att genomföra kampanjer för att öka medvetenheten om de skyldigheter som fastställs i denna förordning, inbegripet kampanjer som riktar sig till fysiska eller juridiska personer som äger hundar eller katter och potentiella förvärvare av hundar eller katter. Dessa kampanjer skulle kunna omfatta skyldigheten att identifiera och registrera hundar och katter i enlighet med denna förordning, kraven avseende innehållet i annonser för försäljning eller överlåtelse av äganderätt eller ansvar för hundar eller katter samt skälen till systemet med kontroll av onlineannonsers äkthet, dess tekniska funktioner och hur man använder systemet. Kampanjerna skulle kunna omfatta skälen till meddelandet om ansvarsfullt ägande och förklara detta begrepp, inbegripet vikten av att inte överge hundar eller katter. Kommissionen bör underlätta utbytet av bästa praxis när det gäller sådan medvetandehöjande verksamhet. Flera medlemsstater har infört kastreringsprogram för hundar och katter för att begränsa okontrollerad reproduktion av herrelösa hundar och katter. De genomför informationskampanjer om sådana program. Ineffektiva kastreringsprogram kan leda till att fler djur överges. Om populationer av herrelösa djur dessutom hanteras på ett felaktigt sätt kan det leda till att fler hundar och katter släpps ut på marknaden i unionen. Nationella kampanjer om kastreringsprogram skulle kunna integreras i informationskampanjen om de skyldigheter som fastställs i denna förordning i syfte att uppmuntra ansvarsfullt ägande och minska trycket på marknaden för hundar och katter.

(77)

För att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, särskilt Efsas yttranden, och till därav följande konsekvenser för samhället, ekonomin och miljön bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller komplettering av denna förordning genom att fastställa indikatorer beträffande hundars och katters beteende och fysiska utseende genom att fastställa kännetecken för genotyper, och de exteriöra överdrifter som bör leda till att en hund eller en katt utesluts ur reproduktionen, så att avelsstrategier inte resulterar i skadliga effekter för hundars och katters hälsa eller välfärd. När det gäller uppvisningar, utställningar och tävlingar bör de delegerade akterna, efter beaktande av såväl Efsas vetenskapliga yttrande som sektorns särskilda sociala och ekonomiska omständigheter, återspegla ett progressivt och välavvägt tillvägagångssätt för att säkerställa ett rimligt och praktiskt möjligt genomförande.

(78)

För att fastställa minimikriterier som ska bedömas vid besök avseende djurs välfärd, och för att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och till därav följande konsekvenser för samhället, ekonomin och miljön, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller komplettering av artikel 10 i denna förordning och sådana ändringar av bilagorna till denna förordning som rör krav för avel, hållande och identifiering av hundar och katter samt indikatorer för övervakning av målen i denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(79)

Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet när det gäller

Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (12).

(80)

Medborgarnas inställning till hundars och katters välfärd varierar mellan olika medlemsstater. Vissa medlemsstater har redan antagit omfattande regelverk om sådana djurs välfärd. Eftersom det i denna förordning fastställs minimikrav är det därför lämpligt att medlemsstaterna får behålla eller anta striktare nationella regler som syftar till ett mer omfattande skydd av hundar och katter än de som fastställs i denna förordning, förutsatt att dessa nationella regler inte hindrar den inre marknaden från att fungera som den ska.

(81)

Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om eventuella nationella regler som är striktare än reglerna i denna förordning. Kommissionen bör uppmärksamma övriga medlemsstater på sådana regler. Om de nationella reglerna omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 (13) bör kommissionen underrättas om dem i enlighet med det direktivet.

(82)

Det är mycket viktigt att unionsrätten på detta område regelbundet övervakas och utvärderas, så att den vid behov kan uppdateras i syfte att säkerställa att den kan fortsätta att uppnå sina mål. Denna förordning bör därför omfatta en skyldighet för kommissionen att övervaka hundars och katters välfärd i unionen och att göra en utvärdering av unionsrätten på detta område, som ska läggas fram för unionens övriga institutioner.

(83)

För att säkerställa att denna förordning tillämpas fullt ut bör medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, som omfattar alla skyldigheter som gäller för aktörer, inbegripet förbudet mot att överge hundar och katter, och säkerställa att de genomdrivs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. I synnerhet vid allvarliga eller upprepade överträdelser bör medlemsstaterna fastställa sanktioner som är ekonomiskt avskräckande, med beaktande av aktörens omsättning, och som inbegriper möjligheten till näringsförbud för en aktör.

(84)

Med tanke på kostnaderna för att driva ett djurhem och den allmänna nyttan med denna verksamhet uppmanas medlemsstaterna, när djurhem uppfyller denna förordnings krav för oönskade, övergivna eller herrelösa hundars och katters välfärd, att överväga att vidta åtgärder för att säkerställa att djurhem och organisationer som ansvarar för dessa djur finansieras på lämpligt sätt i enlighet med nationell rätt.

(85)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fastställa minimikrav som säkerställer en väl fungerande inre marknad samtidigt som en hög nivå för hundars och katters välfärd samt spårbarhet för dessa säkerställs, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(86)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 57.1 g i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 18 november 2024.