(1)

Den 17 februari 2025 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Bahrain, Egypten och Thailand (de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 3 januari 2025 av Glass Fibre Europe (GFE) (klaganden). Klagomålet ingavs för unionens glasfiberfilamentindustris räkning i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, vilken var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/890 (3) (förordningen om registrering).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen andra kända unionsproducenter, kända exporterande producenter samt myndigheterna i de berörda länderna, kända importörer, användare samt intresseorganisationer som såvitt känt är berörda av inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

De egyptiska myndigheterna hävdade att inledandet av undersökningen inte uppfyllde kraven i artiklarna 5.3 och 5.4 i WTO:s antidumpningsavtal. De egyptiska myndigheterna framhöll särskilt att klagomålet saknade tillräcklig korrekt och relevant bevisning för att motivera inledandet av en undersökning, vilket krävs enligt artikel 5.3 i antidumpningsavtalet. De egyptiska myndigheterna hävdade vidare att klagomålet inte på ett öppet sätt identifierade de inhemska producenter som stödde klagomålet och att det inte innehöll relevanta icke-konfidentiella sammanfattningar av viktig information, vilket hindrade berörda parter att utöva sin rätt till försvar och att kontrollera om kravet på representativitet enligt artikel 5.4 i antidumpningsavtalet var uppfyllt. De egyptiska myndigheterna invände även mot vad man ansåg vara en överdriven användning av krav på konfidentiell behandling, och menade att detta undergrävde öppenheten och det meningsfulla deltagandet i undersökningens inledningsskede. Slutligen uttryckte myndigheterna farhågor beträffande risken för dubbla skyddsinstrument, med hänvisning till att den egyptiska exporten redan omfattades av utjämningstullar och att inledandet av ett parallellt antidumpningsförfarande skulle kunna leda till överlappande åtgärder i strid med WTO:s regler.

(7)

Inom ramen för analysen av ett klagomål och i enlighet med artikel 5.4 i antidumpningsavtalet genomförde kommissionens avdelningar en undersökning av representativiteten innan undersökningen inleddes. För detta ändamål kontaktades alla unionsproducenter som nämns i klagomålet och som på annat sätt var kända av kommissionen före inledandet, så att hänsyn kunde tas till dem vid beräkningen av klagandenas representativitet. Denna beräkning baserades på producerade kvantiteter av den berörda produkten så som de beskrivs i dessa producenters och producentorganisationers enskilda förklaringar samt på uppgifter i klagomålet, där även information om den totala produktionen i unionen ingår. I inledningsskedet drogs därför slutsatsen att villkoren i artikel 5.4 i antidumpningsavtalet var uppfyllda. De egyptiska myndigheternas påstående avvisades därför.

(8)

Kommissionen ansåg att den version som berörda parter kan begära att få ta del av som finns i klagomålet innehöll all väsentlig bevisning och meningsfulla icke-konfidentiella sammanfattningar av de uppgifter som beviljats konfidentiell behandling, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar under hela förfarandet. Klaganden tillhandahöll hur som helst sammanfattningar av innehållet i de konfidentiella delarna av klagomålet. Den information som lämnas i de begränsade bilagorna till klagomålet faller inom dessa kategorier. Klaganden tillhandahöll också en sammanfattning av den information som ingår i de begränsade bilagorna till klagomålet så att berörda parter kan ”bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna”, såsom anges i artikel 19.2 i grundförordningen. De egyptiska myndigheternas påstående avvisades därför.

(9)

För att undvika dubbla instrument drar kommissionen vid tillämpning av samtidiga antidumpnings- och utjämningsåtgärder av det subventionsbelopp som redan fastställts genom utjämningsåtgärderna (exportsubventioner) från den faktiska antidumpningstullen. Det finns således inte någon risk för dubbelräkning. Påståendet avvisades därför.

(10)

De egyptiska myndigheterna ifrågasatte påståendena om att importen av produkter av ändlösa glasfiberfilament från Egypten hade skadat unionsindustrin och hävdade att slutsatserna var inaktuella och selektiva. De avvisade påståendena om att produktionen hade omlokaliserats geografiskt enbart för att kringgå tullar. De egyptiska myndigheterna hävdade även att klagomålet saknade en omfattande analys av andra faktorer som kunde påverka unionsmarknaden, däribland produktionskostnader och fluktuationer i råvarupriserna. Enligt de tillgängliga uppgifterna hade de egyptiska exportpriserna följt marknadstrenderna, vilket motsade påståendena om aggressiv prissättning. Eftersom importvolymerna minskade mellan 2021 och 2023 kunde påståendet om betydande marknadspåverkan ifrågasättas. De egyptiska myndigheterna hävdade att de små prisförändringarna i unionen inte visade på någon betydande prisnedgång, utan återspeglade normala marknadsförhållanden snarare än skada på grund av importen. De hävdade att dessa faktorer visade att klagomålet saknade objektiv bevisning, vilket krävs enligt WTO:s antidumpningsavtal.

(11)

I motsats till de egyptiska myndigheternas påståenden fann kommissionen att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att importen av glasfiberprodukter från Egypten hade vållat unionsindustrin väsentlig skada. Dessutom förstärkte den övergripande marknadsanalysen i klagomålet sambandet mellan den egyptiska importen och unionsindustrins skada i enlighet med WTO:s bestämmelser. Klagomålet innehöll även tillräcklig bevisning för att importen från Egypten hade orsakat betydande prisunderskridande och att unionsindustrin antingen hade förvägrats prisökningar som annars skulle ha ägt rum eller drabbats av prisnedgång. De minskningar av importvolymerna som uppgavs av de egyptiska myndigheterna bedömdes vara tillfälliga, eftersom klagomålet byggde på bredare sammanhang som inte minskade effekterna av den egyptiska importen. Påståendet avvisades därför.

(12)

De egyptiska myndigheterna ifrågasatte skadeanalysen i klagomålet och påstod att den inte uppfyllde kraven i artiklarna 3.4 och 3.5 i WTO:s antidumpningsavtal eftersom flera ekonomiska faktorer hade utelämnats. De hävdade att klagomålet saknade en analys av produktiviteten, lönerna, räntabiliteten, kassaflödet, kapitalanskaffningsförmågan, lagerhållningen och industrins totala tillväxt, vilka alla var avgörande för ett fullständigt fastställande av skada. Vidare framhöll de egyptiska myndigheterna att analysen av ekonomiska indikatorer som produktion, kapacitetsutnyttjande, lönsamhet och sysselsättning var vilseledande och ofullständig. De betonade att unionsindustrin påverkades av andra faktorer än importen från Egypten, däribland den globala nedgången och den ökade konkurrensen från andra länder. Vidare hävdade myndigheterna att minskningen av unionens marknadsandel var minimal och inte ett tecken på betydande skada, eftersom den återspeglade en bredare marknadsdynamik, däribland minskad import från övriga tredjeländer som kompenserades av importen från Egypten, vilket stämmer överens med de krav för differentiering av skadeorsaker som fastställs i artikel 3.5.

(13)

Kommissionen höll inte med om de egyptiska myndigheternas påståenden. Klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att importen från Egypten hade en negativ inverkan på unionsindustrin. Den omfattande analysen av ekonomiska indikatorer som produktionsnivåer, kapacitetsutnyttjande och lönsamhet visade tydligt hur dessa hade påverkats negativt av inflödet av lågprisimport från Egypten. I motsats till Egyptens påståenden innehöll klagomålet tillräcklig bevisning för att dessa nedgångar inte enbart berodde på externa ekonomiska förhållanden, utan hade en direkt koppling till importens aggressiva prissättningsstrategier. Den detaljerade bevisningen i klagomålet uppfyllde WTO:s krav och styrkte orsakssambandet mellan importen från Egypten och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, vilket motiverade behovet av antidumpningsåtgärder. De egyptiska myndigheternas påstående avvisades därför.

(14)

HELM AG, en unionsimportör, hävdade på uppdrag av fyra andra användare i unionen (HELM) att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada på grund av importen av ändlösa glasfiberfilament från Bahrain, Egypten och Thailand. Importören gjorde gällande att industrins resultat under 2024 återspeglade en stabilisering efter det exceptionella resultatet 2021–2022 och inte tydde på någon väsentlig skada. Förlusten av marknadsandelar från 2023 till första halvåret 2024 var endast 1 %. Dessutom tydde viktiga indikatorer som exportförsäljningen, vilken ökade med 29 % mellan 2021 och mitten av 2024, och de betydande investeringar som unionsindustrin gjorde under 2021–2023 på konkurrenskraft och finansiell hälsa. Trots en liten minskning av produktionskapaciteten 2023, på grund av att ett antal anläggningar avvecklades, låg kapacitetsutnyttjandet på en stabil nivå samtidigt som lagernivåerna minskade avsevärt. HELM betonade att dessa faktorer visade på en återgång till normala driftsförhållanden snarare än väsentlig skada.

(15)

Kommissionen konstaterade att HELM hade rätt i sak när företaget påpekade att inte alla skadeindikatorer uppvisade försämringar under skadeundersökningsperioden. Vissa indikatorer utvecklades i själva verket positivt, däribland exporten, som ökade med 33 % mellan 2021 och undersökningsperioden, och investeringarna, som var betydande mellan 2021 och 2023. Dessa förbättringar uppväger emellertid inte de negativa trender som observerats för de centrala indikatorer som är relevanta för skadebedömningen. Särskilt noterbart är att försäljningsvolymerna på unionens öppna marknad minskade med 15 %, att marknadsandelen minskade från 47 % 2021 till 40 % under undersökningsperioden, att produktionen minskade med 14 % och att lönsamheten förblev negativ under tre av de fyra åren av skadeundersökningsperioden. Kommissionen erinrar om att det enligt artikel 5.2 i grundförordningen inte finns något krav på att alla skadeindikatorer ska ha försämrats för att fastställa att väsentlig skada föreligger, så länge bevisningen som helhet visar på skada. Dessutom sammanföll unionsindustrins försämrade situation med ökade volymer och sjunkande priser på dumpad import från Bahrain, Egypten och Thailand. Det starka pristrycket på grund av denna import ledde till prisunderskridande och betydande förhindrande av prishöjningar, vilket gjorde att ett orsakssamband kunde fastställas mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit. HELM:s påstående avvisades därför.

(16)

CPIC Abahsain Fiberglass W.L.L. (CPIC Bahrain) invände mot användningen av lönsamhetsmål från 2016, eftersom de inte är representativa för de typiska lönsamhetsnivåerna, och ansåg att lönsamhetsmålen borde fastställas baserat på de faktiska ekonomiska förhållandena under skadeundersökningsperioden. Dessutom ansåg CPIC Bahrain att analysen skulle bygga på verkliga exportpriser snarare än konstruerade priser vid beräkningen av prisunderskridande eller målprisunderskridande för att säkerställa en korrekt bedömning av den dumpade importens inverkan på de inhemska marknadspriserna och säkerställa ett rättvist undersökningsförfarande.

(17)

Kommissionen påpekade att lönsamhetsmålen från 2016 utgjorde en referenspunkt för vilka lönsamhetsnivåer som är uppnåeliga under rättvisa konkurrensförhållanden, eftersom de ekonomiska villkoren under senare år har påverkats av förekomsten av dumpad import. Om man, som CPIC Bahrain föreslog, hade förlitat sig på de faktiska exportpriserna i analysen skulle de snedvridningar som orsakas av denna lågprisimport till unionen eventuellt inte beaktas fullt ut. Konstruerade priser kan därför fungera som ett användbart verktyg för att bedöma det verkliga värdet, särskilt om de faktiska marknadspriserna påverkas av externa faktorer. CPIC:s påstående avvisades därför.

(18)

CPIC Bahrain invände mot påståendena i klagomålet om att CPIC-koncernen använder sin anläggning i Bahrain för att kringgå handelsrestriktioner som införts på importen av ändlösa glasfiberfilament från Kina och ansåg att de var både rättsligt irrelevanta och sakligt felaktiga. Företaget betonade att dess förvärv var en del av en långsiktig global strategi som inte omfattade några planer på kringgående, och som bevis framhölls att diskussionerna inleddes redan 2007, långt innan antidumpningsåtgärder infördes på importen av ändlösa glasfiberfilament från Kina 2011. CPIC Bahrain lyfte fram förbättringar av den operativa effektiviteten och positioneringen på marknaden som bevis på företagets engagemang att öka sin tillväxt snarare än att kringgå unionens handelsrestriktioner. Företaget avvisade även påståendena om att det skulle dra nytta av subventioner, och påpekade att dess verksamhet finansieras med privata medel utan statligt stöd. Företaget klargjorde att de påstådda fördelarna inom ramen för Belt and Road-initiativet saknade bevisvärde, eftersom förvärvet skedde långt innan ett relevant samförståndsavtal ingicks 2018. Slutligen hävdade CPIC Bahrain att påståenden om subventioner inte är relevanta för antidumpningsundersökningar, eftersom sådana invändningar bör hanteras genom särskilda antisubventionsklagomål, och begärde att eventuella krav på justeringar av beräkningarna av dumpning och målprisunderskridande skulle avvisas på grund av att det inte fanns någon rättslig grund.

(19)

Kommissionen noterade synpunkterna beträffande subventionering och kringgående, men ansåg att dessa invändningar inte omfattades av den aktuella undersökningen.

(20)

HELM, CPIC Bahrain och Technical Secretariat of Anti-Injurious Practices in International Trade of the Gulf Cooperation Council (GCC-TSAIP) hävdade vid inledandet att den påstådda skadan för unionsindustrin inte främst hade orsakats av importen av ändlösa glasfiberfilament från Bahrain, Egypten och Thailand. HELM lyfte fram externa faktorer, däribland förändringar i efterfrågan, särskilt under och efter covid-19-pandemin, ökade energikostnader på grund av unionens beroende av rysk import och betydande investeringar inom industrin, som de viktigaste orsakerna till den upplevda skadan. CPIC Bahrain framhöll Bahrains obetydliga marknadsandel på 2–3 % i unionen och menade att det var osannolikt att denna import skulle ha en betydande inverkan på unionsindustrin. Företaget hävdade att interna och externa faktorer som stigande energi- och arbetskraftskostnader, inflation, minskad efterfrågan på hemmamarknaden och konkurrens från Kina och Egypten hade större påverkan. Båda parterna hävdade att unionsindustrins egen ineffektivitet och dess strategiska beslut, i kombination med marknadens stabiliserande efterfrågan, spelade en större roll för industrins utmaningar än importen från de tre länderna.

(21)

Kommissionen ansåg att de argument som lades fram av HELM, CPIC Bahrain och GCC-TSAIP, dvs. att andra faktorer var orsaken till unionsindustrins svårigheter, inte kunde försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan. Den bevisning som framlagts i klagomålet visade att det förekom dumpning från Bahrain som översteg minimimarginalen och att denna import bidrog till skadan för unionen, vilket gjorde att ett verkligt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit kunde fastställas. Alla andra kända faktorer som skulle kunna påverka unionsindustrins situation granskas i detalj i avsnitt 5.2 i denna förordning. Påståendena från HELM AG, CPIC Bahrain och GCC-TSAIP avvisades därför.

(22)

HELM hävdade vid inledandet att bedömningen av effekterna av importen från andra tredjeländer var selektiv och bristfällig, eftersom den inte tog hänsyn till andra betydande leverantörer, däribland Indien. Trots att Indien var en av de största leverantörerna av ändlösa glasfiberfilament till unionen hade landets bidrag uteslutits från analysen, vilket lett till en snedvridning av resultaten. Likaså ansåg HELM att klaganden inte hade tagit tillräcklig hänsyn till importen från Turkiet, utan på ett felaktigt sätt tillskrivit dess verkningar till importen från Bahrain, Egypten och Thailand. Trots betydande ökningar av importen från både Indien och Turkiet var klagomålet enbart inriktat på de tre ländernas marknadsandelar, vilket ledde till en ofullständig och vilseledande analys.

(23)

Som svar på påståendena om att kommissionen borde ta hänsyn till importen från andra tredjeländer, däribland Kina, Indien och Turkiet, i sin analys vidhöll kommissionen att denna import inte försvagade orsakssambandet mellan den påstådda skadan för unionsindustrin och importen från de berörda länderna. Importen från Kina hade visserligen bidragit till skadan, men detta minskade inte den inverkan som importen från Bahrain, Egypten och Thailand hade på unionsindustrin. Samtidigt gjordes en översyn av antidumpnings- och utjämningsåtgärderna mot importen från Kina, och utökade åtgärder trädde i kraft den 25 november 2025 (4) för att undanröja den skada som vållats av den dumpade importen från Kina. Importen från Turkiet ökade visserligen under skadeundersökningsperioden, men denna påverkades också av inflödet av billigare import från Egypten och Bahrain, med en potentiell snedvridning av den turkiska marknaden som följd. På grundval av offentligt tillgängliga uppgifter (5) införde det turkiska handelsministeriet antidumpningsåtgärder mot ändlösa glasfiberfilament från Egypten och Bahrain den 19 juli 2025. Slutligen, när det gäller HELM:s påståenden om betydande import av ändlösa glasfiberfilament från Indien, konstaterade kommissionen att de siffror som HELM lämnat inte stöddes av någon bevisning. Enligt Eurostat var importen av ändlösa glasfiberfilament från Indien till unionen 2024 betydligt mindre än både de volymer som påstods av HELM och de volymer som importerades från länderna, vilket understryker att denna import inte minskade verkningarna av importen från Bahrain, Egypten och Thailand på unionsindustrin. HELM:s påstående avvisades därför.

(24)

CPIC Bahrain hävdade vid inledandet att importen av ändlösa glasfiberfilament från Bahrain inte borde slås ihop med importen från Egypten vid bedömningen av hur importen från de berörda länderna påverkade unionsindustrin. Företaget hänvisade till artikel 3.4 i grundförordningen, enligt vilken sammantagna bedömningar endast får göras om det är lämpligt med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de importerade och inhemska produkterna. CPIC Bahrain framhöll att Bahrains importvolym och marknadsandel under klagomålsperioden var betydligt lägre än Egyptens, samtidigt som priserna genomgående var högre än Egyptens. På grund av dessa betydande skillnader i marknadsandel och prisutveckling begärde CPIC Bahrain att kommissionen skulle beakta importen från Bahrain separat i sin analys, eftersom en sammanslagning med importen från Egypten skulle kunna ge en felaktig bild av dess faktiska inverkan på den inhemska industrin.

(25)

Kommissionens avdelningar konstaterade att villkoren för en sammantagen bedömning av Bahrain och Thailand i klagomålet var uppfyllda på grundval av tillgängliga uppgifter och tillgänglig statistik. Dumpningsmarginalerna befanns vara högre än miniminivån. Som tillgänglig officiell importstatistik visar var den dumpade importen volymmässigt inte försumbar (högre än miniminivån) för alla berörda länder. Dessutom ansågs konkurrensvillkoren vara likartade, eftersom det fanns en generell överlappning i fråga om geografisk närvaro mellan de berörda ländernas och unionsindustrins produkter, priserna från samtliga länder låg under unionsindustrins priser och dess totala kostnader, och importen till marknaden från alla berörda länder hade varit betydande under skadeundersökningsperioden. CPIC:s påstående avvisades därför.

(26)

Intresseorganisationen för oberoende glasfiberproducenter i EU, de egyptiska myndigheterna, CPIC Bahrain och HELM motsatte sig en antidumpningsundersökning av importen av ändlösa glasfiberfilament från Bahrain, Egypten och Thailand i syfte att införa tullar, med hänvisning till att detta inte skulle gynna unionen. Intresseorganisationen framhöll att unionen inte hade kapacitet att producera vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament, däribland low-tex-roving, vilket gjorde att den var beroende av import och riskerade konkurrensen genom att ge vertikalt integrerade företag större marknadsinflytande. De egyptiska myndigheterna hävdade att sådana tullar skulle skada viktiga sektorer som bilindustrin och sektorn för förnybar energi på grund av deras beroende av en pålitlig försörjning av ändlösa glasfiberfilament för att uppfylla klimatmålen, och ansåg därför att det skulle tjäna allmänintresset att bibehålla importen från Egypten. CPIC Bahrain tillade att tullarna skulle leda till prisökningar och minskad välfärd, särskilt inom industrin för förnybar energi, och föreslog att unionen skulle fokusera på import från etablerade källor som Egypten och Kina på grund av deras tillförlitliga leveranser. Dessutom hävdade HELM att dessa åtgärder skulle störa utbudet, öka kostnaderna och hota lönsamheten för industrier i senare led som är beroende av ändlösa glasfiberfilament, och därmed skada unionens konkurrens- och innovationskraft ytterligare. Sammantaget hävdade parterna att införandet av sådana tullar skulle kunna äventyra unionens konkurrenskraft och lönsamhet, driva ut företag från marknaden och motverka de bredare strategiska ekonomiska målen.

(27)

Kommissionen påpekade att eventuella påståenden om unionens intresse var irrelevanta, eftersom unionens intresse inte hade prövats före inledandet. I samband med undersökningen undersökte kommissionen emellertid om det låg i unionens intresse att införa åtgärder.

(28)

De egyptiska myndigheterna hävdade även att den beräkning av dumpningen som beskrevs i klagomålet var oförenlig med WTO:s antidumpningsavtal. Framför allt ansåg de egyptiska myndigheterna att användningen av uppgifter på cif-nivå från Eurostat och uppgifter enligt artikel 14.6 inte återspeglade de faktiska exportpriserna fritt fabrik, utan ledde till ett artificiellt lågt exportpris. De egyptiska myndigheterna hävdade vidare att normalvärdet hade konstruerats på ett felaktigt sätt genom att inkludera importtullar som Jushi Egypt for Fiberglass Industry S.A.E. (Jushi Egypt) inte skulle ha ådragit sig enligt bestämmelserna för Suezkanalens ekonomiska zon, i strid med artikel 2.2.1.1 i WTO:s antidumpningsavtal. De egyptiska myndigheterna gjorde även gällande att klagomålet inte säkerställde en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset, särskilt när det gällde skillnader i försäljningsvillkor, marknadsvillkor och handelsled, och att användningen av genomsnittliga månatliga växelkurser i stället för transaktionsdatum ledde till en snedvridning av jämförelsen. Slutligen hävdade de egyptiska myndigheterna att klagomålet saknade tillräcklig bevisning för att styrka många av dess påståenden om valutaomräkningar och kostnadsjusteringar och att undersökningen därför borde avslutas.

(29)

I detta avseende betonade kommissionen att en ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning för förekomsten av dumpning, skada och orsakssamband. Enligt fast rättspraxis skiljer sig i synnerhet mängden av och kvaliteten på den bevisning som behövs för att uppfylla kriterierna om tillräcklig bevisning för att inleda en undersökning från den bevisning som behövs för att preliminärt eller slutgiltigt fastställa förekomsten av dumpning och skada (6).

(30)

När det gäller exportpriset påpekade kommissionen att rimligen tillgängliga statistiska källor bör kunna användas i inledningsskedet om transaktionsspecifika priser fritt fabrik inte finns allmänt tillgängliga. Den exakta beräkningen av exportpriserna och eventuella nödvändiga justeringar av dem avser den materiella bedömningen av dumpningen, vilken görs på grundval av kontrollerade uppgifter som erhållits under undersökningen och inte i samband med inledandet. När det gäller konstruktionen av normalvärdet ansåg kommissionen att den bevisning som lämnats visade att dumpning förekom, oberoende av den specifika behandlingen av vissa kostnadsfaktorer. På samma sätt noterade kommissionen att de argument som de egyptiska myndigheterna lade fram beträffande jämförbarhet, handelsled och växelkurser gällde den materiella dumpningsanalysen och krävde icke-offentlig information som klagandena hade tillgång till när klagomålet ingavs. Dessa frågor granskades i detalj under undersökningens gång och behandlas i skälen 81–151.

(31)

Mot denna bakgrund ansåg kommissionen att ansökan innehöll tillräcklig bevisning för dumpning för att kunna inleda undersökningen. De egyptiska myndigheternas påståenden om förekomsten av dumpning avvisades därför.

(32)

GCC-TSAIP lämnade även synpunkter på den metod som låg till grund för klagomålet efter det att tidsfristen för att inkomma med synpunkter hade löpt ut. Kommissionen påminde om att beviströskeln vid inledandet under alla omständigheter, så som anges i skäl 29, är att det ska finnas tillräcklig bevisning för dumpning, skada och orsakssamband, och inte ett slutgiltigt fastställande. De frågor som togs upp av GCC-TSAIP beträffande konstruktionen av normalvärdet, beräkningen av exportpriserna och eventuella justeringar för jämförbarhet i samband med den materiella bedömningen av dumpning för Bahrain granskades vederbörligen under undersökningens gång och behandlas i skälen 55–80.

(33)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(34)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Kommissionen gjorde urvalet, bestående av tre unionsproducenter, på grundval av produktion och försäljning. De unionsproducenter som ingick i urvalet svarade för över 63 % av den uppskattade sammanlagda produktionsvolymen och över 70 % av den uppskattade sammanlagda försäljningen av den likadana produkten i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Eftersom inga synpunkter inkom från berörda parter ansåg kommissionen att urvalet var representativt för unionsindustrin.

(35)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(36)

En icke-närstående importör lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt. Inga synpunkter inkom.

(37)

Med tanke på det begränsade antalet berörda exporterande producenter uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande alla exporterande producenter från de berörda länderna att ge sig till känna och lämna fullständiga svar på frågeformuläret.

(38)

Kommissionen offentliggjorde frågeformulären online (7) för de exporterande producenterna, användarna, de icke-närstående importörerna och unionsproducenterna.

(39)

Kommissionen tog emot svar på frågeformuläret från en exporterande producent i Bahrain, en exporterande producent i Egypten och två exporterande producenter i Thailand.

(40)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett slutgiltigt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Dubbelkontroller på distans i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes för unionsproducenterna. Vad gäller de exporterande producenterna gjordes kontrollbesök för alla samarbetsvilliga exporterande producenter. För den exporterande producenten i Bahrain genomfördes även en dubbelkontroll på distans, eftersom det ursprungligen planerade kontrollbesöket behövde skjutas upp på grund av situationen i Mellanöstern i juni–juli 2025.

(41)

Asia Composite Materials (ACM), en av de thailändska exporterande producenterna, hävdade att Wanda New Material (Thailand) Co., Ltd (Wanda), den andra thailändska exporterande producenten, i själva verket inte var en producent av ändlösa glasfiberfilament, eftersom företaget endast producerade mattor av importerad glasfiber-roving. ACM hävdade att Wandas verksamhet inte motsvarade mer än 20 % av det totala värdet av de ändlösa glasfiberfilament som produceras i Thailand av Wanda och att det därför inte var säkert att de produkter som exporterades av Wanda till unionen hade thailändskt ursprung.

(42)

Kommissionen konstaterade att ACM:s påstående var felaktigt. Wandas verksamhet omfattar en betydande tillverkning med ändringar av produktens form och användning som leder till en ändring av klassificeringen enligt tulltaxan. I enlighet med reglerna om ursprung som inte medför förmånsbehandling utgör Wandas verksamhet därför en betydande omvandling, vilket gör att de mattor som produceras får thailändskt ursprung. Kommissionen drog därför slutsatsen att Wanda borde betraktas som en verklig producent av den berörda produkten och att ACM:s påstående var ogrundat.

(43)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2024 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(44)

I enlighet med artikel 7.1 i grundförordningen var tidsfristen för införande av provisoriska åtgärder den 17 oktober 2025. Den 25 september 2025 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 19a.2 i grundförordningen de berörda parterna om sin avsikt att inte införa provisoriska åtgärder.

(45)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden.

(46)

Den 23 februari 2026 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Bahrain, Egypten och Thailand (det slutliga utlämnandet av uppgifter). De synpunkter som lämnades av parterna efter utlämnandet av uppgifter behandlas i de relevanta avsnitten nedan. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta.

(47)

Den 12 mars 2026 lämnade kommissionen, efter att synpunkter inkommit på det slutliga utlämnandet av uppgifter, ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter till alla berörda parter. Detta ytterligare utlämnande av uppgifter innehöll reviderade undersökningsresultat och överväganden. Parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på detta ytterligare utlämnande av uppgifter, och de synpunkter som mottogs behandlas i de relevanta avsnitten nedan. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta.

(48)

Den 13 mars 2026 lämnade kommissionen, efter att synpunkter inkommit på det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter, ett andra ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter till alla berörda parter. Detta andra utlämnande av uppgifter innehöll reviderade undersökningsresultat och överväganden. Parterna gavs tillfälle att lämna synpunkter på detta andra ytterligare utlämnande av uppgifter. Inga nya synpunkter inkom. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta.

(49)

Den produkt som är föremål för undersökningen är huggna glasfibrer i längder om högst 50 mm; roving av glasfibrer, utom roving av glasfibrer som har impregnerats och behandlats med ett ytskikt och har en glödgningsförlust på mer än 3 % (enligt ISO-standard 1887), och mattor av glasfiberfilament, utom mattor av glasull, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7019 11 00 , ex 7019 12 00 (Taric-nummer 7019 12 00 22, 7019 12 00 25, 7019 12 00 26, 7019 12 00 39), 7019 14 00 och 7019 15 00 . Dessa KN-nummer och Taric-nummer nämns endast upplysningsvis och tullklassificeringen kan komma att ändras senare.

(50)

Den undersökta produkten är en råvara som oftast används för att förstärka termoplastiska och värmehärdande hartser i kompositindustrin. De kompositmaterial som blir resultatet (plast förstärkt av glasfiberfilament) används i många olika industrier: transport (fordonsindustrin, sjöfartsindustrin, rymdfartsindustrin, militärindustrin), elektriska och elektroniska tillämpningar, vindkraft, byggnation och byggprodukter, tankar/rör, konsumtionsvaror osv.

(51)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Bahrain, Egypten och Thailand (den berörda produkten).

(52)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(53)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(54)

Inga invändningar gällande produktdefinitionen gjordes.

(55)

För att fastställa normalvärdet undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningen på hemmamarknaden för den exporterande producent som ingick i urvalet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(56)

På grundval av detta konstaterades att den exporterande producentens totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden inte var representativ.

(57)

I de fall där det inte förekom tillräcklig försäljning av en produkttyp av den likadana produkten vid normal handel eller där en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen. I de fall där det inte förekom någon försäljning av en produkttyp av den likadana produkten vid normal handel undersökte kommissionen om alternativa källor för priser vid normal handel kunde användas som grund för normalvärdet. Eftersom det inte fanns några andra samarbetsvilliga eller tillgängliga inhemska producenter av den likadana produkten i det berörda landet fanns inga sådana priser tillgängliga. Följaktligen konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(58)

Normalvärdet konstruerades per produkttyp genom att följande lades till den samarbetsvilliga exporterande producentens genomsnittliga produktionskostnad för den likadana produkten under undersökningsperioden:

(59)

Den samarbetsvilliga exporterande producenten begärde en justering av produktionskostnaden på grundval av intäkterna från försäljningen av produktionsavfall. Företaget förklarade att dessa intäkter bokfördes som andra intäkter och tillhandahöll beräkningar för att visa hur de påverkade den genomsnittliga tillverkningskostnaden.

(60)

Kommissionen fann att de berörda intäkterna hade tagits emot efter undersökningsperioden och att de inte hade bokförts som inkomster för undersökningsperioden i den exporterande producentens räkenskaper. I avsaknad av bevis för att dessa intäkter hänförde sig till eller redovisades för produktionen under undersökningsperioden drog kommissionen slutsatsen att det inte var motiverat att justera produktionskostnaden för att konstruera normalvärdet. Kommissionen avvisade därmed påståendet.

(61)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod GCC-TSAIP att kommissionen borde ha tagit hänsyn till intäkterna från försäljningen av produktionsavfall vid beräkningen av CPIC Bahrains produktionskostnader. GCC-TSAIP hävdade att produktionsavfallet är ett naturligt resultat av tillverkningsprocessen och att försäljningen av detta avfall är en form av kostnadsåtervinning som borde ha återspeglats i den totala kostnadsstrukturen för produktionen. GCC-TSAIP hävdade vidare att tidpunkten för redovisning av intäkter inte automatiskt borde utesluta dessa intäkter från beräkningen, eftersom kommersiella överväganden kan försena försäljningen eller redovisningen av avfallsintäkter. Enligt GCC-TSAIP hade uteslutandet av dessa intäkter från produktionskostnaden lett till konstgjort uppblåsta tillverkningskostnader och ett överdrivet högt normalvärde.

(62)

Kommissionen avvisade GCC-TSAIP:s påstående. Kommissionen medgav visserligen att produktionsavfallet var ett naturligt resultat av tillverkningsprocessen och att försäljningen av avfallet utgjorde en form av kostnadsåtervinning, men påpekade samtidigt att den justering för CPIC Bahrains produktionskostnader som begärts av GCC-TSAIP inte kunde godtas i avsaknad av bevis på att intäkterna härrörde från produktionen under undersökningsperioden. Intäkter som redovisats efter undersökningsperioden kan inte användas för att justera produktionskostnaden under undersökningsperioden i syfte att konstruera normalvärdet, även om de är kommersiellt kopplade till produktionen.

(63)

Den exporterande producentens exportförsäljning till unionen skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom ett närstående företag i Nederländerna som fungerade som importör. Den närstående importören sålde den berörda produkten vidare till icke-närstående kunder i unionen. Den närstående importören var även delaktig i direktförsäljningen till unionen.

(64)

Om den exporterande producenten exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(65)

Om de exporterande producenterna exporterade den berörda produkten till unionen via ett närstående företag som fungerade som importör fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla omkostnader som hade tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(66)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod CPIC Bahrain att kommissionen hade dragit av vissa belopp två gånger när den konstruerade exportpriset för indirekt försäljning via den närstående importören i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. För det första hävdade CPIC Bahrain att de justeringar som redan rapporterats omfattade EU:s importtull och att det efterföljande separata avdraget av tullen på 7 % därför resulterade i dubbelräkning. För det andra hävdade CPIC Bahrain att provisioner som betalats av den närstående importören hade redovisats i de rapporterade justeringarna men inte dragits av från den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader vid beräkningen av exportpriset, vilket resulterade i dubbelräkning.

(67)

Kommissionen granskade påståendena och bekräftade att det separata avdraget för importtullen och avsaknaden av en motsvarande justering för provisioner i den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader hade lett till dubbelräkning. Kommissionen korrigerade därför beräkningen genom att ta bort det separata avdraget för tullen och genom att dra av de redovisade provisionsbeloppen från den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader när den konstruerade exportpriset, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(68)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och hänsyn ska tas till olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) ta hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och befanns påverka priserna och prisjämförbarheten.

(69)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader.

(70)

Hänsyn togs till kreditkostnader för att säkerställa prisjämförbarhet.

(71)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: tullavgifter, transport, sjöfrakt och försäkring samt hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader.

(72)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter.

(73)

Kommissionen noterade att den exporterande producentens hela försäljning till unionen hanterades via en närstående handlare som utförde alla centrala försäljningsfunktioner på ett sätt som motsvarade en agent som arbetar på provisionsbasis. Eftersom den närstående handlaren var delaktig i direktförsäljningen till unionen justerade kommissionen försäljningen enligt artikel 2.10 i) för provision. På grund av förhållandet mellan handlaren och producenten, och i avsaknad av samarbetsvilja från icke-närstående importörer i det aktuella fallet, beräknades provisionen på grundval av den teoretiska vinstmarginal på 5 % som konstaterats för en icke-närstående importör i den ursprungliga undersökningen avseende glasfibermaterial (8) för en glasfiberprodukt i senare led i förädlingskedjan och handlarens faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(74)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CPIC Bahrain att vissa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som den närstående importören ådragit sig i samband med direktförsäljning borde fördelas bort från den indirekta försäljningen för att undvika dubbelräkning med en justering av provisionen på 5 % enligt artikel 2.10 i). CPIC Bahrain ifrågasatte även kommissionens beskrivning av den närstående importören som försäljningsagent vid justeringen av provisionen.

(75)

I avsaknad av en motivering till varför den närstående importören inte borde behandlas som en agent som arbetar på provisionsbasis bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 73 och bibehöll justeringen för en provision i enlighet med artikel 2.10 i, såsom beskrivs i skäl 73.

(76)

Kommissionen granskade därefter CPIC Bahrains påstående att justeringen enligt artikel 2.10 i) för CPIC Bahrains direktförsäljning krävde en minskning av avdraget för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader enligt artikel 2.9 för indirekt försäljning. Kommissionen noterade att de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som dragits av för indirekt försäljning i enlighet med artikel 2.9 hade baserats på de faktiska kostnader som redovisats i den närstående importörens bokföring. Dessa kostnader återspeglar utgifterna för all försäljning, och ingen del av kostnaderna kan tas bort på konstlad väg från de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som dragits av för indirekt försäljning. Kommissionen konstaterade att en omfördelning av vissa av försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna för indirekt försäljning inte skulle ändra de totala försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som redovisats. Kommissionen avvisade därför CPIC Bahrains påstående.

(77)

För den samarbetsvilliga exporterande producenten jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga konstruerade normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(78)

På denna grundval fastställdes den slutgiltiga vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(79)

Graden av samarbetsvilja är hög i detta fall eftersom importen från den samarbetsvilliga producenten utgjorde 100 % av den totala importen till unionen under undersökningsperioden. På denna grundval beslutade kommissionen att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande producenten.

(80)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(81)

För att beräkna normalvärdet analyserade kommissionen de uppgifter som lämnats av Jushi Egypt. Efter översynen av uppgifterna i företagets svar på frågeformuläret och de uppgifter som inhämtades under kontrollbesöket noterade kommissionen företagets exponering för fluktuationer i valutakurserna och storleken på dess kostnader och försäljning i utländsk valuta, vilket påverkade rimligheten i de rapporterade kostnads- och försäljningsuppgifterna. Kommissionen konstaterade särskilt att avregleringen av det egyptiska pundet (EGP) den 6 mars 2024, på uppdrag av den egyptiska regeringen, och den tidigare diskrepansen mellan den officiella och den parallella marknadskursen hade påverkat redovisningen av kostnader under undersökningsperioden. Genom en skrivelse av den 17 december 2025 underrättade kommissionen företaget om att den tvivlade på att Jushi Egypts bokföring i egyptiska pund på ett rimligt sätt återspeglade de faktiska kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen och begärde ytterligare uppgifter.

(82)

I sitt svar påstod Jushi Egypt att avregleringen av växelkursen inte påverkade de redovisade kostnadernas tillförlitlighet och att artikel 2.5 i grundförordningen inte utgjorde en lämplig grund för att åsidosätta de kostnader som företaget redovisat i sin bokföring. Jushi Egypt hävdade att skillnaderna mellan de officiella och parallella växelkurserna blev betydande först i november 2023 och att deras inverkan på kostnaderna under undersökningsperioden följaktligen var begränsad. Vidare uppgav Jushi Egypt att icke-monetära poster, däribland lager och anläggningstillgångar, efter avregleringen av växelkursen i mars 2024 redovisades till historiska officiella kurser, medan monetära poster, däribland kontanter, fordringar, skulder och lån, omräknades till gällande avistakurs på balansdagen, med eventuella skillnader i vinst eller förlust. Följaktligen vidhöll Jushi Egypt, mot bakgrund av denna praxis, att endast ett begränsat antal kostnadsposter för lån, lager, energiförbrukning och anläggningstillgångar, motsvarande perioden mars 2023–mars 2024, kunde ha påverkats av de skillnader mellan de officiella och parallella växelkurserna som var relevanta för undersökningsperioden.

(83)

Jushi Egypt uppgav vidare att eventuella valutakursförluster till följd av omräkningen av monetära poster till avistakursen på balansdagen efter avregleringen hade redovisats i enlighet med landets normala redovisningspraxis och att de inte hade någon väsentlig inverkan på de faktiska produktionskostnaderna. Följaktligen hävdade Jushi Egypt att de redovisade valutakursförlusterna inte undergrävde tillförlitligheten hos Jushi Egypts kostnadsrapportering eller dess jämförbarhet med försäljningspriserna under undersökningsperioden.

(84)

Utan att det påverkar dessa påståenden lämnade Jushi Egypt emellertid justerade kostnads- och försäljningsuppgifter som beräknats på grundval av den parallella marknadskursen.

(85)

Kommissionen gjorde en bedömning av företagets inlämning av justerade kostnads- och försäljningsuppgifter och drog slutsatsen att de justeringar som föreslagits av Jushi Egypt fortfarande var otillräckliga och inte på ett rimligt sätt återspeglade de faktiska kostnaderna i samband med produktionen och försäljningen av den berörda produkten i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen. Framför allt omfattade de justerade uppgifterna inte effekterna av historiska snedvridningar av växelkursen på råvaror, avskrivningar och andra kostnadsfaktorer på ett tillfredsställande sätt. Kommissionen underrättade därför Jushi Egypt om att den kunde komma att tillämpa artikel 18 i grundförordningen för att fastställa normalvärdet, med motiveringen att de uppgifter som behövdes för att beräkna normalvärdet i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen inte hade tillhandahållits.

(86)

I sitt svar hävdade Jushi Egypt att användningen av tillgängliga uppgifter för beräkning av normalvärdet var ogrundad, eftersom Jushi Egypt hade samarbetat fullt ut med kommissionen under hela undersökningen och eftersom kommissionen inte hade angett vilka nödvändiga uppgifter som företaget inte hade lämnat. Jushi Egypt begärde även att bli hörd av förhörsombudet för att utreda den påstådda överträdelsen av dess rätt till försvar och kommissionens planerade tillämpning av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(87)

Den 4 februari 2026 begärde Jushi Egypt, som svar på skrivelsen rörande artikel 18 i grundförordningen av den 27 januari 2026, att bli hörd av förhörsombudet för att få klargöranden från kommissionen beträffande i) den exakta bestämmelsen i artikel 18 i grundförordningen i fråga (med en notering om att företaget hade samarbetat fullt ut i undersökningen) och ii) vilken information som inte hade lämnats på ett tillfredsställande sätt av Jushi Egypt (med en notering om att Jushi Egypt inte skulle kunna försvara sina intressen utan denna avgörande information). Den 10 februari 2026 underrättade förhörsombudet Jushi Egypt om att det ansåg att ett eventuellt ingripande var förhastat, eftersom avdelningen fortfarande övervägde olika faktorer i ärendet för att fatta ett beslut, däribland de som gällde tillämpningen av artiklarna 2.5 och 18 i grundförordningen. Jushi Egypt skulle fortfarande ha möjlighet att lämna synpunkter efter utlämnandet av uppgifter, vilket skulle göra det möjligt för den berörda parten att utöva sina processuella rättigheter fullt ut i detta ärende.

(88)

Dessutom påstod Jushi Egypt att tillämpningen av artikel 2.5 i grundförordningen var olaglig, eftersom undantaget från den allmänna regeln att använda den exporterande producentens räkenskaper för beräkningen av normalvärdet bör tolkas restriktivt. Följaktligen hävdade Jushi Egypt att dess bokföring utgjorde den primära källan för fastställandet av normalvärdet och att det var kommissionens sak att visa att kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten inte på ett rimligt sätt återspeglades där. Jushi Egypt ansåg även att de faktiska omständigheter som låg till grund för kommissionens farhågor var otillräckliga för att motivera tillämpningen av artikel 2.5 i grundförordningen.

(89)

Jushi Egypt påstod även att kommissionen hade behandlat företaget annorlunda än exportörer i tidigare fall med liknande transaktioner i utländsk valuta och lokala devalveringar, och hänvisade till undersökningar där kommissionen hade godtagit redovisade kostnader i officiella valutakurser, trots fluktuationer i valutakurserna eller påståenden om undervärdering, och avvisat parallella marknadskurser (9).

(90)

Jushi Egypt hävdade vidare att en eventuell tillämpning av tillgängliga uppgifter inte kunde leda till ett normalvärde som var högre än ett normalvärde som skulle ha blivit resultatet av användningen av parallella växelkurser. Under alla omständigheter påstod Jushi Egypt att de inhemska transaktionerna i egyptiska pund till sin natur inte påverkades av devalveringen av EGP och därför inte borde bortses från. Slutligen hävdade Jushi Egypt att kommissionen, om den skulle besluta att justera företagets räkenskaper för att återspegla devalveringen av EGP, skulle behöva dra av det belopp som redan utjämnats genom utjämningstullen för valutadepreciering för att undvika att dubbla åtgärder införs i strid med artikel 14.1 andra stycket i grundförordningen.

(91)

Efter att noggrant ha granskat de argument och uppgifter som lämnats av Jushi Egypt drog kommissionen slutsatsen att Jushi Egypts bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglade de faktiska kostnaderna i samband med produktionen av den undersökta produkten, i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen.

(92)

Kommissionen påpekade att Egypten mellan 2011 och 2024 upplevde en betydande politisk och ekonomisk instabilitet, vilket begränsade tillgången till utländsk valuta. Upprepade kapitalregleringar ledde till att parallella valutamarknader uppstod under långa perioder. Denna utveckling av växelkurserna, inbegripet de stora devalveringarna och den gradvisa övergången till en helt avreglerad valuta i mars 2024, minskade klyftan mellan de officiella och parallella kurserna, men undanröjde den inte helt och hållet. Utvecklingen hade även en väsentlig inverkan på den ekonomiska miljö där Jushi Egypt var verksamt, bland annat när det gällde värdering av tillgångar, kostnadsregistrering och exponering för valutafluktuationer (10).

(93)

Kommissionen noterade att den egyptiska ekonomin under undersökningsperioden kännetecknades av betydande snedvridningar av växelkursen, vilket ledde till en ytterligare avreglering av EGP den 6 mars 2024. Närmare bestämt uppgick den officiella växelkursen i början av undersökningsperioden till omkring 30 egyptiska pund per US-dollar, samtidigt som den parallella marknadskursen ibland avvek med mer än 100 %.

(94)

Kommissionen noterade vidare att utvecklingen av växelkurserna i Egypten under perioden 2016–2024 hade en väsentlig inverkan på värderingen av Jushi Egypts tillgångar och tillhörande kostnadskomponenter. I detta sammanhang fortsatte viktiga historiska kostnadsfaktorer, däribland avskrivningar, lager och tidigare investeringar, att återspegla värden som redovisats till officiella växelkurser som var betydligt lägre än den ekonomiska verkligheten under undersökningsperioden.

(95)

Eftersom en betydande andel av Jushi Egypts transaktioner, däribland försäljning, inköp av råvaror och energi, lån, investeringar och andra kostnadsposter, var noterade i utländsk valuta, vilket innebar att Jushi Egypts situation skiljde sig från andra undersökningar som företaget hänvisade till, ledde användningen av den officiella växelkursen till en systematisk undervärdering av kostnader som rapporterats i egyptiska pund. Framför allt redovisades investeringar och lager som förvärvats i utländsk valuta före och under undersökningsperioden till historiskt låga officiella växelkurser, vilket ledde till att företagets tillgångar undervärderades och följaktligen till att avskrivningar och andra historiska kostnadskomponenter också undervärderades. På samma sätt redovisades inköp av råvaror som köpts i utländsk valuta under de första månaderna av undersökningsperioden till låga officiella växelkurser som inte återspeglade rådande marknadsvillkor.

(96)

I motsats till Jushi Egypts påståenden i företagets svar av den 5 januari 2026 och den 3 februari 2026 visade dessa faktorer att en betydande andel av produktions- och kostnadskomponenterna hade påverkats väsentligt av skillnaderna mellan officiella och parallella växelkurser långt före mars 2023. Även om Jushi Egypt noterade att icke-monetära poster redovisades till historiska officiella kurser och att monetära poster omsattes till avistakursen undervärderade de officiella kurserna historiskt det ekonomiska värdet av tillgångar och kostnader, samtidigt som behandlingen av valutakursförluster under övrigt totalresultat inte dämpade snedvridningen av de operativa produktionskostnaderna. Kommissionen noterade vidare att Jushi Egypts påstående att monetära poster inte hade påverkats motsades av företagets egna justeringar, vilka framgår av skäl 84, där företaget tillämpade parallella marknadsräntor på monetära poster, inklusive fordringar. Kommissionen påpekade att behandlingen av monetära poster i Jushi Egypts justeringar ytterligare bekräftade att åtskillnaden mellan monetära och icke-monetära poster saknade praktisk betydelse, eftersom båda typerna av poster hade påverkats väsentligt. Följaktligen påverkades lager, anläggningstillgångar, avskrivningar, råvarukostnader och andra historiska kostnadskomponenter avsevärt under hela undersökningsperioden, och inte bara under de sista månaderna som Jushi Egypt påstod.

(97)

Dessutom återspeglades inte de betydande valutakursförlusterna till följd av omvärderingen av monetära tillgångar och skulder efter avregleringen i mars 2024 i de produktionskostnader som rapporterats till kommissionen, även om de redovisades under övrigt totalresultat i enlighet med egyptiska redovisningsstandarder, vilket också gör att Jushi Egypts situation skiljde sig från andra av kommissionens undersökningar som företaget hänvisade till. Mot bakgrund av den omfattande exponeringen för utländsk valuta och skillnaderna mellan den officiella och den parallella växelkursen drog kommissionen slutsatsen att Jushi Egypts bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglade den undersökta produktens produktions- och försäljningskostnader under undersökningsperioden, i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(98)

Mot bakgrund av ovanstående, och i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen, undersökte kommissionen om de reviderade kostnadsuppgifter som lämnats av Jushi Egypt, på grundval av uppskattningar av de inofficiella och parallella växelkurserna, kunde utgöra en lämplig grund för konstruktionen av normalvärdet. Kommissionen konstaterade att de justerade uppgifterna, även om de löste vissa snedvridningar i företagets bokföring och på ett lämpligare sätt återspeglade produktionens ekonomiska verklighet under undersökningsperioden, inte hade undanröjt alla kvarvarande inkonsekvenser.

(99)

Eftersom de föreslagna metoderna och de justerade uppgifterna delvis var riktade mot de snedvridningar som konstaterats beslutade kommissionen att godta de övergripande metoder och justeringar som föreslagits. Kommissionen bortsåg därför inte helt från de justerade kostnadsuppgifter som lämnats av Jushi Egypt, utan använde dem som grund för sina beräkningar av normalvärdet, i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen. Närmare bestämt gjorde kommissionen ytterligare riktade justeringar av specifika kostnadsposter som inte hade behandlats i tillräcklig utsträckning av Jushi Egypt, däribland vad gällde råvaror, avskrivningar och nedbrytning av ädelmetaller. Dessa justeringar gjordes för att säkerställa att de kostnader som slutligen användes på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten, i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen. Kommissionen drog slutsatsen att den genom dessa metoder och ytterligare justeringar kunde basera beräkningen av normalvärdet på företagets uppgifter i stället för att i detta skede använda uppgifter från andra representativa marknader.

(100)

Dessutom noterade kommissionen att Jushi Egypts argument att artikel 2.5 i grundförordningen bör tolkas restriktivt och att dess räkenskaper utgör den primära källan till normalvärdet inte återspeglade det faktiska och rättsliga sammanhanget. Enligt artikel 2.5 i grundförordningen får kommissionen justera kostnaderna om en exporterande producents bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten. I det aktuella fallet gör diskrepansen mellan de officiella växelkurserna och den ekonomiska verkligheten, i kombination med den betydande exponeringen för utländsk valuta, att sådana riktade justeringar faktiskt behövs. Under alla omständigheter ansåg kommissionen att den beräkning av normalvärdet som grundade sig på Jushi Egypts justerade uppgifter, vilka lämnades av företaget den 5 januari 2026 och återspeglade dess egen metod för att hantera valutaeffekter, på ett bättre sätt återspeglade kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten under undersökningsperioden. Som framgår av skäl 99 ansåg kommissionen att det var lämpligt att inte ersätta företagets räkenskaper i sin helhet. I stället gjordes riktade justeringar av Jushi Egypts reviderade uppgifter för att säkerställa att de redovisade kostnaderna på ett rimligt sätt återspeglade de faktiska kostnaderna i samband med produktion och försäljning under undersökningsperioden.

(101)

Slutligen ansåg kommissionen att det inte fanns någon grund i Jushi Egypts påstående att kommissionen var skyldig att använda samma tillvägagångssätt som i tidigare fall där officiella växelkurser använts oberoende av lokala devalveringar. Kommissionen noterade att varje antidumpningsundersökning måste bedömas på grundval av dess egna specifika och ekonomiska omständigheter och att lagenligheten i kommissionens fastställande av antidumpningsåtgärder måste bedömas mot bakgrund av rättsliga regler och inte på grundval av den undersökande myndighetens påstådda tidigare beslutspraxis. Kommissionen påpekade vidare att dess praxis beror på om och i vilken utsträckning den berörda exporterande producenten har påverkats av växelkurserna. När det har varit motiverat på grund av de faktiska omständigheterna har kommissionen i tidigare fall förlitat sig på parallella valutakurser (11). I det aktuella fallet bidrog den långvariga och omfattande devalveringen av EGP, de ihållande och betydande skillnaderna mellan officiella och parallella valutakurser, vilka påverkade värderingen av tillgångar och följaktligen även avskrivningen (vilken utgör en betydande del av tillverkningskostnaderna i kapitalintensiva industrier), och den stora andelen transaktioner i utländsk valuta en unik situation som i allt väsentligt skilde sig från de tidigare undersökningar som parten hänvisade till. Historiska exempel där de officiella valutakurserna hade godtagits, eftersom de tydligt kunde särskiljas från de rådande omständigheterna, ändrade inte behovet av riktade justeringar enligt artikel 2.5 i detta fall.

(102)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i skälen 91–97 drog kommissionen slutsatsen att de kostnader som redovisats i Jushi Egypts bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(103)

Kommissionen använde därför de justerade kostnadsuppgifter som lämnats av Jushi Egypt som grund för sina beräkningar av normalvärdet. Kommissionen godtog de övergripande metoder och justeringar som föreslagits av företaget, men lade till ytterligare riktade justeringar av poster som inte behandlats tillräckligt av Jushi Egypt, vilket ansågs vara nödvändigt för att på ett rimligt sätt återspegla kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten, såsom förklaras i skäl 99. Mer information om justeringarna och de motsvarande källorna lämnades till den exporterande producenten i ett enskilt utlämnande av uppgifter, med tanke på att uppgifterna var konfidentiella.

(104)

När det gäller Jushi Egypts påstående att justeringen för devalveringen av EGP skulle leda till dubbelräkning på grund av utjämningstullen kunde kommissionen inte se hur en skatteförmån som beräknats med hänvisning till devalveringen skulle kunna utgöra dubbelräkning. I avsaknad av ytterligare förklaringar och bevis för att samma faktor hade behandlats två gånger avvisades påståendet.

(105)

Den 26 februari 2026 begärde Jushi Egypt att förhörsombudet skulle ingripa och påpekade att företaget fortfarande inte hade fått kännedom om vilka uppgifter som inte hade lämnats eller inte lämnats på ett idealiskt sätt, eftersom detta inte förklarades i det slutliga utlämnandet av uppgifter. Samma dag informerade förhörsombudet Jushi Egypt om att kommissionen i största möjliga utsträckning hade använt de uppgifter som lämnats av företaget i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen. I de fall där de justerade uppgifter som lämnats inte var lämpliga (och därmed gjorde det onödigt svårt att komma fram till ett rimligt tillförlitligt undersökningsresultat) gjorde kommissionen ytterligare justeringar av specifika kostnadsposter, såsom förklaras i det slutliga utlämnandet och dess bilagor. Förhörsombudet uppmanade Jushi Egypt att samarbeta med kommissionens avdelningar så att företaget kunde lämna relevanta uppgifter som en del av sina skriftliga synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(106)

Förhörsombudet genomförde ett hörande med den berörda parten och kommissionens avdelning den 4 mars 2026, så att Jushi Egypt kunde få en bättre förståelse för vilken typ av uppgifter företaget fortfarande kunde lämna till kommissionen för fastställande av normalvärdet och utarbeta sina skriftliga synpunkter i enlighet därmed. Under hörandet, som leddes av förhörsombudet, hade Jushi Egypt möjlighet att diskutera vissa specifika punkter med tjänsten i god tid för att få användbar vägledning inför förberedandet av skriftliga synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Avdelningen erbjöd sig även att genomföra ett separat hörande med Jushi Egypt om det slutliga utlämnandet av uppgifter. Mot bakgrund av detta drog förhörsombudet slutsatsen att Jushi Egypts rätt till försvar hade säkerställts.

(107)

Förhörsombudet avslog även en begäran om förlängning av Jushi Egypts tidsfrist för att lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Avdelningen hade redan förlängt tidsfristen från fredagen den 6 mars 2026 till måndagen den 9 mars 2026 kl. 13.00, och Jushi Egypt hade inte uppgett några ytterligare omständigheter som motiverade en ytterligare förlängning av tidsfristen.

(108)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Jushi Egypt sitt påstående att tillämpningen av artikel 18.3 i grundförordningen var ogrundad. Jushi Egypt hävdade att bestämmelsen gällde bristande samarbete och att kommissionen inte hade visat hur Jushi Egypt inte hade samarbetat eller samarbetat på ett otillräckligt sätt. Jushi Egypt hävdade särskilt att kommissionen inte hade uppgett vilka nödvändiga uppgifter som företaget inte hade lämnat eller inte hade lämnat på rätt sätt. Vidare hävdade Jushi Egypt att kommissionen, genom att inte ange exakt vilka uppgifter Jushi Egypt behövde lämna, hade låtit Jushi Egypt ta över bördan att fastställa och tillhandahålla de nödvändiga uppgifter som saknades. Jushi Egypt hävdade även att företaget, om kommissionen hade begärt det, kunde ha lämnat alla nödvändiga uppgifter till kommissionen, bland annat genom att ”justera sina räkenskaper genom att återföra dem till US-dollar eller basera dem på nuvarande växelkurser i egyptiska pund”.

(109)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Jushi Egypt sitt påstående att tillämpningen av artikel 2.5 i grundförordningen som rättslig grund för kostnadsjusteringar var omotiverad, och hävdade att kommissionen felaktigt hade förlitat sig på förekomsten av parallella växelkurser och devalveringen av EGP den 6 mars 2024 utan att underbygga hur dessa faktorer påverkade de redovisade kostnadernas tillförlitlighet. Jushi Egypt vidhöll särskilt att kommissionen hade blandat ihop effekterna av devalveringen i mars 2024 med förekomsten av parallella växelkurser före detta datum, och inte förklarat hur eventuella skillnader mellan officiella och parallella växelkurser skulle kunna påverka icke-monetära poster. Jushi Egypt hävdade även att vissa justeringar som kommissionen gjort var ogrundade, eftersom de hade ökat värdet på tillgångar, lager och andra kostnadsposter utan att särskilja utgifter som betalats i egyptiska pund, vilka inte skulle ha påverkats av fluktuationer i växelkursen.

(110)

Slutligen framförde Jushi Egypt flera synpunkter angående de riktade justeringar som kommissionen tillämpade på Jushi Egypts justerade kostnadsuppgifter, såsom beskrivs i skäl 103. Dessa synpunkter omfattade påståenden om kommissionens justeringar för råvaror som köpts under första kvartalet 2024, avskrivningar, nedbrytning av ädelmetaller, kostnader för råvaror och förpackningar, lager av färdiga varor och valutaförluster.

(111)

När det gäller Jushi Egypts påståenden om tillämpningen av artikel 18.3 i grundförordningen påpekade kommissionen att denna bestämmelse inte medför någon skyldighet för kommissionen att vägleda en berörd part beträffande vilka ytterligare uppgifter som bör lämnas. I artikel 18.3 i grundförordningen föreskrivs endast att uppgifter som lämnats av en berörd part inte ska lämnas utan beaktande även om de inte är fullkomliga i alla avseenden, under förutsättning att eventuella brister inte är sådana att de gör det orimligt svårt att komma fram till ett rimligt tillförlitligt avgörande, att uppgifterna lämnas på ett korrekt sätt i god tid och är kontrollerbara och att parten har handlat efter bästa förmåga. I bestämmelsen fastställs därför på vilka villkor uppgifter som inte är fullkomliga ändå bör användas av kommissionen. Med tanke på att kommissionen för uppgifterna i fråga fann att villkoren var uppfyllda godtog den de uppgifter som lämnats av Jushi Egypt. Följaktligen fanns det inte någon grund i Jushi Egypts påstående att kommissionen hade vänt bevisbördan genom att inte specificera vilka uppgifter som saknades.

(112)

Under alla omständigheter påpekade kommissionen att den under hela undersökningen hade informerat Jushi Egypt om de problem som identifierats med anknytning till företagets kostnadsuppgifter. I sin korrespondens med Jushi Egypt den 17 december 2025 och den 27 januari 2026 redogjorde kommissionen särskilt för farhågorna angående rimligheten hos vissa kostnadsposter i företagets räkenskaper mot bakgrund av skillnaderna mellan officiella och parallella växelkurser och företagets betydande exponering för utländsk valuta. Dessa frågor redovisades senare närmare i det särskilda slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen ansåg därför att Jushi Egypt hade fått tillräcklig information om arten av de problem som identifierats och haft flera möjligheter att lämna uppgifter som hade löst dessa problem under undersökningen. Kommissionen påpekade vidare att det problem som konstaterats var strukturellt, vilket påverkade redovisningen av flera kostnadskategorier i företagets räkenskaper. Under dessa omständigheter var det företagets skyldighet att tillhandahålla uppgifter som kunde lösa dessa problem, eftersom det hade bäst kännedom om arten och omfattningen av de uppgifter som fanns tillgängliga i dess eget redovisningssystem. Kommissionen ansåg därför att det inte fanns någon grund i Jushi Egypts påstående att företaget inte kunde ha förutsett vilka uppgifter som skulle ha krävts.

(113)

Kommissionen påpekade även att Jushi Egypt i sitt svar av den 3 februari 2026, i motsats till sitt påstående efter det slutliga utlämnandet av uppgifter att företaget var villigt att rekonstruera sina räkenskaper, hade uppgett att det skulle medföra en ”omöjlig börda” för företaget att tillämpa parallella marknadsräntor ”på alla sina transaktioner och konton från och med starten av verksamheten 2014”. Detta påstående bekräftade ytterligare den strukturella karaktären hos det problem som identifierats av kommissionen. På grundval av den information som lämnats av företaget (se skäl 103) förlitade sig kommissionen på de justerade uppgifter som företaget lämnat, tillsammans med vissa ytterligare riktade justeringar.

(114)

I detta avseende noterade kommissionen att tillämpningen av artikel 18.3 i grundförordningen, i motsats till Jushi Egypts påståenden, inte utökade kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning utan snarare begränsade det. Om kommissionen inte hade tillämpat artikel 18.3 i grundförordningen, när den i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen dragit slutsatsen att de kostnader som redovisades i Jushi Egypts räkenskaper inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten, hade den kunnat bortse från företagets kostnadsuppgifter helt och hållet och fastställt de relevanta kostnaderna på en annan skälig grund i enlighet med den bestämmelsen. Det är i själva verket artikel 18.3 i grundförordningen som medför en skyldighet för kommissionen att inte bortse från uppgifter som lämnats av en berörd part om villkoren i den bestämmelsen är uppfyllda. Följaktligen garanterade tillämpningen av artikel 18.3 i grundförordningen att kommissionen förlitade sig på de uppgifter som lämnats av Jushi Egypt i den mån uppgifterna fortfarande kunde användas för beräkningen av normalvärdet.

(115)

Under alla omständigheter konstaterade kommissionen att de ytterligare riktade justeringarna av Jushi Egypts kostnadsuppgifter skulle vara fullt motiverade enbart på grundval av artikel 2.5 i grundförordningen, även om artikel 18.3 i grundförordningen inte hade tillämpats. Som anges i skälen 91–97 hade de strukturella effekterna av Egyptens skiftande växelkurs, däribland återkommande devalveringar, kvarstående parallella valutamarknader och avregleringen av EGP den 6 mars 2024, en väsentlig inverkan på redovisningen av kostnader och värderingen av tillgångar, särskilt med tanke på Jushi Egypts betydande exponering för fluktuationer i valutakursen. I motsats till Jushi Egypts påståenden upprepade kommissionen, såsom förklaras i skäl 96, att åtskillnaden mellan monetära och icke-monetära poster saknade praktisk betydelse, eftersom båda typerna av poster hade påverkats väsentligt.

(116)

Slutligen, beträffande Jushi Egypts synpunkter på kommissionens ytterligare riktade justeringar, övervägde kommissionen noggrant de punkter som togs upp och räknade om normalvärdet för att återspegla eventuella motiverade justeringar. Med tanke på de underliggande uppgifternas konfidentiella karaktär underrättades företaget om dessa omräkningar genom ett ytterligare specifikt utlämnande av uppgifter.

(117)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter framförde Jushi Egypt flera synpunkter angående de riktade justeringar som kommissionen tillämpade på Jushi Egypts justerade kostnadsuppgifter, såsom beskrivs i skäl 86 i det slutliga utlämnandet av uppgifter. Dessa synpunkter omfattade påståenden om kommissionens justeringar för avskrivningar och nedbrytning av ädelmetaller. Kommissionen övervägde noggrant de punkter som togs upp och räknade om normalvärdet för att återspegla eventuella motiverade justeringar. Med tanke på de underliggande uppgifternas konfidentiella karaktär underrättades företaget om dessa ytterligare omräkningar genom ett andra ytterligare utlämnande av uppgifter, på vilket inga nya synpunkter inkom.

(118)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de egyptiska myndigheterna att kommissionens tillvägagångssätt var oförenligt med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, där den undersökta producentens bokföring fastställs som den lämpligaste källan för att fastställa produktionskostnaden, såvida inte bokföringen är oförenlig med god redovisningssed eller inte på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten. Enligt de egyptiska myndigheterna hade kommissionen inte gjort gällande att Jushi Egypts räkenskaper inte följde god redovisningssed eller inte redovisade de faktiska kostnaderna. I stället hade kommissionen avvisat bokföringen eftersom den inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten på grund av makroekonomiska faktorer, däribland devalveringen av valutan och de långvariga och betydande skillnaderna mellan de officiella och parallella växelkurserna, vilket innebar att den officiella växelkurs som tillämpades inte motsvarade de faktiska marknadsvillkoren på ett korrekt sätt.

(119)

De egyptiska myndigheterna hävdade vidare att kommissionens godtagande av de justerade uppgifter som lämnats av Jushi Egypt bekräftade att de underliggande uppgifterna i grunden var tillförlitliga. Myndigheterna ansåg att räkenskaper som kan användas med justeringar logiskt sett inte kan anses vara oanvändbara för att återspegla kostnaderna på ett rimligt sätt. De egyptiska myndigheterna påstod även att kommissionens senare justeringar av anläggningstillgångar, lager och avskrivningar hade resulterat i en hybridmetod som i praktiken innebar att de rekonstruerade kostnaderna saknade en korrekt rättslig grund enligt artikel 2.2 i antidumpningsavtalet.

(120)

Slutligen hävdade de egyptiska myndigheterna att den redovisning som tillämpades av Jushi Egypt följde obligatoriska egyptiska redovisningsstandarder och därmed inte var skönsmässig. Myndigheterna hävdade vidare att den makroekonomiska utvecklingen av växelkursen inte kunde motivera att man bortsåg från företagets bokföring i avsaknad av specifik snedvridning som påverkade producentens kostnader. De egyptiska myndigheterna ansåg även att kommissionens tillvägagångssätt var oförenligt med den parallella antisubventionsundersökningen, där samma redovisningsram granskades med hänvisning till att den kunde leda till minskade kostnader, medan den i den aktuella undersökningen ansågs blåsa upp eller snedvrida dem.

(121)

Kommissionen granskade de egyptiska myndigheternas påståenden noggrant och avvisade dem. För det första erinrade kommissionen om att de undersökande myndigheterna enligt artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet ska basera beräkningen av kostnaderna på de räkenskaper som förs av exportören eller producenten, förutsatt att dessa räkenskaper stämmer överens med exportlandets allmänt vedertagna redovisningsprinciper och på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten. Som anges i skälen 91–98 ifrågasatte kommissionen inte att Jushi Egypts räkenskaper hade utarbetats i enlighet med tillämpliga redovisningsstandarder, men fastställde samtidigt att de kostnader som redovisades i dessa räkenskaper inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten under undersökningsperioden. Framför allt ledde de långvariga och betydande skillnaderna mellan de officiella och parallella växelkurserna, i kombination med företagets betydande exponering för transaktioner i utländsk valuta, till att viktiga kostnadsposter som anläggningstillgångar, avskrivningar, lager och vissa råvaruinköp redovisades till historiska officiella växelkurser som låg långt under deras ekonomiska värde under undersökningsperioden.

(122)

För det andra påpekade kommissionen att dess användning av de justerade uppgifter som lämnats av Jushi Egypt inte var något bevis för att de ursprungliga räkenskaperna på ett rimligt sätt återspeglade de relevanta kostnaderna. Som förklaras i skälen 94–98 drog kommissionen slutsatsen att företagets bokföring innehöll snedvridningar till följd av den ovan beskrivna utvecklingen av växelkursen och att den inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna för produktion och försäljning av den undersökta produkten under undersökningsperioden. De justerade uppgifter som företaget lämnade in, efter att ha uppmärksammats på problemet, var delvis ett svar på dessa snedvridningar. Kommissionen använde därför dessa uppgifter som grund för beräkningen av normalvärdet och tillämpade samtidigt riktade korrigeringar på kostnadsfaktorer som fortfarande var inkonsekventa. Detta tillvägagångssätt säkerställde att de kostnader som användes i beräkningen på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten. Kommissionen avvisade även påståendet att dess tillvägagångssätt hade lett till att företagets faktiska kostnader hade ersatts med hypotetiska kostnader. Som förklaras i skäl 99 förlitade sig kommissionen på företagets egna justerade uppgifter och metoder, och gjorde endast riktade justeringar av specifika kostnader. Kommissionen ersatte därför inte företagets kostnader med externa referensvärden, utan säkerställde att de kostnader som användes i beräkningen på ett rimligt sätt återspeglade Jushi Egypts ekonomiska verklighet under undersökningsperioden.

(123)

Slutligen ansåg kommissionen att det inte fanns någon grund i argumenten angående den obligatoriska karaktären hos redovisningsmetoderna enligt egyptiska redovisningsstandarder och den påstådda inkonsekvensen med den parallella antisubventionsundersökningen. För det första påpekade kommissionen att de redovisningsmetoder som införts enligt Egyptens redovisningsstandard nr 13 för att hantera effekterna av justeringarna av växelkursen var utformade som frivilliga, och inte obligatoriska, mekanismer som fanns tillgängliga för företagen. Under alla omständigheter betonade kommissionen att efterlevnaden av nationella redovisningsstandarder inte hindrar en undersökande myndighet från att bedöma huruvida de registrerade kostnaderna på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten vid tillämpning av artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet. Kommissionen påpekade dessutom att den rättsliga bedömning som utförts inom ramen för en antisubventionsundersökning avsåg andra rättsliga bestämmelser och att den därmed inte påverkade den analys som gjorts i den aktuella undersökningen i enlighet med grundförordningen och antidumpningsavtalet. Kommissionen avvisade därför de egyptiska myndigheternas påståenden.

(124)

Efter att ha fastställt produktionskostnaden undersökte kommissionen om Jushi Egypts totala inhemska försäljning var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen för den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarar minst 5 % av dennes totala exportförsäljningsvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(125)

På grundval av detta konstaterades det att den exporterande producentens totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(126)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av den exporterande producenten som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(127)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den exporterande producentens försäljning på hemmamarknaden för varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en identisk eller jämförbar produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen av den produkttypen till unionen.

(128)

Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden av vissa produkttyper var representativ. För vissa av produkttyperna, som stod för [50–60 %] av exportförsäljningen till unionen, förekom ingen försäljning på hemmamarknaden, eller så var försäljningen på hemmamarknaden lägre än 5 % och därmed inte representativ. För dessa produkttyper fanns inga andra källor till inhemska priser tillgängliga. Normalvärdet konstruerades i enlighet med den metod som anges i skäl 129.

(129)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(130)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(131)

Om båda kraven uppfylls utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(132)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(133)

Analysen av den inhemska försäljningen visade att [2–5 %] av den totala försäljningen på hemmamarknaden var lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lägre än produktionskostnaden. Normalvärdet beräknades därför som ett vägt genomsnitt av priserna för all lönsam försäljning på hemmamarknaden under översynsperioden.

(134)

I de fall där det inte förekom tillräcklig försäljning av en produkttyp av den likadana produkten vid normal handel eller där en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen. I de fall där det inte förekom någon försäljning av en produkttyp av den likadana produkten vid normal handel undersökte kommissionen om alternativa källor för priser vid normal handel kunde användas som grund för normalvärdet. Eftersom det inte fanns några andra samarbetsvilliga eller tillgängliga inhemska producenter av den likadana produkten i det berörda landet fanns inga sådana priser tillgängliga. Följaktligen konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(135)

I detta fall konstruerades normalvärdet per produkttyp genom att följande lades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den likadana produkten för de undersökta exporterande producenterna under undersökningsperioden:

(136)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden lade man till de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa produkttyper. För de produkttyper som inte sålts på hemmamarknaden, eller där ingen försäljning skett vid normal handel, adderades de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för samtliga transaktioner som gjorts vid normal handel på hemmamarknaden.

(137)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod Jushi Egypt att kommissionen felaktigt hade höjt företagets inhemska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader genom att fördela varumärkeskostnader och realiserade valutakursförluster. Jushi Egypt hävdade att de varumärkeskostnader som företaget redovisat i sin bokföring var en koncernintern betalning till dess moderbolag som inte motsvarade någon tjänst och skulle tas bort i koncernredovisningen. Jushi Egypt påpekade vidare att all inhemsk försäljning ägde rum i egyptiska pund och därför inte hade gett upphov till valutavinster eller valutaförluster.

(138)

Kommissionen granskade dessa påståenden och avvisade dem. Kommissionen konstaterade att de belopp som redovisats som varumärkeskostnader inte utgjorde kontanta överföringar. Om de gjorde det skulle de inte återspeglas i resultaträkningen utan endast i balansräkningen. Kommissionen fann att dessa kostnader utgjorde en ersättning till moderbolaget som bokförts som en kostnad och att det därför inte var motiverat att utesluta dem från beräkningen av normalvärdet. Beträffande försäljningen på hemmamarknaden konstaterade kommissionen att det inte fanns någon grund i Jushi Egypts påstående att realiserade valutakursförluster inte borde fördelas. Försäljningen på hemmamarknaden skedde visserligen i egyptiska pund, men en betydande andel av råvarorna köptes in i utländsk valuta. Följaktligen hade fluktuationerna i växelkursen en väsentlig inverkan på produktionskostnaderna, även de som kunde hänföras till försäljningen på hemmamarknaden. Kommissionen avvisade därför påståendet att valutakursförluster inte hade någon inverkan på försäljningen på hemmamarknaden, eftersom lönsamheten för denna försäljning påverkades av valutarörelser på importerade insatsvaror.

(139)

Den exporterande producentens exportförsäljning till unionen skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag i Frankrike, Italien och Spanien som agerade som importörer. De närstående importörerna sålde den berörda produkten vidare till icke-närstående kunder i unionen.

(140)

Om den exporterande producenten exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(141)

Om de exporterande producenterna exporterade den berörda produkten till unionen via ett närstående företag som fungerade som importör fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla omkostnader som hade tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(142)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod Jushi Egypt att vissa direkta försäljningskostnader för närstående handlare hade dragits av två gånger. Kommissionen granskade dessa påståenden och medgav att bankavgifterna och försäkringskostnaderna för Jushi Italia och Jushi Spanien faktiskt hade dragits av två gånger och korrigerade dessa fel. Beträffande Jushi France avvisade kommissionen Jushi Egypts påstående och påpekade att avskrivningen av lagervärdet avsåg den undersökta produkt som redovisats under undersökningsperioden och som fördelats av företaget självt. Följaktligen ingick dessa kostnader i försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna vid beräkningen av exportpriset.

(143)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och hänsyn ska tas till olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) ta hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(144)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för inlandstransport.

(145)

Hänsyn togs till kreditkostnader för att säkerställa prisjämförbarhet.

(146)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: tullavgifter, inlandstransport, sjöfrakt och försäkring samt hantering, lastning och därmed sammanhängande utgifter.

(147)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader, provisioner, rabatter och bankavgifter.

(148)

För den samarbetsvilliga exporterande producenten jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga konstruerade normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(149)

På denna grundval fastställdes den slutgiltiga vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(150)

Graden av samarbetsvilja är hög i detta fall eftersom importen från den samarbetsvilliga producenten utgjorde 100 % av den totala importen till unionen under undersökningsperioden. På denna grundval beslutade kommissionen att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande producenten.

(151)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(152)

För att fastställa normalvärdet bedömde kommissionen först huruvida den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden för de exporterande producenter som ingick i urvalet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden anses vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder per exporterande producent utgör minst 5 % av den totala exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(153)

På denna grund konstaterades försäljningen på hemmamarknaden vara representativ för Asia Composite Materials (Thailand) Co., Ltd (Asia Composite), medan den sammanlagda försäljningen på hemmamarknaden för Wanda New Material (Thailand) Co., Ltd (Wanda) inte uppfyllde tröskeln för representativitet.

(154)

I de fall där det inte förekom tillräcklig försäljning av en produkttyp av den likadana produkten vid normal handel eller där en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen. I fall där ingen försäljning av den likadana produktens produkttyp förekom i den normala handeln, sökte kommissionen alternativa källor för priser i den normala handeln. Eftersom det inte förekom någon inhemsk försäljning från andra producenter i urvalet eller eftersom det inhemska försäljningspriset för den andra producenten i urvalet för den produkttypen inte kunde redovisas på ett meningsfullt sätt utan att bryta mot den producentens konfidentiella behandling, och inga andra priskällor för de särskilda produkttyperna fanns tillgängliga, konstruerade kommissionen normalvärdet för de relevanta produkttyperna i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(155)

Om en produkttyp inte såldes på hemmamarknaden konstruerades normalvärdet genom att följande lades till den samarbetsvilliga exporterande producentens genomsnittliga produktionskostnad för den likadana produkten under undersökningsperioden:

(156)

Om en produkttyp såldes på hemmamarknaden, men inte i representativa kvantiteter, konstruerades normalvärdet genom att de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten för transaktioner vid normal handel på hemmamarknaden lades till för den produkttypen.

(157)

När det gäller Asia Composite, som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden, identifierade kommissionen inhemska produkttyper som var identiska eller direkt jämförbara med dem som exporterades till unionen.

(158)

Därefter bedömde kommissionen, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen, om den exporterande producentens försäljning på hemmamarknaden var representativ för varje produkttyp som var identisk eller jämförbar med en produkttyp som såldes på export till unionen. Försäljningen på hemmamarknaden av en identisk eller jämförbar produkttyp anses representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen av den produkttypen till unionen.

(159)

Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden var representativ för ett stort antal produkttyper. För vissa produkttyper, som svarar för 38 % av exportförsäljningen till unionen, var försäljningen på hemmamarknaden emellertid obefintlig eller lägre än tröskelvärdet på 5 % och därför inte representativ. För dessa produkttyper konstruerades normalvärdet enligt den metod som beskrivs i skälen 155 och 156 ovan.

(160)

Därefter fastställde kommissionen, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden i syfte att avgöra om den faktiska försäljningen på hemmamarknaden kunde användas för att beräkna normalvärdet. Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(161)

Om båda kraven uppfylls utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(162)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(163)

Analysen av Asia Composites försäljning på hemmamarknaden visade att den lönsamma försäljningen av vissa produkttyper under undersökningsperioden utgjorde mindre än 80 % av den totala försäljningsvolymen för dessa typer. För dessa produkttyper beräknades normalvärdet därför som ett vägt genomsnittspris för endast den lönsamma försäljningen. För alla andra produkttyper var det scenario som beskrivs i skälen 160 och 126 tillämpligt, och normalvärdet beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna vid all inhemsk försäljning under undersökningsperioden.

(164)

För produkttyper som inte såldes i representativa kvantiteter eller inte såldes alls på hemmamarknaden i den mening som avses i artikel 2.3 första meningen i grundförordningen konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(165)

De två thailändska exporterande producenterna, Asia Composite och Wanda, exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriset fastställdes därför till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(166)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och hänsyn ska tas till olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I detta fall valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) ta hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(167)

För att fastställa normalvärdet på nivån fritt fabrik gjordes justeringar för inlandstransport.

(168)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter.

(169)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport, sjöfrakt och försäkring, hantering och lastning.

(170)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader, bankavgifter, rabatter och provisioner som betalats till en icke-närstående agent.

(171)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter granskade kommissionen ACM:s påstående att Wandas normalvärde borde baseras på ACM:s försäljning på hemmamarknaden. Kommissionen erinrade om att argumenten avseende det tillvägagångssätt som användes i Hansol Paper redan hade behandlats i skäl 154 ovan. Kommissionen erinrade om att ACM, när företaget lämnade in uppgifter om försäljningen på hemmamarknaden med sitt svar på antidumpningsfrågeformuläret, uppgav att dessa uppgifter var konfidentiella i den mening som avses i artikel 19 i grundförordningen. ACM tillhandahöll icke-konfidentiella sammanfattningar av de uppgifter som skulle föras in i de offentliga ärendehandlingarna i enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen. Kommissionen godtog detta påstående. ACM hade inte vid något tillfälle under undersökningen påstått att företaget inte längre betraktade sina uppgifter om försäljningen på hemmamarknaden som konfidentiella, gett kommissionen tillstånd att lämna ut dem i de offentliga ärendehandlingarna i stället för i sammanfattningarna eller förklarat varför ACM inte längre ansåg att de relevanta uppgifterna var konfidentiella. Som förklaras i skäl 154 konstruerade kommissionen normalvärdet för de relevanta produkttyperna i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, eftersom försäljningen av de relevanta produkttyperna på hemmamarknaden för de producenter som ingick i urvalet inte kunde lämnas ut utan att bryta mot den berörda producentens konfidentialitet. Kommissionen ansåg därför att detta påstående var ogrundat.

(172)

Beträffande ACM:s påstående om felaktig användning av kreditkostnader för exportförsäljningen till unionen påpekade kommissionen att de kreditkostnader som användes vid beräkningen hade baserats på de uppgifter som ACM lämnade i bilaga 5 under kontrollbesöket. Räntesatserna på 4,9 % för försäljning i US-dollar och 3,75 % för försäljning i euro infördes av ACM i den bilagan. Eftersom rapporten från besöket inte gav upphov till några frågor angående dessa nivåer ansåg kommissionen att de uppgifter som lämnats i bilaga 5 skulle godtas. ACM:s påstående att dessa kreditkostnader skulle ha använts på ett felaktigt sätt kunde därför inte godtas.

(173)

Beträffande ACM:s påstående om felaktig användning av kreditkostnader för försäljningen på hemmamarknaden påpekade kommissionen att de kreditkostnader som använts vid beräkningen framgick av svaret på antidumpningsfrågeformuläret och de uppgifter som lämnades i bilaga 5 under kontrollbesöket. ACM uppgav inte några ändringar eller korrigeringar av dessa kostnader under kontrollbesöket, vilket återspeglades i företagets uppdragsrapport, och ifrågasatte dem inte när uppdragsrapporten hade lämnats ut. De påstådda kreditkostnaderna kunde inte anses vara verifierade, till skillnad från dem i bilaga 5. Påståendet avvisades därför.

(174)

Wanda hävdade även att bankavgifter och kreditkostnader borde ha dragits av från normalvärdet. Kommissionen bekräftade att det normalvärde som användes i jämförelsen faktiskt hade beräknats efter avdrag för dessa påstådda justeringar. Effekterna av dessa avdrag var emellertid försumbara, eftersom de endast var märkbara i den tredje decimalen, och de påverkade därför inte dumpningsmarginalen, som låg kvar på 15,3 %.

(175)

ACM hävdade vidare att kommissionen borde öka cif-värdet för försäljning genom icke-närstående handlare utanför unionen genom att lägga till belopp för dessa handlares försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, eftersom detta skulle återspegla cif-värdet vid unionens gräns på ett bättre sätt. I detta avseende påpekade kommissionen att de företagen inte agerade som handlare utan som agenter som ombesörjde försäljning för ACM:s räkning. Denna provisionsmodell innebär att producenten fakturerar slutkunden direkt (direktförsäljning), medan ”handlaren” endast får provision för att ombesörja transaktionen. Kommissionen ansåg därför att cif-värdet borde baseras på det pris som fakturerats slutkunden och att ingen justering för agenternas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader eller vinst var motiverad.

(176)

Slutligen uppgav ACM att företaget hade gjort ett skrivfel i beräkningen av inhemsk frakt för exportfaktura ACM24NCM007 och lämnade in uppgifter baserade på en reviderad beräkning. Kommissionen noterade att denna information hade lämnats i ett mycket sent skede av undersökningen (efter det slutliga utlämnandet av uppgifter) och att den därför inte kunde bekräftas. Under alla omständigheter har den föreslagna korrigeringen inte någon väsentlig inverkan. Justeringen skulle endast sänka resultatet med några cent, och den totala dumpningsmarginalen skulle därmed ligga kvar på samma nivå. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(177)

För de två thailändska exporterande producenterna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(178)

På denna grundval fastställdes den slutgiltiga vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(179)

Graden av samarbetsvilja anses vara hög med tanke på att den samarbetsvilliga exporterande producentens export stod för all import till unionen från Thailand under undersökningsperioden. På denna grundval beslutade kommissionen att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till samma nivå som den högsta fastställda marginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenterna.

(180)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(181)

Den likadana produkten tillverkades av tio producenter i unionen i början av skadeundersökningsperioden, varav två upphörde med sin produktion under översynsperioden. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(182)

Unionens sammanlagda produktion uppgick till 529 828 ton under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av tillgängliga uppgifter rörande unionsindustrin som lämnats av Glass Fibre Europe (GFE). Såsom anges i skäl 34 stod de tre unionsproducenter som ingick i urvalet för 69 % av den sammanlagda produktionen av den likadana produkten i unionen.

(183)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av i) unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionsmarknaden enligt uppgifter från GFE, och ii) importen från tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat (Comext).

(184)

Eftersom en del av unionsindustrin är vertikalt integrerad och ändlösa glasfiberfilament används som mellanprodukt i produktionen av olika produkter i senare led analyserades förbrukningen på den företagsinterna och den öppna marknaden separat.

(185)

Det är relevant att göra åtskillnad mellan den företagsinterna och den öppna marknaden vid skadeanalysen eftersom produkter som är avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för direkt konkurrens från import, då de säljs inom samma företag eller grupp av företag på grundval av internpriser som sätts enligt interna prissättningsstrategier och således inte är direkt kopplade till priserna på den öppna marknaden. Produktion som är avsedd för försäljning på den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten.

(186)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter för hela glasfiberfilamentverksamheten och kontrollerade om produktionen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(187)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer avseende unionsindustrin på grundval av uppgifter som endast rörde den öppna marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionsmarknaden, marknadsandel, exportvolymer och exportpriser, lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde. I de fall där det var möjligt och lämpligt jämförde kommissionen undersökningsresultaten med uppgifterna för den företagsinterna marknaden för att få en fullständig bild av unionsindustrins situation.

(188)

Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom beaktande av hela glasfiberfilamentverksamheten, inbegripet unionsindustrins företagsinterna användning. Dessa är produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, löner och kapitalanskaffningsförmåga. Detta beror på att de hänför sig till hela verksamheten, oavsett om produkterna säljs på den företagsinterna eller på den öppna marknaden.

(189)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning på unionsmarknaden (ton)

(190)

Tabell 1 visar att högst 10 % av unionens förbrukning av ändlösa glasfiberfilament under skadeundersökningsperioden var avsedd för den företagsinterna marknaden, medan resten såldes på den öppna marknaden.

(191)

Under skadeundersökningsperioden minskade den totala förbrukningen i unionen med 2 %. Den totala förbrukningen i unionen ökade först med 10 % från 2021 till 2022, varefter den minskade med 12 % 2023 för att åter öka under undersökningsperioden till en nivå som nästan motsvarade inledningen av skadeundersökningsperioden.

(192)

Förbrukningen på den öppna marknaden följde i princip samma trend som den totala förbrukningen i unionen: först en ökning med 11 % från 2021 till 2022, sedan en minskning med 13 %, och därefter en ökning till samma nivå som i inledningen av skadeundersökningsperioden. Den ökning av den fria förbrukningen i unionen som noterades 2022 berodde främst på den ekonomiska återhämtningen efter upphävandet av covid-19-åtgärderna, då användarna åter beställde produkter för att fylla på sina lager och återuppta produktionen. Efterfrågan på ändlösa glasfiberfilament i unionen minskade emellertid 2023 på grund av en minskad förbrukning och en efterföljande dålig återhämtning. Under undersökningsperioden återgick förbrukningen i unionen nästan till den nivå som noterades 2021.

(193)

Den företagsinterna förbrukningen minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom den företagsinterna förbrukningen var relativt låg återspeglades effekten av denna minskning inte i den totala förbrukningen i unionen.

(194)

Kommissionen undersökte om importen av den undersökta produkten med ursprung i de berörda länderna borde slås samman vid bedömningen i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(195)

Den dumpningsmarginal som fastställts för importen från Bahrain, Egypten och Thailand låg över den tröskel för försumbar skada som fastställs i artikel 9.3 i grundförordningen. Importvolymen från respektive berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Marknadsandelarna under undersökningsperioden var 4 %, 18 % respektive 2 %.

(196)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen av ändlösa glasfiberfilament från de berörda länderna och mellan deras import och den likadana produkt som såldes av unionsindustrin var likartade. Mer specifikt visade undersökningen, på grundval av svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter, importörer och unionsproducenter som ingick i urvalet, att de importerade produkterna och den likadana produkten såldes via jämförbara försäljningskanaler. Priserna på importen från de berörda länderna underskred dessutom unionsindustrins försäljningspriser i betydande grad.

(197)

Därmed var alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen uppfyllda, och importen från de berörda länderna slogs samman vid bedömningen för fastställandet av skada.

(198)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes genom att importvolymerna jämfördes med förbrukningen i unionen.

(199)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importkvantitet (ton) och marknadsandel

(200)

Den sammanlagda volymen av importen från de berörda länderna ökade både i relativa och absoluta tal under skadeundersökningsperioden, och ländernas sammanlagda marknadsandel ökade från 14 % 2021 till 24 % under undersökningsperioden.

(201)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (i euro/ton)

(202)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från Bahrain minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden och låg under denna period betydligt under unionsindustrins försäljningspriser, med undantag av 2022. Det genomsnittliga priset på importen till unionen från Egypten minskade också under skadeundersökningsperioden, med 10 %, och låg sedan konsekvent under unionsindustrins nivå under hela denna period. Det genomsnittliga priset på importen till unionen från Thailand minskade med 50 % under skadeundersökningsperioden, vilket främst berodde på att priset var relativt högt 2021 när importvolymerna var låga. Efter 2021 låg det genomsnittliga priset på importen till unionen från Thailand långt under unionsindustrins försäljningspriser.

(203)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(204)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna om detta var nödvändigt och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som procentandel av den teoretiska omsättningen under undersökningsperioden för de unionsproducenter som ingick i urvalet. Jämförelsen visade att importen av den undersökta produkten med ursprung i de berörda länderna underskred unionsindustrins priser med 30,6–39,0 % under undersökningsperioden.

(205)

Förutom prisunderskridande kunde även betydande förhindrande av prishöjningar och prisnedgång konstateras. På grund av det betydande pristryck som orsakades av den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna tvingades unionsindustrin sänka sitt pris för att kunna konkurrera med importen och kunde inte höja sina priser under undersökningsperioden i linje med utvecklingen av produktionskostnaderna samtidigt som den försökte uppnå en skälig vinst, såsom anges i tabell 8 nedan. Det betydande förhindrandet av prishöjningar och den betydande prisnedgången bekräftades av uppgifterna i tabell 3 och det målprisunderskridande som konstaterats på grundval av de uppgifter som lämnats av de exporterande producenter som ingick i urvalet. Till följd av detta tvingades unionsindustrin att sälja till priser som inte räckte för att täcka kostnaderna, vilket bidrog till att dess ekonomiska situation försämrades.

(206)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(207)

Såsom anges i skäl 34 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(208)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter från GFE. Uppgifterna avsåg samtliga unionsproducenter. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som unionsproducenterna i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret.

(209)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(210)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(211)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(212)

Produktionsvolymen ökade något under 2022 jämfört med 2021 efter att man lyfte på covid-19-restriktionerna, vilket underlättade en stabilare produktion. Under 2022 ökade dessutom flera unionsproducenter som ingick i urvalet produktionsvolymen för att ackumulera lager av färdiga produkter innan de skulle påbörja planerade ugnsrenoveringar. Under 2023 och undersökningsperioden minskade emellertid produktionsvolymen avsevärt, eftersom unionsproducenterna sålde av ackumulerade lager samtidigt som unionsindustrin påverkades av en ökad import av ändlösa glasfiberfilament till dumpade priser.

(213)

Produktionskapaciteten gick stadigt nedåt under skadeundersökningsperioden och minskade med 7 %. Den minskade produktionskapaciteten från 2021 till slutet av undersökningsperioden berodde på att vissa unionsproducenter upphörde med sin produktion, då Krosglass SA stoppade produktionen av ändlösa glasfiberfilament i Polen och Electric Glass Fiber NL, B.V. inledde ett konkursförfarande.

(214)

Kapacitetsutnyttjandet minskade med sju procentenheter under skadeundersökningsperioden, eftersom produktionsvolymen minskade mer än produktionskapaciteten.

(215)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel på unionens öppna marknad

(216)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsproducenternas försäljningsvolym på unionens öppna marknad med 15 %. Samtidigt minskade förbrukningen på den öppna marknaden endast en aning med 2 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym minskade så att dess marknadsandel sjönk från 47 % 2021 till 40 % under undersökningsperioden.

(217)

Vad gäller den företagsinterna marknaden utvecklades volymen av företagsintern försäljning och marknadsandelen för denna på unionens marknad på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Volym på den företagsinterna marknaden och den företagsinterna marknadens andel av produktionen

(218)

Den företagsinterna försäljningsvolymen på unionsmarknaden minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden. Försäljningen på både den öppna marknaden och den företagsinterna marknaden följde en liknande trend från 2021 till slutet av undersökningsperioden, men nedgången i försäljningen på den företagsinterna marknaden var sex procentenheter mindre än på den öppna marknaden.

(219)

Unionsindustrins andel av den företagsinterna marknaden (uttryckt i procent av unionens sammanlagda produktion) minskade något under 2022 och förblev sedan stabil kring 18 % under resten av perioden.

(220)

Därför drogs slutsatsen att unionsindustrins minskade försäljning på den öppna marknaden berodde på ett ökat tryck från importen från de berörda länderna.

(221)

Förbrukningen i unionen förblev stabil under skadeundersökningsperioden, men unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 15 %. Unionsindustrin förlorade således marknadsandelar, i motsats till importen från de berörda länderna vars marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden.

(222)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(223)

Antalet anställda i unionsindustrin steg en aning i början av skadeundersökningsperioden för att därefter börja minska avsevärt. Den ursprungliga ökningen på 2 % under 2022 jämfört med 2021 motsvarade den ökade produktionen och försäljningen till följd av att man lyfte på covid-19-restriktionerna. I ett senare skede var unionsindustrin tvungen att minska antalet anställda för att anpassa sig till de svåra marknadsförhållandena och upprätthålla den operativa effektiviteten, vilket innebar en sammanlagd minskning med 17 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen av antalet anställda berodde även på att flera anläggningar lades ner.

(224)

Produktiviteten minskade mellan 2021 och 2023 från 190 ton/anställd till 166 ton/anställd innan den ökade under undersökningsperioden till 198 ton/anställd efter att sysselsättningen minskat betydligt. Effektivitetsvinsterna följde också på att flera unionsproducenter av ändlösa glasfiberfilament investerade i ugnarna.

(225)

Detta är den första avslutade antidumpningsundersökningen avseende den berörda produkten från Bahrain, Egypten och Thailand. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(226)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(227)

De genomsnittliga försäljningspriserna ökade under 2022 jämfört med 2021 eftersom de unionsproducenter som ingick i urvalet kunde överföra de ökade kostnaderna till följd av inflationen på kunderna på grund av ökad efterfrågan. Under 2023 och under undersökningsperioden minskade emellertid de genomsnittliga försäljningspriserna på grund av en minskad efterfrågan på unionsmarknaden under 2023, en ofullständig återhämtning under undersökningsperioden och ett ökat pristryck från importen.

(228)

Produktionskostnaderna per enhet ökade med 26 % från 2021 till 2023 på grund av ökade kostnader för arbetskraft och råvaror. Dessutom har energikostnaderna varit instabila, vilket i hög grad har påverkat industrier som är starkt beroende av energi. Produktionskostnaden per enhet sjönk under undersökningsperioden jämfört med 2023, men låg fortfarande långt över 2021 års nivå tack vare lägre energipriser, förbättrad energieffektivitet och framgångsrika strategier för hantering av kostnader. Sammantaget ökade produktionskostnaden per enhet med 24 % under skadeundersökningsperioden.

(229)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(230)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd följde en konsekvent uppåtgående trend med en total ökning på 14 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen berodde främst på trycket på arbetsmarknaden, då företagen höjde lönerna för att behålla och locka till sig anställda på en arbetsmarknad som var stram efter covid-19 och som påverkats av hög inflation.

(231)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lager

(232)

Lagerökningen under 2022 berodde till en början på en strategisk uppbyggnad av lagren inför planerade ugnsrenoveringar. Detta låg i linje med en tidigare period under återhämtningen efter covid-19, då en kraftig ökning av efterfrågan orsakade problem i leveranskedjan, vilket fick unionsproducenterna att göra alltför stora beställningar av råvaror för att uppfylla produktionskraven. Efter att ugnsrenoveringarna hade slutförts minskade lagerhållningen, eftersom de unionsproducenter som ingick i urvalet lyckades sälja av befintliga lager under 2023. Under undersökningsperioden observerades emellertid en ökning av lagren på 9,8 % jämfört med 2023, då förbrukningen ökade mer än försäljningen i unionen och importens marknadsandel steg. Eftersom produktionen översteg försäljningstillväxten ackumulerades lagren. Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

(233)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(234)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för den försäljningen. Unionsindustrin drabbades av förluster under 2021, men lönsamheten ökade 2022, eftersom de unionsproducenter som ingick i urvalet kunde överföra ökningen av produktionskostnaderna per enhet på kunderna tack vare gynnsamma marknadsvillkor kopplade till hög efterfrågan. Under 2023 och undersökningsperioden sjönk dock lönsamheten på grund av ökade kostnader som inte kunde kompenseras med ökade försäljningspriser på grund av ökade importvolymer till dumpade priser som underskred och pressade ned unionsindustrins priser.

(235)

Investeringarna ökade under skadeundersökningsperioden. Dessa investeringar gällde främst ugnsrenoveringar hos de unionsproducenter som ingick i urvalet i syfte att säkerställa utrustningens livslängd. Dessa investeringar, som planerades långt framåt, ägde rum mot bakgrund av de ogynnsamma marknadsförhållanden som rådde 2023 och under undersökningsperioden.

(236)

Kassaflödet från 2021 till undersökningsperioden uppvisade stora fluktuationer på grund av instabila marknadsförhållanden. Under skadeundersökningsperioden var 2022 det enda år då alla unionsproducenter som ingick i urvalet gjorde betydande vinster, som delvis uttömdes genom lageruppbyggnad inför planerade ugnsrenoveringar, vilket ledde till ett positivt kassaflöde. Under 2023 och under undersökningsperioden förblev kassaflödena positiva trots allvarliga förluster. Denna till synes motsägelsefulla situation kunde till stor del tillskrivas de betydande positiva effekterna på kassaflödet till följd av en minskning av de lagernivåer som hade ackumulerats under 2022.

(237)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Räntabiliteten uppvisade samma utveckling som lönsamheten. Den ökade först 2022 innan den försämrades 2023 och ytterligare under undersökningsperioden, vilket gjorde det svårare för unionsindustrin att anskaffa kapital och växa.

(238)

Under skadeundersökningsperioden var unionsindustrin lönsam endast 2022, varefter den gick med förlust. Under 2023 och under undersökningsperioden sammanföll unionsindustrins förlustsituation med en ökning av importen från Bahrain, Egypten och Thailand till priser som låg under unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser och produktionskostnader.

(239)

Unionsindustrin kunde höja sin prisnivå under 2022 för att nå lönsamhet. Under 2023 och under undersökningsperioden ökade dock skillnaden mellan unionsindustrins försäljningspriser och priserna på importen från de berörda länderna. Unionspriserna ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som i) priserna på importen från Bahrain minskade med 8 %, ii) priserna på importen från Egypten minskade med 10 % och iii) priserna på importen från Thailand minskade med 50 %. Trots att unionsindustrin tvingades sälja med förlust förlorade den marknadsandelar mellan 2021 och undersökningsperioden.

(240)

Nästan alla skadeindikatorer utvecklades totalt sett negativt under skadeundersökningsperioden. Produktionen, produktionskapaciteten, kapacitetsutnyttjandet, lönsamheten och räntabiliteten försämrades samtliga, i linje med de minskade försäljningsvolymerna och marknadsandelarna. Under 2022 kunde unionen återhämta sig i viss utsträckning i takt med att efterfrågan på ändlösa glasfiberfilament ökade igen till följd av att covid-19-åtgärderna upphävdes. Under 2023 och under undersökningsperioden försämrades emellertid unionsindustrins situation ytterligare på grund av den ökade volymen av dumpad import till sjunkande priser, vilket framgår av unionsindustrins ökade förluster.

(241)

Såsom anges ovan var andra ekonomiska indikatorer, såsom räntabiliteten, negativa under skadeundersökningsperioden, med undantag för år 2022. Detta påverkade unionsindustrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet och att anskaffa kapital, vilket hindrade dess tillväxt och till och med hotade dess existens på medellång till lång sikt.

(242)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(243)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna hade vållat unionsindustrin väsentlig skada.

(244)

I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. De faktorer som beaktades var importen från andra tredjeländer än de berörda länderna, unionsindustrins exportresultat, unionsindustrins ökade råvaru- och energikostnader samt utvecklingen på den företagsinterna marknaden.

(245)

Kommissionen undersökte utvecklingen av importvolymen från det berörda landet och dess inverkan på unionsindustrin enligt kravet i artikel 3.6 i grundförordningen.

(246)

Undersökningen visade att volymen dumpad import från de berörda länderna till priser som underskred unionsindustrins priser ökade både i absoluta och relativa tal under skadeundersökningsperioden, då de berörda ländernas sammanlagda marknadsandel ökade kontinuerligt från 14 % 2021 till 24 % under undersökningsperioden.

(247)

Samtidigt minskades unionsindustrins marknadsandel med nio procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(248)

De genomsnittliga enhetspriserna på den dumpade importen från Bahrain, Egypten och Thailand minskade med 8 %, 10 % respektive 50 % mellan 2021 och undersökningsperioden och var lägre än unionsindustrins priser under samma period.

(249)

Undersökningen visade att priserna på importen från de berörda länderna genomgående underskred unionsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden, med prisunderskridandemarginaler på mellan 30,6 % och 39,0 %. Samtidigt konstaterades att importpriserna var betydligt lägre än unionsindustrins produktionskostnader. Den genomsnittliga kostnaden per enhet inom unionsindustrin ökade med 24 % under skadeundersökningsperioden, främst på grund av högre energi- och råvarukostnader, men försäljningspriserna kunde inte höjas i motsvarande grad på grund av pristrycket från den dumpade importen. Till följd av detta låg försäljningspriserna, bortsett från en tillfällig ökning 2022, nära eller under kostnadsnivåerna under de följande åren, vilket hindrade unionsindustrin från att täcka sina kostnader och uppnå en skälig vinstmarginal. Den kombinerade effekten av ett varaktigt prisunderskridande och unionsindustrins oförmåga att höja sina priser i takt med kostnaderna ledde till att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades.

(250)

Unionsindustrin gick med förlust 2021, blev lönsam 2022 och fortsatte att gå med förlust från och med 2023. Även om lönsamheten förbättrades avsevärt 2022 försämrades den därefter kraftigt till –7,3 % 2023 och –10,6 % under undersökningsperioden. Denna försämring sammanföll med en markant sänkning av priserna på importen från de berörda länderna efter 2022. Även om importpriserna ökade 2022 jämfört med 2021 sjönk de åter avsevärt 2023 för att ytterligare minska under undersökningsperioden. Importvolymerna från de tre länderna nådde en topp 2022, minskade 2023 och ökade sedan kraftigt under undersökningsperioden till en nivå som låg omkring 65 % över 2021 års nivåer. Kombinationen av sjunkande unionspriser, ökande lågprisimport och allt större importvolymer ledde till ett nedåtgående tryck på unionsindustrins ekonomiska situation och bidrog till att dess lönsamhet försämrades från och med 2023.

(251)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att ökningen av dumpad import från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden ledde till en betydande ökning av deras marknadsandel på bekostnad av unionsindustrin. Denna import orsakade ett betydande tryck på unionsindustrin eftersom den även underskred och pressade ner unionsindustrins priser, vilket ledde till en betydande försämring av unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(252)

Mot bakgrund av ovanstående fastställde kommissionen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(253)

Importvolymen till unionen, liksom marknadsandelen och prisutvecklingen för importen av ändlösa glasfiberfilament från övriga tredjeländer, utvecklades på följande sätt:

Tabell 12

Import från övriga tredjeländer

(254)

Importen från Kina till unionen ökade med 78 %, vilket ledde till att dess marknadsandel steg från 5 % till 10 % mellan 2021 och 2022 innan den sjönk till 9 % under 2023 och undersökningsperioden. Efter att ha legat över unionsindustrins nivå 2021 och 2022 sjönk de kinesiska priserna, inklusive tillämpliga tullar, under unionsindustrins nivå under 2023 och under undersökningsperioden, vilket innebar att de också bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin led under undersökningsperioden. Priserna på importen från de berörda länderna var emellertid betydligt lägre än priserna på importen från Kina under skadeundersökningsperioden, med undantag för (den obetydliga) importen från Thailand 2021 och 2022. Detta var fallet trots att importvolymerna från de berörda länderna genomgående var betydligt högre än importvolymerna från Kina under den berörda perioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Kina, även om den bidrog till den skada som unionsindustrin lidit, inte försvagade det verkliga och betydande orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som konstaterats i denna undersökning.

(255)

Importen av ändlösa glasfiberfilament från Förenade kungariket till unionen mellan 2021 och översynsperioden minskade i volym och hade en relativt stadig marknadsandel. Importvolymerna från Förenade kungariket ökade från 2021 till 2022, för att sedan minska med omkring 21 % under 2023 och med ytterligare 19 % under undersökningsperioden. Marknadsandelen minskade från 4 % till 3 % under skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga priset per ton från Förenade kungariket låg på liknande eller högre nivåer än unionsindustrins genomsnittliga pris och över priset på importen från de berörda länderna. Priserna på importen från Förenade kungariket steg först med 39 % från 2021 till 2023, för att sedan sjunka till 1 244 euro under undersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Förenade kungariket, med tanke på dess nedåtgående trend, begränsade marknadsandel och högre prisnivåer, inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och inte försvagade orsakssambandet med den dumpade importen från de berörda länderna.

(256)

Trenden för importen från Malaysia till unionen från 2021 till undersökningsperioden visade på en betydande minskning av både volym och marknadsandelar, tillsammans med fluktuationer i prissättningen. Importvolymerna minskade kraftigt från 136 086 ton 2021 till 76 909 ton 2023, innan en mindre återhämtning skedde till 86 303 ton under översynsperioden. På motsvarande sätt minskade marknadsandelen för importen från Malaysia från 16 % till 10 %. Även om det genomsnittliga priset per ton inledningsvis steg med 32 % under 2022 skedde en betydande minskning under 2023 och undersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Malaysia i viss utsträckning kan ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, särskilt eftersom importpriserna låg under unionsproducenternas produktionskostnader per enhet. Med tanke på dess minskande volym och marknadsandel försvagade denna import emellertid inte det verkliga och betydande orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som konstaterats.

(257)

Importen av ändlösa glasfiberfilament från övriga tredjeländer, bortsett från dem som tidigare angivits, till unionen under skadeundersökningsperioden minskade med 2 %, men hade en stabil marknadsandel på 13 %. De genomsnittliga priserna från dessa länder var högre än priserna på importen från de berörda länderna. Kommissionen drog slutsatsen att importen från övriga tredjeländer i viss utsträckning kunde ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, eftersom importpriserna låg under unionsproducenternas produktionskostnad per enhet. På grund av dess högre prisnivåer jämfört med den dumpade importen från de berörda länderna försvagade denna import emellertid inte det verkliga och betydande orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som konstaterats.

(258)

Analysen av importuppgifterna för ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Förenade kungariket, Malaysia och övriga tredjeländer ger en blandad bild. Importen från Malaysia minskade i absoluta och relativa tal under skadeundersökningsperioden, medan den låg under unionsindustrins priser. Importen från Förenade kungariket uppvisade en nedåtgående trend sedan 2022, samtidigt som dess priser låg över unionsindustrins priser. Importvolymen från övriga tredjeländer minskade under skadeundersökningsperioden. Mot bakgrund av alla dessa faktorer fanns det ingen betydande import från tredjeländer som ökade sin marknadsandel samtidigt som dess priser låg under unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden och/eller under undersökningsperioden i synnerhet.

(259)

Även om kommissionen fann att importen från Kina bidrog till den skada som konstaterades under undersökningsperioden drog den slutsatsen att denna faktor, även om den var viktig, inte kunde försvaga det verkliga och betydande orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, eftersom de ökade volymerna och det fortsatta pristrycket från de berörda länderna sammanföll med minskningen av unionsindustrins försäljning, marknadsandel och lönsamhet och därmed utgjorde en tydlig skadekälla.

(260)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade GCC-TSAIP att kommissionen hade underlåtit att genomföra en analys av i vilken mån skadan kunde tillskrivas andra faktorer beträffande importen från övriga tredjeländer. GCC-TSAIP påstod särskilt att det inte fanns någon tillräcklig förklaring av hur kommissionen i samband med fastställandet hade gjort åtskillnad mellan de skadevållande verkningarna av importen från de berörda länderna och verkningarna av importen med ursprung i övriga länder. Enligt GCC-TSAIP innehöll kommissionens undersökningsresultat endast allmänna påståenden om att importen från andra källor inte hade brutit orsakssambandet, utan någon tillräckligt detaljerad kvantitativ bedömning av dess volym, prisnivåer och marknadsandelsutveckling. GCC-TSAIP hävdade därför att fastställandet inte visade att den skada som vållats av annan import hade skiljts från den skada som den dumpade importen påstods ha vållat.

(261)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. I detta avseende hänvisade kommissionen till skälen 254–259, där det beskrivs hur kommissionen undersökte andra kända faktorer som kunde ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, inbegripet import från Kina, Förenade kungariket, Malaysia och övriga tredjeländer. Analysen av dess volym, marknadsandelar och prisnivåer visade att denna import, även om en del av den i viss utsträckning kunde ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit, antingen uppvisade minskande volymer, begränsade marknadsandelar eller högre prisnivåer än den dumpade importen från de berörda länderna. Kommissionen drog därför slutsatsen att ingen av dessa faktorer, även om importen till viss del kunde ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit, hade försvagat det verkliga och betydande orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som konstaterats i denna undersökning.

(262)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte försvagade det verkliga och betydande orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från de berörda länderna.

(263)

Unionsindustrins exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Exportresultat för unionsproducenterna i urvalet

(264)

Sedan 2021 har unionsindustrins export ökat gradvis, även om den förblev liten jämfört med den totala försäljningen. Denna export bestod till stor del av produkter med högre tekniska specifikationer, vilket skyddade dem från direkt priskonkurrens. Följaktligen skulle unionen kunna uppnå högre priser på dessa produkter av glasfiberfilament på internationella marknader jämfört med unionsmarknaden. Detta återspeglade ett strategiskt fokus på nischmarknader utomlands.

(265)

Exportförsäljningen gjorde det möjligt för unionsindustrin att förbättra sin allmänna ekonomiska situation tack vare den ökade försäljningsvolymen och de uppnådda prisnivåerna, som var högre än på unionsmarknaden.

(266)

De genomsnittliga energikostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Energi- och råvarupriser i unionen (EUR)

(267)

Trenden för energipriserna i unionen under skadeundersökningsperioden uppvisade en betydande volatilitet, som dock övergick i en stabilisering. Den kraftiga ökningen under 2022, jämfört med 2021, förvärrades av konsekvenserna av de geopolitiska spänningar som påverkade energiförsörjningen, främst på grund av Rysslands omotiverade och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina. De kraftigt höjda energipriserna påverkade i hög grad produktionskostnaderna för de unionsproducenter som ingick i urvalet. Fram till 2023 minskade energipriserna.

(268)

Undersökningen visade att kostnaden för de viktigaste råvarorna ökade avsevärt under 2022, vilket bidrog till en betydande ökning av försäljningspriset per enhet, eftersom unionsindustrin kunde föra över dessa kostnader på kunderna. Eftersom råvarukostnaderna fortsatte att öka under 2023 sjönk samtidigt försäljningspriset per enhet eftersom unionsindustrin inte kunde överföra dessa ytterligare kostnader på kunderna. Under undersökningsperioden minskade råvarukostnaderna jämfört med de kostnader som observerades under åren 2023 och 2022, men unionsmarknadspriserna sjönk ännu mer eftersom unionsindustrin inte kunde bibehålla eller höja sina priser på grund av pristrycket från den dumpade importen.

(269)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade GCC-TSAIP att den skada som unionsindustrin lidit främst berodde på ökade kostnader för energi, råvaror och transport snarare än på dumpad import. I detta avseende framhöll GCC-TSAIP att unionsproducenternas produktionskostnader hade ökat betydligt mellan 2022 och undersökningsperioden, vilket återspeglade den kraftiga ökningen av energipriserna efter energikrisen. I inlagan hänvisades vidare till offentliga uttalanden från unionsproducenterna om att driftskostnaderna, däribland för el och andra energiresurser, hade ökat väsentligt och att detta hade lett till prisökningar och ekonomiska svårigheter för vissa producenter. Enligt GCC-TSAIP visade denna utveckling att unionsindustrins försämrade ekonomiska situation främst berodde på ökade kostnader för energi och insatsvaror snarare än på importen från de berörda länderna.

(270)

Kommissionen avvisade detta påstående. Om konkurrensvillkoren hade varit rättvisa skulle dessa kostnadsökningar normalt sett ha återspeglats i högre försäljningspriser. Undersökningen visade emellertid att unionsindustrin inte kunde överföra dessa kostnadsökningar på sina kunder fullt ut på grund av den betydande prispressen av importen från de berörda länderna, såsom förklaras i skälen 201–205. Följaktligen kan högre el- och råvarukostnader inte ha försvagat det verkliga och betydande orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit, även om de kan ha bidragit till att öka unionsproducenternas produktionskostnader. Snarare förstärkte förekomsten av stora volymer dumpad import till låga priser de negativa effekterna av stigande kostnader, vilket därmed hindrade unionsindustrin från att återgå till hållbar lönsamhet.

(271)

På denna grundval drog kommissionen slutsatsen att utvecklingen av energipriserna och råvarukostnaderna inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(272)

Försäljningen på både den öppna och den företagsinterna marknaden uppvisade en liknande trend under skadeundersökningsperioden, med en långsammare nedgång i den företagsinterna försäljningen. Den företagsinterna försäljningen kunde därför inte ses som en faktor som undergrävde orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och dess inverkan på unionsindustrin.

(273)

Unionsindustrins ekonomiska situation försämrades totalt sett under 2023 och undersökningsperioden. Dessa negativa omständigheter sammanföll tidsmässigt med en ökad marknadsandel för importen av ändlösa glasfiberfilament från de berörda länderna, vilken skedde till dumpade priser som underskred och pressade ner unionsindustrins priser och kostnader.

(274)

Andra faktorer som kan ha vållat unionsindustrin skada har också analyserats. I detta avseende konstaterade kommissionen att importen från övriga tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, de stigande energipriserna och utvecklingen på den företagsinterna marknaden inte bidrog till den skada som unionsindustrin lidit.

(275)

Dessutom låg de berörda ländernas marknadsandel över miniminivån under undersökningsperioden, samtidigt som det konstaterades att exporten från båda länderna var dumpad, att importen underskred unionsindustrins priser och att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades. Dessa faktorer visar att den dumpade importen, även i avsaknad av annan import, oavsett om den hade varit dumpad eller inte, från de berörda länderna vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(276)

Efter inledandet hävdade intresseorganisationen för oberoende glasfiberproducenter i EU och GCC-TSAIP att unionsindustrins påstådda skada inte orsakades av import från Bahrain, Egypten och Thailand. Dessa berörda parter förklarade att marknadsandelen för importen från dessa länder var relativt liten och stabil jämfört med unionsindustrins marknadsandel och hävdade att andra faktorer, såsom ökad export och ökade investeringar från unionsindustrin, bidrog till försämringen av dess resultat. Dessutom ansåg de att importen från Kina, som av klaganden identifierats som en viktig källa till skada för unionsindustrin, borde anses bryta orsakssambandet mellan den påstådda skadan och importen från de berörda länderna.

(277)

Undersökningsresultaten visade att importen från Bahrain, Egypten och Thailand hade påverkat unionsindustrin negativt genom att erbjuda lägre priser, ta över marknadsandelar och påverka det övergripande resultatet, den ekonomiska situationen och sysselsättningen. Intresseorganisationen bortsåg från det betydande förhindrandet av prishöjningar och den prisnedgång som orsakats av denna import, vilken genomgående förts in på unionsmarknaden till mycket lägre priser än unionsproducenternas. Påståendet att andra faktorer, som importen från Kina eller unionsindustrins investeringar och ökade export, är hela orsaken till skadan är inte korrekt. Detta påstående stöds inte av någon bevisning och kan inte försvaga det verkliga och betydande orsakssamband som fastställts mellan importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som den vållat. Påståendet från intresseorganisationen för oberoende glasfiberproducenter i EU avvisades därför.

(278)

I syfte att fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(279)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(280)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före den ökade importen från de undersökta länderna, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka totala kostnader och investeringar, forskning och utveckling (FoU), innovation samt den lönsamhetsnivå som förväntas under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(281)

När det gäller lönsamhetsnivån före ökningen av importen från de berörda länderna var det inte möjligt att fastställa en vinstmarginal för något av åren före ökningen av importen från dessa länder. År 2022 befanns också vara starkt påverkat av den ekonomiska återhämtningen efter covid-19-pandemin och verkade inte vara lämpligt för att fastställa vinstmålet. Kommissionen undersökte därför den vinst som de unionsproducenter som ingick i urvalet hade uppnått under en längre period. I detta avseende ansåg kommissionen att 2016 var ett lämpligt år, eftersom det var det senaste året då unionsindustrin verkade under normala marknadsförhållanden, vilket ledde till en vinst på 12,28 %.

(282)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade GCC-TSAIP att kommissionens användning av lönsamhetsnivåer från 2016 som referensvärde för att fastställa vinstmålet inte var tillräckligt motiverad. GCC-TSAIP påstod särskilt att beslutet inte innehöll någon närmare förklaring som visade att 2016 återspeglade normala och icke snedvridna marknadsvillkor. Enligt GCC-TSAIP hade kommissionen inte bedömt om det året påverkades av cykliska eller strukturella faktorer som inte hade något samband med den dumpade importen, och inte heller förklarat varför den inte hade använt alternativa referensår eller ett flerårigt genomsnitt. GCC-TSAIP hävdade därför att användningen av ett enda historiskt år utan en jämförande bedömning av andra potentiella referensperioder skulle kunna leda till en otillförlitlig uppskattning av hållbar lönsamhet och eventuellt inte uppfylla kravet på en objektiv granskning baserad på faktisk bevisning.

(283)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. Som förklaras i skäl 281 visade undersökningen att det inte var möjligt att fastställa ett lämpligt referensvärde för vinst baserat på åren före ökningen av den dumpade importen. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att använda den lönsamhetsnivå på 12,28 % som unionsindustrin uppnådde 2016. Även om dumpad import förekom på unionsmarknaden det året visade unionsindustrin ett gott resultat, vilket innebär att den lönsamhet som uppnåddes 2016 återspeglade en vinstnivå som unionsindustrin rimligen kunde uppnå under normala marknadsförhållanden. I detta avseende erinrade kommissionen om att syftet med vinstmålet är att mäta den lönsamhetsnivå som unionsindustrin skulle kunna uppnå i avsaknad av skadevållande dumpning. Det är därför inte nödvändigt att referensåret är helt fritt från dumpad import, förutsatt att unionsindustrins resultat under det året återspeglar hållbara verksamhetsvillkor. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att den lönsamhet som uppnåddes 2016 utgjorde en rimlig och lämplig referenspunkt för att fastställa vinstmålet och avvisade den berörda partens argument, vilka dessutom var av allmän karaktär och inte omfattade någon konkret metod för att beräkna ett bättre alternativ för det vinstmål som användes.

(284)

Unionsindustrin visade att EU:s investeringsnivå, FoU och innovation under skadeundersökningsperioden skulle ha varit högre under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen kontrollerade dessa uppgifter under dubbelkontrollerna på distans genom att kontrollera företagets interna räkenskaper avseende investeringsplaner, förvaltningsbeslut och årsredovisningar. Unionsindustrins påståenden ansågs vara underbyggda. För att återspegla detta i vinstmålet beräknade kommissionen skillnaden mellan utgifter för investeringar, FoU och innovation under normala konkurrensvillkor, enligt uppgifter från unionsindustrin som kontrollerats av kommissionen, och de faktiska utgifterna för investeringar, FoU och innovation under skadeundersökningsperioden. På grundval av kontrollerade uppgifter om investeringar som inte kunde genomföras under skadeundersökningsperioden ökades vinstmarginalerna med upp till 5,27 % beroende på vilka producenter som ingick i urvalet.

(285)

Det vinstmål som fastställdes i denna undersökning och i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen varierade således mellan 13,25 % och 17,55 % beroende på den situation som konstaterats för vart och ett av företagen som ingick i urvalet.

(286)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att lägga till respektive vinstmarginal på produktionskostnaden för de unionsproducenter som ingår i urvalet under översynsperioden.

(287)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen, som ett sista steg, de framtida kostnader för unionsindustrin som följer av de multilaterala miljöavtal och tillhörande protokoll som unionen är part i under den period då åtgärden tillämpas. På grundval av de lämnade uppgifterna, som styrktes av företagens rapporteringsverktyg och prognoser, fastställde kommissionen att det inte fanns några ytterligare kostnader för att efterleva sådana avtal under undersökningsperioden.

(288)

Kommissionen fastställde därefter skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande producenter som ingick i urvalet i de berörda länderna och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionsproducenter som ingick i urvalet sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(289)

Nivån för undanröjande av skada för ”all övrig import med ursprung i det berörda landet” fastställs på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag (skälen 79 och 179).

(290)

Med stöd av ovanstående bedömning bör slutgiltiga antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(291)

I undersökningen fastslogs att unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från de berörda länderna under undersökningsperioden. Såsom förklaras i skäl 212 upphörde två unionsproducenter under översynsperioden helt med sin produktion av ändlösa glasfiberfilament på grund av ogynnsamma marknadsförhållanden.

(292)

Införandet av åtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att bibehålla och/eller återfå sin marknadsandel, öka produktionen och kapacitetsutnyttjandet, höja priserna för att täcka produktionskostnaderna och uppnå en lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. På denna grund skulle unionsindustrin behöva återgå till en hållbar situation som skulle göra det möjligt för den att investera i framtiden.

(293)

Om inga åtgärder införs skulle det sannolikt leda till ytterligare förlust av marknadsandelar och försämrad lönsamhet, vilken blev negativ 2023 och under undersökningsperioden. Detta skulle eventuellt leda till att fler produktionsanläggningar stängdes ner och till fler uppsägningar, vilket skulle äventyra unionsindustrins hållbarhet.

(294)

Kommissionen drog därför slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder på import av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i de berörda länderna ligger i unionsindustrins intresse.

(295)

Under undersökningen gav sig tio användare till känna och lämnade ofullständiga svar på frågeformuläret. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att tillhandahålla de saknade uppgifterna. De tillmötesgick emellertid inte denna begäran. Kommissionen grundade därför sin bedömning på de begränsade uppgifter som fanns tillgängliga i svaren på frågeformuläret och de synpunkter som lämnats separat av de berörda parterna.

(296)

Användarna Rivierasca SpA (IT) och ATP s.r.l (IT) uttryckte sitt stöd för införandet av åtgärder med hänvisning till att glasfiber är en viktig insatsvara i deras produkter och att det behövs en tillförlitlig produktion av ändlösa glasfiberfilament för att säkerställa den mekaniska integriteten och tillgängligheten hos deras laminat, vilket är väsentligt för produkternas slutanvändning.

(297)

Användarnas intresseorganisation Tech-Fab Europe, som omfattar tre unionsproducenter varav en klagande, gav sig till känna för att stödja införandet av åtgärder. Tech-Fab Europe hävdade att unionens producenter av glasfibervävnader med öppna maskor utsätts för konkurrenstryck på grund av import från grannländer som köper ändlösa glasfiberfilament (den ingående råvaran) från Kina och Egypten utan antidumpnings- eller antisubventionstullar, använder kinesisk teknik och exporterar glasfibervävnader med öppna maskor till unionen till lägre priser. Tech-Fab Europe uttryckte även oro kring resultatet av upphörandet av antidumpnings- och antisubventionsåtgärder mot import av glasfibermaterial från Kina och Egypten, där de hade begärt översyner, och uppmanade kommissionen att införa skyddsåtgärder. Som tidigare hävdats är dessa åtgärder avgörande för att ta itu med Kinas och Egyptens överkapacitet, hantera riskerna för kringgående och upprätthålla en balanserad leveranskedja för att skydda unionens värdekedja för glasfiber på ett effektivt sätt.

(298)

Kelteks uttryckte oro över antidumpningsåtgärdernas potentiella inverkan på importen av ändlösa glasfiberfilament från de berörda länderna. Kelteks framhöll att dess produktion är beroende av tillgång till råvaror till ett konkurrenskraftigt pris, vilket ibland kräver import av särskilda glasfibervävnader som inte finns tillgängliga i lämpliga specifikationer eller volymer från unionsproducenterna. Företaget varnade för att införandet av antidumpningstullar utan noggrann kalibrering skulle kunna störa leveranskedjorna, öka insatskostnaderna och minska konkurrenskraften för unionsbaserade bearbetningsföretag.

(299)

Användarna Tolnatext Fonalfeldolgozo es Müszakiszovet-gyàrto Bt. (Tolnatext) och Dr. Günther Kast GmbH & Co. (Dr. Günther), som ingår i KAST-koncernen, samt Proxim Plewka I Wspólnicy sp. k. hävdade att unionsproducenterna inte hade ökat sin kapacitet att försörja unionsmarknaden med ändlösa glasfiberfilament, särskilt direkt roving, för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose användarnas efterfrågan, trots att de skyddas av befintliga antidumpnings- och utjämningsåtgärder. De påpekade även att viss roving, däribland low-tex-roving, inte marknadsfördes och såldes aktivt av unionsproducenterna och att användarnas tekniska specifikationer i vissa fall inte uppfylldes av unionsproducenterna, vilket gjorde användarna starkt beroende av tillgången till specificerade produkter från alternativa källor. Dessutom påverkades användarna negativt av ett fåtal unionsproducenters alltmer koncentrerade oligopol, vilket skapade ytterligare risk för minskad tillgång till low-tex-roving. Dessa användare (producenterna av glasfibervävnader med öppna maskor) bekräftade även farhågorna kring konkurrensen från grannländer som Moldavien, Serbien, Kosovo och Nordmakedonien. Producenterna i dessa länder kan fritt köpa billiga och ofta dumpade råvaror som gör att de kan tillverka glasfibervävnader med öppna maskor till betydligt lägre priser som användarna (producenterna av glasfibervävnader med öppna maskor) inte kan konkurrera med.

(300)

Den 7 maj 2025 genomfördes ett hörande med Proxim Plewka I Wspólnicy sp.k., som hade uttryckt sitt missnöje med ett eventuellt införande av antidumpningstullar på importen från Bahrain, Egypten och Thailand. Under hörandet, liksom i sitt svar på frågeformuläret, framförde företaget liknande farhågor som de som framförts av Tolnatext och Dr. Günther.

(301)

Den 8 maj 2025 genomfördes ett hörande med HELM. I sin presentation hävdade företaget att det inte fanns något orsakssamband mellan importen av ändlösa glasfiberfilament från de berörda länderna och unionsindustrins situation. Företaget hävdade även att antidumpningstullarna skulle skada unionens intresse och skapa en försörjningskris, eftersom ett stort antal produkter som importerades från de berörda länderna inte producerades i unionen.

(302)

Den 11 september 2025 genomfördes ett hörande med Tolnatext och Dr. Günther, där de upprepade sin ståndpunkt beträffande undersökningen och betonade sitt starka motstånd mot införandet av åtgärder mot importen från de berörda länderna.

(303)

Den 16 oktober 2025 genomfördes ett hörande med Lamilux, som invände mot det eventuella införandet av antidumpningstullar på importen av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i de berörda länderna. Under hörandet, liksom i sina efterföljande skriftliga svar på kommissionens frågor, framförde Lamilux liknande farhågor som de som framförts av Tolnatext, Dr. Günther och HELM.

(304)

Undersökningen visade att det inte fanns någon grund i påståendet att unionsproducenterna inte hade ökat sin kapacitet att försörja unionsmarknaden med ändlösa glasfiberfilament. Unionsindustrin har gjort betydande investeringar trots utmanande marknadsförhållanden och byggt upp en outnyttjad kapacitet. Ytterligare kapacitetsutbyggnad kräver dock långsiktiga kapitalåtaganden, som är beroende av att lika villkor upprätthålls där konkurrenskraftiga producenter kan förutse en rimlig räntabilitet. Unionsindustrin kämpade även mot orättvis import och svåra marknadsvillkor.

(305)

Kommissionen höll inte heller med om påståendet att unionsproducenterna inte producerar vissa specifika typer av ändlösa glasfiberfilament, att de saknar tillräcklig kapacitet för att tillhandahålla dem eller att de inte uppfyller vissa tekniska krav. Undersökningen bekräftade särskilt att flera unionsproducenter har den teknik och kapacitet som krävs för att tillverka direkt low-tex-roving och att unionsindustrin har outnyttjad kapacitet som skulle kunna användas för ytterligare produktion. Två av de tre unionsproducenter som ingick i urvalet producerar sammansatt roving, och vid kontrollbesöken bekräftades att unionsindustrin kan producera rovingspray av TEX-fiberlindningar, spray up-roving av typen 2 400 TEX och vävd roving av typen 600 GR. Olika typer av ändlösa glasfiberfilament kan ha särskilda tekniska specifikationer som gör att de inte är helt utbytbara för alla användningsområden, men de har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper. Undersökningen visade även att importen av roving från de berörda länderna säljs till priser som ofta är lägre än unionsindustrins produktionskostnader, vilket gör det olönsamt för unionsindustrin att konkurrera till sådana prisnivåer. Slutligen skulle ett eventuellt införande av antidumpningsåtgärder inte hindra exporterande producenter från att fortsätta att försörja unionsmarknaden till icke-dumpade priser, vilket framgår av den fortsatta närvaron av producenter som redan omfattas av åtgärder. På denna grundval drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin har teknisk förmåga och kapacitet att leverera de berörda produkttyperna.

(306)

Farhågorna beträffande marknadskoncentrationen och åtgärder mot import från andra länder analyserades. I detta avseende noterade kommissionen att regleringsorganen i allmänhet noggrant granskar sammanslagningar och förvärv för att förhindra konkurrensbegränsande beteende. Undersökningen bekräftade inte heller att unionsmarknaden kännetecknas av bristande konkurrens, eftersom betydande importvolymer från tredjeländer fortfarande förekommer på unionsmarknaden. Ett eventuellt införande av åtgärder mot importen från de berörda länderna skulle inte undanröja dessa försörjningskällor, men det skulle minska den väsentliga skadan för unionsindustrin. På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(307)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Lamilux att införandet av antidumpningstullar på import av ändlösa glasfiberfilament från Egypten skulle få en betydande negativ inverkan på företagets verksamhet. Företaget hävdade särskilt att unionsindustrin inte kunde erbjuda den specifika produkttyp som krävdes för dess tillverkningsprocess, närmare bestämt mattor av huggen glasfiber i kvaliteten 15 tex med en specifik teknisk specifikation i bredder på upp till 3 400 mm. Enligt Lamilux var denna specifikation den viktigaste insatsvaran av ändlösa glasfiberfilament i dess kompositmaterial, vilket innebar att företaget var tvunget att anskaffa den från egyptiska leverantörer. Lamilux hävdade vidare att införandet av tullar skulle öka dess råvarukostnader avsevärt och att företaget inte skulle kunna överföra kostnaderna till sina kunder med tanke på konkurrenstrycket från importerade produkter i senare led. På grundval av detta begärde Lamilux ett produktspecifikt undantag för mattor av huggen glasfiber i kvaliteten 15 tex som uppfyller dess specifikationsprofil, med hänvisning till att unionsproducenterna inte producerar denna specifika produkttyp och inte heller kan producera och leverera den.

(308)

Kommissionen avvisade detta påstående. Den bevisning som lades fram av Lamilux visade endast att unionsproducenterna inte erbjöd den exakta specifikation som begärdes, och det fanns inget som tydde på att unionsindustrin saknade teknisk kapacitet att tillverka jämförbara low-tex-produkter. I detta avseende bekräftade undersökningen att unionsproducenterna har den nödvändiga tekniken och har tillgänglig kapacitet som skulle kunna användas för att producera sådana specifikationer om marknadsförhållandena motiverar det. Kommissionen ansåg därför att begäran avsåg en specifik handelsspecifikation som krävdes av en enskild användare snarare än en särskild produkttyp. Följaktligen avslogs begäran om ett produktspecifikt undantag.

(309)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Saertex och Amiblu att införandet av antidumpningsåtgärder på import av ändlösa glasfiberfilament från Bahrain, Egypten och Thailand inte låg i unionens intresse, eftersom det skulle ha en negativ inverkan på industrin för kompositmaterial i senare led. De påstod särskilt att användarna av glasfiberprodukter i unionen var beroende av importerad roving för att säkerställa försörjningstrygghet och konkurrenskraftig prissättning, och att unionsindustrin inte skulle kunna tillgodose efterfrågan om importen omfattades av tullar. De hävdade vidare att de föreslagna åtgärderna skulle öka råvarukostnaderna avsevärt för tillverkare i senare led som är verksamma på mycket konkurrensutsatta globala marknader och att tillverkarna inte skulle kunna överföra dessa kostnadsökningar till kunderna. Enligt dessa parter skulle den resulterande ökningen av produktionskostnaderna försvaga konkurrenskraften hos unionsbaserade tillverkare, ge incitament till omlokalisering av produktion utanför unionen och göra det möjligt för utländska producenter av färdiga kompositprodukter att vinna marknadsandelar i unionen. De menade även att åtgärderna skulle förvärra det befintliga kostnadstrycket för unionsproducenterna, bland annat genom höga energipriser och inflation, och att de kunde inverka negativt på anställnings- och investeringsbeslut i senare led.

(310)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. Undersökningen visade att importen från de berörda länderna medförde ett betydande pristryck på unionsindustrin och därmed vållade väsentlig skada. Kommissionen erinrade om att syftet med antidumpningsåtgärder är att återställa en rättvis konkurrens på unionsmarknaden genom att kompensera för den dumpade importens skadevållande verkningar. De farhågor som Saertex och Amiblu framförde beträffande potentiella försörjningsbrister, strukturell marknadskoncentration och omlokalisering av produktionen kunde inte styrkas med verifierbara bevis. Framför allt fastställdes i undersökningen att unionsindustrin besitter outnyttjad produktionskapacitet och har teknisk kapacitet att leverera de relevanta produkttyperna. Dessutom är syftet med antidumpningsåtgärderna inte att hindra import från att komma in på unionsmarknaden, utan endast att säkerställa att den säljs till rättvisa priser. Kommissionen påpekade även att glasfiberförstärkningar vanligtvis utgör en begränsad andel av de totala produktionskostnaderna för kompositprodukter i senare led. Även om åtgärderna kan ha en viss inverkan på priserna på insatsvaror förväntas den övergripande effekten på användare i senare led därför förbli begränsad. Kommissionen drog därför slutsatsen att de argument som lagts fram av dessa parter inte uppvägde behovet av att hantera den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och inte ändrade slutsatsen att införandet av åtgärder skulle ligga i unionens intresse.

(311)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade GCC-TSAIP att kommissionen inte hade tillhandahållit en tillräckligt detaljerad motivering i sin bedömning av unionens intresse. De påstod särskilt att fastställandet inte tydligt förklarade hur kommissionen hade balanserat unionsindustrins intressen med intressena hos importörer, användare i senare led och andra ekonomiska aktörer. Enligt dessa parter var resonemanget inte tillräckligt tydligt när det gällde den analytiska ram eller de ekonomiska kriterier som använts för att bedöma om de potentiella negativa effekterna på industrier i senare led skulle kunna uppväga fördelarna med att återställa rättvis konkurrens.

(312)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. Kommissionen påpekade att användarna inte hade lämnat fullständiga svar på frågeformuläret. Till följd av detta var den information som kommissionen hade tillgång till begränsad. Undersökningen omfattade emellertid en undersökning av de uppgifter som fanns tillgängliga, däribland de skriftliga inlagor som lämnats av användarna och deras intresseorganisationer och de höranden som genomförts med flera berörda parter. Kommissionen analyserade de farhågor som uttryckts beträffande tillgången på varor, produktspecifikationer, potentiella prisökningar och marknadskoncentration, såsom beskrivs i skälen 304–306. Undersökningen bekräftade att unionsindustrin har teknisk förmåga och outnyttjad kapacitet att leverera de relevanta produkttyperna och att införandet av åtgärder inte skulle hindra importen från att fortsätta att försörja unionsmarknaden till rättvisa priser. Dessutom konstaterade kommissionen att unionsmarknaden fortfarande är öppen för import från flera tredjeländer och därför inte skulle drabbas av någon försörjningsbrist. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att de potentiella negativa effekterna för användare i senare led inte tydligt uppvägde fördelarna med att återställa en rättvis konkurrens för unionsindustrin och att det inte fanns några tvingande skäl mot införandet av åtgärder.

(313)

På grundval av de uppgifter som kommissionen har tillgång till och i avsaknad av meningsfulla svar från användare och importörer fanns det ingen bevisning som motsäger slutsatsen att åtgärdernas eventuella negativa inverkan på icke-närstående importörer och användare förväntas vara begränsad och inte klart kommer att uppväga åtgärdernas positiva inverkan på unionsproducenterna.

(314)

Kerkosand spol. s r.o., Westlake Epoxy BV, Minerali Industriali SRL och Spolek pro chemickou a hutní výrobu, akciová spolecnost, som är leverantörer till unionsindustrin, och leverantörsorganisationen European Lime Association uttryckte sitt stöd för införandet av åtgärderna. De betonade vikten av att alla viktiga komponenter och material inom denna värdekedja finns i unionen för att säkerställa resiliens inom strategiska sektorer. Dessutom skulle ett lokalt upprätthållande av dessa resurser stödja leveranskedjan och förbättra unionens förmåga att utarbeta nya idéer och tillgodose marknadens behov.

(315)

Leverantörerna LB Minerals s.r.o. och Chimica Organica Industriale Milanese SpA gav sig också till känna för att stödja införandet av åtgärder. I sina synpunkter betonade de betydelsen av ändlösa glasfiberfilament som ett lätt råmaterial för att hantera de nuvarande utmaningarna genom att ersätta tyngre råvaror eller tillhandahålla innovativa lösningar inom olika sektorer, däribland transport, energi och byggverksamhet.

(316)

Fackföreningen IndustriAll Europe, som bland annat företräder arbetare inom sektorn för ändlösa glasfiberfilament, gav sig till känna för att stödja införandet av antidumpningsåtgärder och uttryckte farhågor om att unionen utan beslutsamma åtgärder skulle kunna ställas inför nedläggningar, vilket skulle undergräva insatserna från näringslivet och ambitionerna i förordningen om nettonollindustrin inom ramen för den gröna given och hota arbetstillfällen av hög kvalitet inom produktionen av ändlösa glasfiberfilament och i senare led.

(317)

Kommissionen drog därför slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder på import av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i de berörda länderna skulle ligga i leverantörernas och fackföreningarnas intresse.

(318)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl till att det uppenbarligen inte låg i unionens intresse att införa slutgiltiga åtgärder på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna.

(319)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör slutgiltiga åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(320)

Slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas på import av produkter med ursprung i Bahrain, Egypten och Thailand i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde de skademarginaler som fastställs i skäl 289 och de dumpningsmarginaler som fastställs i skäl 290. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(321)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(322)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i det berörda landet”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(323)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga på villkor att en giltig faktura uppvisas för medlemsstaternas tullmyndigheter. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i det berörda landet”.

(324)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(325)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(326)

Såsom anges i skäl 3 beslutade kommissionen att importen av den berörda produkten skulle registreras. Registreringen infördes för att möjliggöra uttag av eventuell retroaktiv tull i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen.

(327)

Eftersom inga provisoriska åtgärder infördes i detta förfarande var de villkor som anges i artikel 10.4 i grundförordningen för retroaktiv tillämpning av den slutgiltiga antidumpningstullen inte uppfyllda.

(328)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (12) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(329)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.