(1)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag förvaltar tillgångar på omkring 10 biljoner euro och är därmed en viktig del av det finansiella systemet. Med tanke på att deras verksamhet är långsiktig är de särskilt väl lämpade att tillhandahålla stabil finansiering till realekonomin, inbegripet små och medelstora företag. På grund av sin centrala socioekonomiska roll omfattas försäkrings- och återförsäkringsföretag av omfattande tillsynsregler som fastställs i direktiv 2009/138/EG och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (2).

(2)

För att stärka sektorns förmåga att stödja realekonomin, den gröna och den digitala omställningen och andra prioriteringar för unionen, samtidigt som god tillsyn och finansiell stabilitet bevaras, ändrades direktiv 2009/138/EG genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2 (3), som trädde i kraft den 28 januari 2025. Direktiv (EU) 2025/2 förbättrar utformningen av långsiktiga garantiåtgärder och inför en förmånsbehandling för långfristiga aktieinvesteringar. Dessa ändringar kommer att öka företagens tillgängliga kapital utöver solvenskapitalkravet och därmed stärka deras förmåga att stödja målen för spar- och investeringsunionen och den europeiska gröna given. Direktiv (EU) 2025/2 förbättrar också proportionaliteten i tillsynsreglerna genom att införa en ny kategori av ”små och icke-komplexa företag” som automatiskt kan dra nytta av identifierade proportionalitetsåtgärder när det gäller rapportering, offentliggörande av information, företagsstyrning, översyn av styrdokument, beräkning av försäkringstekniska avsättningar, egenrisk- och solvensbedömning och planer för likviditetsriskhantering. Samtidigt som man erkänner behovet av att upprätthålla en robust tillsynsram stärker direktiv (EU) 2025/2 kraven på samarbete mellan tillsynsmyndigheter, förbättrar samordningsrollen och tillsynsbefogenheterna för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och utökar de makrotillsynsverktyg som står till de nationella tillsynsmyndigheternas förfogande.

(3)

För att det nya systemet ska bli fullt fungerande krävs ytterligare preciseringar av viktiga kvantitativa parametrar i delegerade akter. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras. Ändringarna av delegerad förordning (EU) 2015/35 bör bidra till genomförandet av unionens politiska agenda för spar- och investeringsunionen och bör hjälpa försäkringsgivarna att stärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft, i enlighet med kommissionens konkurrenskraftskompass (4). I synnerhet bör man erkänna försäkringsgivarnas potential att mobilisera ytterligare privat kapital till stöd för viktiga unionsmål, bland annat när de investerar tillsammans med offentliga medel i realekonomin, särskilt genom betydande offentliga garantier eller subventioner.

(4)

De nuvarande tillsynskalibreringarna säkerställer ett högt skydd för försäkringstagarna och bidrar avsevärt till den finansiella stabiliteten. Dessa kalibreringar kan dock också vara alltför försiktiga, vilket begränsar försäkringsgivarnas förmåga att göra långfristiga investeringar. För att åtgärda detta problem bör tillsynsramen ses över för att undanröja omotiverade försiktighetsåtgärder. Ändringar av tillsynsramen kan leda till högre kapitalbas som överstiger solvenskapitalkraven, men förväntas leda till att försäkrings- och återförsäkringsföretag stödjer unionens bredare politiska mål genom att styra ytterligare kapital till produktiva investeringar i realekonomin.

(5)

EU står inför massiva finansieringsbehov för att nå de överenskomna målen inom innovation, hållbar tillväxt och försvar (5). Genom direktiv (EU) 2025/2 ändrades direktiv 2009/138/EG, bland annat för att säkerställa att det tillgängliga kapital som överstiger solvenskapitalkravet ökar. Det är viktigt att nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa övervakar användningen av detta nya kapital med hänsyn till dess inverkan på försäkringsgivarnas kapitalsituation över tid. Det finns förväntningar på att försäkringsgivarna ska rikta överskjutande kapital till produktiva investeringar, inklusive värdepapperiseringspositioner, som bidrar till finansieringen av företag och ekonomin i unionen. Kommissionen kommer att övervaka om dessa förväntningar uppfylls och kommer att bedöma effektiviteten av reformerna, särskilt när det gäller deras inverkan på försäkringssektorns ökade deltagande i produktiva investeringar som bidrar till finansieringen av företag och ekonomin i unionen. I detta sammanhang bör Eiopa regelbundet rapportera till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet om i) allokeringen av tillgångar, uppdelade efter sektor och geografiskt område, ii) ökningar av utdelningar till aktieägare, inbegripet återköp av aktier, samt rörlig ersättning till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, innehavare av centrala funktioner eller verkställande ledning, med beaktande av det nya tillgängliga kapital som överstiger solvenskapitalkravet enligt direktiv (EU) 2025/2 och denna förordning. Den första rapporten bör överlämnas senast den 31 december 2028.

(6)

Kommissionen kommer tillsammans med Eiopa att bedöma hur försäkrings- och återförsäkringsföretag hanterar hållbarhetsrisker i samband med tillgångar och verksamhet kopplade till fossila bränslen, inbegripet omställningsrisker som idag hänger samman med höga utsläpp men som är på väg att anpassas till målen i Parisavtalet. Om så är lämpligt kommer kommissionen att överväga eventuella ändringar för att säkerställa att dessa nya risker återspeglas på ett adekvat sätt i tillsynsramen, med beaktande av utvecklingen inom ramen för kreditinstitut samt den rapport som Eiopa har lämnat i enlighet med artikel 304c.1 i direktiv 2009/138/EG. Kommissionen kommer också att överväga, som en del av den kommande europeiska klimatanpassningsplanen, huruvida tillsynsregler kan främja emissioner av eller investeringar i katastrofobligationer och andra gröna obligationer.

(7)

Kravet på två kreditvärderingar från utsedda externa ratinginstitut motiveras generellt av komplexiteten i att på ett tillförlitligt sätt bedöma kreditrisken för värdepapperiseringspositioner. Värdepapperiseringar som uppfyller kriterierna för enkelhet, transparens och standardisering (STS) omfattas dock av ett särskilt regelverk som syftar till att säkerställa jämförbarhet och minska informationsasymmetrierna. Av detta skäl, och för att stödja unionens arbete med att minska omotiverade administrativa kostnader och efterlevnadskostnader, är det lämpligt att upphäva kravet på dubbla kreditbetyg för STS-värdepapperiseringar, samtidigt som det bibehålls för andra värdepapperiseringar.

(8)

Klimatförändringsrelaterade risker är långsiktiga, icke-linjära och systemiska, vilket gör det svårt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att bedöma dem enbart på grundval av historiska data. Direktiv (EU) 2025/2 införde nya krav på hantering av klimatrelaterade risker och hållbarhetsrisker mer generellt. I synnerhet kräver artikel 45a i direktiv 2009/138/EG, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2025/2, att företag identifierar alla väsentliga exponeringar för klimatförändringsrisker och, i förekommande fall, bedömer effekterna av långsiktiga klimatförändringsscenarier på sin verksamhet. När det gäller värdering eller beräkning av kapitalkrav med en intern modell använder försäkrings- och återförsäkringsföretag dock ofta data från tidigare händelser för att göra prognoser om risker som kan bli aktuella i framtiden. Data från tidigare händelser kanske inte i tillräcklig utsträckning fångar upp klimatförändringsrelaterade trender. Framåtblickande bedömningar, inklusive rimliga klimatscenarier, kan därför vara nödvändiga för att bedöma hur riskerna utvecklas och för att motverka eventuella effekter. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag förlitar sig för mycket på tidigare data kan företagets bästa skattning av sina skyldigheter gentemot försäkringstagarna eller dess interna modell, om sådan tillämpas, underskatta skyldigheterna eller relevanta risker. Det är därför nödvändigt att kräva att företagen har interna förfaranden för att undvika överdriven tillit till data från tidigare händelser i fråga om klimatförändringsrelaterade trender.

(9)

Riskmarginalen är för närvarande kalibrerad med försiktighet. Genom direktiv (EU) 2025/2 sänks den kapitalkostnadsräntesats som ligger till grund för beräkningen av riskmarginalen, vilket leder till en total sänkning av dess nivå med cirka 21 %. Trots denna ändring återspeglar beräkningsformeln i delegerad förordning (EU) 2015/35 inte på ett adekvat sätt den naturliga minskningen av vissa risker över tid och kan leda till dubbelräkning av sådana risker, bland annat risk för annullationer och dödsfall. Därför måste en exponentiell och tidsberoende faktor införas, som säkerställer en årlig minskning av riskerna med minst 3,5 %. Denna justering syftar till att korrigera den försiktiga inriktningen i den nuvarande kalibreringen, vilket minskar försäkrings- och återförsäkringsföretagens försäkringstekniska avsättningar och därmed ökar det kapital som är tillgängligt för att täcka solvenskapitalkravet. För att säkerställa att riskmarginalen fortsätter att återspegla en lämplig försiktighetsnivå och inte äventyrar skyddet för försäkringstagarna bör dock minskningen av kvantifieringen av framtida risker till följd av denna faktor begränsas till 50 %.

(10)

Genom direktiv (EU) 2025/2 ändras metoden för extrapolering av riskfria räntesatser. Genom direktivet ändras i synnerhet metoden för att fastställa extrapoleringens startlöptid (första utjämningspunkten). I artikel 77a.1 i direktiv 2009/138/EG föreskrivs att den första utjämningspunkten ska motsvara en löptid för vilken volymen utestående obligationer med den löptiden eller en längre löptid är tillräckligt hög. I artikel 77a.3 i det direktivet anges vidare att den första utjämningspunkten för euron ska vara en löptid på 20 år den 28 januari 2025. För närvarande är tröskelvärdet för att fastställa en tillräcklig volym obligationer satt till 6 % för euron. På grund av ökningen av utestående obligationer med lång löptid under de senaste åren kan detta tröskelvärde dock inte längre peka på en första utjämningspunkt på 20 år framöver. Dessutom kommer Eiopa att behöva besluta vilken datakälla som ska användas för denna bedömning, inklusive offentliggörande av information enligt artikel 77e.1a i direktiv 2009/138/EG. För att undvika störningar på marknaden är det viktigt att tröskelvärdet fastställs på ett sätt som gör att det också resulterar i en första utjämningspunkt på 20 år vid tillämpningsdatumet för direktiv (EU) 2025/2, oavsett vilken datakälla som Eiopa använder. Det valutarelaterade tröskelvärde som används för euron för att bedöma om andelen utestående obligationer med löptider som är lika med eller längre än den första utjämningspunkt som avses i artikel 77a i direktiv 2009/138/EG är tillräckligt hög, bör därför beräknas enligt följande: En ”säkerhetsmarginal” på 1,5 % bör tillämpas på den lägsta procentandel som resulterar i en första utjämningspunkt på 20 år den 28 januari 2025, baserat på den datakälla som Eiopa kommer att använda vid tillämpningsdatumet för de nya reglerna. Den erhållna procentandelen bör avrundas uppåt till närmaste halv- eller heltal.

(11)

Den extrapolerade terminskursen ska vara lika med ett vägt genomsnitt av en likvid terminskurs och den slutliga terminskursen. I artikel 77a.1 i direktiv 2009/138/EG föreskrivs att för löptider på minst 40 år efter den första utjämningspunkten ska viktningen av den slutliga terminskursen vara minst 77,5 %. Detta innebär att den parameter som bestämmer hastigheten för terminskursernas konvergens mot den slutliga terminskursen i extrapoleringen inte bör vara lägre än 11 %. Därför bör detta värde användas. På grund av den svenska obligationsmarknadens särdrag, och såsom förklaras av Eiopa i dess yttrande om översynen av Solvens II (6), skulle användningen av ett sådant värde för den svenska kronan dock leda till en betydande och oavsiktlig snedvridning av den riskfria räntesatsen för relevanta durationer. För att bevara integriteten hos den riskfria räntesatsen för relevanta durationer bör en konvergensparameter på 40 % tillämpas för den valutan.

(12)

Genom direktiv (EU) 2025/2 ändras reglerna om volatilitetsjustering så att volatilitetsjusteringen måste godkännas av tillsynsmyndigheten och beräkningen av den måste ta hänsyn till företagsspecifika egenskaper som rör tillgångarnas spreadkänslighet, och räntekänsligheten i den bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar. Dessutom bör volatilitetsjusteringen inte återspegla den del av spreadarna som kan hänföras till en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedda kreditrisker eller andra risker. I artikel 77d.3 i direktiv 2009/138/EG, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2025/2, föreskrivs att denna del ska beräknas som en procentandel av spreadarna och minska när spreadarna ökar. Empiriska ekonomiska studier bekräftar att för företagsobligationer återspeglar den största delen av spreadarna den verkliga kreditrisken, särskilt när spreadarna är på låga till medelhöga nivåer. När spreadarna på företagsobligationer och lån inte överstiger sitt långsiktiga genomsnitt bör därför den procentandel som tillämpas för att fastställa riskkorrigeringen inte vara lägre än 50 %.

(13)

För att säkerställa att volatilitetsjusteringen fungerar på ett kontracykliskt sätt bör riskkorrigeringen inte överstiga en lämplig procentandel av de långsiktiga genomsnittliga spreadarna. Om denna procentandel är för låg kan volatilitetsjusteringen på ett otillbörligt sätt neutralisera en ökning av spreadarna till följd av en verklig försämring av obligationsemittenternas kreditvärdighet, vilket leder till att försäkrings- eller återförsäkringsföretagens solvenssituation överskattas under perioder av kortsiktig marknadsstress. För att säkerställa att volatilitetsjusteringen effektivt stabiliserar försäkrings- eller återförsäkringsföretagens solvenssituation utan att snedvrida riskkänsligheten bör därför den maximala nivån för riskkorrigeringen inte fastställas till en alltför låg nivå.

(14)

I artikel 70.1 i delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskrivs att försäkrings- och återförsäkringsföretag vid beräkningen av sin tillgängliga kapitalbas ska dra av förutsebara utdelningar, utskiftningar och avgifter från de belopp med vilka tillgångarna överskrider skulderna. I delegerad förordning (EU) 2015/35 anges dock inte hur avdraget ska göras. Vissa företag ackumulerar gradvis förutsebara utdelningar under räkenskapsåret, medan andra omedelbart drar av hela beloppet för de årliga förutsebara utdelningarna. För att säkerställa lika villkor bör försäkringsgivarna använda en periodiseringsmetod när de fastställer beloppet för de förutsebara utdelningar som ska dras av vid beräkningen av deras tillgängliga kapitalbas.

(15)

I artikel 69 a i i delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskrivs att inbetalt stamaktiekapital och tillhörande överkursfond är tillåtna som primärkapitalpost på nivå 1 om återbetalning eller inlösen är föremål för förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten. Ett sådant krav kan medföra en onödig administrativ och regleringsmässig börda när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag genomför ett återköpsprogram för aktier i syfte att omedelbart använda de återköpta aktierna för att utnyttja aktieoptioner. Det bör därför anges att när återbetalning eller inlösen av primärkapitalposter syftar till att utnyttja aktieoptionsrättigheter inom högst en månad från dagen för återköpet av aktierna, bör sådan återbetalning eller inlösen inte kräva förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten.

(16)

Enligt artikel 77b.1 b i direktiv 2009/138/EG måste försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder matchningsjusteringen identifiera, organisera och förvalta portföljen av avsatta tillgångar och förpliktelser separat från andra delar av affärsverksamheten och tillåts därför inte att hantera risker som uppstår i andra delar av verksamheten genom att använda portföljen av avsatta tillgångar. En separat förvaltning av portföljen leder dock inte till en ökning av korrelationen mellan riskerna i portföljen och riskerna i resten av företaget. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder matchningsjusteringen bör därför inte vara skyldiga att beräkna ett separat teoretiskt solvenskapitalkrav för den portfölj av tillgångar och förpliktelser som matchningsjusteringen tillämpas på, såvida inte portföljerna av tillgångar som täcker en motsvarande bästa skattning av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser bildar en separat fond.

(17)

I artikel 84.4 i delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskrivs att genomlysningsmetoden ska tillämpas på anknutna företag som huvudsakligen fungerar som investeringsinstrument för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse. Denna formulering kan dock på ett otillbörligt sätt utesluta anknutna företag som förvaltar tillgångar för flera företag inom samma försäkrings- eller återförsäkringsgrupp. Detta skapar en lucka i regelverket och riskerar att leda till en inkonsekvent tillämpning av genomlysningsprincipen. Artikel 84.4 i delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras så att det anges att genomlysningsmetoden också ska tillämpas när det anknutna investeringsinstrumentet förvaltar tillgångar för flera företag inom gruppen, och inte bara för företaget med ägarintresse självt.

(18)

Reglerna för beräkning av modulen för motpartsrisk, inbegripet den riskreducerande effekten av derivat, återförsäkringsarrangemang eller värdepapperisering av försäkringar, kan visa sig vara mycket komplexa. Sådana komplexa beräkningar är inte alltid proportionerliga i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags risker. För att minska efterlevnadskostnaderna för mindre företag bör därför en ytterligare förenklad beräkning av den riskreducerande effekten av derivat, återförsäkringsarrangemang eller värdepapperisering införas.

(19)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag kan välja att överföra risker med användning av icke-proportionella återförsäkringsarrangemang. Om standardformeln används återspeglas dock inte denna typ av återförsäkringsarrangemang på ett lämpligt sätt som en riskreducerande teknik för att minska solvenskapitalkraven. Det är därför nödvändigt att fastställa att vissa former av återförsäkring, särskilt försäkringar mot negativ utveckling som gör det möjligt att överföra reservrisk, kan erkännas på ett enkelt sätt enligt standardformeln.

(20)

I artikel 164.3 i delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskrivs att korrelationen mellan standardformelns spreadrisk och ränterisken i scenariot med fallande räntor är 50 %. Den ekonomiska analys som genomförts av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) visar dock att denna kalibrering är alltför försiktig (7). Empiriska data visar särskilt att de största räntesänkningarna inte inträffade samtidigt som den största spreadökningen på obligationsmarknaderna. Korrelationen mellan spreadrisken och ränterisken i scenariot med fallande räntor bör därför minskas till 25 %.

(21)

Kapitalkraven för ränterisk enligt standardformeln beräknas separat för varje valuta. För försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat vars lokala valuta är knuten till euron leder dock denna metod till oproportionerligt höga kapitalkrav som inte återspeglar de faktiska ekonomiska riskerna. Det är därför nödvändigt att fastställa att kapitalkravet för ränterisk enligt standardformeln får beräknas gemensamt för euron och den valuta som är knuten till euron i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretagen har sitt huvudkontor.

(22)

Den extrapoleringsmetod som används för att värdera långfristiga skulder bidrar till att jämna ut effekten av ränteförändringar på den bästa skattningen av försäkringsskulder. De nuvarande kapitalkraven enligt standardformeln för ränterisk återspeglar dock inte extrapoleringen av långfristiga räntor. Det måste därför krävas att stressade räntor vid löptider bortom den första utjämningspunkten extrapoleras.

(23)

Enligt de nuvarande reglerna förutsätter standardformeln för ränterisk att positiva räntor inte kan bli negativa och att negativa räntor inte kan sjunka ytterligare. Den historiska utvecklingen på finansmarknaderna har dock visat att ett sådant antagande kan leda till en betydande underskattning av försäkrings- eller återförsäkringsföretagens exponering mot ränterisk. Standardformeln bör därför ändras så att den på ett lämpligt sätt återspeglar risken för låga eller negativa räntor. Detta bör åstadkommas genom en omkalibrering av undergruppen för ränterisk för att återspegla att en negativ avkastningsmiljö är möjlig.

(24)

Ändringar av standardformeln för ränterisk bör inte leda till en omotiverad ökning av kapitalkraven när räntorna är låga. I synnerhet bör kalibreringen av nedåtgående chocker inte utgå från att räntorna kommer att falla betydligt under historiskt observerade värden för de viktigaste valutorna. För att säkerställa proportionalitet och överensstämmelse med tidigare marknadsbeteenden bör därför ett löptidsberoende golv införas för att begränsa omfattningen av antagna negativa räntor, som ökar med löptiden för att återspegla den lägre sannolikheten för extrema långfristiga räntor.

(25)

Som framhålls i kommissionens meddelande om spar- och investeringsunionen (8) har institutionella investerare, såsom försäkrings- och återförsäkringsföretag, en unik position för att investera med ett långsiktigt perspektiv och stödja aktiefinansiering av företag i unionen inom prioriterade områden, bland annat försvar, forskning och innovation eller den gröna och den digitala omställningen. Att uppmuntra finansiering med eget kapital är centralt för att stärka unionens ekonomiska resiliens och konkurrenskraft, särskilt genom att innovativa företag får tillgång till stabilt och tålmodigt kapital. I artikel 105a i direktiv 2009/138/EG fastställs ett förmånligt kapitalkrav som är tillämpligt på långfristiga aktieinvesteringar. I punkt 1 d i den artikeln anges särskilt att försäkrings- och återförsäkringsföretag, för att kunna använda sig av förmånsbehandlingen, på ett för tillsynsmyndigheterna tillfredsställande sätt ska visa att de kan undvika tvångsförsäljning av aktieinvesteringar under en period av fem år, på löpande basis och under stressade förhållanden. För att säkerställa att detta krav tillämpas på ett enhetligt sätt bör metoder för att visa att ett företag kan undvika tvångsförsäljning av aktieinvesteringar specificeras. För att undvika onödig administrativ börda och ta hänsyn till skillnader i komplexiteten hos företagens riskprofiler bör försäkrings- och återförsäkringsföretag dessutom få välja den metod som är mest lämplig bland flera metoder, beroende på deras affärsmodell och sofistikeringsgrad. Detta kan öka användbarheten och effektiviteten av förmånsbehandlingen för olika kategorier av företag. För att förhindra godtyckliga eller opportunistiska byten mellan metoder över tid är det dock nödvändigt att fastställa tydliga skyddsåtgärder och krav på tillsynsövervakning, vilket säkerställer konsekvens, transparens och tillsynskonvergens, samtidigt som en försiktig riskhantering och ett försäkringstagarskydd upprätthålls.

(26)

Om långfristiga aktieinvesteringar görs genom företag för kollektiva investeringar bör kriterierna i artikel 105a.1 i direktiv 2009/138/EG i princip bedömas för varje underliggande tillgång. I artikel 105a.2 i det direktivet föreskrivs dock att för vissa typer av företag för kollektiva investeringar med en lägre riskprofil får de villkor som anges i artikel 105a.1 i samma direktiv bedömas på fondnivå snarare än på nivån för de underliggande tillgångar som innehas i fonden. I artikel 168.6 i delegerad förordning (EU) 2015/35 identifieras redan vissa kollektiva investeringsföretag som typ 1-aktier, som är föremål för lägre riskfaktorer för aktierisk än typ 2-aktier. Dessa omfattar europeiska fonder för socialt företagande, europeiska riskkapitalfonder, europeiska långsiktiga investeringsfonder och slutna alternativa investeringsfonder utan hävstång. När det gäller slutna alternativa investeringsfonder utan hävstång undantas användningen av derivatinstrument för säkringsändamål samt tillfälliga lånearrangemang som helt täcks av avtalsenliga kapitalåtaganden från investerare i den alternativa investeringsfonden från beräkningen av bruttosoliditeten. Alla sådana typ 1-fonder bör också anses ha en lägre riskprofil när det gäller att identifiera långfristiga aktieinvesteringar, även när de investeras i godkända infrastrukturaktier eller godkända infrastrukturföretagsaktier. Om villkoren i artikel 105a.1 i direktiv 2009/138/EG är uppfyllda för sådana fonder med lägre riskprofil bör den förmånliga riskfaktor på 22 % som avses i artikel 105a.4 i det direktivet i princip endast tillämpas på aktieexponeringar som innehas inom sådana fonder, och inte på andra finansiella tillgångar.

(27)

De nuvarande begränsningarna av den symmetriska justeringen minskar dess effektivitet när det gäller att motverka de potentiella procykliska effekterna av det finansiella systemet. De kan i synnerhet leda till att försäkrings- och återförsäkringsföretag anskaffar ytterligare kapital eller säljer tillgångar som svar på kortvariga negativa marknadsrörelser, inklusive sådana som utlöses av geopolitisk instabilitet. I enlighet med direktiv (EU) 2025/2 bör artikel 172 i delegerad förordning (EU) 2015/35 ändras så att den symmetriska justeringen kan generera större variationer i standardkapitalkravet för aktier, vilket ökar dess förmåga att dämpa effekterna av kraftiga marknadsfluktuationer.

(28)

Inom banksektorn tillåter artikel 133.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (9) kreditinstitut att, under vissa villkor och efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten, tillämpa en förmånlig riskvikt på aktieexponeringar som förvärvats inom ramen för särskilda lagstiftningsprogram. Dessa program bör ge betydande subventioner eller garantier, innefatta statlig tillsyn och införa vissa begränsningar för typerna av aktieinvesteringar. För att främja lika villkor mellan olika sektorer och stärka försäkrings- och återförsäkringsföretagens bidrag till finansiering med eget kapital i realekonomin är det lämpligt att använda samma metod i standardformeln för beräkning av solvenskapitalkraven enligt delegerad förordning (EU) 2015/35. Aktieinvesteringar som görs inom ramen för jämförbara lagstiftningsprogram, inbegripet sådana som stöder en eller flera ekonomiska sektorer som anges i meddelandet om en konkurrenskraftskompass för EU eller i planen ReArm Europe/Beredskap 2030 (10), bör erkännas som potentiellt riskreducerande och kan därför motivera ett lägre kapitalkrav, med förbehåll för godkännande av tillsynsmyndigheten.

(29)

För att säkerställa konsekvens mellan regleringen av bank- och försäkringsverksamhet och för att främja konvergens i tillsynspraxis bör lagstiftningsprogram som anses uppfylla villkoren i artikel 133.5 i förordning (EU) nr 575/2013 också erkännas som lagstiftningsprogram enligt delegerad förordning (EU) 2015/35, på grundval av samma kriterier. Kommissionen kan föra ett offentligt register över sådana program för tillämpningen av artikel 133.5 i förordning (EU) nr 575/2013, vilket ökar transparensen och förutsägbarheten. Om ett sådant register finns bör införandet av ett program i registret utgöra en presumtion om att programmet även uppfyller kraven enligt försäkringsramverket.

(30)

Investeringar som görs inom ramen för lagstiftningsprogram kan också betraktas som långfristiga aktieinvesteringar. Därför måste beräkningen av solvenskapitalkraven göra det möjligt att återspegla de sammanlagda riskreducerande egenskaperna hos båda typerna av investeringar.

(31)

En välfungerande värdepapperiseringsmarknad innebär ytterligare finansieringskällor på kapitalmarknaderna, vilket förbättrar finansieringskapaciteten i realekonomin och bidrar till att förverkliga spar- och investeringsunionen. Den tillhandahåller också alternativa investeringsmöjligheter för försäkrings- och återförsäkringsföretag, som behöver diversifiera sina portföljer för att öka avkastningen och minska den idiosynkratiska risken. Som institutionella investerare bör försäkrings- och återförsäkringsföretag därför bli fullständigt integrerade i EU:s värdepapperiseringsmarknad.

(32)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1221 (11) infördes i delegerad förordning (EU) 2015/35 specifika riskfaktorer för spreadrisk för STS-värdepapperiseringar. Riskfaktorerna för prioriterade trancher av STS-värdepapperiseringar förblev dock högre än de som gäller för företagsobligationer eller säkerställda obligationer med samma kreditkvalitetssteg. Till skillnad från företagsobligationer eller säkerställda obligationer omfattas STS-värdepapperiseringar med jämförbar kreditkvalitet dock av särskilda krav på tillbörlig aktsamhet och transparens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 (12). Dessa krav säkerställer att försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en bättre förståelse för och hantering av riskerna i samband med STS-värdepapperiseringar. För att förbättra samstämmigheten mellan tillgångsklasser med jämförbara riskprofiler bör riskfaktorerna för prioriterade trancher av STS-värdepapperiseringar därför i högre grad anpassas till de som gäller för företagsobligationer eller säkerställda obligationer.

(33)

I delegerad förordning (EU) 2015/35 görs ingen åtskillnad mellan prioriterade trancher och icke-prioriterade trancher av icke-STS-värdepapperiseringar. Bristen på riskkänslighet leder till en överskattning av de spreadrisker som ligger till grund för investeringar i högst rangordnade trancher i icke-STS-värdepapperiseringar. Dessutom är skillnaden i kapitalkrav för försäkrings- eller återförsäkringsföretag mellan STS- och icke-STS-värdepapperiseringar mycket större än den som gäller för kreditinstitut. För att bevara den skillnaden bör därför lägre riskfaktorer införas för prioriterade trancher av icke-STS-värdepapperiseringar.

(34)

De belopp som anges i euro i delegerad förordning (EU) 2015/35 har inte setts över sedan förordningen trädde i kraft 2014. Den kumulativa inflationen sedan dess närmar sig 35 %. Därför bör de belopp som anges i euro i den förordningen ses över genom att basbeloppet i euro ökas med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för alla medlemsstater som offentliggörs av kommissionen (Eurostat).

(35)

I artikel 192.4 i delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskrivs att om belåningsgraden för ett hypotekslån inte överstiger 60 % är kapitalkravet enligt standardformeln för motpartsrisk inte tillämpligt. Denna behandling underskattar på ett otillbörligt sätt de faktiska riskerna med sådana exponeringar och leder till ojämlika konkurrensvillkor i förhållande till banksektorn, där sådana exponeringar viktas med avseende på risken. Därför bör ett golv för förlust vid fallissemang för hypotekslån införas.

(36)

I artikel 176.4 i delegerad förordning (EU) 2015/35 fastställs de riskfaktorer som är tillämpliga på lån för vilka det inte finns någon kreditbedömning från ett utsett externt ratinginstitut och för vilka gäldenärerna inte har ställt säkerheter som uppfyller kriterierna i artikel 214 i den förordningen. Dessa tillämpliga riskfaktorer underskattar dock väsentligt nivån på potentiella förluster vid fallissemang för lån med anstånd. Det är därför nödvändigt att anpassa dessa riskfaktorer för att bättre återspegla nivån på potentiella förluster vid fallissemang för lån med anstånd.

(37)

Centrala motparter har utvecklat nya åtkomstmodeller som gör det möjligt för försäkrings- eller återförsäkringsföretag att bli direkta clearingmedlemmar, medan ett sponsorföretag ansvarar för bidrag till obeståndsfonden. Hittills har inget försäkrings- eller återförsäkringsföretag beslutat att använda dessa nya åtkomstmodeller. Detta beror delvis på tillsynsbehandlingen av direkta exponeringar mot kvalificerade centrala motparter, som kan vara högre än den tillsynsbehandling som gäller för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som agerar som indirekt clearingmedlem. Delegerad förordning (EU) 2015/35 återspeglar inte fullt ut den riskreducerande effekten av central clearing för försäkrings- eller återförsäkringsföretag. För att åtgärda detta problem och undanröja hinder för försäkrings- eller återförsäkringsföretags deltagande som direkta clearingmedlemmar bör kapitalkraven för direkta exponeringar mot kvalificerade centrala motparter sänkas och anpassas till kraven för indirekta exponeringar.

(38)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag kan besluta att använda repor och värdepapperslån för att hantera likviditeten eller öka avkastningen på tillgångarna. Kapitalkraven för sådana transaktioner behandlas dock för närvarande alltför försiktigt, eftersom de klassificeras som typ 2-exponeringar vid beräkningen av kapitalkrav enligt modulen för motpartsrisk. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras så att dessa transaktioner omklassificeras till typ 1-exponeringar. Dessutom kommer kommissionen, i samordning med Eiopa, att bedöma om och hur den riskreducerande effekten av central clearing genom kvalificerade centrala motparter ska återspeglas i kapitalkraven för motpartsrisk.

(39)

I vissa fall kan försäkrings- och återförsäkringsföretag avsevärt minska sitt solvenskapitalkrav genom att använda riskreducerande tekniker, inklusive återförsäkring, men dessa riskreducerande tekniker leder inte alltid till en betydande risköverföring. Vissa återförsäkringsavtal är särskilt utformade för att endast täcka de extrema scenarier som modellerats i standardformeln, samtidigt som de erbjuder bara ett litet eller inget skydd alls mot mer måttliga men mer sannolika händelser. För att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagens riskprofil bedöms mer korrekt bör det därför anges att minskningen av solvenskapitalkravet till följd av användningen av riskreducerande tekniker ska stå i proportion till de risker som faktiskt överförs.

(40)

För att säkerställa att riskreduceringstekniker som beaktas vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln inte inbegriper betydande basrisk bör försäkrings- och återförsäkringsföretag bedöma det faktiska resultatet av riskreduceringen i en heltäckande uppsättning riskscenarier som är relevanta för den riskreduceringsteknik som beaktas. För proportionell återförsäkring bör det faktiska resultatet visas genom nära spegling i alla scenarier. För icke-proportionell återförsäkring bör bedömningen inriktas på scenarier med förluster mellan attachment point och detachment point, och bör nära spegla dessa förluster.

(41)

I artikel 275.2 c i den delegerade förordningen föreskrivs att utbetalningen av en betydande del av den rörliga ersättningen till anställda vilkas yrkesverksamhet väsentligt påverkar företagets riskprofil ska skjutas upp. Kostnaden för att tillämpa ett sådant krav kan dock överstiga de tillsynsmässiga fördelarna om personen i den kategorin av anställda har en låg rörlig ersättning, eftersom sådana ersättningsnivåer sannolikt inte skapar incitament för överdrivet risktagande. I sådana fall bör därför kravet på uppskjutande i artikel 275.2 c i den delegerade förordningen inte tillämpas.

(42)

Enligt direktiv 2009/138/EG ska väsentlig information regelbundet offentliggöras i en rapport om solvens och finansiell ställning. Denna rapport riktar sig å ena sidan till försäkringstagare och förmånstagare och å andra sidan till analytiker och andra yrkesverksamma på marknaden. För att tillgodose behoven och förväntningarna hos dessa två olika grupper krävs det enligt direktiv (EU) 2025/2 om ändring av direktiv 2009/138/EG att rapportens innehåll delas upp i två delar, som tydligt anges men offentliggörs tillsammans. Den första delen, som är riktad främst till försäkringstagare och förmånstagare, bör innehålla basfakta om verksamhet, resultat, kapitalförvaltning och riskprofil. Den andra delen, som är riktad till yrkesverksamma på marknaden, bör innehålla detaljerad information om verksamheten och om företagsstyrningssystemet, särskild information om försäkringstekniska avsättningar och andra skulder, solvenssituationen samt andra data som är relevanta för specialiserade analytiker. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras för att återspegla den nya strukturen och det nya innehållet.

(43)

Viss information som ska ingå i den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som riktar sig till yrkesverksamma på marknaden kan redan vara tillgänglig för allmänheten i andra rapporter som publiceras av försäkrings- eller återförsäkringsföretag. I sådana fall bör försäkrings- och återförsäkringsföretag inte vara skyldiga att duplicera denna information i sin rapport, utan i stället tillåtas att hänvisa direkt, bland annat genom internetlänkar, till relevant avsnitt eller sida i den andra rapporten. För att säkerställa tillgängligheten över tid bör försäkrings- eller återförsäkringsföretag se till att sådana länkar förblir funktionella i minst fem år, även om webbplatsens struktur eller dokumentens placering ändras.

(44)

Den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som riktar sig till försäkringstagare och förmånstagare bör vara kortfattad, tillgänglig och lättförståelig för en lekman. För att uppnå detta mål bör lägesrapporten endast innehålla enkel information som är inriktad på de berörda försäkringstagarnas och förmånstagarnas behov, och den bör inte vara längre än fem sidor.

(45)

För att försäkringstagarna och förmånstagarna ska kunna förstå den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som riktar sig till dem bör den delen göras tillgänglig på de språk som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder i sin verksamhet inom ramen för etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att undvika orimliga administrativa och juridiska kostnader bör företagen dock inte vara skyldiga att skaffa auktoriserade översättningar av den delen.

(46)

Enligt direktiv 2009/138/EG har tillsynsmyndigheterna rätt att från varje försäkrings- och återförsäkringsföretag som står under tillsyn och deras grupper minst vart tredje år få en regelbunden beskrivande rapport med information om verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, kapitalförvaltning och annan relevant information för solvensändamål. Kraven på beskrivande information som ska ingå i den regelbundna tillsynsrapporten kan dock överlappa information som redan lämnats i kvantitativa rapporteringsmallar eller i rapporten om den egna risk- och solvensbedömningen. Detta dubbelarbete ökar rapporteringskostnaderna utan att ge något tydligt mervärde för tillsynen. Kraven på beskrivande information som ska ingå i den regelbundna tillsynsrapporten bör därför begränsas till vad som är nödvändigt för tillsynen.

(47)

Som ett led i sina ansträngningar att göra unionens ekonomi mer konkurrenskraftig satsar kommissionen på att genomföra förenklingar som är mer omfattande än någonsin tidigare. Mot denna bakgrund bör översynen av delegerad förordning (EU) 2015/35 syfta till att uppnå målen i direktiv (EU) 2025/2 på det enklaste, mest riktade, mest effektiva och minst betungande sättet. Ändringarna av den förordningen bör särskilt bidra till målen för minskade bördor, inbegripet rapporteringsbördan.

(48)

I artikel 330.4 i delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskrivs att minoritetsintressen i dotterbolag som överstiger bidraget från sådana dotterföretag till att täcka solvenskapitalkravet på gruppnivå, om dotterbolaget är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska anses vara otillgängliga. Minoritetsintressen utgör i själva verket en av de viktigaste källorna till avdrag från gruppens kapitalbas. Den delegerade förordningen anger dock inte hur sådana minoritetsintressen ska beräknas. Detta leder till inkonsekventa tillvägagångssätt hos grupper i unionen och väcker frågor om lika villkor. Det är därför nödvändigt att fastställa regler för beräkningen av minoritetsintressen för solvensändamål.

(49)

Tillsynsreglerna för försäkringsföretag kan vara mycket komplexa och medföra betydande kostnader för efterlevnad, särskilt för mindre företag. Direktiv 2009/138/EG innehåller visserligen en övergripande proportionalitetsprincip, men dess praktiska tillämpning är otillräcklig för att effektivt minska den administrativa bördan för mindre företag, för vilka vissa krav kan vara oproportionerligt kostsamma och komplexa med tanke på riskernas art, omfattning och komplexitet. Utöver den nya proportionalitetsramen som är tillämplig på företag som klassificeras som små och icke-komplexa infördes genom direktiv (EU) 2025/2 artikel 29d i direktiv 2009/138/EG, vilket gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dra nytta av tillämpningen av proportionalitetsåtgärder, förutsatt att tillsynsmyndigheten i förväg har godkänt detta och att en analys görs från fall till fall. För att säkerställa lika villkor och förutsägbarhet för sektorn bör de villkor på grundval av vilka en tillsynsmyndighet kan vägra att bevilja ett sådant godkännande anges utförligt.

(50)

Genom direktiv (EU) 2025/2 infördes flera ändringar och förtydliganden av reglerna för beräkning av försäkringsgruppers solvenssituation, bland annat när det gäller kapitalbas och solvenskapitalkrav. I synnerhet klargörs att försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska behandlas som försäkrings- eller återförsäkringsföretag enbart för beräkning av gruppens solvens. Detta innebär att beräkningen av teoretiska kapitalkrav för sådana enheter ska göras enligt både metod 1, bland annat i samband med bedömningen av tillgången på kapitalbas, och metod 2. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras för att återspegla dessa ändringar av direktiv 2009/138/EG.

(51)

För att kapitalbasposter som emitterats av ett anknutet företag ska kunna räknas som gruppens kapitalbas måste de uppfylla kraven i artiklarna 71, 73 och 77 i delegerad förordning (EU) 2015/35, där hänvisningen till ”solvenskapitalkravet” i dessa artiklar tolkas som att det gäller både det emitterande anknutna företagets solvenskapitalkrav och solvenskapitalkravet på gruppnivå. I samband med fusioner och förvärv kan detta krav hindra erkännande av kapitalbasinstrument som emitterats av ett företag innan det blev en del av den förvärvande gruppen, även om dessa instrument fortsätter att uppfylla alla relevanta tillsynsnormer på företagsnivå. En sådan begränsning kan skapa oproportionerliga kapitalkostnader i samband med extern tillväxt, vilket i slutändan kan försämra den internationella konkurrenskraften för försäkrings- och återförsäkringsgrupper i unionen. För att få bukt med detta problem bör det tillåtas att sådana egna kapitalbasposter, på övergångsbasis och under en begränsad tid, erkänns som icke tillgänglig kapitalbas i gruppen efter förvärvet av det emitterande företaget.

(52)

Även om tillsynsmässig konsolidering tjänar andra syften än redovisningsmässig konsolidering, kan alltför stora skillnader mellan de två ramarna medföra en onödig regleringsbörda för försäkrings- och återförsäkringsgrupper. I synnerhet avviker den nuvarande behandlingen av gemensamma verksamheter och samriskföretag enligt delegerad förordning (EU) 2015/35 från internationella redovisningsstandarder genom att kräva proportionell konsolidering av företag som annars skulle behandlas enligt kapitalandelsmetoden, och omvänt kräva tillämpning av kapitalandelsmetoden på företag som annars skulle omfattas av proportionell konsolidering. Denna inkonsekvens ökar rapporteringskostnaderna, skapar ineffektivitet i verksamheten och kan motverka legitima affärsstrukturer. Det bör därför uppnås större samstämmighet med internationella redovisningsregler för konsolidering när det gäller behandlingen av gemensamma arrangemang, förutsatt att en sådan anpassning inte äventyrar skyddet för försäkringstagarna eller den finansiella stabiliteten.

(53)

För att en aktieportfölj ska behandlas som långfristiga aktier måste försäkrings- eller återförsäkringsföretag visa att de uppfyller villkoren i artikel 105a.1 i direktiv 2009/138/EG. Om ett sådant företag tillhör en grupp skulle det vara för betungande för gruppen att ompröva villkoren för långfristiga aktier på gruppnivå. Om det inte föreligger betydande likviditetsrisker på gruppnivå som inte fångas upp på nivån för enskilda företag eller betydande transaktioner inom gruppen, bör därför aktieinvesteringar som behandlas som långfristiga aktier av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag också behandlas som sådana vid beräkningen av solvenskapitalkravet för den grupp som företaget tillhör.

(54)

I direktiv 2009/138/EG föreskrivs möjligheten för försäkrings- och återförsäkringsgrupper att beräkna sitt solvenskapitalkrav med en hel eller partiell intern modell, förutsatt att tillsynsmyndigheten först har godkänt detta. Alla tekniker för att integrera en partiell intern modell i standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå är en del av den interna modellen och ska, tillsammans med de andra komponenterna av den partiella interna modellen, uppfylla de relevanta kraven i direktiv 2009/138/EG. De integrationstekniker som anges i bilaga XVIII till delegerad förordning (EU) 2015/35 är i första hand avsedda för integration av risker och inte för integration av hela företag i en intern modell på gruppnivå. Det bör därför anges att artikel 239.4 i den förordningen är tillämplig i fall där företag integreras som helhet.

(55)

I delegerad förordning (EU) 2015/35 anges inte under vilka förutsättningar användningen av ”metod 2”, som avses i artikel 233 i direktiv 2009/138/EG, ska ha företräde framför integrationstekniker. För att åtgärda denna brist bör försäkrings- och återförsäkringsgrupper visa att de integrationstekniker som de tillämpar är lämpliga och att på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt motivera varför dessa är mer lämpliga än tillämpningen av metod 2.

(56)

Naturkatastrofer och extrema väderhändelser ökar över hela världen på grund av klimatförändringarna, och detsamma gäller de förluster som är förknippade med dem. För att säkerställa ett fortsatt skydd för försäkringstagarna och den övergripande stabiliteten i unionens försäkringssektor i en situation med mer oberäkneliga och skadliga väderleksförhållanden är det viktigt att försäkringsföretagens kapitalkrav för teckningsrisk vid naturkatastrofer på ett adekvat sätt återspeglar effekterna av naturkatastrofer. Med tanke på de nya tillgängliga uppgifterna och modellerna bör riskfaktorerna för flera regioner när det gäller naturkatastrofer som översvämningar, stormar, hagel, jordbävningar och jordskred ändras.

(57)

Genom direktiv (EU) 2025/2 införs nya rättigheter och befogenheter för tillsynsmyndigheterna att bevilja proportionalitetsåtgärder eller att bevilja undantag från grupptillsyn till följd av att ett företag undantas från grupptillsyn i enlighet med artikel 214 i direktiv 2009/138/EG. Det är viktigt för sektorn och den bredare allmänheten att veta om och hur dessa nya befogenheter och rättigheter har använts i praktiken. Därför bör de aggregerade statistiska data som de nationella tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra om viktiga aspekter av tillämpningen av tillsynsramen utvidgas till att omfatta dessa nya områden.

(58)

Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

(2)

Artikel 6 ska ersättas med följande:

(3)

I artikel 16.1 ska följande stycke läggas till:

”Genom undantag från första stycket får försäkrings- och återförsäkringsföretag som klassificeras som små och icke-komplexa företag värdera kortfristig inlåning med en löptid på mindre än ett år till anskaffningsvärde eller upplupet anskaffningsvärde, förutsatt att användningen av sådana värderingsmetoder uppfyller ett av följande villkor:

(4)

I artikel 18.3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”När det gäller livförsäkringsförpliktelser där en individuell riskbedömning av förpliktelserna avseende den försäkrade personen i avtalet görs vid avtalets ingående och företaget inte har rätt att upprepa bedömningen innan premierna eller förmånerna ändras, ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen endast beakta rätten att på avtalsnivå bedöma om premierna fullt ut återspeglar risken i den mening som avses i led c.”

(5)

I artikel 20 ska följande stycke läggas till:

”Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska införa interna förfaranden för att undvika överdriven tillit till data från tidigare händelser i fråga om klimatförändringsrelaterade trender, inbegripet, när så är lämpligt, genom att använda klimatscenarier.”

(6)

I artikel 31 ska punkt 4 ersättas med följande:

(7)

Följande artikel ska införas som artikel 34a:

(8)

I artikel 37.1 första stycket ska formeln ersättas med följande:

”

(9)

Artikel 39 ska ersättas med följande:

(10)

Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

(11)

Följande artikel ska införas som artikel 43a:

(12)

Artikel 44 ska ersättas med följande:

(13)

I artikel 45 ska första meningen ersättas med följande:

”Om en justering för kreditrisk tillämpas enligt artikel 44.1, ska justeringen fastställas på ett transparent, ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt som är konsekvent över tiden.”

(14)

Artikel 46 ska ändras på följande sätt:

(b)

Följande punkter 1a, 1b och 1c ska införas: ”1a.   De extrapolerade relevanta riskfria räntesatserna för en valuta ska vara lika med följande: där (a) FSP betecknar den första utjämningspunkten enligt artikel 77a.1 i direktiv 2009/138/EG, (b) h betecknar antalet år med vilka den första utjämningspunkten överskrids, (c) r FSP betecknar den årsberäknade, diskret sammansatta relevanta riskfria räntesatsen vid en löptid som motsvarar den första utjämningspunkten, (d) betecknar den årsberäknade, diskret sammansatta relevanta riskfria räntesatsen vid en löptid som motsvarar summan av den första utjämningspunkten och h, (e) f h betecknar den årsberäknade, kontinuerligt sammansatta terminskursen beräknad i enlighet med punkt 1b, (f) exp( ) betecknar exponentialfunktionen. 1b.   Vid tillämpningen av punkt 1a e ska terminskursen fh vara lika med följande: där (a) UFR betecknar den slutliga terminskurs som avses i artikel 47, (b) LLFR betecknar den sista likvida terminskurs som fastställts i enlighet med punkt 1c, (c) α betecknar den parameter som bestämmer hastigheten för konvergensen mot den slutliga terminskursen UFR, (d) ln( ) betecknar den naturliga logaritmen, (e) exp( ) betecknar exponentialfunktionen. Den parameter α som avses i första stycket led c ska vara lika med 40 % för svenska kronor och 11 % för andra valutor. 1c.   Vid tillämpningen av punkt 1b ska den sista likvida terminskurs för en valuta som avses i punkt b i den punkten vara ett vägt genomsnitt av följande terminskurser: (a) Den årsberäknade kontinuerligt sammansatta terminskurs som härleds från de riskfria basräntesatserna för perioden fram till den första utjämningspunkten och som börjar vid den närmaste kortare löptiden, där den riskfria basräntesatsen för den relevanta durationen härleds på grundval av räntesatsen för ränteswappar eller statsobligationer. (b) Den årsberäknade kontinuerligt sammansatta terminskurs som härleds från de riskfria basräntesatserna och riskjusterade räntesatser för ränteswappar eller, i tillämpliga fall, räntesatser för statsobligationer för perioderna från den första utjämningspunkten till löptiderna efter den första utjämningspunkten, där räntesatser för ränteswappar eller, i tillämpliga fall, räntesatser för statsobligationer är tillgängliga från djupa, likvida och transparenta finansmarknader. För beräkningen av det vägda genomsnitt som avses i första stycket ska de relevanta årsberäknade kontinuerligt sammansatta terminskurserna viktas med det genomsnittliga teoretiska beloppet för handlade kontrakt av ränteswappar med relevant löptid. För valutor där inga räntesatser för ränteswappar är tillgängliga från djupa, likvida och transparenta finansmarknader för löptider efter den första utjämningspunkten, ska den senaste likvida terminskursen vara lika med den årsberäknade kontinuerligt sammansatta terminskursen som fastställts i enlighet med första stycket led a. Utan hinder av första stycket ska, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar volatilitetsjusteringen för att beräkna det vägda genomsnitt som avses i första stycket, volatilitetsjusteringen läggas till den årsberäknade kontinuerligt sammansatta terminskurs som avses i led a i det stycket.”

(15)

Följande artikel ska införas som artikel 46a:

(16)

I artikel 47.1 ska första meningen ersättas med följande:

”För varje valuta ska den slutliga terminskurs som avses i artikel 46.1b a vara stabil över tid och endast ändras till följd av förändringar i de långsiktiga förväntningarna.”

(17)

I artikel 49 ska punkt 1 ersättas med följande:

(18)

Artiklarna 50 och 51 ska ersättas med följande:

Artikel 51

Riskkorrigerad spread

1.   Vid tillämpningen av artikel 77d.3 och 77d.4 i direktiv 2009/138/EG ska den del av den genomsnittliga valutaspreaden som kan hänföras till en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller någon annan risk (riskkorrigering) beräknas i enlighet med punkterna 2–4 i denna artikel.

2.   Riskkorrigeringen för statsobligationer som emitterats av EES-medlemsstater ska vara lika med följande:

RC = 30 %

min(S+; LTAS+) + 20 %

max {0; min(S+ – LTAS+; LTAS+)} + 15 % 

 max(0; S+ – 2 

 LTAS+)

där

(a)	S + betecknar det högsta av 0 och den genomsnittliga spreaden för statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med samma duration, kreditkvalitet och tillgångsklass i den representativa portföljen, enligt vad som observeras på finansmarknaderna,

(b)

LTAS + betecknar det högsta av 0 och den långsiktiga genomsnittliga spreaden för statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med samma duration, kreditkvalitet och tillgångsklass i den representativa portföljen, enligt vad som observeras på finansmarknaderna,

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket får riskkorrigeringen för statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet aldrig överstiga det högsta av 0 och 65 % av den långsiktiga genomsnittliga spreaden för statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med samma duration, kreditkvalitet och tillgångsklass i den representativa portföljen, enligt vad som observeras på finansmarknaderna.

3.   Riskkorrigeringen för andra obligationer än statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, lån och värdepapperiseringar i den representativa portföljen ska vara lika med följande:

RC = 50 %

min(S+; LTAS+) + 40 %

max {0; min(S+ - LTAS+, LTAS+)} + 30 % 

 max(0; S+ – 2 

 LTAS+)

där

(a)

S + betecknar det högsta av 0 och den genomsnittliga spreaden för andra obligationer än statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, lån och värdepapperiseringar med samma duration, kreditkvalitet och tillgångsklass i den representativa portföljen, enligt vad som observeras på finansmarknaderna,

(b)

LTAS + betecknar det högsta av 0 och den långsiktiga genomsnittliga spreaden för andra obligationer än statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, lån och värdepapperiseringar med samma duration, kreditkvalitet och tillgångsklass i den representativa portföljen, enligt vad som observeras på finansmarknaderna,

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket får riskkorrigeringen för andra obligation än statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, lån och värdepapperiseringar med samma duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, aldrig överstiga det högsta av 0 och 125 % av den långsiktiga genomsnittliga spreaden för andra obligationer än statsobligationer som emitterats av medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, lån och värdepapperiseringar med samma duration, kreditkvalitet och tillgångsklass i den representativa portföljen, enligt vad som observeras på finansmarknaderna.

4.   De långsiktiga genomsnittliga spreadar som avses i punkt 2 b och punkt 3 b ska baseras på uppgifter för de senaste 30 åren. Om en del av dessa uppgifter inte är tillgängliga ska den delen ersättas av konstruerade uppgifter. De konstruerade uppgifterna ska baseras på tillgängliga och pålitliga uppgifter knutna till de senaste 30 åren. Uppgifter som inte är tillförlitliga ska ersättas av konstruerade uppgifter med hjälp av den metoden. De konstruerade uppgifterna ska baseras på försiktiga antaganden.”

(19)

Följande artiklar ska införas som artiklarna 51a och 51b:

”Artikel 51a

Kreditspreadkänslighet

1.   För varje valuta ska den kreditspreadkänslighet som avses i artikel 77d.3 b och 77d.4 b vara lika med följande:

CSSR = max [min (

; 1); 0]

där

(a)	CSSR betecknar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets kreditspreadkänslighet för en valuta,

(b)	PVBP(MVFI) betecknar värdet för en punkt av värdet av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar, beräknat i enlighet med punkt 2,

(c)	PVBP(BEL) betecknar värdet för en punkt av värdet av den bästa skattningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder, beräknat i enlighet med punkt 3.

Genom undantag från första stycket ska, om PBVP (BEL) för en viss valuta är lika med 0 eller är negativ, kreditspreadkänsligheten för den valutan vara lika med 1.

2.   För varje valuta ska värdet för en punkt av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar vara lika med följande:

PVBP(MVFI) =

där

(a)	MV FI betecknar värdet av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar denominerade i den aktuella valutan,

(b)	VA* betecknar den teoretiska volatilitetsjusteringen, beräknad i enlighet med artikel 77d.3 i direktiv 2009/138/EG, under antagandet att kreditspreadkänsligheten är lika med 1,

(c)

MVFI* betecknar värdet av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar denominerade i den aktuella valutan, under antagandet att spreaden för varje tillgång ökar med ett belopp som motsvarar värdet av den teoretiska volatilitetsjusteringen för alla löptider.

Vid tillämpningen av leden a och c ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, när det gäller fondförsäkringsavtal, undanta räntebärande investeringar som inte medför någon eller endast en marginell kreditriskexponering för företaget.

3.   För varje valuta ska värdet för en punkt av bästa skattning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags skulder vara lika med följande:

PVBP(BEL) =

där

(a)	BEL betecknar värdet av den bästa skattningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder denominerade i den aktuella valutan utan volatilitetsjustering, där värdet fastställs i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG,

(b)	VA* betecknar den teoretiska volatilitetsjusteringen, beräknad i enlighet med artikel 77d.3 i direktiv 2009/138/EG, under antagandet att kreditspreadkänsligheten är lika med 1,

(c)

BEL* betecknar värdet av den bästa skattningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder denominerade i den aktuella valutan, där värdet fastställs i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, under antagandet att den teoretiska volatilitetsjusteringen tillämpas på den riskfria räntesatsen för relevanta durationer.

Vid tillämpningen av led c ska den bästa skattningen omvärderas med beaktande av effekten av framtida diskretionära förmåner. Vid denna omvärdering ska dock ingen inverkan av en förändring av kreditspreadarna på värdet av de tillgångar som företaget innehar beaktas.

4.   Om kreditspreadkänsligheten för en viss valuta senast beräknades mindre än ett år före referensdagen för värderingen av bästa skattning av skulder, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte vara skyldiga att göra en ny beräkning av känsligheten, förutsatt att de på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt kan visa att den inte har ändrats väsentligt.

Artikel 51b

Kreditspreadkänslighet för anknutna valutor

1.   Genom undantag från artikel 51a får försäkrings- och återförsäkringsföretag, om en medlemsstats nationella valuta är knuten till euron och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för euron, justerad för valutarisk, används för att beräkna bästa skattning avseende försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser denominerade i den valutan i enlighet med artikel 48.1, beräkna en enda kreditspreadkänslighet för euron och den valutan. I så fall ska kreditspreadkänsligheten vara lika med följande:

CSSReuro, pegged currency = max [min (

; 1); 0]

där

(a)	CSSReuro, pegged currency betecknar kreditspreadkänsligheten för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget för både euron och den anknutna valutan,

(b)	PVBP(MVFI) betecknar värdet för en punkt av värdet av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar denominerade i både euro och den anknutna valutan, beräknat i enlighet med punkt 2,

(c)	PVBP(BEL) betecknar värdet för en punkt av värdet av den bästa skattningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder, denominerade i både euro och den anknutna valutan, beräknat i enlighet med punkt 3.

Genom undantag från första stycket ska, om PBVP(BEL) för en viss valuta som är anknuten till euron är lika med 0 eller är negativ, kreditspreadkänsligheten för den valutan som är anknuten till euron vara lika med 1.

2.   För både euron och den anknutna valutan, betraktade gemensamt, ska värdet för en punkt av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar vara lika med följande:

PVBP(MVFI) =

där

(a)	MV FI betecknar värdet av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar uttryckt i både euro och den anknutna valutan, där värdet fastställs i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG,

(b)	VA* betecknar det högsta värdet av den teoretiska volatilitetsjusteringen för euron och den teoretiska volatilitetsjusteringen för den anknutna valutan, beräknat i enlighet med artikel 77d.3 i direktiv 2009/138/EG, under antagandet att kreditspreadkänsligheten är lika med 1,

(c)

MVFI* betecknar värdet av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar i obligationer, lån och värdepapperiseringar denominerade i både euro och den anknutna valutan, där värdet fastställs i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, under antagandet att spreaden för varje tillgång ökar med ett belopp som motsvarar värdet av den teoretiska volatilitetsjusteringen för alla löptider.

Vid tillämpningen av leden a och c ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, när det gäller fondförsäkringsavtal, undanta räntebärande investeringar som inte medför någon eller endast en marginell kreditriskexponering för företaget.

3.   För både euron och den anknutna valutan, betraktade gemensamt, ska värdet för en punkt av bästa skattning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags skulder vara lika med följande:

PVBP(BEL) =

där

(a)

BEL betecknar summan av värdet av den bästa skattningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder denominerade i euro utan volatilitetsjustering och värdet av den bästa skattningen av skulder denominerade i den anknutna valutan utan volatilitetsjustering, och för vilka de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för euron, justerad för valutarisk, används i enlighet med artikel 48.1 i denna förordning, där båda värdena fastställs i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG,

(b)	VA* betecknar det högsta värdet av den teoretiska volatilitetsjusteringen för euron och den teoretiska volatilitetsjusteringen för den anknutna valutan, beräknat i enlighet med artikel 77d.3 i direktiv 2009/138/EG, under antagandet att kreditspreadkänsligheten är lika med 1,

(c)

BEL* betecknar summan av värdet av den bästa skattningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder denominerade i euro och värdet av den bästa skattningen av skulder denominerade i den anknutna valutan, och för vilka de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för euron, justerad för valutarisk, används i enlighet med artikel 48.1, där båda värdena fastställs i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, under antagandet att den teoretiska volatilitetsjusteringen tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer.

Vid tillämpningen av led c ska den bästa skattningen omvärderas med beaktande av effekten av framtida diskretionära förmåner. Vid denna omvärdering ska dock ingen inverkan av en förändring av kreditspreadarna på värdet av de tillgångar som företaget innehar beaktas.

4.   Om kreditspreadkänsligheten för en viss valuta senast beräknades mindre än ett år före referensdagen för värderingen av bästa skattning av skulder, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte vara skyldiga att göra en ny beräkning av känsligheten, förutsatt att de på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt kan visa att den inte är väsentligt ändrad.”

(20)

Följande artikel ska införas som artikel 54a:

(21)

I artikel 68 ska punkt 3 ersättas med följande:

(22)

I artikel 70.1 ska led e i ersättas med följande:

(23)

Följande artiklar ska införas som artiklarna 70a och 70b:

(24)

Artikel 81 ska ändras på följande sätt:

(25)

I artikel 84.4 ska första stycket ändras på följande sätt:

(26)

Följande artikel ska införas som artikel 89a:

”Artikel 89a

Förenklad beräkning för riskmoduler och undergrupper av en riskmodul med icke-betydande risk

1.   För att bedöma om en eller flera riskmoduler eller undergrupper uppfyller villkoren i artikel 109.2 och 109.3 i direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna var och en av dessa moduler eller undergrupper separat.

Vid tillämpningen av första stycket får försäkrings- och återförsäkringsföretag använda en förenklad beräkning, förutsatt att de uppfyller kraven i artiklarna 88 och 89 i denna förordning, men inte för marknadsriskmodulen eller någon riskundergrupp inom den riskmodulen.

2.   Om en eller flera riskmoduler eller undergrupper av en riskmodul, andra än marknadsriskmodulen eller någon riskundergrupp inom marknadsriskmodulen, uppfyller villkoren i artikel 109.2 och 3 i direktiv 2009/138/EG, får värdet av var och en av dessa riskmoduler eller undergrupper av en riskmodul beräknas för varje referensdatum senast tre år efter referensdatumet för den beräkning som avses i punkt 1 i denna artikel enligt följande:

där

(a)	betecknar solvenskapitalkravet för en given riskmodul eller undergrupp k som uppfyller villkoren i artikel 109.2 i direktiv 2009/138/EG, vid referensdatumet t,

(b)	betecknar resultatet av beräkningen av riskmodulen eller undergrupp k, som avses i punkt 1,

(c)	betecknar det företagsspecifika volymmåttet för riskmodulen eller undergrupp k vid referensdatumet t,

(d)	f k betecknar riskfaktorn för riskmodulen eller undergrupp k, beräknad i enlighet med punkt 3.

Vid tillämpningen av första stycket led c ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt motivera lämpligheten av det företagsspecifika volymmått som används.

3.   Den riskfaktor som avses i punkt 2 första stycket led d ska beräknas enligt följande:

där

betecknar det företagsspecifika volymmåttet för riskmodulen eller undergrupp k, vid referensdatumet för beräkningen i punkt 1.”

(27)

I artikel 90b ska följande punkt 6 läggas till:

(28)

Följande artikel ska införas som artikel 107a:

”Artikel 107a

Förenklad beräkning av den riskreducerande effekten för återförsäkringsarrangemang, derivat eller värdepapperiseringar

1.   Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna den riskreducerande effekten på tecknings- och marknadsrisken av ett återförsäkringsarrangemang, en värdepapperisering eller ett derivat som avses i artikel 196 med en extern motpart i enligt följande:

där

(a)	betecknar summan av de absoluta värdena av exponeringarna vid fallissemang för återförsäkringsarrangemanget, specialföretaget, värdepapperiseringen och derivatet gentemot varje extern motpart CE,

(b)	betecknar det absoluta värdet av exponeringen vid fallissemang för återförsäkringsarrangemanget, specialföretaget, värdepapperiseringen och derivatet gentemot den externa motparten i,

(c)	RMtotal betecknar den totala riskreducerande effekten beräknad i enlighet med punkt 3,

(d)	summan omfattar alla motpartsexponeringar.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 a och b ska värdet av exponeringen vid fallissemang för ett återförsäkringsarrangemang och en värdepapperisering gentemot en motpart vara värdet av den bästa skattningen av de belopp som kan återkrävas från återförsäkringsarrangemanget och värdepapperiseringen gentemot den motparten.

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 c ska den totala riskreducerande effekten vara lika med skillnaden mellan följande kapitalkrav:

(a)

Det hypotetiska primära solvenskapitalkravet under antagandet att modulen för motpartsrisk är lika med 0 och att återförsäkringsarrangemanget, specialföretaget, värdepapperiseringen eller derivatet som ingår i tillämpningsområdet för den förenklade beräkning som avses i första stycket inte existerar.

(b)	Det hypotetiska primära solvenskapitalkravet under antagandet att modulen för motpartsrisk är lika med 0.”

(29)

Artikel 117 ska ändras på följande sätt:

(c)

Följande punkter ska läggas till som punkterna 4 och 5: ”4.   För alla segment i bilaga II ska standardavvikelsen för reservrisk inom skadeförsäkring för ett visst segment vara lika med produkten av standardavvikelsen för reservrisken brutto inom skadeförsäkring för segmentet som anges i bilaga II och justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring, om sådan icke-proportionell återförsäkring finns för det aktuella segmentet, eller en faktor på 100 % i övriga fall. Om den icke-proportionella återförsäkringen är en försäkring mot negativ utveckling som uppfyller villkoren i tredje stycket, ska justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring som avses i första stycket vara lika med följande: Adjust(NP,s) = max(0 ; ) där (a) V(net,res,s) betecknar den nominella bästa skattningen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i segmentet efter avdrag för de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag för täckning av negativ utveckling, (b) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom skadeförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med bilaga II, (c) ADC(rec,s) betecknar anspråk på täckning av negativ utveckling enligt reservriskscenariot, (d) Par betecknar det högsta beloppet av den ytterligare återförsäkringspremien, eller motsvarande belopp, och noll, (e) C betecknar överlåtelsen till återförsäkringsgivaren, uttryckt som procentandel av de skadebelopp mellan attachment point och detachment point som återförsäkringen täcker, (f) Pr betecknar försiktighetsfaktorn, som ska vara lika med 100 %. Den täckning av negativ utveckling som avses i andra stycket ska uppfylla följande villkor: (a) Varje täckning av negativ utveckling ska endast tillämpas på en specifik grupp av försäkringar med samma riskegenskaper inom samma segment och ha en separat och tydlig attachment point och detachment point. (b) Den attachment point som avses i led a får inte överstiga produkten av V(net,res,s) som avses i led a i andra stycket och summan av 1 och σ(res,s, annex) som avses i led b i det stycket. För icke-proportionell återförsäkring som inte avses i andra stycket ska justeringsfaktorn vara 100 %. 5.   Anspråket på täckning av negativ utveckling som avses i punkt 4 andra stycket led c ska vara lika med följande: ADC(rec,s) =min [ · (1+ 3 · σ(res,s,annex)) – R(ap) ; R(cs)] där (a) V(net,res,s) betecknar den nominella bästa skattningen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i segmentet efter avdrag för de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag för täckning av negativ utveckling, (b) σ(res,s,annex) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom skadeförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med bilaga II, (c) R(ap) betecknar återförsäkringsstrukturens attachment point, (d) R(cs) betecknar storleken på den täckning av negativ utveckling som är tillgänglig för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.”

(30)

I artikel 120 ska följande punkt införas som punkt 1a:

(31)

I artikel 123.7 ska formeln ersättas med följande:

” SI(flood,r,i) = SI(property,r,i) + SI(onshore-property, r,i) +1,5

(32)

I artikel 124.7 ska formeln ersättas med följande:

” SI(hail,r,i) = SI(property,r,i) + SI(onshore-property, r,i) +10

(33)

Artikel 125 ska ersättas med följande:

”Artikel 125

Undergruppen för jordskredsrisk

1.   Kapitalkravet för jordskredsrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

(a)	summan omfattar alla tänkbara kombinationer (r,s) av de regioner som anges i bilaga VIIIa,

(b)	CorrS(r,s) betecknar korrelationskoefficienten för jordskredsrisk för region r och region s enligt vad som anges i bilaga VIIIa,

(c)	SCR(subsidence,r) och SCR(subsidence,s) betecknar kapitalkraven för jordskredsrisk i regionerna r och s,

(d)	SCR(subsidence, other) betecknar kapitalkravet för jordskredsrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII.

2.   För alla regioner som anges i bilaga VIIIa ska kapitalkravet för jordskredsrisker i en viss region r motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

(a)	summan omfattar alla tänkbara kombinationer av riskområden (i,j) i region r som anges i bilaga IX,

(b)	Corr(subsidence,r,i,j) betecknar korrelationskoefficienten för jordskredsrisk i riskområdena i och j i regionen r som anges i bilaga XXVI,

(c)	WSI(subsidence,r,i) och WSI(subsidence,r,j) betecknar de viktade belopp som försäkrats mot jordskredsrisk i riskområdena i och j i region r som anges i bilaga IX.

3.   För alla regioner som anges i bilaga VIIIa och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det viktade belopp som försäkrats mot jordskredsrisk i ett visst riskområde i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

WSI(subsidence,i) = Q(subsidence,r) · W(subsidence,r,i) · SI(subsidence,r,i)

där

(a)	W(subsidence,r,i) betecknar riskvikten för jordskredsrisk i riskområde i i regionen r som anges i bilaga X,

(b)	SI(subsidence,r,i) betecknar det belopp som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 7 och 19 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar jordskredsrisk för bostadsfastigheter i jordskredszon i i region r.

(c)	Q(subsidence,r) betecknar jordskredsriskfaktorn för regionen r enligt bilaga VIIIa.

Om det belopp som fastställts för ett särskilt riskområde i enlighet med första stycket överstiger ett belopp (i detta stycke kallat det lägre beloppet) som motsvarar den summa av potentiella förluster, utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget skulle kunna drabbas av avseende jordskredsrisk i det riskområdet, med beaktande av villkoren i dess specifika avtal, däribland eventuella avtalsenliga utbetalningsbegränsningar, får försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som en alternativ beräkning fastställa det viktade belopp som försäkrats mot jordskredsrisk i det riskområdet till det lägre beloppet.”

(34)

Artikel 129.1 ska ändras på följande sätt:

(a)	Formeln ska ersättas med följande: ” Lmotor = max (8 100 000; 67 500 ”

(35)

Artikel 130 ska ändras på följande sätt:

(36)

I artikel 131 ska följande stycke läggas till:

”Vid beräkningen av det hypotetiska kapitalkrav som avses i artikel 196 a ska identifieringen av den grupp luftfartyg som motsvarar det högsta försäkringsbeloppet i enlighet med denna artikel beakta förekomsten av återförsäkringsarrangemang, specialföretag och värdepapperiseringar.”

(37)

I artikel 132 ska följande punkt 4 läggas till:

(38)

I artikel 142.6 ska andra stycket ersättas med följande:

”De händelser som avses i första stycket ska tillämpas på ett enhetligt sätt på alla berörda försäkrings- och återförsäkringsavtal. I förhållande till återförsäkringsavtal ska den händelse som avses i första stycket leden a och b tillämpas på de underliggande försäkringsavtalen.”

(39)

Artikel 148 ska ändras på följande sätt:

(c)

Följande punkter ska läggas till som punkterna 4 och 5: ”4.   För alla segment i bilaga XIV ska standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för ett visst segment vara lika med produkten av standardavvikelsen för reservrisken brutto inom NSLT sjukförsäkring för segmentet som anges i bilaga XIV och justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring, om sådan icke-proportionell återförsäkring finns för det aktuella segmentet, eller en faktor på 100 % i övriga fall. Om den icke-proportionella återförsäkringen är en försäkring mot negativ utveckling som uppfyller villkoren i fjärde stycket, ska justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring som avses i första stycket vara lika med följande: Adjust(NP,s) = max (0 ; ). där (a) V(net,res,s) betecknar den nominella bästa skattningen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i segmentet netto efter avdrag för de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag för täckning av negativ utveckling, (b) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med bilaga XIV, (c) ADC(rec,s) betecknar anspråk på täckning av negativ utveckling enligt reservriskscenariot, (d) Par betecknar det högsta beloppet av den ytterligare återförsäkringspremien, eller motsvarande belopp, och noll, (e) C betecknar överlåtelsen till återförsäkringsgivaren, uttryckt som procentandel av de skadebelopp mellan attachment point och detachment point som återförsäkringen täcker, (f) Pr betecknar försiktighetsfaktorn, som ska vara lika med 100 %. Den täckning av negativ utveckling som avses i andra stycket ska uppfylla följande villkor: (a) Varje täckning av negativ utveckling ska endast tillämpas på en specifik grupp av försäkringar med samma riskegenskaper inom samma segment och ha en separat och tydlig attachment point och detachment point. (b) Den attachment point som avses i led a får inte överstiga produkten av V(net,res,s) som avses i andra stycket led a och summan av 1 och σ(res,s,annex) som avses i led b i det stycket. För icke-proportionell återförsäkring som inte avses i andra stycket ska justeringsfaktorn vara 100 %. 5.   Anspråket på täckning av negativ utveckling som avses i punkt 4 andra stycket led c ska vara lika med följande: ADC(rec,s) =min [ ·· (1+ 3 ·· σ(res,s,annex)) – R(ap) ; R(cs)] där (a) V(net,res,s) betecknar den nominella bästa skattningen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i segmentet netto efter avdrag för de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag för täckning av negativ utveckling, (b) R(ap) betecknar återförsäkringsstrukturens attachment point, (c) R(cs) betecknar storleken på den täckning av negativ utveckling som är tillgänglig för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, (d) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med bilaga XIV.”

(40)

Artikel 157 ska ersättas med följande:

(41)

I artikel 164 ska punkt 3 ersättas med följande:

(42)

I artikel 165 ska punkt 1 ersättas med följande:

(43)

Artikel 166 ska ändras på följande sätt:

(a)

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande: ”1.   Kapitalkravet för risken för en ökning i de durationsberoende räntesatserna för en viss valuta ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar ökning av de riskfria basräntesatserna för denna valuta vid olika löptider. Den höjda riskfria basräntesatsen för en viss löptid ska beräknas i enlighet med punkterna 2 och 2a. 2.   För en given valuta och för löptider upp till och med den första utjämningspunkten ska den ökade riskfria basräntesatsen vara lika med följande: där (a) m betecknar löptiden i år, (b) betecknar den ökade riskfria räntesatsen vid löptiden m, (c) rm betecknar den aktuella riskfria räntesatsen vid löptiden m, (d) ska beräknas enligt följande: i) för löptider m kortare än ett år ska vara lika med 61 % och ska vara lika med 2,14 %, ii) för löptider m uttryckta i år som är ett heltal mellan 1 och 50 år ska ha värden enligt följande tabell: Löptid m (i år) 1 61  % 2,14  % 2 53  % 1,86  % 3 49  % 1,72  % 4 46  % 1,61  % 5 45  % 1,58  % 6 41  % 1,44  % 7 37  % 1,30  % 8 34  % 1,19  % 9 32  % 1,12  % 10 30  % 1,05  % 11 30  % 1,05  % 12 30  % 1,05  % 13 30  % 1,05  % 14 29  % 1,02  % 15 28  % 0,98  % 16 28  % 0,98  % 17 27  % 0,95  % 18 26  % 0,91  % 19 26  % 0,91  % 20 25  % 0,88  % 21 25  % 0,87  % 22 24  % 0,85  % 23 24  % 0,82  % 24 23  % 0,80  % 25 22  % 0,78  % 26 22  % 0,76  % 27 21  % 0,74  % 28 21  % 0,72  % 29 20  % 0,70  % 30 20  % 0,69  % 31 20  % 0,70  % 32 20  % 0,71  % 33 20  % 0,71  % 34 20  % 0,71  % 35 20  % 0,71  % 36 20  % 0,72  % 37 21  % 0,72  % 38 21  % 0,72  % 39 21  % 0,73  % 40 21  % 0,73  % 41 21  % 0,74  % 42 21  % 0,74  % 43 21  % 0,75  % 44 21  % 0,75  % 45 21  % 0,75  % 46 21  % 0,75  % 47 21  % 0,75  % 48 21  % 0,74  % 49 21  % 0,74  % 50 21  % 0,73  % iii) för löptider m på minst 60 år ska vara lika med 0 %, för löptider på minst 90 år ska vara lika med 20 %, iv) för andra löptider m som inte anges i leden i–iii ska värdena för och interpoleras linjärt.”

(44)

Artikel 167 ska ändras på följande sätt:

(a)

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande: ”1.   Kapitalkravet för risken för en minskning i de durationsberoende räntesatserna för en viss valuta ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar minskning av de grundläggande riskfria räntesatserna för denna valuta vid olika löptider, där den minskade riskfria basräntesatsen för en given löptid ska beräknas i enlighet med punkterna 2 och 2a. I inget fall får en minskad riskfri basräntesats vara lägre än ett durationsberoende golv. Golvet ska fastställas enligt följande: (a) För löptider mellan 1 och 7 år ska golvet vara lika med –1,25 %. (b) För löptider på minst 20 år ska golvet vara lika med –0,893 %. (c) För löptider mellan 7 och 20 år ska golvet interpoleras linjärt. 2.   För en given valuta och för löptider upp till och med den första utjämningspunkten ska den minskade riskfria basräntesatsen vara lika med följande: där (a) m betecknar löptiden i år, (b) betecknar den minskade riskfria räntesatsen vid löptiden m, (c) rm betecknar den aktuella riskfria räntesatsen vid löptiden m, (d) och ska beräknas enligt följande: i) för löptider m kortare än ett år ska vara lika med 58 % och ska vara lika med 1,16 %, ii) för löptider m uttryckta i år som är ett heltal mellan 1 och 50 år ska och ha värden enligt följande tabell: Löptid m (i år) 1 58  % 1,16  % 2 51  % 0,99  % 3 44  % 0,83  % 4 40  % 0,74  % 5 40  % 0,71  % 6 38  % 0,67  % 7 37  % 0,63  % 8 38  % 0,62  % 9 39  % 0,61  % 10 40  % 0,61  % 11 41  % 0,60  % 12 42  % 0,60  % 13 43  % 0,59  % 14 44  % 0,58  % 15 45  % 0,57  % 16 47  % 0,56  % 17 48  % 0,55  % 18 49  % 0,54  % 19 49  % 0,52  % 20 50  % 0,50  % 21 49  % 0,49  % 22 50  % 0,49  % 23 51  % 0,48  % 24 51  % 0,48  % 25 52  % 0,47  % 26 52  % 0,46  % 27 53  % 0,45  % 28 53  % 0,44  % 29 53  % 0,42  % 30 53  % 0,41  % 31 53  % 0,40  % 32 53  % 0,39  % 33 54  % 0,37  % 34 54  % 0,36  % 35 54  % 0,35  % 36 54  % 0,34  % 37 55  % 0,33  % 38 55  % 0,32  % 39 56  % 0,31  % 40 57  % 0,30  % 41 57  % 0,29  % 42 58  % 0,28  % 43 59  % 0,27  % 44 61  % 0,26  % 45 62  % 0,25  % 46 62  % 0,23  % 47 63  % 0,22  % 48 64  % 0,21  % 49 64  % 0,19  % 50 65  % 0,18  % iii) för löptider m på minst 60 år ska vara lika med 0 %, för löptider på minst 90 år ska vara lika med 20 %, iv) för andra löptider m som inte anges i leden i–iii ska värdena för och interpoleras linjärt.”

(45)

I artikel 168a.1 ska led f ersättas med följande:

(46)

Artikel 169 ska ändras på följande sätt:

(47)

Artikel 170 ska ändras på följande sätt:

(48)

I artikel 171 ska inledningen ersättas med följande:

”Vid tillämpningen av artikel 169.1 a, 169.2 a, 169.3 a och 169.4 a samt artikel 170.1 b, artikel 170.2 b, artikel 170.3 b och artikel 170.4 b, ska ’aktieinvesteringar av strategisk natur’ avse aktieinvesteringar som inte omfattas av genomlysningsmetoden och för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse visar följande:”

(49)

Artikel 171a ska ersättas med följande:

(50)

Följande artiklar 171b, 171c och 171d ska införas:

(51)

I artikel 172 ska punkt 4 ersättas med följande:

(52)

Artikel 173 ska ersättas med följande:

(53)

I artikel 176 ska punkt 1 ersättas med följande:

(54)

I artikel 176a.3 g ska led v ersättas med följande:

(55)

I artikel 176c.3 ska led e ersättas med följande:

(56)

Artikel 178 ska ändras på följande sätt:

(a)

I punkt 3 ska tabellen ersättas med följande: ”Kreditkvalitetssteg 0 1 2 3 4 5 och 6 Duration stress i ai bi ai bi ai bi ai bi ai bi ai bi (duri ) upp till 5 min [bi duri ; 1] – 0,7  % – 0,9  % – 1,4  % – 2,5  % – 4,5  % – 7,5  % mer än 5 och högst 10 min [ai +bi (duri – 5); 1] 3,5  % 0,5  % 4,5  % 0,6  % 7,0  % 0,7  % 12,5  % 1,5  % 22,5  % 2,5  % 37,5  % 4,2  % mer än 10 och högst 15 min [ai +bi (duri – 10); 1] 6,0  % 0,5  % 7,5  % 0,5  % 10,5  % 0,5  % 20,0  % 1,0  % 35,0  % 1,8  % 58,5  % 0,5  % mer än 15 och högst 20 min [ai +bi (duri – 15); 1] 8,5  % 0,5  % 10,0  % 0,5  % 13,0  % 0,5  % 25,0  % 1,0  % 44,0  % 0,5  % 61,0  % 0,5  % mer än 20 min [ai +bi (duri – 20); 1] 11,0  % 0,5  % 12,5  % 0,5  % 15,5  % 0,5  % 30,0  % 0,5  % 46,5  % 0,5  % 63,5  % 0,5  %”

(b)

I punkt 4 ska tabellen ersättas med följande: ”Kreditkvalitetssteg 0 1 2 3 4 5 och 6 Duration stress i ai bi ai bi ai bi ai bi ai bi ai bi (duri ) upp till 5 min [bi duri ; 1] – 2,0  % – 2,6  % – 4,0  % – 7,1  % – 12,7  % – 21,3  % mer än 5 och högst 10 min [ai + bi (duri – 5); 1] 9,8 % 1,1  % 12,8  % 1,4  % 20,2  % 2,0  % 35,3  % 4,2  % 63,5  % 7,3  % 100,0  % 0,0  % mer än 10 och högst 15 min [ai + bi (duri – 10); 1] 15,3 % 1,1  % 19,8  % 1,1  % 30,2  % 1,4  % 56,3  % 2,9  % 100,0  % 0,0  % 100,0  % 0,0  % mer än 15 och högst 20 min [ai + bi (duri – 15); 1] 20,8 % 1,1  % 25,3  % 1,1  % 37,2  % 1,4  % 70,8  % 2,9  % 100,0  % 0,0  % 100,0  % 0,0  % mer än 20 min [ai + bi (duri – 20); 1] 26,3 % 1,1  % 30,8  % 1,1  % 44,2  % 1,4  % 85,3  % 1,5  % 100,0  % 0,0  % 100,0  % 0,0  %”

(57)

Artikel 180 ska ändras på följande sätt:

(58)

Artikel 182 ska ändras på följande sätt:

(59)

I artikel 184.2 ska följande led läggas till som led g:

(60)

Artikel 187 ska ändras på följande sätt:

(61)

Artikel 189 ska ändras på följande sätt:

(62)

Artikel 191 ska ändras på följande sätt:

(63)

Artikel 192 ska ändras på följande sätt:

(a)

I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Då återförsäkringsavtalet ingåtts med ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och minst 60 % av den motpartens tillgångar omfattas av säkerheter ska förlusten vid fallissemang beräknas enligt följande formel: LGD = max[90 % (Recoverables + 50 % * RMre) – F’’’ . Collateral; 0] där F’’’ betecknar en faktor för att beakta den ekonomiska effekten av säkerhetsordningarna när det gäller återförsäkring eller värdepapperisering i fråga om alla kredithändelser som rör motparten.”

(64)

I artikel 192a ska punkt 1 ersättas med följande:

(65)

Följande artikel ska införas som artikel 192b:

(66)

I artikel 197.7 ska första meningen ersättas med följande:

”Om det i händelse av insolvens hos motparten vid fastställandet av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets proportionella andel av motpartens konkursbo inte beaktas att företaget erhåller säkerheten, ska de faktorer F, F′, F′′ och F′′′ som avses i artikel 192.2–192.3c och artiklarna 194–196 samtliga vara 100 %.”

(67)

I artikel 199 ska punkt 12 ersättas med följande:

(68)

I artikel 201.2 ska led a ersättas med följande:

(69)

Artikel 202 ska ersättas med följande:

”Artikel 202

Typ 2-exponeringar

Kapitalkravet för motpartsrisk på typ 2-exponeringar ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar minskning av värdet av typ 2-exponeringar med följande belopp:

90 %

LGDreceivables>3months + 100 %

LGDdefaulted/forborne +

där

(a)	LGDreceivables>3months  betecknar de totala förlusterna vid fallissemang för alla fordringar från mellanhänder som har varit förfallna till betalning i över tre månader,

(b)	LGDdefaulted/forborne betecknar den totala förlusten vid fallissemang för alla obeståndslån och lån med anstånd,

(c)	summan avser alla typ 2-exponeringar utom fordringar på förmedlare som har varit förfallna till betalning i över tre månader och utom obeståndslån och lån med anstånd,

(d)	LGDi betecknar förlusten vid fallissemang för typ 2-exponeringen i.”

(70)

Artikel 210 ska ändras på följande sätt:

(71)

Artikel 211 ska ändras på följande sätt:

(72)

I artikel 212 ska punkt 1 ersättas med följande:

(73)

Följande artikel ska införas som artikel 212a:

(74)

Artikel 215 ska ändras på följande sätt:

(75)

Följande artikel ska införas som artikel 215a:

(76)

Artiklarna 216 och 217 ska ersättas med följande:

(77)

I artikel 231 ska följande punkt 4 läggas till:

(78)

I artikel 234 ska led b ii ersättas med följande:

(79)

Artikel 235 ska ändras på följande sätt:

(80)

I artikel 258.6 ska följande stycke läggas till:

”Den utvärdering som avses i första stycket ska omfatta en bedömning av huruvida sammansättningen är adekvat, inbegripet när det gäller jämställdhet och mångfald, effektivitet och intern styrning av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet. Utvärderingen ska också stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet.”

(81)

Artikel 260 ska ändras på följande sätt:

(82)

I artikel 271 ska punkt 2 utgå.

(83)

Artikel 275 ska ändras på följande sätt:

(84)

Följande artikel ska införas som artikel 275b:

(85)

I artikel 278 ska punkt 2 ersättas med följande:

(86)

Artiklarna 290–294 ska ersättas med följande: