(1)

Stålsektorn är central för unionens konkurrenskraft och säkerhet. Stål är också avgörande för många andra industrier, såsom unionens industrier för ren teknik, transport, byggnation och energiinfrastruktur. Att bevara en konkurrenskraftig och tekniskt avancerad stålindustri är därför avgörande för unionens ekonomiska säkerhet. Unionen anser således att stålsektorn är strategiskt viktig och har åtagit sig att säkerställa dess lönsamhet, resiliens och långsiktiga hållbarhet.

(2)

Unionen har en lång tradition av stålproduktion i städer och regioner där kompetens har förts vidare mellan generationer av stålarbetare, vilka har spelat en nyckelroll i att lägga grunden för tillverkning i unionen och är avgörande för att upprätthålla stålsektorns konkurrenskraft och stora sociala värde.

(3)

Stålindustrin i flera länder och regioner, däribland unionen, lider av de negativa effekterna av en ökande global strukturell överkapacitet. Denna globala utmaning påverkar unionens marknad och marknaderna i andra länder negativt, antingen direkt genom import från länder med överkapacitet, eller indirekt till följd av ”push-out-effekten”, eller båda. En ändamålsenlig lösning av problemet med global överkapacitet kräver ökade gemensamma insatser från unionen och likasinnade partnerländer som inte bidrar till global överkapacitet. Unionen kommer därför att öka sina insatser för att leda det internationella arbetet, bland annat inom ramen för det globala forumet för överkapacitet i stålsektorn (GFSEC– Global Forum on Steel Excess Capacity), för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till global överkapacitet och genomföra lösningar som stärker transparensen på den globala stålmarknaden och beaktar moderna produktions- och leveranstekniker, bland annat genom att tillämpa principen om ”smältning och gjutning” samt genom att bevaka import och export. Unionen står fast vid sitt åtagande att fortsatt hålla marknaderna rättvisa och öppna samt att ytterligare stärka sina förbindelser med befintliga och framtida frihandelspartner. I denna anda, och i syfte att avgränsa sina ekonomier från global överkapacitet och öka marknadstillträdet mellan dem, bör unionen och likasinnade länder skyndsamt samarbeta, för att återspegla gemensamma strategiska intressen och ömsesidiga fördelar, samtidigt som säkra, förutsägbara och diversifierade leveranskedjor säkerställs.

(4)

En djupgående analys som kommissionen genomförde 2019 visade att unionens stålindustri redan då befann sig i en situation där det förelåg hot om allvarlig skada och att situationen sannolikt skulle utvecklas till faktisk allvarlig skada inom överskådlig framtid, om inte skyddsåtgärder vidtogs. Kommissionen drog slutsatsen att det skulle ligga i unionens intresse att vidta lämpliga åtgärder för att undvika en ytterligare ökning av importen av stålprodukter.

(5)

Den 31 januari 2019 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2019/159 (2) om införande av slutgiltiga skyddsåtgärder beträffande viss stålimport för att hantera den risk för omläggning av handeln och hot om allvarlig skada som sannolikt skulle ha följt för de produkter som omfattas av den förordningen. Genomförandeförordning (EU) 2019/159 upphör att gälla den 30 juni 2026.

(6)

I november 2024 antog unionens ledare Budapestförklaringen om den nya given för den europeiska konkurrenskraften, där de framhöll det akuta behovet av och deras beslutsamhet att göra unionen mer konkurrenskraftig. Dessutom uttryckte unionsledarna sitt engagemang för att säkerställa industriell förnyelse och utfasning av koldioxidutsläpp och att ge unionen möjlighet att förbli ett industriellt och tekniskt kraftcentrum som främjar arbetstillfällen av god kvalitet. Unionens ledare erkände också behovet av att öka försvarsberedskapen och försvarsförmågan, särskilt genom att stärka den försvarstekniska och försvarsindustriella basen i linje med detta. I detta syfte åtog sig unionens ledare att utarbeta en industripolitik för unionen för att säkerställa att morgondagens nyckelteknik växer, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas åt traditionella industrier i en omställningsfas.

(7)

Stålsektorns industriella konkurrenskraft är en central prioritering i unionen, som kommer att bidra till hållbar tillväxt, långsiktigt välstånd och resiliens. Utfasning av koldioxidutsläpp kan vara en stark påskyndare för tillväxt och resiliens om den integreras i industri-, konkurrens-, närings- och handelspolitik. Global överkapacitet påverkar unionens stålindustri i samband med omställningen till koldioxidneutral produktion. Vägen framåt för utfasningen av koldioxidutsläpp inom stålsektorn i unionen bör därför vara en av de faktorer som kommissionen kan ta i beaktande när den ändrar volymerna för de tullkvoter som öppnats enligt denna förordning och bör vara en av de faktorer som ska tas i beaktande vid utvärderingen av denna förordnings ändamålsenlighet.

(8)

Energiintensiva industrier är målsektorer som kräver skyndsamt stöd för utfasning av koldioxidutsläpp och för elektrifiering samt för att hantera höga energikostnader, illojal global konkurrens och komplexa bestämmelser som alla hämmar konkurrenskraften. Det är avgörande att göra det möjligt för dessa industrier att förbli globalt konkurrenskraftiga och att öka produktionen och kapacitetsutnyttjandet i unionen.

(9)

Såsom bekräftas i kommissionens meddelande av den 19 mars 2025 om den europeiska handlingsplanen för stål och metaller är stål också en metall av strategisk betydelse för unionens försvarsförmåga. Särskilt i ett sammanhang som kännetecknas av tilltagande global instabilitet och ökat säkerhetsmässigt tryck är stabila och motståndskraftiga leveranskedjor för metaller, däribland stål, och en stark och konkurrenskraftig inhemsk produktion av dem avgörande för försvaret och flyg- och rymdindustrin, för att uppnå ekonomisk resiliens och för att undvika oönskat beroende av leverantörer från tredjeländer.

(10)

Den globala överkapaciteten förväntas öka från 602 miljoner ton 2024, vilket är fem gånger mer än efterfrågan i unionen, till 721 miljoner ton till och med 2027. Unionen har redan antagit flera handelspolitiska skyddsåtgärder för metallsektorerna, bland annat med avseende på järn och stål. Dessa handelspolitiska skyddsåtgärder motverkas dock av kontinuerliga stora kapacitetsökningar i andra regioner, vilka helt saknar samband med utvecklingen av den inhemska och globala efterfrågan. Unionens stålindustri påverkas i allt högre grad negativt av global överkapacitet och av globala snedvridningar, inbegripet icke-marknadsmässig politik och praxis i vissa tredjeländer som på konstlad väg stöder sina inhemska industrier eller kringgår unionens handelspolitiska skyddsåtgärder och sanktioner. Som ett resultat av detta är unionen den enda större stålproducerande region där kapaciteten för närvarande minskar. Alla åtgärder som rör stålsektorn bör därför utformas med ett långsiktigt perspektiv, eftersom global överkapacitet är ett strukturellt problem som sannolikt inte kommer att åtgärdas på kort eller medellång sikt.

(11)

Den senaste tidens utveckling av handelsbegränsande åtgärder från tredjeländers sida ökar dessutom importtrycket på unionsmarknaden ytterligare, både i fråga om volymer och priser. Detta tryck förväntas bara öka ytterligare och riskerar att leda till en ytterligare nedgång i unionens produktion.

(12)

Till följd av detta befinner sig unionens stålindustri i en svår situation med en exceptionell förlust av produktionskapacitet på mer än 30 miljoner ton sedan 2018, ett historiskt lågt kapacitetsutnyttjande på 67 % 2024, omkring 30 000 förlorade arbetstillfällen sedan 2018, ytterligare tusentals förlorade arbetstillfällen aviserade och fortsatta finansiella förluster.

(13)

Det regelbaserade multilaterala handelssystemet, med världshandelsorganisationen (WTO) som dess kärna, är fortfarande avgörande för att säkerställa stabilitet, förutsägbarhet och rättvisa i den globala handeln. Denna förordning bör därför utformas och genomföras i full överensstämmelse med unionens skyldigheter enligt WTO:s regelverk, särskilt vad gäller fördelningen av tullkvoter.

(14)

Med tanke på den hastigt försämrade situationen för unionens stålindustri, dess växande strategiska betydelse och de hittills otillfredsställande framstegen med att hitta en kollektiv lösning på den globala överkapaciteten, särskilt inom ramen för GFSEC, är det nödvändigt att anta en åtgärd som ersätter genomförandeförordning (EU) 2019/159. Samtidigt står unionen fast vid sitt åtagande att genomföra den överenskommelse som uttrycktes vid GFSEC:s ministermöte den 10 oktober 2025, om att arbeta för en övergripande ram för gemensamma åtgärder i syfte att komma till bukt med grundorsakerna till överkapaciteten.

(15)

Denna förordning bör fastställa en enhetlig och övergripande ram för att hantera de negativa handelsrelaterade effekterna av globalöverkapacitet på unionens stålmarknad. Mot bakgrund av de allvarliga störningarna inom stålsektorn och den hastigt försämrade situationen för unionens stålindustri måste samtliga tredjeländer omfattas, inbegripet de med vilka unionen har ingått ett frihandelsavtal och de som omfattas av autonoma tullförmåner, såsom unionens allmänna preferenssystem enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 (3). Den ram som inrättas genom denna förordning bör föreskriva, å ena sidan, öppnande av tullkvoter och fastställande av en tull utanför kvoten och, å andra sidan, möjligheten att, när så är lämpligt, tillämpa bilaterala skyddsåtgärder för produkter från tredjeländer med vilka unionen har ingått ett frihandelsavtal. I de fall där det inte är lämpligt att tillämpa bilaterala skyddsåtgärder bör produkter från tredjeländer med vilka unionen har ingått ett frihandelsavtal omfattas av de tullkvoter och den tull utanför kvoten som föreskrivs i denna förordning.

(16)

Enligt genomförandeförordning (EU) 2019/159 är tullsatsen utanför kvoten 25 %, med beaktande av tullnivån inom stålsektorn på andra viktiga marknader, men tullen utanför kvoten bör nu höjas till 50 % för att minimera risken för omläggning av handeln. Denna tull skulle vara utöver andra tullar som gäller för de produktkategorier som omfattas av denna förordning.

(17)

Med tanke på den nära och unika integrationen enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (4) bör unionens import från Island, Liechtenstein och Norge undantas från tillämpningen av tullkvoter och tullen utanför kvoten.

(18)

Den totala tullkvotvolymen har beräknats på grundval av marknadsandelen för import till unionsmarknaden under 2013 som referens, som var omkring 13 %, i förhållande till den totala förbrukningen på unionens stålmarknad 2024, som är det senaste år för vilket fullständiga uppgifter finns tillgängliga. I beräkningen beaktas inte import med ursprung i Belarus och Ryska federationen, vilken för närvarande är föremål för importförbud. Detta resulterar i en total årlig tullkvotvolym på 18 345 922 ton.

(19)

Tullkvoterna bör delas upp per produktkategori på grundval av den andel av importen som varje produktkategori innehade under perioden 2022–2024. Denna referensperiod för uppdelningen av tullkvoter är lämplig eftersom den på ett korrekt sätt återspeglar de senaste handelsflödena.

(20)

Tullkvoterna bör förvaltas kvartalsvis i enlighet med det förvaltningssystem som föreskrivs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (5). Denna typ av förvaltning säkerställer ändamålsenligheten genom att undvika oproportionerligt stora importvolymer under en mycket kort period, utan att otillbörligt hindra handelsflödena. Under det första tillämpningsåret för denna förordning bör de tullkvoter som inte utnyttjas inom ett kvartal överföras till nästa kvartal inom samma årliga tillämpningsperiod för tullkvoten, för att ge ekonomiska aktörer större flexibilitet och bidra till att säkerställa kontinuitet i leveranskedjorna och fullgörandet av befintliga leveransavtal. Efter det första tillämpningsåret för denna förordning kan det bli nödvändigt att anpassa reglerna för överföring av outnyttjade tullkvoter, med beaktande av marknadsreaktionerna på de åtgärder som föreskrivs i denna förordning samt behovet av att hantera eventuella marknadsstörningar. Erfarenheter från förvaltningen av tullkvoter inom stålsektorn som inhämtats enligt genomförandeförordning (EU) 2019/159 har till exempel visat att överföring av outnyttjade tullkvoter under vissa omständigheter kan bidra till ett ökat importtryck under vissa kvartal eller i vissa produktkategorier, särskilt när marknadsefterfrågan försvagas eller förbrukningen minskar samtidigt som importen förblir hög. Omvänt kan avsaknaden av överföring under vissa omständigheter bidra till svårigheter att säkerställa kontinuitet i leveranskedjorna och att fullgöra befintliga leveransavtal.

(21)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa huruvida överföring av outnyttjade tullkvoter ska tillåtas, med beaktande av å ena sidan det ökade importtrycket och å andra sidan den genomsnittliga användningen av tullkvoter och den otillräckliga tillgången för stålanvändare i senare led. Överföring bör särskilt tillåtas om den genomsnittliga användningen av tullkvoterna för en viss produktkategori överskrider 80 % under de första tre kvartalen av den årliga tillämpningsperioden för tullkvoterna, eftersom risken för en mycket stor volym tullfri import under ett visst kvartal skulle minska avsevärt.

(22)

För att säkerställa att den här förordningen är ändamålsenlig när det gäller att hantera effekterna av den globala överkapaciteten, och mot bakgrund av stålprodukternas särdrag och moderna produktions- och leveranstekniker, är det viktigt att identifiera landet för ”smältning och gjutning”, det vill säga den ursprungliga plats där råstål eller järn ursprungligen framställs i flytande form i en stål- eller järnsmältugn och därefter gjuts till sitt första fasta tillstånd. Det första fasta tillståndet kan omfatta antingen ett halvfabrikat, inbegripet slabs, stångämne eller göt, eller en färdig valsad stålprodukt. Importörer bör vara skyldiga att tillhandahålla bevisning för vilket land som är landet för ”smältning och gjutning”, exempelvis i form av ett stålverksintyg. Ett sådant krav skulle öka transparensen hos leveranskedjan för stålimport och skulle göra det möjligt för kommissionen att få tillförlitlig information om ursprunget för unionens stålimport.

(23)

Kommissionen bör även tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa den typ av bevisning som importörer måste tillhandahålla för att styrka landet för ”smältning och gjutning”. Innan kommissionen utövar sina genomförandebefogenheter vad gäller bevisningen för landet för ”smältning och gjutning”, är det viktigt att den samråder med berörda parter, inbegripet stålproducenter, användare och medlemsstater, för att säkerställa att den typ av bevisning som krävs är tillräcklig för att styrka i vilket land stålet ”smälts och gjutits”, och att den noggrant bedömer den särskilda situationen för små och medelstora företag och undvika oproportionerliga administrativa bördor.

(24)

Kommissionen bör också tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa landsfördelningen av de tullkvoter som öppnas enligt denna förordning. När denna fördelning fastställs bör kommissionen ta i beaktande den marknadsandel för importen som rådde på unionens stålmarknad innan global överkapacitet hade påverkat den. 2013 är det lämpligaste basåret för den beräkningen eftersom det året inte påverkades av den globala överkapacitetens utbredning, som ökade betydligt under 2015 men vars effekter redan syntes i form av en ökning av importen under 2014. Samtidigt är det viktigt att tidigare tullkvoter, i synnerhet de som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1331 (6) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/2840 (7) om handelsflöden för stålprodukter med ursprung i Förenade kungariket som förs in i Nordirland genom direkt transport från andra delar av Förenade kungariket, tas i beaktande för fördelningen av tullkvoter. Kommissionen bör dessutom ta hänsyn till nuvarande och framtida frihandelsavtal, särskilt de som befinner sig i ett långt framskridet förhandlingsskede. Andra faktorer bör i tillämpliga fall också tas i beaktande, såsom snedvridande effekter på handeln orsakade av tredjeländers åtgärder som påverkar unionens stålmarknad, ett tredjelands konstaterade brott mot Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner eller multilaterala miljöavtal, unionens ingående av internationella avtal enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994, ingåendet av eventuella internationella avtal eller icke-bindande överenskommelser som hanterar nivåerna av global överkapacitet för de produkter som berörs av denna förordning och behovet av att säkerställa diversifiering av försörjningskällorna. På samma sätt bör intressena hos kandidatländer som står inför ett exceptionellt och omedelbart säkerhetshot tas i beaktande, särskilt om de tidigare har åtnjutit förmånstillträde till unionsmarknaden för de produktkategorier som omfattas av denna förordning, såsom Ukraina, utan att ändamålsenligheten av denna förordning undergrävs. Dessutom bör kommissionen beakta eventuella tullkvoter som öppnats som en del av bilaterala skyddsåtgärder för att säkerställa att den totala mängden tullkvoter som öppnats av unionen inte överskrider den mängd som anges i den relevanta bilagan. Dessutom, för att säkerställa enhetlighet och konsekvens i unionens yttre åtgärder, bör kommissionen, om restriktiva åtgärder förbjuder import från tredjeländer av en eller flera produktkategorier som omfattas av denna förordning, inte fördela dessa tredjeländer tullkvoter för dessa produktkategorier. Slutligen bör kommissionen från och med den 1 oktober 2027 beakta de uppgifter om landet för ”smältning och gjutning” som inhämtats från importörer.

(25)

Kommissionen bör också ges genomförandebefogenheter att, vid behov, tillämpa bilaterala skyddsåtgärder mot import av produkter som har sitt ursprung i de tredjeländer med vilka unionen har ingått ett frihandelsavtal. Dessa bilaterala skyddsåtgärder bör vara förenliga med det tillämpliga frihandelsavtalet. När kommissionen fastställer vilka bilaterala skyddsåtgärder som ska tillämpas är det viktigt att den beaktar behovet av att inrätta en enhetlig och övergripande ram enligt denna förordning och av att hantera de negativa handelsrelaterade effekterna av global överkapacitet på unionens stålmarknad. Dessutom, för att säkerställa att kommissionen skyndsamt kan tillämpa bilaterala skyddsåtgärder, är det viktigt att de villkor och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/287 (8) inte tillämpas på bilaterala skyddsåtgärder som tillämpas enligt denna förordning.

(26)

De genomförandebefogenheter som tilldelas enligt denna förordning bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9). Granskningsförfarandet bör användas för att anta relevanta genomförandeakter.

(27)

Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall relaterade till behovet av att säkerställa en skyndsam fördelning av tullkvoter eller en skyndsam tillämpning av bilaterala skyddsåtgärder, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(28)

I syfte att säkerställa att nivån på de kvoter som öppnas för import till unionen anpassas till förändrade marknadsförhållanden för de produkter som omfattas av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) delegeras till kommissionen med avseende på att ändra volymerna för de tullkvoter som fastställs i denna förordning. Samtidigt bör varje ändring av dessa volymer vara förenlig med målet för denna förordning. Det är därför lämpligt att fastställa ett lägsta och ett högsta sammanlagt värde på volymerna för de tullkvoter som fastställs i denna förordning, samtidigt som hänsyn tas till den omständigheten att enligt 2025 års stålprognos från organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling förväntas förbrukningen inom unionen vara stabil fram till 2030. Det högsta sammanlagda värdet bör beräknas genom att tillämpa en marknadsandel på 13 % av den förbrukningsnivå som registrerades 2018, vilket var den högsta årliga nivån under perioden 2013–2024. Det minsta sammanlagda värdet bör fastställas med beaktande av behovet av att tillhandahålla en likvärdig flexibilitetsnivå i händelse av en nedgång på marknaden. Kommissionen bör därför ges befogenhet att ändra volymerna för de tullkvoter som fastställs i denna förordning endast i den mån det totala värdet ligger mellan 14 400 000 ton och 22 200 000 ton. När kommissionen utövar sina delegerade befogenheter bör den i tillämpliga fall beakta efterfrågeutvecklingen, förändringar i marknadsandelarna för importen, betydande utveckling i fråga om global överkapacitet, de framsteg som gjorts när det gäller vägen framåt för utfasningen av koldioxidutsläpp inom stålsektorn i unionen mot bakgrund av unionens klimatmål, utvecklingen och omfattningen av tredjeländers åtgärder som påverkar importen av stål, potentiella problem med tillgången på vissa produktkategorier kopplade till otillräcklig kapacitet och till betydande relaterade prisökningar, målen för unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik samt otillbörliga utträngningseffekter inom vissa tullkvoter. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen med avseende på att ändra produktförteckningen i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2170 (10). Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(29)

När kommissionen fördelar tullkvoter, tillämpar bilaterala skyddsåtgärder eller ändrar volymerna för tullkvoterna bör den ta unionsintresset i beaktande. Unionsintresset bör fastställas på grundval av all tillgänglig information och bör bestå av en helhetsbedömning av de olika intressen som gör sig gällande. Dessa intressen omfattar intressena hos unionens ekonomiska aktörer, inbegripet industrier i tidigare och senare led, och unionens slutkonsumenter.

(30)

Eftersom det genom denna förordning fastställs nya krav på unionens ekonomiska aktörer bör kommissionen tillhandahålla en kontaktpunkt online där unionens ekonomiska aktörer kan begära information om genomförandet av denna förordning, bland annat i fråga om systemet för tullförvaltning, fördelningen av tullkvoter och tillämpningen av principen om ”smältning och gjutning”.

(31)

Kommissionen bör genomföra periodiska bedömningar av denna förordnings produktomfattning. Kommissionen bör senast den 31 december 2026 särskilt bedöma behovet av att ändra produktomfattningen så att vissa produkter omfattas. Senast den 30 juni 2027 bör kommissionen bedöma behovet av att ändra produktomfattningen, särskilt i syfte att fastställa huruvida den även bör omfatta produkter som är tillverkade av eller innehåller en betydande mängd stål, inbegripet prioriterade järn- och stålprodukter i senare led som inte omfattas av denna förordning. Dessutom bör kommissionen genomföra ytterligare en bedömning av produktomfattningen senast den 30 juni 2029 och vartannat år därefter, såvida inte betydande marknadsstörningar eller plötsliga förändringar i de globala handelsmönstren kräver en tidigare bedömning. Dessutom bör kommissionen i god tid samråda med berörda parter, före varje bedömning av produktomfattningen. Särskilt med tanke på den korta tidsramen för den inledande bedömningen bör ett samråd inledas senast den 1 juli 2026. Om bedömningarna visar på ett behov av att ändra produktomfattningen bör kommissionen överväga att lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta.

(32)

Senast den 30 juni 2028 bör kommissionen, på grundval av den information som samlats in enligt denna förordning, bedöma huruvida det är nödvändigt att ange landet för ”smältning och gjutning” som grund för att kunna omfattas av de tullkvoter som föreskrivs i denna förordning, särskilt för att förhindra att stål som produceras i vissa tredjeländer som bidrar till global överkapacitet på ett otillbörligt sätt kommer in på unionsmarknaden efter ytterligare omvandling i andra länder. På grundval av den bedömningen bör kommissionen överväga att lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet.

(33)

Senast den 30 juni 2028 och vartannat år därefter bör kommissionen lägga fram en rapport om genomförandet av denna förordning för Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör offentliggöras och skulle särskilt kunna innehålla information om användningen och utvecklingen av tullkvoter samt om den importkategori och importmängd som hamnar utanför de tullkvoter som öppnats.

(34)

Senast den 30 juni 2029 och vart tredje år därefter bör kommissionen utvärdera denna förordnings ändamålsenlighet, med hänsyn till utvecklingen av de nyckelparametrar som motiverade antagandet av denna förordning, inbegripet utvecklingen av och trenderna för global överkapacitet, samt dess effekter på stålmarknaden och på unionsintresset, och bedöma utvecklingen av situationen för unionens stålindustri, inbegripet prisnivåer och kapacitetsutnyttjande, inverkan på industrier i tidigare och senare led samt på slutkonsumenter i unionen, och vägen framåt för utfasningen av koldioxidutsläpp inom unionens stålsektor, mot bakgrund av unionens klimatmål. Det är även viktigt att kommissionen beaktar situationen vad gäller tredjeländers handelsbegränsande åtgärder för stål och de konsekvenser och effekter dessa skulle kunna ha eller sannolikt kommer att få beträffande risken för omläggning av handeln till unionsmarknaden. Kommissionen bör också analysera situationen vad gäller förekomsten av icke-marknadsmässig politik och praxis i tredjeländer och dess inverkan på unionens stålmarknad.

(35)

Det är nödvändigt att ändra förordning (EU) 2020/2170 för att säkerställa den fortsatta tillämpningen av de befintliga arrangemangen för de stålprodukter med ursprung i Förenade kungariket som övergår till fri omsättning i Nordirland och som förtecknas i bilagan till den förordningen.

(36)

I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt för att förverkliga det grundläggande målet att hantera de negativa handelsrelaterade effekterna av global överkapacitet på unionens stålmarknad att öppna tullkvoter och fastställa en tull utanför kvoten, och föreskriva en möjlighet att tillämpa bilaterala skyddsåtgärder med avseende på import av stålprodukter till unionen. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 I fördraget om europeiska unionen (FEU).

(37)

Med tanke på behovet av att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning tillämpas från och med den 1 juli 2026 bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1.

I artikel 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Varor som förtecknas i bilagan, som har sitt ursprung i Förenade kungariket och som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/1384 (*1) och som förs in i Nordirland genom direkt transport från andra delar av Förenade kungariket ska också omfattas av unionens importtullkvoter om dessa varor övergår till fri omsättning på Nordirlands territorium.

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/1384 av den 17 juni 2026 om hantering av de negativa handelsrelaterade effekterna av global överkapacitet på unionens stålmarknad och om ändring av förordning (EU) 2020/2170 (EUT L, 2026/1384, 24.6.2026, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2026/1384/oj).”"

2.

Artikel 1a ska ersättas med följande:

a)

Artikel 4.2, artikel 5.1 a–i, artikel 5.2–5.5, samt artiklarna 6 och 7 ska tillämpas från och med 25 juni 2026.

b)

Artikel 4.1 ska tillämpas från och med den 1 oktober 2026.

c)

Artikel 5.1 j ska tillämpas från och med den 1 oktober 2027.