(1)

Genom genomförandeförordning (EU) 2019/2092 (förordningen om slutgiltig tull) införde kommissionen en slutgiltig utjämningstull på import av biodiesel med ursprung i Indonesien (2) (det berörda landet) (de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Genom genomförandeförordning (EU) 2025/1883 rättade kommissionen förordningen om slutgiltig tull för att inkludera KN-nummer ex 2710 19 11 , ex 2710 19 15 , ex 2710 19 21 , ex 2710 19 25 och ex 2710 19 29 och motsvarande Taric-nummer för hållbara flygbränslen (3). Ändringen påverkade inte produktdefinitionen i de gällande åtgärderna.

(3)

Efter offentliggörandet av tillkännagivandet om att giltighetstiden för de gällande utjämningsåtgärderna snart skulle löpa ut (4), mottog kommissionen en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av utjämningsåtgärderna enligt artikel 18 i grundförordningen (begäran).

(4)

Begäran lämnades in den 8 september 2024 av European Biodiesel Board (EBB eller sökanden) som företrädare för unionsindustrin för biodiesel i den mening som avses i artikel 10.6 i grundförordningen. Begäran grundades på att utjämningsåtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att subventioneringen och skadan för unionsindustrin fortsatte eller återkom.

(5)

Efter att i samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (5) ha fastslagit att bevisningen var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång meddelade kommissionen den 6 december 2024, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (6) (tillkännagivandet om inledande), att en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande utjämningsåtgärderna hade inletts i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(6)

Innan översynen vid giltighetstidens utgång inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen, de indonesiska myndigheterna om att den hade mottagit en vederbörligen underbyggd begäran om översyn och uppmanade dem att delta i samråd inför inledandet i syfte att klargöra situationen när det gäller innehållet i begäran om översyn och uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. De indonesiska myndigheterna godtog erbjudandet om samråd, som därefter hölls den 5 december 2024. Under samrådet kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås.

(7)

De indonesiska myndigheterna lämnade synpunkter på inledandet av undersökningen. De hävdade att i) varken Oil Palm Plantation Fund (OPPF) eller de indonesiska myndigheternas tillhandahållande av oraffinerad palmolja mot för låg ersättning är subventioner i den mening som avses i Världshandelsorganisationens avtal om subventioner och utjämningsåtgärder (WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder) och att ii) upphävandet av utjämningstullen på import av biodiesel från Indonesien till EU inte skulle vålla skada eller leda till att skadan för producenterna av biodiesel i EU möjligen återkom.

(8)

Den bevisning som lagts fram gällande fortsatt subventionering i Indonesien var tillräcklig i inledningsskedet. Begäran innehöll bevisning för att de system som de indonesiska myndigheterna nämnde i sin skrivelse fortfarande är i kraft, utgör subventioner eftersom de har konstaterats vara utjämningsbara i tidigare EU-undersökningar och är tillgängliga för producenter inom sektorn. Ingen bevisning som kommissionens avdelningar förfogade över vid tidpunkten för inledandet bestred bevisningen avseende subventionssystemen i den begäran som ledde till att undersökningen inleddes.

(9)

Likaså var den bevisning som lades fram om sannolikheten för att skadan ska återkomma tillräcklig i inledningsskedet. Begäran innehöll bevisning för biodieselkapaciteten i Indonesien, unionsmarknadens attraktionskraft för indonesiska producenter och den skadevållande prisnivå på vilken den indonesiska importen skulle komma in i unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla. På grundval av dessa faktorer innehöll begäran tillräcklig bevisning för att ett upphävande av åtgärderna sannolikt skulle leda till att skadan återkom för unionsindustrin.

(10)

De indonesiska myndigheterna lade inte fram någon bevisning för motsatsen i sin skrivelse under samrådsförfarandet före inledandet. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att den bevisning som lades fram i begäran var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång. Påståendet avvisades därför.

(11)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från den 1 oktober 2023 till den 30 september 2024 (översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(12)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, kända unionsproducenter, kända icke-närstående importörer i unionen, icke-närstående användare i unionen som såvitt känt var berörda, kända producenter i Indonesien samt de indonesiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(13)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och lägga fram bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också tillfälle att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Ingen sådan begäran inkom.

(14)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter, i enlighet med artikel 27 i grundförordningen. Före inledandet hade 32 unionsproducenter lämnat de upplysningar som begärdes för urvalet och var villiga att samarbeta med kommissionen. På grundval av detta gjorde kommissionen ett preliminärt urval av fyra producenter som befanns vara representativa för unionsindustrin med avseende på produktionsvolym och försäljning av den likadana produkten i unionen. Unionsproducenterna i urvalet stod för cirka 12 % av unionsindustrins uppskattade totala produktion och för cirka 13 % av unionsindustrins totala försäljningsvolym till icke-närstående kunder i unionen under översynsperioden. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed.

(16)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Ingen av dem gav sig till känna.

(17)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande med avseende på de exporterande producenterna var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Indonesien att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Indonesiens beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(18)

Ingen exporterande producent besvarade frågeformuläret. Följaktligen underrättade kommissionen den 8 april 2025 de indonesiska myndigheterna om att de exporterande producenterna i Indonesien inte var samarbetsvilliga och att den därför kunde komma att grunda sina slutsatser om fortsatt och återkommande subventionering och skada på tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(19)

Kommissionen sände frågeformulär till de fyra unionsproducenterna i urvalet, sökanden och de indonesiska myndigheterna. Frågeformulären för unionsproducenter, icke-närstående importörer, användare och exporterande producenter i Indonesien gjordes också tillgängliga online (7) den dag då undersökningen inleddes.

(20)

De fyra unionsproducenterna i urvalet och sökanden besvarade frågeformuläret.

(21)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(22)

Den 24 november 2025 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den planerade att bibehålla de gällande utjämningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på utlämnandet av uppgifter.

(23)

EBB och de indonesiska myndigheterna lämnade synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. EBB stödde kommissionens avsikt att behålla utjämningstullarna. De indonesiska myndigheternas synpunkter analyseras i de relevanta avsnitten i denna förordning. Ingen part begärde att bli hörd.

(24)

Den produkt som översynen gäller är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, i ren form eller i en blandning (den produkt som översynen gäller), som för närvarande klassificeras enligt KN-nr ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516 20 98 21, 1516 20 98 29 och 1516 20 98 33), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518 00 91 21, 1518 00 91 29 och 1518 00 91 33), ex 1518 00 95 (Taric-nummer 1518 00 95 21, 1518 00 95 33), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518 00 99 21, 1518 00 99 29 och 1518 00 99 33), ex 2710 19 11 (Taric-nummer 2710 19 11 10), ex 2710 19 15 (Taric-nummer 2710 19 15 10), ex 2710 19 21 (Taric-nummer 2710 19 21 10), ex 2710 19 25 (Taric-nummer 2710 19 25 10), ex 2710 19 29 (Taric-nummer 2710 19 29 10), ex 2710 19 42 (Taric-nummer 2710 19 42 21 och 2710 19 42 29), ex 2710 19 44 (Taric-nummer 2710 19 44 21, 2710 19 44 29 och 2710 19 44 33), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710 19 46 21, 2710 19 46 29 och 2710 19 46 33), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710 19 47 21, 2710 19 47 29 och 2710 19 47 33), 2710 20 11 , 2710 20 16 , ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824 99 92 10, 3824 99 92 14 och 3824 99 92 17), 3826 00 10 och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826 00 90 11, 3826 00 90 19 och 3826 00 90 33) (8).

(25)

Den ursprungliga undersökningen visade att biodiesel som framställs i Indonesien huvudsakligen består av metylestrar som utvinns ur palmolja (9). Under den aktuella undersökningen framkom inte några uppgifter som motsade denna slutsats.

(26)

Biodiesel används främst inom transportsektorn, nämligen i dieselmotorer, och kan blandas med mineraldiesel eller användas i ren form.

(27)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller med ursprung i Indonesien (den berörda produkten).

(28)

Såsom fastställs i den ursprungliga undersökningen bekräftar denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har både samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(29)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen och i enlighet med tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen huruvida m upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt eller återkommande subventionering.

(30)

Den 7 mars 2025 sände kommissionen antisubventionsfrågeformuläret till de indonesiska myndigheterna tillsammans med ett särskilt tillägg (tillägg A), som bestod av ett frågeformulär för leverantörer av insatsvaror.

(31)

Inga svar på frågeformuläret eller tillägg A lämnades in av vare sig de indonesiska myndigheterna eller någon indonesisk exporterande producent av biodiesel eller leverantör av insatsvaror.

(32)

I en skrivelse av den 21 mars 2025 meddelade de indonesiska myndigheterna kommissionen att de inte skulle samarbeta i undersökningen och angav uttryckligen att ”både de indonesiska myndigheterna och de indonesiska producenterna av biobränsle kommer att fokusera på DS618: European Union – countervailing duties on Imports of Biodiesel from Indonesia litigation process, som fortfarande inte har avgjorts av WTO:s tvistlösningsorgan. Därför lämnar vi inte några svar på frågeformuläret (10).

(33)

Avsaknaden av samarbete hindrade kommissionen från att samla in alla uppgifter som den betraktade som relevanta för bedömningen i denna undersökning. Kommissionen kunde till exempel inte inhämta några uppgifter från de indonesiska myndigheterna om palmoljemarknaden som var baserad på direkta uppgifter från leverantörer av oraffinerad palmolja och hade inte heller några uppgifter om den roll som PT Perkebunan Nusantara (PTPN), en producent av oraffinerad palmolja, som ägs till fullo av de indonesiska myndigheterna, spelar inom biodieselindustrin.

(34)

Såsom förklaras i skäl 18 informerade kommissionen därför de indonesiska myndigheterna genom en verbalnot av den 8 april 2025 om att den, på grund av det bristande samarbetet från de indonesiska myndigheternas och de indonesiska exporterande producenternas sida, hade för avsikt att i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen fatta sitt avgörande på grundval av tillgängliga uppgifter. De indonesiska myndigheterna och de indonesiska exporterande producenterna informerades även om att ett avgörande på grundval av tillgängliga uppgifter kan bli mindre gynnsamt än om de hade samarbetat.

(35)

Inga synpunkter mottogs i detta avseende. I avsaknad av uppgifter från de indonesiska myndigheterna eller leverantörerna av insatsvaror förlitade sig kommissionen på tillgängliga uppgifter för sitt avgörande för att fastställa huruvida Indonesien hade fortsatt att subventionera biodieselindustrin i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(36)

Följaktligen baserade kommissionen sin analys på alla tillgängliga uppgifter, särskilt

(37)

För att fastställa om subventionering fortfarande förekom undersökte kommissionen huruvida de subventioner som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen fortsatte att gynna de exporterande producenterna av biodiesel från Indonesien. Därefter analyserade kommissionen om de indonesiska producenterna av biodiesel åtnjöt subventioner som inte var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen (ytterligare subventioner), såsom hävdades i begäran (11).

(38)

Till att börja med måste det noteras att kommissionen i denna förordning snarare hänvisar till OPPF än fonden för subvention av diesel. Den senare är en term som används av klaganden i det ursprungliga klagomålet och återigen av sökanden i begäran. Subventionssystemets officiella namn är dock OPPF.

(39)

I den ursprungliga undersökningen konstaterade kommissionen följande:

(40)

I den ursprungliga undersökningen fastställdes det att alla indonesiska exporterande producenter av biodiesel hade valt att delta i anskaffandet av biodiesel och därför behövde sälja den månatliga kvoten till de enheter för petroleumbränsle som låg bakom blandningskravet (20). Det fastställdes också att referenspriset på biodiesel var högre än referenspriset på mineraldiesel, vilket resulterade i utbetalningar från OPPF till de indonesiska producenterna av biodiesel (21). Av detta följer att det inte fanns något verkligt marknadspris för biodiesel i Indonesien på grund av de indonesiska myndigheternas ingripande för att reglera och snedvrida hela den indonesiska värdekedjan för biodiesel av oraffinerad palmolja (22). Det referenspris för biodiesel som fastställts av de indonesiska myndigheterna återspeglade inte vad priset skulle vara under icke snedvridna marknadsförhållanden utan de indonesiska myndigheternas ingripande (23).

(41)

Kommissionen konstaterade också att de indonesiska myndigheterna hade skapat OPPF och uttryckligen gett förvaltningsorganet i uppdrag att göra utbetalningar till producenterna av biodiesel (24). OPPF:s klassificering som offentligt organ kunde inte heller bestridas (25). Medlen från OPPF, som finansierades genom de indonesiska myndigheternas normala skatte- och intäktsuppbörd (26), utgjorde offentliga medel som togs ut som en obligatorisk exportavgift (27), och utbetalningen från OPPF till förmån för de indonesiska exporterande producenterna av biodiesel utgjorde en direkt överföring av medel i form av bidrag (28).

(42)

Kommissionens analys av den rättsliga ram som genomförde OPPF bekräftade uttryckligen att medlen från OPPF var avsedda att gynna de indonesiska producenterna av biodiesel (29), utan att något förväntades i gengäld (30). I detta syfte gav de indonesiska myndigheterna både förvaltningsorganet rätt att använda exportavgifter på oraffinerad palmolja och införde tull för anskaffande och användning av biodiesel (31).

(43)

I begäran hävdade sökanden att fonden för biodieselsubventioner är det viktigaste subventionsprogrammet för de indonesiska producenterna av biodiesel sedan 2015. Tanken med fonden för subvention av biodiesel var att genomföra det blandningskrav från 2006 som hade fastställts av de indonesiska myndigheterna, med en inledande blandning på 1 % biodiesel och 99 % dieselbränsle (B01), som anses vara ett av de mest aggressiva blandningskraven i världen (32). Enligt den bevisning som sökanden lade fram hade de indonesiska myndigheterna från och med 2023 infört ett blandningskrav på 35 % biodiesel och 65 % dieselbränsle (33). I detta avseende konstaterade sökanden att de indonesiska myndigheterna sedan 2018 har utvidgat blandningskravet till sektorer som inte omfattas av skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, vilket har lett till en massiv ökning av de subventioner som finns tillgängliga för såväl allmännyttiga tjänster som tjänster som inte är allmännyttiga (34).

(44)

Fonden för subvention av biodiesel är en del av OPPF, vilket anges i presidentförordning nr 61/2015. OPPF består av en summa pengar som samlas in av förvaltningsorganet (35), ett offentligt organ som har inrättats av de indonesiska myndigheterna med det särskilda syftet att samla in, administrera, förvalta, förvara och fördela medlen från OPPF (36). Enligt den underliggande rättsliga grunden omfattar medlen exportavgifter på produkter av oraffinerad palmolja och/eller deras derivat (37). I detta avseende pekade sökanden på den rättsliga bestämmelsen enligt vilken ”[m]edlen ska […] användas till att överbrygga klyftan mellan marknadsindexpriset på dieseloljebränsle och marknadsindexpriset på biobränsle av biodiesel på vissa typer av oljebränsle” (38).

(45)

Sökanden hävdade att enligt subventionssystemet behövde indonesiska producenter av biodiesel som ville delta i programmet sälja biodieselkvoten på den indonesiska inhemska marknaden till enheterna för petroleumbränsle, Pertamina och AKR, till ett referenspris på mineraldiesel i stället för till det faktiska biodieselpriset (39). På så sätt erhöll de indonesiska producenterna i gengäld bidrag från de indonesiska myndigheterna. Dessa bidrag motsvarade skillnaden mellan det referenspris på biodiesel som fastställts av de indonesiska myndigheterna och referenspriset på mineraldiesel, dvs. det pris som oljeföretagen köpte in biodiesel till. Enligt sökanden härrörde bidragen från exportavgifterna på palmoljeprodukter och gav de indonesiska producenterna av biodiesel i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(46)

Sökanden hävdade också att förvaltningsorganet utövade myndighetsuppgifter inom den indonesiska biodieselsektorn. Framför allt användes förvaltningsorganet för att de indonesiska myndigheterna direkt skulle kunna överföra medel som motsvarade skillnaden mellan referenspriset på diesel och på biodiesel till de indonesiska producenterna av biodiesel (40) i enlighet med artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(47)

Sökanden hävdade att de exportavgifter som togs ut på oraffinerad palmolja främst var avsedda för fonden för subvention av biodiesel och lade fram bevisning för att 91,3 % av de medel som samlades in mellan 2015 och 2023 betalades som incitament till indonesiska producenter av biodiesel (41). I detta avseende lade sökanden fram bevisning för att de medel som tilldelades fonden för subvention av biodiesel under 2023 uppgick till 2 124 miljoner euro, vilket innebar en ökning med åtta gånger jämfört med 2019 och en uppskattad tilldelning av subventioner på 0,2128 euro/l biodiesel som såldes på den indonesiska hemmamarknaden (42).

(48)

Slutligen drog sökanden slutsatsen att de indonesiska myndigheterna sedan 2015 har visat ett starkt stöd för blandningskravet för biodiesel, som hade gjort det möjligt att använda medel från uppbörden av exportavgifter på oraffinerad palmolja som förvaltades av förvaltningsorganet för att subventionera prisskillnaden mellan biodiesel och mineraldiesel (43).

(49)

Mot bakgrund av ovanstående fastställde kommissionen att förvaltningsorganets direkta överföring av medel medförde en förmån i form av bidrag (44) till de indonesiska exporterande producenterna av biodiesel. Dessa bidrag gav producenterna av biodiesel en mer fördelaktig ställning än de annars skulle ha haft på marknaden, eftersom de, utan detta system, skulle ha varit tvungna att anpassa sig till marknadspriset på mineraldiesel i stället för referenspriset (45).

(50)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det belopp som förvaltningsorganet betalade producenterna av biodiesel för den biodiesel som såldes för att täcka skillnaden mellan det referenspris för diesel som betalades av Pertamina och referenspriset på biodiesel under översynsperioden var en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen (46).

(51)

Eftersom OPPF endast fanns tillgängligt under översynsperioden för de industrier som ingick i värdekedjan för oraffinerad palmolja drog kommissionen slutsatsen att OPPF är selektiv i enlighet med artikel 4.2 a i grundförordningen (47).

(52)

I denna undersökning framkom inga uppgifter som motsade de ursprungliga undersökningsresultaten. Kommissionen drog därför slutsatsen att OPPF som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden.

(53)

I den ursprungliga undersökningen (48) drog kommissionen slutsatsen att de åtgärder som antogs av de indonesiska myndigheterna innebar ett finansiellt bidrag i form av offentligt tillhandahållande av oraffinerad palmolja mot för låg ersättning till de indonesiska exporterande producenterna av biodiesel (49). Kommissionen fastställde också att de indonesiska producenterna av oraffinerad palmolja anförtroddes och ålades av de indonesiska myndigheterna att leverera varor till de indonesiska biodieselproducenterna i enlighet med artikel 3.1 a iv i grundförordningen (50).

(54)

Den ursprungliga undersökningen visade att de indonesiska myndigheterna utformade, införde och övervakade exportbegränsningarna för oraffinerad palmolja med det särskilda syftet att hålla priserna på oraffinerad palmolja på en lägre nivå för att gynna industrierna i senare led (51). Genom att pressa ned det inhemska priset på oraffinerad palmolja i Indonesien säkerställde de indonesiska myndigheterna att priset på råvaror för biodiesel förblev betydligt lägre än de globala priserna, till förmån för de indonesiska producenterna av biodiesel (52).

(55)

I den efterföljande analysen drog kommissionen slutsatsen att de indonesiska producenterna av biodiesel åtnjöt en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen (53). Denna förmån berodde på att producenterna av oraffinerad palmolja tillhandahöll råvaror mot för låg ersättning, och PTPN agerade i praktiken som prissättare (54): Det pris som fastställdes av PTPN var det högsta priset på den inhemska marknaden, vilket i sin tur följdes av alla producenter av oraffinerad palmolja och biodiesel på den indonesiska marknaden (55). Det inhemska priset på oraffinerad palmolja nära följde anbudspriset från PTPN:s dagliga auktioner (56). De indonesiska myndigheternas åtgärder beordrade leverantörerna av oraffinerad palmolja att tillhandahålla oraffinerad palmolja mot för låg ersättning till de indonesiska producenterna av biodiesel genom att i praktiken sätta ett högsta pris på den indonesiska marknaden (57).

(56)

På grundval av den tillgängliga informationen i den ursprungliga undersökningen konstaterades det att priserna på oraffinerad palmolja i Indonesien var snedvridna på grund av de indonesiska myndigheternas ingripande.

(57)

Subventionsprogrammet ansågs dessutom vara selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom oraffinerad palmolja endast användes i produktionsprocessen hos ett begränsat antal industrier och företag i Indonesien (58).

(58)

I slutändan konstaterade kommissionen att de indonesiska myndigheterna genom presidentförordning nr 66/2018 hade inrättat ett uttryckligt politiskt mål för att stödja utvecklingen av den inhemska biodieselindustrin (59) och påminde om att de indonesiska myndigheterna uttryckligen hade tillkännagivit sitt stöd till biodieselindustrin genom att inrätta OPPF, vars politiska mandat uteslutande handlade om att understödja biodieselindustrin (60).

(59)

I begäran hävdade sökanden att priserna på oraffinerad palmolja under översynen var snedvridna på grund av de indonesiska myndigheternas ingripande och underströk att de indonesiska myndigheterna sedan 1994 har haft ett system med exportrestriktioner för oraffinerad palmolja, som är den viktigaste råvaran för att framställa biodiesel i Indonesien, som ett verktyg för att kontrollera och påverka priserna på produkter i senare led (61). Oraffinerad palmolja står faktiskt för omkring 85 % av den totala produktionskostnaden för biodiesel (62).

(60)

Sökanden hävdade att systemet med exportbegränsningar för oraffinerad palmolja fortfarande var i kraft i Indonesien under översynsperioden, trots vissa ändringar av den underliggande rättsliga ramen (63). Genom det indonesiska finansministeriets dekret nr 154/PMK.05/2022, som trädde i kraft den 1 januari 2023, i) ändrade de indonesiska myndigheterna prisintervallet för exportskatterna/exportavgifterna på oraffinerad palmolja och biodiesel, dvs. genom att ålägga exporttullen när helst referenspriset för oraffinerad palmolja sjunker under 680 US-dollar/MT (i stället för det tröskelvärdet på 750 US-dollar/MT som tidigare var tillämpligt) (64), och ii) justerade prisintervallen för exportavgiften på biodiesel (65). Enligt finansministeriets dekret nr 123/PMK.010/2022 fastställde de indonesiska myndigheterna prisintervall och de relativa exporttullarna på oraffinerad palmolja och biodiesel (66). Den förstnämnda annullerades genom finansministeriets förordning nr 38/PMK.010/2024, som dock upprätthöll de exporttullar som gällde för oraffinerad palmolja och biodiesel (67).

(61)

Sökanden hävdade att de indonesiska myndigheterna har använt sig av sådana subventionssystem sedan 2019 (68). Utöver systemen med exportrestriktioner har de indonesiska myndigheterna fortsatt att ingripa på den indonesiska marknaden för att kontrollera priserna på oraffinerad palmolja genom PTPN, ett offentligt organ och statsägt företag som kontrolleras helt av de indonesiska myndigheterna (69). Genom dagliga auktioner har PTPN faktiskt agerat som prissättare för oraffinerad palmolja enligt de indonesiska myndigheternas mål att hålla de inhemska priserna på oraffinerad palmolja lägre så att industrierna i senare led, nämligen biodieselindustrin, skulle kunna dra nytta av detta (70). Genom detta stödde och stimulerade de indonesiska myndigheterna den indonesiska biodieselindustrin på konstgjord väg. Enligt sökanden anförtroddes eller ålades de indonesiska myndigheterna att tillhandahålla insatsvaror till de inhemska användarna av oraffinerad palmolja, dvs. indonesiska producenter av biodiesel, mot för låg ersättning i enlighet med artikel 3.1 a iv i grundförordningen (71). Sökanden drog slutsatsen att de indonesiska myndigheterna har infört ett system som skapar en hög efterfrågan på biodiesel genom blandningskravet (72), och att producenterna av oraffinerad palmolja följaktligen är ansvariga för en marknad för oraffinerad palmolja med konstlat låga priser (73).

(62)

Tillhandahållandet av oraffinerad palmolja mot för låg ersättning utgör en subvention enligt artikel 3.1 a iii i grundförordningen eftersom dessa leverantörer av insatsvaror har anförtrotts eller ålagts av de indonesiska myndigheterna att göra detta till ett pris som understiger marknadsvärdet.

(63)

Eftersom de indonesiska myndigheterna hade som mål att på konstlad väg sänka det inhemska priset på oraffinerad palmolja konstaterade kommissionen att de indonesiska myndigheternas stöd till biodieselindustrin nedförde en förmån, på grund av skillnaden mellan de priser som betalades av inhemska biodieselproducenter som köpte in oraffinerad palmolja lokalt och ett referensvärde som baserades på de rådande marknadsvillkoren för oraffinerad palmolja. Skillnaden mellan de två resulterade i en förmån för de indonesiska biodieselproducenterna, som kunde anskaffa den viktigaste råvaran för biodiesel till ett pris som understeg priset på den internationella marknaden (74). När det gäller det lämpliga referensvärde som skulle användas vid jämförelsen ansåg kommissionen i den ursprungliga undersökningen att exportpriset fob för oraffinerad palmolja från Indonesien till resten av världen var lämpligt, vilket togs från Indonesiens exportstatistik. Kommissionen jämförde det inhemska priset på oraffinerad palmolja som betalades av de indonesiska producenterna med det beräknade referensvärdet. Den konstaterade att skillnaden utgör de ”besparingar” som erhålls av de indonesiska biodieselproducenter som köper oraffinerad palmolja på den snedvridna inhemska marknaden jämfört med det pris som de skulle ha betalat i avsaknad av snedvridningar. Totalbeloppet motsvarade den förmån som de indonesiska producenterna av biodiesel beviljades av de indonesiska myndigheterna under översynsperioden.

(64)

Eftersom de indonesiska exporterande producenterna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som den kunde använda som grund för att beräkna storleken på subventionerna under översynsperioden.

(65)

Subventionen i fråga är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom den bara är tillgänglig för vissa företag i Indonesien, nämligen de som ingår i värdekedjan för palmolja (75).

(66)

I denna undersökning framkom inga uppgifter som motsade de ursprungliga undersökningsresultaten.

(67)

Kommissionen drog därför slutsatsen att tillhandahållandet av oraffinerad palmolja mot för låg ersättning som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden. Kommissionen bekräftade också att de indonesiska myndigheterna under översynsperioden, genom en uppsättning åtgärder som inbegrep exportskatter och exportavgifter, och genom att de i praktiken agerade som en prissättare på marknaden, tvingade inhemska producenter av oraffinerad palmolja att sälja oraffinerad palmolja lokalt och anförtrodde och ålade dem att tillhandahålla denna råvara till indonesiska biodieselproducenter mot för låg ersättning.

(68)

I den ursprungliga undersökningen (76) fastställde kommissionen att systemet med tullnederlag, genom vilket de indonesiska myndigheterna i) tillfälligt upphävde importtullen på importerade maskiner och ii) beviljade undantag från mervärdesskatten på importerade maskiner, utgjorde en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen.

(69)

Kommissionen slog också fast att subventionen var selektiv i enlighet med artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen eftersom systemet med tullnederlag endast var tillgängligt för ”exportinriktade företag”, dvs. företag vars omsättning till mer än 50 % genererades från export (77). I den ursprungliga undersökningen förklarade dock de indonesiska myndigheterna för kommissionen att företag inom biodieselindustrin hade rätt att omfattas av systemet även om de inte uppfyllde kravet på att omsättningen till mer än 50 % ska genereras från export. Skälet till detta undantag var att de på så sätt kunde uppfylla det blandningskrav som de indonesiska myndigheterna hade infört (78). Kommissionen drog därför slutsatsen att de indonesiska myndigheterna, när det gäller beviljandet av undantaget med avseende på kriterierna för stödberättigande, hade fullständiga diskretionära befogenheter att bevilja detta undantag (79).

(70)

När det gäller de förmåner som systemen med tullnederlag medförde konstaterade kommissionen att dessa ledde till antingen i) ett tillfälligt upphävande av importtullen, eller ii) undantag från mervärdesskatt på varor som importeras till tullnederlagsområden till det att de såldes på den indonesiska inhemska marknaden eller exporterades direkt. Av detta följer att om dessa varor stannade kvar i tullnederlagsområdena eller exporterades direkt betalas aldrig importtull eller mervärdesskatt (80). Detta innebar i huvudsak att de indonesiska exporterande producenterna aldrig betalade vare sig importtull eller mervärdesskatt på de maskiner som de först importerade och som sedan hölls kvar i tullnederlagsområdena eller exporterades direkt (81).

(71)

Kommissionen drog därför slutsatsen att undantaget från importtull och mervärdesskatt på varor som importerades till tullnederlag utgjorde ett finansiellt bidrag från de indonesiska myndigheterna i form av uteblivna intäkter (82). Undantaget från importtullen och mervärdesskatten på importerade maskiner upprätthölls nämligen till dess att varorna såldes på den indonesiska hemmamarknaden eller exporterades direkt (83).

(72)

I begäran lade sökanden fram bevisning för att de indonesiska producenterna av biodiesel under översynsperioden fortsatte att omfattas av i) det tillfälliga upphävandet av importtullar och ii) undantaget från mervärdesskatt på importerade maskiner till tullnederlagsområdena (84).

(73)

Sökanden uppgav att finansministerns dekret (PMK) nr 188/PMK.010/2015 om den andra ändringen av finansministerns dekret (PMK) nr 176/PMK.011/2009 om tullbefrielse för importerade maskiner, varor och material för industriell konstruktion och utveckling för investeringar, och fortfarande utgör den rättsliga grunden för detta subventionssystem (85).

(74)

Enligt sökanden bestod i) det tillfälliga upphävandet av importtullar på importerade maskiner av intäkter som inte drivs in eller efterskänks i den mening som avses i artikel 3.1 ii i grundförordningen, och ii) undantaget från mervärdesskatt specifikt av uteblivna offentliga intäkter, eftersom de indonesiska exporterande producenterna av biodiesel under normala omständigheter skulle ha betalat mervärdesskatt först till staten och sedan i sin tur kompenserat för denna mervärdesskatt i samband med försäljningen av de importerade varorna på den inhemska marknaden (86).

(75)

Varken de indonesiska myndigheterna eller någon indonesisk exporterande producent lämnade bevisning för att biodieselindustrin inte längre gynnades av det system som beskrivs ovan.

(76)

Eftersom de indonesiska myndigheterna och de indonesiska exporterande producenterna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde användas för att beräkna hur stortsubventionsbelopp som beviljats under översynsperioden. I den tidigare undersökningen fastställdes att maskiner som används i tullnederlagsområdena i allmänhet importeras och att de på grund av incitamenten aldrig lämnade dessa områden (87). Följaktligen betalades aldrig någon importtull på sådana maskiner. På samma sätt var mervärdesskatten på sådana maskiner alltid undantagen, eftersom de indonesiska exporterande producenterna åtnjöt fördelen av tillgång till likvida medel (88).

(77)

Kommissionen bekräftade att tack vare detta system klarade de indonesiska exporterande producenterna sig bättre än de vad de skulle utan ett sådant system. Om ett sådant system inte hade funnits skulle de indonesiska exporterande producenterna ha betalat både importtullar och mervärdesskatt i samband med importen av maskiner till tullnederlagsområdena (89).

(78)

För slutsatserna om den fortsatta subventioneringen i den nuvarande översynen vid giltighetstidens utgång bekräftade kommissionen beräkningen av subventionens storlek i den ursprungliga undersökningen. När det gäller befrielsen från importtull på importerade maskiner bestod förmånen av de sammanlagda obetalda tullar som fördelades till översynsperioden på grundval av de underliggande tillgångarnas livslängd. När det gäller undantaget från mervärdesskatt var förmånen försumbar och påverkade därför inte slutresultaten i någon väsentlig utsträckning (90). Det är troligt att åtminstone subventioneringen fortsatte att ligga på samma nivåer som de i den ursprungliga undersökningen.

(79)

Subventionen är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen eftersom den under översynsperioden var tillgänglig endast för vissa företag, i enlighet med deras exportresultat och belägenhet i vissa geografiska områden inom den beviljande myndighetens behörighet (91).

(80)

Den rättsliga situationen har inte förändrats väsentligt och i denna undersökning framkom inga uppgifter som motsade de ursprungliga undersökningsresultaten. Kommissionen drog därför slutsatsen att systemet med tullnederlagsområden och undantaget från importtull och mervärdesskatt på importerade maskiner som utjämningsbara subventioner fortsatte att utgöra en förmån för biodieselindustrin under översynsperioden.

(81)

I den ursprungliga undersökningen identifierade klaganden ett antal ytterligare subventionsprogram, nämligen inkomstskatteförmånerna för noterade investeringar, subventionen till industriell egendom och förmånerna enligt systemet för föregångsbranscher (92). Kommissionen noterade dock att ingen indonesisk exporterande producent gynnades av något av dessa program (93).

(82)

I begäran påminde sökanden om dessa ytterligare subventionsprogram (94) och erkände att, i jämförelse med den ursprungliga undersökningen, är förordningen om fastställande av inkomstskatteförmåner för noterade investeringar inte längre i kraft, eftersom den har upphävts genom Republiken Indonesiens regeringsförordning nr 78 från 2019 (95). I detta avseende noterade sökanden att den nya rättsakten inte längre inkluderade biodieselindustrin bland de industrier som hade rätt till de subventionsincitament (96). Sökanden framförde därför specifika påståenden som bara rörde de två återstående subventionsprogrammen (97), dvs. subventionen till industriell egendom och förmånen enligt systemet för föregångsbranscher.

(83)

Sökanden lade dock inte fram någon bevisning för att någon indonesisk exporterande producent av biodiesel kunde klassas som ett ”industriföretag” eller var beläget i ett geografiskt område som uppfyller kraven för en ”industriell egendom”, vilket krävdes för att ha rätt till den industriella statliga subventionen eller att någon av de indonesiska exporterande producenterna har en ny investeringsplan som är värd minst 500 miljarder rupiah, vilket krävdes för att ha rätt till systemet för föregångsbranscher. Eftersom varken de indonesiska myndigheterna eller några indonesiska exporterande producenter samarbetade kunde kommissionen inte fastställa någon förmån, eftersom det inte fanns några uppgifter för att kunna bedöma om de indonesiska exporterande producenterna av biodiesel använde sig av detta subventionsprogram.

(84)

Det finns därför ingen bevisning för att dessa system var i kraft som utjämningsbara subventioner under översynsperioden.

(85)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att indonesiska producenter av biodiesel fortsatte att gynnas av utjämningsbara subventioner under översynsperioden.

(86)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indonesiska myndigheterna att varken OPPF eller tillhandahållandet av oraffinerad palmolja mot för låg ersättning är subventioner enligt WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Detta grundades på deras skrivelser under den ursprungliga undersökningen och på panelens slutsatser i DS618 (98): European Union – countervailing duties on imports of biodiesel from Indonesia.

(87)

På grund av den uttryckliga bristande samarbetsviljan från både de indonesiska myndigheterna och de indonesiska producenterna baserades kommissionens slutsatser om fortsatt subventionering i denna översyn vid giltighetstidens utgång på tillgängliga uppgifter, såsom förklaras i skälen 32–36. I detta syfte använde sig kommissionen av begäran om översyn och resultaten av den tidigare undersökningen. De skrivelser som lämnades i den ursprungliga undersökningen och innehållet i dessa behandlades redan i den undersökningen, där det fastställdes att båda systemen utgjorde utjämningsbara subventioner (99). Europeiska unionen har överklagat panelens slutsatser i DS618 (100). Enligt WTO:s fasta rättspraxis är panelens slutsatser i DS618 därför inte slutgiltiga och har ingen rättslig status i WTO-systemet (101) eftersom de inte har godkänts av tvistlösningsorganet genom ett beslut av WTO:s medlemmar och därför inte kan ifrågasätta slutsatserna i denna översyn vid giltighetstidens utgång. De indonesiska myndigheternas synpunkter inkom först efter det slutliga utlämnandet av uppgifter och de innehöll i vilket fall som helst inga faktiska uppgifter eller någon ny bevisning som stred mot slutsatserna i översynen vid giltighetstidens utgång. De indonesiska myndigheternas synpunkter avvisades därför.

(88)

Eftersom det konstaterats att det förekom subventionering under översynsperioden undersökte kommissionen den sannolika utvecklingen av den subventionerade importen till unionen från det berörda landet om åtgärderna skulle upphävas. Följande faktorer analyserades: Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indonesien samt unionsmarknadens attraktionskraft. Med tanke på det bristande samarbetet fastställdes dessa faktorer på grundval av tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen, dvs. begäran och undersökningsresultaten i den tidigare undersökningen.

(89)

Enligt offentligt tillgängliga uppgifter som rapporterats av EBB och de unionsproducenter som ingick i urvalet uppskattas produktionskapaciteten i Indonesien 2024 till mer än 16 miljoner ton, medan produktionen och förbrukningen uppskattas till omkring 11 miljoner ton (102). På grundval av detta uppskattas den outnyttjade kapaciteten i Indonesien uppgå till nästan 5 miljoner ton, vilket motsvarar omkring 30 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(90)

Därför, och även mot bakgrund av slutsatserna i skälen 91–93 om unionsproducenternas attraktionskraft, ansåg kommissionen att de indonesiska producenterna av biodiesel skulle kunna öka sin export till unionsmarknaden om åtgärderna upphävdes.

(91)

Unionsmarknaden är fortfarande ens mycket attraktiv marknad för de indonesiska producenterna av biodiesel. Unionen är världens största biodieselmarknad, och den förväntas bli den största användaren av biodiesel i världen 2028, och stå för 33 % av den totala användningen av biodiesel i världen, före Förenta staterna, med 22 % av den totala användningen av biodiesel världen över (103). Förenta staterna har också infört antidumpnings- och utjämningsåtgärder på import av biodiesel med ursprung i Indonesien sedan 2018, som båda förlängdes i juli 2023, med dumpningsmarginaler på mellan 92,52 % och 276,65 % och subventionsnivåer på mellan 34,45 % respektive 64,73 % (104).

(92)

Unionsmarknaden är också attraktiv för indonesiska exporterande producenter på grund av priserna. Såsom anges i skälen 108 och 146 skulle importen från Indonesien till unionen, utan utjämningstullar, på prisnivån under översynsperioden underskrida unionsindustrins priser med 5,8 %. Kommissionen jämförde också de indonesiska exportpriserna till unionen med de indonesiska exportpriserna till andra tredjelandsmarknader. I avsaknad av samarbete använde sig kommissionen av statistik från GTA (105) för den indonesiska exporten enligt HS-undernummer 1516 20 , 1518 00 , 2710 19 , 2710 20 , 3826 00 och 3824 99 på fob-nivå. Jämförelsen visade att det genomsnittliga exportpriset till unionen var 989 euro per ton, medan det genomsnittliga exportpriset till alla övriga tredjeländer tillsammans var 642 euro per ton under översynsperioden. Detta är ett tydligt tecken på att unionsmarknaden är attraktiv eftersom den erbjuder de indonesiska producenterna bättre priser än andra marknader, och dessa marknaders priser skulle ändå understiga unionsindustrins priser.

(93)

Kommissionen ansåg därför att om de nuvarande åtgärderna skulle upphävas är det sannolikt att de indonesiska producenterna av biodiesel skulle rikta åtminstone en del av sin outnyttjade kapacitet till unionen samt omdirigera exporten till unionen.

(94)

Kommissionen slog fast att det finns tillräcklig bevisning för att subventioneringen av biodieselindustrin i Indonesien fortsatte under översynsperioden. Denna kommer sannolikt att fortsätta i framtiden med tanke på det högre blandningskrav som beskrivs i skäl 43. Mer specifikt, när det gäller OPPF och tillhandahållandet av oraffinerad palmolja mot för låg ersättning och med tanke på hur dessa system har fungerat sedan de inrättades, kommer de förmåner som de indonesiska exporterande producenterna av biodiesel erhåller på detta sätt sannolikt att fortsätta i framtiden (106).

(95)

Kommissionen konstaterade också att ett upphävande av utjämningsåtgärderna sannolikt skulle leda till en ökning av exporten av subventionerad indonesisk biodiesel till unionsmarknaden.

(96)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det är mycket sannolikt att utjämningsåtgärdernas upphörande skulle leda till fortsatt subventionering.

(97)

Den likadana produkten framställdes av 40 unionsproducenter som var medlemmar i EBB samt uppskattningsvis 20 andra unionsproducenter som inte är medlemmar i EBB. Dessa producenter utgör ”unionsindustrin” i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

(98)

Unionens sammanlagda produktion uppgick till omkring 14 179 182 ton under översynsperioden. Kommissionen fastställde siffran på grundval av det kontrollerade övergripande frågeformulär som EBB lämnat in. EBB:s uppgifter om produktionen av biodiesel i unionen uppskattades på grundval av uppgifter från en extern leverantör av marknadsinformation (107) för 2023, som kompletterades med hur produktionen bland EBB:s medlemmar hade utvecklats procentuellt mellan 2023 och översynsperioden.

(99)

Såsom anges i skäl 15 stod de unionsproducenter som ingick i urvalet för 12 % av unionens sammanlagda produktion av den likadana produkten under översynsperioden.

(100)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins försäljningsvolymer på unionsmarknaden enligt EBB:s svar på det övergripande frågeformuläret och importuppgifter från Eurostat (Comext).

(101)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (ton)

(102)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen av biodiesel i unionen sammantaget med 7 %. Förbrukningen ökade med 4 % mellan 2021 och 2022, förblev stabil 2023 och minskade med 11 % mellan 2023 och översynsperioden.

(103)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av importstatistik från Eurostat. Marknadsandelen fastställdes på grundval av importvolymerna från det berörda landet och förbrukningen i unionen.

(104)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades importen från Indonesien till unionen på följande sätt:

Tabell 2

Importkvantitet (ton) och marknadsandel

(105)

Volymen importerad biodiesel från Indonesien var försumbar under översynsperioden. Den fluktuerade men minskade sammantaget under skadeundersökningsperioden (-39 % sammantaget). Marknadsandelen var också försumbar och minskade från 0,6 % 2021 till 0,4 % under översynsperioden.

(106)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades priset på importen från Indonesien till unionen på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro/ton)

(107)

Priserna på importen från Indonesien ökade med 37 % 2022, men sjönk sedan åter till sin tidigare nivå och minskade något (med 4 %) mellan 2023 och översynsperioden. Under översynsperioden uppgick genomsnittspriset på importen från Indonesien 1 113 euro/ton.

(108)

På grund av de indonesiska exporterande producenternas bristande samarbete fastställde kommissionen prisunderskridandet under översynsperioden på grundval av tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen. Kommissionen jämförde därmed det genomsnittliga importpris som registrerats i Eurostat och som fastställts på grundval av kostnad, försäkring och frakt (cif), med lämpliga justeringar för standardtullar och kostnader efter import, med det vägda genomsnittliga försäljningspris som unionsindustrin tog ut från icke-närstående kunder på unionsmarknaden, baserat på de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet. På denna grundval kunde något prisunderskridande inte fastställas. Såsom också anges i skäl 146 underskred emellertid de indonesiska priserna unionsindustrins försäljningspriser med 5,8 % när man drar av utjämningstullarna.

(109)

Importen av biodiesel från andra tredjeländer än Indonesien kom huvudsakligen från Kina, Förenade kungariket och Singapore.

(110)

Importvolymen till unionen, liksom marknadsandelen och prisutvecklingen för importen av biodiesel från övriga tredjeländer, utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Import från tredjeländer

(111)

Under skadeundersökningsperioden minskade importvolymerna från övriga tredjeländer något, men med tanke på den ökade totala förbrukningen växte deras marknadsandel. Importen från Kina ökade dock betydligt och landets marknadsandel tredubblades. När det gäller priserna var, under översynsperioden, det genomsnittliga importpriset på importen från övriga tredjeländer något högre än importpriset från Indonesien.

(112)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som påverkade unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(113)

Såsom anges i skäl 15 tillämpades ett stickprovsförfarande för bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation.

(114)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i svaret på det övergripande frågeformuläret från sökanden. Uppgifterna avsåg samtliga unionsproducenter. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som unionsproducenterna i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(115)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, tillväxt, subventioneringsmarginalernas storlek samt återhämtning från effekterna av tidigare subventionering.

(116)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (genomsnittspris per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga) omfattade de unionsproducenter som ingick i urvalet. Bedömningen grundades på deras uppgifter som kontrollerats vid ett kontrollbesök på plats.

(117)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande enligt följande:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(118)

Produktionskapaciteten ökade något 2022 innan den minskade igen under översynsperioden, då den nådde en liknande nivå som 2021. Produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet minskade kontinuerligt från 2020 fram till översynsperioden och minskade totalt med 7 % respektive 6 %.

(119)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym (ton) och marknadsandel

(120)

Unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden minskade under skadeundersökningsperioden, och totalt sett med 9 %. Detta syns i en minskning av marknadsandelen från 74,5 % under 2020 till 72,8 % under översynsperioden. Unionsindustrins marknadsandel minskade med 10 % mellan 2021 och 2022, vilket följdes av en återhämtning 2023 och en ytterligare ökning under översynsperioden. Marknadsandelen under översynsperioden låg dock fortfarande under 2021 års nivåer.

(121)

Mot bakgrund av den minskade förbrukningen och produktionen förlorade unionsindustrin försäljningsvolym och marknadsandelar. På det hela taget förekom ingen tillväxt för unionsindustrin under skadeundersökningsperioden.

(122)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades sysselsättningsnivån och produktiviteten inom unionsindustrin på följande sätt:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(123)

Antalet anställda som arbetade med att framställa den produkt som översynen gäller i unionen fluktuerade men minskade totalt sett under översynsperioden. Produktiviteten hos unionsindustrins arbetskraft minskade även under översynsperioden.

(124)

Subventioneringen fortsatte under översynsperioden, såsom förklaras i avsnitt 3 ovan. Då volymerna subventionerad import från Indonesien var försumbara under översynsperioden drog kommissionen dock slutsatsen att omfattningen av subventioneringenav importen från Indonesien hade en begränsad inverkan på unionsindustrin.

(125)

De genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspris och produktionskostnad i unionen (euro/ton)

(126)

Industrins genomsnittliga försäljningspriser ökade drastiskt med 42 % under 2022 och har minskat sedan dess, i linje med kostnadsutvecklingen. Trots minskningen under 2023 och under översynsperioden är priserna fortfarande betydligt högre jämfört med 2021.

(127)

Produktionskostnaden per enhet ökade kraftigt under 2022 och 2023 och minskade sedan under översynsperioden, men förblev ändå betydligt högre än den nivå som konstaterades 2021 och högre än försäljningspriset. Sedan 2023 har unionsindustrin inte kunnat återspegla produktionskostnaden i sitt försäljningspris.

(128)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(129)

Under skadeundersökningsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna i unionen med 11 %. Antalet anställda minskade något men förblev totalt sett stabilt under samma period (se tabell 7), men den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade.

(130)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(131)

Såsom fastställdes redan i den ursprungliga undersökningen är lagernivåerna en mindre meningsfull indikator för denna slags industri (108). Kommissionen bekräftade att unionsindustrin strävade efter att hålla lagren låga, men detta gick inte alltid med tanke på en marknadssituation som kännetecknades av en betydande dumpad import från Kina/minskande efterfrågan. Den noterade också att eftersom den produkt som översynen gäller säljs i bulk kan en enda leverans omfatta en betydande volym på mer än 10 000 ton, vilket kan ha en betydande inverkan på lagernivån, beroende på det exakta transaktionsdatumet.

(132)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(133)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för den försäljningen. Efter att ha uppnått en mycket låg lönsamhet under 2021 och 2022 gick unionsproducenterna i urvalet med förlust under 2023 och under översynsperioden.

(134)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. En drastisk nedgång under 2021 följdes av en stark återhämtning under 2023 och under översynsperioden. Denna återhämtning berodde på att en av de producenter som ingick i urvalet sålde stora mängder biodiesel från lager.

(135)

Investeringarna var låga under 2021 och 2022 och den kraftiga ökningen i relativa termer under 2023 måste ses mot denna bakgrund. Under översynsperioden minskade investeringarna något igen. I allmänhet syftade investeringarna till att diversifiera produktutbudet i syfte att ställa om till mer lönsamma produkter och behålla konkurrenskraften.

(136)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Räntabiliteten minskade under skadeundersökningsperioden och var negativ under 2023 och under översynsperioden, i linje med den negativa lönsamheten.

(137)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades den flesta skadeindikatorerna negativt. Detta framgår särskilt tydligt av unionsindustrins minskande lönsamhet och det faktum att den gick med förlust från och med 2023. Andra viktiga indikatorer utvecklades också negativt, såsom produktions- och försäljningsvolymer, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning och produktivitet samt kassaflöde och räntabilitet.

(138)

Även om marknadsandelen började ökade från och med 2023, efter en kraftig minskning under 2022, kunde unionsindustrin trots denna positiva utveckling inte nå samma nivå som under 2021. Försäljningspriserna utvecklades också positivt, men med tanke på den parallella ökningen av produktionskostnaderna understeg de produktionskostnaden under de två sista åren av skadeundersökningsperioden, vilket ledde till förlust. Slutligen var investeringarna, som uppvisade en positiv utveckling, begränsade under hela skadeundersökningsperioden.

(139)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada under översynsperioden.

(140)

Efter införandet av utjämningsåtgärder 2019 minskade importen av bränsle från Indonesien och låg kvar under det tröskelvärde som anges i artikel 10.9 i grundförordningen, med en marknadsandel på 0,4 % under översynsperioden. Den väsentliga skada som lidits under översynsperioden kunde därför inte tillskrivas den subventionerade importen från Indonesien.

(141)

Kommissionen införde dock den 14 augusti 2024 provisoriska åtgärder mot Kina (109), dvs. i slutet av översynsperioden i den aktuella undersökningen. Dessa åtgärder bekräftades den 10 februari 2025, då kommissionen införde slutgiltiga antidumpningsåtgärder (110). Såsom fastställdes under denna undersökning vållades den väsentliga skada som unionsindustrin lidit av importen från Kina (111).

(142)

I skäl 139 drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada under översynsperioden. I samma avsnitt ovan drog kommissionen även slutsatsen att den skada för unionsindustrin som konstaterades under översynsperioden inte kunde ha orsakats av subventionerad import från Indonesien på grund av den mycket begränsade volymen. Därför bedömde kommissionen, i enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen, huruvida det var sannolikt att den skada som ursprungligen vållades av den subventionerade importen från Indonesien skulle återkomma om de gällande åtgärderna upphörde att gälla.

(143)

I detta avseende undersökte kommissionen produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Indonesien, unionsmarknadens attraktionskraft och sannolika prisnivåer för importen från Indonesien i avsaknad av utjämningsåtgärder och deras inverkan på unionsindustrin.

(144)

Såsom konstateras i skäl 89 har producenterna i Indonesien betydande outnyttjad kapacitet som, i linje med slutsatserna om unionsmarknadens attraktionskraft nedan, åtminstone delvis skulle vara tillgänglig för export till unionen om åtgärderna tilläts upphöra att gälla.

(145)

Såsom beskrivs i skälen 91–93 är unionsmarknaden attraktiv för indonesiska producenter på grund av dess storlek och priser, och även det faktum att Förenta staterna har inrättat handelspolitiska skyddsåtgärder, gör det sannolikt att indonesiska producenter av biodiesel skulle styra åtminstone en del av sin outnyttjade kapacitet till unionen samt styra om exporten till unionen om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(146)

Såsom förklaras i skäl 108 underskred inte priserna på importen från Indonesien unionsindustrins försäljningspriser under översynsperioden. Kommissionen granskade även vilken prisnivå importen från Indonesien sannolikt skulle ligga på om åtgärderna upphörde att gälla och drog slutsatsen att ett rimligt mått för att besluta om en sådan prisnivå var importpriset från Indonesien under översynsperioden efter avdrag av utjämningstullarna. På denna grundval fastställde kommissionen en prisunderskridandemarginal på 5,8 %. Sådana prisnivåer skulle också vara klart lägre än unionsindustrins enhetskostnad. Det är rimligt att anta att ökade volymer av importen av biodiesel från Indonesien skulle ta sig in på prisnivåer som, under samma förutsättningar, skulle likna de nivåer som observerades under översynsperioden. Med tanke på att de indonesiska producenternas exportpriser till tredjeländer är lägre än exportpriserna till unionen (se skäl 92) kan slutsatsen dras att de exporterande producenterna skulle ha möjlighet att sänka sina priser ytterligare vid export till unionen om åtgärderna upphävs.

(147)

En sådan låg prisnivå i kombination med den sannolikt betydande ökningen av importen från Indonesien som skulle ske om åtgärderna skulle upphöra att gälla kommer att skapa ytterligare prispress på unionsmarknaden. Med tanke på unionsindustrins negativa lönsamhet skulle den fortsatta pressen på unionsindustrins priser sannolikt leda till att lönsamheten sjunker ytterligare och slutligen leda till förlorade arbetstillfällen och investeringar. Om importen från Indonesien tillåts komma in på unionsmarknaden till så pass låga priser är det inte troligt att unionsindustrin skulle kunna bibehålla och ännu mindre kunna höja sina prisnivåer för att uppnå sitt vinstmål inom en snar framtid.

(148)

Mot bakgrund av det som nämns ovan drog kommissionen slutsatsen att, om åtgärderna tilläts upphöra att gälla, skulle inte bara importen från Indonesien öka avsevärt utan även ta sig in på marknaden till skadevållande priser, vilket ytterligare skulle förvärra den skada som unionsindustrin lidit.

(149)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att avsaknaden av åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydande ökning av den subventionerade importen från Indonesien på skadevållande nivåer, och att den skada som vållats av den subventionerade importen från Indonesien sannolikt skulle återkomma.

(150)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indonesiska myndigheterna att det inte finns någon bevisad risk för väsentlig skada för unionens biodieselindustri och att slutsatserna i det slutliga utlämnandet av uppgifter strider mot artikel 15.5 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. De indonesiska myndigheternas påstående grundades på följande argument:

(151)

Sedan åtgärderna infördes har volymen import av biodiesel från Indonesien och dess marknadsandel i unionen minskat avsevärt och denna import kan därför inte ligga bakom någon förlust.

(152)

Kommissionen har inte granskat några andra kända faktorer än den subventionerade importen som skadar unionsindustrin (t.ex. stigande kostnader, förändrad efterfrågan, import från tredjeländer och sektorsspecifik lagstiftning) och har inte gjort åtskillnad mellan den skada som orsakats av sådana faktorer och inverkan av den subventionerade importen.

(153)

Slutsatserna om återkommande skada grundas helt och hållet på gamla argument som avvisats av tvistlösningsorganet i WTO:s ärende DS618.

(154)

Såsom anges i skäl 140 drog kommissionen inte, i motsats till vad de indonesiska myndigheternas skrivelse antydde, slutsatsen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit orsakades av importen från Indonesien. Kommissionen drog endast slutsatsen att den skada som vållats av importen från Indonesien sannolikt skulle återkomma om åtgärderna tilläts upphöra att gälla. Mot denna bakgrund motsäger den minskade importen från Indonesien, som enligt de indonesiska myndigheterna berodde på införandet av åtgärder, inte kommissionens slutsatser. Slutsatsen om att importvolymen sannolikt kommer att öka betydligt om åtgärderna tillåts upphöra att gälla bekräftas snarare.

(155)

På samma sätt, eftersom den väsentliga skada som unionsindustrin lidit inte orsakades av importen från Indonesien, är en mer utförlig granskning av andra faktorer än importen från Indonesien, och tillskrivandet av ett orsakssamband till någon av dessa faktorer, irrelevant.

(156)

I motsats till vad de indonesiska myndigheterna uppgav grundades slutsatserna om sannolikheten för återkommande skada, såsom anges i skälen 142–148, på i) bedömningen av importvolymens sannolika utveckling, ii) de indonesiska exporterande producenternas sannolika prisbeteende om åtgärderna tilläts upphöra att gälla och iii) den sannolika inverkan på unionsindustrins situation, baserat på den information som finns tillgänglig i ärendehandlingarna för den aktuella undersökningen. De indonesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter på denna bedömning eller någon bevisning som skulle motbevisa kommissionens slutsatser.

(157)

I vilket fall som helst erinrade kommissionen om att panelens slutsatser i DS618 inte är slutgiltiga eftersom Europeiska unionen har överklagat panelens rapport och att de därför inte kan ifrågasätta slutsatserna i denna undersökning.

(158)

Mot denna bakgrund avvisades de indonesiska myndigheternas argument.

(159)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(160)

Unionsindustrin består av ungefär 60 producenter i hela unionen och sysselsätter omkring 5 500 personer direkt.

(161)

Kommissionen fastställde att unionsindustrins situation skulle försämras ytterligare om åtgärderna tilläts upphöra att gälla, på grund av ökad lågprisimport av biodiesel från Indonesien.

(162)

Däremot skulle en fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna göra det möjligt för unionsindustrin att fortsätta sin återhämtningsprocess och slutligen uppnå hållbara lönsamhetsnivåer upp till sitt vinstmål, vilket skulle möjliggöra ytterligare investeringar inom sektorn.

(163)

Kommissionen drog därför slutsatsen att en förlängning av åtgärderna skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(164)

Kommissionen kontaktade alla kända användare och icke-närstående importörer. Inga användare eller icke-närstående importörer gav sig till känna och samarbetade i denna undersökning. Två handlare som är verksamma i unionen registrerade sig som berörd part i förfarandet, men lämnade inga uppgifter. Med tanke på användarnas och de icke-närstående importörernas bristande samarbete och eftersom det inte finns något som tyder på motsatsen, anses ett upprätthållande av åtgärderna inte strida mot användarnas och importörernas intresse.

(165)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla de gällande utjämningsåtgärderna beträffande import av biodiesel med ursprung i Indonesien.

(166)

På grundval av kommissionens slutsatser om sannolikheten för både fortsatt subventionering och återkommande skada till följd av subventionerad import från Indonesien samt unionens intresse bör utjämningsåtgärderna beträffande biodiesel från Indonesien bibehållas.

(167)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella utjämningstullarna tillämpas. Individuella utjämningstullar är endast tillämpliga om en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den utjämningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Indonesien”.

(168)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella utjämningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(169)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 23.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(170)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatserna som fastställs i denna förordning är endast tillämpliga på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Indonesien och som framställs av de namngivna rättsliga enheterna. Import av biodiesel som framställts av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Indonesien”. Denna import ska inte vara föremål för någon av de individuella utjämningstullsatserna.

(171)

Ett företag får begära att dessa individuella utjämningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen. Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget kommer en förordning om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(172)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol bör den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (112), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(173)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.