(1)

Den 6 juni 2025 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av 1,4-butandiol med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina), Konungariket Saudiarabien (Saudiarabien) och Förenta staterna (Kina, Saudiarabien och Förenta staterna benämns nedan gemensamt de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 24 april 2025 av INEOS Solvents SA (klaganden eller Ineos). Klagomålet ingavs av unionsindustrin för 1,4-butandiol i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, vilken var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1718 (3) (förordningen om registrering).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen klagandena, andra kända unionsproducenter, kända exporterande producenter och myndigheterna i de berörda länderna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

Qore LLC, en producent av 1,4-butandiol i Förenta staterna, begärde att bli registrerad som berörd part i förfarandet, med hänvisning till att förfarandet skulle kunna påverka företaget. I enlighet med artikel 6.7 i grundförordningen definieras berörda parter som unionsproducenter, fackföreningar, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer, användare och konsumentorganisationer, samt företrädare för exportlandet. Eftersom Qore inte hade någon export till unionen uppfyllde företaget inte kriterierna för att anses vara en berörd part enligt grundförordningen. Dess ansökan avslogs därför. Qore och Förenta staternas federala regering (de amerikanska myndigheterna) gjorde gällande att kommissionen borde godta Qore som berörd part, oberoende av exportverksamhet, med argumentet att sådan verksamhet inte utgör ett krav för att anses vara en berörd part enligt WTO:s antidumpningsavtal. Kommissionen konstaterade att varken WTO:s antidumpningsavtal eller WTO:s rättspraxis innehåller något som motsäger kommissionens beslut att vägra producenter som inte exporterar till unionen ställning som berörd part. Enligt artikel 6.11 i WTO:s antidumpningsavtal ska nämligen två kategorier av producenter omfattas av definitionen av ”berörda parter” i den mening som avses i avtalet: en ”utländsk producent […] av en produkt som är föremål för undersökning” (artikel 6.11 i WTO:s antidumpningsavtal), och en ”producent av den likadana produkten i den importerande medlemmen” (artikel 6.11 ii i WTO:s antidumpningsavtal). Qore LLC, som är en utländsk producent av en likadan produkt, omfattas inte av någon av dessa två kategorier. De amerikanska myndigheterna kunde därför inte visa varför kommissionen, enligt den rättsakt som är tillämplig på detta förfarande, det vill säga grundförordningen, skulle godta Qore som berörd part.

(6)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(7)

Lyondell Chemie Nederland B.V. (LYB), Sahara International Petrochemical Co. (Sipchem), Helm AG (Helm), Qore LLC (Qore), Konungariket Saudiarabiens regering (Saudiarabiens regering) och de amerikanska myndigheterna lämnade synpunkter på klagomålet och inledandet av undersökningen.

(8)

Inledningsvis påpekade kommissionen att den granskade klagomålet i enlighet med artikel 5 i grundförordningen och drog slutsatsen att kraven för att inleda en undersökning var uppfyllda, dvs. att det fanns tillräcklig bevisning för att inleda undersökningen.

(9)

Enligt artikel 5.2 i grundförordningen ska ett klagomål innehålla sådana uppgifter som rimligen är tillgängliga för klaganden. De beviskrav som ska vara uppfyllda för att inleda en undersökning (”tillräcklig” bevisning) skiljer sig från de som ställs när det gäller att preliminärt eller slutligt fastställa förekomsten av dumpning, skada eller orsakssamband. Därför kan bevisning som är otillräcklig sett till kvantitet eller kvalitet för att motivera ett preliminärt eller slutligt fastställande av dumpning, skada eller orsakssamband trots det vara tillräcklig för att motivera att en undersökning inleds.

(10)

I enlighet med artikel 5.4 i grundförordningen ska ett klagomål anses vara ”ingivet av unionsindustrin eller för dess räkning” om det stöds av unionsproducenter vars sammanlagda produktion utgör mer än 50 % av unionsindustrins totala produktion av den likadana produkten och som uttrycker sin ståndpunkt i fråga om klagomålet – oavsett om denna är för eller emot klagomålet – och om det dessutom stöds av unionsproducenter som svarar för mer än 25 % av den totala produktionen av den likadana produkten som produceras av unionsindustrin.

(11)

LYB ifrågasatte kommissionens analys av graden av stöd för klagomålet (analysen av representativitet). Närmare bestämt gjorde LYB gällande att undersökningen inte borde ha inletts i fråga om Saudiarabien och Förenta staterna, eftersom klaganden inte uppfyllde kravet på representativitet enligt artikel 5.4 i grundförordningen. Detta mot bakgrund av att LYB ensamt svarade för mer än hälften av produktionen av den berörda produkten bland de unionsproducenter som hade gett uttryck för sin ståndpunkt i fråga om undersökningen och intagit en ”neutral” ståndpunkt till inledandet av undersökningen, med hänvisning till att man inte hade ”några betänkligheter när det gäller import från Saudiarabien och Förenta staterna”, samtidigt som man var ”för en undersökning av import med ursprung i Kina”.

(12)

Sipchem gjorde även gällande att undersökningen borde avbrytas i fråga om import av 1,4-butandiol från Saudiarabien och Förenta staterna. Närmare bestämt hävdade Sipchem att kommissionen gjorde två fel i sin bedömning av representativitet: för det första genom att betrakta LYB som neutralt i förhållande till undersökningen såvitt avser import av 1,4-butandiol från Saudiarabien och Förenta staterna, och för det andra genom att dra slutsatsen att klagomålet uppfyllde kraven i artikel 5.4 i grundförordningen. Sipchem drog därför slutsatsen att undersökningen felaktigt hade inletts i fråga om import av 1,4-butandiol från Saudiarabien och Förenta staterna och begärde följaktligen att kommissionen omedelbart skulle avsluta undersökningen, utom avseende Kina.

(13)

Saudiarabiens regering hävdade dessutom att klaganden inte hade visat att denne svarade för en betydande andel av unionens produktion av 1,4-butandiol under undersökningsperioden och att kravet på representativitet därför inte var uppfyllt. Saudiarabiens regering framhöll att klaganden själv hade uppgett att den under undersökningsperioden svarade för 39,1 % av unionens sammanlagda produktion av den berörda produkten. Saudiarabiens regering gjorde gällande att det, i avsaknad av bevis som visar de två andra unionsproducenternas, det vill säga LYB:s och Novamonts, ståndpunkter, inte kan antas att tröskelvärdet på 50 % för bedömningen av representativitet var uppfyllt.

(14)

Vad gäller analysen av representativitet utfärdade kommissionen den 2 juni 2025 en notering till ärendehandlingarna om representativitet (noteringen om representativitet), som gjordes tillgänglig för granskning av berörda parter. Av analysen framgick att de företag som stödde klagomålet svarade för mellan 45 % och 46 % av den totala EU-produktionen under 2024, att ingen producent hade framfört invändningar samt att en producent hade intagit en neutral ståndpunkt. Kommissionen drog därför slutsatsen att villkoren i artikel 5.4 i grundförordningen för att anse att ett klagomål hade ingivits av unionsindustrin eller för dess räkning var uppfyllda. LYB hade uttryckligen intagit en neutral ståndpunkt. Påståendena avvisades därför.

(15)

För det andra gjorde LYB gällande att importen från Förenta staterna borde behandlas separat från importen från Saudiarabien och Kina, eftersom dessa enligt bolaget inte var föremål för samma konkurrensvillkor och därför inte borde kumuleras med importen från Förenta staterna. Enligt LYB i) genomfördes importen av 1,4-butandiol med ursprung i Förenta staterna uteslutande av två unionsproducenter, nämligen LYB självt och BASF, ii) var merparten av denna import sannolikt avsedd för företagsintern förbrukning inom unionsindustrin och iii) importerades de återstående volymerna inte för direktförsäljning till oberoende kunder på unionsmarknaden. Sipchem gjorde liknande påståenden om import från Saudiarabien.

(16)

Kommissionen fann att villkoren för sammanläggning av de berörda länderna under klagomålsskedet var uppfyllda baserat på tillgänglig information och statistik.

(17)

Dumpningsmarginalerna i klagomålet befanns vara högre än miniminivån. Som tillgänglig officiell importstatistik visar var den dumpade importen volymmässigt inte försumbar för alla berörda länder. Dessutom ansågs konkurrensvillkoren vara likartade, av följande skäl:

(18)

Kommissionen avvisade därför påståendena om att importen från de berörda länderna inte borde ha kumulerats vid inledandet av undersökningen. Synpunkter rörande kumulering behandlas dessutom i avsnitt 4.3 ”Import från de berörda länderna” i denna förordning.

(19)

LYB gjorde gällande att eventuell skada som unionsindustrin hade lidit var en direkt följd av import av 1,4-butandiol från Kina. LYB hävdade följaktligen att prisbeteendet hos den kinesiska industrin för 1,4-butandiol var ansvarigt för unionsindustrins situation. Unionsindustrin kunde därför endast följa prisbeteendet hos den kinesiska industrin för 1,4-butandiol, för att inte riskera att marknaden översvämmades av den kraftiga ökningen av import av 1,4-butandiol från Kina. Enligt LYB förelåg ett direkt tidsmässigt samband mellan ökningen av import av 1,4-butandiol från Kina under 2023 och, parallellt, en betydande minskning i produktionen hos unionsindustrin, som sedan vände under 2024 när unionsindustrin började återhämta sig. Vad gäller nedgången i import av 1,4-butandiol från Kina hävdade LYB att denna inte berodde på en systematisk förändring av den kinesiska industrins dumpningspraxis, utan snarare på BASF:s beslut att avyttra sina samriskföretag i Kina. Närmare bestämt hävdade LYB att minskningen av importen från Kina sammanföll med det relativt stabila inflödet av import från Förenta staterna under 2023 och 2024, eftersom BASF, för att kompensera för bortfallet av leveranser från Kina, var tvunget att förlita sig på 1,4-butandiol importerad från Förenta staterna. LYB underströk dock att en sådan trend var artificiell, eftersom BASF endast använde importen av 1,4-butandiol för företagsintern förbrukning.

(20)

Kommissionen bestrider inte att den dumpade importen från Kina och prisbeteendet bidrog till skadan hos unionsindustrin. Det gick dock inte att dra slutsatsen att importen från Kina var ensamt ansvarig baserat på det inlämnade klagomålet. Klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att även importen från Förenta staterna och Saudiarabien hade bidragit till den skada som vållats unionsindustrin, såsom den betydande ökningen av importvolymer och marknadsandelar inom unionen, i kombination med väsentligt och kontinuerligt sänkta priser på import från Förenta staterna och Saudiarabien under den period som behandlades i klagomålet. Dessutom kunde kommissionen, på grundval av klagomålet, konstatera målprisunderskridande, prisunderskridande och dumpning från de berörda länderna. Slutligen analyserades dessa synpunkter ytterligare som en del av bedömningen av skada och orsakssamband.

(21)

LYB hävdade att antidumpningsåtgärder mot Förenta staterna skulle skada unionens intresse direkt, eftersom LYB ansåg att Förenta staternas leverans av 1,4-butandiol utgjorde en ”livsviktig livlina för unionens industri”, då den var nära integrerad med EU-produktionen, tjänade BASF för företagsintern användning och kunde utnyttjas av LYB under exceptionella omständigheter för att kompensera för produktionsbortfall. Qore hävdade att införandet av antidumpningsåtgärder på import av 1,4-butandiol från Förenta staterna skulle skada användare i senare led i unionen. Chimica Organica Industriale Milanese S.p.a. (COIM), en unionsanvändare av den berörda produkten, framförde liknande påståenden, nämligen att införandet av åtgärder skulle strida mot unionens intresse eftersom det skulle i) ha en negativ effekt till följd av kumuleringen med potentiella antidumpningstullar på adipinsyra från Kina, ii) skada unionsindustrin i senare led, iii) göra unionsanvändare beroende av klaganden, och iv) försämra unionsanvändarnas ställning gentemot konkurrenter från tredjeländer. Med hänvisning till den påstådda bristen på unionsintresse uppmanade COIM kommissionen att avsluta undersökningen utan att införa några åtgärder.

(22)

Överväganden om unionens intresse är dock irrelevanta vid inledandet av en undersökning. Dessa påståenden behandlades därför i avsnitt 7.3 ”Användarnas intresse” i denna förordning.

(23)

LYB gjorde gällande att kommissionen vid fastställandet av skademarginalen borde säkerställa att den ekonomiska verkligheten för importen av 1,4-butandiol från Förenta staterna återspeglas korrekt. LYB anförde att kommissionen borde fastställa skademarginalen på nivån för prisunderskridandemarginalen och följaktligen varken justera exportpriset för 1,4-butandiol från Förenta staterna i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen eller konstruera ett ”artificiellt och helt hypotetiskt” (4) exportpris vid unionens gräns. LYB drog därför slutsatsen att prisjämförelsen borde göras på grundval av det faktiska pris som betalats av den första oberoende kunden i unionen.

(24)

Detta påstående var irrelevant för inledandet av undersökningen. Det avvisades därför.

(25)

Qore hävdade att i) unionsindustrin inte hade lidit någon väsentlig skada, ii) klaganden inte hade visat att import av 1,4-butandiol från Förenta staterna skadade unionsindustrin, och att iii) de pris- och volymutvecklingar som redovisades i klagomålet bättre kunde förklaras av interna beslut inom unionens industri, förändringar på marknaden i senare led samt kostnadsdriven volatilitet.

(26)

Qore lade emellertid inte fram någon bevisning till stöd för sina påståenden, vilka därför saknade grund. Vidare fanns det, på grundval av klagomålet, tillräckliga bevis för skada, såsom avsevärt minskade volymer, marknadsandelar och försäljningspriser i kombination med en betydande negativ lönsamhet till följd av dumpad import. Qores påståenden avvisades därför.

(27)

Saudiarabiens regering hävdade att klagomålet inte uppfyllde kraven för att inleda en antidumpningsundersökning, eftersom det saknade tillräcklig bevisning avseende dumpning, skada och orsakssamband.

(28)

Analysen av den bevisning som klagandena hade lagt fram visade emellertid att klagomålet innehöll tillräcklig prima facie-bevisning för dumpning av 1,4-butandiol på unionens marknad. Klagomålet innehöll nämligen tillräcklig bevisning avseende både normalvärden och exportpriser för samtliga berörda länder och fastställde, på denna grund, dumpningsmarginaler på 87 % för Kina, 27 % för Saudiarabien och mellan 57 % och 78 % för Förenta staterna. När det gäller skada och orsakssamband och i enlighet med principerna i artikel 2 i grundförordningen innehöll klagomålet prima facie-bevisning för att unionens industri hade lidit skada till följd av dumpad import från de berörda länder som användes i klagomålet, exempelvis genom att en betydande förlust av marknadsandelar för unionens industri åtföljdes av en motsvarande betydande ökning av marknadsandelarna för importen från de berörda länderna på unionsmarknaden, vilken erbjöds till kontinuerligt sänkta priser under skadeundersökningsperioden. Detta ledde till prisnivåer som låg under produktionskostnaderna och till betydande förluster för unionsproducenterna. Klagomålet innehöll dessutom tillräcklig bevisning för förekomst av både målprisunderskridande och prisunderskridande.

(29)

De amerikanska myndigheterna hävdade att kommissionen gjorde fel genom att inbegripa biobaserad 1,4-butandiol i produktdefinitionen tillsammans med fossilbaserad 1,4-butandiol, med hänvisning till grundläggande skillnader mellan de två produkterna. De amerikanska myndigheterna hänvisade i detta sammanhang till yttranden från Qore och BASF, vilka båda begärde att kommissionen skulle undanta biobaserad 1,4-butandiol från produktdefinitionen i denna undersökning. Slutligen gjorde de amerikanska myndigheterna gällande att biobaserad 1,4-butandiol borde undersökas som en separat inhemsk likadan produkt i förhållande till 1,4-butandiol. Chimica Organica Industriale Milanese S.p.a. (COIM), en unionsanvändare av den berörda produkten, framhöll redan inledningsvis att biobaserad 1,4-butandiol i grunden skiljer sig från fossilbaserad butandiol. Begäran om att undanta biobaserad 1,4-butandiol från produktdefinitionen behandlas i avsnitt 2.4 ”Invändningar avseende produktdefinitionen” i denna förordning.

(30)

Vid inledandet av undersökningen hävdade COIM att unionens industri inte hade lidit någon väsentlig skada, eftersom det enligt COIM inte förelåg någon betydande prisskillnad mellan 1,4-butandiol som produceras inom unionen och 1,4-butandiol som importeras från de berörda länderna. Under alla omständigheter kunde eventuell påstådd skada, enligt COIM, inte hänföras till import av 1,4-butandiol från de berörda länderna, utan uteslutande till unionsindustrins ökande produktionskostnader.

(31)

Kommissionen noterade COIM:s påståenden. COIM lade emellertid inte fram någon bevisning till stöd för de påståenden som företaget hade framfört. I enlighet med principerna i artikel 3 i grundförordningen innehöll klagomålet tillräcklig bevisning för att unionens industri hade lidit skada till följd av dumpad import från de berörda länderna, exempelvis genom att en betydande förlust av marknadsandelar för unionens industri åtföljdes av en motsvarande betydande ökning av marknadsandelarna för importen från de berörda länderna på unionsmarknaden, vilken erbjöds till kontinuerligt sänkta priser under skadeundersökningsperioden. Klagomålet innehöll dessutom prima facie-bevisning för förekomst av både målprisunderskridande och prisunderskridande. COIM:s påståenden avvisades därför.

(32)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(33)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Urvalet bestod av alla tre unionsproducenter som deltog i stickprovsförfarandet. Dessa var

(34)

De unionsproducenter som ingick i urvalet svarade för mer än 70 % av unionsmarknadens produktions- och försäljningsvolym. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom på stickprovsförfarandet. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(35)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(36)

Inga icke-närstående importörer lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Industriella användare/importörer som gav sig till känna som berörda parter i denna process, uppmanades att fylla i frågeformulär för användare. Med hänsyn till detta beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(37)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Kina och Förenta staterna att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas delegation vid Europeiska unionen, Saudiarabiens beskickning vid Europeiska unionen och Amerikas förenta staters beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(38)

När det gäller Kina lämnade fyra exporterande producenter in de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av två producenter på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. En exporterande producent, Shandong Yuanli Science and Technology Co., Ltd (Shandong Yuanli), begärde, i samband med inlämnandet av sitt svar på stickprovsformuläret, att bli inkluderad i urvalet med hänvisning till de särskilda egenskaper som den 1,4-butandiol som företaget producerade uppvisade. Kommissionen analyserade begäran och svaret på stickprovsformuläret och drog slutsatsen att det inte var motiverat, eftersom dessa särskilda egenskaper, i kombination med Shandong Yuanlis exportvolym till unionen, inte motiverade att företaget skulle inkluderas i ett urval baserat på de största representativa exportvolymer till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(39)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande producenter och myndigheterna i Kina. Inga synpunkter inkom.

(40)

När det gäller Förenta staterna lämnade fyra exporterande producenter in de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(41)

Den 23 juni 2025 underrättade kommissionen de två amerikanska exporterande producenterna om sitt beslut att inte genomföra ett stickprovsförfarande och gav dem 30 dagar för att besvara frågeformuläret.

(42)

Ingen exporterande producent i Kina, Saudiarabien eller Förenta staterna begärde enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(43)

Kommissionen skickade ett frågeformulär om förekomst av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till de kinesiska myndigheterna.

(44)

Kommissionen sände frågeformulär till kända unionsproducenter, exporterande producenter i Kina som ingick i urvalet, kända exporterande producenter i Förenta staterna och Saudiarabien, kända importörer och användare. Samma frågeformulär gjordes tillgängliga på internet (5) på dagen för inledandet.

(45)

Den 8 juli 2025 underrättade en av de amerikanska exporterande producenterna, BASF Corporation (Förenta staterna), kommissionen om att de inte skulle komma att besvara frågeformuläret. Tidsfristen för att lämna in svaret på frågeformuläret löpte ut den 23 juli 2025. Den 1 augusti 2025 skickade kommissionen en skrivelse till BASF Corporation och underrättade företaget om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(46)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(47)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2024 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(48)

Den undersökta produkten är 1,4-butandiol som vanligtvis klassificeras enligt Chemical Abstracts Service (CAS-nummer) med registreringsnummer 110-63-4 och som vanligtvis klassificeras enligt European Inventory of Existing Commercial Chemical Substances (Einecs) med EG-nummer 203-786-5, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2905 39 26 och 2905 39 28 (den undersökta produkten).

(49)

De viktigaste produktionsprocesserna för 1,4-butandiol är följande: i) Reppe-processen med användning av acetylen, ii) N-butan-/maleinsyraanhydridprocessen, som omvandlar maleinsyraanhydrid till butandiol eller n-butan till maleinsyraanhydrid, iii) Propylenoxidprocessen som använder propylenoxid för att bilda allylalkohol och iv) Bioprocess med användning av socker, biomassamaterial eller andra kolbaserade föreningar.

(50)

1,4-butandiol används vid framställning av ett brett spektrum av kemiska produkter i senare led, bland annat polybutylentereftalat (PBT), polybutylenadipat-tereftalat (PBAT), polyuretan (PU), mättad polyester (SAT), tetrahydrofuran (THF), N-metylpyrrolidon (NMP), termoplastisk kopolyester (TPC) och gamma-butyrolakton (GBL), vilka i sin tur används inom ett stort antal tillämpningar, däribland fordon, försvar, textilier, plast, elektronik, konstruktion, batterier, läkemedel och kosmetika.

(51)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina, Saudiarabien och Förenta staterna, som vanligtvis klassificeras enligt Chemical Abstracts Service (CAS-nummer) med registreringsnummer 110-63-4 och som vanligtvis klassificeras enligt European Inventory of Existing Commercial Chemical Substances (Einecs) med EG-nummer 203-786-5, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2905 39 26 och 2905 39 28 (övrig 1,4-butandiol eller fossilbaserad 1,4-butandiol).

(52)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(53)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(54)

BASF, Helm AG, COIM och Qore begärde att 1,4-butandiol med en biobaserad kolhalt på 100 viktprocent, som klassificeras enligt KN-nummer 2905 39 26 eller som ”biobaserad 1,4-butandiol”, skulle undantas från den undersökta produkten och därmed åtgärdernas räckvidd. Dessa parter pekade på flera skillnader mellan biobaserad 1,4-butandiol och fossilbaserad 1,4-butandiol.

(55)

De viktigaste skillnaderna var följande:

(56)

I undersökningen konstaterade kommissionen att 1,4-butandiol kan framställas genom flera olika produktionsprocesser, med varierande användning av råvaror, både för biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol. Biobaserad 1,4-butandiol framställs exempelvis typiskt genom jäsning av sockerarter, bland annat med hjälp av E. coli-bakterier, eller genom processer baserade på furfural eller bärnstenssyra, och kan produceras med ett brett spektrum av råvaror, såsom majs, jordbruksavfall, sockerrör eller vete. Övrig 1,4-butandiol framställs vanligtvis med fossilbaserade råvaror genom flera olika tillverkningsprocesser, såsom Reppe-processen baserad på acetylen, N-butan-/maleinsyraanhydridprocessen (MAN-processen), som omfattar omvandling av maleinsyraanhydrid till butandiol eller av n-butan till maleinsyraanhydrid, eller propylenoxidprocessen, där propylenoxid används för att bilda allylalkohol. Parterna gjorde gällande att produktionsprocessen och den olika användningen av råvaror för biobaserad 1,4-butandiol påverkar de fysiska egenskaperna, de kemiska egenskaper och den avsedda användningen för 1,4-butandiol, samt att skillnaderna i produktionsprocesser är av avgörande betydelse och leder till väsentliga skillnader i fysiska egenskaper, konsumenternas uppfattning och slutanvändning mellan de två produkterna (biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol).

(57)

Kommissionen noterade emellertid att båda 1,4-butandiol-produkterna, enligt BASF:s egen inlaga, kan användas omväxlande, eftersom både övrig 1,4-butandiol och biobaserad 1,4-butandiol ”… är kemiskt identiska (C4H10O2) och har samma fysikaliska och kemiska egenskaper, nämligen att de är färglösa, viskösa vätskor med svag lukt och utan någon skillnad i vikt”, trots att de framställs genom olika produktionsprocesser eller med användning av olika råvaror. Ineos gjorde vidare gällande, vilket bekräftades av Novamonts inlaga, att även om 1,4-butandiol faktiskt kan framställas med olika råvaror och genom olika produktionsprocesser, har dessa skillnader i produktionen ingen inverkan på slutresultatet för produkten i senare led. BASF, Ineos och Novamont bekräftade dessutom att det råder full interoperabilitet mellan biobaserad och övrig 1,4-butandiol för produkter i senare led, eftersom de är kemiskt identiska. Trots de betydande skillnaderna i råvaror och produktionsprocesser som konstaterades för 1,4-butandiol (såväl biobaserad 1,4-butandiol som övrig 1,4-butandiol), fann kommissionen under undersökningen att produkterna används omväxlande, har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt har samma slutanvändningar.

(58)

BASF hävdade att en ersättning av biobaserad 1,4-butandiol med annan 1,4-butandiol skulle medföra förlust av den ”biobaserade andelen” i slutprodukten, exempelvis i bioplaster och PBAT. På liknande sätt anförde Qore att biobaserad 1,4-butandiol går att ersätta med fossilbaserad 1,4-butandiol utan att detta skulle ogiltigförklara påståendena från konsumenter i senare led. Helm AG gjorde i sin tur gällande att biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol inte är utbytbara produkter, och att ”biobaserad 1,4-butandiol är avgörande för specialiserade tillämpningar som kräver hållbara egenskaper och för vilka konventionell 1,4-butandiol inte kan användas”. Kommissionen fann emellertid, vilket även bekräftades av Novamont, att båda produkterna kan användas omväxlande och i olika blandningsnivåer för att producera en rad produkter i senare led inom unionen, inklusive produkter inom PBAT eller bioplaster. Klagandena lämnade inga ytterligare konkreta exempel på hur konsumenter och/eller produkter i senare led skulle kunna påverkas av skillnaderna mellan användningen av 1,4-butandiol respektive biobaserad 1,4-butandiol. Kommissionen noterade emellertid att biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol består av samma molekyler och har samma grundläggande funktioner, och att de är utbytbara, trots att konsumenter i senare led föredrar olika blandningar av 1,4-butandiol för utformning av sina slutprodukter eller av marknadsföringsskäl. Dessutom klargör BASF:s egen inlaga att både biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol kan användas för produktion av PBAT eller biologiskt nedbrytbara plaster. I alla händelser, såsom förklarats av Ineos, kan fossilbaserad 1,4-butandiol tekniskt sett produceras med ett totalt lägre koldioxidavtryck än biobaserad 1,4-butandiol, vilket kan medföra bredare tillämpningar och potentiellt lägre koldioxidförbrukning för användare av 1,4-butandiol i senare led.

(59)

Helm AG framförde att biobaserad 1,4-butandiol åtnjuter en helt annan konsumentuppfattning jämfört med konventionell 1,4-butandiol, där biobaserad 1,4-butandiol marknadsförs som en ”grön”, biobaserad råvara med låga koldioxidutsläpp, medan övrig 1,4-butandiol främst marknadsförs som en råvarukemikalie och används i en rad olika industriella tillämpningar där biobaserat innehåll eller spårbarhet inte är avgörande. Qore framhöll att marknaden för biobaserad 1,4-butandiol i unionen inte enbart existerar som en frivillig konsumentpreferens, utan även på grund av bindande avtal med kunder eller unionslagstiftning, för vilka övrig 1,4-butandiol inte kan ersätta biobaserad 1,4-butandiol, eftersom detta skulle ”störa hållbarhetsspecifikationer eller göra certifieringsbaserade produktpåståenden ogiltiga”. Parterna påpekade att biobaserad 1,4-butandiol vanligtvis inte konkurrerar med övrig 1,4-butandiol. Kommissionen konstaterade dock att 1,4-butandiol från fossila källor och biobaserad 1,4-butandiol används omväxlande vid produktion av olika produkter i senare led, inklusive certifierade eller biologiskt nedbrytbara produkter, och att användarna justerar blandningen vid behov. Följaktligen har både biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol samma användning, de ingår i samma tillverkningsprocess för produkter i senare led och de konkurrerar med varandra inom unionen.

(60)

BASF, Helm AG och Qore uppgav att biobaserad 1,4-butandiol har en annan produktionsprocess, vilket medför högre kostnader och därmed högre försäljningspris, vilket kan resultera i olika kunder och användningar jämfört med övrig 1,4-butandiol, samt en brist på konkurrens mellan de båda produkterna (biobaserad och övrig 1,4-butandiol) på grund av skillnader i pris. Kommissionen noterade emellertid att den observerade prisavvikelsen också kan ändras i framtiden och vara tillfällig: i) Som förklarats av BASF och Qore installeras ny kapacitet för biobaserad 1,4-butandiol, vilket kan leda till en ökad försörjning till unionen, med användning av ny produktionsteknik, och därigenom sänkta priser. ii) En betydande del av kostnaden är beroende av en volatil uppsättning råvaror, enligt BASF:s uppgifter, och eftersom råvarorna är föremål för prisförändringar på grund av deras volatila natur kan detta, jämfört med tillverkningsprocessen för fossilbaserad 1,4-butandiol, också resultera i lägre priser i framtiden. Kommissionen noterade att enligt Novamonts inlaga blev biobaserad 1,4-butandiol redan ekonomiskt fördelaktigare än övrig 1,4-butandiol under vissa perioder 2021–2023 när gas- och oljepriserna ökade. I vilket fall som helst kan enbart skillnaden i pris inte motivera uteslutning av biobaserad 1,4-butandiol från produktdefinitionen.

(61)

Vidare hävdade BASF, Helm AG och Qore att eftersom biobaserad 1,4-butandiol inte produceras av klaganden, Ineos, bör den uteslutas från undersökningen. Dessutom uppgav Helm AG att biobaserad 1,4-butandiol inte importeras till unionen från de berörda länderna, och inte heller produceras utanför unionen, och därför inte kan vara dumpad. Kommissionen noterade emellertid att biobaserad 1,4-butandiol importerades till unionen under undersökningsperioden, vilket bekräftades vid kontrollbesöken. Dessutom produceras biobaserad 1,4-butandiol även av unionsindustrins producent Novamont.

(62)

Slutligen hävdade Helm AG att skillnaden mellan biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol återspeglas i produkternas respektive tullklassificering, såtillvida att de klassificeras som två olika produkter på grund av olika KN-nummer. Emellertid avser båda KN-numren uteslutande 1,4-butandiol, och som förklarats ovan är en skillnad i produktionsprocessen inte tillräcklig för att utesluta någon av typerna av 1,4-butandiol från produktdefinitionen för undersökningen.

(63)

Sammanfattningsvis bestrider kommissionen inte att det finns skillnader mellan biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol vad gäller insatsvaror och produktionsprocesser. Eftersom biobaserad 1,4-butandiol och fossilbaserad 1,4-butandiol emellertid delar samma grundläggande tekniska, kemiska och fysiska egenskaper och deras användningsområden till stor del överlappar varandra, ansågs de skillnader som de berörda parterna framhöll inte vara avgörande, och produkterna bör betraktas som en enda produkt. Dessa produktionsmetoder och skillnader i råvaror förekommer dessutom även inom respektive produktklassificering för biobaserad 1,4-butandiol och övrig 1,4-butandiol. Vidare kan en produkt med lågt koldioxidavtryck (”grön produkt”) tekniskt sett även tillverkas från fossilbaserade källor, vilket innebär att kunder som efterfrågar en grön produkt också kan försörjas med annan 1,4-butandiol. Biobaserade 1,4-butandiol-produkter kan ha högre kostnader och försäljningspriser, men sådana kostnader och priser varierar och kan konvergera eller till och med bli lägre. Kommissionen avvisade därför de ovan nämnda påståendena om att biobaserad 1,4-butandiol bör uteslutas från produktdefinitionen.

(64)

Mot bakgrund av att det vid inledandet av undersökningen fanns tillräcklig bevisning tillgänglig som, med avseende på Kina, visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande producenterna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(65)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen, i tillkännagivandet om inledande, därför alla exporterande producenter i Kina att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att producera 1,4-butandiol. Två exporterande producenter lämnade de relevanta uppgifterna.

(66)

För att erhålla de uppgifter som kommissionen ansåg vara nödvändiga för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Inget svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska myndigheterna, och ingen inlaga angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen inkom inom den angivna tidsfristen. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Inga synpunkter på användningen av tillgängliga uppgifter inkom från de kinesiska myndigheterna.

(67)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av tillgänglig bevisning, preliminärt hade valt Malaysia som ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(68)

Den 18 juli 2025 underrättade kommissionen genom en notering (noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I den noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, till exempel råvaror, arbetskraft och energi, som används vid produktionen av 1,4-butandiol. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen även möjliga representativa länder, nämligen Brasilien och Malaysia, som lämpliga representativa länder. Kommissionen mottog synpunkter på noteringen från klaganden, LYB och Wanhua Chemical (Sichuan) Co., Ltd tillsammans med dess närstående företag (Wanhua Group).

(69)

Kommissionen tog upp de synpunkter som mottagits i detalj i avsnitt 3.1.2.4.1. På grundval av de synpunkter som inkommit identifierade kommissionen de källor som den hade för avsikt att använda för att fastställa normalvärdet, med Brasilien som representativt land. Kommissionen drog också slutsatsen att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgängliga uppgifter för undersökningsperioden för Rhodia Brasil SA (Rhodia Brasil), en producent i Brasilien.

(70)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(71)

I artikel 2.6a a i grundförordningen anges dock att ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och att normalvärdet ska omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(72)

Såsom förklaras nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det, på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheternas sida, var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(73)

I de senaste undersökningarna rörande den kemiska sektorn i Kina (6) fann kommissionen att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(74)

I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att det förekom betydande statliga ingripanden i Kina, vilket ledde till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (7). Kommissionen drog bland annat slutsatsen att den kemiska sektorn inte bara till betydande del utgörs av företag som ägs av de kinesiska myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (8) utan att de kinesiska myndigheterna dessutom är i en position där de kan påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (9). Kommissionen konstaterade dessutom att statens närvaro och inflytande på finansmarknaderna och när det gäller tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska myndigheterna har utsett till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt marknadskrafterna (10). Kommissionen drog också slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar ordentligt i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar bland annat när insolventa företag hålls flytande samt i fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (11). Likaledes konstaterade kommissionen snedvridningar av lönekostnaderna inom den kemiska sektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (12) samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt med avseende på företagens tillgång till kapital i Kina (13).

(75)

På samma sätt som i tidigare undersökningar avseende den kemiska sektorn i Kina analyserade kommissionen i denna undersökning huruvida det skulle vara lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet bevisningen i klagomålet, och i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Folkrepubliken Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (14) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av det betydande statliga inflytandet på Kinas ekonomi i allmänhet men även av den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, inbegripet för den undersökta produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa belägg med sina egna undersökningar av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även har kunnat konstatera i sina tidigare undersökningar i detta avseende.

(76)

Klaganden hävdade att det föreligger betydande snedvridningar inom Kinas sektor för 1,4-butandiol. Klaganden hänvisade till rapporten och särskilt till att det kinesiska ekonomiska systemet är en socialistisk marknadsekonomi samt till Kinas kommunistiska partis aktiva roll både inom offentlig och privat sektor i Kina (15).

(77)

Mer specifikt påpekade klaganden följande:

(78)

Sammanfattningsvis var ståndpunkten i klagomålet att priserna eller kostnaderna, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. På grundval av detta är det enligt klagomålet inte lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta ärende.

(79)

Kommissionen undersökte huruvida det var lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina sett till att det förekommer betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Analysen omfattade en undersökning av det betydande statliga inflytandet på den kinesiska ekonomin i allmänhet men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, inbegripet för den berörda produkten.

(80)

I detta avseende bedömde kommissionen först huruvida sektorn för 1,4-butandiol i Kina försörjs till betydande del av företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av de kinesiska myndigheterna, i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen. Sektorn för den berörda produkten betjänas av privata företag, såsom Shandong Yuanli (23) (24), Inner Mongolia Dongjing Bioenvironmental Protection Ltd (25), som till 100 % innehas av det privata företaget Inner Mongolia Dongyuan Science and Technology Group Co., Ltd (26) (27), samt av privata företag med statligt minoritetsägt aktieinnehav som Wanhua Chemical Group Co., Ltd (28) (29) och av statsägda företag såsom Xinjiang Markor Chemical Industry Co., Ltd (30), Henan Kaixiang Fine Chemical Co. Ltd (31), Xinjiang Blue Ridge Tunhe Energy Co. Ltd (32) eller Sinopec Group (33). Det gick inte att fastställa det exakta förhållandet mellan privata och statsägda producenter på marknaden för 1,4-butandiol. Kommissionen konstaterade dock att flera producenter kontrolleras direkt av staten. Det gäller exempelvis Xinjiang Markor Chemical Industry Co., Ltd (34) samt Xinjiang Blue Ridge Tunhe Energy Co. Ltd (35), som båda i slutändan kontrolleras av den autonoma regionen Xinjiang Uygurs kommission för övervakning och förvaltning av statsägda tillgångar. Vidare är Sinopec Group ett centralt företag som kontrolleras av statsrådets kommission för statlig tillsyn och förvaltning av tillgångar (36) (State Asset Supervision and Administration Commission, SASAC), och Sinopec producerar både 1,4-butandiol och kalciumkarbid, en insatsvara som används vid produktionen av 1,4-butandiol (37).

(81)

Kommunistpartiets ingripanden i det operativa beslutsfattandet har dessutom blivit normen, inte bara i statsägda företag, utan även i privata företag (38), och det kinesiska kommunistpartiet hävdar ledarskap över praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi. Statens inflytande genom kommunistpartiets strukturer inom företagen leder i själva verket till att ekonomiska aktörer står under statens kontroll och politiska styrning med tanke på i vilken utsträckning stats- och partistrukturerna har vuxit ihop i Kina.

(82)

Undersökningen visade att den nationella branschorganisationen för den kemiska sektorn är China Petrochemical and Chemical Industry Federation (39) (CPCIF) och i synnerhet dess Chemical New Materials Professional Committee (40). CPCIF följer det kinesiska kommunistpartiets övergripande ledning, utför partiverksamhet och tillhandahåller nödvändiga villkor för partiorganisationernas verksamhet (41). Dessutom är ”organisationens registrerings- och förvaltningsmyndighet [...] inrikesministeriet” (42), och villkoren för att kunna företräda CPCIF bland annat att ”följa Kinas kommunistiska partis ledarskap, stödja socialism med kinesiska egenskaper, beslutsamt genomföra partiets linje, principer och politik samt ha goda politiska egenskaper” (43).

(83)

Sinopec Group samt Xinjiang Zhongtai Chemical Co. Ltd som är holdingbolaget för Xinjiang Markor Chemical Industry Co., Ltd är båda medlemmar i CPCIF (44).

(84)

Mer specifikt visade undersökningen även att den andra nationella branschorganisation som företräder producenterna av 1,4-butandiol är China Chemical Fibers Association (CCFA). CCFA följer kommunistpartiets övergripande ledning, utför partiverksamhet och tillhandahåller nödvändiga villkor för partiorganisationernas verksamhet (45). Dessutom är ”organisationens registrerings- och förvaltningsmyndighet [...] inrikesministeriet” (46), och villkoren för att kunna företräda CCFA bland annat att ”följa Kinas kommunistiska partis ledarskap, stödja socialism med kinesiska egenskaper, beslutsamt genomföra partiets linje, principer och politik samt ha goda politiska egenskaper” (47).

(85)

Wanhua Chemical Group Co. Ltd och olika enheter i Sinopec Group är medlemmar i CCFA (48).

(86)

Både offentliga och privatägda företag inom den kemiska sektorn är föremål för politisk styrning och överinseende. De senaste kinesiska policydokumenten av betydelse för den kemiska och petrokemiska sektorn bekräftar att de kinesiska myndigheterna fortfarande anser att sektorn är viktig och att de har för avsikt att ingripa för att forma den i linje med den statliga politiken. Detta framgår av den 14:e femårsplanen för ekonomisk och social utveckling och de långfristiga målen för 2035, enligt vilka de kinesiska myndigheterna har för avsikt att ”påskynda omvandlingen och uppgraderingen av viktiga industrier som kemikalieindustrin” (49).

(87)

I det vägledande yttrandet om främjande av högkvalitativ utveckling av de petrokemiska och kemiska industrierna under den 14:e femårsplanen (50) (det vägledande yttrandet) anges också att de kinesiska myndigheterna kommer att ”påskynda omvandlingen och uppgraderingen av traditionella industrier, energiskt utveckla nya kemiska material och finkemikalier, […] och främja Kinas omställning från ett stort petrokemiskt och kemiskt land till en stark petrokemisk och kemisk maktfaktor. Senast 2025 […] [k]ommer produktionskoncentrationen av kemiska bulkprodukter att förbättras ytterligare och kapacitetsutnyttjandet kommer att uppgå till mer än 80 %” (51). Dessutom ska de kinesiska myndigheterna ”[f]rämja industriella strukturjusteringar, stärka specifika åtgärder och vetenskapligt reglera industrins omfattning [och] strikt kontrollera nya produktionskapacitet inom industrier som [...] kalciumkarbid, [...] samt påskynda avvecklingen av ineffektiv och föråldrad produktionskapacitet, främja högkvalitativ, diversifierad och koldioxidsnål utveckling av den kolkemiska industrin, och stadigt och ordnat utveckla en modern kolkemisk industri i enlighet med kraven på ekologisk prioritering, vattenbaserad produktion, total mängdkontroll och utveckling av kluster” (52).

(88)

På samma sätt anges i tillkännagivandet om främjande av en hälsosam utveckling av modern kolkemisk industri (53) att ”[b]aserat på den moderna kolkemiska industrins utformning enligt [den 14:e femårsplanen], och i enlighet med regionala huvudstrategier [och] regionala strategier för samordnad utveckling”, […] att de kinesiska myndigheterna har för avsikt att ”ytterligare stärka planeringsvägledningen, optimera den industriella utvecklingen och främja ett påskyndat genomförande av avancerad teknik och uppgradering av utrustning för befintliga moderna kolkemiska projekt” (54).

(89)

Vidare syftar arbetsplanen för stabil tillväxt inom den petrokemiska och kemiska industrin (2025–2026) (55) (arbetsplanen) till att ”på ett ändamålsenligt sätt utplacera projekt för kol-till-olja och kol-till-kemikalier samt genomföra demonstrationsprojekt för industriell tillämpning inom den kolkemiska industrin i kombination med nya energikällor, avancerade material, teknik och utrustning samt industriella driftsystem” (56), liksom att ”utveckla och stärka avancerade tillverkningskluster och särskilda industrikluster av små och medelstora företag och ledande företag inom områdena petrokemikalier, kol-, fosfor- och biokemikalier samt finkemikalier” (57).

(90)

Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och vägleda utvecklingen inom sektorn för 1,4-butandiol finns på provinsnivå, t.ex. i Shandongs 14:e femårsplan för utveckling av den kemiska industrin som syftar till att ”[o]mgående främja uppgraderingen av industribasen och moderniseringen av industrikedjan, påskynda tillbakadragandet av omodern och ineffektiv produktionskapacitet samt främja utvecklingen av kemiska produkter för att uppnå en funktionalisering, förfining och differentiering. Vägleda företag att slå sig ihop och omorganisera sig, optimera resursfördelningen och strukturen inom industrikedjan samt förbättra produktionseffektiviteten och lönsamheten” (58). I den föreskrivs även att de kinesiska myndigheterna ska ”bygga vidare på centrala [kemiska] industriparker, optimera resursfördelningen, uppföra ett antal större projekt [och] skapa ett högkvalitativt utvecklingsmönster för kemikalieindustrin med framträdande tekniska fördelar och en ordnad regional samordning, […] fullt ut tillvarata fördelarna med den grundläggande kolkemiska industrin […] och påskynda forskning, utveckling och produktion av kolbaserade finkemiska produkter i senare led” (59).

(91)

I katalogen över främjade industrier i de västra regionerna (2025) (60) förtecknas 1,4-butandiol som en främjad industri i flera provinser som Ningxia, Guizhou och Xinjiang.

(92)

När det gäller huruvida de kinesiska myndigheterna befinner sig i en position att ingripa i priser och kostnader genom statlig närvaro i företag i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen, fann kommissionen att styrelseordföranden för Shandong Yuanli även är sekreterare för partiavdelningen och enligt uppgift följer principen att ”partibyggande ger företaget riktning och att partiet och företaget är starkt integrerade” (61).

(93)

Dessutom konstaterades det i undersökningen att Dongyuan Science and Technology Group Co. Ltd regelbundet deltar i partibyggande verksamhet i syfte att ”vägleda kadermedlemmar och arbetstagare till att förstå partiets storhet” (62).

(94)

Styrelseordföranden och en direktör för Wanhua Chemical Group Co. Ltd är också partikommitténs sekreterare respektive biträdande sekreterare (63).

(95)

Vidare är verkställande direktören för Zhongtai Chemical, moderbolaget som äger Xinjiang Markor Chemical Industry Co., Ltd, även vice sekreterare i partikommittén.

(96)

På liknande sätt är Sinochem-koncernens styrelseordförande sekreterare för partikommittén och flera styrelseledamöter fungerar som vice sekreterare för partikommittén (64). Sinopec-koncernen uppgav att den har för avsikt att ”inrikta sig på företagets nya uppdrag och nya uppgifter på den nya resan, gå vidare med partiets bekämpning av sin egen korruption och ineffektivitet, stärka partiets ledarskap och partibyggande på ett övergripande och integrerat sätt och systematiskt främja en övergripande och strikt partistyrning, så att en stark garanti kan ges för att en ny etapp inleds i Kinas moderna petrokemiska industri” (65).

(97)

Det var omöjligt att systematiskt fastställa förekomsten av personliga kopplingar mellan alla kinesiska producenter av 1,4-butandiol och det kinesiska kommunistpartiet. Med tanke på att den undersökta produkten är en delsektor av den kemiska sektorn ansåg kommissionen dock att den information som fastställts i de senaste undersökningarna om den kemiska sektorn, såsom anges i skäl 74, också är relevant för den undersökta produkten.

(98)

Dessutom förekommer en offentlig politik som diskriminerar till förmån för inhemska producenter eller som på annat sätt inverkar på marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för 1,4-butandiol. Kommissionen identifierade flera dokument som visade att industrin för 1,4-butandiol gynnas av statligt överinseende och inflytande i den kemiska sektorn, eftersom 1,4-butandiol utgör en delsektor av den kemiska sektorn.

(99)

De kinesiska myndigheterna anser genomgående att den kemiska industrin är en nyckelindustri (66). Detta bekräftas av de många planer, direktiv och andra dokument rörande kemikalier som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. Enligt den 14:e femårsplanen valde de kinesiska myndigheterna ut den kemiska industrin för optimering och uppgradering (67). På samma sätt föreskriver den 14:e femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin att de kinesiska myndigheterna kommer att ”optimera organisationsstrukturen: göra ledande företag större och starkare, [...] [h]jälpa företag att påskynda sammanslagningar och omorganiseringar mellan regioner och mellan ägare, öka den industriella koncentrationen och bedriva internationell verksamhet, främja en grupp ledande företag i industrikedjan med ekologisk dominans och grundläggande konkurrenskraft inom ramen för den kemiska och petrokemiska industrin, stålindustrin, industrin för icke-järnhaltiga metaller, industrin för byggnadsmaterial och andra industrier” (68).

(100)

Mer specifikt offentliggjorde Shandongprovinsen en genombrottshandlingsplan för högkvalitativ utveckling av den kemiska industrin (2021–2022) (69) och valde ut ”tio industrikedjor inom den avancerade kemiska industrin, såsom kolbaserade kemikalier, fluormaterial, polyuretan, nylon och elektroniska kemikalier, samt utsåg 25 företag till ’ledande aktörer i industrikedjan’.” 1,4-butandiol är en av de utvalda industrikedjorna, och Shandongprovinsen ”ska använda ekonomiska incitament, sprida erfarenheter, ge prioritetstilldelning och tillämpa andra metoder för att främja Wanhua Chemical Group Co. Ltd […] och andra företag i syfte att stärka deras grundläggande fördelar och skapa ett antal ledande företag med stor skala, god effektivitet och stark innovationsförmåga”, (70).

(101)

Dessutom främjade Wuhai kommun år 2022 ”uppförandet av centrala projekt, […] löste skyndsamt de svårigheter som uppstod i processen för projektens genomförande, förberedde olika produktionsfaktorer och säkerställde att projekten fortskred enligt plan […]. Tack vare fokuseringen på utvecklingen av ny energi och nya material har uppförandet av ett antal centrala projekt i [Wuhai] påskyndats avsevärt under året. Efter mer än ett års intensivt byggnadsarbete beställde Inner Mongolia Dongjing Bioenvironmental Protection Technology Co., Ltd nyligen projektet för 1,4-butandiol med en årlig produktionskapacitet på 280 000 ton. När projektet officiellt tas i full drift kommer Dongyuan Technology Co., Ltd att ha en årlig produktionskapacitet för 1,4-butandiol på 380 000 ton och därmed bli den största produktionsbasen i Kina för 1,4-butandiol samt för hela industrikedjan av högförädlade produkter” (71).

(102)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, vilket inbegriper produktion av den undersökta produkten. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(103)

Den föreliggande undersökningen har inte visat att den diskriminerande tillämpningen av eller det felaktiga genomförandet av konkurs- och egendomsrätten enligt artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom den kemiska sektorn inte skulle påverka tillverkare av den undersökta produkten.

(104)

Den undersökta produkten påverkas också av snedvridna lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen, vilket nämns i skäl 74. Dessa snedvridningar påverkar sektorn både direkt (vid produktionen av den undersökta produkten eller de viktigaste insatsvarorna) och indirekt (när det gäller tillgången till insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina) (72).

(105)

Dessutom har det i den nu aktuella undersökningen inte lagts fram någon bevisning för att sektorn för 1,4-butandiol inte påverkas av det statliga inflytandet i det finansiella systemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen. Ovannämnda vägledande yttrande, som innehåller krav på att ”förbättra stödpolitiken, stärka samordningen mellan skatte-, finans-, regional-, investerings-, import- och exportpolitiken [å ena sidan och] […] industripolitiken [å den andra för att] ge fullt spelrum åt den nationella samarbetsplattformen mellan industrin och finanssektorn och [för att] främja förbindelserna mellan företag och banker” (73), är också ett mycket bra exempel på denna typ av statligt inflytande. Det betydande statliga inflytandet i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(106)

Slutligen erinrar kommissionen om att det krävs ett antal insatsvaror för att producera den undersökta produkten. När producenter av den undersökta produkten köper in/tecknar avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma systematiska snedvridningar som de som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(107)

Det är därför inte bara de inhemska försäljningspriserna för den undersökta produkten som inte är lämpliga att användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas också av statens betydande inflytande på prisbildningen, såsom beskrivs i delarna I och II i rapporten. Det statliga inflytande som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för de insatsvaror som används för produktionen av insatsvarorna och så vidare.

(108)

För att sammanfatta visar den tillgängliga bevisningen att priserna på eller kostnaderna för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, mark, energi och arbetskraft, inte är ett resultat av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges däri.

(109)

De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter på eller bevisning som stöder eller motbevisar den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, däribland rapporten och den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, angående förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten i att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(110)

Kommissionen mottog synpunkter på de betydande snedvridningar som påverkade industrin för 1,4-butandiol från Wanhua Group. Wanhua Group hävdade att påståendet i klagomålet om ”betydande snedvridningar” i Kina i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen bör fastställas av kommissionen i det specifika förfarandet och inte utgöra en förutbestämd slutsats.

(111)

Mot bakgrund av ovanstående fann kommissionen bevisning för betydande snedvridningar som påverkade den kinesiska industrin för 1,4-butandiol, vilket motiverar att metoden i artikel 2.6a i grundförordningen tillämpades för att konstruera normalvärdet. Wanhua Groups påstående avvisades därför.

(112)

Mot bakgrund av ovanstående konstaterade kommissionen att det inte var lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall. Kommissionen konstruerade därför normalvärdet uteslutande på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i följande avsnitt.

(113)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

(114)

Såsom anges i skäl 68 utfärdade kommissionen noteringen om de källor som använts för att fastställa normalvärdet. I noteringen beskrivs de faktiska omständigheter och den bevisning som ligger till grund för de berörda kriterierna. På grundval av de synpunkter som inkommit ansåg kommissionen att Brasilien var ett lämpligt representativt land i detta fall.

(115)

I noteringen förklarade kommissionen att den produkt som är föremål för undersökning enligt Världsbanken inte föreföll produceras i något land med en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med Folkrepubliken Kinas (Kina). Klaganden angav vidare att BASF Petronas Chemicals hade producerat 1,4-butandiol i Malaysia fram till mars 2021 och föreslog därför att Malaysia skulle användas som representativt land.

(116)

Kommissionen angav i noten att eftersom alla länder där 1,4-butandiol produceras har en annan ekonomisk utvecklingsnivå än Kina, och eftersom 1,4-butandiol inte längre produceras i Malaysia, övervägde kommissionen i stället produktion av en produkt inom samma generella kategori och/eller sektor som den produkt som är föremål för undersökningen. Kommissionen uppgav att den därför skulle använda produktion av monoetylenglykol, en produkt som liknar 1,4-butandiol, för att fastställa ett lämpligt representativt land för tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Som förklaras i noten är monoetylenglykol en diol som, liksom 1,4-butandiol, har en relativt hög kokpunkt, liknande viskositet och dessutom är blandbar med vatten. Vidare, i likhet med vissa av tillverkningsvägarna för 1,4-butandiol, bygger produktionen av monoetylenglykol på en katalytisk omvandling av petrokemiska produkter i flera steg. Dessutom produceras monoetylenglykol från etylen, som i sin tur kan erhållas exempelvis genom krackning av naturgas, etan eller nafta, varav vissa utgör samma insatsvaror som krävs för att producera 1,4-butandiol i vissa möjliga tillverkningsprocesser. Därutöver är tillverkningsprocesserna för både 1,4-butandiol och monoetylenglykol energiintensiva. När det gäller användningsområden kan både 1,4-butandiol och monoetylenglykol användas för polymerproduktion, som lösningsmedel, kemiska intermediärer, komponenter i frostskyddsmedel eller som fuktighetsbevarande medel. Sammanfattningsvis har båda produkterna jämförbara kemiska strukturer, kan använda samma fossila insatsvaror och deras tillverkningsprocesser kan innebära likartade kemiska och energiintensiva processer.

(117)

Kommissionen konstaterade att monoetylenglykol produceras i följande länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas: Brasilien, Indonesien, Malaysia, Mexiko, Thailand och Turkiet.

(118)

Efter noteringen ifrågasatte Wanhua Group om de produktionsfaktorer som används för att producera monoetylenglykol kan anses representativa för de som används för att producera 1,4-butandiol.

(119)

Kommissionen noterade att vid fastställandet av normalvärdet beaktades endast de produktionsfaktorer som används för att producera den produkt som omfattas av undersökningen (i detta fall 1,4-butandiol). Monoetylenglykol identifierades därför som en produkt inom samma generella kategori som 1,4-butandiol enbart i syfte att välja ett lämpligt representativt land som kunde tillhandahålla icke snedvridna referensvärden samt representativa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för en producent av 1,4-butandiol. Därför eftersträvades referensvärden endast för de produktionsfaktorer som används för att producera 1,4-butandiol, och inte för monoetylenglykol. Vidare föreslog Wanhua Group ingen alternativ produkt inom samma generella kategori eller sektor som 1,4-butandiol. Därför avvisades detta påstående.

(120)

Klaganden stödde kommissionens tillvägagångssätt och valet av monoetylenglykol, som producerades i Malaysia och Brasilien, vilka enligt klagandens uppfattning utgör de lämpligaste representativa länderna.

(121)

LYB instämde också med kommissionen i att diolkemikalier tillhör samma generella kategori som 1,4-butandiol. Företaget hävdade dock att även prekursorer för produktionen av diolkemikalier, såsom etylen och propylen, samt lösningsmedel som dietylenglykol, propylenglykol eller tetrahydrofuran, tillhör samma generella kategori som 1,4-butandiol. Baserat på denna förutsättning undersökte LYB tillgängliga finansiella uppgifter för 2024 för lönsamma företag som producerar sådana produkter, men kunde inte hitta några i Indonesien, Mexiko eller Thailand. Dessutom föreslog LYB inte ytterligare företag för Malaysia. Tvärtom föreslog LYB en producent av lösningsmedel och propylen i Brasilien eller att man skulle använda sektorsövergripande uppgifter för den kemiska sektorn i Turkiet.

(122)

Kommissionen undersökte de ytterligare produkter som påstods tillhöra samma generella kategori eller sektor som 1,4-butandiol och som föreslagits av LYB. Kommissionen konstaterade att etylen och propylen utgör insatsvaror för produktionen av 1,4-butandiol. Medan propylen används av LYB själv i produktionen av 1,4-butandiol som propylenglykol, används etylen generellt som etylenoxid i produktionen av monoetylenglykol, enligt noteringen. Detta visar att, även om 1,4-butandiol och monoetylenglykol har samma position i produktionskedjan och därmed en liknande kostnadsstruktur, befinner sig propylen och etylen några steg uppströms i produktionskedjan, vilket gör deras kostnadsstruktur mindre representativ för 1,4-butandiol. Därav följer att monoetylenglykol är en mer specifik och lämplig produkt inom samma generella kategori eller sektor som 1,4-butandiol, jämfört med etylen och propylen. Kommissionen ansåg därför att monoetylenglykol var en lämpligare produkt inom samma generella kategori eller sektor som 1,4-butandiol. Kommissionen analyserade vidare lösningsmedel såsom dietylenglykol, propylenglykol och tetrahydrofuran. Kommissionen noterade att dietylenglykol är en biprodukt vid produktionen av monoetylenglykol (75) och därför produceras i samma länder som monoetylenglykol. Propylenglykol verkar ha en betydande användning inom livsmedels- och läkemedelssektorn, vilket skiljer sig avsevärt från tillämpningarna för 1,4-butandiol. Tetrahydrofuran är däremot ett derivat av 1,4-butandiol och befinner sig därför på en annan nivå i värdekedjan jämfört med 1,4-butandiol, vilket innebär att den inte kan utgöra en referensprodukt för 1,4-butandiol i sig, samt medför risken att dess producenter kan hämta 1,4-butandiol från Kina. Därmed kvarstod monoetylenglykol som den lämpligaste produkten inom samma generella kategori eller sektor som 1,4-butandiol. Kommissionen undersökte därför inte ytterligare produktionen av dessa alternativa produkter i länder med samma utvecklingsnivå som Kina, som Brasilien och Turkiet.

(123)

I noteringen uppgav kommissionen att för de länder som identifierats som länder där monoetylenglykol produceras, dvs. Brasilien, Indonesien, Malaysia, Mexiko, Thailand och Turkiet, behövde tillgången till uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt vad gäller lättillgängliga finansiella uppgifter från producenter av monoetylenglykol.

(124)

Vidare, och med anledning av svaret på informationen om insatsvaror för exporterande producenter och noteringen, rapporterades en ytterligare produktionsfaktor av de utvalda exporterande producenterna, som sedan kontrollerades av kommissionen under kontrollbesöken, dvs. formaldehyd. Till följd av detta beaktade kommissionen även formaldehyd i sin analys nedan.

(125)

Wanhua Group hävdade att priset för import av syre, natriumhydroxid och kväve till Brasilien var onormalt högt, eftersom det översteg företagets faktiska inköpspris. Tvärtom gjorde klaganden inga påståenden om snedvridning av priser för produktionsfaktorer i Brasilien.

(126)

Kommissionen noterade att den, efter kontroll, betraktade natriumhydroxid och kväve som förbrukningsvaror, vilket förklaras i skälen 180–182. Wanhua Groups kommentar var därför inte längre relevant i detta avseende. Vidare noterade kommissionen att Wanhua Group inte förklarade varför importpriset på syre till Brasilien inte skulle beaktas som ett icke snedvridet referensvärde. Det faktum att priset var högre än Wanhua Groups eget inköpspris utgör inget bevis för att importpriset till Brasilien inte kan betraktas som ett icke snedvridet referensvärde. Kommissionen beslutade därför att förlita sig på priset för import av syre till Brasilien.

(127)

Medan klaganden ansåg att 2022 års uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för de producenter av monoetylenglykol som identifierats i Brasilien var tillförlitliga, hävdade Wanhua Group och LYB att de finansiella uppgifterna för Oxiteno SA Industria e Comercio var inaktuella, och LYB tillade att företaget gick med förlust under 2023.

(128)

Wanhua Group och LYB hävdade även att de finansiella uppgifterna för Rhodia Brasil SA (Rhodia Brasil) var inaktuella då de avsåg räkenskapsåret 2022. Vidare hävdade Wanhua Group att Solvay SA (Solvay), den grupp som äger Rhodia Brasil, producerade ett stort antal produkter och att dess resultaträkning inte återspeglade situationen för 1,4-butandiol eller monoetylenglykol, och därför kunde den inte anses representativ. LYB instämde däremot i användningen av gruppens uppgifter. LYB hävdade dock att de uppgifter som kommissionen hämtat skiljde sig från de uppgifter som redovisats i Solvays årsredovisning för 2024. Därför föreslog LYB att man i stället skulle förlita sig på den offentliggjorda versionen av räkenskaperna, fördelad efter andelen intäkter i segmentet ”performance chemical”.

(129)

Kommissionen noterade att Rhodia Brasils finansiella uppgifter för undersökningsperioden hade blivit tillgängliga under tiden (76). Av denna anledning beslutade kommissionen att förlita sig på Rhodia Brasils uppgifter för undersökningsperioden, och synpunkterna avseende Solvay blev därmed irrelevanta.

(130)

I noteringen konstaterade kommissionen att valet av Brasilien som lämpligt representativt land var föremål för ytterligare analys med avseende på den låga importvolymen av vätgas och den höga importandelen av kalciumkarbid från Kina (80 %) till Brasilien.

(131)

I detta avseende hävdade LYB att importen av vätgas till Brasilien var låg eftersom Brasilien är en stor producent av vätgas. LYB föreslog som alternativt referensvärde för vätgas antingen ett referensvärde inom Brasilien eller det genomsnittliga exportpriset för vätgas från Brasilien till alla länder.

(132)

Kommissionen konstaterade att de sex kubikmeter vätgas som importerades till Brasilien under undersökningsperioden utgjorde en volym som var otillräcklig för att fastställa ett icke snedvridet referensvärde. Av denna anledning beslutade kommissionen att använda ett internationellt referensvärde, representerat av prisindexet för fossilbaserad vätgas för den europeiska regionen, offentliggjort av Business Analytiq, som ett icke snedvridet referensvärde (77).

(133)

LYB noterade att kommissionen hade föreslagit att ytterligare undersöka den höga importandelen av kalciumkarbid från Kina till Brasilien och föreslog att använda det genomsnittliga importpriset till alla länder som referensvärde. Klaganden påpekade att andelen import från Kina av kalciumkarbid till Brasilien var betydligt lägre än till Malaysia, och att uppgifter rörande import av kalciumkarbid därför skulle kunna anses mindre påverkade av snedvridningar än uppgifter från något annat föreslaget land.

(134)

Kommissionen konstaterade att alla potentiella representativa länder, med undantag för Turkiet, rapporterade höga andelar import av kalciumkarbid från Kina. Med undantag för Turkiet var andelarna av import från Kina av kalciumkarbid till de övriga potentiella representativa länderna högre än andelen till Brasilien. Kommissionen ansåg därför att kalciumkarbid generellt är en råvara som hämtas från Kina i alla potentiella representativa länder, och att importerna till Brasilien utgör det lämpligaste referensvärdet, med hänsyn till att i) Turkiet inte kan betraktas som ett lämpligt representativt land, enligt vad som förklaras i skälen 166–174, ii) priset på kinesisk import till Brasilien ligger i nivå med priset på import från andra länder, och iii) Brasilien, med undantag för Turkiet har den lägsta andelen av importen från Kina av kalciumkarbid bland de möjliga representativa länderna.

(135)

Kommissionen analyserade också importuppgifterna om formaldehyd till Brasilien. Kommissionen konstaterade att importvolymen av formaldehyd till Brasilien var försumbar och endast motsvarade ett fåtal transaktioner, vilket gör att importpriset inte kan anses representativt. Av denna anledning använde kommissionen det genomsnittliga exportpriset från Brasilien under undersökningsperioden, hämtat från Global Trade Atlas (78) (GTA).

(136)

Sammanfattningsvis drog kommissionen slutsatsen att Brasilien var det lämpligaste representativa landet.

(137)

Wanhua Group hävdade att priset för import av syre och natriumhydroxid till Indonesien var onormalt högt, eftersom det översteg företagets faktiska inköpspris.

(138)

Kommissionen noterade att den, efter kontroll, betraktade natriumhydroxid som en förbrukningsvara, vilket förklaras i skälen 180–182. Wanhua Groups kommentar var därför inte längre relevant i detta avseende. Vidare noterade kommissionen att Wanhua Group inte förklarade varför importpriset på syre till Indonesien inte skulle beaktas som ett icke snedvridet referensvärde. Det faktum att priset var högre än Wanhua Groups eget inköpspris utgör inget bevis för att importpriset till Indonesien inte kan betraktas som ett icke snedvridet referensvärde. Detta påstående avvisades därför.

(139)

Klaganden och Wanhua Group hävdade att de tillgängliga finansiella uppgifterna för PT Polychem Indonesia Tbk var inaktuella och att företaget gick med förlust. Därför skulle dess uppgifter inte kunna användas av kommissionen.

(140)

Kommissionen upprepade att den inte ansåg att en sådan vinst var skälig.

(141)

Dessutom hävdade LYB att Indonesien borde avvisas som möjligt representativt land på grund av den höga andelen import från Kina för flera produktionsfaktorer samt på grund av de exportrestriktioner för kol som identifierats i noteringen, tillsammans med den höga andelen kolimport från Ryssland. På liknande sätt hävdade klaganden att Indonesien inte kunde anses vara ett lämpligt representativt land på grund av den höga andelen kolimport från Ryssland, med hänsyn till de sanktioner som införts av unionen mot Ryssland och det faktum att energipriserna i Ryssland i hög grad påverkas av staten.

(142)

Kommissionen drog slutsatsen att Indonesien inte kunde väljas som ett lämpligt representativt land på grund av den höga andelen import från Kina för kalciumkarbid (över 99 %) och katalysatorer (över 82 %), på grund av de störningar på marknaden som identifierats för kol i noteringen, samt på grund av avsaknaden av rimliga finansiella uppgifter. Eftersom Indonesien inte kunde betraktas som ett lämpligt representativt land behövde övriga påståenden avseende Indonesien inte behandlas.

(143)

Wanhua Group hävdade att priset för import av syre, natriumhydroxid och kväve till Malaysia var onormalt högt, eftersom det översteg företagets faktiska inköpspris.

(144)

Kommissionen noterade att den, efter kontroll, betraktade natriumhydroxid och kväve som förbrukningsvaror, vilket förklaras i skälen 180–182. Wanhua Groups kommentar var därför inte längre relevant i detta avseende. Vidare noterade kommissionen att Wanhua Group inte förklarade varför importpriset på syre till Malaysia inte skulle beaktas som ett icke snedvridet referensvärde. Det faktum att priset var högre än Wanhua Groups eget inköpspris utgör inget bevis för att importpriset till Malaysia inte kan betraktas som ett icke snedvridet referensvärde. Detta påstående avvisades därför.

(145)

Wanhua Group och LYB hävdade att Pengerang Petrochemical Company Sdn. Bhd rapporterade en förlust för 2023 och att sådana finansiella uppgifter därför inte bör användas. LYB tog dessutom upp det faktum att uppgifterna var från 2023.

(146)

Kommissionen upprepade att en sådan vinst inte kan anses vara skälig.

(147)

Klaganden ansåg att uppgifterna från Petronas Chemicals Glycols Sdn. Bhd från 2023 var tillförlitliga. Wanhua Group hävdade att de finansiella uppgifterna från Petronas Chemicals Group Berhad (Petronas Group), den grupp som äger Petronas Chemicals Glycols Sdn. Bh, inte var representativa eftersom de var från 2023 och dess verksamhet sträckte sig längre än 1,4-butandiol eller monoetylenglykol. LYB invände inte mot användningen av Petronas Groups uppgifter, men föreslog att uppgifterna inte skulle delas upp i segmenten för olefiner och derivat, eftersom det skulle leda till en vinst på 1 %.

(148)

Kommissionen noterade att finansiella uppgifter för Petronas Group fanns tillgängliga för 2024, dvs. undersökningsperioden, vilket rapporterades i noteringen. Petronas Groups finansiella uppgifter kunde dock inte uppdelas ytterligare för att tillgodose Wanhua Groups invändning. Petronas Groups finansiella uppgifter för 2024 förblev de mest detaljerade uppgifter som fanns tillgängliga för Malaysia. De var dock mindre detaljerade än de jämförbara finansiella uppgifter som fanns tillgängliga för undersökningsperioden för Rhodia Brasil i Brasilien, eftersom Petronas Group endast är moderbolag till en producent av monoetylenglykol i Malaysia, medan Rhodia Brasil är det företag som producerar monoetylenglykol i Brasilien, och därför är Rhodia Brasils finansiella uppgifter mer direkt kopplade till produktionen av monoetylenglykol.

(149)

Kommissionen noterade att valet av Malaysia som lämpligt representativt land var föremål för ytterligare analys med avseende på den höga andelen av kinesisk import av kalciumkarbid till Malaysia.

(150)

I detta avseende hävdade klaganden att det faktum att endast en produktionsfaktor – kalciumkarbid – påverkades av en hög andel import från Kina gjorde Malaysia till ett lämpligare representativt land jämfört med de andra, som antingen hade fler produktionsfaktorer importerade från Kina eller Ryssland eller inte hade lättillgängliga uppgifter. Vad gäller den höga andelen kinesisk import av kalciumkarbid föreslog LYB att använda det genomsnittliga importpriset till alla länder som referensvärde.

(151)

Kommissionen konstaterade att alla potentiella representativa länder, med undantag för Turkiet, rapporterade höga andelar import av kalciumkarbid från Kina, där Brasilien hade den lägsta andelen. Specifikt uppgick Malaysias andel kinesisk import av kalciumkarbid till över 98 %. Klagandens påstående avvisades därför.

(152)

Kommissionen drog därför slutsatsen att Malaysia inte kunde betraktas som ett lämpligt representativt land, på grund av att andelen import från Kina av kalciumkarbid är högre än i Brasilien, att importen av katalysatorer också påverkas av en betydande andel kinesisk import på cirka 61 %, samt att de lättillgängliga finansiella uppgifterna i Malaysia är mindre exakta jämfört med de finansiella uppgifter som finns tillgängliga för undersökningsperioden i Brasilien.

(153)

Wanhua Group hävdade att priset för import av natriumhydroxid till Mexiko var onormalt högt, eftersom det översteg företagets faktiska inköpspris.

(154)

Kommissionen noterade att den, efter kontroll, betraktade natriumhydroxid som en förbrukningsvara, vilket förklaras i skälen 180–182. Wanhua Groups kommentar var därför inte längre relevant i detta avseende.

(155)

Wanhua Group noterade att det inte fanns några lättillgängliga finansiella uppgifter för det mexikanska företaget. Eftersom det saknades lättillgängliga uppgifter för denna produktionsfaktor hävdade klaganden att Mexiko inte kunde betraktas som ett representativt land.

(156)

Kommissionen upprepade att den inte kunde hitta tillgängliga finansiella uppgifter för Idesa Petroquimica SA de CV.

(157)

Mexiko kunde därför inte betraktas som ett lämpligt representativt land.

(158)

Wanhua Group hävdade att priset för import av syre och natriumhydroxid till Thailand var onormalt högt, eftersom det översteg företagets faktiska inköpspris.

(159)

Kommissionen noterade att den, efter kontroll, betraktade natriumhydroxid som en förbrukningsvara, vilket förklaras i skälen 180–182. Wanhua Groups kommentar var därför inte längre relevant i detta avseende. Vidare noterade kommissionen att Wanhua Group inte förklarade varför importpriset på syre till Thailand inte skulle beaktas som ett icke snedvridet referensvärde. Det faktum att priset var högre än Wanhua Groups eget inköpspris utgör inget bevis för att importpriset till Thailand inte kan betraktas som ett icke snedvridet referensvärde. Detta påstående avvisades därför.

(160)

Wanhua Group hävdade att vinsten för GC Polyols Company Limited borde avvisas.

(161)

Kommissionen upprepade att en sådan vinst inte kan betraktas som en skälig lönsamhet.

(162)

Wanhua Group hävdade vidare att den vinst på 2,9 % som uppnåtts av Indorama Petrochem Co., Ltd kunde anses skälig. I detta avseende påpekade Wanhua Group att vinstmålet på 6 % i artikel 7.2(c) i grundförordningen endast används i samband med beräkningen av skademarginalen. Tvärtom hävdade klaganden att en mycket låg vinst på 2,9 % utgör en risk med avseende på tillförlitligheten hos den information som finns lätt tillgänglig i det aktuella landet.

(163)

Kommissionen noterade att oavsett det separata tröskelvärdet på 6 % för vinstmålet i samband med beräkningen av skademarginalen, kan en vinst på 2,9 % inte betraktas som skälig eftersom den är för låg jämfört med vinsterna för de övriga lönsamma företag som identifierades i noteringen, vilka uppgick till minst 7,1 %.

(164)

Dessutom hävdade både klaganden och LYB att Thailand borde avvisas som möjligt representativt land på grund av den höga andelen import av produktionsfaktorer från Kina.

(165)

Kommissionen drog slutsatsen att Thailand inte kunde väljas som ett lämpligt representativt land på grund av den höga andelen import från Kina av kalciumkarbid och syre, såsom anges i noteringen, samt bristen på lättillgängliga uppgifter för att fastställa en skälig vinstnivå i Thailand.

(166)

Wanhua Group hävdade att priset för import av syre och kväve till Turkiet var onormalt högt, eftersom det översteg företagets faktiska inköpspris.

(167)

Kommissionen noterade att den, efter kontroll, betraktade kväve som en förbrukningsvara, vilket förklaras i skälen 180–182. Wanhua Groups kommentar var därför inte längre relevant i detta avseende. Vidare noterade kommissionen att Wanhua Group inte förklarade varför importpriset på syre till Turkiet inte skulle beaktas som ett icke snedvridet referensvärde. Det faktum att priset var högre än Wanhua Groups eget inköpspris utgör inget bevis för att importpriset till Turkiet inte kan betraktas som ett icke snedvridet referensvärde. Detta påstående avvisades därför.

(168)

Wanhua Group och klaganden noterade att det inte fanns några lättillgängliga finansiella uppgifter för den turkiska producenten av monoetylenglykol. Av denna anledning hävdade klaganden att Turkiet inte kunde betraktas som ett representativt land.

(169)

Kommissionen upprepade att den inte kunde hitta tillgänglig finansiell information för Petkim Petrokimya Holding Anonim Şirketi.

(170)

LYB hävdade att andelen av importen av katalysatorer från Kina på 34 % inte var tillräckligt betydande för att bortse från importpriset till Turkiet. Kommissionen konstaterade dock att importpriset alternativt skulle kunna användas från något annat högre medelinkomstland som rapporterats i noteringen.

(171)

Dessutom framhöll LYB att kommissionen kunde använda ett internationellt referensvärde för kol, som påverkas av betydande import från Ryssland, såsom Australiens exportpris på kol. Klaganden hävdade å andra sidan att Turkiet inte kunde betraktas som ett lämpligt representativt land just på grund av den höga andelen kolimport från Ryssland, med hänsyn till de sanktioner som införts av unionen mot Ryssland och det faktum att energipriserna i Ryssland i hög grad påverkas av staten.

(172)

I avsaknad av lättillgängliga finansiella uppgifter i Turkiet beaktade kommissionen inte LYB:s föreslagna strategi för katalysatorer och kol.

(173)

Sammanfattningsvis kan Turkiet inte anses vara ett lämpligt representativt land.

(174)

Mot bakgrund av ovanstående valde kommissionen Brasilien som lämpligt representativt land och Rhodia Brasil för fastställandet av icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkning av normalvärdet.

(175)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Brasilien var det enda tillgängliga lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer, var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a andra stycket första strecksatsen i grundförordningen.

(176)

Ovanstående analys visade att Brasilien uppfyllde de kriterier för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(177)

I noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande producenterna i urvalet använder vid produktionen av den undersökta produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå allmänt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(178)

För att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen använde kommissionen GTA-databasen för att fastställa icke snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvarorna. Dessutom, såsom förklaras i skälen 132 och 135, stödde sig kommissionen på prisindexet för fossilbaserad vätgas för den europeiska regionen, offentliggjort av Business Analitiq (79), för att fastställa den icke snedvridna kostnaden för vätgas, och på det genomsnittliga exportpriset från Brasilien under undersökningsperioden, hämtat från GTA, för att fastställa den icke snedvridna kostnaden för formaldehyd.

(179)

Dessutom använde kommissionen statistik som offentliggjorts av Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística (IBGE) för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader (80), den statistik över elpriser inom industrin som offentliggjorts av Brasiliens ministerium för gruvdrift och energi (81), priset på naturgas för industriella användare i Brasilien, offentliggjort av samma ministerium (82), priset på kol i Brasilien offentliggjort av samma ministerium (83), samt den vattentariff som tas ut av Companhia de Saneamento Básico do Estado de São Paulo (84) (SABESP), för att fastställa icke snedvridna referensvärden för el, naturgas, kol och vatten.

(180)

På grund av det stora antalet produktionsfaktorer hos de exporterande producenter i urvalet som lämnade fullständiga uppgifter och den försumbara vikten av vissa råvaror i den totala produktionskostnaden, grupperades dessa försumbara produkter under förbrukningsvaror. Sådana förbrukningsvaror omfattade särskilt följande: kväve, natriumhydroxid, kaustiksoda, svavelsyra, nickelaluminiumkatalysatorer, komprimerad luft, ånga och andra produktionsfaktorer som var för sig väger mindre än 0,1 % av den totala produktionskostnaden.

(181)

Kommissionen betraktade även vissa biprodukter som förbrukningsvaror. I dessa ingick ammoniumsulfat, flytande kväve, tjära, flytande argon, kimrök, PSA-desorberad gas, ånga och andra biprodukter som var för sig väger mindre än 0,1 % av den totala produktionskostnaden.

(182)

Sammantaget uppgick de produktionsfaktorer som betraktades som förbrukningsvaror till mindre än 2,5 % av den totala produktionskostnaden, medan de biprodukter som betraktades som förbrukningsvaror uppgick till ett absolut värde på [0,5–2] %. Kommissionen beräknade förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpade denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda, icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(183)

Med beaktande av samtliga uppgifter som lämnats av de berörda parterna och som samlats in under kontrollbesöken beslutade kommissionen att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för 1,4-butandiol

(184)

Kommissionen inkluderade ett värde för tillverkningsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i de produktionsfaktorer som avses ovan. För att fastställa detta belopp använde kommissionen tillverkningsomkostnaderna för de exporterande producenterna i urvalet, som tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Metoden förklaras i skälen 205–207.

(185)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror (andra än kol, vätgas och formaldehyd) som levereras från fabrik till en producent i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet, såsom det rapporterats i GTA-databasen, och lade till importtullar och transportkostnader. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer, med undantag av Kina och länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (86). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 112 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna.

(186)

När det gäller ett antal av produktionsfaktorerna stod de faktiska kostnaderna för de exporterande producenterna i urvalet för en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under översynsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade sig kommissionen för att inkludera dessa produktionsfaktorer som förbrukningsvaror enligt förklaringen i skälen 180 och 182.

(187)

När det gäller importtullar samrådde kommissionen med Internationella handelscentrumets karta över marknadstillträde för att fastställa tillämpliga importtullar per varukod och ursprungsland (87). Importtullarna lades till det cif-värde som registrerats i den brasilianska importstatistiken enligt GTA-databasen.

(188)

Kommissionen fastställde de transportkostnader som de exporterande producenter som ingick i urvalet hade för leverans av råvaror som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade denna procentandel på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror, i syfte att fastställa de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande producentens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna transportkostnaderna för råvarorna vid leverans till företagets fabrik.

(189)

Såsom nämns i skäl 181 betraktade kommissionen vissa biprodukter som förbrukningsvaror.

(190)

För de återstående biprodukterna analyserade kommissionen redovisningspraxisen för de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet när det gäller biprodukter. På grundval av detta förlitade sig kommissionen på importuppgifter från GTA för att fastställa ett referensvärde för halvfärdig n-butanol, eftersom denna såldes till kunder. För acetylenslutgas, som en av de undersökta exporterande producenterna använde internt, tog kommissionen förhållandet mellan priset i Kina för acetylenslutgas och priset i Kina för den viktigaste insatsvaran, dvs. naturgas, enligt uppgifter från den exporterande producenten. Detta förhållande tillämpades på priset för naturgas i Brasilien, som härletts från källan i skäl 179, för att beräkna referensvärdet för denna biprodukt. För metanol, som den berörda exporterande producenten delvis sålt till kunder och delvis använt internt, använde kommissionen ett sammansatt värde baserat på importuppgifter från GTA och värdet som framkommit enligt den metod som beskrivs för acetylenslutgas.

(191)

Kommissionen använde statistik publicerad av IBGE för att fastställa icke snedvridna arbetskostnader (88). Kommissionen förlitade sig på detaljerad information om löner i företag med 30 eller fler anställda för den senaste tillgängliga statistiken som omfattar 2023, för den ekonomiska verksamheten 20.2 – ”Fabricação de produtos químicos orgânicos” enligt Nace rev.2. Statistiken från IBGE tillhandahåller uppgifter om de totala årliga lönerna och tillhörande avgifter samt om antalet anställda i tillverkningen av organiska kemikalier för 2023. Värdet för 2023 justerades i vederbörlig ordning för inflationen med hjälp av det inhemska konsumentprisindex som IBGE själv offentliggjorde (89) för att anpassa det till undersökningsperioden (år 2024).

(192)

Elpriset för industriella användare i Brasilien offentliggörs av landets ministerium för gruvdrift och energi (90) i dess månatliga bulletin. Kommissionen använde uppgifter om de industriella elpriserna i motsvarande konsumtionsintervall i kWh för hela undersökningsperioden.

(193)

De taxor som offentliggörs i de månatliga bulletinerna inbegriper Imposto sobre Circulação de Mercadorias e Serviços (ICMS), en skatt som tas ut på delstatsnivå för varutransporter och tillhandahållande av transport- och kommunikationstjänster mellan delstater och kommuner. Denna skatt kan återkrävas av industriella användare och drogs följaktligen av från det fastställda referensvärdet.

(194)

Eftersom den ICMS som togs ut låg på mellan 17 % och 18 %, beroende på delstat (91), tillämpade kommissionen ett genomsnittligt avdrag på 17,5 % vid omräkningen av referensvärdet.

(195)

Wanhua Group hävdade att referensvärdet för el inte ingick i noteringen.

(196)

Kommissionen noterade att endast referensvärden för råvaror baserade på importuppgifter rapporterades i noteringen. Kommissionen inkluderade referensvärdet för el i utlämnandet av uppgifter på förhand.

(197)

Priset på naturgas för industriella användare i Brasilien offentliggörs av landets ministerium för gruvdrift och energi (92). Kommissionen använde förbrukningsintervallet i kubikmeter under undersökningsperioden. De taxor som offentliggjordes i de månatliga bulletinerna för 2024 inbegrep den ICMS-skatt som beskrivs för el ovan, och kommissionen behandlade denna skatt på samma sätt som för el.

(198)

Wanhua Group hävdade att referensuppgifterna för naturgas saknades i bilaga II till noteringen, trots att denna produktionsfaktor är betydande för de totala tillverkningskostnaderna.

(199)

Kommissionen konstaterade att den, såsom anges i bilaga I till noteringen, inte avsåg att använda importuppgifterna för naturgas som ett icke snedvridet referensvärde, och naturgas därför inte inkluderades i bilaga II. Som nämnts ovan förlitade sig kommissionen i stället på månatliga bulletiner från Brasiliens ministerium för gruvdrift och energi för gas. Kommissionen inkluderade referensvärdet för naturgas i utlämnandet av uppgifter på förhand.

(200)

Kommissionen använde priset på kol i Brasilien som publicerats av Brasiliens ministerium för gruvdrift och energi (93) i dess månatliga bulletiner.

(201)

Kommissionen använde den vattentariff som tas ut av SABESP (94), som ansvarar för vattenförsörjning samt uppsamling och rening av avloppsvatten i delstaten São Paulo. Informationen möjliggjorde fastställandet av de avgifter som gällde för industriella användare i juli 2024 i ett område benämnt OJ, inklusive staden Paulínia, där Rhodia Brasils huvudsakliga produktionsanläggning i Brasilien är belägen.

(202)

Kommissionen noterade att ånga efter kontroll betraktades som en förbrukningsvara, vilket framgår av skäl 180. Därför fastställde kommissionen inget referensvärde för ånga.

(203)

Wanhua Group hävdade att referensuppgifter för ånga saknades i bilaga II till noteringen.

(204)

Kommissionen konstaterade att den, såsom anges i bilaga I till noteringen, inte avsåg att använda importuppgifterna för ånga som ett icke snedvridet referensvärde, och av denna anledning inkluderades inte ånga i bilaga II.

(205)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(206)

Tillverkningsomkostnader för de exporterande producenter som ingick i urvalet uttrycktes som en procentandel av de exporterande producenternas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(207)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de finansiella uppgifter för 2024 för Rhodia Brasil som hämtats från Data Mercantil (95).

(208)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(209)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna kostnaderna per enhet på den faktiska förbrukningen av de enskilda produktionsfaktorerna hos den exporterande producent som ingick i urvalet. Dessa förbrukningsnivåer verifierades under kontrollen. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke snedvridna kostnader per enhet som noterats i det representativa landet enligt beskrivningen i skäl 177–204.

(210)

Kommissionen lade sedan till tillverkningsomkostnader, såsom förklaras i skälen 205–207, till den icke snedvridna tillverkningskostnaden för att få fram den icke snedvridna produktionskostnaden.

(211)

Till de produktionskostnader som fastställts enligt föregående skäl lade kommissionen till försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för Rhodia Brasil. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på de icke snedvridna produktionskostnaderna uppgick till 14,6 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 8,0 %.

(212)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(213)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande producenter som ingick i urvalet skedde antingen direkt till oberoende kunder eller till ett närstående företag som agerade som användare.

(214)

För de exporterande producenter som exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(215)

För den exporterande producent som exporterade den berörda produkten till unionen till ett närstående företag som inte bara agerade som importör utan även som användare, och eftersom den berörda produkten inte såldes vidare i det skick den importerades i, måste exportpriset fastställas på någon skälig grund enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Undersökningen visade att den berörda produkten utgjorde en mycket liten del av produktionskostnaden för den produkt som slutligen såldes till den första oberoende kunden i unionen av den närstående användaren. Följaktligen kunde kommissionen inte fastställa ett tillförlitligt exportpris baserat på försäljningen av slutprodukten till den första oberoende köparen för dessa försäljningar. Kommissionen konstruerade exportpriset genom att använda det månatliga genomsnittet av de priser till vilka samma exporterande producent som ingick i urvalet sålde den berörda produkten till oberoende kunder i unionen, enligt artikel 2.8 i grundförordningen. För den månad då den aktuella exporterande producenten i urvalet inte rapporterade någon försäljning till oberoende kunder i unionen, fastställde kommissionen exportpriset på grundval av det genomsnittliga priset för producentens försäljning till oberoende kunder i unionen under hela undersökningsperioden.

(216)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån från fabrik, och ii) justera för olikheter i faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(217)

Såsom förklaras i skäl 212 fastställdes normalvärdet i handelsledet fritt fabrik med hjälp av produktionskostnaderna tillsammans med beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, vilket ansågs vara skäligt för det handelsledet. Därför behövdes inga justeringar för att återföra normalvärdet till nivån fritt fabrik.

(218)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: frakt-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader samt andra allmänna kostnader.

(219)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: Kreditkostnader, bankavgifter och, för en av de två exporterande producenterna i urvalet, provisioner.

(220)

En exporterande producent som ingick i urvalet exporterade till unionen genom ett närstående företag utanför unionen. Undersökningen visade att den närstående handlaren fyllde liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Denna närstående handlare erhöll vinst för sina tjänster och handlade med ett stort antal andra varor än den berörda produkten. Följaktligen gjorde kommissionen en justering av exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för den pålägg som den närstående handlaren erhöll.

(221)

Justeringen för den konstruerade provisionen baserades på de försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som den närstående handlaren hade ådragit sig och, med hänsyn till förhållandet mellan de båda företagen samt det faktum att ingen icke-närstående importör samarbetade i den aktuella undersökningen, togs en hypotetisk vinst på 6,89 % i beaktande. Denna ansågs skälig i en tidigare undersökning rörande import av en annan kemisk produkt, nämligen polyvinylalkoholer med ursprung i Kina (96). Vinstnivån på 6,89 % ansågs därför preliminärt skälig även i detta fall, eftersom den uppnåddes av icke-närstående importörer som var verksamma inom handel med kemiska produkter.

(222)

För de exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(223)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(224)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(225)

På denna grundval fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet till 362,8 %.

(226)

För samtliga övriga exporterande producenter i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta syfte fastställde kommissionen de exporterande producenternas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av Eurostat.

(227)

Graden av samarbetsvilja i Kina var hög, eftersom de samarbetsvilliga exporterande producenternas export utgjorde omkring 85 % av den totala importen från Kina under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter i Kina till nivån för det företag i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen i varje land.

(228)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(229)

Den enda exporterande producenten i Saudiarabien, International Diol Company (IDC), exporterade till unionen uteslutande genom sin närstående handlare Sipchem Marketing Company (SMC), som är etablerad i Saudiarabien. SMC exporterade i sin tur uteslutande till unionen genom sitt helägda dotterbolag Sipchem Europe SA (SESA), som är etablerat i Schweiz. De tre företagen ingår i Saudi International Petrochemical Company group (Sipchem).

(230)

IDC sålde inte 1,4 butandiol avsedd för inhemsk förbrukning under undersökningsperioden. Därför konstruerade kommissionen ett normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 c i grundförordningen.

(231)

Normalvärdet konstruerades på nivån fritt fabrik genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den samarbetsvilliga exporterande producentens likadana produkt under undersökningsperioden:

(232)

Såsom förklaras i skäl 229 exporterade IDC till unionen uteslutande via SMC, dess närstående handlare etablerad i Saudiarabien. SMC exporterade i sin tur till unionen uteslutande via sitt helägda dotterbolag SESA, som är etablerat i Schweiz. För denna försäljning agerade SESA som importör för unionens marknad, och stod för de relevanta kostnaderna samt upplupen vinst.

(233)

Därför fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare av SESA till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla omkostnader som hade tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst. Justeringen gjordes med utgångspunkt i de faktiska försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som SESA hade, samt på grundval av de skäl som förklaras i skäl 221, i en hypotetisk vinst på 6,89 %.

(234)

Sipchem hävdade att dess försäljningar till en viss producent och handlare av 1,4-butandiol inom unionen skulle undantas från beräkningen av exportpriset, med hänvisning till att priset på denna försäljning var betydligt lägre än Sipchems genomsnittspriser och var resultatet av hårda förhandlingar.

(235)

Kommissionen påminde om att för fastställandet av dumpningsmarginalen måste all exportförsäljning beaktas. Påståendet avvisades därför.

(236)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån från fabrik, och ii) justera för olikheter i faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(237)

Såsom förklaras i skäl 231 fastställdes normalvärdet i handelsledet fritt fabrik med hjälp av produktionskostnaderna tillsammans med det belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst som ansågs skäliga för det handelsledet. Därför behövdes inga justeringar för att återföra normalvärdet till nivån fritt fabrik.

(238)

Kommissionen fann inga skäl att göra några justeringar av normalvärdet, och den enda samarbetsvilliga exporterande producenten begärde inga sådana justeringar.

(239)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: tullar, andra importavgifter, frakt, försäkring, lastning och därmed sammanhängande kostnader.

(240)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och provisioner.

(241)

Eftersom all försäljning till unionen skedde via en närstående handlare i Saudiarabien (SMC), och detta företag hade liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis och erhöll en provision för denna försäljning, gjordes en justering av exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringen gjordes med utgångspunkt i de faktiska försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som SMC hade ådragit sig och, med hänsyn till förhållandet mellan företagen, en hypotetisk vinst på 6,89 %, i enlighet med vad som anges i skäl 221.

(242)

I sitt svar på frågeformuläret hävdade företaget att IDC, SMC och SESA utgör en och samma ekonomiska enhet och att en sådan justering därför inte vore motiverad. Till stöd för sitt påstående anförde företaget att SMC och SESA, på uppdrag av IDC – som saknar egna försäljningsfunktioner – har anförtrotts uppgifter som normalt faller inom ansvarsområdet för en centraliserad intern försäljningsavdelning (SMC) respektive exportavdelning (SESA). Kommissionen konstaterade emellertid att det finns ett mycket detaljerat avtal mellan IDC och SMC, som fastställer de provisioner som betalas av IDC och även innehåller en skiljedomsklausul, vilket visar att den ekonomiska samhörigheten mellan de två företagen är begränsad. Mot denna bakgrund avvisade kommissionen påståendet och ansåg att justeringen av exportpriset enligt artikel 2.10 i grundförordningen var motiverad.

(243)

För de samarbetsvilliga exporterande producenterna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(244)

Eftersom det endast fanns en exporterande producent som omfattade hela exporten från Saudiarabien till unionen under undersökningsperioden var det inte nödvändigt att beräkna en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal som normalt skulle tillämpas för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet.

(245)

För all annan import med ursprung i Saudiarabien fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. På grundval av detta fann kommissionen det lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen till samma nivå som den samarbetsvilliga producentens dumpningsmarginal.

(246)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(247)

Kommissionen undersökte först huruvida den samarbetsvilliga exporterande producentens totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På denna grund konstaterades att den samarbetsvilliga exporterande producentens sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(248)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes för export till unionen för den exporterande producent som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(249)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den samarbetsvilliga exporterande producentens försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden av varje produkttyp inte var representativ för den exporterande producenten.

(250)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(251)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(252)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av den produkttypen under undersökningsperioden.

(253)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(254)

Analysen av den inhemska försäljningen visade att [8–12 %] av den totala försäljningen på hemmamarknaden var lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lägre än produktionskostnaden. Följaktligen beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen.

(255)

Den samarbetsvilliga exporterande producenten exporterade till unionen via ett närstående företag som agerar som importör.

(256)

För de exporterande producenter som exporterade den berörda produkten till unionen via ett närstående företag som fungerade som importör fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla omkostnader som hade tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(257)

Kommissionen förlitade sig på de faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som rapporterats av den närstående importören. När det gäller vinst använde kommissionen en hypotetisk vinst på 6,89 % av de skäl som anges i skäl 221, nämligen förhållandet mellan företagen och bristande samarbetsvilja från icke-närstående importörer i denna undersökning.

(258)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till handelsledet från fabrik, och ii) justera för olikheter i faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(259)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande, frakt- och försäkringskostnader samt utgifter för tekniskt bistånd och tekniska tjänster.

(260)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: provision, kreditkostnader och bankavgifter.

(261)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: Tull-, frakt-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader samt andra allmänna kostnader.

(262)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: Kreditkostnader.

(263)

På denna grundval fastställdes dumpningsmarginalen för Lyondell Chemical Company, uttryckt som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 135,7 %.

(264)

Graden av samarbetsvilja i Förenta staterna är låg på grund av att importen från den samarbetsvilliga exporterande producenten utgjorde omkring 17 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden.

(265)

Kommissionen erinrade om att den i avsnitt 10 i tillkännagivandet om inledande (99) hade underrättat berörda parter om att underlåtenhet att samarbeta, eller endast delvis samarbeta, skulle kunna leda till att avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen vilket skulle kunna leda till mindre gynnsamma resultat för dessa parter. Med tanke på att de berörda parterna tydligt varnades för konsekvenserna av bristande samarbete i tillkännagivandet om inledande och i förfarandet (se skäl 45) och att samarbetsviljan i detta fall var särskilt låg, ansåg kommissionen det lämpligt att fastställa den övriga antidumpningstullsatsen på grundval av en representativ delmängd av försäljningen från Lyondell Chemical Group som själv utgjorde 47 % av företagets försäljning och 8 % av den totala exportvolym som alla företag i urvalet exporterade till unionen under undersökningsperioden. Denna försäljning ansågs vara en rimlig och representativ indikator på de icke-samarbetsvilliga exportörernas dumpningsbeteende.

(266)

På denna grundval fastställdes den övriga dumpningsmarginalen för Förenta staterna till 142,5 %.

(267)

Den provisoriska dumpningsmarginalen för Förenta staterna, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(268)

Den likadana produkten tillverkades av fyra unionsproducenter under undersökningsperioden. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(269)

Unionens sammanlagda produktion uppgick till omkring 189 700 ton under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av svaren på frågeformuläret från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet. BASF SE (BASF), INEOS Solvents Marl GmbH (INEOS) och Lyondell Chemie Nederland BV (LCN) samt svaret på det makroekonomiska frågeformuläret från Novamont S.p.A (Novamont). De tre producenter som ingick i urvalet tillverkade fossilbaserad 1,4-butandiol medan Novamont tillverkade biobaserad 1,4-butandiol. Såsom anges i skäl 34 svarade de tre unionsproducenter som ingick i urvalet för mer än 70 % av den totala unionsproduktionen och försäljningen av den likadana produkten.

(270)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning, denna analys borde beakta den efterföljande användningen av den likadana produkt som produceras av unionsindustrin.

(271)

1,4-butandiol används som mellanprodukt för produktionen av ett stort antal kemiska produkter i senare led, däribland PBT, PBAT, TPU, THF och GBL. Kommissionen konstaterade att en betydande del av produktionen för de unionsproducenter som ingick i urvalet var avsedd för företagsintern användning. Unionsproducenterna uppvisade olika affärsmodeller och hade en varierande grad av vertikal integration. Unionens industri kan trots detta sammantaget karakteriseras som en industri med en hög grad av vertikal integration, eftersom unionsproducenterna konstaterades vara samtidigt producenter, importörer, säljare och användare av den undersökta produkten samt av andra kemiska produkter.

(272)

1,4-butandiol överfördes ofta internt inom samma företag till självkostnadspris för vidare bearbetning i senare led. Unionsproducenterna kunde anskaffa 1,4-butandiol antingen från andra, icke-närstående unionsproducenter, genom import eller från egen intern produktion, som därefter vidareförädlades till ett brett spektrum av produkter i senare led och/eller såldes vidare. Mot bakgrund av de marknadsförhållanden som rådde under 2023 och undersökningsperioden använde unionsproducenterna flera olika anskaffningsmetoder för 1,4-butandiol. Därutöver stod det närstående parter fritt att anskaffa sina inköp av 1,4-butandiol antingen från närstående eller från icke-närstående leverantörer, inom eller utanför unionen. Vidare producerades 1,4-butandiol ofta i kemiska parker som även omfattade produkter i senare led och andra kemiska produkter.

(273)

Mot bakgrund av de marknadsförhållanden som rådde under 2023 och undersökningsperioden, där företagsintern användning kunde anskaffas antingen från närstående parter eller från icke-närstående leverantörer, inom eller utanför unionen, samt att försäljning mellan närstående parter skedde till internationella marknadspriser, ansågs den interna försäljningen utgöra en del av den öppna marknaden. Denna slutsats stöder bedömningen att den totala förbrukningen bör användas vid beräkningen av marknadsandelar i detta fall. Inte desto mindre redovisade kommissionen, för fullständighetens skull, även andra utvecklingstendenser avseende marknadsandelar i sin analys. Mot denna bakgrund, och med beaktande av att unionsproducenter anskaffar 1,4-butandiol för produktion i senare led både från egen produktion och från den öppna marknaden, beroende på priserna och kostnaderna för den berörda produkten, ansåg kommissionen att den totala förbrukningen (den öppna marknaden plus den företagsinterna användningen) utgör den mest lämpliga indikatorn för skadeanalysen.

(274)

Unionsindustrin är vertikalt integrerad och den produkt som är föremål för undersökningen betraktas som ett primärt insatsmaterial för produktionen av olika produkter i senare led med högre värde. Den företagsinterna användningen och användningen på den öppna marknaden analyserades separat.

(275)

Kommissionen fastställde den totala förbrukningen i unionen som summan av den öppna marknaden och de företagsinterna marknaderna.

(276)

Kommissionen fastställde den företagsinterna marknaden på grundval av unionsindustrins företagsinterna användning och användningen på den öppna marknaden på grundval av unionsindustrins försäljning till tredje parter samt import till unionen från samtliga tredjeländer.

(277)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (ton)

(278)

Den företagsinterna förbrukningen, uttryckt i ton, minskade från 2021 till 2023, med en betydande minskning på 31 % under 2022 och en minskning på 49 % under 2023 jämfört med förbrukningen 2021. Under undersökningsperioden ökade den företagsinterna förbrukningen jämfört med 2023, men låg fortfarande under nivåerna 2021, med en total minskning på 38 % under skadeundersökningsperioden. Detta ledde till att den företagsinterna förbrukningen sjönk från 264 489 ton 2021 till 163 036 ton under undersökningsperioden.

(279)

Förbrukningen på den öppna marknaden minskade något under 2022 och 2023, med en minskning på 13 % under 2022 och 6 % under 2023 jämfört med 2021. Trots detta ökade den totala förbrukningen på den öppna marknaden avsevärt under den period som beaktas, med en ökning på 15 % under undersökningsperioden jämfört med 2021. Detta ledde till en ökning från 159 456 ton 2021 till 184 036 ton under undersökningsperioden.

(280)

Totalt sett minskade den totala förbrukningen i unionen under skadeundersökningsperioden. Först minskade den med 24 % 2022 och sedan med 33 % 2023 jämfört med unionens totala förbrukning 2021. Trots en ökning av den totala förbrukningen av 1,4-butandiol i unionen under undersökningsperioden jämfört med 2023, låg den totala förbrukningen av 1,4-butandiol i unionen under undersökningsperioden fortfarande 18 % lägre än 2021. Detta berodde på att ökningen av förbrukningen på den öppna marknaden under undersökningsperioden inte var tillräcklig för att kompensera den minskade förbrukningen på unionens företagsinterna marknad, vilket resulterade i en lägre total förbrukning av den berörda produkten i unionen, från 423 944 ton 2021 till 347 072 ton under undersökningsperioden.

(281)

Den totala förbrukningen av 1,4-butandiol i unionen var hög 2021 till följd av en stark efterfrågan i de många industrierna i senare led i värdekedjan för 1,4-butandiol, vilket i stor utsträckning var kopplat till covid-19-relaterade omständigheter. Förbrukningen fluktuerade från 2022 fram till undersökningsperioden och ökade faktiskt med 8 % under denna period. Unionsindustrin förklarade att efterfrågan på 1,4-butandiol, både globalt och inom unionen, på förutsebar längre sikt är stabil.

(282)

Tabell 2 visar en tydlig kontrast mellan utvecklingen på den företagsinterna marknaden, som minskade med 38 % under skadeundersökningsperioden, och den öppna marknaden, som ökade med 15 %. Mot bakgrund av undersökningsresultaten i skäl 273 samt den betydande totala förbrukningen i unionen under 2023 och undersökningsperioden, täcktes denna i mindre utsträckning av unionsproduktionen och i större utsträckning av dumpad import. Denna utveckling analyseras närmare i avsnitten ”skada” och ”orsakssamband”.

(283)

Kommissionen har undersökt om importen av 1,4-butandiol med ursprung i de berörda länderna borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(284)

Såsom fastställs i avsnitt 3 översteg dumpningsmarginalen i fråga om importen från Kina, Saudiarabien och Förenta staterna den minimitröskel som fastställs i artikel 9.3 i grundförordningen. Importvolymen från respektive berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Enligt tabell 3 uppgick marknadsandelarna (av den totala unionsmarknaden) under undersökningsperioden till cirka 7 %, 11 % respektive 7 %.

(285)

När det gäller konkurrensförhållandena hävdade LCN att importen av 1,4-butandiol från Förenta staterna inte är föremål för samma konkurrensförhållanden som importen från Saudiarabien och Kina. LCN påpekade att importen från Förenta staterna uteslutande bestod av företagsinterna leveranser inom grupperna LyondellBasell och BASF. Vidare angav LCN att medan dess leveranser från Förenta staterna handlades på unionsmarknaden, användes BASF:s import av företaget för produktion av produkter i senare led.

(286)

Kommissionen bestrider inte de faktiska omständigheter rörande importen från Förenta staterna som LCN har anfört, men delar inte uppfattningen att andra konkurrensförhållanden skulle gälla för importen från Förenta staterna jämfört med importen från Saudiarabien och Kina. Importen från samtliga tre länder användes i praktiken av unionsproducenterna för produktion av produkter i senare led och/eller handlades på den öppna marknaden, varvid frekvensen varierade under skadeundersökningsperioden. Detsamma gällde unionsproducenternas egen produktion. Den berörda likadana produkten användes antingen företagsinternt eller såldes till industriella användare på unionsmarknaden, på liknande avtalsvillkor som gällde för importen. Importen från de berörda länderna konkurrerade således med varandra och med unionsproduktionen, eftersom den skedde på grundval av jämförbara avtalsbaserade prisvillkor, där ICIS-index (100) användes som referensvärde. All import bestod av 1,4-butandiol med samma grundläggande egenskaper, vilket innebar att den var helt utbytbar. De konkurrerade dessutom ofta om samma användningsområde, nämligen att leverera 1,4-butandiol för att tillgodose företagsintern efterfrågan inom unionen och/eller efterfrågan på den öppna marknaden, inbegripet vidareförsäljning av importerad 1,4-butandiol.

(287)

Kommentarer om en sammantagen bedömning av import från Saudiarabien lämnades av Sipchem, Ineos och Will and Co. När det gäller konkurrensvillkoren hävdade Sipchem att importen av 1,4-butandiol från Saudiarabien inte omfattas av samma konkurrensvillkor som import från Förenta staterna och Kina. Sipchem påpekade att Sipchems försäljning till Ineos tydligt visar att Sipchems marknadsbeteende skiljer sig från kinesiska exportörer av 1,4-butandiol, som gör många opportunistiska spotförsäljningar, och amerikanska exportörerna av 1,4-butandiol, som huvudsakligen säljer till närstående enheter inom unionen för användning i senare led och som komplement till deras EU-produktion av 1,4-butandiol. Dessutom hävdade Will and Co. att importen från Saudiarabien följer de priser som fastställs av Kina för 1,4-butandiol och att dessa därför inte bör slås samman. Ineos motsatte sig Sipchems och Will and Co.:s synpunkter och påpekade att liknande prisarrangemang förekom för import från Saudiarabien som för annan import och försäljning från unionens industri under skadeundersökningsperioden.

(288)

Kommissionen instämde inte i att importer från Saudiarabien omfattas av andra konkurrensvillkor än import från Förenta staterna och Kina, eller att produktionsmetoder, produktionskostnader och försäljningspriser till unionen skiljde sig mellan de berörda länderna. Importen från alla tre länder användes företagsinternt av unionens producenter och/eller handlades på den öppna marknaden, och frekvensen varierade under undersökningsperioden. Detsamma gällde unionsproducenternas egen produktion. Denna likadana produkt användes antingen i produkter i senare led i förädlingskedjan eller såldes till industriella användare (på liknande villkor som för import) på unionsmarknaden. Importen från de berörda länderna konkurrerade således med varandra, eftersom den skedde på grundval av jämförbara avtalsbaserade prisvillkor, där ICIS-index användes som referensvärde. Dessutom hade den importerade produkten samma grundläggande egenskaper, vilket innebar att den var helt utbytbar.

(289)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana produkten var således jämförbara. Mer specifikt konkurrerade importerad 1,4-butandiol både sinsemellan och med 1,4-butandiol som producerades inom unionen, eftersom produkterna såldes via samma försäljningskanaler, hade samma användningsområden och slutligen såldes till samma kunder.

(290)

Därför uppfylldes de kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen, och importen från de berörda länderna bedömdes sammantaget vid fastställandet av skada.

(291)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av statistik från unionen. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan importstatistik från unionen och den totala förbrukningen i unionen enligt tabell 2 ovan.

(292)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

(293)

Importen från de berörda länderna ökade under skadeundersökningsperioden, från cirka 48 800 ton år 2021 till cirka 89 000 ton under undersökningsperioden, en ökning med 82 %. Importen minskade under undersökningsperioden jämfört med 2023, men denna nedgång kan delvis tillskrivas krisen vid Röda havet (101), som påverkade möjligheten att importera 1,4-butandiol till unionen. Dessutom uppgav LCN att importen från Kina år 2024 skulle ha minskat på grund av BASF:s strategiska beslut att avyttra sitt samriskföretag i Kina under fjärde kvartalet 2023, vilket minskade de totala importen från Kina.

(294)

Marknadsandelarna för de berörda länderna följde en liknande utveckling som importen. Under undersökningsperioden minskade marknadsandelen jämfört med 2023, från 37 % till 26 %. Dock, över hela skadeundersökningsperioden, mer än fördubblades marknadsandelen, från 12 % år 2021 till 26 % under undersökningsperioden, en ökning med 14 procentenheter.

(295)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av information från de utvalda samarbetsvilliga producenterna från Kina, de samarbetsvilliga exportörerna från Saudiarabien och Förenta staterna samt de unionsproducenter som ingick i urvalet.

(296)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (i euro/ton)

(297)

Genomsnittspriset för import till unionen från de berörda länderna ökade först under 2022 med 52 % till cirka 3 700 euro/ton och minskade sedan avsevärt under 2023 till cirka 1 900 euro/ton. Sammanlagt minskade genomsnittspriset avsevärt under skadeundersökningsperioden med 50 %, från cirka 2 400 euro/ton år 2021 till cirka 1 200 euro/ton under undersökningsperioden.

(298)

Prisets svängningar påverkades huvudsakligen av utvecklingen av råvarukostnader och energipriser, i kombination med betydande kapacitetsinvesteringar, ökade importvolymer till unionen samt outnyttjad kapacitet från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden. Dessutom omfattades importförsäljningen av avtal som var kopplade till ICIS referenspriser.

(299)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(300)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen under undersökningsperioden för de unionsproducenter som ingick i urvalet . Det visade på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 6,9 % från de berörda länderna på unionsmarknaden. Det förekom inget prisunderskridande för någon av de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen hänvisar dock till andra priseffekter (prisnedgång) i avsnitt 4.6.3.1 i denna förordning (se till exempel skälen 331–334). Dessutom var det tydligt att priserna på både importen och unionens produktion följde en liknande trend, eftersom undersökningen fastställde att kontrakt till industriella användare använde ICIS-priser som referensvärde, vilket framgår av skäl 331.

(301)

LCN hävdade att importen från Förenta staterna varken underskred eller vållade unionsindustrin väsentlig skada, eftersom den importerades av både LCN och BASF och när den såldes (eller användes företagsinternt) på unionens marknad, såldes (eller förbrukades) den till samma priser (eller kostnader) som unionens egen produktion som såldes (eller förbrukades) på unionens marknad. Som konstaterats i avsnitt 4.6.3.1 i denna förordning var försäljningspriserna för unionens produktion kraftigt sänkta, och denna prisnedgång utgjorde faktiskt en väsentlig orsak till skadan. Dessutom underskred importen från Förenta staterna i genomsnitt unionens försäljningspriser. Därför utgjorde prisunderskridandet av den amerikanska importen en betydande faktor i skadeundersökningen.

(302)

Sipchem och Will and Co. hävdade att importen från Saudiarabien varken prisunderskred eller vållade unionsindustrin skada, eftersom den hjälpte unionens industri att upprätthålla sin position på unionens marknad. Som konstaterats i avsnitt 4.6.3.1 i denna förordning var försäljningspriserna för unionens produktion kraftigt sänkta, och denna prisnedgång utgjorde faktiskt en väsentlig orsak till skadan. Dessutom underskred importen från Förenta staterna i genomsnitt unionens försäljningspriser. Därför utgjorde prisunderskridandet av importen från Saudiarabien en betydande faktor i skadeundersökningen.

(303)

Sipchem lämnade också uppgifter om sina exportvolymer till en icke-närstående kund i unionen efter undersökningsperioden (2025). Sipchem hävdade att volymen och priserna för denna export stödde deras ståndpunkt att försäljningen under undersökningsperioden borde uteslutas från beräkningen av exportpriser vid beräkningen av dumpning och skada, eftersom Sipchem inte själv satte priserna på unionens marknad. Eftersom villkoren för en sammantagen bedömning är uppfyllda för import från Saudiarabien vore det varken lämpligt eller motiverat att utesluta denna försäljning från beräkningen av exportpriset. Det framgår också av slutsatsen om skada nedan att importen från Saudiarabien bidrog till den skada som unionens industri led. Vidare ska uppgifter från perioden efter undersökningsperioden inte beaktas i analysen av dumpning och skada. Påståendet avvisades därför.

(304)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(305)

Såsom anges i skäl 33 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(306)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som alla fyra unionsproducenter hade lämnat som svar på frågeformuläret. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i frågeformulärsvaren från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(307)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, företagsintern användning, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(308)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(309)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande och andel av den företagsinterna användningen

(310)

Produktionen i unionen minskade betydligt under skadeundersökningsperioden. Först minskade produktionen med 39 % under 2022 jämfört med 2021, och sjönk därefter ytterligare med 68 % under 2023 jämfört med 2021 års produktionsvolymer. Produktionsvolymerna återhämtade sig under undersökningsperioden jämfört med 2023, men totalt sett minskade de under skadeundersökningsperioden och var 45 % lägre under undersökningsperioden än 2021. Denna ökning av produktionen under undersökningsperioden jämfört med 2023 berodde huvudsakligen på behovet av att producera 1,4-butandiol hos unionsproducenterna för företagsintern användning och försäljning, för att kompensera för en temporär begränsning av unionens möjligheter att tillgodose import av 1,4-butandiol enligt vad som anges i skäl 293, samt för att upprätthålla befintliga kundåtaganden och sitt anseende på unionens marknad. Dessutom kunde produktionsnivåerna endast minskas till en viss miniminivå hos varje unionsproducent på grund av fasta kostnader och andra kostnader för driften av anläggningarna, även om unionsproducenterna önskade minska volymerna ytterligare på grund av lägre försäljningspris och volym. Denna minskning av försäljningsvolym och pris berodde på konkurrensen från dumpad import; importpriserna under skadeundersökningsperioden var avsevärt lägre än unionsproducenters produktionskostnader under 2023 och undersökningsperioden.

(311)

Produktionskapaciteten förblev stabil under skadeundersökningsperioden på omkring 470 000 ton.

(312)

Därför följde kapacitetsutnyttjandet mycket liknande trender som produktionsvolymen, först minskande till 45 % 2022 och sedan igen till 24 % 2023 av det totala utnyttjandet, för att öka under undersökningsperioden jämfört med 2023. Under skadeundersökningsperioden minskade kapacitetsutnyttjandet med 34 procentenheter från 74 % under 2021 till 40 % under undersökningsperioden.

(313)

Minskningen av produktionen berodde på att produktionskostnaderna i unionen inte blev konkurrenskraftiga jämfört med det mycket låga priset på den dumpade importen.

(314)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionsindustrins försäljningsvolym, företagsinterna användning och marknadsandel

(315)

Undersökningen har visat, såsom anges i skäl 273, att när marknadsförhållandena försämrades, ersattes företagsintern användning av egen produktion med import, eftersom importen orsakade en betydande prisnedgång och var prissatt under unionens industris produktionskostnad. Mot bakgrund av de marknadsförhållanden som skapats av dumpade importvolymer var det inte ekonomiskt lönsamt för unionsproducenterna att fortsätta producera på dessa nivåer, inte ens för företagsintern användning, vilket framgår av tabell 6. Eftersom företagsintern användning ersattes av import, undersökte kommissionen marknadsandelar i denna undersökning både som en andel av hela marknaden och som en andel av den öppna respektive företagsinterna marknaden separat. Kommissionen analyserade både produktion som såldes på den öppna marknaden och produktion som såldes plus företagsintern användning som andel av den totala marknaden. Denna indikator visade unionsindustrins övergripande marknadsställning på unionens marknad under skadeundersökningsperioden.

(316)

Mängden av unionsindustrins produktion som såldes på den öppna marknaden minskade kraftigt 2022 och sedan igen 2023, till 50 % av nivån 2021, men återhämtade sig till viss del under undersökningsperioden och låg fortfarande under 2021 års nivå. Under hela den analyserade perioden minskade unionsindustrins försäljningsvolym på unionens marknad med 9 % under skadeundersökningsperioden, från cirka 117 500 ton till cirka 107 000 ton.

(317)

Mängden av unionsindustrins produktion som såldes plus företagsintern användning minskade också kraftigt 2022 och sedan igen 2023, till 49 % av nivån 2021, men återhämtade sig till viss del under undersökningsperioden och låg fortfarande under 2021 års nivå. Under hela den analyserade perioden minskade unionsindustrins försäljningsvolym plus företagsinterna användning i unionen med 14 % under skadeundersökningsperioden, från cirka 382 000 ton till cirka 270 000 ton.

(318)

Unionsindustrins marknadsandel för såld produktion på den öppna unionsmarknaden minskade under den analyserade perioden med 16 procentenheter. Först med 25 procentenheter 2022 jämfört med 2021, och sedan med 35 procentenheter 2023 jämfört med 2021. Den ökade sedan med 19 procentenheter, från 39 % 2023 till 58 % under undersökningsperioden. Denna ökning berodde främst på en högre produktions- och försäljningsnivå under undersökningsperioden jämfört med 2023, såsom förklaras i skäl 310, i kombination med en minskning av den totala förbrukningen av 1,4-butandiol i unionen. Unionsindustrins marknadsandel på den företagsinterna marknaden i förhållande till den totala förbrukningen minskade med 15 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Först med 5 procentenheter 2022 jämfört med 2021, och sedan med 15 procentenheter 2023 jämfört med 2021, och den låg kvar på denna nivå fram till undersökningsperioden.

(319)

Kommissionen tog därefter hänsyn till både unionsindustrins produktion som sålts på den öppna marknaden och den företagsinterna förbrukningen (kumulativt) som andel av den totala förbrukningen, och konstaterade att den övergripande slutsatsen när det gäller marknadsandelar var tydligast, eftersom den omfattade både unionsindustrins ekonomiska verksamhet, dvs. försäljning på den öppna marknaden av producenter och den företagsinterna användningen av 1,4-butandiol. Enligt detta mått minskade unionsindustrins marknadsandel med 12 procentenheter 2022 och med 22 procentenheter 2023 jämfört med 2021. På grundval av detta minskade unionsindustrins totala marknadsandel med 12 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 90 % 2021 till 78 % under undersökningsperioden.

(320)

Under en period med sjunkande marknadspriser har unionens produktion i stor utsträckning ersatts av import, främst från de berörda länderna. Av denna anledning ansåg kommissionen att endast genom att analysera försäljning på den öppna marknaden tillsammans med företagsintern användning var det möjligt att bedöma den verkliga inverkan som ökande import hade på unionens marknad.

(321)

Med tanke på den totala minskning av marknadsandelen som beskrivs i skäl 318 har unionsindustrin inte uppvisat någon tillväxt under skadeundersökningsperioden, men hade faktiskt en sämre ställning på unionsmarknaden under undersökningsperioden än under 2021.

(322)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(323)

Antalet anställda förblev stabilt under skadeundersökningsperioden och minskade totalt med 1 %. Unionsproducenterna upprätthöll ett minsta antal anställda för att kunna driva produktionsanläggningarna på ett effektivt och säkert sätt. Antalet anställda varierade inte i förhållande till produktionsnivån.

(324)

En betydande minskning av produktionen, kombinerad med ett stabilt antal anställda, innebar dock att produktiviteten hos unionsproducenterna minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden, med 45 %, från 681 ton per anställd 2021 till 376 ton per anställd under undersökningsperioden.

(325)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från de berörda länderna.

(326)

Detta är den första antidumpningsundersökningen avseende den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(327)

De mikroekonomiska indikatorerna för unionsindustrin hämtades från de kontrollerade svaren på frågeformulären från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet. Beroende på graden av vertikal integration hämtades de mikroekonomiska indikatorerna dock till stor del endast från två producenter. Eftersom offentliggörande av de faktiska siffrorna skulle innebära att känslig information om de berörda unionsproducenterna avslöjas, har kommissionen i denna del av skadebedömningen använt intervall och index för att skydda den konfidentiella behandlingen.

(328)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspris och tillverkningskostnad i unionen

(329)

Unionsproducenternas försäljningspriser på den öppna marknaden ökade först under 2022 med 36 % jämfört med 2021. Priserna minskade dock avsevärt under 2023, från 3 000–3 900 euro/ton under 2022 till 1 400–1 800 euro/ton under 2023. Under skadeundersökningsperioden minskade försäljningspriserna för unionsproducenterna totalt med 52 %. Unionsproducenterna kunde klara högre produktionskostnader under 2022, men kunde inte göra det under 2023 och undersökningsperioden, på grund av den ökade konkurrensen på unionens marknad från en mycket högre volym av dumpade importleveranser till allt lägre priser.

(330)

Försäljningspriserna på unionsmarknaden för 1,4-butandiol domineras av ramavtal som fastställer överenskomna kvantiteter, och priserna uppdateras typiskt regelbundet på månadsbasis baserat på ICIS-data. De månatliga uppgifterna från ICIS fanns tillgängliga för både den kinesiska marknaden och unionsmarknaden. Under skadeundersökningsperioden påverkades försäljningspriserna i unionen av i) den ökande konkurrensen från dumpad import, både vad gäller ökade volymer och lägre priser, ii) den fortsatta nedgången i ICIS-priserna för 1,4-butandiol. ICIS-priserna i unionen påverkades i sin tur av priserna på den dumpade importen från de berörda länderna. I synnerhet i fallet med Kina observerades en betydande ökning av ny produktionskapacitet för 1,4-butandiol samt outnyttjad kapacitet i landet, där unionsproducenterna uppskattade att installerad kapacitet under undersökningsperioden nådde minst nio gånger unionens kapacitet och därmed var den överlägset största installerade kapaciteten globalt. Denna betydande installerade kapacitet och outnyttjade kapacitet gjorde att Kina kunde fungera som referens för globala priser på 1,4-butandiol och påverka de globala priserna på 1,4-butandiol, även i unionen, vilket resulterade i en stark korrelation mellan Kinabaserade ICIS-priser för 1,4-butandiol och ICIS-priserna för 1,4-butandiol i Europa samt unionens försäljningspriser. Dessutom påverkades unionens försäljningspriser direkt av Kinabaserade ICIS-priser för 1,4-butandiol, eftersom dessa vid vissa tillfällen användes direkt i försäljningskontrakten med stora kunder i unionen.

(331)

Därför var den dumpade importen och ICIS-priserna på den kinesiska marknaden prisbildande på unionsmarknaden, och priserna för både unionsproducenternas försäljning och importen från alla andra länder var tvungna att konkurrera med detta pris.

(332)

Kostnaden för producerad 1,4-butandiol som unionsproducenterna sålde ökade avsevärt under 2022 med 71 % jämfört med 2021, huvudsakligen på grund av ökade råvarukostnader (till exempel naturgas, nafta, vätgas eller ånga) och elpriser. Kostnaden för produktion sjönk sedan från [2 800–3 400] euro per ton 2022 till [2 600–3 100] euro per ton 2023, men förblev fortfarande 58 % högre än 2021. Under undersökningsperioden minskade produktionskostnaderna avsevärt jämfört med 2023 och nådde [1 900–2 400] euro per ton. Förändringen berodde främst på minskade råvarukostnader och elpriser. Sammantaget ökade dock produktionskostnaden med 21 % under skadeundersökningsperioden, eftersom unionsproducenterna, utöver utvecklingen av råvaru- och energipriser, hade högre fasta kostnader per producerad enhet på grund av de betydligt lägre produktionsnivåerna.

(333)

Därför var unionsproducenternas produktionskostnad högre än försäljningspriset för 1,4-butandiol under 2023 och undersökningsperioden. Unionsproducenterna drabbades av prisnedgång då försäljningspriserna sänktes till nivån för den dumpade importen, vilket ledde till att den undersökta produkten såldes under produktionskostnad, särskilt under 2023 och undersökningsperioden.

(334)

Kommissionen analyserade försäljningspriserna och kostnaderna för unionsindustrin (som visas i tabell 8), tillsammans med dess lönsamhet (tabell 11) samt importpriser och kvantiteter för de sammanlagda importerna (tabellerna 2 och 3). Det var tydligt att en mycket allvarlig prisnedgång ägde rum på den europeiska marknaden under 2023 och undersökningsperioden. Under 2022 kunde unionsindustrin föra över de högre kostnaderna (jämfört med 2021) på kunderna, men under 2023 och undersökningsperioden var det inte längre möjligt att täcka kostnaderna på grund av prisnedgången från de ökande volymerna av dumpad import till låga och sjunkande priser.

(335)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(336)

Den genomsnittliga kostnaden per anställd ökade något under skadeundersökningsperioden, med 2 %, eftersom antalet anställda förblev stabilt för att kunna hålla produktionsanläggningarna i drift, och löner samt andra kostnader för anställda ökade något under perioden, från cirka 100 000 euro till 120 000 euro.

(337)

Arbetskraftskostnaderna utgjorde cirka 7–15 % av den totala produktionskostnaden, enligt uppgifterna i tabell 8 under undersökningsperioden.

(338)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lager

(339)

Det utgående lagret (i ton) ökade med 50 % under skadeundersökningsperioden, från cirka 7 000–10 000 ton år 2021 till 11 000–15 000 ton under undersökningsperioden. Överlag ökade det utgående lagret i förhållande till produktionsvolymer, från 3 % år 2021 till 6 % år 2023, och nådde sedan 7 % under undersökningsperioden.

(340)

1,4-butandiol är dock en kemikalie som är kostsam att lagra på ett säkert sätt och som måste förvaras i specialtankar med temperaturkontroll. Därför var det mer sannolikt att unionsproducenterna styrde sina produktionsvolymer snarare än att öka eller minska lagernivåerna, vilka är begränsade inom unionen. Av denna anledning ansåg kommissionen att ökningen av det utgående lagret inte var en viktig indikator på skada.

(341)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(342)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i EU i procent av omsättningen för den försäljningen. År 2021 och 2022 lyckades unionsproducenterna uppnå lönsamhet, eftersom de mötte mindre konkurrens från dumpad import och kunde överföra högre produktionskostnader på sina kunder. Under 2023 var lönsamheten däremot mellan (-70 % och -30 %) och sjönk ytterligare till en låg nivå mellan (-90 % och -50 %) under undersökningsperioden. Trots lägre produktionskostnader än 2022 för unionsproducenterna och en stabilisering av el- och råvarukostnaderna i unionen under 2023 och undersökningsperioden fortsatte försäljningspriserna i unionen att falla ytterligare på grund av prisnedgången från de ökande volymerna av dumpad import, med priser som var betydligt lägre än 2022, vilket ledde till prisnedgång. Som påminnelse föll genomsnittspriserna på dumpad import från de berörda länderna med 50 % under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabell 4 och förklaras i skäl 297. Priserna för unionsproducenternas försäljning på den öppna marknaden gick därmed ned, och unionsproducenterna kunde endast sälja 1,4-butandiol med mycket negativ lönsamhet, eftersom försäljningspriset i unionen sjönk under produktionskostnaden under 2023 och undersökningsperioden.

(343)

Kassaflödet följde de lägre försäljningsvolymerna och den negativa lönsamheten under 2023 och undersökningsperioden, vilket resulterade i ett kassaflöde på cirka (-100 000 till -50 000) miljoner euro under undersökningsperioden, jämfört med ett positivt kassaflöde på (100 000 till 200 000) miljoner euro år 2021.

(344)

Investeringarna fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin förklarade att investeringsplaneringen genomfördes regelbundet (vart fjärde till vart femte år) som ett engångsbelopp per producent. Därför varierade de totala investeringarna betydligt år för år under perioden, beroende på tidpunkten för de större omställningsinvesteringarna. Investeringar under skadeundersökningsperioden avsåg främst de minimiinvesteringar som krävs för att upprätthålla de befintliga produktionsnivåerna i enlighet med gällande säkerhets- och miljönormer. Investeringarna ökade med 32 % 2022 och minskade sedan betydligt till 50 % 2023 jämfört med 2021. Under undersökningsperioden var investeringarna något lägre än 2011 med -7 %.

(345)

Räntabiliteten för de unionsproducenter som ingick i urvalet, beräknad som vinsten i procent av det bokförda nettovärdet på investeringarna, följde samma trend som lönsamheten, med positiv räntabilitet 2021 och 2022. Detta följdes dock av betydande förluster 2023 och under undersökningsperioden.

(346)

Förmågan hos de unionsproducenter som ingick i urvalet att anskaffa kapital var begränsad under 2023 och undersökningsperioden, på grund av omfattande kassautflöden från den djupt negativa lönsamheten. Endast minimala investeringar gjordes för att upprätthålla säkra minimiförhållanden för produktionen av 1,4-butandiol och för att hålla anläggningarna i gång. Dessutom förlängde unionsproducenterna antingen planerade underhållsstopp eller övervägde att stänga anläggningar på grund av den djupa negativa lönsamhet som beskrivits ovan.

(347)

Undersökningen visade att unionsindustrin lidit väsentlig skada eftersom alla prestationsindikatorer för skada uppvisade betydande negativa tendenser, särskilt under 2023 och undersökningsperioden. De tidigare åren av skadeundersökningsperioden (2021 och 2022) visade vad unionsindustrin kan uppnå under mer normala konkurrensförhållanden, även under perioder av höga råvaru- eller energikostnader. Unionsproducenterna var dock tvungna att minska produktionen drastiskt till miniminivåer eftersom produktionen inte blev konkurrenskraftig på grund av de ökande kvantiteterna dumpad import från de berörda länderna under 2023 och skadeundersökningsperioden. Under 2023 och undersökningsperioden skapade prisnedgången en allvarlig skadevållande situation, som inte gjorde det möjligt för unionsindustrin att fastställa priserna på nivåer som gjorde det möjligt för den att täcka produktionskostnaderna eller göra någon vinst. Unionsproducenternas förluster låg på mellan 30 % och 70 % av omsättningen 2023 och på mellan 50 % och 90 % under undersökningsperioden, vilket framgår av tabell 11.

(348)

Unionsproducenterna har endast överlevt denna period av höga förluster tack vare att vinster gjordes 2021 och 2022 samt för att företagen ingår i stora koncerner. Ökningen av den dumpade importen, till ständigt lägre priser, förhindrade adekvata prisökningar och påverkade negativt produktion och försäljningsvolymer av 1,4-butandiol. Denna situation gjorde det inte möjligt för unionsproducenterna att minska sina fasta produktionskostnader, vilket normalt skulle ske vid mer normala användningsnivåer, eller att höja priserna till en hållbar nivå. Faktum är att under 2023 och undersökningsperioden var priser och kostnader för unionsproducenterna så långt ifrån varandra, och förlusterna så omfattande, att situationen inom industrin för 1,4-butandiol blev så allvarlig att den utgjorde ett betydande hot mot dess existens på kort sikt. Under 2023 ökade importvolymerna från dessa länder med 51 % samtidigt som priserna föll med 48 % jämfört med 2022. Under undersökningsperioden minskade importvolymerna med 15 %, men priserna sjönk med ytterligare 36 % jämfört med 2023 års nivåer. Dessa siffror visas i tabellerna 2 och 3.

(349)

Den tydliga prisnedgången till följd av den dumpade importen till unionen förklaras i skälen 330–333. Den prisnedgång och de förluster som uppstod under 2023 och undersökningsperioden resulterade också i allvarlig skada på andra prestationsindikatorer såsom kassaflöde och räntabilitet (se tabell 11) samt på kapitalanskaffningsförmågan. Trots att investeringar bibehölls för att uppfylla säkerhets- och miljökrav, befann sig unionens industri under undersökningsperioden helt klart i en mycket sämre situation, vilket minskade dess kapitalanskaffningsförmåga. Försämringen av unionsindustrins ekonomiska situation under 2023 och undersökningsperioden inträffade trots en ökning med 8 % av förbrukningen av 1,4-butandiol i unionen från 2022.

(350)

Tabell 6 visar utvecklingen av marknadsandelar i denna undersökning. En jämförelse av unionindustrins försäljning på den öppna marknaden plus företagsintern användning i förhållande till total förbrukning ger den bästa indikationen på unionindustrins ställning på hela marknaden. Enligt detta mått minskade unionsindustrins marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Men under undersökningsperioden återhämtade sig marknadsandelen delvis eftersom unionsindustrin ökade sin produktion på grund av en minskad importvolym på grund av krisen vid Röda havet. Under perioden från 2022 till undersökningsperioden skyddade unionsindustrin befintliga försäljningskontrakt, anseendet och ställningen på unionsmarknaden. Denna ökning av produktion och försäljning berodde dock på allvarliga förluster till följd av prisnedgången som tvingade unionsindustrin att sälja med förlust, såsom förklaras ovan.

(351)

Alla unionsproducenter ökade sin import av 1,4-butandiol för att kunna fortsätta leverera till viktiga kunder och täcka sina företagsinterna behov, på grund av de betydande produktionsminskningarna under skadeundersökningsperioden. Metoden att ersätta produktion med import förekom även 2022 när råvaru- och elkostnaderna steg, vilket framgår av produktionskostnaderna i tabell 8. Försäljningspriserna för 1,4-butandiol var dock inte lika låga 2022, och en kraftig ökning av den dumpade importen skedde 2023. Det är därför som väsentlig skada uppstod från och med 2023, vilket visas av de mycket skadevållande prestationsindikatorerna för 2023 och undersökningsperioden.

(352)

Även om skadan i denna undersökning var tydlig utifrån pris- och prestationsindikatorer, led unionsindustrin även av en betydande nedgång och skada i volymindikatorer, nämligen produktionsvolym, kapacitetsutnyttjande, produktivitet, företagsintern användning samt försäljning på unionsmarknaden – samtliga indikatorer minskade kraftigt under skadeundersökningsperioden.

(353)

Indikatorerna för sysselsättning, arbetskraftskostnader och kapacitet förblev däremot stabila under skadeundersökningsperioden, vilket visar industrins beredskap för en återhämtning vid förbättrade marknadsförhållanden. Indikatorn för lagerhållning ansågs inte vara avgörande för skadebedömningen, vilket förklaras i skäl 344.

(354)

Mot denna bakgrund drog kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(355)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är följande: Import från tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, inverkan av förbrukning, företagsintern användning, unionsindustrins import och ökade råvaru- och energikostnader.

(356)

Som framkommer av tabell 3 ökade volymen av dumpad import från de berörda länderna från omkring 49 000 ton år 2018 till omkring 89 000 ton under undersökningsperioden, dvs. en ökning med 82 %. Importens marknadsandel (av den totala marknaden) ökade under samma period från 12 % till 26 %, en ökning med 123 %. Med beaktande av att slutsatsen om skada fastställde att väsentlig skada inträffade under 2023 och undersökningsperioden analyserade kommissionen även utvecklingen av importen under dessa två år. Från 2022 till undersökningsperioden ökade importen från de berörda länderna med cirka 20 000 ton, en ökning med 29 %. När det gäller marknadsandelen (av den totala marknaden) var ökningen från 2022 till undersökningsperioden cirka 4 procentenheter, motsvarande cirka 20 %.

(357)

Från 2021 till undersökningsperioden minskade unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden plus företagsintern användning med 29 %, vilket framgår av tabell 6. När det gäller den totala marknadsandelen var unionsindustrins andel lägre under 2023 och undersökningsperioden, och minskade till cirka 78 % respektive 68 %, jämfört med 90 % 2021.

(358)

Som förklaras i skälen 347 och 349 orsakade importen från de berörda länderna prisnedgång för unionsindustrin, som accelererade under 2023 och undersökningsperioden. Under denna period kunde unionsproducenterna inte längre justera sina priser på ett sätt som skulle göra det möjligt att täcka sina kostnader, vilket ledde till betydande förluster under undersökningsperioden. Denna allvarliga och ohållbara situation förekom både 2023 och under undersökningsperioden.

(359)

Dessutom gjordes en analys av prisunderskridandet under undersökningsperioden per produkttyp. Denna visade att konkurrensen mellan unionsindustrin och importen från de berörda länderna var stark.

(360)

Försäljningspriserna i unionen påverkades av den ökade konkurrensen med dumpad import, både i form av ökade dumpade volymer och lägre priser. Detta var möjligt på grund av karaktären hos marknaden för 1,4-butandiol, där ICIS-priser för 1,4-butandiol användes som referensvärde i majoriteten av försäljningskontrakten. Det kinesiska ICIS-priset utgör en referens för de globala priserna på 1,4-butandiol och påverkar de globala priserna på 1,4-butandiol, inklusive priserna i unionen, vilket förklaras i skäl 330. Dessutom hade importen till den amerikanska marknaden kraftigt minskat till följd av ökade importtullar enligt olika amerikanska lagändringar. Importen till unionen från Saudiarabien ökade på grund av den begränsade tillgången till den amerikanska marknaden och på grund av den kinesiska importens intrång på andra traditionella saudiska exportmarknader, såsom Asien.

(361)

Som förklaras ovan gjorde slutligen de exporterande producenternas försörjningsproblem att trycket på unionsindustrin tillfälligt minskade under undersökningsperioden. Detta gjorde det möjligt för unionsindustrin att öka produktions- och försäljningsvolymerna, men sådan försäljning var fortfarande mycket olönsam på grund av prisnedgången från importen.

(362)

Därför tvingades unionsindustrin in i en situation där man försökte behålla sin ställning på både den öppna marknaden och den företagsinterna marknaden genom att sänka priserna till ohållbara nivåer, vilket resulterade i stora förluster. Det enda realistiska alternativet hade varit att lämna unionsmarknaden helt och överlåta den åt den dumpade importen.

(363)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(364)

Kvantitet, genomsnittligt pris och marknadsandel för importen från tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Marknadsandelarna är uttryckta i procent av den totala unionsmarknaden.

Tabell 12

Import från tredjeländer

(365)

Importvolymerna från Taiwan ökade med över 400 % 2022, men minskade därefter under 2023 och undersökningsperioden. Volymen ökade från omkring 3 500 ton 2021 till 6 800 ton under undersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import (i % av den totala förbrukningen) uppgick till 6,1 % 2022, men minskade till 2 % under undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset på importen från Taiwan fluktuerade på ett liknande sätt och låg på en liknande nivå som importen från de berörda länderna. Deras marknadsandel minskade till 2 % under undersökningsperioden.

(366)

Importvolymerna från andra tredjeländer (huvudsakligen Sydkorea under undersökningsperioden) minskade från omkring 2 000 ton år 2021 till 1 700 ton under undersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import (i % av den totala förbrukningen) låg alltid under 1 %. Det genomsnittliga priset på importen från andra tredjeländer fluktuerade på ett liknande sätt och låg på en liknande nivå som importen från de berörda länderna.

(367)

Mot bakgrund av att importen från Taiwan och andra tredjeländer hade låga marknadsandelar och något högre priser än importen från de berörda länderna, drog kommissionen slutsatsen att denna import inte försvagade orsakssambandet i fråga om importen från de berörda länderna.

(368)

Unionsproducenternas exportvolym utvecklades under skadeundersökningsperioden på det sätt som visas i tabell 13. Tabell 13 visar också det genomsnittliga exportpriset till icke-närstående parter i unionsindustrin i urvalet.

Tabell 13

Exportresultat för unionsproducenterna i urvalet

(369)

Unionindustrins exportvolym minskade med 84 % under skadeundersökningsperioden. Exportvolymen motsvarade omkring 10 % av unionindustrins försäljning (inklusive företagsintern användning) år 2021, men denna andel sjönk till omkring 1 % under undersökningsperioden.

(370)

Försäljningspriserna för denna export fluktuerade i linje med unionindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden, såsom framgår av tabell 8, det vill säga till följd av inverkan av import till dessa marknader och råvarupriser. Det är tydligt att unionindustrins exportresultat försämrades under skadeundersökningsperioden. Eftersom unionsindustrin emellertid inte har varit en betydande leverantör till exportmarknaderna ansågs den försämrade exportutvecklingen inte utgöra en väsentlig faktor i den övergripande bedömningen av unionindustrins ekonomiska situation.

(371)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrins exportresultat inte vållade unionsindustrin väsentlig skada eller kunde försvaga orsakssambandet avseende importen från de berörda länderna.

(372)

De undersökta unionsproducenterna använde olika produktionstekniker och olika råvaror. Kostnaderna för de huvudsakliga råvarorna och energin följde emellertid liknande utvecklingstrender, och för samtliga tre undersökta producenter utgjorde råvaru- och energikostnader mer än 50 % av den totala produktionskostnaden.

(373)

Som framgår av tabell 8 ökade kostnaderna med 94 % 2022 och föll sedan 2023 (med 19 %) och minskade återigen under undersökningsperioden (med ytterligare 29 %). Trots kostnadsminskningen under 2023 och undersökningsperioden var kostnaderna fortfarande 13 % högre under undersökningsperioden än under 2021.

(374)

Med tanke på råvaru- och energikostnaderna stod det klart att kostnadsutvecklingen hade spelat en viktig roll för industrin för 1,4-butandiol under skadeundersökningsperioden. Tabell 8 visar dock att när kostnaderna var som högst 2022 kunde unionsindustrin ändå föra över dessa kostnadsökningar på sina kunder. Från och med 2023 kunde den, trots sjunkande råvaru- och elkostnader, inte sälja på en lönsam nivå eller högre än produktionskostnaderna. Detta berodde på prispressen från de ökande importvolymerna, vilket ledde till en frikoppling mellan kostnader och priser i unionen.

(375)

Dessutom ökade de fasta kostnaderna per enhet dramatiskt på grund av att produktionen i unionen minskade från den lägre försäljningen i unionen på grund av den illojala konkurrensen från den dumpade importen. Detta bidrog också till de ökade produktionskostnaderna per enhet för unionsindustrin och ökade till exempel energi- och vattenkostnaderna eller andra fasta kostnader per enhet. Energikostnaderna hade dessutom typiskt sett en betydande fast komponent som behövde fördelas över höga produktionsnivåer hos unionsproducenterna, vilket inte kunde uppnås på grund av minskad försäljning till följd av prispressen från dumpad import.

(376)

Celanese hävdade att de globala priserna på 1,4-butandiol ökade kraftigt mellan 2020 och 2022 i efterdyningarna av covid-19-krisen och till följd av bristen på 1,4-butandiol, i kombination med en energikris. Från och med 2023 stabiliserades dock marknaderna för 1,4-butandiol och eventuella prissänkningar är ett tecken på normalisering snarare än skada. Celanese hävdade därför att det är de höga energikostnaderna och inflationen som orsakar utmaningar för EU-industrin och inte den dumpade importen från de berörda länderna. Kommissionen ifrågasatte dock denna uppfattning eftersom, för det första, även om energipriserna för 1,4-butandiol i unionen sjönk under skadeundersökningsperioden, så har priserna på den dumpade importen sjunkit ännu kraftigare och har gjort det omöjligt för unionsindustrin att sälja till priser över sina produktionskostnader. För det andra verkar det inte ha funnits någon global brist på 1,4-butandiol under skadeundersökningsperioden. I stället verkar det ha skett en allmänt erkänd betydande kapacitetsökning, i storleksordningar som motsvarar flera gånger den globala efterfrågan på 1,4-butandiol under skadeundersökningsperioden, vilket resulterade i en betydande överkapacitet och sänkta priser på 1,4-butandiol. För det tredje påverkas produktionskostnaden även av de fasta produktionskostnaderna, där unionen under skadeundersökningsperioden drabbats av en ökande mängd dumpad import från de berörda länderna. Detta har gjort att industrin inte har kunnat öka försäljningen och därmed produktionsvolymerna, vilket har lett till högre produktionskostnad per enhet 1,4-butandiol oavsett råvarukostnader. Slutligen sjönk de ökade volymerna och priserna på den dumpade importen från de berörda länderna under 2023 och undersökningsperioden till sådana nivåer att produktionen av 1,4-butandiol i unionen inte ens är hållbar på kort sikt, trots de kraftigt minskade produktionskostnaderna för el, naturgas och andra råvaror jämfört med 2022.

(377)

När det gäller kostnaderna påpekade flera berörda parter att unionsindustrin helt enkelt inte var tillräckligt konkurrenskraftig på grund av sina höga kostnader. Detta påstående avvisades också eftersom industrin var lönsam 2021 och 2022. Dessutom var de påstådda höga kostnaderna inte orsaken till skadan under 2023 och undersökningsperioden, eftersom sådana kostnader sjönk under den perioden.

(378)

Kommissionen drog slutsatsen att ökningarna av råvaru- och energikostnaderna gav upphov till den skada som unionsindustrin lidit. Grundorsaken till skadan var dock ökande volymer av dumpad import från de berörda länderna, vilket pressade ned priserna på 1,4-butandiol till nivåer som inte gjorde det möjligt för unionsindustrin att täcka sina kostnader och ökade produktionskostnaden per enhet i unionen till följd av lägre försäljnings- och produktionsnivåer.

(379)

Kommissionen drog därför slutsatsen att ökade råvaru- och energikostnader inte vållade unionsindustrin skada.

(380)

Unionsproducenterna importerade alla betydande kvantiteter av 1,4-butandiol från de berörda länderna. Flera berörda parter hävdade att detta var en anledning till den skada som unionsproducenterna lidit. Kommissionen bedömde därför varför denna import ägde rum eftersom alla unionsproducenter hade outnyttjad kapacitet i unionen och därför själva kunde ha producerat dessa kvantiteter.

(381)

Unionsproducenterna påpekade att importen från de berörda länderna under normala konkurrensförhållanden skulle äga rum för att hantera kortsiktiga produktionsproblem med installerad kapacitet. Det är inte kostnadseffektivt att lagra stora mängder 1,4-butandiol eftersom sådan lagring måste ske i stora, temperaturreglerade tankar, vilket innebär att leveranser till kunder normalt sker strax efter produktionen. Produktionsnivån skulle därför justeras för att tillgodose behoven hos industriella användare och företagsinterna behov.

(382)

Under 2023 och undersökningsperioden ökade dock unionsindustrins import eftersom priserna på 1,4-butandiol på unionsmarknaden pressades ned av dumpad import och unionsindustrins kostnader, och att de, även om de sjönk från 2022 års nivåer, låg över den nedsatta prisnivån i unionen.

(383)

Importer gjordes också för att motverka eventuella produktionsproblem eller driftstopp under skadeundersökningsperioden, för att fortsätta att uppfylla kundkontrakt eller fortsätta producera produkter i senare led på grund av den låga lagringskapaciteten inom unionen.

(384)

Unionsindustrins import var därför en kortsiktig försvarsåtgärd för att den skulle kunna behålla sin ställning och sitt anseende på unionsmarknaden genom att på ett tillförlitligt sätt försörja de industriella användarna samtidigt som den företagsinterna produktionen fortsatte.

(385)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrins import under 2023 och undersökningsperioden var ett symptom på den skada som vållats av den dumpade importen snarare än en orsak till skadan i sig.

(386)

Kommissionen bedömde förbrukningens inverkan på unionsmarknaden genom att undersöka företagsintern användning, försäljning på den öppna marknaden och genom att bedöma utvecklingen av den totala förbrukningen med hjälp av uppgifterna i tabell 2.

(387)

Den företagsinterna användningen minskade med 38 % under skadeundersökningsperioden. Merparten av denna minskning ägde rum 2022, med omkring 81 000 ton eller 31 %. Från 2022 till undersökningsperioden minskade den företagsinterna användningen med omkring 20 000 ton eller 11 %.

(388)

Förbrukningen på den öppna marknaden ökade med omkring 25 000 ton eller 15 % under skadeundersökningsperioden. Från 2022 till undersökningsperioden ökade denna försäljning med omkring 25 000 ton eller med 33 %.

(389)

Vid en sammantagen bedömning av företagsintern användning och försäljning på den öppna marknaden minskade den med omkring 77 000 ton eller 18 % under skadeundersökningsperioden. Den totala förbrukningen ökade dock med omkring 25 000 ton från 2022 till undersökningsperioden, eller med 8 %.

(390)

Den sammanlagda minskningen av försäljningen och den företagsinterna användningen i unionen under nyckelperioden 2022 fram till undersökningen (389) utgör ett kvantitetsproblem för unionsindustrin. Den huvudsakliga skadan i denna undersökning rör dock prisnedgången och leder till stora förluster i avkastningen på omsättning och andra prestationsindikatorer.

(391)

Kommissionen drog därför slutsatsen att utvecklingen av förbrukningen på unionsmarknaden inte vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(392)

Producenterna av 1,4-butandiol i unionen under undersökningsperioden sålde till flera industriella användare inom många användarsektorer. Undersökningen visade att förekomsten av dumpad lågprisimport från de berörda länderna i betydande och ökande kvantiteter ledde till att priserna sjönk under skadeundersökningsperioden, särskilt under 2023 och undersökningsperioden. Denna utveckling fick till följd att priserna på 1,4-butandiol frikopplades från produktionskostnaden och påverkade försäljnings- och produktionsnivåerna. Lönsamheten för unionsindustrins försäljning var därför kraftigt förlustbringande under 2023 och undersökningsperioden. Sådana förluster är uppenbart ohållbara och hotar unionsindustrins överlevnad även på kort sikt.

(393)

Andra faktorer som undersöktes var import från andra källor, unionsindustrins exportresultat, utvecklingen av förbrukningen, inbegripet företagsintern användning, unionsindustrins import och ökade råvaru- och energikostnader.

(394)

Kommissionen särskilde och avgränsade därför verkningarna av alla kända faktorer som påverkade unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Ingen av faktorerna, varken tillsammans eller var för sig, ansågs väsentligt påverka unionsindustrins situation i tillräckligt hög grad för att det skulle gå att ifrågasätta slutsatsen att importen från de berörda länderna vållade väsentlig skada.

(395)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada. Skadan består huvudsakligen av prisnedgång samt otillräcklig lönsamhet och räntabilitet, otillräckligt kassaflöde och otillräcklig kapitalanskaffningsförmåga.

(396)

I syfte att fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(397)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(398)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före den ökade importen från de undersökta länderna, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka totala kostnader och investeringar, forskning och utveckling (FoU), innovation samt den lönsamhetsnivå som förväntas under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(399)

Som ett första steg fastställde kommissionen en grundläggande vinst som skulle täcka samtliga kostnader under normala konkurrensförhållanden. Detta hämtades från unionsindustrins lönsamhet 2022, som var det senaste året före den kraftiga ökningen av dumpad import 2023. En mycket högre lönsamhet uppnåddes 2021, men detta ansågs vara ett exceptionellt år för industrin på grund av den höga unionsförbrukningen till följd av covid-19-pandemin. Vinstmarginalen för 2022 fastställdes till [10–25 %], enligt tabell 11.

(400)

Två av unionsproducenterna som ingick i urvalet visade att deras investeringsnivå, forskning och utveckling (FoU) och innovation under skadeundersökningsperioden skulle ha varit högre under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen kontrollerade dessa uppgifter med hjälp av investeringsplaner som skulle ha genomförts under den undersökta perioden, men som avbröts på grund av påverkan från de dumpade importerna från de berörda länderna. Unionsindustrins påståenden ansågs därför vara underbyggda. För att spegla detta i vinstmålet räknade kommissionen ut skillnaden mellan utgifterna för investeringar, forskning och utveckling och innovation under normala konkurrensförhållanden enligt uppgifter från unionsindustrin som kontrollerats av kommissionen och verifierade av kommissionen med de faktiska utgifterna för investeringar, forskning och utveckling och innovation under skadeundersökningsperioden. Uttryckt som en procentandel av omsättningen var skillnaden 0,30 %.

(401)

Denna procentandel på 0,3 % lades till den grundläggande vinstmarginalen på [10 % till 25 %] enligt skäl 399, vilket innebar ett vinstmål på [10,30 % till 25,30 %].

(402)

På grundval av detta blir det icke skadevållande priset [2 000–2 800] euro/ton, beräknat genom tillämpning av den ovannämnda vinstmarginalen på [10,30 % till 25,30 %] på produktionskostnaden under undersökningsperioden för de unionsproducenter som ingick i urvalet.

(403)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen, som ett sista steg, de framtida kostnader för unionsindustrin som följer av de multilaterala miljöavtal och tillhörande protokoll som unionen är part i, samt av de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia, under den period då åtgärden tillämpas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Unionsindustrin lade fram bevisning för att deras kostnader enligt EU:s utsläppshandelssystem och liknande nationella program skulle öka under åtgärdernas löptid. Dessa ökade kostnader skulle uppstå eftersom unionsindustrin skulle få mindre gratis utsläppsrätter inom ramen för utsläppshandelssystemet från 2026–2030 (i genomsnitt) jämfört med undersökningsperioden. Dessutom visade en utvinning av terminer i utsläppshandelssystemet från Bloomberg (som gjorts tillgängliga i ärendeakten) att utsläppsrätterna under 2026–2030 förväntas öka priset per ton utsläppt koldioxid. Kommissionen godtog påståendena och lade till kostnaden på 25 euro per ton till det icke-skadevållande pris som nämns i skäl 402.

(404)

Dessutom hävdade unionsproducenterna i urvalet att indirekta koldioxidkostnader, som uppstår från framtida extra kostnader kopplade till koldioxid som emitteras från köpt och förbrukad elektricitet, bör beaktas som framtida kostnader enligt artikel 7.2 d i grundförordningen. Detta påstående avvisades preliminärt eftersom de påstådda kostnaderna inte uppstod direkt för den berörda unionsproducenten och inte var underbyggda.

(405)

På grundval av detta beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris på [2 000–2 800] euro/ton i genomsnitt för den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa det ovannämnda vinstmålet på produktionskostnaden för unionsproducenterna under undersökningsperioden och lade sedan till justeringarna enligt artikel 7.2d per produkttyp.

(406)

Kommissionen fastställde därefter skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande producenter i de berörda länderna som ingick i urvalet, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionsproducenter som ingick i urvalet sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(407)

Nivån för undanröjande av skada för ”övriga samarbetsvilliga företag” och för ”all övrig import med ursprung i vart och ett av de berörda länderna” definieras på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag och denna import.

(408)

Med stöd av ovanstående bedömning bör provisoriska antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(409)

Det finns fyra företag som producerar 1,4-butandiol inom unionsindustrin, med omkring 500 anställda. Producenterna är belägna i Tyskland, Nederländerna och Italien. Alla fyra unionsproducenter samarbetade fullt ut med undersökningen genom att besvara frågeformuläret.

(410)

1,4-butandiol är en intermediär kemisk produkt med flera kemiska produkter i senare led, bland annat PBT, PBAT, TPU, THF och GBL, som sedan i slutändan används i ett brett spektrum av tillämpningar, däribland fordon, försvar, textilier, plast, elektronik, konstruktion, batterier och kosmetika (värdekedjan för 1,4-butandiol) på unionsmarknaden. Omkring 47 % av 1,4-butandiol användes företagsinternt av unionsindustrin och 53 % såldes på den öppna marknaden under undersökningsperioden. Därför är unionsindustrin också en mycket stor användare av 1,4-butandiol. Oavsett om 1,4-butandiol används företagsinternt eller säljs på marknaden är de huvudsakliga produkterna i senare led ofta själva mellanprodukter som antingen kan säljas på unionsmarknaden eller användas företagsinternt.

(411)

Unionsproducenterna stödde inledandet av undersökningen och deras synpunkter sedan inledandet visade att de generellt sett stöder införandet av antidumpningsåtgärder. LCN stöder dock inte åtgärder mot Förenta staterna, där de har koncernproduktion, medan Novamont Italien uttryckte oro över tullarnas inverkan på deras produkter i senare led i förädlingskedjan eftersom de har stor import från Kina. Sammanfattningsvis har unionsproducenterna förespråkat införandet av tullar även på de viktigaste produkterna i senare led, utöver tullarna på 1,4-butandiol, eftersom de fruktar att de kommer att förlora konkurrenskraft gentemot kinesiska konkurrenter i värdekedjan för 1,4-butandiol när tullar väl införs på 1,4-butandiol. Dessutom, som diskuterats i avsnitt 2.4 ”Invändningar avseende produktdefinitionen” i denna förordning, har BASF angett att biobaserad 1,4-butandiol bör undantas från definitionen av den undersökta produkten.

(412)

Med tanke på den väsentliga skada för unionsindustrin som beskrivs i avsnitt 4.2 ”Slutsats om skada” i denna förordning skulle införandet av åtgärder göra det möjligt för unionsindustrin att förbättra sin lönsamhet i riktning mot hållbara nivåer, öka investeringarna och på så sätt bibehålla en konkurrenskraftig ställning på sin kärnmarknad. Unionsindustrin skulle också kunna återvinna förlorade marknadsandelar genom att öka produktions- och försäljningskvantiteterna på unionsmarknaden.

(413)

Avsaknaden av åtgärder kommer sannolikt att få ytterligare negativa och betydande verkningar för unionsindustrin. Den allvarliga situationen, som beskrivs ovan i avsnittet ”slutsats om skada”, hotar hela unionsindustrins existens, eftersom de betydande och ökande förlusterna under skadeundersökningsperioden, som fördjupats under undersökningsperioden, inte är hållbara på kort sikt och hotar förmågan att fortsätta producera 1,4-butandiol i Unionen både för företagsintern användning och för försäljning på den öppna marknaden. Trots att priserna på råvaror och energi har sjunkit under 2024, mötte unionsindustrin ytterligare prisfall på 1,4-butandiol, samtidigt som den dumpade importen ökade med ständigt lägre priser, vilket ledde till oförmåga att höja priserna och täcka de lägre produktionskostnaderna. En sådan prisnedgång kommer att fortsätta i avsaknad av åtgärder, delvis på grund av den ökande och redan betydande outnyttjade kapaciteten i de berörda länderna, vilket leder till ytterligare volymförsämring och ekonomisk försämring för unionsindustrin och äventyrar dess kortsiktiga framtid och sysselsättning. Unionsindustrin har etablerat en integrerad kedja för 1,4-butandiol, inklusive PBAT och biokomponenter, som har upprätthållits genom investeringar under åren i olika delar av värdekedjan. Produktionskapaciteten för 1,4-butandiol, och dess försörjningskedja, är tillräcklig för att möta efterfrågan på 1,4-butandiol i unionen. Unionsindustrin har redan tvingats ersätta en del av sin egen produktion med billig import från de berörda länderna. Detta gjordes för att upprätthålla dess ställning och anseende på unionsmarknaden genom att möjliggöra fortsatt leverans av 1,4-butandiol till den egna företagsinterna värdekedjan, unionsanvändare samt för att leverera till andra viktiga producenter som använder den i unionen. Dock är anskaffandet av billig import från de berörda länderna inte en hållbar utveckling för unionsindustrin, som har en stor kapacitet för 1,4-butandiol och en lång historia av att producera 1,4-butandiol för unionsmarknaden, samtidigt som den investerar för att upprätthålla effektiviteten i sina produktionsanläggningar och den vertikalt integrerade kemikalieproduktionen samt följer säkerhets- och miljöstandarder. Enkelt uttryckt – situationen som observerats under undersökningsperioden är ohållbar, eftersom unionsindustrin inte kan förväntas fortsätta försvara sig genom att ersätta egen produktion med dumpad import eller sälja på unionens marknad för att upprätthålla relationerna med viktiga kunder av 1,4-butandiol, samtidigt som man gör betydande förluster. Utan åtgärder skulle unionsindustrin tvingas stänga ner sina produktionsanläggningar för 1,4-butandiol och förlita sig helt på import.

(414)

Införandet av tullar skulle göra det möjligt för unionsindustrin att tillgodose behovet av 1,4-butandiol för företagsintern användning från egen produktion eller genom ökad produktion inom unionen, vilket skulle skydda befintliga och nyligen gjorda investeringar i vertikalt integrerad produktionsinfrastruktur, expertis och arbetstillfällen samt det breda ekosystemet för 1,4-butandiol-relaterad produktion inom unionen, inklusive produktionen av PBT, PBAT, TPU, THF och GBL, där unionsproducenter av 1,4-butandiol också är de främsta producenterna inom unionen och för vissa kemiska produkter den enda leverantören inom unionen. Åtgärderna skulle möjliggöra försörjning av 1,4-butandiol för företagsintern användning inom unionsindustrin, med tanke på den begränsade förmågan i unionen att lagra 1,4-butandiol eller att ha betydande mängder 1,4-butandiol i lager, som dessutom måste anskaffas flera månader i förväg och vanligtvis inom ramen för försäljningskontrakt snarare än spotinköp. Åtgärderna skulle därför leda till en mer stabil, resilient och säker försörjning inom unionen från unionsproducenter, vilket skulle mildra leverans- och logistikriskerna, såsom observerats i skäl 293, som redan påverkade försörjningen av 1,4-butandiol inom unionen under 2024 och som skulle ha äventyrat möjligheten för unionsindustrin att upprätthålla eller ens producera företagsinterna produkter inom värdekedjan för 1,4-butandiol om det hade funnits en lägre eller inte hade funnits någon produktion av den likadana produkten i unionen.

(415)

Vidare har Novamont, BASF, Ineos samt flera användare av 1,4-butandiol lämnat synpunkter om behovet av att skydda och överväga införande av tullar även för ytterligare produkter inom värdekedjan för 1,4-butandiol och inte endast för den berörda produkten, för att skydda de redan gjorda omfattande investeringarna i vertikalt integrerade produktionsanläggningar, företagsintern användning inom unionen och det övergripande kemiska ekosystemet inom unionen. Skyddet av unionsindustrin skulle möjliggöra fortsatt effektiv drift av de integrerade kemiska produktionsanläggningarna, vilket gör det möjligt att fortsätta dela fasta kostnader såsom avfall, el, transport, vatten eller ånga med produktionen och anläggningarna för andra kemikalier, inklusive användning av 1,4-butandiol i senare led, vilket är avgörande för att upprätthålla den övergripande effektiviteten i de kemiska produktionskostnaderna inom unionsindustrin.

(416)

Dessutom skulle åtgärderna möjliggöra för företagsinterna användare att fortsätta att köpa 1,4-butandiol inom unionen. Unionsproducenterna hävdade att unionens produktion av 1,4-butandiol genererar mindre koldioxid och att detta inte medför ytterligare produktion av koldioxid från sjöfart, järnväg och transport.

(417)

Införandet av åtgärder mot 1,4-butandiol från de berörda länderna ligger därför helt klart i unionsindustrins intresse.

(418)

Merparten av importen av 1,4-butandiol under skadeundersökningsperioden skedde direkt till industriella användare eller till närstående företag i unionen, såsom BASF, LCN och BorsodChem. Vissa inköp av 1,4-butandiol från industriella användare gjordes av icke-närstående importörer eller handlare. Inga icke-närstående importörer/handlare samarbetade dock.

(419)

Flera användare som också är importörer av 1,4-butandiol, däribland import från de berörda länderna, lämnade synpunkter. Eftersom deras huvudsakliga ekonomiska verksamhet snarare var att använda 1,4-butandiol för produktion behandlas deras synpunkter nedan under ”användarnas intresse”.

(420)

Will & Co., en distributör av råvaror, inklusive 1,4-butandiol från Sipchem, lämnade synpunkter, men lämnade inte minimiuppgifter, inklusive uppgifter till importörer, för att man skulle kunna fastställa vilken inverkan införandet av åtgärder skulle få på dess verksamhet. Will & Co. hävdade att det fanns ett överutbud av 1,4-butandiol från Kina och att kinesiska och taiwanesiska producenter erbjöd aggressiva priser, även under produktionskostnaden, under skadeundersökningsperioden. Dessutom hävdades att 2021–2022 utgjorde en period för vilken lägre import från dessa länder förekom i unionen och för vilken marknadspriserna låg på en hållbar nivå i unionen för 1,4-butandiol. Från och med 2023 ledde dock den ökade konkurrensen från kinesiska producenter och till mycket aggressiva priser till att priserna i unionen på1,4-butandiol kollapsade till ohållbara nivåer, främst till följd av uppbyggnaden av nya produktionsanläggningar och ökningen av ytterligare kapacitet i Kina, som redan är större än den totala efterfrågan i världen på 1,4-butandiol, och särskilt under de senaste två åren för vilka Kina ensamt har lagt till produktionskapacitet som är många gånger större än den totala globala efterfrågan på 1,4-butandiol. Will & Co. hävdade också att det är mycket viktigt att Sipchem fortsätter att leverera till unionen för stabilitet på marknaden och att importen från Saudiarabien inte bör kumuleras. Den senare punkten togs redan upp i avsnitt 4.3 ”Import från de berörda länderna”.

(421)

Dessutom lämnade Helm AG synpunkter på uteslutandet av biobaserad 1,4-butandiol, som behandlades i avsnitt 2.4 ”Invändningar avseende produktdefinitionen”.

(422)

Kommissionen hade inga uppgifter för att med exakthet kunna fastställa vilken inverkan införandet av åtgärder skulle få på de icke-närstående importörernas/handlarnas verksamhet. Avsaknaden av samarbete tyder på att importörerna inte anser att införandet av antidumpningsåtgärder skulle ha någon betydande inverkan på deras verksamhet. Importörerna var sannolikt allmänna importörer av kemiska produkter snarare än enbart inriktade på 1,4-butandiol. Även om en minskning av importen och återförsäljningen av varor som berörs av åtgärderna dessutom kan konstateras i ett första steg, kan en sådan negativ inverkan på omsättningen till slut kompenseras genom ökad återförsäljning av produkter som köpts in från andra källor, till exempel Korea eller Taiwan.

(423)

Kommissionen drog därför slutsatsen att åtgärdernas verkningar inte skulle bli oproportionella för importörer/handlare.

(424)

Oavsett om 1,4-butandiol används företagsinternt eller säljs på marknaden, är de viktigaste unionsanvändarna av 1,4-butandiol omedelbara produkter i senare led såsom polybutylentereftalat (PBT), polybutylenadipat-terephthalat (PBAT), polyuretan (PU), mättad polyester (SAT), tetrahydrofuran (THF), N-metylpyrrolidon (NMP), termoplastisk kopolyester (TPC) och gammabutyrolakton (GBL). Dessa är i sin tur mellanprodukter som antingen kan säljas på unionsmarknaden eller användas företagsinternt. De slutliga användarindustrierna för 1,4-butandiol är många och varierade och inkluderar jordbruk, fordonsindustrin, den kemiska industrin, kosmetika, läkemedel, plast och textilier.

(425)

Nio industriella användare i unionen, utöver de tre integrerade unionsproducenter som ingick i urvalet, som använde 1,4-butandiol företagsinternt, samarbetade fullt ut i undersökningen genom att lämna in svar på frågeformuläret och göra sina synpunkter på unionens intressen kända. Dessa industriella användare stod för cirka 25 % av den totala förbrukningen av 1,4-butandiol i unionen under undersökningsperioden, medan användare som också är producenter av 1,4-butandiol representerar 100 % av den mängd 1,4-butandiol som användes företagsinternt i unionen under undersökningsperioden. Sammanlagt representerade de samarbetsvilliga industriella användarna tillsammans med unionsproducenter som använde 1,4-butandiol företagsinternt cirka 65 % av den totala förbrukningen i unionen av 1,4-butandiol under undersökningsperioden. Dessa användare hämtade 1,4-butandiol från egen produktion, unionsproducenter och/eller import. De flesta importerna som användarna gjorde kom från de berörda länderna.

(426)

Dessa tolv användare är följande:

(427)

Flera användare lämnade synpunkter på unionens intresse som en del av sina synpunkter. Elachem SpA samt Envalior BV och Envalior GmbH var emot införandet av åtgärder, främst eftersom åtgärder mot 1,4-butandiol inte skulle omfatta andra kemiska produkter som är härledda från 1,4-butandiol, och särskilt användningen av 1,4-butandiol i senare led. Detta skulle påverka råvarukostnaden för dessa produkter i senare led och därigenom minska deras konkurrenskraft gentemot importerade produkter. Anledningen är en potentiell ökning av priset på 1,4-butandiol inom unionen om åtgärder införs. Performance Solutions Luxembourg Sarl erkände vikten av en motståndskraftig och konkurrenskraftig industri för 1,4-butandiol inom unionen, men uppmanade kommissionen att beakta hela värdekedjan för 1,4-butandiol i unionen, eftersom tullar dramatiskt skulle öka tillverkningskostnaderna i EU:s industri i senare led samtidigt som konkurrensen från importerade produkter ökar. Detta beror på att producenter från de berörda länderna skulle flytta ett steg nedåt i värdekedjan för 1,4-butandiol och i stället dumpa denna import till unionen om de inte omfattas av åtgärder. Dessutom hävdade de att kostnader inte kan överföras på kunder på grund av de globala och konkurrensutsatta marknaderna för 1,4-butandiol i senare led, vilket hotar unionsproducenternas ekonomiska bärkraft, och att det inte finns tillräcklig kapacitet inom unionen för att tillgodose efterfrågan på 1,4-butandiol. Dessutom hävdade de att unionsproducenternas försäljning sker till en ohållbart hög prisnivå och att det finns otillräcklig tillgång på 1,4-butandiol från andra länder än de berörda länderna. COIM och BorsodChem motsatte sig alla åtgärder. Dessa påståenden och användarnas synpunkter granskas som en del av intresset för användarnas analys nedan.

(428)

Baserat på uppgifterna från de nio samarbetsvilliga industriella användarna inom unionen köpte de under undersökningsperioden ungefär två tredjedelar av sin 1,4-butandiol från unionsproducenterna och cirka en tredjedel från import, främst från de berörda länderna.

(429)

Betydelsen av 1,4-butandiol för de industriella användarna varierade kraftigt beroende på produkttyp och dess tillämpning under undersökningsperioden. Till exempel använde vissa produkter i senare led mindre 1,4-butandiol än andra: mer 1,4-butandiol användes för omedelbara produkter i senare led, såsom de som vanligtvis kategoriseras som ”performance chemicals”, medan mindre 1,4-butandiol användes inom de kemiska segmenten ”specialised”. Generellt varierade betydelsen av produkter härledda från 1,4-butandiol jämfört med den totala omsättningen kraftigt beroende på användaren. För ett litet antal icke-diversifierade industriella användare var en produkt härledd från 1,4-butandiol den enda produkten eller stod för mer än 70 % av den totala försäljningen. För de typiska industriella användarna, som vanligtvis hade en portfölj av både performance-produkter och specialiserade produkter, varierade användningen av produkter härledda från 1,4-butandiol från cirka 0,1 % till 25 % av företagets totala försäljning. I genomsnitt utgjorde försäljningen av produkter som innehöll 1,4-butandiol 57 % av den totala omsättningen hos de samarbetsvilliga industriella användarna inom unionen.

(430)

1,4-butandiol användes i vissa fall för att producera produkter i senare led, som sedan delvis exporterades till tredjeländer av användarna under undersökningsperioden. Sådan försäljning skulle inte påverkas av tullar på 1,4-butandiol, förutsatt att villkoren för förfarandet för aktiv förädling är uppfyllda.

(431)

Kostnaden för 1,4-butandiol som råvara jämfört med de totala kostnaderna för produkterna i senare led varierade också under undersökningsperioden. Det uppskattades från de uppgifter som lämnats av industriella användare och företagsinterna producenter/användare att 1,4-butandiol stod för en betydande del av tillverkningskostnaden för THF, PBT, PBAT och NMP (den sistnämnda är ett derivat av GBL). Kostnaden för 1,4-butandiol som råvara kunde dock minska betydligt beroende på produktens grad av specialisering, till exempel om derivaten krävde högre FoU-insats, eller om 1,4-butandiol kombinerades med andra råvaror i produktionen. Dessa produkter återfanns vanligtvis inom segmenten ”specialty” och ”performance”. I genomsnitt utgjorde kostnaden för 1,4-butandiol som råvara 14 % av produktens totala kostnad för de samarbetsvilliga användarna, men för vissa derivat kunde den vara mycket högre.

(432)

Lönsamhetsmarginalerna för de industriella användarna (för produkter som innehöll 1,4-butandiol) varierade mellan cirka 40 % och -11 %, med en genomsnittlig lönsamhet på 10 % under undersökningsperioden. Lönsamheten för vissa produkter i senare led var negativ, men för majoriteten var den positiv. De mest lönsamma produkterna återfanns vanligtvis inom segmentet ”specialty”, där prisets betydelse var mindre och marginalerna kunde vara höga, eftersom försäljningen inte gällde standardprodukter och utsattes för mindre konkurrens, även om de sålda volymerna vanligtvis var begränsade. Lönsamhetsuppgifterna som lämnats av de samarbetsvilliga industriella användarna avsåg dock inte alltid produkter som innehöll 1,4-butandiol, och lönsamheten för två användare kunde inte styrkas under kontrollbesöket. Därför har de samarbetsvilliga användarna i det preliminära skedet av undersökningen inte kunnat styrka lönsamheten för produkter som innehåller 1,4-butandiol. Frågan om användarnas lönsamhet kommer därför att undersökas närmare vid det slutgiltiga skedet av undersökningen.

(433)

När det gäller åtgärdernas inverkan på de samarbetsvilliga användarna ansåg kommissionen att deras vinster skulle påverkas av införandet av åtgärder för 1,4-butandiol, såvida inte ökningarna av inköpskostnaderna för 1,4-butandiol kunde föras över på kunderna. Detta berodde på betydelsen av 1,4-butandiol för produktionskostnaden för derivaten, särskilt för vissa omedelbara derivat som själva är råvaror. Vissa faktorer skulle dock sannolikt mildra åtgärdernas inverkan på produkter i senare led i förädlingskedjan. För det första producerade de industriella användarna också produkter som inte innehöll 1,4-butandiol, eftersom 1,4-butandiolprodukter i senare led endast utgjorde omkring 57 % av deras totala försäljning som ett genomsnitt, men där majoriteten av användarna diversifierades för vilka användningen av produkter som framställts av 1,4-butandiol varierade från omkring 0,1 % till 25 % av företagets totala försäljning. För det andra köpte industriella användare mer än hälften av sin 1,4-butandiol från unionen och mindre än hälften från de berörda länderna och från tredjeländer, såsom Sydkorea eller Taiwan. Även om priserna på 1,4-butandiol på unionsmarknaden sannolikt skulle öka på grund av åtgärderna skulle det vara möjligt för dem att byta försörjningskällor för att minimera verkningarna av åtgärder, till exempel Sydkorea eller Taiwan. Dessutom förväntas unionspriserna inte öka nämnvärt med tanke på att den betydande ytterligare ökningen av produktionsvolymen till följd av åtgärderna skulle göra det möjligt att driva anläggningarna mer effektivt och minska produktionskostnaderna per enhet för 1,4-butandiol. Dessutom görs försäljningen av 1,4-butandiol i unionen vanligtvis via långfristiga avtal som också hänvisar till ICIS-priserna, däribland ICIS China i vissa fall. Priserna på unionens försäljningsavtal för 1,4-butandiol följer därför de globala priserna på 1,4-butandiol och en allvarlig prisavvikelse skulle göra det möjligt för import som inte kommer från de berörda länderna att bli mer konkurrenskraftig i unionen och öka sin försäljning till användare. För det tredje stod 1,4-butandiol som råvara endast för omkring 14 % av den totala produktionskostnaden för produkter i senare led, den varierade sedan per produkttyp och tenderade att vara mycket mindre viktig för vissa produkter inom segmentet ”specialty” och till och med inom segmentet ”performance”, där kostnaderna för 1,4-butandiol stod för en mycket lägre andel av den totala produktionskostnaden. För det fjärde var vissa industriella användare lönsamma vid produktionen av 1,4-butandiolprodukter i senare led under undersökningsperioden och skulle antingen kunna absorbera kostnadsökningarna eller överföra dem till sina kunder, särskilt för produkter som inte var priskänsliga (eller kommersialiserade), hade höga marginaler och för vilka 1,4-butandiol som en procentandel av den totala kostnaden var begränsad, vilket vanligtvis konstaterades inom segmentet ”specialised”. För det femte är unionsindustrins totala kapacitet att producera 1,4-butandiol omkring 470 200, och den nuvarande totala användningen var omkring 347 000 ton under undersökningsperioden, vilket gjorde det möjligt för unionsindustrin att på ett bekvämt sätt tillgodose hela unionens efterfrågan och för användarna att köpa in 1,4-butandiol inom unionen och inte bli föremål för åtgärder. Slutligen exporterade vissa användare ibland de flesta av de produkter som innehåller 1,4-butandiol till tredjeländer, vilket innebär att de skulle kunna undvika verkningarna av antidumpningstullar på grund av förfarandet för aktiv förädling med unionens tullmyndigheter. På grund av dessa begränsningar förväntades åtgärdernas inverkan på användarna inte vara oproportionell.

(434)

Med tanke på de stora förlusterna för unionsmarknaden för 1,4-butandiol och prisnedgången på marknaden kan det rimligen antas att priserna kommer att öka efter det att åtgärderna har införts. Den negativa inverkan åtgärderna kan ha på vissa användare bör dock balanseras mot risken för en nedläggning av unionsindustrins verksamhet, eftersom den nuvarande situationen inte är hållbar. Om inga åtgärder införs kommer det att leda till en upphörd produktion inom unionen och till betydligt mindre tillförlitliga, resilienta och stabila källor för försörjningen av 1,4-butandiol. Detta skulle oundvikligen medföra prisökningar på 1,4-butandiol och större osäkerhet vid inköp för produktionen av 1,4-butandiol i senare led på unionsmarknaden, som då enbart skulle vara beroende av import via sjöfart, samtidigt som möjligheten att lagra 1,4-butandiol säkert och ekonomiskt inom unionen är mycket begränsad. En upphörd unionsproduktion skulle i sin tur hämma lönsamheten för produktionen av 1,4-butandiolprodukter i senare led inom unionen, eftersom dessa behöver få tillgång till 1,4-butandiol i tid, på ett ekonomiskt sätt, med en fortsatt stabil försörjning och med en diversifierad leveransbas (inklusive unionsproducerad 1,4-butandiol) för att kunna producera kontinuerligt, uppnå minimala effektiva produktionsvolymer och därigenom kunna tillgodose kundernas behov i tid.

(435)

Dessutom fann kommissionen att unionsindustrins produktionskapacitet var tillräcklig för att täcka hela förbrukningen på EU-marknaden. Under undersökningsperioden hade unionens industri cirka 40 % outnyttjad kapacitet och, om villkoren för rättvis konkurrens återställs, skulle unionsproducenterna kunna öka produktionen och minska produktionskostnaden genom att fördela fasta kostnader över större volymer för att möta efterfrågan inom unionen. Såsom nämns ovan skulle dessutom de industriella användarna kunna byta leveranskällor till Sydkorea och Taiwan.

(436)

Kommissionen drog därför slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder inte skulle leda till brist på 1,4-butandiol på unionsmarknaden.

(437)

När det slutligen gäller de totala användarna av den berörda produkten, dvs. de industriella användarna plus unionsindustrins företagsinterna användning av 1,4-butandiol, var 62 % av den totala användning av 1,4-butandiol i unionen som samarbetade i denna undersökning för att införa tullar, och unionsindustrins användare var för åtgärderna, vilket förklaras närmare i avsnittet om unionsindustrins intresse.

(438)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att det i detta skede av undersökningen inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det skulle strida mot unionens intresse att införa åtgärder mot import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna.

(439)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(440)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas för import av produkter med ursprung i de berörda länderna i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna (se skäl 407). Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(441)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser införas, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(442)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i det berörda landet”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(443)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga på villkor att en giltig faktura uppvisas för medlemsstaternas tullmyndigheter. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i det berörda landet”.

(444)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och bör, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(445)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna kan en procentsats införas beroende på omständigheterna i varje enskilt fall, även om detta inte är tillrådligt, eftersom en sådan volymökning i sig kan anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(446)

Såsom anges i skäl 3 beslutade kommissionen att importen av den berörda produkten skulle registreras. Registreringen infördes för att möjliggöra uttag av eventuell retroaktiv tull i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen.

(447)

Det är i detta skede av förfarandet inte möjligt att fatta något beslut om en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärderna.

(448)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(449)

Lyondell Chemical Company lämnade synpunkter på beräkningarna. Mot bakgrund av dessa synpunkter reviderade kommissionen sina beräkningar av dumpning och skada för Lyondell Chemical Company. Resten av de synpunkter som inkom från berörda parter gällde inte beräkningarnas riktighet i sig, utan den metod som kommissionen använt, och omfattades därför inte av utlämnandet av uppgifter på förhand.

(450)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(451)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.