(1)

Den 28 juli 2010 erkände Förenta nationernas generalförsamling rätten till säkert och rent dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet som är absolut nödvändig för full livskvalitet och åtnjutande av samtliga mänskliga rättigheter. För att fullt ut förverkliga denna rätt i unionen bör medlemsstaterna förbättra tillgången till rent vatten och sanitet, framför allt genom att förbättra kvaliteten på både ytvatten och grundvatten som används för uttag av dricksvatten genom att genomföra direktiv 2000/60/EG (3) och genom att effektivt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 (4) och (EU) 2024/3019 (5).

(2)

Kemisk förorening av ytvatten och grundvatten utgör ett hot mot vattenmiljön med effekter som akut och kronisk toxicitet i vattenorganismer, ackumulering av förorenande ämnen i ekosystemet och förlust av livsmiljöer och biologisk mångfald och utgör även ett hot mot människors hälsa. Fastställande av miljökvalitetsnormer bidrar till att genomföra nollföroreningsstrategin för en giftfri miljö.

(3)

Enligt Europeiska miljöbyråns rapport med titeln Europe’s state of water 2024 (inte översatt till svenska) rapporterade medlemsstaterna under 2021 att cirka 90 % av arealen av grundvattenförekomster hade god kvantitativ status och cirka 75 % hade god kemisk status, medan 40 % av arealen av ytvattenförekomster hade god eller hög ekologisk status och 38 % hade god kemisk status. Såsom anges i kommissionens 7:e rapport om genomförande (2024) som bedömer den tredje omgången förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt finns det åtskilliga skäl till detta. När det gäller kemisk status döljs vissa positiva trender av utbredda gamla föroreningar med kvicksilver och andra allmänt förekommande, bioackumulerande och giftiga förorenande ämnen, eller så överskuggas de av nya, framväxande föroreningsproblem. När det gäller ekologisk status har vissa biologiska kvalitetsfaktorer förbättrats en aning. Emellertid är floder, sjöar och kustvatten i unionen fortfarande utsatta för betydande påverkan, och även om det vidtas ändamålsenliga åtgärder kanske det inte går att urskilja framstegen på kort sikt i resultaten från övervakningen, eftersom naturen behöver tillräckligt med tid för att återhämta sig.

(4)

Sammantaget visar slutsatserna från 2019 års kontroll av ändamålsenligheten av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2006/118/EG (6), 2007/60/EG (7) och 2008/105/EG (8) (kontrollen av ändamålsenligheten) att dessa direktiv i stort sett är ändamålsenliga, men att det finns ett visst utrymme för förbättringar. Slutsatserna visar att dessa direktiv hittills generellt har lett till en högre skyddsnivå för vattenförekomster och bättre hantering av översvämningsrisker. I dem påpekas det dock också att mer än hälften av alla europeiska vattenförekomster för närvarande omfattas av undantag enligt direktiv 2000/60/EG, vilket visar att medlemsstaterna står inför en mycket stor utmaning när det gäller att uppnå målet om god vattenstatus, och i synnerhet att uppfylla miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen, inom de fastställda tidsfristerna. Vid kontrollen av ändamålsenligheten konstaterades det också att de långsamma framstegen med att uppnå de direktivens mål bland annat kan tillskrivas det långsamma genomförandet, som delvis beror på brist på tillräckliga ekonomiska resurser och otillräcklig integrering av miljömålen i sektorslagstiftningen.

(5)

Såsom rapporterades i kommissionens bedömning av den 4 februari 2025 av genomförandet av direktiv 2000/60/EG på grundval av medlemsstaternas tredje omgång förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt, är unionens vattenresurser fortfarande allvarligt påverkade på grund av strukturell misskötsel, ohållbar markanvändning, hydromorfologiska förändringar, föroreningar, klimatförändringar, ökad efterfrågan på vatten och urbanisering. De mest betydande formerna av påverkan på ytvattenförekomster i alla rapporterande medlemsstater, i fallande ordning efter procentandelen påverkade vattenförekomster, är föroreningar från atmosfärisk deposition, hydromorfologiska förändringar till följd av dränering och bevattning för jordbruk, vattenkraft, översvämningsskydd, sjöfart eller dricksvattenförsörjning samt föroreningar från jordbruk. På samma sätt är de största formerna av påverkan på grundvattenförekomster, för det första diffusa föroreningar från jordbruket, till exempel från användning av bekämpningsmedel och gödningsmedel, och för det andra, i fallande ordning, uttag för allmän vattenförsörjning, jordbruk, industriell användning och andra ändamål. Att ta itu med dessa kombinerade former av påverkan är avgörande för att säkerställa hållbar förvaltning och skydd av vattenförekomster. Detta kräver integrerade strategier som främjar minskning av föroreningar vid källan och sanering av befintliga föroreningar, återställande av ekosystem, införande av effektiv vattenanvändningsteknik och genomförande av hållbara metoder i alla sektorer. Medlemsstaterna bör stärka samordningen mellan vatten- och sektorspolitiken för att minska de negativa effekterna på vattenresurserna och för att stödja uppnåendet av god ekologisk, kvantitativ och kemisk status som anges i direktiv 2000/60/EG.

(6)

Enligt artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionens miljöpolitik bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder ska vidtas, att miljöförstöring företrädesvis ska hejdas vid källan och att förorenaren ska betala.

(7)

För att sträva efter att uppnå en hög miljöskyddsnivå och för att genomföra den handlingsplan för nollförorening som fastställs i kommissionens meddelande av den 12 maj 2021Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark, bör unionen ta hänsyn till de olika situationerna i unionens olika regioner, effekterna på tryggad livsmedelsförsörjning, livsmedelsproduktion och överkomliga livsmedelspriser samt hälsosamma och hållbara kostvanor.

(8)

I kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given fastställs en strategi för att senast 2050 säkerställa en klimatneutral, ren och cirkulär ekonomi genom att optimera resursförvaltningen samtidigt som föroreningarna minimeras. Kommissionens meddelande av den 14 oktober 2020Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö och handlingsplanen för nollförorening tar särskilt upp föroreningsaspekterna av den europeiska gröna given. Andra särskilt relevanta och kompletterande strategier anges i kommissionens meddelanden av den 16 januari 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi, av den 19 februari 2020Att forma EU:s digitala framtid, av den 19 februari 2020 om en EU-strategi för data, av den 20 maj 2020Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem, av den 20 maj 2020 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv, av den 25 november 2020 om en läkemedelsstrategi för Europa, av den 17 november 2021 om EU:s markstrategi för 2030 – Frisk mark till förmån för människor, livsmedel, natur och klimat och av den 4 juni 2025 om en europeisk strategi för vattenresiliens.

(9)

Målen om att uppnå en ”god status för vattenförekomster” och säkerställa vattentillgång är av övergripande natur, och arbetet med dem bedrivs ofta inte på ett tillräckligt enhetligt sätt. Hållbar vattenförvaltning bör integreras i all unionspolitik som rör vattenanvändande sektorer.

(10)

I direktiv 2000/60/EG fastställs en ram för skyddet av inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten. Genom denna ram identifieras prioriterade ämnen bland de som utgör en betydande risk för eller via vattenmiljön på unionsnivå. I direktiv 2008/105/EG fastställs unionsomfattande miljökvalitetsnormer för de 45 prioriterade ämnen som tidigare förtecknades i bilaga X till direktiv 2000/60/EG och åtta andra förorenande ämnen som redan reglerades på unionsnivå innan den bilagan infördes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG (9). I direktiv 2006/118/EG fastställs unionsomfattande kvalitetsnormer för grundvatten för nitrater och för aktiva ämnen i bekämpningsmedel samt kriterier för fastställande av nationella tröskelvärden för andra förorenande ämnen i grundvatten. Det innehåller också en minimiförteckning över tolv förorenande ämnen och föroreningsindikatorer för vilka medlemsstaterna är skyldiga att överväga att fastställa sådana nationella tröskelvärden. Kvalitetsnormerna för grundvatten fastställs i bilaga I till direktiv 2006/118/EG.

(11)

Det bör säkerställas att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen upphör eller elimineras stegvis inom en lämplig tidsram och under alla omständigheter senast 20 år efter det att ett visst prioriterat ämne förtecknats som farligt i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Denna tidsram bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av striktare tidsramar i annan tillämplig unionslagstiftning.

(12)

Ämnen övervägs för upptagande i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EC eller i bilaga I eller del B i bilaga II till direktiv 2006/118/EG på grundval av en bedömning av den risk de utgör för människor och vattenmiljön. De viktigaste faktorerna i denna bedömning är kunskap om ämnenas miljökoncentration, inbegripet information som samlats in genom övervakning av bevakningslistan, och ämnenas (eko)toxicitet samt deras persistens, bioackumulering, mobilitet, cancerogenitet, mutagenitet, reproduktionstoxicitet och hormonstörande potential.

(13)

Kommissionen har genomfört en översyn av förteckningen över prioriterade ämnen som tidigare förtecknades i bilaga X till direktiv 2000/60/EG i enlighet med artikel 16 däri och artikel 8 i direktiv 2008/105/EG, och en översyn av förteckningarna över ämnen i bilaga I och del B i bilaga II till direktiv 2006/118/EG i enlighet med artikel 10 i det direktivet, och har, mot bakgrund av nya vetenskapliga rön, dragit slutsatsen att det är lämpligt att ändra dessa förteckningar genom att lägga till nya ämnen, fastställa miljökvalitetsnormer eller kvalitetsnormer för grundvatten för dessa nya ämnen, se över miljökvalitetsnormerna för vissa befintliga ämnen i enlighet med den senaste vetenskapliga utvecklingen, och fastställa miljökvalitetsnormer för biota eller sediment för vissa befintliga och nya ämnen. Kommissionen har också identifierat vilka ytterligare ämnen som sannolikt ackumuleras i sediment eller biota, och klargjort att trendövervakning av sådana ämnen bör utföras i sediment eller biota. Översynen av förteckningarna över ämnen har underbyggts genom ett omfattande samråd med experter från kommissionen, medlemsstaterna, grupper av berörda parter och vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker och nya risker.

(14)

Det krävs en kombination av åtgärder för kontroll av utsläppskällorna och åtgärder på utsläppsplatserna för att effektivt hantera de flesta förorenande ämnen under hela deras livscykel, inbegripet, i tillämpliga fall, kemisk design, tillstånd eller godkännande, kontroll av utsläpp under tillverkning och användning eller andra processer samt avfallshantering. Fastställandet av nya eller strängare kvalitetsnormer för vattenförekomster kompletterar därför och är förenligt med annan unionslagstiftning som hanterar eller skulle kunna hantera föroreningsproblemet i en eller flera av dessa faser, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (10), Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1907/2006 (11) och (EG) nr 1107/2009 (12), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (13) och 2010/75/EU (14), Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 528/2012 (15) och (EU) 2019/6 (16) samt direktiv (EU) 2024/3019. För att uppnå de miljömål som fastställs i artikel 4 i direktiv 2000/60/EG på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt bör kommissionen och medlemsstaterna, när så är möjligt, i sina insatser och åtgärdsprogram prioritera åtgärder för kontroll vid källan och genomförandet av dem. Samstämmighet mellan all unionslagstiftning och nationell lagstiftning som hanterar utsläpp av förorenande ämnen vid källan bör säkerställas så att föroreningarna minskas till nivåer som inte längre anses vara skadliga för hälsan och de naturliga ekosystemen.

(15)

Nya vetenskapliga belägg pekar på en betydande risk från flera andra förorenande ämnen i vattenförekomster utöver de som redan regleras. När det gäller grundvatten har ett särskilt problem identifierats genom frivillig övervakning av per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFAS) och läkemedel. PFAS har påvisats vid mer än 70 % av mätpunkterna för grundvatten i unionen och befintliga nationella tröskelvärden överskrids tydligt på ett betydande antal platser. En undergrupp av specifika PFAS bör därför läggas till i förteckningen över förorenande ämnen i grundvatten. I ytvatten är perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och dess derivat redan förtecknade som prioriterade ämnen, men andra PFAS-ämnen anses nu också utgöra en risk. En undergrupp av specifika PFAS bör därför läggas till i förteckningen över prioriterade ämnen. Frivillig övervakning av grundvatten och övervakning av bevakningslistan enligt artikel 8b i direktiv 2008/105/EG har också bekräftat en risk i grundvatten och ytvatten från ett antal läkemedel som därför bör läggas till, beroende på vad som är relevant, i förteckningen över förorenande ämnen i bilaga I till direktiv 2006/118/EG eller i förteckningen över prioriterade ämnen i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. När det gäller grundvatten bör kommissionen överväga att, vid nästa översyn, ta itu med den kumulativa risken med läkemedel genom att fastställa kvalitetsnormer för summan/summorna av utvalda läkemedel, eventuellt baserat på verkningsmekanism.Därför bör ”summan/summorna av utvalda läkemedel efter verkningsmekanism” läggas till i bilaga V till direktiv 2006/118/EG. När det gäller ytvatten bör den kumulativa risken med östrogena läkemedel hanteras genom effektbaserad övervakning, och kommissionen bör, vid nästa översyn, med beaktande av data från senare och pågående övervakning av bevakningslistan, överväga att fastställa normer för summan/summorna av utvalda läkemedel, eventuellt baserat på verkningsmekanism. Därför bör ”summan/summorna av utvalda läkemedel efter verkningsmekanism” läggas till i bilaga III till direktiv 2008/105/EG. Kommissionen bör också överväga att fastställa normer för den totala mängden läkemedel, med stöd av lämpliga övervakningsmetoder. Medlemsstaterna uppmanas att även övervaka den totala mängden PFAS (PFAS totalt) i grundvatten med hjälp av de riktlinjer som antagits enligt artikel 13.7 i direktiv (EU) 2020/2184. Kommissionen bör beakta riktlinjerna och de resultat som medlemsstaterna har uppnått vid fastställandet av en övervakningsmetod för PFAS totalt specifikt i grundvatten och uppmana medlemsstaterna att tillämpa den. Kommissionen bör anpassa den övervakningsmetoden för att underlätta övervakningen av PFAS totalt i ytvatten och uppmana medlemsstaterna att tillämpa den. Kommissionen bör också överväga att fastställa kvalitetsnormer för PFAS totalt i grundvatten och ytvatten vid nästa översyn av förteckningarna över förorenande ämnen i bilaga I till direktiv 2006/118/EG och bilaga I till direktiv 2008/105/EG.

(16)

Bisfenol A bör läggas till i förteckningen över ämnen i bilaga I till direktiv 2008/105/EG och betecknas som ett prioriterat farligt ämne. Det finns vetenskapliga belägg för att andra bisfenoler än bisfenol A har hormonstörande potential och därmed för att det kanske inte får den positiva effekt som avses att ersätta användningen av en bisfenol med användningen av en annan. Dessutom kan blandningar av bisfenoler utgöra en kumulativ risk. Kommissionen bör därför vid nästa översyn se över uppförandet på förteckningen av bisfenoler i allmänhet och överväga att fastställa en miljökvalitetsnorm för alla bisfenoler (bisfenoler totalt) eller åtminstone för summan av utvalda bisfenoler (summan av bisfenoler), inklusive åtminstone bisfenol B och bisfenol S, med stöd av lämpliga övervakningsmetoder. Summan av bisfenoler bör därför förtecknas i bilaga III till direktiv 2008/105/EG. Dessutom bör medlemsstaterna särskilt överväga om de ska identifiera och övervaka åtminstone bisfenol B och bisfenol S som förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden, där detta potentiellt är relevant, och rapportera data i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2000/60/EG för att säkerställa att risken med summan av dessa bisfenoler och bisfenol A kan bedömas korrekt vid nästa översyn. Kommissionen bör också överväga att fastställa kvalitetsnormer för bisfenoler totalt och summan av bisfenoler i direktiv 2006/118/EG.

(17)

Med tanke på att grundvatten är den främsta källan till dricksvatten i unionen är det viktigt att säkerställa att de kvalitetsnormer som fastställs i direktiv 2006/118/EG stöder uppnåendet av de parametervärden som fastställs för dricksvatten enligt direktiv (EU) 2020/2184. Även om det kan vara lämpligt att harmonisera normerna för PFAS har det nyligen visats att parametervärdet för summan av 20 PFAS, enligt förteckningen i del B punkt 3 i bilaga III till direktiv (EU) 2020/2184, inte överensstämmer med den senaste vetenskapliga utvecklingen när det gäller förteckningen över PFAS som ska prioriteras, dessa ämnens toxicitet och variationen i toxicitet mellan ämnena i denna grupp. I avsaknad av en fullständig och slutlig överenskommelse om PFAS-normer fastställs en kvalitetsnorm för gruppen av 20 PFAS, enligt förteckningen i del B punkt 3 i bilaga III till direktiv (EU) 2020/2184, i bilaga I till direktiv 2006/118/EG, genom hänvisning till parametervärdet för den gruppen i direktiv (EU) 2020/2184 för att säkerställa att alla ändringar av denna grupps sammansättning eller detta värde automatiskt införlivas i direktiv 2006/118/EG. För att ta hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen bör en kvalitetsnorm för summan av de fyra mest problematiska PFAS-ämnena läggas till i bilaga I till direktiv 2006/118/EG i enlighet med det värde som föreslagits av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Av samma skäl är det av yttersta vikt att parametervärdena för PFAS i direktiv (EU) 2020/2184 snabbt ses över och vid behov revideras och att kvalitetsnormerna i bilaga I till direktiv 2006/118/EG i så fall också anpassas.

(18)

Med tanke på trifluorättiksyras (TFA) toxicitet, persistens och prevalens i miljön och dess många källor, inbegripet användningen av PFAS-bekämpningsmedel och fluorhaltiga köldmedier, är det ytterst viktigt att ta itu med förekomsten av TFA i både ytvatten och grundvatten. När det gäller ytvatten bör TFA därför inbegripas i en summa av 25 PFAS med en miljökvalitetsnorm i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Vid nästa översyn bör kommissionen överväga att fastställa en separat miljökvalitetsnorm för TFA i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. När det gäller grundvatten bör kommissionen också överväga att fastställa en kvalitetsnorm för TFA, antingen separat eller som en del av en summa, i bilaga I till direktiv 2006/118/EG, med beaktande av de senaste vetenskapliga rönen om TFA, inbegripet det arbete som utförts av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), Efsa och Världshälsoorganisationen (WHO). Framtida ändringar av direktiv (EU) 2020/2184 bör också beaktas.

(19)

Mer kunskap behöver samlas in om förekomsten av, betydelsen av och känsligheten hos grundvattenekosystem för att skydda dem på ett korrekt sätt. Ytterligare vetenskaplig forskning bör därför uppmuntras, finansieras och bedrivas, och resultaten bör spridas och vid behov beaktas tillsammans med befintlig kunskap när direktiven 2000/60/EG och 2006/118/EG genomförs eller ses över. Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna inom ramen för den gemensamma genomförandestrategin för direktiv 2000/60/EG för att fastställa en metod för identifiering av grundvattenekosystem. Så snart en tillförlitlig metod finns tillgänglig bör medlemsstaterna, i förekommande fall, tillämpa den metoden och vid behov fastställa strängare normer för att skydda dessa ekosystem.

(20)

Enligt direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna identifiera vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, övervaka dem och vidta nödvändiga åtgärder för att undvika försämring av deras kvalitet och minska den nivå av vattenrening som krävs för produktion av tjänligt dricksvatten. I detta sammanhang har mikroplaster identifierats som en potentiell risk för människors hälsa, men det krävs mer övervakningsdata för att bekräfta behovet av att fastställa kvalitetsnormer för mikroplaster i ytvatten och grundvatten. Mikroplaster bör därför föras upp på bevakningslistorna för ytvatten och grundvatten och övervakas så snart lämpliga övervakningsmetoder är tillgängliga. I detta sammanhang bör hänsyn tas till de metoder som utvecklats enligt direktiv (EU) 2020/2184 för att övervaka och bedöma riskerna med mikroplaster i dricksvatten.

(21)

Det uppskattas att mellan 900 000 och 1,7 miljoner dödsfall världen över år 2019 kunde tillskrivas infektioner orsakade av antimikrobiell resistens. Samtidigt har oro uttryckts över risken för att antimikrobiell resistens utvecklas till följd av förekomsten av antimikrobiellt resistenta mikroorganismer och gener i vattenmiljön, men övervakningen har varit begränsad. Lämpliga indikatorer för förekomst, utveckling eller överföring av antimikrobiell resistens bör också föras in i bevakningslistorna för ytvatten och grundvatten och övervakas så snart lämpliga övervakningsmetoder har utvecklats. Detta är i linje med den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens, som antogs av kommissionen i juni 2017, och med kommissionens meddelande av den 25 november 2020En läkemedelsstrategi för Europa, som också tar upp det problemet.

(22)

Direktiven 2006/118/EG och 2008/105/EG bör båda innehålla en bilaga med en förteckning över utvalda ämnen, grupper av ämnen och indikatorer som kommissionen ska beakta vid nästa översyn av de direktiven, i avvaktan på utvecklingen av tillförlitliga övervakningsmetoder och lämpliga kvalitetsnormer eller utlösande värden och en slutlig bekräftelse på att de utgör en risk för eller via grundvatten eller ytvatten. Denna bekräftelse kan vid behov erhållas genom att ämnena, grupperna av ämnen eller indikatorerna förs in i den relevanta bevakningslistan.

(23)

De konventionella kemiska analysmetoder som används för att övervaka ämnen enligt direktiven 2000/60/EG, 2006/118/EG och 2008/105/EG kan i allmänhet inte fastställa den kumulativa risken med blandningar av ämnen. Med tanke på den ökande medvetenheten om blandningars relevans och därmed om betydelsen av effektbaserad övervakning för att fastställa kemisk status, och med tanke på att det redan finns tillräckligt robusta effektbaserade övervakningsmetoder för östrogena ämnen, bör medlemsstaterna tillämpa sådana effektbaserade övervakningsmetoder för att bedöma de kumulativa effekterna av östrogena ämnen i ytvatten under en period på minst två år. Detta kommer att göra det möjligt att jämföra de effektbaserade resultaten med de resultat som erhålls med hjälp av konventionella metoder för övervakning av de tre östrogenläkemedel som förtecknas i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. För det ändamålet bör kommissionen anta en genomförandeakt som fastställer de tekniska specifikationerna för övervakning av östrogena ämnen med hjälp av effektbaserade övervakningsmetoder. Kommissionen bör också offentliggöra en rapport om jämförelsen mellan effektbaserade resultat och de resultat som erhållits med hjälp av konventionella metoder, och en analys av den bör användas för att bedöma om effektbaserade övervakningsmetoder ger tillräckligt robusta och korrekta data för att dessa metoder ska kunna användas som tillförlitliga screeningmetoder. Användning av sådana screeningmetoder har fördelen att de skulle kunna omfatta effekterna av alla östrogena ämnen med liknande effekt, inte bara de som förtecknas i bilaga I till direktiv 2008/105/EG, och att de också skulle kunna ersätta övervakning av ett ämne i taget på många platser. Begreppet effektbaserade utlösande värden bör definieras. Definitionen av god kemisk ytvattenstatus i direktiv 2000/60/EG bör ändras för att säkerställa att den i framtiden också skulle kunna omfatta utlösande värden som kan komma att fastställas för att bedöma resultaten av den effektbaserade övervakningen.

(24)

Risken med blandningar av bekämpningsmedel omfattas i viss mån av kvalitetsnormen för den totala mängden bekämpningsmedel i direktiv 2006/118/EG, men risken med sådana blandningar hanteras inte i direktiv 2008/105/EG. För att åtminstone delvis hantera denna kumulativa risk bör en miljökvalitetsnorm därför fastställas för summan av de bekämpningsmedel som redan har förts upp på förteckningen över prioriterade ämnen som ska övervakas i vatten, och den miljökvalitetsnormen bör beaktas när den kemiska statusen bedöms. För att bättre ta hänsyn till blandningsrisken i framtiden bör kommissionen överväga att, vid nästa översyn, fastställa normer för summan/summorna av utvalda bekämpningsmedel, eventuellt baserat på verkningsmekanism och om möjligt omfattande fler bekämpningsmedel än de som förtecknas enskilt i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Därför bör ”summan/summorna av utvalda bekämpningsmedel efter verkningsmekanism” införas i en ny bilaga till det direktivet. Kommissionen bör också överväga huruvida en riskbaserad metod kan tillämpas för att fastställa en miljökvalitetsnorm för den totala mängden bekämpningsmedel, med stöd av en lämplig övervakningsmetod. Eftersom de allmänna kvalitetsnormer på 0,1 μg/l och 0,5 μg/l för enskilda bekämpningsmedel och den totala mängden bekämpningsmedel i grundvatten som anges i bilaga I till direktiv 2006/118/EG fastställdes på 1980-talet och begränsades av känsligheten hos de analysmetoder som var tillgängliga vid den tidpunkten, kanske de inte ger tillräckligt skydd för människors hälsa eller miljön. Kommissionen bör därför se över dessa värden vid nästa översyn av förteckningen över förorenande ämnen i grundvatten.

(25)

Till följd av sin översyn av förteckningen över ämnen i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG identifierade kommissionen ett antal ämnen som den kunde stryka från förteckningen eftersom de inte längre utgör en utbredd risk för eller via vattenmiljön i unionen. Eftersom dessa ämnen fortfarande utgör en risk i vissa medlemsstater är det dock lämpligt att föra in dem och dithörande miljökvalitetsnormer i en ny bilaga till direktiv 2008/105/EG. Medlemsstaterna bör fortsätta att övervaka dessa ämnen om de identifierar dem som förorenande ämnen som inger betänkligheter på nationell, regional eller lokal nivå och tillämpa miljökvalitetsnormerna i enlighet med detta. Vissa andra ämnen övervägdes för borttagande men har behållits i förteckningen på grund av behovet av att fastställa om deras koncentrationer uppvisar en nedåtgående trend. För vissa av dem bidrar övervakning enligt direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG också till att uppfylla övervakningsskyldigheterna enligt Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholmskonventionen) (17), som undertecknades i Stockholm den 22 maj 2001, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 (18).

(26)

I enlighet med Stockholmskonventionen och förordning (EU) 2019/1021 är medlemsstaterna skyldiga att säkerställa att människors hälsa och miljön skyddas mot långlivade organiska föroreningar. Medlemsstaterna är skyldiga att övervaka förekomsten av långlivade organiska föroreningar i miljön i enlighet med artikel 13.1 d i förordning (EU) 2019/1021 om genomförande av kraven i artikel 11.1 i Stockholmskonventionen.

(27)

Hittills har förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och som inte identifierats som prioriterade ämnen enligt direktiv 2000/60/EG omfattats av nationella miljökvalitetsnormer och räknats som fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer till stöd för bedömningen av ekologisk status i ytvatten. När det gäller grundvatten har det också varit möjligt för medlemsstaterna att fastställa egna tröskelvärden, även för antropogent framställda syntetiska ämnen. Den flexibiliteten har lett till suboptimala resultat i fråga om jämförbarheten för vattenförekomsternas status mellan medlemsstaterna och i fråga om miljöskydd. Det är därför nödvändigt att föreskriva ett förfarande som möjliggör en överenskommelse på unionsnivå om miljökvalitetsnormer och tröskelvärden som ska tillämpas för dessa ämnen om de identifieras som ämnen som inger betänkligheter på nationell nivå och att upprätta register över tillämpliga tröskelvärden i bilaga II till direktiv 2006/118/EG och över tillämpliga miljökvalitetsnormer i en ny bilaga till direktiv 2008/105/EG. De harmoniserade miljökvalitetsnormerna och tröskelvärdena bör endast tillämpas av medlemsstaterna vid bedömningen av statusen för deras vattenförekomster i de avrinningsdistrikt där en risk på grund av dessa ämnen har identifierats.

(28)

Genom att förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden integreras i definitionen av kemisk ytvattenstatus säkerställs också en mer samordnad, enhetlig och öppen strategi när det gäller övervakning och bedömning av ytvattenförekomsters kemiska status och relaterad information till allmänheten. Det underlättar också en mer målinriktad strategi för att identifiera och genomföra åtgärder för att hantera alla ”kemikalierelaterade” frågor på ett mer holistiskt, effektivt och ändamålsenligt sätt. Därför bör definitionerna av ”ekologisk status” och ”kemisk status” ändras och räckvidden för kemisk status utvidgas till att även omfatta de förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden som hittills ingått i definitionen av ekologisk status i bilaga V till direktiv 2000/60/EG. Konceptet med miljökvalitetsnormer för förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och därmed sammanhängande förfaranden bör därför införas i direktiv 2008/105/EG. En vattenförekomsts status bör inte anses ha försämrats enbart på grund av denna förändring.

(29)

Bevakningslistmekanismerna för ytvatten och grundvatten syftar till att samla in information om förekomsten och spridningen av ämnen som kan inge betänkligheter i vattenmiljön, som hittills har dokumenterats bristfälligt och för vilka det ofta inte finns några standardiserade analysmetoder. För de ämnen som förtecknas i bilaga I till direktiv 2006/118/EG och i bilaga I till direktiv 2008/105/EG är dessutom de analysmetoder som finns tillgängliga på marknaden inte alltid tillräckligt känsliga för att uppnå de föreslagna kvalitetsnormerna. Att utveckla nya metoder och övervaka fler ämnen, grupper av ämnen eller indikatorer är en utmaning och medför ökade kostnader men också ett behov av att stärka den administrativa kapaciteten i medlemsstaterna, särskilt i de medlemsstater som har mindre resurser. Inrättandet av en gemensam övervakningsenhet för att hantera övervakningskraven, när medlemsstaterna så begär, skulle därför kunna bistå dem i utförandet av den utmanande uppgiften och minska deras ekonomiska och administrativa bördor. Kommissionen bör bedöma alternativen för inrättande, finansiering och drift av en sådan övervakningsenhet. Användningen av en sådan anläggning bör vara frivillig och tillgänglig för alla intresserade medlemsstater, utan att det påverkar de arrangemang som redan finns på nationell nivå.

(30)

Begreppet försämring av statusen har klargjorts i flera domar från Europeiska unionens domstol. En definition av försämring av statusen bör därför införas i direktiv 2000/60/EG. Enligt bilaga V till det direktivet omfattar statusen för en ytvattenförekomst både dess ekologiska och dess kemiska status, och statusen för en grundvattenförekomst omfattar både dess kvantitativa och dess kemiska status. I stället för att i definitionen hänvisa till var och en av dessa faktorer separat bör det endast hänvisas till bilaga V till det direktivet. Om statusen för en kvalitetsfaktor för ytvatten som bedöms som ”dålig” eller ”uppnår ej god” eller statusen för en kvalitetsfaktor för grundvatten som bedöms som ”otillfredsställande” försämras ytterligare, bör denna försämring också betraktas som en försämring av vattenförekomstens status.

(31)

Europeiska unionens domstols domar, i kombination med tillägg till förteckningarna över ämnen och strängare normer för befintliga förorenande ämnen, har gjort det svårare att tillämpa principen om icke-försämring i direktiv 2000/60/EG, särskilt för projekt som har negativa kortsiktiga effekter på vattenförekomster eller projekt och verksamheter som har negativa effekter på vattenförekomster på grund av flyttning av vatten eller sediment som innehåller förorenande ämnen. När det gäller projekt som har kortsiktiga negativa effekter på en eller flera kvalitetsfaktorer i en vattenförekomst är det viktigt att bekräfta att de negativa effekterna på dessa kvalitetsfaktorer inte längre går att upptäcka efter ett år eller, för biologiska kvalitetsfaktorer, efter högst tre år. Medlemsstaterna bör kunna använda befintliga övervakningsarrangemang för att fastställa att de negativa effekterna inte längre föreligger. Sådana arrangemang är dock kanske inte tillräckliga, t.ex. när statusen vanligtvis bestäms genom extrapolering eller om de berörda kvalitetsfaktorerna skiljer sig från de som anses vara mest känsliga för rutinmässig påverkan och rutinmässiga effekter och därmed inte övervakas regelbundet. I sådana fall bör den uppföljande kontrollen göras genom kompletterande och skräddarsydd övervakning. När det gäller projekt eller verksamheter som har negativa effekter på vattenförekomster på grund av flyttning av förorenat vatten eller förorenade sediment skulle koncentrationerna av förorenande ämnen i källvattenförekomsten kunna minska och koncentrationerna i den mottagande vattenförekomsten öka trots att det inte sker någon övergripande förändring i massbalansen av förorenande ämnen. Sådana verksamheter omfattar utsläpp av förorenat dräneringsvatten från byggnadsarbeten eller flyttning av muddrade sediment för översvämningsskydd eller sjöfart och bör tillåtas, förutsatt att flera kriterier är uppfyllda. Dessa kriterier bör inbegripa ett krav på att alla genomförbara åtgärder, inbegripet rening, ska vidtas för att mildra eventuella negativa effekter, att den mottagande ytvattenförekomsten redan har en kemisk status som är sämre än god med avseende på de flesta av de ämnen som flyttats, särskilt när det gäller de mest långlivade och bioackumulerande ämnena, såsom PFAS, och att information om kriterierna och skälen till flyttningen lämnas i den relevanta förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt. Syftet med kriterierna är att säkerställa att den övergripande skyddsnivå för människors hälsa och miljön som föreskrivs i direktiv 2000/60/EG upprätthålls. Flyttning av förorenat vatten eller förorenade sediment bör inte försämra dricksvattenresursernas kvalitet, och en zon bör därför upprättas i anslutning till alla uttagspunkter för dricksvatten där strängare försiktighetsåtgärder är nödvändiga. Om medlemsstaterna redan har upprättat säkerhetszoner enligt artikel 7 i direktiv 2000/60/EG eller artikel 8 i direktiv (EU) 2020/2184 skulle dessa zoner kunna tjäna detta syfte.

(32)

Den gröna omställningen och annan verksamhet av allmänintresse, t.ex. på säkerhets- och försvarsområdet, kräver betydande investeringar i och utveckling av ny teknik, vilket kan vara svårt att förena med målen i direktiv 2000/60/EG, t.ex. om de kräver gruvdrift och användning av kritiska råvaror som leder till utsläpp av nya riskämnen. Det är viktigt att bedöma de potentiella riskerna med dessa ämnen för miljön eller människors hälsa. Detta bör beaktas när ämnen förtecknas på bevakningslistorna. Det är lika viktigt att identifiera potentiella konflikter mellan dessa övergripande mål och ta fram lämpliga svar på dem. Detta kan göras som en del av den genomföranderapport som kommissionen utarbetar i enlighet med artikel 18 i direktiv 2000/60/EG.

(33)

För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt och lika villkor i unionen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av delarna A och C i bilaga II och bilagorna III och IV till direktiv 2006/118/EG vad gäller riktlinjer för medlemsstaternas fastställande av tröskelvärden, information som medlemsstaterna ska lämna om de förorenande ämnen och deras föroreningsindikatorer för vilka tröskelvärden har fastställts, bedömningen av grundvattnets kemiska status samt identifiering och vändning av betydande och ihållande uppåtgående trender.

(34)

Med hänsyn till behovet av snabb anpassning till vetenskapliga och tekniska rön och av att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt och lika villkor i unionen när det gäller förfarandet för att härleda miljökvalitetsnormer för förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av del B i bilaga II till direktiv 2008/105/EG.

(35)

Vid översynen av förteckningen över prioriterade ämnen i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG drogs slutsatsen att flera prioriterade ämnen inte längre inger betänkligheter på unionsnivå och därför inte längre bör tas upp i den bilagan. Dessa ämnen bör därför betraktas som förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och tas upp i en ny bilaga till direktiv 2008/105/EG tillsammans med motsvarande miljökvalitetsnormer.

(36)

För att säkerställa lika villkor i unionen och göra det möjligt att jämföra statusen för vattenförekomster mellan medlemsstaterna finns det ett behov av att harmonisera nationella tröskelvärden för vissa antropogent framställda syntetiskaförorenande ämnen i grundvatten. Vid behov bör tröskelvärden fastställas på unionsnivå för förorenande ämnen av antropogent ursprung eller för produkter som härrör från deras nedbrytning eller sönderfall, förutsatt att dessa förorenande ämnen och nedbrytningsprodukter antingen inte förekommer naturligt i grundvatten eller, om det finns identiska naturliga motsvarigheter, förutsatt att deras naturliga bakgrundsnivåer på sin höjd är låga. Dessa tröskelvärden bör ingå i registret över harmoniserade tröskelvärden för antropogent framställda syntetiska ämnen i grundvatten som inger betänkligheter på nationell, regional eller lokal nivå i en ny del D i bilaga II till direktiv 2006/118/EG. Ett harmoniserat tröskelvärde för enskilda läkemedel bör införas för tillämpning av medlemsstaterna på alla aktiva läkemedelssubstanser som konstaterats utgöra en risk på nationell nivå, såvida inte en strängare norm eller ett strängare tröskelvärde har fastställts specifikt för det ämnet på unionsnivå eller nationell nivå.

(37)

Alla bestämmelser i direktiv 2006/118/EG som rör bedömning av kemisk grundvattenstatus bör anpassas till införandet av den tredje kategorin harmoniserade tröskelvärden i en ny del D i bilaga II till det direktivet, utöver de kvalitetsnormer som anges i bilaga I till det direktivet och de nationella tröskelvärden som fastställs i enlighet med den metod som anges i del A i bilaga II till det direktivet.

(38)

För att säkerställa ett effektivt och samstämmigt beslutsfattande och utveckla synergier med det arbete som utförs inom ramen för annan unionslagstiftning om kemikalier bör Echa ges en permanent och tydligt avgränsad roll i prioriteringen av ämnen som ska tas upp på bevakningslistorna och i förteckningarna över ämnen i bilagorna I och II till direktiv 2008/105/EG och bilagorna I och II till direktiv 2006/118/EG, och i utarbetandet av lämpliga vetenskapligt baserade kvalitetsnormer. Echas riskbedömningskommitté (RAC) och kommitté för samhällsekonomisk analys (SEAC) bör stödja utförandet av vissa uppgifter som tilldelas Echa genom att avge yttranden. Echa bör också säkerställa bättre samordning mellan olika delar av miljörätten genom ökad öppenhet när det gäller förorenande ämnen på en bevakningslista eller utveckling av unionsomfattande eller nationella miljökvalitetsnormer eller tröskelvärden, genom att göra relevanta vetenskapliga rapporter tillgängliga för allmänheten. Vid fastställandet av tröskelvärden för läkemedel bör Echa samarbeta med Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA).

(39)

Vid kontrollen av ändamålsenligheten drogs slutsatsen att en mer frekvent och rationaliserad elektronisk rapportering behövs för att främja bättre genomförande och tillämpning av unionens vattenlagstiftning. Mot bakgrund av dess roll att också mer regelbundet övervaka föroreningsläget i enlighet med handlingsplanen för nollförorening bör Europeiska miljöbyrån (EEA) stödja en sådan mer frekvent och rationaliserad rapportering av övervakningsdata från medlemsstaternas sida. Det är viktigt att allmänheten och kommissionen i god tid får tillgång till denna grundläggande miljöinformation. Utan att det påverkar skyldigheterna rörande övervakningsfrekvensen i direktiven 2000/60/EG, 2006/118/EG och 2008/105/EG och i den mån övervakningsskyldigheterna enligt dessa direktiv har lett till att nya övervakningsdata har genererats, bör medlemsstaterna göra följande data tillgängliga för allmänheten och för EEA: i) vart tredje år, övervakningsdata om biologiska kvalitetsfaktorer i ytvatten som samlats in och validerats under de föregående tre åren, och ii) vartannat år, övervakningsdata om kemiska kvalitetsfaktorer i ytvatten och grundvatten som samlats in och validerats under de föregående två åren. Detta bör ske genom de befintliga elektroniska mekanismerna för dataöverföring, såsom EEA:s system Reportnet, där datainlämningen underlättas av automatisering och är anpassad till de relevanta dataflödena om miljösituationen i vatteninformationssystemet för Europa. Medlemsstaterna uppmanas att årligen göra övervakningsdata om kemiska kvalitetsfaktorer tillgängliga för allmänheten och EEA. Statusen kommer fortsätta att rapporteras i de sexåriga förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt. Den administrativa bördan förväntas bli begränsad i den mån medlemsstaterna redan är skyldiga att offentliggöra teman för rumsliga data enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (19) och i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 (20).

(40)

Statusbedömningen enligt direktiv 2000/60/EG grundar sig på principen sämst styr (”one-out-all-out”) och bör även fortsatt göra det. Det är därför viktigt att medlemsstaterna vidtar alla möjliga åtgärder för att uppnå god status eller potential, beroende på vad som är lämpligt, för varje relevant enskild kvalitetsfaktor. För att säkerställa att framsteg eller brist på sådana när det gäller enskilda kvalitetsfaktorer är synliga, även när inte alla av dem uppnår god status eller potential, och att framsteg eller brist på sådana kan jämföras mellan medlemsstaterna, bör samtidigt framstegsindikatorer utvecklas och harmoniseras på unionsnivå med sikte på en enhetlig presentation och rapportering från medlemsstaternas sida av dessa enskilda kvalitetsfaktorers status eller potential på ett uppdelat sätt. Dessa framstegsindikatorer bör tolkas utan att det påverkar de slutsatser som dras vid tillämpningen av principen sämst styr.

(41)

Bättre integrering av de dataflöden som rapporteras till EEA enligt unionens vattenlagstiftning, särskilt de register över utsläpp som krävs enligt direktiv 2008/105/EG, med de dataflöden som rapporteras till portalen för industriutsläpp enligt direktiv 2010/75/EU och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244 (21), kommer att göra registerrapporteringen i enlighet med artikel 5 i direktiv 2008/105/EG enklare och effektivare. Det kommer samtidigt att minska den administrativa bördan och arbetstoppen vid utarbetandet av förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt. I kombination med avskaffandet av interimsrapporteringen om framstegen i genomförandet av åtgärdsprogrammen, som inte visade sig vara effektiv, kommer denna förenklade rapportering att göra det möjligt för medlemsstaterna att lägga mer arbete på att rapportera utsläpp som fram till nyligen inte omfattades av lagstiftningen om industriutsläpp även om de omfattades av utsläppsrapporteringen enligt artikel 5 i direktiv 2008/105/EG.

(42)

Genom Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (22), som undertecknades i Lissabon den 13 december 2007, infördes en åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen så att den kan anta delegerade akter, dvs. akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt, och å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen så att den kan anta genomförandeakter, dvs. akter som säkerställer enhetliga villkor för genomförande av rättsligt bindande unionsakter. Direktiven 2000/60/EG och 2006/118/EG bör anpassas till den rättsliga ram som infördes genom det fördraget.

(43)

Befogenheten i artikel 20.1 första stycket i direktiv 2000/60/EG, där det föreskrivs att det föreskrivande förfarandet med kontroll ska användas, uppfyller kriterierna i artikel 290.1 i EUF-fördraget, eftersom den avser anpassningar av bilagorna till det direktivet och antagande av bestämmelser som kompletterar det. Den bör därför ändras till en befogenhet för kommissionen att anta delegerade akter. Befogenheten i avsnitt 1.4.1 ix i bilaga V till direktiv 2000/60/EG, där det föreskrivs att det föreskrivande förfarandet med kontroll ska användas, uppfyller kriterierna i artikel 291.2 i EUF-fördraget, eftersom den avser enhetliga villkor för genomförandet av det direktivet. Den bör därför ändras till en befogenhet för kommissionen att anta genomförandeakter.

(44)

Befogenheten i artikel 8.1 i direktiv 2006/118/EG, där det föreskrivs att det föreskrivande förfarandet med kontroll ska användas, uppfyller kriterierna i artikel 290.1 i EUF-fördraget, eftersom den avser anpassningar av delarna A och C i bilaga II och bilagorna III och IV till det direktivet. Den bör därför ändras till en befogenhet för kommissionen att anta delegerade akter.

(45)

Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete med delegerade akter, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (23). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(46)

Befogenheten i artikel 8.3 i direktiv 2000/60/EG, där det föreskrivs att det föreskrivande förfarandet med kontroll ska användas, uppfyller kriterierna i artikel 291.2 i EUF-fördraget, eftersom den avser antagandet av tekniska specifikationer och standardmetoder för analys och övervakning av vattenstatus och därför syftar till att fastställa enhetliga villkor för ett harmoniserat genomförande av det direktivet. Den bör därför ändras till en befogenhet för kommissionen att anta genomförandeakter. För att säkerställa jämförbara data bör befogenheten även utvidgas till att omfatta fastställandet av format för rapportering av övervaknings- och statusdata i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2000/60/EG. De genomförandebefogenheter som kommissionen tilldelas bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (24).

(47)

Medlemsstaternas experter bör fortsätta att delta i det regelbundna samarbete som underlättas genom den gemensamma genomförandestrategin för direktiv 2000/60/EG och i synnerhet i de arbetsgrupper som inrättats inom ramen för det direktivet, och därmed vara nära involverade särskilt i översynen av bevakningslistorna, uppdateringarna av förteckningarna över förorenande ämnen och fastställandet av rapporteringsformat.

(48)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2000/60/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa tekniska specifikationer och standardmetoder för analys och övervakning av vattenstatus i enlighet med bilaga V till det direktivet, fastställa format för rapportering av övervaknings- och statusdata, anta resultaten av interkalibreringen och de värden som fastställts för klassificeringarna i medlemsstaternas övervakningssystem i enlighet med avsnitt 1.4.1 ix i bilaga V till det direktivet och anta framstegsindikatorer som gör det möjligt att jämföra de framsteg som medlemsstaterna har gjort för att uppnå god status eller potential för sina vattenförekomster. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(49)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2006/118/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta en bevakningslista för grundvatten och upprätta en förteckning över relevanta och icke-relevanta metaboliter av bekämpningsmedel. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(50)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2008/105/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta standardiserade format för rapportering till EEA av utsläpp från punktkällor som inte omfattas av förordning (EU) 2024/1244 och av diffusa utsläpp. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(51)

Det är nödvändigt att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg när det gäller övervakningen av vattenförekomsters status i enlighet med övervakningskraven i bilaga V till direktiv 2000/60/EG. Därför bör medlemsstaterna tillåtas att använda data och tjänster från fjärranalysteknik, jordobservation, såsom Copernicustjänster, sensorer och anordningar på plats, onlinesystem för övervakning av vattenkvalitet eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling erbjuder. I enlighet med EU:s digitala strategi, inbegripet dess mål för ökad digitalisering av offentliga tjänster och företag, uppmanas medlemsstaterna att utnyttja digitaliseringens potential för vattenförvaltning och i synnerhet för övervakning av vattenkvalitet. Det är viktigt att bedöma om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart att använda onlinesystem för kontinuerlig och exakt realtidsövervakning av vattenkvalitet och, om så är lämpligt, utarbeta riktlinjer för tillämpningen av dem. Detta skulle kunna göras inom ramen för den gemensamma genomförandestrategin för direktiv 2000/60/EG, i syfte att hjälpa medlemsstaterna att, när så är möjligt och lämpligt, digitalisera deras tekniker för övervakning av vattenkvalitet. De medlemsstater som har vidtagit åtgärder för att digitalisera övervakningsteknikerna uppmanas att inkludera en sammanfattning av dessa åtgärder i sina förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt.

(52)

Medlemsstaterna bör uppmuntra införandet av digitala verktyg, t.ex. fjärranalysteknik och jordobservation, såsom Copernicustjänster.

(53)

De behöriga myndigheterna bör stödja utbildning, kompetensutvecklingsprogram och investeringar i humankapital för att stödja ett effektivt genomförande av den bästa tekniken och innovativa lösningar inom ramen för direktiv 2000/60/EG.

(54)

I enlighet med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (25), som undertecknades i Århus den 25 juni 1998, ska den berörda allmänheten ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till att skydda rätten att leva i en miljö som är förenlig med personlig hälsa och personligt välbefinnande. Medlemsstaterna bör därför säkerställa tillgång till rättslig prövning enligt direktiv 2000/60/EG i enlighet med den konventionen. Enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis ankommer det dessutom på medlemsstaternas domstolar att säkerställa domstolsskyddet för de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten. Artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) föreskriver vidare en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten.

(55)

Med tanke på ökningen av oförutsedda väderhändelser, särskilt extrem översvämning och utdragen torka, och betydande föroreningsincidenter som leder till eller förvärrar gränsöverskridande oavsiktlig förorening, bör medlemsstaterna åläggas att säkerställa att information om sådana incidenter utan dröjsmål lämnas till andra potentiellt berörda medlemsstater och effektivt samarbeta med sådana medlemsstater för att mildra effekterna av händelsen eller incidenten. Det är också nödvändigt att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och effektivisera förfarandena för gränsöverskridande samarbete i händelse av mer strukturella, dvs. icke oavsiktliga, och långsiktiga gränsöverskridande frågor som inte kan lösas på medlemsstatsnivå, i enlighet med artikel 12 i direktiv 2000/60/EG. Om medlemsstaterna redan har etablerat ett effektivt samarbete bör detta beaktas. Om unionsbistånd är nödvändigt kan de behöriga nationella myndigheterna skicka en begäran om bistånd till kommissionens centrum för samordning av katastrofberedskap, som kommer att underlätta samordningen av tillhandahållandet av det begärda biståndet genom unionens civilskyddsmekanism, i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU (26). Med tanke på att avrinningsdistrikt också kan sträcka sig utanför unionens territorium är det dessutom viktigt att säkerställa att medlemsstaterna effektivt genomför direktiv 2000/60/EG inom sina respektive territorier. Medlemsstaterna bör också sträva efter att upprätta lämplig samordning med berörda tredjeländer, vilket skulle bidra till uppnåendet av de mål som fastställs i det direktivet för dessa specifika avrinningsdistrikt.

(56)

Kommissionen bör rapportera om möjligheten att införa en mekanism för utökat producentansvar i direktiv 2000/60/EG. Rapporten bör särskilt beakta erfarenheterna från genomförandet av bestämmelserna om utökat producentansvar i unionslagstiftningen om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, avfall och plast för engångsbruk.

(57)

Direktiven 2000/60/EG, 2006/118/EG och 2008/105/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(58)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och en förbättring av miljökvaliteten i Europas sötvatten, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, utan snarare, på grund av vattenföroreningarnas gränsöverskridande karaktär, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

1.

I artikel 1e ska fjärde strecksatsen ersättas med följande:

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

5.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

9.

Följande artikel ska införas:

(*13)   EUT L 124, 17.5.2005, s. 4, ELI: http://data.europa.eu/eli/convention/2005/370/oj.”"

10.

Artikel 15.3 ska utgå.

11.

Artikel 16 ska ersättas med följande:

(*14)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2001/83/oj)."

(*15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2006/1907/oj)."

(*16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2009/1107/oj)."

(*17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2012/528/oj)."

(*18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 7.1.2019, s. 43, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/6/oj)."

(*19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2008/1272/oj).”"

12.

I artikel 17 ska punkterna 4 och 5 utgå.

13.

I artikel 18 ska punkt 4 utgå.

14.

Följande artikel ska införas:

15.

Artiklarna 20 och 21 ska ersättas med följande:

(*20)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2011/182/oj).”"

16.

I artikel 22 ska punkt 4 ersättas med följande:

17.

Bilaga V ska ändras i enlighet med bilaga I till det här direktivet.

18.

I del B i bilaga VII ska följande punkt läggas till:

19.

Bilaga VIII ska ändras i enlighet med bilaga II till det här direktivet.

20.

Bilagorna IX och X ska utgå.

1.

Titeln ska ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om förebyggande och begränsning av förorening av grundvatten”

2.

I artikel 1 ska punkt 1 ersättas med följande:

3.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

6.

Följande artikel ska införas:

(*23)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EUT L 348, 24.12.2008, s. 84, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2008/105/oj)."

(*24)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2001/83/oj)."

(*25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2006/1907/oj)."

(*26)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2009/128/oj)."

(*27)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 7.1.2019, s. 43, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/6/oj)."

(*28)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2379 av den 23 november 2022 om statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket, om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 617/2008 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1165/2008, (EG) nr 543/2009 och (EG) nr 1185/2009 samt rådets direktiv 96/16/EG (EUT L 315, 7.12.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/2379/oj)."

(*29)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244 av den 24 april 2024 om rapportering av miljöuppgifter från industrianläggningar och inrättande av en portal för industriutsläpp och om upphävande av förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L, 2024/1244, 2.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1244/oj)."

(*30)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2010/75/oj).”"

7.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

8.

Följande artikel ska införas:

9.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

(*31)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2011/182/oj).”"

10.

Artikel 10 ska utgå.

11.

Bilaga I ska ersättas med texten i bilaga III till detta direktiv.

12.

Bilaga II ska ändras i enlighet med bilaga IV till detta direktiv.

13.

I bilaga III ska punkt 2 c ersättas med följande:

14.

I bilaga IV del B punkt 1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

15.

Texten i bilaga V till detta direktiv ska läggas till som bilaga V.

1.

Titeln ska ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer och om förebyggande och begränsning av förorening av ytvatten och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG”

2.

I artikel 2 ska följande punkt läggas till:

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

(*32)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244 av den 24 april 2024 om rapportering av miljöuppgifter från industrianläggningar och inrättande av en portal för industriutsläpp och om upphävande av förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L, 2024/1244, 2.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1244/oj).”"

5.

Artikel 7a.1 ska ersättas med följande:

(*33)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2001/83/oj)."

(*34)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2006/1907/oj)."

(*35)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2009/1107/oj)."

(*36)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2009/128/oj)."

(*37)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2010/75/oj)."

(*38)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2012/528/oj)."

(*39)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 7.1.2019, s. 43, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/6/oj).”"

6.

Artiklarna 8, 8a och 8b ska ersättas med följande:

(*40)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om förebyggande och begränsning av förorening av grundvatten (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/118/oj)."

(*40)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om förebyggande och begränsning av förorening av grundvatten (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/118/oj)."

(*41)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2008/1272/oj)."

(*42)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2379 av den 23 november 2022 om statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket, om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 617/2008 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1165/2008, (EG) nr 543/2009 och (EG) nr 1185/2009 samt rådets direktiv 96/16/EG (EUT L 315, 7.12.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/2379/oj)."

(*43)  Kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (EUT L 201, 1.8.2009, s. 36, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2009/90/oj).”"

7.

Följande artikel ska införas:

8.

Artikel 9a ska ändras på följande sätt:

9.

Artikel 10 ska utgå.

10.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga VI till detta direktiv.

11.

Texten i bilaga VII till detta direktiv ska läggas till som bilaga II.

12.

Texten i bilaga VIII till detta direktiv ska läggas till som bilaga III.