(1)

I enlighet med artikel 104.1 andra stycket a i förordning (EU) 2021/2116 ska artiklarna 4.1 b, 5, 7.3, 9, 17, 21, 34, 35.4, 36, 37, 38, 40–43, 51, 52, 54, 56, 59, 63, 64, 67, 68, 70–75, 77, 91–97, 99, 100, 102.2, 110 och 111 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (2), när det gäller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), fortsätta att tillämpas på utgifter som har uppkommit för stödmottagarna och utbetalningar som gjorts av det utbetalande organet inom ramen för genomförandet av landsbygdsprogram enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (3) för räkenskapsåret 2025.

(2)

I enlighet med artikel 64 andra stycket a i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/128 (4) ska artikel 2, artikel 3.1 första stycket, artiklarna 3.2, 4.1 b, 5, 6, 7, 21–25, 27, 28 och 29, artikel 30.1 a, b och c, 30.2, 30.3 och 30.4 samt artiklarna 31–40 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 (5), när det gäller Ejflu, fortsätta att tillämpas på utgifter som uppkommit för stödmottagarna och utbetalningar som gjorts av det utbetalande organet inom ramen för genomförandet av landsbygdsprogram i enlighet med förordning (EU) nr 1305/2013 för räkenskapsåret 2025.

(3)

I enlighet med artikel 53 i förordning (EU) 2021/2116 ska kommissionen, före den 31 maj det år som följer på det berörda räkenskapsåret, avsluta räkenskaperna för de utbetalande organ som avses i artikel 9 i den förordningen, på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna lämnat in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och ett yttrande avseende räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet samt rapporterna från de attesterande organen.

(4)

I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) 2021/2116 börjar räkenskapsåret den 16 oktober år N – 1 och löper till den 15 oktober år N. Vid avslutandet av räkenskaperna för räkenskapsåret 2025 bör, för att referensperioden för utgifterna för Ejflu ska vara densamma som referensperioden för utgifterna för Europeiska garantifonden för jordbruket, de utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2024 och den 15 oktober 2025 beaktas, i enlighet med artikel 11.1 i genomförandeförordning (EU) 2022/128.

(5)

Detta beslut avser avslutandet av räkenskaperna för medlemsstaternas utbetalande organ beträffande utgifter inom de strategiska GJP-planer som finansieras av Ejflu under perioden 2023–2027 för räkenskapsåret 2025. Utgifter avseende det senaste genomförandeåret (16.10.2024–31.12.2025) för Ejflu för programperioden 2014–2022 kommer i enlighet med artikel 37.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 att omfattas av ett beslut om avslutande av räkenskaperna efter den 30 juni 2026.

(6)

I artikel 35.2 andra stycket i genomförandeförordning (EU) 2022/128 föreskrivs att de belopp som ska betalas in av eller betalas ut till varje medlemsstat, i enlighet med det beslut om avslutande av räkenskaperna som avses i artikel 35.1 i den genomförandeförordningen, ska fastställas genom att de mellanliggande betalningarna för det berörda räkenskapsåret dras av från de utgifter som godkänts för samma år i enlighet med artikel 35.1. Enligt artikel 35.2 tredje stycket i den genomförandeförordningen ska kommissionen dra av det beloppet från eller lägga till det till nästa mellanliggande betalning.

(7)

Kommissionen har granskat medlemsstaternas insända uppgifter och har delgett medlemsstaterna resultatet av granskningen samt de ändringar som kommissionen föreslår.

(8)

För alla utbetalande organ kan kommissionen på grundval av årsräkenskaperna och medföljande handlingar fatta beslut om de inlämnade årsräkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet.

(9)

Bestämmelserna i artikel 44.2 i förordning (EU) 2021/2116 avseende betalningsfrister för åtgärder inom ramen för landsbygdsutveckling inom det integrerade administrations- och kontrollsystemet gäller från och med ansökningsåret 2023. Minskningarna för bristande efterlevnad av sista möjliga betalningsdatum, beräknade i enlighet med artikel 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/127 (6), följer det förfarande som fastställs i artikel 39 i förordning (EU) 2021/2116 och ska beaktas i detta beslut för räkenskapsåret 2025. Dessa minskningar får i förekommande fall granskas inom ramen för kontrollen av överensstämmelse enligt artikel 55 i förordning (EU) 2021/2116.

(10)

I enlighet med artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013, när det gäller skulder som härrör från oriktigheter i samband med utgifter som avses i artikel 104.1 i förordning (EU) 2021/2116, ska de ekonomiska följderna av utebliven återbetalning för oriktigheter till 50 % belasta den berörda medlemsstaten, om beloppet inte har betalats tillbaka inom fyra år från den dag då begäran om återbetalning framfördes, eller inom åtta år från det att indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna. Enligt artikel 54.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska medlemsstaterna till de årsräkenskaper som de lämnar till kommissionen i enlighet med artikel 29 i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 foga en bestyrkt tabell innehållande de belopp som belastar dem enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013. Tillämpningsföreskrifter för medlemsstaternas skyldighet att rapportera de belopp som ska återkrävas fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014. I bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 fastställs en mall för den tabell som medlemsstaterna ska använda för att lämna information om belopp som ska återkrävas. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir i de fall då ingen återbetalning har skett för oriktigheter som är äldre än fyra respektive åtta år.

(11)

Enligt artikel 54.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 får medlemsstaterna, när det gäller skulder som härrör från oriktigheter i samband med utgifter som avses i artikel 104.1 i förordning (EU) 2021/2116, av vederbörligen motiverade skäl besluta att inte fortsätta indrivningen. Ett sådant beslut får fattas endast om de kostnader för indrivning som redan uppstått och sannolikt kommer att uppstå tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att driva in beloppet därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oriktigheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om beslutet har fattats inom fyra år från den dag då begäran om återbetalning framfördes, eller inom åtta år om indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna, bör de ekonomiska följderna av utebliven återbetalning till 100 % belasta unionens budget. De belopp för vilka en viss medlemsstat har beslutat att inte fortsätta indrivning samt skälen för detta beslut framgår i årsräkenskaperna som avses i artikel 54.4 i den förordningen. Dessa belopp bör således inte belasta de berörda medlemsstaterna utan ska följaktligen belasta unionens budget.

(12)

Detta beslut bör också beakta de belopp som alltjämt ska belasta medlemsstaterna med avseende på programperioderna 2007–2013 och 2014–2022 för Ejflu, för vilka artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 fortsätter att tillämpas i enlighet med artikel 104.1 andra stycket c i förordning (EU) 2021/2116.

(13)

I enlighet med artikel 53 i förordning (EU) 2021/2116 bör detta beslut inte påverka de beslut som kommissionen kan anta senare enligt artiklarna 54 och 55 i den förordningen.